Biksdagens skrivelse Nr 421.
1
Nr 421.
Godkänd av första kammaren den 18 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1918.
Hiksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
‘proposition med förslag till förordning angående vissa
alkoholhaltiga preparat.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 52.)
Till Konungen.
I en den 16 april 1918 avlåten proposition, nr 334, har Eders
Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen antaga följande
Förslag
till
förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Denna förordning äger tillämpning i avseende å tekniska preparat,
som innehålla mera än två och en fjärdedels volymprocent alkohol.
Sådana preparat benämnas i denna förordning alkoholhaltiga preparat.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 147 käft. (Nr 421.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 421.
2 §.
Innan tillverkare av alkoholhaltigt preparat utsläpper detsamma i
handel inom riket, skall han göra anmälan därom hos kontrollstyrelsen
med angivande av preparatets benämning och dess beräknade alkoholhalt.
Så länge tillverkning av preparatet fortgår, åligger det tillverkaren
att före utgången av januari månad varje år hos kontrollstyrelsen
göra enahanda anmälan med uppgift tillika om tillverkningens omfattning
under nästföregående kalenderår.
Vad här är stadgat angående tillverkare av alkoholhaltigt preparat
skall äga motsvarande tillämpning i avseende å den, som för avsalu
till riket inför sådant preparat.
3 §•
Alkoholhaltigt preparat må icke försäljas inom riket utan att vara
denaturerat på sätt kontrollstyrelsen föreskrivit. Härifrån må dock
nämnda myndighet medgiva undantag, där på grund av preparatets
pris, dess ringa alkoholhalt eller andra särskilda förhållanden fara för
missbruk av preparatet till förtäring icke kan anses föreligga.
Kontrollstyrelsen bör vid meddelande av föreskrift om denaturering,
allt efter preparatets sammansättning och ändamål, föreskriva
sådan denatureringsmetod, som, på samma gång den medför trygghet
mot missbruk, föranleder minsta möjliga olägenhet vid preparatets
användande.
4 §•
Försäljare av alkoholhaltigt preparat är pliktig tillse, att kärl,
vari sådant preparat utlämnas vid försäljning, är försett med etikett,
angivande preparatets benämning samt tillverkarens eller, beträffande
till riket införd vara, importörens namn. I fall, där kontrollstyrelsen så
finner påkallat, skall tillika, på sätt denna myndighet föreskriver, å kärlet
vara utsatt varning mot preparatets användande till förtäring.
. 5 §.
Ej må någon försälja eller tillhandagå annan med anskaffande av
alkoholhaltigt preparat, där han har skälig anledning antaga, att missbruk
av detsamma kommer att äga rum.
3
Riksdagens skrivelse Nr 421.
6 §•
Alkokolhaltigt preparat må ej till riket införas av annan än den,
som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyTelsen.
Sådant tillstånd, som gäller tillsvidare, må meddelas allenast åt
näringsidkare eller annan person, som skäligen kan antagas hava behörig
användning för preparatet. Tillståndet må, när anledning därtill förekommer,
av kontrollstyrelsen återkallas.
7 §•
Utan hinder av vad i 6 § stadgas må alkoholhaltiga preparat införas
till riket
a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för
från utlandet inkommande varor,
b) såsom prov på varor, vilka i vanlig ordning införas till riket
av vederbörligen legitimerad handelsresande, samt
c) av resande, som från utrikes ort medför dylika preparat för
eget bruk intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.
8 §■
Kontrollstyrelsen har att vaka över, att tillverkning, införsel till
riket eller försäljning av alkoholhaltigt preparat icke giver anledning till
missbruk, samt äger att ''ålägga tillverkare, importör eller försäljare
därav att föra de anteckningar eller vidtaga de övriga åtgärder, som
för utövande av berörda kontroll kunna finnas nödiga.
För här avsedda ändamål bör kontrollstyrelsen, där anledning
därtill föreligger, låta undersöka i handeln förekommande alkoholhaltiga
preparat.
Den, som bedriver tillverkning, införsel till riket eller försäljning
av alkoholhaltigt preparat, är pliktig att låta kontrollstyrelsen eller den,
nämnda myndighet därtill förordnat, taga del av hans handelsböcker
jämte därtill hörande verifikationer i vad de angå preparatet.
9 §.
Befinnes försäljningen inom en kommun av visst alkoholhaltigt
preparat giva anledning till missbruk, och sker ej rättelse oaktat meddelad
erinran, äger polismyndighet eller nykterhetsnämnd att förbjuda
4 - Riksdagens skrivelse Nr 421.
försäljningen av ifrågavarande preparat tillsvidare inom kommunen. Beslut
därom går genast i verkställighet men skall, vid äventyr att detsamma
eljest går åter, inom åtta dagar underställas Konungens befallningshavande,
som har att antingen för viss tid fastställa eller ock upphäva förbudet.
10 §.
Skulle tillverkning eller försäljning av alkoholhaltigt preparat
finnas giva anledning till preparatets användande till förtäring i större
utsträckning eller skulle denatureringen av sådant preparat visa sig
otillfredsställande, äger kontrollstyrelsen att föreskriva villkor eller inskränkningar
i avseende å tillverkningen eller försäljningen eller ock
meddela förbud däremot. Beslut härom länder till efterrättelse utan
hinder av besvär.
11 §• .
1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat
åtgärd, varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering försvagas,
vare straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja
preparatet, böter från och med femtio till och med ett tusen kronor,
och i andra fall böter, högst femhundra kronor.
Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen
vidtagits åtgärd, som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med
femtio till och med ett tusen kronor.
Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i detta mom., i
större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest
synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.
2 mom. Försäljer någon eljest alkoholhaltigt preparat till förtäring
eller i övrigt under omständigheter, vilka kunna giva säljaren skälig
anledning antaga, att varan är avsedd att användas såsom dryck, straffes
som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker är stadgat.
3 mom. Den, som i andra fall, än ovan sägs, i strid mot stadgandet
i 3 § första stycket försäljer eller håller till salu alkoholhaltigt
preparat, straffes med böter från och med tio till och med fem hundra
kronor.
Lag samma vare, därest någon i strid mot förbud eller annau
föreskrift, varom i 9 och 10 §§ sägs, fortsätter tillverkning eller försäljning
av alkoholhaltigt preparat, så ock där någon försäljer eller
Riksdagens skrivelse Nr 421. 5
håller till salu dylikt preparat, vilket, honom veterligen, blivit olovligen
till riket infört.
12 §•
1 mom, I fall, som avses i 11 §, skola de förråd av det ifrågavarande
alkoholhaltiga preparatet, som anträffats hos den brottslige
eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning eller försäljning,
jämte kärl och annat emballage, vari de förvaras, vara underkastade
beslag och dömas förbrutna.
2 mom. f)å någon fälles till ansvar enligt 11 § 1 inom., skall
han tillika dömas skyldig att för den sprit, som ingår i det alkoholhaltiga
preparat, varmed han förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt
enligt gällande bestämmelser om beskattning av brännvin.
13 §.
Den, som röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat
i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande
företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyn å
efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med
tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må till
fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,
driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom å
tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av
denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet
ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen utövats,
och var ej heller sådan skåda åsyftad, då må icke dömas till
ansvar enligt denna förordning.
14 §.
Begår någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning
eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med
böter, högst femhundra kronor.
15 §.
Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när
6
Riksdagens skrivelse Nr 421.
han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför
utfärdats och delgivits, fällas till särskilt ansvar; dock må sammanlagt
fängelsestraff icke överstiga två år.
16 §.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordning begås
av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore
förbrytelsen begången av honom själv, därest icke omständigheterna
göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.
17 §•
Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen
enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med
strängare straff.
18 §.
1 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola i händelse
av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna strafflagen.
Då tillverkningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del därav,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.
2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom
av värdet av vad jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,
tillfaller en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden
kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens
andel.
19 §.
Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av
denna förordning och äger i de fall, då alkoholhaltigt preparat är att
anse såsom förbrutet, verkställa beslag därå.
Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anhängiggöres
vid allmän domstol.
20 §.
Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke får
införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olov
-
7
Riksdagens skrivelse Nr 421.
ligen införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återförsel, skall med
varan förfaras på sätt Konungen förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
Alkoholhaltiga preparat, som före den 1 januari 1919 inkommit
till riket från utlandet, må från och med sagda dag utlämnas av tullverket
allenast i den mån, sådant är tillåtet enligt bestämmelserna i 6
eller 7 §.
Riksdagen, som funnit åtgärder i fråga om tillhandahållandet av
alkoholhaltiga preparat i allmänhet av behovet påkallade, har vid prövning
av det i sådant avseende framlagda författningsförslaget funnit
detsamma ändamålsenligt och väl avvägt. Endast beträffande 7 § har
riksdagen företagit en mindre ändring av rent redaktionell innebörd.
Riksdagen får sålunda för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva att
riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
nr 334, antagit ovan återgivna förslag till förordning angående vissa
alkoholhaltiga preparat, dock med den ändring, att 7 § erhåller följande
lydelse:
7 §•
Utan hinder av vad i 6 § stadgas må alkoholhaltiga preparat införas
till riket
a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommande varor,
b) såsom varuprov, vilka i vanlig ordning införas till riket av
vederbörligen legitimerad handelsresande samt
c) av resande, som från utrikes ort medför dylika preparat för
eget bruk intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.
Stockholm den 19 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.