Riksdagens skrivelse Nr 420.
1
Nr 420.
Godkänd av första kammaren den 18 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående handel
med skattefri sprit m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 51.)
Till Konungen.
Genom proposition, nr 323, av den 16 april 1918, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till
förordning angående handel med skattefri sprit,
förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 14, 15, 21 och
24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av
brännvin,
förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli
1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 146 höft. (Nr 420.)
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 420.
Till behandling i sammanhang med nämnda proposition har riksdagen
förehaft två i anledning därav väckta motioner.
Den reglering av handeln med skattefri sprit, som avses med Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, är i främsta rummet att betrakta
såsom ett led i de senaste årens lagstiftningsåtgärder till bekämpande
av alkoholmissbruket. Handeln med den till förtäring avsedda spriten
har redan blivit ordnad genom förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker samt de med denna förordning sammanhängande
författningar. Förevarande proposition avser att reglera tillhandahållandet
av den sprit, som användes för tekniska, industriella och
därmed likartade ändamål. Behovet av en betryggande lagstiftning på
förevarande område kan icke gärna betvivlas; faran för missbruk av den
tekniska spriten växer ju i samma mån, som åtkomsten av förtäringsspriten
försvåras. Emellertid är frågan om sättet för den skattefria
spritens utförande i marknaden mera invecklad än motsvarande spörsmål
angående förtäringsspriten. Under det att beträffande sistnämnda vara
nykterhetsintresset bör vara det för statens åtgärder väsentligen avgörande,
får nämligen, då fråga är om den tekniska spriten, ej förbises
nödvändigheten av att äga tillgång på dylik sprit för olika ändamål.
I detta sammanhang bör särskilt erinras om den synnerliga vikten av
att genom eu ökning av den inhemska tillverkningen av teknisk sprit,
framställd ur avfallslut vid cellulosatillverkning, kunna göra vårt land i
största möjliga män oberoende av tillgången på utländska brännoljor
samt på samma gång tillvarataga och nyttiggöra en avfallsprodukt, vars
avförande i outnyttjat skick varit förenat med betydande olägenheter.
Då i Eders Kungl. Maj:ts proposition föreslås införande av ett statsmonopol
å handel med skattefri sprit, har detta förslag också motiverats med
å ena sidan behövligheten av en fullt betryggande kontroll och å andra
sidan önskvärdheten av att bereda konsumenterna tryggad tillgång på
dylik sprit till skäliga pris och i samband därmed sulfitsprittillverkarne
en i viss mån säkerställd avsättning för sin tillverkningsprodukt. Riksdagen,
som sålunda haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida ett
statsmonopol vore önskligt eller behövligt jämväl ur annat än kontrollsynpunkt,
har emellertid därvid förmenat, att i detta hänseende tillräckliga
skäl icke föreligga för det ifrågasatta statsmonopolet. Visserligen
kan det antagas, att under vissa förutsättningar ett statsmonopol med
fleråriga leveransavtal skulle för tillverkarna kunna innebära en viss
garanti under tider, då industrien eljest hade svårighet att bestå i konkurrensen
med de utländska brännoljorna; men det har synts riksdagen
mindre sannolikt, att dessa förutsättningar skulle kunna åvägabringas
lliksdagens skrivelse Nr 420. 3
utan åsidosättande av viktiga statsintressen. I varje fall lära tillverkarna
själva hålla före, att förslaget, sådant det i propositionen framlagts,
icke skulle lända industrien till fördel.
Ur konsumentsynpunkt torde statsmonopol icke heller kunna anses
nödigt. Så länge kristidslagstiftningen består, lärer däri finnas tillräcklig
möjlighet att hålla priset inom vederbörliga gränser. Det nuvarande
priset lärer ju också vara bestämt efter överenskommelse med industrikommissionen.
Och med avseende å förhållandena, sådana de kunna
gestalta sig efter kristiden, kommer utan tvivel konkurrensen med brännoljorna
att sörja för, att priset icke blir för högt.
Frånsett vad nu anförts, medför emellertid ett statsmonopol alltid
olägenheter, som göra, att ett sådant endast i utomordentliga fall bör
ifrågakomma; och har det förty synts riksdagen, att införande av statsmonopol
ur nu berörda synpunkter icke kan anses motiverat.
Emellertid torde det vara tydligt, att det starkaste skälet för det
framlagda förslaget om statsmonopol å handel med skattefri sprit icke
är att söka bland nu angivna hänsyn utan i önskan att åvägabringa en
effektiv kontroll till förebyggande av alkoholmissbruk. Riksdagen delar
departementschefens uppfattning om vikten av en tillfredsställande kontroll;
och riksdagen har funnit det vara riktigt, att staten vid sidan av
den omedelbara och speciella kontrollen över minuthandeln förskaffar sig
möjlighet att indirekt och mera allmänt inverka även på partihandeln i
önskad riktning. Då emellertid riksdagen ansett ett statsmonopol icke
böra utan tvingande skäl ifrågakomma, har riksdagen haft att taga under
övervägande, huruvida icke kontrollfrågan kan på annat sätt erhålla eu
tillfredsställande lösning. Därvid har riksdagen kommit till den uppfattningen,
att man, genom att ställa partihandeln under noggrann tillsyn
och med bibehållande av övriga i propositionen föreslagna kontrollbestämmelser,
skulle kunna med avseende å tillhandahållandet av den
skattefria spriten och begagnandet av densamma erhålla en lika betryggande
kontroll som den, vilken Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle innebära.
Denna kontroll har riksdagen — med utgångspunkt från rusdrycksförsäljningsförordningens
föreskrifter angående handeln med förtäringssprit
— ansett kunna på lämpligaste sättet åvägabringas sålunda, att rätt
till partihandel med skattefri sprit tillerkännes ett eller flera, dock
endast ett mindre antal, bolag under vissa år för varje gång. Riksdagen
skall nedan närmare redogöra för de bestämmelser rörande dessa
bolags verksamhet, som riksdagen ansett böra meddelas.
Mot de i propositionen framlagda författningsförslagen i övrigt
har riksdagen icke haft något att erinra. En omläggning av kontrollen
4
Riksdagens skrivelse Nr 420.
på ovan angivet sätt fordrar emellertid vissa andra redaktionella
ändringar. Riksdagen har därför låtit utarbeta nya förslag till dels förordning
angående handel med skattefri sprit, dels förordning om ändrad
lydelse av 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin, dels ock förordning om ändrad
lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker.
Vad förstnämnda författningsförslag angår, så hava under 1—3 §§
sammanförts vissa allmänna bestämmelser. Dessa paragrafer, som motsvara
1 § och 2 § 2 och 3 mom. i Eders Kungl. Maj:ts förslag, innehålla
allenast den nyhet, att, såsom en följd av uppgivandet av tanken på
statsmonopol och dettas ersättande av kontroll å partihandeln, i 2 § införts
en definition å vad som är att anse såsom partihandel eller detaljhandel.
4—9 §§ innehålla bestämmelser angående partihandeln med och
denatureringen av den skattefria spriten.
4 §, i vilken återfinnas föreskrifterna rörande villkoren för förvärvande
av rätt till partihandel, torde ej erfordra någon särskild motivering.
Då för tekniskt bruk i främsta rummet bör begagnas den så
kallade sulfitspriten, har i 5 § inryckts en bestämmelse, varigenom
partihandlares rätt att för försäljning enligt ifrågavarande förordning
inköpa på annat sätt tillverkat brännvin, göres beroende av Kungl.
Maj:ts prövning. Givetvis är emellertid härmed endast avsett att begränsa
användningen för nu ifrågavarande ändamål av sprit, som framställes
ur råvaror, vilka hava annan användning, såsom potatis och
spannmål. Skulle nya metoder att utvinna sprit ur onyttiga eller värdelösa
råvaror utfinnes, är det att förvänta, att sådan sprit icke på något
sätt utestänges från marknaden. Ur kontrollsynpunkt torde det vara
lämpligt, att partihandel och detaljhandel hållas strängt åtskilda. Emellertid
bör möjlighet beredas större avnämare att utan mellanhänder
erhålla erforderlig sprit direkt från partihandlare. Vid försäljning till
dylik avnämare böra dock komma till användning samma kontrollföreskrifter
som i fråga om detaljhandel. Bestämmelser i dessa avseenden
hava intagits såsom en 6 §.
I 7 och 8 §§ hava upptagits samma bestämmelser, som återfinnas i
Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om denaturering och rätt att i vissa fall
försälja sprit, utan att densamma blivit denaturerad. Enligt dessa bestämmelser
skall kontrollstyrelsen äga föreskriva denatureringsmetod med
iakttagande av att denna skall på samma gång tillfredsställa de fordringar
på, denatureringseffekt, som i förordningen uppställas, samt medföra
minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet. Då i övrigt intet
Riksdagens skrivelse AV 420. 5
bestämts i författningen i fråga om vare sig denatureringsmetod eller
denatureringsmedel, är det uppenbarligen eu mycket oinskränkt befogenhet,
som härmed tillägges ämbetsverket. Betänkligheterna häremot
torde emellertid väsentligen reduceras, om man besinnar, att här är
fråga om ett enda varuslag, angående vars denaturering man för övrigt
under en längre tids tillämpning av nuvarande mera detaljerade deuatureringsföreskrifter
vunnit erfarenhet, vara eventuella ändrade föreskrifter
i ämnet kunna grundas. Vad särskilt beträffar den viktiga artikeln
motorsprit, måste man, i betraktande av denna artikels stora nationalekonomiska
betydelse ej blott under nuvarande kristidsförhållanden utan
även för framtiden, tillförse sig, att, därest ändringar i hittillsvarande
denatureringsföreskrifter finnas påkallade, all nödig varsamhet därvid
iakttages, samt att därvid likaväl som eljest beaktas nödvändigheten av
att, innan nya denatureringsföreskrifter utfärdas, bereda näringslivets
vederbörande målsmän möjlighet att framföra sina synpunkter.
Jämlikt bestämmelserna i 7 och 8 §§ skulle det vidare tillkomma kontrollstyrelsen
att medgiva tillstånd till inköp hos partihandlare av odenaturerad,
svagdenaturerad eller enkeldenaturerad sprit. En bestämmelse av
liknande innebörd återfinnes i kungl. kungörelsen den 15 februari
1918 angående försäljning av sprit för tekniska och andra särskilda
ändamål. Kommerskollegium, vilken myndighet enligt därförut gällande
bestämmelser ägde under vissa förutsättningar utfärda intyg för inköp av
sprit för bland annat tekniskt och industriellt bruk, framställde i utlåtande
beträffande nämnda kungörelse erinran emot den uteslutande
befogenhet, som skulle tilläggas kontrollstyrelsen i fråga om den kemiskt
tekniska industriens tillgång till sprit. I själva verket avsåges härmed
— uttalade kollegium — att göra en uppblomstrande och för vårt land
betydelsefull näring beroende av en industriellt icke sakkunnig myndighet
i fråga om åtkomsten av en oumbärlig råvara. Kollegium hade funnit
det lyckligast, om beslutanderätten rörande inköp av sprit anförtroddes
åt kollegium. Då det emellertid kunde anses mindre lämpligt, att kontrollbefogenheterna
förlädes till olika centralmyndigheter, förordade kollegium
likväl icke denna utväg utan föreslog, att representanter för industrien
direkt skulle samarbeta med kontrollstyrelsen vid behandlingen av de
ifrågavarande ärendena.
Vad sålunda anförts har synts riksdagen förtjäna beaktande. Uttalandet
bör emellertid gälla såväl i fråga om den denaturerade som
beträffande den odenaturerade spriten; men som nämnda kungörelse
endast är av provisorisk art — dess giltighetstid utgår med innevarande
år — har det synts riksdagen lämpligast att för närvarande icke med
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 420.
delas någon bestämmelse i ämnet, utan torde kontrollstyrelsens ställning
till industriens behov av sprit böra behandlas i ett sammanhang.
Riksdagen, som erfarit, att Eders Kungl. Magt med avseende å den
provisoriska anordningen för innevarande år föranstaltat om sådant
samarbete mellan kontrollstyrelsen och industrien, som ovan berörts,
har ansett, att åtgärder i enahanda syfte även därefter äro påkallade.
Då denatureringen ej längre skall ombesörjas av det ifrågasatta
monopolorganet, torde det vara nödvändigt att meddela särskilt stadgande
angående huru kostnad för denaturering skall gäldas. Bestämmelser
härom hava införts såsom ett tredje mom. under 7 §. Vad som
är att anse såsom kostnad för denaturering kan bliva föremål för olika
uppfattning. I två avseenden är dock begränsningen uppenbar. Under
alla omständigheter äro att dit hänföra utgifterna för denatureringsmedlens
anskaffande och själva denatureringens verkställande. Likaså
är givet, att icke andra utgifter än de, vilka äga samband med denatureringsfrågan,
böra täckas på nu angivet sätt.
I 9 § hava införts vissa kontrollföreskrifter, vilka icke torde erfordra
någon närmare redogörelse.
10—15 §§ hava avseende å detaljhandeln och upptaga samma
stadganden som 5—10 §§ i Eders Kungl. Maj:ts förslag.
16—19 §§ innefatta vissa allmänna ordningsföreskrifter, som återfinnas
i 11, 13, 14 och 15 §§ i det vid propositionen fogade författningsförslaget;
dock har riksdagen ansett lämpligast, att fråga om meddelande
av inskränkningar eller villkor i avseende å försäljning eller av förbud
mot försäljnings fortsättande beträffande partihandlare prövas direkt av
Kungl. Maj:t.
20—34 §§ innehålla ansvarsbestämmelser in. m. Motsvarande stadganden
återfinnas i Eders Kungl. Maj:ts förslag. Dock har riksdagen såsom
21 § upptagit en ny ansvarsbestämmelse beträffande viss överträdelse vid
partihandels utövande, varjämte riksdagen — med hänsyn till att en
ovillkorlig tillämpning å partihandlare av de i Eders Kungl. Maj:ts förslag
för andra förhållanden meddelade bestämmelserna, att gods i vissa fall
skulle dömas förbrutet, understundom kunde komma att drabba vederbörande
allt för tungt — ansett undantag i sådant avseende böra göras
i fall, då synnerligen mildrande omständigheter förelåge. Som emellertid
det synts riksdagen riktigast, att möjlighet till motsvarande lindring
hölles öppen jämväl för de fall, då, enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag,
gods skulle dömas förbrutet, har åt nämnda undantagsbestämmelse givits
en allmän avfattning.
Jämväl i förslaget till förordning om ändrad lydelse av vissa §§ i
7
Riksdagens skrivelse Nr 420.
förordningen angående tillverkning av brännvin har till följd av riksdagens
ståndpunkt i monopolfrågan måst vidtagas ett par mindre ändringar
i sak. Sålunda har det, för att göra staten oberoende av privata
partihandlare, synts lämpligast att bibehålla nuvarande bestämmelser angående
rätt till restitution av tillverkningsskatt för brännvin, som vid
krutbruk eller ammunitionsfabrik, tillhöriga staten, användes för tillverkning
av krut eller knallkvicksilver, avsedda för krigsbruk eller övningar
i försvarsändamål. Vidare synes frågan om de i propositionen föreslagna
ändringarna i 14 och 15 §§ böra förfalla; dessa ändringsförslag
hade nämligen sin grund huvudsakligen i förslaget om införande av ett
statsmonopol å den skattefria spriten.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen härmed för
Eders Kung!. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat oförändrad
bifalla förevarande proposition, nr 323, i anledning av samma
proposition för sin del antagit dels det förslag till förordning angående
handel med skattefri sprit, som finnes såsom bilaga A fogat vid denna skrivelse,
dels det förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13,
21 och 24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkningav
brännvin, som finnes såsom bilaga B fogat vid denna skrivelse, dels
det förslag till förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, som
finnes såsom bilaga C fogat vid denna skrivelse, dels ock det förslag till
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, som finnes intaget i förevarande
proposition, nr 323.
Tillika får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville vidtaga
erforderliga åtgärder för fortsatt samarbete mellan kontrollstyrelsen och
representanter för industrien vid behandlingen inom styrelsen av frågor
rörande industriens tillgång till sprit för tekniska och andra särskilda
ändamål.
Stockholm den 19 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
8
Riksdagens skrivelse Nr 420.
Bilaga A.
Förslag
till
förordning angående handel med skattefri sprit.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Med skattefri sprit förstås i denna förordning dels sådan inom riket
tillverkad sprit, varför frihet från tillverkningsskatt åtnjutes eller beträffande
vilken dylik skatt jämlikt gällande författningar må restitueras,
dels ock från utrikes ort införd denaturerad sprit.
2 §.
Handel med skattefri sprit delas i partihandel och detaljhandel.
Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare
i och för deras rörelse eller till sådan avnämare, varom förmäles i
6 §, ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all annan
handel.
3 §•
1 mom. Tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt
åtnjutes, äger försälja av honom framställd sprit dels till bolag, som,
enligt vad i 4 § sägs, erhållit rätt att driva partihandel med skattefri
sprit, dels ock för export.
På annat sätt än nu är nämnt må tillverkare icke avhända sig
dylik sprit.
Därest tillverkare önskar i egen rörelse använda av honom framställd
sprit, må kontrollstyrelsen lämna tillstånd därtill under villkor,
som trygga mot missbruk av spriten.
9
Riksdagens skrivelse Nr 420.
2 mom. Denaturerad sprit må till riket införas, utom för statens
räkning, allenast av bolag, varom i 4 § förmäles.
Utan hinder av vad nu är sagt må likväl sådan sprit införas
a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommande varor; samt
b) av resande, som från utrikes ort för eget bruk medför denaturerad
sprit intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.
Om partihandel med och denaturering av skattefri sprit.
4 §•
1 mom. Partihandel med skattefri sprit må med undantag, varom
förmäles i 3 §, utövas allenast av aktiebolag, som, enligt vad här
nedan sägs, därtill erhållit tillstånd.
Sådant bolag benämnes i denna förordning partihandlare.
2 mom. Tillstånd, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungen
för en tid av högst fem år. Ansökan om erhållande av tillstånd skall
före september månads utgång året innan försäljningen är avsedd att
taga sin början skriftligen göras hos Konungen. Dylik ansökan skall
vara åtföljd av den för bolaget antagna bolagsordning samt skriftlig
redogörelse för huru bolaget ämnar bedriva sin verksamhet.
Vid meddelande av tillstånd må Konungen föreskriva erforderliga
villkor och inskränkningar med avseende å rörelsens bedrivande.
3 mom. Uti styrelsen för aktiebolag, vilket erhållit rätt till partihandel
med skattefri sprit, äger Konungen utse en ledamot, som tillika
skall vara styrelsens ordförande, ävensom suppleant för honom.
5 §•
Partihandlare må till obegränsad myckenhet inköpa brännvin, som
framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
För försäljning enligt denna förordning må annat brännvin av
partihandlare inköpas allenast i den utsträckning, Konungen för varje år
bestämmer. Ansökan om tillstånd till inköp av sådant brännvin skall
göras före september månads utgång året innan det, som tillståndet avser.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 146 höft. (Nr 420.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 420.
6 §•
Partihandlare må, förutom till annan partihandlare eller till detaljhandlare,
inom riket försälja skattefri sprit allenast till avnämare, vilken
av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd att av partihandlare inköpa sådan sprit.
Vid försäljning till sådan avnämare skola de rörande detaljhandel
med skattefri sprit här nedan meddelade bestämmelser i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
7 §•
1 mom. Partihandlare må icke, utom i de fall, varom förmäles i
8 §, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna i
mom. 2 här nedan.
2 mom. Denaturering av sprit skall verkställas på sätt kontrollstyrelsen
föreskriver; och bör därvid tillses
a) att spriten, såvitt möjligt, göres obrukbar till förtäring och
icke ånyo kan göras användbar därtill genom vanlig destillering eller
annan enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap; samt
b) att spriten ej kan medföra fara för ohälsa, då den med behörig
varsamhet användes för annat ändamål än förtäring.
Sprit, som genom denatureringen bibringats sådana egenskaper,
att kontrollstyrelsen prövar användning av spriten till förtäring vara utesluten,
benämnes dubbéldenaturerad. Annan i detta mom. avsedd denaturerad
sprit benämnes enkeld enatur er ad.
Kontrollstyrelsen åligger att, allt efter det särskilda ändamål, för
vilket spriten är avsedd, föreskriva sådan denatureringsmetod, som, på
samma gång den tillfredsställer de under a) och b) angivna fordringar,
medför minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet.
3 mom. Kostnaderna för denatureringsförfarandet skola gäldas
av dem, för vilkas räkning denaturering sker.
Närmare bestämmelser rörande kostnadernas beräkning och sättet
för deras gäldande meddelas av Konungen.
8 §■
Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet
mot missbruk kan vinnas, må partihandlare till de avnämare och
under de villkor, som bestämmas av kontrollstyrelsen, försälja sprit, som
11
Riksdagens skrivelse Nr 420.
icke blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 7 § 2 mom. a)
och b) angivna fordringar icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit).
9 §■
Partihandlare ävensom avnämare, som avses i 8 §, vare skyldiga
att hålla av dem förda handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga
för kontrollstyrelsen eller av kontrollstyrelsen särskilt förordnat
ombud, avnämare, som avses i 8 §, dock endast i den mån bokföringen
avser skattefri sprit. Det åligger partihandlare att vid rörelsens utövande
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för tillsyn å rörelsen meddelar.
Om detaljhandel med skattefri sprit
10 §.
Detaljhandlare med skattefri sprit skola till erforderligt antal antagas
av kontrollstyrelsen.
Till detaljhandlare må ej antagas annan än den, som är berättigad
att idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och
jämväl i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen så, att missbruk
av spriten förekommes.
Om antagande av detaljhandlare ävensom om upphörande av försäljningsrätt
för sådan skall underrättelse ofördröjligen lämnas såväl
Konungens befallningshavande som ock vederbörande polismyndighet
och nykterhetsnämnd.
n §■
Denaturerad sprit må vid detaljhandel ej utlämnas till
a) person under 15 år,
b) person, som är synbart berörd av starka drycker, eller
c) person, vars befattning med spriten på grund av meddelande
från polismyndighet eller nykterhetsnämnd eller eljest skäligen kan
antagas komma att leda till missbruk.
12 §.
Kärl, vari denaturerad sprit vid detaljhandel utlämnas, skall vara
försett med etikett, innehållande uppgift å detaljhandlarens namn och
varans art, varning mot användande av spriten till förtäring samt erinran
om det straff, som är stadgat för olovligt förfarande med densamma.
12
Riksdagens skrivelse Nr 420.
Därest spriten är av beskaffenhet att medföra fara för ohälsa i händelse
av förtäring, skall detta finnas på ett i ögonen fallande sätt särskilt
angivet.
Närmare föreskrifter om etikettens innehåll ävensom, där så finnes
påkallat, bestämmelser om dess utseende och anbringande meddelas av
kontrollstyrelsen.
13 §.
Enkeldenaturei-ad sprit må av detaljhandlare ej utlämnas annorledes
än mot skriftlig rekvisition, som skall innehålla uppgift å den myckenhet
och det slag av sprit, som önskas, samt förbindelse för köparen att tillse,
att spriten ej användes till förtäring. Sådan rekvisition skall vara dagtecknad
och försedd med köparens egenhändiga underskrift.
I fråga om motorsprit, varmed förstås sådan denaturerad sprit,
som är avsedd att användas för drivande av motorer, skall tillika i
rekvisitionen på sätt, som medgiver identifiering, angivas den eller de
motorer, för vilka spriten är avsedd.
14 §.
Enkeldenaturerad motorsprit må vid detaljhandel ej utlämnas till
mindre myckenhet än tio liter; dock att till innehavare av motorfordon
eller motorfartyg, som under färd behöver förnya sitt förråd av motorsprit,
sådan sprit må utlämnas jämväl i mindre myckenhet än nu
är sagt.
Av annan enkeldenaturerad sprit må ej utlämnas mindre än en
tredjedels liter för varje gång.
15 §.
Vid försäljning av enkeldenaturerad sprit åligger det detaljhandlare
att enligt formulär, som fastställes av kontrollstyrelsen, föra försäljningsbok,
utvisande när och till vem försäljning ägt rum samt den försålda
varans art och myckenhet. Vid försäljningsboken skola såsom bilagor
fogas köparnas rekvisitioner.
Försäljningsbok jämte därtill hörande rekvisitioner skall av återförsäljaren
förvaras under minst två år, efter det den sista i boken antecknade
försäljningen ägde rum. Sådan bok jämte rekvisitioner skall
hållas tillgänglig för kontrollstyrelsen eller den, som av kontrollstyrelsen
förordnats att verkställa granskning av försäljningsböcker, ävensom för
vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.
Riksdagens skrivelse Nr 420.
13
Ordningsföreskrifter.
10 §.
Befinnes försäljning- av skattefri sprit utövas på sätt, som strider
mot denna förordning eller mot bestämmelse, som eljest gäller för försäljningen,
eller att sådan försäljning giver anledning till missbruk av
spriten, äger i fråga om partihandlare Kungl. Magt -och i övriga fall
kontrollstyrelsen att föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å
försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Av kontrollstyrelsen i nu
berörda avseenden meddelade beslut lända till efterrättelse utan hinder
av anförda besvär.
17 §•
Den, som äger eller innehar skattefri sprit, är skyldig förvara
densamma på sådant sätt, att missbruk av spriten, såvitt möjligt, förebygges.
Har kontrollstyrelsen i avseende å visst slag av sådan sprit
föreskrivit särskild åtgärd till förekommande av missbruk, är ägaren
eller innehavaren pliktig att ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse
samt underkasta sig den tillsyn, som kontrollstyrelsen med hänsyn därtill
kan finna anledning anordna.
18 §.
Ej må någon tillhandagå annan med anskaffande av skattefri sprit,
där han har skälig anledning antaga, att missbruk av spriten kommer
att äga rum.
19 §.
Polismyndighet eller nykterhetsnämnd, som finner, att någon använder
skattefri sprit till förtäring, åligger att därom lämna meddelande
till den eller dem, hos vilka personen i fråga kan antagas förse sig med
sådan sprit, ävensom till kontrollstyrelsen.
Ansvarsbestämmelser m. m.
20 §.
1 mom. Därest tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt
åtnjutes, obehörigen avhänder sig sådan sprit, straffes med böter
från och med ett hundra till och med två tusen kronor eller fängelse
14
Riksdagens skrivelse Nr 420.
i högst sex månader. Åro omständigheterna synnerligen försvårande,
dömes till straffarbete i högst ett år.
2 mom. Därest tillverkare utan behörigt tillstånd använder dylik
av honom framställd sprit, straffes med böter från och med tjugufem
till och med ett tusen kronor eller, i händelse omständigheterna äro
synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.
Lag samma vare, därest tillverkare vid tillgodonjutande av tillstånd,
som omförmäles i 3 § 1 mom., icke ställer sig till efterrättelse
med tillståndet förbundet villkor.
21 §.
Överträder någon det i 7 § 1 mom. meddelade förbud, straffessom
i 20 § 1 mom. sägs.
22 §.
Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd, varigenom
denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas, vare
straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja spriten, böter
från och med femtio till och med ett tusen kronor, och i andra fall
böter, högst femhundra kronor.
Avyttrar någon sprit, varmed honom veterligen vitagits åtgärd,
som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med femtio till och
med ett tusen kronor.
Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i denna paragraf, i
större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest
synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.
23 §.
Försäljer någon i andra fall, än här ovan sagts, skattefri sprit till
förtäring elier eljest under omständigheter, som bort giva säljaren skälig
anledning antaga, att spriten är avsedd att användas såsom drjmk,
straffes som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker är stadgat.
24 §.
Därest någon, som, enligt vad i 8 § sägs, fått sprit åt sig utlämnad,
icke ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande förenade
villkor, straffes som i 20 § 2 mom. stadgas.
Riksdagens skrivelse Nr 420.
15
25 §.
1 mom. I fall, som i 21, 22 och 23 §§ förmäles, så ock då någon,
varom i 20 och 24 §§ sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avhänt sig
sprit, skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter föreligga, de
förråd av skattefri sprit, som anträffats hos den brottslige eller eljest
uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning, jämte kärl och aiinat
emballage, vari spriten förvaras, vara underkastade beslag och dömas
förbrutna.
2 mom. Fälles någon till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom.
avses, skall han tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han
förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt enligt gällande bestämmelser
om beskattning av brännvin.
26 §.
Den, som i andra fall än ovan sagts försäljer eller håller till salu
skattefri sprit utan att vara därtill berättigad, straffes med böter från
och med tjugufem till och med femhundra kronor.
27 §.
Den, som röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat
i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande
företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyn å
•efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med
tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må
till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,
driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom
å tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden
av denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet
ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen
utövats, och var ej heller sådan skada åsyftad, då må icke dömas till
ansvar enligt denna förordning.
28 §.
Begår någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning
eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med
böter, högst femhundra kronor.
16
Riksdagens skrivelse Nr 420.
29 §.
Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när
han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning därför
utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan
förbrytelse; dock må sammanlagt frihetsstraff icke överstiga två år.
30 §.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordning
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom
vore förbrytelsen begången av honom själv, .därest icke omständigheterna
göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.
31 §.
Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen
enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med
strängare straff.
32 §.
1 mom. Böter, som ådömas enligt bestämmelserna i denna förordning,
skola i händelse av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna
strafflagen.
Då tillverkningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del därav,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i
stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.
2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom
av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,
tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden
kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens
andel.
33 §.
Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av
denna förordning och äger i de fall, då vara är att anse såsom förbruten,
verkställa beslag därå.
Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anhängiggöres
vid allmän domstol.
Riksdagens skrivelse Nr 420.
17
M §.
Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke får
införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen
införd, av varuägaren återinföra». Sker ej återutförsel, skall med
varan förfaras på sätt Konungen förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919, då vad lag
och författningar innehålla däremot stridande upphör att gälla.
De förberedande åtgärder, som erfordras för att skattefri sprit
skall från och med den 1 januari 1919 kunna tillhandahållas på sätt
med bestämmelserna i denna förordning åsyftas, må redan dessförinnan
av kontrollstyrelsen vidtagas utan hinder av ännu gällande bestämmelser.
Denaturerad sprit, som före den 1 januari 1919 från utlandet
inkommit till riket, må från och med sagda dag av tullverket utlämnas
allenast i den mån, sådant varit tillåtet enligt bestämmelserna i 3 §
2 mom.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 146 höft. (Nr 420.) 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 420.
Bilaga B.
Förslå g
till
förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 21 och 21 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola i nedan
angivna delar erhålla följande ändrade lydelse.
1 §•
1. Brännvin må — — — — konkursboet.
2. överståthållare, underståthållare, landshövding, landssekreterare,
landskamrerare, landsfogde, lands- och stadsfiskal, polistjänstemän, domare
på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik
ämbets- eller tjänsteman, kyrkobotjänt, folkskollärare, i tjänst varande
läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i allmänhet ämbetsoch
tjänsteman, som till följd av sin befattning kan komma att deltaga
i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå, må icke befatta sig
med dylik tillverkning.
Detsamma gälle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd
person är delägare, ävensom om den, vilken blivit dömd till ansvar för
brott, som omförmäles i 30 eller 32 § av denna förordning eller i 20 §
1 mom. av förordningen angående handel med skattefri sprit.
3. Å ecklesiastika — — — — förbjuden.
4. I bränneri — — — — juli månad 1917.
2 §•
1. Brännvinstillverkning — — — — timme.
2. I sammanhang med pressjästberedning ävensom vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare, varom förmäles
i förordningen angående handel med skattefri sprit, utföres ur
19
Riksdagens skrivelse Nr 420.
riket eller {invändes i tillverkarens rörelse, må jämväl under den del av
året, då brännvinstillverkning på grund av 1 mom. i allmänhet icke är
tillåten, brännvinstillverkning äga rum under de särskilda villkor, Kungl.
Maj:t prövar erforderliga.
3. Brännvinstillverkning — —--medgivas.
4. Kungl. Maj:t — — — — brännvinstillverkning.
12 §.
1. För — — — — alkohol.
2. Inbetalning — — — — liter.
3. Vid utförsel må, efter vad särskilt linnes stadgat, åtnjutas
restitution med 65 öre för varje liter brännvin av normalstyrka.
4. Restitution av tillverkningsskatt må i den ordning, Kungl.
Maj:t föreskriver, åtnjutas
a) för brännvin, som vid krutbruk eller ammunitionsfabrik, tillhöriga
staten, användes för tillverkning av krut eller knallkvicksilver,
avsedda för krigsbruk eller för övningar i försvarsändamål; och
b) för brännvin, som partihandlare, varom förmäles i förordningen
angående handel med skattefri sprit, försäljer jämlikt bestämmelserna
i nämda förordning.
5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid
bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare,
varom i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen
rörelse.
13 §.
1. Har — — — — tillverkning.
2. Har — — — — liter.
3. De — — — — avgifterna.
4. För — — — — framställning.
5. å ad i denna paragraf är stadgat om tilläggsavgift vid brännvinstillverkning-
galle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade brännvinet
försäljes till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående
handel med skattefri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens
egen rörelse.
21 §.
1. Därest —---distriktet.
2. Vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till
partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel med skatte
-
20
Riksdagens skrivelse Nr 420.
fri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse,
åligger det tillverkaren att gottgöra statsverket vad enligt de i 20 § 2
mom. angivna grunder utgått i arvode eller ersättning till kontrollör
vid bränneriet.
24 §.
1. Det----kontrollapparaten.
2. Om — — — — beräknas.
3. Vad i denna och nästföregående paragraf stadgas angående
kontrollapparat gällér icke i avseende å bränneri, där allt det tillverkade
brännvinet försäljes till partihandlare, varom förmäles i förordningen
angående handel med skattefri sprit, utföres ur riket eller användes i
tillverkarens egen rörelse; ägande kontrollstyrelsen meddela erforderliga
föreskrifter för brännvinets uppmätning vid dylikt bränneri ävensom
beträffande kontrollen i övrigt i de avseenden, som befinnas erforderliga.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
Riksdagens skrivelse Nr 120.
21
Bilaga C
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 11 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 3 och 11 §§ i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla den ändrade lydelse,
här nedan sägs, ävensom att till 10 § i samma förordning skall fogas
ett nytt, sjätte, moment av nedan angivna lydelse.
3 §•
1. Spritdrycker och vin — — — är särskilt stadgat.
2. Angående handel med skattefri sprit ävensom försäljning av
sprit till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel
med skattefri sprit, är särskilt stadgat.
3. Angående försäljning av rusdrycker i andra fall, än i 1 och
2 mom. stadgas, för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt,
industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov meddelas
särskilda bestämmelser av Konungen.
10 §.
6. Angående införsel till riket av denaturerad sprit gäller vad
därom särskilt är stadgat.
ii §■
Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för
försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. 116 höft. (Nr 120.)
3