Riksdagens skrivelse Nr 418.
1
Nr 418.
Godkänd av första kammaren den 15 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område m. m., dels ock fyra i anledning
därav väckta motioner.
(Lagutskottets utlåtande nr 76).
( » memorial nr 85).
Till Konungen.
Genom en den 5 mars 1918 dagtecknad proposition, nr 172, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område,
2) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom, samt
3) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 145 käft. (Nr 418—419.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 418.
I sammanhang med denna proposition har riksdagen till behandling
förehaft fyra i anledning av densamma väckta motioner.
Under åberopande av vad som anförts i lagutskottets utlåtande nr
75 och memorial nr 85, varav tryckta exemplar härvid fogas, får riksdagen
anmäla, att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna
de i propositionen innefattade lagförslagen i anledning av samma proposition
samt de i ämnet väckta motionerna för sin del antagit följande lagar:
Lag
om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
1 mom. Har en för viss tid, överstigande tjugu år, till brukande
upplåten del av en fastighet av brukaren eller föregående brukare, vars rätt
övergått å honom, så bebyggts, att å området den 1 januari 1918 fanns
och vid upplåtelsetidens slut fortfarande finnes nöjaktig bostad för brukaren
och hans familj, och belöper minst hälften av det värde, området med
därå befintliga byggnader äger, å de brukaren tillhöriga byggnaderna, vare
brukaren, där ej jordägaren begagnar sig av den rätt, som enligt 2 § må
tillkomma honom, vid" upplåtelsetidens slut berättigad att lösa det upplåtna
området.
Lösningsrätt äge dock icke rum, om de brukaren tillhöriga byggnaderna
enligt avtal skola vid upplåtelsetidens slut tillfalla jordägaren
eller om området frånträdes på den grund, att brukanderätten förverkats.
År en del av en fastighet upplåten för brukarens livstid, skall, evad
änka njuter brukanderätten till godo eller ej, vid den tid, då den upplåtna
brukanderätten upphör, vad i denna lag sägs om brukare på viss
tid äga motsvarande tillämpning i avseende å delägarna i brukarens bo,
i den mån ej nedan annat stadgas.
Vad i denna lag stadgas om till brukande upplåten del av fastighet
skall jämväl tillämpas å till fastighet hörande område, som upplåtits till
bostadslägenhet.
Riksdagens skrivelse AV 418.
3
2 mom. Vill nyttjanderättshavare utöva lösningsrätt, som i 1 mom.
sägs, och finnes å området jordägaren tillhörig byggnad, vare nyttjanderättshavaren
skyldig att lösa även byggnaden.
.2 §•
Vill jordägaren, hellre än att upplåtet område löses enligt vad i
1 § sägs, lösa de å området uppförda, nyttjanderättshavaren tillhöriga
byggnaderna, äge rätt därtill; ankommande på jordägaren, huruvida han
därvid vill från inlösen undantaga byggnad, som uppenbarligen är främmande
för det med upplåtelsen avsedda ändamålet.
3 §•
Har område, som i 1 § avses, under upplåtelsetiden vunnit förbättring
därigenom att nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare,
vars rätt övergått på honom, nedlagt arbete eller kostnad å
området utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller
uppenbarligen varit förutsatt, och vill jordägaren begagna sig av honom
enligt 2 § tillkommande rätt, vare pliktig att till nyttjanderättshavaren
gälda ersättning även för nämnda förbättring, i den man denna ej uppenbarligen
är främmande för det med upplåtelsen avsedda ändamålet.
Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde, området
till följd av den åstadkomna förbättringen kan anses äga, då den
upplåtna nyttj and erätten upphör, men må ej överstiga den för arbetets
utförande nödiga kostnad.
4 §.''
Nyttjanderättshavare, som vill enligt 1 § lösa område, give det jordägaren
tillkänna i fråga om upplåtelse för viss tid senast nittio dagar före
upplåtelsetidens slut och i fråga om upplåtelse för livstid inom trettio
dagar från den dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde. Om sättet
för sådant tillkännagivande galle vad om uppsägning av arrendeavtal är
stadgat.
Vill jordägaren begagna sig av honom enligt 2 § tillkommande lösningsrätt,
åligger honom att inom trettio dagar från tillkännagivande, som
ovan sägs, giva nyttjanderättshavaren meddelande därom på sätt i föregående
stycke är föreskrivet i fråga om tillkännagivande från nyttj anderättshavarens
sida.
4
Riksdagens skrivelse Nr 418.
Kan lösningsrätt för nyttjanderättshavare till under nyttjanderätt
upplåtet område enligt denna lag äga rum och varder ej, innan den upplåtna
nyttj anderätten upphör, avgjort, att jordägaren kommer att utöva
honom enligt 2 § tillkommande rätt, må nyttjanderättshavaren icke mot
sitt bestridande förpliktas att från området avflytta tidigare än å den
fardag för arrenderad fastighet, som infaller näst efter det lösningsfrågan
blivit slutligen avgjord. Därest på grund av vad sålunda stadgats nyttjanderättshavaren
sitter kvar utöver den dag, då den upplåtna nyttj anderätten upphörde,
njute jordägaren ersättning med belopp, som, där ej överenskommelse
träffas, bestämmes vid förrättning, varom här nedan i 6 § sägs,
därest dylik förrättning kommer till stånd, men eljest av skiljemän på sätt
i 5 § stadgas.
5 §•
Varder, då jordägaren enligt 2 § vill lösa, hans anspråk å viss byggnads
undantagande från inlösen av nyttjanderättshavaren bestritt, eller kan
ej överenskommelse träffas om vad i löseskilling eller såsom ersättning för
förbättring, varom i 3 § förmäles, skall utgå, skall frågan därom avgöras
av^ tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av vardera parten
och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten
att utse skiljeman eller kunna de utsedda ej förena sig om valet av
den tredje, äge domaren i orten att förordna om valet.
Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen säga, äge att draga
tvisten under rättens prövning, så framt han instämmer sin talan inom
nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall
i beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den missnöjde har att iakttaga
för tvistens dragande under rättens prövning.
6 §•
Frågan om nyttj anderättshavarens lösningsrätt samt om löseskillingen
för området med vad därtill hör skall på ansökning av nyttjanderättshavaren
avgöras vid förrättning i den ordning nedan stadgas; dock skall förhållande,
som i 1 § 1 mom. andra stycket avses, ej prövas vid förrättningen,
med mindre jordägaren det begär.
7 §•
I fråga om förrättning, som i 6 § sägs, skola bestämmelserna i 2
och 3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än
5
Riksdagens skrivelse Nr 418.
laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Ansökning om förordnande
för lantmätare skall ingivas till Konungens befallningshavande,
om området är för viss tid upplåtet, sist å den dag, då upplåtelsetiden
utlöper, och vid upplåtelse för livstid inom nittio dagar från den dag,
då den upplåtna nyttjanderätten upphörde.
Ansökning, varom nu är sagt, skall vara åtföljd av gravationsbevis
rörande fastigheten.
Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och
nyttjanderättshavaren genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med
posten avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda
minst fjorton dagar före förrättningen, så ock att föranstalta därom, att
kungörelse angående dag och ställe för förrättningen minst fjorton dagar
förut uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen,
och införes i tidning inom orten; skolande kungörelsen tillika innehålla,
att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga att därvid tillstädeskomma
och bevaka sin rätt.
■ Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran
eller för rätt till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt
11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt,
som nyss är sagd, skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro
kända och inom riket boende, underrättas om förrättningen genom särskilda
kallelsebrev enligt vad om kallelsebrevs avsändande till jordägaren
och nyttjanderättshavaren är stadgat.
8 §•
Konungens befallningshavande göre hos domaren i orten anmälan om
förordnande av lantmätare; och skall anteckning om förordnandet göras i
inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima ting, så ock i
inteckningsboken.
9 §•
Finna förrättningsmännen nyttjanderättshavaren vara enligt denna
lag berättigad till inlösen, skola förrättningsmännen därom meddela beslut.
Härjämte åligger lantmätaren att avfatta området å karta, så beskaffad,
som i 21 § första stycket i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring sägs, där ej sådan karta ändå
tinnes tillgänglig, ävensom att upprätta noggrann beskrivning över områdets
storlek, läge och gränser, skolande berörda beskrivning intagas i förrättningsprotokollet.
6
Riksdagens skrivelse Nr 418.
Vid bestämmande av löseskillin gen skall avdrag göras för förbättring,
vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som nyttjanderättshavaren
eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å
denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen
avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt. I fråga om beräkning
av sådant avdrag skall vad i 3 § andra stycket stadgas om beräkning av
ersättning äga motsvarande tillämpning.
10 §.
%
Stanna lantmätaren och gode männen i olika meningar, galle vad de
flesta säga.
Har var sin mening, galle, om de kunna jämkas till varandra, den
mening, som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men
i annat fall vad lantmätaren säger.
11 §•
Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande, att rättsägare, som
är missnöjd med förrättningen, äger att fullfölja talan däremot på sätt
nedan stadgas. Avskrift av det vid förrättningen förda protokollet skall
vid förrättningens avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom trettio
dagar efter förrättningen Överlämnas till någon i orten boende person, som
av rättsägarna utses att den mottaga; skolande avskriften vara hos honom
tillgänglig för envar, som åstundar att den granska eller avskriva.
12 §.
År rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja talan
hos ågodelningsrätten genom besvär, som skola ingivas till ordföranden i
ägodelningsrätten inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad
enligt vad i 11 § sägs; och skall i fråga om rättegången vid ägodelningsrätten
samt besvär över ägodelningsrättens beslut gälla vad angående
klagan över avslutat laga skifte är stadgat.
Har jordägaren icke vid förrättningen påkallat prövning av förhållande,
varom i 1 § 1 mom. andra stycket är sagt, må detsamma ej vidare åberopas
till bestridande av nyttjanderättshavarens anspråk.
Riksdagens skrivelse Nr 418.
7
13 §.
Har nyttjanderättshavaren förklarats berättigad till inlösen, åligger
honom vid lösningsrättens förlust att inom nittio dagar efter det beslutet
vunnit laga kraft hos Konungens befallningshavande nedsätta den bestämda
löseskilling^!.
Vid nedsättningen ingive nyttjanderättshavaren till Konungens befallningshavande
gravationsbevis rörande fastigheten, beslutet i ärendet
samt bevis, att och när det vunnit laga kraft, ävensom karta över området.
Försummas sådant, åligger Konungens befallningshavande att på nyttjanderättshavarens
bekostnad ofördröjligen anskaffa nämnda handlingar
och karta.
Löseskillingen skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen
insättas i bankinrättning för att där innestå mot ränta.
14 §.
Finner Konungens befallningshavande områdets avskiljande överensstämma
med vad om jordavsöndring är stadgat, meddele Konungens befallningshavande
fastställelse därå, utan hinder därav att avhandling rörande
områdets överlåtande icke upprättats eller ingivits. Vid ärendets
prövning har Konungens befallningshavande att så förfara, som vore området
av jordägaren avsöndrat, och, där till områdets avsöndrande särskilt
tillstånd skolat erfordras, sådant vore sökt.
Då beslutet om fastställelse vunnit laga kraft, vare områdets inlösen
fullbordad, och göre Konungens befallningshavande om beslutet ofördröjligen
anmälan hos domaren.
Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkomst
eller annan förmån, varom i 7 § fjärde stycket sägs. Angående
inlöst områdes befrielse från ansvar för i stamfastigheten intecknad gäld
är särskilt stadgat.
15 §.
Sedan beslut, som i 14 § avses, vunnit laga kraft, utbetale Konungens
befallningshavande löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den,
som är därtill berättigad.
Häftar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i 7 §
fjärde stycket sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av
köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning.
8
Riksdagens skrivelse Nr 418.
Sammanträde för fördelningen varde hållet så snart ske kan; skolande
kallelse till sammanträdet genom Konungens befallningshavandes försorg
minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren och kända
innehavare av fordran eller annan rätt, som nu är sagd, samt, om innehavare
är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.
Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle Konungens befallningshavande
den innehavaren tillkommande ersättning inne, till dess
Konungen förordnat, huru därmed skall förfaras.
Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol,
åligger Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen
blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos
domaren samt tillika insända fördelningslängden.
16 §.
Kostnad för förrättning, som i 6 § avses, för fastställandet av inlöst
områdes avskiljande och för löseskillingens fördelning skall gäldas av nyttj
an derättshavar en.
17 §.
Har nyttjanderättshavare, vars rätt att bortföra honom tillhöriga
byggnader och annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i
lag är begränsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, enligt vad
ovan sägs gjort framställning om inlösen av området, men kommer inlösen
ej till stånd, skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då nyttjanderättshavaren
skall avträda området eller rätten till inlösen upphört.
18 §.
Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande område, som
tillhör kronan eller'' ingår i tomtindelning, ej heller i fråga om mark i
samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser.
Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1918.
Nyttjanderättshavare vare ej på grund av vad i denna lag stadgas i
något fall pliktig att giva sitt lösningsanspråk jordägaren tillkänna före
den 1 december 1918, och må, då sådant tillkännagivande skett sist å
nämnda dag, ansökning om förordnande, som i 7 § avses, ingivas till
Riksdagens skrivelse Nr 418.
9
Konungens befallningshavande inom nittio dagar från tillkännagivandet,
där ej nyttjanderättshavaren eljest äger längre tid därtill.
Vad i 2 kap. 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom och 4 § i lagen den 25 juni 1909 om arrende
av viss jord ä landet inom Norrland och Dalarne stadgas angående förlängning
av arrendeavtal skall ej tillämpas, där på grund av stadgandet
i 4 § sista stycket i denna lag nyttjanderättshavare efter upplåtelsetidens
utgång kvarsuttit å område, varom i denna lag förmäles.
Lag
om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875 angående
lagfart å fång till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade
lydelse:
8 §•
Sökes lagfart å egendom, som till ny ägare övergått innan föregående
ägare, vilken varit skyldig att med sitt fång lagfara, sådant fullgjort, må
lagfart å sista fånget ej beviljas, förr än med förre ägarens fång blivit
lagfaret.
Har det fång, varmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande
författningar om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov eller
om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område eller om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt
vattenlagen, vare för lagfarts beviljande ej av nöden att med föregående
fång lagfares, eller att åtkomst styrkes, på sätt i 7 § är föreskrivet.
Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1918.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 145 käft. (Nr 418—419.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 418.
Lag
om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.
Härigenom förordnas, att 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade
lydelse:
24 §.
1 mom. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation
eller om ändring eller utrifning av vattenverk eller enligt vattenlagen
fast egendom blivit avträdd samt ersättningen å behörig ort nedsatts,
eller, där fråga är om strömfall, för vilket enligt sistnämnda lag ersättningen
bestämts att utgå medelst kraftöverföring, denna i föreskriven ordning ''påbörjats,
skall vad sålunda avträtts ej vidare häfta för inteckning, som meddelats
i egendomen; skolande därom, sedan till rätten eller domaren inkommit
anmälan om förhållandet, göras anteckning i inteckningsprotökollet
så som i 23 § sägs.
Har egendom blivit avträdd jämlikt lagen om rätt i vissa fall för
nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, skall,
sedan områdets inlösen fullbordats, vad i föregående stycke stadgats äga
tillämpning.
2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning enligt vattenlagen för
förlorad vattenkraft eller av ersättning, som enligt nämnda lag eller
lagen om dikning och annan avledning av vatten tillkommer jord- eller
vattenverksägare för skada eller intrång, eller av lösen för mark, som
jämlikt bestämmelserna i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning
att utfalla å huvudstolen av inteckning i egendomen, eller utfaller vid
fördelning av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslägen skola
fördelas mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning av egendomen
ej skett, betalning å huvudstolen av intecknad fordran, för vars
gäldande försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande belopp
utan verkan; och varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd
eller hava vunnit laga kraft, anteckning gjord i inteckningsprotokollet
som nyss sagts.
Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande
bestämmelser om expropriation intecknad egendom tages i besittning av
Riksdagen* skrivelse Nr 418.
11
deri exproprierande före expropriationens fullbordande eller allenast till
eu del varder till honom avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt
till intecknad egendom upplåtes samt i något av de fall nu sagda äro
vid ersättnings fördelning betalning utfaller å huvudstol av inteckning, så
ock där enligt vattenlagen intecknad egendom varder avträdd, innan ersättningen
blivit slutligen bestämd, eller enligt sagda lag eller gällande bestämmelser
om ändring eller utrivning av vattenverk eller om rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område allenast en del av intecknad egendom avträdes och vid fördelning
av ersättningen betalning utfaller å intecknings huvudstol.
36 §.
1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,
blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall egendomen,
sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke
vidare häfta för större del av intecknade beloppet än köparen enligt 131 §
utsökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen eller som enligt
117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen; och varde därom,
efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.
Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis
sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen
kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande
därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen
blivit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.
2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser
om expropriation eii eller flera av gemensamt intecknade egendomar
helt eller delvis avträdas till den exproprierande eller av honom
före expropriationens fullbordande tagas i besittning eller ock nyttjanderätt
eller servitutsrätt till en eller flera av gemensamt intecknade egendomar
upplåtes, eller att enligt vattenlagen eller gällande bestämmelser om
ändring eller utrivning av vattenverk en eller flera av gemensamt intecknade
egendomar varda helt eller delvis avträdda eller åtgärd vidtages,
som medför skada eller intrång å e")i eller flera av gemensamt intecknade
egendomar, eller att egendom, som gemensamt med annan häftar
för inteckning, delvis avträdes enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, eller
att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom häftar för inteckning,
varder inlöst för statsverkets räkning eller avlöst, de övriga egen
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 418.
domarna häfta för intecknat belopp, varför betalning utfallit vid ersättnings
fördelning; skolande jämväl därom göras anteckning i inteckningsprotokollet
enligt vad i 1 mom. andra stycket sägs.
Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1918.
Stockholm den 15 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.