Riksdagens skrivelse Nr 392.
1
Nr 392.
Godkänd av första kammaren den 13 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring m. m. dels ock i anledning
av propositionen väckt motion.
(Sammansätta lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 3.)
Till Konungen.
Genom eu den 14 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 439, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till
1) lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring, samt
2) lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom
den 14 juni 1907.
I samband med denna proposition har riksdagen till behandling
förehaft en inom riksdagen i ämnet väckt motion.
Under åberopande av vad som anförts i riksdagens sammansatta
lag- och jordbruksutskotts av riksdagen godkända utlåtande nr 3, varav
ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen tillkännagiva, att riks
B
ihan g till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 132 käft. (Nr 393).
2
Riksdagens skrivelse Nr 392.
dagen, som ieke kunnat i oförändrat skick bifalla Eders Kungl. Maj;ts
förevarande proposition, i anledning av densamma ävensom den i ämnet
väckta motionen dels för sin del antagit följande
Lag
med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.
1 §•
Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober
1917, är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande
av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag
efter nämnda dag inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets ingående
icke lät sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav uppenbart
oskälig; äge arrendatorn rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under
tiden från och med den 1 oktober 1917 till den 1 juni 1919, påfordra, att
skälig andel i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda
åsämjes, må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.
2 §•
Kunna jordägaren och arrendatorn icke enas om storleken av den
andel i prisstegringen, som, efter vad i 1 § säges, må tillkomma arrendatorn,
eller om sättet för dess tillgodonjutande, skall saken avgöras av
en nämnd, bestående av tre personer, av vilka parterna välja var sin
och Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen,
utser den tredje, vilken tillika skall vara ordförande. Tredskas part att
utse ledamot i nämnden, äge domaren eller utmätningsmannen i orten
att förordna om valet. Beträffande jäv emot ledamot i sådan nämnd
gälle vad lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar angående jäv
mot skiljemän.
3 §•
Nämnden sammanträder å tid och ort, som av ordföranden bestämmes.
Ej må nämnden till avgörande företaga ärende, där ej parterna
beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden. Denna må ej fatta
beslut med mindre den är fulltalig. Har var röstande sin mening, och
kunna ej två meningar sammanjämkas, gäller ordförandens.
Riksdagens skrivelse Nr H!)2.
3
4 §•
Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med nämndens beslut,
äge efter stämning klandra detsamma vid domstol; instämma dock sin
talan inom trettio dagar från det beslutet i b u vild skrift eller styrkt avskrift
delgavs honom.
■r> §•
Nämndens beslut gånge efter överexekutors förordnande i verket
lika som domstols laga kraft ägande dom, där ej av domstol annorlunda
förordnas.
6 §•
Ersättning till nämndens ordförande skall enligt av Konungen fastställda
grunder utgivas av allmänna medel.
7 §•
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 juni 1919; dock skall beträffande beslut, som av
nämnd fattats före nämnda dag, vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande
gälla.
dels ock antagit följande
Lag
innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14
juni 1907.
Är arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober 1917, pliktig
att utgöra arrende genom avlämnande av smör, mjölk, fisk eller annat
naturalster, och finnes uppenbart, att arrendatorn, utan eget förvållande,
4
Riksdagens skrivelse Nr 392.
på grund av rådande kristidsförhållanden är ur stånd att fullgöra avtalet,
äge arrendatorn rätt att i stället för sådan i naturalster bestämd arrendeavgift,
som förfaller före den dag, då denna lag upphör att gälla,
utgiva skäligt arrende i penningar. Kunna arrendatorn och jordägaren
ej enas om villkoren, skall vad i 2—6 §§ i lagen med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring samt i övergångsbestämmelserna till samma
lag för där avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.
Vad i 2 kap. 36 § 1 i lagen om nyttjanderätt till fast egendom
stadgas angående rätt för jordägare att uppsäga arrendeavtal skall vid
dröjsmål med erläggande av sådant arrende, som utgår i naturalster,
icke äga tillämpning i fall, som avses i denna lag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 juni 1919.
Stockholm den 14 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
182864