Riksdagens skrivelse Nr 391.

1

Nr

391.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Majds proposition med förslag till vattenlag m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.

(Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 1 och memorial nr 2.)

Till Konungen.

Genom en den 15 mars 1918 dagtecknad proposition, nr 128, har
Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till

1) vattenlag,

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen,

3) lag om förteckning å vattendrag, där kungsådra finnes,

4) lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten
till husbehovsförbrukning,

5) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken,

6) lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,

7) lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om
rätt till fiske,

8) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 131 höft. (Nr 391.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 391.

9) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den
16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

De genom förevarande proposition framlagda lagförslag hava icke
kunnat av riksdagen oförändrade godkännas, utan Lar riksdagen i anledning
av nämnda proposition, ävensom i ärendet väckta motioner för sin
del antagit lagar av den lydelse här nedan angives. I samband härmed
vill riksdagen erinra, att Eders Kungl. Maj:t genom särskild proposition,
nr 172, förelagt riksdagen förslag till ändring av 8 § i förordningen
den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom
samt 24 och 36 §§ i förordningen av samma dag angående inteckning
i fast egendom även i annat hänseende än nu är i fråga; och kommer
riksdagen att beträffande nämnda proposition i annat sammanhang
hos Eders Kungl. Maj:t göra anmälan.

De av riksdagen alltså i anledning av propositionen nr 128 för
dess del antagna lagarna införas här som följer.

io) Vattenlag.

Härigenom förordnas, som följer:

1 KAP.

Om rätt till vatten.

Om jordägares rätt till vattnet å hans grund.

'' 1 §•

Envar äger att, med här nedan stadgade eller eljest lagligen gällande
inskränkningar, råda över det vatten, som finnes å hans grund.

2 §•

I rinnande vatten njute vardera sidans ägare lika lott i vattnet,
ändå att större del därav framrinner å den enes grund än å den andres.

Genom vad nu sagts göres ej rubbning i den rätt till större lott
i vattnet, som kan grundas å dom, urminnes hävd eller annan särskild
rättsgrund. Där utan sådan rättsgrund ena sidans ägare, då denna lag
träder i kraft, vid lågvatten tillgodogör sig mer än hälften av den fram -

3

Riksdagens skrivelse Nr 391.

rinnande vattenmängden, äge han till bevarande av sin rätt till vattnet
åberopa förut gällande lag.

Om inskränkningar i jordägarens rätt att råda över vattnet

å grunden.

Om inskränkningar i allmänhet.

3 §•

Ägare av strand vid sjö eller annat vatten vare, där vattenområdet
ej är honom tillhörigt, ändock berättigad att vid sin strand hava
mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad, såframt
ej Vattenområdets ägare genom byggnaden lider men av någon
betydelse eller hinder mot byggnaden möter av stadgandena i 2 kap.

4 §•

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över
vatten, kan förpliktas att till följd av företag, som avses i 2 eller 3
kap., underkasta sig förlust i honom tillkommande vattenmängd eller
vattenkraft, därom stadgas i nämnda kapitel; och gälle i fråga om rätt
till ersättning för sålunda tillskyndad förlust vad i 9 kap. finnes föreskrivet,
dock med de inskränkningar, som föranledas av stadgandena i
6 och följande §§ av detta kap. samt i 2 kap. 7 och 8 §§.

Beträffande skyldighet att i andra fall än i första stycket sägs
underkasta sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse därför
gälle vad särskilt är stadgat, dock med bär nedan föreskrivna inskränkningar
i rätten till ersättning, där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

Om kungsådra.

5 §''

Kungsådra skall anses finnas i sådana områden i rinnande vatten,
som äro upptagna å lagakraftägande förteckning, upprättad i den ordning
särskilt stadgas.

Å förteckning, som nu sagts, skola uppföras de vattendrag, räknat
från viss genom utlopp ur sjö eller särskilt tillflöde bestämd plats, i
vilka vid lågvatten framrinner en vattenmängd av fem kubikmeter eller
mer i sekunden.

4

Riksdagens skrivelse Nr 391.

6 §•

Tages i vattendrag, där kungsådra finnes, vatten i anspråk för
inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller allmän
flottled eller för fiskets tillgodoseende eller för torrläggning eller bevattning
av mark, vare ägare av strömfall eller annat område i vattendraget
pliktig att utan gottgörelse underkasta sig därigenom uppkommen förlust
i vattenmängd, i den mån förlusten tillsammans med det vatten,
som förut utan att ersättning därför utgått må hava tagits i anspråk
för ändamål, som nyss nämnts, icke överstiger en tredjedel av den i
varje tidsmoment framrinnande vattenmängden. Där viss myckenhet
vatten tages i anspråk oberoende av växlingarna i vattenföring, skall
omförmälda anpart beräknas av lågvattenmängden.

Om för ändamål, som ovan nämnts, åtgärd vidtages, varigenom i
strömfall, där kungsådra finnes, fallhöjden minskas, vare fallägaren
pliktig att utan gottgörelse vidkännas en tredjedel av den därigenom
uppkomna förlusten i vattenkraft; dock skall, där fallägaren går eller
förut gått förlustig jämväl vattenmängd, sammanlagt allenast en tredjedel
av den ursprungliga vattenkraften i den del av fallet, som borttages,
avstås utan ersättning.

Därest genom vattenreglering, som verkställts inom de närmaste
tjugu åren före framställandet av anspråk enligt denna §, lågvattenmängden
blivit ökad, skola de nu givna bestämmelserna icke vinna
tillämpning i avseende å den vunna ökningen.

7 §•

Har vattendomstol lämnat medgivande till bebyggande av strömfall,
där kungsådra finnes, och hava ej fyrtio år förflutit från den för
byggnadens fullbordande jämlikt 11 kap. 63 § bestämda tid, vare strömfallets
ägare icke på grund av vad i 6 § stadgats pliktig att utan gottgörelse
underkasta sig minskning i den fallhöjd, som han enligt vattendomstolens
beslut äger tillgodogöra sig, i vidare mån än att för varje
förflutet år utöver tjugu en tjugondei av sådan anpart, som i 6 § sägs,
skall avstås utan ersättning. År fråga om avstående av vattenmängd
och överstiger den vattenmängd strömfallets ägare går eller förut utan
ersättning gått förlustig en tredjedel av den i 6 § angivna anpart, skall
beträffande den överskjutande vattenmängden vad nu sagts om förlust
av fallhöjd äga motsvarande tillämpning.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

8 §•

Har strömfall, där jämlikt denna lag kungsådra linnes, bebyggts
enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande
i kungsådra, och bär vid tillståndets lämnande gjorts förbehåll om
skyldighet för strömfallets ägare att underkasta sig de inskränkningar
eller jämkningar i avseende å nyttjandet av vattnet i kungsådran eller
de ytterligare villkor för rätten att tillgodogöra sig dess vatten, som
kunna föranledas av ny lagstiftning, skola stadgandena i 6 § träda i
stället för de i sammanhang med tillståndet givna bestämmelser, dock
ej i den mån dessa ålägga strömfallsägaren särskilda skyldigheter beträffande
vid tiden för tillståndets meddelande förhandenvarande intressen.
Har förbehåll med hänsyn till ny lagstiftning icke skett, gälle ock vad
nu sagts, där ej strömfallsägaren genom anmälan till vattendomstolen
inom etthundraåttio dagar efter det denna lag trätt i kraft förklarar sig
vilja fortfarande vara underkastad de vid tillståndets beviljande meddelade
bestämmelserna.

Skola stadgandena i 6 § lända till efterrättelse beträffande strömfall,
varom i första stycket förmäles, skall vad i 7 § tinnes föreskrivet
äga motsvarande tillämpning å sådant strömfall; dock att de i sistnämnda
§ angivna tider räknas från den dag, då denna lag träder i kraft.

Finnes icke jämlikt denna lag kungsådra i strömfall, som bebyggts
enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande
i kungsådra, vare strömfallets ägare, såvitt angår sådant i 6 §
avsett företag, om vars utförande fråga väckes efter det denna lag trätt
i kraft, icke underkastad de vid tillståndets beviljande givna bestämmelserna.

9 §•

År, då denna lag träder i kraft, strömfall, där jämlikt denna lag
kungsådra finnes, bebyggt i annan ordning än efter tillstånd, som i 8 §
sägs, eller varder sådant strömfall därefter utan dylikt tillstånd bebyggt
i enlighet med beslut, som meddelats jämlikt äldre lag, vare fallets
ägare icke på grund av stadgandena i 6 § pliktig att utan ersättningunderkasta
sig minskning i den vattenmängd eller fallhöjd, som han
lagligen äger tillgodogöra sig medelst byggnaden.

10 §‘

År strömfall, som avses i 7 eller 8 §, bebyggt för tillgodogörande
endast av en del av den ägaren tillkommande vattenmängden, skall, ändå

6

Riksdagens skrivelse Nr 391.

att ägaren efter ty ovan stadgas är pliktig att utan gottgörelse underkasta
sig minskning i det av honom tillgodogjorda vattnet, denna skyldighet
åligga honom allenast, i den mån den obegagnade delen av vattnet
må understiga en tredjedel av vattenmängden eller den mindre del därav,
vilken tages i anspråk för ändamål, som i 6 § omförmäles.

Har, sedan strömfall bebyggts för utnyttjande av en del av vattnet,
ytterligare byggnad skett för tillgodogörande av annan del därav, varde,
såvitt ej stadgandet i 9 § gäller i fråga om förstnämnda del av vattnet,
den i 6 § omförmälda anpart beräknad proportionsvis å de olika vattenmängder,
för vilkas tillgodogörande byggnad sålunda å skilda tider skett.
År stadgandet i 9 § tillämpligt beträffande någon del av vattenmängden
i fallet, skall vatten, som tages i anspråk för något av de i 6 § omnämnda
ändamål, anses belöpa å nämnda del av vattenmängden allenast,
i den mån det i anspråk tagna vattnet överskjuter den av stadgandet
ej berörda vattenmängden.

11 §•

Byggnad, som avser att tillgodogöra helt eller delvis samma vattenmängd
och fallhöjd, som genom förut befintlig byggnad varit utnyttjad,
rare i de hänseenden, som i 7—10 §§ förmälas, utan annan rättsverkan
beträffande den sålunda ånyo tillgodogjorda vattenmängden och fallhöjden
än den byggnad skulle haft, i vars ställe den trätt.

12 §.

Prövas för tillgodoseende av sådant, i 6 § ej omnämnt allmänt
ändamål, som är beroende av vattnets fria framrinnande, nödigt att
byggnad i vattendrag, varest kongsådra finnes, utrives eller ändras, skall
i fråga om skyldighet för byggnadens ägare att utan ersättning vidkännas
därigénom uppkommen förlust i vattenmängd vad i 6—11 §§ finnes
föreskrivet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

13 §.

Där genom förlust i vattenmängd till följd av företag, som avses i
6 §, eller åtgärd enligt 12 § ägare av strömfall eller annat vattenområde
lider skada utöver den, som förlusten i sig innebär, vare han, ändå att
enligt reglerna i 9 kap. eller eljest gällande bestämmelser ersättning för
skadan skolat utgå, ej berättigad till sådan ersättning, i den mån skadan
föranledes av förlust, vilken han efter ty i föregående §§ stadgas är pliktig
att utan gottgörelse vidkännas.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

7

2 KAP.

Om byggande i vatten.

1 §•

Med byggande i vatten avses i denna lag uppförande av daning
bro, brygga, vall, lins eller annan anläggning ävensom verkställande av
fyllning eller pålning i vattendrag, sjö eller mindre vattensamling eller
havet eller ock på land så nära strandbrädden, att inverkan kan ske på
vattenståndet. Till byggande i vatten hänföres ock, sedan byggnad,
som nu sagts, kommit till stånd, varje ändrings- eller reparationsarbete
därå nedom högsta kända vattenståndet.

Vad i denna lag stadgas om byggande i vatten skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om bortledande av vatten ur vattenområde,
som ovan nämnts, grävning och sprängning i sådant vattenområde samt
annan åtgärd till förändring av vattnets djup eller läge därstädes.

2 §•

Byggnad i vatten skall göras så, att ändamålet må utan oskälig
kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

3 §•

Ej må någon sä bygga i vatten, att genom uppdämning, sänkning
av vattenståndet eller annan inverkan på vattenförhållandena skada
tillfogas eller intrång göres å annan tillhörig egendom, vare sig jord,
hus, fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annat, utan så är att
nyttan av byggnaden eller den del därav, som föranleder skadan eller
intrånget, prövas efter avdrag av byggnadskostnaden uppgå till ett
värde, motsvarande tre gånger den skada och det intrång, som göres å
åker och äng, samt två gånger skadan och intrånget å annan egendom.
I byggnadskostnaden skall inräknas det belopp, vartill skadan
och intrånget å den byggande tillhörig egendom må skattas. För
skada och intrång skall ersättning givas efter ty i 9 kap. skils.

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta
personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan
anläggning, varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess
drift väsentligt minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena
betydande omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt

8

Riksdagens skrivelse Nr 391.

skadas, eller att fiskerinäring av större betydenhet lider väsentligt
förfång, må byggnaden, ändå att nyttan uppgår till värde, som ovan
sagts, icke ske. Lag samma vare, där genom byggande i vatten skulle
förorsakas sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom
väsentligt minskad trevnad för närboende eller betj^dande förlust för
landets djur- eller växtvärld är att befara.

Prövas byggnad i vatten vara av synnerlig betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, må Konungen,
ändå att hinder mot byggnaden skulle möta av vad i första och andra
styckena sägs, efter hemställan av vattendomstolen på sätt i 20 § 2 mom.
stadgas, lämna medgivande till byggnaden.

Om byggande, varigenom annans strömfall eller del av strömfall
tillgodogöres, gälle vad i 5—7 §§ finnes stadgat.

4 §■

Där genom byggande i vatten vållas uppdämning, som hindrar
eller försvårar framtida torrläggning av mark, vare sådant hinder eller
försvårande att hänföra till skada i den mening 3 § avser; dock skall
vid jämförelse enligt första stycket av samma § skada i omförmälda
hänseende tagas i beräkning allenast en gång.

5 §•

Tillhör ett strömfall till skilda delar olika ägare, och vill en av
dem tillgodogöra sig förutom egen jämväl annans del i fallet, vare
han, där falldelarnas gemensamma tillgodogörande innebär väsentlig
ekonomisk eller teknisk fördel, berättigad därtill mot ersättning, som i
9 kap. skils, såframt häri såsom ägare eller på grund av servitutsrätt,
som är gällande för all framtid, råder över mer än hälften av den efter
vattenmängd och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller
den del därav, om vars bebyggande är fråga.

Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om två eller
flera, olika ägare tillhöriga strömfall.

6 §•

Aro å ömse sidor av ett strömfall olika ägare, må ena sidans
ägare bjuda ägaren av motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet;
vill denne det ej, äge den, som bjudit, att mot ersättning, som i 9 kap.

Riksdagens skrivelse Nr 391. 9

skils, tillgodogöra sig jämväl andra sidans lott i vattnet, såframt det
prövas kunna ske utan synnerlig skada för dess ägare. Har denne
förklarat sig villig deltaga i fallets tillgodogörande, men kan ej enighet
nås om sättet för dess bebyggande eller vattnets nyttjande, bestämme
vattendomstolen de villkor, varunder tillgodogörandet må äga rum.

Vilja båda var för sig utnyttja hela strömfallet, pröve vattendomstolen,
åt vilkendera företräde bör givas.

7 §.

Kan strömfall, som tillhör oskift by eller annan samfälld mark
•eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet, icke utan delägares
förfång skiftas vare sig ensamt eller i förening med annat samfälligheten
tillhörigt vattenområde, och vill en delägare tillgodogöra sig
hela fallet, vare han, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig
skada för övriga delägare samt han antingen ensam eller tillsammans
med delägare, som lämnat honom medgivande till företaget, äger mer
än hälften i strömfallet, berättigad att mot ersättning, som i 9 kap.
skils, lrån samfälligheten tillösa sig fallet jämte det utmål, som enligt
bestämmelse vid skifte må finnas avsatt för fallets tillgodogörande.
Gränserna för strömfallet ovan och nedan i vattendraget skola bestämmas
av vattendomstolen.

Om delägare i samfällt strömfall, vilket ej kan utan delägares
förfång skiftas, vill utan att lösa fallet bygga kvarn, såg eller annan
mindre anläggning för vattnets tillgodogörande, bjude de andra att taga
del däri; vilja de ej, och prövar vattendomstolen det kunna ske utan
synnerlig skada för dem, förelägge då honom, på vad sätt, villkor och
tid han må bygga och nyttja anläggningen. Ändå att tid, som må
vara bestämd för bibehållande av sådan anläggning, icke gått till ända,
äge under de i första stycket omförmälda förutsättningar delägare begagna
sig av lösningsrätt, som där nämnts.

8 §•

Vill någon i vatten, där fisken har sin gång, göra damm eller
annan byggnad, vare han pliktig att utan ersättning vidtaga och för
framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens framkomst eller
eljest för tryggande av fiskets bestånd samt tillsläppa för ändamålet
nödigt vatten så ock att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter
i övrigt, vilka till följd av byggnaden må erfordras till skydd
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 131 höft. (Nr 391.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 391.

för fisket. Kan nyttan av ifrågasatt anordning icke skäligen anses motsvara
den förlust och kostnad, som därigenom skulle tillskyndas byggnadens
ägare, må dock efter inhämtat yttrande av statens fiskeri tjänsteman
befrielse från sagda skyldighet medgivas.

9 §•

Kronan, kommun eller hushållningssällskap äge rätt att i eller invid
vattendrag, där till följd av naturförhållandena eller uppförd byggnad
fiskens upp- och nedgång hindras, för fiskens framkomst anordna särskild
fiskvåg eller eljest vidtaga anstalter för fiskets befrämjande ävensom
taga i anspråk det vatten, som för ändamålet erfordras. Beträffande
företag, som nu nämnts, gälle vad angående byggande i vatten i denna
lag finnes föreskrivet; dock utgöre bestämmelserna i 3 § första stycket
icke hinder för sådant företag, där ej genom detsamma synnerligt men
tillskyndas den, som äger råda över vattnet, eller annan.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om utvidgande
eller förbättrande av befintlig fiskvåg eller annan anordning
till fiskets befrämjande.

10 §.

Bygges damm för tillgodogörande av vattnet såsom drivkraft, eller
göres för nämnda ändamål annan byggnad i vatten, varigenom de
naturliga vattenståndsförhållandena ändras, vare byggnadens ägare pliktig
att till befrämjande av fisket inom landet från och med året näst efter
det, då arbetet å byggnaden påbörjats, så länge byggnaden bibehållesr
erlägga en årlig avgift av minst tio öre och högst en krona för varje
hästkraft, som vid lågvatten kan uttagas vid byggnaden. Göres byggnad
i vatten för reglering av vattnets avrinning eller för tillgodogörande
av vattnet annorledes än såsom drivkraft, vare lag samma, dock att i
sådant fäll avgiften skall beräknas efter den före regleringen framrinnande
lågvattenmängden eller, där fråga är om vattnets tillgodogörande,
efter den lågvattenmängd, som kan vid byggnaden uttagas,
samt utgå med minst tio och högst etthundra kronor för varje sekundkubikmeter.
Göres byggnad såväl i ändamål av vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet annorledes eller för
reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om beräkningsgrunden
vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är det
huvudsakliga.

11

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Avgift, som i forstn stycket siigs, skall inom ovan angivna gränser,
efter förslag av statens fiskeritjänsteman, bestämmas med fäst avseende
bland annat därå, om fiske finnes, som genom byggnaden skadas, om
med hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet i övrigt samt
dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre menlig.
om byggnadens ägare jämlikt stadgandet i 8 § förpliktats att vidtaga
och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna
dylika anordningar för ägaren medföra större eller mindre kostnad.

Där genom byggnad, som i första stycket avses, allenast obetydligändring
i vattenståndsförhållandena förorsakas, må befrielse från ovan
stadgad skyldighet medgivas.

Varder byggnad, som tillkommit jämlikt äldre lag, ombyggd eller
ändrad, och medför ombyggnaden eller ändringen väsentligt större skada
å fisket än den byggnaden förut orsakat, skola de i första och andra
styckena givna bestämmelserna lända till efterrättelse i avseende å byggnaden.

Huru avgift, varom i denna § förmäles, skall indrivas och för det
därmed avsedda ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

11 §•

1 eller vid allmän farled må ej byggas, med mindre byggnaden
göres på sådant sätt eller sådana särskilda anordningar vidtagas, att
leden fortfarande kan utan olägenhet av någon betydelse användas för
det därmed avsedda ändamålet. Lag samma vare, där någon vill bygga
i allmän flottled.

12 §.

Ej må så byggas i vatten, att menlig inverkan på klimatet eller
på allmänna hälsotillståndet vållas eller eljest allmänna intressen i avsevärd
mån förnärmas.

År naturminnesmärke ej i laga ordning fridlyst, böra likväl till
bevarande därav vid byggande i vatten vidtagas sådana anordningar,
som utan att för företaget medföra kostnader av betydenhet må anses
för ändamålet lämpliga.

13 §.

Finnes, då någon vill bygga i vatten, det skäligen kunna antagas,
att företag för inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled
eller av allmän flottled eller av fiskvåg eller för befrämjande av

12

Riksdagens skrivelse Nr 391.

annat allmänt eller enskilt ändamål av betydenhet framdeles kan ifrågakomma,
ändå att behov därav vid tiden för byggandet ej förefinnes,
skall, där byggnaden härigenom icke i nämnvärd mån fördyras, denna
så inrättas, att företag, som nu nämnts, såvitt möjligt icke försvåras.

14 §.

larvas för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten, att å annan
tillhörig fastighet lägges damm, vall eller väg eller ledning för vattnet,
eller att å annans grund i eller vid vattendrag verkställes grävning,
sprängning eller annan åtgärd till strömbäddens reglerande eller till förebyggande
eller minskande av skada, vare ägare av fastighet, som sålunda
tages i anspråk, pliktig att tåla sådant intrång mot ersättning,
som i 9 kap. skils. Om rätt att över annans mark framdraga ledning
för vatten till husbehovsförbrukning galle vad särskilt är stadgat.

Där vid meddelande av beslut angående inrättande av fiskvåg eller
vidtagande av annan anordning till förebyggande av skada å fiske eller
till fiskets befrämjande förbud finnes böra givas mot bedrivande av fiske
inom visst område, skall beträffande intrång, som därigenom tillskyndas
annan i hans rätt till fisket, vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning.

15 §.

Vill någon för tillgodogörande av vatten begagna sig av annan
tillhörig byggnad i vatten, och kan det ske utan väsentlig olägenhet
för byggnadens ägare, vare han därtill berättigad; dock åligge honom
att, efter ty byggnaden prövas vara honom till gagn, gottgöra ägaren
skälig andel av byggnadens värde i det skick, vari den befinnes, samt
taga del i kostnaden för dess framtida underhåll. För intrång och
olägenhet, som tillskyndas byggnadens ägare, skall ersättning givas
enligt reglerna i 9 kap.

16 §.

Där utmål för vattenkraftstation med eller utan elektrisk utrustning
icke utan oskäliga kostnader annorledes står till buds, vare ägare
av mark vid eller i närheten av vattendraget pliktig att mot ersättning,
som i 9 kap. sägs, till sådant utmål upplåta det område, som för
ändamålet oundgängligen tarvas.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

l:i

17 §•

Ej må för ändamål, som i 14 och 16 §§ nämnts, tagas i anspråk
tomtplats, trädgård eller park, där det utan synnerlig olägenhet kan
undvikas.

18 §.

Skall ersättning för förlorad vattenkraft, eller ty i 9 kap. skils,
lämnas genom tillhandahållande av kraft medelst elektrisk överföring,
och tarvas att ledning framdrages över område, tillhörigt annan än
ersättningsgivaren eller ersättningstagaren, bestämmer Konungen ledningens
sträckning enligt de grunder, som i fråga om elektriska starkströmsledningar
äro i lag stadgade; och skall, jämväl såvitt angår kronan
tillhörig fastighet, beträffande skyldighet att för ledningens framdragande
avstå eller upplåta mark så ock angående ersättning samt sättet
för ersättningens bestämmande gälla vad som finnes stadgat för det fall,
att Konungen prövat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild
man, menighet eller inrättning, användes till framdragande av elektrisk
starkströmsledning. Erfordras ledning allenast över mark, tillhörig ersättningsgivaren
och ersättningstagaren, eller skall kraft tillhandahållas
genom mekanisk överföring, vare lag som i 14 § sägs.

Såvitt angår eljest stadgad skyldighet för den, som vill utföra
elektrisk anläggning, att under vissa förutsättningar söka Konungens
tillstånd till företaget, vare jord eller lägenhet, tillhörig den, till vilken
kraftöverföring sker i ersättning för förlorad vattenkraft, ansedd lika
med mark, som tillhör anläggningens ägare. Där Konungens tillstånd
erfordras, skall sådant tillstånd avse den tid rätten till ersättning medelst
elektrisk överföring; äger bestånd.

O o

19 §.

Den, som med stöd av stadgandena i 5, 6 eller 7 § vill tillgodogöra
sig annan tillhörigt vatten eller lösa samfällt strömfall, vare, där
för ändamålet erfordras, att annans byggnad i vatten utrives eller ändras,
pliktig att draga försorg om arbetet, Skall byggnaden ändras, och vill
ägaren själv utföra arbetet, äge han rätt därtill och njute ersättning
efter ty skäligt prövas; vare dock, vid påföljd av skadeståndsskyldighet
och förlust av rätten att verkställa vad som kan vara ogjort, pliktig att
fullgöra arbetet inom tid och på sätt, som i sammanhang med beslutet
om ändringen bestämmes.

14

Riksdagens skrivelse Nr 391.

20 §.

1 mom. Ej må i älv, ström, å eller större bäck arbete för uppförande
eller förändrande av damm påbörjas, förrän efter ansökan i den
ordning, som i 11 kap. sägs, vattendomstolen meddelat besked, huru
och under vilka villkor arbetet må göras. Om genom annat byggande
i älv, ström, å eller större bäck märkbar inverkan kan ske på vattenståndet
eller vattnets lopp, gälle ock därom vad nu sagts, såframt det
ej är uppenbart, att varken allmän eller enskild rätt genom byggnaden
förnärmas.

Åro i andra fall än ovan nämnts sannolika skäl, att genom byggande
i vatten allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras jämväl domstolens
prövning; dock äge vad nu sagts icke tillämpning i fråga om
fiskebyggnad i vatten, där varje svensk undersåte äger rätt att fiska,
ej heller beträffande sådan byggnad i annat vatten, såframt det icke
kan antagas, att byggnaden förnärmar allmän rätt eller inverkar på
vattenståndet eller vattnets lopp.

Tarvas till följd av inträffad skada å byggnad i vatten eller å
annan egendom eller till förekommande av dylik skada, att ändringseller
reparationsarbete utan dröjsmål verkställes å byggnaden, må arbetet,
ändå att detsamma är av den beskaffenhet, som i första eller andra
stycket sägs, ske utan föregången prövning av vattendomstolen; men
åligge det byggnadens ägare att, där arbetet är av nyssnämnda beskaffenhet,
ofördröjligen efter dess verkställande hos vattendomstolen
göra ansökan om godkännande av arbetet.

Där någon ärnar verkställa byggnad i vatten, varför ej erfordras
vattendomstolens prövning, stånde honom ändock fritt, om han så önskar,
att till beredande av trygghet för framtiden medelst ansökan påkalla
sådan prövning.

2 mom. Finner vattendomstolen vid prövning, som i 1 mom. sägs,
tillämnad byggnad, mot vilken hinder skulle möta av bestämmelserna i
3 § första och andra styckena, med hänsyn till stadgandet i tredje
stycket i samma § ändock böra tillåtas, skall frågan därom av domstolen
hemställas Konungens avgörande.

21 §.

Vad i särskilda författningar finnes eller kan varda stadgat angående
särskilt tillstånd till byggande i eller vid allmän hamn eller annan allmän
farled vare jämte föreskrifterna i 20 § till efterrättelse gällande.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

15

Innefattar beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 20
§, medgivande att bygga i vatten, vare beslutet, sedan det tagit åt sig
laga kraft, gällande mot envar såväl vad angår rätten att verkställa och
för framtiden bibehålla byggnaden jämte de anläggningar, vilka efter
ty förut sagts med byggnaden äga samband, som ock, där med byggnaden
avses tillgodogörande av vattnet, beträffande rätten därtill, dock
med de inskränkningar, som i 23 § 1 mom. och 24 § omförmälas, samt
med iakttagande av vad i 4 och 9 kap. finnes stadgat angående förnyad
prövning i vissa fall.

Hurusom under viss förutsättning beslutet är gällande även i fråga
om rätten till annat vatten än det, vars tillgodogörande avses med byggnaden,
därom stadgas i 23 § 2 mom.

Har byggnaden ej blivit fullbordad inom tid, som enligt 11 kap.
63 § av vattendomstolen bestämts, vare beslutet förfallet, såvitt det
avser sådan del av byggnaden, som ej kommit till stånd; och må förty
därefter sådant arbete å byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens
prövning erfordras, ej ske utan förnyad prövning. Visas
giltigt skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande synnerligt
men uppstå, äge dock vattendomstolen, på därom före nämnda
tids utgång gjord ansökan, bevilja anstånd med byggnadens fullbordande
på högst tio år.

23 §.

1 inom. Avses med beslut, som i 22 § sägs, byggnad för tillgodogörande
av vatten, och vilar beslutet på antagande, att vattnet tillhör
fastighet, för vilken sökanden såsom ägare fort talan i målet, må, utan
hinder av vad i 22 § stadgas, påstående, som grundas därå, att vattnet
eller del därav tillhör annan fastighet eller utgör oskift samfällighet för
flera fastigheter eller ock allmän egendom, väckas intill dess fem år
gått till ända från det beslutet vunnit laga kraft och tillika två år förflutit
antingen efter utgången av den i beslutet eller sedermera i anledning
av ansökan om anstånd bestämda tid för byggnadens fullbordande
eller ock, där byggnaden dessförinnan fullbordats och efter besiktning
anteckning därom gjorts i vattenboken, från dagen för sådan anteckning.
Försittes tid, som nu nämnts, vare den på beslutet grundade rätten till
vattnets tillgodogörande fri från klander'', där den, som erhållit med -

16

Riksdagens skrivelse Nr 391.

givandet att uppföra byggnader], vid tiden för beslutets meddelande varit
i god tro rörande rätten till vattnet eller ock någon, till vilken byggnaden
sedermera må hava övergått, i god tro rörande sagda rätt förvärvat
byggnaden.

Bifalles talan, som i första stycket sägs, vare, där den anhängiggjorts,
sedan byggnaden fullbordats eller arbetet därå börjats, byggnadens
ägare, såframt han varit i god tro, icke pliktig att avstå vattnet, med
mindre gottgörelse lämnas honom för byggnadens värde i det skick,
vari den befanns, då han blev instämd i saken, ävensom för nödigkostnad,
som han därefter nedlagt å byggnaden; dock skall, då fråga
är allenast om en del av det vatten, för vars tillgodogörande byggnaden
är avsedd, den vinnande icke vara skyldig att av sagda värde och kostnad
ersätta mera än som belöper å den del av byggnaden, vilken genom
vattnets avstående blir för ägaren onyttig. Vill byggnadens ägare hellre
än att avstå vattnet i stället ersätta vattenkraften efter reglerna i 9 kap.,
vare han berättigad därtill, om han anhängiggör talan därom hos vattendomstolen
inom trettio dagar, efter det domen i tvisten om vattnet vunnit
laga kraft, och därefter behörigen fullföljer samma talan. Den, som
återvunnit vattnet, må ock av vattendomstolen berättigas att, mot avstående
av rätten till vattnets tillgodogörande, av byggnadens ägare
erhålla, ersättning för vattenkraften enligt nämnda regler, såframt han
därom för talan inom tid, som nyss sagts, och väsentlig olägenhet icke
därigenom skulle tillskyndas byggnadens ägare.

_ -5 mom. Där beslut, varigenom medgivande lämnas till byggnad
för tillgodogörande av allenast en del av det framrinnande vattnet, vilar
på antagande, att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet eller den del därav,
vars fallhöjd tages i anspråk, tillhör fastighet, för vilken sökanden såsom
ägare fört talan i målet, skall vad i 1 mom. första stycket är stadgat
äga motsvarande tillämpning i fråga om det sålunda ej tillgodogjorda
vattnet. Avser beslutet allenast den del av vattuet, som tillhör strömfallets
ena sida, gälle ock vad nu sagts i den mån ej andra sidans rätt
trädes för när.

24 §.

Där genom byggnad, vilken verkställts i enlighet med beslut, som
i 22 § sägs, eller genom hushållningen med vattuet i överensstämmelse
med reglerna i sådant beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets
meddelande icke av vattendomstolen förutsetts, må utan hinder av bestämmelsen
i 22 § den, som lider skadan eller intrånget, framställa

17

Riksdagens skrivelse Nr 391.

anspråk å ersättning enligt reglerna i 9 kap.; dock skall sådant anspråk
för att kunna upptagas till prövning anmälas hos vattendomstolen inom
fem år eller den längre tid, högst tolv år, som vattendomstolen i beslutet
må hava föreskrivit, räknat från utgången av den för byggnadens fullbordande
i beslutet eller ock sedermera i anledning av sökt anstånd
bestämda tiden.

År skada eller intrång, som i första stycket avses, av betydenhet,
må inom tid, som gäller för anmälan av anspråk enligt nämnda stycke,
talan föras om meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande hushållningen
med vattnet och vidtagande på ägarens bekostnad av sådana
förändringar i byggnadens anordnande, som utan att förnärma tredje
mans rätt eller för ägaren medföra väsentlig olägenhet äro ägnade att
förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för
framtiden.

25 §.

diar byggnad i vatten verkställts utan att medgivande enligt denna
eller äldre lag därtill erhållits, vare ägaren berättigad att medelst ansökan
i den ordning, som i 11 kap. sägs, påkalla prövning av byggnadens
laglighet. Beträffande verkan av vattendomstolens beslut skall vad i
22—24 §§ finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

26 §.

Har, efter det denna lag trätt i kraft, byggnad i vatten verkställts
utan föregående prövning av domstol, vare byggnadens ägare bevisningsskyldig
i avseende å de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena
i vattnet.

27 §.

Har vid byggnad i vatten utsatts vattenmärke till utmärkande av
tillåten dämningshöjd eller till betecknande av det vattenstånd, under
vilket vattnet ej må sänkas, skola de i sammanhang därmed meddelade
bestämmelser om hushållningen med vattnet av byggnadens ägare noga
iakttagas. Finnes vattenmärke utsatt till utmärkande av tillåten dämningshöjd,
utan att särskilda bestämmelser meddelats om hushållningen med
vattnet, åligge honom att, i vad på hans åtgärd ankommer, så förfara,
att vattnet ej må stiga över märket.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 131 höft. (Nr 391.)

3

18

Biksdagens skrivelse Nr 391.

28 §.

År för dammluckas öppnande viss tid i laga ordning bestämd
eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande given, lände
det till efterrättelse.

29 §.

Har ej vattenmärke utsatts, och hava ej heller eljest meddelats
bestämmelser om hushållningen med vattnet, skall dammlucka eller däremot
svarande inrättning för vattnets avlopp hållas öppen, när sådant
tarvas till förekommande av skada för dem, som ovan eller nedan ägas
jord, strömfall eller annan egendom.

3° §.

Ändå att viss tillåten dämningshöjd är bestämd, må ej det tillrinnande
vattnet, med mindre särskild rättighet därtill förefinnes, innehållas
till förfång för allmänna eller enskilda intressen, som äro beroende
av vattnets lopp nedom dammen.

31 §.

Ägare av byggnad i vatten må, vare sig särskilda regler för vattenhushållningen
vid byggnaden blivit meddelade eller icke, hos vattendomstolen
söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser i ämnet. Enahanda
rätt tillkomme ock annan än byggnadens ägare för bättre utnyttjande
av vattenkraften i honom tillhörigt strömfall. Ärende, som nu
nämnts, prövas i enlighet med de för byggande i vatten stadgade grunder,
och galle om verkan av vattendomstolens beslut i tillämpliga delar vad
ovan finnes sagt beträffande beslut i byggnadsmål.

Saknas beträffande byggnad i vatten bestämmelser om vattenhushållningen,
eller äro gällande bestämmelser ofullständiga, må på talan
av någon, som av hushållningen lider skada, vattendomstolen, där det
kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan
parterna i malet och deras rättsinnehavare fastställa sådana bestämmelser,
som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden
förebygga skadan.

32 §.

Ej må vid avtappning så mycket vatten på en gång framsläppas,
att allmän eller enskild rätt sättes i fara.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

19

33 §.

Ägare av byggnad i vatten vare, där försummelse i underhållet
kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig att underhålla
byggnaden så, att sådan fara förebygges.

34 §.

Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant
vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på
vattenståndet, må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning
medgiven.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre
nyttja byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen
om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande
medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egendom,
må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva,
att han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden,
intill dess annorlunda varder bestämt, underhålla byggnaden så
som i 33 § sägs och fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt
lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada,
skall den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen
åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom
nu är sagt, meddele vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende
å byggnadens utrivande och äge i sammanhang därmed bestämma att,
där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad honom ålagts, den,
vars rätt är beroende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.

Har, på sätt i andra stycket stadgas, ägare av fast egendom jämlikt
åtagande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i vatten,
skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos domaren
i det tingslag eller hos rätten i den stad, där egendomen är belägen;
och varde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd
utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

36 §.

1 vatten må ej utkastas eller utsläppas fast avfall från sågverk,
fabrik eller annan industriell inrättning, skogsavfall eller andra fasta
föremål eller ämnen, om därigenom uppgrundning eller hinder för vattnets

20

Riksdagens skrivelse Nr 391.

fria lopp til! men för allmän eller enskild rätt förorsakas eller skäligen
kan befaras; sker det, äge Konungens befallningshavande stadga vitesförbud,
där ansvar å förfarandet ej finnes särskilt stadgat, så ock vid
vite eller annat äventyr tillhålla den skyldige att vidtaga erforderliga
åtgärder till uppgrundningens eller hindrets borttagande. Där fråga är
om avfall vid skogsavverkning, må, ändå att avverkningsrätten är till
annan upplåten, föreläggande, som nyss sagts, givas jämväl skogsmarkens
ägare, dock endast såvitt angår vattendrag inom honom tillhörigt
område; ägaren likväl obetaget att av den skyldige söka åter vad han
till följd av föreläggandet nödgats utgiva.

Vad sålunda stadgats om utkastande eller utsläppande av fasta
föremål eller ämnen gälle ock beträffande sådana föremåls eller ämnens
uppläggande på stranden så nära vattnet, att de kunna däri nedsköljas.

Om utsläppande i vatten av ämnen, varigenom vattnet kan förorenas,
gälle vad särskilt är eller kan varda stadgat.

36 §.

Rensning, som för bibehållande av vattens djup eller läge är av
nöden, äge den, som av uppgrundningen kan lida men, verkställa utan
vattendomstols prövning, som i 20 § sägs, ändå att arbete inom annans
område tarvas; dock skall i ty fall denne förut därom tillsägas. Vill
den, som ämnar företaga rensning, hos vattendomstolen påkalla prövningav
arbetets laglighet, äge han rätt därtill; och gälle om sådan prövning
vad angående byggande i vatten är i denna lag stadgat. Har prövning,
som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rensning stadgandet i
26 § av detta kap. äga motsvarande tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensning upptages, må, om ej avsevärda
olägenheter vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till
lämpligt ställe i närheten. Lider markens ägare men av upplaget, njute
ersättning, som i 9 kap. sägs.

37 §.

Har vattendrag vikit från sitt förra läge eller eljest förändrat sitt
lopp, vare om vattendragets återställande i dess förra skick lag som om
rensning i 36 § är sagt, dock att, där ej återställandet sker omedelbart
efter förändringen, vad i 20 § finnes stadgat om byggande i vatten skall
äga motsvarande tillämpning. Varder ej inom tre år från det förändringen
inträtt åtgärd för vattnets återförande vidtagen och därefter utan oskäligt

21

Riksdagens skrivelse Rf 391.

dröjsmål fullföljd, vare den, som vill återföra vattnet, skyldig ersätta
kostnad, som efter förändringen antingen blivit nedlagd å mark, varifrån
vattnet vikit, eller skett för tillgodogörande av vattnet i dess nya lopp
eller läge, och som genom vattnets återförande skulle bliva utan nytta.
Har någon i tio år varit i besittning av förmån, som skulle genom
återförandet gå förlorad, galle beträffande dylik åtgärd vad om vattnets
bortledande är stadgat.

38 §.

Där arbete, som i detta kap. sägs, avser huvudsakligen utförande
av vattenreglering eller inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän
farled eller av allmän flottled, torrläggning av mark eller avledande
av kloakvatten, skola stadgandena i detta kap. äga tillämpning endast,
såvitt sådant finnes för varje fall i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.

39 §.

Utöver vad i detta kap. är sagt om byggande i vatten i allmänhet
skall beträffande fiskebyggnad lända till efterrättelse jämväl vad därom
finnes särskilt stadgat.

40 §.

Vad i denna lag finnes stadgat om byggande i vatten skall jämväl
äga tillämpning i fråga om uppförande av bro eller annat byggande i
vatten för allmän väg eller för järnväg, vare sig statens eller enskild,
till vars anläggande Konungen lämnat tillstånd; dock utgöre bestämmelserna
i 3 § första stycket icke hinder för företag, som nu nämnts.

Har Konungen för någon orts förseende med dess behov av vatten
eller för annat i 38 § ej omnämnt allmänt ändamål prövat nödigt, att
vatten ur sjö eller vattendrag ledes bort för att annorstädes nyttjas,
gälle i fråga om dylikt företag vad i första stycket sägs.

41 §.

Genom vad i detta kap. finnes föreskrivet göres ej rubbning i den
rätt och frihet, som är förunnad bergverk, kvarnar och fiskeverk, ej
heller i annan rättighet att stänga eller uppdämma vattendrag eller i
övrigt förfoga över vattnet; dock vare den, som njuter sådan rättighet
till godo, icke fri från skyldighet att, efter ty förut är i detta kap.
stadgat, tåla förlust, skada eller intrång till förmån för den, som äger
eller vill verkställa byggnad i vatten, eller till fiskets befrämjande.

22

Riksdagens skrivelse Nr 391.

3 KAP.

Om vattenreglering.

Om vattenreglering med tvångsdelaktighet.

1 §■

Vill ägare av strömfall till gemensamt gagn för sig och annan
strömfallsägare reglera vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling
eller i vattendrag för åstadkommande av bättre hushållning
med vattnet eller eljest för beredande av ökad möjlighet att utnyttja
vattenkraften i fallen, och påfordrar han, att övriga strömfallsägare.
vilka hava gagn av företaget, skola efter ty nedan sägs taga del i
kostnaden för detsamma, äge han vitsord till företaget, såframt mer än
hälften av den beräknade båtnaden därav belöper å det eller de strömfall,
som tillhöra honom eller honom och andra, vilka förena sig med
honom om företaget.

2 §•

I fråga om rätt att verkställa vattenreglering, som i 1 § sägs, så,
att genom uppdämning, sänkning av vattenståndet eller annan inverkan
på vattenförhållandena skada tillfogas eller intrång göres å jord, hus,
fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annan egendom skall vad
i 2 kap. 3 § stadgas angående byggande i vatten äga motsvarande tilllämpning,
dock att skada eller intrång å egendom, tillhörig deltagare i
företaget, skall likställas med skada eller intrång å annans egendom.

I den mån ej särskilda stadganden givas i detta kap., skola beträffande
företag, varom nu är fråga, jämväl övriga bestämmelser i 2 kap.
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3 §•

Alla strömfall, för vilka vattenreglering, som i 1 § sägs, medför
båtnad, utgöre i avseende å företaget en samfällighet med skyldighet
för ägarna, med de inskränkningar nedan stadgas, att taga del i kostnaden
för företaget, envar i mån av värdet å den båtnad, som beredes
hans strömfall.

23

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Vid uppskattning av båtnad genom vattenreglering skola, där ej
samfällighetens delägare annorledes överenskomma, de i 9 kap. stadgade
grunder beträffande värdering av vattenkraft, för vilken ersättning skall
givas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §•

Omfattar företag, som i 1 § avses, reglering av två eller flera
sjöar eller skilda sträckor i vattendrag, för vilkas reglerande tarvas särskilda
dammbyggnader eller eljest särskilda anläggningar, skall kostnaden
för varje sådan del av företaget särskilt beräknas och å de strömfallsägare,
som hava gagn därav, fördelas i mån av värdet å den båtnad,
som därigenom beredes. Förty vare ej i fall, som nu nämnts, någon
pliktig att deltaga i kostnaden för sådan del av regleringen, varav han
för sitt strömfall ej har nytta.

5 §•

Ej vare ägare av strömfall skyldig att vidkännas större bidrag till
kostnaden för utförande av vattenreglering än som svarar mot värdet å
den båtnad hans strömfall därigenom beredes, utan så är att han öökt
företaget. Likställd med sökanden vare den, som förenat sig med
honom om företaget eller för vinnande av ökad båtnad fört talan, som
föranlett större anläggning än sökanden äskat.

6 §•

Ägare av strömfall inom regleringssamfällighet vare, såframt han
ej själv sökt vattenregleringen eller efter t}r i 5 § sägs är likställd med
sökanden, icke skyldig att deltaga i kostnaden för företaget, förrän han
begagnar den genom regleringen vunna förbättringen. Den å hans fall
belöpande andel i kostnaden skall, intill dess den varder av honom erlagd,
gäldas av övriga delägare i samfälligheten med fördelning dem emellan
jämlikt bestämmelserna i 3—5 §§; och åligge den, som efter regleringens
utförande träder till företaget, att taga del jämväl i sådan kostnad, som
belöper å strömfall, för vars ägare betalningsskyldighet ännu ej inträtt.

Varder efter regleringen anläggning för tillgodogörande av strömfall
inom regleringssamfälligheten ändrad, eller införes vid anläggningens
drift förändrad ordning, eller varder förut obegagnat strömfall inom
samfälligheten bebyggt, skall, såframt ej annat förhållande är uppenbart

24

Riksdagens skrivelse Nr 391.

eller kan visas, ägaren av strömfallet anses hava tagit den genom regleringen
vunna förbättringen i bruk.

Strömfallsägare, som efter regleringens utförande inträder såsom
deltagare i företaget, vare ej pliktig att taga del i sådana utgifter för
underhåll och drift, som dessförinnan gjorts. Har för regleringen verkställt
arbete måst till följd av olyckshändelse eller annan likartad omständighet
i avsevärd mån omgöras eller ändras, skall kostnaden därför
räknas såsom anläggningskostnad.

År vid den tid, då strömfallsägare efter ty ovan sägs är pliktig att
taga del i kostnaden för vattenreglering, byggnad eller annan anläggning,
som för företaget utförts, i sådant skick, att dess värde kan anses
väsentligt minskat, äge vattendomstolen på därom framställt yrkande
föreskriva, att den kostnad, vari strömfallsägaren har att taga del,
skall beräknas till mindre belopp än det, vartill anläggningskostnaden
uppgått.

Å belopp, som strömfallsägare, vilken efter regleringens utförande
inträder såsom deltagare i företaget, har att gälda, skall ej beräknas
ränta för tiden före betalningsskyldighetens inträde.

i §■

Har, efter det medgivande lämnats till utförande av vattenreglering,
som i 1 § sägs, strömfall inom regleringssamfälligheten övergått till ny
ägare, vare jämväl denne pliktig att efter ty ovan stadgats taga del i
kostnaden för företaget; dock skall, där föregående ägares skyldighet
att erlägga å strömfallet belöpande andel i kostnaden blivit genom dom
eller annorledes fastställd eller, oavsett huruvida den genom regleringen
vunna förbättringen av denne tagits i bruk, åvilat honom, ny ägare
ej svara för bidrag, som förfallit till betalning mer än ett år innan han
blev ägare till strömfallet eller, om han inropat fallet å exekutiv auktion,
för bidrag, som före försäljningsdagen förfallit till betalning.

8 §•

Har kommun, som av vattenreglering enligt 1 § tillskyndas stadigvarande
nytta i annat hänseende än såsom strömfallsägare, till regleringens
utförande lämnat visst anslag, med förbehåll om delaktighet i
företaget, vare kommunen ansedd såsom deltagare i detsamma, därvid
som grund för delaktigheten skall gälla anslagets storlek i förhållande
till den av vattendomstolen beräknade kostnaden för regleringens ut -

25

Riksdagens skrivelse Nr 391.

förande; dock må båtnaden för kommunen i ovannämnda hänseende
ej tagas i beräkning vid avgörande, om företaget må komma till stånd.

Vad _nu sagts om kommun galle även om kronan och landsting.

9 §•

Visas, efter det vattenreglering, som i 1 § sägs, blivit utförd, att
densamma länder till stadigvarande nytta för allmän hamn eller annan
allmän farled, för allmän flottled eller för kloakledning eller annan avloppsledning
för spillvatten, må ägaren av farleden, llottleden eller kloakeller
avloppsledningen, där den vunna nyttan kan iippskattas till visst
penningbelopp, på talan av deltagarna förpliktas att antingen på en
gång eller med fördelning på visst antal år erlägga högst så stor del
av nämnda belopp, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets
anläggningskostnad och å den andra den båtnad, som företaget
beräknats medföra för strömfall. För bidrag, som nu nämnts, förvärvas
ej delaktighet i företaget, och vare förty bidragsgivaren ej skyldig att
taga del i framtida kostnad för detta.

Anslag, som i 8 § sägs, räknas i avseende., varom nu är fråga,
den till godo, som givit anslaget.

10 §.

Byggnad i vatten eller annan anläggning, som gjorts för vattenreglering,
skall, där någons rätt kan vara därav beroende, av deltagarna
i företaget behörigen underhållas. Beträffande fördelningen av kostnad
för underhåll och skötsel så ock av andra utgifter för företaget, vilka
icke äro att hänföra till anläggningskostnad, galle i tillämpliga delar
vad i 3, 4, 6 och 8 §§ är stadgat.

11 §■

Ej må vattenreglering, som i 1 § avses, verkställas förrän efter
ansökan i den ordning 11 kap. stadgar vattendomstolen meddelat besked,
huru och under vilka villkor företaget må utföras, så ock angående
delaktigheten i kostnaden för företaget.

12 §.

Har till vattenreglering, som i 1 § sägs, medgivande i laga ordning
erhållits, skola stadgar antagas rörande handhavandet av de med
företaget förenade angelägenheter så ock styrelse för företaget utses.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 131 höft. (Nr 391.) 4

26

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Vid antagande av stadgar galle i fråga om rösträtt och besluts
fattande vad i 22 § finnes föreskrivet.

13 §.

Stadgar rörande vattenregleringsföretag skola angiva:

företagets benämning och ändamål under hänvisning till de beträffande
företagets utförande och delaktigheten däri meddelade beslut;

den ort, där styrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet
;

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

tiden för räkenskapsavslutning;

huru ofta ordinarie sammanträde med deltagarna i företaget skall
hållas;

det sätt, varpå kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden
bringas till deltagarnas kännedom, ävensom den tid före sammanträde,
då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.

Styrelsen skall hava sitt säte inom den vattendomstols område,
som lämnat medgivande till företaget.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som finnes stridande mot
denna eller annan lags föreskrifter.

Stad garna skola för att bliva gällande granskas och fastställas av
Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller
i fall, som omförmäles i 4 kap. 13 §, av Konungen. Vid granskningen
skall särskilt tillses, att stadgarna innehålla betryggande föreskrifter
för tillgodoseende av sådana strömfallsägares rätt, för vilka efter
ty i 6 § sägs skyldighet att deltaga i företaget framdeles kan komma
att inträda.

Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, med mindre den
varder i nyssnämnda ordning fastställd.

O §■

Innan stadgar för vattenregleringsföretag blivit antagna och fastställda
samt anmälan om styrelseval gjorts hos Konungens befallningshavande,
må ej arbete å annans mark verkställas eller åtgärd eljest till
förfång för annan vidtagas.

Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen
göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande.

27

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Då anmälan om val av styrelse eller om ändring i dess sammansättning
skett, skall på deltagarnas i företaget bekostnad kungörelse därom
införas i allmänna tidningarna samt en eller flera av ortens tidningar.

15 §.

Till ledamot av styrelsen för vattenregleringsföretag må ej utses
annan än här i riket bosatt svensk medborgare, där ej för särskilt fall
Konungen medgiver, att styrelsen må till viss del, ej överstigande eu
tredjedel av hela antalet, bestå av medborgare i annat land eller å utrikes
ort bosatta svenska medborgare.

Ändå att tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått
till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av deltagarna i
företaget.

16 §.

Konungen äger, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl
prövas nödigt, utse en ledamot i styrelsen för vattenregleringsföretag.
Sådan styrelseledamot äge samma rätt att deltaga i handhavandet av de
med företaget förenade angelägenheter som de medlemmar, vilka blivit
i enlighet med stadgarna till styrelse valda, och åtnjute arvode, som
bestämmes av Konungen.

17 §-

Har av deltagarna vald styrelseledamot avgått eller den tid, för
vilken han blivit vald, gått till ända utan att anmälan om nytt val skett,
och är styrelsen med kvarstående ledamöter ej beslutför, äge Konungens
befallningshavande på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende
därav, att behörig styrelse finnes, förordna syssloman att, intill dess efter
inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallas, antingen
ensam eller jämte de styrelseledamöter, som må finnas, handhava de
med företaget förenade angelägenheter och företräda deltagarna på sätt
om styrelsen finnes nedan stadgat.

Förordnande av syssloman skall på deltagarnas bekostnad kungöras
så som i 14 § sägs. Syssloman åtnjute av deltagarna arvode, som bestämmes
av Konungens befallningshavande.

18 §.

Styrelsen för vattenregleringsföretag äge ombesörja verkställandet
av erforderliga arbeten för företaget, hos deltagarna uttaga härför nödiga
bidrag på sätt i 20 § stadgas och i övrigt, i enlighet med vad i stad -

28

Riksdagens skrivelse Nr 391.

garna eller genom deltagarnas beslut, där detta ej är mot stadgarna
eller mot lag stridande, föreskrivits, handhava de med företaget förenade
angelägenheter. Styrelsen äge att i allt vad som rör deltagarna i företaget
samfällt själv eller genom ombud ej mindre i förhållande till tredje
man handla å deltagarnas vägnar än även inför domstolar och andra
myndigheter företräda deltagarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att mottaga stämning i
mål, som rör företaget, så ock annat meddelande i fråga om företaget
skall vad i 11 kap. 15 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

19 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är bestämt i
stadgarna, den mening, om vilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandlingen av fråga
rörande avtal mellan honom och deltagarna i företaget samfällt, ej heller
angående avtal mellan deltagarna och tredje man, där han i frågan äger
ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot deltagarnas. Vad sålunda
stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller
annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

20 §.

Uttaxering av deltagarnas bidrag skall, där ej annan ordning finnes
i stadgarna föreskriven, verkställas sålunda, att styrelsen upprättar och
vid sammanträde till granskning framlägger debiteringslängd, upptagande
det belopp, som skall uttaxeras, vad därav enligt reglerna för delaktigheten
belöper å varje deltagare samt tiden för inbetalningen.

Förmenar deltagare, att den i längden verkställda fördelningen ej
är med lag överensstämmande, äge han genom stämning å styrelsen
inom trettio dagar efter sammanträdet påfordra rättelse i den gjorda
debiteringen. Talan, som nu nämnts, skall anhängiggöras hos allmän
underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

Ändå att dylik klandertalan väckes, vare deltagare pliktig att å
tid, som av styrelsen bestämts, inbetala å honom belöpande bidrag vid
äventyr att, där ej rätten annorlunda förordnar, beloppet må hos honom
utsökas i enahanda ordning som om betalningsskyldighet vore honom
genom lagakraftägande dom ålagd.

:Riksdagens skrivelse Nr 391.

29

21 §•

Styrelseledamöter, som genom att överskrida den dem tillkommande
befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda deltagarna
i företaget skada, svare för skadan en för alla och alla för en;
svare ock på sätt nu nämnts för den skada, som genom överträdelse av
bestämmelse i 13 och följande §§ av detta kap. eller i gällande stadgar
tillskyndas tredje man.

Har i mål, som rör deltagarna i företaget samfällt, betalningsskyldighet
blivit dem ålagd, vare styrelsen pliktig att utan dröjsmål hos deltagarna
uttaxera och indriva bidrag, som må erfordras för betalningsskyldighetens
fullgörande. Prövas försumlighet härutinnan ligga styrelsens
ledamöter till last, svare de för gälden en för alla och alla för en
såsom för egen skuld.

22 §.

Rätten att handhava de med regleringsföretag förenade angelägenheter
utövas å sammanträde, därvid envar deltagare i företaget äger
rösträtt efter det andelstal, som jämlikt 3, 6 och 8 §§ är bestämmande
för hans skyldighet att taga del i kostnaden för företaget. Deltagare,
som icke guldit förfallet bidrag, är förlustig sin rösträtt, intill dess
betalningen fullgöres. Ej må någon utöva rösträtt för mer än en
femtedel av deltagarnas sammanlagda, å sammanträdet företrädda andelstal.
Ej heller må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud
för annan deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan
honom och deltagarna samfällt eller angående avtal mellan dessa och
tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara
stridande mot deltagarnas gemensamma. Vad sålunda stadgats äge motsvarande
tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom
eller tredje man.

Vid avgörande av fråga, som rör uteslutande sådan del av företaget,
i vars utförande allenast vissa av deltagarna efter ty i 4 § sägs
äro pliktiga att taga del, tillkomme endast dessa deltagare rösträtt.

För beslut vid sammanträde erfordras, där ej i stadgarna finnes
för visst fall annorledes bestämt, allenast enkel pluralitet i röstetal, beräknat
på sätt ovan nämnts. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning,
i andra frågor gälle den mening, som biträdes av de flesta röstande eller,
om jämväl antalet röstande är lika, av ordföranden vid sammanträdet.

Delägare i regleringssamfälligheten,''för vilken skyldighet att taga

30

Riksdagens skrivelse Nr 391.

del i kostnaden för företaget efter ty i 6 § sägs ännu ej inträtt, stånde
öppet att vid sammanträde närvara och deltaga i förhandlingarna.

över beslut, som å sammanträde fattas, skall genom styrelsens
försorg föras protokoll, vilket senast fjorton dagar efter sammanträdet
skall vara för deltagarna tillgängligt.

23 §.

Menar deltagare i. regleringsföretag, att beslut, som fattats å sammanträde,
icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag
eller författning eller mot stadgarna, äge tala därå genom stämning å
styrelsen inom trettio dagar från beslutets dag. Försummas det, vare
rätt till talan förlorad. Ändå att talan föres mot beslutet, gånge det i
verkställighet, där ej domstolen annorlunda förordnar.

Talan, som ovan nämnts, skall anhängiggöras hos allmän underrätt
i den ort, där styrelsen har sitt säte.

24 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla deltagarna i företaget
till extra sammanträde.

Varder extra sammanträde för uppgivet ändamål påfordrat av minst
en femtedel av företagets deltagare eller det mindre antal, som må vara
i stadgarna bestämt, skall sammanträde av styrelsen utlysas.

25 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla deltagarna i
företaget till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två
veckor efter påfordran, som i 24 § sägs, utlyst extra sammanträde att
hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske,
eller finnes ej behörigen utsedd styrelse, då skall, för den händelse ej
i stadgarna bestämmelse finnes för dylikt fall, kallelse, som utfärdas av
minst en femtedel av deltagarna, äga samma giltighet som kallelse av
styrelsen.

Om vattenreglering utan tvångsdelaktighet.

26 §.

V ill ägare av strömfall utan att påfordra förpliktande för annan
strömfallsägare att deltaga i kostnaden reglera vattnets avrinning ur
sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag för åstadkommande av

31

Riksdagens skrivelse Nr 391.

bättre hushållning med vattnet eller eljest lör beredande av ökad möjlighet
att utnyttja vattenkraften i honom tillhörigt fall, eller vilja flera
strömfallsägare utföra dylikt företag, och är ej fråga om kostnadernas
fördelning dem emellan eller om skyldighet för annan strömfallsägare
att däri taga del, skola bestämmelserna i 2 kap. om byggande i vatten
äga tillämpning beträffande företaget.

27 §.

Har medgivande enligt denna lag lämnats till företag, som i 26 §
sägs, äger Konungen att, om och när det för tillgodoseende av allmänt
väl prövas nödigt, utse lämplig person att övervaka företagets utförande
samt utöva tillsyn å företagets skötsel och handhavandet i övrigt av de
med företaget förenade angelägenheter. Sådan person åtnjute av den,
för vars räkning företaget utföres, arvode, som bestämmes av Konungen.

4 KAP.

t

Om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar
och vattenregleringar.

Om vattenkraftanläggningar.

Om tillhandahållande av kraft åt kringliggande bygd.

1 §■

Varder strömfall bebyggt jämlikt denna lag, och uppgår den
vattenkraft, som kan vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden,
till minst femhundra turbinhästkrafter, vare, såframt vattenkraften icke
inom tio år före det vattendomstolens medgivande lämnas till byggnaden
varit utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, byggnadens
ägare pliktig att för tillgodoseende av kringliggande bygds behov
av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk eller till
belysning eller uppvärmning tillhandahålla intill en tiondel av den årliga
kraftmängd, som kan med det installerade maskineriet bliva uttagen.

Storleken av nämnda andel bestämmes av vattendomstolen; och
skall härvid hänsyn tagas dels till omfattningen av den rätt anläggningens

32

Riksdagens skrivelse Nr 391.

ägare erhållit att för vattenkraftens tillgodogörande förändra förut rådande
vattenstånds- och avrinningsförhållanden dels ock å ena sidan till det
behov av kraft, som inom bygden redan föreligger eller i en nära framtid
är att motse, och å andra sidan till den tillgång på kraft, som må
eljest vara att påräkna för ändamålet.

Avgörande, som nu nämnts, gälle för en tidrymd av tjugu år i
sänder, första gången räknat från det kalenderår, under vilket byggnaden
enligt därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats/ Där ej
under nittonde året av sådan tidsperiod anläggningens ägare eller någon,
som må anses berättigad att komma i åtnjutande av kraft, varom här
är fråga, eller ock myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att bevaka
bygdens intresse i förevarande hänseende, genom ansökan hos
vattendomstolen påkallar ny prövning, skall den förut meddelade bestämmelsen
lända till efterrättelse jämväl för nästa period.

2 §''

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del inom de tio närmast
förflutna åren varit utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre
lag, jämlikt denna lag verkställd byggnad, som är avsedd att ersätta
eller utgör tillbyggnad till den äldre byggnaden, och medför åtgärden,
att i strömfallet minst trehundra turbinhästkrafter mera än förut kunna
vid lågvatten uttagas, skola, såframt den uttagbara vattenkraften sammanlagt
uppgår till femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, i
avseende å ökningen bestämmelserna i 1 § äga motsvarande tillämpning.

Lag samma vare, där vid byggnad, som tillkommit enligt äldre
lag och vid vilken kunnat vid oreglerat lågvatten uttagas minst femhundra
turbinhästkrafter, genom vattenreglering jämlikt denna lag vinnes
en ökning av minst- trehundra turbinhästkrafter i den vattenkraft, som
kan uttagas antingen i medeltal eller ock vid lågvatten.

3 §•

Har strömfall, där jämlikt denna lag kongsådra finnes, bebyggts
enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande
i kungsådra, skall, såframt vid tillståndet gjorts sådant förbehåll,
som omförmäles i 1 kap. 8 §, och kungsådrans vattenkraft, i
den mån densamma kan vid byggnaden uttagas, tillika uppgår till minst
femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, stadgandet i 1 §
första stycket äga motsvarande tillämpning beträffande vattenkraften i
kungsådran, dock först sedan tjugu år förflutit efter det denna lag trätt

33

Riksdagens skrivelse Nr 391.

i kraft. Vid tillämpning av vad nu sagts skall kungsädrans vattenkraft
anses utgöra en tredjedel av vattenkraften i strömfallet.

I avseende å prövningen huruvida och i vilken utsträckning
skyldigheten må göras gällande gent emot ägare av anläggning,
varom i denna § är fråga, skola bestämmelserna i 1 § i tillämpliga
delar lända till efterrättelse, med iakttagande likväl att prövningen skall
av sakägare eller vederbörande myndighet -påkallas första gången under
nittonde året efter denna lags trädande i kraft och sedermera vart
tjugonde år.

-4 §•

Vill någon, som må anses därtill berättigad, komma i åtnjutande
av hela eller någon del av den kraft ägare av kraftanläggning efter ty
ovan sagts förpliktats att tillhandahålla, göre i den ordning 11 kap.
stadgar ansökan därom hos vattendomstolen. Där ej annorlunda överenskommes,
vare ägaren icke pliktig att tillhandahålla sökanden kraft
tidigare än två år efter det ansökningen delgivits honom. Kraften skall
efter vattendomstolens bestämmande uttagas antingen vid kraftstationen
eller, där det lämpligen kan ske, å ägaren tillhörig ledning. Kraftens
fördelning på olika delar av dygnet eller året varde bestämd på sätt,
som med hänsyn till föreliggande förhållanden må anses skäligt.

I den män kraft, varom nu är fråga, tages i anspråk, skall ersättning
därför givas med det belopp, som motsvarar ägarens självkostnad
med tillägg av två procent å anläggningskapitalet. I fråga om storleken
av nämnda ersättning ävensom villkoren i övrigt för kraftens tillhandahållande
skall vattendomstolen meddela bestämmelser i samband
med beslut i anledning av ansökan, som nyss sagts; och gälle beträffande
rätt att påkalla ändring i sålunda meddelade bestämmelser vad i 9 kap.
29 § finnes för där avsett fall föreskrivet.

Vad i 9 kap. 37 § första stycket, 38, 40 och 41 §§ stadgas
beträffande överföring av kraft, som lämnas i ersättning för förlorad
vattenkraft, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om
tillhandahållande av kraft enligt denna §.

Om nyprövning.

5 §''

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 1 §
stadgade förutsättningar Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 131 käft. {Nr 391.) 5

34

Riksdagens skrivelse Nr 391.

uppdragit att i förevarande hänseende bevaka det allmännas rätt, så ock
byggnadens ägare i den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning
angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen byggnaden
må bibehållas och nyttjas. Yrkande om sådan prövning skall framställas
under femtiofemte året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt
därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats, samt därefter vart
fyrtionde år. Varder ej å föreskriven tid nyprövning påkallad, vare
ägaren berättigad att under förut fastställda villkor bibehålla och nyttja
byggnaden intill dess i anledning av nyprövning, som sedermera enligt
vad nu sagts blivit påkallad, annan bestämmelse härutinnan meddelas
och skall lända till efterrättelse.

Nyprövning, varom nu stadgats, skall ske i enlighet med den lagstiftning,
som vid varje särskild tidpunkt är gällande i fråga om villkoren
för byggande i vatten. Fastställas vid ny pr övningen andra villkor än
de förut gällande, må de icke tillämpas förrän fem år förflutit från utgången
av det kalenderår, varunder nyprövningen påkallats.

6 §•

1 mom. Lämnas vid nyprövning, som i 5 § sägs, föreskrift,
att byggnaden skall för tillgodoseende av allmänna intressen ändras,
eller göres eljest med hänsyn till nämnda intressen byggnadens bibehållande
och nyttjande beroende av villkor, som innebära inskränkning
i ägarens rätt eller utvidgning av honom åliggande skyldigheter, vare
han, där den värdeminskning, som till följd av de nya villkoren tillskyndas
honom tillhörig egendom, jämte kostnaden för föreskrivna
ändringsarbeten överstiger en fjärdedel av värdet å den vattenkraft i
tillgodogjort skick, som kan uttagas vid byggnaden, berättigad att av
statsmedel erhålla ersättning för överskjutande belopp. År kungsådra
i strömfallet och har på grund av bestämmelserna i 1 kap. 6 och 12
§§ vattenmängd eller fallhöjd tagits i anspråk utan att ersättning därför
utgått, må den förlust, som byggnadens ägare har att vidkännas utan
gottgörelse, sammanlagt icke överstiga det belopp, vartill med iakttagande
av stadgandet i 1 kap. 13 § förlusten av allt kungsådrans
vatten må skattas.

Vid beräkning av värdet å vattenkraften skall avdrag göras dels
för den del därav, för vilken byggnadens ägare jämlikt vattendomstolens
beslut har att tillhandahålla ersättning medelst kraftöverföring, och dels
för kraft, varmed till följd av sådan vattenreglering, som enligt bestämmelserna
i 16 § är underkastad nyprövning, den vid byggnaden eljest

35

Riksdagens skrivelse Nr 391.

uttagbara kraften blivit ökad. Ej må vattenkraftens sammanlagda värde
beräknas högre än till anläggningens saluvärde.

Vill ägare av byggnad, som i denna § avses, verkställa tillbyggnad
eller ändring av byggnaden i ändamål att möjliggöra uttagande
av mera vattenkraft eller eljest ett bättre utnyttjande av vattenkraften
i strömfallet, äge vattendomstolen vid sitt medgivande till arbetets utförande
bestämma, huruvida och i vad mån den därav föranledda kostnaden
må avräknas från det värde å vattenkraften, varom stadgas i
första stycket. Vid prövning av dylik fråga skall tillses, att skälig
amorteringstid beredes byggnadens ägare.

2 mom. Anspråk å ersättning skall, vid påföljd att rätt därtill eljest
är förlorad, framställas i inlaga till Konungen inom ett år efter det de
nya villkoren skola träda i tillämpning. Frågan huruvida och i vad
mån ersättning bör utgå avgöres av fem ojäviga skiljemän, av vilka
Konungen utser två och byggnadens ägare två samt de sålunda utsedda
den femte. Underlåter någondera parten att utse skiljeman eller kunna
de av parterna utsedda skiljemännen icke enas om valet av den femte,
äge domaren i den ort, där byggnaden är belägen, förordna om valet.
Varder ej annorlunda överenskommet, skall skiljedomen meddelas inom
ett år efter det ersättningsanspråket hos Konungen anmäldes. I övrigt
skall beträffande dylikt mål vad i lag är eller kan varda stadgat för
det fall, att tvist hänskjutes till avgörande av skiljemän på grund av
avtal, som slutits utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen,
äga motsvarande tillämpning. Kostnaden för skiljemannaförfarandet
skall gäldas av den, som skiljemännen pröva därtill skyldig;
ej må dock sådan skyldighet åläggas byggnadens ägare, utan så är att
hans påstående uppenbarligen framställts utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas
särskilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggande av sådan
ersättning, densammas fördelning mellan rättsägare i den fasta egendom,
varom fråga är, samt egendomens befriande från ansvarighet för intecknad
fordran gälle vad i lag finnes eller kan varda stadgat för det
fall, att till följd av byggande i vatten ersättning skall utgå för skada
å fast egendom.

^ §•

Skall från anläggning, beträffande vilken nyprövning äger rum,
på grund av vattendomstolens jämlikt denna lag meddelade föreskrift
kraft tillhandahållas någon i ersättning för förlorad vattenkraft eller annat,

36

Riksdagens skrivelse Nr 391.

och kominer sådan ersättningstagares rätt i anledning av nyprövningen
att upphöra eller inskränkas, vare han berättigad att av statsmedel undfå
gottgörelse för den förlust han lider. År fråga om ersättning för vattenkraft,
som tillgodogöres genom anläggningen, och har sådan vattenkraft
icke före dess avstående varit av ersättningstagaren utnyttjad eller
av denne utnyttjats vid anläggning, som avses i 5 §, skall dock beträffande
ersättningstagarens rätt till gottgörelse vad i 6 § 1 mom. finnes
stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i 6 § 2 mom. är föreskrivet beträffande framställande av
ersättningsanspråk, prövning av sådant anspråk samt sättet för ersättningens
erläggande med mera skall jämväl gälla i fråga om gottgörelse,
som i denna § avses.

8 §•

Varder beträffande byggnad i strömfall, vilken tillkommit enligt
äldre lag, jämlikt denna lag verkställd sådan ombyggnad eller tillbyggnad,
som i 2 § första stycket avses, skola under de i nämnda stadgande
angivna förutsättningar bestämmelserna i 5—7 §§ gälla i fråga om anläggningen;
dock vare ägaren icke pliktig att av värdeminskning och
kostnad, som omförmälas i 6 §, utan ersättning vidkännas mera än som
motsvarar en fjärdedel av värdet i tillgodogjort skick å den vid anläggningen
uttagbara vattenkraft, som icke kunnat tillgodogöras vid den
äldre byggnaden.

Vad i 5 och 6 §§ är stadgat i fråga om byggnad, som tillkommit
jämlikt denna lag, skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådan
byggnad i strömfall, som i 3 § avses, med iakttagande likväl att yrkande
om nyprövning skall framställas under femtiofemte året efter det denna
lag trätt i kraft samt att byggnadens ägare ej är pliktig att utan ersättning
vidkännas större värdeminskning och kostnad än som motsvara
en fjärdedel av värdet å kungsådrans vattenkraft i tillgodogjort skick,
med beräkning av nämnda vattenkraft på sätt i 3 § sagts.

Om kronans lösningsrätt.

9 §•

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i
1 § stadgade förutsättningar kronan att, där det påkallas för tillgodoseende
av allmänt behov, vid utgången av fyrtionde året efter det

37

Riksdagens skrivelse Nr 391.

kalenderår, under vilket enligt därom meddelad bestämmelse byggnaden
skall hava fullbordats, tilläsa sig strömfallet med vattenverksbyggnader,
kraftstation med installerat maskineri samt för kraftstationens personal
avsedda bostäder och, där marken tillhör anläggningens ägare, nödigt
utmål. Lösningsrätt, som ej vid nämnda tidpunkt begagnas, skall stå
kronan öppen vid utgången av vart fyrtionde år därefter.

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del varit inom de tio
närmast förflutna åren utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt
äldre lag, jämlikt denna lag verkställd byggnad, vilken är avsedd att
ersätta eller utgör tillbyggnad till den äldre byggnaden, och medför
åtgärden, att i strömfallet kan uttagas i medeltal minst dubbelt så stor
vattenkraft som förut, vare kronan, såframt den uttagbara vattenkraften
sammanlagt uppgår till minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat
lågvatten, på sätt ovan sagts lösningsberättigad till strömfallet med
vattenverksbyggnader, kraftstation och utmål.

10 §.

Vill kronan begagna sig av lösningsrätt, som i 9 § stadgats,
skall underrättelse därom meddelas strömfallets ägare under femte året
före den för inlösningen bestämda tidpunkten samt frågan därefter före
sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om stämning till allmän
domstol. Har kronan å tid, som nyss sagts, underrättat strömfallets
ägare, att kronan vill begagna sig av lösningsrätten, äge ock strömfallets
ägare att i enahanda ordning fullfölja frågan.

Varder ej underrättelse å föreskriven tid lämnad strömfallsägaren
eller efter sådan underrättelse frågan före tidpunkten för lösningsrättens
inträde från någondera sidan på nämnda sätt fullföljd, vare lösningsrätten
för den gången förfallen.

11 §.

Skall på grund av lösningsrätt, varom i 9 § förmäles, egendom
avstås till kronan, äge vad om expropriation i allmänhet är eller kan
varda stadgat motsvarande tillämpning, dock med iakttagande av vad
i denna § finnes särskilt föreskrivet.

Medför lösningsrättens begagnande, att annan, strömfallets ägare
tillhörig egendom än den, som enligt 9 § är föremål för lösningsrätten,
såsom reservstation, ledning för överföring av kraft eller fabrik eller
annan anläggning, kommer att lida synnerlig minskning i värde, vare
ägaren berättigad påfordra, att nämnda egendom med maskiner och
tillbehör skall av kronan lösas.

38

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Där till följd av kronans inlösen av anläggning, som i 9 § avses,
den, som på grund av utfästelse av anläggningens ägare är berättigad
till leverans av kraft från anläggningen, går förlustig dylik rättighet,
skola i fråga om egendom, tillhörig rättighetens innehavare, bestämmelserna
i andra stycket äga motsvarande tillämpning. Beträffande
rättighet, som nu nämnts, skall i övrigt gälla vad om särskild rätt till
fastighet, som avstås på grund av expropriation, är stadgat.

Tvist om vilken egendom kronan har rätt eller skyldighet att lösa
skall prövas av domstolen.

Nämnd för bestämmande av ersättning i anledning av inlösning,
varom nu är fråga, skall bestå av vederbörande ordförande i expropriationsnämnd
och fyra ledamöter, av vilka vardera parten äger utse två;
underlåter part utan styrkt laga förfall att fullgöra valet, välje rätten i
hans ställe. Ledamot i nämnden skall vara svensk medborgare och
hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må till ledamot utses den, som
ej råder över sig och sin egendom eller är förklarad ovärdig att i rikets
tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd
icke må utöva allmän befattning eller blivit dömd ovärdig att föra annans
talan inför rätta.

12 §.

Där från kraftanläggning, till vilken lösningsrätt enligt vad ovan
stadgats göres av kronan gällande, på grund av vattendomstolens jämlikt
denna lag meddelade föreskrift kraft skall tillhandahållas någon i
ersättning för vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, äge
kronan tillösa sig jämväl sådan rättighet. Vad nu sagts gälle dock ej
i fråga om vattenkraft, som före dess avstående varit av ersättningstagaren
utnyttjad vid anläggning, beträffande vilken icke enligt bestämmelserna
i 9 § lösningsrätt tillkommit kronan.

Beträffande lösningsrätt, som i denna § avses, skola bestämmelserna
i 10 och 11 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Om vattenregleringar.

Om Konungens prövningsrätt.

13 §.

Där fråga är om reglering av vattnets avrinning ur någon av
sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller

Riksdagens skrivelse Nr 301.

30

Siljan, äger Konungen pröva, huruvida av militära skäl eller av hänsyn
till viss orts allmänna ekonomiska intressen eller på grund av vad i
2 kap. 3 § andra stycket, 11 § samt 12 § första stycket är stadgat
hinder möter mot företaget eller särskilda villkor böra föreskrivas för
dess utförande; och skall förty, innan frågan av vattendomstolen slutligen
avgöres, densamma hemställas Konungens prövning. Lag samma
vare beträffande annan vattenreglering, som med hänsyn till dess inverkan
på vattnets avrinning är av synnerlig omfattning, såframt
Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked därom lämnas
vattendomstolen före det målet av domstolen slutligen avgjorts.

Om avgifter.

14 §.

Varder genom vattenreglering, som verkställes jämlikt denna lag,
den uttagbara vattenkraften i det eller de strömfall, för vilkas räkning
regleringen utföres, ökad med i medeltal femhundra turbinhästkrafter,
vare ägare av sådant strömfall pliktig att för nedan angivna ändamål
erlägga en årlig avgift av minst tio öre och högst tre kronor för varje
turbinhästkraft, varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften
i strömfallet i medeltal blivit ökad.

Avgift, som nu nämnts, skall erläggas från och med kalenderåret
näst efter det, då enligt därom meddelad bestämmelse företaget skall
hava fullbordats. År fråga om företag, som avses i 3 kap. 1 §, skall
dock, såvitt angår strömfall, för vars ägare enligt bestämmelserna i
nämnda kap. skyldigheten att taga del i kostnaden för företaget inträder
efter dess fullbordande, avgift ej utgå förrän från och med kalenderåret
näst efter betalningsskyldighetens inträde.

Beloppet av avgiften skall av vattendomstolen bestämmas särskilt
för varje strömfall; och bör härvid hänsyn tagas dels till den större
eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållanden,
som genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken
härigenom uppkommer för den kringliggande bygden, dels ock till
den större eller mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets
ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall.

Avgörandet gälle för en tidrymd av tjugu år i sänder, första gången
räknat från det kalenderår, under vilket företaget skall hava fullbordats.
Varder ej genom ansökan hos vattendomstolen under nittonde året

40

Riksdagens skrivelse Nr 391.

av sådan tidsperiod ny prövning påkallad av strömfallets ägare eller
av myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att föra talan i förevarande
hänseende, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till
efterrättelse jämväl för nästa period.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas, därom förordnar
Konungen.

15 §.

Influtna avgifter skola efter de närmare bestämmelser, som härutinnan
meddelas av Konungen, i första hand användas till förebyggande
eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget
och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen bestämd, så ock
till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet. I den mån medlen
förslå därtill, må de ock användas för tillgodoseende av annat ändamål
beträffande den bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande,
särskilt genom jords torrläggning, eller beredande av tillgång
till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri
eller eljest för befolkningens behov.

Om nyprövning.

16 §.

I fråga om vattenreglering, som avses i 14 §, skall beträffande
rätt att göra frågan angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna
intressen företaget må äga bestånd, till föremål för nyprövning
gälla vad i 5 § är för där avsett fall stadgat.

Där till följd av föreskrift, som meddelas vid nyprövningen, värdeminskning
eller kostnad tillskyndas strömfallsägare, som vid befintlig
byggnad tillgodogör sig den genom regleringen vunna kraftökningen,
skola i fråga om strömfallsägarens rätt till ersättning bestämmelserna
i 6 § äga motsvarande tillämpning; dock skall vid bestämmande av det
värde å vattenkraften, som avses i nämnda §, hänsyn tagas allenast till
den vattenkraft, varmed till följd av regleringen den vid byggnaden
eljest uttagbara kraften blivit ökad.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

41

5 KAP.

Om allmän farled.

l §•

Angående allmän farled galle vad därom linnés eller kan varda
särskilt stadgat.

6 KAP.

Om allmän flottled.

1 §•

Angående allmän flottled galle vad därom finnes eller kan varda
särskilt stadgat.

7 KAP.

Om torrläggning av mark genom dikning eller annat avledande
av vatten eller genom invallning.

1 §•

Angående dikning och annat avledande av vatten samt invallning
för torrläggning av mark gälle vad därom finnes eller kan varda särskilt
stadgat.

8 KAP.

Om kloakledningar.

l §•

Angående avledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet
gälle vad därom finnes eller kan varda särskilt stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 131 käft. (Nr 391.)

6

42

Riksdagens skrivelse Nr 391.

9 KAP.

Om ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §•

Där jämlikt denna lag rätt medgives någon att tillösa sig samfällt
strömfall med eller utan utmål eller att till utmål för vattenkraftstation
taga i anspråk annan tillhörigt område eller att tillgodogöra sig vattenmängd
eller vattenkraft, som tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom
eljest annans egendom lider skada eller intrång, varde, såvitt
ej i 1 kap. annorledes stadgas, honom ålagt att efter ty nedan sägs
gälda ersättning för egendom, som avstås, eller för förlust, skada eller
intrång, som förorsakas.

2 §•

Skall en del av en fastighet avstås, och varder genom avståendet
en återstående del för ägaren onyttig eller uppstår synnerligt men vid
begagnandet därav, vare ägaren berättigad fordra, att jämväl denna del
löses. Uppkommer eljest skada eller intrång å återstoden av fastigheten,
skall ersättning därför givas.

3 §•

Där genom vattenuppdämning eller annan åtgärd enligt denna lag
hel fastighet eller del därav varder för ägaren onyttig eller synnerligt
men vid begagnandet därav uppkommer, skall, om ägaren fordrar det,
hela fastigheten eller den särskilda delen lösas. Varder genom åtgärd,
som nu sagts, begagnandet av fastighet försvårat eller fördyrat, skall, i
den män fastigheten ej löses, sådan skada ersättas.

4 §•

Tillskyndas ägare av strömfall förlust av en del av vattenmängden
eller fallhöjden, vare han, om begagnandet av återstoden därigenom försvåras
eller fördyras, berättigad till ersättning för sådan skada; varder

43

Riksdagens skrivelse Nr 391.

återstoden för ägaren onyttig eller uppkommer synnerligt men vid begagnandet
därav, skall, om ägaren fordrar det, ersättning lämnas för
återstodens hela värde.

5 §•

Hör till strömfall, vars vattenkraft till följd av företag enligt denna
lag går för ägaren förlorad, särskilt utmål eller är därmed eljest mark
förenad, och varder marken därefter för ägaren onyttig eller uppkommer
synnerligt men vid dess begagnande, då skall, där ägaren det begär,
den mark lösas.

År vattenkraften i strömfall, som nyss nämnts, avsedd till drivande
av kvarn, såg, fabrik eller annan anläggning, eller är med strömfallet
förenad annan fast eller lös egendom, för vars tillgodogörande vattenkraften
är avsedd, och lider sådan egendom minskning i värde för
ägaren, då vattenkraften frångår honom, njute han ersättning för skadan
eller äge, där minskningen i egendomens värde är av betydenhet, fordra,
att egendomen skall lösas.

6 §''

Skall fastighet eller del därav eller anläggning, som i 5 § andra
stycket sägs, lösas, varde ock lös egendom, som hör till fastigheten eller
anläggningen och som genom avståendet göres onyttig för ägaren, på
dennes begäran inlöst. Lag samma vare i fråga om egendom, som till
följd av skada å jord, hus, fiske eller annat varder för ägaren onyttig.

7 §•

Där genom företag eller åtgärd enligt denna lag förorsakas annan
skada eller förlust än ovan nämnts, skall ock sådan skada eller förlust
ersättas.

8 §•

Vid avgörande, om och i vilken mån skada tillskyndas någon genom
företag eller åtgärd enligt denna lag, skall hänsyn tagas jämväl till
skada eller lidande av annan beskaffenhet än rent ekonomisk.

9 §.

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna
lag vattenkraft går förlorad, tillhör samme ägare som den fastighet,
för vars räkning företaget utföres, skall ersättning för den förlorade

44

Riksdagens skrivelse Nr 391.

vattenkraften gäldas, såframt förstnämnda fastighet är besvärad av inteckning
för fordran eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens
hand häfta för ogulden köpeskilling samt fordringsägaren ej lämnat medgivande
till företaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av
vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens
säkerhet.

I fråga om skada, som genom vattenuppdämning eller annan
ändring av vattenståndsförhållandena tillskyndas fastighet, tillhörig
samme ägare som den fastighet, för vars räkning företaget sker, skall
vad nu stadgats beträffande förlust av vattenkraft äga motsvarande tilllämpning.

10 §.

Med vattenkraften i ett strömfall avses i detta kap. den kraft, som
kan uttagas vid axeln å en eller flera för fallet avpassade vattenmotorer.

Vid beräknande av vattenkraften skall hänsyn tagas till mera betydande
växlingar i vattenföringen.

11 §‘

Ersättning för tillgodogjord vattenkraft skall, vare sig ersättningen
efter ty nedan sägs utgår medelst kraftöverföring eller i penningar,
anses innefatta gottgörelse för vattenverksbyggnaderna eller den del
därav, som för framtiden varder för ägaren onyttig; dock att, där byggnaderna
till material eller byggnadssätt äro med avseende å deras ändamål
särskilt värdefulla, gottgörelse i mån därav skall erläggas. Har ej
ersättningsgivaren inom ett år efter utgången av den bestämda tiden
för fullbordande av det företag, för vilket vattenkraften avståtts, från
ersättningstagarens fastighet bortfört vad av vattenverksbyggnaderna
sålunda blir hans tillhörighet, tillfälle det utan lösen ersättningstagaren.

Med vattenverksbyggnader avses anordningar dels för vattnets
dämning och ledande till och från kraftanläggning, såsom dammar,
rännor, kanaler, tuber, tunnlar och turbinkammare, dels ock för fiskets
och flottningens tillgodoseende, såsom laxtrappor, ålledare, flottningsutskov
och timmerledare, så ock vad till dylika anordningar hör, luckor
med manöveranordningar, isgrindar och dylikt.

12 §.

Skall till följd av företag eller åtgärd enligt denna lag egendom
lösas eller ersättning givas för skada eller intrång därå och har, efter
det kungörelse om företaget eller åtgärden blivit på sätt i 11 kap.

45

Riksdagens skrivelse Nr 391.

stadgas offentliggjord, kostnad nedlagts å egendomen, må vid ersättningens
bestämmande den kostnad tagas i beräkning allenast, såvitt den
prövas hava varit nödig eller nyttig samt icke blivit gjord i uppenbar
avsikt att höja ersättningen.

Om ersättning medelst kraftöverföring.

13 §.

Där någon på grund av stadgandena i 2 kap. 5 eller 6 § berättigas
att tillgodogöra sig annan tillhörig vattenkraft, skall ersättning för vattenkraften
utgå genom tillhandahållande medelst elektrisk eller annan överföring
av motsvarande kraftbelopp efter nedan angivna grunder, såframt
och i den mån ej ersättningens utgörande i kraft prövas medföra olägenheter
av betydenhet för ena eller andra parten. Med avseende å ersättning
för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, vare lag
samma, såvitt angår andel i fallet, tillhörig annan än den lösande. Ersättning
för vattenkraft på grund av bestämmelserna i 2 kap. 23 § skall
under nyss angivna förutsättning likaledes lämnas genom överföring
av kraft.

Kraft, som lämnas i ersättning efter ty nu sagts, skall, med det
undantag allenast, vartill stadgandet i 33 § sista stycket föranleder, tillhandahållas
från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggning.

14 §.

För vattenkraft, som för strömfallsägare går förlorad till följd av
sådan enligt denna lag medgiven åtgärd, varmed ej åsyftas vattenkraftens
tillgodogörande, må ock ersättningen bestämmas att utgå i kraft, därest
sådan på fullt betryggande sätt står att erhålla från välbeläget strömfall
och det med hänsyn till inteckningshavares rätt, kostnader och
andra omständigheter prövas lämpligt.

15 §.

Skyldigheten att jämlikt 13 § tillhandahålla kraft åvilar den fastighet,
varmed rätten till tillgodogörandet av den vattenkraft, som ersättes,
enligt vattendomstolens beslut skall vara förenad.

46

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Lämnas ersättning i kraft på grund av stadgandet i 14 §, skall
skyldigheten vara bunden vid den fastighet, vartill den anläggning hör,
från vilken kraften skall tillhandahålla^.

16 §.

Skyldighet, som i 15 § sagts, skall oberoende av avyttring eller
exekutiv försäljning av den fastighet, varå skyldigheten vilar, äga bestånd,
i vems hand fastigheten kommer.

1'' §•

Rättighet till kraftbelopp, som utgår såsom ersättning förförlorad
vattenkraft, skall vara förenad med den fastighet, till vilken vattenkraften
hört eller ock rättigheten i laga ordning överflyttats.

Prövas rättigheten till hela eller en del av kraftbeloppet kunna
utan förfång för inteckningshavare eller andra rättsägare avhändas den
fastighet, varmed den är förenad, må vattendomstolen på ansökan av
fastighetens ägare besluta om rättighetens överflyttning, dock allenast
till fastighet i närheten av det strömfall, varifrån vattenkraften gått
förlorad, eller av det, varifrån ersättningen lämnas.

Vid ägostyckning av fastighet, med vilken rättighet till ersättningskraft
är förenad, må rättigheten i sin helhet tilläggas viss eller vissa
lotter.

18 §.

Rättighet, som i 17 § sägs, må av ägaren till den fastighet, varmed
den är förenad, på viss tid upplåtas; och gälle i fråga om tiden
för upplåtelsens bestånd vad beträffande nyttjanderätt till fast egendom
å landet är i allmänhet stadgat.

19 §.

Där ersättning för vattenkraft skall utgå medelst kraftöverföring,
vare ersättningstagaren pliktig att för kraftens uttagande och överföring
gälda vederlag antingen i penningar eller ock på sådant sätt, att det
kraftbelopp, som skall lämnas i ersättning, varder i motsvarande mån
minskat. Detta vederlag, som här nedan benämnes uttagningskostnaden,
bestämmes av vattendomstolen efter de i 20 § angivna grunder.

20 §.

År fråga om ersättning för vattenkraft, som ersättningsgivaren på
grund av stadgandena i 2 kap. 5 eller 6 § berättigas att tillgodogöra

47

Riksdagens skrivelse Nr 391.

sig, skall uttagningskostnaden bestämmas sålunda, att den gottgörelse
för vattenkraften, som beredes ersättningstagaren genom det efter avdragav
sagda kostnad återstående värdet å den kraft lian äger bekomma,
kan anses skälig med hänsyn jämväl till den nytta, som uppkommer
för ersättningsgivaren. Ej må uttagningskostnaden sättas lägre än till
den för ersättningsgivaren beräknade kostnaden för tillhandahållande av
ersättningstagaren tillkommande kraft å den i 26 § angivna plats, utau
så är att kraften kunnat uttagas med mindre kostnad genom självständigt
bebyggande och utnyttjande av det strömfall, vars vattenkraft avstås,
ej heller högre än till sistnämnda kostnad.

Där fråga är om ersättning för samfällt strömfall, som löses jämlikt
2 kap. 7 §, skall uttagningskostnaden bestämmas till den för ersättningsgivaren
beräknade kostnaden för tillhandahållande å den i 26 § angivna
plats av den kraft, vartill ersättningstagaren är berättigad.

Vad i första och andra styckena sägs gälle i tillämpliga delar beträffande
ersättning för vattenkraft på grund av stadgandet i 2 kap. 23 §.

21 §.

Uttagningskostnaden skall bestämmas i anläggningskostnad samt
underhålls- och driftkostnad. I sistnämnda kostnad skall inbegripas
skälig avsättning till förnyelsefond, men må ej inräknas ränta å anläggningskostnaden.

År den vattenkraft, för vilken ersättning skall lämnas medelst
överföring av kraft, tillgodogjord vid befintlig anläggning, skall såsom
uttagningskostnad i den mening 20 § avser räknas allenast underhållsoch
driftkostnaden.

22 §.

Utom i fall, som i andra och tredje styckena sägs, äge ersättningstagaren
avgöra, om uttagningskostnaden skall av honom gäldas
helt eller delvis i penningar eller genom minskning av det honom tillkommande
kraftbeloppet. Lämnar ej ersättningstagaren besked i frågan,
skall han anses vilja vara fullständigt fri från uttagningskostnadens
gäldande i penningar.

År fråga om ersättning för vattenkraft på grund av bestämmelserna
i 2 kap. 23 §, må ersättningstagaren icke mot ersättningsgivarens
bestridande påfordra, att uttagningskostnaden bestämmes i penningar.

Hurusom ersättningsgivaren i visst fall äger fordra, att uttagningskostnaden
delvis gäldas i penningar, därom stadgas i 28 §.

48

Riksdagens skrivelse Nr 391.

23 §.

Där uttagningskostnaden skall av ersättningstagaren gäldas i penningar,
varde den del därav, som ntgör anläggningskostnad, erlagd
till minst en tredjedel på en gång och till återstoden under en tidrymd
av högst fyrtio år medelst årliga annuiteter, bestämda sålunda, att däri
ingår jämväl ränta å oguldet kapitalbelopp efter den räntefot, som i
varje fall finnes skälig.

Den del, som utgör underhålls- och driftkostnad, skall, där den
utgår i penningar, erläggas genom ständig avgäld, som till årligt belopp
bestämmes för viss tid, dock minst tio år, med rätt för vardera
parten att vid utgången av sagda tid erhålla ny prövning av avgäldens
belopp. Har ej talan om sådan provning anhängiggjorts före utgången av
den fastställda tiden, skall avgälden utgå med oförändrat belopp under lika
tid, som förut bestämdes, med rätt för den, som därefter vill erhålla ny
prövning av beloppet, att därom föra talan på sätt nyss är sagt.

24 §.

1 sammanhang med bestämmande av det belopp av uttagningskostnaden,
som enligt 23 § skall på en gång erläggas, äge vattendomstolen
på jakande av ersättningsgivaren förelägga ersättningstagaren att
hos Konungens befallningshavande antingen nedsätta beloppet eller ock
ställa pant eller borgen för detsamma.

Har föreläggande, som nu sagts, blivit meddelat, åligge det ersättningstagaren
att inom nittio dagar efter det vattendomstolens beslut
vunnit laga kraft till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att föreläggandet
fullgjorts. Försummas det, vare ersättningstagaren pliktig att mot
befrielse från uttagningskostnadens gäldande i penningar vidkännas
minskning i den honom tillkommande kraften till så stor del, som av
vattendomstolen prövats i värde motsvara nämnda kostnad.

Där enligt stadgande i denna § medel nedsättas hos Konungens
befallningshavande, varde de ofördröjligen insatta i bankinrättning för
att där innestå mot ränta, som intill den i 35 § angivna förfallodagen
skall komma ersättningstagaren till godo.

25 §.

Vill ersättningstagare, som åtagit sig att gälda uttagningskostnaden
eller del därav i penningar, sedermera erhålla befrielse härifrån,
vare han pliktig att för framtiden vidkännas minskning i kraften med

49

Riksdagens skrivelse Nr 391.

det belopp, som prövas i värde motsvara sagda kostnad efter avdrag
av vad av anläggningskostnaden må hava gnidits. Intill dess ersättningstagaren
hos vattendomstolen anhängiggjort talan om befrielse, som nu
nämnts, skola fastställda.annuiteter och avgälder till uttagningskostnadens
gäldande av honom erläggas. Där till följd av de ändrade bestämmelserna
ersättningsgivaren tillskyndas kostnad eller skada, skall
gottgörelse därför givas av ersättningstagaren. Ej vare i något fall
ersättningsgivaren pliktig att återbära redan gulden uttagningskostnad.

Har det kraftbelopp, som skall till ersättningstagaren överföras,
bestämts sålunda, att avdrag skett för uttagningskostnaden, äge ej ersättningstagaren
sedermera göra anspråk på erhållande av större kraftbelopp
mot kostnadens gäldande i penningar.

26 §.

Kraft, som skall överföras såsom ersättning för förlorad vattenkraft,
skall tillhandahållas ersättningstagaren å den fastighet, till vilken
vattenkraften hört, på lämplig plats nära det strömfall, varifrån vattenkraften
gått förlorad.

Ägaren av den kraftanläggning, varifrån kraften skall tillhandahållas,
vare pliktig att anlägga och för framtiden underhålla samt i fall
av behov ombygga för kraftens överförande till plats, som nyss sagts,
erforderlig ledning med tillbehör. Transformatorer för elektrisk överföring
samt lin- eller remskivor för mekanisk överföring räknas till
ledning, som nu nämnts.

27 §.

Vid elektrisk överföring skall den elektriska kraften tillhandahållas
med strömart, spänning och periodtal, som må finnas lämpliga.

År den vattenkraft, som skall ersättas, icke av ersättningstagaren
tillgodogjord, skall vid överföring, som nyss sagts, den vid omsättningen
i elektrisk kraft uppkommande kraftförlusten vidkännas av ersättningstagaren.
Lag samma vare, där vattenkraften är av ersättningstagaren
tillgodogjord medelst omsättning i elektrisk kraft.

28 §.

För kraftöverföring såsom ersättning för förlorad vattenkraft skola
sådana föreskrifter meddelas, att kraftersättningen utgår i växlande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 131 höft. (Nr 391.) 7

50

Riksdagens skrivelse AV 391.

storlek vid olika vattenföring eller under skilda tidsperioder, allt i största
möjliga överensstämmelse med de mera betydande växlingarna i krafttillgång
i ersättningstagarens strömfall.

Vill i fall, som avses i 13 §, ersättningstagaren bekomma kraft,,
motsvarande större vattenmängd än den, som utgör medeltalet av de i
vattendraget framrinnande olika vattenmängder, och har han ej vid
befintlig anläggning tillgodogjort sig jämväl sådan kraft, äge vattendomstolen
på yrkande av ersättningsgivaren förelägga ersättningstagaren,,
vid påföljd att hans rätt till nämnda kraft eljest är förlorad, att inom
viss tid hos Konungens befallningshavande antingen nedsätta eller ställa
pant eller borgen för det av vattendomstolen bestämda belopp, varmed
uttagningskostnaden ökas, ävensom därom till vattendomstolen ingiva
bevis. I fråga om medel, som nedsättas enligt denna §, skall vad i 24 §
sista stycket är stadgat äga tillämpning.

29 §.

Om föreskrifter, som meddelats jämlikt 28 §, sedermera befinnas
i avseende å beräknad vattenmängd eller andra omständigheter vila på
oriktiga förutsättningar eller eljest vara otillfredsställande, äge vattendomstolen
på därom förd talan föreskriva av förhållandena påkallade
ändringar; dock må talan därom ej föras, innan fem år förflutit från det
föreskrifterna meddelats eller ändrats. Vad nu sagts gälle ock i fråga
om föreskrifter, som i övrigt givits rörande kraftöverföringens anordnande
och kontrollen därå.

30 §.

Där strömfallsägare, som jämlikt 13 § skall medelst överföring
av kratt ersätta annan tillhörig vattenkraft, på grund av stadgandena i
4 kap. förpliktas att åt kringliggande bygd tillhandahålla kraft, skall
mot skälig jämkning av uttagningskostnaden det kraftbelopp, som
ersättningstagaren äger bekomma, minskas med så stor andel av den
enligt sistnämnda lagrum bestämda kraften, som vattenkraften i hans
strömfall utgör i förhållande till den sammanlagda vattenkraften i de
fall, vilka gemensamt tillgodogöras; dock vare ej på grund av vad nu
sagts ersättningstagare pliktig att vidkännas minskning i den kraft, som
tillkommer honom i ersättning för vattenkraft, vilken vid befintlig anläggning
utnyttjas.

Riksdagens skrivelse Nr 391-

51

31 §.

Går ersättniugsgivare, som jämlikt 13 § skall tillhandahålla ersättningstagare
kraft medelst överföring, förlustig vattenkraft genom
minskning i vattenmängd eller fallhöjd till följd av företag eller annan
åtgärd, vartill medgivande i laga ordning lämnas, eller varder genom
vattenreglering den vattenkraft, som av ersättningsgivaren tillgodogöres,
ökad, skall vattendomstolen, ändå att tid, som i 29 § sägs, icke gått
till ända, på därom av någondera parten förd talan föreskriva den jämkning
med avseende å det i ersättning utgående kraftbeloppet så ock beträffande
nttagningskostnaden, som av de förändrade förhållandena betingas.
Har ersättningsgivaren uppburit gottgörelse för vattenkraft, som
frångår honom, pröve vattendomstolen, om och i vilken mån andel däri
må tillerkännas ersättningstagaren.

Ersättningstagare, som tillerkännes ökat kraftbelopp i anledning
av vattenregleidng, som i 3 kap. 1 § avses, vare pliktig att, på sätt om
uttagningskostnad finnes i 19 § stadgat, gottgöra ersättningsgivaren den
på ersättningstagarens strömfall belöpande andel i regleringskostnaden.

Vad i denna § stadgas om jämkning av kraftbelopp, som utgår
i ersättning, samt av uttagningskostnad, skall äga motsvarande tillämpning,
där till följd av nyprövning enligt 4 kap. ersättningsgivaren
går förlustig vattenkraft; dock att föreskrift härutinnan skall meddelas
i samband med nyprövningen.

32 §.

Skall vattenkraft, som är av ersättningstagaren tillgodogjord utan
•omsättning i elektrisk kraft, ersättas medelst elektrisk överföring av
kraft, åligge det ersättningsgivaren att gottgöra ersättningstagaren kostnaden
för anskaffande och uppsättande samt framtida underhåll av
lämpligt mottagningsorgan (motor) med tillhörande installationsanordningar.
Skall ersättningstagaren erlägga avgäld, som i 23 § andra
stycket sägs, varde kostnaden för underhållet av mottagningsorganet
gottgjord honom genom motsvarande minskning av avgälden.

33 §.

I sammanhang med beslut om ersättande av förlorad vattenkraft
medelst kraftöverföring skall viss tid bestämmas, inom vilken överföringen
senast skall börja.

52

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Sådan tid skall, där fråga är om tillgodogjord vattenkraft, räknas
från den genom uppsägning, efter ty i 58 — 61 §§ stadgas, bestämda
tillträdesdag och må ej utan ersättningstagarens medgivande bestämmas
längre än en månad eller, om särskilda förhållanden föranleda därtill,,
tre månader efter nämnda dag.

År vattenkraften icke tillgodogjord, skall tiden räknas från det
ersättningsfrågan slutligen avgjordes samt må ej sättas längre än för
utförande av erforderliga arbeten skäligen må anses behövligt.

Till undvikande av dröjsmål med kraftöverföringens början skola,
där så prövas nödigt, provisoriska anordningar föreskrivas.

34 §.

Avstås på grund av stadgandena i 2 kap 5, 6 eller 7 § tillgodogjord
vattenkraft, vare ersättningsgivaren pliktig att till säkerhet för
den kostnad och skada, som må tillskyndas ersättningstagaren därigenom,
att kraftanläggningen och anordningarna för kraftöverföringen,
till äventyrs icke varda inom föreskriven tid fullbordade, hos Konungens
befallningshavande ställa pant eller borgen till det belopp, som för värjo
fall i laga ordning bestämts.

Avser kraftöverföringen ersättning för icke tillgodogjord vattenkraft,
må ock, om särskilda förhållanden föranleda därtill, föreskrivas
ställande av säkerhet, som nu sagts.

35 §.

Den del av uttagningskostnaden, som ersättningstagare enligt 23 §
förpliktats att erlägga på en gång, är förfallen till betalning fjorton
dagar efter det kraftöverföringen i föreskriven ordning påbörjats.

Från tiden för kraftöverföringens början räknas ersättningstagarens.
skyldighet att erlägga annuitet och avgäld.

36

Strömfallsägare, som skall i ersättning för förlorad vattenkraft
tillhandahålla kraft åt annan medelst elektrisk överföring, vare pliktig
att, då det kan ske utan väsentlig olägenhet, mot skälig gottgörelse
tillhandagå kraftemottagaren med nödigt biträde vid verkställande av
erforderliga reparationer å dennes motorer och övriga installationsanordningar.

Riksdagens skrivelse Nr Sill.

53

37 §.

Brister ersättningsgivaren i fullgörande av honom åliggande kraftöverföring,
gottgöre han ersättningstagaren all skada och förlust, som
till följd därav uppstår för denne, utan så är att bristen i fullgörandet
berott på omständighet, som i 40 eller 41 § sägs.

Ersättning för skada och förlust till följd av avbrott, som ej berott
på dylik omständighet, må i samband med beslutet om kraftöverföringen
eller ock eljest på talan av ersättningstagaren kunna på förhand uppskattas
till visst vite för varje dag eller annan tidsperiod avbrottet varar,
ersättningstagaren obetaget, då avbrott sker, att äska högre skadestånd
än sålunda bestämts, om han därtill finner fog. Bestämt vite må på
särskild talan kunna efter ändrade förhållanden för framtiden höjas eller
sänkas; dock må talan därom ej föras, innan fem år förflutit från det
vitesbestämmelse meddelats eller ändrats.

38 §.

Har avbrott, som i 37 § sägs, fortgått under fjorton dagar, eller
finnes eljest anledning befara, att sådant avbrott ej är av blott tillfällig
natur, äge på ansökan av ersättningstagaren Konungens befallningshavande
förordna syssloman att, intill dess betryggande förhållanden
inträtt, omhändertaga och driva kraftanläggningen på ägarens bekostnad;
dock vare i ty fall sökanden skyldig att förskjuta medel till nödiga
kostnader.

39 §.

Visar ersättningsgivaren fortgående försumlighet i fullgörande av
kraftöverföringen, vare ersättningstagaren fri från de skyldigheter, som må
hava ålagts honom mot ersättningsgivaren, och äge på hans bekostnad
åter komma i åtnjutande, såvitt möjligt, av den vattenkraft, som avståtts.

40 §.

Tillfälligt avbrott i kraftöverföringen för reparationer, undersökning
gar och dylikt medför ej skadeståndsskyldighet, med mindre avbrottet
skett i strid mot särskilda rörande kraftöverföringen meddelade föreskrifter.

54

Biksdagens skrivelse Nr 391.

Det åligger dock ersättningsgivaren att tillse, att avbrottet icke blir
av längre varaktighet än behovet oundgängligen kräver; underrätte ock,
där det kan på förhand beräknas, i god tid ersättningstagaren.

41 §.

Beror brist i kraftens tillhandahållande av omständighet, som ersättningsgivaren
ej kunnat med iakttagande av skälig försiktighet förekomma,
såsom hinder för kraftanläggningens drivande till följd av flod, isgång,
iskravning (sörpning), åskslag, vådeld, allmän arbetsinställelse, krig eller
annan jämförlig händelse, vare ersättningsgivaren fri från skadeståndsskyldighet;
och skall, där på grund av sådan omständighet kraftuttagningen
vid anläggningen minskas, ersättningstagaren vidkännas en mot
minskningen svarande nedsättning i den till honom utgående kraften.

Försummar ersättningsgivaren att inom skälig tid vidtaga erforderliga
åtgärder för kraftöverföringens återställande, vare lag som i 37—
39 §§ sägs.

Varder kraftöverföringens återställande omöjliggjort, gälle vad i
39 § stadgas.

42 §.

Brister ersättningstagare i betalning av uttagningskostnad, som
skall gäldas i penningar, må kraftöverföringen avbrytas, intill dess betalningen
fullgjorts; dock vare ny ägare till den fastighet, varmed rätten
till kraften är förenad, ej pliktig att i annan män än nedan sägs svara
för kostnad, som förfallit till betalning innan han blev ägare, och må
förty avbrott i kraftöverföringen icke ske på grund av föregående ägares
betalningsförsummelse.

Dröjer ersättningstagare med erläggande av uttagningskostnad utöver
sex månader efter förfallodagen, vare han, där ersättningsgivaren
inom ett år efter samma dag hos vattendomstolen väcker talan därom,
pliktig att mot befrielse från uttagningskostnadens gäldande i penningar
för framtiden vidkännas minskning i det honom tillkommande kraftbeloppet
till så stor del, som prövas i värde svara mot uttagningskostnaden
efter avdrag av vad av anläggningskostnaden må hava guldits.

43 §.

För tid, varunder avbrott i kraftöverföring äger rum, vare ersättningstagaren
ej pliktig att utgiva stadgad avgäld enligt 23 § andra styc -

55

Riksdagens skrivelse AV 391.

ket, såframt ej avbrottet är av sådan tillfällig art, som i 40 § sägs, eller
oek föranledes av betalningsförsummelse från ersättningstagarens sida
efter ty i 42 § första stycket skils.

44 §.

För vite och skadestånd, som i 37 § sägs, njute i den fastighet, å
vilken skyldigheten att tillhandahålla kraften vilar, ersättningstagaren förmånsrätt,
som i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgas för avgäld av fast
egendom, dock ej till högre belopp än som motsvarar hälften av värdet
å det kraftbelopp, som skall tillhandahållas.

Nyssnämnda värde skall av vattendomstolen fastställas i sammanhang
med bestämmande av skyldigheten att tillhandahålla kraften.
Gives föreläggande enligt 24 §, skall särskilt värde åsättas det mindre
kraftbelopp, varmed ersättningstagaren skall åtnöjas, för den händelse
föreläggandet icke fullgöres. Där förändrade föreskrifter meddelas beträffande
storleken av den kraft, som skall tillhandahållas, varde i samband
därmed det för framtiden utgående kraftbeloppets värde fastställt.

45 §.

Hava parterna träffat överenskommelse i fråga, som avses i 23 §
första stycket, 26 § andra stycket eller 28 § forsta stycket, vare sådan
överenskommelse gällande, såframt vattendomstolen finner den lämplig
och därå grundar sitt beslut.

Om ersättning i penningar.

46 §.

I de fall, där ersättning för förlorad vattenkraft icke skall utgå
medelst kraftöverföring, varde den bestämd i penningar. Till grund för
ersättningens bestämmande skall läggas värdet å vattenkraften i tillgodogjort
skick.

Ersättning för annat än förlorad vattenkraft skall utgå i penningar.

Hava parterna träffat överenskommelse, att ersättning skall utgå
i annat än penningar, vare sådan överenskommelse gällande, såframt den
av vattendomstolen finnes lämplig och varder genom dess beslut fastställd.

56

Riksdagens skrivelse Nr 391.

47 §.

Ersättning i penningar varde bestämd att utgå på en gång.

48 §.

Ersättning i penningar skall beräknas till fulla värdet och hälften
därutöver, då fråga är om ersättning för:

1. tillgodogjord vattenkraft så ock icke tillgodogjord, som uppenbarligen
är avsedd för befintlig eller under byggnad varande anläggning; 2.

fiskeverk, bevattningsanstalt samt annan därmed eller med
byggnad för uttagande av vattenkraft jämförlig anläggning för vattnets
nyttjande så ock skada å sådan anläggning;

3. mark, vartill äganderätt avstås, ävensom skada å mark till
följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena,
dock med undantag av skada, som består däri, att framtida torrläggning
av mark genom vattenuppdämning hindras eller försvåras;

4. fiske eller skada därå så ock sådant intrång i rätt till fiske,
som föranledes av förbud, varom i 2 kap. 14 § andra stycket förmärs;

5. intrång, som avses i 2 kap. 14 och 16 §§, så ock intrång
genom ledning för elektrisk kraftöverföring.

Om undantag för vissa fall från vad sålunda föreskrivits skils
i 50 §.

49 §.

Där ej efter ty i 48 § stadgas ersättning skall utgå med förhöjning,
värde den bestämd till fulla värdet av den egendom, som avstås,
eller, då fråga är om förlust, skada eller intrång till belopp, motsvarande
full gottgörelse för förlusten, skadan eller intrånget.

50 §.

I fråga om ersättning till följd av byggande i vatten eller annan
åtgärd enligt denna lag för allmänt ändamål skall, där ej tillika åsyftas
vattens utnyttjande vid kraftanläggning eller eljest i industriellt eller
privatekonomiskt syfte, vad i 48 § stadgas om förhöjning över värdet
ej vinna tillämpning. Dylik förhöjning skall ej heller äga rum beträffande
ersättning, som utgår enligt 9 §.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

57

51 §.

Vid bestämmande av ersättning för jord enligt den i 48 § stadgade
beräkningsgrund varde i jordens värde inräknat värdet av till
jorden hörande, för dess brukande erforderliga byggnader.

52 §.

År fäst egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av
nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån,
skall ersättningen till egendomens ägare och den gottgörelse,
som må tillkomma rättighetens innehavare^ var för sig bestämmas.
Medför rättighet, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendomens
värde, skall till grund för den ägaren tillkommande ersättningen
läggas det värde egendomen med därå vilande besvär äger;
dock att, i den mån jämlikt 48 § förhöjning över värdet ifrågakommer,
denna skall bestämmas med hänsyn till det värde egendomen utan
sådant besvär skulle äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 §
andra stycket, att utöver vad nu sagts särskild värdering sker av den
fasta egendomen med eller utan viss rättighet besvärande densamma,
varde sådan i samband med ersättningens fastställande verkställd.

53 §.

Där till följd av åtgärd, som medför skada eller intrång å fast
egendom, varför ersättning skall gäldas i penningar, sådan särskild rätt
till egendomen, som i 52 § sägs, går förlorad eller lider intrång, skall
vad i nämnda § föreskrivits äga motsvarande tillämpning.

Om sättet och tiden för erläggande av penningersättning så ock
om tiden för tillträde av egendom, som löses.

54 §.

Ersättning för fast egendom, som skall lösas, samt, om endast eu
del av en fastighet löses, ersättning för skada och intrång å den återstående
delen så ock ersättning för förlust av eller intrång i sådan särskild
rätt till egendomen, varom i 52 § förmäles, gäldas medelst ersättningsbeloppets
nedsättande hos Konungens befallningshavande i det
län, där egendomen är belägen. I fråga om ersättning, som bestämts
jämlikt 9 §, vare lag samma.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 131 höft. (Nr 391.) 8

58

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom
i andra fall än i första stycket avses skall ock nedsättas hos
Konungens befallningshavande, såframt jämlikt stadgandena i 59 eller
60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vilken vattenkraften
hör eller som skadas, är besvärad av inteckning för fordran eller kan
jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden
köpeskilling; och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som
må hava bestämts till innehavare av särskild rätt till fastigheten, nedsatt.
Skall ej uppsägning ske, och prövas förlusten av vattenkraft eller
skadan eller intrånget vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens
säkerhet, erfordras dock ej nedsättning.

I samband därmed att ersättning enligt denna lag bestämmes, skall
givas till känna, om och i vilken mån nedsättning efter ty ovan sagts skall ske.

55 §.

Har mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra tvist
yppats om bättre rätt till vad såsom ersättning skall utgå, eller skall
ersättning gäldas för egendom, som iunehaves såsom fideikommiss, varde
ersättningen nedsatt hos Konungens befallningshavande, ändå att enligt
föreskrifterna i 54 § nedsättning ej erfordras; och stånde sedan i avbidan
på tvistens slutliga avgörande eller Konungens föreskrift angående
fideikommissmedlen ersättningsbeloppet i kvarstad, där ej enligt 69 §
utdelning bör äga rum.

56 §.

Ersättning, som ej efter ty i 54 och 55 §§ stadgas skall hos
Konungens befallningshavande nedsättas, varde erlagd till den, vilken
ersättningen tillerkänts. Avser ersättning arbete till förebyggande av
skada å fast egendom, byggnads ändrande eller flyttande till annan plats
eller dylikt, bör dock, om inteckningshavare äskar det eller det eljest
anses erforderligt, i sammanhang med ersättningens fastställande bestämmelse
meddelas till beredande av säkerhet att medlen varda använda
på föreskrivet sätt.

57 §.

Då ersättning hos Konungens befallningshavande nedsättes, skall
ersättningsgivaren till nämnda myndighet ingiva gravationsbevis rörande

Riksdagens skrivelse AV 391. 59

(len lasta egendom, varom fråga är, det utslag, varigenom ersättningsskyldigheten
blivit bestämd, samt, där ej förordnande jämlikt 11 kap.
67 § givits, bevis att utslaget vunnit laga kraft.

Varda nämnda handlingar ej ingivna till Konungens befallningshavande
vid nedsättning av ersättningen, åligge Konungens befallningshavaude
att ofördröjligen på ersättningsgivarens bekostnad anskaffa
desamma.

58 §.

Fast egendom, som på grund av bestämmelse i denna lag skall
lösas, så ock lös egendom, som det må åligga den lösande att därjämte
övertaga, skall, om ej annorlunda överenskommes eller jämlikt stadgandet
i 61 § annorlunda bestämmes, avträdas å den fardag för avträdande av
förhyrd lägenhet eller, där fråga är om jordbruksfastighet, å den arrendefardag,
som inträffar näst efter sex månader, sedan ersättningens belopp
blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft, samt därefter uppsägning
skett hos ägaren.

Uppsägning må ej med laga verkan ske, med mindre ersättningen
för den fasta egendomen, såvitt den skall utgå i penningar, och, om
endast en del av en fastighet skall lösas, ersättning för skada och intrång
å den återstående delen så ock ersättning för förlust av eller intrång
i särskild rätt till egendomen guldits i den ordning 54 § stadgar
samt, där strömfall skall lösas mot ersättning för vattenkraften medelst
kraftöverföring, säkerhet, som enligt 34 § föreskrivits, blivit ställd. Sker
ej sådan uppsägning inom ett år, sedan ersättningen blivit fastställd
genom utslag, som vunnit laga kraft, eller, där ersättningen skall utgå
medelst kraftöverföring, inom den längre tid, som av vattendomstolen
må hava bestämts, vare den då väckta frågan förfallen, såvitt fastighetsägarens
rätt är beroende därav.

Har jämlikt 11 kap. 67 § förordnats, att vattendomstols utslag,
på grund varav fast egendom skall lösas, må verkställas utan hinder
därav, att det icke äger laga kraft, skall egendomen avträdas å fardag,
som infaller näst efter sex månader sedan utslaget meddelats och därefter
uppsägning i den ordning ovan sägs ägt rum; dock skall i sådant
fall vad i nyssnämnda lagrum stadgas om ställande av pant eller borgen
vara fullgjort före uppsägningen.

Ersättning för lös egendom, som skall jämte den fasta egendomen
övertagas, så ock annan ersättning, som till följd av den fasta egendomens
avträdande tillkommer ägaren eller annan och som icke efter

60

Riksdagens skrivelse Nr 391.

ty ovan sägs skall före uppsägningen nedsättas, varde före tillträdesdagen
gulden. Ej må före den dag arbete eller annan åtgärd, varigenom
den fasta egendomen kan lida men, av tillträdaren verkställas.

59 §.

Har föreskrift meddelats, att boningshus, kvarn, såg eller annan
byggnad, som användes till handels-, hantverks- eller fabriksrörelse eller
annan yrkesutövning, skall till följd av skada därå genom företag enligt
denna lag i dess helhet ersättas eller ock flyttas till annan plats, skall
vad i 58 § stadgas för det fall, att fast egendom skall lösas, äga motsvarande
tillämpning. Lag samma vare, där strömfall sågare skall avstå
vattenkraft, som är av honom tillgodogjord.

60 §.

Prövas genom företag enligt denna lag sådant men tillskyndas
jordbruksfastighet, att jordbruket därå för framtiden icke kan med fördel
drivas, skola, ändå att ägaren icke påkallar fastighetens lösande, bestämmelserna
i 58 § om uppsägning och fardag äga motsvarande tilllämpning.

61 §.

Utan hinder av föreskrifterna i 58—60 §§ må kunna bestämmas
längre eller kortare uppsägningstid eller annan tilhxädesdag än där stadgas,
såframt sådant finnes erforderligt till förebyggande av alltför skilda
tillträdestider beträffande olika fastigheter eller lägenheter eller ock gagnet
av ändring i tidsbestämmelserna med hänsyn till det ifrågasatta företagets
snara genomförande eller annan omständighet prövas vara övervägande
i förhållande till den olägenhet, som därav kan följa för den
andra parten; tillskyndas genom dylika bestämmelser särskild olägenhet,
skall gottgörelse därför givas.

62 §.

I sammanhang med beslut om ersättning i fall, som avses i 58 —
60 §§, skall besked meddelas om vad ersättningsgivaren åligger i avseende
å uppsägning så ock om tiden för tillträde.

Riksdagens skrivelse Nr 301.

61

63 §.

Där i fall, som i 58—GO §§ förmälas, finnes i målet uppgiven
arrendator eller hyresgäst, vars rätt är av företaget beroende, vare han
ej pliktig att avflytta eller avstå från vad han innehar förrän efter åtnjuten
uppsägningstid i enlighet med ovan givna föreskrifter; och må
dessförinnan arbete, varigenom hans rätt kränkes, ej av tillträdaren
vidtagas.

64 §.

Om sättet för verkställande av uppsägning enligt förestående §§
galle vad om uppsägning av arrende- och hyresavtal finnes särskilt
stadgat.

65 §.

Har, sedan värde sattes å egendom, som skall lösas, men innan
ersättningsbeloppet guldits, ägaren gjort nödig eller nyttig kostnad därå,
vare han berättigad att undfå ersättning härför, därest icke kostnaden
blivit gjord i uppenbar avsikt att vinna högre ersättning. Tvist härom
varde prövad av allmän domstol, och må emellertid egendomen tillträdas,
där den, som skall utgiva ersättningen, hos Konungens befallningshavande
ställer pant eller borgen för det, varom tvistas.

66 §.

Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning gäldas med
penningar för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom
företag eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark
verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan
föreskriven ersättning guidits. Varder ej ersättningen gulden inom
tid, som genom avtal eller eljest i laga ordning blivit bestämd eller
om sådan bestämmelse saknas, inom fem år efter det ersättningens
belopp blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft, vare^ den
då väckta frågan förfallen, i vad sådan ersättningstagares rätt angår.

Vad i 65 § finnes stadgat i fråga om ersättning för nödig eller
nyttig kostnad å egendom, som skall lösas, äge motsvarande tillämpning,
där dylik kostnad göres å egendom, som skadas eller lider intrång.

62

Riksdagens skrivelse Nr 391.

67 §.

Har på grund av förordnande jämlikt 11 kap. 67 § vattendomstols
utslag gått i verkställighet, innan det vunnit laga kraft, och
varder till följd av klagan över utslaget ersättning, som enligt ovan
givna regler skall hos Konungens befallningshavande nedsättas, slutligen
bestämd till högre belopp än det redan nedsatta, åligge ersättningsgivaren
att inom trettio dagar från det utslag i målet vunnit laga
kraft nedsätta det överskjutande beloppet, vid äventyr att detta eljest
på ansökan av den till ersättningen berättigade eller, där flera må äga
rätt därtill, någon av dem genom Konungens befallningshavandes försorg
hos den försumlige uttages. Bestämmes ersättningen ej till högre
belopp, göre ersättningsgivaren, sedan utslag i målet vunnit laga kraft,
anmälan härom hos Konungens befallningshavande. Ej må, ändå att
ersättningen varder till lägre belopp bestämd, vad redan nedsatts återkrävas,
och gälle vad nu sagts jämväl, då ersättningen guldits i annan
ordning än genom dess nedsättning.

elJest rättning till följd av företag enligt denna lag fastställts
först efter det företaget blivit utfört, och skall enligt stadgandena
i 54 § ersättningen hos Konungens befallningshavande nedsättas, vare
ersättningsgivaren pliktig att inom trettio dagar sedan det utslag, varigenom
ersättningsbeloppet blivit bestämt, vunnit laga kraft, nedsätta
beloppet vid äventyr, som i första stycket sägs.

Om Konungens befallningshavandes befattning med nedsatta

ersättningsmedel.

6S §.

Medel, som jämlikt 54 och 67 §§ blivit hos Konungens befallningshavande
nedsatta, skola, i den mån ej utbetalning av dem kan omedelbart
försiggå, ofördröjligen insättas i bankinrättning för att där innestå mot
ranta. I fall, som avses i 58-60 §§, skall räntan intill tillträdesdagen
komma ersättningsgivaren till godo.

69 §.

Nedsatta ersättningsmedel skola jämte därå upplupen ränta av Konungens
befallningshavande utbetalas till den, som är till desamma berättigad.
I fall, som avses i 58—60 §§, må dock utbetalning ej ske före
tillträdesdagen.

63

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Besväras fast egendom, som löses, av sökt eller beviljad inteckning
för fordran, eller kan egendomen jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens
band häfta för ogulden köpeskilling, varde den för egendomen bestämda
ersättningen så ock, om endast en del av fastighet löses, ersättning till ägaren
för skada och intrång å den återstående delen av Konungens befallningshavande
fördelad i den ordning, som för fördelning av köpeskilling
för utmätningsvis såld fast egendom är stadgad. År egendomen förutom
av fordran besvärad av sådan nyttjanderätt, rätt till servitut eller rätt
till avkomst eller annan förmån, varigenom egendomens värde minskas,
och åtnjuter rättigheten sämre rätt än fordringen, vare fordringsägaren
berättigad att, om och i den mån ersättningen för egendomen understiger
det värde denna skulle äga, därest den ej varit av rättigheten
besvärad, för den del av fordringen, som må överskjuta ersättningen för
egendomen, erhålla betalning ur det till rättighetens innehavare bestämda
ersättningsbeloppet, och varde gottgörelsen till denne i motsvarande
mån förminskad.

I fråga om ersättning, som bestämts på grund av stadgandena i
9 § eller som blivit jämlikt 54 § andra stycket nedsatt, skall vad nyss
sagts om fördelning äga motsvarande tillämpning; dock att utbetalningmå
ske till vederbörande fastighetsägare eller till den, vilken ersättningen
eljest tillerkänts, där det visas, att fordringsägare, som i andra stycket
omförmäles, lämnat medgivande därtill.

70 §.

Sammanträde för fördelning av ersättning efter ty i 69 § sägs
varde hållet så snart ske kan, dock i fall, som avses i 58—60 §§, ej före
tillträdesdagen. Kallelse till sammanträde skall genom Konungens befallningshavandes
försorg med posten sändas till ägaren av den fastighet,
varom fråga är, kända innehavare av fordran, som skall utgå ur ersättningen,
samt rättighetshavare, åt vilka särskild ersättning blivit bestämd;
är innehavare av fordran okänd, föranstalte ock Konungens befallningshavande,
att kungörelse om sammanträdet minst fjorton dagar förut
uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen, samt
införes i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

De med fördelning, som nu nämnts, förenade kostnader skola gäldas
av ersättningsgivaren.

64

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Om anmälan i vissa fall till vederbörande domstol.

71 §•

År fast egendom, som enligt denna lag löses med penningar, intecknad,
åligge Konungens befallningshavande att, sedan den genom lagakraftvunnet
utslag bestämda ersättningen blivit nedsatt samt egendomen
avträdd, därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i
stad hos rätten. Har egendomen avträtts, innan ersättningen blivit slutligt
fastställd, och varder ersättningen ej bestämd till högre belopp än
det enligt stadgandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts,
göras så snart lagakraftägande utslag i målet till Konungens befallningshavande
ingivits.

Utfaller, då eu del av intecknad fastighet eller en eller flera av
gemensamt intecknade fastigheter blivit avträdda, vid fördelning av ersättningen
likvid å intecknings huvudsto], åligge ock Konungens befallningshavande
att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit
laga kraft, ofördröjligen göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika
insända fördelningslängden. Lag samma vare, där vid fördelning av
ersättning, som bestämts jämlikt 9 § eller som blivit på grund av stadgandet
i 54 § andra stycket nedsatt, likvid utfallit å huvudstol av intecknad
gäld.

Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit
godkänd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshavare, vars fordran
icke blivit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § förmäles.

72 §.

Har för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen,
såvitt angår andel i fallet, tillhörig annan än den lösande, bestämts
att utgå medelst kraftöverföring, och är sådan del av strömfallet
med inteckning besvärad, ankomme på den lösande att, sedan han tillträtt
fallet och kraftöverföringen i föreskriven ordning påbörjats, därom
göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten; skolande till
styrkande av det förhållande, varom anmälan göres, företes intyg av
vederbörande ersättningstagare eller ock av två stämningsmän eller andra
trovärdiga personer.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

65

Om rätt för fordringsägare att påkalla prövning av ersättnings

belopp.

Förmenar innehavare av fordran, varför fast egendom på grund av
inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, att ersättningför
denna eller för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada och
intrång å egendomen blivit för lågt beräknad, vare han, i den män domstol
till följd av överenskommelse mellan ersättniugsgivaren och egendomens
ägare rörande ersättningens belopp eller av annan anledning ej
ingått i prövning av ersättningsbeloppet, berättigad att, där ej full betalning
för hans fordran lämnas honom, äska att ersättningen, såvitt på
hans eller''annan sådan fordringsägares rätt inverkar, varder av vattendomstolen
bestämd. Talan härom skall anhängiggöras sist inom sex
månader efter det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft eller,
där ersättningen bestämts att utgå i kraft, efter den för kraftöverföringens
början bestämda tid; försittes tid, som nu sagts, vare rätt till talan
förlorad.

Om återlösningsrätt.

74 §.

liar fast egendom blivit på grund av stadgande i denna lag mot
ersättning i penningar avträdd, och varder ej inom den bestämda tiden
för fullbordandet av det företag, för vars utförande egendomen blivit
löst, egendomen för det medgivna ändamålet använd; då äge förre
ägaren eller hans rättsinnehavare och, om en del av en fastighet avträtts,
ägaren av* den återstående delen inom två år därefter hos vattendomstolen
anhängiggöra talan om rätt att få återlösa egendomen. Prövas
sådana omständigheter för handen, att företaget eller den del därav, för
vilken egendomen blivit löst, må anses såsom övergivet, varde talan
bifallen; eljest äge domstolen förordna, att med prövningen bör på viss,
av domstolen bestämd tid anstå.

Godkännes anspråket, och kunna parterna ej sämjas om ersättningens
belopp, varde detta av domstolen bestämt till egendomens fulla
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 191 höft. (Nr 391.) 9

66

Riksdagens skrivelse Nr 391.

värde vid den tid återlösen sker; ej må dock värdet sättas högre än
det belopp, för vilket egendomen blivit avträdd. Har efter det egendomen
blivit avträdd å densamma uppförts byggnad eller eljest nedlagts
kostnad, skall med avseende härå vad om lösningsrätt till exproprierad
egendom är stadgat äga motsvarande tillämpning.

10 KAP.

Om syneförrättning.

1 §•

Angående syneförrättning, som avser dikning eller annat avledande
av vatten för torrläggning av mark, gälle vad därom finnes eller kan
varda särskilt stadgat.

11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

Om de domstolar, som döma i vattenmål.

1 §•

Första domstol i vattenmål benämnes vattendomstol.

Overdomstol i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt i den
sammansättning nedan sägs.

I de mål, som dragas under Konungens prövning, dömer högsta
domstolen.

Om vattendomstol.

2 §•

Vattendomstol består av en vattenrättsdomare såsom ordförande
samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.

Vattenrättsdomare skall vara lagkunnig, i domarevärv erfaren man.

Riksdagens skrivelse Nr 3''Jl.

07

\ attenrättsingenjörerna skola vara i vattenfrågors tekniska behandling
sakkunniga och erfarna män, den ene särskilt beträffande byggande
i vatten och den andre särskilt i frågor om torrläggning av mark.

Vattenrättsnämndemännen, som böra vara allmänt betrodda, om sin
orts förhållanden kunniga män, skola vara valbara till nämndemansbefattning
vid häradsrätt inom orten och må ej hava uppnått sextiofem
års ålder.

Vattenrättsdomare förordnas av Konungen för viss tid.

Lag samma vare beträffande vattenrätt.singenjör; dock att, om
lämplig person, villig att åtaga sig förordnandet för viss tid, ej finnes
att tillgå, Konungen äger uppdraga åt vattenrättsdomaren att, intill
dess annorlunda kan varda bestämt, för varje mål till ledamot inkalla
person, som av Konungen förklarats behörig att mottaga sådan kallelse.

4 §•

Vattenrättsnämndemän utses för sex år, i Norrland ävensom Värmlands
och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i övriga delar av
riket en för varje domsaga, på det sätt som om utseende av ledamot i
ägodelningsrätt finnes stadgat; dock skall vid val av de sockenfullmäktige,
som skola utse vattenrättsnämndemän, en var, som i kommunens
allmänna angelägenheter är röstberättigad, äga en röst. Består domsaga,
för vilken allenast en vattenrättsnämndemän skall utses, av två
eller flera tingslag, förrättas valet av vattenrättsnämndemän inför dea
av domsagans häradsrätter, som domhavanden bestämmer. Om valets
utgång skall domhavanden så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren
underrättelse.

Finner domhavanden eller vattenrättsdomaren, att vattenrättsnämndeman
upphört att vara valbar, eller har vattenrättsnämndemän
hos domhavanden eller vattenrättsdomaren lagligen avsagt sig uppdraget,
förordne domhavanden om nytt val.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som vattenrättsnämndemän
och att kvarstå i uppdraget så ock att efter avgång fortfarande bestrida
befattningen, intill dess besked inkommit till vattenrättsdomaren att
annan blivit utsedd, skall vad som finnes stadgat beträffande nämndeman
i häradsrätt äga motsvarande tillämpning.

68

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Av de till vattenrättsnämndemän valda skola i vattendomstolen
tjänstgöra de.två, som av vattenrättsdomaren för varje mål kallas därtill.
Till tjänstgöring böra kallas nämndemän från det län, som beröres
av det ifrågavarande målet; avser målet företag, som berör mer än ett
län, avgöre vattenrättsdomaren, om nämndemännen skola tagas från
olika län eller från ett av dem.

Hålles vatt endomstolens sammanträde vid syn på stället, böra
företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.

6 §•

Vid jäv eller annat förfall för vattenrättsdomaren eller vattenrättsingenjör,
som för viss tid förordnats, värde ställföreträdare förordnad
av vattenöverdomstolen; och skall vad i 2 § tinnes stadgat beträffande
vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör äga tillämpning jämväl i fråga
om ställföreträdare för dem.

Här annan ledamot i vattendomstolen än vattenrättsdomaren eller
vattenrättsingenjör, som av Konungen för viss tid förordnats, är av jäv
eller annat förfall hindrad att deltaga i visst måls handläggning eller i
visst domstolens sammanträde, kalle vattenrättsdomaren annan behörig
person i stället. Vid förfall för nämndeman må vattenrättsdomaren, där
annan vald nämndemans tillkallande skulle medföra avsevärd tidsutdräkt,
kalla annan ojävig, till befattning som vattenrättsnämndemän valbar man
att tjänstgöra i domstolen.

7 §■

Har ledamot i vattendomstol ej förut avlagt domareed, skall han
före inträde i tjänstgöring avlägga sådan ed inför vattenrättsdomaren
eller ock inför allmän underrätt.

Förutom de i rättegångsbalken stadgade jäv mot domare i allmänhet
gälle såsom jäv mot ledamot i vattendomstol: om han såsom sakkunnigt
biträde åt vattendomstolen eller eljest tagit befattning med det
företag eller den åtgärd, varom i målet är fråga.

8 §•

Hos vattendomstol skall vara anställd en lagkunnig sekreterare,
förordnad av Konungen, som ock äger, när sådant tinnes lämpligt, återkalla
förordnandet.

Riksdagens skrivelse Nr 391-

69

§•

Antalet vattendomstolar i riket bestämmes av Konungen.
Gränserna för de till varje vattendomstol hörande områden skola
följa vattendelare mellan olika vattensystem, efter ty Konungen närmare
förordnar.

10 §.

Vattenmål prövas av den vattendomstol, inom vars område anläP-ffnino-,
företag: eller åtgärd, varom fråga är, verkställts eller skall
verkställas. Skulle på grund av vad nu sagts provningen av visst
vattenmål tillkomma mer än en vattendomstol, vare den av domstolarna
behörig, inom vars område anläggningen, företaget eller åtgärden huvudsakligen
verkställts eller skall verkställas.

Fråga om vattendomstolarnas inbördes behörighet må ej upptagas
av högre rätt.

11 §.

För sina sammanträden vare vattendomstol berättigad att disponera
över nödiga lokaler-i tings- eller rådhus, allmän skola eller annan
allmän byggnad, som icke är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga
ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning eller
dylikt, skola de ersättas.

12 §.

Yppas, då beslut skall av vattendomstol meddelas, skiljaktiga meningar,
vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande andra domstolar
än häradsrätt. Vid omröstning säge vattenrättsdomaren sin mening
först, därefter vattenrättsingenjörerna och sist nämndemännen.

13 §.

Åtal mot ledamot i vattendomstol för fel eller försummelse i ämbetet
skall upptagas av Svea hovrätt.

70

Riksdagens skrivelse Nr 391.

14 §.

I allt, varom ej i denna lag eller i annan lag eller författning är
särskilt stadgat, skall beträffande vattendomstolar och rättegången därstädes
lända till efterrättelse vad i (råga om allmän underrätt finnes
föreskrivet, där det tillämpligt är.

15 §.

Vattenrättsdomare vare pliktig att för tid, då lian till följd av sammanträde
med vattendomstolen ej kan träffas å sitt tjänsterum, skriftligen
förordna någon att i vattenrättsdomarens ställe mottaga handlingar;
och må, i den utsträckning vattenrättsdomaren finner lämpligt, förordnandet
innehålla uppdrag för den förordnade att jämväl meddela beslut
i frågor, vilka ankomma på vattenrättsdomarens avgörande å tjänstelummet.
Ej må dock annan än vattenrättsdomaren pröva, huruvida
gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Har under vattenrättsdomarens frånvaro inkommit handling, i anledning
varav skyndsamt beslut är av nöden, och tillkommer det ej den,
som mottagit handlingen, att beslutet meddela, skall, där så lämpligen
kan ske, handlingen ofördröjligen tillsändas vattenrättsdomaren.

Om vattenöverdomstol.

16 §.

Vid utövandet av sin verksamhet som vattenöverdomstol skall Svea
bestå av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom
ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten samt en ledamot i kammarkollegiet.

År fråga allenast om förordnande av ställföreträdare för vattenrättsdomare
eller vatteurättsingenjör eller om föreläggande att i vattenmål
inkomma med handlingar eller om utsättande av ny tid eller beviljande
av anstånd med avseende å ingivande av handling eller vidtagande
av annan åtgärd i dylikt mål, må hovrätten vara sammansatt
såsom vid handläggning av andra mål än vattenmål.

n.^clr. ^e^am<jt i vattenöverdomstol ej förut avlagt domareed, skall
an föie inträde i tjänstgöring avlägga sådan ed inför Svea hovrätt.

Angående jäv mot ledamot i vattenöverdomstol gälle vad i 7 §
andra stycket finnes stadgat om jäv mot ledamot i vattendomstol.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

71

Om vad till vattenmål är att hänföra.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. ansökningsmål:

1. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under
vilka villkor byggande i vatten må ske;

2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda
lagrum av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads
laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av
bestämmelser rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om rätt att utriva byggnad i
vatten;

6. ansökan om prövning jämlikt 3 kap. 11 § rörande sättet och
villkoren för verkställande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 §,
så ock angående delaktigheten i kostnaden för företaget;

7. ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande
enligt denna lag lämnats;

8. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i
vilken utsträckning skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla
kraft åt kringliggande bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap.
4 § att komma, i åtnjutande av kraft, som på grund av dylikt åläggande
skall tillhandahållas;

9. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 §;

10. ansökan om bestämmande av avgift enligt 4 kap. 14 §;

11. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet
till en annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för
förlorad vattenkraft.

B. stämningsmål:

12. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad
i vatten för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande
annorledes i industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens
framkomst, för bevattning eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 §

72

Riksdagens skrivelse Nr 391-

andra stycket, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan
grundas därå, att byggnaden icke tillkommit i laga ordning eller icke
är av laga beskaffenhet;

13. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad
i vatten, som under 12 sägs;

14. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats
i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats
i sammanhang med arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet
i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåtit att söka vattendomstolens
godkännande av verkställd ändriug å dylik byggnad;

15. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten,
vartill vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter
rörande hushållningen med vattnet vid sådan bygguad;

16. talan om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller
framsläppande av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock
talan jämlikt 2 kap. 31 § andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter
eller ändrande av förut givna sådana i fråga om annan tillhörig
byggnad i vatten;

17. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla
sådan byggnad i vatten, som under 12 sägs, brister i fullgörande
av denna skyldighet, eller därå, att någon utan erhållet medgivande,
där sådant erfordras, utriver dylik byggnad;

18. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2
kap. 23 § om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller
om fortsatt tillgodogörande av annan tillhörigt vatten och bestämmande
av ersättning därför, jämlikt 2 kap. 10 § om bestämmande av
fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 § om rätt till intrång å annans fastighet
i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna annan tillhörig
byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt till utmål å
annans fastighet;

19. talan utan samband med ansökningsmål om tillämpning av
stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

20. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för ägare av strömfall
att deltaga i kostnad för vattenreglering och om beräkning av den
kostnad, vari strömfallsägare har att taga del;

21. talan jämlikt 3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av
vattenreglering tillskyndats båtnad i annat hänseende än såsom ägare
av strömfall, att lämna bidrag till företaget;

22. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om ändrade föreskrifter
rörande kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vatten -

73

Riksdagens skrivelse Nr 391.

kraft, samt om ändring i vad förut bestämts angående uttagningskostnadens
storlek och dess gäldande, så ock talan om förnyad prövning
av sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles i 0 kap. 23 §;

23. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i
9 kap. 31 § förmäles;

24. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller
om höjning eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

25. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande
av vattenkraft, som strömfallsägare till följd av företag enligt denna laggått
förlustig;

26. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför
fast egendom häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån
förlorad vattenkraft eller för skada eller intrång därå;

27. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom,
som på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

Där i denna lag finnes föreskrivet, att vad i något av de här ovan
åberopade lagrum stadgas skall äga tillämpning å annat fall än som
avses i samma lagrum, skall ock talan, som rör sådan tillämpning,
hänföras till vattenmål.

18 §.

År i mål, som avses i 17 §, fråga om byggnad i vatten, utom för
annat ändamål, jämväl för allmän farleds eller allmän flottleds räkning
eller för torrläggning av mark, vare målet ändock att hänföra till vattenmål,
såframt ej byggnaden verkställts eller skall verkställas huvudsakligen för
farledens eller flottledens räkning eller för marks torrläggning.

Har vattendomstol till prövning upptagit mål, som rör farled eller
flottled eller marks torrläggning, må ej målet upptagas till behandlingav
annan myndighet, där ej högre rätt, dit frågan om vattendomstolens
behörighet i laga ordning dragits, förklarat målet ej vara att hänföra
till vattenmål.

19 §.

Om gärning, som är belagd med straff enligt 13 kap. 11, 12 eller
13 §, är straffbar jämväl enligt stadgande i allmänna strafflagen, vilket
innehåller strängare straffskala än vattenlagens, varde åtal för sådan
gärning jämte vad med den talan hör samman icke räknad till
vattenmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 sand. 191 höft. (Nr 391.) 10

74

Riksdagens skrivelse Nr 391.

20 §.

Vid vattendomstol anhängiggjord talan, som ej enligt 17 § är att
hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat ämne, må av
vattendomstolen upptagas, därest invändning mot domstolens behörighet
icke i laga ordning göres eller den väckta frågan finnes hava avsevärd
betydelse för vattenförhållandena. Upptages talan, som nu nämnts,
varde målet räknat som vattenmål. Ej må dock på grund av vad nu
sagts vid vattendomstol upptagas talan om ansvar för gärning, varå de
i denna lag givna straffbestämmelser icke äro tillämpliga.

Där i denna lag stadgas särskild ordning för behandling av viss
fråga, lände det till efterrättelse.

21 §.

Finnes vid allmän domstol anhängiggjord talan, som ej enligt IT
§ är att hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat
ämne, angå fråga av avsevärd betydelse för vattenföi-hållandena, äge,
på hemställan av den allmänna domstolen, vederbörande vattendomstol
förordna om målets upptagande därstädes. Meddelas sådant förordnande,
hänvise den allmänna domstolen målet till fortsatt handläggning och
avdömande vid vattendomstolen, och varde målet räknat som vattenmål.
Har vattendomstol meddelat beslut i anledning av hemställan,
som nu sagts, skall vid det beslut förbliva.

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande
eller ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 §
12, förrän målet blivit vid underrätten avgjort visar, att han hos vederbörande
vattendomstol gjort ansökan om sådan prövning beträffande
byggnaden, som i 17 § 3 sägs, skall, såframt ej frågan rör tvist om
äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde,
den allmänna underrätten hänvisa det där anhängig^ målet till handläggning
och avdömande vid vattendomstolen i sammanhang med ansökningsmålet.
Varder den hos vattendomsto^n gjorda ansökningen avvisad
eller återkallas densamma eller förklaras den hava förfallit, skall
på anmälan av någondera parten den allmänna underrätten ånyo
upptaga det där anhängiggjorda målet och detsamma slutligen avdöma.

Bil; sd eif) ens skrivelse Nr 391.

75

22 §.

Vattendomstol äge, i den man det finnes lämpligen kunna ske,
pröva invändningar i vattenmål, ända att de röra rättsförhållanden, som
ej skola bedömas efter denna lag, så ock yrkanden, vilka hava samband
med den ansökan eller talan, varom i målet huvudsakligen är fråga;
dock må vattendomstolen ej inlåta sig på fråga om äganderätt till
fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde.

23 §.

År mål, som rör i denna lag behandlat ämne, prövat av vattendomstol,
må fråga, huruvida målet är av beskaffenhet att hava bort
upptagas av allmän domstol eller av annan myndighet än domstol,
komma under bedömande i högre rätt allenast där frågan av part i laga
ordning dragits under den högre rättens prövning eller ock vattendomstolen
mot stadgande i 20 eller 22 § dömt i ansvarsfråga, som ej bort av
vattendomstolen upptagas, eller inlåtit sig på fråga om äganderätt till
fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde, eller ock prövat
fråga, för vars behandling särskild ordning finnes i denna lag föreskriven.

24 §.

Väcker någon i vattenmål anspråk, av vars bedömande vattenmålets
utgång är beroende, men som finnes ej kunna i det mål avgöras,
må vattendomstolen, om sådant äskas av part och domstolen prövar det
lämpligt, med hänvisning till parterna att i särskild rättegång tvista
om det väckta anspråket emellertid fortsätta vattenmålets handläggning
och däri meddela beslut med giltighet allenast under förutsättning av
viss utgång å den särskilda tvisten.

Brister denna förutsättning, är sådant beslut utan verkan; och skall
i ty fall, sedan den särskilda tvisten blivit slutligen avgjord, på anmälan
av part vattenmålet upptagas till förnyat bedömande.

25 §.

Har i vattenmål, förrän målet företagits till handläggning vid sammanträde
med vattendomstolen, sökande eller kärande återkallat sin talan
eller denna förklarats förfallen, och vill svarandepart yrka ersättning
för sina kostnader å målet, skall sådant yrkande anhängiggöras vid
allmän domstol.

76

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Om förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—11 sägs, skall göras skriftligen och ingivas
till vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan
för varje fall föreskrivet.

2? i 1

inom. Ansökan enligt 17 § 1 skall vara åtföljd av de ritningar
jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar,
vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet,
omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas
den eller de fastigheter, varå byggandet skall ske eller vilka företaget
eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och
nyttjanderättsliavares namn och hemvist samt de ersättningsbelopp sökanden
förmenar höra till följd av företaget utgå till dylik fastighetsägare
eller andra. År fråga om utförande av byggnad för vattens tillgodogörande,
skall uppgift lämnas å det område, med vilket, enligt sökandens
åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden
förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft
varde därjämte storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid
lågvatten uttagas genom anläggningen, uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4 och 6 skall vad i första
stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 mom. Ansökan, som i 17 § 5 sägs, skall vara åtföljd av den beskrivning
å byggnadens läge och beskaffenhet samt innehålla .de upplysningar
i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna utav
byggnadens utrivande.

3 mom. Då ansökan göres enligt 17 § 11,''skall sökanden förete
bevis därom, huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd
kraft skall överflyttas, är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser,
som i ärendet må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen
skall därjämte innehålla uppgift å den plats, dit kraften önskas
för framtiden överförd, samt vara åtföljd av plan för den erforderliga
ledningens sträckning.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

77

28 §.

Avser ansökan alternativa förslag, värde sådant särskilt utmärkt
och de åtföljande handlingarna därefter lämpade.

År sökanden oviss om något förhållande, varom i ansökningen
eller bilagorna därtill bör lämnas besked, bör sådant ock angivas.

29 §.

I mål, som i 27 § 1 och 2 mom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar
ingivas i fem samt, där fråga är om företag, som berör
två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, ytterligare ett eller
flera exemplar efter vattenrättsdomarens beprövande. I övriga ansökningsmål
skola ansökningshandlingarna ingivas i tre exemplar.

Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar,
eller finner vattenrättsdomaren handlingarna eljest'' i något avseende
ofullständiga, förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare
erfordras, vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras
förfallen.

30 §.

Avses med ansökan enligt 17 § 1 eller 2 ändring av befintlig
byggnad i vatten, må, där ej enligt denna eller äldre lag medgivande
erhållits till byggnaden i dess skick före vidtagande av den ändring,
varom fråga är, eller jämlikt 12 kap. 11 § första stycket ägarens rätt
att bibehålla byggnaden är fri från klander, ansökningen icke upptagas,
med mindre jämväl prövning av byggnadens laglighet påkallas.

31 §.

Finner vattenrättsdomaren, innan kungörelse utfärdas, som i 32 §
sägs, ingiven ansökan vara av beskaffenhet, att det uppenbarligen icke
tillkommer vattendomstolen att upptaga densamma, eller möter mot dess
upptagande hinder, varom i 30 § förmäles, varde ansökningen av vattenrättsdomaren
avvisad.

Där ansökningen, efter ty i 29 § eller i förevarande § sägs, av
vattenrättsdomaren förklaras förfallen eller avvisas, skall bevis därom med
de skäl, varå beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen.

78

Riksdagens skrivelse Nr 391.

32 §.

Aro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad därutinnan
brister inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdomaren
skyndsamt inhämta nödiga upplysningar för bestämmande av det eller
de ställen, där handlingarna efter ty nedan sägs skola hållas för parterna
tillgängliga, samt därefter om ansökningen utfärda kungörelse.

I kungörelsen skola de fastigheter, som saken förmenas angå,
namngivas eller, i den män det kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas
medelst gemensam geografisk eller annan beteckning, varjämte, där
sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan tillhörig
vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas.

Kungörelsen skall tillika innehålla
dels tillkännagivande:

att, intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett exemplar av an•sökningshandlingarna
skall för dem, som önska taga del därav, finnas
tillgängligt å viss för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal
befattningshavare eller pålitlig enskild person eller, där ansökningen
angår företag, som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt
område, å flera dylika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i
39 § förmäles, eller sådant utlåtande, som i 45 § sägs, jämväl dessa
handlingar skola hållas tillgängliga på förut angivna ställe eller ställen;

att även vattendomstolens utslag i målet skall därstädes i avskrift
vara för parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna, under det målet
är anhängigt vid vattendomstolen, skola, där de icke röra allenast
sökanden eller ock särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro
riktade, ske på det sätt, att de genom vattenrättsdomarens försorg införas
i viss eller vissa tidningar inom orten och hållas tillgängliga så
som nyss är sagt;

dels ock erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om
den tid, inom vilken erinringar enligt 38 § skola ingivas.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av samfällt strömfall
så, som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbjudan till övriga delägare att
deltaga i företaget, skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda
förhållande, jämväl intagas föreläggande för delägare, som vill begagna
sig av inbjudningen, att tillkännagiva detta i den ordning och inom
den tid, som är förelagd för bestridande av ansökningen eller fram -

Riksdagens skrivelse Nr 391.

79

ställande av invändningar i fråga om företaget, vid äventyr att den,
som underlåter detta, skall Lava försuttit sin rätt att bliva delaktig i
företaget.

År fråga om ansökan, varom i 17 § 7 förmäles, skall kungörelse
enligt denna § utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren prövar det
nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för
vattendomstolens sammanträde sist å tjugu första dagen förut kungöras
på sätt i 33 § första stycket sägs.

Om kungörelsens innehåll i fall, som avses i 61 §, gälle vad där
linnes stadgat.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg
dels för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas till
pastorsämbetet i den eller de församlingar, där fastigheter, som saken
förmenas angå, äro belägna, dels ock inom tio dagar införas i eu eller
flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna. Ett exemplar
av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna
ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om
ansökan enligt 17 § 1, 2, 3, 4 eller 6, utan dröjsmål i betalt öppet brev
eller brevkort å posten avlämna underrättelse om kungörelsens utfärdande,
om det eller de ställen, varest handlingarna i målet hållas för
parterna tillgängliga, samt om den för erinringars avgivande bestämda
tiden till envar i ansökningen uppgiven eller eljest för honom känd
ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de kända
nyttjanderättshavare, vilkas rätt beröres i saken. iTnderrättelsen skall
adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap
vinnes om annan adress inom landet för mottagaren. Varder efter ty i
37 § sägs sökanden ålagt att delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras
ej underrättelse, som nu sagts, till sådan sakägare.

Där sakägare, som i andra stycket sägs, varder för vattenrättsdomaren
känd först efter underrättelsernas utsändande, skall vattenrättsdomaren
ofördröjligen på ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse
om målet så ock om vad han för sin rätts bevakande må hava
att iakttaga. Befinnes underrättelse, som blivit å posten avlämnad,
hava försetts med oriktig adress, och vinnes upplysning om mottagarens
rätta adress, eller finnes sakägare, till vilken underrättelse efter ty
ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock

80 Riksdagens skrivelse Nr 391-

målets handläggning och avgörande uppehållas av anledning, som nu
sagts.

År jord eller annan fast egendom, som saken angår, samfälld för
helt skifteslag eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse,
varom ovan förmäles, till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen.
Finnes för denna känd styrelse, varde styrelsen på nämnda
sätt underrättad.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen uppgiva innehavare av nyttjanderätt
till fastigheten, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter han det,
och uppstår skada för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom därom,
att företaget eller åtgärden angår fastigheten, skall ägaren, där lian
visas hava ägt dylik kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös.
Erinran härom varde införd i den kallelse, som enligt denna § tillsändes
fastighetens ägare.

34 §.

Finnes fastighet, till vars ägare enligt 33 § underrättelse skall
utsändas, tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller d\dik
anstalt innehavas under nyttjanderätt, insände vattenrättsdomaren utan
dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavaude
i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens
befallningshavande att ofördröjligen förordna ombud till bevakande
av kronans eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer
annan myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet.

•

35 §.

Där fråga är om ansökan, varom i 27 § 1 eller 2 mom. förmäles,
skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att,
där det prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna
intressen, som kunna vara i fråga.

Föres efter ty nu sagts talan i målet av allmänt ombud,
åligge ombudet att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i
saken, med kostnadsfria råd angående bevakandet av deras rätt. Menar
part, att på grund av företagets omfattning eller eljest åliggande av nu
nämnd art bör uppdragas åt annan än allmänt ombud, göre anmälan
därom hos Konungens befallningshavande i det län, inom vilket det

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Hl

företag eller den åtgärd ansökningen avser huvudsakligen skall verkställas;
och må Konungens befallningshavande, där så prövas erforderligt
för tillvaratagande av sakägarnas rätt, förordna särskild person att på
sätt nyss nämnts biträda dem.

Om allmänt ombuds eller sålunda förordnat biträdes namn och
hemvist skall så snart ske kan underrättelse meddelas vattenrättsdomaren,
som har att i den för kallelser till parterna stadgade ordning bringa
underrättelsen till parternas kännedom.

36 §.

1 mål, som avses i 27 § 1 ocdi 2 inom., skall ett exemplar av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen utan dröjsmål av vattenrättsdomaren
översändas till lantbruksstyrelseu. Finner denna uppenbart, att
tiskens upp- och nedgång eller eljest fiskeriintresse icke kan röna inverkan
av det företag, varom fråga är, skall meddelande härom skyndsamt lämnas
vattenrättsdomaren; i annat fall förordne styrelsen fiskeritjänsteman att
inom den för erinringars framställande bestämda tid till vattenrättsdomaren
avgiva yttrande, huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom
företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskilda åtgärder utöver
vad sökanden må hava föreslagit kunna erfordras till skydd för fisket.
Då meddelande av lantbruksstyrelsen, som nyss nämnts, eller yttrande
av fiskeritjänstemannen avgives, skola ansökningshandlingarna återställas
till vattenrättsdomaren.

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning
å platsen äger rum, ankomme på vattenrättsdomaren att efter inkommen
anmälan därom uppdraga åt den av lantbruksstyrelsen förordnade
eller ock annan av styrelsen föreslagen tiskeritjänsteman att åt
vattendomstolen verkställa undersökning och avgiva utlåtande, som i
45 § sägs.

37 §•

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som i varje fall föreskrives, och
vid äventyr, som nedan sägs, till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att
kungörelsen delgivits anläggningens ägare eller styrelsen för densamma
på sätt, som för delgivande av stämning är stadgat. Lag samma vare
beträffande känd förvaltning för annan allmän farled så ock syssloman
för allmän flottled, där led, som nu nämnts, beröres av företaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 131 käft. (Nr 391.)

11

82

Riksdagens skrivelse Nr 391.

År fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av annan:
tillgodogjord vattenkraft, förelägges sökanden enahanda delgivningsskyldighet
med ägaren av den anläggning, där kraften tillgodogöres.
Varder denne vid delgivningsförsök å särskilda dagar ej anträffad i sitt
hemvist, må kungörelsen med samma verkan delgivas föreståndaren för
kraftanläggningen eller, där föreståndare ej finnes eller ej vid särskilda
delgivningsförsök anträffas, fästas å lämplig plats vid anläggningen.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 11 avses, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer,
och vid nedan stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning
med ägaren av det strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är,
tillhandahålles. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning beträffande
ansökan enligt 17 § 8, 9 eller 10.

Försummar sökanden vad enligt denna § förelägges honom, skall
ansökningen av vattenrättsdomaren förklaras förfallen; och varde bevis
därom med de skäl, vara beslutet grundas, tecknat å ett exemplar av
ansökningen. Tillkännagivande om beslutet skall lämnas parterna i
den för kallelser till dem stadgade ordning.

38 §.

Vill någon, vars rätt kan vara beroende av ansökningen eller
därmed avsett företag, bestrida ansökningen eller göra invändning mot
ifrågasatt företags omfattning eller mot tillärnad vattenbyggnads konstruktion
eller mot eljest föreslagen anordning, skola hans erinringar i
berörda hänseenden, vid äventyr att vattendomstolen eljest icke är pliktig
att fästa avseende vid deras innehåll, framställas i skriftlig inlaga inom
viss av vattenrättsdomaren bestämd tid, minst trettio dagar, efter kungörelsens
dag. Inlaga, som nu nämnts, skall ingivas till vattenrättsdomaren
i två exemplar.

Sedan den för avgivande av erinringar bestämda tiden tilländagå^,
läte vattenrättsdomaren, om erinringar inkommit, på sökandens bekostnad
verkställa avskrift av desamma i det antal exemplar, som erfordras för
erinringarnas tillhandahållande å det eller de i kungörelse enligt 32 §
angivna ställe eller ställen, dit avskrifterna så fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge sökanden utbekomma ena exemplaret;
och åligge honom, där han vill bemöta vad i dem anförts, att

83

Riksdagens skrivelse Nr 391-

inom viss av vattenrättsdomaren förelagd tid, minst fjorton dagar, efter
utgången av den tid, som bestämts för erinringars avgivande, ingiva
påminnelser i det antal exemplar, som av vattenrättsdomaren bestämmes.
Vid påminnelser, som ingivas senare än nu nämnts, vare vattendomstolen
ej pliktig att lästa avseende; och varde tillkännagivande härom
lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser, skola de exemplar därav, som äro a\ sedan
för det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställen, ofördröjligen
av vattenrättsdomaren dit översändas.

40 §.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle böra lämnas parterna att växla
Hera skrifter än ovan sagts, äge han förordna därom och i den för
kallelser till parterna stadgade ordning meddela dem de för ändamålet
nödiga föreskrifter.

41 §.

Innehåller ansökan i vattenmål tillika plan till elektrisk ledning
för överföring av kraft såsom gottgörelse för förlorad vattenkraft, äge
till befrämjande av ärendets fortgång vattenrättsdomaren i sammanhang
med utredningen i vattenmålet eller ock i annan ordning införskaffa
den utredning inom orten, som må erfordras för bedömande av ärendet
rörande den elektriska anläggningen.

Vid avgörande vare sig av sistberörda ärende eller av vattenmålet
gälle den i 24 § stadgade regel.

42 §-

Vittnesstämning till vattendomstolens sammanträden utfärdas av
vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreteraren eller ock av häradshövdingen
i orten, där vittnet bor eller vistas, eller beträffande person, som
bor eller vistas i stad, av den, som är satt till stämningars utfärdande
i den stad, eller, där sådan ej finnes, av rådstuvurättens ordförande.
Rörande stämning, som utfärdats av annan än vattenrättsdomaren eller
vattenrättssekreteraren, skall den, som utfärdat stämningen, genast avsända
underrättelse till vattenrättsdomaren.

43 §.

Vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äge, där sådant finnes
lämpligt, förordna, att till vinnande av upplysning, som i målet finnes
erforderlig, förhör med vittnen eller parter skall äga rum vid allmän

84

Riksdagens skrivelse Nr 391.

underrätt. Sker det, översände vattenrättsdomaren till den underrätts
ordförande uppgift å de omständigheter, varom förhöret skall äga rum,
jämte de för förhörets ledande nödiga upplysningar angående målet
eller ock i fall av behov de i detta ingivna handlingar. Om tiden och
stället för förhörets hållande meddele allmänna underrättens ordförande
i god tid besked till vattenrättsdomaren, som därom sist å åttonde dagen
före förhöret underrättar parterna i den för kallelser till dem bestämda
ordning.

1 samband med förordnande om förhör med part äge vattendomstolen
förelägga parten vite eller annat äventyr; dock skall, där sådant
föreläggande i partens frånvaro gives, detta sist å åttonde dagen före
förhöret delgivas parten på sätt om stämning är stadgat.

44 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper,
som icke annorledes äro för vattendomstolen tillgängliga,
må vattenrättsdomaren eller vattendomstolen till biträde åt domstolen
tillkalla i sådant ämne sakkunnig person.

45 §.

1 mom. Erfordras för bedömande av målet särskild teknisk utredning
^ eller vidlyftigare värdering, uppdrage vattenrättsdomaren, där
sådant finnes lämpligt, åt biträde, som i 44 § sägs, eller ock åt annan
sakkunnig person att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande
i målet. Tarvas utredning .av mer än en person, varde uppdraget
lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts, skall hållas så snart ske kan. Om
tiden för dess företagande skall meddelande lämnas vattenrättsdomaren,
som i den för kallelser till parterna bestämda ordning underrättar dem
därom. Sedan undersökningen bragts till slut, skall utlåtandet utan
dröjsmål översändas till vattenrättsdomaren och av honom hållas för
parterna tillgängligt å förut kungjorda ställe eller ställen. Förordas i
något hänseende andra tekniska anordningar eller andra regler för hushållningen
med vattnet än sökanden må hava föreslagit, skall utlåtandet
hållas tillgängligt under minst fjorton dagar före vattendomstolens
sammanträde.

2 mom. Vattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga
åt vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med eller utan

Riksdagens skrivelse Nr 3!)J. 85

biträde av vattenrättsnämndemännen eller eu av dem, verkställa undersökning
å stället.

Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela
parterna underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning.
Protokoll över undersökningen skall föras av den vattenrättsdomaren
därtill förordnat och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökning
sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde
till syn på stället, vare dock underrättelse och protokoll, som nu nämnts,
ej av nöden.

3 mom. Där vid undersökning enligt denna § i mål rörande vattenreglering,
som avses i 3 kap. 1 §, eu eller derå strömfallsägare vilja förena
sig med sökanden om företaget eller yrka, att till vinnande av ökad
båtnad däråt gives större omfattning än sökanden äskat, göre det skriftligen;
och varde handlingen vitsordad medelst undersökningsförrättarens
påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

46 §.

Mot sakkunnigt biträde, som i 44 § sägs, galle de jäv, som efter
ty förut stadgats gälla mot ledamot i vattendomstolen; dock må den
omständigheten att fiskeritjänsteman i målet avgivit yttrande enligt 36 §
icke utgöra hinder för honom att vara sakkunnigt biträde i samma mål.

I fråga om tiden för framställande av jäv mot sakkunnigt biträde
skall vad i 52 § tinnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

47 §.

Framgår av utlåtande, som i 45 § sägs, eller eljest, att företag
eller åtgärd, varom i målet är fråga, angår fastighet, som icke blivit i
kungörelse enligt 32 § på där omförmält sätt angiven, åligge vattenrättsdomaren
att därom utfärda kungörelse med tillkännagivande vad
ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt
är i fråga, har att iakttaga för bevakande av sin rätt i målet ävensom
att i fall, som i 33 § sägs, och på sätt, där finnes stadgat, meddela
sakägare, som nu nämnts, underrättelse om kungörelsens utfärdande.
Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens försorg sist å fjortonde
dagen före vattendomstoléns sammanträde införas i en eller flera av
ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna samt för uppläsande i
kyrkan avsändas till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där de
i kungörelsen angivna fastigheter äro belägna. Ett exemplar av kungörelsen
skall ofördröjligen sändas till det eller de i kungörelse enligt
32 § angivna ställe eller ställen.

86

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Där så finnes lämpligare och hänsyn till okända rättsägares rätt ej
utgör hinder däremot, förelägge vattenrättsdomaren sökanden ej mindre
att i den för delgivande av stämning stadgade ordning sist å åttonde
dagen före vattendomstolens sammanträde låta kalla sakägare, som ovan
sägs, att inställa sig vid sammanträdet för sin rätts bevakande än även
att sist vid nämnda sammanträde inkomma med bevis att delgivning
skett inom föreskriven tid. I fråga om föreläggande, som nu sagts, skall
i tillämpliga delar gälla vad i 37 § finnes stadgat.

48 §.

För att lämna vederbörande kommuner, trafikanter och andra tillfälle
att yttra sig angående den inverkan företag eller åtgärd, varom i
målet är fråga, kan medföra å allmän samfärdsel eller flottning eller
eljest å allmänna intressen samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende
av dylika intressen eller angående ärende, som i 41 § sägs,
förordne vattenrättsdomaren, där sådant prövas lämpligt, att särskilda
sammanträden skola hållas i sammanhang med undersökning, som i
45 § sägs, eller ock i annan ordning.

För anordnandet av sådana sammanträden äge vattenrättsdomaren,
där det finnes lämpligt, påkalla Konungens befallningshavandes biträde.

49 §.

Vattendomstolen äge, där så finnes nödigt för målets avgörande,
från förvaltande myndighet begära utlåtande i fråga, som faller inom
myndighetens verksamhetsområde.

År fråga om byggnad i eller vid allmän farled, skall vattendomstolen
eller vattenrättsdomaren, förrän målet avgöres, från lotsstyrelsen
inhämta yttrande, huruvida från dess sida något finnes att erinra i
avseende å företaget.

50 §.

För målets prövning sammanträder vattendomstolen till syn på
stället eller, där målet kan prövas utan syn, å annan plats, som är för
parterna välbelägen.

Tiden och stället för vattendomstolens sammanträde bestämmes av
vattenrättsdomaren och skall sist å fjortonde dagen före sammanträdet
tillkännagivas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordning.

JU fi ad ny ens skrivelse, Nr 391.

87

Har sökanden begärt syn på stället, må målets avdömande ej ske
utan syn. Åskas i mål om byggnad för vattnets tillgodogörande syn
av någon, som förmenar sig lida skada av sådan bj^ggnad, vare lag
samma, såframt ej syn finnes uppenbarligen icke vara erforderlig för
tillgodoseende av parternas rätt.

Öl §.

Vattenrättsingenjörerna och de vattenrätt snämndemän, vilka böra
tjänstgöra vid domstolens sammanträde, skola av vattenrättsdomaren
särskilt kallas.

Menar part, att ledamot i vattendomstolen är jävig, framställe invändningen
vid första domstolssammanträde, då den, som jävet angår,.
har säte i domstolen, eller, där parten då var av laga förfall hindrad
att inställa sig eller den omständighet, varå jävet grundas, då ej var
för handen eller parten kunnig, vid nästa sammanträde efter det förfallet
upphörde eller han om jävet erhöll kännedom. Hålles vattendomstolens
sammanträde, som nu nämnts, vid syn på stället, skall jävet
framställas före synegångens början. Försummas vad sålunda stadgats,
vare parts rätt att framställa invändningen försutten.

Jäv mot ledamot i vattendomstol må ock i högre rätt göras, där
den part, som vill frågan väcka, av annan orsak; än förfallolös utevaro
ej förrän i den högre rätten haft tillfälle att framställa jävet. Beträffande
rätt till talan mot vattendomstols beslut rörande jäv mot
ledamot i domstolen gälle vad i rättegångsbalken finnes stadgat angående
beslut om jäv mot häradshövding.

Beslut, varigenom jävsinvändning mot vattenrättsnämndeman varder
gillad, skall ej medföra någon verkan till rubbning eller upphävande
av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan invändningen gjordes, där
övriga ledamöter varit om åtgärden eller beslutet ense.

53 §.

Yrkanden beträffande ersättning till följd av det företag eller den
åtgärd, varom fråga är, så ock påståenden i anledning av utlåtande,,
som i 45 § sägs, skola göras. medelst skriftlig inlaga i två exemplar
före vattendomstolens första sammanträde i målet eller ock framställas

88

Riksdagens skrivelse Nr 391.

å nämnda sammanträde och, där syn hålles, före synegångens början
eller i den ordning, som domstolen bestämmer. Vid yrkanden och
påståenden, som framställas senare än nu nämnts, vare vattendomstolen
icke pliktig att fästa avseende, utan så är att de föranledas av iakttagelser
under synegången eller av eljest under domstolens sammanträden
förekomna omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden utbekomma ena exemplaret.

54 §.

Tvistas om fastighet, som i målet avsett företag eller åtgärd angår,
vare den av de tvistande, som med äganderättsanspråk innehar
fastigheten, berättigad att med laga verkan tala och svara för densamma,
till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren i målet
ingått, eller annan i målet vidtagen, för denne bindande åtgärd. Har
i förut angiven ordning underrättelse om målet blivit förre ägaren tillsänd
eller denne kallats till inställelse eller eljest kommit tillstädes i
målet, vare underrättelse till nye ägaren eller kallelse å honom ej
erforderlig.

55 §.

Parts utevaro från vattendomstolens sammanträde utgöre ej hinder
för målets handläggning och avdömande.

so §.

Vill sökanden före vattendomstolens sammanträde återkalla ansökningen,
göre det skriftligen hos vattenrättsdomaren, och avskrive denne
målet från vidare behandling. Efter det målet företagits till handläggning
vid sammanträde med vattendomstolen, må återkallelse av
sökandens talan ske allenast hos domstolen.

År fråga om utförande av vattenreglering, som avses i 3 kap.
1 §, må, där sökandena äro två eller flera, en av dem ej utan de andras
medgivande återkalla sin talan.

Har återkallelse av talan skett, skall genom vattenrättsdomarens
försorg meddelande därom lämnas parterna i den för kallelser till dem
bestämda ordning.

Riksdagens skrivelse Nr 39 L

39

57 §.

Där ej särskilda omständigheter nödvändiggöra uppskov med förhandlingarna,
skall, innan vattendomstolen efter syn eller annan förhandling
åtskiljes, utslag i målet avkunnas eller ock besked lämnas om
tid och plats för dess meddelande. Ej må utan synnerliga skäl, som
i protokollet angivas, tiden sättas senare än två månader efter det
beskedet lämnas.

Finnes uppskov med förhandlingarna av nöden, skall besked om
tiden och stället för nytt sammanträde meddelas, innan domstolen åtskiljes,
eller ock sedermera tillkännagivas i den ordning, som för kallelser
till parterna blivit bestämd.

I sammanhang med beslut om uppskov äge vattendomstolen, där
det för målets behöriga utredning prövas erforderligt, förordna om ny
skriftväxling mellan parterna och meddela de därför nödiga föreskrifter
så ock giva föreläggande angående viss parts hörande.

58 §.

Å tid och plats, som för utslagets meddelande enligt 57 § blivit
särskilt bestämd, skall utslaget vara för parterna tillgängligt.

Då utslag sålunda gives, erfordras ej att vattendomstolen är samlad.

59 §.

Av vattendomstolens utslag skall avskrift ofördröjligen och sist å
åttonde dagen, sedan det avkunnats eller eljest meddelats, av vattenrättsdomaren
sändas till det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna
ställen.

60 §.

Finner vattendomstolen anledning antaga, att företag eller åtgärd,
som i målet avses, har vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivits,
skall tillfälle lämnas tillstädesvarande parter att yttra sig däröver.
Finnes antagandet grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt
yrkande ej framställes, sökanden att gälda den ökade ersättning, som
därav må föranledas.

Där på yrkande av någon part uppskattningen av honom tillkommande
ersättning finnes böra sättas högre än sökanden föreslagit, må
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 131 höft. (Nr 391) '' 12

90

Riksdagens skrivelse Nr 391.

domstolen jämväl beträffande andra parter vidtaga sådan jämkning i
ersättningsbelopp, som må erfordras för vinnande av likformighet i uppskattningen.

Ej må i något fall ersättning sättas lägre än sökanden i ansökningen
föreslagit.

Har särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på grund av
föreskrifterna i denna § bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat.

61 §•

Där mål finnes behörigen kunna utredas utan skriftväxling mellan
parterna, äge vattenrättsdomaren i kungörelse genast utsätta viss tid,
minst tre veckor efter kungörelsens utfärdande, och viss ort för målets
handläggning inför vattendomstolen; och skall beträffande sådant mål i
tillämpliga delar gälla vad i 32 § andra stycket, 33—37 och 41—58 §§
samt 60 § föreskrivits.

62 §.

1 mom. Där genom vattendomstols utslag lämnas medgivande att
bygga i vatten, skall utslaget innehålla noggranna bestämmelser om
byggnadens läge och konstruktion, om den ersättning, som skall till
följd av företaget utgå, i den mån ej bestämmelser därom skola träffas
i den för expropriation stadgade ordning, samt om de villkor i övrigt,
som må vara behövliga för tillgodoseende av allmän och enskild rätt,
så ock, i den mån det prövas erforderligt, innefatta bestämmelse om
vattenmärke eller andra föreskrifter om hushållningen med och framsläppande
av vattnet såväl efter byggnadens fullbordan som under
byggnadstiden.

2 mom. År fråg*a om byggnad för vattnets tillgodogörande, skall
utslaget angiva, med vilken fastighet rätten till tillgodogörandet skall
för framtiden vara förenad. Denna fastighet (strömfallsfastigheten) bör,
där så lämpligen kan ske, omfatta allenast den sökanden tillhöriga mark,
som upptages av byggnaden och därmed förenade anläggningar, jämte
den del av vattenområdet, som sökanden äger. Vattenrättsdomaren bör
förtv, när omständigheterna därtill föranleda, tillse att, såvitt möjligt,
en till strömfallsfastighet lämpad fastighet varder under målets handläggning
bildad.

Utslaget skall jämväl angiva, i vad mån tillgodogörandet medgivits
på grund av äganderätt eller av annan grund, samt, där med

Riksdagens skrivelse Nr ''61)1.

19

byggnaden avses tillgodogörande allenast av en del av det framrinnande
vattnet, huruvida utslaget vilar på antagande att jämväl vattnet i övrigt
i strömfallet eller den del därav, vars fallhöjd tages i anspråk, eller den
sida av strömfallet, om vars tillgodogörande är fråga, tillhör fastighet,
för vilken sökanden såsom ägare fört talan i målet.

1 utslag, varigenom medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande
av vattenkraft, varde vidare angivet, huruvida byggnaden är av beskaffenhet,
att de i 4 kap. meddelade bestämmelserna om skyldighet för byggnadens
ägare att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd ävensom
angående nyprövning och lösningsrätt för kronan därå äga tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar lända till
efterrättelse beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål. 1
utslag, varigenom lämnas medgivande till utförande av vattenreglering,
varde angivet, om regleringsföretaget är av beskaffenhet, att stadgandena
i 4 kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tillämpning, och
skall, då fråga är om företag, som avses i 3 kap. 1 §, utslaget tillika
innehålla uppgift å det belopp, vartill kostnaden för regleringens utförande
blivit av vattendomstolen beräknad, samt föreskrift om den
anpart i kostnaden för företaget, som belöper å varje till regleringssamfälligheten
hörande strömfall.

63 §•

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten
eller utförande av vattenreglering medgives, bestämme vattendomstolen
viss tid, i regel ej överstigande tio år, inom vilken företaget skall vara
fullbordat.

64 §.

Meddelas av vattendomstolen bestämmelse om vattenmärke, som
ej finnes utsatt, föreskrive ock domstolen, när och av vem vattenmärket
skall på sökandens bekostnad utsättas. Vattenmärke skall på ett för
dess orubbade bestånd betryggande sätt anbringas å ett för envar lätt
skönjbart ställe invid det vatten, varom fråga är, samt i noggrant bestämt
höjdförhållande till eu eller flera i berg, jordfast sten eller annat fäst
föremål inhuggna fixpunkter.

65 §.

Ändå att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra
motpart sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för
tillvaratagande av hans rätt.

92

Riksdagens skrivelse Nr 391-

Har svarandepart framställt invändning eller påstående i måletr
ändå att han insett eller skäligen bort inse, att fog därför saknas, och
vållas därav uppskov i målet eller eljest ökade kostnader, gottgöre han
sökanden de utgifter, som därigenom åsamkats denne.

66 §.

I mål rörande byggande i vatten eller utförande av vattenreglering
må vattendomstolen, när synnerliga skäl därtill prövas föreligga, meddela
slutligt utslag rörande viss del av företaget, innan målet i övrigt
avgöres.

67 §.

Vattendomstolen äge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut
må verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast
såframt sökanden, innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är
om ändrade hushållsbestämmelser, dessa tillämpas, hos Konungens befallningsliavande
ställer pant eller borgen för den ersättning i penningar,
som högre rätt kan ålägga honom att utgiva utöver vad vattendomstolen
i sådant avseende bestämt, så ock för det skadestånd, vartill
han kan kännas skyldig, om vattendomstolens beslut eljest ändras.

År sådant förordnande meddelat, och fullföljes mot beslutet talan
i högre rätt, äge denna, när skäl därtill förekomma, att, innan ändringssökandet
slutligen prövas, förordna, att verkställighet icke må äga rum.

68 §.

Anmälan om ersättningsanspråk, varom i 2 kap. 24 § förmäles,
skall göras skriftligen och i två exemplar ingivas till vattenrättsdomaren.
Ena exemplaret varde genom vattenrättsdomarens försorg i rekommenderat
brev tillsänt ägaren av den vattenbyggnad, varom fråga är.

Efter utgången av den tid, inom vilken ersättningsanspråk, som nu
sagts, må anmälas, skall vattendomstolen för prövning av anspråk, som
inom behörig tid anmälts, sammanträda till syn på stället. Äro flera
anspråk anmälda, varde de såvitt möjligt prövade i ett sammanhang.
Om tiden och stället för vattendomstolens sammanträde skall sist å
fjortonde dagen förut till parterna avsändas underrättelse i rekommenderat
brev så ock kungörelse införas i en eller flera av ortens tidningar.

Angående skyldighet för byggnadens ägare att ersätta motpart
kostnad, som föranledes av prövning enligt denna §, gälle vad i 65 §

Riksdagens skrivelse Nr 391-

93

är om sökande stadgat. Finnes den, som anmält ersättningsanspråk,
hava saknat skälig anledning därtill, varde honom ålagt att gottgöra
byggnadens ägare de utgifter, som denne till följd därav fått vidkännas.

69 §.

För ingivande av erinringar eller påminnelser eller skrifter i anledning
av förordnande om ytterligare eller ny skriftväxling eller ock
bevis om delgivning äge vattenrättsdomaren bevilja anstånd på viss tid,
när skäl därtill äro.

Varder före utgången av tid, inom vilken det åligger part att
något fullgöra, laga förfall visat, utsätte vattenrättsdomaren ny tid.

70 §.

Beträffande fråga, vari det enligt förestående stadganden tillkommer
vattenrättsdomaren att besluta, bör han, där frågans beskaffenhet
det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna.

Av vattenrättsdomarens beslut är vattendomstolen ej förhindrad
att annorlunda förordna.

71 §•

Där enligt stadgande i denna lag handling skall ingivas till vattendomstol
eller vattenrättsdomaren, må den i stället på vederbörande parts
eget ansvar i betalt brev insändas med posten.

72 §.

Vattenrättssekreteraren åligge att över alla vid vattendomstolen
anhängiggjorda ansökningsmål föra förteckning, utvisande tiden, då
varje mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder samt tiden för målets
avgörande.

73 §.

Vattenrättsdomaren före med biträde av vattenrättssekreteraren
protokoll vid vattendomstolens sammanträden och underskrive detsamma
å domstolens vägnar. I målet ingiven handling må ej i protokollet intagas,
utan där allenast anmärkas.

För varje ansökningsmål skall av vattenrättssekreteraren upprättas

94

Riksdagens skrivelse Nr 391.

en akt, omfattande ett exemplar av samtliga de handlingar, som i målet
ingivits, så ock avskrift av de utav vattenrättsdomareri i målet utfärdade
kungörelser och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens protokoll
och utslag i målet jämte förteckning å de kartor, ritningar och
andra handlingar, som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren underskriven
förteckning över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna
i 33 och 47 §§ blivit av honom å posten avlämnade; och
skall förteckningen angiva den dag, då avlämnandet skett. Där ej av
eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, utgöre
förteckning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser
avsänts under de i förteckningen upptagna adresser.

Beträffande skyldighet att till Svea hovrätt insända ett exemplar
av akten i målet skall vad rörande insändande till hovrätt av underrätts
dombok är stadgat äga motsvarande tillämpning.

74 §.

Expedition i ansökningsmål skall mot postförskott sändas till part,
som är skyldig att lösa densamma, eller, om flera parter äro gemensamt
lösenskyldiga, till den av dem, som de i sådant avseende må hava
uppgivit. Varder postförskott ej utlöst, må postavgiften uttagas i den
för expeditionslösen stadgade ordning.

Vad sålunda stadgats om expedition gälle ock om andra handlingar,
vilka part är berättigad att utfå från vattendomstol.

Har part avsagt sig rätten att på sådant sätt få handling sig
tillsänd eller begärt, att handling skall på sätt nu är nämnt tillställas i
stället för honom själv hans rättegångsombud eller annan, vare det gällande.

Om förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål.

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 12—27 avses, ingive
till vattenrättsdomaren skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens
namn och hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill;
bifoge ock de handlingar käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som nu sagts, skall jämte därtill hörande handlingar ingivas
i två exemplar; dock äge i fråga om kartor och ritningar samt
handlingar av vidlyftigare beskaffenhet vattenrättsdomaren medgiva befrielse
från denna skyldighet.

Beträffande mål rörande häktad gälle vad i 84 § finnes stadgat.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

95

76 §.

Har inlaga, som i 75 § sägs, med tillhörande handlingar ej ingivits
i nödigt antal exemplar, eller finner vattenrättsdomaren den i inlagan
väckta talan vara av beskaffenhet, att den uppenbarligen icke kan av
vattendomstolen upptagas, skall vad i 29 och 31 §§ stadgats beträffande
ansökningsmål äga motsvarande tillämpning.

Möter ej mot talans upptagande hinder, som i 76 § avses, teckne
vattenrättsdomaren å stämningsinlagan föreläggande för svaranden vid
äventyr, som i 82 § förmäles, att inom viss av vattenrättsdomaren
förelagd tid, minst fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna delgivits
honom, till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt svaromål å stämningspåståendena
med bifogande av de handlingar han vill åberopa till
stöd för svaromålet så ock att inställa sig inför vattendomstolen å tid
och ort, som sedermera varder bestämd och i den ordning 80 § föreskriver
offentliggjord. Har käranden erhållit befrielse från ingivandet
av vissa handlingar i två exemplar, skall i föreläggandet tillkännagivas,
att dessa handlingar hållas tillgängliga å vattenrättsdomarens tjänsterum.

Vad i 75 § andra stycket stadgas galle ock med avseende å svaromål
med tillhörande handlingar.

78 §.

Sedan resolution åtecknats stämningsinlagan, skall ena exemplaret
därav ävensom av övriga i två exemplar ingivna handlingar utlämnas
till käranden. Vattenrättsdomaren förelägge därvid käranden att inom
viss tid, minst fjorton dagar, och vid äventyr, som nedan sägs, delgiva
svaranden de sålunda bekomna handlingarna på sätt, som för delgivande
av stämning är stadgat. Har den för svaromåls avgivande
bestämda tiden, räknat från utgången av tiden för delgivningens verkställande,
gått till ända och har icke, då beslut av vattenrättsdomaren meddelas,
till honom inkommit bevis, att delgivning skett inom föreskriven
tid, ej heller svaromål avgivits, varde kärandens i målet väckta talan av
vattenrättsdomaren förklarad förfallen.

Där ansökningen efter ty nu sagts av vattenrättsdomaren förklaras
förfallen, skall bevis därom med de skäl, värk beslutet grundas, tecknas
å ett exemplar av stämningsinlagan.

%

Riksdagens skrivelse Nr 391.

79 §.

Av svaromål med tillhörande handlingar äge käranden utbekomma
ena exemplaret. Till bemötande av svaromålet må käranden inom tid,
som av vattenrättsdomaren förelägges, ingiva påminnelser i två exemplar;
och äge vattenrättsdomaren, där så iinues nödigt, föreskriva, i vilket
avseende käranden därvid skall yttra sig eller förebringa utredning vid
äventyr, som i 82 § förmäles.

Finner vattenrättsdomaren tillfälle böra lämnas svaranden att före
målets behandling vid vattendomstolen yttra sig över avgivna påminnelser,
förelägge vattenrättsdomaren käranden vid äventyr, som nyss
sagts, att inom viss tid inkomma med bevis, att han delgivit svaranden
ena exemplaret av påminnelserna.

Prövas ytterligare skriftväxling mellan parterna nödig, äge vattenrättsdomaren
förordna därom och meddela de för ändamålet erforderliga
föreskrifter.

80 §.

Efter skriftväxlingstidens utgång bestämme vattenrättsdomaren, när
och var vattendomstolen skall sammanträda för målets handläggning;
och skall tillkännagivande om tiden och stället för sammanträdet sist å
fjortonde dagen förut ej mindre anslås i vattenrättsdomarens tjänsterum
än även tillsändas parterna i rekommenderat brev.

81 §.

Vad i 42—46 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51, 52,
55 §§, 56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 69—72 §§, 73 § första,
andra och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål
skall, där annat ej framgår av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande
tillämpning i fråga om stämningsmål.

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt
å vattenrättsdomarens tjänsterum.

I de fall, då, enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet, parterna
skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 § bestämda ordning,
skall i stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av
sådant besked i stället lända till efterrättelse föreskriften i 80 §.

I avseende å stämningsmål, däri talan om ansvar föres, skall vad
i 55 § finnes stadgat beträffande ansökningsmål icke äga tillämpning,

97

Riksdagens skrivelse Nr 391.

såvitt augår svarande, vilken ej under skriftväxlingen erkänt den förseelse,
som lägges honom till last. Förordnande, som i 67 § sägs, må
ej meddelas angående verkställighet av straff eller annan påföljd av
brottslig gärning.

82 §.

Underlåter svaranden att inom förelagd tid avgiva svaromål, eller
brister eljest part i fullgörande av honom meddelat föreläggande, och
vållas därigenom uppskov i målet, vare den försumlige, ändå att hans
talan bifalles, pliktig att gottgöra motparten de utgifter, som därigenom
åsamkats denne.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande
därav hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3 eller 4 avses,
varde målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade
ordning.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller
överexekutor förordnat om borttagande eller ändrande av byggnad eller
annan anläggning i vatten, och göres därefter ansökan, som nyss nämnts,
äge vattenrättsdomaren, om skäl därtill äro och sökanden ställer pant
eller borgen för kostnad och skada, förordna, att utslaget ej må verkställas,
innan ansökningsmålet blivit slutligen avgjort eller ock vattendomstolen
annorlunda förordnar.

84 §.

Vad i 75—83 §§ föreskrives om förfarandet i stämningsmål skall
ej äga tillämpning å brottmål rörande häktad, utan skall i fråga om
sådant mål lända till efterrättelse vad härom finnes stadgat för häradsrätt.

Om bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation

och verksamhet.

85 §.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för
vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller
meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft
Bihang till riksdagens •protokoll 1918. 14 samt. 191 käft. (Nr 391.) 13

98

Riksdagens skrivelse Nr 391.

ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet, åligge sökanden
att, innan medgivet arbete må påbörjas, eller, där fråga är om
ändrade hushållningsbestämmelser, dessa må tillämpas, erlägga viss avgift
såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och
verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid
byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering
eller med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar
vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den
vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga
är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut
uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i
förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget
eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Där till
grund för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall den
utgå med en krona för varje hästkraft till och med 5,000, femtio öre
för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000 samt tjugufem öre
för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga är om
vattenreglering, överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas
efter ökningen i värde å vattenkraft, varde den erlagd med en för tusen
av värdeökningen.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre
belopp än tio kronor, skall icke erläggas.

80 §.

Storleken av avgift, varom i 85 § förmäles, skall enligt där meddelade
grunder bestämmas av vattendomstolen.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas och för det därmed
avsedda ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

87 §.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för sådana kungörelser och underrättelser i målet, vilka
det åligger vattenrättsdomaren att offentliggöra eller avsända, så ock för

99

Riksdagens skrivelse Nr 391.

handlingarnas tillhandahållande, såsom i 32 § sägs, där särskild utgift
härför ifrågakommer;

ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde,
varom i 11 § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt person, som jämlikt 35 § särskilt förordnats att biträda
sakägarna i målet;

gottgörelse åt sakkunnig person, som jämlikt 44 § tillkallas i
målet såsom sakkunnigt biträde åt domstolen;

ersättning för undersökning enligt 45 §; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställelse
vid domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället,
dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller ångbåtsstation,
som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Huruvida kostnad, som sökanden sålunda förpliktas att gälda, skall
helt eller delvis gottgöras honom av annan part, varde avgjort enligt
de rörande rättegångskostnader i vattenmål gällande regler.

Vad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmål äge motsvarande
tillämpning i avseende å kärande i stämningsmål.

Om fullföljd av talan mot vattendomstols och vattenrätts domares

beslut.

88 §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattendomstols beslut skola, såvitt
ej här nedan eller eljest i lag eller författning särskilda stadganden
därom meddelas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse rättegångsbalkens
föreskrifter beträffande fullföljd av talan mot allmän underrätts
beslut, med iakttagande därav att talan mot vattendomstols beslut skall
fullföljas hos vatten överdom stolen och att vad i 25 kap. 8 § och 26
kap. i § rättegångsbalken sägs om häradshövding skall i vattenmål
gälla om vattenrättsdomaren.

89 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag i mål, som ej är av
brottmåls natur, skall fullföljas efter vad.

Har vattendomstol förklarat sig obehörig eller i stämningsmål
förklarat stämningen ogill, skall över det utslag klagan föras genom

100

Riksdagens skrivelse Nr 391.

besvär, ändå att målet är sådant, att talan mot slutligt utslag däri eljest
skolat efter vad fullföljas.

Vad i 25 kap. 5 § rättegångsbalken finnes stadgat rörande sättet
lör fullföljd av talan mot där avsedda beslut skall äga motsvarande
tillämpning i vattenmål.

90 §.

Vad mot vattendomstols utslag skall anmälas sist å fjortonde dagen
eller, där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet
inom Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, sist å tjugulörsta
dagen från den dag, då utslaget gavs. Hos vattenrättssekreteraren
må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren, huruvida sålunda gjord
vadeanmälan rätteligen skett. Vadepeuning tillfälle vattenrättsdomaren.

Meddelar jämlikt 66 § vattendomstol skilda utslag rörande olika
delar av det företag, varom fråga är, och har part erlagt vadepenning
rörande ett utslag, tarvas ej ny vadepenning, där han vill fullfölja talan
jämväl mot beslut, som senare meddelas.

91 §.

Part, som vädjat mot vattendomstols utslag, skall i vattenöverdomstolen
sig inställa före klockan tolv å trettionde (lagen eller, där anläggning,
företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens
eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte
dagen från den dag, då utslaget gavs.

92 §.

Där i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats, talan
mot vattendomstols utslag efter vad fullföljes av sökanden, skola de av
honom vid vattenöverdomstolen företedda inlagor och andra handlingar,
därav enligt 26 kap. 13 § rättegångsbalken avskrifter skola bifogas,
hållas parterna tillhanda å det eller de i kungörelsen angivna ställe eller
ställen. För sådant ändamål skall avskrift av handlingarna så fort ske kan
dit översändas, och varde på sökandens bekostnad tillkännagivande därom,
att sådan avskrift finnes att tillgå därstädes, införd i den eller de i samma
kungörelse angivna ortstidningar. Har sökanden ej ingivit avskrifter
till det antal, som erfordras för handlingarnas tillhandahållande på sätt
nu nämnts, skall på sökandens bekostnad verkställas utskrift av handlingarna
i det ytterligare antal exemplar, som för ändamålet är behövligt.

Riksdagens skrivelse Nr 391-

101

93 §.

Besvär över vattendomstols utslag eller beslut skola till vattenöverdomstolen
ingivas före klockan tolv å trettionde dagen eller, där
anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom
Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte
dagen från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades.

Avse besvär beslut, som, där det meddelats av allmän domstol, må
utan inskränkning till viss tid överklagas, vare då ej heller klagan över
vattendomstolens beslut till viss tid begränsad.

Vad i 27 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken finnes stadgat
skall äga tillämpning jämväl å part, som hålles häktad i vattenmål.

94 §.

Skall över besvär motpart höras, skola i de fall, som avses i 27 kap.
6 och 10 §§ rättegångsbalken, i stället för de i 1 § i samma kap. stadgade
tider komma till tillämpning de tider, som finnas angivna i 93 §.

95 §.

Skola, där mot beslut i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 §
utfärdats, besvär anförts av sökanden, motparterna höras däröver, varde
genom klagandens försorg besvärshandlingarna tillställda i stället för
motparterna den eller de personer, hos vilka enligt nämnda kungörelse
de till vattenrättsdomaren i målet ingivna handlingarna hållas tillgängliga,
samt tillkännagivande därom, att besvärshandlingarna finnas att tillgå därstädes,
före utgången av den för ingivande av delgivningsbevis bestämda
tid infört i den eller de uti samma kungörelse angivna ortstidningar;
och åligge det klaganden, vid den för underlåtenhet att inkomma med
delgivningsbevis stadgade påföljd, att inom nämnda tid jämväl styrka,
att sådant tillkännagivande ägt rum.

I fall, som i denna § avses, varde den tid, inom vilken förklaring
skall avgivas, räknad från den sista dag, då handlingarna delgivits någon
av nyssnämnda personer eller tillkännagivande, som nyss sagts, blivit
i tidning; infört.

96 §.

Har part rätteligen vädjat mot vattendomstols utslag, åligge vattenrättsdomaren
att före utgången av den tid, inom vilken talan skall fullföljas,
till vattenöverdomstolen insända akten i målet. Har i vattendom -

102

Riksdagens skrivelse Nr 391.

stols slutliga utslag eller beslut ändring sökts genom besvär, skall akten
i målet infordras från vattenrättsdomaren. Lag samma vare, där besvären
avse ett av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut samt
besvären prövas vara av beskaffenhet att icke kunna avgöras utan att andra
till akten i målet hörande handlingar än vattendomstolens protokoll äro
för vattenöverdomstolen tillgängliga.

Vad i rättegångsbalken stadgas om skyldighet för part att vid
fullföljd av talan mot underrätts utslag eller beslut ingiva underrättens
protokoll i målet, skall, utom såvitt angår överklagade utslaget eller
beslutet, icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot vattendomstols
utslag eller beslut, utan så är att talan genom besvär fullföljes mot ett
av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut.

97 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper,
må vattenöverdomstolen till biträde åt sig tillkalla i sådant
ämne sakkunnig person.

Tillkallad sakkunnig bör, sedan tillfälle lämnats honom att taga
del av handlingarna i målet, övervara målets föredragning i vattenöverdomstolen
och må där deltaga i överläggning rörande detsamma. Han
skall, efter det målet föredragits, men innan detsamma företages till avgörande,
till vattenöverdomstolen avgiva skriftligt yttrande rörande de
delar av målet, i vilka hans sakkunskap av vattenöverdomstolen tagits
i anspråk.

Kan yttrande, som nyss nämnts, icke avgivas utan att undersökning
å platsen äger rum, ankomme på vattenöverdomstolen att uppdraga
åt det sakkunniga biträdet eller ock annan i ämnet sakkunnig person
att företaga dylik undersökning och däröver avgiva utlåtande.

Huru ersättning åt sakkunnig, varom i denna § förmäles, må bestämmas,
därom förordnar Konungen.

98 §.

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats
hava förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan
ej kunna upptagas, må klagan däröver föras hos vattenöverdomstolen
i enahanda ordning, som ovan finnes stadgad med avseende å
besvär mot vattendomstolens utslag eller beslut. Lag samma vare beträffande
vattenrättsdomares beslut om inskrivning i vattenbok, som i
12 kap. sägs, angående besiktning, varom i 13 kap. förmäles, samt i
fråga, som i 14 kap. 7 § avses.

103

Riksdagens skrivelse Nr 391-

Över annat av vatteurättsdomare meddelat beslut än nu nämnts
må klagan föras allenast i sammanhang med klagan över slutligt besked.

Om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut.

99 §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut
skall i allt, varom ej nedan i 100—102 §§ eller eljest i lag eller författning
är särskilt stadgat, lända till efterrättelse vad rörande fullföljd
av talan mot hovrätts beslut tinnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

100 §.

Har i mål rörande byggnad i vatten eller utförande av vattenreglering
vattenöverdomstolen meddelat skilda utslag rörande olika delar
av företaget, och har part erlagt fullföljdsavgift rörande ett utslag, då
må sådan nedsättning av parten åberopas jämväl för fullföljd av talan
mot senare utslag i målet; dock åligge parten att härom göra anmälan
hos Konungens befallningshavande ävensom att, då han hos vattenöverdomstolen
anmäler missnöje mot dess utslag, därvid tillika ingiva
Konungens befallningshavandes bevis såväl angående nämnda anmälan
som ock därom att den nedsatta fullföljdsavgiften icke återbekommits.

101 §.

Föreskriften i rättegångsbalken om skyldighet för part att vid
fullföljd av talan mot hovrätts utslag eller beslut ingiva underrättens
protokoll i målet skall icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot
vattenöverdomstols utslag eller beslut, utan så är att talan fullföljes
mot vattenöverdomstolens beslut i fråga, som genom besvär över ett
av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut dragits under
vattenöverdomstolens prövning.

102 §.

Vad i 92, 95 och 97 §§ är stadgat angående mål, som vid vattendomstol
anhängiggjorts medelst ansökning och däri talan till vattenöverdomstolen
fullföljts av sökanden, skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om mål, som sökanden dragit under Konungens prövning.

104

Riksdagens skrivelse Nr 391-

12 KAP.

Om vattenbok och inskrivning däri.

1 §•

För varje vattendomstols område skall föras bok för inskrivningav
faktiska och rättsliga förhållanden rörande anläggningar för tillgodogörande
av rinnande vatten såsom drivkraft eller annorledes så ock
rörande dammbyggnader, ändå att de ej avse vattnets tillgodogörande;
dock att vad nu stadgats ej äger tillämpning å anläggningar för allmän
farled eller allmän flottled. Denna bok kallas vattenbok.

1 vattenboken böra ock anmärkas hydrografiska och topografiska
beskrivningar över de inom vattendomstolens område belägna vattendrag
med tillhörande vattensamlingsområden, i den mån sådana beskrivningar
äro eller varda av vederbörande myndighet utarbetade.

2 §.

Vattenboken föres av vattenrättsdomaren.

Beträffande anteckningar i vattenboken av tekniskt innehåll äge
vattenrättsdomaren påkalla förslag till anteckningarnas lydelse av vederbörande
vattenrättsingenjör, som, där anteckningarna göras i enlighet
med hans förslag, är ensam ansvarig för deras tillförlitlighet och fullständighet.

3 §•

När, efter det denna lag trätt i kraft, beslut av domstol eller
annan myndighet meddelats och vunnit laga kraft rörande verkställande,
ändrande eller borttagande av anläggning, som i 1 § första stycket
avses, eller beträffande hushållningen med vattnet vid sådan anläggning
eller ock jämlikt 2 kap. 34 § angående skyldighet för annan än anläggningens
ägare att underhålla densamma, åligge det vattenrättsdomaren
utan särskild ansökan att med ledning av beslutet i vattenboken verkställa
inskrivning av de huvudsakliga förhållanden, som äro av vikt för
kännedomen om anlägguingens beskaffenhet samt om de rättigheter och
skyldigheter för framtiden, vilka äro förenade med densamma. Vad nu
sagts gälle ock i fråga om beslut, som innefattar prövning jämlikt 2

Riksdagens skrivelse Nr 891.

105

kap. 25 § av redan verkställd anläggnings laglighet, så ock beträffande
beslut, varigenom ändring- göres i förhållande, som förut inskrivits.
Meddelas jämlikt stadgande i 4 kap. föreskrift om skyldighet för ägare av
strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, skall beträffande
sagda skyldighet inskrivning göras i vattenboken.

Har beslut, varom inskrivning bör ske i vattenboken, blivit av
annan domstol eller myndighet än vattendomstolen meddelat, skall underrättelse
om beslutet jämte erforderliga handlingar och upplysningar
genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra låter tillsändas
vattenrättsdomaren.

4 §•

Där anläggning, som i 1 § första stycket avses, tillkommit innan
denna lag trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols eller
annan myndighets beslut, vilket dessförinnan meddelats, vare ägaren
berättigad att rörande anläggningen söka inskrivning i vattenboken.

5 §•

Ansökan om inskrivning i vattenboken skall ingivas till vattenrättsdomaren
samt vara åtföljd av ritningar över anläggningen, sådan
denna befinnes, jämte erforderlig beskrivning därå så ock av tillgängliga
domar och andra handlingar, som må angå anläggningens rättsliga förhållanden.

Ansökningen skall innehålla uppgift, med angivande av socken,
härad och län, å den eller de fastigheter, varå anläggningen är belägen,
samt å det vattendrag, som därav beröres, så ock å de regler för hushållningen
med vattnet, vilka tillämpas vid anläggningen, varjämte böra
meddelas de andra upplysningar, vilka kunna vara av vikt för kännedom
om de med anläggningen förenade rättigheter och skyldigheter.

Avser ansökningen inskrivning rörande byggnad för tillgodogörande
av strömfall, skall särskilt uppgivas, huruvida strömfallet eller den del
därav, som genom byggnaden tillgodogöres, helt eller delvis tillhör annan
fastighet än byggnaden samt, om så är förhållandet, vilken rätt byggnadens
ägare har att tillgodogöra sig vattnet.

Uppgift, som nu nämnts, må lämnas medelst hänvisning till företedd
dom eller annan handling, där densamma innehåller tillfyllestgörande
besked i ämnet. År sökanden oviss om något förhållande, varom ansökning
bör innehålla uppgift, varde sådant i ansökningen angivet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 191 käft. (Nr 591.) 14

106

Riksdagens skrivelse Nr 391.

6 §•

Då ansökan om inskrivning inkommit, läte vattenrättsdomaren, där
han ej finner sådant fall vara för handen, att ansökningen bör genast
avslås, utfärda kungörelse om ansökningen med föreläggande för dem,
som kunna hava något att erinra mot inskrivningen, att till vattenrättsdomaren
ingiva skriftliga erinringar inom viss tid, minst sextio och högst
etthundratjugu dagar, från den dag kungörelsen är dagtecknad. Kungörelsen
skall innehålla uppgift om tiden för hållande av undersökning,
varom i 7 § förmäles.

Sådan kungörelse skall genom vattenrättsdomarens försorg inom
tio dagar från nämnda dag införas såväl i allmänna tidningarna som
ock i en eller, om förhållandena påkalla det, flera tidningar inom orten.
Om kungörelsens innehåll varde särskild underrättelse meddelad kammarkollegiet
och lantbruksstyrelsen.

7 §•

Rörande tillförlitligheten av de ingivna ritningarna och beskrivningen
skall i god tid före utgången av den för erinringars avgivande
bestämda tid efter vattenrättsdomarens förordnande på sökandens bekostnad
hållas undersökning av sakkunnig person. Över vad vid undersökning
förekommer skall föras protokoll, som insändes till vattenrättsdomaren.

8 §•

Finnas de företedda ritningarna och beskrivningen eller ock ansökningshandlingen
vara så oriktiga eller ofullständiga, att de ej kunna,
med mindre de fullständigt omarbetas, läggas till grund för inskrivningen,
varde ansökningen avslagen.

9 §•

År sökandens rätt med avseende å anläggningen beroende av tvist,
förklare vattenrättsdomaren, där ej ansökningen är av beskaffenhet att
böra genast avslås, densamma vilande i avbidan på tvistens utgång.

Möter eljest hinder mot inskrivningen, förelägge vattenrättsdomaren
sökanden viss tid, inom vilken han har att fullfölja ansökningen

107

Riksdagens skrivelse Nr 391.

och visa, att hindret blivit undanröjt. Fullgör sökanden ej inom utsatt
tid vad honom ålagts, varde ansökningen avslagen, där han ej
visar, att han ej kunnat fullgöra det inom samma tid; visas det, utsattes
ny tid.

10 §.

Varder i ärendet utrett, att med ansökningen avsedd anläggning
tillkommit eller väsentligt ändrats efter den 30 april 1881, och visas ej
domstols eller annan behörig myndighets beslut till stöd för vad sålunda
åtgjorts, må ansökningen ej beviljas.

11 §•

Har på grund av ansökan, som ovan sägs, skett inskrivning i vattenboken,
och hava därefter fem år förflutit utan att talan väckts mot lagligheten
av de med inskrivningen avsedda förhållanden, vare, ändå att
till stöd för desamma ej kunnat påvisas domstols eller annan myndighets
beslut, sökandens rätt att bibehålla anläggningen och, där fråga
är om anläggning för vattnets tillgodogörande, att i den omfattning
inskrivningen angiver tillgodogöra vattnet, fri från klander; dock gälle
vad nu sagts rörande rätten att tillgodogöra vattnet allenast, såframt
den, som uppfört anläggningen, varit i god tro rörande rätten till
vattnet vid tiden för uppförandet eller vid erhållandet av domstols
eller annan myndighets medgivande därtill eller ock någon, till vilken
anläggningen sedermera övergått, i god tro rörande sagda rätt förvärvat
densamma. Tillgodogöres genom anläggning, rörande vilken skett inskrivning
i vattenboken, allenast en del av det framrinnande vattnet, och
innehåller inskrivningen, att strömfallet eller den del därav, vars fallhöjd
utnyttjas vid anläggningen, tillhör sökanden, skall vad ovan
stadgats äga motsvarande tillämpning i fråga om det sålunda ej tillgodogjorda
vattnet i strömfallet eller falldelen. Avser inskrivningen
allenast den del av vattnet, som tillhör strömfallets ena sida, gälle ock
vad nu sagts i den mån ej andra sidans rätt trädes för när.

Vad i första stycket stadgats gälle dock ej med avseende å förhållande,
som står i strid mot domstols efter den 30 april 1881 meddelade
beslut, ej heller beträffande reglerna för hushållning med vattnet.

Där jämlikt 3 § på grund av beslut i ett vid den tid, då denna lagträder
i kraft, redan anhängigt mål inskrivning skett i vattenboken rörande
anläggning, vartill medgivande lämnats av annan myndighet än vatten -

108

Riksdagens skrivelse Nr 391.

domstol, skall vad i första stycket finnes stadgat äga motsvarande tillämpning;
dock att där omförmälda tid av fem år skall räknas från det
anläggningen fullbordades.

12 §.

Om inskrivning i vattenboken enligt 3 § eller på grund av ansökan,
som ovan sägs, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen utfärda kungörelse;
och varde den offentliggjord på sätt i 6 § andra stycket finnes stadgat.

13 §.

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning
hållits å anläggning, som i 1 § första stycket avses, eller av vattenmärke,
om vars utsättande vattendomstolen meddelat föreskrift enligt
11 kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet ingivas till vattenrättsdomaren
och anteckning om dess huvudsakliga innehåll göras i vattenboken.

14 §.

Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande-och förande meddelas
av Konungen.

13 KAP.

Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse
av denna lag.

1 §•

1 sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller utförande
av vattenreglering medgives, äge vattendomstolen, när skäl därtill
äro, föreskriva att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet
bestämda tid gått till ända, besiktning å arbetet skall verkställas
av sakkunnig person. Innehåller vattendomstolens beslut, att vattenmärk
i jämlikt 11 kap. 64 § skall utsättas, skall samtidigt meddelas föreskrift
om besiktning av märket.

Har föreskrift om besiktning, som nu sagts, av vattendomstolen

Riksdagens skrivelse Nr 391.

109

lämnats, men viss besiktningsman icke samtidigt förordnats, tillkomme
vattenrättsdomaren att förordna sådan vid tiden, då besiktningen skall ske.
Kostnad för besiktning enligt denna § skall gäldas av byggnadens

ägare.

2 §.

Finnas vid besiktning, som i 1 § sägs, sådana avvikelser från
vattendomstolens beslut vara gjorda, att allmän eller enskild rätt därigenom
kränkes, meddele besiktningsmannen, att rättelse bör ske inom
viss tid vid äventyr att förhållandet eljest anmäles för allmänne åklagaren
i orten.

3 §.

Menar någon, vars rätt är beroende av annan tillhörig, helt eller
delvis uppförd byggnad i vatten, att denna icke tillkommit i laga ordning
eller icke är av laga beskaffenhet, äge på ansökan av honom vattenrättsdomaren
förordna sakkunnig person att hålla besiktning å byggnaden.

Kostnad för besiktning, som i denna § sägs, skall gäldas av sökanden;
och vare han, där besiktningsmannen påfordrar det, pliktig att förskjuta
kostnaden eller ställa borgen eller annan säkerhet därför, innan
besiktningen verkställes.

Där sökanden sedermera för talan om byggnadens borttagande eller
ändrande eller om ersättning för skada genom byggnaden, varde i det
mål på sökandens begäran prövat, huruvida den förskjutna besiktningskostnaden
skall av ägaren gottgöras sökanden.

Vad i denna § sagts om besiktning å byggnad i vatten äge motsvarande
tillämpning beträffande vattenmärke eller särskilt anbragt fixpunkt,
vartill domstols eller annan myndighets beslut om byggande i
vatten eller rörande hushållning med vatten hänför sig.

4 §•

Har byggnad i vatten tillkommit efter prövning i laga ordning,
stånde ägaren fritt att hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning genom
sakkunnig person till bevisning därom, att byggnaden utförts i överensstämmelse
med de därför givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån,
som må hava skett, icke äro av beskaffenhet att kränka allmän eller
enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten må ock eljest på sätt nu
nämnts begära besiktning för erhållande av intyg angående byggnadens

no

Riksdagens skrivelse Nr 391.

beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller särskilt anbragt
fixpunkt, som avses i 3 § sista stycket.

Om kostnad för besiktning, som i denna § sägs, gälle vad i 3 §
andra stycket finnes stadgat.

5 §•

Över vad vid besiktning förekommer och utrönes skall föras protokoll;
och varde, där besiktningen hålles på grund av ansökan, som i 3
eller 4 § sägs, avskrift av protokollet så snart ske kan sökanden tillhandahållen.

Om besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet
till vattenrättsdomaren finnes i 12 kap. 13 § stadgat.

6 §•

Av vattendomstol eller vattenrättsdomare förordnad besiktningsman
åtnjute det skydd och vare underkastad det ansvar, som i lag
stadgas beträffande tjänsteman.

7 §•

Ej vare någon förmenat att mot riktigheten av besiktning, varom
ovan skils, åberopa den bevisning, vartill han kan äga tillgång.

8 §•

Bygger någon i vatten utan föregången prövning i laga ordning,
varigenom medgivande till arbetet erhållits, och finnas förhållandena
uppenbarligen vara sådana, att dylik prövning skolat enligt stadgande
i denna lag föregå, äge överexekutor förbjuda arbetets fortsättande, intill
dess sådan prövning ägt rum, så ock, när skäl därtill äro, förordna
om handräckning till rättelse i vad olagligen skett.

Där byggande i vatten eller annat i denna lag avsett arbete, vartill
i laga ordning medgivande erhållits, verkställes i strid mot de beträffande
arbetets utförande givna föreskrifter, må ock förbud och förordnande,
varom nu är sagt, meddelas, såframt det ej är uppenbart, att
genom de avvikelser, som skett, varken allmän eller enskild rätt kränkes.

I fråga om handräckning enligt denna § gälle enahanda bestämmelser,
som äro stadgade för det i 191 § utsökningslagen avsedda fall.

in

Riksdagens skrivelse Nr 391.

9 §•

Varda de rörande hushållning med och framsläppande av vatten i
denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller annan myndighet
i laga ordning meddelade bestämmelser ej iakttagna, och följer ej rättelse
genast efter det tillsägelse skett; då äge på ansökan av den, som av
försummelsen kan lida men, utmätningsmannen i ortén att, sedan han
med ojävigt vittne hållit besiktning å stället, meddela nödig handräckning
och uttaga kostnaden därför av den försumlige.

Tillstänger någon allmän farled eller allmän flottled eller Askväg,
må ock till borttagande av stängsel, som uppenbarligen finnes stridande
mot lag, handräckning givas såsom nyss är sagt.

10 §.

Ansökan om besiktning och handräckning, varom ovan finnes
stadgat, må, där allmänna intressen äro i fråga, göras av allmän åklagare
eller annan myndighet, som av Konungen bestämts; och skall kostnaden
i ty fall förskjutas av allmänna medel.

n §•

Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra
stycket bygger i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande
eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 §
verkställer vattenreglering utan vattendomstolens medgivande

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att
söka vattendomstolens godkännande av verkställd ändring å byggnad i
vatten

eller mot stadgandet i 2 kap. 34 § första stycket utan vattendomstolens
medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för
vattendrags återställande utan medgivande av vattendomstolen,

skall, där han insett eller skäligen bort inse att jämlikt åberopade
lagrum medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt,
straffas med böter från och med fem till och med fem tusen kronor
eller med fängelse från och med en till och med sex månader.

12 §.

Den, som efter erhållet medgivande till byggande i vatten eller
till verkställande av vattenreglering från vattendomstolens beslut gör

112

Riksdagens skrivelse Nr 391.

avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, straffes
med böter från och med fem till och med fem tusen kronor eller med
fängelse från och med en till och med sex månader.

13 §.

Bryter någon mot de rörande hushållning med eller framsläppande
av vatten i denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller annan
myndighet i laga ordning meddelade bestämmelser, straffes med böter
från och med fem till och med fem tusen kronor eller med fängelse
från och med en till och med sex månader.

14 §.

Borttager eller fördärvar någon uppsåtligen vattenmärke eller särskilt
anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut
om byggande i vatten eller vattenreglering eller rörande hushållning
med vatten hänför sig, straffes med böter från och med fem till och
med fem tusen kronor eller med fängelse från och med en till och med
sex månader.

15 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna
strafflagen.

14 KAP.

Slutbestämmelser.

1 §•

Med lågvatten (lågvattenmängd) i ett vattendrag avses i denna lag
medeltalet för ett så stort antal år som möjligt av de vattenmängder,
vilka var för sig utgöra den minsta vattenmängden under året.

2 §•

I avseende å rättigheter och skyldigheter, som enligt denna lag äro
förenade med äganderätt till fast egendom, vare med ägare likställd

Riksdagens skrivelse Nr 391.

113

den, som med stadgad åborätt besitter hemman eller lägenhet, tillhörande
kronan eller allmän inrättning, så ock den, som under fideikommissrätt
innehar fast egendom.

3 §■

I allt, varom denna lag innehåller bestämmelse, vare kronan likställd
med enskild person, där ej för särskilt fall finnes annorlunda
stadgat.

Kronan vare fri från skyldighet att ställa säkerhet, där sådan
eljest är föreskriven.

4 §•

Företag eller åtgärd enligt denna lag anses angå viss fastighet:

när påstående göres om förpliktande för fastighetens ägare att
deltaga i företaget;

när fastigheten eller dess vatten tages i anspråk för företaget
eller för anläggning i samband med detta;

när företaget kan menligt inverka på mark eller vattenområde,
som tillhör fastigheten, eller någon å fastigheten belägen byggnad eller
annan fast anläggning eller på fastighetens användningssätt.

5 §•

Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse
till företag enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller
andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av
annan, äge Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva,
att erforderligt tillträde till fastigheten under viss tid skall lämnas.

Vid undersökningsarbetets utförande skall så förfaras, att skada
därav ej eller allenast såvitt den är oundviklig orsakas annan; växande
träd må ej fällas utan särskilt medgivande av Konungens befallningshavande.
För skada och intrång, som vållas av arbetet, skall ersättninggäldas
med fulla värdet; och vare den, som verkställer eller låter verkställa
arbetet, pliktig att, om Konungens befallningshavande prövar det
nödigt, före arbetets påbörjande ställa säkerhet för ersättningens gäldande.

6 §•

Ej må den, vars rätt är beroende av hushållning med vattnet vid
annan tillhörig byggnad, förvägras tillträde till ställe, där vattenmärke
(vatteuståndsmätare, pegel) är utsatt, eller att taga del av anteckningar,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 191 höft. (Nr 391.) 15

114

Riksdagens skrivelse Nr 891.

som det ålagts byggnadens ägare att hålla över gjorda iakttagelser
rörande vattenstånd eller vattnets avrinning.

Vad nu sagts om den, vars rätt är beroende av vattenhushållningen,
galle ock beträffande allmän åklagare samt tjänsteman i hydrografiska
byrån.

7 §■

Har enligt stadgandet i 11 kap. 32 § vattenrättsdomare förordnat,
att handlingar i vattenmål skola hållas för granskning tillgängliga hos
ordförande i kommunalnämnd eller kommunalstämma, municipalnämnd
eller municipalstämma eller hos domhavande, landsfiskal eller ordförande
i magistrat, må sådan befattningshavare icke utan giltigt skäl undandraga
sig uppdraget, såframt företaget i fråga berör den kommun eller
det municipalsamhälle, han tillhör, eller den domsaga, det distrikt eller
eljest det område, som av hans tjänst omfattas. Ej heller må annan
person, sedan han efter eget åtagande mottagit uppdrag, som nu nämnts,
utan giltigt skäl avsäga sig detsamma. Prövar vattenrättsdomaren det
anförda skälet giltigt, förordne han annan person att omhändertaga
handlingarna; och skall kungörelse härom utfärdas i den för meddelanden
till parterna bestämda ordning. Sedan målet slutligen avgjorts, äge
sökanden utbekomma handlingarna.

I sammanhang med förordnande, som i denna § avses, må av
vattenrättsdomaren bestämmas viss ersättning till den, hos vilken handlingarna
skola hållas tillgängliga, att gäldas av sökanden i vattenmålet.
Utgift, som nu nämnts, räknas till kostnad i målet.

8 §.

Skall någon enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej
sådan säkerhet godkänd av den, till vars förmån den ställes, varde
säkerheten prövad av Konungens befallningshavande; dock gälle vad nu
sagts ej i fråga om säkerhet, som avses i 13 kap. 3 §.

Borgen må ej godkännas av Konungens befallningshavande, utan
att löftesmännen förbundit sig en för alla och alla för en såsom för
egen skuld.

Riksdagens skrivelse Nr 391-

115

2:o) Lag

om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §.

Den nu antagna vattenlagen skall jämte vad här nedan stadgas
lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1919.

2 §■

De vid vattenlagens ikraftträdande anhängiga mål, vilka röra ämne,
varom i vattenlagen bestämmelse givits, skola handläggas och bedömas
enligt äldre lag; dock att, där mål, som avses i 10 och 17 §§
samt 24 § andra stycket i förordningen den 30 december 1880 om
jordägares rätt över vattnet å hans grund, blivit anhängig^''ort efter
utgången av år 1917 och sådant mal, da vattenlagen träder i kraft, ännu
icke är av underrätten avdömt, den nya lagen skall tillämpas.

3 §.

Sökande i mål, som enligt vad i 2 § sägs skall handläggas och
bedömas enligt vattenlagen, skall, där han vill fullfölja ansökningen,
inom nittio dagar efter det vattenlagen trätt i kraft därom hos vattenrättsdomaren
göra skriftlig anmälan.

Har inom föreskriven tid anmälan skett, åligge vattenrättsdomaren
att från den allmänna underrättens ordförande infordra de hos rätten
förvarade ritningar och andra handlingar, som angå målet, ävensom
avskrift av rättens däri förda protokoll. I den man sökandens anmälan
eller de till vattenrättsdomaren översända handlingar och protokoll icke
i de hänseenden, som omförmälas i 11 kap. 27 § 1 mom. vattenlagen,
innehålla erforderliga upplysningar, förelägge vattenrättsdomaren sökanden
viss tid att fullständiga vad sålunda brister, vid äventyr om det försummas,
att anmälan förklaras förfallen.

116

Riksdagens skrivelse Nr 391.

Möter ej hinder, som nu sagts, skall vattenrättsdomaren, så snart
ske kan, utfärda kungörelse om målet med angivande på sätt i 32 § av
nyssnämnda kap. sägs av de fastigheter, som företaget förmenas angå,
samt av tid och ställe för vattendomstolens handläggning av målet.
Kungörelsen skall offentliggöras i den uti 11 kap. 33 § föreskrivna
ordning; och varde på sätt i andra stycket av sistnämnda § stadgas
underrättelse om kungörelsens utfärdande lämnad envar sakägare, som
förut tillstädeskommit i målet, samt eljest för vattenrättsdomaren känd
ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, ävensom nyttjanderättshavare,
vars rätt beröres i saken.

I den mån ej vattenrättsdomaren med hänsyn till förebragt utredning
eller andra omständigheter finner skäl annorledes bestämma skall
jämväl vad i övrigt finnes i 11 kap. 27—40 §§ föreskrivet om ansökningsmåls
anhängiggörande samt förberedande åtgärder i dylikt mål
äga motsvarande tillämpning.

4 §•

Då kungörelse enligt vad i 3 § sägs blivit av vattenrättsdomaren
utfärdad, skall han därom ofördröjligen underrätta den allmänna underrättens
ordförande; och varde därefter målet ur dess dombok avskrivet.

Har sökanden underlåtit att i föreskriven ordning göra anmälan
om målets fullföljd, skall den allmänna underrätten däri meddela utslag
samt därvid förklara sökandens talan i målet hava förfallit.

5 §•

Har anläggning eller foretag, som i vattenlagen avses, tillkommit
innan lagen trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols eller
annan myndighets på grund av äldre lag meddelade beslut, skola vid
bedömande av sådan anläggnings eller sådant företags laglighet samt
av därmed förenade rättigheter och skyldigheter äldre lags bestämmelser
lända till efterrättelse. Beträffande hushållning med och framsläppande
av vatten vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, skola de därutinnan
i vattenlagen givna stadganden tillämpas, med iakttagande att
till skada, som av hushållningen eller vattnets framsläppande förorsakas,
ej hänföres hinder eller försvårande, varom i 2 kap. 4 § sägs.

Där för särskilda fall i vattenlagen meddelas stadganden, som
oförtydbart angå äldre anläggningar eller företag, lände de till efterrättelse.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

117

6 §•

Har strömfall, där jämlikt vattenlagen linnes kungsådra, bebyggts
enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande
i kungsådra, skall, såframt vid tillståndet gjorts sådant förbehåll,
som omförmäles i 1 kap. 8 § vattenlagen, för utrönande om bestämmelserna
i 4 kap. 3 § och 8 § andra stycket skola äga tillämpning i avseende
å anläggningen, senast under femte året efter det vattenlagen
trätt i kraft av myndighet, vilken Konungen bestämmer, i den ordning,
som är i 11 kap. vattenlagen om stämningsmål stadgad, påkallas prövning,
huruvida vattenkraften i kungsådran uppgår till den i 4 kap. 3 §
angivna myckenhet. Varder icke inom nu föreskriven tid dylik prövningpåkallad,
skall frågan om tillämpning beträffande anläggningen av bestämmelserna
i sistnämnda lagrum samt i 4 kap. 8 § andra stycket
anses förfallen.

Vad i 12 kap. 3 § vattenlagen är stadgat om anteckning i vattenboken
av beslut, som i nämnda lagrum om förmälas, äge motsvarande
tillämpning å beslut, varom i denna § är fråga.

7 §■

Har domstol eller annan myndighet, förrän vattenlagen trätt i kraft,
eller ock därefter med tillämpning av äldre lag lämnat tillstånd till
byggande i vatten, och har ej arbetet blivit fullbordat inom tio år från
det lagen trätt i tillämpning eller från det därefter meddelat beslut
vunnit laga kraft eller ock inom den senare tid, högst tio år därefter,
som i anledning av ansökan om anstånd med arbetets fullbordande må
hava av vattendomstolen bestämts, skall vad i 2 kap. 22 § sista stycket
samt 11 kap. 17 § 7 av nämnda lag finnes stadgat äga motsvarande
tillämpning beträffande tillstånd, som nu nämnts.

8 §•

Genom vattenlagen upphävas:

förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet
å hans grund; dock med undantag av stadgandet i 12 §, i vad detta
innefattar bestämmelse, som ej upptagits i 2 kap. 35 § i vattenlagen;

förordningen den 30 december 1880 om ansvar för underlåtenhet
att öppna dammlucka;

118

Riksdagens skrivelse Nr 391.

kungörelsen den 20 oktober 1899 angående vad iakttagas skall,
då någon vill förvärva tillstånd av Konungen till byggande i kungsådra;
samt

lagen den 29 juni 1900 om rätt domstol i vissa mål angående
jordägares rätt över vattnet å hans grund;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring
eller förklaring av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg
därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot bestämmelserna i vattenlagen.

9 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till
lagrum, som ersatts genom bestämmelse i vattenlagen, skall denna i stället
tillämpas.

10 §.

Yad i konvention med utländsk makt är överenskommet vare
gällande.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

119

3:o) Lag

om förteckning å vattendrag, där kongsådra finnes.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Innan vattenlagen träder i kraft eller så snart sig göra låter därefter
utfärdar Konungen provisorisk förteckning, däri jämlikt 1 kap. 5 §
andra stycket nämnda lag upptagas de vattendrag, i vilka kungsådra
skall anses finnas.

Förteckning, som nu nämnts, skall införas i svensk författningssamling
samt i länskungörelserna för rikets län så ock tre gånger med
fyra veckors mellantid i allmänna tidningarna.

2 §■

Förmenar någon, att visst vattenområde med orätt vare sig upptagits
å den provisoriska förteckningen eller uteslutits därifrån, äge han,
vid förlust av vidare talan, inom två år efter den dag, då förteckningen,
enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i svensk författningssamling,
hos vattendomstolen i den ort, där vattenområdet är beläget,
anhängiggöra klander mot förteckningen medelst ansökan, som i
två exemplar skall ingivas till vattenrättsdomaren och i lika antal
exemplar åtföljas av de handlingar, vilka till stöd för klandret åberopas.

I fråga om behandlingen av sådan talan skall vad i II kap.
vattenlagen finnes stadgat beträffande ansökningsmål i tillämpliga delar
lända till efterrättelse. I sammanhang med utfärdande av sådan kungörelse
angående klandret, som i 11 kap. 32 § vattenlagen omförmäles,
åligge vattenrättsdomaren att till kammarkollegiet insända underrättelse
om kungörelsens innehåll.

3 §•

Sedan den i 2 § stadgade tid för anhängiggörande av klandertalan
mot den provisoriska förteckningen gått till ända, skola vattendomstolarna,
var för sitt område, ofördröjligen till Konungen insända

120

Riksdagens skrivelse Nr 391.

uppgift, i vilka delar förteckningen såsom oklandrad vunnit laga kraft
ock i vilka delar klander väckts. Efter det anhängiggjord klandertalan
blivit genom lagakraftägande beslut avgjord, skall uppgift jämväl
därom insändas, och skall, om beslutet innefattar tillägg till eller annan
rättelse i den provisoriska förteckningen, sådan rättelse anses omedelbart
införd i densamma. Uppgifter, som nu nämnts, skola offentliggöras i
enahanda ordning, som i 1 § stadgas med avseende å den provisoriska
förteckningen.

Sedan samtliga påståenden om klander mot den provisoriska förteckningen
slutligen avgjorts och fullständig lagakraftägande förteckning
sålunda föreligger, låter Konungen införa densamma i svensk författningssamling.

Förändringar i vattenmängd, som inträffa efter det frågan om
visst vattenområdes upptagande å förteckningen blivit slutligen avgjord,
föranleda ej ändring i förteckningens innehåll.

4 §•

Uppstår i vattenmål tvist om rättsförhållande, som är beroende
därav, huruvida i visst vattenområde finnes kungsådra eller ej, och är
ej frågan om vattenområdets upptagande å förteckningen slutligen avgjord,
skall med tvistens prövning anstå, till dess sådant avgörande
skett. Dylikt anstånd vare ej hinder mot prövningen av vattenmålet i
övrigt, där sådan prövning ändock kan äga rum.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

121

4:o) Lag

om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning.

Härigenom forordnas, som följer:

1 §•

Tarvas för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,
att ledning för vattnet framdrages över annan fastighets
område, vare ägaren till den fastighet pliktig att mot ersättning tåla
intrånget därav.

Ledning, som nu nämnts, skall läggas så, att ändamålet må utan
oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för markens
ägare. Ej må för ledningens framdragande tagas i anspråk tomtplats,
trädgård eller park, där det utan synnerlig olägenhet kan undvikas.

2 §•

Ersättning för intrång genom ledning, som i 1 § sägs, skall, där ej
annorledes överenskommes, bestämmas i penningar .att utgå på en gång.

3 §•

Kan ej överenskommelse träffas om rätt att framdraga ledning,
varom ovan förmäles, varde frågan instämd till allmän underrätt i orten.

4 §•

Finnes syn å stället nödig, äge rätten uppdraga åt två ojäviga, för
uppdraget lämpliga män att förrätta sådan syn å tid, som av rätten bestämmes,
och att på grund av vad vid synen iakttagits avgiva utlåtande,
huruvida ledningens framdragande över svarandens mark må anses behövligt
samt i sådant fall varest och huru ledningen bör göras så ock med
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 191 höft. (Nr 391.) 16

122

Riksdagens skrivelse Nr 391.

vilket belopp ersättning för intrång genom ledningen bör utgå; och
varde emellertid målet hos rätten vilande. Är fråga om fastighet på
landet, varde uppdrag, som nu nämnts, företrädesvis lämnat åt dem, som
äro ledamöter i nämnden.

Synemännens utlåtande skall skriftligen avfattas och före synens
avslutande för närvarande parter uppläsas; och varde därvid tillkännagivet
vad den med utlåtandet missnöjde enligt 5 § har att iakttaga. Utlåtandet
skall av synemännen ofördröjligen insändas till rättens ordförande.

För syneförrättning njute synemännen ersättning i likhet med vad
för ledamot i ägodelningsrätt är stadgat, där ej synemän på grund av
tjänstebefattning äger rätt till högre ersättning. Sagda ersättning skall
gäldas av käranden.

5 §.

År part missnöjd med synemännens utlåtande, äge han på landet
sist å det lagtima ting, som infaller näst efter trettio dagar, och i stad
inom trettio dagar, sedan utlåtandet meddelades, till rätten ingiva påminnelser.
Varda ej inom nämnda tid påminnelser ingivna, skall utlåtandet
genom rättens dom fastställas.

6 §•

I mål, som anhängiggöres jämlikt 3 §, skall käranden ersätta sin
motpart dennes nödiga kostnader å målet vid första domstolen.

7 §•

Där genom arbete för vidmakthållande av ledning, som i denna
lag avses, skada tillskyndas markens ägare eller annan, vare denne berättigad
till särskild ersättning därför.

8 §•

Vad i 5 och 7 §§ i lagen den 14 juni 1907 om servitut finnes för
där avsedda fall stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande
ledning, som tillkommit enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

128

5:o) Lag

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet
att böra genom stämning anhängiggöra skall, där ej här nedan i 3
eller 5 § annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga
utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller undanskiftande
av egendom eller ackord eller klander av utdelningsförslag;
så ock i boskillnad sm ål, över ansökningen om boskillnad.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919; dock att beträffande
mål, som anhängiggjorts vid domstol före nämnda dag och icke på grund
av stadgande i 2 § i lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande
av vattenlagen skall bedömas enligt sistnämnda lag, äldre lag
skall tillämpas.

124

Riksdagens skrivelse Nr 391.

6:o) Lag

om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 37 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Utmätningsman äge, utan särskilt bemyndigande, verkställa domstols
laga kraft ägande dom i tvistemål:

1) då skyldighet att gälda penningar eller varor blivit den tappande

ålagd;

2) då någon blivit förpliktad att viss lös egendom till annan utgiva
;

3) då domstolen förordnat angående kvarstad eller skingringsförbud;

4) då dömt är i fråga om tjänstehjons flyttning i eller ur tjänst;

5) då någon blivit förpliktad att avträda fast egendom eller dömt
är om flyttning i eller ur hus; och

6) då domen eljest innehåller förpliktande för den tappande att
något fullgöra, vid äventyr att det, om han tredskas, må genom vederpartens
föranstaltande utföras.

Om vattenrättsdomares behörighet att i vissa fall förordna, att dom
icke må verkställas, skils i vattenlagen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Riksdagens skrivelse Nr 391-

125

7:o) Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt

till fiske.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt
till fiske skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 älv, ström, å eller sund, där fisken har sitt drev, skall en sjättedel
av bredden vid vanligast förekommande lågt vattenstånd i djupaste
vattnet lämnas fri från fast eller rörlig fiskredskap, som kan hindra
fisken att framgå, där ej Konungens befallningshavande efter rättägandes
och sakkunnigs hörande giver lov till redskapens användande.

Sund, tillflöde eller avlopp, varigenom vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske,
har gemenskap med annat vatten, må Konungens befallningshavande,
på ansökan av delägarna i gemensamhetsfisket, efter rättägandes
och sakkunnigs hörande giva delägarna lov att avstänga medelst anordning,
som hindrar fisken att framgå.

Där fråga är om fiskebyggnad eller anordning, vars tillåtlighet
enligt vattenlagen skall prövas av vattendomstol, skall vad därom är
stadgat jämväl lända till efterrättelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

126

Riksdagens skrivelse Nr 391.

8:o) Lag

om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 16 juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Sökes lagfart å egendom, som till ny ägare övergått innan föregående
ägare, vilken varit skyldig att med sitt fång lagfara, sådant fullgjort,
må lagfart å sista fånget ej beviljas, förrän med förre ägarens
fång blivit lagfaret.

Har det fång, varmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande
författningar om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov eller
om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen, vare
för lagfarts beviljande ej av nöden att med föregående fång lagfares,
eller att åtkomst styrkes, på sätt i 7 § är föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Riksdagens skrivelse Nr 391.

127

9:o) Lag

om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 och 36 §§ i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande
ändrade lydelse:

24 §.

1 mom. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation
eller om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt
vattenlagen fast egendom blivit avträdd samt ersättningen å behörig
ort nedsatts eller, där fråga är om strömfall, för vilket enligt sistnämnda
lag ersättningen bestämts att utgå medelst kraftöverföring,
denna i föreskriven ordning påbörjats, skall vad sålunda avträtts ej
vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande
därom, sedan till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet,
göras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning enligt vattenlagen
för förlorad vattenkraft eller av ersättning, som enligt nämnda lag eller
lagen om dikning och annan avledning av vatten tillkommer jord- eller
vattenverksägare för skada eller intrång, eller av lösen för mark, som
jämlikt bestämmelserna i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning
att utfalla å huvudstolen av inteckning i egendomen, eller utfaller
vid fördelning av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen
skola fördelas mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning
av egendomen ej skett, betalning å huvudstolen av intecknad fordran,
för vars gäldande försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande
belopp utan verkan; och varde därom, sedan fördelningen

128

Riksdagens skrivelse Nr 391.

visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning gjord i
inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande
bestämmelser om expropriation intecknad egendom tages i besittning
av den exproprierande före expropriationens fullbordande eller allenast
till en del varder till honom avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt
till intecknad egendom upplåtes, samt i något av de fall nu
sagda äro vid ersättnings fördelning betalning utfaller å huvudstol av
inteckning, så ock där enligt vattenlagen intecknad egendom varder
avträdd, innan ersättningen blivit slutligen bestämd, eller enligt sagda
lag eller gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk
allenast en del av intecknad egendom avträdes och vid fördelning
av ersättningen betalning utfaller å intecknings huvudsto].

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för
inteckning, blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall
egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,
icke vidare häfta för större del av intecknade beloppet än köparen
enligt 131 § utsökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen
eller som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen;
och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis
sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen
kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande
därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen
blivit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser
om expropriation en eller flera av gemensamt intecknade egendomar
helt eller delvis avträdas till den exproprierande eller av honom före
expropriationens fullbordande tagas i besittning eller ock nyttjanderätt
eller servitutsrätt till en eller flera av gemensamt intecknade egendomar
upplåtes, eller att enligt vattenlagen eller gällande bestämmelser om
ändring eller utrivning av vattenverk en eller flera av gemensamt intecknade
egendomar varda helt eller delvis avträdda eller åtgärd vidtages,
som medför skada eller intrång å en eller flera av gemensamt intecknade
egendomar, eller att frälseränta, som gemensamt med annan fast egen -

Riksdagens skrivelse Nr 391.

129

dom häftar för inteckning, varder inlöst för statsverkets räkning eller
avlöst, de övriga egendomarna häfta för intecknat belopp, varför betalning
utfallit vid ersättnings fördelning; skolande jämväl därom göras
anteckning i inteckningsprotokollet enligt vad i 1 mom. andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Stockholm den 14 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 131 höft. (Nr 391.) 17