Riksdagens skrivelse Nr 384.

1

Nr 384.

Godkänd av första kammaren den 13 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar
av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

(BankouUkottets utlåtande nr 79.)

Till Konungen,

I en till riksdagen den 7 maj 1918 avlåten proposition, nr 434,
bar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av statsrådsprotokollen för den 3 och den 7 maj 1918 samt av i
lagrådet fört protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den
22 juni 1911 om bankrörelse.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, avser ifrågavarande proposition
införande av förbud dels för enskild person eller handelsbolag
att bedriva bankmässig inlåning från allmänheten, dels för bankaktiebolag
och solidarisk bank att utan särskilt av Konungen meddelat tillstånd
öppna avdelningskontor å annan plats än där huvudkontoret är
beläget, dels ock för bankföretag att anställa ombud å ort, där det icke
har avdelningskontor, samt slutligen införande av vissa nya bestämmelser
rörande de allmänna ombuden vid banker.

Förslaget har föranletts av en utav 1917 års bankkommitté hos Eders
Kungl. Maj:t gjord framställning, över vilken framställning yttranden
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 129 haft. (Nr 384—389.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 384.

avgivits av fullmäktige i riksbanken, bankinspektionen samt svenska
bankföreningen, varjämte vissa medlemmar av svenska fondhandlareföreningen
inkommit med ett gemensamt yttrande i ärendet.

Vad först angår frågan om förbud för enskild person eller handelsbolag
att bedriva bankmässig inlåning, bar riksdagen, med hänsyn till
den omfattning, som denna rörelse särskilt under de senare åren tagit,
och då anordnande av offentlig kontroll över dessa firmors verksamhet
icke kan anses medföra nödig trygghet för insättarna, ansett det vara
en lämplig åtgärd att betaga dessa firmor rätten att driva sådan rörelse.
Det må särskilt erinras, att detta förbud icke innebär hinder för dem
att mot ränta mottaga insättningar av en begränsad kundkrets.

För att undgå de menliga följder, som en allt för hastig avveckling
av nu bedriven rörelse av detta slag skulle medföra, bava vissa
övergångsbestämmelser föreslagits, mot vilka riksdagen för sin del icke
funnit något att erinra, och har riksdagen förty ansett sig böra biträda
Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Vidkommande härefter frågan om banks rätt att driva rörelse vid
avdelningskontor innebär förslaget, att bankbolag icke skulle utan Eders
Kungl. Maj:ts tillstånd äga att utöva verksamhet vid avdelningskontor å
annan ort än där huvudkontoret är beläget. Denna inskränkning i bankbolagens
rätt har ansetts nödvändig för att stävja den onaturliga ökning
av avdelningskontorens antal, som under de senaste åren ägt rum.

Lika med departementschefen anser riksdagen, att särskilda åtgärder
böra vidtagas för hämmande av denna tillväxt, vilken, om den
finge oinskränkt fortgå, skulle framkalla en osund konkurrens och lätt
kunna bliva skadlig för det allmänna.

Enligt förslaget tillkommer det Eders Kungl. Maj :t att vid meddelande
av sådant tillstånd pröva, huruvida verksamheten finnes vara till nytta
för det allmänna. Man torde därvid kunna utgå ifrån att Eders Kungl. Maj:t
kommer att med största varsamhet använda sin rätt att vägra sådant
tillstånd, särskilt då fråga är om avdelningskontor, som uppkommer
därigenom att en bank övertager en annan banks eller kreditinrättnings
rörelse.

Beträffande redan befintliga avdelningskontor föreslås en särskild
övergångsbestämmelse av innehåll att desamma må utan särskilt tillstånd
bibehållas intill oktrojtidens slut, så framt de öppnats före mars månads
ingång detta år, men att kontor, som öppnats efter denna tid, skulle
utan särskilt tillstånd få bibehållas endast intill utgången av år
1918.

3

liiksdagens skrivelse Nr 384.

Riksdagen har för sin del icke funnit något att erinra mot en dylik
bestämmelse.

Propositionen avser vidare, som förut är nämnt, förbud för bank att
använda ombud för in- eller utlåningsrörelse eller för främjande av
sådan rörelse.

Riksdagen bar icke haft något att invända mot vad i berörda avseende
föreslagits. Då härmed icke lärer vara avsett att förhindra dylik
ombudsverksamhet, som bedrives genom annan bank, har riksdagen
beslutit ett förtydligande tillägg till §§ 52 b och 168 b.

Slutligen har föreslagits sådan ändring av gällande bestämmelser,
att bankinspektionen skulle äga befogenhet att, då bank driver rörelse
vid kontor å annan ort än där huvudkontoret är beläget, förordna särskilt
allmänt ombud för granskning av sådant kontors förvaltning och
räkenskaper; och har riksdagen ansett sig böra bifalla förslaget jämväl
i denna del.

Riksdagen, som ej heller haft något att erinra mot de föreslagna
ansvarsbestämmelserna, har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 434, dock att §§ 52 b och 168 b erhållit den förändrade
lydelse, som härvid fogade bilaga utvisar.

Stockholm den 13 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

4

Riksdagens skrivelse Nr 384.

Bilaga.

52 b §.

Å ort, där bankaktiebolag icke är berättigat att utöva verksamhet
vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom ombud eller
eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.

Vad sålunda stadgats gälle dock icke beträffande samarbete, som
må kunna anordnas emellan bankaktiebolag och ekonomisk förening,
vilken har till ändamål att inom viss ort bereda driftkredit åt idkare
av mindre jordbruk (jordbrukskassa) och vilken jämlikt av Konungen
meddelade bestämmelser vunnit godkännande från det allmännas sida,
ej heller i fall, då det ombud, som anlitas, är ett annat bankaktiebolag
eller ett solidariskt bankbolag.

168 b §.

A ort, där solidariskt bankbolag icke är berättigat att utöva verksamhet
vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom ombud
eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.

Vad sålunda stadgats gälle dock icke beträffande samarbete, som
må kunna anordnas emellan solidariskt bankbolag och ekonomisk förening,
vilken har till ändamål att inom viss ort bereda driftkredit åt
idkare av mindre jorkbruk (jordbrukskassa) och vilken jämlikt av
Konungen meddelade bestämmelser vunnit godkännande från det allmännas
sida, ej heller i fall, då det ombud, som anlitas, är ett annat
solidariskt bankbolag eller ett bankaktiebolag.