Riksdagens skrivelse Nr 381.
1
Nr 381.
Godkänd av första kammaren den 12 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds
proposition angående gäldande av ersättning till ledamöterna
i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 119.)
Till Konungen.
I én till riksdagen den 12 april 1918 avlåten proposition, nr 327,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärendeu för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt
lantbruksråd må från nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
utgå ersättning efter samma grunder, som gälla för av
Kungl. Maj:t utsedda kommittéledamöter.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser riksdagens medgivande
att till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt, på
i statsrådsprotokollet angivet sätt organiserat lantbruksråd må från
nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentsersättning utgå ersättning
efter samma grunder, som gälla för av Kungl. Maj:t utsedda
kommittéledamöter.
Riksdagen anser, att åvägabringande i allmänhet av ett intimare
samarbete mellan de olika näringarnas praktiska utövare och de organ
inom statsförvaltningen, som närmast hava att företräda dessa näringars
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 128 höft. (Nr 381—383.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 381.
intressen är en angelägenhet av synnerlig vikt. Icke minst gäller detta
vad lantbruksnäringen och fiskerinäringen beträffar. Riksdagen kan
heller icke finna annat än att inrättande av ett s. k. lantbruksråd vid
lantbruksstyrelsens sida skulle i berörda avseende bliva till betydande
gagn. Med den föreslagna sammansättningen synes riksdagen möjlighet
finnas att få den speciella sakkunskapen på ett betryggande sätt representerad.
Riksdagen anser sig emellertid härvid böra understryka
vikten att vid rådets tillsättande behörig hänsyn tages till såväl det
större som det mindre jordbrukets idkare ävensom att olika landsdelars
berättigade intressen härvid varda vederbörligen tillgodosedda.
Riksdagen, som sålunda icke har något att erinra mot Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning, får anmäla att riksdagen medgivit,
att till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd
må från nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
utgå ersättning efter samma grunder, som gälla för av Eders
Kungl. Maj:t utsedda kommittéledamöter.
Stockholm den 12 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.