Riksdagens skrivelse Nr 35.0.
1
Nr 359.
Godkänd av första kammaren den 11 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
May.ts proposition angående grunder för pensionering av
förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m.
(Bankoutskottets utlåtande nr 72.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten proposition, nr 233,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdragav
statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att godkänna följande allmänna grunder för pensionering från
allmänna indragningsstaten av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vatten falls verks byggnadsavdelning, att tillämpas
från och med år 1918:
l:o. För rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras att hava
varit anställd vid statens järnvägsbyggnader, statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning eller liknande statens arbetsföretag under minst 25
år och att hava uppnått 55 levnadsår.
2:o. Pensionsbeloppet bestämmes efter antalet levnads- och tjänstår
att utgå enligt efterföljande tabell:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 118 käft. (Nr 359—361.)
2582 13
2
Riksdagens skrivelse Nr 359.
Levnadsår. |
Tjänstår. |
Pension. |
55—59 ........................| |
25—29 |
450 |
30 och däröver |
500 |
|
60 ocli däröver ............• |
25—29 |
450 |
30-34 |
500 |
|
35—39 |
550 |
|
40 och däröver |
600 |
3:o. Därest i enlighet med angivna grunder pensionerad förman
eller arbetare sedermera erhåller anställning mot avlöning av statsmedel,
uppgående, till ett beräknat årligt medelinkomstbelopp av 1,750 kronor
för förman och yrkesarbetare samt 1,500 kronor för vanlig arbetare
eller därutöver, skall pensionen, så länge denna anställning varar, upphöra
att utgå. Vid sådan avlönings uppbärande i övrigt skall pensionen
minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp
än nämnda medelinkomst.
Såsom departementschefen erinrar, anhöll förlidet års riksdag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte låta genom järnvägsstyrelsen utreda, i vad mån
en höjning av pensioner åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
lämpligen kunde äga rum, med beaktande därvid, att beloppen
bleve utmätta med hänsyn till vederbörandes större eller mindre antal
levnads- och tjänstår, samt därefter till riksdagen inkomma med det
förslag, som av utredningen föranleddes.
Eu sådan utredning har sedermera blivit av järnvägsstyrelsen verkställd,
varefter statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet.
Departementschefen erinrar vidare i statsrådsprotokollet, hurusom
riksdagen sedan längre tid tillbaka på Eders Kungl. Maj:ts framställning
årligen plägat bevilja pensioner till förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader.
I avseende å därvid tillämpade grunder framhålles, att
efter en till 1906 års riksdag avlåten framställning riksdagen funnit
skäligt fastslå, att pensioner skulle beviljas de förmän och arbetare,
vilka uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.
Beträffande pensionsbeloppen hänvisade riksdagen till 1901 års
olycksfallslag och bestämdes pensionerna till 300 kronor, motsvarande
den årliga livränta, som arbetsgivare enligt lagen vore skyldig att utgiva
åt arbetare, med vilken jämväl förstodes arbetsförman, därest arbetaren
genom olycksfall i arbetet för framtiden miste arbetsförmågan.
3
Riksdagens skrivelse Nr 35!).
Åvon vid 1907 års riksdag framställdes förslag om pensionsbelopp
å 300 kronor till åtskilliga förmän och arbetare i statens järnvägsbyggnader
och föreslogs såsom villkor att, därest pensionstagare framdeles
erhölle anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående till det för
envar beräknade årliga medelinkomstbelopp av resp. 1,200 kronor inom
gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga
arbetare eller därutöver, pensionen skulle, så länge anställningen varade,
upphöra att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt,
pensionen skulle minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppginge
till högre belopp än nämnda medelinkomst. Denna framställning
bifölls av riksdagen.
Under flera av de följande åren beviljades därefter pensioner av
ifrågavarande slag i överensstämmelse med 1907 års riksdags beslut i
ämnet.
I den framställning, som gjordes till 1917 års riksdag, voro såväl
pensionsvillkor som pensionsbelopp desamma, endast en höjning från
900 kronor till 1,000 kronor ifrågasattes beträffande ovannämnda för
vanliga arbetare beräknade årliga medelinkomstbelopp.
Inom riksdagen väcktes emellertid motion om höjning av pensionsbeloppet
till 400 kronor i anledning av dyrtiden, och tillstyrkte bankoutskottet
Eders Kungl. Maj ds framställning, varjämte i anledning av
motionen föreslogs avlåtande till Eders Kungl. Majd av den förut omförmälda
skrivelsen. Efter gemensam votering beviljades det högre
beloppet och godkändes utskottets hemställan i övrigt.
Det nu framlagda förslaget om pensionsförhöjning avser, såsom i
statsrådsprotokollet framhålles, endast dem, som hädanefter komma att
pensioneras; och har järnvägsstyrelsen funnit föreliggande spörsmål böra
bedömas i samband med frågan om höjning av livräntor enligt 1901
års lag. Denna järnvägsstyrelsens uppfattning delas av statskontoret.
Järnvägsstyrelsen har föreslagit ett pensioneringssystem med olika
pensionsklasser, hänförande sig till vissa uppnådda levnads- och tjänstår.
Då samma grunder, som tillämpats beträffande arbetarpersonalen vid
statens järnvägsbyggnader, även plägat följas vid beviljande av pensioner
åt förmän och arbetare vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,
omfattar förslaget jämväl frågan om nya grunder för pensionering
av sistnämnda kategori av arbetare.
Det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget innebär som nämnt
ett system med fyra pensionsklasser, som hänföra sig till vissa uppnådda
levnads- och tjänstår. För erhållande av pension i lägsta klassen
med 450 kronor erfordras, att vederbörande innehar minst 55 levnads
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 359.
och 25 tjänstål'', varjämte en ökad tjänstetid av 5 år skulle medföra
rätt till pension i högre klass med 50 kronor högre pensionsbelopp än
i den näst föregående. Maximibeloppet 600 kronor skulle alltså utfalla
vid en ålder av minst 60 levnadsår och 40 tjänstår.
Statskontoret åter har ifrågasatt, att för åtnjutande av pension
skulle erfordras minst 25 års tjänstetid och antingen 60 levnadsår eller
att vederbörande efter uppnådda 55 levnadsår befunnes vara på grund
av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete
vid statens järnvägsbyggnader. Pensionsbeloppet skulle bestämmas efter
tjänstetidens längd och utgöra vid en tjänstetid av 25 år 450 kronor;
för varje fullt tjänstår därutöver skulle pensionsbeloppet höjas med 10
kronor, dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 600 kronor.
Beträffande beloppen har statskontoret följt järnvägsstyrelsens förslag,
men ansett, att de nya grunderna icke borde vinna tillämpning, så länge
krigstidstillägg anvisades att utgå till pensionärer.
I avseende å det av järnvägsstyrelsen föreslagna villkoret om nedsättning,
eventuellt upphörande av pensionen vid framtida anställning
mot avlöning av statsmedel, har statskontoret ifrågasatt, att anledning
icke längre skulle finnas att bibehålla nämnda förbehåll.
Beträffande pensionsbeloppen har departementschefen erinrat, att
kommitterade för arbetare vid statens järnvägsbyggnader hos honom
gjort framställning om avsevärt högre pensionsbelopp, börjande med
600 kronor redan vid 20 tjänstår och 50 levnadsår och slutande med
1,000 kronor efter resp. 40 tjänstår och 60 levnadsår. Departementschefen
har på anförda skäl funnit sig icke kunna biträda kommitterades
förslag likasom icke heller statskontorets hemställan, att vid uppnådda
55 levnadsår för pensions erhållande därjämte skulle fordras att på grund
av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter vara mindre tjänlig till
arbete. De föreslagna beloppen syntes departementschefen stå i god
överensstämmelse med de pensioner, som, enligt reglementet för statens
järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal,
utginge till verkstadsarbetare. Departementschefen har vidare utgått
ifrån, att krigstidstilllägg också skulle tillgodokomma nu ifrågavarande
pensionärer. Någon anledning att icke bibehålla det förut omförmälda
villkoret om pensioners reducering anser departementschefen icke förefinnas;
och hava de nya grunderna funnits böra tillämpas från och med
innevarande år.
Riksdagen kan för sin del inskränka sig till att i alla avseenden instämma
med departementschefen och vill särskilt beträffande pensionsbeloppen
understryka, att desamma utmätts så, att de överensstämma
Riksdagens skrivelse Nr 359.
5
med de pensioner, som för närvarande utgå till de med här ifrågavarande
personer nära jämförliga verkstadsarbetarna vid statens trafikerade
järnvägar. Då riksdagen alltså icke funnit något att erinra mot
Eders Kungl. Maj:ts förslag, har riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 233 angående grunder för pensionering av
förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m.
Stockholm den 12 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.