Riksdagens skrivelse Nr 34G.
Nr 346.
Godkänd av första kammaren den 12 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungi.
Maj ds proposition angående telegrafverkets övertagande
av det enskilda telefonnätet i Stockholm med omnejd.
(Statsutskottets utlåtande nr 196.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 10 maj 1918 avlåten proposition, nr 431,
liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen, att — med godkännande av ett den 7 maj 1918
mellan telegrafstyrelsen och aktiebolaget Stockholmstelefon upprättat
kontrakt angående försäljning till telegrafverket av bolagets samtliga
telefonanläggningar m. m. att tillträdas den 1 juli 1918 — bemyndiga
telegrafstyrelsen dels att å svenska statens vägnar till
nämnda bolag eller order utfärda de i kontraktets § 10 omförmälda
reverser å köpesumman för den försålda egendomen, dels att ej
mindre använda erforderliga belopp av telegrafmedel till gäldande
av före 1919 års utgång förfallande ränta å berörda reverser än även
6
Riksdagens skrivelse Nr 346.
av vartdera av de utav 1918 års riksdag för fortsatt utveckling av statens
telefon- och telegrafväsende å tilläggsstat för år 1918 och å 1919
jis stat anvisade anslag använda 5,000,000 kronor för inlösen å förfallodagarna
av de utav nyssnämnda reverser, vilka förfalla till betalning
den 1 juli 1918 och den 1 juli 1919, dels ock att, i vad på telegrafstyrelsen
beror, vidtaga övriga åtgärder för verkställande av förberörda
kontraktsavtal.
Då vid 1906 års riksdag proposition senast förelåg om statsinköp av de
enskilda telefonnäten i Stockholm med omnejd, framhöll riksdagens vederbörande
utskott, som fann sig böra tillstyrka förslaget, bland annat, att olägenheterna
av det dåvarande tillståndet med utbredning av dubbla telefonnät
i Stockholm och dess omgivningar hade, i mån som näten tillväxt,
framträtt allt skarpare, och att det måste synas mer och mer angeläget,
att dessa samfärdsmedel med det snaraste ordnades på ett sätt,
som ej blott bättre än det dåvarande tillgodosåge den telefonerande
allmänhetens intressen, utan även ur teknisk och nationalekonomisk synpunkt
vore mera tillfredsställande. Utskottet ville särskilt framhålla den
nationalekonomiska förlust till ej ringa belopp, som förorsakades genom
de. många av dåvarande förhållanden betingade, men eljest obehövliga
dubbla telefonledningarna i kabel och på stolpar, de dubbla statioonerna
med betjäning samt de skilda förvaltningarna jämte en mångfald
därmed sammanhängande utgifter, som vid ett enhetligt ordnande
av telefonväsendet skulle kunna väsentligt minskas. Den bästa utvägen
för lösningen av denna fråga syntes utskottet otvivelaktigt vara, att
staten genom köp förvärvade de enskilda telefonnäten, och det hade på ett,
såvitt utskottet kunnat finna, fullt tillförlitligt sätt blivit ådagalagt, att
den köpeskilling, som betingats i den förslagsvis träffade uppgörelsen,
skulle kunna av telegrafverket förräntas och återbetalas inom en jämförelsevis
kort tid.
o På grund av den omfattning det enskilda telefonnätet sedan år 1906
erhållit och det stora värde detta nu representerar, torde visserligen ej
kunna förväntas, att den begärda köpeskillingen skall kunna återbetalas
så hastigt som 1906 förutsattes. I övrigt torde emellertid, vad vederbörande
utskott ar 1906 anförde såsom skäl för det då föreslagna inköpet,
kunna tillämpas jämväl i avseende å den nu ifrågasatta uppgörelsen.
Till stöd för inköpet kan ytterligare anföras följande.
Förvärvet av aktiebolaget Stockholmstelefons anläggningar möjliggör
en tillfredsställande förräntning av det inom den s. k. stockholmsrayonen
nedlagda nkstelefonnätet, och detta utan annan höjning av telefonavgifterna
än den, som beräknats komma att vidtagas för riket i allmänhet.
7
Riksdagens skrivelse Nr 346.
Stor betydelse bör även tillmätas den omständigheten, att genom köpet
frigöres för användning telefonmateriel till betydande värden, enär åtskilliga
abonnenter på såväl riks- som stockholmstelefon framdeles kunna
förväntas åtnöja sig med en apparat. Åven eljest bereder sammanslagningen
eu välbehövlig tillgång för telegrafverket av effekter, som under nuvarande
förhållanden blivit svåra eller omöjliga att anskaffa och förutan
vilka telegrafverket ej kan mottaga de nya abonnenter, som anmäla sig.
Vad angår den begärda köpeskillingen, 40,664,111 kronor, är denna
visserligen högst avsevärd. I förhållande till den skedda utvecklingen
av det enskilda telefonätet är emellertid köposkillingsbeloppet ej högre,
än vad begärts vid de tidigare ifrågasatta telefonförvärven och som kan
anses skäligt. Framhållas må exempelvis, att, vad det egentliga stockholmsnätet
beträffar, enligt 1902 årS förslag till inköp priset per apparat uppgick^
till 333 kronor och enligt 1906 års förslag till 325 kronor. Det
nu föreliggande förslaget utgår från ett pris av 315 kronor för varje i
bruk varande apparat. Vidkommande sättet för köpeskillingens erläggande
synes ock överenskommelsens bestämmelser vara antagliga. Något
anslag för inköpets verkställande behöver ej nu anvisas. De kontanta
belopp å sammanlagt 10,000,000 kronor, som skulle under åren 1918
och 1919 erläggas, beräknas kunna bestridas av de anslag för fortsatt
utveckling av statens telefon- och telegrafväsende, som innevarande års
riksdag redan anvisat. Återstoden av köpeskillingen, som emellertid
förfaller först under åren 1922—1925, må erläggas i svenska statsobligationer.
Då riksdagen hyser den uppfattningen, att ett statsinköp av det enskilda
telefonnätet i Stockholm med omnejd förr eller senare måste
komma till stånd, da olägenheterna ur nationalekonomisk synpunkt av
det nuvarande systemet skärpas, ju större omfattning det enskilda nätet
erhåller, då inköpspriset givetvis kommer att höjas, ju längre affären
uppskjutes, och då slutligen de omnämnda förhållandena å materialmarknaden
starkt tala för, att köpet omedelbart kommer till stånd, har riksdagen
ansett sig böra bifalla det föreliggande förslaget.
Riksdagen får alltså anmäla,
att riksdagen, med godkännande av det den 7 maj 1918 mellan
telegrafstyrelsen och aktiebolaget Stockholmstelefon upprättade kontrakt
angående försäljning till telegrafverket av bolagets samtliga telefonanläggningar
in. m. att tillträdas den 1 juli 1918, bemyndigat telegrafstyrelsen
dels att å svenska statens vägnar till nämnda bolag eller
order utfärda de i kontraktets § 10 omförmälda reverser å köpesumman
för den försålda egendomen, dels att ej mindre använda erforderliga be
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 346.
lopp av telegrafmedel till gäldande av före 1919 års utgång förfallande
ränta å berörda reverser än även av vartdera av de utav 1918 års
riksdag för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende
å tilläggsstat för år 1918 och å 1919 års stat anvisade anslag använda
5,000,000 kronor för inlösen å förfallodagarna av de utav nyssnämnda
reverser, vilka förfalla till betalning den 1 juli 1918 och den 1 juli
1919, dels ock att, i vad på telegrafstyrelsen beror, vidtaga övriga åtgärder
för verkställande av förberörda kontraktsavtal.
Stockholm den 12 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.