2

Riksdagens skrivelse Nr 333.

Nr 333.

Godkfind av första kammaren den 7 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för beredande av lindring i
de mindre bemedlades levnadsvillkor m. m. ävensom en i
ämnet väckt motion.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 109.)

Till Konungen.

I en till riksdageD den 23 april 1918 avlåten proposition nr 348
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att under nionde huvudtiteln anvisa

dels för täckande av jämlikt riksdagens år 1916 givna bemyndigande
förskottsvis bestridda utgifter för beredande av lindring i de mindre
bemedlades levnadsvillkor å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst 3,912,650 kronor;

dels för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor
i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen
i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder å tilläggsstat för år 1918 ett
förslagsanslag av 24,000,000 kronor;

dels ock för enahanda ändamål å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av 8,000,000 kronor.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en

3

Riksdagens skrivelse AV 333.

inom riksdagen väckt motion, vari hemställts, bland annat, att en mindre
del av erhållet anslag till dyrtidens lindrande må av kommun efter
prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fäll få användas till dyrtidsverksamhetens
förvaltning.

Sedan riksdagen förlidet år beviljade anslag till beredande av
lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor, har dyrtidens tryck gjort
sig allt kännbarare, och behovet av att med hänsyn härtill i än högre
grad än hittills bringa hjälp åt samhällets i ekonomiskt avseende svagast
ställda medlemmar har mer och mer framträtt såsom en tvingande
nödvändighet. Med beaktande härav föreslås nu i den föreliggande propositionen
en väsentlig utvidgning av ifrågavarande med anlitande av det
s. k. dyrtidsanslaget igångsatta understödsverksamhet, vilken enligt vad
erfarenheten torde hava givit vid handen i stort sett visat sig väl ägnad
att fylla det med densamma avsedda ändamål. Sålunda ifrågasättes
icke blott ökning av anslaget utan jämväl vissa ändringar i nu gällande
grunder för tilldelning av bidrag från detsamma.

I nämnda grunder för dyrtidsanslagets utgående stadgas bland
annat att bidrag av dyrtidsanslaget i regel utgår med lika stort belopp,
som för ändamålet användes av de medel kommunen tillskjutit. Då
synnerliga skäl därtill föranleda, må dock bidraget kunna höjas intill
tre gånger samma belopp. Jämväl må i särskilt undantagsfall kommun,
som enligt förebragt utredning är av skatt synnerligt betungad eller
eljest befinner sig i särdeles ogynnsam ekonomisk ställning, kunna erhålla
större statsbidrag än nu sagts, och må i sådant fall bidraget kunna
utgå med belopp, motsvarande intill hela kostnaden för den ifrågavarande
understödsverksamheten.

I syfte att sätta kommunerna i stånd att på ett mera effektivt
sätt möta behoven av hjälp för de mindre bemedlade ifrågasättes nu i
Kungl. Maj:ts förevarande framställning den förändringen att till kommun
skall av statsmedel utgå ett visst grundbidrag av 2 kronor per innevånare
för helt år räknat utan skyldighet för kommunen att tillskjuta
eget motsvarande bidrag och att sådant bidrag icke skall utgå, där
kommun finnes vara i synnerligen goda ekonomiska omständigheter och
den kommunala beskattningen jämförelsevis obetydlig. Därjämte ifrågasättes
utsträckande av understödsverksamheten i fråga till vissa i statsrådsprotokollet
antydda ändamål, som hittills icke understötts av staten.

I motionen föreslås, att en mindre del av erhållet anslag må av
kommun efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall få användas
till dyrtidsverksamhetens förvaltning.

4 Riksdagens skrivelse Nr 333.

Mot vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har riksdagen intet att
erinra.

Beträffande det i motionen framställda förslaget om möjlighet för
kommun att av dyrtidsanslaget jämväl erhålla bidrag till täckande av
genom understödsverksamheten uppkomna förvaltningskostnader håller
riksdagen visserligen före, att kommunerna i allmänhet själva böra vidkännas
dessa kostnader. Dock torde det böra lämnas Kungl. Maj:t
öppet att, då trängande skäl därtill föreligga, medgiva särskilt skattetyngda
kommuner rätt att för dyrtidsanslagets förvaltning använda viss
del av erhållet anslag.

Under åberopande av det anförda och då riksdagen icke heller
funnit skäl till erinran mot de för ändamålet i fråga begärda anslagsbeloppen,
får riksdagen anmäla, att riksdagen under nionde huvudtiteln
anvisat

dels för täckande av jämlikt riksdagens år 1916 givna bemyndigande
förskottsvis bestridda utgifter för beredande av lindring i de
mindre bemedlades levnadsvillkor å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst 3,912,650 kronor;

dels för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor
i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen i
statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag
av 24,000,000 kronor;

dels ock för enahanda ändamål å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av 8,000,000 kronor.

Stockholm den 7 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.