Riksdagens skrivelse Nr dl.

7

Nr 31.

Godkänd av första kammaren den 22 februari 1918.
Godkänd av andra kammaren den 22 februari 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av de av Kungl.

Maj:t i sammanhang med proposition angående tilläggssiat
till riksstaten för år 1918 framlagda allmänna grunder
för förskottsväsendets avveckling.

(Statsutskottets utlåtande nr 13.)

Till Konungen.

I det vid Eders Kungl. Maj:ts proposition den 14 januari 1918 (nr 2)
angående tilläggsstat till riksstaten för samma år fogade statsrådsprotokollet
över finansärenden den dl december 1917 har av departementschefen
upptagits frågan om åtgärder för förskottsväsendets avveckling; och har
departementschefen därvid framlagt vissa allmänna grunder för detta
ändamåls vinnande, vilka grunder sedermera vunnit tillämpning vid uppgörande
av såväl berörda proposition som den förstnämnda dag till riksdagen
avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov.

I anledning härav har det synts riksdagen lämpligt, att riksdagen,
innan till behandling företagas de anslagsäskanden å de olika huvudtitlarna,
vilka äga sammanhang med ifrågavarande åtgärder, uttalar sig angående
sin ståndpunkt till sakens principiella sida; och får riksdagen i sådant
avseende anföra följande.

8

Riksdagens skrivelse Nr 31.

I skrivelse till Eders Kung!. Maj:t den 8 juni 1916 anhöll riksdagen
av förekommen anledning om utredning, vilka särskilda anordningar kunde
erfordras i syfte att trygga statsverkets tillgång till nödigt kassaförlag, i
händelse av begränsning eller upphävande av riksgäldskontorets skyldighet
att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket. Med hänsyn till
förskottens inverkan på statsverkets kassatillgång uttalade riksdagen därvid,
att innan några åtgärder vidtoges i syfte att vare sig begränsa eller upphäva
den nu medgivna rätten till kassaförstärkning, det torde få anses nödvändigt,
att jämväl frågan om förskotten underkastades en närmare granskning,
så mycket hellre som det kunde ifrågasättas, om detta sedan länge tilllämpade
förskottssystem, i den mån det avsåge sådana utgifter, som icke
blivit beslutade av riksdagen, ens stode i överensstämmelse med grundlagens
anda och mening.

Den sålunda begärda utredningen anförtroddes åt den s. k. kassaförlagskommittén,
som i sitt den 20 mars 1917 avgivna betänkande
framlade förslag till åtgärder för förskottsväsendets avveckling, under
uttalande tillika, att genom detta förslag i förening med ett förbättrat
bokföringssystem syftet med de inom riksdagen väckta förslag i fråga om
upphävande eller begränsning av riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla
kassaförstärkning åt statsverket torde vinnas.

Kommitténs förslag åsyftar emellertid icke de förskott, som av kommittén
benämnts »administrativa förskott», d. v. s. sådana utgifter, som,
ehuru för deras bestridande anslag å riksstat eller andra medel stå till
buds, likväl, av en eller annan anledning, lämpligen böra till en tid bokföras
under förskottstitel, utan blott sådana utgifter, som, enär några
medel för deras bestridande ej finnas å riksstat eller eljest anvisade, enligt
beslut av Eders Kungl. Maj:t eller av Eders Kungl. Maj:t jämte
riksdagen bestridas förskottsvis av tillgängliga medel mot framtida
ersättning.

Dessa förskott mot framtida ersättning har kommittén med avseende
å det sätt, varpå de ersättas, uppdelat i tre huvudgrupper, nämligen
förskott å anslag i det påföljande årets riksstat,
förskott, avsedda att ersättas med särskilda, framdeles inflytande
medel, samt

förskott, som hos riksdagen anmälas till ersättande.

I likhet med kommittén har nu Eders Kungl. Maj:t, på sätt framgår
av ovanherörda statsrådsprotokoll, ansett åtgärder böra vidtagas för att de
utgifter, som sålunda hittills bestritts under förskottstitel, må hädanefter
kunna i stället avföras å anslag, uppförda å riksstat. I fråga om den första
huvudgruppen av nämnda förskott bestå dessa åtgärder i utgifternas upp -

!)

Riksdagens skvicelse Nr 31.

förande å tilläggsstat för det löpande året, upptagande såväl vederbörliga
anslag för ändamålet under behöriga huvudtitlar som oek däremot
svarande inkomster å tilläggsstatens inkomstsida. Även för sådana
utgifter, som äro avsedda att ersättas med särskilda, framdeles inflytande
medel, böra enligt kommitténs, av Eders Ivungl. Maj;t biträdda förslag,
anslag å riksstat uppföras, vilka anslag, diir ej den påräknade inkomsten
inflyter samma år utgiften göres och alltså icke kan under vederbörlig, dess
beskaffenhet angivande titel å riksstatens inkomstsida uppföras, böra
täckas medelst tillfälliga lånemedel, som sedermera återbetalas, när de
till utgiftens bestridande avsedda särskilda medlen inflyta. Vad slutligen
beträffar de förskott, som hos riksdagen anmälas till ersättande,
äro dessa av två slag, nämligen dels regelbundet återkommande eller
eljest på förhand beräkneliga, dels ock oförutsedda utgifter. I fråga
om de förra, varibland kommittékostnaderna spela största rollen, har
Eders Kungl. Maj:t i enlighet med kommitténs förslag ansett, att dels för
vissa av dem särskilda anslag borde i vanlig ordning uppföras under
behöriga huvudtitlar, dels ock beträffande en del andra av dessa utgifter
riksdagens medgivande borde inhämtas till, att de finge bestridas
från vissa redan förut å riksstaten förefintliga anslag. För beredande
av tillgång till bestridande av oförutsedda utgifter av mindre
storlek har Eders Kungl. Maj rf föreslagit vissa ökningar i de under riksstatens
särskilda huvudtitlar uppförda anslag till extra utgifter; och
för större utgifter av ifrågavarande slag har Eders Kungl. Maj:t hemställt
om uppförande vid sidan av huvudtitlarna av ett förslagsanslag »till
oförutsedda utgifter» att stå till Eders Kungl. Maj:ts disposition under villkor
att utgiften är av så brådskande art, att frågan ej hinner underställas
riksdagen,

att utgiften är av den storlek, att varken vederbörande huvudtitels
allmänna besparingar eller samma huvudtitels anslag till extra utgifter
med hänsvn till därå förefintliga behållningar lämpligen kunna för ändamålet
anlitas, och tillika av beskaffenhet att ej kunna bestridas av andra
till Eders Kungl. Maj:ts förfogande stående medel,

att utgiften icke heller är av den art, som omförmäles i 63 §
regeringsform en,

samt att genast vid riksdagens början en särskild, specificerad anmälan
göres till riksdagen om de utgifter, Eders Kungl. Maj:t under det
senaste året beslutat anvisa till utgående från anslaget.

Riksdagen, som till fullo delar den både av kommittén och av vederbörande
departementschef uttalade mening, att det hittills rådande,
ur statsregleringssynpunkt i såväl formellt som reellt avseende olämpliga
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 15 käft. (Nr 28—31.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 31.

förskottssystemet må snarast möjligt avvecklas, anser de av Eders Kungl.
Maj:t i sådant syfte föreslagna åtgärderna lämpliga och ägnade att leda
till målet.

Yad särskilt angår uppförandet å tilläggsstat av anslag för sådana
utgifter, som finnas vara under det löpande året erforderliga utöver sådana,
för vilka anslag redan å samma års riksstat förefinnas, har riksdagen
redan nästlidna år ej blott i princip uttalat sig för ett sådant
tillvägagående, utan även tillämpat detsamma genom att å tilläggsstat
för år 1917 uppföra vissa anslag jämte däremot''svarande inkomster; och
den utsträckta användning av detta förfarande, som nu tillämpats i det
föreliggande förslaget till tilläggsstat för år 1918, överensstämmer också
med riksdagens i skrivelse den 15 juni 1917 i sådant avseende gjorda
anhållan.

I fråga om den andra huvudgruppen av förskott mot framtida ersättning,
eller sådana utgifter, som äro avsedda att ersättas med särskilda,
framdeles inflytande medel, har riksdagen icke någon erinran mot
förslaget, att sådana utgifter och däremot svarande inkomster må å
riksstat uppföras i enlighet med de av kassaförlagskommittén angivna
principer.

Ej heller har riksdagen någon erinran att framställa mot vad Eders
Kungl. Maj:t föreslagit beträffande sådana regelbundet återkommande eller
eljest på förhand beräkneliga utgifter, som hittills bestritts under förskottstitel.
För dessa böra alltså enligt riksdagens mening antingen, såsom t. ex. i
fråga om kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
särskilda anslag å riksstat uppföras, eller ock, i de fall där sådant finnes
lämpligare, medgivande av riksdagen lämnas, att de må utgå av vissa
förut å riksstat befintliga anslag.

Vad slutligen angår de oförutsedda utgifterna finner riksdagen Eders
Kungl. Maj:ts förslag om höjning av de särskilda huvudtitlarnas anslag till
extra utgifter vara lämpligt och ändamålsenligt, då härigenom givetvis tillgång
beredes för en hel del sådana smärre utgifter, som hittills i brist på
annan utväg måst anvisas under förskottstitel.

För större utgifter av dylik beskaffenhet har Eders Kungl. Maj:t i
överensstämmelse med kommitténs förslag hos riksdagen hemställt om uppförande
vid sidan av huvudtitlarna av ett förslagsanslag för oförutsedda
utgifter till belopp av 500,000 kronor. Inom kommittén var härutinnan
en ledamot av skiljaktig mening samt förordade, att dylika utgifter skulle
i det löpande årets räkenskaper under viss huvudtitel redovisas med anteckning
»anordning utom stat» samt att alla dessa utgifter sedan skulle
för riksdagen i särskild proposition anmälas för godkännande. Härom

Riksdagens skrivelse År 31.

11

har departementschefen uttalat, att lian funne den sålunda föreslagna
utvägen icke vara tillrådlig, då den formellt stode i strid mot principen
om riksstatens fullständighet och reellt skulle årligen tära på kassafonden,
utan att denna skulle härför beredas någon ersättning. Riksdagen
biträder för sin del denna uppfattning och vill ytterligare betona, att,
om dylika utgifter fortfarande skulle i en eller annan form anordnas utom
riksstaten, detta skulle innebära ett betänkligt avsteg från de principer,
som ligga till grund för den nu föreslagna omläggningen, och något verkligt
avbrytande av hittills rådande förskottssystem icke komma till stånd.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t, för att en viss grupp av förskottsutgifter
må kunna undvikas, föreslagit eu förändring i villkoren för de allmänna
besparingarnas disponerande. Under senare år har nämligen den
meningen gjort sig gällande, att det icke överensstämde med de om berörda
besparingars användande av riksdagen lämnade föreskrifter att taga
dessa i anspråk under pågående riksdag, och i följd härav hava under
sådan tid eu del utgifter anvisats såsom förskott, vilka sedermera vid
årets slut gottgjorts från de allmänna besparingarna. Då det med hänsyn
härtill skulle vara förenat med avsevärda praktiska fördelar, om de
allmänna besparingarna finge direkt disponeras även under pågående
riksdag, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vid statsreglering^
för år 1919 de i rikets ständers skrivelse den 12 maj 1841 angivna
grunder i avseende å dispositionen av besparingar å huvudtitlarna
fortfarande må bliva gällande, dock med iakttagande dels att behållningar,
som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå, innan dessa
första gången tillsättas, skola tillföras statsverkets kassafond, dels ock
att hinder ej möter ått även under pågående riksdag på nämnda sätt
disponera besparingarna. Mot vad sålunda föreslagits, har riksdagen icke
något att erinra.

Slutligen har departementschefen uttalat sig i fråga om de vid
övergången till det föreslagna nya systemet utestående förskottens avveckling
och har därvid förordat, att denna avveckling måtte ske på
en gång redan i 1918 års budget, så att 1919 års riksstat icke skulle behöva
belastas med täckande av några förskottsutgifter från föregående år.

Enligt riksdagens mening är det utan allt tvivel ur flera synpunkter
önskligt, om den åsyftade avvecklingen av de utestående förskotten
kan äga rum redan under innevarande år; och så vitt nu kan bedömas,
synes den av Eders Kungl. Maj:t inför riksdagen framlagda finansplanen
utvisa, att detta önskemål bör kunna förverkligas. Riksdagen har ej heller
funnit anledning till erinran beträffande detaljerna i det av departementschefen
angivna sättet för de utestående förskottens avveckling.

12

Riksdagens skrivelse Nr 31.

Då det lärer vara av vikt för Eders Kungl. Maj :t att vid behandlingen
av åtskilliga av de anslagsfrågor, som äro avsedda att under riksdagens
lopp underställas dess prövning, äga kännedom om riksdagens uppfattning
av ifrågavarande principiella spörsmål, har riksdagen velat härigenom
meddela vad här ovan blivit i förevarande ämne anfört.

Stockholm den 22 februari 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

181023