4
Riksdagens skrivelse Nr 269.
Nr 269.
Godkänd av första kammaren den 5 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning beträffande
statens medverkan till pensionering av kvalificerad arbetskraft
vid enskilda sociala anstalter.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13 och 24)
(Ändra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner har
framhållits behovet därav, att utredning komme till stånd, huruvida och i
vad mån staten borde kunna medverka till en tillfredsställande pensionering
av den kvalificerade arbetskraften vid de enskilda sociala anstalter som fullgjorde
en så beskaffad verksamhet, att, därest de skulle upphöra, staten
själv i många fall skulle nödgas fylla behovet av liknande arbete.
I motiveringen framhålla motionärerna bland annat, att såsom grundprincip
för utredningen borde gälla, att såväl arbetsgivaren, således de enskilda
sociala institutionerna, som de där anställda bidroge till pensioneringen och
att statens tillskott bestämdes efter de förstnämdes bidrag, samt att utredningen
även borde omfatta, vilka sociala företag, som borde komma i fråga,
och
som måste krävas av personalen för åtnjutande av statsbidrag till pensioneringen.
I fråga om den form, under vilken pensioneringen skulle anordnas,
hava motionärerna tänkt sig antingen att företagens kvalificerade personal
skulle, under vissa villkor, erhålla tillträde till någon redan nu existerande,
‘lv staten understödd pensionskassa, eller ock att den frivilliga pensionsöisakiingen
inom pensionsstyrelsen skulle kunna anpassas för här ifråga
-
Riksdagens skrivelse AV H69. 5
varande syfte, och syntes motionärerna förevarande fråga lämpligen kunna
upptagas till behandling i samband med den av till7 års riksdag begärda
utredningen om huruvida och i vad man staten skulle kunna, med anlitande
av den frivilliga pensioneringen, bidraga till pensionering av den vid statens
verk sysselsatta arbetspersonal, för vilken icke i särskild ordning sörjts för
pension genom statens försorg.
I den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver, hava yttranden
över ifrågavarande motioner inhämtats av kungl. pensionsstyrelsen, varjämte
utlåtande i ämnet avgivits till vederbörande riksdagsutskott av styrelsen för
socialt arbete.
Det synes riksdagen uppenbart, att ifrågavarande sociala institutioner,
som i stor utsträckning upprätthållas genom enskild välgörenhet med vissa
begränsade bidrag från stat, landsting och kommunal-, i vår tid alltmera
visa sig fylla ett allmänt behov och utöva en samhällsgagnelig verksamhet
till främjande av syften, vilka dem förutan det maste ankomma pa stat och
kommuner att ensamma ekonomiskt tillgodose. Det bör därför ligga i det
allmännas eget välförstådda intresse att giva dessa av människovänliga och
ideella motiv framkomna och till stor del genom enskilda uppoffringar,
donationer och sammanskott alltjämnt underhållna sociala anstalter den
uppmuntran och det stöd, som de förtjäna. Härpå kan deras tryggade
fortbestånd komma att bero.
Det gäller att åt ifrågavarande institutioner tillförsäkra och bibehålla
dugande och intresserade arbetskrafter, därigenom att hos dem anställd personal
med utsikt till pensionering för sin ålderdom skulle kunna motse
denna utan ängslan över att råka i ett nödläge, när dessa den sociala omvårdnadens
arbetare icke längre förmå fullfölja den livsuppgift, varåt de
ägnat sig, ofta med varmt självuppoffrande nit. Den form för sådant understöd
från särskilt statens sida, varom motionärerna anse en utredning
önskvärd, finner riksdagen synnerligen beaktansvärd.
Av den förberedande undersökning rörande ifrågavarande pensionsärende,
som av pensionsstyrelsen i dess åberopade utlåtande verkställts,
framgår, att sådan pensionering skulle på ett ändamålsenligt sätt kunna ske
genom anlitande av den frivilliga pensionsförsäkringen, sådan denna nu
omlagts genom Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 31 december 1917.
En utredning i motionens syfte bör, såsom nyss nämnda styrelse
framhåller, avse, i vilken omfattning bidrag till pensioneringen kan påräknas
från den anställde själv och hans arbetsgivare samt huruvida och i vilken
mån bidrag från det allmännas sida kan för vissa fall finnas erforderligt och
påkallat. Det torde i första hand bliva den ifrågasatta utredningens upp
-
6 Riksdagens skrivelse Nr 269.
gift att upprätta eu nu icke förefintlig översikt av vederbörande befattningshavares
ålder och anställningstid för att kunna beräkna kostnaden för
den avsedda pensioneringen.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i vad män staten bör medverka
till pensionering av den kvalificerade arbetskraften vid enskilda sociala
anstalter.
Stockholm den 5 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 1918.