Riksdagens skrivelse Nr 248.

1

Nr 248.

Godkänd »t föräta kammaren den 24 maj 1918.
Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående upprättande av praktiska ungdomsskolor
jämte i ärendet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 105.)

Till KONUNGEN.

• I den till riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna statsverkspropositionen
har Eders Kungl. Majrt under åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i
avbidan på proposition rörande upprättande av praktiska ungdomsskolor, för
sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna

dels för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöverstyrelsen
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor
(punkten 156),

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola med 437,000
kronor (punkten 181),

dels för anordnande av särskilda utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 60,000
kronor (punkten 182),

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
understöd åt högre folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183),

dels till bestridande av kostnaderna för inrättande av tekniska gymnasier
i Malmö och Örebro samt tekniska fackskolor i Malmö och Västerås
en ökning av det å ordinarie stat uppförda anslaget till de tekniska läroverken
med 194,500 kronor (punkten 209).

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 81 höft. (Nr 248.)

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dels för inrättande av en överstyrelse för teknisk undervisning å ordinarie
stat för år 1919 ett belopp av 50,000 kronor (punkten 217),

dels för anslag åt lägre tekniska yrkesskolor in. m. på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor (punkten 218),

dels ock för anslag till husmodersskolor in. in. på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor (punkten 219).

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 15 februari 1918 till riksdagen
avlåten proposition, nr 96, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

A. Beträffande fortsättningsskolor:

dels fastställa följande huvudsakliga grunder och bestämmelser att gälla
beträffande fortsättningsskolor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare föreskrifter, som för deras tillämpning befinnas erforderliga:

1. I varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som med fullständigt
avgångsbetyg lämnat folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande
kunskaper, finnas en eller, där förhållanden sådant påkalla och medgiva,
flera fortsättningsskolor.

2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande, två eller flera närliggande
skoldistrikt kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola.

3. Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna omfatta sammanlagt
minst 360 undervisningstimmar, förlagda utom folkskolans ordinarie
undervisningstid, och fördelas på minst två, högst tre år samt i övrigt
vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, vilka av
departementschefen i statsrådsprotokollet närmare angivits.

4. Lärjunge skall, i den mån han icke enligt gällande föreskrifter
skall vara därifrån befriad eller i vederbörlig ordning därifrån erhållit befrielse,
vara pliktig att inträda i fortsättningsskola vid början av den
årskurs, som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola
eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits, samt att deltaga i
skolans undervisning under den för fortsättningsskolans kurs stadgade
minimitiden eller den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstimmar,
som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava bestämt; dock att
skolplikten i varje fall skall upphöra, då lärjunge fyllt aderton år.

5. För lärjungar, som avgått från egentlig folkskola utan att erhålla
fullständigt avgångsbetyg, ävensom för lärjungar, som avgått från mindre
folkskola, må i stället för fortsättningsskola anordnas ersättningsskola, och
skall lärjunge i ersättningsskola vara underkastad skolplikt enligt samma
grunder, som gälla för lärjunge i egentlig fortsättningsskola.

3

Riksdagens skrivelse Nr 248.

6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924 hava fullgjort
vad detsarnina enligt meddelade bestämmelser åligger i fråga om den fortsätta
undervisningen, dock att skoldistrikt må, efter medgivande av Eders
Kungl. Magt, i särskilt trängande undantagsfall kunna även efter denna tidpunkt
under viss tid i större eller mindre mån vinna befrielse från sagda
åligganden;

dels föreskriva i fråga om arvodet till lärare i fortsättningsskola och
ersättningsskola, som upprättas efter ovan angivna grunder, att detta skall
utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre
och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 50 öre, med
undantag dock dels att arvodet för undervisning i manlig eller kvinnlig
slöjd skall utgöra minst 1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet
för undervisning i hushållsgöromål minst 5 kronor för arbetsdag,
omfattande minst fyra undervisningstimmar, dels att för undervisning i
ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola till lärare, som förklarats därtill
berättigad, skall utgå arvode med minst 3 kronor för undervisningstimme;
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser i
fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunna befinnas erforderliga;

dels besluta, att statsbidrag till avlönande av lärare i fortsättningsskola
och i ersättningsskola skall, enligt de närmare bestämmelser, Eders
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, utgå med belopp motsvarande de för
undervisningen i sådan skola enligt stadgade grunder utgående minimiarvodena,
därvid för statsbidragets åtnjutande skola gälla följande grunder och
villkor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna
därtill föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan hinder
därav, att avvikelse i något fall från dessa grunder och villkor ägt rum:

1. Skolan skall vara anordnad i enlighet med de föreskrifter, som
av Eders Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder.

2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervisningstimmar, som
erfordras, för att lärjungarna skola erhålla undervisning under den tid, för
vilken skolplikt enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger dem.

3. Lärjungarna skola sammanföras till undervisningsavdelningar av
lämplig storlek. Om i skola, som här avses, antalet lärjungar, som undervisas
i verkstadsarbete, i slöjd eller i hushållsgöromål, varit så stort, att
de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag utgå för avdelning, endast
om lärjungarna vid kursens början varit, där fråga är om undervisning i
verkstadsarbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är om undervisning i
hushållsgöromål, minst åtta, och om de, så länge de under året tillhört
skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen.

4

Riksdagens skrivelse Nr 248.

4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som blivit i vederbörlig
ordning förklarade behöriga till sådan undervisnings bestridande. Sagda
lärare skola åtnjuta arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.

5. Skoldistriktet skall för undervisningen tillhandahålla lämpliga lokaler
samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell.

6. Inom varje skoldistrikt skall för fortsättningsskolorna finnas ett i
vederbörlig ordning fastställt reglemente.

7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och kontroll, som
Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;

dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fortsättningsskola enligt
de grunder, som angivas i kungl. kungörelsen den 11 september 1877 angående
anslag för avlöning åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare,
intill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för de lärares avlöning,
som i sådan skola undervisa utom folkskolans ordinarie undervisningstid,
erhålla bidrag av allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar
dylik undervisning under en tid motsvarande två veckor om året,
statsbidrag utgår med 65 kronor, under en tid motsvarande fyra veckor
med 130 kronor och under en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor,
under villkor att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter för undervisningstid
motsvarande två veckor om året minst 25 kronor, för undervisningstid
motsvarande fyra veckor minst 50 kronor och för undervisningstid
motsvarande sex veckor minst 75 kronor,

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande
av lärare vid fortsättningsskola från 163,000 kronor till 600,000 kronor
eller med 437,000 kronor;

dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till utbildningskurser för
lärare vid fortsättningsskolor ett reservationsanslag av 60,000 kronor att
utgå enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor Eders
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

B. Beträffande högre folkskolor:

fastställa följande grunder och villkor för utgående av statsunderstöd
till högre folkskolor:

1. Av anslaget till högre folkskolor må understöd kunna utgå till
skola, som inrättats av skolområde, bestående av ett eller flera skoldistrikt
eller efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande av annan kommunal samfällighet
eller sammanslagning av flera sådana, i ändamål att bereda lärjungar, som
genomgått småskola och folkskola, tillsammans omfattande minst sexårig
lärokurs, eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att

5

Riksdagens skrivelse Nr 248.

inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning,
utan att lärjungarna därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden
eller nödig övning i praktiskt arbete.

Den högre folkskolan må, allt efter förhållandena, kunna anordnas
antingen såsom allmän högre folkskola, i vilken undervisningen erhåller
en mera allmän läggning, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, i
vilken undervisningen inriktas på visst yrke eller viss yrkesgrupp. Huruvida
yrkesbestämd högre folkskola må komma i åtnjutande av det högre
understöd, som för skola av sådan typ av riksdagen bestämmes, skall bero
på beslut av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

2. Högre folkskola må åtnjuta statsbidrag till högst fyra ettåriga
klasser. Inom varje årsklass må statsbidrag utgå till högst så stort antal
parallella klassavdelningar, som uppkommer vid iakttagande därav, att i
fråga om allmän högre folkskola minst 35 och i fråga om yrkesbestämd
minst 30 lärjungar komma på varje sådan avdelning inom årsklassen,
innan ny klassavdelning upprättas inom densamma.

Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter statsunderstöd till en
eller flera högre folkskolor, understöd må utgå till ny skola av samma
typ, skall bero på Eders Kungl. Maj:ts prövning.

Finnes inom ett skolområde endast en högre folkskola, skall denna,
såvitt ej Eders Kungl. Maj:t på anförda skäl medgiver undantag, vara avsedd
för både gossar och flickor.

3. Vid högre folkskola skola, därest ej Eders Kungl. Maj:t i särskilt fall
annorlunda bestämmer, finnas minst så många ordinarie lärartjänster som
antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara
anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring ävensom nödigt antal
timlärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor.

Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd manlig eller kvinnlig
rektor.

4. Undervisningen skall, därest ej Eders Kungl. Maj:t i särskilt fall
annorlunda bestämmer, pågå minst trettiofyra och en halv läsveckor om
året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade.

Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så lång tid, som ovan
stadgats, men beror detta därav, att skolan eller viss klass eller klassavdelning
av densamma, för vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret
inrättats eller ock under kalenderåret upphört, äge skolan bekomma
statsbidrag i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen pågått.

5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande tjänliga och tillräckliga
undervisningslokaler samt erforderliga skolmöbler och undervisningsmedel.

6 Riksdagens skrivelse Nr 248.

6. Högre folkskola skall vara försedd med av Eders Kungl. Maj:t fastställt
reglemente och stå under inseende av folkskolöverstyrelsen samt vara
underkastad den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Eders Kungl.
Maj:t kan finna gott föreskriva.

Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna förordna en inspektor.

För högre folkskola skall finnas en av minst fem personer bestående
skolstyrelse. Om dess sammansättning, revision av dess räkenskaper in. m.
skola bestämmelser finnas i det för skolan fastställda reglementet. Är
undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska utbildning inriktad
på visst yrke eller yrkesgrupp och åtnjuter skolan med hänsyn därtill
högre statsunderstöd, skola minst två i sådant yrke sakkunniga personer
vara medlemmar av skolstyrelsen.

7. Undervisningen i högre folkskola skall vara avgiftsfri, såvida ej
Eders Kungl. Maj:t i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden
annorlunda bestämmer. Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa
lärjungar.

8. Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta de avlöningsförmåner,
som av riksdagen närmare bestämmas.

9. Statsunderstöd till högre folkskola utgår med det belopp och i
den ordning, som av riksdagen närmare bestämmes.

C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:

dels besluta, att det må ankomma på kommun att bestämma, att i yrke
anställda lärlingar skola, i den utsträckning vartill förhållandena kunna
föranleda, vara pliktiga att under högst två läsår med högst nio månaders
årlig undervisning och med i medeltal högst tolv undervisningstimmar
i veckan deltaga i undervisningen i lärlingsskola, anordnad huvudsakligen
efter de av departementschefen i statsrådsprotokellet närmare angivna
grunder;'' dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då lärjunge fyllt
18 år;

dels för beredande av understöd åt skolor för den lägre yrkesutbildningen
under riksstatens åttonde huvudtitel på ordinarie stat uppföra ett
förslagsanslag av 250,000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må årligen utgå understöd

1. för av kommun upprättad lärlingsskola för industri, hantverk eller
handel till lärares avlöning med belopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre
för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell med belopp,
motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall intill två tredjedelar av
kostnaderna för densamma;

Riksdagens skrivelse Nr 248. 7

2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkesskola för husligt
arbete eller hushållsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat efter
1 krona 33 öre för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriel!
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri, hantverk eller
handel eller ettårig handelsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat
efter 3 kronor för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriel!
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

4. för enskild skola för yrkesundervisning med belopp, som av Eders
Kung!; Maj:t för varje särskilt fall bestämmes efter i huvudsak samma
grunder som för motsvarande under 2 eller 3 angiven skola,

ävensom att understödet lör ovannämnda skolor må utgå under följande
villkor:

a) undervisningen skall bestridas av lärare, som godkännas av chefsmyndigheten
för yrkesundervisningen;

b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräknade efter i medeltal
minst 4 kronor för varje undervisningstimme vid lärlingsskola för
industri, hantverk eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkesskola
för husligt arbete eller vid hushållsskola samt minst 4 kronor 50 öre
vid yrkesskola för industri, hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola
;

c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt inrednings- och
undervisningsmateriel!, som kunna godkännas av chefsmyndigheten för
yrkesundervisningen;

d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet fasställt reglemente
innehållande bestämmelser, bland annat, rörande skolans undervisning,
styrelse och förvaltning samt föreståndare och lärare ;

e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjungarna vara avgiftsfri •

f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen
;

g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen
;

h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla de närmare bestämmelser,
Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela;

5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt nu gällande"grunder

dels för beredande av understöd, i överensstämmelse med av 1917 års

riksdag godkända grunder, till yrkesskolor för husmodersutbildning i städer,
köpingar, industri- och andra liknande samhällen samt till obemedlade
och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor anvisa under åttonde
huvudtiteln på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor.

8 Riksdagens skrivelse Nr 2i8.

D. Beträffande förstärkning ao folkskolöoerstyrelsens arbetskrafter:

för beredande åt ytterligare en extra ledamot inom folkskolöverstyrelsen
av arvode å 7,000 kronor, varav 2,500 kronor må anses motsvara
tiänstgöringspenningar, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 7,000 kronor.

E. Beträffande upprättande ao en yrkesskolöoerstyrelse:

dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
staten för år 1919 för en yrkesskolöverstyrelse och de av honom
föreslagna villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av i staten upptagna
avlöningsförmåner samt för tillämpning av samma stat uppföra i riksståten
under åttonde huvudtiteln ett ordinarie anslag till yrkesskolöverstyrelsen
å 56,600 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen för de å yrkesskolöverstyrelsens stat
upptagna befattningshavarna må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskriva, att chef eller ledamot av yrkesskolöverstyrelsen, som må
vid tillträdet till befattningen såsom delägare tillhöra, vare sig lärarnas vid
elementarläroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom chef eller ledamot i överstvrelsen
kvarstå i den av nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda
tidpunkt är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare
skall tillhöra vederbörande kassa med det inom densamma förekommande
högsta delaktighetsbeloppet samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt,
vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med vilken är förenad
skyldighet att tillhöra kassan;

dels ock bestämma, att envar, som med eller efter den nya lönestatens
ikraftträdande tillträder befattning i yrkesskolöverstyrelsen, skall vara
pligtig att underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser.

Den föreliggande propositionen innehåller ett omfattande förslag till
omorganisation av de praktiska ungdomsskolorna, under vilken beteckning
propositionen sammanfattar samtliga de skolor, vilka, avsedda för den tidigare
ungdomsåldern (från omkring det 13:de levnadsåret), hava till uppgift
att genom uppfostran och för ändamålet särskilt lämpad undervisning
bereda ungdomen för olika uppgifter inom det praktiska livet.

Det i propositionen innefattade förslaget avser dels sådana ungdomsskolor,
vilka utgöra en mera omedelbar överbyggnad på folkskolan, dels sådana,
vilka såsom en fortsättning av dessa hava till uppgift ungdomens utbildning
för olika uppgifter inom hantverket, industrien, handeln och det husliga arbetet.

9

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Behovet av en ordnad, på det praktiska livet inriktad undervisning
för dem, som avgå från folkskolan ett behov, som i viss mening år
lika gammalt som folkskolan själv — har under den senare tiden gjort

gällande med allt jämt ökad styrka. Allt starkare har också nödvändigheten
framstått av en omläggning i enlighet med tidens krav av vår
yrkesundervisning. Såväl det ena som det andra har föranlett tillsättandet
tid efter annan av kommittéer med uppdrag att åvägabringa utredning
och förslag till ordnandet av den undervisning, som nu är i fråga.
Bland de sålunda tillsatta kommittéerna har fo lk u n der visn in gsko mmittén
avgivit förslag till reformering av fortsätt ningss ko lan, den
tekniska kommittén till ordnande av den lägre tekniska undervisningen
och handelsundervisningskommittén till ordnande
av den lägre han de Isundervisningen. I sistnämnda avseende
har förslag avgivits jämväl av senare tillkallade handelsundervisningskommittérade.

Samtliga nu nämnda kommittéer hava i de avgivna betänkandena enstämmigt
framhållit behovet av en utvidgad och förbättrad praktisk ungdomsundervisning.
Då emellertid kommittéerna verkställt sin utredning i
stort. sett oberoende av varandra, hava de av dem framlagda förslagen
särskilt i fråga om det inbördes sambandet mellan de olika slagen av skolor,
kommit att i vissa grundläggande avseenden förete brist på° överensstämmelse.
Detta förhållande har föranlett Eders Kungl. Maj:t att tillsätta en
särskild beredning för ifrågavarande organisationsfrågas behandling ur mera
enhetliga synpunkter. Denna beredning har utgjorts av tillkallade representanter
förutom för kommunala och allmänt administrativa synpunkter
även för såväl den allmänna folkundervisningen, den tekniska undervisningen,
handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete som
olika närings- och yrkesgrenar, såsom jordbruk, industri, hantverk och
handel. De sålunda .tillkallade sakkunniga, i propositionen betecknade såsom
departementssakkunniga, hava på grundval av de förut utförda kommittéutredningarna
utarbetat förslag till ett enhetligt anordnande av de praktiska
ungdomsskolorna, vilket förslag i allt väsentligt ligger till grund för
de framställningar, som innefattas i den nu föreliggande propositionen.

Enligt det enhetliga system av praktiska ungdomsskolor, som avses i
propositionen, skulle ovanpå den obligatoriska folkskolan komma en likaledes
för både skoldistrikten och lärjungarna obligatorisk fortsättning sskola.
Denna skola skulle dock icke på samma sätt som folkskolan helt och hållet
taga lärjungarnas tid i anspråk, utan dess undervisningstid skulle så begränsas,
att de unga kunde samtidigt med skolgången sysselsätta sig med
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 taml. 81 höft, (Nr 248.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 248

praktiskt arbete. Fortsättningsskolan skalle i sin ordning bilda grundval
för lärling sskolor, avsedda för dem, som vunnit anställning i industri,
hantverk, handel eller husligt arbete. Dessa lärlingsskolor skulle av skoldistrikten
kunna göras obligatoriska för lärjungarna. För dem, som genomgått
lärlingsskola och åstundade ytterligare utbildning i sitt yrke, skulle
anordnas yrkesskolor, vilka emellertid skulle vara av helt och hållet frivillig
natur. Vidare innebär förslaget, att de nuvarande tekniska elementarskolorna
skulle ombildas dels till tekniska fackskolor dels till tekniska gymnasier
med uppgift för de förra att meddela en mera fullständig teknisk specialutbildning
samt för de senare att lämna en teknisk utbildning av mera allmän
natur. Sidoställda med de tekniska gymnasierna skulle i fråga om
handelsundervisningen de redan förefintliga handelsgymnasierna vara. Slutligen
skulle i Stockholm upprättas en statens skola för konsthantverk och
en statens normalskola för yrkesutbildningen.

Vid sidan av de nu nämnda huvudformerna av praktiska ungdomsskolor
skulle utrymme beredas åt vissa parallellformer. Sålunda skulle
omedelbart på folkskolan kunna såsom hittills inrättas högre folkskolor,
åt vilka emellertid skulle givas en mera praktisk läggning än den, som
för närvarande i allmänhet kännetecknar dessa skolor. Såsom parallella
med lärlings- och yrkesskolor skulle kunna förekomma ettåriga handelsskolor,
hushållsskolor samt vissa andra mera fria former av kommunala
och enskilda skolor för yrkesundervisning.

Med styrka betonar föredragande departementschefen i sitt yttrande
till det statsrådsprotokoll, som bifogats propositionen, hurusom tidpunkten
för förverkligandet av det framlagda betydelsefulla förslaget nu måste anses
vara inne. Frågan föreligger så fullständigt utredd, som man synes
kunna önska, och förhållandena, särskilt på det ekonomiska och det samhälleliga
området, äro för närvarande sådana, att de starkt mana till frågans
snara avgörande.

Riksdagen har funnit de av departementschefen framförda skälen för
åstadkommande med det snaraste av en utvidgad och förbättrad såväl medborgerlig
som praktisk undervisning åt den ungdom, som nu är i fråga,
övertygande och anser för den skull, att åtgärder böra nu vidtagas för
frågans lösning i huvudsaklig överensstämmelse med det framställda förslaget.

Riksdagen har likaledes för sin del kommit till den uppfattningen, att
det system av skolor, som nu föreslås, måste anses vara ägnat att tillgodose
såväl det behov av särskild utbildning för olika uppgifter inom det
praktiska livet, som på olika åldersstadier förefinnes, som ock den enhetlighet
och det inre sammanhang mellan de olika slagen av skolor, som

ii

Riksdagens skrivelse Nr 248.

oundgänligen erfordras för att dessa skolor på lämpligt sätt må kunna
förbereda och fullständiga varandra.

Riksdagen anser sig därför böra i stort sett uttala sitt gillande av det
skolsystem, som i propositionen blivit framställt.

Fortsättningsskolan.

Av de olika skolarter, som förslaget avser, har riksdagen först ägnat sin
uppmärksamhet åt fortsättning sskolan, vilken skolform är ämnad att i stor
utsträckning utgöra grundval för Övriga i förslaget avsedda ungdomsskolor.

Det är här icke fråga om införande ay någon ny skolart. Tvärtom
är fortsättningsskolan av gammalt datum, i det att den leder sitt ursprung
ända tillbaka till 1842 års folkskolestadga. Med allt erkännande av den
icke obetydliga insats fortsättningsskolan i sin nuvarande gestalt gjort i
vår folkundervisning, måste det dock medgivas, att den aldrig lyckats bliva
en verkligt allmän ungdomsskola. Det är särskilt två förhållanden, som
här stått hindrande i vägen. Å ena sidan har den nuvarande fortsättningsskolans
undervisning i fråga om innehållets art och omfattning samt metodisk
läggning knappast skilt sig från den egentliga folkskolans. Dess undervisning
har ej varit avpassad efter den ungdoms särskilda behov, för
vilken den är avsedd, eller efter de syften, som tidsförhållandena anvisat.
Å andra sidan har skolans frivilliga karaktär gjort, att den betraktats
mera som en tillfällig anordning. Och som sådan har den endast förmått
draga till sig en ringa del av de från folkskolan avgångna lärjungarna:
endast något mera än en fjärdedel av dessa besöker för närvarande fortsättningsskolan.
De allra flesta av folkskolans lärjungar måste i tolv- eller
trettonårsåldern, eller just när de inträda i de vanskliga övergångsår, då de
mer än någonsin äro i behov av intellektuell och moralisk omvårdnad, gå
ut i livet i avsaknad av en ordnad undervisning och uppfostran.

På nu antydda brister söker det föreliggande förslaget råda bot.
Reformen inriktar sig på de båda huvudpunkterna: att giva åt skolans
undervisning en mera praktisk läggning, avpassad efter ungdomens behov
på det åldersstadium, varpå skolans lärjungar befinna sig, och att göra
skolan obligatorisk, med skyldighet för skoldistrikten att inrätta och för
lärjungarna att besöka sådana skolor, som här avses.

Vad då först beträffar den praktiska läggningen av fortsättningsskolans
undervisning,'' föreslås nu, att yrkessynpunkten skall tillämpas på
fortsättningsskolans arbete eller, med andra ord, att skolans undervisning
skall i största möjliga utsträckning samla sig kring det praktiska arbete,

12

Riksdagens skrivelse Nr 248.

varmed lärjungarna utanför skolan redan sysselsätta sig eller som kan
väntas bliva deras framtida livsuppgift.

# } propositionen erinras emellertid om, att det icke alltid kan bliva
möjligt att sålunda samla fortsättningsskolans undervisning kring något
visst yrke. Olika förhållanden kunna lägga hinder i vägen härför. Sålunda
kunna svårigheter yppa sig att erhålla lämpliga lärare. Vidare kan det
inträffa, att förhållandena på en ort äro sådana, att något bestämt yrke
icke där är särskilt framträdande. Slutligen kan det på grund av folkskolväsendets
anordning på någon ort hända, att lärjungarna i fråga om
mognad eller kunskaper icke äga tillräckliga förutsättningar för att tillgodogöra
sig undervisningen. Fortsättningsskolans undervisning måste
i sådana fall allt efter förefintliga förutsättningar erhålla i viss mån olika
läggning på olika platser. Man kan emellertid särskilja tvänne mera konstanta
huvudformer: den yrkesbestämda fortsättning sskolan, vars undervisning
på ett mera utpräglat sätt samlar sig kring något visst slag av praktiskt
arbete, och den allmänna fortsättningsskolan, i vilken undervisningen icke
anslutes till något visst yrke, utan erhåller en mera allmänt praktisk karaktär.
Till dessa båda huvudformer kommer en tredje, betecknad såsom ersättningsskola
och avsedd för sådana barn, som icke kunnat erhålla fullständigt avgångsbetyg
från folkskola, vare sig därför att de blott genomgått en s. k. mindre
folkskola eller därför att de på grund av fattigdom eller bristande begåvning
måst nöja sig med den minimikurs, som omnämnes i §48 av folkskolestadgan.

I den yrkesbestämda fortsättningsskolan skola enligt förslaget undervisning
sämnena vara arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet
samt så vitt möjligt gymnastik. I den allmänna fortsättningsskolan
skall undervisning meddelas i medborgarkunskap, modersmålet
samt dessutom i naturkunnighet och så vitt möjligt i gymnastik,
trädgårdsskötsel och slöjd.

Det är det nya ämnet arbetskunskap, som framför allt skall hava
till uppgift att tillgodose yrkessynpunkten. Det kan dock icke förväntas,
att fortsättningsskolan i någon större omfattning skall bliva i tillfälle att
lämna undervisning i ett yrke. Dock tankes skolverkstad i gynnsamma
fall kunna bliva förenad med denna skola. I allmänhet kan det blott
bliva fråga om en undervisning om yrket, ägnad att belysa detta från
skilda sidor: dess på olika grenar av naturkunnigheten grundade förutsättningar,
dess teknik och dess arbetsprodukter, dess ekonomi och dess
hygien samt om möjligt i någon mån dess geografi och historia.

Då undervisningen i ämnet arbetskunskap på sätt nu antytts kommer
att anknytas till ett visst yrke, måste därav följa, att sagda ämne får ett

13

Riksdagens skrivelse Nr 248.

olika innehåll alltefter beskaffenheten av det yrke, omkring vilket undervisningen
kominer att röra sig. En följd hårav blir uppkomsten av olika
typer av yrkesbestämda fortsättningsskolor. Närmast har man att räkna
med följande typer:

fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning;
fortsättningsskola med industriell eller hantverksundervisning;
fortsättningsskola med handelsundervisning; samt
fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.

Givetvis kunna skolor med industriell eller hantverksundervisning i sin
ordning bliva av olika typer allt efter den gren av industri eller hantverk,
kring vilken ämnet arbetskunskap samlar sig.

Vad särskilt angår den kvinnliga ungdomens undervisning i arhetskunskapjfv&vah&Wes
i propositionen, att denna i åtskilliga fall bör få samma
innehåll, som ingår i motsvarande undervisning för den manliga ungdomen.
Det betonas dock särskilt, att vad den kvinnliga ungdomen framför allt
behöver är undervisning i husligt arbete och att beredande av dylik undervisning
åt alla unga kvinnor i vårt land bör vara ett mål, som det gäller
att inom den närmaste framtiden söka få förverkligat.

Departementschefen uttalar sin livliga anslutning till tanken på yrkessynpunktens
tillämpning på fortsättningsskolans arbete i allmänhet men
framhåller tillika, hurusom det i fortsättningsskolan på grund av såväl
lärjungarnas ungdom som den starkt begränsade undervisningstiden i regel
icke kan bliva fråga om någon yrkesundervisning i egentlig mening utan
blott om en förberedande sådan. För fortsättningsskolan måste den allmänt
och medborgerligt fostrande och bildande uppgiften alltid stå som
den förnämsta. Vid sidan av ämnet arbetskunskap komma därför ämnena
medborgarkunskap och modersmålet att intaga en viktig plats i fortsättningsskolans
undervisning.

Undervisning i medborgarkunskap skall hava till uppgift att göra
de unga bekanta med olika samhällsinstitutioners organisation och verksamhet
och att såmedelst öppna deras blick för de förmåner det medför
att leva i ett ordnat samhälle samt för de förpliktelser dessa förmåners
åtnjutande ålägger samhällets medlemmar. Om såväl ämnet arbetskunskap
som om ämnet medborgarkunskap gäller givetvis, att de, på samma gång de
förbereda de unga för arbetslivet och det medborgerliga livet, äro i hög
grad ägnade att verka allmänt uppfostrande och karaktärsbildande. Fn
särskild uppgift i detta hänseende skall dock tillkomma fortsättningsskolans
tredje huvudämne modersmålet. Visserligen skall också undervisningen i
detta ämne hava ett praktiskt syfte, men genom att skänka de unga tillfälle
till god och förädlande läsning skall ämnet framför allt giva näring

14

Riksdagens skrivelse Nr 248.

och lyftning åt deras tanke- och känslovärld, väcka deras håg för fortsatt
läsning av god litteratur samt såmedelst bidraga till deras rent personliga
utveckling.

Det fjärde för alla fortsåttningsskolor gemensamma ämnet utgöres av
gymnastik. Departementschefen betonar kraftigt, att fortsättningsskolan
överallt, där förutsättningar finnas, bör ställa som en viktig uppgift att
befrämja lärjungarnas kroppsliga utveckling.

Vad nu sagts om undervisningens läggning och uppgift i fortsättningsskolan
måste givetvis avsevärt modifieras, när det gäller ersättningsskolan
eller den skolform som, enligt vad ovan sagts, skall hava till uppgift att
bereda fortsatt undervisning åt de barn, som icke erhållit fullständigt avgångsbetyg
från folkskola. Ersättningsskolans undervisning kommer närmast
att gå ut på att befästa och i någon mån utvidga, vad lärjungarna
förut inhämtat.

Av den förebragta utredningen synes det riksdagen vara otvetydigt
ådagalagt, att ett starkt behov av en reform av fortsättningsskolan föreligger.
Riksdagen finner sig också för sin del kunna i allt väsentligt
ansluta sig till vad som i propositionen föreslagits angående såväl organisation
som undervisningsplan med därtill hörande timplan. Riksdagen
anser sig emellertid böra fästa uppmärksamheten vid vissa, enligt riksdagens
mening mera betydelsefulla synpunkter. På en eller annan punkt har
riksdagen dessutom funnit anledning till särskild erinran.

Riksdagen finner sig först och främst böra betona, att riksdagen delar den
uppfattningen, att eu reform av fortsättningsskolan bör innefatta en omläggning
av dess undervisning i praktisk riktning, och får därför uttala sin
bestämda anslutning till förslaget, att yrkessynpunkten skall upptagas och på
lämpligt sätt tillgodoses i undervisningen. Gillar riksdagen alltså i princip
yrkessynpunktens upptagande i förevarande fall, följer därav, att riksdagen
jämväl anser, att den yrkesbestämda fortsättningsskolan bör stå som det mål,
som bör eftersträvas överallt, där förutsättningarna äro för handen för denna
skolform. Emellertid synes det riksdagen vara av synnerlig vikt, för att
fortsättningsskolan skall kunna rätt motsvara sin uppgift och tillvinna sig
förtroende, att sagda skolform icke tvingas fram, där förutsättningarna för
dess genomförande icke äro i tillbörlig grad för handen. Riksdagen anser
sig därför böra särskilt understryka det av departementschefen gjorda uttalandet,
att det skulle vara olyckligt, om yrkessynpunkten skulle komma
att tillämpas på ett sätt, som ej stode i god överensstämmelse med den
utveckling folkskolan nått på olika orter, med de särskilda orternas ekonomiska
förhållanden eller med där rådande allmänna åskådningar.

15

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Med den uppfattning, varåt riksdagen nu givit uttryck, måste riksdagen
hålla för sannolikt, att man under den närmaste tiden såväl på grund av
svårigheten att erhålla lämpliga lärare som ock till följd av andra omständigheter
måste räkna med att det på många platser icke blir möjligt
att få till stånd fortsättningsskolor av den yrkesbestämda typen. I dylika
fall måste man nöja sig med eu fortsättning sskola av mera allmän läggning.
Det kan därför förväntas, att denna form av fortsättningsskola åtminstone
en tid framåt erhåller en ganska stor utbredning. Vid sådant
förhållande finner riksdagen det vara av synnerlig vikt, att även den allmänna
fortsättningsskolans undervisning erhåller en så praktisk läggning
som möjligt, och riksdagen instämmer i departementschefens uttalande,
att denna skolas undervisningsplan måtte bereda ett icke alltför knappt
tillmätt utrymme åt undervisning såväl om ortens arbetsliv och näringsförhållanden
som ock i allmänhet om olika yrken för att därmed underlätta
lärjungarnas yrkesval. Riksdagen finner det också önskvärt, att undervisning
i slöjd, trädgårdsskötsel och husligt arbete, i den mån så kan ske,
införes i dessa skolor. Särskilt synes det riksdagen vara lämpligt, att åt
slöjden beredes en mera fast plats i den allmänna fortsättningsskolans
undervisning.

Att särskilda åtgärder vidtagas för beredande av fortsatt undervisning
jämväl åt de barn, som icke erhållit fullständigt avgångsbetyg från folkskola,
anser riksdagen vara nödvändigt, och finner lämpligt, att för detta syfte
ersättning sskolor inrättas. Vad dessas organisation angår, ansluter riksdagen
sig närmast till Eders Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen anser emellertid
vissa av enskild motionär i denna fråga framförda synpunkter värda
beaktande. Så synes det böra tagas i övervägande, huruvida icke de ersättningsskolor,
som upprättas för barn, vilka genomgått mindre folkskola,
ofta bliva till sin beskaffenhet så skiljaktiga från de ersättningsskolor, som
avse barn, vilka avgått från folkskolan enligt folkskolestadgans § 48, att olika
benämningar på de båda slagen skolor skulle vara på sin plats.

Även förefaller det riksdagen, som om det av sagda motionär framlagda
förslaget, att lärjungar av sistnämnda kategori i vissa fall skulle kunna, i
stället för att deltaga i undervisning i särskild upprättad ersättningsskola,
under en mot fortsättningsskolkursen svarande tid erhålla undervisning i
själva folkskolan, skulle vara förtjänt av uppmärksamhet. Särskilt synes en
sådan ordning kunna utan men för folkskolan vidtagas i de fall, då de
lärjungar, som nu äro i fråga, äro synnerligen få och barnantalet i folkskolan
jämförelsevis ringa. Då otvivelaktigt stora vanskligheter komma att möta
vid ordnandet av frågan om fortsatt undervisning för de barn, som ej
genomgått fullständig folkskola, synes det* riksdagen vara nödvändigt, att

16

Riksdagens skrivelse Nr 248.

åt de bestämmelser, som i detta avseende kunna komma att utfärdas,
gives en så vid avfattning, att utrymme i största möjliga utsträckning
lämnas åt lokala och individuella möjligheter. Det förefaller riksdagen,
som om därvid även den i propositionen omnämnda anordningen med
ambulerande fortsättningsskolor vore väl värd att prövas.

Mot förslaget, att undervisningen i den yrkesbestämda fortsättningsskolan
skulle samlas kring huvudämnena arbetskunskap, medborg ar kunskap
och modersmålet har riksdagen intet att erinra. Yad angår de förslag till
undervisningsplaner för de båda förstnämnda ämnena, som framlagts av folkundervisningskommittén
och av folskolöverstyrelsen, anser riksdagen sig emellertid
böra instämma i vad som framhållits av både departementssakkunniga
och departementschefen, nämligen att innehållet i de nämnda förslagen måtte
betraktas närmast såsom ett förråd, varur den enskilde läraren eller skolan
har att göra sitt urval, och att vid ett slutgiltigt utarbetande av kursplaner
för fortsättningsskolan nödig begränsning av läroinnehållet måtte vidtagas.

Beträffande frågan om upptagande av ämnet kristendomskunskap på
fortsåttningsskolans undervisningsplan instämmer riksdagen visserligen med
departementschefen däri, att ämnet icke bör upptagas som självständigt
ämne, men vill också uttala sin förväntan, att, i enlighet med vad departementssakkunniga
förordat, det religiöst-sedliga moment, som genom sagda
ämne representeras i våra barndomsskolors undervisning, icke kommer att
uteslutas från fortsättningsskolans program utan fast hellre varder på
lämpligt sätt tillgodosett i samband med skolans övriga verksamhet.

Till vad departementschefen uttalat i fråga om nykterhetsundervisningen
i fortsättningsskolan vill riksdagen uttala sin livliga anslutning.

Riksdagen vill också instämma i vad departementschefen yttrat om
hälsolärans ställning i fortsättningsskolan. Även riksdagen hyser den
uppfattningen, att detta viktiga moment i undervisningen bäst tillgodoses,
om det på lämpligt sätt inpassas i undervisningen i övrigt
och särskilt behandlas från yrkets och hemmets synpunkter. Detta bör
dock icke hindra, att ämnet i fråga, därest så befinnes önskligt och lämplig
lärare finnes att tillgå, får en mera självständig ställning. Riksdagen
delar jämväl departementschefens uttalade mening, att frågan om särskild
undervisning i sexuell hygien visserligen på grund av sin vikt är förtjänt
av stor uppmärksamhet men att man, om det gäller införande av dylik
undervisning i fortsättningsskolan, med hänsyn till ämnets ömtåliga natur
och de stora krav undervisningen däri ställer på läraren måste framgå
med allra största varsamhet.

Även vad departementschefen yttrat om gymnastiken i fortsättningsskolan
finner riksdagen vara väj motiverat och har intet att däremot erinra.

Vad den kvinnliga ungdomens utbildning beträffar, har departements -

17

Riksdagens skrivelse Nr 248.

chefen uttalat ''sin anslutning till folkskolöverstyrelsens yttrande, att det
bör kunna uppställas som en fordran, vilken efter en viss övergångstid
bör vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på ett eller annat
sätt skall vara berett den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning i
husligt arbete. Detta uttalande anser riksdagen sig för sin del böra understryka.

Slutligen vill riksdagen med styrka betona, att med hänsyn till de
växlande förhållanden, som råda i vårt land, fortsättningsskolans organisation
och undervisning icke bör för mycket bindas genom allmänna föreskrifter
utan att åt skoldistrikten måtte i dessa hänseenden beredas så stor
rörlighet och frihet som möjligt. Riksdagen anser sig böra under uttalande
av sitt instämmande anföra följande yttrande härutinnan av departementschefen:
»I likhet med folkundervisningskommittén anser jag, att fortsättningsskolans
organisation icke bör i detalj fastslås genom några allmänna
författning sbestämmelser. Väl böra de allmänna grunderna för skolans
organisation i författningsväg angivas, men det detaljerade utförandet av
dessa, sådant det erfordras för de olika orterna, bör lämpas efter därvarande
förhållanden. Det bör därför överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna
att avgiva förslag å den eller de organisationsformer, som bäst
lämpa sig för varje ort. Därvid böra givetvis dessa myndigheter kunna
påräkna råd och stöd såväl av folkskolinspektörerna som av folkskolöverstyrelsen.
Särskilt för sistnämnda myndighet torde det bliva en viktig
uppgift att sörja för att lämpliga riktlinjer för fortsättningsskolans organisation,
lämpade efter olika orters skiftande förhållanden, utarbetas och
tillhandahållas vederbörande skolstyrelser.»

Det hinder för genomförande av en fortsättningsskolereform i här ovan
antydda riktning, som ligger däri, att barn avgå från folkskolan vid för
tidig ålder eller med alltför bristfälliga kunskaper och därför icke äga
nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig fortsättningsskolans undervisning,
har departementschefen ansett böra motverkas därigenom, att nu
gällande stadganden om tiden för avgång från folkskolan i vissa avseenden
ändras. Han har fördenskull ansett sig böra i samband
med framställningen om fortsättningsskolan upptaga ett par av folkundervisningskommittén
i dess betänkande om folkskolan gjorda förslag.
Det ena av dessa går ut på att lärjunge icke måtte tillåtas avgå från
folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller tretton år, och det
andra innebär, att lärjunge icke skulle få på grund av fattigdom lämna
folkskolan med blott inhämtad minimikurs enligt § 48 i folkskolestadgan
före skolålderns slut, alltså icke före det år, under vilket han fyller fjorton
år. Departementschefen anser sig böra förorda dessa båda förslag, vilka
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 käft. (Nr 248.) 3

18

Biksdagens skrivelse Nr 248.

i själva verket icke innebära någon utsträckning av den ända sedan år
1842 stadgade skolåldern. Beträffande det förstnämnda av de båda förslagen
har han emellertid funnit en förändring i så måtto önskvärd, att
han anser det böra stadgas, att lärjunge icke skall tillåtas avgå från folkskolan
förrän efter avslutandet av det läsår, under vilket han fyller tretton
år. Det syntes eljest kunna i alltför stor utsträckning inträffa, att barnen
komme att avbryta sin skolkurs mitt under läsåret.

Aven riksdagen är av den meningen, att bestämmelser i den angivna
riktningen böra komma till stånd. Skola fortsättningsskolans lärjungar
verkligen kunna tillgodogöra sig en undervisning i enlighet med det ifrågasatta
nya programmet, böra de tydligen icke komma till denna undervisning
i en allt för omogen ålder eller med alltför svaga kunskaper.
Riksdagen finner sig därför böra ansluta sig till det framlagda förslaget,
dock närmast sådant det avfattats av folkundervisningskommittén. Då
riksdagen anser sig böra utgå ifrån att avgång från folkskolan alltid skall
ske vid det tillfälle under året, då avgångsprövning enligt skolans reglemente
skall äga rum, och alltså förutsätter, att icke någon särskild prövning
skall anordnas vid kalenderårets utgång, om läsåret icke då slutar,
synes det nämligen riksdagen, som om den befarade avgången under läsårets
lopp icke skulle i nämnvärd utsträckning behöva komma i fråga. Riksdagen
vill alltså uttala sig för en bestämmelse såväl därom, att lärjunge
icke må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han
fyller tretton år, som ock därom, att lärjunge icke må på grund av fattigdom
lämna folkskolan med blott inhämtad minimikurs enligt § 48 i
folkskolestadgan före skolålderns slut.

I propositionen framhålles av departementschefen, att i fråga om lärotidernas
anordning stor frihet bör lämnas åt skoldistrikten, så att hänsyn
måtte kunna tagas till förhållandena å olika orter. Detta bör gälla såväl
lärotidernas förläggning under året som deras anordning i veckan eller på
dagen. Såsom naturliga begränsningar angivas, att fortsättningsskolans
lärotider icke få inkräkta på folkskolans och att undervisningen i fortsättningsskolan
icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. m.

Riksdagen håller det även för sin del för mest ändamålsenligt, att lärotiderna
regleras med hänsyn till de olika skoldistriktens växlande behov,
så att t. ex. en redan hävdvunnen praxis å vissa delar av landsbygden att
samla lästiden till några veckors heldagsundervisning årligen eller i städer
och å större orter att mera breda ut lästiden fortfarande må kunna tilllämpas.
Riksdagen har därför icke någon erinran att göra i anledning av de

19

Riksdagens skrivelse Nr 248.

av departementschefen gjorda uttalandena. Vad beträffar undervisningstimmarnas
längd är detta en fråga, som givetvis kommer att regleras i en blivande
stadga för fortsättningsskolan. För sin del anser sig emellertid riksdagen
höra” understödja den av folkskolöverstyrelsen uttalade meningen, att
undervisningstimme i fortsättningsskola bör bestämmas till att omfatta en tid
av 60 minuter, tiden för en rast av 10 a 15 minuter mellan omedelbart på
varandra följande lärotimmar däri inberäknad, dock att vid hel läsdag det synes
lämpligt, att undervisningstim mes längd bestämmes till endast 45 minuter.

I närmaste samband med spörsmålet om undervisningen i fortsättningsskolan
står tydligen frågan om de lärare, som skola meddela denna
undervisning. Från nästan alla de håll, där man haft anledning att yttra
sig om fortsättningsskolans reformering, har framhållits såsom ett av de
förnämsta villkoren för framgång i fortsättningsskolans arbete, att skolan
tillförsäkras lärare, som äro skickade att förverkliga det nya programmet.
Även departementschefen har i sitt yttrande betonat lärarfrågans vikt och
därvid uttalat, att en av de allra väsentligaste förutsättningarna för att
fortsättningsskolan skall kunna fylla sin betydelsefulla uppgift måste anses
vara, att den lyckas förvärva lämpliga lärare. Detta gäller, betonar han,
visserligen undervisningen i alla skolans ämnen men i alldeles särskild grad
undervisningen i den yrkesbestämda fortsättningsskolans centrala ämne, aibetskunskapen,
enär det förtroende skolan skall förmå tillvinna sig tyivelsutan
framför allt blir beroende av just resultatet av denna undervisning.

Tydligen måste av lärarna i fortsättningsskolan liksom i alla andra
skolor fordras, att de besitta såväl erforderliga insikter i de ämnen, i
vilka de skola meddela undervisning, som ock nödig pedagogisk skolning.
Att fortsättningsskolan därför måste för sin undervisning framdeles som hittills
i stor utsträckning komma att lita till folkskolans lärare, ja, att på åtskilliga
ställen, särskilt på landsbygden, några andra lärare knappast stå att
erhålla, har framhållits av de flesta, som haft anledning yttra sig om fortsättningsskolans
lärare. Även departementschefen gör ett liknande uttalande,
men han framhåller tillika, att folkskollärarna icke få anses hava
några anspråk på att helt behärska fortsättningsskolans undervisning för
att därigenom erhålla ett tillskott till sin avlöning. Den avgörande synpunkten
i frågan, huruvida folkskolans lärare också skola övertaga lärarverksamhet
i fortsättningsskolan, måste enligt departementschefens mening
vara den, huruvida denna skola behöver dem eller icke. Även om folkskollärarna
genom sin föregående utbildning och sin verksamhet måste i
åtskilliga avseenden anses äga goda förutsättningar för att meddela un -

20

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dejsning ävf? 1 fortsättningsskolan, är det enligt departementschefens
mening obestridligt, att den utbildning för arbetet i folkskolan, som dessa
lärare genom sin semmarieutbildning förvärvat, icke i och för sig kan
anses göra dem skickade att utan vidare fortbildning övertaga undervisningen
i dess helhet i fortsättningsskolan. Fördenskull behöva åtgärder
vidtagas för att bereda folkskolans lärare den utbildning de behöva såsom
lärare i fortsättningsskolan.

Emellertid synes fortsättningsskolan för tillgodoseende av sitt lärarbehov
icke behöva vara hänvisad uteslutande till folkskolans lärare. Särskilt
i större samhällen torde man böra kunna räkna på biträde även av lärare
vid andra skolor än folkskolorna. Departementschefen framhåller härvid
särskilt, huru fördelaktigt det skulle vara, ifall fortsättningsskolan skulle
såsom lärare kunna få anställa även sådana personer, som hava yrkesundervisning
till sin egentliga uppgift. Departementschefen erinrar slutligen
om hurusom fortsättningsskolan i icke ringa utsträckning bör kunna
räkna på att som lärare förvärva praktiska yrkesutövare med nödig pedagogisk
skolning. ö 1

Svårast torde lärarefrågan komma att gestalta sig på landsbyo-den.
Då ämnet arbetskunskap där givetvis kommer att främst avse jordbruket,

• eme^er^d kunna påräkna hjälp vid undervisningen av praktiska

jordbrukare, konsulenter m. fl. I mycket stor utsträckning måste man
emellertid även där lita till folkskolans lärare, och där man av brist på
ämpliga lärare icke anser sig kunna anordna undervisning i ämnet arbetskunskap
i fortsättningsskolan, får man åtnöja sig med att upprätta en
fortsättningsskola av mera allmän typ.

Såsom förut framhållits, blir det nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder
för utbildning av lärare i fortsättning sskolorna. I detta avseende
har staten, såsom departementschefen framhåller, en viktig uppgift att
fylla. För ändamålet behövas enligt förslaget dels särskilda fortbildningskurser,
dels ock en statens normalskola för yrkesundervisningen.

_ Prövningen av lärarnas kompetens skulle enligt förslaget i allmänhet
anförtros åt folkskolinspektörerna. Dock skulle kompetensen i frå^a om
undervisning i arbetskunskap alltid prövas av folkskolöverstyrelsen.

Riksdagen anser sig för sin del böra starkt betona lärarfrågans stora
betydelse för ett förverkligande av den plan för den nya fortsättningskolan,
vartill riksdagen i det föregående givit sin anslutning. Även om
svårigheterna för anskaffande av lämpliga lärare, särskilt i arbetskunskap, i
vissa faU kunna bliva så stora, att därigenom hinder för upprättande av
yrkesbestämda skolor i vissa fall kan uppstå, anser sig dock riksdagen kunna

21

Riksdagens skrivelse Nr 248.

giva uttryck åt den förhoppningen, att dårest lämpliga åtgärder vidtagas
för underlättande av lärarnas utbildning, det skall visa sig möjligt att i
allmänhet för skolorna erhålla de lärare, som behövas.

Riksdagen delar den uppfattningen, att fortsättningsskolan i väsentlig
mån måste räkna med att erhålla sina lärare bland folkskolans lärare, och
tror, . att dessa imånga stycken också äro skickade att fylla en dylik
Riksdagen vill emellertid härutinnan särskilt erinra om departementschefens
uttalande, att folkskolans lärare icke kunna för sin del hava
några anspråk på att helt behärska fortsättningsskolans undervisning för
att därigenom bliva tillförsäkrade ett tillskott i sin avlöning.

Mot vad departementschefen för övrigt anfört rörande rekryteringen
av fortsättningsskolans lärare och angående dessa lärares utbildning har
riksdagen icke någon erinran att göra, ej heller mot det framställda förslaget
om prövning av lärarkompetensen på sätt i propositionen föreslagits.

Den andra stora huvudpunkten i nu föreliggande reformförslag innebär,
att fortsättningsskolan skall bliva obligatorisk för såväl skoldistrikten som
för lärjungarna.

Med eftertryck betonar departementschefen, att endast under förutsättning
att fortsättningsskolan göres obligatorisk kan den förväntas bliva
så allmänt besökt, att den kan komma att bliva av verklig betydelse för
landets hela ungdom. Departementschefen hänvisar på samma gång till
den glädjande omständigheten, att förslaget att göra fortsättningsskolan
obligatorisk vunnit en över all förväntan enhällig anslutning.

Om icke kommunerna förpliktas att inrätta fortsättningsskolor, skulle,
framhåller departementschefen, fortsättningsskolan säkerligen icke komma
till stånd å alla de orter, där förutsättningar för deras upprättande äro
för handen. I så fall skulle syftet med den betydelsefulla reformen bliva
förfelat, och vi skulle i stort sett komma att stå kvar på den ståndpunkt,
där vi nu befinna oss. Departementschefen medgiver emellertid på samma
gång, att särskilt till en början svårigheter för skolpliktens allmänna genomförande
kunna komma att uppstå, och anser, att man därför vid förslagets
förverkligande i de enskilda fallen bör gå fram med nödig försiktighet
och varsamhet. Han uttalar emellertid samtidigt sin övertygelse om
att svårigheterna icke behöva bliva så stora, att de skulle omöjliggöra reformens
förverkligande.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle i varje skoldistrikt finnas en
eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor.
Dock skulle två eller flera varandra närliggande skoldistrikt kunna förena
sig om en fortsättningsskola. Vidare skulle skoldistrikt efter prövning av

22

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Eders Kungl. Maj:t i särskilda fall kunna tills vidare befrias från skyldigheten
att inrätta fortsättningsskola. För barn, som icke erhållit fullständigt avgångsbetyg
från folkskola, skulle i stället för fortsättningsskola anordnas
ersättningsskola.

För lärjungarna skulle skolplikten omfatta en kurs av minst 360 undervisningstimmar.
Denna tid skulle av skoldistrikt genom särskilt beslut
kunna” utsträckas till högst 540 timmar. Kursen skulle fördelas i regel
på två år men i vissa fall kunna utsträckas över tre år. Skyldighet för
lärjunge att begynna sin fortsättningsskolkurs skulle inträda vid början
av'' den årskurs, som inträder närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från
folkskola eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits. Skolplikten
skulle i varje fall upphöra, då lärjunge fyllt aderton år. Rätt till befrielse
från'' fortsättningsskolplikten skulle tillkomma den, som erhåller
annan motsvarande undervisning eller på grund av sjukdom eller andra
omständigheter är förhindrad att besöka skolan. Dessutom skulle också
befrielse av andra anledningar i särskilda fall kunna erhållas. Likaledes
skulle uppskov med början av skolpliktens fullgörande kunna medgivas,
dock i regel för högst ett år och icke för längre tid än till det kalenderår,
under vilket den fortsättningsskolpliktige fyller femton år. För lärjungar
i ersättningsskola skulle gälla samma skolplikt som för lärjungar i egentlig
fortsättningsskola.

Beträffande genomförandet av bestämmelserna om skolplikten har departementschefen
starkt framhållit, att man icke i främsta rummet skall
lita till tvång utan i stället bygga dels på en väl planlagd upplysningsverksamhet
inriktad både på de unga själva och på deras föräldrar och
målsmän, dels på en effektiv tillsyn över de givna bestämmelsernas efterlevnad.

Riksdagen har i likhet med nästan alla dem, som förut sysslat med
det ifrågavarande reformförslaget, kommit till den bestämda övertygelsen,
att det ”icke skall bliva möjligt för fortsättningsskolan att förverkliga den
uppgift, som skulle tillkomma densamma i dess reformerade gestalt, med
mindre att skoldistrikten bliva skyldiga att upprätta erforderligt antal
skolor och ungdomen förpliktas att besöka dessa skolor. Det står emellertid
på samma gång klart för riksdagen, att, särskilt till en början, svårigheter
kunna komma att möta, då det blir fråga om att i verkligheten
genomföra skolplikten. Detta gäller såväl skoldistriktens som ungdomens
skyldigheter. Det blir därför efter riksdagens mening alldeles nödvändigt
att vid tillämpningen av bestämmelserna om skolplikten framgå med
nödig varsamhet och hänsyn. Framför allt böra därvid uppmärksammas de

23

Riksdagens skrivelse Nr 248.

betydande olikheter i fråga om förutsättningarna för fortsättningsskolors
anordnande, som förefinnas inom landet. Riksdagen anser sig fördenskull
hava all anledning att instämma i folkskolöverstyrelsens uttalande, att den
utsträckta skolplikten måtte, på samma gång den befästes genom lagbestämmelser,
ägnade att göra den alltmera undantagslös, införas med största möjliga
hänsyn till de svårigheter för kommunerna och de enskilda, med vilka
den i många fall måste bliva förenad. Det är med tillfredsställelse, som riksdagen
kunnat konstatera, att också departementschefen uttalat sitt livliga
instämmande i de gjorda yrkandena, att man på förevarande område bör gå
fram. med nödig försiktighet och varsamhet samt i främsta rummet söka
främja sakens framgång genom verksamt upplysningsarbete och genom en
ändamålsenligt ordnad tillsyn. Särskilt vill riksdagen uttala sin förväntan,
att reformens genomförande skall komma att ske i enlighet med det av departementschefen
gjorda uttalandet, att den tillämnade reformen icke kan
tänkas förverkligad i ett enda slag utan först så småningom och att alla
de medgivanden i fråga om de nya bestämmelsernas efterlevnad, som
verkligen visa sig vara av behovet påkallade, också komma att lämnas.

Vad beträffar de åtgärder, som kunna bliva erforderliga för att i vissa
fall av försummelse eller tredska bringa skolpliktsbestämmelserna till efterlevnad,
håller riksdagen för önskligt, att ett snabbare förfarande måtte
komma att tillämpas än det, som för närvarande är i motsvarande avseende
föreskrivet i fråga om folkskolan.

Vad angår de särskilda bestämmelserna om skoldistriktens skyldighet
att inrätta fortsättningsskolor, kan riksdagen i det hela taget ansluta sig till
vad Eders Kungl. Maj:t i detta hänseende föreslagit. Detsamma gäller också
i fråga om de föreslagna stadgandena angående lärjungarnas skolplikt. På
ett par punkter finner riksdagen sig dock böra uttala sig för vissa modifikationer.

Den ena gäller tiden för skolpliktens inträdande för lärjungarna.
Enligt förslaget skulle lärjungarna vara pliktiga att börja sin fortsättningsskolkurs
omedelbart efter slutad folkskola. Riksdagen instämmer visserligen
i att detta bör vara regel men håller dock före, att i vissa fall en annan
ordning kan komma att visa sig vara mera ändamålsenlig. Detta gäller
framför allt, då, såsom på landet ej sällan inträffar, de lärjungar, som
årligen avgå från folkskolan, äro få. I dylika fall måste läraren tydligen
i regel komma att undervisa två årskurser tillsammans. Vid sådant förhållande
synes det riksdagen kunna sättas i fråga, huruvida icke intagning
i fortsättningsskolan med fördel kunde ske blott vartannat år. Detta
skulle visserligen innebära, att vartannat år samtliga från folkskolan avgångna
lärjungar finge vänta ett år med fullgörande av sin fortsättnings -

24

Riksdagens skrivelse Nr 248.

skolplikt. Men anordningen skulle tillika medföra den fördelen för undervisningen,
att de årgångar lärjungar, som komme att gemensamt undervisas,
befunne sig i samma årskurs inom fortsättningsskolan. Möjlighet
till en anordning i nu angiven riktning synes riksdagen böra beredas, med
iakttagande dock därvid att densamma i varje särskilt fall bör göras till
föremål för prövning av vederbörande myndighet.

Även i fråga om den obligatoriska undervisningstidens fördelning på
ett bestämt antal år har riksdagen en erinran att göra. Enligt Eders Kungl.
Maj:ts förslag skulle denna tid kunna fördelas på minst två, högst tre år.
Av vad som yttras i propositionen framgår, att fördelningen på tre år är
tänkt att förekomma mera i undantagsfall. Denna mening delas av riksdagen,
som anser, att, särskilt då kursen omfattar sammanlagt blott 360
timmar, en fördelning på tre år bör få ske blott i särskilda undantagsfall
och medgivas först efter i stadgad ordning företagen prövning i
varje särskilt fall.

Riksdagen har redan i det föregående berört vissa av de yrkanden
en enskild motionär gjort i fråga om ersättningsskolans organisation och
därvid uttalat sig för större möjligheter till denna skolforms anpassning
efter olika förhållanden. Det synes också riksdagen nödigt, att den
allmänna föreskriften om ersättningsskolan i överensstämmelse härmed
erhåller en i någon mån vidare avfattning än i Eders Kungl. Maj:ts
förslag. Motionären har också yrkat, att stadgandet om ersättningsskolans
obligatoriska karaktär måtte få en mera uttrycklig formulering. Riksdagen
har emellertid ansett sig böra tolka Eders Kungl. Maj:ts förslag så, att
skoldistrikten visserligen hava samma förpliktelse att anordna fortsatt
undervisning för dem, som avgått från folkskola utan fullständigt avgångsbetyg,
som för övriga därifrån avgångna lärjungar, men att denna må
meddelas i ersättningsskola i stället för i egentlig fortsättningsskola.
Givetvis bör befrielse från denna förpliktelse i vederbörlig ordning kunna
vinnas, och det kan möjligen inträffa, att det blir nödvändigt att härvidlag
med hänsyn till de särskilda svårigheter, som kunna möta, oftare medgiva
befrielse än vad inrättande av en egentlig fortsättningsskola beträffar.

I nära samband med de svårigheter, som kunna komma att möta vid
skolpliktens genomförande, står frågan om en viss övergångstid, inom vilken
de nya bestämmelserna om fortsättningsskolan skola fullt träda i kraft.

Folkundervisningskommittén har i detta hänseeende föreslagit en tid
av fem år. I åtskilliga av de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena
har en längre övergångstid förordats. Såväl folkskolöverstyrelsen

25

Riksdagens skrivelse Nr 248.

8om departementssakkunniga hava emellertid instämt i kommitténs förslag,
och Eders Kungl. Maj:ts förslag ställer sig i stort sett på samma ståndpunkt.

Departementschefen framhåller, hurusom det är förenat med stora
vanskligheter att med någon större grad av säkerhet på förhand beräkna,
huru lång övergångstiden behöver vara. Han framhåller emellertid, hurusom
man vid en sådan beräkning icke bör utgå ifrån att fortsättningsskolan
vid övergångstidens slut skulle överallt vara anordnad enligt det nya
programmet. Om man exempelvis ville lägga en liknande måttstock på
folkskolan, skulle man ju kunna säga, att övergångstiden för denna skola
egentligen räcker ännu trots de 75 år, som förflutit, sedan den obligatoriska
folkskolan lagstadgades. Vad fortsättningsskolan angår, hänvisar departementschefen
särskilt till de svårigheter, som lärarfrågan kan vålla. Däremot
förmenar han, att man i regel icke behöver räkna med några större
svårigheter för skoldistrikten i ekonomiskt hänseende, därest staten, såsom
föreslås, helt och hållet övertager lärarnas minimiavlöning.

Departementschefen anser det i det hela taget vara missvisande att,
såsom från vissa håll gjorts, i förevarande avseende göra jämförelser med
förhållandena på folkskolans område, enär det här gäller en betydligt
kortare undervisningstid och fortsättningsskolan i regel torde kunna
använda folkskolans lokaler och inredningsmateriell. Härtill kommer,
att utvecklingen i vår tid på alla områden går betydligt snabbare än på
den tid, då den lagstadgade folkskolan tillkom.

Departementschefen håller visserligen före, att man bör vara försiktig
vid fastställande av övergångstidens längd. Att söka tvinga igenom reformen,
innan förutsättningarna äro för handen, skulle mera skada än
gagna den goda saken. Skoldistrikten måste få tid att vidtaga nödiga
förberedelser, och utrymme måste givas åt det behövliga upplysningsarbetet.

Å andra sidan betonar han, att det föreligger fara i att göra övergångstiden
för lång. Man kan nämligen då befara, att man i åtskilliga skol- »
distrikt, fastän förutsättningar för den nya fortsättningsskolans införande
där äro för handen, dock skulle uppskjuta vidtagandet av erforderliga åtgärder
till övergångstidens sista år och såmedelst onödigt fördröja reformens
förverkligande.

Vid sina överväganden har departementschefen kommit till ett instämmande
i huvudsak i kommitténs förslag om en övergångstid av fem
år. Då enligt hans mening den nya ordningen icke bör begynna att tilllämpas
förrän vid mitten av år 1919, har han ansett, att övergångstiden
skulle räcka till utgången av år 1924. Detta skulle innebära en övergångstid
av fem och ett halvt år. Från själva beslutets fattande i riksBihang
till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 81 höft. (Nr 248). 4

26

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dagen, till dess detsamma bleve fullt förverkligat, skulle då i själva verket
komma att förflyta något mera än sex och ett halvt år.

Riksdagen har med hänsyn till de svårigheter, som även av departementschefen
erkänts, icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot
en jämförelsevis så kort övergångstid som den föreslagna. De anförda
skälen för Eders Kungl. Maj:ts förslag hava dock synts riksdagen så vägande,
att riksdagen ansett sig böra ansluta sig till detta förslag. Riksdagen
delar nämligen departementschefens mening, att en alltför rundligt
tilltagen övergångstid skulle kunna komma att onödigtvis fördröja reformens
genomförande och därigenom bliva till mera skada än gagn.

Emellertid vill riksdagen särskilt understryka departementschefens uttalande,
att man icke kan förvänta, att samtliga skoldistrikt vid övergångstidens
slut verkligen skola hava sitt fortsättningsskolväsen fullt ordnat utan
att man måste gå ut ifrån att även efter övergångstidens förlopp komma att
finnas skoldistrikt, åt vilka Eders Kungl. Maj:t måste medgiva uppskov med
inrättande av obligatoriska fortsättningsskolor efter det nya programmet.
Riksdagen går ut ifrån att sådant uppskov också skall komma att lämnas
i alla de fall, då genom utredning blivit ådagalagt, att särskilda förhållanden
sådant påkalla. Då riksdagen menar, att man vid prövningen av
ansökningar om dylika medgivanden icke bör förfara alltför strängt, har
riksdagen ansett, att i Eders Kungl. Maj:ts förslag till bestämmelse om övergångstiden
bör vidtagas den förändringen, att orden »i särskilt trängande
undantagsfall» utbytas mot »då förhållandena sådant påkalla».

Vad förvaltningen av fortsättningsskolorna angår, har i det hela taget
enstämmighet rått därom, att dessa skolor i förvaltningshänseende höra i
görligaste mån sammanhållas med folkskolorna.

Departementschefen uttalar också som sin mening, att för fortsättningsskolornas
förvaltning böra så långt som möjligt anlitas sådana för
uppgiften lämpliga organ, som redan finnas. Endast om så sker, skall
man verkligen kunna tillgodogöra sig den erfarenhet och sakkunskap, som
förefinnas. I den utsträckning, som är möjligt, böra därför på samtliga
förvaltningsstadier de organ anlitas, som redan hava folkskolans ledning
om hand. Man bör i det hela taget, betonar han, vid ordnande av denna
förvaltning söka åstadkomma samverkan emellan olika krafter, så att de
olika slagen av erforderlig sakkunskap bliva på lämpligt sätt företrädda.
Departementschefen förordar därför folkundervisningskommitténs förslag,
att det för fortsättningsskolornas ledning i varje skoldistrikt visserligen
skall finnas en styrelse men att denna, där fortsättningsskolväsendet icke

27

Riksdagens skrivelse Nr 248.

är synnerligen omfattande, bör kunna utgöras av vederbörande skolråd
eller" folkskolestyrelse, skoldistrikten dock obetaget att i de fall, då en
särskild fortsättningskolstyrelse skulle anses vara av behovet påkallad, utse
en sådan. I en sådan särskild fortsättningsskolstyrelse skulle ordföranden,
liksom nu år fallet beträffande ordförande i folkskolestyrelse, väljas av
styrelsen själv. På orter, dår fortsättningsskolan fördelar sig på flera olika
typer, bör enligt förslaget under den gemensamma fortsättningsskolstyrelsen
kunna upprättas specialstyrelser för de särskilda skolorna eller grupperna
av skolor. I fråga om samtliga skolor, de må nu tillhöra vilken
typ som helst, betonas starkt, att näringslivet bör vara i nödig utsträckning
representerat inom de olika styrelserna. För att underlätta styrelsernas
tillsyn och ledning av fortsättningsskolorna skulle, där ortsförhållandena
sådant påkalla, särskild inspektör eller överlärare kunna tillsättas.
I likhet med vad som i motsvarande avseende nu gäller för folkskolorna
skulle fortsättningsskolornas lärare äga att utse en representant med rätt
att vara närvarande vid styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna
men icke i besluten.

Sambandet mellan folkskolorna och fortsättningsskolorna skulle taga sig
uttryck även däri, att domkapitlen skulle fungera som mellaninstanser även
i fråga om de senare skolorna.

Den centrala ledningen av fortsättningsskolväsendet skulle tillkomma
folkskolöverstyrelsen, vilken för detta ändamål skulle utrustas med lämpliga
sakkunniga krafter.

I propositionen framhålles vidare, att för regleringen av fortsättningsskolornas
förvaltning borde åvägabringas vissa bestämmelseurkunder. Att
gälla för hela riket skulle sålunda av Kungl. Maj:t utfärdas en allmän
stadga angående fortsättningsskolan, varjämte för fortsättningsskolorna inom
varje särskilt skoldistrikt skulle finnas ett reglemente. I fråga om ordningen
för uppgörande och fastställande av reglementena har departementschefen
anslutit sig till ett av folkskolöverstyrelsen i sådant avseende
framställt, i propositionen upptaget förslag. Det skulle tillkomma folkskolöverstyrelsen
bland annat att utarbeta normalreglementen att tjäna
till ledning vid uppgörande av förslag till reglementen för de särskilda
skoldistrikten.

Statens inspektion av fortsättningsskolorna skulle närmast ombesörjas av
folkskolinspektörerna. Departementschefen framhåller emellertid i avseende
härpå, att det redan nu kan förutses, att det ökade arbete, som härigenom
komme att påvila folkskolinspektörerna, säkerligen måste kräva någon ökning
i inspektörernas antal. Han har dock icke ansett sig för närvarande höra
förorda något förslag till riksdagen i sådan riktning. Inspektionens överlämnande
till folkskolinspektörerna bör emellertid enligt departements -

28

Riksdagens skrivelse Nr 248.

chefens mening icke få hindra, att särskild fackinspektion av dessa skolor
anordnas, där sådan kan anses erforderlig. Särskilt är sådan av nöden i
de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, och för dess åvägabringande bör
samarbete komma till stånd mellan folkskolöverstyrelsen och chefsmyndigheten
för yrkesundervisningen.

I fråga om besvärsmål i ärenden, som gälla fortsättningsskolorna, har
departementschefen i likhet med kommittén, folkskolöverstyrelsen och departementssakkunniga
förordat, att besvär i dylika fall skulle liksom i
fråga om folkskolorna närmast allt efter ärendenas natur anföras hos domkapitel
eller länsstyrelse. Departementschefen har dock icke ansett sig
kunna biträda ett av folkskolöverstyrelsen framlagt förslag, att överstyrelsen
borde inträda som instans mellan domkapitel, respektive länsstyrelse,
och Eders Kungl. Maj:t, utan förordar, att besvär över av domkapitel eller
av länsstyrelse fattade beslut böra anhängiggöras direkt hos Eders Kungl.
Maj:t. Han betonar emellertid, att tillbörligt inflytande på besvärsmålens
avgörande bör i varje fall tillförsäkras folkskolöverstyrelsen på så sätt, att
överstyrelsen erhåller tillfälle att avgiva utlåtanden över de besvär rörande
fortsättningsskolorna, som anföras hos Eders Kungl. Maj:t.

Till vad i propositionen föreslagits beträffande fortsättningsskolans
förvaltning och inspektion kan riksdagen i allt väsentligt ansluta sig.

Sålunda anser sig riksdagen kunna fullt och helt instämma i den
grundsatsen, att på förvaltningens område sambandet mellan folkskola och
fortsättningsskola bör, så långt ske kan, upprätthållas. Givetvis kunna förhållandena
på olika orter nödvändiggöra i viss mån olika anordningar.
Men i varje fall böra i största möjliga utsträckning samma förvaltningsorgan
komma till användning för båda skolarterna. Och detta bör gälla ej
mindre den centrala ledningen än även ledningen och administrationen på
mellanstadiet och i orterna. På alla förvaltningsstadier bör tillika eftersträvas
samverkan mellan representanter för olika erfarenhetsområden, så att tillgänglig
sakkunskap förvärvas och användes.. Sålunda bör överallt, där så
ske kan, inom skoldistrikten samarbete anordnas mellan representanter för
där befintliga olika slag av praktiska ungdomsskolor.

Av folkskolöverstyrelsen har blivit ifrågasatt, att i avseende å anförande
av besvär i ärenden rörande fortsättningsskolor denna myndighet
skulle insättas som besvärsinstans mellan domkapitlet, respektive länsstyrelsen,
och Eders Kungl. Maj:t. Departementssakkunniga hava skänkt förslaget sitt
understöd. Departementschefen har emellertid på anförda skäl icke ansett
sig kunna upptaga förslaget. Riksdagen har funnit sig böra ansluta sig till
sistnämnda ståndpunkt. Emellertid anser sig riksdagen böra i detta sam -

Riksdagens skrivelse Nr 248.

29

manhang uttala, att riksdagen icke hyser några principiella betänkligheter
emot att vissa slag av nu ifrågavarande ärenden överlämnas till vederbörande
centrala ämbetsverks avgörande. Riksdagen anser dock, att i sådant avseende
ingen åtskillnad bör göras mellan de ärenden, som angå fortsättningsskolan,
och dem, som gälla folkskolan. Då emellertid härutinnan tarvas
närmare utredning, anser sig riksdagen nu endast böra giva uttryck åt önskemålet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke åtminstone
vissa grupper av ärenden, som angå folkundervisningsväsendet
och som nu slutligen avgöras av Eders Kungl. Maj:t, äro av den beskaffenhet,
att de ej behöva komma under Eders Kungl. Maj:ts handläggning
utan kunna för avgörande överlämnas till folkskolöverstyrelsen. Det synes
nämligen riksdagen i det hela taget vara önskligt, att Kungl. Maj:t bleve
befriad från prövning av alla sådana ärenden, vilka med fördel kunna avgöras
på ett lägre stadium.

Vad nu ifrågavarande besvärsmål angår, anser sig riksdagen slutligen
böra tillägga, att riksdagen i likhet med departementschefen är av den
meningen, att det under alla förhållanden bör sörjas för att överstyrelsen
erhåller tillbörligt inflytande vid dessa ärendens behandling.

Stor enighet har under frågans föregående behandling rått därom, att
arvodet för lärarna vid fortsättningsskolorna borde ställas i ett visst förhållande
till folkskollärarnas avlöning. Därvid har också i enlighet med
vad som fastställdes redan år 1877, då arvodet till lärarna i fortsättningsskolorna
först bestämdes, gjorts gällande, att undervisningen i fortsättningsskolan
såsom mera krävande borde betalas något högre än undervisningen
i folkskolan. Även departementschefen ansluter sig till denna grundsats
men betonar på samma gång vikten av att arvodet så avväges, att fortsättningsskolorna
må kunna erhålla även de lärarkrafter, som de behöva
söka utanför folkskollärarkåren. Med utgångspunkt häri och i anseende till
svårigheten att alltid kunna påräkna lärare, som ensamma kunna övertaga
hela undervisningen i varje kurs, anser sig departementschefen böra förorda,
att i överensstämmelse med de departementssakkunnigas förslag arvodet
för undervisningen i den obligatoriska fortsättningsskolan beräknas
icke för kurs utan för undervisningstimme samt bestämmes till 2 kronor
50 öre för undervisningstimme.

Folkskolöverstyrelsen har beträffande undervisningen i ämnet arbetskunskap
föreslagit, att för beredande av möjlighet att för denna undervisning
vinna väl kvalificerade lärare måtte utgå ett något högre arvode, ett
förslag som vunnit de sakkunnigas understöd. Från båda hållen har förordats
en ökning av 50 öre. Eders Kungl. Maj:t har också i överens -

30

Riksdagms skrivelse Nr 248.

stämmelse härmed föreslagit, att för undervisning i ämnet arbetskunskap
till lärare, som förklarats därtill berättigad, skall utgå ett timarvode av
3 kronor.

För två av ämnena i fortsättningsskolan, nämligen slöjd och hushållsgöromål,
innebär förslaget blott ett provisoriskt ordnande av arvodesfrågan.
Anledningen därtill är att söka däri, att frågan om avlöning för undervisning
i dessa ämnen inom vissa fortsättningsskolan närstående läroanstalter
för närvarande är under utredning och inom den närmaste tiden
torde kunna förväntas föreligga till avgörande. För undervisning i manlig
och kvinnlig slöjd föreslås ett arvode av 1 krona 25 öre för undervisningstimme
och för undervisning i hushållsgöromål 5 kronor för arbetsdag, omfattande
minst fyra undervisningstimmar.

Arvodet för undervisningen i ersättningsskola föreslås till 1 krona 50
öre för undervisningstimme.

Beträffande statens bidrag till fortsättningsskolorna hade redan folkundervisningskommittén
förordat, att detsamma skulle utgöra hela det
stadgade minimiarvodet. Det skulle tillkomme skoldistrikten själva att
tillhandahålla lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell
samt bestrida övriga med undervisningen förenade utgifter. Detta
förslag, som vunnit allmän anslutning, har också vunnit Eders Kungl.
Maj:ts godkännande.

Riksdagen har särskilt bemärkt, att vad som av Eders Kungl. Maj:t
föreslås beträffande arvodet för undervisningen i slöjd och i hushållsgöromål
blott innebär ett provisoriskt ordnande av denna del av arvodesfrågan,
och anser sig böra uttala sin förväntan, att densamma snarast möjligt
erhåller en mera definitiv lösning. I övrigt har riksdagen icke funnit
anledning att göra någon erinran mot Eders Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag rörande avlöningen åt lärarna i de obligatoriska fortsättningsskolorna.

I samband med förslaget om avlöning åt lärarna vid de nya fortsättningsskolorna
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit löneförbättring åt de lärare, som
undervisa i de enligt de nu gällande bestämmelserna anordnade fortsättningsskolorna.
Detta förslag, som ansluter sig till en av folkskolöverstyrelsen
i ärendet gjord framställning, utgår ifrån att arvodet skulle utgöra 1 krona
50 öre för varje undervisningstimme, som faller utanför folkskolans lagstadgade
undervisningstid av 34 x/2 veckor. I propositionen hemställes i anslutning
härtill, att arvodet åt lärare i fortsättningsskola, anordnad enligt
kungl. kungörelsen den 11 september 1877, skall utgå med 270 kronor,
därest hela kursen om 180 timmar faller utanför folkskolans undervisningstid,
med 180 kronor, om 120 timmar falla utanför nämnda tid, och med

Riksdagens skrivelse Nr 248.

31

90 kronor, då blott 60 timmar falla utanför densamma, samt att då arvodet
utgör 270 kronor, 195 kronor skola bestridas av staten och 75 kronor
av skoldistriktet, då detsamma år 180 kronor, 130 kronor av staten
och 50 kronor af skoldistriktet och, då det är 90 kronor, 65 kronor av
staten och 25 kronor av skoldistriktet.

Riksdagen finner de i propositionen anförda skälen för en löneförbättring
åt de nuvarande fortsåttningsskolornas lärare vara övertygande och
vill därför godtaga Kungl. Maj:ts förslag jämväl i detta hänseende.

Såsom av det föregående framgår, skulle statens kostnader för fortsättning
sskolorna bestå däri, att staten skulle bidraga med hela minimiavlöningen
för de nya fortsättningsskolorna samt lämna ökat understöd till
avlöningen åt lärarna i de nuvarande fortsättningsskolorna.

I fråga om de kostnader, som härigenom skulle ådragas statsverket,
betonar departementschefen, att det med hänsyn till de olika faktorer, som
härutinnan komma att samverka, är omöjligt att på förhand för dessa
kostnader angiva några exakta belopp. På grundval av vissa beräkningar
kommer han emellertid till den slutsatsen, att kostnaderna för de obligatoriska
fortsättningsskolorna, då reformen blivit fullständigt genomförd,
kunna antagas uppgå till omkring 4,500,000 kronor årligen. Av denna
summa beräknas dock blott 225,000 kronor erfordras för den del av året
1919, under vilken skolorna skulle begynna inrättas, eller under senare
hälften av samma år. Kostnaderna för avlöningen åt de nuvarande
fortsåttningsskolornas lärare uppskattas till 423,000 kronor. Med utgångspunkt
från dessa båda summor skulle då kostnaderna för år 1919 närmast
beräknas till sammanlagt 648,000 kronor. Då det emellertid kan förväntas,
att åtskilliga av de nu befintliga fortsättningsskolorna komma att förvandlas
till obligatoriska fortsättningsskolor enligt den nya ordningen, anser
departementschefen, att till undvikande av dubbelräkning den angivna summan
bör något minskas, varför han förordar, att statens kostnader för
arvoden åt lärarna vid fortsättningsskolorna för år 1919 beräknas till

600,000 kronor. Till detta belopp har Eders Kungl. Maj:t föreslagit att
förslagsanslaget till understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola
måtte höjas.

Mot de gjorda beräkningarna angående statens bidrag till avlönande
av lärare vid fortsättningsskola har riksdagen intet att erinra.

Departementssakkunniga hava verkställt vissa beräkningar angående
de kostnader, som skulle erfordras för anordnande av utbildning skurser
för fortsåttningsskolornas lärare. Dessa beräkningar ligga till grund för Eders

32

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Kungl. Maj:ts hemställan om anslag för ifrågavarande ändamål. Propositionen
utgår ifrån att under år 1919 skulle anordnas åtta kurser i jordbruk,
två kurser i industri, en kurs i handel, en kurs i matlagning och
en kurs i sömnad. Statsbidraget till dessa kurser föreslås av Eders Kungl.
Maj:t skola utgöra sammanlagt 60,000 kronor.

Ej heller beträffande beräkningarna av kostnaderna för utbildningskurserna
har riksdagen funnit anledning att framställa någon särskild erinran.
Riksdagen vill emellertid i detta sammanhang framhålla önskvärdheten
därav, att överstyrelsen vid anordnandet av kurserna måtte
tillse, att de erhålla en sådan förläggning, att behovet av dylika kurser
på skilda trakter inom riket blir tillbörligen tillgodosett. Ur denna synpunkt
synes det böra vara överstyrelsen angeläget att vid förberedandet
av kursernas anordning sätta sig i förbindelse med lämpliga ortsrepresentanter
inom olika delar av landet.

Högre folkskolan.

Enligt det i propositionen innefattade förslaget skulle, såsom redan
förut nämnts, den högre folkskolan bliva i viss mening en parallellform
till fortsättningsskolan med uppgift att bereda sådana barn, vilka — i
motsats till de barn, som övergå till fortsättningsskolan — efter avslutad
folkskolekurs äro i tillfälle att ännu under något eller några år odelat
ägna sig åt fortsatt dagligt skolarbete för vinnande av förberedelse för inträde
i praktiskt arbete, ett vidgat mått av medborgerlig praktisk bildning
med — då så lämpligen kan ske — inriktning på olika grenar av
arbetslivet i skolans omgivning.

Den högre folkskolan, som är en gammal skolform här i landet, har —
heter det i propositionen — under den förflutna tiden haft att kämpa med
åtskilliga svårigheter av ekonomisk och organisatorisk natur men det
oaktat så småningom tillvunnit sig ett allt större förtroende och befinner
sig för närvarande i en lovande utveckling, i synnerhet sedan de på den
senare tiden allt mera framträdande ansträngningarna att giva åt skolans
undervisning en starkare inriktning på det praktiska livet krönts med
ökad framgång. Emellertid åtnjuter skolan för att kunna fullfölja denna
riktning ett otillräckligt ekonomiskt understöd, vartill kommer, att nu
gällande författningsbestämmelser lägga vissa hinder i vägen för skolans
utveckling i önskvärd riktning.

Det föreliggande förslaget går nu ut på att undanrödja dessa brister
och på samma gång åt formerna för skolans arbete förläna en högre grad
av stadga, än de hittills haft.

33

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Enligt förslaget skulle den högre folkskolans organisation i likhet med fortsättningsskolans
anpssas efter de särskilda behov, som förefinnas å den ort,
där skolan är belägen. Den skulle sålunda på vissa platser få till uppgift
att utöver folkskolans kurs meddela ett högre mått av mera allmänt
hållen medborgerlig bildning. På andra orter åter skulle den bäst motsvara
förefintliga behov, om den, utan att uppgiva sitt allmänbildande
syfte, inriktade sitt arbete på att bibringa lärjungarna en utbildning i
riktning mot ett visst yrke. Den högre folkskolan skulle alltså liksom
fortsättningsskolan kunna fördela sig på en allmän och en yrkesbestämd
typ. Genom att väcka lärjungarnes intresse för och inrikta deras håg
på de praktiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande utbildning
skulle den yrkesbestämda högre folkskolan komma att för det flertal
barn, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska livet, utgöra en
\dda säkrare förberedelse än sådana studier, som leda till realskolexamen.

Då av de båda typer, under vilka den högre folkskolan sålunda skulle
kunna förekomma — den allmänna och den yrkesbestämda — den sistnämnda
på grund av sitt behov av fackbildade lärare, av särskild inrednings-
och undervisningsmateriell o. s. v. givetvis komme att draga större
kostnader än den allmänna typen, föreslås, att densamma måtte erhålla
ett rikligare understöd än det som ifrågasättes för den allmänna typen,
varför förordas, att till den yrkesbestämda högre folkskolan måtte utgå
statsunderstöd efter i huvudsak samma grunder, som kunna komma att
gälla i fråga om den kommunala mellanskolan.

Liksom beslut av Eders Kungl. Maj:t redan erfordras för att högre
folkskola skall bliva erkänd såsom kommunal mellanskola, skulle det ock
bero på prövning av Eders Kungl. Maj:t, huruvida högre folkskola skulle
erkännas såsom yrkesbestämd högre folkskola med rätt till det högre statsunderstöd,
som skulle komma att utgå till skola av denna typ.

Rörande antalet årsklasser i den högre folkskolan är för närvarande
bestämt, att statsunderstöd kan åtnjutas till högst fyra ettåriga årsklasser
och i varje årsklass till högst två parallella avdelningar. Sammanlagda
antalet lärjungar i årsklassens båda avdelningar skall utgöra minst 36.
Emellertid — säges det i propositionen — finnes intet, som hindrar, att
en och samma kommun upprättar flera högre folkskolor och att dessa
ställas under gemensam ledning och styrelse samt till och med inrymmas
i samma byggnad. Då så är förhållandet, kommer lätt den nu föreskrivna
begränsningen av antalet parallellavdelningar att bliva mera skenbar än
verklig. Det föreslås därför, att för framtiden icke någon begränsning av
antalet parallellavdelningar inom viss årsklass må bestämmas, utan att det
må stå kommun fritt att upprätta det erforderliga antalet sådana avdelBihang
till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 höft. (Nr 248). 5

34

Riksdagens skrivelse Nr 248.

ningar. Härvid bör emellertid som villkor för statsunderstöds utgående
till de olika avdelningarna föreskrivas, att ny avdelning ej må komma i
åtnjutande av statsunderstöd, förr än de redan förefintliga avdelningarna
omfatta ett bestämt angivet antal lärjungar. I sådant avseende föreslås i
fråga om allmän högre folkskola minst 35 och i fråga om yrkesbestämd
sådan skola minst 30 på varje avdelning.

Med den möjlighet att anordna parallellavdelningar, som sålunda föreslagits,
skulle mera sällan komma att yppa sig behov av att inom ett och
samma skolområde upprätta mer än en högre folkskola med allmän läggning
samt mer än en för vart och ett av de olika yrken, för vilka här
avsedd undervisning kan komma ifråga. I propositionen föreslås, att
det skall bero på Eders Kungl. Maj:ts beslut, huruvida så skall i de särskilda
fallen få ske.

På orter, där blott en högre folkskola finnes upprättad, skall denna
enligt förslaget vara gemensam för gossar och flickor.

För närvarande finnas inga i författningsväg givna allmänna bestämmelser
angående den högre folkskolans undervisningsfllan. Någon enhetlig
läroplan, såsom för t. ex. de allmänna läroverken, har för högre folkskolan
icke synts önskvärd, enär varje sådan skola för att väl kunna fylla sin
uppgift på den ort, där den är förlagd, måste i icke oväsentliga avseenden
anpassa sin undervisning efter de förhållanden, som där råda inom
såväl det medborgerliga livet som näringslivet. Det föreslås emellertid nu,
att vissa mera allmänna bestämmelser om läroplanen skola utfärdas av Eders
Kungl. Maj:t och att överstyrelsen därefter bör i enlighet med dessa uppgöra
vissa ej allt för få typer av läroplaner. Dessa skulle tjäna de lokala
skolstyrelserna till hjälp och ledning vid uppgörande av förslag till den
läroplan, vilken skulle fastställas av överstyrelsen. Departementschefen
betonar särskilt i fråga om läroplanen, att även om det varken är behövligt
eller ens möjligt att undervisningen i den högre folkskolan erhåller
samma starka koncentration kring ett fåtal ämnen, som i fortsättningsskolan
kan anses erforderlig, han dock i varje fall håller det för synnerligen
viktigt, att en anhopning av en massa olika undervisningsämnen
sorgfälligt undvikes.

I nära sammanhang med frågan om undervisningen i den högre folkskolan
står spörsmålet om skolans utrustning i fråga om undervisningslokaler
samt undervisnings- och inredningsmateriell. Härom utsäges i
propositionen, att den högre folkskolan torde i allmänhet, ehuru givetvis
särskilda byggnader kunna i åtskilliga fall vara av nöden, kunna få sitt
behov av undervisningslokaler tillgodosett inom byggnader, som uppförts
och utrustats gemensamt för folkskolan och dess överbyggnader. Emeller -

35

Riksdagens skrivelse Nr 248.

tid är det — heter det vidare i propositionen — uppenbart, att, för att
den högre folkskolan skall kunna bedriva sin undervisning efter de grunder,
som förut angivits, den måste förses med lämpliga lokaler och med övrig
utrustning, som erfordras för undervisningen. Bland villkoren lör statsbidrags
utgående till högre folkskola föreslås därför den bestämmelsen, att
skolan skall hava till sitt förfogande tjänliga och tillräckliga undervisningslokaler
samt erforderliga skolmöbler och undervisningsmedel.

I fråga om den högre folkskolans lärotid finnes nu bestämt, att undervisningen
skall fortgå 30 veckor varje år, därest ej Eders Kungl. Maj.t på
gjord ansökan annorlunda bestämmer. Emellertid har så gott som undantagslöst
för de under de senare åren inrättade högre folkskolorna på
begäran av de lokala myndigheterna bestämts väsentligen längre lärotid,
i allmänhet densamma, som gällt för folkskolan på den ort, där den nya
högre folkskolan upprättats. Skäl anses därför nu föreligga, att de båda
skolarterna erhålla samma författningsenliga lärotid, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att såsom nu efter ansökan medgiva undantag. Det föreslås
därför, att undervisningen skall pågå minst 34 1/2 läsveckor om året, påskoch
pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade, därest ej Eders
Kungl. Maj:t på gjord ansökan annorlunda bestämmer.

Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så lång tid, som ovan
stadgats, men beror detta därav, att skolan eller viss klass eller klassavdelning
av densamma, för vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret
inrättats eller ock under kalenderåret upphört, skulle skolan äga
bekomma statsbidrag i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen
pågått.

I kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre
folkskolor är bestämt, att »understöd må kunna utgå till skolor, som fätett
eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas». Genom denna bestämmelse
är möjligheten att upprätta högre folkskolor begränsad av den territoriella
skoldistriktsindelningen. Denna begränsning har emellertid visat
sig hinderlig för uppkomsten av högre folkskolor. Särskilt i sammanhang
med senare tiders utveckling i fråga om industri och samfärdsel har
det uppstått åtskilliga tätbefolkade samhällen, företrädesvis å större
industri- och stationsplatser, vilka i de flesta fall bildat municipalsamhällen,
i vissa fall även kommuner utan att samtidigt övergå till självständiga
skoldistrikt. Även i sådana samhällen skulle en högre folkskola i många
fall vara en lämplig skolform för tillgodoseende av den där uppväxande
ungdomens behov av fortsatt utbildning. För att möjliggöra en sådan
anordning föreslås nu, att det måtte bestämmas, att vilken som helst av
Eders Kungl. Maj:t godkänd kommunal territoriell samfällighet t. ex.

36

Riksdagens skrivelse Nr 248.

ett municipaleamhälle ensamt eller tillsammans med ett annat municipalsamhälle
eller tillsammans med visst skoldistrikt eller viss kommun, som ej
utgör eget skoldistrikt, eller derå skoldistrikt eller områden av nu nåmnt
slag — må kunna bilda ett skolområde, som kan upprätta en statsunderstödd
högre folkskola och åtaga sig därmed följande förpliktelser.

Beträffande förvaltningen och ledningen av den högre folkskolan föreslås,
att det måtte bestämmas, att den högre folkskolan skall i likhet med
fortsättningsskolan framdeles såsom hittills stå under inseende av folkskolöverstyrelsen.
Dock torde detta inseende, vad beträffar den högre folkskolan,
böra, såsom jämväl hittills varit fallet, antaga en mera omedelbar
karaktär och närmast bliva jämförligt med det inseende folkskolöverstyrelsen
har att utöva över folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.
Aven åt folkskolinspektörerna bör fortfarande! inrymmas — närmast under
folkskolöverstyrelsen — viss inspektionsbefogenhet i fråga om den högre folkskolan.
I samma mån som en högre folkskola antager en starkare utpräglad
yrkesbestämd karaktär, erfordras — anmärkes det i propositionen — i
fråga om den mera speciella fackundervisningen vid en sådan skola, liksom
vid motsvarande slag av fortsättningsskolor, särskild fackinspektion, vilken
emellertid i regel torde kunna uppdragas åt samma personer, som få sig
anförtrott att utöva motsvarande inspektion vid fortsättningsskolor, lärlingsskolor
m. fl. andra praktiska ungdomsskolor. För anordnande av nu senast
berörda inspektion liksom ock för ledningen av den yrkesbestämda högre
folkskolan i vissa andra avseenden påkallas samarbete mellan folkskolöverstyrelsen
och de centrala myndigheter, åt vilka omsorgen om landets
industri och näringar i allmänhet är anförtrodd.

För högre folkskola skall enligt förslaget finnas en av minst fem
personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansättning, revision av dess
räkenskaper m. in. skola bestämmelser finnas i det för skolan fastställda
reglementet. År undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska
utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp och åtnjuter skolan
med hänsyn därtill högre statsunderstöd, skall reglementet innehålla bestämmelse
därom, att minst två i sådant yrke sakkunniga personer skola
vara medlemmar av skolstystyrelsen.

Högre folkskola skall enligt förslaget vara försedd med av Eders Kungl.
Maj:t fastställt reglemente samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Behörighet till anställning som lärare vid högre folkskola har hittills
kunnat förvärvas på tre olika sätt. Först och främst har behörighet till
ämneslärartjänst vid allmänt läroverk medfört behörighet även till lärartjänst
vid högre folkskola. Vidare hava väl vitsordade studier vid uni -

37

Riksdagens skrivelse Nr 248.

versitet tillika med praktisk utbildning för lärarkallet antingen vid folkskoleseminarium
eller på annat av Eders Kungl. Maj:t godkänt sätt medfört
dylik behörighet. Slutligen har Eders Kungl. Maj:t kunnat tillerkänna nu
ifrågavarande behörighet åt den, som med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen
och därefter antingen förkovrat sig genom fortsatta studier eller
ock blivit väl vitsordad för tjänstgöring vid högre folkskola, högre avdelning
av folkskola eller annan motsvarande läroanstalt. Av folkskolöverstyrelsen
har nu föreslagits vissa ändringar i fråga om de båda sistnämnda
slagen av behörighetsvillkor. 1 fråga om det förra av dessa föreslås en
uttrycklig bestämmelse om att de däri avsedda universitetsstudierna böra
gälla ämnen tillhörande den högre folkskolans ämneskrets. Vidare
likställas — med hänsyn till de yrkesbestämda högre folkskolornas
behov av fackbildade lärare — studier vid teknisk högskola, handelshögskola,
lantbruksinstitut och skogshögskola med universitetsstudier. I fråga
om det senare slaget av behörighetsvillkor föreslås en skärpning så tillvida,
som det för framtiden skulle fordras att efter avlagd folkskollärarexamen
hava både bedrivit fortsatta studier i ämnen tillhörande den högre
folkskolans ämneskrets och tjänstgjort vid folkskolans överbyggnader eller
därmed jämförliga läroanstalter. Slutligen skulle i fråga om alla tre behörighetsvillkoren
gälla, att den däri avsedda tjänstgöringen skulle omfatta
minst två år.

De av folkskolöverstyrelsen sålunda föreslagna behörighetsvillkoren
innebära i åtskilligt en ej oväsentlig skärpning av nu gällande bestämmelser.
Med hänsyn till de uppgifter, som för framtiden skulle tillkomma
den högre folkskolan, förklarar departementschefen sig anse en sådan
skärpning för vissa fall otvivelaktigt motiverad. Emellertid ligger det
enligt hans mening vikt uppå att rörelsefriheten vid val av lärare ej allt för
mycket bindes. Den högre folkskolan kan nämligen vara betjänt av att erhålla
lärare — särskilt tänker han härvid på fackbildade lärare samt speciellt
dugande folkskollärare — även om dessa tjänstgjort vid läroanstalt av
annan beskaffenhet än de nyssnämnda, exempelvis folkskolans högre avdelning,
yrkesskola o. s. v. Innan föreskrifterna om behörighet till lärarbefattning
vid högre folkskola av Eders Kungl. Maj:t utfärdas, finner
departementschefen därför vissa jämkningar i folkskolöverstyrelsens nu
berörda förslag böra vidtagas.

Enligt förslaget skola vid högre folkskola finnas minst så många
ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras,
skola dessutom vara anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring
ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare skola kunna anställas
såväl män som kvinnor. Högre folkskolan skall förestås av en för viss
tid utsedd manlig eller kvinnlig rektor.

38

Riksdagens skrivelse Nr 248.

I fråga om lärares tjänstgöringsskyldighet föreslås för lärare vid allmän
högre folkskola 28 å 24 timmar, för lärare vid yrkesbestämd högre
folkskola 26 å 22 timmar samt för lärare med fullständig tjänstgöring,
som tillika innehar förordnande som rektor, 24 å 20 timmar, allt för
läsvecka räknat.

Vad angår ordinarie lärares tillsättande samt förordnande av rektor
föreslås i propositionen, att vad därom är bestämt rörande kommunala
mellanskolor skall väsentligen vinna tillämpning även på högre folkskola.

Undervisningen i den högre folkskolan skall enligt förslaget vara
avgiftsfri, och det bör uttryckligen betecknas som ett undantagsförhållande,
att terminsavgifter där må i enstaka fall, exempelvis i fråga om lärjungar
ifrån annat skolområde, kunna förekomma efter medgivande av Eders Kungl.
Maj:t. Undervisningen för medellös lärjunge bör under alla förhållanden
vara avgiftsfri.

Rörande lärarpersonalens avlöning samt grunderna för bestämmande
av statsbidrag sätter propositionen i utsikt förslag därom till riksdagen i
sammanhang med förslag till löne- och pensionsleglering för lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter ävensom i samband därmed
fullständig kostnadsberäkning angående den höjning av det för närvarande till
de högre folkskolorna utgående anslaget, som kan bliva erforderlig. För
ändamålet har Eders Kungl. Maj:t redan i innevarande års statsverksproposition,
i avbidan på proposition i ämnet, för ändamålet beräknat en ökning
av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till de högre folkskolorna med 293,000 kronor.

Riksdagen finner den förebragta utredningen ådagalägga önskvärdheten
av att den högre folkskolan, i samband med ordnandet av våra praktiska
ungdomsskolor i allmänhet, på lämpligt sätt inordnas i systemet av dessa.
Denna skolform synes nämligen kunna bliva av särskilt gagn för den
del av ungdomen, som efter avslutad folkskolekurs av olika anledningar
icke omedelbart övergår till arbetsanställning och som därför också har
behov av och tillfälle till en daglig, mera omfattande undervisning ån
den fortsättningsskolan kan erbjuda.

Mot förslaget att giva den högre folkskolan en friare ställning i fråga
om den territoriella skolområdesindelningen än den hittills haft finner
riksdagen ingen anledning till erinran. Detsamma gäller ock de punkter
i förslaget, vilka avse skolartens uppdelning på olika typer, klassavdelningarnas
anordning i fråga om antal och lärarekrafter ävensom
skyldighet för skolområdet att tillhandahålla skolan tjänliga och tillräckliga
undervisningslokaler samt erforderliga skolmöbler och undervisnings -

39

Riksdagens skrivelse Nr 248.

medel. Att skolan bör vara försedd med vederbörligt fastställt reglemente
finner riksdagen jämväl självfallet Mot vad förslaget innehåller ifråga
om skolavgifter finner riksdagen icke heller någon anledning till anmärkning.

Enligt fö) slaget skulle läsåret vid högre folkskola omfatta 34 1/2 läsveckor
om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade,
därest ej Eders Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämmer.
Emellertid skulle, efter vad riksdagen inhämtat, de vid skolorna
anställda lärarna vara skyldiga att för den dem tillkommande avlöningen
årligen meddela undervisning intill 36 veckor i alla de fall, då en sådan
tjänstgöring i skolans reglemente påfordrades. Av tillgängliga uppgifter
har riksdagen inhämtat, att vid åtskilliga av de ''nuvarande högre folkskolorna
antalet årliga läsveckor uppgår till eller överstiger 36. Riksdagen
tror sig tillika hava anledning antaga, att en allmännare utsträckning av
läsåret vid nu ifrågavarande skolor torde vara att förutse. Enligt riksdagens
mening måste också en sådan utveckling anses gå i den rätta
riktningen, då det givetvis är önskvärt, att arbetet vid en statsunderstödd
läroanstalt med lärarkrafter, vilkas tjänstgöring avses helt för anstalten,
pågår under så lång tid, att den årliga arbetstiden kan anses
vara ordentligt utfylld för lärjungarna, vilka ju dock befinna sig på ett
högre åldersstadium än folkskolans lärjungar, och för att lärarna tillika
få sig tilldelad en tjänstgöring av den omfattning, att en för deras
utkomst tillräcklig lön därav motiveras. Riksdagen förbiser icke, att det,
för bevarandet av sambandet mellan folkskolans och den högre folkskolans
lärotider och för beredande i sammanhang därmed av tillfälle för
lärjungarna även vid den högre folkskolan att deltaga i det praktiska arbetet
utanför skolan, på sina håll kan vara önskligt, att möjlighet till ett
något kortare läsår förefinnes. En sådan möjlighet torde emellertid kunna
beredas därigenom att det, på samma gång det fastslås att läsåret i regel
bör omfatta minst 36 veckor, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar
däri inberäknade, tillika medgives, att Eders Kungl. Maj:t må i särskilda
fall, då förhållandena därtill föranleda, kunna annorlunda förordna. Genom
en sådan bestämmelse sker icke någon saklig ändring i det nu föreliggande
förslaget. Men genom den formulering bestämmelsen erhåller
vinnes, att den anordning, som måste anses vara den i allmänhet önskvärda,
också i själva bestämmelsen framhålles såsom den ordinära, under
det att åter den anordning, som i verkligheten kommer att tillämpas
mera i undantagsfall, även i bestämmelsen framstår såsom en undantagsanordning.

40

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Beträffande den högre folkskolans styrelse och förvaltning håller riksdagen
för önskvärt, att det uttryckligen måtte i blivande allmänna bestämmelser
utsägas, att skolans rektor skall, såvida icke Eders Kungl. Maj:t
i särskilt fall annorlunda bestämmer, vara medlem av skolans styrelse. Riksdagen
anser sig tillika böra understryka departementschefens uttalande
angående betydelsen av att ett tillräckligt antal yrkessakkunniga personer
inväljas i de yrkesbestämda skolornas styrelse. Riksdagen förutsätter givetvis
därvid, att även andra för skolornas ledning och förvaltning betydelsefulla
synpunkter bliva vid val av styrelseledamöter tillgodosedda.

Vad lärarekompetensen beträffar, instämmer riksdagen fullständigt i
det av departemensschefen gjorda uttalandet såväl i fråga om vikten av
en skärpning i vissa fall av samma kompetens utöver vad som nu därom
gäller som ock rörande önskvärdheten av att rörelsefriheten vid val av
lärare ej genom för trånga bestämmelser allt för starkt bindes.

Riksdagen har bemärkt, att i det av folkskolöverstyrelsen framlagda
förslaget till kompetensbestämmelser ordningen mellan de olika grupperna
av lärarkandidater, som här äro i fråga, avviker från nuvarande bestämmelser,
men riksdagen har ansett sig böra antaga, att den sålunda förändrade
ordningen mellan de olika grupperna icke innebär någon antydan
därom, att en lärarekandidat på grund av tillhörigheten till den ena eller
andra gruppen skall anses äga något särskilt företräde framför övriga
utan att ett sådant företräde i varje fall skall uteslutande grundas på den
reala kompetens lärarekandidaten kan besitta.

I fråga om sagda kompetensbestämmelser anser sig riksdagen även
böra uttala, att jämväl behörighet till ämneslärartjänst vid folkskoleseminarium
synes böra medföra behörighet till ämneslärartjänst vid högre
folkskola.

Lärlings- och yrkesskolor.

Enligt det förslag till ett enhetligt system av praktiska ungdomsskolor,
som innefattas i propositionen, skulle för de minderåriga, vilka
genomgått den obligatoriska fortsättningsskolan och äro anställda i hantverk,
industri, handel eller husligt arbete, beredas tillfälle till genomgång
av lärling sskola. För dem, som genomgått lärlingsskolan och önska ytterligare
förkovra sig i sitt fack, skulle möjlighet finnas att genomgå
yrkesskola.

41

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Lärlingsskolans ändamål skall enligt förslaget vara att bereda ungdomen
tillfälle att, samtidigt med inhämtandet av den praktiska yrkesfärdigheten
genom arbete i hantverkets, industriens, handelns eller det
husliga arbetets tjänst, förvärva de för ett framgångsrikt arbete inom de
olika arbetsområdena nödvändiga teoretiska färdigheter, som det praktiska
deltagandet i arbetet utanför skolan icke kan åstadkomma.

Undervisningen i lärlingsskola skall ordnas på två årskurser, vardera
omfattande ett läsår å 8—9 månader. Undervisningen skall pågå minst
6 — i fråga om handel och husligt arbete minst 8 — och i medeltal
högst 12 timmar i veckan samt förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. in.

o OO O

och kl. 8 e. in. I vissa fall skall undervisningen efter särskild prövning
kunna utsträckas till kl. 9 e. m.

Läroämnena i lärlingsskolan komma att växla allt efter skolans särskilda
uppgifter men skola i varje fall begränsas till ett fåtal ämnen, omkring
vilka lärlingsskolans undervisning kan på lämpligt sätt koncentreras.
I lärling sskolor för hantverk och industri skola sålunda läroämnena utgöras
av yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning,
vartill såsom frivilliga ämnen kunna komma ett främmande språk samt
därutöver för kvinnliga lärjungar någon undervisning i hemmets skötsel
och vård. I lärling sskolor för handel skall undervisningen samla sig
kring ämnena handelsteknik, ekonomisk geografi med produktionslära
samt handelsrätt och nationalekonomi, vartill såsom frivilliga
ämnen kunna komma främmande språk, stenografi och maskinskrivning.
I lärling sskolor för husligt arbete skall undervisningen grupperas
kring ämnena praktiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård,
vartill såsom frivilliga ämnen kunna allt efter olika ortsförhållanden
komma trädgårdsskötsel m. fl. ämnen.

Lärlingsskolan skall så långt som möjligt uppdelas i skilda yrkesavdelningar
och undervisningen skall i görligaste mån anpassas efter lärjungarnas
yrken.

Vid lärlingsskolorna böra, där så befinnes lämpligt, särskilda kurser
-anordnas, avsedda Lör äldre arbetare med grundlig yrkeserfarenhet, vilka
ej varit i tillfälle att genomgå någon lärlingsskola.

Till lärare böra personer med verklig yrkesutbildning i så stor utsträckning
som möjligt anställas. Lärarna förordnas av de lokala skolstyrelserna,
föreståndarna av chefsmyndigheten.

Skolstyrelsen skall bestå av minst 5, högst 9 ledamöter, med föreståndaren
såsom självskriven ledamot. Av styrelsens ledamöter skall det antal,
som är närmast över hälften, utgöras av representanter för de praktiska
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 käft. (AV 248.) 6

42

Riksdagens skrivelse Nr 248.

yrkena, såväl arbetsgivare som arbetare. Under styrelsen kunna, där så
erfordras, tillsättas specialstyrelser för vissa grupper av skolor. Finnes
inom samma kommun förutom lärlingsskola även däremot svarande yrkesbestämd
fortsättningsskola, bör samarbete mellan dessa skolor åstadkommas,
t. ex. därigenom, att någon representant för det praktiska arbete,
varom undervisning i dem meddelas, insättes såsom medlem i båda skolornas
styrelser.

Varje skolas organisation och verksamhet skall fastställas genom ett
reglemente, vilket, efter förslag av skolans styrelse, prövas och fastställas
av chefsmyndigheten.

Lärlingsskolorna skola vara kommunala inrättningar. Det skall ankomma
på kommun att besluta upprättande av lärlingsskola. Kommun
skall också äga befogenhet att, där så anses lämpligt, besluta om införande
av lärlingsskolplikt för i hantverk, industri, handel och husligt arbete
anställda minderåriga. Med minderårig förstås i överensstämmelse med
stadgandet i lagen om arbetarskydd den, som är under 18 år. Skolplikten
skall kunna omfatta högst 9 månader årlig undervisning under
högst 2 läsår med i medeltal högst 12 undervisningstimmar i veckan.
När den minderårige uppnått 18 års ålder, skall skolplikten upphöra.
Inom nu angivna gränser skall kommun äga frihet att giva åt skolplikten
den utsträckning, vartill förhållandena kunna föranleda. Det
önskemålet uttalas emellertid av departementschefen, att, om skolplikt
införes, denna må träffa så många yrken som möjligt, så att den icke må
giva anledning till att det för vissa yrken blir svårare att erhålla lärlingar
än för andra.

Minderårig, som icke varit i tillfälle att genomgå fortsättningsskola,
skall det oaktat kunna intagas i lärlingsskola, om han fyllt 15 år och
visar sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans
undervisning.

Vad särskilt beträffar lärlingsskolor för husligt arbete, föreslås, att
dessa i mån av utrymme skola stå öppna även för sådana flickor, vilka i
hemmet eller på annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att
detta dock kan sägas vara förvärvsarbete, samt äro fria från fortsättningsskolplikt.

Departementschefen ger uttryck åt den uppfattningen, att lärlingsskolplikten
bör kunna ordnas oberoende av utgången av den nu pågående
utredningen om en lärlingslag, och anser överhuvud, att frågan om de
åtgärder, som möjligen kunna erfordras för att göra skolplikten effektiv,
bör tagas under närmare övervägande, sedan någon större erfarenhet vunnits
om huru saken vid det praktiska genomförandet kommer att utveckla

43

Riksdagens skrivelse Nr 248.

sig. Departementschefen ger därmed tillika uttryck åt den övertygelsen,
att, i samma mån som en ordnad lärlingsundervisning kommer att visa
sina frukter och det för ungdomen och dess målsmän liksom ock för arbetsgivarna
blir klart, vilken fördel en sådan undervisning kommer att
medföra, det också skall utan några starkare tvångsåtgärder bliva möjligt
att få lärlingsskolplikten ordnad på ett tillfredsställande sätt.

Kostnaderna för lärlingsskolornas underhåll skola bestridas dels av
staten, dels av kommun. Statens bidrag skall utgå dels till lärares och
föreståndarens löner med belopp motsvarande 2/3-delar av minimiarvodena,
dels till undervisningsrnateriell med belopp motsvarande hälften, i vissa
undantagsfall 2/3-delar av kostnaderna för desamma. För statsbidragens
åtnjutande föreslås vissa, i propositionen närmare angivna villkor. Bland
dessa ingår bestämmelsen, att arvoden åt lärare skola utgå med belopp,
beräknade efter i medeltal minst 4 kronor för varje undervisningstimme
vid lärlingsskolor för industri, hantverk eller handel, samt minst 2 kronor
vid lärlingsskola för husligt arbete.

Av vad riksdagen i det föregående anfört angående det enhetliga system
av ungdomsskolor, som det föreliggande förslaget innefattar, framgår,
att riksdagen i stort sett ansluter sig till vad som i propositionen
föreslås angående inrättande av lärlingskolor. Riksdagen kan icke annat
än instämma uti det från många håll gjorda uttalandet om önskvärdheten
av att snara åtgärder måtte vidtagas för att råda bot på den avsaknad av
teoretiska yrkeskunskaper, som för närvarande i allt för stor utsträckning
förefinnes hos de yrkesanställda arbetarna. Det synes riksdagen, som om
de nu föreslagna lärlingsskolorna skulle vara väl ägnade att fylla en sådan
uppgift. Och riksdagen anser sig härvid böra giva särskilt uttryck åt den
uppfattningen, att vad som i nu ifrågavarande avseende gäller de inom
hantverk och industri anställda minderåriga i icke mindre grad måste
anses gälla även dem, som hava sitt arbete inom handeln och det husliga
arbetet. Riksdagen håller det därför för synnerligen välbetänkt, att
de föreslagna lärlingsskolorna avses även för dessa båda verksamhetsgrenar.

Den tekniska kommittén har gjort en åtskillnad mellan tre slag av
lärlingsskolor: fullständiga, förberedande och kompletterande. Av dessa
har kommittén i främsta rummet förordat de kompletterande eller det
slag, som går ut på att, samtidigt med att lärlingen befinner sig i praktisk
yrkesutövning hos mästaren, meddela honom kompletterande teoretiska
yrkeskunskaper. Såväl departementssakkunniga som departementschefen

44

Riksdagens skrivelse Nr 248.

hava härutinnan följt kommittén. Riksdagen, gom i ett senare sammanhang
blir i tillfälle att yttra sig om de båda förstnämnda slagen av lärlingsskolor,
finner all anledning att ställa sig på samma ståndpunkt. Och riksdagen
anser sig i detta sammanhang höra giva särskilt uttryck åt sin
uppfattning om vikten av att den minderårige yrkesanställde, när han inträder
i lärlingsskolan, icke besitter en allt för ringa erfarenhet ifrån det
praktiska arbetet. I detta avseende vill riksdagen särskilt understryka
departementschefens, närmast på tal om handelslärlingsskolorna gjorda uttalande,
att för ett verkligt tillgodogörande av en teoretisk yrkesundervisning
hos lärjungen måste krävas praktisk erfarenhet om det yrkesarbete
utbildningen avser. I annat fall är det till och med svårt att avgöra,
huruvida lärjungens håg och fallenhet verkligen ligger åt det håll, som
utbildningen avser.

I fråga om de för lärlingsskolorna föreslagna lärokurserna har riksdagen
i det hela taget ingen erinran att göra. Riksdagen kan icke annat
än skänka sitt bifall åt den strävan efter undervisningens samlande kringvissa
huvudämnen, som genomgår dessa kurser, och som tagit sig uttryck
däri, att läroämnena i allmänhet äro till antalet få men till innehållet så
organiserade, att de bilda en sammanhållningspunkt för eljest spridda men
likartade moment i läroinnehållet. Riksdagen anser sig dock böra göra den
erinran, att det vid det närmare utformandet av läroplanerna måtte tillses,
att den nu antydda strävan icke kommer att leda därhän, att eu alltför
strängt genomförd uniformitet åstadkommes, som kan komma att utesluta
eller försvåra ett närmare hänsynstagande till olika orters växlande behov.
Riksdagen anser sig sålunda beträffande lärlingsskolorna för husligt arbete
böra framhålla, hurusom på många orter det praktiska hushållsarbetet,
icke minst under nu rådande förhållanden, har att i främsta rummet tao-a
sikte på åstadkommande av lämpliga och tillräckliga naturprodukter och
hurusom därför t. ex. trädgårdsskötseln — riksdagen tänker närmast på
koloniträdgårdsröreisen och därmed besläktade företeelser — på sådana
orter måste bliva ett betydelsefullt moment i undervisningen i det nu
ifrågavarande slaget av lärlingsskolor.

Emot förslaget i vad det avser lärotider och lärare finner riksdagen
ingen anledning till erinran. Riksdagen har med tillfredsställelse bemärkt,
hurusom de föreslagna lärotiderna innebära möjlighet till en anpassning
efter såväl olika yrkens som olika orters växlande behov.

Att varje lärlingsskola skall vara försedd med ett i vederbörlig ordning
fastställt reglemente och stå under inseende och ledning av en lokalstyrelse,
finner riksdagen självfallet. Beträffande lokalstyrelsen vill riksdagen

45

Riksdagens* skrivelse AV 248.

understryka vikten av att gemensamhet åstadkommes så långt som möjligt
i förvaltningen av samtliga inom en kommun förefintliga praktiska ungdomsskolor.
Genom en sådan anordning kunna större möjligheter vinnas
till en både båttre och ekonomiskt fördelaktigare anordning av åtskilliga
av skolans angelägenheter. Riksdagen vill tillika i fråga om lokalstyrelsens
sammansättning uttala önskvärdheten av att, såsom departementssakkunniga
föreslagit, skolans föreståndare alltid blir självskriven ledamot i
styrelsen.

Enligt förslaget skulle lärlingsskolan kunna göras obligatorisk. Detta
förslag: har hos riksdagen framkallat vissa betänkligheter. Riksdagen har
visserligen bemärkt den skillnad, som i detta avseende skulle komma att
finnas mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan. Under det att den
förra av de båda skolformerna skulle vara obligatorisk både för kommunerna
och lärjungarna, skulle nämligen lärlingsskolorna så tillvida bygga på
frivillighetens grund, som det alltid skulle stå kommun fritt att upprätta
lärlingsskola eller icke och att göra en av densamma upprättad lärlingsskola
obligatorisk eller icke. Kommun skulle dessutom äga frihet att,
om den beslöte införa skolplikt, även inom vissa allmänna gränser giva
densamma den utformning i enskildheter, som funnes önskvärd, t. ex. i
fråga om skolpliktens utsträckning till flera eller färre yrken, till flera
eller färre årsklasser, till både manliga och kvinnliga minderåriga eller
till blott endera av dessa grupper. Om emellertid skolplikt infördes,
skulle de minderåriga yrkesanställda vara skyldiga att underkasta sig de
av kommunen i avseende därå givna bestämmelserna.

Riksdagen hyser den uppfattningen, att det vore önskligt, att lärlingsskolorna
i så stor utsträckning som möjligt kunde komma att bygga på
frivillighetens grund. Riksdagen kan nämligen icke förbise, att ett införande
av skolplikt på sätt i propositionen föreslagits skulle kunna komma
att medföra en nog så betänklig olikhet i fråga om de minderåriga yr-''
kesanställdas personliga frihet inom närliggande kommuner liksom ock en
viss för yrkena menlig ojämnhet i fråga om lärlingarnas förpliktelser inom
de olika yrkena. Å andra sidan måste riksdagen, med den uppfattning riksdagen
har om lärlingsskolornas stora betydelse, hålla det för utomordentligt
viktigt, att så många som möjligt av de unga yrkessanställda komma
i åtnjutande av lärlingsskolans undervisning. Och då riksdagen delar de
av departementschefen uttalade, på erfarenheter från utlandet grundade
farhågorna, att det kan befaras, att frånvaron av all skolplikt skulle på
vissa håll medföra, att av kommunerna upprättade lärlingsskolor ej bleve
i önskvärd utsträckning besökta, har riksdagen icke ansett sig böra mot -

46

Riksdagens skrivelse Nr 248.

sätta sig det framlagda förslaget. Då riksdagen intagit denna ståndpunkt,
har det skett även därför, att riksdagen vågar hysa den tillförsikten, att de
kommunala myndigheter, som hår skola komma att helt besluta, också skola
komma att med klok urskillning bedöma förhållandena inom de olika
kommunerna och därför lägga sina beslut så, att en eventuell skolplikt
i minsta möjliga utsträckning kommer att medföra de olägenheter, som
eljest kunna befaras. 1 varje fall anser sig riksdagen böra giva uttryck
åt den uppfattningen, att lärlingsskolan måtte, åtminstone till dess närmare
erfarenheter ernåtts, i så stor utsträckning som möjligt komma att
bygga på frivillighetens grund.

Ansluter sig sålunda riksdagen, med nu gjorda erinran, i allmänhet
till det framlagda förslaget om lärlingsskolplikt, finner sig dock riksdagen
föranlåten att i fråga om en viss punkt i detsamma föredraga en annan anordning
än den i propositionen föreslagna. Som redan nämnts, likställas enligt
förslaget de minderåriga yrkesanställda inom det husliga arbetet med
de minderåriga, som hava sitt arbete inom hantverket, handeln och industrien.
Riksdagen har, såsom redan nämnts, principiellt intet att erinra
häremot, om än riksdagen icke kunnat undgå att finna, att möjligen yrkessynpunkten
med en viss ensidighet och till en utsträckning, som knappast motsvarar
yrkesbegreppet i allmänhet, blivit lagd på det husliga arbetet. Det
är väl sant, att det husliga arbetets olika grenar såsom matlagning, sömnad,
barnavård o. s. v. kunna ur facklig synpunkt starkt specialiseras och
utbildningen däri föras till en grad, som fullt ut motsvarar vilken yrkesutbildning
som helst. I fråga om det utbildningsstadium åter, som lärlingsskolan
representerar, torde det emellertid i många fall vara ganska
svårt att göra en verklig åtskillnad mellan yrkesmässigt och icke-yrkesrnässigt
husligt arbete. Och särskilt synes det vara vanskligt att låta
denna åtskillnad, såsom förslaget åsyftar, bestämmas av det yttre, mera
tillfälliga förhållandet, huruvida vederbörande minderåriga förtjäna sitt
uppehälle med det husliga arbetet eller icke. I månget hem torde en
hemmavarande dotter, som befinner sig på lärlingsskolans åldersstadium,
utföra ett husligt arbete, som, även om det icke i ordets vanliga mening
utgör förvärvsarbete, dock i alla andra avseenden är likställt med
det arbete en avlönad tjänsteanställd minderårig utför och vilket även för
hennes framtida arbetsutgifter kan komma att få samma grundläggande
betydelse, som ett lärlingsarbete i allmänhet har. Det är väl också denna
svårighet att draga upp en bestämdare gräns mellan yrkesmässigt och ickeyrkesmässigt
husligt arbete, som gjort, att i fråga om lärlingsskolorna för
husligt arbete det föreliggande förslaget innehåller ett medgivande, vartill
motsvarighet saknas vid andra lärlingsskolor, nämligen att skolorna skola

47

Riksdagens skrivelse Nr 248.

i män av utrymme stå öppna även »för sådana flickor, vilka i hemmet
eller på annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att det dock
kan sägas vara förvärvsarbete».

Nu påpekade förhållanden göra, att riksdagen funnit sig böra uppställa
eu ifrån propositionsförslaget avvikande bestämmelse i fråga om lärlingsskolplikten
för det husliga arbetet. Riksdagen går givetvis även här ut
ifrån det av riksdagen härovan uttalade önskemålet, att lärlingsskolan bör
så långt som möjligt bygga på frivillighetens grund. Men skulle skolplikt
anses böra i visst fall införas, håller riksdagen för det riktiga,
att möjligheten till införande av en sådan icke begränsas, på
sätt propositionen föreslår, till de kvinnliga minderåriga, som förtjäna
sitt uppehälle med husligt arbete, utan att det då må stå kommun fritt
att utsträcka densamma till samtliga kvinnliga minderåriga, vilka icke
äro anställda i hantverk, industri eller handel och vilka icke styrka
sig åtnjuta annan mot lärlingsskolans undervisning svarande undervisning.
Med en sådan anordning kommer hinder icke att möta för en kommun, som
så önskar, att tillämpa skolplikten med den begränsning till förvärvsanställda
minderåriga, som propositionen angiver, men å andra sidan kan
en kommun, som finner en sådan begränsning olämplig eller omöjlig,
utsträcka skolplikten på sätt riksdagen nu angivit.

Riksdagen har redan förut uttalat, att riksdagen i fråga om lärlingsskolplikten
ansett sig kunna räkna med de kommunala myndigheternas
kloka urskilning. Det är riksdagen angeläget att i detta sammanhang giva
uttryck åt sin övertygelse, att de kommunala myndigheterna skola komma
att handhava den skolplikt, som kan komma att införas i fråga om husligt
arbete, med all den grannlagenhet den kräver, så att t. ex. vid medgivande
av befrielse för enskilda minderåriga från skolplikten tillbörlig hänsyn
kommer att tagas till i vad mån de minderåriga redan åtnjuta en undervisning
i husligt arbete — det må nu vara under en förfaren husmoders
ledning eller å en annan läroanstalt, — som kan anses vara likvärdig
med lärlingsskolans undervisning.

I vad departementschefen i allmänhet anfört angående sättet för till—
lämpningen av en eventuell skolplikt anser sig riksdagen kunna instämma
och vill särskilt understryka departementschefens ord om önskvärdheten
av att skolplikten kommer att tillämpas med all den hänsynsfullhet, som
både sakens natur och olika orters skiftande förhållanden kunna påkalla.
I likhet med departementschefen anser riksdagen, att den omständigheten,
att frågan om en lärlingslag ännu icke är slutförd, icke bör lägga hinder
i vägen för att frågan om lärlingsskolplikten redan nu avgöres.

48

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Beträffande den för lärlingsskolans lärare föreslagna avlöningen har
riksdagen ingen annan erinring att göra än att riksdagen, i likhet med vad
riksdagen tidigare uttalat i fråga om fortsättningsskolan, finner det synnerligen
angeläget, att frågan om avlöningen för undervisning i husligt ar C

O O 7 O CD O O

bete med det allra snaraste upptages till reglering.

Enligt förslaget skulle statsbidrag utgå till av kommun upprättad lärlingsskola
med tvåtredjedelar av de till lärarna utgående minimiarvodena
mot villkor, att kommunerna åtoge sig vissa i propositionen närmare angivna
förbindelser. Bland dessa ingår även. att kommunerna skola tillhandahålla
skolorna lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriell, som
kunna godkännas av chefsmyndigheten. I betraktande av de svårigheter
och de omkostnader, som nu berörda villkor kunna komma att i vissa fall
medföra, har riksdagen ansett sig böra understryka ett av kommerskollegiet
i denna punkt gjort uttalande. Kollegiet yttrar därom: »Den fordran, att
lokalerna skola vara ändamålsenliga och försedda med för ändamålet lämplig
inredning, måste naturligtvis upprätthållas, men de torde likväl böra
få utnyttjas även för andra ändamål av sådan beskaffenhet, att de ej lägga
hinder i vägen för att skolans arbete ordnas på det sätt, som för dess
syfte befinnes lämpligast. Det bör tillkomma vederbörande chefsmyndighet
att tillse, det ej lokalerna brukas för sådana ändamål, som kunna hindra
skolans egen verksamhet. Vid den inspektion, som sålunda måste ifrågakomma,
bör dock hänsyn tagas därtill, att fordringarna på lokalerna ej
få bli så höga, att ekonomiskt svaga kommuner, som åro i behov av kompletterande
lärlingsskolor, genom svårigheterna med lokalfrågan finna sig
föranlåtna att av ekonomiska skäl till en oviss framtid uppskjuta dylika
skolors inrättande.»

I likhet med departementschefen finner riksdagen det självfallet, att åt
lärlingsskolornas lärare såsom timavlönade och antagna endast för viss tid
pension icke kan beredas.

Enligt av departementssakkunnige verkställd beräkning skulle statens
totalkostnad för lärlingsskolorna, sedan dessa i beräknat antal trätt i verksamhet,
årligen belöpa sig i runt tal till 1,000,000 kronor. Mot denna
beräkning förklarar sig departementschefen, under framhållande, att
densamma givetvis endast kan vara approximativ, intet hava haft att
erinra. Ej heller riksdagen har funnit densamma giva anledning till anmärkning.
Till det för 1919 ifrågasatta anslaget till lärlingsskolorna återkommer
riksdagen i ett senare sammanhang.

Det är icke blott inom den egentliga arbetarestammen, som det för
närvarande föreligger ett stort behov av ökad yrkeskunskap. Det före -

49

Riksdagens skrivelse Nr 248.

finnes ett ej mindre behov, heter det i propositionen, att bereda tillgång
på grundligt utbildade förmän, arbetsledare och tekniker av olika grad.
För tillgodoseende härav böra därför enligt förslaget yrkesskolor inrättas.

Dessa skolors ändamål skulle vara att meddela i hantverk, industri,
handel och husligt arbete anställda arbetare med god praktisk yrkeserfarenhet
en på lärlingsskolans kunskapsmått byggd fortsatt undervisning
av teknisk, yrkesekonomisk och medborgerlig art, avsedd i allmänhet att
höja deras arbets- och förvärvsförmåga och att giva dem nödiga förutsättningar
för mera ansvarsfulla befattningar inom industrien, såsom förmansoch
därmed jämförliga förtroendeposter, eller för en mera oberoende ställning
såsom självständiga utövare av ett yrke.

I motsats till lärlingsskolorna skulle yrkesskolorna i varje fall vara
fullt frivilliga samt kunna anordnas under en mångfald olika former med
längre eller kortare läroår, flera eller färre årskurser och större eller mindre
antal timmar i veckan, allt efter ortliga förhållanden och arbetsförhållandena
inom de yrken, för vilka kurserna åro avsedda.

Undervisning skulle sålunda kunna meddelas i form av yrkes-, ämneseller
mästarekurser. Yrkeskurserna skulle arbeta efter fasta läroplaner,
avpassade för vissa yrken och beräknade att fullständigt genomgås av samtliga
kursdeltagare på en viss begränsad tid. I ämneskurserna åter skulle
undervisning, teoretisk såväl som praktisk, meddelas i olika fristående läroämnen,
bland vilka lärjungarna ägde rätt att utvälja dem, som bäst motsvarade
vars och ens behov och önskningar. I mästarekurserna slutligen
skulle lämnas undervisning av yrkesekonomisk eller yrkesteknisk art, avsedd
dels för skickliga arbetare, som ämna etablera sig som självständiga
utövare av yrket, dels även för äldre sådana, som behövde närmare studera
nyare rön och framsteg inom yrket.

Undervisningen skulle kunna anordnas antingen såsom aftonundervisning
eller såsom dagundervisning. Yrkeskurs med dagundervisning beräknas
omfatta en tid av ett par månader intill högst 30 veckor, förlagda
under tiden från och med september till och med april. Yrkeskurs med
aftonundervisning skulle omfatta ett eller två läsår, vartdera om högst 30
veckor med 6 — 12 timmars undervisning per vecka. För ämnes- oeh
mästarekurser skulle ej kunna givas några bindande allmänna bestämmelser,
utan borde dessa få fullt fritt anpassas efter olika förhållanden.

Huruvida en yrkesskola skulle intaga en mera fristående ställning
med egen förvaltning eller anknytas såsom överbyggnad till någon lärlingsskola
eller såsom annex till någon fackskola under samma förvaltning som
denna, skulle bliva beroende av de lokala förhållandena. Likaledes skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 81 höft. (Nr 248.) 7

50

Riksdagens skrivelse Nr 248.

det bero av omständigheterna, huruvida yrkesskolorna skulle anordnas på
bestämda orter eller såsom ambulerande, huruvida de skulle innefatta årligen
återkommande kurser eller kurser, anordnade med längre mellanrum.

Förutom den ordinarie undervisningen skulle vid yrkesskolorna tid
efter annan anordnas föredrag över sådana frågor, som stå i samband med
yrkesundervisningen men icke lämpligen kunde ingå i den ordinarie undervisningen,
t. ex. om näringslagstiftning, hälsolära, sjukkasse- och försäkringsväsen,
kommunal- och statsförvaltningsfrågor.

Undervisningen i yrkeskurserna skulle ordnas rent fackligt med hänsyn
till lärjungarnas yrken och i likhet med vad som föreslagits beträffande
lärlingsskolorna grupperas kring vissa huvudämnen, vilka skulle vara obligatoriska
för varje kursdeltagare. Läroämnena i mästare- och ämneskurser
skulle bestämmas i varje särskilt fall efter för handen varande omständigheter.

För vinnande av inträde i yrkesskolan skulle fordras: till yrkes- eller
ämneskurs med aftonundervisning, att den sökande antingen med godkänt
avgångsbetyg genomgått lärlingsskola, eller ock att han fyllt 17 år och
under minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete samt genom betyg
eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra
sig undervisningen i den kurs, vari inträde sökes; till yrkes- eller ämneskurs
med heldagsundervisning, att den sökande fyllt 18 år och under
minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete samt genom betyg eller
avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig
undervisningen i den kurs, vari inträde sökes; samt till mästarekurs, att
den sökande fyllt 20 år och under minst tre år ägnat sig åt praktiskt
yrkesarbete samt genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga
förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den kurs, vari inträde
sökes.

För sådana arbetare, som ej haft tillfälle att genomgå lärlingsskola,
skulle i särskilda vid lärlingsskolor anordnade förberedande lärokurser tillfälle
beredas att inhämta nödiga förkunskaper.

Såsom lärare skulle anställas personer med teknisk bildning och i
främsta rummet verkliga yrkesmän antagas.

Skolorna skulle kunna upprättas såväl av kommun som av enskilda.
Vid kommunala yrkesskolor skulle om styrelse och föreståndare gälla i
huvudsak vad därom föreslagits i fråga om kommunala lärlingsskolor. För
enskilda yrkesskolor skulle i dessa avseenden närmare bestämmelser lämnas
i skolornas reglementen.

Vid yrkesskolorna skulle, i motsats till vad som föreslagits i fråga om

5L

Riksdagens skrivelse Nr 248.

lärlingsskolorna, skolavgifter inom vissa i skolornas reglementen närmare
fastställda gränser kunna upptagas. Medellösa eller mindre bemedlade
lärjungar skulle alltefter förhållandena helt eller delvis befrias från erläggande
av avgifter.

Statsbidrag skulle utgå till kommunala yrkesskolor enligt samma
grunder, som föreslagits i fråga om lärlingsskolor. Bland villkoren för
statsbidrags åtnjutande skulle ingå, att arvoden till lärarna skulle utgå med
belopp, beräknade efter i medeltal minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola
för industri, hantverk och handel samt minst 2 kronor vid yrkesskola för
husligt arbete. Det skulle därjämte föreskrivas, att skolan skulle hava till
sitt förfogande lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriali, som
kunde godkännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen.. Till enskilda
yrkesskolor skulle statsbidrag kunna utgå efter Kungl. Maj:t bestämmande
i varje särskilt fall, efter i huvudsak samma grunder, som föreslagits
för de kommunala skolorna.

De departementssakkunnige hava uppskattat statens arliga totalkostnader
för yrkesskolorna, när dessa en gång i beräknat antal förefinnas,
till omkring 375,000 kronor.

Riksdagen finner sig kunna ansluta sig till det framlagda förslaget till
yrkesskolor.

Mot den föreslagna organisationen av skolorna i vad denna avser
kurser och undervisning har riksdagen icke funnit anledning till erinran.
Av synnerlig vikt synes det riksdagen vara, att för yrkesskola icke på förhand
fastställas så detaljerade former, att undervisningens anpassning efter
omständigheterna på något sätt äventyras. Riksdagen anser sig därför ock
böra understryka vad departementschefen därom yttrar.

Det ligger i yrkesskolornas natur, att deras arbete måste komma att
uppdelas på åtskilliga längre eller kortare kurser. Riksdagen anser sig
emellertid böra erinra om vikten av att skolornas undervisningstid därigenom
icke måtte komma att alltför mycket splittras för skolornas lärare och
lärjungar.

Beträffande skolornas lärare instämmer riksdagen livligt i det av tekniska
kommittén gjorda uttalandet, att det måste anses som eu livssak
för yrkesskolorna, att de erhålla lärare, som äro väl kvalificerade för en
verklig yrkesundervisning.

Vad beträffar de föreslagna inträdesfor dringarna har riksdagen ingen
annan erinran att göra än att det synes riksdagen önskligt, att inträdesåldern
för yrkesskolor i husligt arbete icke måtte sättas högre än för övriga

52

Riksdagens skrivelse Nr 24S.

yrkesskolor, d. v. s. bestämmas till 17 år samt kravet på deltagande i
praktiskt arbete inskränkes till två år.

I fråga om skolornas lokala styrelse har riksdagen samma önskemål
att uttala, som riksdagen framfört i fråga om lärlingsskolornas styrelser,
eller att dessa måtte, så ofta anledning därtill gives, bliva gemensamma
för på samma ort befintliga yrkesskolor och lärlingsskolor.

De i propositionen framlagda approximativa beräkningarna giva icke
riksdagen anledning till något uttalande. Till det för skolorna för år 1919
ifrågasatta statsanslaget återkommer riksdagen i ett senare sammanhang.

Vid sidan av de mera reguljära skolformer för lärlings- och yrkesundervisningen,
för vilka i det föregående redogjorts, skulle, såsom förut
nämnts, dessutom kunna förekomma vissa friare skolformer för samma
undervisning, vilka även borde av staten på lämpligt sätt understödjas.
Propositionen innefattar förslag till två mera utformade slag av dylika
skolor, nämligen ettåriga handelsskolor och hushållsskolor.

Båda dessa slag av skolor skulle åsyfta — var på sitt område — att
bereda sådana arbetsanställda, vilka icke varit i tillfälle att genomgå lärlings-
eller yrkesskola, möjlighet att under någon tids daglig, för ändamålet
särskilt anordnad undervisning inhämta ett kunskapsmått, motsvarande
det som inhämtas i lärlings- och yrkesskolan. Dylika skolor borde
i främsta rummet förläggas till sådana smärre orter, där inga lärlingseller
yrkesskolor funnes att tillgå, samt särskilt i fråga om elevernas inträdesålder
så ordnas, att de icke kunde uppträda som konkurrenter till
lärlings- och yrkesskolorna. Skolorna skulle kunna upprättas både av
kommun och enskilda.

För att vinna inträde vid en ettårig handelsskola skulle enligt förslaget
fordras att hava fyllt 17 år samt att under minst två år hava varit
sysselsatt i handel eller affärsrörelse.

I fråga om läroämnen och kxirser skulle i stort sett gälla detsamma,
som föreslagits i fråga om lärlings- och yrkesskolor för handel.

Lärotiden i de ettåriga handelsskolorna skulle omfatta ett läsår av
omkring 36 veckors längd, påsk- och pingstferier däri inräknade. Antalet
undervisningstimmar i veckan skulle vara 34—36.

1 fråga om lärarnas tillsättning och avlöning samt skolornas styrelse
och förvaltning skulle tillsvidare gälla detsamma, som förelagits i fråga om
yrkesskolorna. Skolavgifter skulle kunna få upptagas inom vissa i skolornas
reglemente närmare angivna gränser. Skolorna skulle åtnjuta statsunderstöd

53

Riksdagens skrivelse Nr 248.

efter samma grunder, som föreslagits i fråga om lärlings- och yrkesskolor.

Till en kommunal handelsskola skulle efter departementsschefens
beräkning komma att utgå ett ärligt statsunderstöd av omkring 3,900
kronor. Att beräkna det antal skolor, som kan komma att upprättas,
låter sig icke på förhand göra.

Behovet av lägre handelsutbildning i våra större städer och samhällen
bör enligt riksdagens mening närmast tillgodoses genom lärlings- och yrkesskolor.
Emellertid finner riksdagen det lämpligt att för personer, som ägna
sig åt handelsyrket men äro bosatta på landsbygden eller i mindre samhällen,
där antalet minderåriga handelsanställda är för litet för att motivera
upprättandet av läroanstalter av nyssnämnda art, möjlighet beredes att i
särskilda för ändamålet upprättade skolor förvärva den handelsutbildning,
varav de äro i behov. Och det synes riksdagen, som om de i sådant syfte
i propositionen föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle vara ägnade att
fylla en sådan uppgift.

Enligt riksdagens mening bör — även om man för åstadkommande av
nu ifrågavarande skolor i övervägande grad måste räkna med det enskilda
initiativet — det stå både kommun och enskilda fritt att upprätta sådana
skolor.

Vad angår enskildheterna av det framlagda förslaget till ettåriga handelsskolor,
komma dessa givetvis att i allt väsentligt sammanfalla med vad
som i motsvarande avseenden gäller om lärlings- och yrkesskolorna. Riksdagen
kan därför hänvisa till vad riksdagen därom i det föregående yttrat.
Mot de beräknade kostnaderna har riksdagen inga erinringar att göra.
Icke heller finner riksdagen något att invända mot de föreslagna grunderna
för statsbidragens utgående till dessa skolor.

Enligt det i propositionen innefattade förslaget till hushållsskolor skulle
dessa i stort anordnas efter alldeles enahanda grunder som de ettåriga handelsskolorna.
Undervisningen komme således att i fråga om både innehåll
och anordning i allt väsentligt anordnas på samma sätt som i lärlingsoch
yrkesskolor för husligt arbete.

Undervisningen skulle anordnas i kurser, omfattande i regel 6
månader. Även särskilda kurser med kortare lärotid skulle emellertid
kunna anordnas.

Såsom villkor för inträde i skolorna skulle bestämmas minst 2 års
föregående sysselsättning med husligt arbete samt en minimiålder av 18
år ävensom nödiga kunskapsförutsättningar.

54

Riksdagens skrivelse Nr 248.

I fråga om lärarnas avlöning och grunderna för statsbidrags utgående
skulle gälla detsamma som om lärlings- och yrkesskolor för husligt arbete.

Departemenschefen erinrar om hurusom de sålunda föreslagna hushållsskolorna
i åtskilliga avseenden komme att stå de av 1917 års riksdag
upprättade JmsniodersJcolorna ganska nära. Han anser dock, att sistnämnda
skolor fortfarande, särskilt under den närmaste tiden, hava en viss uppgift
att fylla. Emellertid böra de, så snart ske kan, anpassas efter de nya förhållanden,
som komma att inträda, om det föreliggande förslaget om yrkesundervisningens
ordnande vinner riksdagens bifall. Propositionen innehåller
emellertid framställning till riksdagen att, i enlighet med riksdagens
beslut av föregående år, för anordnande av husmoderskolor på extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 50,000 kronor.

Av vad riksdagen i det föregående anfört framgår, att riksdagen anser
sig böra ansluta sig till förslaget om upprättandet av hushållsskolor av den
art, som i propositionen angives. Riksdagen har icke funnit anledning till
annan anmärkning mot enskildheterna i detta förslag än att riksdagen anser
sig böra uttala önskvärdheten av att inträdesåldern vid dessa skolor ej sättes
högre än inträdesåldern vid yrkesskolorna i allmänhet och vid de ettåriga
handelsskolorna eller att den må bestämmas till 17 år.

Förslaget att, i enlighet med riksdagens beslut av föregående år, för
anordnande av husmodersskolor på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 50,000 kronor, anser sig riksdagen böra godtaga. Riksdagen finner
sig emellertid böra uttala den förväntan, att frågan om ordnandet av förhållandet
mellan den undervisning, som skulle komma att meddelas i de
nu föreslagna hushållsskolorna, och undervisningen i husmodersskolorna
måtte med det snaraste tagas under omprövning, så att icke tvänne skolformer
med i väsentliga avseenden gemensamma uppgifter komma att onödigtvis
arbeta vid varandras sida och måhända också träda i osund konkurrens
med varandra.

Enligt tekniska kommitténs förslag skulle, såsom förut blivit nämnt,
kunna upprättas tre olika slag av lärlingsskolor: kompletterande lärlingsskolor,
fullständiga lärlingsskolor och förberedande lärlingsskolor. Av
dessa skulle de förstnämndas uppgift fullständigt sammanfalla med de i
propositionen föreslagna lärlingsskolornas, om vilka riksdagen i det föregående
yttrat sig. De fullständiga lärlingsskolorna skulle avse att giva
fullständig såväl teoretisk som praktisk lärlingsutbildning, under det att
de förberedande lärlingsskolorna skulle hava till ändamål att förbereda
eller lägga grund för lärlingsutbildningen inom industrien.

Riksdagens skrivelse Nr 248.

55

Departementschefen har funnit upprättandet såväl av fullständiga som
ock framför allt av förberedande lärlingsskolor under vissa förutsättningar
fullt motiverat, men har uttalat den meningen, att det torde böra anstå
därmed, till dess en överstyrelse för yrkesundervisningen kommit till stånd
och denna myndighet hunnit pröva och eventuellt närmare utforma de
framlagda förslagen.

I propositionen erinras vidare om hurusom det förutom de i det föregående
behandlade skoltyperna finns och sannolikt kommer att finnas en
hel del enskilda läroanstalter av olika slag, vilka meddela yrkesundervisning
i en eller annan form såväl på det tekniska som på handelns och det husliga
arbetets område. Aven beträffande dessa skolor har man på olika håll
funnit det vara rätt och billigt, att de under vissa förutsättningar skulle
kunna erhålla understöd av staten. Departementschefen erinrar särskilt
därom, att huvudvikten vid yrkesundervisningens ordnande icke bör läggas
vid en på alla punkter strängt genomförd uniformitet med avseende på
skolornas organisation utan fastmer därpå, att ett för yrkesundervisningen
värdefullt resultat kan uppnås. Ur denna synpunkt synes det vara en fördel,
att även sådana enskilda skolor finnas, vilka arbeta under ännu mera
fria former än de i det föregående nämnda och inom vilka det enskilda
initiativet sålunda har större möjlighet att göra sig gällande.

Propositionen innehåller i överensstämmelse härmed förslag om att
statsunderstöd må kunna utgå även till skolor av nu ifrågavarande art efter
prövning av Eders Kungl. Maj:t för varje särskilt fall och med tillämpning
i huvudsak av samma grunder, som föreslagits i fråga om enskilda yrkesskolor
av de förut behandlade typerna.

Riksdagen kan icke annat än skänka sitt erkännande åt den i propositionen
uttalade grundsatsen, att även sådana enskilda skolor, vilka arbeta
mera obundna av de förhandenvarande normalformerna av läroanstalter och
inom vilka det enskilda initiativet kan hava större utrymme, äga ett visst
berättigande. Med rätta påpekas i propositionen, hurusom på andra undervisningsområden
erfarenheten ådagalagt, att enskilda skolor, som ägt full
frihet med avseende på sin organisation, kunnat på ett eller annat sätt
verka banbrytande och därför också anses förtjänta av statsunderstöd. Riksdagen
finner sig därför böra medgiva, att statsunderstöd må efter prövning
i varje särskilt fåll av Eders Kungl. Maj:t och med tillämpning av i huvudsak
samma grunder, som föreslagits i fråga om statsunderstöd åt i det föregående
omnämnda enskilda skolorna, utgå även till sådana för den lägre
yrkesundervisningen avsedda enskilda läroanstalter, vilka inrättas under

56

Riksdagens skrivelse Nr 248.

mera fria former i syfte antingen att pröva nya uppslag eller på ett eller
annat sätt komplettera den undervisning, som meddelas i övriga skolor.

Yad nu särskilt beträffar de av den tekniska kommittén föreslagna
fullständiga och förberedande lärlingsskolorna, instämmer riksdagen visserligen
i stort sett i departementschefens uttalande, att det bör anstå med upprättandet
av dylika skolor, till dess en blivande central ledning för yrkesundervisningen
hunnit närmare pröva och utforma det föreliggande förslaget. Och
riksdagen finner vad angår de föreslagna förberedande lärlingsskolorna så
mycket större anledning därtill, som det synes riksdagen, som om dessa läroanstalter
skulle i vissa fall komma att ganska nära sammanfalla med sådana
fortsättningsskolor, i vilka verkstadsarbete förekommer. Emellertid anser sig
riksdagen böra uttala, att det icke bör betraktas såsom uteslutet, att någon
förberedande lärlingsskola redan under år 1919 skulle kunna komma, att
visa sig äga den betydelse för yrkesundervisningen, att den vore förtjänt
av att°jämställas med nyss berörda mera fria former av läroanstalter för
yrkesundervisningen, vilka skulle kunna, pa sätt riksdagen medgivit,
komma i åtnjutande av statsunderstöd under sagda år.

Departementchefen erinrar om att den plan för den lägre yrkesundervisningens
omorganisation, som innefattas i propositionen, icke kan genomföras
på en gång utan att en viss övergångstid kräves. Detta vore klart
redan av det förhållandet, att erforderliga undervisningslokaler med tillhörande
materiell icke genast torde stå till buds överallt och att lämpliga lärarkrafter
icke heller genast funnes till förfogande. Men det följde också av
det föreslagna systemet. Enligt detta skulle lårlingsskolan utgöra en överbyggnad
på den nya fortsättningsskolan. Denna senare skulle komma att
träda i verksamhet år 1919. Då fortsättningsskolan år tvåårig, skulle
således något större antal lärlingsskolor icke komma att upprättas förrän
1921. Vidare skulle yrkesskolan bygga på lårlingsskolan, och då även denna
är tvåårig, hade man icke att förvänta inrättande av yrkesskolor till något
större antal förrän år 1923.

Nu skulle emellertid genomgången fortsättningsskola icke vara ett
nödvändigt villkor för inträde i lårlingsskolan, icke heller skulle för inträde
i yrkesskolan oeftergivligen fordras att hava genomgått en lärlingsskola,
utan i såväl lärlings- som yrkesskolan skulle kunna intagas inträdessökande,
som visat sig vara i besittning av kunskaper motsvarande dem,
som äro avsedda att förvärvas i en fortsättnings-, respektive lärlingsskola.
Med anledning härav kunde man tänka sig, att ett antal lärlings- och yrkesskolor
skulle komma att upprättas redan under år 1919. Beträffande skolor
med friare former skulle, enligt förslaget, fullständiga lärlingsskolor

Riksdagens skrivelse Nr 248.

57

och förberedande lärlingsskolor komma till stånd endast under medverkan
av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen. Något nämnvärt antal av
dylika skolor skulle därför knappast kunna tänkas inrättade under år 1919.
Däremot vore det mera antagligt, att en del ettåriga handelsskolor och
hushållsskolor under sagda år kunde komma till stånd. Likaledes torde
man böra räkna med, att en eller annan enskild skola med friare former
skulle kunna befinnas vara av den beskaffenhet, att statsbidrag till densamma
borde utgå. Medel för tilldelande av statsbidrag för år 1919 till
de nya skolorna för yrkesundervisningen borde således vara tillgängliga.

Att exakt beräkna det belopp, som för nu nämnda ändamål kunde
vara erforderligt, läte sig tydligen icke göra. Detta belopp kunde på förhand
endast tillnärmelsevis uppskattas. Med ledning av vad i det föregående
anförts rörande statens kostnader för skolorna av de olika kategorierna
hade departementschefen kommit till den uppfattningen, att ett
belopp av 110,000 kronor skulle för år 1919 vara tillräckligt.

Vad beträffar de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna, skulle dessa
enligt det föreliggande förslagets organisationsplan så småningom avlösas
av de nya skolformerna. Härom yttrar departementschefen:

»Den tekniska kommittén har ansett, att detta skulle kunna ske genom
en uppdelning av undervisningen vid de lägre tekniska skolorna på
två stadier, ett lägre förberedande stadium, motsvarande den föreslagna
obligatoriska lärlingsskolan, och ett högre stadium, motsvarande yrkesskolan.
Givetvis låter det också tänka sig, att vissa lägre tekniska
yrkesskolor ombildas till lärlingsskolor, andra till yrkesskolor. Huru än
härmed kommer att gå, komma säkerligen de flesta av de nuvarande lägre
tekniska yrkesskolorna i stort sett att under några år framåt fortgå på
samma sätt som förut. Någon avsöndring inom desamma av lärlingsskolavdelningar
eller någon fullständig ombildning av vissa skolor till lärlingsskolor
torde i större utsträckning icke ske förrän år 1921, då avgång
från de nya fortsättningsskolorna första gången skulle äga rum, och ombildningen
till yrkesskolor lärer i allmänhet icke komma till stånd förrän
år 1923, då de nya lärlingsskolorna första gången lämna från sig sin kontingent
av lärjungar. Man får således utgå ifrån att statsbidrag tills vidare
kommer att utgå även till lägre tekniska yrkesskolor av nuvarande
typ, och för år 1919 torde för detta ändamål höra beräknas samma belopp,
som är upptaget i 1918 års riksstat, eller 140,000 kronor.»

»Tills vidare torde vara lämpligast, att statsbidragen såväl till de nya
skolorna som till de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna utgå från ett
gemensamt anslag. Enligt det ovan anförda skulle för de nya skolorna
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 81 höft. (Nr 248.) 8

58

Riksdagens skrivelse iYr 248.

beräknas ett belopp av 110,000 kronor och för de lägre tekniska yrkesskolorna
det nuvarande beloppet, 140,000 kronor. Det gemensamma anslaget
borde sålunda upptagas med ett belopp av 250,000 kronor. Såsom departementschefen
redan förut erinrat, har Eders Kungl. Maj:t i den till 1918 års
riksdag avlåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behov föreslagit
riksdagen att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, beräkna
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor, åt
lägre tekniska yrkesskolor m. m. Med hänsyn till de grunder, som i det
föregående förordats för utgående av statsbidrag till de nya skolorna, bör
anslaget emellertid erhålla karaktären av förslagsanslag för att under alla
förhållanden lämna tillgång till utanordnande av de statsbidrag, som enligt
dessa grunder böra utgå. Då det behov, för vilket anslaget år avsett, är
av permanent natur samt i varje fall någon minskning av anslaget under
det belopp, nu ifrågasatts, säkerligen icke kan tagas i beräkning, torde anslaget
dessutom böra uppföras på ordinarie stat. Anslagets beteckningsynes
‘därvid lämpligen böra något ändras, så att det upptages under rubriken:
understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen.»

>Ur synpunkten av reda och överskådlighet synes det lämpligt,
att ovanberörda anslag till understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen
framdeles, sedan de olika slagen av skolor i något större utsträckning
kommit till stånd, uppdelas på tre särskilda anslag, nämligen
ett för lärlingsskolorna, ett för de kommunala yrkesskolorna och ett för
de enskilda skolorna. En sådan uppdelning torde kunna genomföras i
1922 års riksstat.»

Beträffande husmodersskolorna har riksdagen så nyligen som år 1917
fattat beslut. Någon ändring av det för dessa skolor avsedda anslaget
med avseende på anslagets storlek eller natur anser departementschefen
icke böra ifrågasättas, förrän någon erfarenhet vunnits rörande sagda skolor.
Detta anslag bör därför, som även ovan antytts, även för år 1919
uppföras såsom förslagsanslag på extra stat med ett belopp av 50,000
kronor, men överflyttas från sjätte till åttonde huvudtiteln.

Mot den av departementschefen verkställda beräkningen har riksdagen
icke funnit anledning till anmärkning. Det är givetvis omöjligt att för
närvarande med någon större grad av visshet beräkna, huru stort antal
skolor av de olika slagen kan under den närmaste tiden komma att uppstå.
Då det här gäller ett område, som i många avseenden befinner sig i
en beklagansvärd efterblivenhet, är det uppenbarligen önskligt, att kommuner
och enskilda snarast möjligt komma i tillfälle att begagna sig av

59

Riksdagens skrivelse Sr 2-18.

den möjlighet till åstadkommande av eu förbättrad yrkesutbildning, som
nu erbjudes. Ur denna synpunkt synes det vara av vikt, att det belopp,
som av riksdagen ställes till förfogande för llndamalct, icke alltför snävt
tillmätes. I förhållande till de i propositionen beräknade totalkostnaderna
för de olika slagen av läroanstalter utgör det föreslagna beloppet ungefär
en tolvtedel, en proportion, mot vilken riksdagen intet har att
erinra.

Att de hittillsvarande lägre tekniska yrkesskolorna böra under över*
gångstiden hava möjlighet att komma i åtnjutande av statsunderstöd enligt
hittills gällande grunder synes riksdagen riktigt. För att så må kunna
ske bör det hittills utgående anslaget, såsom i propositionen föreslås,
utgå även under år 1919. Att detta anslag under den närmaste
tiden kommer att tillsammans med det nu erforderliga anslaget till de
föreslagna nya yrkesundervisningsanstalterna bilda ett gemensamt anslag
underrubrik: Understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen» och
att detta anslag erhåller karaktären av förslagsanslag, synes vara en av
de inträdande övergångsförhållandena väl motiverad anordning. Emellertid,
har riksdagen bemärkt departementschefens uttalande om framtida
uppdelning av anslaget på tre särskilda anslag, allt efter arten av de
skolor anslaget avser, och synes en dylik anordning riksdagen lämplig.

Riksdagen finner sig ävenledes, under hänvisning till vad riksdagen här
ovan yttrat om den framtida organisationen av vissa läroanstalter för husligt
arbete, böra bifalla förslaget, att för beredande av understöd, i
överensstämmelse med år 1917 års riksdag godkända grunder, till yrkesskolor
för husmodersutbildning i städer, köpingar, industri- och andra
liknande samhällen samt till obemedlade och mindre bemedlade elever vid
nämnda skolor måtte under åttonde huvudtiteln för år 1919 anvisas ett
förslagsanslag av 50,000 kronor.

Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.

Såsom förut omnämnts, skulle det föreslagna systemet av praktiska
ungdomsskolor även omfatta tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.
Då° emellertid förslaget i denna punkt har ett nära sammanhang med den
löne- och pensionsreglering för vissa andra av de under ecklesiastikdepartementet
lydande läroanstalterna, som Eders Kungl. Maj:t enligt meddelande
i årets statsverksproposition har för avsikt att förelägga innevarande års
riksdag, har det, enligt vad departementschefen i sitt uttalande till statsrådsprotokollet
meddelar, ansetts lämpligt att låta anstå med framläggande

60

Riksdagens skrivelse Nr 248.

av fullständigt förslag till sagda fackskolor och gymnasier, intill dess förslag
till ovanberörda löne- och pensionsreglering kunde föreläggas riksdagen!
Vid sådant förhållande påkallar förevarande punkt för närvarande intet
yttrande av riksdagen.

Statens skola för konsthantverk och konstindustri i Stockholm.
Statens normalskola för yrkesundervisningen.

Enligt tekniska kommitténs förslag skulle den tekniska skolan i Stockholm
omorganiseras, så att dess uppgifter för framtiden övertagas av fyra
skilda läroanstalter nämligen:

a) en teknisk fackskola för maskinindustri,

b) en teknisk fackskola för byggnadsindustri,

c) en läroanstalt för konsthantverk med särskild avdelning för utbildande
av lärare i teckning och välskrivning, samt

d) statens normalskola för yrkesundervisningen.

Departementssakkunniga ansluta sig i huvudsak till detta förslag och
departementschefen förklarar sig anse den av kommittén framlagda planen
för skolans omgestaltning kunna tjäna som en god utgångspunkt för det
omgestaltningsarbete, som här kan behövas. I fråga om den tilltänkta
statens skola för konsthantverk finner han det i hög grad önskvärt, att
skolan snarast möjligt sättes i stånd att i stegrad grad skänka vårt konsthantverk
och vår konstindustri sitt stöd. Och vad beträffar den föreslagna
statens normalskola för yrkesundervisningen, anser han denna fråga, på
grund av den betydelse den måste anses äga för en gynnsam lärarerekrytering
vid samtliga praktiska ungdomsskolor, höra till dem, vilka i
allra främsta rummet böra påkalla vederbörande myndigheters uppmärksamhet.
Emellertid håller han före, att det i fråga om båda nu berörda
skolor är riktigast att avbida den medverkan, som vid deras upprättande
bör kunna i mycket stor utsträckning påräknas från en blivande central
överlednings sida, och anser sig därför icke kunna ifrågasätta, att för
närvarande något definitivt förslag rörande skolornas framtida organisation
framlägges.

Under sådant förhållande finner riksdagen denna angelägenhet icke föranleda
någon annan åtgärd från riksdagens sida än ett uttalande, att riksdagen
anser det vara av vikt, att de båda organisationsfrågorna bliva föremål för
närmare utredning och vad särskilt beträffar den tilltänkta statens nor -

61

Riksdagens skrivelse N:o 248.

malskola för yrkesundervisningen, att en ändamålsenlig organisation av
densamma måste höra till de frågor, som under den närmaste framtiden
i främsta rummet måste tillgodoses för att arbetet inom de föreslagna
ungdomsskolorna skall verkligen kunna tänkas få den betydelse, som
därmed åsyftas.

Den centrala ledningen av de praktiska ungdomsskolorna.

Chefsmyndigheten för fortsättning sskolor och högre folkskolor.

Enligt det framlagda förslaget skulle för vården av den fortsatta
folkundervisningens läroanstalter så långt som möjligt på samtliga förvaltningsstadier
användas samma organ, som hava folkskolans ledning om
hand. I överensstämmelse härmed föreslås i propositionen, att fortsättningsskolan
och den högre folkskolan fortfarande såsom hittills skola stå
under överinseende av folkskolöverstyrelsen. Skall det emellertid bliva
möjligt för överstyrelsen att övertaga de nya arbetsuppgifter, som de reformerade
ungdomsskolorna komma att medföra, anses ytterligare arbetskraft
vara nödvändig för densamma. Det föreslås därför nu, att ytterligare
en extra ledamot anställes hos överstyrelsen för år 1919 med samma
arvode, som under år 1917 utgått till den hos överstyrelsen redan anställde
extra ledamoten, eller 7,000 kronor, varav 2,500 kronor böra anses motsvara
tjänstgöringspenningar.

Departementschefen erinrar tillika om hurusom från många håll uttalats
önskvärdheten av att överstyrelsen utrustas med sakkunniga biträden,
vilka såsom inspektörer och rådgivare kunde komplettera överstyrelsens
egen sakkunskap, när det gäller att tillgodose de många olika yrkes- och
ortsintressen, som måste beaktas vid de yrkesbestämda skolornas organisation
och ledning. Departementschefen instämmer häri och framhåller,
hurusom åtskilliga av de sakkunniga krafter, som för nu berörda uppgifter
behövas inom folkskolöverstyrelsen, kunna bliva gemensamma för denna
och den nya överstyrelsen. Lämpliga anordningar i sådant syfte synes
honom också böra vidtagas. För närvarende finnes ställt till överstyrelsens
förfogande ett anslag å 7,000 kronor för anlitande av sakkunniga
biträden för olika undervisningsgrenar, däribland även för den fortsatta
undervisningen. I mån som arbetet på organisationen av de nya skolorna
framskrider, torde det enligt departementschefens mening bliva nödvändigt
att höja sagda anslag. För år 1919 synes dock ingen höjning vara erforderlig.

62 Riksdagens skrivelse Nr 248.

Riksdagen anser sig böra i detta sammanhang erinra om att Eders Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (punkt. 156)
föreslagit riksdagen att i avbidau på nu föreliggande proposition beräkna
för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöverstyrelsen på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor.

Riksdagen har redan i ett annat sammanhang uttalat sin anslutning
till förslaget, att fortsättningsskolorna och de högre folkskolorna fortfarande
skulle stå under överinseende av samma centrala myndighet, som utövar
ledningen av övriga till folkundervisningen hörande läroanstalter.
Riksdagen finner också, i betraktande av de många nya arbetsuppgifter,
som omorganisationen av fortsättningsskolan och den högre folkskolan
komma att medföra för denna myndighet, förslaget om anställande hos
densamma av ännu en extra ledamot väl grundat och vill därför bifalla
detsamma.

Vad beträffar det i departementschefens uttalande berörda anslaget å

7,000 kronor för tillkallande av sakkunniga biträden, kommer riksdagen att
i annat sammanhang närmare uttala sig därom.

Chefsmyndigheten för den lägre tekniska undervisningen, den lägre
handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete.

Om behovet av en förstärkt central ledning av samtliga de praktiska
ungdomsskolor, som skulle hava till uppgift att tillgodose den lägre tekniska
undervisningen, den lägre handelsundervisningen och undervisningen i
husligt arbete, torde — yttrar departementschefen till statsrådsprotokollet
— icke råda något tvivel. Meningarna synas i denna fråga vara fullständigt
ense.

Vårt tekniska undervisningsväseyi befinner sig för närvarande i fullkomlig
avsaknad av en effektiv överledning. Att en dylik ledning icke kunnat
utövas från ecklesiastikdepartementets sida, under vilket för närvarande så
gott som alla de olika tekniska skolorna direkt sortera, ligger i sakens natur,
då departementet icke haft till sitt förfogande vare sig teknisk sakkunnig föredragande
för dithörande ärenden eller andra behövliga sakkunniga biträden.
Mellan de olika läroanstalternas lokala styrelser har icke något ordnat
samarbete förekommit. De tekniska elementarskolorna hava icke ens varit
underkastade inspektion från statens sida. De förete ju också för närvarande
en påfallande brist på tidsenlig utveckling. Den inspektion av de
lägre tekniska yrkesskolorna, som hittills förekommit, har varit i hög grad
otillräcklig. Av det 80-tal skolor, som finnas, hava endast 6 å 8 årligen
underkastats inspektion. För inspektionen har icke varit sörjt på annat

63

Riksdagens skrivelse -Vr 248.

satt An att föreståndaren för tekniska skolan i Stockholm haft i uppdrag
att vid sidan av sin mycket kravande huvuduppgift såsom ledare för den
tekniska skolan inspektera de lägre tekniska yrkesskolorna. Därutöver
har han haft i uppdrag att utöva inspektion över teckningsundervisningen
vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna in. fl. läroanstalter. Den
centrala omsorg och ledning i fråga om skolornas organisation och arbete
samt deras förseende med lämpliga lärarkrafter och tidsenlig undervisningsmateriell,
som för deras ändamålsenliga drift och utveckling erfordrats,
har så gott som fullständigt saknats.

I stort sett har det ej varit mycket bättre beställt med den centrala
ledningen av den lägre handelsundervisningen. För de statsunderstödda
handelsgymnasiernas vidkommande har visserligen en särskild inspektör
varit anställd. Men då denne ej varit på något fastare sätt knuten ''id den
chefsmyndighet, som hittills haft dessa läroanstalter under sin förvaltning,
torde det, trots all erkännansvärd omsorg från inspektörens sida, knappast
kunna sägas, att någon i egentlig mening organiserad central ledning av
dem förekommit. Och vad angår den lägre handelsundervisningen i övrigt,
har denna på ett sått, som torde sakna motstycke i något annat land,
varit lämnad helt och hållet åt sitt öde.

Vad slutligen beträffar undervisningen i husligt arbete, har denna
undervisning hittills så gott som uteslutande varit anordnad såsom ett
läroämne v?d sidan av andra ämnen i läroanstalterna för den kvinnliga
ungdomen. Den har därför också stått under samma inseende och ledning
som dessa. Det enda mera betydande undantag härifrån, som förekommit,
har gällt de av sistlidne års riksdag beslutade husmodersskolorna, vilka
för närvarande sortera omedelbart under civildepartementet men som från
och med ingången av år 1919 torde böra förläggas under ecklesiastikdepartementet.
I och med upprättande av de föreslagna lärlings och
yrkesskolorna för husligt arbete inträder emellertid ett alldeles bestämt
behov av en mera samlad och effektiv central ledning även av denna för
vårt land så utomordentligt betydelsefulla gren av yrkesundervisningen.

Av det i propositionen innefattade förslaget till ett enhetligt
ordnande av våra fackutbildande ungdomsskolor — yttrar vidare

departementschefen — följer med nödvändighet, att den centrala

ledningen av dessa skolor måste bliva enhetlig och gemensam för

samtliga slagen av skolor. För samtliga områden av yrkesundervis ningen

— för industri och hantverk, handel och husligt arbete skulle
ju °såsom reguljära skolformer finnas lärlingsskolor och yrkesskolor,
Dessa skulle alla avse ett och samma åldersstadium och alla hava samma
förutsättning och samma mål: de skulle alla bygga på den gemensamma

64

Riksdagens skrivelse Nr 248.

fortsättningsskolan och alla syfta till åstadkommande av en allt högre grad
av yrkesskicklighet. I egenskap av övervägande kommunala läroanstalter
torde de i flertalet fall i fråga om organisation, lokaler in. m. komma att
behandlas i ett sammanhang av vederbörande kommunalstyrelse. Likaledes
föranleda, såsom departementssakkunniga framhållit, de kommunala
lärlingsskolornas obligatoriska karaktär och kommunernas rätt att utfärda
närmare bestämmelser rörande skolpliktens genomförande med nödvändighet,
att frågorna rörande den skolpliktiga ungdomen på lärlingsstadiet
bliva behandlade i ett sammanhang och efter ensartade grunder, vare sig
de unga ägna sig åt det ena eller andra yrket. Detta synes så mycket
mera av nöden, som det gäller att sörja för likställighet i fråga om utbildningsmöjligheter
de olika yrkena emellan, så att icke det ena yrkets
rekrytering försvåras genom det andras. Härav följer också, att i kommuner,
där lärlings- och yrkesskolor bliva upprättade för de olika yrkesgrenarna,
det i de flesta fall torde komma att visa sig mest ändamålsenligt,
att samtliga dessa skolor i fråga om lokal ledning och förvaltning ställas
i närmaste samband med varandra.

Det synes därför departementschefen höjt över allt tvivel, att vad angår
den centrala ledningen av lärlings- och yrkesskolorna för samtliga i det
föregående berörda yrkesgrenar det enda lämpliga och riktiga är, att dessa
läggas utan undantag, oavsett vilket yrke de avse, under en och samma
centrala ledning. Det synes vidare självfallet, att de läroanstalter, som
avse ett högre stadium av yrkesutbildningen — de tekniska fackskolorna
och de tekniska gymnasierna samt handelsgymnasierna — böra förläggas
under samma centrala ledning, som får åt sig uppdraget överinseendet av
övriga till den lägre yrkesutbildningen hörande läroanstalter. Till samma
ledning böra givetvis även samtliga statsunderstödda enskilda skolor av nu
ifrågavarande slag hänföras.

Av kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade har föreslagits,
att överinseendet över den lägre tekniska undervisningen skulle förläggas
till en sektion av den föreslagna industribyrån inom kommerskollegiet
och där närmast omhänderhavas av en byråchefen underordnad överinspektör
eller byrådirektör. Och på motsvarande sätt har det beträffande den lägre
handelsundervisningen föreslagits, att denna skulle hänföras till en sektion
av samma verks handelsbyrå, inom vilken en där anställd handelsundervisningsinspektör
skulle utöva det närmaste inseendet av handelsundervisningen.
De sektioner, som sålunda skulle få sig anförtrodd ledningen av de olika
grenarna av yrkesutbildningen, skulle vid sidan härav hava att handlägga
åtskilliga andra ärenden av helt annat slag. Så skulle den ifrågasatta sektionen
av handelsbyrån tillika hava att handlägga ärenden angående han -

65

Riksdagens skrivelse Nr 248.

delstraktater och handelsförhållande med främmande länder, export- och
handelsstudiestipendier, anslagsfrågor för handelns befrämjande, handelskamrar
och andra organisationer av handelsidkare, marknader, hamnavgifter,
grundpenningar,- kanalavgifter m. m.

Det synes uppenbart, att ledningen av den lägre yrkesundervisningen,
om den på nyss antytt sätt splittras på flera sektioner av olika byråer och
om den inom de olika sektionerna inklämmes mellan andra stora ärenden
av heterogen natur, omöjligen skall kunna få den fasta och enhetliga organisation
eller den självständiga ställning, som den kräver för att kunna
lösa sina uppgifter, ja, den torde näppeligen kunna ifrån verkets chefs och
ledamöters sida kunna påräkna den uppmärksamhet och omvårdnad, som
den oundgängligen behöver. Härtill kommer nu vidare, att den centrala
ledningen av det husliga arbetet skulle kräva ytterligare anordningar för
sitt tillgodoseende. Och dessa torde då väl, om splittringen ej skulle
drivas alldeles in absurdum, närmast leda till denna undervisningsgrens
förläggning under någon sektion av samma ämbetsverk, som skulle handhava
ledningen av den övriga yrkesundervisningen, d. v. s. kommerskollegiet,
'' vilket ämbetsverk emellertid i övrigt intet skulle få att skaffa med det
husliga arbetet.

Vid övervägande av samtliga nu berörda omständigheter, har departementschefen
kommit till den bestämda övertygelsen att, endast om den
centrala ledningen av yrkesskolväsendet erhåller formen av en fristående
överstyrelse, det skall bliva möjligt att förläna densamma den fasthet i organisationen
och den möjlighet till intimt samarbete mellan dess medlemmar,
som en på samma gång enhetlig och mångsidig gestaltning och ledning
av vederbörande läroanstalter kräver.

Beträffande den departementala förläggningen av den sålunda erforderliga
överstyrelsen uttalar departementschfen den meningen, att den bör
förläggas under det departement, som har under sin förvaltning landets
undervisningsväsen i övrigt, d. v. s. under ecklesiustikdepcirtementet. Förlägges
yrkesskolöverstörelsen under ecklesiastikdepartementet, komma dess
angelägenheter att handhavas av samma centrala förvaltning, som handhar
de undervisningsangelägenheter, vilka företrädas av folkskolöverstyrelsen
och läroverksöverstyrelsen. Fördelarna härav ligga i öppen dag, vare sig
man tager hänsyn till de underlydande läroanstalternas organisationsfrågor,
övervakandet av den vid anstalterna bedrivna undervisningen eller dessas
utrustning med lärare och undervisningsmateriell. Det synes uppenbart,
att därest yrkesskolöverstyrelsen icke bleve förlagd till ecklesistikdepartementet
utan till ett annat departement, det skulle bliva förenat med mycket

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 81 höft. (Nr 248.) 9

66

Riksdag eris skrivelse Nr 248.

störa svårigheter att ens tillnärmelsevis tillgodose det behov av samarbete
med organen för den allmänna undervisningen, som måste komma att yppa
sig för överstyrelsen. Det torde icke heller kunna undvikas, att genom en
dylik förläggning ett onödigt dubbelarbete skulle vållas vid hithörande
ärendens handläggning inom departementet.

överstyrelsens allmänna, åligganden skulle vara att, i enlighet med för
överstyrelsen av Eders Kungl. Maj:t utfärdad instruktion och i övrigt gällande
föreskrifter samt i den mån särskilda bestämmelser ej annat föranleda,
hava inseende över yrkesundervisningen i riket, sådan denna bedrives vid
av staten upprättade eller av staten underhållna eller understödda anstalter
för den lägre tekniska undervisningen, för den lägre handelsundervisningen
och för undervisningen i husligt arbete, samt beträffande dessa
anstalter antingen omedelbart vidtaga eller hos Eders Kungl. Maj:t föreslå de
åtgärder, som kunna finnas erforderliga, för att anstalterna skola motsvara
sitt ändamål.

De anstalter, över vilka överstyrelsen skulle hava att öva inseende,
skulle vara:

1) anstalter för den lägre tekniska undervisningen: lärlingsskolor och
yrkesskolor för industri och hantverk, tekniska fackskolor och tekniska
gymnasier samt tekniska skolan i Stockholm ävensom statsunderstödda enskilda
skolor av friare organisation för förberedande eller fullständig lärlingsoch
yrkesutbildning inom vissa hantverks- och industriella yrken;

2) anstalter för den lägre handelsundervsiningen: lärlingsskolor och
yrkesskolor för handel, ettåriga handelsskolor samt handelsgymnasier ävensom
statsunderstödda enskilda skolor av friare organisation för utbildning
i handelsyrket;

3) anstalter för undervisning i husligt arbete: lärlings- och yrkesskolor
för husligt arbete, hushållsskolor, husmodersskolor samt statsunderstödda
enskilda skolor av friare organisation för undervisning i husligt arbete;

4) anstalter för utbildning av lärarkrafter: statens normalskola för
yrkesundervisningen samt utbildningskurser av olika slag.

För överstyrelsens uppgifter i fråga om dessa anstalter redogöres närmare
i propositionen. De skulle i huvudsak sammanfalla med dem, som
i motsvarande avseenden tillkomma läroverks- och folkskolöverstyrelserna
med avseende på de dem underlydande läroanstalterna.

Den verkställda utredningen synes riksdagen otvetydigt giva vid handen
behovet av en förstärkt central ledning för yrkesundervisningen. Riksdagen
finner även ådagalagt, att en sådan ledning måste komma att få
en så stor mängd uppgifter och intresseområden gemensamma med Övriga

67

Riksdagens skrivelse Nr 248.

läroanstalter för ungdomsstadiet, att den i propositionen föreslagna förläggningen
av densamma under det departement, som handhaver undervisningsväsendet
i allmänhet, måste anses vara den riktiga.

Vad åter beträffar den yttre formen för den sålunda erforderliga
centrala ledningen av yrkesundervisningen, har riksdagen icke ansett sig
kunna helt ansluta sig till vad som härutinnan innefattas i propositionen.

Såsom redan nämnts, går denna ut på upprättandet av ett alldeles
nytt ämbetsverk, en fristående yrkesskolöverstyrelse. Av departementschefens
uttalande till statsrådsprotokollet framgår, att huvudvikten för
honom i förevarande fall ligger därpå, att yrkesundervisningen kommer
under en stark central ledning, inom vilken de olika verksamhetsområden,
som de till yrkesundervisningen hörande anstalterna representera,
bliva så långt som möjligt på ett fackmannamässigt och fullt
sakkunnigt sätt företrädda, så att de för den centrala ledningens
arbete erforderliga erfarenheterna ifrån näringslivets och överhuvud
det praktiska livets områden liksom ock från undervisningens och
uppfostrans komma att på ett omedelbart, allsidigt och ingående sätt
tillgodoföras detta arbete. Å andra sidan betonar departementschefen vid
upprepade tillfällen vikten av att alla de stora, för våra ungdomsskolor
gemensamma allmänna undervisnings- och uppfostringssynpunkterna måtte
kunna bliva beaktade och tillvaratagna på ett sätt, som kan lända vårt
undervisningsväsen i dess helhet till gagn. Riksdagen ansluter sig helt till
båda dessa synpunkter. Nu leder onekligen den förstnämnda av de båda
synpunkterna tanken närmast på en fristående överstyrelse för yrkesundervisningen
och riksdagen vill icke heller bestrida, att med hänsyn till yrkesundervisningens
egenart i vissa avseenden goda skäl kunna finnas för en
sådan anordning. Emellertid har departementschefen på åtskilliga
ställen i sina anföranden till statsrådsprotokollet erinrat om de många
uppgifter, som skulle komma att bliva gemensamma för den centrala
ledningen av yrkesundervisningen å ena och den centrala ledningen
av folkundervisningen å andra sidan. Detta har föranlett riksdagen att
närmare undersöka omfattningen och arten av dessa uppgifter och anser
sig riksdagen här böra lämna en något utförligare översikt över dem.

Vad då först beträffar gemensamma uppgifter av organisatorisk natur,
kommer utarbetandet av allmänna författningsbestämmelser rörande fortsättningsskolan
och lärlingsskolan att kräva ett ingående samarbete mellan
folkundervisningens och de praktiska yrkenas målsmän. Endast under
förutsättning av ett sådant kan någon säkerhet vinnas för att dessa bestämmelser
så avvägas, att de båda skolformerna komma att på lämpligt
sätt stödja och komplettera varandra.

66

Riksdagens skrivelse Xr 248.

Vid uppgörandet inom folkskolöverstyrelsen av kursplaner för de
olika typerna av den yrkesbestämda fortsättningsskolan krävas på varje
punkt överläggningar och samråd med yrkesundervisningens målsmän.

När det gäller att på de särskilda orterna upprätta skolor av de olika
slagen — fortsättningsskolor, högre folkskolor, lärlingsskolor o. s. v. — måste
härför i regel fordras gemensama förhandlingar från den centrala ledningens
sida med ortsrepresentanter för intressen, som beröra både den allmänna
folkundervisningen och yrkesundervisningen. Förefinnes t. ex. på en viss
ort behov av en industriell lärlingsskola, är det av vikt, att flera eller färre
av ortens yrkesbestämda fortsättningsskolor anordnas i samma riktning.

Den omständigheten, att åtskilliga av de för yrkesundervisningen avsedda
läroanstalterna i likhet med fortsättningsskolorna bliva av kommunal
natur, måste medföra en mängd gemensamma förvaltningsintressen.

I fråga om lärarkrafter hava fortsättningsskolan, lärlingsskolan och
yrkesskolan många intressen gemensamma. Detta gäller framför allt utbildningen
av de erforderliga lärarkrafterna. Sålunda måste de för fortsättningsskolans
lärare avsedda fortbildningskurserna i fråga om både ledare
och kursinnehåll bliva i hög grad beroende av råd och handräckningar
från yrkesundervisningens målsmän. Och för samtliga nu ifrågavarande
skolformer måste den blivande normalskolan i Stockholm för
yrkesundervisningen bliva en gemensam lärarutbildningsanstalt.

Det personliga utbytet av lärarkrafter på de särskilda orterna kan givetvis
lättare äga rum, om det är en och samma myndighet som har att
godkänna, resp. förordna lärare och föreståndare vid samtliga skolor, än
om dessa befogenheter tillkomma skilda styrelser.

I fråga om de särskilda läroanstalternas utrustning med lokaler och
undervisningsmateriell föreligger ett starkt behov av samarbete icke blott
rörande planläggningen och anskaffandet av vad som i detta avseende kan
erfordras utan även i fråga om beredande av möjlighet, att vissa lokaler
och viss materiell kunna gemensamt användas.

I fråga om fackinspektionen av skolorna förefinnas så många gemensamma
intressen, att, huru än den centrala ledningen ordnas, det är av
största betydelse, att ett mycket nära samarbete härutinnan åstadkommes.
För att detta må kunna ske, är det av vikt, att inspektionen utföres i
största möjliga utsträckning av gemensamma inspektörer och att dessas
inspektionsbesök och övriga verksamhet ordnas efter enhetliga och planmässiga
grunder.

Samtliga nu nämnda synpunkter hava framför allt sin tillämpning på
det husliga arbetet. På detta område komma folkskolorna, fortsättningsskolorna,
de högre folkskolorna och folkhögskolorna att hava så många intressen

Riksdagens skrivelse AV 24S.

09

gemensamma med lärlings- och yrkesskolorna, att ett nära samarbete erfordras
för åstadkommande av en fullt enhetlig och planmässig ledning. Detta
gäller såväl undervisningens allmänna planläggning som de gemensamma
undervisningslokalerna (skolköken) och de gemensamma lärarkrafterna.

Gemensamheten i nu angivna punkter medför en gemensamhet
av ekonomisk innebörd. Genom ett väl organiserat samarbete kunna i
mycket stor utsträckning tid och krafter sparas. Onödiga och dyrbara
dubbelresor i inspektionssyfte kunna undvikas. Genom gemensamma anstalter
för beredande av lokaler och undervisningsmateriell kunna för kommunerna
stora besparingar göras.

Nu angivna synpunkter för gemensamhet i arbetet gälla i främsta
rummet lärlings- och yrkesskolorna, i mindre grad fackskolorna och gymnasierna.
Å andra sidan måste mellan dessa senare läroanstalter och de
lägre anstalterna, lärlings- och yrkesskolorna, en så nära förbindelse uppstå,
att de senare icke utan största skada skulle i förvaltningsavseende
kunna skiljas från de förra. Då det efter vad riksdagen känner är avsett,
att yrkesskolornas lärjungar skulle äga så gott som omedelbart tillträde till
fackskolorna, kommer givetvis härigenom i fråga om lärjungematerialet
en intressegemenskap att uppstå mellan de högre och lägre skolformerna.
Fortbildningskurser för lärare i såväl fortsättningsskolor som i lärlings- och
yrkesskolor torde komma att upprättas vid fackskolorna och gymnasierna.
Ej sällan torde yrkesskolorna komma att med fördel kunna få begagna
fackskolornas materiell o. d.

^u är det visserligen sant, att för tillgodoseende av de gemensamma
uppgifterna ett samarbete skulle kunna tänkas anordnat mellan överstyrelsen
för yrkesundervisningen och överstyrelsen för folkundervisningen, även om
dessa båda ämbetsverk vore var för sig fristående. Men det är — att
döma av erfarenheter från förhållandet på andra motsvarande områden •—
att befara, att ett sådant samarbete lätt nog skulle komma att bliva av
mera tillfällig natur och medföra en omständlighet och en omgång i ärendenas
behandling, som bleve till förfång för de uppgifter det här gäller
och som tillika komme att ödsla med både tid och personkraft.

Riksdagen har därför ansett sig böra taga under närmare omprövning,
huruvida icke den nu tilltänkta centrala ledningen av yrkesundervisningen
och överstyrelsen för folkundervisningen skulle med fördel kunna sammanföras
till ett gemensamt ämbetsverk. Riksdagen har trott sig rinna, att detta skall
låta sig göra, om ämbetsverket organiseras så, att vardera av nu nämnda
båda stora grenar av ungdomsundervisningen blir under en gemensam
verkchef, som närmast har att tillvarataga de gemensamma intressena, företrädd
genom var sin relativt självständiga avdelning: folkskolavdelningen

70

Riksdagens skrivelse AV 248.

och yrkesskolavdelningen. Vardera avdelningen bör givetvis vara självständig
såväl däri, att samtliga å avdelningen förekommande ärenden, som
endast avse avdelningen, bliva handlagda av avdelningen ensam, som
ock däri, att avdelningen har till sitt förfogande både sina särskilda ledamöter
och sin särskilda avdelningschef, samtliga så utrustade, att de kunna
på ett fullt fackmannamässigt sätt företräda den sakkunskap, som inom
avdelningen erfordras. Genom en sådan anordning bör åt de båda
grenarna av ungdomsundervisningen — yrkesundervisningen och folkundervisningen—
kunna tillförsäkras både den självständiga ställning,
det speciella intresse och den särskilda sakkunskap, som dessa
för en ändamålsenlig ledning var för sig behöva, på samma gång samtliga
de stora gemensamma intressena kunna på ett omedelbart och lättillgängligt
sätt bliva tillgodosedda. Uti verkets instruktion bör angivas
vilka ärenden som skola göras till föremål för gemensam behandling av
de båda avdelningarna och vilka som skola handläggas av vardera avdelningen
för sig oberoende av den andra. Det bör givetvis på allt sätt
sörjas för den fasthet i organisationen och den möjlighet till nära personligt
samarbete mellan verkets medlemmar, som en på samma gång
fullt fackmannamässig och mångsidig gestaltning och ledning av vederbörande
läroanstalter kräver.

Vid en sådan organisation av ämbetsverket, som nu ifrågasättes, synes
verkets benämning lämpligen böra bliva skolöverstyrelsen.

Riksdagen har tillika tagit i övervägande vilka arbetskrafter som för
tillgodoseende av nu angivna synpunkter skulle komma att erfordras inom
vardera avdelningen av den sålunda tänkta gemensamma överstyrelsen.
Enligt det förslag till ordinarie stat för en gemensam skolöverstyrelse,
som riksdagen för ändamålet uppgjort och till vilket riksdagen här nedan
skall återkomma, skulle de å samma stat i anledning av upprättandet av
en yrkesskolavdelning inom skolöverstyrelsen uppförda nya utgiftsposterna
medföra en ökning av 56,750 kronor utöver de belopp, somför närvarande
finnas upptagna å folkskolöverstyrelsens ordinarie stat. Därtill skulle
komma en faktisk ökning av 3,000 kronor å extra stat. De ökade utgifterna
skulle alltså sammanlagt utgöra 59,750 kronor. Då emellertid den
i propositionen upptagna staten för en fristående yrkesskolöverstyrelse slutar
å en summa av 83,100 kronor, skulle alltså ett sammanförande av de båda
styrelserna, på sätt riksdagen nu ifrågasatt, komma att medföra en årlig besparing
för statsverket av 23,350 kronor. Härtill skulle, så länge krigstidstillägg
utgår till vederbörande befattningshavare, komma besparingen av de tillägg,
som skolat utgå till vissa för den fristående överstyrelsen beräknade, men
för den gemensamma icke erforderliga befattningshavare, nämligen över -

71

Riksdagens skrivelse Nr 248.

direktören, registrator!! och vaktmästaren. Sammanlagda årliga besparingen
torde därför kunna beräknas till i runt tal 25,000 kronor.

I betraktande av vad riksdagen nu anfört om önskvärdheten och
möjligheten av ett organiserat samarbete mellan de centrala ledningarna
för yrkesundervisningen och folkundervisningen samt med hänsyn till de
ej oväsentliga besparingar för statsverket, som en förening av de båda ledningarna
skulle medföra, anser riksdagen, att den centrala ledningen av
yrkesundervisningen och den nuvarande folkskolöverstyrelsen
böra sammanföras till en gemensam skolöverstyrelse. Då riksdagen
funnit sig böra intaga en sådan ståndpunkt, har riksdagen tillika letts av
övertygelsen om nödvändigheten att gå fram med allra största försiktighet,
då det gäller upprättandet av nya ämbetsverk. Dels ligger det i
sakens natur, att, när ett nytt verk kommer till stånd, dettas verksamhetsområde
— vars gränser kanhända till en början ej kunnat så bestämt
uppdragas — visar en tendens att allt mera vidga sig och att
i sammanhang därmed också behovet att öka antalet arbetskrafter inom
verket växer. Dels medför en dylik utvidgning av verkets arbetsområde
lätt nog, att vissa delar av detsamma komma att allt mera närma sig
eller kanhända rent av sammanfalla med delar av verksamhetsområden,
som tillhöra andra verk. I sådana fall framträder lätteligen från det
allmännas sida ett starkt intresse av både administrativ och ekonomisk
natur att med varandra till ett gemensamt verk förena de verk, vilkas verksamhetsområden
sålunda beröra varandra. Men nu lär erfarenheten, att
i allmänhet hart nära oöverstigliga hinder av varjehanda slag resas mot
en dylik åtgärd, även om den eljest synes vara av de förhandenvarande
förhållandena starkt motiverad. Skulle det däremot med tiden
visa sig, att inom ett redan förefintligt ämbetsverk uppstår nödvändigbeten
av en uppdelning på flera verk, kan i regel en sådan med lätthet
företagas. Även vad nu senast anförts har synts riksdagen starkt tala för
upprättandet av en gemensam skolöverstyrelse.

Vad beträffar den närmare organisationen av den gemensamma överstyrelsen,
böra givetvis, såsom redan antytts, verkets båda avdelningar
komma att sortera under den gemensamme chefen. Av honom skola
handläggas alla större och viktigare frågor, framför allt frågor av principiell
och grundläggande natur ävensom befordringsfrågor och för verkets
avdelningar gemensamma frågor. Därjämte bör han — så långt förhållandena
medgiva — deltaga i behandlingen av övriga inom verket
förekommande ärenden. Men det ligger i sakens natur, att sagda chef
icke ensam kan medhinna handläggningen av samtliga förekommande

72

Riksdagens skrivelse JVr 248.

ärenden. I sådant avseende måste nödvändigtvis biträde beredas honom
därigenom att inom vardera avdelningen en av avdelningens ledamöter
erhåller i uppdrag att utöva det närmaste inseendet över avdelningen och
till den utsträckning, som kan påfordras, inom avdelningen såsom avdelningschef
företräda verkchefen.

Vardera avdelningen bör givetvis utrustas med ett erforderligt antal
ledamöter, så kvalificerade, att de kunna fullt sakkunnigt förbereda och
föredraga de olika frågor, som inom avdelningen förekomma. Vad härvid
beträffar folkskolavdelningen, har riksdagen icke funnit skäl ifrågasätta
någon ändring i det antal ledamöter, som för närvarande finnes inom
folkskolöverstyrelsen. Inom folkskolavdelningen skola alltså vara anställda
fyra ordinarie ledamöter, av vilka en skall av Kungl. Maj:t för viss tid
förordnas till avdelningschef, samt därutöver, vad år 1919 beträffar, de
två extra ledamöter, om vilka riksdagen har att i annat sammanhang yttra
sio-. Inom yrkesskolavdelningen skall anställas samma antal föredragande,
som propositionen upptager för den fristående yrkesskol överstyrelsen,,nämligen
tre ordinarie ledamöter, av vilka en skall av Eders Kungl. Maj:t för
viss tid utses till avdelningschef, samt en konsulent och särskild föredragande
för husligt arbete.

Vad sistnämnda befattningshavare beträffar, har en enskild motionär
hemställt, att i stället för denne skulle för år 1919 uppföras en ordinarie
ledamotstjänst, vars innehavare skulle företräda det husliga arbetet.

Av vad riksdagen i det föregående anfört angående vikten av att vid
ordnandet av våra praktiska ungdomsskolor det husliga arbetet blir i lika
mån tillgodosett som all annan praktisk verksamhet, som dessa skolor avse,
torde framgå, vilken betydelse riksdagen maste fästa vid att samma arbete
även inom den centrala ledningen av yrkesundervisningen blir på ett tillfredsställande
sätt tillgodosett. Emellertid har riksdagen icke kunnat finna
annat än, att så skulle bliva fallet, ifall Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna
punkt väsentligen bleve förverkligat. Enligt detta skulle den föreslagna kvinnliga
konsulenten inom överstyrelsen hava ställning av särskild föredragande
i ärenden rörande husligt arbete. En sådan ställning måste enligt riksdagens
mening innefatta, att ifrågavarande befattningshavare skulle komma
att inom verket inträda såsom föredragande ledamot, så ofta ärenden avseende
det husliga arbetet förelåge till behandling, vare sig arten av dessa
ärenden medförde, att de komme att handläggas i plenum eller under
andra för handläggningen av verkets ärenden i allmänhet föreskrivna former.
Att den kvinnliga föredraganden därjämte skulle komma att hava sig
uppdraget att — med, där så påkallas, erforderligt biträde — utöva inspektion
över undervisningen i husligt arbete, synes stå i full överensstäm -

73

Riksdagens skrivelse Nr 248.

melse med vad som skulle bliva fallet med de ordinarie ledamöterna, vilka
uppenbarligen också måste hava inspektionsskyldighet inom sina olika
verksamhetsområden.

För konsulenten för husligt arbete har å den föreslagna yrkesskolöverstyrelsens
stat beräknats ett arvode av 2,000 kronor. Emellertid meddelas
i propositionen, att det är avsett, att befattningshavaren åtminstone
under den närmaste tiden skulle tillika utöva inseende över undervisningen
i husligt arbete vid de under de båda övriga skolöverstyrelserna lydande
läroanstalterna. För ett dylikt inseende utgår för närvarande till inom
nämnda överstyrelser anställda inspektriser ersättning med sammanlagt 3,000
kronor. Även detta arvode beräknas i propositionen kunna övertagas avkonsulenten
för det husliga arbetet, som sålunda skulle komma att sammanlagt
uppbära ett arvode å 5,000 kronor. För avlönande av nödigt biträde skulle,
vad yrkesundervisningen beträffar, överstyrelsens expensmedel anlitas.

Mot den sålunda föreslagna anordningen har riksdagen ingen annan
erinran att göra ån att riksdagen — som befarar, att nu ifrågavarande konsulent
icke skulle kunna medhinna hela den inspektionsverksamhet, som i
propositionen tilltänkes densamma, och därför icke heller skulle kunna
påräkna samtliga de arvodesbelopp, som för sådant ändamål i propositionen
beräknats — anser, att för beredande åt konsulenten av ett arvode,
som i varje fall uppgår ungefär till det angivna eller 5,000 kronor, även
bör, efter närmare bestämmelse av Eders Kungl. Maj:t, beräknas den större
eller mindre del av det belopp å 1,500 kronor, som, i överensstämmelse
med vad som enligt beslut av 1917 års riksdag gäller för innevarande år,
bör även för år 1919 utgå ur förslagsanslaget å 50,000 kronor till yrkesskolor
för husmodersutbildning. Till det i den föreslagna yrkesskolöverstyrelsens
stat upptagna arvodesbeloppet å 2,000 kronor bör, när befattningen
uppföres på den gemensamma staten, läggas det arvode å 750
kronor, som för närvarande utgår till en konsulent för huslig ekonomi
inom folkskolöverstyrelsen ur det till sagda överstyrelses disposition ställda
anslaget till inspektörer och sakkunniga.

Riksdagen anser sig icke nu böra närmare ingå på huru under en
framtid, då större erfarenheter kunna hava vunnits om omfattningen av
konsulentens arbetsuppgifter, denna angelägenhet bör ordnas. Riksdagen
vill blott giva uttryck åt sin förväntan, att vederbörande myndigheter
komma att ägna frågan all den uppmärksamhet den förtjänar.

Vad angår den ställning och de löneförmåner, som böra tillkomma
befattningshavarna i skolöverstyrelsen, har riksdagen nyss yttrat sig angående
den föreslagna konsulenten för det husliga arbetet. I fråga om

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 höft. (Nr 248.) 10

74

Riksdagens skrivelse Nr 248.

övriga befattningshavare finner riksdagen, med nedan nämnda undantag,
intet vara att erinra mot eller tillägga till vad som i propositionen föreslås.
Vad chefen beträffar, anser riksdagen, att, då den gemensamma skolöverstyrelsen
såväl i fråga om vikten och omfattningen av arbetsuppgifter
som beträffande antalet och arten av de inom verket anställda och verket
underlydande befattningshavarna kommer att bliva fullt jämförlig med
flertalet av de större centrala ämbetsverken, exempelvis socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, även verkets chef bör likställas
med cheferna i nämnda verk och följaktligen också avlöning för honom
beräknas till samma belopp, som i regel utgår till cheferna i dessa verk
eller 11,000 kronor, därav lön 7,000 kronor, tjänstgöringspenningar 3,000
kronor och ortstilllägg 1,000 kronor.

Enligt vad riksdagen här ovan närmare utfört, skall inom vardera
avdelningen av överstyrelsen en ledamot erhålla uppdrag att såsom avdelningschef
utöva det närmaste inseendet över avdelningen och till den utsträckning,
som kan påfordras, inom avdelningen företräda chefen. I hänseende
till det ökade ansvar och den mera betydelsefulla uppgift och ställning,
som skall tillkomma dessa befattningshavare, finner riksdagen skäligt,
att — i likhet med vad fallet är t. ex. inom kammarkollegiet med där
anställd avdelningschef — för var och en av dessa befattningshavare uppföres
i staten ett särskilt arvode av 500 kronor.

Till sakkunnigbiträden inom den fristående överstyrelsen beräknas
i propositionen 7,000 kronor. Av detta belopp böra 5,000 kronor tagas i
anspråk för den gemensamma överstyrelsen. Då emellertid det belopp,
som för närvarande för motsvarande ändamål utgår inom folkskolöverstyrelsen,
är uppfört å extra stat, bör — till dess närmare erfarenheter
vunnits om omfattningen av det behov, som här avses — även nu
ifrågavarande belopp uppföras å extra stat.

Vad beträffar befattningshavarna inom överstyrelsens kansli, anser
riksdagen, att dessa böra vara gemensamma för ämbetsverkets båda avdelningar.
Av de uti förslaget till stat för den fristående yrkesskolöverstyrelsen
upptagna befattningarna bör registratorn kunna inom den gemensamma
överstyrelsen tillsvidare ersättas av ett kvinnligt biträde av andra
graden. Den föreslagna notarien jämte de föreslagna båda kvinnliga biträdestjänsterna
böra överföras på den gemensamma staten.

I stället för den föreslagna vaktmästaren bör den inom folkskolöverstyrelsen
för närvarande anställde vaktmästaren uppflyttas till förste vaktmästare
och det inom samma verk för närvarande anställda vaktmästarbiträdet
ersättas av en vaktmästare.

Skulle frågan om reglering av avlöningsförhållandena för de vid sta -

75

Riksdagens skrivelse Nr 248.

tens verk och inrättningar anställda vaktmästarna komma att hänskjutas
till prövning av 1918 års riksdag samt dylik lönereglering bliva av riksdagen
beslutad, böra givetvis avlöningsförmånerna för vaktmästarna så
jämkas, att de bliva lika med de avlöningsförmåner, som tillkomma övriga
vaktmästare vid de centrala ämbetsverken.

För den fristående överstyrelsen har i propositionen till expenser
beräknats ett belopp av 22,000 kronor. Uti detta belopp är bland annat
inberäknat ett belopp av 6,000 kronor, avsett till bestridande av lokalhyra
för den fristående yrkesskolöverstyrelsen. Vid upprättande av en gemensam
skolöverstyrelse kommer detta belopp icke att i sin helhet behöva
tagas i anspråk, enär åtskilliga av de lokaler, som skulle hava erfordrats
för en fristående överstyrelse, för en gemensam icke bliva behövliga.
På grund härav och då även vissa andra besparingar torde kunna beräknas
uppkomma å det föreslagna expensbeloppet vid en förening av de
båda överstyrelserna, har riksdagen ansett, att det för folkskolöverstyrelsen
utgående beloppet bör ökas med endast 12,000 kronor.

Uti propositionen föreslås, att de ur expensmedlen utgående arvodena till
vissa semestervikarier skola beräknas efter samma grunder, som i motsvarande
avseenden tillämpas för semestervikarier inom de båda andra skolöverstyrelserna.
Emot detta förslag har riksdagen icke funnit något att invända.

Mot vad i propositionen föreslås angående sättet för bestridande av erforderliga
medel för betäckande av eventuella uppsättnings- och organisation
skostnader har riksdagen intet att erinra. Ej heller finner riksdagen
anledning till anmärkning mot förslaget om utgörande av ersättning
för de tjänsteresor, som föranledas av den överstyrelsen åliggande inspektionsskyldigheten.

I avseende å chef eller ledamot, som vid tillträdet till befattningen
tillhör såsom delägare endera av lärarnas vid elementarläroverken nya
änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas änke- och pupillkassa, föreslås
i propositionen, att föreskrifter böra meddelas i enlighet med vad riksdagen
i enahanda avseende föreskrivit beträffande motsvarande befattningshavare
i läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen. Mot en
motsvarande föreskrift beträffande chef och ledamöter i den gemensamma
skolöverstyrelsen har riksdagen intet att anmärka.

Ej heller finner riksdagen anledning till erinran mot förslaget att de
nya befattningshavarna uppföras å ordinarie stat.

Med tillämpning av de synpunkter och grunder, som riksdagen i det
föregående angivit, kommer ordinarie staten för den gemensamma skolöverstyrelsen
att få följande utseende:

76

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Ordinarie stat för skolöverstyrelsen.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Arvode.

Summa.

Chefen.................................

1 ledamot och avdelningschef

7,000

3,000

1,000

—

11,000

å folkskolavdelningen......

5,000

2,500

600

500

8,600

1 ledamot och avdelningschef

Efter 5 år kan lönen

å yrkesskolavdelningen ......

5,000

- 2,500

600

500

8,600

höjas med 600 kronor.

1 ledamot ........................

5,000

2,500

600

—

8,100

4 ledamöter .......................

1 konsulent och särskild före-

20,000

10,000

2,400

—

32,400

dragande för husligt arbete...

—

—

—

2,750

2,750

1 förste bibliotekskonsulent......

3,600

1,800

400

—

5,800

| Efter 5 år kan lönen

1 sekreterare......................

3,600

1,800

400

5,800

| höjas med 500 kro-

1 sekreterare...................

> nor och efter 10 år

3.600

1,800

400

5,800

med ytterligare 500

) kronor.

1 notarie ..........................

2,200

1,500

300

4,000

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kro-nor, efter 10 år med
ytterligare 500 kro-

2 notarier .......................

4,400

3,000

600

—

8,000

nor och efter 15 år

1 registrator och aktuarie ......

2,200

1,500

300

—

4,000

med än ytterligare
500 kronor.

1 kvinnligt biträde av andra

graden ..........................

900

550

iso;

__

1,600

4 kvinnliga biträden av andra

Efter 5 år kan lönen

graden.............................

3,600

2,200

600

—

6,400

höjas med 200 bro-

1 kvinnligt biträde av första

nor och efter 10 år

graden

700

350

150

1,200

med ytterligare 200

3 kvinnliga biträden av första

kronor.

graden.............................

2,100

1,050

450

—

3,600

1 förste vaktmästare.............

900

450

150

—

1,500

1 Efter 5 år kan lönen

1 höjas med 100 kronor.

Efter 5 år kan lönen

1 vaktmästare ....................

700

350

150

—

1,200

höjas med 100 kro-nor och efter 10 år

För inspektion av blindunder-

med ytterligare 100

visningen...........................

600

600

kronor.

Till expenser m. m. ............

—

—

—

—

31,375

Summa

—

—

—

—

152,325

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

77

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget till organisation av de
läroanstalter, som skulle komma att stå under inseende av yrkesskolöverstyrelsen,
skulle omorganisationen av samtliga dessa läroanstalter taga sin
böjan först med höstterminen 1919. Detta borde emellertid — yttrar departementschefen
— icke hindra, att yrkesskolöverstyrelsen träder i verksamhet
redan med ingången av år 1919. Tvärtom torde igångsättandet av
organisationsarbetet samt arbetet på organisationens vidare genomförande
kräva, att överstyrelsens verksamhet begynner redan vid sistnämnda tidpunkt.
Det syntes emellertid vara tydligt, att arbetet i överstyrelsen
framför allt under förra delen av år 1919 måste komma att få en mindre
omfattning än vad fallet sedermera måste bliva. Särskilt komrne de löpande
ärendena och de rent administrativa göromålen att bliva jämförelsevis
få. Detta förhållande syntes böra leda till att vissa av de å överstyrelsens
stat föreslagna tjänsterna icke besattes med innehavare under år 1919,
liksom ock att vissa av de för övriga ändamål föreslagna anslagsbelopp
för sagda år något minskades. Sålunda borde den ena av de tre ledamotsbefattningarna
kunna hållas obesatt under år 1919. Likaledes borde det
under detta år kunna anstå med tillsättandet av sekreterartjänsten samt
den kvinnliga biträdesbefattningen av andra graden. Vidare syntes amanuensbefattningen,
för vilken ett arvode av 2,000 kronor beräknats, ej böra
erfordras under år 1919. Erforderligt amanuensbiträde torde kunna beredas
av expensmedlen. Sistnämnda medel syntes för år 1919 böra uppföras
med 13,000 kronor, därav 6,000 kronor beräknas för lokalhyra. Av
anslaget för tillkallande av sakkunniga torde endast 5,000 kronor böra
beräknas för år 1919.

Riksdagen anser, att i huvudsak samma grunder som de, vilka av departementschefen
anförts i fråga om en fristående överstyrelse, låta sig tillämpa
även på ordinarie staten för den gemensamma skolöverstyrelsen för år 1919.
Då det emellertid icke för närvarande låter sig med visshet beräkna, med
vilket belopp den gemensamma skolöverstyrelsens lokalhyra kan komma
att överstiga den, som för närvarande utgår för folkskolöverstyrelsen, bör
det erforderliga beloppet, vad tiden den 1 april 1919—den 31 mars 1920
beträffar, efter närmare bestämmande av Eders Kungl. Maj:t gäldas ur
skolöverstyrelsens expensmedel. Vad beträffar hyreskostnaden för de båda
första kvartalen av hyresåret oktober 1918—september 1919 bör denna,
i enlighet med vad som föreslagits i proDositionen, gäldas av medel, som Btå
till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, ökningen i. expenser m. m. bör därför
beräknas till 7,000 kronor.

78

Riksdagens skrivelse Nr 248.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande propositon jämte i ämnet
väckta motioner

A. Beträffande fort sättningsskolor:

dels fastställt följande huvudsakliga grunder och bestämmelser, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för
deras tillämpning befinnas erforderliga:

1. I varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som med fullständigt
avgångsbetyg lämnat folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande
kunskaper, finnas en eller, där förhållanden sådant påkalla och medgiva,
flera fortsättaingsskolor.

2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande, två eller flera
närliggande skoldistrikt kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola.

3. Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna omfatta sammanlagt
minst 360 undervisningstimmar, förlagda utom folkskolans ordinarie
undervisningstid, och fördelas på minst två, i särskilda undantagsfall och
efter vederbörlig prövning högst tre år samt i övrigt vara anordnad i
huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, vilka av departementschefen
i statsrådsprotokollet närmare angivits.

4. Lärjunge skall vara pliktig att i den mån han icke enligt gällande
föreskrifter- skall vara därifrån befriad eller i vederbörlig ordning därifrån
erhållit befrielse eller skoldistrikt i visst fall erhållit vederbörligt
tillstånd att träffa annan anordning, inträda i fortsättningsskola vid början
av den årskurs, som anordnas närmast efter det läsår, då avgångsbetyg
från folkskola eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits, samt att
deltaga i skolans undervisning under den för fortsättningsskolans kurs
stadgade minimitiden eller den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstimmar,
som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava bestämt;
dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då den skolpliktige
fyllt aderton år.

5. För lärjungar, som avgått från egentlig folkskola utan att erhålla
fullständigt avgångsbetyg, ävensom för lärjungar, som avgått från mindre
folkskola, må i stället för fortsättningsskola anordnas ersättningsskola
eller enligt vederbörligt beprövande annan däremot svarande, efter förhållandena
lämpad undervisning, och skall lärjunge i sådant fall vara under -

Riksdagens skrivelse Xr 248. 79

kastad skolplikt enligt samma grunder, som galla för lärjunge i egentlig
fortsättningsskola.

6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924 hava fullgjort
vad som enligt meddelade bestämmelser åligger detsamma i fråga om den
fortsatta undervisningen, dock att skoldistrikt må, efter medgivande av
Eders Kungl. Maj:t, då förhållandena sådant påkalla, kunna även efter
denna tidpunkt under viss tid i större eller mindre mån vinna befrielse
från sagda åligganden;

dels föreskrivit i fråga om arvodet till lärare i fortsättningsskola och
ersättningsskola, som upprättas efter ovan angivna grunder, att detta skall
utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola miifst 2 kronor 50 öre
och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 50 öre, med
undantag dock dels att arvodet för undervisning i manlig eller kvinnlig
slöjd skall utgöra minst 1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet
för undervisning i hushållsgöromål minst 5 kronor för arbetsdag,
omfattande minst fyra undervisningstimmar, dels att för undervisning i
ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola till lärare, som förklarats därtill
berättigad, arvodet skall utgå med minst 3 kronor för undervisningstimme;
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser i
fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunna befinnas erforderliga;

dels beslutat, att statsbidrag till avlönande av lärare i fortsättningsskola
och i ersättningsskola skall, enligt de närmare bestämmelser Eders
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, utgå med belopp motsvarande de för
undervisningen i sådan skola enligt stadgade grunder utgående minimiarvodena,
därvid för statsbidragets åtnjutande skola gälla följande grunder
och villkor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, när i särskilda fall
omständigheterna därtill föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan
hinder därav, att någon avvikelse från dessa grunder och villkor ägt rum:

1. Skolan skall vara anordnad i enlighet med de föreskrifter, som
av Eders Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder.

2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervisningstimmar, som
erfordras, för att lärjungarna skola erhålla undervisning under den tid, för
vilken skolplikt enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger dem.

3. Lärjungarna skola sammanföras till undervisningsavdelningar av
lämplig storlek. Om i skola, som här avses, antalet lärjungar, som undervisas
i verkstadsarbete, i slöjd eller i hushållsgöromål, varit så stort, att de
uppdelats på avdelningar, må statsbidrag utgå för sådan avdelning, endast
om lärjungarna i densamma vid kursens början varit, där fråga är om
undervisning i verkstadsarbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är om

80

Riksdagens skrivelse Nr 248.

undervisning i hushållsgöromål, minst åtta, och om de, så länge de under
året tillhört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen.

4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som blivit i vederbörlig
ordning förklarade behöriga till sådan undervisnings bestridande. Sagda
lärare skola åtnjuta arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.

5. Skoldistriktet skall för undervisningen tillhandahålla lämpliga lokaler
samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell.

6. Inom varje skoldistrikt skall för fortsättningsskolorna finnas ett
i vederbörlig ordning fastställt reglemente.

7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och kontroll, som
Eders Kungl. Maj:t-kan finna gott föreskriva;

dels medgivit, att skoldistrikt, som anordnat fortsättningsskola enligt
de grunder, som angivas i kungl. kungörelsen den 11 september 1877 angående
anslag för avlöning åt lärare vid fortsättningsskola, må tillsvidare,
intill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för de lärares avlöning,
som i sådan skola undervisa utom folkskolans ordinarie undervisningstid,
erhålla bidrag av allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar
dylik undervisning under en tid motsvarande två veckor om året,
statsbidrag utgår med 65 kronor, under en tid motsvarande fyra veckor
med 130 kronor och under en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor,
'' under villkor att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter för
undervisningstid motsvarande två veckor om året minst 25 kronor, för undervisningstid
motsvarande fyra veckor minst 50 kronor och för undervisningstid
motsvarande sex veckor minst 75 kronor;

dels höjt det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande av
lärare vid fortsättningsskola från 163,000 kronor till 600,000 kronor eller
med 437,000 kronor;

dels ock beviljat på extra stat för år 1919 till utbildningskurser för
lärare vid fortsättningsskolor ett reservationsanslag av 60,000 kronor att
utgå enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor Eders
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;

B. Beträffande högre folkskolor:

fastställt följande grunder och villkor för utgående av statsunderstöd
till högre folkskolor:

1. Av anslaget till högre folkskolor må understöd kunna utgå till
skola, som inrättats av skolområde, bestående av ett eller flera skoldistrikt
eller efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande av annan kommunal samfällighet
eller förening av flera sådana, i ändamål att bereda lärjungar, som

81

Riksdagens skrivelse Nr 248.

genomgått småskola och folkskola, tillsammans omfattande minst sexårig
lärokurs, eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta
ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning, utan
att lärjungarna därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden
eller nödig övning i praktiskt arbete.

Den högre folkskolan må, allt efter förhållandena, kunna anordnas
antingen såsom allmän högre folkskola, i vilken undervisningen erhåller en
mera allmän läggning, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, i vilken
undervisningen inriktas på visst yrke eller viss yrkesgrupp. Huruvida
yrkesbestämd högre folkskola må komma i åtnjutande av det högre understöd,
som för skola av sådan typ bestämmes, skall bero på beslut av Eders
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

2. Högre folkskola må åtnjuta statsbidrag till högst fyra ettåriga
klasser. Inom varje årsklass må statsbidrag utgå till högst så stort antal
parallella klassavdelningar, som uppkommer vid iakttagande därav, att i
fråga om allmän högre folkskola minst 35 och i fråga om yrkesbestämd
sådan skola minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen,
innan ny avdelning upprättas inom densamma.

Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter statsunderstöd till
en eller flera högre folkskolor, understöd må utgå till ny skola av samma
typ, skall bero på Eders Kungl. Maj:ts prövning.

Finnes inom ett skolområde endast en högre folkskola, skall denna,
såvitt ej Eders Kungl. Maj:t på anförda skäl medgiver undantag, vara
avsedd för både gossar och flickor.

3. Vid högre folkskola skola, därest ej Eders Kungl. Maj:t i särskilt fall
annorlunda bestämmer, finnas minst så många ordinarie lärartjänster som
antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara
anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring ävensom nödigt
antal timlärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor.

Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd manlig eller kvinnlig
rektor.

4. Undervisningen skall, därest ej Eders Kungl. Maj:t i särskilt fall
annorlunda bestämmer, pågå minst trettiosex läsveckor om året, påsk- och
pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade.

Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så lång tid, som ovan
stadgas, men beror detta därav, att skolan eller viss klass eller klassavdelning
av densamma, för vilken statsbidrag kan utgå, först under
kalenderåret inrättats eller ock under kalenderåret upphört, äge skolan
bekomma statsbidrag i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen
pågått.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 81 höft. (Nr 248.) 11

82

Riksdagens skrivelse Nr 248.

5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande tjänliga och tillräckliga
undervisningslokaler samt erforderliga skolmöbler och undervisningsmedel.

6. Högre folkskola skall vara försedd med av Eders Kungl. Maj:t fastställt
reglemente och stå under inseende av chefsmyndigheten för folkundervisningen
samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Sagda myndighet må för varje skola kunna förordna en inspektor.

För högre folkskola skall finnas en av minst fem personer bestående
skolstyrelse. Om dess sammansättning, revision av dess räkenskaper m. m.
skola bestämmelser finnas i det för skolan fastställda reglementet. År
undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska utbildning inriktad
på visst yrke eller yrkesgrupp, och åtnjuter skolan med hänsyn därtill
högre statsunderstöd, skola minst två i sådant yrke eller sådan yrkesgrupp
sakkunniga personer vara medlemmar av skolstyrelsen.

7. ^ Undervisningen i högre folkskola skall vara avgiftsfri, såvida ej
Eders Kungl. Maj:t i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden
annorlunda bestämmer. Terminsavgifter må dock i intet fall påföras
medellösa lärjungar.

8. Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta de avlöningsförmåner,
som av Kungl. Maj:t och riksdagen närmare bestämmas.

9. Statsunderstöd till högre folkskola utgår med det belopp och i
den ordning, som av Kungl. Maj:t och riksdagen närmare bestämmes;

C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:

dels beslutat, att det må ankomma på kommun, som ensam eller tillsammans
med annan kommun upprättat eller underhåller lärlingsskola,
anordnad huvudsakligen efter de av departementschefen i statsrådsprotokollet
närmare angivna grunder, att bestämma,

att i. industri, hantverk eller handel anställda minderåriga skola i den
utsträckning, som förhållandena kunna föranleda, vara pliktiga att under
högst två läsår med högst nio månaders årlig undervisning och med i
medeltal högst tolv undervisningstimmar i veckan deltaga i undervisningen
i sådan lärlingsskola, dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då
den skolpliktige fyllt aderton år, ävensom

att kvinnlig minderårig, som icke är anställd i industri, hantverk
eller handel och som icke befinnes åtnjuta annan mot lärlingsskolans
undervisning i husligt arbete svarande undervisning, skall i den utsträckning
och med den begränsning, vartill förhållandena kunna föranleda,
vara underkastad sådan skolplikt, som i föregående punkt sägs.

83

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dels för beredande av understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen
under riksstatens åttonde huvudtitel på ordinarie stat uppfört
ett förslagsanslag av 250,000 kronor;

dels medgivit, att från nämnda anslag må, oavsett om den undervisning
som avses har obligatorisk karaktär eller icke, årligen utgå understöd

1. för av kommun upprättad lärlingsskola för industri, hantverk eller
handel till lärares avlöning med belopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre
för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell med belopp,
motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall intill två tredjedelar av
kostnaderna för densamma;

2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkesskola för husligt
arbete eller hushållsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat efter
1 krona 33 öre för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri, hantverk eller
handel eller ettårig handelsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat
efter 3 kronor för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell
med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

4. för enskild skola för yrkesundervisning med belopp, som av Eders
Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmes efter i huvudsak samma
grunder som för motsvarande under 2 eller 3 angiven skola,

ävensom att understödet för ovannämnda skolor må utgå under följande
villkor:

a) undervisningen skall bestridas av lärare, som godkännas av chefsmyndigheten
för yrkesundervisningen;

b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräknade efter i medeltal
minst 4 kronor för varje undervisningstimme vid lärlingsskola för industri,
hantverk eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkesskola för husligt
arbete eller vid hushållsskola samt minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola
för industri, hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola;

c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt inrednings- och
undervisningsmateriell, som godkännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen
;

d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet fastställt reglemente
innehållande bestämmelser, bland annat, rörande skolans undervisning,
styrelse och förvaltning samt föreståndare och lärare;

e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjungarna vara avgiftsfri;

f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen
;

g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen; -

84

Riksdagens skrivelse Nr 248.

h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla de närmare bestämmelser,
Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela; samt

5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt nu gällande grunder;
dels ock för beredande av understöd, i överensstämmelse med av 1917
års riksdag godkända grunder, till yrkesskolor för husmodersutbildning i
städer, köpingar, industri- och andra liknande samhällen samt till obemedlade
och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor anvisat under
åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000
kronor.

D. Beträffande folkskolöverstyrelsens utvidgning till en skolöverstyrelse
med en folkskolavdelning och en yrkesskolavdelning m. m.:

dels godkänt följande nya ordinarie stat för folkskolöverstyrelsen under
ändrat namn av skolöverstyrelsen, att tillämpas från och med år 1919:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Arvode.

Summa.

Chefen..................

7,000

3,000

1,000

11,000

1 ledamot och avdelningschef

S folkskolavdelningen.........

5,000

2,500

600

500

8,600

1 ledamot och avdelningschef
å yrkesskolavdelningen .....

5,000

2,500

600

500

8,600

Efter 5 år kan lönen
höjas med 600 kro

1 ledamot .....................

5,000

2,500

600

8,100

3 ledamöter ...............

15,000

7,500

1,800

24,300

1 konsulent och särskild före-

dragande för husligt arbete...

—

_

_

2,750

2,750

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kro-

1 förste bibliotekskonsulent ....

3,600

1,800

400

5,800

| nor och efter 10 år

1 sekreterare ....................

3,600

1,800

400

—

5,800

/ med ytterligare 500
'' kronor.

Efter 5 år kan lönen

1 notarie .....................

2 notarier ...........................

2,200

4,400

2,200

1,600

3,000

1,500

300

600

300

—

4.000

8.000
4,000

höjas med 500 kro-nor, efter 10 år med
ytterligare 500 kro-nor och efter 15 år
med än ytterligare

1 registator och aktuarie.........

500 kronor.

1 kvinnligt biträde av andra

graden............................

900

550

1,650

150

450

1,600

4,800

3 kvinnliga biträden av andra
graden..............................

2,700

Efter 5 år kan lönen
höjas mod 200 kro-nor och efter 10 år

1 kvinnligt biträde av första

med ytterligare 200

graden..............................

700

350

150

1,200

kronor.

3 kvinnliga biträden av första

graden..............................

2,100

1,050

450

—

3,600

Riksdagens skrivelse Nr 248.

85

Lön

Tj&nstgÖ-

ringepen-

ningar

Orts-

tillägg

Arvode

Summa

1 förste vaktmästare..............

900

450

150

—

1,500

(Efter 5 år kan lönen
■[ höjas med 100 kro-| nor.

1 vaktmästare ....................

För inspektion av blindunder-

700

350

150

600

1,200

600

(Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kro-c nor och efter 10 år
I med ytterligare 100
( kronor.

Till expenser m. m................

_

_

—

—

26,375

Summa

—

—

—

—

131,825

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, sa länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor.

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de i staten för skolöverstyrelsens ordinarie befattningshavare upptagna
löneförmåner, nämligen:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. rabatt
befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringskyldighet
eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation
av ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, ävensom därest ämbetsverkets ställning inom
statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom
självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande
göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller
förändrad arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller,
efter Eders Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket
göromålen överlämnas;

att befattningshafvare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning
uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna
gång, befinnes vara lämplig och behövlig;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så
av Eders Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning
inom förvaltningen på ifrågavarande område;

att med ordinarie befattning i överstyrelsen icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

86

Riksdagens skrivelse Nr 248.

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är försett med Eders Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så
framt ej, vad angår chef eller ledamot, Eders Kungl. Maj:t och, vad angår
innehavare av annan befattning, överstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner
uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;
i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för tid, han
eljest varit befriad från tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit
befattningen;

att den, som av _ sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget eller i det fall, där avlöningen
utgöres av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning
avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina
tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller
av arvodet, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljes prövas
skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att, vid sjukdomsfall eller när det erfordras till följd av tjänsteresor
eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i överstyrelsen,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för
egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen
anslagna tjänstgöringspengar men eljest däremot svarande belopp:

87

Riksdagens skrivelse Nr 248.

att emellertid, därest ledamot av överstyrelsen till följd av tjänsteresa
eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast några
få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av lägre
grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de till ledamotsbefattningen
hörande löpande göromålen;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning
i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för
bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget eller, där avlöningen utaf
res av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
skall utgå till månadens slut;
i fråga om ålder stillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av
befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,
och

andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på
samma villkor, samt

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem
år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tiänståldern blivit
uppnådd;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;
i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av chef, ledamöter, förste bibliotekskonsulent och
sekreterare en var under en och en halv månad, av notarie, av registrator
och aktuarie samt av kvinnliga biträden en var under en månad samt
av vaktmästare under 15 dagar;

88

Riksdagens skrivelse Nr 248.

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll
å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, begagna
sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid
tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att beträffande kvinnliga biträden å överstyrelsens stat skola i övrigt
lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade
angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar;

dels för tillämpning av ovangivna stat, med uteslutande ur riksstaten
av det för närvarande till folkskolöverstyrelsen under åttonde huvudtiteln
uppförda ordinarie anslaget å 95,575 kronor, i riksstaten under samma huvudtitel
uppfört ett ordinarie anslag till skolöverstyrelsen å 131,825 kronor;

dels medgivit, att ålderstilläggen för de å skolöverstyrelsens stat upptagna
befattningshavarna må utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskrivit, att chef eller ledamot av skolöverstyrelsen, som må
vid tillträdet till befattningen såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas
vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom chef eller ledamot
i överstyrelsen kvarstå i den av nämnda båda kassor, i vilken han
vid sagda tidpunkt är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare
skall tillhöra vederbörande kassa med det inom densamma
förekommande högsta delaktighetsbeloppet samt med de rättigheter och
skyldigheter i övrigt, vilka tillkomma delägare, som innehar befattning,
med vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;

dels förklarat, .

att envar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande tillträder
befattning i skolöverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig
nyssnämnda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare i folkskolöverstyrelsen,
vilka icke före den 1 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta
sig de nya avlöningsstaterna och därvid fästade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola vara bibehållna
vid dem enligt ordinarie stater tillkommande avlöningsförmåner;

89

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dels ock beviljat på extra stat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag,
högst, nedan angivna belopp, nämligen

för beredande av arvode åt en extra ledamot inom skolöverstyrelsen

7,000 kronor, varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgöringspenningar,
samt

till inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen 5,000
kronor.

Stockholm den 24 maj 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 käft. (Nr 248.)

12