Riksdagens skrivelse Nr 216.
1
Nr 216.
Godkänd av första kammaren den 24 maj 1918.
Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion om höjning av rederilånefonden.
(Statsutskottets utlåtande nr 108.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen under
anhållan, att Eders Kungl. Maj:t måtte skyndsamt låta verkställa utredning
angående åtgärder till tefordran de av den svenska handelsflottans
ökning ville besluta vidtaga en höjning av rederilånefonden från nuvarande
15 till 30 mill. kronor.
Över ifrågavarande motion har riksdagens vederbörande utskott i
vederbörlig ordning inhämtat yttrande av kommerskollegium och har kollegium
uti avgivet utlåtande anfört följande:
»Såsom i motionen jämväl framhålles, har den svenska handelsflottan,
särskilt den i utrikes fart använda, under kriget tillfogats svåra förluster
såväl genom krigföringen som i någon mån genom försäljning till utlandet.
Därest kriget fortsättes, kunna med visshet ytterligare förluster förväntas.
Berörda förluster hava på grund av flera samverkande omständigheter
ännu icke i tillräcklig utsträckning blivit ersatta. Kriget har
också avbrutit den lockande utveckling, vari vår handelsflotta under de
senare åren varit stadd.
Bihang till riksdagens protokoll 1918 14 samt. 71 käft. (Nr 216.)
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 216.
I likhet med motionärerna anser kollegium det vara en synnerligen
angelägen omsorg att snarast möjligt taga igen det sålunda förlorade.
Eljest torde kunna äventyras, att landet kommer att sakna tillgång till
erforderligt tonnage för vår varuutförsel. Då ju förbindelserna med utlandet
nästan uteslutande gå sjöledes, inses utan vidare, vilken fara en
tonnagebrist skulle innebära för hela vårt ekonomiska liv. Härigenom
får den fråga, som genom motionen bragts å bane, en räckvidd över
sjöfartsnäringens eget område och bliver av central betydelse för hela landet.
Vid övervägande av de åtgärder, som i ovan angivna syfte kunna
och böra vidtagas, torde man utan vidare kunna utgå från att möjlighet
till förvärv från utlandet är i stort sett uteslutet. De resp. utländska
varven komma helt säkert under en följd av år vara helt upptagna av
att tillfredsställa det egna landets behov av far tygsbyggnader. Befintligt
tonnage torde genom försäljningsförbud reserveras uteslutande för inhemsk
räkning, varför den svenska handelsflottan ej heller kan tillökas genom
inköp av second-handstonnage från utlandet. För ökning av tonnaget
äro vi således hänvisade till den inhemska produktionen.
I vad mån de svenska varven kunna öka sin hittills varande normala
produktion, som icke är tillräcklig för de krav, som en forcerad
anskaffning av tonnage skulle ställa på densamma, är icke utan vidare
klart. För ett bedömande av denna fråga erfordras säker kännedom om
varvens utvecklingsmöjligheter beträffande utrymme och anordningar, deras
tillgång på kunniga arbetsledare och arbetare samt, såsom motionärerna
påpekat, först och sist deras möjligheter att erhålla nödig skeppsbyggnadsmateriel.
Dessa förhållanden anser kollegium i likhet med motionärerna
böra skyndsamt utredas.
Vad beträffar den föreslagna ökningen av rederilånefonden, till vilken
inalles anvisats 17 millioner kronor (ej, såsom i motionen uppgives, allenast
15 millioner), är det givetvis svårt att med någon bestämdhet göra något
antagande i vad mån det allmänna kan behöva ställa det för den önskvärda
tonnageökningen erforderliga kapitalet till vederbörandes förfogande.
Emellertid vill det synas kollegium, som om det i motionen föreslagna
beloppet, så vitt nu kan överskådas, torde komma till åsyftad användning.
Det torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att på grundval av ovanberörda
utredning giva närmare bestämmelser rörande användningen av det
blivande anslaget.
Kollegium får därför tillstyrka, att riksdagen under anhållan att
Kungl. Maj:t måtte skyndsamt låta verkställa utredning angående åtgärder
3
Riksdagens skrivelse Nr 216.
till befordrande av den svenska handelsflottans ökning villo besluta vidtaga
en höjning av rederilånefonden från nuvarande 17 till 30 millioner kronor
att användas, på sätt Kungl. Maj:t kan med stöd av den vunna utredningen
finna gott bestämma.»
I likhet med motionärerna och kommerskollegium finner riksdagen det
vara angeläget, att vår handelsflotta varder icke blott uppbringad till den
storlek, densamma ägde före kriget, utan även ytterligare ökad. Då vi
för vinnande av detta mål torde vara nästan uteslutande hänvisade till
skeppsbyggnader inom landet, synes det i främsta rummet erfordras, att
en genom inhemsk produktion säkerställd tillgång till skeppsbyggnadsmateriel
åstadkommes. Enligt riksdagens uppfattning bör detta samt övriga
med problemet om handelsflottans ökning sammanhängande spörsmål med
det snaraste göras till föremål för en ingående utredning.
Riksdagen håller väl ej för osannolikt, att det kan komma att visa
sig, att en höjning av rederilånefonden bör vidtagas. Denna fråga bör
emellertid närmare tagas i övervägande i samband med övriga spörsmål,
som böra göras till föremål för utredningen. Härvid bör även beaktas, i
vad mån de nuvarande lånevillkoren böra undergå ändring. Sålunda kan
ifrågasättas, om icke villkoren höra ändras i den riktning, att lån endast
må utlämnas för nyanskaffning av tonnage, vare sig genom nybyggnad,
som så vitt möjligt bör ske inom landet, eller genom inköp från utlandet
av färdigt tonnage. Ridare synes det böra tagas under övervägande, om
icke den räntefot, som nu gäller för lånen från rederilånefonden, är alltför
låg i förhållande till den ränta, staten själv får vidkännas å sina lån.
Vid revideringen av lånevillkoren i övrigt torde böra tillses, att det allmänna
tillförsäkras största möjliga nytta av fonden.
Därest av utredningen skulle framgå, att behov av höjning av rederilånefonden
föreligger, bör även framläggas en plan för utökningens genomförande.
Innan utredning rörande frågan om behövligheten av höjning av
rederilånefonden samt av nya villkor för erhållande av lån från denna
fond föreligger, bör således, enligt riksdagens mening, något beslut om
ytterligare anslag till förstärkning av fonden icke fattas.
I enlighet med vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t ville snarast möjligt låta verkställa utredning angående behovet
av och lämpligaste åtgärderna för utökning av den svenska handels
-
4 Riksdagens skrivelse Nr 216.
flottan, vid vilken utredning jämväl bör tagas under övervägande frågan
om höjning av rederilånefonden samt om ändring av villkoren för lån från
sagda fond.
Stockholm den 24 maj 1918.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1918. Kung!. Hofboktr. Iduns TryckeriA.-B.