Riksdagens skrivelse Nr 200.
Nr 200.
Godkänd av första kammaren den 11 maj 1918.
Godkänd av andra kammaren den 11 maj 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning rörande den
nuvarande legostadgans avskaffande och ersättande med
eu ej ter tidsförhållandena avpassad avtalsform.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
Inom riksdagen liar gjorts framställning avseende att utredning måtte
komma till stånd i fråga om den nuvarande tjänstehjonsstadgans avskaffande
och ersättande med eu efter tidsförhållandena avpassad avtalsform jämväl
för lantarbetarna.
Det torde icke råda någon egentlig meningsskiljaktighet därom, att
den nu gällande legostadgan av den 23 november 1833 är i många
avseenden föråldrad och ej heller efter däri vidtagna partiella förändringar,
äger det inre sammanhang och den självöverensstämmelse, en lag bör äga.
Det är visserligen för riksdagen bekant, att legostadgan åtminstone i stora
delar av landet faktiskt icke i sin helhet tillämpas eller kan tillämpas i
praktiken. Denna omständighet gör dock icke dess avskaffande onödigt, da
ju dels det allmänna rättsmedvetandet kräver, att ännu gällande lagar och
förordningar böra tillämpas, dels det kan inträffa och säkerligen också ej sa
sällan verkligen inträffar, att de för tjänare hårda och orimliga bestämmelser,
som förekomma i legostadgan, bringas i tillämpning. Riskdagen anser
därför, att den nuvarande legostadgan bör avskaffas.
I likhet med motionärerna håller emellertid riksdagen före, att legostadgan
bör ersättas med en efter tidsförhållandena avpassad avtalsform.
Det torde nämligen enligt riksdagens mening på jordbrukets område före
-
4 Riksdagens skrivelse Nr 200.
finnas sådana särskilda förhållanden, olikartade med dem som gälla industrien,
att en särskild avtalsform, som skänker behövlig stadga åt förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare, är ur båda parternas synpunt påkallad.
Jordbrukets arbetsgivare måste med nödvändighet fordra, att de arbetare,
som anställas, kvarstanna i tjänst den avtalade tiden. Om garanti härför ej
förefinnes genom någon form av avtal och arbetarna sålunda kunde utan
risk lämna tjänsten vilket ögonblick som helst, skulle ej blott arbetsgivaren
härigenom tillfogas betydande och obotlig skada utan även för landet viktiga
intressen sättas på spel, då exempelvis på så sätt en dyrbar skörd
kunde bliva förstörd. Ej mindre viktigt är det dock, att den ifrågasatta
avtalsformen tillförsäkrar arbetarna behövligt skydd. Särskilt sfatkarlama,
som i regel bebo av arbetsgivaren upplåtna bostäder, behöva erhålla säkerhet
för att få kvarstanna i tjänsten och innebava bostaden, så länge de fullgöra
sina förpliktelser enligt avtalet.
Med hänsyn särskilt till jordbrukets behov av längre avtalstid bör
dock en eventuell ny avtalslagstiftning enligt riksdagens mening icke gälla
anställning under så kort tid som eu månad eller därunder. Vid åstadkommande
av en ny lagstiftning i ämnet bör vidare uppmärksammas, att
arbetarna såsom den svagare parten jämväl i andra än ovan framhållna avseenden
beredas en sådan ställning, att de kunna känna tillräcklig trygghet
i sin anställning. Det är emellertid av lika vikt för såväl arbetsgivare
som arbetare, att en blivande lagstiftning på området tillgodoser bägge parternas
rättmätiga intressen och anspråk.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, avseende den nuvarande
legostadgans avskaffande och ersättande med en efter tidsförhållandena
avpassad avtalsform samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 11 maj 1918.
Med undersåtlig vördnad.