2
Riksdagens skrivelse Nr 186.
Nr 186.
Godkänd av första kammaren den 7 maj 1918.
Godkänd av andra kammaren den 8 maj 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående disponerande av ytterligare
medel under år 1918 för vidtagande av åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet.
(Statsutskottets utlåtande nr 66.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 8 mars 1918 avlåten proposition, nr 148,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet
må jämlikt de föreskrifter, som av Eders Kungl. Maj:t meddelas, av
pensionsstyrelsen under år 1918 disponeras, utöver förut beviljade 300,000
kronor, ytterligare ett belopp av högst 100,000 kronor eller sålunda
sammanlagt högst 400,000 kronor, att utgå i första hand av de besparingar,
som uppkommit å det för år 1916 för nu ifrågavarande ändamål
av riksdagen beviljade anslag, samt med återstående belopp av det
förslagsanslag, som för år 1918 beviljats för bestridande av den på staten
belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om
allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.
Departementschefen har vid anmälan av ifrågavarande anslagsäskanden
anfört, hurusom av de till pensionsstyrelsens förfogande för år 1917
Riksdagens skrivelse Nr 186.
3
ställda medel för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande
av invaliditet en icke oväsentlig del kunnat besparas. Styrelsens sjukvårdande
verksamhet vore emellertid stadd i en kraftig utveckling och
vore särskilt under innevarande år eu väsentlig utvidgning av densamma
att förvänta. Vid bedömande av frågan, huruvida under år
1918 ytterligare medel för avsedda ändamål erfordrades, måste jämväl
hänsyn tagas till de på grund av stegrade pris å livsförnödenheter och
materialier väsentligt höjda kostnaderna för sjukvård. Sistnämnda omständighet
hade ock föranlett Eders Kungl. Maj:t att vid meddelande av
närmare föreskrifter angående användningen av de för år 1918 för ändamålet
anvisade medel medgiva, att det årliga belopp, varmed pensionsstyre!sen
äger att bidraga till en persons sjukvård, finge förhöjas från
300 kronor till 400 kronor.
I detta sammanhang har departementschefen berört en av Svenska
vanföreanstalternas centralkommitté gjord framställning om upphävande
av det i kungl. brevet den 6 december 1912 för åtnjutande av statsbidrag
till vanföreanstalternas kliniker uppställda villkor, att vårdavgiften,
förutom ersättning för s. k. ortopediskt bandage, icke må överstiga
1 krona 50 öre för dag och patient.
Denna bestämmelse hade grundats på beräkning, att vårdkostnaderna
för dag och patient i allmänhet ej skulle uppgå till mera än 3
kronor samt att staten skulle bidraga med hälften av nämnda belopp.
Därest vanföreanstalterna skulle betagas möjligheten att uttaga ersättning
för de numera väsentligt ökade sjukvårdskostnaderna, komme, enligt
departementschefens förmenande, deras ekonomi att i betänklig grad
äventyras. Departementschefen har för den skull ansett, att det med
centralkommitténs framställning åsyftade villkoi''et borde, räknat från
ingången av år 1918, upphävas. För att statsbidrag emellertid ej måtte
uppbäras för bemedlad patient, syntes det samtidigt böra stadgas, att
sådant bidrag utginge endast för patient, som vårdas å allmänt rum.
Riksdagen har ej haft annat att erinra mot vad sålunda ifrågasatts,
än att det torde vara ovisst, om sistnämnda bestämmelse är tillräcklig
för det därmed avsedda ändamålet. Riksdagen förutsätter emellertid, att
i sammanhang med utfärdandet av förändrade bestämmelser om villkoren
för statsbidrag åt vanföreanstalterna prövas, huruvida ytterligare
detaljföreskrift må vara erforderlig till förhindrande av att statsbidrag
för bemedlad patient utgår.
Slutligen har departementschefen anfört, hurusom ett av pensionsstyrelsen
den 19 januari 1918 meddelat beslut om ökat bidrag till vanföreanstalterna
komme att medföra ytterligare belastning av de för sty
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 186.
relsens sjukvårdande verksamhet avsedda medel. Enligt detta beslut
skulle nämligen styrelsens bidrag för sådana från styrelsen hänvisade
personer, som åtnjöte eller komme att åtnjuta vård å vanföreanstalternas
sjukavdelningar, för tiden från och med år 1918 tills vidare höjas från
50 öre till 1 krona för dag och patient, detta dock under förutsättning,
dels att styrelsens framställning om förhöjt anslag för sagda verksamhet
bifölles, dels ock att en dylik höjning av pensionsstyrelsens bidrag icke
komme att föranleda indragning eller minskning av det för vård av
patienter å vanföreklinikema utgående statsbidraget.
Riksdagen, som funnit de av departementschefen till stöd för ifrågavarande
förslag anförda skälen övertygande, har alltså medgivit, att för
vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet må
jämlikt de föreskrifter, som av Eders Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen
under år 1918 disponeras, utöver förut beviljade 300,000 kronor,
ytterligare ett belopp av högst 100,000 kronor eller sålunda sammanlagt
högst 400,000 kronor, att utgå i första hand av de besparingar, som
uppkommit å det för år 1916 för nu ifrågavarande ändamål av riksdagen
beviljade anslag, samt med återstående belopp av det förslagsanslag,
som för år 1918 beviljats för bestridande av den på staten belöpande
kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om allmän
pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.
Stockholm den 8 maj 1918.
Med undersåtlig vördnad.