16
Riksdagens skrivelse Nr ISO.
Nr 180.
Godkänd av första kammaren den 2 maj 1918.
Godkänd av andra kammaren den 2 maj 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående avhjälpande av
vissa missförhållanden vid rekvisition av spannmål för
statens räkning.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har framhållits, hurusom vid
rekvisition för statens räkning av beslaglagd spannmål det ålåge vederbörande
att mot erhållande av betalning enligt fastställt pris leverera
denna å vissa bestämda platser, varemot för transporten av spannmålen
till dessa platser icke erhölles någon särskild ersättning. Sistnämnda
förhållande medförde, då leverantören bodde nära avlämningsstället, inga
avsevärda svårigheter eller kostnader, men vore detta givetvis fallet, då
han måste forsla varan långa sträckor. Motionärerna hava såsom en
utväg till lösande av förevarande fråga anvisat, att ersättning för transporten
fastställdes att utgå, då våglängden från den plats, där leverantören
hade varan upplagd, till avlämningsstället överstege 5 kilometer,
med visst belopp per 100 kg. och kilometer; och hemställa motionärerna,
att utredning måtte verkställas, huruvida icke ovan antydda missförhållanden
vid rekvisition av spannmål för statens räkning skulle
kunna avhjälpas, antingen genom fastställande av ersättning i visst fall
Riksdagens skrivelse Nr 180. 17
till leverantören för själva transporten eller ock på annat sätt, som kunde
befinnas ändamålsenligt.
I den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver, bär yttrande
över ifrågavarande motion inhämtats av vederbörande riksdagsutskott
från folklmshållningskommissionen.
I sitt berörda yttrande har folkhushållningskommissionen, med framhållande,
att fog för utgivande av en viss ersättning uti ifrågavarande
avseende uti en del fall kunde anses föreligga, förklarat sig anse, att
någon generell föreskrift rörande nämnda ersättnings utbetalning såsom
motionärerna föreslagit icke syntes böra utfärdas, utan har folkhushållningskommissionen
såsom den lämpligaste anordningen härutinnan föreslagit,
att vederbörande jordbrukare tillerkändes rätt att efter ansökan
hos och prövning av kommissionen erhålla transportersättning i sådana
fall, där kommissionen funne skäl föreligga för ersättningens utgivande.
Såsom allmän norm härför borde likväl gälla, att ersättning icke borde
utgå för leveranser, omfattande vägsträckor under 10 kilometer, och att
för överskjutande kilometerantal ersättningsbeloppet, i de fall sådant
kunde anses böra utgå, icke komme att fastställas till högre belopp än
5 öre per kilometer.
Av det utav folkhushållningskommissionen i ärendet avgivna yttrandet
framgår, att folkhushållningskommissionen i likhet med motionärerna
funnit den jordbrukarne åliggande skyldigheten att transportera
beslaglagd spannmål för leverans å bestämda platser vara av beskaffenhet
att påkalla åtgärder för utjämnande av därmed sammanhängande
olägenheter. Riksdagen, som anser motionens syfte beaktansvärt, finner
även för sin del rättvisan kräva, att spannmålsleverantörerna under vissa
villkor erhålla ersättning för den transportskyldighet, som de äro underkastade.
För utgivande av dylik ersättning talar först och främst det
principiellt vägande skälet, att jordbrukarne på grund av den ovillkorliga
leveransplikten i allmänhet nödgas forsla till avsalu vida större mängder
spannmål än under normala förhållanden. En stor del — och detta
gäller särskilt de smärre jordbrukarne — drabbas nu av leveransplikt,
under det de förr icke alls avlämnade någon spannmål till försäljning.
Mångenstädes torde dessutom den anbefallda transporten ske till platser,
där lantmännen ej förr varit vana att avsätta sina produkter. Därtill
kommer, att de i stora delar av landet betydliga avstånden till leveransorterna
göra spannmålsforslingen där särdeles betungande och därför i
desto större behov av lättnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 saml. 61 Käft. {Nr 173—180.)
saao is
3
18
Riksdagens skrivelse Nr 180.
Beträffande det sätt, på vilket en utjämning av här berörda missförhållanden
skall kunna ske, kan riksdagen instämma i de av motionärerna
angivna allmänna grunderna — ett visst ersättningsbelopp per
100 kilogram och kilometer. Utan att närmare ingå i detaljerna, vilka
böra bli föremål för kommande utredning, vill riksdagen endast uttala
önskvärdheten av att nämnda belopp så awäges, att därigenom skälig
ersättning gives för här ifrågavarande transporter. Det torde kunna
ifrågasättas, huruvida den av folkhushållningskommissionen föreslagna
summan kan anses tillfyllest. Däremot synes ersättning icke lämpligen
böra utgå för leveranser omfattande vägsträckor under 10 kilometer.
Vad beträffar utbetalandet av likvid för fullgjord transport äro givetvis
olika metoder tänkbara. Naturligast synes dock vara, att dylik likvid
utbetalas av den, som betalar den levererade spannmålen.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i vad mån vid rekvisition
av spannmål för statens räkning ersättning för längre transport
måtte kunna beredas leverantören, samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 2 maj 1918.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.