5

Riksdagens skrivelse Nr 130.

återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad i
den honom författningsenligt tillkommande pension, att pensionen jämte
fyllnadsbeloppet uppgår till 5,000 kronor.

Stockholm den 19 april 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 130.

Godkänd av första kammaren den 20 april 1918.
Godkänd av andra kammaren den 20 april 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående utredning i fråga
om utsträckt undervisning i barnavård för kvinnor samt
rörande statsunderstöd åt vissa barnavårdsanstalter och
andra företag.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)

Till Konungen.

Inom riksdagen hava av enskild motionär gjorts framställningar i
syfte, att utredning måtte verkställas dels huruvida undervisning i barnavård
för kvinnor borde i större utsträckning än nu vore fallet genom

6 Riksdagens skrivelse Nr 130.

statsåtgärder befrämjas, dels ock huruvida statsunderstöd borde beviljas
barnavårdsanstalter och andra företag, som avsåge att omhändertaga
och vårda späda barn eller som hade till uppgift att stödja hemuppfostran.

Till stöd för sin först omförmälda hemställan har motionären anfört
huvudsakligen följande:

Önskemålet vore att alla kvinnor, oberoende av yrke och samhällsställning
skulle vara pliktiga att före en viss ålder genomgå en godkänd
kurs i barnavård. Härför krävdes icke allenast undervisningsanstalter
utan även lärarkrafter, vilka inom den närmaste tiden troligen
icke kunde ställas till förfogande. Däremot torde man kunna taga ett
steg emot målet genom att å ena sidan medelst statsunderstöd sätta
lämpliga anstalter i tillfälle att undervisa i barnavård, och å andra sidan
genom att utbilda härför erforderliga lärarkrafter.

Yad först här avsedda anstalter anginge, läge det närmast tillhands,
att barnavårdsundervisningen meddelades i skolorna. Eleverna i den
vanliga folkskolan vore emellertid i regel allt för unga för att kunna
i avsevärd mån tillgodogöra sig dylik undervisning. En uppnådd ålder
av 16 år torde nämligen anses önskvärd. Där det funnes införd s. k.
högre folkskola med praktisk linje, skulle dock denna undervisning
kunna anordnas. Detsamma vore fallet, om de i det framlagda förslaget
om yrkes- och fortsättningsskolor angivna s. k. lärlingsskolorna
komme till stånd, särskilt om vid desamma koncentrerad undervisning
ordnades. Särskilt lämpade för undervisning i barnavård vore husmodersskolorna,
vilkas elever som bekant skulle vara minst 16 år gamla.
Yid förra riksdagen hade beslutats, att sådana husmodersskolor, som
meddelade barnavårdsundervisning, skulle erhålla ett högre statsbidrag
än andra, vilket vittnade om att man ansett dessa skolor särdeles lämpliga
för denna undervisning. Men dessa husmodersskolor vore ännu
alltför få för att i någon större utsträckning kunna fylla behovet. Man
måste tänka sig att andra skolor genom statsanslag bereddes tillfälle
till att meddela dylik undervisning. Härvid syntes böra ifrågakomma
dels lanthushållningsskolorna (där inträdesåldern vore 16 år) och dels
folkhögskolorna. Dessutom kunde komma i betraktande spädbarnskrubbor,
barnträdgårdar samt seminarier och skolor av olika slag. Säkerligen
vore emellertid icke ens härmed behovet fyllt. Måhända vore det
nödvändigt att även åstadkomma särskilda undervisningskurser, fram

Riksdagens skrivelse Nr 130. 7

förallt å landsbygden, vare sig dessa förenades med husmoderskurser
eller anordnades fristående. På senaste tiden hade försök med dylik
undervisning gjorts av Svenska fattigvårdsförbundet, som för ändamålet
även erhållit anslag av landstinget i Stockholms län. Hittills gjorda
försök hade utfallit särdeles lyckligt, och intresset hos befolkningen hade
visat sig stort.

Den andra viktiga punkten gällde utbildning av lärarkrafter. Här
torde det vara riktigt att i största möjliga utsträckning bygga på de
institutioner, som meddelade dylik undervisning, och genom statsanslag 1
främja deras utbildning av lärarkrafter. Ett värdefullt tillskott skulle
emellertid erhållas, om den plan, som nyligen framlagts av överläkaren
vid Allmänna barnhuset, professor I. Jundell, kunde förverkligas. Detta
förslag ginge ut på att vid barnhuset skulle anordnas ettåriga utbildningskurser
för bland annat blivande lärarinnor i barnavård. Eleverna
skulle komma i åtnjutande av såväl praktisk som teoretisk undervisning.
Även i andra av vårt lands främsta barnavårdsanstalter torde möjlighet
förefinnas för en dylik lärarinneutbildning, varför denna del av den
föreliggande frågan ej borde möta några oövervinneliga svårigheter
att lösa.

Riksdagen finner det önskemål, motionären framställt i avseende
å utsträckt undervisning i barnavård vara behjärtansvärt. Jämväl de
riktlinjer, efter vilka utredningen bör ske, synas, såvitt riksdagen nu
kan bedöma, vara av motionären berörda; och anser riksdagen det vara
ett statsintresse av stor vikt, att förevarande fråga erhåller den bästa
möjliga lösning.

I samband med utredning av frågan om utsträckt undervisning i
barnavård synes lämpligen böra tagas under omprövning även frågan
att bereda statsunderstöd åt barnavårdsanstalter och företag med likartad
uppgift. De gynnsamma erfarenheter, som vunnits vid de på enskild
väg upprättade barnavårdsanstalterna och därmed jämförliga institutioner,
ingiva förhoppningar att goda resultat skola vinnas, om
från statens sida understöd lämnades uti av motionären avsedda hänseende.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda

dels huruvida undervisning i barnavård för kvinnor bör i större utsträckning
än nu är fallet genom statsåtgärder befrämjas,

8

Riksdagens skrivelse Nr 130.

dels ock huruvida statsunderstöd bör kunna beviljas barnavårdsanstalter
och andra företag, som avse att omhändertaga och vårda späda
barn eller som hava till uppgift att stödja hemuppfostran,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan
föranleda.

Stockholm den 20 april 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1918.