Riksdagens skrivelse Nr 119.
1
Nr 119.
Godkänd av första kammaren den 16 april 1918.
Godkänd av andra kammaren den 16 april 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om viss frihet från skatt till staten för
aktiebolaget elektrohjtverken m. m. ävensom en i ämnet
väckt motion. .
(Bevillningsutskottets betänkande nr 25.)
Till K o n u n g e n .
I proposition, nr 91, av den 8 februari 1918 har Eders Kungl. Maj:t,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen
dels medgiva, att aktiebolaget elektrolytverken må till och med
utgången av det kalenderår, under vilket bolagets anläggningar, inberäknat
däri bundet material, amorterats, fritagas från annan till kronan
utgående skatt än inkomst- och förmögenhetsskatt samt extra inkomstoch
förmögenhetsskatt,
dels ock till tecknande för statens räkning av aktier i bolaget för
1,000,000 kronor jämte därå belöpande stämpel å tilläggsstat för år
1918 anvisa ett förslagsanslag, högst 1,010,000 kronor, att utgå av
lånemedel och genom riksgäldskontoret i mån av behov tillhandahållas
statskontoret.
Denna proposition har i vad den avser medgivande att för statens
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 49 höft. {Nr 119—120.) 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 119.
räkning teckna aktier i bolaget blivit i särskild skrivelse av riksdagen
besvarad.
Till behandling i samband med förevarande proposition, i vad
den avser viss skattefrihet för aktiebolaget elektrolytverken, har riksdagen
förehatt eu med anledning av samma proposition inom riksdagen
väckt motion.
Att, såsom i förevarande proposition i fråga sättes, ett enskilt näringsföretag
skall subventioneras av staten är en nyhet, som givetvis är ägnad
att väcka betänkligheter, och under normala förhållanden torde något
dylikt icke hava kunnat medgivas.
Med hänsyn till det nuvarande läget, då ovisst är, när någon
import av koppar kan återupptagas, och då endast till ringa del möjlighet
förefinnes att medelst inom landet tillgängliga eller under nuvarande
omständigheter påräkneliga tillgångar kunna fylla behovet av
en sådan förnödenhetsartikel som koppar, bliver det emellertid oundgängligt
att bortse från eljest nog så beaktansvärda principiella betänkligheter,
och det har under sådana förhållanden synts riksdagen välbetänkt
att medelst statssubvention trygga tillkomsten av ett företag,
vars betydelse under nuvarande omständigheter torde ligga icke minst
i möjligheterna för tillgodogörande av sådana inhemska kopparfyndigheter,
som det under vanliga förhållanden ej skulle löna sig att bearbeta.
Vad åter angår formen för den subvention, som riksdagen alltså
funnit påkallad i förevarande fall, har det synts riksdagen ganska tvivelaktigt,
om det sätt som i propositionen föreslagits kan anses vara det lämpligaste.
Visserligen kan anföras, att här är fråga allenast om att avstå från
skattebelopp, vilkas eftergivande är förutsättning för företagets tillkomst,
därest ej annan motsvarande förmån av staten lämnas. Men redan ett
av de i ärendet avgivna utlåtandena giver anledning befara, att ett
sådant medgivande lätteligen kan föranleda andra liknande anspråk,
vilka till och med skulle kunna komma att avse även annan direkt beskattning
än sådan med kristiden omedelbart sammanhängande som krigskonjunkturskatt.
I varje fall synes det kunna ifrågasättas, huruvida
icke ur denna synpunkt ett direkt statsunderstöd eller t. ex. ett medgivande
av förmånligare villkor för tillhandahållandet av nödig kraft
från statens sida varit att föredraga. För det senare fallet skulle ju
vattenfallsstyrelsen kunnat hållas skadeslös, exempelvis genom statsanslag
i likhet med vad som, för järnvägsstyrelsens vidkommande,
under en följd av år ägt rum i avseende å fraktlindring för kalk å
järnväg.
Riksdagens skrivelse Sr 119. 3
Emellertid torde ärendets brådskande beskaffenhet icke medgiva
återupptagande av förhandlingar på nv grundval, och har riksdagen
under nu angivna omständigheter och under uttalande av den uppfattningen,
att ett medgivande av den ifrågasatta skattefriheten icke får
anses för framtiden prejudicierande, funnit sig ej höra avslå Eders
Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning. Riksdagen har därvid icke
förbisett att, på sätt i ovannämnda motion framhållits, medgivandet synes
gå något längre än som påyrkats i avseende å tiden för skattefriheten,
men tvivelaktigt lärer väl kunna vara, om så i verkligheten är förhållandet,
och i varje fall torde förhållandet icke kunna antagas bliva av
någon avsevärd praktisk betydelse.
Med avseende å vad ovan anförts angående omfattningen av den
skattefrihet, som åsyftats, och då propositionens formulering i detta hänseende
synes, såsom av motionen även framgått, kunna giva anledningtill
det antagande, att frihet avsetts även från den såsom underlag för
den kommunala beskattningen viktiga bevillningen av fast egendom samt
för inkomst av kapital och arbete, tiar riksdagen funnit ett förtydligande
härutinnan av nöden, varvid även lämpligen bort antydas, att hät
är fråga allenast om efter debitering utgående och sålunda direkt beskattning.
.Jämväl i ett par andra hänseenden hava förtydligande stadgande!!
.svnts erforderliga, nämligen till bestämmande av dels vilket material, som
skall anses bundet i anläggningen och i följd därav inbegripet i amorteringen,
dels ock tidpunkten, då amorteringen skall anses slutförd och
följaktligen bolaget från och med nästpåföljande år vara underkastat
oinskränkt skattskyldighet.
I dessa hänseenden hava bestämmelser synts kunna meddelas i huvudsaklig
överensstämmelse med grunder, som angivits i §§ 3 och 4 av
det förslås: till avtal mellan statens industrikommissions arbetsutskott och
Ö ...
bolaget, som finnes återgivet i propositionen.
Slutligen har med hänsyn till den omständigheten, att i vissa avseenden
synbarligen förutsättas åtaganden eller förklaranden från bolagets sida
såsom villkor för skattefriheten, denna förmån svnts böra göras beroende
på Eders Kungl. Maj:ts särskilda beslut i frågan.
På grund av vad sålunda anförts har riksdagen, med anledningav
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition samt förenämnda
motion, medgivit, att åt aktiebolaget elektrolytverken må till och med
utgången av det kalenderår, under vilket bolagets anläggningar, inberäknat
däri bundet material, amorterats, beviljas befrielse från annan
till kronan efter debitering utgående skatt än bevillning av fast egen
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 119.
dom samt för inkomst av kapital och arbete ävensom inkomst- och förmögenhetsskatt
samt extra inkomst- och förmögenhetsskatt; ägande
Eders Kungl. Maj:t att meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras
för bestämmande av ej mindre i vilken utsträckning material
skall anses bundet i bolagets anläggningar än även tidpunkten, då
amorteringen skall anses slutligen verkställd.
Stockholm den 16 april 1918.
Med undersåtlig vördnad.