Riksdagens skrivelse AV 113.

I

Nr I 13.

Godkänd av riksdagens första kammare den 10 april 1918.
Godkänd av riksdagens andra kammare den 10 april 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta
motioner om ändring i vissa delar av lagen om val till
riksdagen.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4).

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har genom fem särskilda motioner väckts
följande förslag om ändring av lagen om val till riksdagen av den 26 maj
1909, nämligen:

uti motionen nr 2 i första kammaren,

att riksdagen måtte besluta i nämnda lag införa bestämmelser av
innebörd:

1) att orden »inverka ej på valet» i andra stycket av § 57 utbötes mot
uttrycket »anses ogilla»;

2) att efter § 60 insattes en ny paragraf av denna lydelse:

Om av den i § 57 andra stycket sagda eller annan anledning samtliga
valsedlar från ett eller flera valdistrikt blivit förklarade ogilla eller om de
genom olyckshändelse gått förlorade, skall sammanräkningen icke avslutas,
utan Konungens befallningshavande bär då att genom beslut som icke får
överklagas omedelbart utsätta och på vanligt sätt låta kungöra nytt val för
detta eller dessa distrikt att hållas senast inom tio dagar. Först sedan de
i § 55 omnämnda handlingar från det eller de nya valen inkommit till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 45 höft. (Nr 113). 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 113.

Konungens befallningskavande, fullföljes med iakttagande av bestämmelserna
i § 57 första stycket den avbrutna röstsammanräkningen; samt

3) att som följd av denna nya § 61 den nuvarande § 61 ändrades till
62 den nuvarande § 62 till 63 o. s. v.;

uti motionen nr 83 i första kammaren och den med denna likalydande
nr 121 i andra kammaren,

att riksdagen måtte besluta att i sagda lag införa — förutom bestämmelser
i den riktning, som uti först här ovan berörda motion föreslagits —
jämväl föreskrifter, varigenom

dels dessa bestämmelser måtte kunna tillämpas även för det fall, att
Eders Kungl. Maj.t efter anförda besvär över Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
beslut funne anledning att kassera de avgivna rösterna inom
ett eller liera valdistrikt,

dels valkuvert enligt § 48 i vallagen skulle av Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande kostnadsfritt -— efter rekvisition av vederbörande valförrättare
— tillhandahållas,

dels i vallagen uttryckliga ansvarsbestämmelser stadgades för försumliga
valförrättare;

uti motionen nr 120 i andra kammaren,

att riksdagen måtte besluta förändra ifrågavarande lag i den riktning

1) att ansvarspåföljd stadgades för uppenbart försumliga valförrättare;

2) att staten i stället för kommunerna tillhandahölle godkända valkuvert
av den beskaffenhet, som i § 48 vallagen föreskrives;

3) att, för den händelse samtliga valsedlar från något distrikt blivit
kasserade, omval stadgades, icke som nu för hela valkretsen, utan blott för
det eller de distrikt, från vilka valsedlarna blivit kasserade;

samt uti motionen nr 175 i andra kammaren,

att riksdagen måtte besluta, att de valkuvert, som skola användas vid
riksdagsmannaval, skulle tillhandahållas vederbörande valförrättare genom
statens försorg antingen kostnadsfritt eller till statens självkostnadspris, och
att vederbörande utskott måtte föreslå de förändringar i gällande lag, som
betingades av detta förslags genomförande.

Till stöd för sin hemställan har vederbörande motionär i motionen
nr 2, i första kammaren anfört bland annat:

»I fall ansvarspåföljd för valförrättare skulle anses lämplig att införa, så
borde den därför kompletteras med en annan bestämmelse, som förordats
av fyra reservanter till 1912 års konstitutionsutskotts avstyrkande utlåtande
över de motioner om åtgärder mot masskassering av valsedlar, som

Riksdagens skrivelse Nr Hd.

3

då väckts av herrar Holmdahl och Nilson i Örebro. Nämnda reservanter
— herrar Hellberg, Wavrinsky, Branting och Larsson i Västerås —
yttrade:

»Kassering av hela valsedelmassan från ett visst valdistrikt utan någon
valmännens förskyllan utgör eu så svår kränkning av en viktig medborgarrätt,
att definitivt betryggande åtgärder däremot böra vidtagas. Eu enkel
och fullt effektiv sådan åtgärd vore att stadga omval för det distrikt, ifrån
vilket samtliga avgivna valsedlar blivit kasserade på grund av fel från valförrättarens
sida. Samma stadgande borde också gälla för den händelse alla
valsedlar från ett valdistrikt genom någon yttre tillfällighet (eldsvåda, missöde
på posten eller liknande) gått förlorade. Att vissa olägenheter kunna
tänkas följa med dylika partiella omval må väl erkännas, men de väga dock
icke över den trygghet för valmännens rätt som ensamt ett sådant stadgande
synes kunna fullt skänka.»

Om ett stadgande av den innebörd, som i denna reservation angives,
bleve insatt i vallagen, så skulle de väsentliga olägenheterna av ett
omval vara avlägsnade. De nya val, som den röstsammanräknande myndigheten
skulle äga att utsätta, komme ju nämligen endast att drabba
det eller de valdistrikt, för vilka någon felaktighet begåtts (eller eventuellt
någon olyckshändelse inträffat), och då nämnda val genast bleve utsatt
att hållas inom en mycket kort tid, komme det att så nära som
möjligt sammanfalla med de övriga valen och därför inte heller i regel
framkalla någon ny valstrid. För en försumlig valförrättare bleve det
också en snar och kännbar straffpåföljd, sannolikt lika kännbar som något
laga ansvar, om han ensam bland sina kolleger inom kretsen finge utstå
obehaget av en blott några få dagar efter en förra följande ny valförrättning,
till vilken såväl ban själv som alla däri deltagande visste, att de
besvärats blott därför att han inte förstått att rätt fullgöra sitt förtroendeuppdrag.

Mot sådana partiella omval har anmärkts, att de voro onödiga för den
händelse de kasserade rösterna inte inverka på valutgången. Men även om
de inte på något vis skulle göra det, så är, såsom i den anförda reservationen
framhållits, det principiellt oriktigt, att hela den aktiva valmanskåren
inom en socken eller sockendel utan någon sin förskyllan liksom utstrykes
från de röstandes antal. Det är av en viss vikt, att de olika partiernas
röstsiffror vid ett val bli så exakta som möjligt. Och även om röstmängden
från ett valdistrikt inte direkt skulle inverka på valutgången i något

4

Riksdagens skrivelse Nr 113.

avseende, så kan det ändå tänkas medföra menliga verkningar om den kasseras,
exempelvis därigenom att till följd därav röstskillnaden mellan två
partier minskas till några få röster ock såmedels möjligheten för klagomål
över valutgången ökas.

Emellertid är det vid en röstsammanräkning så gott som omöjligt
att avgöra om rösterna från ett valdistrikt inverka på valutgången. Det är
lätt nog att räkna ut, om de kunna förändra representanternas fördelning
på de olika partierna. Men det låter sig näppeligen göra att uträkna, huruvida
de kunna på något sätt inverka på platsfördelningen inom varje särskilt
parti. Ty denna fördelning berör ju inte endast den eller dem som bli
valda utan även den eller dem som i händelse av deras avgång skola
inträda i deras ställe. Och om det även kan medges, att denna senare omständighet
i de flesta fall inte har någon större vikt, så är det dock, när
det gäller en sådan medborgerlig angelägenhet av första ordningen som ett
riksdagsval, alldeles oberättigat att blott på grund av eu annan persons
formella försumlighet (eller en olycklig tillfällighet) ett större antal röstberättigade
skola förhindras att på denna angelägenhet öva sitt lagliga inflytande.

I enlighet med vad som uttalats i den förut anförda reservationen
från 1912, torde distriktsomval böra föreskrivas även för de visserligen
sällsynta fall, då hela valsedelmängden från ett eller flera distrikt till följd
av någon olyckshändelse inte kommit till sin rätt vid röstsammanräkningen.

Därest så vid en röstsammanräkning det på här angivna grunder beflnnes,
att ett sådant distriktsomval måste äga rum, bör förrättningen avbrytas
och uppskjutas, dag för valet bör genast utsättas och denna dag
bör bestämmas så, att den infaller inom den allra närmaste tiden. För
att den avsedda skyndsamheten inte må på något sätt kunna förhindras,
bör också beslutet om nyvalet undantagas från överklagningsrätten. En
följd därav kan då naturligtvis någon gång bli, att en röstkassering, som
överklagad skulle blivit upphävd i högre instans, får bestå. Men den
olägenheten måste väl erkännas vara mycket mindre än den tidsutdräkt,
som klagomål i flera fall skulle komma att medföra, och ännu mycket
mindre än de omval som nu för ett enda distrikts skull kunna ådömas
alla kommuner inom en hel valkrets flere månader efter det ordinarie valet.»

Motiveringen i motionerna nr 83 i första och 121 i andra kammaren
är av bland annat följande lydelse:

»I motion nr 2 inom första kammaren har herr Mauritz Hellberg före -

Riksdagens skrivelse Nr 118. o

slagit vissa ändringar och tillägg i vallagen, åsyftande att rada bot på de
påföljder i form av omval, som för närvarande iiro förknippade med masskassering
av röstsedlar vid val till riksdagens andra kammare.

Klart är, att om herr Hellbergs motion bifalles, omval inom en hel
valkrets icke skulle behöva ifrågakomma i den omfattning, som nu är
fallet.

Däremot lärer det kunna inträffa, att Konungens befallningshavande
slutför sammanräkningen inom hela valkretsen och att därefter sådana klagomål
framkomma, att Konungen finner skäl upphäva valet. I sådant fall
kvarstår även med den av herr Hellberg föreslagna förändringen samma
olägenhet, som nu är rådande, nämligen att nytt val måste företagas inom
hela valkretsen.

De av herr Hellberg föreslagna bestämmelserna torde därför behöva
kompletteras därhän, att de jämväl äga sin tillämpning i det fall, som nu
berörts.»

I motiveringen till motionen nr 120 har bland annat anförts:

s Den frågan uppstår då, huru omvalet bör ordnas. Två utvägar äro tänkbara,
Det första alternativet är att sammanräkningen inför Konungens befallningshavande
slutföres och därefter omval pabjudes i de valdistrikt,
där felaktigheter förelegat vid valförrättningarna. Denna procedur är dock
knappast att rekommendera, ty om hela valresultatet är känt av allmänheten,
och denna ser, att det påbjudna omvalet inom distriktet kan omkasta
det kända resultatet, så kommer otvivelaktigt distriktet i fråga att
bli föremål för en våldsam och upprivande kampanj från samtliga partiers
sida. Det andra alternativet är, att sammanräkningen avbrytes, när felaktig
valförrättning konstaterats i något valdistrikt, att ny valförrättning påbjudes
inom detta distrikt, och att först därefter den slutgiltiga sammanräkningen
verkställes. I detta senare fall torde lämpligast det tillvägagångssättet
väljas, att Konungens befallningshavande först utan att bryta valkuverten
enligt § 57 i vallagen granskar sigill, omslag o. s. v. och tillser
om valförrättningen inom samtliga distrikt blivit i laga ordning verkställd.
Om då ingen anmärkning blir av Konungens befallningshavande gjord, må
sammanräkningen av valsedlarna ske. Om däremot Konungens befallningshavande
gör anmärkning, att valförrättningen inom något distrikt utförts
emot vallagens föreskrifter, må Konungens befallningshavande utan brytande
av valkuverten från något distrikt uppskjuta sammanräkningen. Godkänner
icke regeringsrätten de av Konungens befallningshavande gjorda anmärk -

6

Riksdagens skrivelse Nr 113.

ningarna, vilka obligatoriskt böra hanskjutas till regeringsrättens prövning,
möter icke något hinder för sammanräkningens slutförande utan omval.
Godkänner regeringsrätten anmärkningarna, må, sedan protokollet från den
nja \alföilättningen inkommit till Konungens befallningshavande, sammanräkningen
slutföras. Det andra alternativet är att föredraga framför det
första.»

Valen till riksdagens andra kammare förrättas enligt lagen om val till
riksdagen den 26 maj 1909 i; 42 på landet inför en valnämnd av fem
personer, vars ordförande förordnas av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
och vars övriga ledamöter väljas av kommunens röstberättigade invånare efter
huvudtal, samt i stad inför magistraten eller dess deputerade. Det åligger
valförrättaren att å tid och plats, som av Eders Kungl. Majrts befallningshavande
bestämts och genom offentlig kungörelse tillkännagivits, på det i
vallagen föreskrivna sätt (§§ 45—53) emottaga valdistriktets röster samt att,
med iakttagande av vallagens föreskrifter (§§ 54—55), insända dessa till
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har därefter att jämlikt vallagen §§
56—65 verkställa sammanräkning av valkretsens röster. Det tillkommer därvid
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att pröva de insända valsedlarnas
giltighet (§ 58). A alsedlar kunna bliva ogiltiga genom den röstandes
eget förvållande. Detta inträffar, då den röstande underlåtit att iakttaga vad
som i vallagen § 59 angivits såsom ovillkorlig förutsättning för valsedelns
godkännande. Så snart över huvud taget valkuvertets innehåll föranleder
kassering, föreligger ett fel av den röstande. — Men kasseringen kan också
hava föranletts av valförrättaren (valnämnd eller magistrat). Sålunda kan
kassering äga rum, om valförrättaren i ett distrikt, enligt vad det insända
protokollet utvisar, underlåtit att vid valförrättningen iakttaga vallagens
föreskrifter, eller om protokollet eljest giver anledning därtill. ° Detta skall
även ske i det fall, att skälig anledning förekommer, att det omslag, som
innehåller valkuverten, blivit öppnat efter tillslutningen (§ 57); dylik »anledning»
brukar anses föreligga, då vallagens föreskrifter om försegling (§
54) ej blivit tillbörligen iakttagna. Sådan kassering har också i många
fall skett, då de kuvert, som det enligt § 48 åligger valförrättaren att tillhandahålla
de röstande, varit av sådan mot lagens föreskrifter stridande
beskaffenhet, att valhemligheten icke ansetts tillräckligt skyddad.— Det kan

Riksdagens skrivelse Nr 113.

7

slutligen också tänkas, att valsedlar varda ogiltiga genom omständigheter, för
vilka varken valförrättaren eller den röstande burit skulden; detta blir exempelvis
fallet, om de konvolut, som innehålla kuverten, på vägen från valförrättaren
till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande utsatts för sådan
åverkan, som jämlikt § 57 vallagen skall föranleda kassering.

Vare sig kasseringen förorsakats af fel, som den röstande själv begått,
eller av valförrättarens försummelser eller av andra skäl, leder den till
den påföljden, att de ifrågavarande sedlarna lämnas ur räkningen och således
bliva verkningslösa. Detsamma torde inträffa, om valsedlar genom
olyckshändelse gått förlorade eller om de av annan anledning icke framkommit,
då Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande »avslutar» valet. Endast
de sedlar, som efter företagen granskning prövas giltiga, inverka på valet. I
vilken omfattning kassering ägt rum är härvidlag utan betydelse. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande förfar således på enahanda sätt, antingen
kasseringen avser enstaka sedlar eller samtliga sedlar i ett eller flere valdistrikt,
och har icke ens rätt att taga någon som helst hänsyn till, huruvida
de sedlar, som kasserats, skulle kunnat inverka på valutgången.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande på nu angivet sätt verkställt
röstsammanräkningen, är valförrättningen »avslutad» (§ 65). Enligt
det resultat, till vilket sammanräkningen av de giltiga valsedlarna lett, utfärdas
därefter fullmakter för de valda.

Över det sålunda avslutade valet kunna emellertid jämlikt vallagen
§72 och riksdagsordningen § 22 besvär föras hos Eders Kungl. Maj:t i regeringsrätten.
Den prövning av valet, som i sådant fall sker hos Eders
Kungl. Maj:t, skiljer sig i flera viktiga avseenden från den av Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande företagna. För det första sker bedömandet
av valsedlarnas giltighet efter delvis andra grunder. Eders Kungl. Maj:t
har nämligen vid prövningen av frågan, huruvida begångna fel böra föranleda
kassering, ett större material till sitt förfogande, i det att hos Eders
Kungl. Maj:t även omständigheter, som genom besvär och .förklaringar
bragts i dagen, kunna beaktas, medan däremot Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
endast kan taga hänsyn till vad som framgår av de till
röstsammanräkningen insända handlingarna och eventuellt till upplysningar,
som i anledning därav kunna hava inhämtats. För det andra äger Eders
Kungl. Maj:t, i olikhet med Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, rätt
att på grundval av den företagna prövningen under vissa förutsättningar
upphäva det förrättade valet och förordna om nytt val. — För att ett val
skall upphävas, måste enligt gällande praxis hos regeringsrätten två förut -

8

Riksdagens skrivelse Nr 113.

sättningar vara uppfyllda.1) För det första skall av valförrättaren hava
begåtts ett fel, som antingen föranlett kassering av valsedlarna från vederbörande
valdistrikt eller eljest är av den art, att valförrättningen, i vad
den avser nämnda distrikt, bör anses såsom ogiltig. Kasseringen kan bava
skett antingen genom ett Eders Kungl. Maj:ts befallningskavandes beslut,
som godkänts av Eders Kungl. Maj:t, eller genom ett först bos Eders
Kungl. Maj:t fattat beslut. För det andra skall felet vara av den omfattning,
att det kunnat inverka på valutgången. Äro icke båda dessa
förutsättningar uppfyllda, leda besvären antingen därtill att ny röstsammanräkning
anbefalles eller ock till ingen påföljd. Felaktigheter begångna av
de röstande leda således icke till nyval, utan på sin böjd till ny röstsammanräkning.
Fel av så ringa omfattning, att de ej kunnat inverka på valutgången,
föranleda över huvud taget ingen åtgärd.

Det nya val, som Eders Kungl. Maj:t anbefaller, omfattar ej allenast det
eller de valdistrikt, där felaktigheter begåtts, utan valkretsen i dess helhet.
Liksom över huvud taget regeringsrättens åtgöranden med anledning av
besvär över riksdagsmannaval grundar sig detta förhållande ej på uttryckliga
bestämmelser i gällande lagstiftning. Den praxis, som i detta fall tilllämpas,
torde emellertid vara en naturlig följd av den princip om valförrättningens
enbet, som är grundläggande för vallagens bestämmelser om valet
i deras nu gällande avfattning: Eders Kungl. Maj:t kan upphäva förrättningen
i dess helhet, men ej blott i vissa delar.

*

Samtliga förevarande motioner äro framkallade av de olägenheter, som
enligt nu gällande ordning uppstå därigenom, att valsedlar från ett helt
distrikt utan den röstandes förskyllan bliva förklarade ogiltiga (s. k. masskassering).
Den kassering, som föranledes av fel, vilka den röstande själv
begått, behandlas ej i motionerna och kan fördenskull lämnas helt och
hållet å sido.

Om Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande företager en masskassering,
utan att besvär över valet anföras hos Eders Kungl. Maj:t, blir följden
den, att det ifrågavarande distriktets röster varda verkningslösa. Samma
förhållande kan ur viss synpunkt sägas inträda även i det fall, att besvär
anföras, men av Eders Kungl. Maj: t ogillas på den grund, att de kasserade

'') Vid redogörelsen har ingen hänsyn tagits till det i hittillsvarande praxis okända fall, att
valsedlar förkommit eller kassering ägt rum till följd av omständigheter, för vilka varken valförrättaren
eller den röstande burit skulden.

9

Riksdagens skrivelse Nr Hd.

valsedlarna ej kunnat inverka på valutgången, varmed hår avses det vid den
företagna röstsammanräkningen åvägabragta resultatet. l>et tar emellertid
icke förbises, att eu kassering av nu nämnd art kan komma att inverka
på en i anledning av uppkommen ledighet företagen ny röstsammamåkning,
vid prövning av frågan, huruvida ett val bör upphävas eller ej, tagel nämligen
Eders Kungl. Maj:t endast hänsyn till utgången av själva valet och
den inverkan, som vederbörande valsedlar kunna få på denna. Dessutom
ligger det obestridligen något motbjudande däri, att en grupp a\ valmän
utan egen förskyllan så att säga ställes utanför hela valförrättningen.

De ojämförligt svåraste olägenheterna draga emellertid sådana masskasseringar
med sig, som efter prövning hos Eders Kungl. Maj:t föranleda
valets upphävande och nytt val. I dylika fall underkastas en hel valkrets med
anledning av en enda valförrättares försumlighet för andra gången allt det
besvär och alla de kostnader, som äro förenade med ett riksdagsmannaval.
Det är framför allt detta förhållande, som föranlett yrkandena i förevarande
motioner om åtgärder till förekommande av masskasseringar och till lindrande
av deras följder.

Innan riksdagen övergår till att dryfta de förslag, som i detta syfte
framkommit, torde det vara anledning att ange den omfattning, i vilken
masskassering i praktiken förekommit, och i korthet redogöia för de or
saker, som föranlett densamma (se härom ytterligare vid skrivelsen fogade

bil- 1—3)- .... .

Vid de fyra val till andra kammaren, som förrättats efter den nya
vallagens tillkomst (1911, våren 1914, hösten 1914 och 1917), hava förekommit
inalles 39 fall (alla å landsbygden) av masskasseringar, som eg föranlett
valets upphävande. Sammanlagda antalet av de röstande, som härigenom
så att säga ställts utom valförrättningen1), utgör 6,059. Siffrorna
för de olika valtillfällena äro: 1911 16 distrikt med 1,427 röster, våren
1914 6 distrikt med 1377 röster, hösten 1914 11 distrikt med 2,504
röster och 1917 6 distrikt med 1,018 röster.

Sådan masskassering, som föranlett valets upphävande, har däremot endast
ägt rum i sammanlagt 13 fall (alla å landsbygden), av vilka 1 föiekom
vid 1911 års val och 12 vid 1917 års val. Nämnda kasseringar
föranledde tillhopa 7 vals upphävande, varav ett 1911 och sex 1917. Vid
de båda valen 1914 skedde intet upphävande.

Av de felaktigheter, som i de nu nämnda 52 fallen fö) andett kassering,

i) Det bör dock anmftrkas, att 1 fall av de 39 inträffade inom en valkrets där på grund av
besvär i andra hänseenden valet upphävdes (Loshult i Kristianstads läns nordvästra valkrets 1917).

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 45 käft. (Nr 113.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 113.

bär den vanligast förekommande utgjorts av uraktlåtenhet att riktigt iakttaga
vallagens föreskrifter om försegling och sigillring av de konvolut, i vilka
valkuverten insänts till Eders Kungl. Maj.ts befallningshavande, ävensom om
sigilleimg av valprotokollen. Dylik försummelse har förekommit i 23 fall av
vilka 3 samtliga inom Hallands läns valkrets vid 1917 års val — för
anledde valets upphävande inom nämnda valkrets. De flesta fallen av denna

kassationsorsak, eller 11, förekommo vid 1911 års val. _ T 18 fall har

orsaken till kasseringen varit den, att valkuverten, som enligt ^ 48 vallagen
skola tillhandahållas de röstande av valförrättaren, ej varit av den
beskaffenhet som i nämnda paragraf angives. In voro kuverten försedda
med en utskärning på framsidan (8 fall), än voro de icke lika till färg
och beskaffenhet (7 fall), än voro de icke ogenomskinliga (3 fall). I 7 fall
— inom Stockholms läns norra och södra, Kristianstads läns nordvästra och
Jämtlands läns norra valkretsar vid 1917 års val - föranledde dylik kassering
valets upphävande i dessa valkretsar. Det är anmärkningsvärt att
telen , avseende på valkuvertens beskaffenhet i större omfattning framträtt
törst vid de två senaste valtillfällena (hösten 1914 och 1917; tillhopa 15
fall av samtliga 18). — Vid sidan av nu nämnda kasseringsorsaker äro de
Övriga av mindre betydelse. Felaktigheter i avseende å valprotokollen hava
i 6 tall, felaktighet i fråga om valkuvertens stämpling i 1 fall föranlett
kassering; i 2 fall har samma påföljd föranletts därav, att de insända valsedlarnas
antal icke överensstämde med det i protokollet antecknade antalet,
bluthgen har det i 5 fall förekommit, att valförrättaren, genom att icke
stalla sig vallagens föreskrifter om valförrättningens anordnande (om tid för
va torrattnmgen, om säkerhetsanordningar vid uppehåll i densamma o. s. v.)
till efterrättelse, vallat kassering av valsedlar. I 3 av dessa 5 fall — inom
Hälsinglands södra valkrets 1911 och inom Norrbottens läns norra valkrets
1911 — föranledde kasseringen valets upphävande.

De olägenheter, vilkas art och betydelsebelysasavdennugivnaredogoreisen,
hava motionärerna sökt avhjälpa genom föreslående av olika åtgärder
Sålunda hava förslag framkommit, dels till undanröjande av en
av de hittills vanligast förekommande kasseringsorsakerna — att valkuverten
ej såsom nu skulle anskaffas av valförrättarne, utan tillhandahållas dessa
genom statens försorg, varjämte framhållits lämpligheten av, att en minnestabell
over vad en valnämnd har att iakttaga vid valet tillställdes dessadels
i syfte att minska omfattningen av de olägenheter, som föranledas

11

Riksdagens skrivelse Nr /

av masskasseringar — att nya val, tiar sådana i anledning av dylik kassering,
böra äga ruin, skulle ske blott inom det eller de distrikt, vars sedlar kasserats,
ej inom valkretsen i dess helhet; dels ock att bestämmelser om ansvarspåföljd
för försumliga valförrättare skulle införas i vallagen.

Åtgärder i syfte att undanröja orsakerna till masskassering av valsedlar
hava redan vid ett föregående tillfälle, nämligen 1912, varit 1 öremål
för riksdagens övervägande. I anledning av en i ämnet väckt motion
framhöll därvid konstitutionsutskottet, att, då 1911 års val till andra kammaren
vore de första, som förrättats sedan lagen om val till riksdagen trätt
i kraft, det måste betraktas såsom fullt naturligt, att en viss ovana från
valförrättarnas sida gjort sig gällande i tillämpningen av de nya bestämmelserna.
Det vore därför att förvänta, att ett felaktigt förfarande framdeles
komme att inträffa mindre ofta, i synnerhet om genom Eders Kungl.
Maj:ts försorg det tillställdes valförrättarne cirkulär med upplysning om,
hur valförrättningen skall tillgå, och med framhållande av sadana fel, som
vid 1911 års val blivit begångna. — Den ovan givna redogörelsen för
företagna masskasseringar visar, att de förhoppningar, varåt 1912 års konstitutionsutskott
gav uttryck, ej blivit infriade. En minskning av antalet
masskasseringar kan visserligen konstateras vid de båda valen 1914 (G
och 11 mot 17 1911), men vid fjolårets val steg antalet åter till 18.

Riksdagen hyser emellertid den uppfattningen, att i varje fall större delen
av dessa masskasseringar skulle hava kunnat förekommas, därest den åtgärd,
som 1912 års konstitutionsutskott i detta syfte förordade, hade blivit
av Eders Kungl. Maj:t vidtagen. Enligt vad riksdagen inhämtat, hava
nämligen varken vid 1914 eller vid 1917 års val cirkulär av nyss antydd
beskaffenhet utsänts till valförrättarne.1 I likhet med 1912 års konstitutionsutskott
anser riksdagen, att en åtgärd i denna riktning skulle visa sig
synnerligen ändamålsenlig, och vill därför ånyo framhålla betydelsen därav.
Riksdagen torde ej behöva närmare ingå på spörsmålet, i vilken form de
erforderliga upplysningarna böra meddelas åt valförrättarne. Riksdagen vill
allenast betona, att vid redigeringen av dessa upplysningar de erfarenheter,
som sedan 1911 vunnits beträffande de felaktigheter, vilka föranlett kassering,
och den praxis, som härutinnan utbildats såväl hos Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande som i synnerhet hos regeringsrätten, torde böra komma
till användning.

») Däremot utsändes till 1911 års val en broschyr av dylikt slag: Om valnämndens och
magistratens befattning med riksdagsmannaval. Anvisningar och råd på föranstaltande av
justitiedepartementet utarbetade av Oarl Berg, Stockholm 1911.

12

Riksdagens skrivelse Nr 113.

Ehuru övertygat därom, att masskasseringarnas antal på nu angivet
sätt skulle komma att avsevärt minskas, ansåg 1912 års konstitutionsutskott
likväl, att frågan om möjligheten att »genom lagstiftningsåtgärder
söka förekomma upprepande av sådana fall där valmännen utan egen förskyllan
på grund av valförrättarens felaktiga förfarande berövas sitt inflytande
på valets utgång», vore förtjänt av uppmärksamhet. Utskottet
ansåg det emellertid förenat med synnerliga svårigheter att utfinna bestämmelser,
som kunde skydda valmännens rätt härutinnan. Det vore omöjligt
att genom lagstiftningsåtgärder förekomma försummelser från valförrättarnes
sida. Det vore med hänsyn till valsäkerheten ej heller lämpligt att
göra någon eftergift i vallagens bestämmelser om valets förrättande. Däremot
kunde det ifrågasättas, huruvida icke Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
borde kunna tillerkännas större frihet vid granskningen och prövningen
av valprotokoll och försegling å valsedelskonvoluten. Det kunde
sålunda möjligen bestämmas, att Eders Kungl. Maj.ts befallningshavande,
innan kassering skedde, på lämpligt sätt skulle göra sig underrättad om,
huru vid valförrättningen förfarits, och att kassering blott finge äga rum,
då det för kontrollens skull visade sig vara nödvändigt. Icke heller i detta
hänseende fann sig emellertid utskottet med hänsyn till frågans ovissa läge
kunna tillstyrka ett initiativ från riksdagens sida.

Förslaget, att valkuverten skulle utsändas genom statens försorg, som i
de nu förevarande motionerna framförts för första gången, träffas icke av
någon av de invändningar, som 1912 restes mot då ifrågasatta åtgärder
till förebyggande av masskassering. Förslaget är enligt riksdagens mening
väl värt beaktande. Man skulle genom en dylik åtgärd undanröja en av
de — enligt numera vunnen erfarenhet — vanligast förekommande anledningarna
till masskassering. Av de 52 masskasseringar, som hittills förekommit,
skulle 18 med all sannolikhet hava uteblivit, därest den nu föreslagna
anordningen tidigare genomförts.

Givetvis får emellertid denna anordning icke genomföras på ett sådant
sätt, att i och med densamma nya möjligheter till felaktigheter skapas.
Tillhandahållandet av valkuverten åt valförrättarne bör visserligen vara
obligatoriskt, men det torde ej böra bestämmas, att därest en valförrättare
använt andra valkuvert än dessa, men likväl iakttagit vallagens föreskrifter
beträffande kuvertens beskaffenhet, valkuverten i fråga skola kasseras. Skulle
nämligen på ett eller annat sätt de officiellt tillhandahållna kuverten ej
kommit valförrättaren tillhanda, bör detta eller likartade undantagsfall ej
förhindra valets förrättande med andra giltiga kuvert.

13

Riksdagens skrivelse Nr Hd.

Spörsmålet, i vad mån den nu skisserade anordningen behöver regleras
genom direkta bestämmelser i vallagen eller kan genomforas pa administrativ
väg, torde böra hänskjuta» till den utredning, varom riksdagen i det
följande ämnar hemställa. Likaså bör åt utredningen överlämnas, huruvida
de'' officiella kuverten skola tillhandahållas vederbörande till statens självkostnadspris
eller — vilket synes riksdagen vara mest tilltalande kostnadsfritt.

I en vid 1912 års konstitutionsutskotts förut omnämnda utlåtande
fogad reservation framfördes för första gången tanken att i fall av masskasserino-
stadga omval blott för det distrikt, ifrån vilket samtliga avgivna
valsedlar blivit kasserade på grund av fel från valförrattarens sida. Samma
stadgande borde enligt reservanternas mening också gallai för <den händelse,
alla valsedlar från ett valdistrikt genom någon yttre tillfällighet (eldsvåda,

missöde på posten eller liknande) gått förlorade. o

I motionen nr 2 i första kammaren har detta förslag anyo framlagts,
nu i form av utkast till ändringar och tillägg i vallagen. Förslaget innebär
att om vid röstsammanräkningen hos Eders Ivungl. Maj:ts befallnmgshavande
samtliga valsedlar från ett eller liera valdistrikt blivit förklarade
ogilla eller om de genom olyckshändelse gått förlorade, sammanräkningen
icke skall avslutas, utan att Eders Kungl. Maj:ts befallnmgshavande da
skall genom beslut, som icke får överklagas, omedelbart utsatta och pa
vanligt sätt låta kungöra nytt val för detta eller dessa distrikt att hallas
senast inom tio dagar. Först sedan valkuvert, valprotokoll och rostlängd
från det eller de nya valen inkommit till Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande,
skulle den avbrutna röstsammanräkningen fullföljas. — Nu namnda
förslag avser endast den kassering, som äger rum hos Eders Kungl. Maj.ts
befallnmgshavande. Kassering kan emellertid, med anledning av anför a
besvär, ske även hos Eders Kungl. Maj:t. I motionerna nr 83 i forsta
och 121 i andra kammaren har föreslagits, att också i dylikt fall distnktsnyval
skulle kunna äga rum. - Motionen nr 120 i andra kammaren förordar
i detta hänseende ett något olika tillvägagångssätt, i det att enligt
detsamma Eders Kungl. Maj:ts befallnmgshavande först utan att bryta valkuverten
enligt § 57 i vallagen skulle granska sigill, omslag o s. v. och
tillse, om valförrättningen inom samtliga distrikt blivit i laga ordning verkställd.
Om då ingen anmärkning bleve av Eders Kungl. Maj :ts befallnmgshavande
gjord, finge enligt detta förslag sammanräkningen av valsedlarna
ske. Om däremot Eders Kungl. Majits befallningshavande gjorde anmärkning,
att valförrättningen inom något distrikt utförts emot vallagens torn -

J * Riksdagens skrivelse Nr 113.

skrifter, skulle Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande utan biytande av
valkuverten från något distrikt uppskjuta sammanräkningen. Skulle regeringsrätten
icke godkänna de av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
g]orda anmärkningarna, vilka enligt motionen obligatoriskt borde hänskjutas
till regeringsrättens prövning, skulle icke något hinder möta för sammanräkningens
slutförande utan omval. Om däremot regeringsrätten godkände
anmarknmgarna, skulle, sedan nytt val inom distriktet skett och protokollet
från den nya valförrättningen inkommit till Eders Kungl. Mai.ts befallningshavande,
sammanräkningen slutföras.

Riksdagen har redan i det föregående betonat olägenheten därav, att
en hel valkrets till följd av en enda valförrättares försumlighet underkastas det
besvär och de kostnader, som äro förenade med ett nyval. Själva tanken att
undanröja denna olägenhet genom införande av nyval allenast för ett distrikt
synes också utskottet naturlig och tilltalande. Kiksdagen har därför till noggrant
övervägande upptagit såväl de sätt för tankens realiserande, vilka
föreslagits i motionerna, som även andra utvägar, vilka vid riksdagens behandling
av spörsmålet hava ifrågasatts.

Huvudsyftet med den föreslagna anordningen måste givetvis vara det nvss
antydda: att, i de fall där hittills nyval för valkretsen i dess helhet ägt rum
ersatta detta med en förrättning av mindre omfattning. Nyval för en valkrets
äger emellertid enligt nu gällande ordning rum endast då rösterna från
det distrikt, vars sedlar kasserats, skulle kunnat inverka på valutgången . Vill
man inskränka distriktsnyvalets tillämpning till detta fall, är man således
nödsakad att förlägga beslutet om detsamma efter fullbordad röstsammanräkning.
Då nu denna förrättning är och alltjämt torde böra förbliva offentlig,
skulle vid inträffande distriktsnyval, under nu nämnda förutsättning, valresultatet
i övrigt alltid komma att vara bekant. Följden bleve tvivefsutan,
att det distrikt, där nyval företoges, utsattes för en ytterligt intensiv
agitation från alla partiers sida. Denna konsekvens har icke synts riksdagen
tilltalande. Det bör därför enligt riksdagens mening ej ifrågakomma
att såsom förutsättning för distriktsnyvalet stadga, att rösterna från vederbörande
valdistrikt skulle hava kunnat inverka på valutgången.

Ingen av motionärerna har heller tänkt sig ett dylikt stadgande
I motionerna föreslås fastmera, att distriktsnyvalet skulle inträda såsom
en omedelbar konsekvens av kasseringen, vare sig denna kunnat inverka
på valet eller ej. Otvivelaktigt tala också vissa positiva skäl för eu
sådan anordning. Om än huvudsyftet med det ifrågasatta distriktsnyvalet
är att undvika den konsekvens av en masskassering, som består däri, att

15

Riksdagens skrivelse AV 1 V>.

nytt val för hela valkretsen måste äga rum, förtjäna nämligen även de konsekvenser
beaktas, som enligt nu gällande ordning inträda, då kasseringen
ej föranleder nyval. Det är, som redan framhållits, önskvärt, att icke
eu viss grupp av valmän ställes helt och hållet utom valförrättningen,
även om deras röster ej kunnat medföra ändring i det omedelbara valresultatet.
Av de olika utvägar för distriktsnyvalets anordning, som
under denna förutsättning ifrågasatts, innebär den i motionen nr 2 i första
kammaren föreslagna, att distriktsnyvalet skulle äga rum, sedan valförrättningen
i övrigt avslutats, och träffas sålunda — i det fall att det ifrågavarande
distriktets röster äro av betydelse för valutgången — av den invändning,
som riksdagen redan riktat mot en dylik anordning. Om åter
nämnda röster icke kunna inverka på valutgången, kan det förutsättas att
distriktsny valet kommer att omfattas med så ringa intresse, att de fördelar,
som man med detsamma velat vinna, bliva illusoriska. Liknande invändningar
kunna riktas mot de i motionerna nr 83 i första och 121 i andra
kammaren framlagda tilläggsförslagen om distriktsny val efter hos Eders Kungl.
Maj:t företagen kassering, ett förslag vars genomförande i praktiken för
övrigt torde erbjuda stora svårigheter. Det förutsätter nämligen en sådan
teknisk anordning av röstsammanräkningen, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
efter densammas avslutande är i stånd att ur valsedelmassan
avskilja valsedlarna från vilket valdistrikt som helst. Föreskrifter i
sådan riktning skulle visserligen kunna införas i vallagen, men det kan ifrågasättas,
huruvida de därmed förknippade fördelarna äro ägnade att uppväga
det väsentligt ökade besvär och de övriga olägenheter, som de skulle medföra.
—- Mot det i motionen nr 120 i andra kammaren förordade tillvägagångssättet
kunna icke samma invändningar riktas. Det går nämligen ut på att
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande före den egentliga röstsammanräkningen
skulle (beträffande samtliga kretsens distrikt) pröva, huruvida anledning
till masskassering förelåge. De nyval, som kunde bliva en följd av
dylik masskassering, skulle också äga rum före röstsammanräkningen och
sålunda innan valresultatet ens till någon del blivit bekant. Ur den ovan
framhållna synpunkten av angelägenheten, att distriktsnvvalet ej äger rum,-sedan valresultatet i övrigt blivit känt, innebär således detta förslag en lyckligare
lösning av spörsmålet än de övriga ifrågavarande förslagen. Om det
kompletterades därhän, att den hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
försiggående förrättningen delades i två bestämt åtskilda och till olika
dagar förlagda avdelningar, den ena innefattande all den prövning (av sigill,
omslag, protokoll, kuvert o. s. v.) som kan leda till s. k. masskassering,

16 Riksdagens skrivelse Nr 113.

den andra den egentliga röstsammanräkningen, skulle ytterligare fördelar stå
att vinna. Det kunde då stadgas, att sådana besvär, som ginge ut på kassering
av hela valsedelmassan från ett distrikt, skulle ingivas inom en viss
kort tid efter den första av de två förrättningarna, och att röstsammanräkningen
ej finge äga rum, förrän dessa besvär prövats och därav eventuellt
föranledda distriktsnyval ägt rum. Därmed vore hänsyn tagen till
den eventualitet, som i motionerna nr 83 i första och 121 i andra kammaren
berörts, och — praktiskt taget — alla anledningar till nyval för
valkrets i dess helhet undanröjda.

Aven om det ifrågasatta distriktsnyvalet, på sätt nu antytts, förlägges
före röstsammanräkningen, möta emellertid vid dess genomförande avsevärda
svårigheter.

För det första måste den vidsträckta tillämpningen av ett på dylikt sätt
anordnat distriktsnyval uppmärksammas. I 39 fall av masskasseringar,
som på den grund att de ej kunnat öva inflytande på valets utgång enligt
nu gällande ordning ej föranlett nyval, skulle, därest distriktsnyvalet ingått
i den ursprungliga ordningen för andrakammarvalen, dylikt nyval
hava måst äga rum. Riksdagen har redan medgivit, att vissa skäl tala för distriktsnyvals
anordnande utan avseende å dess betydelse för valutgången.
Men det måste tagas i övervägande, huruvida dessa skäl äro starka nog
att uppväga de med dylika val förenade olägenheterna. Lämpligheten av
att stadga nyval, där sådant icke är strängt nödvändigt, torde kunna starkt
ifrågasättas. Denna omständighet kan riksdagen så mycket mindre lämna
ur räkningen, som det av riksdagen livligt behjärtade huvudsyftet med motionerna
just är, att valmännen icke skola betungas med överflödiga valförrättningar.

För det andra måste det tagas under övervägande, huruvida ej en
sådan anordning med distriktsnyval, som riksdagen ifrågasatt, skulle kunna
medföra en betänklig försening av valen. Att något dröjsmål alltid komme
att förorsakas därav är utan vidare klart. Utan att taga bestämd ståndpunkt
till frågan, huruvida och i vad mån Eders Ivungl. Maj:ts befallningshavande
lämpligen kan tillerkännas definitiv prövningsrätt i frågor angående
riksdagsmannaval, eller över huvud taget ingå på den invecklade
frågan, vilka ändringar i gällande besvärsbestämmelser, som kunde påkallas
av distriktsny valets införande, vill riksdagen nämligen som sin mening
uttala, att det ej låter sig göra att i alla förekommande fall tillerkänna
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande en sådan prövningsrätt. Ett visst
dröjsmål med'' valutgångens bekantgörande vållas sålunda för alla valkretsar

17

Riksdagens skrivelse Kr 1 Vi.

av den besvärstid, som torde bliva av behovet påkallad. Ytterligare tidsutdräkt
vållas givetvis i de valkretsar, där ett distriktsnyval skall äga rum.
Slutligen måste till nämnda tidsutdräkt läggas den, som kan förorsakas
därav, att även vid nyvalet felaktigheter begås, som medföra ny kassering
och nytt nyval. Om det redan mot nu gällande ordning kunnat anmärkas,
att en alltför lång tid förflyter mellan valförrättningen och uträkningen av
valresultatet, kan denna anmärkning givetvis med så mycket större skäl
riktas mot eu anordning, som i så avsevärd mån framskjuter den sistnämnda.

1 detta sammanhang torde ytterligare en omständighet vara förtjänt
av uppmärksamhet. Enligt nu gällande vallag är valet »avslutat», så snart
röstsammanräkningen ägt rum; omedelbart därefter utfärdar Konungens befallningshavande
fullmakt för de valde. Om Eders Kungl. Magt upphäver valet,
förlora dessa visserligen sina mandat och valkretsen blir utan representanter,
men intill dess detta skett liksom även sedan nytt val och ny röstsammanräkning
ägt rum, äger valkretsen lagliga representanter. Endast genom ett
regeringsrättens utslag kan en valkrets gå miste om sin representation. Av
den nu ifrågasatta anordningen kunde däremot bliva följden, att en valförrättares
försummelse, så snart den av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
prövats böra föranleda kassering, ställde valkretsen utan riksdagsmän för den
tid, som åtginge, innan distriktsnyvalet hunnit äga rum och efter prövning hos
Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande godkännas. I politiskt upprörda tider
innebär därjämte den — åtminstone teoretiskt — obegränsade möjlighet att
uppehålla valets avslutande, som tänkts lagd i valförrättarens hand, en frestelse,
som kan leda till föga tilltalande konsekvenser. Praktiskt betydelsefulla
skulle dessa kunna bliva framför allt i fall av riksdagsupplösning, då riksdagen
som bekant skall sammanträda inom tre månader från det den blev
upplöst.

Med allt erkännande av det beaktansvärda i förslagen om införande av
distriktsnyval har riksdagen sålunda för sin del icke kunnat finna någon anordning,
mot vilken ej starka betänkligheter kunna anföras. .Riksdagen är således
synnerligen tveksam om möjligheten att ernå en tillfredsställande lösning
av spörsmålet. Skulle emellertid vid den utredning, varom riksdagen nedan
ämnar hemställa, en anordning kunna utfinnas, så beskaffad, att den
i möjligaste mån täcker alla de fall, i vilka ett distriktsnyval kan befinnas
önskvärt, utan att alltför stora praktiska olägenheter äro förknippade med
den, synes dock en sådan anordning vara förtjänt att tagas i beaktande.
Riksdagen vågar emellertid hysa den förhoppningen, att de åtgärder till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 45 käft. (Nr 113.) 3

18

Riksdagens skrivelse Nr 113.

förebyggande av masskassering, som riksdagen tillstyrker, skola visa sig ägnade
att i huvudsak undanröja de missförhållanden, som i motionerna beröras.

I motiveringen till en av ifrågavarande motioner har framkastats
frågan, huruvida valförrättare kunna ådömas straff för försummelser, till
vilka de gorå sig skyldiga. Så är givetvis förhållandet med magistraten
och dess deputerade, som i egenskap av valförrättare äro underkastade ämbetsmannaansvar.
Valnämnd torde däremot ej vara underkastad ansvar.
Den strafflagsbestämmelse (25 kap. 22 §), som likställer fel av dem, »som
förordnade äro att ämbete eller tjänsteärende förrätta», med ämbetsfel, skulle
möjligen kunna tänkas vara tillämplig på valnämndens ordförande, som är
»förordnad» av Konungens befallningshavande. På valnämndens övriga
ledamöter är den i varje fall ej tillämplig; detsamma torde gälla om stadgandet
i samma paragraf om »dem, som äro satta att förvalta städers, menigheters
eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra
inrättningars eller stiftelsers angelägenheter».

Det måste enligt riksdagens mening möta betänkligheter att låta handläggningen
av uppdrag av nu ifrågavarande art underkastas ansvarspåföljd.
Dels kunna starka skäl anföras mot ett stadgande av dylik art beträffande
uppdrag, som i flera hänseenden •— och särskilt därutinnan, att avsägelse av
desamma i regel ej är tillåten -— stå de egentliga kommunala förtroendeuppdragen
mycket nära, dels måste det tagas i betraktande, att ett sådant
stadgandes införande sannolikt skulle medföra väsentligt ökade svårigheter
att finna lämpliga personer villiga att åtaga sig förordnande såsom ordförande
i valnämnd.

Riksdagen är icke heller övertygad om att ett stadgande om ansvarspåföljd
skulle i nämnvärd mån bidraga till förebyggande av felaktigheter
vid valen. De fel, som begås av vårdslöshet eller försumlighet och som
ej uteblivit, fastän den felande därmed ådragit sig allt det obehag, som
måste följa med ett genom hans förvållande tillkommet nyval i hela valkretsen,
torde icke kunna förebyggas genom straffbestämmelser, vilka i förevarande
fall näppeligen kunna göras synnerligen stränga. Det kan vidare
tänkas, att fel begås uppsåtligen; beträffande dylika fel — i den mån
de icke drabbas av redan gällande strafflagsbestämmelser (man har därvid
särskilt att tänka på strafflagens 10 kap. 16 § om den som »i val obehörigen
verkar») — kan det ännu mindre förutsättas, att straffbestämmelser
av nu ifrågasatt art skola kunna förebygga dem.

19

Riksdagens skrivelse Nr 113.

Över huvud taget synes vid den utredning av förevarande spörsmål,
som riksdagen har för avsikt att begära av Eders Kungl. Maj:t, frågan om
direkta åtgärder för undanröjande av orsakerna till masskasseringar i främsta
rummet böra tagas under övervägande. Särskilt torde darvidlag de av
riksdagen uttalade önskemålen om utsändande av på lämpligt sätt uppställda
handledningar för valförrättare samt om tillhandahållande åt dessa av valkuvert
vara förtjänta av uppmärksamhet. På utredningen torde höra bero,
i vad man ett tillgodoseende av dessa önskemål kräver ändring i lag eller
kan ske genom på administrativ väg företagna åtgärder. Skulle det vid
den ifrågasatta utredningen visa sig, att spörsmålet om distriktsnyval kunde
lösas på ett sätt, som är ägnat att undanröja de av riksdagen uttalade
betänkligheterna, eller att eljest ändringar i vallagen eller riksdagsordningen
synas erforderliga, så torde det kunna förväntas, att Eders Kungl. Maj:t
för riksdagen framlägger de förslag härutinnan, vilka av utredningen for På

grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om de åtgärder, som ma
kunna vidtagas till undanröjande av de med s. k. masskassering av valsedlar
vid val till riksdagens andra kammare förenade olägenheter, samt for riksdagen
framlägga de förslag, som av utredningen må kunna påkallas, och i
övrigt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 10 april 1918.

Med undersåtlig vördnad.

20

Riksdagens skrivelse Nr 113.

Förteckning

Bil. i.

over

»masskasseringar» vid valen till riksdagens andra kammare
åren 1911—1917.* 1

Val-

till-

fftlle

Valkrets

Valdistrikt

Antal

val-

sedlar

1911

Södermanlands
läns norra

Helgarö

SO

Do

Do

Van sö

104

Do

Jönköpings läns
östra

Skepperstad

55

Do

Kronobergs
läns västra

Hjortsberga

188

Do

Kalmar läns
norra

Hallingsbergs

norra

223

Do

Gottlands län

Akebäck

23

D:o

Do

Älskog

57

D:o

Do

Hejdeby

22

Do

Blekinge län

Rödeby

214

Do

Göteborgs och
Bohus län

Skärhamn

81

Do

Älvsborgs läns
mellersta

Tunge

103

Do

Do

Södra Björke

38

Do

Do

Eriksberg

100

Do

Örebro läns
norra

Ödeby

44

Kasseringens orsak

Anmärkningar

Sigillen å omslagen kring valkuverten
överensstämde icke med de
i valprotokollen avtryckta..

Omslaget kring valkuverten och
valprotokollet försedda med endast
1 sigill.

Omslaget kring valkuverten och
valprotokollet, som inlagts tillsammans
bristfälligt förseglat.

Omslaget kring valkuverten skadat,
så att kuverten kunde uttagas
utan att sigillen brötos.

I Omslagen kring valkuverten förseg1
lade med endast 1 sigill.

Omslaget kring valkuverten förseglat
med endast 1 sigill och intet
sigill å valprotokollet.

I protokollet fanns ej angifvet antalet
i valet deltagande eller antalet
avlämnade valkuvert.

Omslaget kring valkuverten försett i
med endast 1 sigill, av vilket två
avtryck gjorts å valprötokollet.

Protokoll över valförrättningen ej
till K. B. inkommet.

Omslaget kring valkuverten försett
med endast 1 sigill.

''rotokollet bestyrkt endast av valnämndens
ordförande.

ralkuverten stämplade
felaktigt.

cn .■ !.¥ate"al: Kon8t''tution6Utskottets utlåtande nr 37 för år 1912 bil. A (för valet 19111 Kmi.l
K^MfatSnlralnyrätn8nred,0g"Jel8er,för riksdagsmannaval (för valen 1914) och uppgift* “fn
ungl. Statistiska Centralbyrån (för valet 1917) samt Regeringsrättens årsbok, herr Vennerströms mo
tion och handlingar från Kungl. Justitiedepartementet (för upphävda val).

Riksdagens skrivelse •Nr 113.

21

Val

till

fälle

Valkrets

Valdistrikt

Antal

val-

sedlar

Kasseringens orsak

Anmärkningar

1911

Hälsinglands

Bollnäs

1 267

Valurnan ej förseglad vid uppehåll

Kungl. Maj:t upp-

södra

i valet, bristfälliga anordningar

hävde valet (Re-

vid valet m. in.

geringsrättens års-

bok 1911, Ref. 125).

D:o

Ångermanlands

Hemsö

54

Valprotokoll och omslaget kring

södra

valkuverten försedda med endast

1 sigill.

D:o

Norrbottens

Soppero

41

Olagliga uppehåll i valförrätt-

läns norra

ningen.

1914

Stockholms

Österåker

317

Valkuverten ej lika till storlek och

våren

läns södra

färg.

D:o

Stockholms

Hökhuvud

185

läns norra

Valkuverten försedda med eu öpp-

ning å framsidan.

D:o

Södermanlands

Forsa

119

1

läns södra

D:o

Örebro läns södra

Kvistbro

529

Vallokalen ej öppen under den

kungjorda tiden.

D:o

Jämtlands läns

Storsjö

95

1 Omslaget kring valkuverten delvis

södra

! öppet och ej försett med veder-

D:o

Västerbottens

Gunnarn

132

1 börliga sigill.

läns södra

1914

Östergötlands

Åtvid

853

Valkuverten ej ogenomskinliga.

hösten

läns södra

D:o

Gottlands län

Fårö

209

|

Valkuverten olika till storlek och

D:o

D:o

Hogrän

52

beskaffenhet.

D:o

D:o

Hamra

62

)

D:o

Älvsborgs läns

Frändefors

348

|

norra

I Otillräcklig försegling av omslaget

1 kring valkuverten.

''

D:o

Älvsborgs läns

Horla

73

|

mellersta

D:o

Älvsborgs läns

Finnekumla

66

Valkuverten försedda med en öpp-

södra

ning å framsidan.

D:o

Skaraborgs läns

Mularp

38

Otillräcklig försegling av omslaget

södra

kring valkuverten.

D:o

Örebro läns

Lillkyrka

191

Valkuverten försedda med en öpp-

norra

ning å framsidan.

D:o

Gästrikland

Åmot

210

Valkuverten olika till storlek och

beskaffenhet.

D:o

Hälsinglands

Skog

402

Otillräcklig försegling av omslaget

södra

kring valkuverten.

1917

Stockholms

Ytterjärna

62

Valkuverten försedda med en öpp-

K. Maj:t upphävde

läns södra

ning å framsidan.

valet.

22

Riksdagens skrivelse Nr 113.

Val-

Antal

till:

Valkrets

Valdistrikt

val-

Kasseringens orsak

Anmärkningar

fälle

sedlar

1917

Stockholms

Husby-

120

Valkuverten olika till färg och be-

D:o

läns norra

Långhundra

skaffenhet.

K. Maj:t upphävde

D:o

Knivsta

149

Valkuverten försedda med en öpp-

valet.

D:o

D:o

Ångarn

129

ning å framsidan.

D:o

Kalmar läns

Gärdslösa

153

Omslaget kring valkuverten ej ve-

södra

derbörligen förseglat.

D:o

Blekinge län

Lillhövda

233

Valkuvertens antal ej överensstäm-

mande med anteckning i valpro-tokollet.

D:o

Kristianstads

Loshult

267

Valkuvertens antal överensstämde

i

läns nordvästra

ej med det antal som antecknats
i valprotokollet.

D:o

D:0

Västra Kamp

241

Valkuverten försedda med en öpp-

K. Maj;t upphävde

ning å framsidan.

valet.

D:o

Hallands län

Askome

62

| Endast 1 av de i valprotokoliet av-

D:o

Nösslinge

! tryckta 2 sigill avtryckt å omslå-

D.o

48

1 get kring valkuverten.

K. Maj:t upphävde
valet,

D.o

D.o

Skummeslöv

138

Intet sigill å omslaget kring val-

kuverten eller å det yttre kon
volutet kring valkuverts omslag,
valprotokoll och röstlängd.

D:o

D:o

Alvsborgö läns
norra

Bolstad

Tydje

208

100

I Omslaget kring valkuverten otill-räckligt förseglat.

D.o

D:o

Skaraborgs läns

Marum

57

Valkuverten ej lika till färg och

södra

storlek.

i D:o

Jämtlands
läns norra

Frost viken

240

j Valkuverten ej ogenomskinliga.

K. Maj:t upphävde

D:o

D:o

Alanäs

238

1

valet.

D.o

Norrbottens

Öster Torneå

läns norra

första

D:o

D:o

Öster Torneå

143

Valförrättningen ej pågått föreskri-ven tid.

K. Maj:t upphävde
valet.

andra

Bil. 2.

Tablå över »masskasseringar» vid val till riksdagens andra kammare 1911—1917 och

deras orsaker

Masskasseringar

Masskasseringarnas orsaker: antalet distrikt, där j
masskasseringen föranletts av:

Valtillfälle m. va.

Antal distrikt

Antal

val-

sedlar

fel i avse-ende å
valku-

andra fel
i avse-ende å
val-kuver-ten

bristande
överens-stäm-melse
mellan
antalet
kuvert och
protokollet

andra fel
i avse-

fel i avse-ende å
valförrätt-

fel i avse-ende å för-:
segling och
sigillring
av valse-delskon v o-i
lut och
protokoll i

i

städer

på

lands-

bygden

vertens

stämp-

ling

proto-

kollet

anord-ning
m. m.

1911: kasseringar, som ej föranlett vals
upphävande .................................

—

16

1,427

i

—

—

3

i

11

1911: kasseringar, som föranlett vals
upphävande .................................

—

1

1,267

—

—

—

—

i

_ 1

1914 våren: kasseringar, som ej föran-

i

lett vals upphävande.....................

—

6

1,377

—

3

1914 våren: kasseringar, som föranlett
vals upphävande.........................

—

—

—

j —

—

—

—

1914 hösten: kasseringar, som ej för-

anlett vals upphävande..................

■ -

11

2,504

—

7

4

1914 hösten: kasseringar, som föranlett

vals upphävande...........................

—

—

—

—

—

—

j

1917: kasseringar, som ej föranlett vals
upphävande .................................

—

61

1,018''

—

1

2

_

3

1917: kasseringar, som föranlett vals
upphävande .................................

12

1,570

7

_

2

3

*

—

52

9,163

i

18

2

3

5

23 ^

1 Häri ingår även Loshults valdistrikt, varom se utskottets utlåtande sid. 20 noten.

to

co

Riksdagens skrivelse Nr 113.

24

Riksdagens skrivelse Nr 113.

Bil. 3.

Uppgift å antalet överklagade val till riksdagens andra kammare
1911—1917, där besvären föranlett:

1911...........

1914 våren
1914 hösten
1917...........

valets

upp-

hävande

ny röst-samman-räkning

ingen
åtgärd 1

l2

—

4 3 * *

_

—

3‘\

6

26

46

1 Inclusive fal), då besvären av formella skäl ej upptagits.

2 Se Regeringsrättens årsbok 1911 Ref. 125.

3 » > » 1911 Ref. 126, 127, not. Ju. 74, 76.

* » > * 1914 Ref. 44, 50, not. Ju. 28.

8 Värmlands läns östra och Örebro läns södra valkretsar.

8 Västerbottens läns södra valkrets, Ångermanlands södra valkrets, Älvsborgs läns mellersta
valkrets och Jämtlands läns norra valkrets (nyvalet).

CEXTRAT,TRYCKERIET, STOCKHOI.M 1918