UNDERDÅNIGT
UTLÅTANDE och FÖRSLAG
*
TILL
DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGENS
ORDNANDE
UNDERDÅNIGT
UTLÅTANDE och FÖRSLAG
TILL
DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGENS
ORDNANDE
AVGIVET AV
DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 4 OKTOBER 1907
TILLSATTA KOMMITTÉN
I.
UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG
ÖREBRO 1912
LÄNSTIDNINGENS TRYCKERI
Innehållsförteckning,
Sid.
Skrivelse till konungen............................................................ XVII
Sammanfattning av kommitténs utlåtande och förslag ............xxvi
Utlåtande och förslag:
Några jämförelser mellan den tekniska nndervisningen i
utlandet och i vårt land .................................... 1
Österrike, Tyskland och Sverige före mitten av 1870-talet .............. 1
Högre tekniska läroanstalter. Behovet av lägre tekniska läroanstalter
framträder, s. 1. — Realskolor i Österrike. Provinzialgewerbeschulen
i Preusseåi. Tekniska elementarskolor i Sverige, s. 2. —
De österrikiska realskolorna omorganiseras. Industricsehulen i Bayern.
Königliche Gewerbeschulen. s. 3. — De tekniska elementarskolornas
omorganisation. Söndags- och aftonskolor, s. 4. — Tekniska skolan
i Stockholm. Fackskolor, s. 5.
Österrike efter 1870 .................................................... 6
Tekniska mellanskolor och fackskolor för speciella industrigrenar,
s. 6. — Allmänna hantverksskolor. Byggnads- och konsthantverksskolor.
s. 7. — Industriella fortsättningsskolor. Tekniska centralanstalter.
Offentliga rit- och modellersalar. Vandringsundervisning.
s. 8. — Statistik, s. 9.
Tyskland efter mitten av 1870-talet .................................. 9
Bayerns Industrieschulen indragas, s. 9. — Preussens Gewerbeschulen
omvandlas till realskolor. Fackskolor. Tyska ingenjörsföreningens
program, s. iO. — Fackskolor för maskinindustri. Fackskolor
för byggnads- och textilindustri. Baugewerkeschulen. Teknika.
Industriella fortsättningsskolor. s. 11. — Fortsättningsskolor i Miinchen.
Statistik, s. 13.
Sverige efter 1870-talet ............................................... 14
De lägre tekniska yrkesskolorna, s. 14. — Slöjdföreningens i Göteborg
skola. Maskinyrkesskolan vid tekniska skolan i Stockholm. Fackskolan
för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna. Vävskolan
i Borås. Bergsskolorna i Filipstad och Falun. De tekniska elementarskolorna.
s. 15. — Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning.
Statsanslagen, s. 16. — översikt över de lägre tekniska läroanstalterna
i riket 1910 (tabell), s. 17.
VI
Innehållsförteckning.
Danmark, Finland och Norge .......................................... 18
Danmark ................................................ 18
Tekniska skolor, s. 18. — Fackskolor. Statistik, s. 19.
Finland ............................. 19
Slöjdskolor. Hantverksskolor. Förberedande yrkesskolor. Industriskolor.
s. 19. — Statistik, s. 20.
Norge ................................................... 20
Frankrike, Belgien, Nederländerna, England och Amerikas förenta stater 20
Frankrike ................................................ 20
Privata skolor, s. 20. — Écoles pratiques d’ industrie et de commerce.
Écoles nationales professionnelles. Écoles nationales d’ arts et métiers.
s. 21. — Högre tekniska läroanstalter, s. 22.
Belgien .................................................. 22
Nederländerna ........................................... 22
Ritskolor. Borgaraftonskolor. s. 22. — Hantverksskolor (Ambachtsscholen).
s. 23. Konstindustriskolor. Fackkurser. Statistik, s. 23.
England .................................*............... 23
Board of education. s. 23. — City and Guilds of London lnstitute.
Examinations. Olika slag av skolor. Technical institutions. Schools
of art. Other schools. s. 24.
Amerikas förenta stater.................................... 25
Högre tekn. skolor. Manual and industrial training schools. s. 25. —
Manual training high schools. Trades schools. Technical schools.
Correspondence schools. Industrial eller vocational schools. Allmän
karaktär, s. 26.
Sammanfattning av jämförelserna .................................... 27
Jämförelse mellan folkmängd, antalet lärjungar i lägre tekniska
skolor och statsanslagen till den lägre tekniska undervisningen i
nägra länder (tabell).
Motsatser till förhållandena i Sverige, s. 28.
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i
riket ............................................................. 29
Allmänna synpunkter .................................................. 29
Inledning. Jämförelser mellan industrien och den tekniska undervisningen.
s. 29. — Antalet tekniker i förhållande till antalet fabriker
och fabriksarbetare, s. 30. — Utländingar och vid utländska skolor
utbildade tekniker i vår industri, s. 32. — Äldre reformförslag.
Nordiska teknikermötet i Stockholm 1897. Förslag till förlängning
Innehållsförteckning.
VII
av lärokurserna vid de tekniska elementarskolorna. Fjärde allmänna
teknikermötet i Norrköping, s. 33. — Sveriges hantverksorganisatiens
framställningar, s. 34.
Yrkesskolorna ......................................................... 3''5
Wallmarks förslag om inrättandet av söndags- och aftonskolor, s.
35. — Förslag av 1872 ärs kommitté, s. 36. — De lägre tekniska yrkes
’
skolornas utveckling, s. 37. — Skolorna öppna för vem som helst.
Allmänna skolämnen och grundläggande tekniska läroämnen
huvudsak, s. 38. — Undervisningsmetoder. Matematik, s. 40. —
Svenska språket. Välskrivning. Linjarritning med beskrivande geometri.
s. 41. — Frihandsteckning. Bokföring, övriga läroämnen,
s. 42. — Skolorna i lika hög grad allmänna fortsättningsskolor som
yrkesskolor. Brist pä lämpliga lärare, s. 43. — Brist på lämpliga
lokaler. Brist på undervisningsmateriell. Otillräckliga medel. s. 45.
— Otillräcklig inspektion, s. 46. — Mänga skolor hava dock medfört
avsevärt gagn. Slöjdföreningens i Göteborg skola. Tekniska skolan
i Eskilstuna, s. 47.
Fackskolor ............................................................. 49
Bergsskolorna i Filipstad och Falun. Vävskolan i Borås. s. 49. — Byggnads-
och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i.Stockholm, s. 50.
• De tekniska elementarskolorna ........................................ 51
Ändamål enligt Wallmark. Omorganisation 1876. s. 51. Utveckling
efter omorganisationen 1876. Fackindeiningen ofullständig, s. 52. —
Allmän teknisk bildning huvudsak, s. 54. — Lärokurserna länga. Tid
för laborationsövningar saknas. Undervisningen i elektroteknik otill—
• fredsställande. s. 55. — Skolorna ej lämpade för utbildning av arbetsledare.
Organisation av tekniska mellanskolor i utlandet. Brist på
inspektion, s. 56.
Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning ........................ 57
Uppkomst och organisation, s. 57. — Matematikundervisningen, s. 58.
— Omorganisation möter svårigheter, s. 60.
Högre konstindustriella skolan i Stockholm ........................... ö0
Uppkomst och ändamål, s. 60. — Undervisningen, s. 61. — Äldre åsikter
om den konstindustriella undervisningen, s. 61. — Nyare åsikter
om den konstindustriella undervisningen, s. 62. — Högre konstindustriella
skolans utveckling efter 1878. s. 63. — önskemål, s. 64.
Förslag till den lägre tekniska undervisningens ordnande 65
Allmänna grunder .................................................................. 65
• Omfattningen av kommitténs förslag, s. 65. — Yrkesundervisningen
otidsenlig, s. 67. — Bättre förhållanden i utlandet, s. 68. — Yrkesbildning
till flertalet arbetare, s. 69. — Praktisk yrkesutbildning genom
industriellt arbete. Behovet av en lärlingslag. Skolor för teoretisk
VIII
Innehållsförteckning.
yrkesutbildning. Yrkesundervisningen i omedelbar anslutning till
folkskolekursen. s. 70. — Lärlingsskola och yrkesskola. Skolplikt
under lärlingsäldern. s. 71. — Lärlingsskolor för säväl teoretisk som
praktisk yrkesutbildning, s. 72. — Yrkesskolan, s. 73. — Yrkeskurser
med bestämda läroplaner. Tekniska elementarskolorna, s. 75. —
Äldre förslag till de tekniska elementarskolornas omorganisation.
De tekniska elementarskolornas ställning till de högre tekn. läroanstalterna.
s. 76. — Skillnaden mellan elementär och vetenskaplig
teknisk bildning bör ej utplanas, s. 77. — Den tekniska högskolebildningen.
s. 78. — Högskolebildningen förbereder ej för alla slag av
teknisk verksamhet. Två skilda tekniska bildningslinjer erforderliga,
s. 79. — Den praktiskt elementära tekniska bildningen, s. 80. — Tekniska
fackskolor, s. 81. — De olika skolstadiernas ställning i förhållande
till varandra, s. 83. — Tekniska skolan i Stockholm, s. 86. —
Utbildning av lärare. Statens normalskola för yrkesundervisningen,
s. 87. — Korrespondensundervisning. Lärarnas avlöning och pensionering.
s. 88. — Resestipendier. De tekniska skolornas underhåll,
s. 89. — Skolornas styrelser, s. 90. — Överstyrelse för rikets tekniska
skolor, s. 91. — Den lägre tekn. undervisningen under departement
för handel, industri och sjöfart, s. 92.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor................................. 93
Olika typer av lärlingsskolor ........................................ 93
Kompletterande lärlingsskolor .............................. 93
Ändamål. Organisation, s. 93. — Undervisning, s. 94. — Lärlingsskolor
i verkstäder. Fördelar. Olägenheter, s. 95.
Fullständiga lärlingsskolor ................................ 96
Ändamål. Undervisningen. Fullständiga lärlingsskolor i utlandet, s.
96. — Fördelar. Olägenheter, s. 97.
Förberedande lärlingsskolor................................ 98
Ändamål och organisation. Exempel från utlandet. Fördelar, s. 98.
Vilken lärlingsskoletyp bör tillerkännas företrädet? .......... 98
Motsatta åsikter. Olika åsikter i olika länder, s. 99. — Olika förhållanden
inom olika industrier. Lokala och personliga förhållandens
betydelse, s. 100.
Vilket system lämpar sig bäst för Sverige?.................. 100
Olika system utesluta ej varandra. Kompletterande lärlingsskolor
nödvändiga, s. 100. — Fullständiga lärlingsskolor för dyrbara, s. 101.
— Erfarenheten om verkstadsskolor för ringa. Svårt att erhålla
lärare för verkstadsundervisningen. Fullständiga lärlingsskolor
kunna ej påräkna tillräckligt antal lärjungar, s. 102. — Orättvist gynnande
av vissa yrken. Fullständiga lärlingsskolor berättigade i vissa
fall. Förberedande lärlingsskolor. s. 103. — Förslag, s. 104.
Innehållsförteckning.
IX
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor med ändamål all fullständiga
den inom industrien vunna lärlingsutbildningen..................... 104
Skolornas ändamål........................................ 104
Skolplikt................................................. 105
Skolpliktens nödvändighet, s. 105. — Skolpliktens omfattning, s. 107.
— Skolpliktens genomförande, s. 109. — Förslag, s. 110.
Skolornas organisation ................................... no
Erfarenheter från Tyskland, s. 110. — Organisationen måste vara facklig.
Statistik, s. 111. — Tabell utvisande för är 1907 antalet arbetare
under 18 års ålder i fabriker inom städer och köpingar med minst
20 under 18 år gamla fabriksarbetare samt de! antal skolavdelningar,
som av dem kunna bildas med 20 lärjungar i varje avdelning med
tillägg av ytterligare en avdelning, om antalet arbetare ej kan jämt
delas med 20, och resten överstiger 10. s. 112. — Förslag s. 115.
Lärokursernas längd. Undervisningstiden .................. 115
Lärokursernas längd. s. 115. — Ferier, s. 116. — Timtal. Undervisningstidens
förläggning, s. 117. — Förslag, s. 118.
Undervisningen .......................................... 118
Undervisningen olika inom olika skolor. Tekniska och yrkesekonomiska
kunskaper, s. 118. — Medborgerlig bildning. Allmänna skolämnen.
Verkstadsarbete, s. 119. — Hushållslära. för flickor, s. 120.
— Läroämnen: Modersmålet, s. 121. — Räkning. Ritning, s. 122. —
Yrkesekonomi. Yrkeslära. s. 123. — Läroplanernas uppgörande. Förslag.
s. 124.
Undervisningsmateriell och läroböcker ...................... 124
Undervisningsmateriell. s. 124. — Mönsterserier. Statsbidrag till anskaffning
av undervisningsmateriell. Läroböcker. Dagliga förbrukningsartiklar.
s. 125.
Skolornas lärare .......................................... 125
Yrkesmän till lärare, s. 125. — Kompetensfordringar. Avlöning. Pension.
Lärarnas tillsättning. Förslag, s. 126.
Skolornas styrelse och förvaltning.......................... 127
överstyrelse och inspektion. Lokala styrelser. Föreståndare. Föreståndares
avlöning och pension, s. 127. — Reglemente. Förslag, s. 128.
Skolornas underhåll ...................................... 129
Kommunala anstalter. Statsanslag. Anslag till inköp av undervisningsmateriell.
s. 129. — Lokaler. Villkor för statsbidragets erhållande.
s. 130. — Beräkning av kostnaderna, s. 131» — Förslag s. 132.
Förslag till inrättandet av en obligatorisk lärlingsskola i Örebro 132
Mörners m. fl. förslag, s. 132. — Tillämpning av kommitténs förslag
till inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor. s. 134. — Förslag. 137.
X
Innehållsförteckning.
Lärlingsskolor med ändamål att giva eu fullständig lärlingsutbildning 137
Förslag till ny organisation av fackskolan för finare smides- och
metallindustri i Eskilstuna............................... ■ 138
Historik, s. 138. — Skolans ändamål. Skolans organisation, s. 139. —
Inträdesfordringar. s. 140. — Lärokursernas längd. Undervisningen,
s. 141. — Lärotidens fördelning. Skolavgifter. Erforderliga lärarekrafter.
s. 142. — Styrelse och förvaltning. Beräkning av kostna
-
derna. s. 143. — Kostnadernas fördelning, s. 145. — Förslag, s. 146.
Lärlingsskolor med ändamål att förbereda lärlingsutbildningen inom
industrien .......................V................................. 147
Skolornas ändamål .......................... 147
Exempel frän utlandet..................................... 149
Allmänna grunder för inrättandet av förberedande lärlingsskolor
i Sverige .............................................. 153
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.................................... 155
Yrkesskolornas ändamål .................................. 165
Skolor för blivande förmän och mästare, s. 155. — Teoretisk yrkesutbildning.
Komplettering av den praktiska yrkesutbildningen, s. 156.
Yrkesskolornas organisation ............................... 157
Ämneskurser. s. 157. — Yrkeskurser. s. 158. — Yrkeskurser med aftonundervisning.
s. 159. — Yrkeskurser med dagundervisning, s. 160. —
Förutsättningar för inrättandet av yrkeskurser. Yrkesskolornas
ställning till andra skolor, s. 162.
Inträdesfordringar ........................................ 163
Olika inträdesfordringar för ämneskurser och yrkeskurser. Inträdesålder.
s. 163. — Praktisk yrkeserfarenhet, s. 164. — Teoretiska kunskapsfordringar.
s. 165. — Förslag, s. 166.
Undervisningen ........................................... 166
Modersmålet. Matematik. Ritning. Yrkesekonomi. Yrkeslära. s.
168. — Läroplanernas uppgörande. Föredrag. Förslag, s. 169.
Skolavgifter ........................................... • • • 170
Nuvarande avgifter i yrkesskolorna. Kommitténs förslag till avgifter.
Förslag, s. 170.
Lärarna.................................................. 170
Yrkesmän till lärare, s. 170. — Lärarnas avlöning och pensionering.
Lärarnas tillsättning. Förslag, s. 171.
Styrelse och förvaltning .................................. 172
Överstyrelse och inspektion. Lokala styrelser. Föreståndare. Reglemente.
s. 172. — Förslag, s. 173.
Innehållsförteckning.
XI
Allmänna grunder för yrkesskolors inrättande och underhäll 173
Statsbidrag. Kostnadsberäkning, s. 174. — Förslag, s. 175.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor........................ no
De tekniska fackskolornas ändamål.......................... 176
Led i en praktiskt elementär teknisk bildningslinje. Utbildning av arbetsledare.
s. 176. Utbildning av ritare, detaljkonstruktörer och
laboratoriibiträden. Betydelse för affärsutbildningen. s. 177.
Olika slag av tekniska fackskolor och deras förläggning ...... 178
Allmänna synpunkter, s. 178. — Tekniska fackskolor för maskinindustri
i Malmö, Örebro och Stockholm. Tekniska fackskolor för
byggnadsindustri i Malmö och Stockholm, s. 179. Teknisk fackskola
för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping. Teknisk fackskola
för kemisk industri i Hälsingborg. Avdelning för utbildning av gjutmästare
i Falun. s. 180. — Teknisk fackskola för textilindustri i Borås,
s. 181. — Textil hemindustri, s. 183. — Teknisk fackskola för elektroteknik
i Örebro, s. 184. — Teknisk fackskola för trävaruindustri
i Härnösand, s. 185. — Teknisk fackskola för trämasse-, cellulosaoch
pappersindustri i Karlstad, s. 186. — Tvä skolor under gemensam
förvaltning. Förslag, s. 188.
Inträdesfordringar ........................................ 189
Praktiska inträdesfordringar. s. 189. — Teoretiska inträdesfordringar.
s. 191. — Förberedande kurser, s. 193. — Speciallärjungar. Inträdesälder.
s. 194. — Förslag, s. 195.
Lärokursernas längd ...................................... 196
Lärokurserna 2-äriga. Jämförelser med de tekniska elementarskolorna.
s. 196. — Förslag, s. 198.
Undervisningen ........................................... 198
Mekanik. Maskinlära. Material- och verktygslära. Maskinritning.
Maskinlaborationer. s. 200. — Byggnadslära. Byggnadsmateriallära.
Byggnadsstatik. Grafostatik. Byggnadsformlära. Ritövningar. s. 202.
— Kemi. s. 204. — Elektroteknik. Matematik, s. 205. — Projektionsritning
med projektionslära samt krokiteckning. s. 206. — Yrkesekonomi.
s. 208. — Gemensamma biämnen: Bokföring och handelslära. Författningskunskap.
s. 209. — Hygien, s. 210. — Svenska språket. Maskinskrivning.
s. 211. — Främmande språk. s. 212. — Läroämnena obligatoriska
för alla ordinarie lärjungar. Fackundervisningens specialisering.
s. 212. — Läroplanernas uppgörande, s. 213. — Avgångsbetyg.
Utställningar av lärjungarnas arbeten. Förslag, s. 214.
Läroböcker, undervisningsmateriell, verkstäder och laboratorier.
Exkursioner ............................................ 215
Läroböcker. Undervisningsmateriell, samlingar och bibliotek, s. 215.
— Verkstäder och verkstadsarbete, s. 216. — Laboratorier. Kemiska
XII
Innehållsförteckning.
laborationer. s. 219. — Fysiska och elektrotekniska laborationer.
Maskinlaboratorium. Materialprovningar. Textiltekniska laborationer
och övningar, s. 220. — Laboratoriernas betydelse för industrien, s. 221.
— Exkursioner. Förslag, s. 223.
Skolavgifter .............................................. 224
Lärare, föreståndare, tjänstemän och betjänte................ 225
Fast anställda och extra lärare, s. 225. — Lektorer. Facklärare.
Assistenter och extra lärare. Kompetens, s. 226. — Lärarnas tillsättning.
Föreståndare. Lärarnas tjänstgöringsskyldighet, s. 227. —
Lärarnas och föreståndarnas avlöning, s. 228. — Arvode åt bokföringsoch
skrivbiträde, s. 231. — Betjäning. Betjäningens avlöning. Ortstillägg.
Pension åt tjänstemän och betjänte. s. 232. Delaktighet i
änke- och pupillkassa. Extra lärares och assistenters pensionering.
Förslag, s 233.
Styrelse och förvaltning.................................... 235
överinseende och inspektion. Lokala styrelser, s. 235. — Föreståndare.
Lärarekollegium, s. 236. — Förslag. 237.
Skolornas underhåll ...................................... 237
Uppvärmning, belysning, renhållning m. m. Nuvarande tekniska
skolors underhäll, s. 237. — Staten bör bekosta årliga driftkostnader
och undervisningsmateriell. s. 238. — Kommunen bör bekosta lokal
med inredning och möblering. Rektorsbostad. s. 239. — Förslag s. 240.
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm... 240
Skolans nuvarande organisation ............................ 240
Allmänna grunder för skolans omorganisation................ 242
Tekniska fackskolor för maskinindustri och byggnadsindustri. Högre
läroanstalt för konsthantverk, s. 242. — Konstindustrien yrkesskola,
s. 243. — Uppdelning av skolan nödvändig, s. 244. — De tekniska fackskolorna
för maskin- och byggnadsindustri avskiljas s. 245. — Tek
-
niska skolan uteslutande läroanstalt för konsthantverk. Tekniska
skolan statsanstalt. Stockholms stads anslag till tekniska skolan
överflyttas på statens normalskola för yrkesundervisningen, s. 246.
— Förslag, s. 247.
Konstindustriella yrkesskolan .............................. 247
Ändamål. Organisation. Lärokursernas längd. s. 247. — Inträdesfordringar.
Undervisningen, s. 248.
Konsthantverksskolan ..................................... 248
Ändamål, s. 248. — Organisation. Inträdesfordringar. s. 250. — Lärokursernas
längd. s. 251. Undervisningen s. 252. — Timplan, s. 253.
Ateljéer, försöksverkstäder och laboratorier, undervisningsmateriell
och bibliotek...................................... 253
Behovet av ateljéer, försöksverkstäder och laboratorier, s. 253. — Undervisningsmateriell
och bibliotek, s. 254.
Innehållsförteckning.
XIII
Skolavgifter.............................................. 254
Nu utgående skolavgifter, s. 254. — Avgifter i den omorganiserade
skolan. Skolavgifterna användas till diverse utgifter m. m. s. 255. —
Anslag till stipendier m. m. Förslag s. 256.
Lärare, tjänstemän och betjäning .......................... 256
Lärare, s. 256. — Föreståndare. Föreståndarens avlöning s. 257. —
Facklärare och facklärarinnor, s. 258. — Extra lärare. Pension.
Tjänstemän, s. 259. — Betjäning, s. 260. — Förslag, s. 261.
Styrelse och förvaltning.................................... 262
Nuvarande styrelse. Ändring önskvärd, s. 262. — Grunder för styrelsens
sammansättning. Föreståndare. Lärareråd. Förslag, s. 263.
Beräkning av kostnaderna ................................. 264
Lyshållning, uppvärmning m. in. s. 264. — Förslag till stat. s. 265. —
Kostnader för en gäng. Förslag, s. 266.
Förslag till inrättandet av en statens normalskola för yrkesundervisningen
^.................................................................
Inledning, s. 266. — Lärareutbildningen, s. 267. — Mönster- och försöksanstalt
för yrkesundervisningen, s. 269. — Biträde vid inspektion,
s. 270. — Korrespondensundervisning. Statens normalskola för yrkesundervisningen.
s. 271. — Förlägges till Stockholm. Organisation,
s. 272. — Ställning till ändra yrkesundervisningsanstalter i Stockholm.
Undervisningen. Lärareutbildningskurser. s. 273. — Lärarna. Avlöning
och pension. Skolavgifter, s. 274. — Styrelse och förvaltning.
Skolråd. Lärareräd. Kostnadsberäkningar, s. 275. — Kostnadernas
fördelning mellan staten och Stockholms stad. s. 277. — Förslag, s. 279.
266
Förslag till inrättandet av en överstyrelse för rikets tekniska
skolor ..............................................................................
Kommerskollegium överstyrelse. Wallmarks förslag, s. 279. — Förslag
av 1872 års kommitté. 1877 års kommitté, s. 280. — Rektor vid
tekniska skolan i Stockholm inspektör, s. 281. — Inspektionens otillräcklighet.
s. 282. — Genomförandet av den nya organisationen, s.
283. — Inspektion. Läroböcker, undervisningsmateriell och bibliotek.
s. 284. — Följa utvecklingen i utlandet. Statistik. Årsredogörelse.
s. 285. — Lärareutbildningen. Omfattningen av överstyrelsens
uppgift. Särskild överstyrelse nödvändig, s. 286. — överstyrelsens
sammansättning. Kansli. Säte i Stockholm. Samverkan med yrkenas
och industriens målsmän, s. 287. — Under departement för
handel, industri och sjöfart, s. 288. — Stat. s. 289. — överstyrelsen
bör omedelbart tillsättas s. 290. — Förslag, s. 290.
279
XIV
Innehållsförteckning.
Övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar 292
De lägre tekniska yrkesskolorna ........................... 292
övergångsbestämmelser, s. 292. — Förhöjning i statsanslaget och
jämkning i villkoren för dess erhållande, s. 294. — Statsunderstödet
till lärlings- och yrkesskolor, s. 295. — Förslag, s. 296.
Slöjdföreningens i Göteborg skola ..................................... 296
Tekniska skolan i Stockholm och statens normalskola för yrkesundervisningen
........................................................... 297
Tekniska fackskolan lör maskinindustri i Stockholm s. 297. — Tekniska
fackskolan för byggnadsindustri i Stockholm, s. 298.—Tekniska
skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk), s. 298. — Statens
normalskola för yrkesundervisningen, s. 299.
Tekniska skolan i Eskilstuna ........................*.................
Söndags- och aftonskolan omorganiseras till lärlings- och yrkesskola,
s. 300. — övergångsbestämmelser, s. 302. — Förslag, s. 309.
Vävskolan och tekniska elementarskolan i Borås ......................
Teknisk fackskola för textilindustri. Vävskolan i Borås. s. 309. —
Tekniska elementarskolan i Borås. s. 310.
Bergsskolorna i Filipstad och Falun ..................................
De tekniska elementarskolorna..........................................
Omorganiseras till tekniska fackskolor. Ekonomi. Lokaler s. 312.
— Lärjungar. Kostnadsberäkningar, s. 313. — Tekniska fackskolan
för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping. Tekniska fackskolorna
för maskinindustri och byggnadsindustri i Malmö. Tekniska
fackskolorna för maskinindustri och elektroteknik i Örebro, s. 313. —
Tekniska fackskolan för trävaruindustri i Härnösand. Tekniska fackskolan
för kemisk industri i Hälsingborg. Tekniska fackskolan för
trämasse-, cellulosa- och pappersindustri i Karlstad.
Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning ........................
överstyrelsen för rikets tekniska skolor ..............................
Resestipendier åt lärare vid tekniska skolor ..........................
Anslag till militärövningar ......................................
översikt över kostnaderna .............................................
311
312
315
315
315
316
317
Statens anslag till det lägre tekniska undervisningsväsendet 1912 317
Beräknade kostnader för statsverket för genomförandet av kommitténs
förslag ......................................... 317
Innehållsförteckning.
XV
Bilagor:
Inledning till bil. I och II.................................. 321
Bil. I. Förslag till program för yrkesskolor ................ 322
A. Förslag till program för en yrkesskola för maskinindustri 322
B. Förslag till program för en yrkesskola för elektroteknik 324
C. Förslag till program för en yrkesskola för byggnadsindustri 327
D. Förslag till program för en yrkesskola för trämasse-, cellulosa-
och pappersindustri................................................... 330
E. Förslag till program för en yrkesskola för trävaruindustri 334
F. Förslag till program för en yrkesskola för textilindustri... 333
Bil. II. Förslag till program för tekniska skolor ........ 348
A. Förslag till program för en teknisk fackskola för maskinindustri
........................................................................... 348
B. Förslag till program för en teknisk fackskola för elektroteknik
.............................................................................. 358
C. Förslag till program för en teknisk fackskola för byggnadsindustri
....................................... 366
D. Förslag till program för en teknisk fackskola för väg- och
vattenbyggnadsindustri...................................................... 378
E. Förslag till program för en teknisk fackskola för kemisk
industri ........................................................................... 389
F. Förslag till program för en teknisk fackskola för trämasse-,
cellulosa- och pappersindustri........... 400
G. Förslag till program för en teknisk fackskola för trävaruindustri
........................................................................... 410
H. Förslag till program för en teknisk fackskola för textilindustri
........................................................................... 419
Reservation av Thor Thorén ......................................................... 447
XVI
Rättelser:
Sid. 253. råd 11 uppifrån bör stå: arbetsmetoder; studier efter museiföremäl, stiliseringsövningar
25 timmar i veckan.
Samma sida: rad 16 uppifrån utgå orden: samt museiföremäl, stiliseringsövningar.
Till KONUNGEN.
Genom nådigt brev den 4 oktober 1907 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit
åt en kommitté att efter verkställd utredning avgiva underdånigt utlåtande och
förslag, huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen bör ordnas.
i ri
XVIII
Genom samma nådiga brev lörordnades till ordförande i denna kommitté
undertecknad Nordström och till ledamöter undertecknad Abenius, rektorn vid
tekniska skolan i Stockholm Bror Viktor Adier samt undertecknade Gardell
och Lundbohm.
Sedan rektor Adler den 12 januari 1910 avlidit, förordnade Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 18 februari 1910 undertecknad Smedberg till
ledamot i kommittén i Adlers ställe.
Enligt bemyndigande i här ovan först nämnda nådiga brev har chefen
för ecklesiastikdepartementet den 11 maj 1910, på kommitténs därom gjorda
framställning, anmodat undertecknade Bengtsson och Thorén samt sekreteraren
i svenska pappersbruksföreningen, ingenjören A. Miintzing att i mån av behov
deltaga i kommitténs arbete. Den sistnämnde har dock på grund av bristande
tid endast vid ett par sammanträden haft tillfälle därtill och har därför icke
underskrivit kommitténs utlåtande.
Såsom sekreterare hos kommittén har i enlighet med av kommittén lämnat
uppdrag tjänstgjort undertecknad Abenius.
Kommittén sammanträdde första gången den 6 november 1907 och har
sedan arbetat dels i sin helhet, dels på skilda avdelningar, såsom närmare framgår
av till ecklesiastikdepartementet den 14 december 1907, 2 december 1908,
8 december 1909, 7 december 1910 och 15 december 1911 avgivna redogörelser.
Därtill hava enskilda medlemmar av kommittén under tiden mellan
sammanträdena var för sig sysslat med utredningar av skilda delar av kommitténs
uppdrag.
Enligt bemyndigande genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev den 3 april
1908 hava kommitténs ledamöter Abenius och Adler under maj och juni månader
1908 besökt Tyskland, Österrike, Schweiz, Belgien, Frankrike och Nederländerna
samt Abenius och Lundbohm under mars, april och maj månader 1909
Amerikas förenta stater och Abenius även England för att inhämta kännedom om
den lägre tekniska undervisningen i dessa länder, varjämte Abenius och Smedberg
XIX
under januari 1911 för samma ändamål besökt Danmark; och har kommittén
att med tacksamhet erkänna den hjälp med planläggningen av dessa studieresor,
som kommittén erhållit av Eders Kungl. Maj:ts Beskickningar till främmande
makter, samt de många värdefulla upplysningar, råd och anvisningar,
som kommitténs medlemmar under dessa resor fått mottaga av myndigheter,
skolföreståndare och lärare, vilka alltid med stort tillmötesgående sökt främja
syftet med kommitténs studieresor.
Därtill har kommittén i dess helhet eller enskilda dess ledamöter besökt:
de lägre tekniska yrkesskolorna i Linköping, Norrköping, Jönköping,
Växjö, Karlshamn, Kristianstad, Hässleholm, Malmö, Lund, Landskrona,
Hälsingborg, Borås, Örebro och Västerås;
slöjdföreningens i Göteborg skola;
tekniska skolan i Stockholm;
tekniska skolan i Eskilstuna;
vävskolan i Borås;
bergsskolan i Falun;
de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och
Härnösand; samt
Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg.
Under fortgången av sitt arbete har kommittén, utom av de förut nämnda,
av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallade särskilda sakkunniga, vilka
direkt deltagit i kommitténs arbete, sökt inhämta råd och upplysningar även
av andra med industriella förhållanden och tekniska skolfrågor förtrogna personer,
och har kommittén att med tacksamhet erkänna mottagandet av värdefulla
meddelanden angående skilda områden av sitt uppdrag från följande personer:
Lektorn, Fil. D:r Emil Almén, Jönköping,
Konstgjutaren, Direktören Herman Bergman, Stockholm,
Ingenjören I. L. la Cour, Västerås,
Direktören J. S. Edström, Västerås,
XX
Herr 0. Ericson, Härnösand,
Lektorn Otto Gallander, Örebro,
Lektorn V. Karlson, Örebro,
Ingenjören Artur Krebs, Borås,
Rektorn Ch. Lindholm, Göteborg,
Bruksägaren E. J. Ljungberg, Falun,
Ingenjören J. A. Melkerson, Luleå,
Intendenten Axel Nilsson, Stockholm,
Lektorn Ivar Nordenskjöld, Borås,
Ingenjören J. 0. Roos af Hjelmsäter, Stockholm,
Professorn Karl Wallin, Stockholm,
Ingenjören J. von Sydow, Örebro,
Handlanden Hj. Wijk, Göteborg,
ävensom från
svenska trävaruexportföreningen, som på anmodan av kommittén avgivit
utlåtande angående behovet av teknisk undervisning för trävaruindustrien,
samt från
den särskilda beredning, som den 20 oktober 1904 tillsattes i Borås för
att utreda frågan om den därstädes befintliga vävskolans utvidgning till en
fullständig läroanstalt för textilindustrien, vilken beredning ställt sina utredningar
till kommitténs förfogande.
Till kommittén hava överlämnats följande handlingar:
a) från ecklesiastikdepartementet:
1) den 4 december 1907: ett av rektorn V. Adler den 26 februari 1898 upprättat
förslag till vissa gemensamma föreskrifter rörande de lägre tekniska
yrkesskolorna;
2) samma dag: en av det år 1897 hållna nordiska teknikermötets förvaltningsutskott
i september 1898 gjord framställning om tillsättandet av en kommitté
för utarbetande av förslag till förändrad organisation av de tekniska elemen
-
XXI
tarskolorna jämte ett vid framställningen fogat tryckt exemplar av nämnda
mötes förhandlingar;
3) samma dag: riksdagens skrivelse den 8 maj 1900 till konungen angående
undervisning i teknisk hygien m. m. vid rikets tekniska läroverk jämte
särskilda av styrelserna för tekniska högskolan, Chalmers tekniska läroanstalt,
de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås, tekniska
skolan i Stockholm samt direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna däröver
avgivna underdåniga utlåtanden;
4) den 2 september 1908: kommerskollegiets, medicinalstyrelsens och tekniska
högskolans underdåniga utlåtanden i anledning av arbetareförsäkringskommitténs
förslag till förordning om åtgärder till skyddande av arbetares liv och
hälsa i arbete jämte särskilda av styrelserna för tekniska högskolan, Chalmers
tekniska läroanstalt, de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro
och Borås, tekniska skolan i Stockholm samt direktionen för tekniska
söndags- och aftonskolan i Eskilstuna avgivna underdåniga yttranden med
anledning av medicinalstyrelsens i dess ovan nämnda utlåtande gjorda hemställan
angående meddelande vid de tekniska skolorna av undervisning i fabrikshygien;
5)
samma dag: utdrag av protokollet över civilärenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 2 februari 1877 angående
kommerskollegiets befrielse från överinseendet över vissa tekniska skolor;
6) samma dag: avskrifter av protokoll hållet vid möte i Stockholm med föreståndarna
för de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och
Borås samt Chalmerska skolan i Göteborg den 2—6 augusti 1881 ävensom av
protokoll hållet vid möte i Stockholm med föreståndarna för Chalmers tekniska
läroanstalt i Göteborg, tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro
och Borås, tekniska skolan i Stockholm samt tekniska söndags- och aftonskolan
i Eskilstuna den 11—15 juni 1889 jämte bilagor;
XXII
7) den 13 februari 1908: direktionens över tekniska skolan i Eskilstuna
underdåniga framställning den 30 maj 1906 angående förhöjningar i skolans stater
samt om vissa anslag för en gång;
8) den 5 mars 1908: underdånig framställning från Värmlands läns landsting
den 18 september 1907 om inrättandet inom länet av ett tekniskt elementarläroverk
med avseende särskilt fästat å trämasse- och pappersindustrien jämte
i ärendet infordrade yttranden av stadsfullmäktige i Karlstad, Kristinehamn och
Filipstad samt kommunalfullmäktige i Arvika köping; samt
b) från kommittén för reglering av statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden:
9) den 29 november 1907: dels särskilda av styrelserna för tekniska elementarskolorna
i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Härnösand, styrelsen för
tekniska skolan i Stockholm och direktionen över tekniska skolan i Eskilstuna
avgivna utlåtanden i anledning av kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901 angående
ändringar i gällande lönestater m. m.,
dels ock en underdånig framställning den 15 april 1902 från styrelsen för
tekniska elementarskolan i Malmö om uppförande på ordinarie stat av vissa
befattningar därstädes m. m.
Under fortgången av kommitténs arbete har på Eders Kungl. Maj:ts nådiga
befallning ytterligare till kommittén överlämnats följande handlingar:
a) att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén lämnade
uppdraget:
10) den 29 november 1907: Sveriges hantverksorganisations underdåniga
framställning den 7 september 1906 om inrättandet av praktiska tillämpningskurser
för vissa yrken samt om anvisande av medel till upprätthållande av
dylika kurser;
11) den 2'' september 1908: underdånig framställning från styrelsen för
tekniska elementarskolan i Örebro den 21 november 1907 angående åtgärder
XXIII
för beviljande av ett fast årligt anslag till reseunderstöd för lärare vid de
tekniska elementarskolorna;
12) samma dag: underdånig framställning från tekniska skolans i Stockholm
styrelse den 7 april 1902 angående vidtagande av åtgärder för, att de lokaler
inom skolbyggnaden, vilka för närvarande innehavas av Sveriges geologiska
undersökning, må bliva till skolans disposition överlämnade, jämte dithörande
handlingar;
13) den 23 april 1909: underdånig framställning från Sveriges hantverksorganisation
den 11 maj 1908 om inrättandet av en särskild överstyrelse för
rikets lägre tekniska läroanstalter och blivande yrkesskolor;
14) den 24 februari 1911: artisten Alf Wallanders reseberättelse den 7
januari 1910 över en med bidrag av statsmedel företagen resa för studier i
Englands konstindustriella fackskolor;
15) samma dag: Sveriges hantverksorganisations underdåniga framställning
den 22 november 1909 om åtgärder för åstadkommande av särskilda informationskurser
för föreståndare och facklärare vid lägre tekniska yrkesskolor m. m.;
samt
b) för avgivande av utlåtande:
16) den 29 februari 1908: Hampus Mörners, Manf. Starcks, Anton Hahns och
V. Karlsons förslag den 12 februari 1907 till upprättande av en lärlingsskola
i Örebro;
17) den 12 maj 1910: Lektor O. Gallanders underdåniga ansökan den 4
maj 1910 om reseunderstöd;
18) den 14 oktober 1910: underdånig ansökning från tekniska skolans i
Stockholm styrelse om provisorisk lönereglering för skolans tjänstemän och
överlärare.
Därtill har kommittén fått mottaga följande framställningar:
19) från J. Blommert m. fl. föreståndare för lägre tekniska yrkesskolor i mars
1908 angående fastställandet av viss kompetens för föreståndare och lärare vid
XXIV
lägre tekniska yrkesskolor, ordnandet av dessa föreståndares och lärares avlönings-
och pensionsförhållanden samt om gemensam titel för skolornas föreståndare;
20)
från tekniska skolans i Örebro styrelse den 12 oktober 1907 med överlämnande
av tvenne skrivelser från lektorn vid samma skola Otto Gallander,
den ena angående höjda inträdesfordringar i matematik vid de tekniska elementarskolorna,
den andra angående införandet av fysiska laborationer vid
undervisningen i tekniska elementarskolan i Örebro;
21) från C. M. Först den 14 juni 1910 angående inrättandet av en bokbinderiskola
i Lund;
22) särskilda skrivelser från styrelserna för de tekniska elementarskolorna i
Malmö den 22 december 1908, i Örebro den 11 januari 1909 och i Borås den
5 januari 1909 angående löne- och pensionsreglering för skolornas vaktmästare;
23) från redaktionen för “Elektrikern", organ för svenska elektriska arbetareförbundet,
genom Ture Andersson den 7 maj 1910 angående lagstadgad yrkesutbildning
av arbetare inom den elektriska industrien.
Till samtliga här ovan under 1)—16) samt 19)—23) omnämnda handlingar
har hänsyn tagits vid utarbetandet av kommitténs förslag, och äro i dem gjorda
framställningar besvarade genom kommitténs utlåtande.
På de under 17) och 18) omnämnda nådiga remisserna hava särskilda
utlåtanden avgivits, å 17) den 25 maj 1910 och å 18) den 29 oktober 1910.
Därtill har kommittén på anmodan av chefen för ecklesiastikdepartementet
avgivit särskilda utlåtanden dels den 12 april 1911 angående lämpligheten
och möjligheten av att ordna förhållandet mellan de lägre eller elementära
tekniska läroanstalterna och de högre tekniska läroanstalterna så, att de förra
bliva förberedande skolor för de senare;
dels ock den 23 mars 1912 angående vissa kostnadsutredningar för första
försvarsberedningen.
f
XXV
Sedan kommittén nu avslutat sina arbeten rörande den lägre tekniska
undervisningens ordnande, får kommittén härmed avgiva sitt underdåniga utlåtande
och förslag, omfattande tre delar:
I. Utlåtande och förslag.
II. Den lägre tekniska undervisningen i Sverige.
III. Den lägre tekniska undervisningen i utlandet.
Genom nådigt brev den 8 december 1911 har kommittén efter underdånig
framställning erhållit Eders Kung!. Maj:ts bemyndigande att med biträde av
särskilda sakkunniga utom kommittén utreda vissa byggnadsfrågor, som stå i
samband med kommitténs organisationsförslag, och skall kommittén jämlikt
nådig föreskrift avgiva särskilt underdånigt utlåtande i dessa frågor.
Ovan omförmälda, till kommittén remitterade eller eljest inkomna handlingar
vidfogas.
Stockholm den II juni 1912.
Underdånigst
TH. NORDSTRÖM.
WILHELM ABENIUS.
P. A. BENGTSSON.
B. L. GARDELL.
HJALMAR LUNDBOHM.
THOR THORÉN.
JOHN SMEDBERG.
Se reservation.
1. S.
Wilhelm Abenius.
?
XXVI
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Sammanfattning av kommitténs utlåtande och förslag.*)
Historik. Jämförelser med utlandet (sid. i).
De äldsta tekniska läroanstalterna i riket, teknologiska institutet (numera tekniska
högskolan) i Stockholm, Chalmerska slöjdskolan (numera Chalmers tekniska
läroanstalt) i Göteborg och den äldre Falu bergsskola (sedermera förenad med teknologiska
institutet), vilka allesammans härstammade från 1820-talet, hade vid förra
århundradets mitt nått en sådan utveckling, att de kunde betecknas såsom högre tekniska
läroanstalter.
I anledning av ett från flera håll framträdande intresse för teknisk undervisning
framlade föreståndaren för teknologiska institutet L. J. Wallmark, efter vederbörlig
anmodan, den 9 oktober 1850 ett märkligt förslag till den tekniska undervisningens
ordnande efter en enhetlig, för hela riket gällande plan. lian framhöll, att Sverige,
förutom högre tekniska läroanstalter, »tekniska instituter», även behövde tekniska
elementarskolor för den lägre tekniska undervisningen och söndags- och aftonskolor
för i arbete eller lära anställda personer.
Fyra tekniska elementarskolor upprättades omedelbart i Malmö 1853, i Borås
1856 och i Örebro och Norrköping 1857, med vilka sedermera även söndags- och
aftonskolor förenades.
Ungefär samtidigt kommo ytterligare några få skolor av sistnämnda slag till
stånd, bland vilka här må nämnas »söndagsritskolan för hantverkare» i Stockholm,
som grundades 1844 och gav upphov till slöjdskolan eller nuvarande tekniska skolan i
Stockholm, samt slöjdföreningens i Göteborg skola från 1848 och den under 1850-talet
grundade tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna.
Dessutom må här nämnas de båda lägre bergsskolorna i Filipstad och Falun,
den förra inrättad 1830, den senare 1871 i stället för den med teknologiska institutet
förenade äldre bergsskolan, samt vävskolan i Borås, som började sin verksamhet 1866.
Under 1870-talet undergick det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket en
genomgripande omorganisation, förberedd genom utredningar av en 1872 tillsatt
kommitté (sid. 14).
Kommitténs förslag gick i huvudsak ut på att giva undervisningen i de lägre
tekniska läroanstalterna en allvarligare teknisk karaktär, än den dittills haft.
l) Sid. 1—28 i kommitténs utlåtande, del I, utgör ett sammandrag av innehållet i del II och III.
Sammanfattning av kommitténs utlåtande och förslag.
XXVII
1 överensstämmelse härmed befriades de tekniska elementarskolorna 1877 från
uppgiften att förbereda för högre tekniska läroanstalter, varjämte undervisningen
i de av skolornas läroämnen, där detta ansågs behövligt, under den treåriga lärokursens
senare hälft skulle fördelas på skilda fackavdelningar, en mekaniskt teknisk
och eu kemiskt teknisk samt vid skolorna i Malmö och Norrköping även en byggnadsteknisk
fackavdelning.
1 samma anda omorganiserades under åren 1878—79 slöjdskolan i Stockholm,
som nu tick namnet tekniska skolan. Den uppdelades i en teknisk afton- och söndagsskola,
en teknisk skola för kvinnliga lärjungar, en högre konstindustriell skola och en
byggnadsyrkesskola.
För 1878 beviljades första gången statsunderstöd åt afton- och söndagsskolorna.
Sedan denna tid hava afton- och söndagsskolorna eller de lägre tekniska yrkesskolorna.
som de numera kallas, i synnerhet under sista årtiondet avsevärt ökats i
antal. Men i övrigt har endast en ny teknisk elementarskola tillkommit, nämligen i
Härnösand 1901, varjämte de båda tekniska elementarskolorna i Borås och Örebro,
den förra 1896, den senare 1901, utvidgats vardera med en fackavdelning för byggnadskonst
och de tekniska skolorna i Eskilstuna och Stockholm, den förra 1886 med
en iackskola för finare smides- och metallindustri, den senare 1890 med en maskinyrkesskola.
Med reformerna på 1870-talet fick sålunda det lägre tekniska undervisningsväsendet
i Sverige i huvudsak sin nuvarande gestaltning.
Flerstädes i utlandet har däremot under de sista årtiondena ett ytterst intensivt
arbete ägnats åt den lägre tekniska undervisningens utveckling. Av tabellen sid.
28 framgår, att då antalet lärjungar i lägre tekniska läroanstalter på 1,000 innevånare
i Preussen uppgår till 9,2, i Baden till 8,a, i Belgien till 7.8 och i Danmark till 7,o, uppgår
det i vårt land till endast 2,o
Statsanslagen till det lägre tekniska undervisningsväsendet utgå på 1,000 innevånare
i Baden med 385 kronor, i Österrike med 283 kronor, i Preussen med 252 kronor,
i Nederländerna med 206 kronor, i Danmark med 200 kronor, i Finland med 149
kronor, i Norge med 143 kronor och i Sverige med 88 kronor årligen.
Enbart yrkesundervisningen i staden Munchen med endast 560,000 innevånare
kostar årligen ungefär lika mycket som hela det lägre tekniska undervisningsväsendet
i Sverige!
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
Den relativt ringa utveckling, som den lägre tekniska undervisningen i Sverige
vunnit under de senaste trettio åren, blir så mycket mer anmärkningsvärd, som vårt
XXVIII
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
lands industri under samma tid haft en period av stark utveckling. Under åren 1879—
1908 hava fabrikernas antal mer än 4-dubblats och deras tillverkningsvärde mer än 10-dubblats. Antalet arbetare i fabriker har nära 6-dubblats.
Under samma tid hava statsanslagen till det lägre tekniska undervisningsväsendet
ökats från 220,300 kronor år 1879 till 472,928 kronor 1908 eller föga mer än fördubblats.
— Man jämföre härmed, att Preussens statsanslag för samma ändamål under
25-års perioden 1885—1909 ökats från c: a 570.000 mark till c: a 11 % million mark
eller i det närmaste 20-dubblats.
Antalet personer med ett högre eller avsevärt mått av teknisk bildning, som
vunnit anställning i vår industri, är också anmärkningsvärt ringa i jämförelse med
antalet fabriker och fabriksarbetare.
Enligt kommitténs utredningar (sid. 31) svara inom fabriksindustrien mot en
sådan tekniker 4 fabriker och 126 fabriksarbetare. Inom trävaruindustrien svara mot
en tekniker 34 fabriker och mer än 900 arbetare. Inom bergshanteringen är antalet
tekniker relativt taget större, i det att där mot en tekniker svara c: a 60 arbetare.
Då en stor del av dessa tekniker innehava anställning på ritbyråer, laboratorier
och affärslokaler, inses lätt, att antalet personer med ett högre eller avsevärt mått av
teknisk bildning, som ägna sig åt arbetsledningen inom industrien, måste vara anmärkningsvärt
ringa i jämförelse med antalet fabriker och fabriksarbetare.
Mer än 10 procent av alla i vårt lands industri anställda tekniker har fått sin
utbildning vid tekniska läroanstalter i utlandet. Särskilt är antalet sådana tekniker
stort inom sockerindustrien, maltdryckstillverkningen, färgeri- och appreturindustrierna
samt den elektrotekniska industrien (sid. 32).
Den tekniska ledningen och även arbetsledningen inom vår största förädlingsindustri,
nämligen textilindustrien, med ett tillverkningsvärde av över 185 millioner
kronor år 1908 ligger till en högst väsentlig del i händerna på utländingar (sid. 32).
Det vill sålunda synas, som om de nuvarande tekniska läroanstalterna i riket
icke förmå giva en för arbetsledningen inom industrien särskilt lämpad teknisk bildning,
och att vårt land ännu antingen helt och hållet saknar fackundervisning för
många industriella områden, eller att den fackundervisning, våra skolor erbjuda, icke
motsvarar den nutida industriens krav.
Svagheten hos våra lägre tekniska läroanstalter torde i första rummet kunna
hänföras därtill, att undervisningen i flertalet av dem ännu är ordnad efter i stort sett
samma grundsatser, som voro rådande på 1870-talet, då skolornas nuvarande orga
-
Sammanfattning av kommitténs utlåtande och förslag.
XXIX
nisation fastställdes. Huvudvikten lägges i regel på meddelandet av allmänna och
allmänt tekniska kunskaper i ändamål att förbereda för industriell verksamhet i allmänhet,
under det att utlandets lägre tekniska läroanstalter nästan undantagslöst äro
ordnade i form av speciella fackskolor för något visst yrke eller någon viss industri.
Yrkesskolorna äro sålunda hos oss i minst lika hög grad allmänna som tekniska
läroanstalter (sid. 35). Vanliga skolämnen såsom räkning, svenska språket, välskrivning,
bokföring samt de grundläggande ritämnena, linjarritning och frihandsteckning,
samla det övervägande flertalet lärjungar, under det att de egentliga tekniska fackämnena
spela en jämförelsevis underordnad roll.
De tekniska elementarskolorna äro skyldiga att mottaga lärjungar direkt från
de allmänna läroverken. Flertalet av lärjungarna hava därför ingen erfarenhet, om
de passa för industriell verksamhet, och kunna icke heller veta, åt vilket industriellt
område de i framtiden komma att ägna sig. Undervisningen har därför ordnats så.
att lärjungarna efter genomgången kurs skola ha möjlighet att vända sig åt vilket
industriellt område som helst. Huvudvikten vid undervisningen lägges på de grundläggande
läroämnena matematik, fysik och kemi samt de förberedande ritämnena.
Trots fackindelningen under lärokursens senare hälft få lärjungarna icke ägna mer
än en femtedel till en fjärdedel av lärotiden åt de olika fackavdelningarnas tekniska
fackämnen (sid 51).
Den tekniska fackbildning, skolorna förmå giva, blir därför, fastän lärokurserna
äro treåriga, skäligen svag.
Även vid den högre konstindustriella skolan i Stockholm ägnas undervisningen
ännu i övervägande grad åt en allmän undervisning i de i konstindustrielit hänseende
viktigaste läroämnena med ändamål att utbilda mönsterritare och modellörer för konsthantverket
i allmänhet. En rent facklig undervisning i konsthantverkets olika grenar
har ännu endast i ringa utsträckning kunnat bringas till stånd vid skolan (sid. 60).
De få verkliga tackskolor, som finnas i vårt land, såsom de båda bergsskolorna
i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid
tekniska skolan i Stockholm, hava i viss mån arbetat under gynnsammare förhållanden.
Dock har även vid dem den bristfälliga utrustningen i många fall hindrat en tidsenlig
utveckling av skolornas verksamhet (sid 49).
Några åtgärder för utbildning av lärare för yrkesundervisningen hava icke vidtagits
i vårt land. Flertalet lärare vid de lägre tekniska yrkesskolorna äro folkskolelärare
och lärare vid allmänna läroverk samt teckningslärare (sid. 44).
Då dessa lärare utbildats för helt annan undervisning, kan man givetvis icke av
dem vänta förutsättningar för en i praktisk riktning ledd yrkesundervisning.
XXX
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Bristen på enhetlig ledning och inspektion framträder starkt på alla områden av
vår lägre tekniska undervisning (sid. 46 och 56).
Några allmänt gällande föreskrifter för undervisningen vid de lägre tekniska
yrkesskolorna hava sålunda aldrig utfärdats. Skolornas styrelser hava nästan obegränsad
frihet att ordna undervisningen efter eget gottfinnande. Den fullständiga förteckningen
över skolornas läroämnen (se del II sid. 76) upptager också mer än 100
olika namn, varvid dock förekommer, att ett och samma läroämne eller olika delar
av i stort sett samma läroämne gå under skilda namn.
Då skolorna numera i regel icke fasthålla vid, att de äro avsedda för i yrke
anställda personer, utan stå öppna för vem som helst, hava skolornas styrelser för
att tillgodose så många olikartade intressen som möjligt, infört det ena läroämnet
efter det andra.
Därigenom har skolornas huvudsakliga uppgift många gånger skjutits åt sidan.
Inspektionen över det lägre tekniska undervisningsväsendet har ända sedan
1892 varit anförtrodd åt föreståndaren för tekniska skolan i Stockholm. Denne har,
förutom den krävande befattningen som föreståndare för rikets största och mångsidigaste
tekniska läroanstalt, haft i uppdrag att inspektera de statsunderstödda lägre
tekniska yrkesskolorna, slöjdföreningens i Göteborg skola, tekniska skolan i Eskilstuna,
och att dessutom besöka allmänna läroverk, folkskoleseminarier och tekniska elementarskolor
för att taga kännedom om och meddela råd angående undervisningen i teckning
vid dessa skolor. Hela arvodet för detta inspektionsuppdrag har, förutom reseoch
traktamentspenningar. under de sista åren utgått med 900 kronor årligen.
Att inspektionen under dessa föhållanden icke kunnat utöva någon verklig ledning
och kontroll över den lägre tekniska undervisningen i riket, torde vara uppenbart.
Kommitténs förslag.
Allmänna grunder (sid. 65).
Vid utstakandet av planen för den lägre tekniska undervisningens framtida ordnande,
har kommittén utgått från den förutsättningen, att denna undervisning borde
givas en sådan omfattning och innebära sådana utvecklingsmöjligheter, att vi med
tiden kunna tillförsäkra flertalet av dem, som ägna sig åt industriens tjänst, en för
deras verksamhet lämplig teknisk bildning.
Det kan numera icke anses tillräckligt, att endast de, som skola intaga en
ledande ställning inom industrien i egenskap av ingenjörer, arkitekter eller arbetsledare,
erhålla en god teknisk bildning. Nutidens starka tävlan på industriens alla
områden och icke minst de sociala förhållandenas utveckling göra det nödvändigt
och rättvist, att också yrkesarbetaren erhåller en omsorgsfull utbildning för sitt kall.
Sammanfattning av kommitténs utlåtande och förslag.
XXXI
Kommittén har vidare ansett, att yrkenas och de industriella intressenas målsmän
böra tillförsäkras ett väsentligt inflytande på den lägre tekniska undervisningens
ledning.
Staten bör dock, på samma gång den genom penningeanslag stöder det enskilda
initiativet i dess arbete för denna undervisnings främjande, genom en kraftig och målmedveten
central ledning av det lägre tekniska undervisningsväsendet tillse, att det
väl fyller sin uppgift och utvecklas på ett tidsenligt sätt.
Att undervisningen i våra yrkesskolor endast i ringa grad har en facklig karaktär
torde i främsta rummet bero därpå, att vi ännu nästan fullständigt sakna tidsenliga
fortsättningsskolor till folkskolorna, och att våra yrkesskolor endast i ringa utsträckning
besökas av yrkesarbetare under åren närmast efter folkskolepliktens fullgörande.
Föga mer än 5 procent av våra industri- och hantverksarbetare i åldern 14—
18 år eller den egentliga lärlingsåldern besöka yrkesskolorna (sid. 68).
De arbetare, som vid äldre år komma till insikt om behovet och nyttan av tekniska
kunskaper, hava därför i regel till stor del glömt bort vad de fått lära i folkskolan.
De måste i yrkesskolorna ägna så lång tid åt repetition av rena folkskoleämnen,
innan de äro mogna för egentliga fackstudier, att de redan på denna grund
avskräckas från att besöka yrkesskolorna eller, om de inträtt i en sådan, snart tröttna
på undervisningen.
För att råda bot för detta förhållande måste det första stadiet av yrkesundervisningen
ordnas så, att våra unga arbetare, samtidigt med att de lära sina yrken
genom praktiskt arbete i industri och hantverk, underhålla och förkovra sina i folkskolan
förvärvade kunskaper genom att tillämpa dem på lösandet av uppgifter, som
falla inom området för deras yrkesverksamhet.
Kommittén har därför föreslagit, att yrkesundervisningen fördelas på två stadier,
ett grundläggande stadium, som kommittén kallat lärlingsskolan och ett andra
stadium eller den egentliga yrkesskolan (sid. 71).
Då det emellertid stått klart för kommittén, att det med lärlingsskolan avsedda
ändamålet icke kan vinnas utan skoltvång, har kommittén ansett, att lärlingsskolan
måste vara obligatorisk för i industri och hantverk anställd ungdom i åldern 14—18
år, men att den obligatoriska undervisningen för att icke allt för mycket inkräkta på
de ungas arbetstid bör inskränkas till några få timmar i veck‘an.
Därigenom skulle våra arbetare få verklig nytta av sina folkskolekunskaper.
Flertalet av dem skulle kunna tillförsäkras åtminstone ett visst mimimum av yrkesbildning.
En god grund skulle under lärlingsåren läggas för fortsatta yrkesstudier,
så att en arbetare vid inträdet i en yrkesskola omedelbart skulle kunna övergå till
verkliga fackstudier.
XXXII
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Därigenom skulle det även bli möjligt att ordna undervisningen i de egentliga
yrkesskolorna i form av yrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner och sålunda
få till stånd verkliga fackskolor för yrkesundervisningen (sid. 73).
Vid uppgörandet av förslag till de tekniska elementarskolornas och med dem
jämförliga skolors organisation har kommittén ställt som sitt mål att söka bringa till
stånd en praktiskt elementär teknisk bildningslinje (sid. 76) vid sidan av den teoretiskt
vetenskapliga, som representeras av de högre tekniska läroanstalterna i riket med
de för dem förberedande lärokurserna vid de allmänna läroverken.
Kommittén har sålunda ansett, att en nioårig kurs vid ett allmänt läroverk i
förening med en tre- eller fyraårig kurs vid en högre teknisk läroanstalt icke är den
lämpligaste vägen för utbildningen av arbetsledare för industrien.
Härför fordras i regel en helt annan bildningsgång, karaktäriserad i främsta
rummet av mycket praktiskt arbete i industriens tjänst. Därtill måste komma goda
teoretiskt tekniska studier, som dock icke få förorsaka ett allt för långvarigt avbrott
i den praktiska yrkesverksamheten.
Enahanda utbildningsgång torde även vara den mest lämpliga för ritare och
detaljkonstruktörer, laboranter på fabrikslaboratorier samt för en hel del andra befattningar
inom industrien, vilka i högre grad fordra praktisk erfarenhet och rutin än omfattande
teoretiska kunskaper.
För att få till stånd en för den praktiskt elementära tekniska bildningslinjen lämpad
fackbildning och samtidigt tillgodose de många nya tekniska bildningsbehov, som våra
nuvarande lägre tekniska läroanstalter icke förmå fylla, har kommittén ansett sig
böra föreslå, att de tekniska elementarskolorna omvandlas till eller ersättas med
verkliga fackskolor, som i likhet med de bada bergsskolorna i Filipstad och Falun
samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm få till uppgift
att tjäna var och en sitt speciella industriområde (sid. 81).
För dessa tekniska läroanstalter föreslår kommittén benämningen tekniska
fackskolor.
Under tillämpning av i stort sett samma grundsatser har kommittén utarbetat
förslag till tekniska skolans i Stockholm omorganisation till en fackligt ordnad läroanstalt
för konsthantverket.
För att tillgodose utbildningen av lärare för yrkesundervisningen och tillika
skaffa den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet erforderlig
hjälp med utarbetandet av organisations- och läroplaner, läroböcker och exempelsamlingar
samt med anskaffningen och avprovningen av undervisningsmateriell, ävensom
för att bringa till stånd en god vägledande förebild för yrkesundervisningen i
riket har kommittén ansett sig böra framlägga förslag till inrättandet av en statens
normalskola för yrkesundervisningen.
Sammanfattning av kommitténs utlåtande och förslag.
XXXIII
För att yrkenas och de industriella intressenas målsmän skola erhålla vederbörligt
inflytande på de lägre tekniska skolornas och därmed på hela den lägre tekniska
undervisningens utveckling, har kommittén föreslagit, att samtliga lägre tekniska
läroanstalter fortfarande såsom hittills skola ställas under ledning av lokala
styrelser. Dock har kommittén ansett, att industrien borde få en vida starkare representation
i dessa styrelser än den hittills i många fall haft.
Den inblick i det lägre tekniska undervisningsväsendets utveckling och nuvarande
tillstånd, som kommittén genom sina utredningar vunnit, har emellertid övertygat
kommittén därom, att vi icke heller för framtiden kunna vänta oss en kraftigare
utveckling av densamma, för så vitt den icke dessutom i sin helhet ställes under en
kraftig och målmedveten central ledning.
Kommittén har därför icke tvekat att ånyo upptaga den tanke, som uttalades
redan av Wallmark 1850 och sedermera även av 1872 års kommitté, men som, helt
säkert till stor skada för den tekniska undervisningens utveckling, icke förut vunnit
avseende, genom att föreslå inrättandet av en särskild överstyrelse för rikets tekniska
skolor.
Enligt kommitténs förslag skulle sålunda det lägre tekniska undervisningsväsendet
i riket omfatta:
Lärlingsskolor,
Yrkesskolor,
Tekniska fackskolor,
Tekniska skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk),
Statens normalskola för yrkesundervisningen och
Överstyrelsen för rikets tekniska skolor.
Lärling sskolorna
kunna vara av tre olika slag (sid. 93):
1. Kompletterande lärlingsskolor med ändamål att i teoretiskt och om möjligt
även i praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning, som kan vinnas genom
yrkesarbete i industriens tjänst;
2. Fullständiga lärlingsskolor med ändamål att giva en fullständig såväl teoretisk
som praktisk lärlingsutbildning;
3. Förberedande lärlingsskolor med ändamål att förbereda eller lägga grund för
lärlingsutbildningen inom industrien.
Kommittén har ansett, att lärlingsundervisningen i vårt land, åtminstone under
den närmaste framtiden, huvudsakligen bör tillgodoses genom det första slaget av lärlingsskolor,
men att även de båda andra slagen av lärlingsskolor i vissa fall böra
kunna inrättas och komma i åtnjutande av understöd av allmänna medel (sid. 104).
I
III
XXXIV
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
De kompletterande lärlingsskolorna (sid. 104) förutsätta, att lärlingens praktiska
yrkesutbildning åtminstone i huvudsak vinnes genom yrkesmässigt arbete i fabriker,
verkstäder eller på andra industriella arbetsplatser.
För att trygga denna sida av lärlingsutbildningen fordras med nödvändighet en
lärlingslag, som gör det möjligt att ordna lärlingens praktiska utbildning på ett effektivt
sätt.
Skolornas organisation bör i väsentlig mån bestämmas av den synpunkten, att
samhället vinner ett medel att leda och övervaka ungdomens uppfostran till dugande
samhällsmedlemmar under de för dess utveckling så betydelsefulla åren närmast efter
folkskolekursens avslutning.
Kommunerna böra genom lag berättigas att besluta inrättandet av lärlingsskolor
med skolplikt för arbetare, såväl manliga som kvinnliga, som fyllt 14 men ej 18 år
och vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk eller annan därmed jämförlig hantering,
och arbetsgivarna böra förpliktas att giva hos dem anställda arbetare nödig
ledighet för deras skolgång och att gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka
skolpliktens fullgörande.
Den obligatoriska undervisningen bör pågå 6—12 eller i medeltal c: a 8 timmar
i veckan under i regel treårig lärokurs.
Lärjungarna böra så långt ske kan fördelas på olika yrkesavdelninger, och undervisningen
inom varje avdelning avpassas efter lärjungarnas yrken. Kommitténs
utredningar visa, att denna organisation, som fullständigast kan genomföras i de större
städerna, i ganska stor utstäckning kan tillämpas i vårt land (sid. 110). Exempel på
tillämpningen lämnar kommitténs förslag till lärlingsskola i Örebro (sid. 132).
Skolorna kunna i de fall, då detta befinnes vara av behovet påkallat, och förhållandena
det medgiva, utrustas med verkstäder för att därigenom stödja den teoretiska
undervisningen (sid. 119).
Fullständiga lärlingsskolor äro dyrbara i anläggning och underhåll, då de fordra
en fullständig verkstadsutrustning och verkstadsmässig drift. De äro även dyrbara
för lärjungarna själva, då dessa under den långa, vanligen 3—4-åriga lärokursen,
icke kunna bidraga till sitt uppehälle.
Stora svårigheter möta även att få undervisningen ordnad och ledd på ett fullt
tillfredsställande sätt.
Kommittén har därför ansett, att fullständiga lärlingsskolor endast i undantagsfall
kunna ifrågakomma (sid. 103). I förslaget till ny organisation av fackskolan för
finare smides- och metallindustri i Eskilstuna lämnar kommittén exempel på de grundsatser.
kommittén ansett böra tillämpas vid ordnandet av sådana lärlingsskolor
(sid. 138).
Sammanfattning av kommitténs utlåtande och förslag
XXXV
Förberedande lärlingsskolor synas däremot mera förtjänta att tagas i betraktande
(sid. 147).
De förutsätta, att den praktiska lärlingsutbildningen fördelas på en skolverkstad,
som övertager den första, grundläggande delen av utbildningen, och en industriell
verkstad, där lärlingsutbildningen fortsättes och avslutas.
De förberedande lärlingsskolornas organisation kommer helt naturligt att växla
för olika yrken och industrier. Kommittén anser därför att dessa skolor, i de fall då de
kunna anses vara av behovet påkallade, böra bringas till stånd under samverkan
mellan industriidkarna själva och överstyrelsen för rikets tekniska skolor.
Yrkesskolorna (sid. 155)
böra ha till mål att giva arbetare med god praktisk yrkeserfarenhet tillfälle att utvidga
och fördjupa den bildning, vartill grunden lagts i lärlingsskolan, och att vinna den
ytterligare förkovran i sina yrken, som fordras för att i allmänhet höja deras arbetsoch
förvärvsförmåga eller för att giva dem förutsättningar för förmans- och andra
därmed jämförliga förtroendeposter inom industrien eller för en mera oberoende
ställning som självständiga mästare inom hantverket.
Valet av läroämnen i yrkesskolorna bör icke helt och hållet överlämnas åt lärjungarna
själva (sid. 157). Ämneskurser, d. v. s. fristående lärokurser i skilda ämnen,
i vilka lärjungarna hava rätt att deltaga efter eget val, kunna visserligen icke helt och
hållet undvaras. Dock bör undervisningen så långt möjligt är ordnas i form av yrkeskurser
iör vissa yrken med fasta läroplaner beräknade att genomgås på en viss begränsad
tid och obligatoriska för alla kursdeltagare.
Yrkeskurserna böra ordnas som aftonkurser, i fall de uteslutande äro avsedda
för arbetare i orten, eller i form av dagkurser, då undervisningen kräver mera samlad
tid, eller då skolorna äro avsedda att utgöra centralskolor för vissa yrken för landet
i dess helhet eller större områden av detsamma, eller då aftonkurser av andra skäl
icke äro lämpliga.
För tillträde till yrkesskolorna bör under alla förhållanden fordras föregående
praktisk yrkeserfarenhet. Skolorna få icke utgöra ett medel för personer med ingen
eller ringa yrkeserfarenhet att på genvägar förvärva en ytlig och ofullständig kännedom
om ett yrke.
För tillträde till ämneskurserna bör fordras minst 2 års och för tillträde till yrkeskurserna
minst 3 års föregående yrkesverksamhet. Dessutom bör fordras en ålder av
minst 17 år samt för tillträde till yrkeskurserna vissa förkunskaper i läsning, skrivning,
räkning och ritning.
XXXVI
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Undervisningen bör grupperas omkring läroämnena modersmålet, matematik,
yrkesekonomi och yrkeslära, sistnämnda ämne även ömiattande praktiska övningar,
där sådana lämpligen kunna anordnas.
De tekniska fackskolorna (sid. 176)
böra ha till mål att meddela de tekniska kunskaper, som i förening med industriell
erfarenhet fordras av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet
i verkstäder, fabriker och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare, detaljkonstruktörer
och laboratoriibiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt å verkstäders
och fabrikers konstruktionsbyråer och fabrikslaboratorier.
Därjämte böra de åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,
meddela de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsområden, som de för sin verksamhet
behöva.
Kommittén föreslår (sid. 178), att de tekniska elementarskolorna i Norrköping,
Malmö, Örebro, Borås och Härnösand, byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska
skolan i Stockholm och vävskolan i Borås omvandlas till:
3 tekniska fackskolor för maskinindustri, därav en i Stockholm, en i Malmö och
en i Örebro;
1 teknisk fackskola för elektroteknik i Örebro;
2 tekniska fackskolor för byggnadsindustri, därav en i Stockholm och en i
Malmö;
1 teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping;
1 teknisk fackskola för textilindustri i Borås;
1 teknisk fackskola för trävaruindustri i Härnösand;
att dessutom inrättas:
1 teknisk fackskola för kemisk industri i Helsingborg och
1 teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri i Karlstad, samt
att vid bergsskolan i Falun inrättas en avdelning för utbildning av gjutmästare.
För inträde vid de tekniska fackskolorna bör i främsta rummet fordras minst
två års föregående praktisk verksamhet, huvudsakligen ägnad åt yrkesmässigt industriellt
arbete (sid. 189).
Fordringarna på teoretiska inträdeskunskaper få icke lägga allt för stora svårigheter
för intelligenta och framåtsträvande unga industriarbetare, som icke haft
tillfälle till studier vid allmänt läroverk, att vinna inträde vid skolorna, men böra å
andra sidan tillmätas så, att möjlighet vinnes för en sträng gallring bland de inträdessökande
(sid. 191)
Sammanfattning av kommitténs utlåtande och förslag.
XXXVII
Kommittén har sålunda föreslagit, att för inträde vid de tekniska fackskolorna
fordras kunskaper motsvarande realskolans lärokurser i de för tekniska studier grundläggande
läroämnena svenska språket, matematik, fysik och kemi samt i vissa fall
även ritning och teckning.
Lärokurserna måste göras korta. Kommittén har ansett önskvärt och under
vissa förutsättningar (sid. 196) även möjligt att begränsa dem till två år med 40
veckors undervisningstid om året och 40—44 undervisningstimmar i veckan.
Undervisningen bör inom varje skola eller skolavdelning begränsas till ett
visst industriellt område och ordnas med sträng hänsyn till skolornas praktiska ändamål.
De tekniska tillämpningsämnena måste bliva skolornas huvudämnen och upptaga
den övervägande delen av undervisningstiden. De grundläggande teoretiska
läroämnena, matematik, fysik, kemi, projektionslära m. m., böra däremot uteslutande
betraktas som hjälpämnen med ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar
för studiet av skolornas huvudämnen.
Skolorna böra utrustas med ändamålsenliga lokaler, goda bibliotek och god
undervisningsmateriel! samt med tidsenliga laboratorier för praktiska tillämpningsövningar.
Tekniska skolan i Stockholm (sid. 240)
skulle efter utbrytning av byggnads- och maskinyrkesskolorna samt delvis av tekniska
afton- och söndagsskolan och tekniska skolan för kvinnliga lärjungar omorganiseras
till en läroanstalt uteslutande för konsthantverk, omfattande dels en konstindustriell
yrkesskola, ordnad i huvudsak på samma sätt som övriga yrkesskolor, dels
en högre skola, konsthantverksskolan, med vilken en särskild avdelning för utbildning
av tecknings- och skrivlärare må kunna förenas.
Konsthantverksskolan bör omfatta skilda avdelningar, tillsvidare för: 1. möbelkonst.
2. skulptur och modelleringskonst. 3. keramik- och glaskonst. 4. smidesoch
grövre metallkonst. 5. guld- och silversmideskonst. 6. bokhantverk, tryck- och
plakatkonst. 7. textilkonst. 8. dekorativ målning.
Varje avdelning bör stå under ledning av sin särskilda facklärare eller facklärarinna.
Högsta ledningen av undervisningen i dess helhet och ansvaret för dess
konstnärliga riktning och halt bör tillkomma skolans föreståndare.
Skolan bör utrustas med ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder, och undervisningen
i övervägande grad ägnas åt praktiska övningar, så att den, på samma gång
den utvecklar lärjungarnas konstnärliga sinne och smak, ger dem förtrogenhet med
yrkets teknik och en på egen erfarenhet grundad uppfattning om en kompositions
lämplighet för det material och det ändamål, för vilket den är avsedd.
XXXVIII
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Statens normalskola för yrkesundervisningen (sid. 266)
bör bildas därigenom, att staten övertager en del av den yrkesundervisning, som eljest
skulle åligga Stockholms stad, och ordnar denna så, att en skola erhålles, som kan
tjäna som en lärareutbildningsanstalt och en mönster- och försöksskola på yrkesundervisningens
område.
Skolan bör omfatta fackligt ordnade lärlingsskolor och yrkesskolor för ett
flertal av de yrkesgrenar, som äro allmännast företrädda i vårt land.
Lärareutbildningen bör ordnas så, att personer, som genom längre tids utövning
av yrke och genom besök i en yrkesskola eller på annat sätt förvärvat en god praktisk
och teoretisk yrkesutbildning, beredas tillfälle att under en kortare utbildningskurs
om c: a 8 veckor se och åhöra en mönstergillt ordnad yrkesundervisning och att
själva under lämplig handledning och kritik deltaga i undervisningen, samtidigt med
att de få tillfälle att i erforderliga delar fullständiga sin egen yrkesutbildning.
Lärarna vid normalskolan böra vara skyldiga att biträda med lärareutbildningen
och i och genom sitt arbete i skolan biträda överstyrelsen för rikets tekniska
skolor med utarbetandet av organisationsplaner, läroböcker och exempelsamlingar
samt med avprovningen av undervisningsmateriell.
Överstyrelsen för rikets tekniska skolor (sid. 279)
bör bestå av en överdirektör och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli.
Den bör ha till uppgift att genomföra den nya organisation av det lägre tekniska
undervisningsväsendet, som kan varda fastställd, samt att övervaka och leda
dess vidare utveckling.
Tillsättandet av denna överstyrelse bör därför utgöra första åtgärden för det
lägre tekniska undervisningsväsendets reformering.
Skolornas underhäll.
Lärlingsskolor och yrkesskolor böra vara kommunala anstalter (sid. 89), till
vilkas underhåll staten på vissa villkor bidrager dels med två tredjedelar av avlöningen
till lärare och föreståndare samt därutöver med 5 å 10 procent av det sålunda
beräknade statsanslaget såsom bidrag till anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell,
dels med två tredjedelar av kqstnaderna för första uppsättningen av undervisningsmateriell
(sid. 129 och 173).
De tekniska fackskolorna böra uppehållas av staten och inrättas under villkor,
att den kommun, till vilken en skola förlägges, åtager sig att tillhandahålla skolan
lokal jämte bostad eller bostadsersättning åt skolans föreståndare (sid. 237).
Sammanfattning av kommitténs utlåtande och förslag.
XXXIX
Tekniska skolan i Stockholm bör efter dess omorganisation till en läroanstalt
för konsthantverk helt och hållet bekostas av staten (sid. 246).
Statens normalskola för yrkesundervisningen bör vara statsanstalt, till vars
uppehållande dock Stockholms stad bör lämna ett lämpligt bidrag (sid. 277).
Kommittén har framlagt förslag till reglering av avlöningen för föreståndare,
lärare och betjäning vid de lägre tekniska skolorna, vilka förslag återfinnas under
organisationsförslagen för de särskilda skolorna eller skolformerna.
Fast anställda lärare och föreståndare vid de lägre tekniska skolorna böra
komma i åtnjutande av pension enligt lag. Åt föreståndare och lärare vid lärlingsoch
yrkesskolor samt åt andra icke fast anställda lärare ävensom åt deras änkor och
oförsörjda barn bör beredas pension efter särskilda grunder (sid. 88).
Statsverkets årliga kostnader för det lägre tekniska undervisningsväsendet
uppgå för närvande till c: a 500,000 kr. Genomförandet av kommitténs förslag har
beräknats draga en kostnad av i runt tal 1,200,000 kronor årligen och 900,000 kronor
för en gång, förutom kostnader för en del byggnader, varom utredning kommer att
lämnas i ett särskilt utlåtande (sid. 317).
Program för yrkesskolor och tekniska fackskolor meddelas i bilagor till kommitténs
utlåtande (sid. 319).
UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG
I
Några jämförelser mellan den tekniska undervisningen
i utlandet och i vårt land.
Österrike, Tyskland och Sverige före mitten af 1870-talet.
Då behovet av teknisk undervisning ungefär vid övergången från det 18 :e till det
19:e århundradet tack vare industriens utveckling allt starkare framträdde, och den
matematiskt naturvetenskapliga forskningens framsteg vid samma tid gjorde en sådan
undervisning möjlig, var det helt naturligt, att man i första hand sökte bereda dem,
som hade att utöva högsta ledningen av den större industrien, tillfälle att förvärva
det omfattande tekniska vetande, som härför erfordrades. De polytekniska skolor,
som under 19: e århundradets förra hälft inrättades i Prag (1806), Qraz (1811), Wien
(1815), Berlin (1821), Miinchen (1827), Dresden (1828), Stuttgart (1829), Hannover
(1831) m. fl. städer i Österrike och Tyskland, antogo redan från början eller i mån av
fortskridande utveckling karaktären av högre tekniska läroanstalter.
Från samma tidsperiod leda även de högre tekniska läroanstalterna i Sverige
sitt ursprung. På grund av kungliga brevet den 18 maj 1825 öppnades året därpå
teknologiska institutet i Stockholm, vilket dock först efter en genomgripande omgestaltning
1846 förtjänar namn av högre teknisk läroanstalt och numera sedan 1876 bär
namnet tekniska högskolan. Vid Chalmerska slöjdskolan i Göteborg, som öppnades
1829 och numera kallas Chalmers tekniska läroanstalt, fick däremot undervisningen
redan från början en vetenskaplig riktning. Såsom högre teknisk läroanstalt torde
också den äldre bergsskolan i Falun böra betraktas, vilken 1867 förenades med teknologiska
institutet och numera återfinnes i tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap.
När de äldsta tekniska läroanstalterna utvecklats till högskolor med huvudsaklig
uppgift att tillgodose den större industriens intressen, framträdde behovet av särskilda
skolor, där den mindre industriens och hantverkets utövare med ringare uppoffring
av tid och penningar, än en högskolekurs krävde, kunde förvärva en begränsad, men
för deras behov särskilt avpassad teknisk bildning. Om man bortser från enstaka
tidigare försök såväl i Österrike och Tyskland som i vårt land att tillgodose detta
behov, var det först omkring mitten av 1800-talet, som mera kraftiga åtgärder i detta
hänseende började vidtagas.
Högre
tekniska
läroanstalter.
Beluivet av
lägre tekniska
läroanstalter
framträder.
I
1
2
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Realskolor i
Österrike.
Provinzial
gewerbeschulen
i
Preussen.
Tekniska
elementarskolor
i
Sverige.
Därtill föranleddes man ock av en annan anledning. De ständigt ökade krav,
som ställdes på den tekniska högskolebildningen, framtvingade i sin tur en skärpning av
inträdesfordringarna vid de högre tekniska läroanstalterna. Den tidens högre allmänna
läroverk, gymnasierna, förberedde för universiteten och ägnade sig nästan
uteslutande åt undervisning i humanistiska ämnen, framför allt klassiska språk. De
tekniska högskolorna förutsatte en ny klass av förberedande skolor, där de reala eller
matematiskt naturvetenskapliga ämnena borde utgöra studiernas huvudföremål.
Man trodde sig nu kunna anförtro de båda uppgifterna att giva hantverkare
och mindre industriidkare en för deras verksamhet lämplig teknisk bildning och
att förbereda för studier vid de tekniska högskolorna åt samma slag av undervisningsanstalter.
Det tekniska vetande, en hantverkare eller mindre industriidkare vid denna
tid ansågs behöva, var en god allmän kännedom om naturlagarna och naturföremålen
eller just samma elementära kunskaper i matematik och naturvetenskap, som utgjorde
grundvalen för högre tekniska studier.
I enlighet med denna uppfattning grundades i Österrike 1851 ett system av lägre
och högre realskolor, vilka i anslutning till folkskolorna skulle förbereda dels för
direkt övergång till yrkesmässig verksamhet, dels för inträde vid högre tekniska
skolor.
I samma riktning omorganiserades 1850 de preussiska Provinzialgewerbeschulen.
Dessa skolor hade dittills i likhet med övriga Gewerbeschulen i Tyskland knappast
haft karaktären av tekniska skolor i egentlig mening. De voro snarare allmänna bildningsanstalter
med en något grundligare och mera i real riktning gående undervisning
än den, som meddelades i de vanliga folkskolorna. Genom reformen 1850 fingo
de preussiska Provinzialgewerbeschulen till uppgift dels att giva hantverkare en för
deras verksamhet lämplig bildning, dels att förbereda för inträde vid Preussens dåvarande
högsta tekniska läroanstalt, Gewerbeinstitut i Berlin.
Samma tankegång låg till grund för organisationen av våra tekniska elementarskolor
i deras äldsta form. Dessa skolor, för vilka tyska Gewerbeschulen tjänade som
mönster, inrättades i överensstämmelse med en av L. J Wallmark 1850 uppgjord
plan i Malmö 1853, i Borås 1856, i Örebro och Norrköping 1857. Enligt stadgarna
för de tre förstnämnda av dessa skolor hade de till syftemål att bibringa nödiga elementarkunskaper
åt dem, som ägna sig åt industriella yrken eller vilja förbereda sig för
inträde vid ett högre tekniskt läroverk. Sista delen av denna bestämmelse återfinnes
icke i stadgarna för skolan i Norrköping. Lärokurserna, som från början voro dels två-,
dels treåriga, utvidgades snart vid alla skolorna till 3 år. Undervisningen omfattade
vid skolorna i Malmö, Örebro och Borås läroämnena matematik, linjarritning, frihandsteckning
och modellering, mekanik och mekanisk teknologi, maskinarbete, fysik, kemi,
botanik och zoologi, språk, såväl modersmålet som franska, tyska och engelska,
Jämförelser med utlandet. Österrike, Tyskland o. Sverige före mitten av 1870-talet. 3
historia och geografi, bokföring och handelsvetenskap samt sång. För skolan i Norrköping
upptogos icke främmande språk, historia och geografi samt sång bland läroämnena.
Det är påfallande, att undervisningen vid våra tekniska elementarskolor i deras
äldsta form hade en i hög grad allmän, matematiskt naturvetenskaplig läggning, och att
skolornas egenskap av tekniska läroanstalter endast i ringa grad framträdde. Skolorna
uppfattades också enligt ett yttrande av direktionen för tekniska elementarskolan
i Örebro till en början såsom ”en slags förbättrad upplaga av de förutvarande
apologistskolorna”.
De österrikiska realskolorna och de preussiska Provinzialgewerbeschulen synas
till en början hava arbetat på ett tillfredsställande sätt och torde på det hela taget
hava motsvarat den tidens industriella förhållanden. Detsamma torde också varit fallet
med våra egna tekniska elementarskolor.
I Österrike och Tyskland började man dock mot slutet av 1860-talet göra den
erfarenheten, att realskolorna och Gewerbeschulen icke längre kunde fylla sin dubbla
uppgift att förbereda för direkt övergång till industriell verksamhet och för fortsatta
studier vid högre tekniska läroanstalter. Å ena sidan kunde den mindre industriens
och hantverkets utövare icke längre nöja sig med den allmänna tekniska bildning, som
hittills stått dem till buds, utan måste även de fordra en verklig teknisk fackbildning.
Å andra sidan nödgades de tekniska högskolorna med anledning av de ökade krav,
som ställdes på dem, att höja inträdesfordringarna med avseende både på de inträdessökandes
allmänna bildning och på deras kunskaper i de för högre tekniska studier
grundläggande matematiskt naturvetenskapliga ämnena.
I Österrike avkläddes realskolorna redan 1867 fullständigt sin industriella karaktär.
De fingo från denna tid uteslutande till uppgift att meddela den allmänna bildning,
som erfordrades såsom förberedelse för högre tekniska studier.
I Bayern gick man en annan väg. Där inrättades 1868 fyra s. k. Industrieschulen
med tvååriga lärokurser. Trots stora betänkligheter gjordes dessa skolor till förberedande
skolor såväl för högre tekniska studier som för omedelbart inträde i industriens
tjänst. Med hänsyn till den förra uppgiften lades vid undervisningen stor vikt
vid de allmänbildande läroämnena. För att skolorna med hänsyn till den senare uppgiften
på samma gång skulle kunna giva en mera specialiserad och därmed grundligare
teknisk bildning, uppdelades de i likhet med den tidens tekniska högskolor i tre fackavdelningar,
en mekaniskt teknisk, en byggnadsteknisk och en kemiskt teknisk avdelning.
I Preussen sökte man lösa svårigheterna på följande sätt. En del Provinzialgewerbeschulen
omorganiserades 1870 till s. k. Königliche Gewerbeschulen. Dessa
fingo tre årskurser, av vilka de två första voro gemensamma för samtliga lärjungar
De österrikiska
realskolorna
omorganiseras.
Industrieschulen
i
Bayern.
Königliche
Qeuierbe
schulen.
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
De tekniska
elementarskolornas
omorganisation.
och omfattade dels allmänbildande läroämnen, dels de för tekniska fackstudier grundläggande
ämnena matematik, fysik, kemi och ritning. Under tredje årskursen fördelades
lärjungarna på fyra avdelningar, av vilka en skulle förbereda för mekaniskt
tekniska, en för byggnadstekniska och en för kemiskt tekniska yrken, under det den
fjärde avdelningen skulle förbereda för högre tekniska studier. Övriga Provinzialgewerbeschulen
bibehöllos oförändrade men gåvo ej längre kompetens för inträde
vid tekniska högskolor.
Samma svårigheter, som föranledde omorganisationen av de österrikiska realskolorna
och de tyska Gewerbeschulen gjorde sig i början av 1870-talet gällande även
vid de tekniska elementarskolorna i Sverige. Klagomål anfördes däröver, att det
stora antalet allmänbildande läroämnen, som med anledning av skolornas uppgift att
förbereda för teknologiska institutet ingick i deras läroplan, hindrade en med hänsyn
till industriens uppsving vid denna tid önskad utveckling av undervisningen i de rent
tekniska läroämnena.
Vid den omorganisation av vårt tekniska undervisningsväsende, som genomfördes
under 1870-talet, tjänade Preussens Gewerbeschulen och Bayerns Industrieschulen
åtminstone delvis till förebilder vid reformeringen av våra tekniska elementarskolor.
I de nya stadgarna för dessa skolor av den 15 juni 1877 betonades uttryckligen,
att skolorna hade till uppgift att meddela elementära tekniska kunskaper åt ynglingar,
som ville förbereda sig för utövandet av industriell verksamhet. Däremot utgick helt
och hållet bestämmelsen i de gamla stadgarna, att skolorna skulle förbereda för inträde
vid högre tekniska läroverk, en uppgift, som genom inrättandet av den reala linjen
vid de högre allmänna läroverken överflyttats på dessa.
I samband med förändringen i skolornas uppgift utgingo de allmänbildande läroämnena
historia och geografi, botanik och zoologi helt och hållet från deras läroprogram.
Undervisningen i främmande språk gjordes valfri. Såsom nya läroämnen
tillkommo bland andra maskinlära med maskinritning och byggnadslära med byggnadsritning.
För att möjliggöra en grundligare behandling av de rent tekniska läroämnena
genomfördes även en uppdelning i fackavdelningar på det sätt, att undervisningen enligt
skolornas stadgar under de tre första terminerna av den treåriga lärokursen skulle
vara gemensam för alla lärjungar och förnämligast omfatta de läroämnen, som för de
tekniska studierna voro grundläggande, men att den under de tre sista terminerna
borde i de ämnen, där detta vore behövligt, meddelas särskilt för de lärjungar, som
önskade inräde i mekaniskt tekniska eller kemiskt tekniska yrken och vid skolorna i
Norrköping och Malmö även särskilt för dem, som ville ägna sig åt byggnadsyrket.
Söndags- och I enlighet med Wallmarks förut omnämnda plan för den tekniska undervisningens
aftonskolor, ordnande i riket förenades, likaledes efter tyskt-österrikiskt mönster, med de tekniska
Jämförelser med utlandet. Österrike, Tyskland o. Sverige före mitten av 1870-talet. f)
elementarskolorna söndags- och aftonskolor för i arbete eller lära anställda personer.
Dylika skolor voro ännu vid mitten av 1800-talet så gott som okända i vårt land.
Den 1845 grundade ”söndagsritskolan för hantverkare i Stockholm”, som sedan övertogs
först av svenska slöjdföreningen och sedermera av statsverket, samt den 1848
av slöjdföreningen i Göteborg grundade söndags- och aftonskolan jämte några få andra
skolor med liknande syfte vittnade dock om det vaknande intresset för denna art av
teknisk undervisning. På statens bekostnad inrättades även under 1850-talet en teknisk
söndags- och aftonskola i Eskilstuna.
I samband med omorganisationen av vår tekniska undervisning under 1870-talet
beviljade riksdagen 1877 ett särskilt anslag till afton- och söndagsskolornas understödjande.
Av dessa skolor nådde söndagsritskolan för hantverkare eller slöjdskolan i Stockholm,
som den efter 1866 kallades, snart en betydande utveckling. För att giva undervisningen
även vid denna skola en mera bestämd teknisk riktning och särskilt för att
tillgodose den konstindustriella undervisningen, som under 1860- och 1870-talen efter
impulser från England börjat omfattas med stort intresse såväl i Österrike som i Tyskland,
uppdelades skolan vid omorganisationen av densamma under åren 1878 och
1879, då även dess namn ändrades till tekniska skolan i Stockholm, i fyra särskilda
avdelningar, nämligen:
a) tekniska afton- och söndagsskolan med ändamål att företrädesvis åt ynglingar
och män, som redan inträtt i yrkena, meddela de kunskaper, som för deras
yrkens rätta utövning äro behövliga;
b) tekniska skolan för kvinnliga lärjungar med uppgift att giva kvinnor, som
ägnat sig eller vilja ägna sig åt industriella yrken, en härför erforderlig teknisk undervisning
;
c) högre konstindustriella skolan med treårig lärokurs för sådana manliga och
kvinnliga lärjungar, som äro i behov av samt äga förmåga att inhämta en högre kunskap
uti de i konstindustriellt hänseende viktigaste läroämnena, och som äro i tillfälle
att för detta syftes vinnande använda hela eller en större del av sin tid. En särskild
avdelning av skolan skulle utbilda lärare i teckning och modellering för rikets allmänna
och tekniska elementära läroverk samt för folkskolelärareseminarierna;
d) byggnadsyrkesskolan, likaledes med treårig lärokurs, avsedd för personer
inom byggnadsyrket, vilka önska uteslutande använda vintermånaderna till förvärvande
av de kunskaper, som erfordras för den närmaste ledningen av byggnaders
utförande.
För att fullständiga jämförelsen mellan det tekniska undervisningsväsendets utveckling
i Österrike och Tyskland å ena sidan och i vårt land å den andra under de för
-
Teknitka
skolan i
Stockholm.
Fackskolor.
6
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Tekniska
mellanskof
och fackskolor
för speciella
industrigrenar.
sta tre fjärdedelarna av förra århundradet må här framhållas, att Sverige i likhet med de
nämnda länderna vid början av 1870-talet hade några få speciella fackskolor, nämligen
bergsskolorna i Filipstad och Falun, den förra grundad 1830, den senare 1871, samt
vävskolan i Borås, som började sin verksamhet 1866. De båda bergsskolorna, som
hava två avdelningar, en lägre för utbildning av arbetare och förmän och en högre för
utbildning av bruksförvaltare och bruksbetjänte, vardera med ettåriga lärokurser, underhållas
av brukssocieteten, som härför sedan 1874 uppbär särskilt statsunderstöd.
Vävskolan i Borås uppehälles däremot sedan 1868 på statsverkets bekostnad med
bidrag från Älvsborgs läns landsting.
Det vill sålunda synas, som om vårt land ända till slutet av 1870-talet tämligen
väl följt utvecklingen på den tekniska undervisningens område i Österrike och Tyskland,
och att vi även ganska snabbt lyckats tillgodogöra oss erfarenheterna från dessa
länder. Vi hade i stort sett samma slag av tekniska skolor som de nämnda länderna,
nämligen högre tekniska läroanstalter för den egentliga ingenjörsbildningen, en konstindustriell
läroanstalt vid tekniska skolan i Stockholm, tekniska elementarskolor och
några få tekniska fackskolor för den medelhöga tekniska undervisningen samt aftonoch
söndagsskolor för främjandet av våra arbetares tekniska bildning. Våra tekniska
skolor voro visserligen få till antalet, men om man tar hänsyn till landets folkmängd och
industriens ståndpunkt, torde vårt tekniska undervisningsväsende vid slutet av 1870-talet mycket väl kunnat uthärda en jämförelse med motsvarande förhållanden i Österrike
och Tyskland.
Härvid är dock att märka, att de reformer i den tekniska undervisningen, som
under 1870-talet genomfördes i vårt land, beteckna avslutningen av organisationsarbetet
på den tekniska undervisningens område för en lång tid framåt, under det att
Österrike och Tyskland, som dittills tjänat oss till mönser, just då stodo vid början av
en ny och mycket betydelsefull utvecklingsperiod.
Österrike efter 1870.
När realskolorna i Österrike 1867 avkläddes sin industriella karaktär, funnos därstädes
inga andra för hantverket och den mindre industrien avsedda tekniska bildningsanstalter
än några få söndags- och aftonskolor (Fortbildungsschulen) samt några
speciella fackskolor tillkomna på privat initiativ. Men redan 1871 gjorde undervisningsministeriet
ett försök att utfylla luckan mellan söndags- och aftonskolorna och
de högre tekniska läroanstalterna genom inrättandet av en teknisk mellanskola i Wien
med två fackavdelningar, en för maskinindustri och en för byggnadsindustri, med uppgift
att utbilda tekniskt skolade krafter, lämpade att intaga en mellanställning mellan
industriarbetaren å ena sidan och ingenjören eller arkitekten å den andra.
Jämförelser med utlandet. Österrike efter 1870.
7
År 1872 ställde riksrådet betydande anslag till såväl undervisnings- som handelsministeriets
förfogande, åt det förra för att användas till tekniska mellanskof, åt det
senare för inrättandet av fackskolor för speciella industrigrenar.
De tekniska mellanskolorna eller statsindustriskolorna (Staatsgewerbeschulen),
som de numera kallas, skulle å större orter med rik och mångsidig industri utgöra
undervisningsanstalter för vissa industriella huvudgrupper: konstindustri, byggnadsindustri,
maskinindustri, textilindustri och kemiskt teknisk industri.
Sedan 1874 hava dessa skolor två avdelningar, en lägre och en högre.
De lägre avdelningarna, som gå under benämningen verkmästareskolor, ha till
mål att på grundvalen av folkskolans kunskapsmått under en tvåårig lärokurs giva
arbetare med grundlig praktisk yrkeserfarenhet en utbildning, som ger dem förutsättningar
för en mer inkomstbringande verksamhet såsom hantverksmästare, arbetsförmän
och ritare m. in.
De högre avdelningarna (Höhere Staatsgewerbeschulen) äro på samma gång
allmänbildande och tekniska läroanstalter. De ansluta sig till 4:e klassen vid en
realskola eller ett gymnasium och ha till mål att under en fyraårig lärokurs giva unga
män, som eftersträva mera omfattande och maktpåliggande uppdrag inom industrien,
såsom blivande byggmästare och byggnadsentreprenörer, ledare av mekaniska och
metallurgiska verkstäder, bryggerier och brännerier m. m. samt blivande ägare av
sådana industriella företag, en härför lämpad teknisk bildning och att samtidigt meddela
det mått av allmän bildning, som är nödvändigt för sådana industrimän.
Fackskolorna för speciella yrkesgrenar ha till mål att i omedelbar anslutning till
folkskolan giva en så fullständig såväl teoretisk som praktisk utbildning i ett visst yrke,
att den ersätter lärlingsutbildningen inom industrien. Avgångsbetyg från dessa fackskolor,
som i regel hava två- till fyråriga lärokurser, hava samma betydelse som ett
gesällbrev och ersätta i många fall det av Österrikes Gewerbeordnung för rätt till
självständig utövning av hantverk fordrade intyget om nödig skicklighet.
Under 1880-talet infördes i Österrike en ny skolform, allmänna hantverksskolor
(Allgemeine Handwerkerschulen). Dessa mottogo lärjungar, som fyllt 12 år, sålunda
innan de avslutat sin folkskolekurs, för att dels fullborda deras allmänna bildning,
dels giva dem en för hantverksmässig verksamhet i allmänhet lämplig förberedelse.
De avsågo sålunda icke att giva en fullständig utbildning i ett visst yrke utan endast
att utveckla de ungas förmåga och intresse för hantverksmässigt arbete. Åt praktiskt
yrkesarbete — i regel trä- och metallbearbetning — ägnades i medeltal V* av hela den
två- till treåriga studietiden. Den egentliga yrkesutbildningen skulle efter skolkursens
avslutning vinnas antingen i en verklig fackskola eller hos en enskild mästare.
De allmänna hantverksskolorna i Österrike hava emellertid aldrig åtnjutit någon
större popularitet, varför de numera ersatts med byggnads- och konsthantverksskolor
Allmänna
hantverks
skolor.
Byggnadsoch
konsthantverk»-skolor.
8
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Industriella
fortsättnings
skolor.
Tekniska
central
anstalter.
Offentliga
rit- och
modellersalar.
Vandringsunde
nigning.
(Bau- und Kunsthandwerkerschulen), vilka dock fortfarande hava avdelningar för
folkskolepliktig ungdom, vilka motsvara de äldre allmänna hantverksskolorna. De
s. k. Bau- und Kunsthandwerkerschulen äro avsedda för byggnadshantverkare, såsom
murare, timmermän, stenhuggare, samt för möbelsnickare, klensmeder, målare m. fl.,
som genomgått fullständig lärlingsutbildning och önska vinna yttterligare förkovran
i sina yrken. Kurserna omfatta 2 eller 3 klasser, vardera om 5 månaders lärotid, och
pågå vanligen endast under vintermånaderna.
Av stort intresse äro vidare Österrikes industriella fortsättningsskolor (Gewerbliche
Fortbildungsschulen). Denna skolform reglerades för nedre Österrike redan
1868 och för den övriga monarkien 1883. Skolornas ändamål är att giva lärlingar hos
hantverks- och industriidkare tillfälle till teoretisk och om möjligt även praktisk undervisning
i de konstindustriella, tekniska och kommersiella ämnen, som kunna vara dem
till nytta vid utövningen av deras yrken och bidraga att höja deras arbets- och förvärvsförmåga
Med
avseende på skolplikt gälla bestämmelserna i Österrikes Gewerbeordnung,
där det stadgas, att lärlingar äro förpliktade att besöka de fortsättningsskolor, som
finnas i orten, till dess de inhämtat de kunskaper, fortsättningsskolan avser att bibringa.
Skolplikt inträder sålunda i och med det att möjlighet till sådan undervisning blivit
beredd. Arbetsgivare äro skyldiga att giva sina skolpliktiga lärlingar nödig ledighet
för besök i fortsättningsskolan och att övervaka deras skolgång. Lärlingar, som åsidosätta
sin skolplikt, kunna straffas genom högst ett års förlängning av den kontraktsenligt
fastställda lärlingstiden.
Undervisningen skall pågå minstö timmar i veckan under minst 7 månader av året.
För nedre Österrike tillkomma enligt lag av den 30 november 1907 följande
viktiga bestämmelser. Om å en ort inom 3 kilometers omkrets under tre år i medeltal
funnits 30 fortsättningsskolpliktiga lärlingar, skall där inrättas en industriell fortsättningsskola.
Kostnaderna för skolorna bestridas av skoldistriktets och landets industriidkare
samt av kommunerna och landet nedre Österrike efter i lagen närmare angivna
bestämmelser. Undervisningstiden, som fördelas på minst två veckodagar, skall förläggas
till vardagar mellan kl. 7 f. m. och 7 e. m.
Här förtjänar dessutom framhållas Österrikes s. k. tekniska centralanstalter, som
utgöras av muséer och utställningslokaler för permanenta och växlande utställningar
av industrialster, mönster, verktyg och maskiner samt provningsanstalter och försökslaboratorier
med därtill anslutna tekniska läroanstalter av olika slag, avsedda att
utgöra mönster- och försöksanstalter på den tekniska undervisningens område.
Med flertalet av Österrikes tekniska läroanstalter äro även förbundna för allmänheten
tillgängliga rit- och modellersalar samt vandringsundervisning, varigenom
skolornas lärarekrafter och undervisningsmateriel! komma vidsträckta kretsar till godo.
Jämförelser med utlandet. Tyskland efter mitten av 1870-talet.
9
Enligt statistiska uppgifter för skolåret 1905—06 hade Österrike med en folkmängd
av c:a 28,« millioner innevånare följande läroanstalter, hänförliga till dess
lägre tekniska undervisningsväsende:
1,009 industriella fortsättningsskolor med 119,444 manliga och 5,706 kvinnliga
eller sammanlagt 125,150 lärjungar;
23 rit- och målareskolor med 450 manliga och 454 kvinnliga eller sammanlagt
904 lärjungar;
1,021 industriella läroanstalter av olika slag för kvinnlig ungdom med 31,056 lärjungar;
11
allmänna hantverksskolor med 943 lärjungar i de egentliga hantverksskolorna
och 2,542 lärjungar i med dem förbundna skolor av annan art eller tillsammans 3,485
lärjungar;
148 fackskolor för speciella industrigrenar med 11,192 manliga och 1,688 kvinnliga
eller tillsammans 12,880 lärjungar;
16 lärverkstäder för skolungdom med 392 lärjungar;
2 byggnads- och konsthantverksskolor med 118 lärjungar i de egentliga byggnads-
och konsthantverksskolorna och 649 lärjungar i med dem förbundna skolav -delningar eller tillsammans 767 lärjungar;
22 statsindustriskolor med 2,788 lärjungar i de högre statsindustriskolorna, 3,143
lärjungar i verkmästareskolorna och 7,539 lärjungar i med statsindustriskolorna förbundna
skolkurser av annan art eller sammanlagt 13,470 lärjungar;
8 tekniska centralanstalter med 5,179 lärjungar i med dem förbundna läroanstalter,
eller tillsammans 2,260 tekniska läroanstalter med sammanlagt 193,283 lärjungar.
Statens omkostnader för den lägre tekniska undervisningen uppgingo för år 1907
till 10,804,096 österrikiska kronor.
Dessutom hade Österrike 7 tekniska högskolor med sammanlagt 9,544 lärjungar
under år 1907.
Tyskland efter mitten av 1870-talet.
De tyska skolor, som under 1870-talet tjänade oss till mönster vid reformeringen
av våra tekniska elementarskolor, visade sig föga livskraftiga.
De bayerska Industrieschulen (sid. 3) lyckades aldrig vinna någon större betydelse
som tekniska läroanstalter. Det vida övervägande flertalet (c:a 75 procent)
av skolornas lärjungar sökte inträde vid högre tekniska läroanstalter. De fortlevde
Statistik.
Bayerns
Tndustrie
schulen
indragas.
10
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Preussens
Gewerbeschulen
omvandlas
till
realskolor.
Fackskolor.
Tyska ingenjör
»förenin
gens program
dock in på detta århundrade, då de efter en mindre betydande omorganisation 1900 helt
och hållet avskaffades 1907 i samband med inrättandet av högre realskolor (Oberrealschulen).
Bayerns Qewerbeschulen hade redan långt förut, 1877, omvandlats till
fyra- och sexklassiga realskolor.
Preussens Königliche Gewerbeschulen (sid. 3) blevo endast några få år gamla.
Bristen på lärjungar i fackklasserna gjorde en omorganisation nödvändig. Redan
1879 omvandlades flertalet av Preussens Gewerbeschulen till 9-klassiga högre realskolor
med uteslutande uppgift att förbereda för tekniska högskolestudier. Endast
fem skolor fingo en tid framåt behålla karaktären av tekniska mellanskolor. Dessa
ordnades i form av sexklassiga realskolor med en överbyggnad av två tekniska fackklasser
dels för maskinteknik, dels för kemi, vartill vid en skola kommo två fackklasser
även för byggnadskonst.
I stället för de till realskolor omvandlade Gewerbeschulen började kommuner,
hantverks- och industriföreningar samt även enskilda personer att grunda fackskolor
för skilda industrigrenar, vilka åtgärder kraftigt understöddes av de olika staternas
regeringar. Sålunda grundades i Preussen under åren 1878—82 fem fackskolor, därav
två s. k. verkmästareskolor i Köln och Bochum, två fackskolor för metallindustri i
Iserlohn och Remscheid samt en fackskola för keramik i Höhr, vilka med sina 1 Va—
2-åriga lärokurser för inträde endast fordrade goda folkskolekunskaper. Från år 1877
sökte den preussiska regeringen genom löften om rikligt statsunderstöd förmå en del
större städer att inrätta fackskolor för byggnadsindustri. I synnerhet efter 1880
uppstodo i Preussens större städer ett stort antal för hantverkares och mindre industriidkares
konstindustriella och tekniska utbildning avsedda hantverks- och konstindustriskolor.
Intresset för yrkesundervisningen har i Tyskland kraftigt främjats genom flera
bestämmelser i den för hela tyska riket gällande Gewerbeordnung. Denna ålägger
nämligen hantverks- och industriföreningar (Innungen) att sörja för lärlingars, gesällers
och mästares yrkesuppfostran och ger dem befogenhet att för detta ändamål inrätta och
understödja fack- och fortsättningsskolor, att utkräva avgifter för dessa skolors
underhåll och att utfärda föreskrifter för och utöva kontroll över lärlingars och gesällers
besök i dessa skolor.
Tack vare dessa bestämmelser har yrkesundervisningen i hela Tyskland numera
nått en sådan utveckling, att där knappast finnes något yrke eller någon industri, till
vars främjande icke inrättats åtminstone en eller vanligen ett stort antal speciella
fackskolor.
Genom omvandlingen av de tyska Gewerbeschulen till realskolor inträdde för
någon tid ett avbrott i utvecklingen av de tekniska mellanskolorna. Mot slutet av
1880-talet började emellertid tyska ingenjörsföreningen (Verein deutscher Ingenieure)
Jämförelser med utlandet. Tyskland efter mitten av 1870-talet.
II
att intressera sig för denna viktiga klass av tekniska läroanstalter. På en generalförsamling
i Karslruhe 1889 gjorde den följande viktiga principuttalanden, soni sedermera
i huvudsak utgjort normen för de tekniska mellanskolornas organisation i
Tyskland:
1. De tekniska mellanskolorna ha till uppgift att utbilda ledare och tjänstemän för
industriella anläggningar samt hjälpkrafter för konstruktionskontoren.
2. De böra inrättas och ledas av staten såsom självständiga läroanstalter.
3. Undervisningen i dem bör i huvudsak riktas på det maskintekniska området.
4. För inträde i skolorna bör fordras
a) det kunskapsrriått, som berättigar till ettårig militärtjänst (d. v. s. 6 klasser
vid ett högre allmänt läroverk),
b) minst två års föregående praktisk verksamhet.
5. Lärotiden bör omfatta två år och fördelas på två lärokurser, vardera om ett år.
De grundläggande läroämnena matematik etc. böra avslutas under första läroåret.
Tyska ingenjörsföreningens program har trognast följts i Preussen, där sedan
1890-talets början genom samverkan mellan staten och kommunerna inrättats, förutom
ett stort antal verkmästareskolor för maskinindustrien (Maschinenbauschulen),
icke mindre än 11 tekniska mellanskolor för maskinindustrien (Höhere Maschinenbauschulen).
Därtill kommer en efter samma princip grundad teknisk mellanskola för
skeppsbyggeri och maskinindustri (Höhere Schiff- und Maschinenbauschule) i Kiel.
Ungefär samma grundsatser hava i Preussen tillämpats även på byggnads- och
textilindustrierna, vilka båda industrier blivit tillgodosedda med såväl lägre som
högre fackskolor.
Övriga tyska stater hava med avseende på de tekniska mellanskolorna eller
högre fackskolorna i princip anslutit sig till tyska ingenjörsföreningens program.
De mindre staterna hava dock i stället för fristående skolor för olika industrigrenar
sammanfört flera fackskolor såsom mer eller mindre självständiga avdelningar inom en
och samma skola. Härpå lämna de s. k. Baugewerkeschulen i Karlsruhe och Stuttgart
samt flera tyska teknika exempel. Många av de sistnämnda närma sig dock verkliga
tekniska högskolor.
Den skolform, som under de senaste årtiondena omfattats med största intresset
överallt i Tyskland och kanske mest bidragit att rikta den övriga världens uppmärksamhet
på Tysklands tekniska undervisningsväsende, är utan tvivel de tyska industriella
forsättningsskolorna.
Denna skolform har i Tyskland utvecklats ur fortsättningsskolorna till de allmänna
folkskolorna. I flertalet tyska stater äro de unga, sedan de under 7:e—14:e
åren genomgått den vanliga folkskolan, skyldiga att under ett eller flera år besöka en
fortsättningsskola. Undervisningen i dessa fortsättningsskolor avsåg till en början
Fackskolor
för maskinindustri.
Fackskolor
för byggnadsoch
textilindustri.
Baugewerkeschulen
.
Teknika.
Industriella
fortsättning sskolor.
12
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
att fullständiga och underhålla de i folkskolan förvärvade kunskaperna och omfattade
därför endast vanliga folkskoleämnen. Erfarenheten visade dock, att den allmänna
fortsättningsskolan var föga populär, och att lärarna hade svårt att hålla lärjungarnas
intresse vaket.
För att göra fortsättningsskolan mera tilltalande och undervisningen i densamma
mera fruktbringande har man under de senare årtiondena mer och mer börjat använda
fortsättningsskolan i yrkesbildningens tjänst. Man har sålunda numera, förutom
den allmänna fortsättningsskolan, industriella fortsättningsskolor, handelsfortsättningsskolor,
lantmannafortsättningsskolor samt även hantverks- och hushållsfortsättningsskolor
för kvinnlig ungdom.
I flera stater såsom t. ex. Sachsen, Baden, Bayern m. fl., där den allmänna
fortsättningsskolan är obligatorisk, finner man därför numera den lagbestämmelsen,
att besök i någon av dessa speciella fortsättningsskolor under vissa förutsättningar
kan erkännas såsom fullgod ersättning för den allmänna fortsättningsskolan. Skoltvånget
gäller sålunda indirekt även för de speciella fortsättningsskolorna. Men
dessutom ger § 120 i Gewerbeordnung för tyska riket kommunerna rätt att genom
utfärdandet av för kommunen gällande reglemente (Ortsstatut) införa fortsättningsskolplikt
för manliga arbetare och kvinnliga biträden i handel, vilka ej fyllt 18 år, och
att fastställa de bestämmelser, som äro nödvändiga för ett sådant besluts genomförande.
På grund härav hava såväl i Preussen som i andra tyska stater, där fortsättningsskoleplikt
ännu icke blivit genomförd genom landets egna lagar, ett stort
antal fortsättningsskolor med skolplikt inrättats.
De industriella fortsättningsskolorna äro avsedda för lärlingar inom de industriella
yrkena och hava närmast till mål att i anslutning till lärlingens praktiska yrkesutbildning
i den enskilda mästarens eller arbetsgivarens tjänst fullständiga hans yrkesutbildning
med de tekniska, kommersiella och medborgerliga kunskaper, som han icke
kan inhämta under arbetet i verkstaden eller fabriken, men som äro nödvändiga för
att med framgång utöva yrket.
För att kunna lämpa innehållet i undervisningen efter lärjungarnas kunskapsbehov
fördelas de, så långt ske kan. efter sina yrken i olika avdelningar, vilka undervisas
var för sig.
Undervisningen pågår i regel 6—10 timmar i veckan och förlägges numera,
så vitt möjligt är, till den normala arbetstiden.
Sedan fortsättningsundervisningen i Tyskland fått en facklig karaktär, omfattas
den med stigande intresse av såväl lärjungarna som deras arbetsgivare. Obligatoriska
industriella fortsättningsskolor finnas numera i flertalet av Tysklands medelstora
och större städer, och i synnerhet de större statskommunerna underkasta sig betydande
uppoffringar för sina fortsättningsskolor.
Jämförelser med utlandet. Tyskland efter mitten av 1870-talet.
13
Längst torde man vara kommen i Miinchen, där doktor Kerschensteiner lyckats
åvägabringa ett storartat system av industriella fortsättningsskolor. I denna stad
med omkring 560,000 innevånare funnos under skolåret 1909—10 omkring 9,000
lärjungar i de obligatoriska fortsättningsskolorna för manlig ungdom i åldern 14—18 år,
vartill kommo omkring 2,500 lärjungar i de frivilliga fortsättningsskurserna för arbetare
över 18 år. De manliga lärjungarna voro fördelade på 52 skolor, som fullständigt
hade karaktären av verkliga fackskolor för speciella yrken, samt 12 allmänna fortsättningsskolor
för lärjungar, som ännu ej tillhörde något visst yrke. De 52 fackskolorna
voro till största delen inrymda i 7 särskilt för dem inrättade skolbyggnader,
förträffligt utrustade med läsrum, ritsalar, laboratorier och verkstäder. Kostnaderna
för dessa skolor uppgå till omkring 900,000 mark årligen, varav staden själv bestrider
den ena hälften och regeringsområdet (kretsen) den andra. Dessutom har Miinchen
dels obligatoriska, dels frivilliga fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom, de förra med
c:a 7,500, de senare med c:a 3,600 lärjungar. Dessa skolor draga en årlig kostnad av
c:a 400,000 mark, som helt och hållet bestrides av staden.
Genom de industriella fortsättningsskolorna har slutstenen insatts i det märkliga
system av tekniska undervisningsanstalter, som under de senaste 30 åren uppbyggts
i Tyskland. I dem har man vunnit ett medel att uppfostra den stora massan av landets
industriidkande befolkning till kunniga arbetare och upplysta medborgare. Genom
dem lägges också en god grund för fortsatta yrkesstudier. De talrika lägre fackskolorna
bereda intelligenta och framåtsträvande arbetare möjlighet till ytterligare förkovran
i deras yrken och giva dem ökade utsikter att vinna en oberoende och i ekonomiskt
hänseende tryggad ställning. De högre fackskolorna söka fylla industriens
behov av arbetsledare, rit- och konstruktionsbiträden, under det att de tekniska högskolorna
giva dem, som skola gå i spetsen för teknikens utveckling och leda industrien
in på nya banor, den härför erforderliga tekniskt vetenskapliga utbildningen.
För att ge en bild av den lägre tekniska undervisningens ståndpunkt i Tyskland
meddelas här, under hänvisning till den fullständigare redogörelsen för den tekniska
undervisningen i utlandet i del III, några statistiska uppgifter om det tekniska undervisningsväsendet
i några av Tysklands stater.
Konungariket Preussen med en folkmängd av c:a 40,2 millioner innevånare
(1910) hade år 1908
2,121 industriella fortsättningsskolor och därmed jämförliga s. k. Innungsskolor
för manlig ungdom med sammanlagt 326,641 lärjungar;
12 fackskolor för hemindustri med 569 lärjungar;
82 fack- och fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom med 7,946 lärjungar;
41 hantverks- och konstindustriskolor med 23,254 lärjungar;
25 fackskolor för byggnadsindustri med 6,090 lärjungar;
Fortsättnini/sskolor
i Miinchen.
Statistik.
14
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
De lägre
tekniska
yrkesskolorna.
23 fackskolor för metallindustri, vilka i sig inneslöto 13 högre fackskolor med 916
lärjungar, 19 lägre iackskolor med 1,595 lärjungar och 17 söndags- och aftonskolor med
2,158 lärjungar eller tillsammans 4,669 lärjungar;
13 fackskolor för textilindustri med 1,981 lärjungar;
4 andra fackskolor med 202 lärjungar;
eller sammanlagt 2,321 lägre tekniska läroanstalter med 371,352 lärjungar. Därtill
kommer ett antal s. k. mästarekurser för hantverksmästares fortsatta utbildning.
Statens omkostnader för det lägre tekniska undervisningsväsendet, oberäknat en del
förvaltningskostnader, uppgingo för år 1909 till 11,256,408 mark.
Dessutom hade Preussen 1907 fyra (numera fem) tekniska högskolor och en bergsakademi
med tillsammans 6,244 lärjungar.
Konungariket Sachsen med en folkmängd av c;a 4,8 millioner innevånare (1910)
hade år 1904 icke mindre än 225 lägre tekniska läroanstalter med 31,536 lärjungar.
Fastän endast ett fåtal tekniska skolor i Sachsen äro statsskolor, utgingo statsanslagen
till de lägre tekniska skolorna samma år med ett belopp av 1,043,981 mark,
men hava sedan dess betydligt höjts. Därtill har konungariket Sachsen en teknisk
högskola och en bergsakademi med tillsammans 1,631 lärjungar år 1907.
Storhertigdömet Baden med en folkmängd av c:a 2,i millioner innevånare (1910)
hade år 1907
185 industriella fortsättningsskolor och yrkesskolor med 16,223 lärjungar;
2 fackskolor för urmakeri och träsnideri med tillsammans 91 lärjungar (år 1902);
2 konstindustriskolor med tillsammans 527 lärjungar (år 1902);
3 montör- och verkmästareskolor (lärjungarna medräknade i yrkesskolornas
lärjungeantal);
1 teknisk mellanskof (Baugewerkeschule i Karlsruhe) för olika industrigrenar
med 490 lärjungar,
eller tillsammans 193 lägre tekniska skolor med sammanlagt över 17,000 lärjungar.
Statens kostnader för det lägre tekniska undervisningsväsendet i Baden uppgingo
för är 1907 till 899,440 mark.
Dessutom hade Baden en teknisk högskola med 1,439 lärjungar samma år.
Sverige efter 1870-talet.
Vårt eget lands tekniska undervisningsväsende har efter omorganisationen på
1870-talet, om man frånser mindre jämkningar i skolornas organisation, undergått
följande mera väsentliga förändringar.
De tekniska afton- och söndagsskolorna eller de lägre tekniska yrkesskolorna,
som de numera kallas, hava i synnerhet under de två sista årtiondena utvecklats rätt
Jämförelser med utlandet. Sverige efter 1870-talet.
15
ansenligt. År 1874 funnos, oberäknat slöjdskolan i Stockholm och tekniska söndagsoch
aftonskolan i Eskilstuna, endast 14 skolor av detta slag med ungefär 2,000 lärjungar.
År 1910 uppgick däremot de statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolornas antal
till 66 med 10,737 lärjungar under skolåret 1909—10. Statsanslaget till skolorna,
som för första gången utgick för år 1878 med 20,000 kronor på extra stat, har sedermera
tid efter annan ökats, så att det sedan 1910 utgått med 95,000 kronor årligen,
häri mberäknat 900 kronor årligen för skolornas inspektion.
Slöjdföreningens i Göteborg skola, som tack vare frikostiga donationer och
rikliga kommunala anslag, utvecklats till en av landets mest betydande yrkesskolor,
har sedan 1907 kommit i åtnjutande av ett statsanslag på extra stat av 30,000 kronor
årligen, varigenom en fullständig omorganisation av skolan möjliggjorts. Den
består numera av följande huvudavdelningar:
a) tekniska afton- och söndagsskolan;
b) konstslöjdskolan;
c) fackskolan för bokindustri;
d) skolan för lantmaskinister.
Tekniska skolan i Stockholm utvidgades 1890 med en maskinyrkesskola med
enahanda uppgift med avseende på arbetare inom mekaniskt tekniska yrken, som den
förutvarande byggnadsyrkesskolan med avseende på arbetare inom bvggnadsyrket
(se sid. 5). I likhet med sistnämnda skola har den treåriga lärokurser, som dock
pågå endast under vintermånaderna.
I anslutning till tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna inrättades 1886
en fackskola för finare smides- och metallindustri med treårig lärokurs, vilken från
och med år 1889 erhöll statsanslag, varefter den sålunda utvidgade skolan fick namnet
tekniska skolan i Eskilstuna.
Vävskolan i Borås har numera två avdelningar, en för manliga lärjungar, som
ämna utbilda sig till verkmästare, mönsterritare eller fabrikanter, med tvåårig lärokurs,
samt en för kvinnliga lärjungar, vilka önska ägna sig åt konstvävnad och textil
hemindustri, med ettårig lärokurs.
De båda bergsskolorna i Filipstad och Falun undergingo 1903 en mindre omorganisation,
som huvudsakligen gick ut på att giva de båda avdelningarna (sid. 6)
vid dessa skolor en mera fristående ställning i förhållande till varandra.
Med de tekniska elementarskolorna har den förändringen vidtagits, att skolan i
Borås 1897 och i Örebro 1902 utvidgades vardera med en särskild fackavdelning för
byggnadskonst, så att även dessa skolor i likhet med skolorna i Norrköping och Malmö
numera hava tre fackavdelningar, varjämte en helt och hållet ny teknisk elementarskola
med tre fackavdelningar inrättades i Härnösand 1901.
Slöjdföreningens
i
Göteborg
skola.
Maskinyrkesskolan
vid
tekniska skolan
i Stockholm.
Fackskolan
för finare smides-
o. metallindustri
i
Eskilstuna.
Vävskolan i
Bords.
Bergsskolorna
i Filipstad
och Falun.
De tekniska
elementarskolorna
-
Chalmers tekniska
läroanstalts
lägre
avdelning.
Stats
anslagen.
16 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Här må även framhållas, att Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning,
som på 1870-talet fick en i förhållande till den högre mera fristående ställning med
tvååriga lärokurser, och som har till ändamål dels att meddela en avslutad elementär
teknisk bildning, dels att förbereda för inträde vid anstaltens högre avdelning, utvidgats
så, att lärokursen numera är treårig.
Statsanslagen till det lägre tekniska undervisningsväsendet, som för år 1879,
det år, då omorganisationen under 1870-talet var fullt genomförd, utgingo med 182,500
kronor på ordinarie och med 37,800 kronor på extra ordinarie stat eller tillsammans
220,300 kronor (kostnaden för Chalmerska slöjdskolans lägre avdelning härvid oräknad)
hava sedermera ökats så, att de för år 1911 utgingo med 268,775 kronor å ordinarie
stat (kostnaden för Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning häri inräknad
med 24,700 kronor) samt med 217,733 kronor å extra ordinarie stat eller med
sammanlagt 486,508 kronor. Därtill kommer ett ordinarie anslag å 5,000 kronor till
militärövningarna vid de tekniska elementarskolorna och ett extra ordinarie anslag
å 3,000 kronor till resestipendier åt föreståndare och facklärare vid lägre tekniska
läroanstalter samt ålderstillägg och vikariatsarvoden m. m.
I tabellen sid. 17 lämnas en översikt över det lägre tekniska undervisningsväsendet
i riket, vartill hänförts alla av staten eller av kommuner med bidrag från staten
underhållna lägre tekniska läroanstalter jämte de av brukssocieteten med bidrag från
statsverket underhållna båda bergsskolorna i Filipstad och Falun. Övriga privata
lägre tekniska skolor eller yrkesundervisningsanstalter, som till ett fåtal finnas i riket,
och av vilka några kommit i åtnjutande av statsanslag eller kommunala anslag, hava
icke gjorts till föremål för kommitténs utredningar.
Därtill må anmärkas, att av våra högre tekniska läroanstalter tekniska högskolan
i Stockholm hade 469 lärjungar och högre avdelningen av Chalmers tekniska läroanstalt
i Göteborg 240 lärjungar under läroåret 1909—It
Jämförelser med utlandet. Sverige efter 1870-talet.
17
översikt över de lägre tekniska läroanstalterna i riket 1910.
C, o :ri H vh |
Statsanslag 1910 |
cd O |
Summa anslag |
|||
Antal 1 lunga 1909- |
å ordinarie stat |
å extra |
a''* |Jf ll |
Anmärkningar |
||
66 lägre tekniska yrkesskolor... |
10,737 |
_ |
95,000 |
189,451'') |
284,451 |
'') Beräknat anslag |
Slöjdföreninrs i Göteborg skola |
776 |
- |
30,000 |
c:a 35,000") |
c:a 65,000 |
för 1911. |
a) afton- och söndagsskolan |
(682) |
— |
— |
— |
— |
s) Det kommunala |
b) konstslöjdskolan............ |
(21) |
— |
— |
— |
— |
anslaget utgår efter |
c) fackskolan för bokindustri |
(62) |
— |
— |
— |
— |
behov med olika be- |
d) skolan för lantmaskinister |
(11) |
— |
— |
— |
— |
lopp. |
Tekniska skolan i Stockholm ... |
1,762 |
97,076 |
16,161") |
23,661 |
136,897") |
’) Därtill extra löne- |
a) tekn. afton- o. söndagssk. |
(1.232) |
— |
— |
— |
— |
tillägg. |
b) tekn. skolan för kvinnl. |
(267) |
_ |
— |
— |
— |
|
c) högre konstindustr. skolan |
(85) |
— |
— |
— |
— |
|
d) byggnadsyrkesskolan...... |
(84) |
— |
— |
— |
— |
|
e) maskinyrkesskolan......... |
(94) |
— |
— |
— |
— |
|
Tekniska skolan i Eskilstuna... |
274 |
14,000 |
602 |
1 3,500 601 |
18,703 |
|
a) söndags- och aftonskolan |
(236) |
(10,000) |
— |
(2,000) |
— |
|
b) fackskolan för finare smi-des- och metallindustri... |
(38) |
(4,000) |
_ |
(1,500) |
_ |
|
Vävskolan i Borås.................. |
52 |
— |
5,550 |
3,650 |
9,200 |
|
a) avdelningen för manliga |
(33) |
_ |
— |
_ |
— |
|
b) avdelningen för kvinnliga |
(19) |
_ |
_ |
_ |
— |
|
Bergsskolan i Filipstad ......... |
21 |
— |
11,500 |
— |
11,500*) |
*) Skolorna under- |
a) högre avdelningen......... |
(20) |
— |
— |
— |
— |
hållas i övrigt av |
b) lägre avdelningen ......... |
(1) |
— |
— |
— |
— |
brukssocieteten. |
Bergsskolan i Falun............... |
32 |
— |
11,500 |
— |
11,500*) |
|
a) högre avdelningen......... |
(19) |
— |
— |
— |
— |
|
b) lägre avdelningen ......... |
(13) |
— |
— |
— |
— |
|
Tekn. elementarsk. i Norrköping |
80 |
26,600 |
4,250 |
— |
30,850 |
|
D:o d:o i Malmö ... |
99 |
26,600 |
14,450 |
— |
41,050 |
|
D:o d:o i Örebro ... |
130 |
26,600 |
19,920 |
— |
46,520 |
|
D:o d:o i Borås ...... |
73 |
26,600 |
4,250 |
— |
30,850 |
|
D:o d:o i Härnösand |
54 |
26,600 |
4,550 |
— |
31,150 |
5) Staten gemensam |
Chalmers tekn. läroanstalts lägre |
191 |
c:a 24,7005) |
_ |
_ |
24,700 |
för högre och lägre |
Summa |
14,281 |
268,775 |
217,733 |
255,863 |
742,371*) |
•) Skolorna uppbära dessutom anslag från enskilda korporationer och fonder samt andra inkomster.
Jfr del It sid. 33 och 34.
1
2
18
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
För att underlätta översikten och jämförelsen med utlandet kunna de i tabellen
sid. 17 upptagna lägre tekniska läroanstalterna i riket hänföras till följande fyra
grupper:
1. Yrkesskolor, omfattande de 66 lägre tekniska yrkesskolorna, slöjdföreningens
i Göteborg skola, tekniska afton- och söndagsskolan samt tekniska skolan för kvinnliga
lärjungar vid tekniska skolan i Stockholm ävensom tekniska skolan i Eskilstuna.
Skolorna äro i övervägande grad afton- och söndagsskolor med endast ett mindre
antal kurser förlagda till dagen eller tidigare eftermiddagstimmar. De äro företrädesvis
avsedda att giva arbetare tillfälle att inhämta de kunskaper, som äro
nödvändiga för den rätta utövningen av deras yrken.
2. Fackskolor, omfattande de båda bergsskolorna i Filipstad och Falun, vävskolan
i Borås samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i
Stockholm. Dessa fackskolor ha till mål att giva en för verksamhet inom någon viss
industrigren lämpad teknisk fackbildning.
3. Tekniska elementarskolor, till vilken grupp, förutom de fem tekniska elementarskolorna
i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Härnösand, även den lägre
avdelningen vid Chalmers tekniska läroanstalt hänförts. De ha till mål att giva en
för industriell verksamhet i allmänhet lämpad teknisk bildning.
4. Högre konstindustriella skolan vid tekniska skolan i Stockholm med uppgift
att meddela undervisning i de i konstindustriellt hänseende viktigaste läroämnena
och att i en särskild avdelning utbilda lärare i teckning, välskrivning och modellering..
Danmark, Finland och Norge.
Tekniska Danmark har ett i förhållande till sin folkmängd avsevärt antal tekniska
skolor. läroanstalter. Sålunda funnos där under skolåret 1907—08 icke mindre än 133 »tekniske
skoler» med 15,329 lärjungar, vartill komma de med dem jämförliga 6 Massmannska
söndagsskolorna i Köpenhamn med 580 lärjungar och »det tekniske selskabs
skole» i Köpenhamn med 3,416 lärjungar under skolåret 1909—10.
Dessa skolor äro huvudsakligen för arbetare avsedda afton- och söndagsskolor
och motsvara sålunda de lägre tekniska yrkesskolorna i Sverige. Vid många av
skolorna äro dock anordnade talrikt besökta dagkurser för hantverkare i synnerhet
inom byggnads- och maskinindustrierna. Dessa dagkurser hava vid en del skolor nått
en sådan utveckling, att de kunna anses motsvara de tekniska mellanskolorna eller
högre fackskolorna i Österrike och Tyskland. Sålunda finnes vid tekniska skolan
i Odense ett s. k. »maskinbygningsteknikum» ordnat efter mönster av tyska högre
fackskolor för maskinindustri.
Jämförelser med utlandet. Danmark, Finland och Norge.
19
De tekniska skolorna i Danmark äro allesammans grundade av enskilda sällskap.
Skolorna erhålla dock understöd såväl av staten som av kommunerna. Anmärkningsvärt
är, att samtliga skolor tack vare statsbidrag till byggnadskostnaderna äro försedda
med egna läroverksbyggnader.
Enligt lärlingslagen av 1889 äro mästare inom sådana yrken, för vilka prövning
i ritning och kalkylering ingår i gesällprovet, skyldiga att giva sina lärlingar nödig tid
att i en på orten befintlig handelsskola eller teknisk skola erhålla den för provets
avläggande erforderliga undervisningen och att tillse, att lärlingarna begagna sig
av undervisningen på ett tillfredsställande sätt.
Förutom de nämnda tekniska skolorna finnas i Danmark 7 fackskolor för olika
yrken samt det s. k. ”teknologisk institut” i Köpenhamn, en rätt märklig, för gesällers
och hantverksmästares utbildning samt för konsultationsverksamhet inom hantverket
avsedd läroanstalt med 688 lärjungar under år 1909—10, ävensom en konstindustrien
läroanstalt för kvinnor i Köpenhamn med 279 lärjungar samma år.
I Danmark med en folkmängd av c:a 2,? millioner innevånare (1908) funnos
sålunda 149 lägre tekniska läroanstalter med sammanlagt omkring 20,500 lärjungar.
Budgetförslaget för år 1911—12 upptager ett statsanslag av 541,367 kronor till det
lägre tekniska undervisningsväsendets främjande. Därtill har Danmark en högre
teknisk läroanstalt, den polytekniske lsereanstalt i Köpenhamn, med 687 lärjungar
under år 1906—07.
Till Finlands lägre tekniska undervisningsväsende hänföras 104 slöjdskolor
med c:a 2,400 lärjungar (1907—08), 57 lägre och högre hantverksskolor med 2,942
lärjungar och 8 industriskolor med 1,062 lärjungar (1908—09).
Slöjdskolorna, som kunna vara fasta eller ambulatoriska, ha till mål att höja den
allmänna slöjdkunnigheten i landet. Undervisningen omfattar huvudsakligen praktiska
övningar i snickring och smide för män samt i vävning och sömnad för kvinnor.
De lägre och högre hantverksskolorna äro nästan uteslutande afton- och söndagsskolor
avsedda för i yrke anställda arbetare med för dylika skolor vanliga
läroämnen. Till dem hänföras emellertid en grupp av 6 skolor, som gå under benämningen
förberedande yrkesskolor, och som erbjuda rätt stort intresse på grund
därav, att de genom såväl teoretisk undervisning som praktiska övningar i trä- och
metallbearbetning för gossar och i sömnad och vävning för flickor söka lägga grund
för lärlingsutbildningen inom industrien. Skolorna ha tvååriga kurser med i regel
40—42 arbetstimmar i veckan, av vilka 12—36 timmar i veckan ägnas åt praktiska
övningar.
Industriskolorna kunna betecknas som förmans- eller verkmästareskolor. De
fordra för inträde en ålder av 17 år, folkskolekunskaper och någon praktisk yrkeserfarenhet.
Lärokurserna omfatta två halvårsklasser om 6 månader vardera och äro
fördelade på flere fackavdeiningar.
Fackskolor.
Statistik.
Slöjdskolor.
Hantverks
skolor.
Förberedande
yrkesskolor.
Industri
skolor.
20
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Statistik.
Privata
skolor.
Med en folkmängd av c:a 3 millioner innevånare hade sålunda Finland under år
1908—09 sammanlagt 169 läroanstalter hänförliga till det lägre tekniska undervisningsväsendet
med omkring 6,400 lärjungar. Statsanslaget till dessa skolor utgick med
642,961 finska mark. Därtill har Finland en teknisk högskola i Helsingfors med 349
lärjungar under samma år.
Norge hade under skolåret 1907—08 37 offentliga ritskolor och tekniska aftonskolor
med tillsamans 3,476 lärjungar, vilka skolor motsvara de lägre tekniska yrkesskolorna
i Sverige. Hantverksmästare äro skyldiga att tillhålla lärlingar att besöka
de skolor av detta slag, som finnas i orten, och att betala alla för lärlingen till skolan
utgående avgifter. Därtill kommo 5 fackskolor för skilda yrken med 1,189 lärjungar,
8 industri- och hemslöjdskolor för kvinnor med 900 lärjungar samt de 3 tekniska skolorna
i Trondhjem, Kristiania och Bergen med 433 lärjungar.
De tre sistnämnda skolorna hava hittills betecknats såsom högre tekniska läroanstalter
ulan att dock nå upp till jämförlighet med verkliga tekniska högskolor.
För inträde vid dem har fordrats middelskoleexamen eller motsvarande kunskaper.
Skolan i Bergen bär haft treåriga, de två övriga fyraåriga lärokurser. Med anledning
av öppnandet av en teknisk högskola i Trondhjem 1910 komma de tekniska skolorna
att indragas och ersättas med tekniska mellanskolor med tvåårig lärokurs och fackavdelningar
för olika industrigrenar. För inträde vid dessa skolor kommer att fordras
2—3 års föregående praktisk verksamhet, folkskolekunskaper med tillägg av vissa
kunskaper därutöver i norska språket, »räkning och matematik» samt frihandsteckning
och konstruktionsritning.
Förutom tekniska högskolan i Trondhjem hade sålunda Norge med en folkmängd
av c:a 2,4 millioner innevånare 53 tekniska läroanstalter med 5,998 lärjungar under
år 1907—08. Statsanslagen till dessa skolor utgingo för samma år med 342,500 kronor.
Frankrike, Belgien, Nederländerna, England och Amerikas
förenta stater.
Det tekniska undervisningsväsendet har i Frankrike, Belgien, Nederländerna,
England och Amerikas förenta stater följt helt andra utvecklingslinjer än i de länder,
för vilka förut redogjorts.
I Frankrike är omsorgen om den lägre tekniska undervisningen till större
delen överlämnad åt det enskilda eller kommunala initiativet, som dock stödjes av
staten dels genom penningbidrag, dels genom statens inspektion över skolorna. I en
officiell redogörelse för den tekniska undervisningen i Frankrike av år 1900 finnas
upptagna omkring 300 privata och kommunala tekniska läroanstalter av mycket väx
-
21
Jämförelser med utlandet. Frankrike, Belgien.
lande beskaffenhet från obetydliga aftonskolor till tekniska institut, som göra anspråk på
rang av tekniska högskolor. Enskilda industriidkare, föreningar av arbetare och
arbetsgivare samt filantropiska sällskap hava i synnerhet under de senare årtiondena
utvecklat en högst förtjänstfull verksamhet för åstadkommande av läroanstalter för
ungdomen inom de hantverks- och industriidkande klasserna. Intresset för denna gren
av teknisk undervisning har till och med lett till utarbetandet av ett förslag till införandet
av obligatoriska yrkeskurser med samma ändamål som de obligatoriska industriella
fortsättningsskolorna i Österrike och Tyskland.
De s. k. écoles pratiques d’industrie et de commerce lämna exempel på kommunala
tekniska skolor. Under år 1907 funnos 57 sådana skolor med 11,506 lärjungar.
De hänföras till den allmänna folkskolans högre avdelning och kunna vara antingen
enbart industri- eller hantverksskolor eller vanligare kombinerade industri- och handelsskolor.
Särskilda skolor finnas för manliga och kvinnliga lärjungar.
Skolorna ha till mål att utbilda arbetare och handelsbiträden så, att de omedelbart
kunna göra nytta på verkstäder och kontor. Skolorna ansluta sig omedbart till
den obligatoriska folkskolan och mottaga sålunda lärjungar i en ålder av omkring 13
år. Lärokurserna äro i regel treåriga. Av undervisningstiden ägnas i industriskolorna
för gossar c:a 9 timmar i veckan åt vanliga skolämnen, c:a 9 timmar åt teoretiskt
tekniska ämnen och c:a 30 timmar åt praktiska övningar i trä- och metallbearbetning
eller annat yrkesarbete. I skolorna för flickor ägnas något mer tid åt allmänna ämnen.
De praktiska övningarna för flickor omfatta klädsömnad, modistarbeten, tillverkning
av konstgjorda blommor m. m.
De fyra écoles nationales professionnelles med tillsammans 1,473 lärjungar år 1907
äro av staten inrättade skolor, avsedda att tjäna som mönsterskolor för de förut
nämnda praktiska industriskolorna. Lärokurserna äro 4-åriga. Undervisningen ägnas
åt allmänbildande och teoretiskt tekniska ämnen samt åt ritning och praktiskt verkstadsarbete.
För de praktiska övningarna äro skolorna försedda med utmärkta skolverkstäder.
Ett väsentligt högre skolstadium, som ungefärligen motsvarar de tekniska mellanskolorna
i Tyskland, representeras av de 5 écoles nationales d’arts et métiers med c:a
1,500 lärjungar. De äro allesammans statsanstalter med ändamål att utbilda dugande
verkstadschefer och att giva blivande industriidkare inom den mekaniska industrien en
god praktisk utbildning. Lärokurserna äro treåriga. Undervisningen omfattar, förutom
grundliga lärokurser i allmänna och teoretiskt tekniska ämnen samt ritning,
praktiskt verkstadsarbete under c:a 6 timmar dagligen. För verkstadsarbetet äro
skolorna utrustade med synnerligen dyrbara och storartade verkstäder för modellsnickeri,
gjutning, smide och plåtslageri samt maskinarbete.
Écoles pratiques
d''industrie
el de
commerce.
Écoles nationales
professionnelles.
Écoles nationales
d''arts
et métiers.
22
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Högre tekn.
läroanstalter.
Ritskolor.
Borgarafton
skolor.
Den högre tekniska undervisningen företrädes i Frankrike dels av högre specialskolor
för väg- och brobyggnad samt bergsvetenskap, dels av école polytechnique,
som är en högre läroanstalt för matematiskt naturvetenskapliga studier med ändamål
att förbereda för de högre specialskolorna, dels även av école centrale des arts et
manufactures, som är en läroanstalt för ingenjörsbildningen i allmänhet. Även conservatoire
des arts et métiers med sina storartade muséer, laboratorier, bibliotek och
offentliga föreläsningar är en tekniskt vetenskaplig läroanstalt av hög rang.
I Belgien är inrättandet av tekniska skolor helt och hållet överlämnat åt
den kommunala eller enskilda företagsamheten. Regeringens åtgärder för den tekniska
undervisningens främjande gå huvudsakligen ut på att genom penningebidrag stödja
det kommunala eller enskilda initiativet och att genom inspektion leda skolornas arbete
så, att bästa möjliga resultat ernås.
Denna politik har medfört en högst anmärkningsvärd utveckling av det tekniska
undervisningsväsendet i Belgien. År 1880 funnos i landet 99 tekniska skolor med
11,151 lärjungar. År 1097 hade skolornas antal stigit till 644 och antalet lärjungar
till 58,248, siffror, som måste anses högst anmärkningsvärda för ett land med endast
c:a 7,5 millioner innevånare.
En följd av det sätt, varpå de tekniska skolorna i Belgien tillkommit, är, att intresset
nästan uteslutande riktas på skolor för utbildandet av yrkesarbetare och förmän.
De belgiska skolorna äro därför i övervägande grad aftonskolor, närmast jämförliga
med de industriella fortsättningsskolorna i Österrike och Tyskland. Tekniska
mellanskolor finnas knappast. Den högre tekniska undervisningen är knuten till universiteten
och några få högre specialskolor.
Det är påtagligt, att de belgiska skolorna just till följd därav, att de i så hög grad
uppehållas med privata medel, icke förfoga över samma resurser som de österrikiska
och tyska statsskolorna. Både skolornas lokaler och utrustning lämna ej sällan övrigt
att önska. De belgiska skolorna erbjuda dock mycket av intresse. Knappast i något
annat land finner man en så långt driven specialisering av yrkesundervisningen, en
sådan mångfald av skolformer och en sådan uppfinningsrikhet, när det gällt att avpassa
skolornas organisation efter de olika yrkenas natur. Att här giva en sammanträngd
översikt över de många olika slag av tekniska skolor, som finnas i Belgien,
låter sig icke göra, utan hänvisas därför till den utförliga redogörelsen för Belgiens
tekniska undervisning i del III sid. 231.
I N ed erländer na motsvara de talrika ritskolorna och borgaraf tonskolorna
de industriella fortsättningsskolorna i Österrike och Tyskland, ehuru de icke äro obligatoriska
. All skolplikt upphör i Nederländerna redan vid 12 års ålder. I överensstämmelse
med erfarenheten från Tyskland har man även i Nederländerna funnit, att
borgaraftonskolorna voro föga populära och endast lockade till sig ett ringa antal lär
-
Jämförelser med utlandet. Nederländerna och England.
23
jungar, så länge de utgjorde allmänna fortsättningsskolor till folkskolorna, och undervisningen
leddes av lärare från de allmänna bildningsanstalterna efter vid dem brukliga
undervisningsmetoder, men att förhållandet blivit ett helt annat, sedan skolorna
börjat användas i yrkesundervisningens tjänst, och man lyckats vinna verkliga fackmän
till lärare. Detta framgår därav, att Nederländerna med en folkmängd av endast
c:a 5,« millioner innevånare under år 1904 hade 156 ritskolor och borgaraftonskolor
med sammanlagt 16,918 lärjungar.
Av stort intresse äro de nederländska hantverksskolorna fAmbachtsscholen).
De ha till mål att genom teoretisk undervisning och praktiskt yrkesarbete i enkla
skolverkstäder lägga grund för en god yrkesbildning. De göra sålunda endast anspråk
på att förhjälpa lärjungarna över de första svårigheterna vid lärlingsutbildningen
och förutsätta, att den yrkesbildning, som skolan ger, skall fortsättas genom verkligt
industriellt arbete. Skolorna stå öppna för lärjungar, som fyllt 12 år och genomgått
den obligatoriska folkskolan. Lärokurserna äro i regel treåriga. Huvudvikten vid
undervisningen lägges på ritning och praktiskt arbete, som huvudsakligen ägnas åt
metallarbeten och olika slag av byggnadshantverk. Motsvarande skolor för kvinnlig
ungdom finnas även.
Ambachtsscholen är en skolform, som för närvarande omfattas med stort intresse
i Nederländerna. År 1904 funnos 32 sådana skolor med 4,507 lärjungar. År
1908 hade antalet skolor stigit till 52.
Förutom nu nämnda skolor har Nederländerna ett antal konstindustriskolor och
fackkurser för olika slag av hantverkare.
Skolstatistiken för 1904 upptager 211 tekniska skolor hänförliga till det lägre
tekniska undervisningsväsendet med 25,956 lärjungar. Sedan dess har särskilt ritskolornas
och hantverksskolornas antal väsentligt ökats. Statsanslagen till det lägre
tekniska undervisningsväsendet uppgingo för år 1908 till 811,740 gulden.
Nederländerna har en teknisk högskola i Delft.
I England väcktes intresset för den konstindustriella undervisningen genom
världsutställningen i London 1851 och ledde omedelbart till åtgärder för dess främjande.
Däremot dröjde det ända till slutet av 1880-talet, innan den egentliga tekniska
undervisningen blev föremål för statsmakternas omvårdnad och kom i åtnjutande av
understöd av allmänna medel.
Högsta ledningen av Englands undervisningsväsende utövas av board of education,
som för en utförlig statistik över det engelska skolväsendet, handhaver utdelningen
av statens bidrag till dess uppehållande och genom anställande av s. k. examinations
(se nedan) leder och kontrollerar detsamma samt utdelar pris och stipendier
åt därav förtjänta lärjungar.
lian tver friskolor
(Ambachtsscholen).
Konstindu
striskolor.
Fackfrurser.
Statistik.
Board of
edukation.
24
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
City and
Guilds of
London
Institute.
Examination
t.
Olika slag av
skolor.
Schools of
art.
Other schools.
City and Quilds of London institute, som 1878 bildades genom sammanslutning
av de gamla hantverksskråna i London och förfogar över deras samlade fonder, har
verksamt främjat den tekniska undervisningen dels genom inrättandet av tekniska läroanstalter,
dels genom anordnandet av examinations i matematiskt naturvetenskapliga
och tekniska ämnen samt genom utdelande av pris och stipendier för studier av sådana
ämnen.
De nämnde examinations, som anställas av board of education, City and Quilds
institute samt andra institutioner med liknande uppgift, äro synnerligen karaktäristiska
för det engelska undervisningsväsendet. På en bestämd dag för hela landet få deltagarna
i dessa examinations under lämplig kontroll skriftligen besvara vissa av de
examinerande institutionerna uppställda frågor, varefter svaren granskas och bedömas.
Board of education har för de examinations, som den leder, upprättat utförliga förteckningar
över de kunskaper, som fordras för godkännande i olika läroämnen och
på olika stadier. De av City and Quilds institute för dess examinations uppställda
frågorna offentliggöras årligen och tjäna sålunda till norm för undervisningen. Det är
uppenbart, att dessa examinations måste utgöra ett verksamt medel att utöva kontroll
över skolorna och att åstadkomma enhetlighet i deras undervisning.
Statistiken över Englands allmänna undervisningsväsende indelar de tekniska
läroanstalterna i:
Technical institutions,
Day technical classes,
Schools of art,
Art classes.
Other schools and classes for further education.
Technical institutions hava dagundervisning och räknas jämte day technical classes
till den högre tekniska undervisningen. Under år 1906—07 funnos i England 31
technical institutions med 2,655 lärjungar, vartill i de s. k. day classes, förbundna med
93 andra högre läroanstalter, kommo 8,538 lärjungar. Det är dock att märka, att
knappast någon av dessa läroanstalter når upp till samma ståndpunkt som t. ex. tekniska
högskolor i Tyskland. Det genom sammanslagning och omorganisation av äldre
läronstalter bildade Imperial college of Science and technology är dock ämnat att
bliva en verklig teknisk högskola.
Schools of art och art classes avse den konstindustriella undervisningen och hava
såväl dag- som aftonundervisning. I statistiken för 1906—07 upptagas 219 schools
of art med 41,700 lärjungar, av vilka 27,825 uteslutande begagnade aftonundervisningen.
De 43 art classes under samma år hade 2,611 lärjungar.
Other schools and classes for further education kunna betecknas såsom kommersiella
och tekniska aftonskolor. Undervisningen omfattar, förutom allmänna och
Jämförelser med utlandet. Amerikas förenta stater.
25
matematiskt naturvetenskapliga ämnen, ett stort antal kommersiella och tekniska läroämnen
samt praktiskt verkstadsarbete ävensom hushållslära och hemsysslor för flickor.
Skolstatistiken för år 1906—07 upptager icke mindre än 5,368 sådana skolor och klasser
med 687,681 lärjungar, varvid dock är att märka, att sistnämnda siffra utgör summan
av alla i varje särskilt läroämne deltagande lärjungar. Det verkliga antalet lärjungar
blir därför väsentligt mindre.
De siffror, som här anförts, ådagalägga, att tyngdpunkten i Englands tekniska
undervisning är förlagd till aftonskolor. Särskilt anmärkningsvärt är det ringa antalet
lärjungar, som genomgå fullständiga dagkurser vid de högre läroanstalterna.
Det tekniska undervisningsväsendet i England erbjuder många intressanta
sidor, särskilt med hänsyn till använda undervisningsmetoder. Då lärjungarna ofta
komma till aftonskolorna efter ett ansträngande dagsarbete, äro de föga mottagliga för
vanlig skolundervisning i form av föredrag och läxläsning. Denna omständighet i
förening med engelsmännens praktiska sinne har lett därhän, att undervisningen i de
tekniska skolorna nästan uteslutande meddelas genom experiment och laboratoriiövningar,
utförda av lärjungarna själva efter korta anvisningar av lärarna. Ingenstädes,
möjligen med undantag för Amerika, har laboratoriiundervisningen nått en sådan
utveckling och vidsträckt användning vid den tekniska undervisningen som i England.
Till och med matematikundervisningen, som i engelska skolors läroplaner betecknas
med »experimental mathematics», ställes i samband med mekaniska och fysikaliska
problem.
I Amer {kas förenta stater funnos före inbördeskriget 1861—65 endast
några få tekniska läroanstalter. Tack vare kongressens frikostiga anslag av slatsjord
och kontanta medel samt enskilda personers uppoffringar för den tekniska undervisningens
främjande uppkommo dock under 1860- och 1870-talen, ofta i förening med
universiteten, ett avsevärt antal s. k. agricultural and mechanical colleges och schools
of technology, som anses representera den högre tekniska undervisningen.
Till den lägre tekniska undervisningen hänföras åter en grupp av skolor — till
antalet 148 med 68,427 lärjungar under år 1907 — vilka sammanfattas under den
gemensamma benämningen manual and industrial training schools. De härstamma
till allra största delen från de sista 20 åren. Då de i övervägande grad hava tillkommit
på privat initiativ, förete de sinsemellan stora olikheter. För översiktens skull torde
de kunna hänföras till följande huvudgrupper:
Manual training high schools,
Trades schools,
Technical schools och
Correspondence schools,
vartill numera kan läggas en femte grupp
Industrial eller vocational schools.
Högre tekn.
skolor.
Manual and
industriel
training
schools
26
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Manual
frätning high
»chools.
i raden
schools.
Technical
schools.
Corrmpon
dence schools.
Industrial
eller voeatio
nal schools.
Allmän
karaktär.
De amerikanska higli schools utgöra en överbyggnad på den egentliga folkskolan
(elementary schools) och hava i likhet med våra högre allmänna läroverk till mål att
förbereda för högre studier. Det för en manual training high scliool utmärkande är,
att praktiskt arbete vanligen i trä och metall i synnerligen väl utrustade verkstäder
utgör en mycket väsentlig del av undervisningen. Skolorna få dock icke betraktas
som yrkesskolor eller tekniska skolor. Det praktiska arbetet har i likhet med vår skolslöjd
i främsta rummet en pedagogisk uppgift och avser att giva lärjungarna en mer
allsidig och harmonisk utbildning än som kan vinnas genom enbart bokliga studier.
Med trades schools förstås skolor, där undervisningen uteslutande eller i huvudsak
avser att bibringa lärjungarna färdighet i den rent hantverksmässiga delen av ett
visst yrke. Man träffar bland dem dels skolor med kortvariga kurser, som ha till mål
att inöva lärjungarna i de första grunderna av ett yrke för att därigenom göra det lättare
för dem att vinna anställning och vidare utbildning, dels skolor, som avse att helt och
hållet ersätta lärlingsutbildningen inom industrien.
Technical schools äro skolor, där den teoretiskt tekniska undervisningen är
huvudsak, och de praktiska övningarna, då sådana förekomma, endast avse att göra
den teoretiska undervisningen mera åskådlig. Skolor av denna art med såväl dagsom
aftonundervisning finnas i förenta staterna.
Correspondence schools ha fått sitt namn därav, att undervisningen försiggår
genom systematiskt ordnad skriftväxling mellan läraren och lärjungarna. Skolorna
äro framför allt avsedda för personer, som önska använda lediga stunder för sin utbildning
men på grund därav, att deras verksamhet är förlagd till landsbygden eller
mindre orter, eller av andra orsaker icke ha tillgång till en för dem lämpad vanlig
skola. Korrespondensskolorna anses giva goda resultat, om läraren med regelbundna
mellantider kan sammanträffa med lärjungarna för att med dem diskutera sådana
frågor, som vållat svårigheter.
De s. k. industrial eller vocational schools befinna sig ännu på försöksstadiet.
De ha framgått av behovet att bereda den stora massan av ungdomen eller alla dem, som
för sin utkomst äro hänvisade till sina händers arbete, en bättre förberedelse för deras
kommande verksamhet än de hittillsvarande offentliga skolorna giva. Det är påtagligt,
att amerikanarna vid behandlingen av detta problem haft uppmärksamheten
starkt riktad på de industriella fortsättningsskolorna i Tyskland. En närmare redogörelse
för de försök till frågans lösande, som hittill gjorts, återfinnas i del III.
Att det lägre tekniska undervisningsväsendet i Amerikas förenta stater icke är
tillfredsställande ordnat, erkännes oförbehållsamt av amerikanarna själva. De manual
and industrial training schools, som finnas, äro allt för få i förhållande till landets folkmängd
och omfattningen av dess industri. Vad som det oaktat förlänar studiet av de
amerikanska tekniska skolorna ett stort intresse, är den omväxling och originalitet,
Jämförelser med utlandet. Sammanfattning;.
27
som där gör sig gällande med hänsyn både till skolornas organisation och använda
undervisningsmetoder. Amerikanarnas fordran på att undervisningen skall vara praktisk
så till mål som medel framträder på ett slående sätt. Laboratoriiundervisningen
har där likasom i England nått en storartad utveckling, och på laboratoriernas utrustning
hava inga kostnader sparats. Genom att till lärare anställa personer med praktisk
industriell erfarenhet söker man med bästa resultat skaffa garantier för att undervisningen
ledes så, att den motsvarar industriens krav. Med avseende på praktiska
undervisningsmetoder har Europa haft mycket att lära av Amerika.
Sammanfattning av jämförelserna.
Att av jämförelser mellan folkmängd, antalet lärjungar i tekniska skolor och storleken
av statsanslagen till den lägre tekniska undervisningen draga några bestämda
slutsatser om den tekniska undervisningens beskaffenhet i olika länder är av helt
naturliga skäl förenat med stora vanskligheter. I ett land, vars befolkning i högre
grad ägnar sig åt industri, bör antalet lärjungar i de tekniska skolorna bli större i förhållande
till folkmängden än i ett land, där industrien har mindre betydelse, utan att
därför den tekniska undervisningen behöver vara sämre tillgodosedd i det senare än
i det förra. Likaså spelar befolkningstätheten en betydande roll, i det att länder med
tätare befolkning hava lättare att ordna en effektiv teknisk undervisning än länder med
mindre befolkningstäthet.
Svårigheter möta även att erhålla fullt jämförbara siffror. Uppfattningen om, vad
som bör hänföras till lägre teknisk undervisning, kan ofta vara oviss. Så t. ex. är
yrkesundervisningen och hushållsundervisningen för flickor i Belgien och även i andra
länder så nära förbundna med varandra, att bestämda gränser mellan dessa olika
undervisningsgrenar icke kan dragas. Likaså står hemslöjdsundervisningen ofta i
nära samband med den lägre tekniska undervisningen och yrkesundervisningen.
Jämförelser mellan statsanslagens relativa storlek blir även lätt missvisande
därigenom, att den tekniska undervisningen i en del länder i högre grad uppehälles
pä statens, i andra i högre grad på kommunernas bekostnad.
Den hastiga utveckling, som flerstädes i utlandet äger rum på den lägre tekniska
undervisningens område, bidrager även att göra en jämförelse osäker, då det icke varit
möjligt att erhålla statistiska uppgifter för ett och samma år för olika länder.
Såsom en sammanfattning av de uppgifter om den lägre tekniska undervisningen,
som lämnats i det föregående, torde dock de tabellariska jämförelserna å nästa sida
erbjuda ett visst intresse.
28
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Motsatser till
förhdllandena
i Sverige.
Jämförelser mellan folkmängd, antalet lärjungar i lägre tekniska skolor och statsanslagen
till den lägre tekniska undervisningen i nedanstående länder.
Land |
Folk-mängd i |
Antalet |
Statsan-slag till |
Antalet lär- jungar i lägre 1,000 innev. |
Statsanslag till den lägre tekn. underv. på 1,000 in.-v. |
Österrike ................................................ |
28,6 |
193,283 |
Kr. 8,103,072 |
6,8 |
Kr. 283 |
Preussen ................................................ |
40,2 |
371,352 |
10,130,767 |
9,2 |
252 |
Baden ................................................... |
2,i |
17,500 |
809,496 |
8,3 |
385 |
Sachsen ................................................ |
4,8 |
31,536 |
939,583 |
6,6 |
196 |
Belgien................................................... |
7,5 |
58,248 |
— |
7,8 |
— |
Nederländerna......................................... |
5,9 |
25,956 |
1,217,610 |
4,4 |
206 |
Danmark ................................................ |
2,7 |
20,500 |
541,367 |
7,6 |
200 |
Finland............................. ..................... |
3,1 |
6,400 |
462,938 |
2,1 |
149 |
Norge ................................................... |
2,i |
6,998 |
342,500 |
2,5 |
143 |
Sverige................................................... |
b,b |
14,281 |
486,508 |
2,6 |
88 |
De jänilörelser, som här lämnats, och särskilt siffrorna i tabellen här ovan torde
vara ägnade att övertyga en var, att den lägre tekniska undervisningen flerstädes i utlandet
nått en betydligt större utveckling än i vårt land, och att det starka intresse,
varmed den på flera håll i utlandet omfattas, ofta lett till sådana uppoffringar för dess
främjande, att våra uppoffringar för samma ändamål måste förefalla allt för ringa.
Såsom starka motsättningar till förhållandena hos oss må här särskilt framhållas
följande exempel från utlandet.
Storhertigdömet Baden, som dock ingalunda är ett utpräglat industriland, med
en folkmängd, som icke uppgår ens till två femtedelar av Sveriges, utbetalar i statsanslag
till sin lägre tekniska undervisning mer än 1 V* gång så mycket som vårt land
och har i sina tekniska skolor ett vida större antal lärjungar än vi i våra skolor.
I en enda tysk stad, nämligen Miinchen med 560,000 innevånare, kostar enbart
yrkesundervisningen årligen ungefär lika mycket som hela det lägre tekniska undervisningsväsendet
i Sverige.
Även vårt grannland Danmark ställer Sverige starkt i skuggan. Med en folkmängd
endast hälften så stor som Sveriges har Danmark nära dubbelt så många tekniska
skolor och nära 1V* gång så många lärjungar i dem samt utbetalar ett icke obetydligt
större statsanslag till det lägre tekniska undervisningsväsendet än Sverige.
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
29
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
Allmänna synpunkter.
I det föregående har visats, att organisationen av vårt lands lägre tekniska
undervisningsväsende i huvudsak fastställdes för mer än 30 år sedan. De läroanstalter,
som ännu i dag utgöra dess grundstomme, nämligen våra lägre tekniska yrkesskolor
och våra tekniska elementarskolor, ordnades därvid efter mönstret av tyska skolor,
omedelbart innan såväl Tyskland som Österrike av de industriella förhållandenas
utveckling funno sig föranlåtna att leda sin tekniska undervisning in på helt och hållet
nya vägar. De dittills vanliga tekniska läroanstalterna, som på grund av sin uppgift
att meddela en för industriell verksamhet i allmänhet lämpad förberedelse kunna
betecknas såsom allmänna tekniska läroanstalter, började nämligen i Tyskland och
Österrike under 1870-talet att ersättas med speciella fackskolor med ändamål att giva
en för utövningen av ett visst yrke eller en viss industri erforderlig teknisk fackbildning.
Samma grundsatser hava även vunnit tillämpning i andra länder såsom Frankrike,
Amerikas förenta stater, Nederländerna och Belgien och särskilt i de två sistnämnda
länderna likasom i Österrike och Tyskland givit upphov till en storartad utveckling
av den lägre tekniska undervisningen.
Hos oss hava dessa grundsatser däremot först under de senare åren vunnit allmännare
beaktande, utan att de dock hittills fått utöva något väsentligt inflytande
på organisationen och utvecklingen av vårt eget lands tekniska undervisningsväsende.
Detta förhållande måste förefalla så mycket mer anmärkningsvärt, som Sveriges
industri under de senaste trettio åren haft att uppvisa en period av stark utveckling.
Av Sveriges officiella statistik framgår, att år 1879 funnos i vårt land, frånsett bergshanteringen,
2,806 fabriker med ett tillverkningsvärde av 134,209,871 kronor och 52,459
arbetare, vartill kommo 51,409 hantverkare och hantverksarbetare. År 1908 hade
fabrikernas antal stigit till 11,303 med ett tillverkningsvärde av 1,445,554,526 kronor
och 295,392 arbetare, vartill kommo 110,526 hantverkare och hantverksarbetare.
Under trettioårsperioden 1879—1908 har sålunda fabrikernas antal mer än
4-dubblats och deras tillverkningsvärde mer än 10-dubblats. Samtidigt har antalet
Inledning.
Jämförelser
mellan industrien
och
den tekniska
undervisnin
gem.
30
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
arbetare inom hantverket mer än fördubblats och inom fabriksindustrien nära 6-dubblats
eller inom hantverket och industrien tillsammantagna i det närmaste 4-dubblats.
Inom de till bergshanteringen hörande industrierna av olika slag har däremot
antalet arbetare under samma tidsperiod endast ökats från 24,775 under år 1879 till
31,745 under år 1908.
I jämförelse med vår industris framsteg måste utvecklingen av den lägre tekniska
undervisningen i riket under den senaste trettioårsperioden förefalla ringa.
De lägre tekniska yrkesskolorna hava visserligen omfattats med stigande intresse.
De hava ökats från ett 20-tal vid slutet av 1870-talet till 66 under skolåret
1908—09. Men i övrigt har endast en ny teknisk skola tillkommit, nämligen tekniska
elementarskolan i Härnösand, varjämte två av de övriga tekniska elementarskolorna
utökats vardera med en avdelning för byggnadskonst, och två andra skolor, nämligen
tekniska skolorna i Stockholm och Eskilstuna utvidgats, den iörra med en maskinyrkesskola,
den senare med en fackskola för finare smides- och metallindustri.
Statsanslagen till den lägre tekniska undervisningen hava ökats från sammanlagt
220,300 kr. för år 1879 till 472,928 kr. för år 1908, eller föga mer än fördubblats
(kostnaden för Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning härvid oräknad).
Man jämföre härmed, att statsanslagen till det lägre tekniska undervisningsväsendet
i Preussen under 25-årsperioden 1885—1909 ökats från c: a 570,000 mark
till c: a 11 Vi million mark och sålunda i det närmaste 20-dubblats.
Kommittén har även på en annan väg sökt göra sig en föreställning om förhållandet
mellan vårt lands tekniska undervisning och dess industri.
På sätt närmare angives i del II sid. 485, insamlade kommittén under början av
år 1908 uppgifter om antalet personer, som voro utexaminerade från tekniska högskolan,
Chalmers tekniska läroanstalt, de tekniska elementarskolorna, byggnads- och
maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm, bergsskolorna i Filipstad och
Falun eller utländska tekniska läroanstalter och voro anställda vid fabriker och verkstäder
eller andra därmed jämförliga verk och inrättningar inom riket.
De uppgifter, som sålunda erhållits, kunna visserligen icke göra anspråk på fullständig
noggranhet, men torde dock ge en ungefärlig föreställning om antalet personer
med ett högre eller avsevärt mått av teknisk bildning, som hava anställning i vårt
lands industri. Såsom av tabellen del II sid. 490 framgår, hava genom denna undersökning
uppgifter erhållits om 3,574 personer, därav 2,161 anställda i den egentliga
fabriksindustrien, 524 inom bergshanteringen och 889 inom andra tekniska verk och
inrättningar.
Dessa uppgifter hava sedermera fullständigats med uppgifter om de från vävskolan
i Borås utexaminerade manliga lärjungar, som 1908 hade anställning i textilindustrien.
Uppgifter hava erhållits om 185 sådana personer (se del II sid. 520), av
Antalet tekniker
i förhållande
till
antalet fabriker
och fabriksarbetare.
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket. 31
vilka dock 15 genomgått antingen teknisk elementarskola eller utländsk teknisk läroanstalt,
och därför sannolikt medräknats i de förut nämnda uppgifterna.
Av särskilt intresse torde vara att studera förhållandet mellan antalet tekniker
samt antalet fabriker och arbetare inom olika industrigrupper.
Av tabellen del II sid. 485 framgår, att antalet tekniker både absolut och i förhållande
till antalet fabriker och arbetare är störst inom de i Sveriges officiella statistik
med 10 och 11 betecknade fabriksgrupperna, vilka omfatta den egentliga mekaniska
verkstadsindustrien och därmed besläktade industrier. Ensamt dessa båda grupper upptaga
mer än hälften av alla inom fabriksindustrien anställda personer med ett något
högre eller avsevärt mått av teknisk bildning. Även inom bergshanteringen är antalet
tekniker jämförelsevis stort. Att det inom vissa andra fabriksgrupper är vida lägre
finner sin förklaring i tillverkningens art. Så t. ex. beror det ringa antalet tekniker
i förhållande till antalet fabriker och arbetare inom grupp 3 därpå, att 79 skofabriker
med 5,461 arbetare tillhöra denna grupp. Egendomligt förefaller det emellertid, att de
262 garverierna med 1,847 arbetare, som tillhöra denna grupp, ännu i så ringa grad
kommit under tekniskt bildade personers ledning, överraskande torde ock vara, att
en för vårt land så betydelsefull industri som trävaruindustrien (med undantag av
trämasse- och tändsticksindustrierna), vilken omfattar såväl den egentliga sågverksindustrien
som olika grenar av snickeriindustrien, med ett tillverkningsvärde av mer än
177 millioner kronor sysselsätter ett så ytterst ringa antal personer med teknisk bildning.
Mot en sådan person svarar inom denna industrigrupp icke mindre är 34 fabriker
och mer än 900 hundra arbetare.
I genomsnitt för hela fabrikindustrien svara mot en tekniker 5 fabriker och 136
arbetare, om lärjungarna från vävskolan i Borås icke medräknas, eller 4 fabriker och
126 arbetare, om även de sistnämnda tagas med i räkningen.
Inom bergshanteringen är antalet tekniker relativt taget större, i det att där mot en
tekniker svara 60 arbetare.
De siffror, som här anförts, torde till fullo ådagalägga, att den tekniska bildningen
ännu icke kommit till sin fulla rätt vid ledningen av vårt lands industri. Då därtill
helt säkert det vida övervägande flertalet av våra tekniker arbeta på verkstädernas
och fabrikernas ritbyråer, laboratorier och affärskontor, blir antalet personer med
god teknisk bildning, som ägna sig åt den egentliga arbetsledningen, anmärkningsvärt
ringa i jämförelse med antalet fabriker och fabriksarbetare.
Om också orsaken härtill i icke oväsentlig mån kan vara att söka däri, att många
av våra arbetsgivare ännu sakna full förståelse för den tekniska bildningens värde och
därför icke i den utsträckning, som kan anses önskvärd, betjäna sig av de tekniskt
bildade krafter, som stå dem till buds, ett förhållande, som bestyrkes därav, att ett
stort antal av de från våra tekniska läroverk utexaminerade lärjungarna måste söka
32
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
sin utkomst i utlandet, torde dock de siffror, som här ofvan anförts, giva stöd för den
uppiattningen. att våra nuvarande tekniska läroanstalter icke förmå giva en särskilt för
arbetsledningen inom industrien lämpad utbildning.
Vid offentliga diskussioner om vår tekniska undervisning framhålles också numera
allt enstämmigare, att en av de största svårigheter, varmed vår industri har att
kämpa, ligger i bristande tillgång på personer med förutsättningar att i egenskap av
förmän och verkmästare organisera och leda arbetet i våra fabriker och verkstäder.
Lägger man härtill, att våra arbetare, såsom längre fram skall visas, ännu i allt för
ringa grad äga möjlighet att förvärva en bildning, som gör dem skickade att med
större sakkunskap och intresse ägna sig åt sitt kall, torde vi i båda dessa omständigheter
hava att söka viktiga orsaker till, att arbetsresultatet inom vår industri i många
fall icke anses tillfredsställande.
Utländingar Anmärkningsvärt är även, att mer än 10 procent av alla i vår industri anställda
och vid tekniker fåft sin utbildning vid tekniska läroanstalter i utlandet. Av dem, som fått
utländska anställning inom den egentliga fabriksindustrien, är det omkring 15 procent eller nära
skolor utbil- en sjättedel, som tillhöra denna kategori. Särskilt är antalet i riket anställda tekniker,
Ande tckyiikev
tvär industri. som fatt sin utbildning i utlandet, stort inom sockerindustrien, maltdryckstillverkningen,
färgeri- och appreturindustrierna samt den elektrotekniska industrien.
Ett stort antal av dessa personer torde utgöras av svenskar, som för sin utbildning
ansett sig böra anlita utlandets tekniska skolor. Därtill kommer ett icke ringa
antal personer, som efter att hava genomgått någon av våra inhemska tekniska läroanstalter,
ansett sig böra fortsätta sin utbildning vid tekniska skolor i utlandet.
Synnerligen anmärkningsvärda äro följande uppgifter från textilindustrien, som
kommittén erhållit från en med förhållandena inom denna industri förtrogen person.
Av 286 kände verkmästare och fabriksledare, som 1911 voro anställda vid mera betydande
textila fabriker i riket, voro 168 svenskar, 106 tyskar (österrikare och schweizare)
och 12 engelsmän eller 58,7 procent svenskar och 41,» procent utländingar. Även
på förmansstadiet är antalet utländingar betydande.
Den ekonomiska betydelsen av dessa förhållanden torde vara uppenbar, om man
besinnar, vilka utmärkta förbindelser utlandets försäljare av textila råvaror, färger,
appreturmedel och textila maskiner erhålla med vår textilindustri, därigenom att
ledningen av densamma till så stor del ligger i händerna på utländingar.
Orsaken till de förhållanden, som här påpekats, är uppenbarligen till stor del
att söka däri, att vårt land ännu helt och hållet saknar fackundervisning för många industriella
områden, och att den fackundervisning, våra skolor erbjuda, på grund av
skolornas allt för svaga utrustning och otidsenliga organisation icke motsvarar den
nutida industriens krav.
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
33
Det må därför icke förvåna, att yrkandena på åtgärder för den lägre tekniska
undervisningens främjande och utveckling under de senare åren allt oftare framträtt.
Redan vid nordiska teknikermötet i Stockholm 1897 var spörsmålet om yrkesskolornas
och de tekniska elementarskolornas omorganisation föremål för överläggningar.
Med avseende på de lägre tekniska yrkesskolorna framhölls bland annat, att
undervisningen i dem borde ordnas på två avdelningar, en för alla skolor och alla lärjungar
gemensam grundläggande avdelning och en tillämpningsavdelning med olikartad
undervisning allt efter ortliga förhållanden och lärjungarnas olika yrken och kön.
Under dikussionen om de tekniska elementarskolorna uttalades önskvärdheten
av, att minimiåldern för inträde vid skolorna höjdes till 15 år, att ett års praktisk verksamhet
helst på mekanisk verkstad borde fordras för inträde vid skolorna, och att
lärjungarna efter avslutandet av den obligatoriska treåriga lärokursen borde erhålla
tillfälle att, därest de så önskade, under ytterligare ett år idka mera speciella fackstudier
i teknologiens viktigare delar såsom elektroteknik, pappersteknik och färgkonstens
teknik ävensom i speciella delar av maskinläran med dithörande ritning.
Å andra sidan framhölls av olika talare, dels att den treåriga lärokursen vore tillräcklig,
dels att den för alla lärjungar borde utsträckas till fyra år.
Mötet beslöt att uttala önskvärdheten av, att kungl. maj: t tillsatte en kommitté
av sakkunniga män för att med hänsyn till den vunna erfarenheten vid de tekniska
elementarskolorna utarbeta förslag till deras tidsenliga utveckling och till övriga behövliga
förändringar i deras organisation.
Åsikten att de tekniska elementarskolornas lärokurser borde förlängas till fyra
år framfördes sedermera till kungl. maj: t i en underdånig framställning av den 11
november 1897 från styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö. Framställningen
vann icke understöd av övriga tekniska elementarskolors styrelser och har icke föranlett
någon kungl. maj: ts åtgärd.
Även vid fjärde allmänna teknikermötet i Norrköping 1906 var den lägre tekniska
undervisningen föremål för överläggningar inom mötets sektion för teknisk undervisning.
Diskussionen sammanfattades av sektionens ordförande i följande uttalanden:
att vårt lands elementära tekniska undervisningsanstalter, såsom tekniska
elementarskolor, tekniska söndags- och aftonskolor m. fl. skolor, med sin nuvarande
organisation icke förmådde på ett tillfredsställande sätt fylla industriens behov
av dugliga förmän och verkmästare;
att denna brist på dugligt arbetsbefäl vid våra verkstäder och fabriker var i hög
grad hinderlig för vår industris utveckling och hämmade dess konkurrensförmåga;
I 3
Äldre, reformförslå//.
Nordiska teknikermötet
i
Stockholm
1897.
Förslag till
förlängning
av lärokurserna
vid de
tekniska elementarskolorna.
Fjärde allmänna
leknikermötet
i
Norrköping.
34
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Sveriges kantverksorganisntions
framställningar.
att därför en grundlig omorganisation av det elementära tekniska undervisningsväsendet
i vårt land snarast möjligt borde komma till stånd;
att denna omorganisation borde gå ut på att åstadkomma en större specialisering
av undervisningen, så att den vid varje särskild skola och vid varje avdelning inom
de olika skolorna, så vitt möjligt vore, koncentrerades till ett enda huvudfack med
uteslutande av sådana biämnen av allmänbildande art, som icke vore oundgängligen
nödvändiga för elevernas kommande verksamhet;
att för inträde i dessa fackskolor i regel borde erfordras en längre tids praktisk
verksamhet i mekanisk verkstad eller annat tekniskt yrke;
att inträdesfordringarna borde ställas så, att begåvade ynglingar, som genomgått
folkskola med dess överbyggnader och visat håg och fallenhet för industriell verksamhet,
måtte kunna vinna inträde utan större uppoffringar av tid och penningar;
att en fackskola för elementär undervisning i elektroteknik vore av behovet i
hög grad påkallad;
att på sådana orter, där industrier av visst slag vore koncentrerade, och av staten
understödda aftonskolor funnes inrättade, dessa borde reformeras därhän, att arbetare
och lärlingar kunde erhålla en lämplig utbildning, utan att deras yrkesverksamhet
behövde avbrytas;
att regeringen måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av en tidsenlig omorganisation
av den elementära tekniska undervisningen i vårt land, och att en kommitté
av sakkunniga för frågans utredande snarast möjligt måtte tillsättas.
Sektionen beslöt att i huvudsaklig anslutning till den gjorda sammanfattningen
av diskussionen uttala, att den ansåg önskvärt, att den tekniska undervisningen så
ordnades, att lärjungarnas behov av fackkunskaper bättre än hittills bleve tillgodosett,
och att därvid särskilt hänsyn borde tagas till behovet av fackundervisning i elektroteknik
och undervisning för utbildning av verkmästare. Detta beslut biträddes även
av teknikermötet i dess helhet.
Slutligen må här anföras, att Sveriges hantverksorganisation, som i främsta
rummet intresserar sig för hantverkets och den mindre industriens främjande, såväl
på offentliga möten som i flera underdåniga framställningar till kungl. maj: t, av vilka
tre, en av den 7 september 1906, en av den 11 maj 1908 och en av den 22 november 190&
på nådigste befallning remitterats till kommittén, påyrkat åtgärder för undervisningens
höjande dels genom ökade statsanslag till de lägre tekniska yrkesskolorna^
dels genom inrättande av praktiska tillämpningskurser vid samma skolor, dels ock
genom tillsättandet av en särskild överstyrelse för rikets lägre tekniska skolor och
anordnandet av kurser för utbildning av lärare för de tekniska yrkesskolorna.
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
35
Alla dessa uttalanden visa nogsamt, att allmänna meningen är enig därom, att
vårt lägre tekniska undervisningsväsende för närvarande icke är ordnat på ett tillfredsställande
sätt. De visa även, att bristerna icke uteslutande äro att söka i otillräckliga
anslag och ett otillräckligt antal skolor utan även däri, att skolornas nuvarande
organisation icke motsvarar tidens fordringar.
I det följande skall kommittén söka påvisa de brister i organisationen av det lägre
tekniska undervisningsväsendet i riket, som enligt dess förmenande i främsta rummet
äro orsaken till, att det icke på ett tillfredsställande sätt kunnat fylla sin uppgift. Därvid
följer kommittén den gruppering av skolorna, som angivits å sid. 18.
Yrkesskolorna.
Till den grupp av tekniska läroanstalter, som här för korthetens skull erhållit
den gemensamma benämningen yrkesskolor, hänföras, förutom de 66 statsunderstödda
lägre tekniska yrkesskolorna, även följande med dem till ändamål och organisation i
stort sett jämförliga skolor och skolavdelningar, nämligen slöjdföreningens i Qöteborg
skola, tekniska skolans i Stockholm afton- och söndagsskola samt dess tekniska skola
för kvinnliga lärjungar ävensom tekniska skolan i Eskilstuna.
Såsom redan nämnts, funnos vid mitten av 1800-talet i vårt land endast ett fåtal
för arbetares tekniska bildning avsedda läroanstalter. Enligt Wallmarks plan av år
1850 skulle emellertid med de tekniska elementarskolorna förenas av kommunerna
helt och hållet bekostade söndags- och aftonskolor med ändamål att bereda i arbete
eller lära anställda personer tillfälle att, så vitt deras knappa tid medgåve, inhämta
de första grunderna av en allmän teknisk bildning.
I enlighet med denna uppfattning om söndags- och aftonskolornas ändamål föreslog
Wallmark, att undervisningen i dem skulle omfatta de första grunderna av aritmetik
och geometri, linjarritning, frihandsteckning och modellering, stilskrivning samt
de första grunderna av mekaniken och naturläran.
Av den redogörelse, som 1872 års kommitté för den tekniska undervisningens
ordnande lämnar över de afton- och söndagsskolor, som vid 1870-talets början funnos
i vårt land, framgår emellertid, att undervisningen i dem fick en vida mer allmän läggning
än Wallmark föreslagit. Svenska språket, historia och geografi, aritmetik,
geometri, bokhålleri, naturlära samt linjarritning, frihandsteckning och modellering
voro de läroämnen, som vanligast förekommo i dessa skolor.
Wallmarks
förslag om
inrättandet
av söndagsoch
aftonskolor.
Förslag av
1S72 drs
kommitté.
36
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
I full överensstämmelse med Wallmark betonar 1872 års kommitté för den tekniska
undervisningens ordnande, att afton- och söndagsskolorna hade till huvudsaklig
bestämmelse att åt personer, som redan inträtt i yrkena, meddela de kunskaper, som
för dessa yrkens rätta utövning voro behövliga, och att skolornas hela organisation
och arbetssätt måste ordnas med hänsyn härtill. Sålunda borde skolorna i allmänhet
ordnas som aftonskolor. I särskilda fall och i fråga om vissa yrken, vilkas utövning
under en del av året läge nere, borde dock även dagundervisning med fördel kunna
användas, varigenom det bleve möjligt att anordna mera fullständiga kurser.
Betecknande för kommitténs uppfattning om ändamålet med skolornas undervisning
är den skärpa, varmed den i ett särskilt utlåtande av den 11 november 1875
kritiserar förhållandena vid slöjdskolan i Stockholm.
Kommittén framhöll, att undervisningen vid denna skola förrådde oklarhet och
obestämdhet i skolans grundplan. Undervisningens tyngdpunkt syntes vackla mellan
den allmänna och den tekniska bildningens områden. En betydande del av skolans
verksamhet ägnades åt sådana läi oämnen som svenska språket, skrivkonst, främmande
språk och räknekonstens enklaste grunder, vilka tillhöra andra läroverk, under
det att undervisningen i åtskilliga av de kunskapsgrenar, som borde vara huvudämnen,
icke vunnit den utveckling, som den borde äga i en så betydande teknisk arbetareskola.
Skolans undervisning i vad den avsäg lärjungarnas allmänna medborgerliga bildning
borde därför betydligt inskränkas, då den, om också gagnelig för många av skolans
lärjungar, i alla fall läge vid sidan av dess egentliga ändamål och föranledde till skadliga
avvikelser från detta. Därtill hade man så mycket större skäl, som de med folkskolorna
förbundna aftonskolorna samt borgare- och hantverksskolorna i Stockholm
erbjödo tillfälle till erhållande av undervisning i allmänna skolämnen. Slöjdskolan
borde därför icke tävla med folkskolan, utan dess undervisning borde ha ett uteslutande
tekniskt syfte.
Dessa grundsatser sökte kommittén tillämpa på de tekniska afton- och söndagsskolorna
på följande sätt.
Kommittén framhöll till en början, att det icke kunde bli tal om en för alla skolor
av detta slag gemensam undervisningsplan. Denna borde vara inskränkt eller omfattande,
allt efter tillgångar på penningemedel och lärarekrafter och i betydlig mån
rätta sig efter de lokala industrigrenarnas behov. Det gavs dock enligt kommitténs
förmenande några ämnen, nämligen frihandsteckning, linjarritning jämte geometriska
konstruktioner och beräkningar, aritmetik och skriftliga uppsatser för yrkesidkare,
vilka vore av den allmänt viktiga beskaffenhet, att de icke borde saknas i någon skolas
undervisningsplan.
Till denna enkla grundstomme borde, i den mån tillgångarna och övriga förhållanden
medgåve och påkallade, även fler eller färre av följande ämnen kunna upp
-
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
37
tagas i undervisningen, nämligen fackritning, modellering, geometri, mekanik, fysikens
och kemiens första grunder, varukännedom, verktygslära och bokföring.
Den för kvinnliga lärjungar avsedda undervisningsplanen borde omfatta ritning,
räkning, skriftliga uppsatser, bokföring, fysikens och kemiens första grunder samt
varukännedom. Däremot ansåg kommittén, att statens medverkan till upprättandet
av speciella lärokurser för kvinnliga lärjungar i teckning och komposition av mönster
icke vore påkallad, utan borde detta helt och hållet lämnas åt kommuner, föreningar
eller enskilda personer.
1 den utförliga redogörelsen för undervisningen i afton- och söndagsskolornas
olika läroämnen, som 1872 års kommitté lämnade i sitt organisationsförslag, framhölls
allt emellan, att undervisningens innehåll borde hava avseende på lärjungarnas yrken.
Vidare ansåg kommittén, att undervisningen i afton- och söndagsskolorna borde vara
frivillig i den meningen, att lärjungarna borde ha rätt att själva bestämma de läroämnen,
i vilka de ville deltaga, likväl under förutsättning, att de ägde erforderliga
förkunskaper för begagnandet av denna undervisning.
Det är otvivelaktigt, att de grundsatser med avseende på afton- och söndagsskolornas
organisation, som 1872 års kommitté uttalade, hade att uppvisa många förtjänster.
I flere avseenden hava de också varit vägledande för skolornas verksamhet,
ehuru några allmänna föreskrifter därom aldrig utfärdats.
Såsom förut framhållits har också intresset för denna skolform i synnerhet
under de sista årtiondena varit i starkt stigande. I början av 1870-talet funnos i vårt
land endast 14 skolor med c:a 2,000 lärjungar hänförliga till, vad vi numera kalla
lägre tekniska yrkesskolor. Ännu vid 1890-talets början funnos icke fler än 28 statsunderstödda
skolor av detta slag med något mer än 4,800 lärjungar. Vid början av
1900-talet hade antalet statsunderstödda skolor ökats till 33 med över 6.400 lärjungar.
Under de senaste tio åren hava ytterligare icke mindre än 33 nya skolor kommit i åtnjutande
av statsunderstöd, så att de statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolorna
år 1910 uppgingo till 66 stycken med över 10,700 lärjungar under läroåret 1909—10
Intresset för vår yrkestfhdervisning har också på många orter tagit sig uttryck
i frikostiga kommunala anslag och enskilda donationer till denna undervisnings främjande.
Sålunda har Malmö stad under åren 1894—96 och 1906—08 för en kostnad av
sammanlagt 460,500 kronor låtit uppföra präktiga skolbyggnader med tidsenlig inredning
för sin tekniska yrkesskola, vilken under år 1909 uppbar 29,200 kronor i anslag
från kommunen och vid 1907 års utgång hade fonder till ett sammanlagt belopp av
över 110,000 kronor. Likaså har slöjdföreningens i Göteborg skola inom samhället
omfattats med stor välvilja. Åt densamma har Göteborgs stad för en kostnad av
285,000 kronor uppfört egen skolbyggnad. För 1909 uppbar skolan nära 35,000 kronor
De lägre tekniska
yrkesskolornas
utveckling.
38
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Skolorna
öppna för
vem som helst.
Allmänna
skolämnen
och
grundläggan
de tekniska
läroämnen
huvudsak.
i anslag från staden, och skolans fonder uppgingo vid samma års slut till c:a 170,000
kronor. Även på många mindre orter har intresset och offervilligheten för yrkesundervisningen
tagit sig liknande uttryck.
Men icke förty måste kommittén på grund av sina undersökningar över våra
yrkesskolors nuvarande tillstånd uttala, att det stora flertalet av dem både med hänsyn
till skolornas inre organisation och de yttre betingelserna för deras verksamhet arbeta
under mindre gynnsamma förhållanden.
Sålunda hava våra lägre tekniska yrkesskolor i regel icke fasthållit vid den av såväl
Wallmark som 1872 års kommitté uttalade grundsatsen, att skolorna voro avsedda för
personer, som redan inträtt i yrkena. I några få av de lägre tekniska yrkesskolornas
stadgar är skolornas ändamål angivet i ungefär samma ordalag, som 1872 års kommitté
använde. Vanligare är dock bestämmelsen, att skolan »företrädesvis» är avsedd för
personer, som vunnit anställning i yrke, men i allmänhet förekomma numera inga som
helst föreskrifter om, att anställning i yrke utgör villkor för tillträde till skolorna.
Av de lägre tekniska yrkesskolornas lärjungar under år 1907 voro endast två tredjedelar
anställda i yrken. I slöjdföreningens i Göteborg skola, tekniska afton- och
söndagsskolorna i Stockholm och Eskilstuna är däremot antalet i yrke anställda
lärjungar relativt taget något större. Av de kvinnliga lärjungarna är det i allmänhet
endast få, som vid sitt inträde i skolorna kunna uppgiva, att de vunnit anställning i yrke.
Våra yrkesskolor stå sålunda i regel öppna för vem som helst, som vill begagna
sig av deras undervisning, så långt utrymme och lärarekrafter räcka till.
Det torde icke vara tvivel underkastat, att denna oklarhet med avseende på
yrkesskolornas uppgift i väsentlig män bidragit därtill, att mot flertalet av dem ännu
i dag kan riktas samma anmärkning, som 1872 års kommitté riktade mot slöjdskolan
i Stockholm, eller att undervisningens tyngdpunkt vacklar mellan den allmänna och
den tekniska bildningens områden.
Redan i det undervisningsprogram, som 1872 års- kommitté uppställde för de
tekniska afton- och söndagsskolorna, kom skolornas uppgift att meddela en verklig
yrkesbildning endast i ringa grad till uttryck. Det är påtagligt, att för 1872 års kommitté
liksom för Wallmark den allmänna tekniska bildningen utgjorde huvudsak. Att
den följande utvecklingen icke avhjälpt utan snarare skärpt denna svaghet i skolornas
undervisningsprogram framgår av ett studium av våra nuvarande yrkesskolors läroplaner.
På sätt närmare angives i del II sid. 49 har kommittén beräknat det ungefärliga
antalet deltagare i de lägre tekniska yrkesskolornas viktigare läroämnen under år 1907.
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
39
De olika läroämnenas benämning vid olika skolor, deras innebörd och omfattning
angives närmare i tabellen del II sid. 76—77.
De manliga lärjungarna, som under vårterminen 1907 utgjorde 5,273 och under
höstterminen samma år 5,509, begagnade företrädesvis undervisningen i läroämnena:
matematik .................. |
............ med |
vår 2,836 |
höst 2,895 lärjungar |
|
linjarritning.................. |
............ » |
1,922 |
1,965 |
|
frihandsteckning ............ |
............ » |
1,739 |
1,822 |
» |
välskrivning ................ |
............ » |
1,413 |
1,536 |
|
svenska språket ............ |
............ » |
1,207 |
1,249 |
» |
bokföring .................. |
............. » |
860 |
890 |
|
fackritning1) ................ |
............ » |
879 |
790 |
|
fackteckning2) .............. |
............ » |
641 |
577 |
» |
målning .................... |
............ » |
267 |
183 |
|
tyska språket ................ |
........... » |
220 |
220 |
» |
textning .................... |
............ » |
215 |
212 |
|
fysik ........................ |
............ » |
152 |
143 |
» |
modellering.................. |
............ » |
131 |
152 |
» |
elektroteknik ................ |
............ » |
135 |
107 |
» |
engelska .................... |
............ » |
82 |
64 |
» |
De kvinnliga lärjungarna, som under vårterminen 1907 utgjorde 2,021 och under
höstterminen samma år 2,266, begagnade företrädesvis undervisningen i läroämnena:
matematik ................. |
............. med |
vår 1,144 |
höst 1,292 lärjungar |
|
välskrivning ............... |
............. » |
983 |
1,121 |
» |
bokföring ................. |
............. » |
909 |
977 |
» |
svenska språket ............. |
............. » |
894 |
939 |
» |
frihandsteckning............. |
............. » |
580 |
615 |
» |
fackteckning ............... |
............. » |
256 |
229 |
» |
tyska ....................... |
............. » |
155 |
206 |
» |
modellering................. |
............. » |
104 |
120 |
» |
textning ................... |
............. » |
137 |
78 |
» |
målning ................... |
............. » |
113 |
64 |
» |
engelska ................... |
............. » |
67 |
97 |
|
linjarritning................. |
............. » |
70 |
46 |
Av de manliga lärjungarna deltaga sålunda något mer än hälften i undervisningen
i matematik, något mer än en tredjedel i undervisningen i linjarritning och frihands
-
*) Med fackritning förstås linjarritningeus tillämpning på yrkesritningen.
*) Med fackteckning förstås frihandsteckningens tillämpning på yrkesritningen.
40
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
teckning, något mer än en fjärdedel i välskrivning och något mindre än en fjärdedel
i svenska språket.
Dessa fem läroämnen utgöra tydligen huvudämnena för de manliga lärjungarna.
De kunna dock icke betraktas såsom yrkesundervisningens slutmål. De äro i själva
verket endast att anse såsom grundläggande läroämnen för den egentliga yrkesundervisningen.
Och då måste det förefalla synnerligen anmärkningsvärt, huru ringa
antal lärjungar de praktiska tillämpningsämnena eller de egentliga fackämnena förmå
samla. Mindre än en sjättedel av lärjungarna deltaga i de för all yrkesundervisning så
betydelsefulla läroämnena fackritning och fackteckning. Knappast hälften av dem,
som deltaga i den förberedande ritundervisningen, linjarritning och frihandsteckning,
få någon verklig nytta av denna undervisning, då de icke fortsätta med dessa läroämnens
praktiska tillämpningar på utförande av ritningar, som falla inom området
för lärjungarnas speciella yrken.
Inom tekniska skolans i Stockholm afton- och söndagsskola framträda liknande
förhållanden på ett synnerligen slående sätt (Jfr del II sid. 185).
De läroämnen, som mest tilltala de lägre tekniska yrkesskolornas kvinnliga
lärjungar äro matematik, välskrivning, bokföring och svenska språket, av vilka läroämnen
vart och ett drager till sig ungefär hälften eller något mindre av skolornas
samtliga kvinnliga lärjungar. Först i femte och sjätte rummen komma frihandsteckning
och dess praktiska tillämpning, fackteckning. Det förra ämnet samlar dock knappast
mer än en fjärdedel och det senare knappast en åttondel av hela antalet kvinnliga
lärjungar.
Att bokföringen fått en så framskjuten plats i de lägre tekniska yrkesskolorna och
i synnerhet i deras kvinnliga avdelningar har sin grund däri, att yrkesskolorna ofta
även få göra tjänst som lägre handelsskolor.
I de lägre tekniska yrkesskolorna intaga sålunda allmänna skolämnen och de
grundläggande tekniska läroämnena en mycket framskjuten plats på bekostnad av de
egentliga fackämnena. Särskilt i skolornas kvinnliga avdelningar blir detta förhållande
synnerligen påtagligt.
Undervis
ningunetoder.
Matematik.
«
Än mer framträdande blir yrkesskolornas karaktär av allmänna eller allmänt
tekniska läroanstalter, om man med kännedom om använda undervisningsmetoder
efter skolornas läroplaner studerar undervisningens innehåll i de läroämnen, som
vanligast förekomma vid våra yrkesskolor.
Sålunda har undervisningen i matematik i regel samma innehåll, som i våra läroanstalter
för allmän bildning. Lärjungarnas olika ståndpunkt och friheten i deras
skolgång gör en ordnad klassundervisning omöjlig. I många om icke flertalet skolor
bedrives därför undervisningen i matematik på det sättet, att lärjungarna efter en för
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
41
folkskolan eller något högre skolstadium avsedd räknebok på egen hand få räkna så
långt var och en hinner och önskar, varvid lärarens handledning helt naturligt måste
inskränkas till några anvisningar då och då, när lärjungarnas förmåga att reda sig
själva tryter. Att under sådana förhållanden några direkta tillämpningar på lärjungarnas
yrken endast undantagsvis kunna förekomma, är lätt att inse.
Om undervisningen i svenska språket meddelar numera ett stort antal skolor i sina
årsredogörelser, att den omfattar uppsatsskrivning med praktiskt innehåll, såsom uppsättning
av brev, annonser, räkningar, fullmakter, kvittenser, skuld- och borgensförbindelser
m. m., men dessutom ägnas tydligen mycken tid åt rättskrivnings- och interpunktionsövningar,
formlära och satslära, önskligt vore, att den förra delen av undervisningen
kunde utvidgas på bekostnad av den senare, och att särskilt skrivövningarna,
i högre grad än hittills varit förhållandet, kunde ägnas åt uppsatser, som beröra lärjungarnas
speciella yrken såsom beskrivningar över arbetsmetoder, redogörelser för
utförda arbeten m. m.
Under välskrivningen, som vid de flesta av våra yrkesskolor spelar en framstående
roll, nedlägges i regel allt för mycket arbete på skrivöningar efter förskrift
i enlighet med vanlig skolmetod, men däremot finner man endast undantagsvis tilllämpningsövningar,
som direkt gå ut på att bibringa lärjungarna en rask och driven
men ändock fullt redig handstil.
Undervisningen i yrkesskolornas viktigaste läroämne på det förberedande stadiet,
nämligen linjarritning med geometrisk konstruktionsritning och beskrivande geometri,
har vid skolorna i större eller mindre utsträckning följande innehåll: övningar i ritinstrumentens
användning; plana geometriska konstruktioner; skalor; uppritning
av kroklinjer, såsom ellips, parabel, hyperbel m. fl; projektionslärans allmänna grunder,
projektioner av plansidiga figurer; skärningar och utbredningar; runda kroppar, cylindrar,
koner, kroppar begränsade av rotationsytor, deras projektioner och skärningar
med plan och sinsemellan; buktiga ytors utbredning; skruvlinjer; skugglära; plansidingars
skuggor på projektionsplanen och andra plan; skuggor på och av andra
kroppar. Därtill kommer ofta en mer eller mindre utförlig kurs i perspektivlära och
perspektivritning.
Någon gång angives i läroplanerna, att vid linjarritning användas modeller tillhörande
lärjungarnas yrken, och i så fall kan denna undervisning otvivelaktigt både
göras lättfattlig och även bli av direkt nytta för lärjungens yrkesutövning. I de allra
flesta fall sakna dock skolorna sådana modellsamlingar, att lärjungarna få tillämpa
dessa övningar på föremål, som tillhöra deras yrken. Undervisningen i linjarritning
med geometriska konstruktioner och beskrivande geometri får därför i våra yrkesskolor
i allmänhet en mycket abstrakt teoretisk karaktär, som gör den svårfattlig och
betungande för lärjungarna
Svenska
språket.
Välskrivning.
Linjarritning
med beskrivande
geometri.
42
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Fritta udntf
ritning
Bokföring.
(Bl iga larv
ämnen.
Även frihandsteckningen övas i yrkesskolorna efter ungefär samma metoder
som vid de allmänna läroverken med ingen eller ringa direkt tillämpning på lärjungarnas
yrken.
Anmärkningar av enahanda slag kunna även riktas mot undervisningen i ett annat
av yrkesskolornas vanligaste och även viktigaste läroämnen, nämligen bokföring.
Då yrkesskolorna, såsom förut nämnts, även få göra tjänst som lägre handelsskolor,
och det i allmänhet icke är möjligt att anordna särskilda kurser i bokföring för yrkesidkare
och för dem, som äro anställda i handel, kommer undervisningen i detta läroämne
i regel att inskränka sig till bokföringens allmännaste grunder. Att utan vidare
tillämpa denna undervisning på bokföringen vid ett hantverk eller mindre fabriksanläggning,
torde icke alltid falla sig så lätt. Även här vore en större specialisering och
en mera i detalj gående tillämpning av undervisningen på de särskilda yrkena önskvärd.
Förutom de läroämnen, för vilka här ovan en närmare redogörelse lämnats,
förekomma vid våra yrkesskolor ytterligare ett stort antal undervisningsämnen.
Den i de! II sid. 76 intagna fullständiga förteckningen över de lägre tekniska yrkesskolornas
olika läroämnen upptager mer än 100 olika namn, varvid dock förekommer,
att ett och samma läroämne benämnes med olika namn vid olika skolor, eller att
skilda delai av i stort sett samma ämne uppträda med särskilda namn.
Av dessa läroämnen är det många, såsom t. ex. olika slag av fackritning och
fackteckning, mekanik, maskinlära och elektroteknik samt även i vissa fall fysik och
kemi, som ha stor teknisk betydelse och därför ha sin givna plats i nästan varje yrkesskolas
läroplan. Att undervisning i främmande språk någon gång förekommer, torde
också kunna försvaras därmed, att våra yrkesskolor även äro handelsskolor, och att
många arbetare, i synnerhet från våra sydliga provinser, resa till utlandet för att
fullborda sin yrkesutbildning.
Men dessutom meddela våra yrkesskolor undervisning i många läroämnen, i
synnerhet sådana med i viss mån konstnärlig eller konstindustriell riktning såsom
t. ex. akvarell- och pastellmålning, konstsömnad, mönsterritning, ciselering och metalldrivning,
läderplastik, träsnideri m. m., utan att detta i ringaste mån betingas av
de industriella förhållandena å de orter, där skolorna äro belägna, eller av hänsyn till
lärjungarnas yrken.
I synnerhet tycks man på detta sätt vilja tillfredsställa den del av skolornas
kvinnliga publik, som, utan att eftersträva en verklig yrkesutbildning, deltager i undervisningen
endast för att vinna lämplig sysselsättning eller för att vidga sin allmänna
bildning.
Ett närmare studium av förhållandena vid våra yrkesskolor ger vid handen, att
de vid sidan av sin undervisning i allmänna och tekniska ämnen ha att fylla de mest
skiftande bildningsbehov.
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
43
Då skolornas lärjungar endast till två tredjedelar utgöras av personer, som
vunnit anställning i yrken, och en väsentlig del av skolornas undervisning ägnas
åt allmänna skolämnen och åt sådana ämnen, som ligga utanför skolornas egentliga
uppgift, torde man utan överdrift kunna påstå, att i genomsnitt knappast mer än
hälften av skolornas arbete ägnas åt meddelandet av sådana kunskaper, som äro
erforderliga för den rätta utövningen av lärjungarnas yrken. Våra yrkesskolor äro
i minst lika hög grad allmänna fortsättningsskolor till folkskolorna som verkliga yrkesskolor.
Detta förhållande torde i icke oväsentlig mån kunna tillskrivas den förut påpekade
oklarheten om skolornas egentliga bestämmelse. Då skolorna stå öppna för
vem som helst, och skolstyrelserna haft så gott som obegränsad frihet i valet av läroämnen,
har man för att tillmötesgå så mångas önskningar och behov som möjligt infört
det ena läroämnet efter det andra, så att skolornas egentliga uppgift allt mer skjutits
åt sidan.
Därtill har också utan tvivel i hög grad bidragit, att vi ännu nästan fullständigt
sakna tidsenligt ordnade fortsättningsskolor till folkskolorna. De yrkesarbetare, som
besöka våra yrkesskolor, hava i allmänhet först sedan de varit ute i praktiskt arbete
åtskilliga år kommit till insikt om, att tekniska kunskaper kunna vara dem till nytta.
Under de år, som förflutit, sedan de lämnade folkskolan, hava emellertid, såsom erfarenhet
nogsamt visat, de i folkskolan förvärvade kunskaperna i regel till stor del
gått förlorade. Det måste då bli yrkesskolornas första uppgift att uppfriska och något
utvidga lärjungarnas kunskaper i de rena folkskoleämnena. framför allt i svenska
språket, skrivning och räkning, och sålunda har det icke kunnat undvikas, att yrkesskolorna
i väsentlig mån blivit reptitionsskolor till de allmänna folkskolorna, och att
undervisningen i yrkesskolorna till stor del är av samma art som i folkskolorna.
Det torde knappast kunna betvivlas, att det just är undervisningens allmänna,
i många fall rent folkskolemässiga prägel samt, såsom förut framhållits, den förberedande
ritundervisningens abstrakt teoretiska läggning, som utgör en av de allra förnämsta
orsakerna till, att våra yrkesskolor utöva så ringa dragningskraft på våra
yrkesarbetare, och att så många av dem tröttna på skolan och lämna den, innan de
vunnit något väsentligt utbyte av sin skolgång.
Skolorna i
lika hög ifrat):
allmänna
fortsättning»
skolor »om
yrkesskolor
Bristande tillgång på lämpliga lärare har helt visst också utgjort ett viktigt hinder Brist på
för vår yrkesundervisnings utveckling i praktisk riktning. Några kompetensfordringar lämpliga
för lärarna vid våra yrkesskolor finnas icke uppställda och hava heller knappast lärare.
kunnat uppställas, då ingen annan åtgärd för utbildning av lärare för dessa skolor
vidtagits, än att den högre konstindustriella skolan i Stockholm bland annat fått till
uppgift att meddela undervisning åt personer, som vilja utbilda sig till lärare i teckning,
välskrivning och modellering vid elementära tekniska läroverk.
44
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Av 477 lärare, som under hösten 1909 hade anställning vid våra lägre tekniska
yrkesskolor, voro
115 |
St. |
eller 24,i |
procent folkskolelärare, |
||
71 |
» |
» |
14,9 |
» |
lärare vid allmänna läroverk, |
15 |
» |
» |
3,2 |
» |
lärare vid tekniska läroverk, |
35 |
» |
7,. |
» |
teckningslärare, |
|
118 |
» |
» |
24,7 |
» |
personer anställda i industri och hantverk, |
53 |
» |
ll.i |
» |
kvinnliga lärare, |
|
70 |
» |
» |
14,6 |
» |
andra personer. |
Av |
de kvinnliga |
lärarna |
voro 3 folkskolelärarinnor och 11 teckningslärarinnor, |
utexaminerade från högre konstindustriella skolan i Stockholm.
I det allra närmaste en fjärdedel av lärarna vid våra lägre tekniska yrkesskolor
utgöras sålunda av folkskolelärare. Lägges härtill antalet av de lärare, som tillika
äro anställda vid allmänna läroverk, uppgår hela antalet vid allmänna bildningsanstalter
anställda lärare, som användas vid våra lägre tekniska yrkesskolor i det allra
närmaste till 40 procent av dessa skolors lärarekår. Att detta förhållande väsentligt
bidragit därtill, att allmänna skolämnen fått en så övervägande plats på våra yrkesskolors
läroplaner, och att de allmänna bildningsanstalternas lärometoder överflyttats
till yrkesskolorna med ringa eller ingen hänsyn till dessa skolors särskilda uppgift,
torde icke betvivlas. Man kan givetvis icke begära, att dessa lärare, som utbildats för
skolor med helt andra ändamål, skola äga förutsättningar att på ett tillfredsställande
sätt meddela en undervisning, som kräver direkta tillämpningar på de industriella
yrkena.
De enda, som fått någon särskild utbildning för lärarekallet vid yrkesskolorna
äro teckningslärarna. Dessa utgöra dock — de It kvinnliga teckningslärarinnorna
inberäknade — icke fler än 46 eller mindre än 10 procent av hela antalet lärare.
De läroämnen, vari dessa åtnjutit undervisning vid den högre konstindustriella skolan
i Stockholm, äro högre konstindustriell fackteckning, läran om konststilarna,
figurteckning, dekorationsmålning, ornaments- och figurmodellering, gipsgjutning, träskärning,
geometrisk konstruktionsritning, frihandsteckning och välskrivning jämte
metodik samt som extra läroämnen mönsterritning, formanatomi och konstsömnad.
Om också deras utbildning för teckningslärarekallet kan vara god, är det dock lätt
att inse, att man icke heller av dessa lärare kan fordra en högre grad av kompetens
för eu i praktisk riktning ledd yrkesundervisning.
Bättre förutsättning att leda undervisningen i en verkligt praktisk riktning hava
de lärare, som utgöras av personer med anställning i industriens tjänst. På grund av
deras praktiska verksamhet kan man hos dem förutsätta förmåga att bedöma, vilka
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
45
tekniska kunskaper en arbetare har behov av, och då de dessutom i allmänhet utgöras
av personer, som genomgått något av våra tekniska läroverk, torde de också i regel
kunna anses besitta en god teoretisk kompetens för sin lärareverksamhet. De små
avlöningar och den föga trygga ekonomiska ställning, våra yrkesskolor kunna erbjuda
sina lärare, gör det dock för närvarande mycket svårt att intressera personer med
god teknisk bildning och praktisk industriell erfarenhet att ägna sig åt yrkeslärarekallet
En
väsentlig svårighet, varmed våra yrkesskolor för närvarande ha att kämpa, Bnat vä
ligger också i bristen på lämpliga lokaler. Endast ett tiotal av våra lägre tekniska tomp iga
Lokaler.
yrkesskolor förfogade under år 1908 över egna lokaler, av vilka dock endast mindretalet
blivit uppfört för sitt nuvarande ändamål. Många av skolorna äro inrymda
i tillfälligtvis lediga lokaler såsom gamla läroverksbyggnader, småskog- och folkskolehus
eller boningshus, som av kommunerna ställts till skolornas förfogande, och
antingen icke alls eller endast nödtorftigt iordningställts för sitt nuvarande ändamål.
Man saknas därför mycket ofta den ändamålsenlighet i lokalernas anordning och utrustning
samt den prydlighet och snygghet, som äro oundgängliga för lärarnas och
lärjungarnas trevnad och för upprätthållande av god ordning inom skolan.
De skolor, som fått åt sig upplåtna lärosalar i andra skolors lokaler under de tider
av dagen, då dessa icke användas av skolornas egna lärjungar, ha ofta att kämpa med
den svårigheten, att skolornas inredning med bord och bänkar, som är avsedd för
barn i skolåldern, icke lämpar sig för yrkesskolornas äldre och mer utvuxna lärjungar.
I allmänhet kan sägas, att våra yrkesskolor för närvarande äro mycket ogynnsamt
ställda med hänsyn till undervisningslokaler.
Likaledes är skolornas utrustning med undervisningsmateriell synnerligen knapp. Brist på, unSärskilt
anmärkningsvärd är saknaden av lämpliga modeller för ritundervisningen, dervisnings
hämtade från olika industriella områden. materiell
Bristen på lämpliga lokaler och en tidsenlig utrustning med undervisnings- otiilräcklina
materiell beror i väsentlig mån därpå, att de resurser, varöver skolorna förfoga i medel.
form av statsanslag eller kommunala bidrag, varit otillräckliga. Av den jämförelse
mellan statsanslagen, vilka kunna uppgå till högst samma belopp som kommunernas
kontanta bidrag, och de i skolornas utgiftsstater beräknade kommunala bidragen och
totala omkostnaderna, som lämnats i del II sid. 37, framgår, att statens anslag under
de senare åren väsentligt understigit de belopp, som skolorna begärt, och att det
i genomsnitt uppgått till mindre än hälften av de belopp, som skolorna kunnat påräkna
från kommunerna, och till mindre än en fjärdedel av skolornas totala utgifter.
Otillräcklig
inspektion.
46
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Även inspektionen över våra yrkesskolor har hittills varit alldeles otillräcklig
iör att utöva någon verklig ledning av och kontroll över dessa skolors utveckling och
verksamhet. 1872 års kommitté föreslog, att såväl de tekniska afton- och söndagsskolorna
som de tekniska elementarskolorna skulle ställas under ledning av en särskild
överstyrelse i Stockholm. Detta förslag föranledde dock till ingen åtgärd.
En kommitté, som 1877 tillsattes för att uppgöra förslag till undervisningsplaner för
de tekniska aiton- och söndagsskolorna, fick sedan under en följd av år i uppdrag att
uppgöra förslag till statsanslagets fördelning mellan skolorna, och en av denna kommittés
medlemmar erhöll årligen särskilt förordnande att inspektera skolorna. Från och
med 1886 anförtroddes båda dessa uppdrag åt den förre inspektören ensam. Sedan år
1892 har kungl. maj: t årligen uppdragit åt tekniska skolans i Stockholm styrelse
att avgiva förslag till statsanslagets fördelning och åt nämnda skolas föreståndare
att inspektera skolorna. Inspektionsuppdraget har dock icke uteslutande omfattat
yrkesskolorna, utan inspektören har dessutom samtidigt erhållit uppdrag att besöka
allmänna läroverk, folkskolelärareseminarier och tekniska elementarskolor för att
vid dessa läroanstalter taga kännedom om undervisningen i teckning samt meddela
råd och anvisningar rörande anskaffande av lämplig materiell och undervisningens
ändamålsenliga anordning i berörda läroämne.
Om man besinnar inspektionsuppdragets omfattning, och att det lämnats åt en
person, som samtidigt beklädde en så krävande post som föreståndarebefattningen
vid tekniska skolan i Stockholm, samt att hela arvodet för inspektionen och utredningarna
angående statsanslagets fördelning bland yrkesskolorna, förutom reseoch
traktamentsersättningar, under de senare åren utgått med ett belopp av endast
900 kronor årligen, är det lätt att inse, att den inspektion, som kommit våra yrkesskolor
till del, icke kunnat vara tillfyllestgörande.
Rektor Adler, som allt sedan 1892 och till sin 1910 inträffade död bestritt denna
inspektion, har också vid flere tillfällen inom kommittén framhållit inspektionens
otillräcklighet.
Bristen på enhetlig och planmässig ledning av våra yrkesskolor har även på
ett synnerligen påtagligt sätt framträtt under de utredningar, kommittén haft
att utföra. Någon samlad statistik, som visar våra yrkesskolors utveckling under en
följd av år, finnes icke. De årsredogörelser, som de flesta yrkesskolor utgiva av trycket,
ehuru de därtill icke hava någon skyldighet, äro så olikformigt uppställda, att
utav dem icke kunna erhållas med varandra jämförbara uppgifter om lärjungarnas
yrken och ålder, om regelbundenheten i deras skolgång, om antalet undervisningstimmar
och antalet lärjungar i de olika läroämnena m. m. Att matrikelföringen är
ofullständig och olikformig framgår av de stora svårigheter, många av skolorna haft
att lämna tillförlitliga svar på de förfrågningar angående skolornas lärjungar, som
kommittén för sina utredningar behövt göra.
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket. 47
Innan kommittén avslutar sin redogörelse för vår yrkesundervisning, anser sig
kommittén böra framhålla, att den kritik, kommittén funnit sig föranlåten att rikta
mot vårt yrkesskoleväsende, icke i alla avseenden äger sin tillämpning på samtliga
skolor. Det måste rättvisligen erkännas, att många av våra yrkesskolor, som byggt
på den av 1872 års kommitté lagda grunden, på ett förtjänstfullt sätt fyllt sin uppgift.
Där ledningen varit god, och skolorna förfogat över dugliga lärare, lämpliga lokaler
och en tillfredsställande utrustning med undervisningsmateriell, hava skolorna så
småningom tillvunnit sig förtroende, sett sin lärjungekrets ökas och utan tvivel uträttat
mycket gott. Därom vittnar också det stigande intresse, varmed dessa skolor, såsom
förut framhållits, i synnerhet på sista tiden börjat omfattas av kommuner och enskilda.
Även i de fall, då betingelserna för skolornas verksamhet varit mindre gynnsamma,
torde man icke ha rätt att frånräkna skolorna en viss betydelse Med hänsyn
till den förut framhållna bristen på tidsenliga iortsättningsskolor till folkskolan har
det helt visst icke varit utan sin nytta, att yrkesskolorna kunnat erbjuda ungdomen åtminstone
någon möjlighet att underhålla och för praktiska ändamål utveckla sina
folkskolekunskaper. Även den allmänna undervisning i frihandsteckning och konstindustriella
läroämnen, som ofta med huvudsaklig uppgift »att höja smaken i hemmet»
spelar en så framskjuten roll vid många av våra yrkesskolor, är naturligtvis icke heller
i och för sig oberättigad, ehuru den enligt kommitténs förmenande ligger utanför
yrkesskolornas egentliga uppgift och i många fall visat benägenhet att skjuta denna
åt sidan.
Det måste också erkännas, att ansatser till en verklig yrkesundervisning under
senare tid på många håll framträtt, och att sålunda början till en utveckling i rätt
riktning redan kan skönjas. Såsom exempel härpå må anföras, att slöjdföreningens i
Göteborg skola vid den 1907 genomförda omorganisationen genom inrättandet avspecialkurser
för vissa yrken sökt giva undervisningen större effektivitet och en mera
yrkesmässig riktning.
Även tekniska skolan i Eskilstuna intager en särställning och närmar sig i vissa
avseenden nästa grupp eller de egentliga fackskolorna. Den består, såsom redan
förut framhållits, av två huvudavdelningar, nämligen söndags- och aftonskolan
och fackskolan för finare smides- och metallindustri. Skolans organisation och undervisning
äro noga reglerade genom av kungl. maj:t fastställda stadgar.
I söndags- och aftonskolan, där lärokursen är fördelad på två avdelningar, en lägre
och en högre, vardera med tvååriga lärokurser, hava lärjungarna enligt stadgarna
samma frihet i valet av läroämnen som i övriga yrkesskolor. Praxis har dock utbildats
därhän, att den högre avdelningens läroämnen äro obligatoriska för samtliga till
Slånga skolor
hava dock
medfört avgevärt
gagn.
Slöjdföreningens
i Göteborg
skola.
Tekniska
skolan i
Eskilstuna.
48
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
denna avdelning hörande lärjungar. Därigenom har tekniska söndags- och aftonskolans
i Eskilstuna högre avdelning utvecklats så, att den efter vad kommittén inhämtat
anses fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt.
Fackskolan för finare smides- och metallindustri skulle enligt stadfullmäktiges i
Eskilstuna framställningar om anslag till skolan ha till ändamål att tillvarataga spåren
av gångna tiders konsthantverk och leda arbetarnas smak och yrkesstudier i en riktning,
som lilläte dem att med konstnärlighet behandla materialet med iakttagande av
dess egendomligheter och de olika orneringssätt, vartill dess beskaffenhet gåve anledning.
Skolan, som för inträde endast fordrar en ålder av 14 år och folkskolekunskaper
och har treåriga kurser med 36 obligatoriska undervisningstimmar i veckan, är närmast
att anse såsom en lärlingsskola, avsedd att uppehålla en god tradition inom sådana
yrken, som syssla med konstindustrien metallbearbetning.
Om denna skola ser sig kommittén nödsakad framhålla, att de gynnsamma omdömen,
som möjligen kunna fällas om söndags- och aftonskolan, icke äro tillämpliga
på fackskolan för finare smides- och metallindustri. Det är påtagligt, att de medel,
varöver skolan hittills förfogat — ett statsanslag å 4,000 kronor och ett anslag från
Eskilstuna stad å 1,500 kronor årligen jämte lokal med uppvärmning — varit
otillräckliga för att tillförsäkra skolan lärare med kompetens att leda undervisningen
i överensstämmelse med skolans ändamål och för anskaffningen av den ingalunda
billiga undervisningsmateriell, som härför erfordras.
Men även mot skolans organisation kunna väsentliga anmärkningar göras.
Skolan meddelar undervisning i frihandsteckning med stillära, modellering, träskärning,
gravering, metallgjutning, ciselering, drivning, etsning, galvanisering, suddning,
filning och svarvning.
Alla dessa läroämnen äro enligt skolans stadgar obligatoriska för skolans ordinarie
lärjungar.
Häri ligger enligt kommitténs åsikt en stor svaghet. Det torde vara uppenbart,
att en yngling, som förut icke haft anställning i yrke, och under den treåriga lärokursen
skall syssla med alla dessa olika arter av konsthantverk, omöjligt kan hinna tillägna sig
en verklig yrkesskicklighet i något enda av dem. Det är alldeles otänkbart, att han
på detta sätt skall kunna vinna någon större färdighet i materialets konstnärliga behandling
och någon verklig erfarenhet om dess lämplighet för olika arbetsmetoder och
orneringssätt.
Skall det bli möjligt att komma därhän, måste undervisningen specialiseras.
Lärjungarna böra genast eller efter en kort gemensam lärokurs, varunder läraren
bör söka komma underfund med deras anlag, fördelas på olika yrkesavdelningar, så
att var och en huvudsakligen kommer att ägna sig åt ett enda konstindustrielit yrke.
Det lä tf re tekniska undervisningsväsendets tillstånd i rikel. 49
Skolans undervisning har hittills nästan uteslutande varit av praktisk art. För
den teoretiska undervisningen hava lärjungarna varit hänvisade till söndags- och
aftonskolan, utan att de dock haft någon skyldighet att begagna sig av denna skolas
undervisning. Följden härav har blivit den, att den teoretiska undervisningen icke
kunnat ställas i det samband med de praktiska övningarna, som önskligt vore. Sålunda
icj lärjungarna ingen undervisning om olika metallers och legeringars härkomst och
framställning samt om sambandet mellan olika metallers och metallblandningars
sammansättning, egenskaper och bearbetning.
Det måste därför betecknas som ett viktigt önskemål, att den teoretiska undervisning.
som bör utgöra underlaget för de praktiska övningarna, inordnas såsom
en obligatorisk del av lärokursen.
Slutligen anser sig kommittén böra framhålla, att skolans verkstäder åtminstone
delvis äro mycket otillfredsställande med avseende både på utrymme och utrustning.
Det torde emellertid icke vara tvivel underkastat, att skolan har ett fullt berättigat
ändamål, och att den bör kunna bidraga till höjandet av en för Eskilstuna stad och landet
i dess helhet betydelsefull industri, om den ställes under kompetent ledning, och undervisningen
ordnas i enlighet med här ovan utvecklade grundsatser.
Kommittén har därför uppgjort ett förslag till skolans omorganisation, för vilket
redogörelse lämnas längre fram.
Fackskolor.
Enligt den förut gjorda uppdelningen av de lägre tekniska läroanstalterna i riket
hänföras till fackskolor de båda bergsskolorna i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås
samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm.
Såsom förut meddelats kunna de båda bergsskolorna i Filipstad och Falun betraktas
såsom privata skolor, i det att de ägas och underhållas av brukssocieteten, som
dock därför sedan 1874 uppburit ett statsanslag på extra stat, till en början med 14,000
och sedan 1905 med 23,000 kronor årligen.
Med anledning av skolornas privata natur, och då de helt nyligen omorganiserats,
samt några önskningar om ytterligare förändringar i deras arbetssätt, så vitt kommittén
har sig bekant, icke framkommit från dem, som närmast äro intresserade av
dessa skolors verksamhet, har kommittén icke ansett sig böra ingå på en närmare
granskning av skolornas undervisning eller framlägga förslag till förändringar i deras
organisation i annan mån, än att kommittén, såsom längre fram skall visas, föreslår,
att bergsskolan i Falun utvidgas med en avdelning för utbildning av gjutmästare.
Med avseende på vävskolan i Borås anser sig kommittén här endast böra framhålla.
åt t denna skolas verksamhet på grund av de knappa tillgångar, varöver den
l i
Bergsskolorna
i Filipstad
och Falun.
Vävskolan i
Bords.
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
50
förfogat, varit allt för begränsad, så att skolan numera icke kan anses motsvara den
betydelse, textilindustrien i vårt land uppnått. Statsanslaget till skolan utgick för år
1910 med endast 5,550 kronor på extra stat, vartill kom ett bidrag från Älvsborgs läns
landsting med 3,650 kronor.
Fråga har därför uppstått om vävskolans utvidgning och omorganisation till en
mera fullständig läroanstalt för textilindustrien, och omfattande åtgärder för denna
frågas utredning hava sedan flere år tillbaka vidtagits av för saken intresserade personer
i Borås och södra delen av Älvsborgs län.
Då kommittén ansett det väckta förslaget vara synnerligen behjärtansvärt, har
komittén med ledning av den utredning, som redan utförts i Borås, utarbetat ett förslag
till vävskolans fullständiga omorganisation, varom närmare meddelanden lämnas
längre fram.
Byggnad»- Med avseende på byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i
och maskin- Stockholm må under hänvisning till den utförliga redogörelsen för dessa skolor i del 11
:md tekniska Sld* 211 har erinras darom> att den forra av dessa skolor är avsedd för arbetare inom
skolan i byggnadsyrkena, den senare för arbetare inom mekaniskt tekniska yrken, vilka önska
Stockholm, att uteslutande använda vintermånaderna till förvärvande av de kunskaper, som
erfordras för den närmaste ledningen vid dessa yrkens utövning.
Inträdesfordringarna, som för den äldsta av skolorna, nämligen byggnadsyrkesskolan,
ursprungligen endast omfattade goda folkskolekunskaper, ett halvt års praktisk
yrkesverksamhet samt någon färdighet i frihandsteckning, hava flera gånger höjts,
så att numera för inträde vid skolorna även fordras kännedom om de fyra räknesätten
i algebra med såväl hela tal som bråk och de fyra första böckerna av Euclides ävensom
färdighet i såväl linjarritning som frihandsteckning.
På grund av det stora tilloppet av inträdessökande, och då företräde lämnas dem,
som längre tid varit anställda i praktiskt arbete, vinner numera ingen inträde vid dessa
skolor med mindre än ett helt års föregående praktisk yrkesverksamhet.
Lärokurserna omfatta tre vinterhalvår om 24 veckor vartdera och 23—39 undervisningstimmar
i veckan.
Byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm äro de
av våra tekniska läroanstalter, som mest erinra om de tekniska mellanskolorna eller de
högre fackskolorna i utlandet, särskilt i Tyskland. Därigenom att deras undervisning
begränsats till ett enda industriellt område, hava de undgått många av de svårigheter,
som gjort sig gällande vid våra läroanstalter för allmän teknisk bildning och särskilt
vid våra tekniska elementarskolor. Den grundläggande teoretiska undervisningen har
kunnat begränsas, och huvudvikten läggas på den egentliga fackundervisningen. Tack
vare skolornas fordran på praktisk erfarenhet före inträdet och en fackligt ordnad
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
51
undervisning, uppnå dessa skolor, efter vad erfarenheten visat, goda resultat och hava
tydligen lyckats tillvinna sig allmänhetens förtroende. Tilloppet av inträdessökande
är numera så stort, att skolorna i brist på utrymmen och lärarekrafter årligen måste
tillbakavisa ett stort antal kompetenta inträdesssökande, och de utexaminerade lärjungarna
hava i regel lätt att erhålla förmånlig anställning inom industrien.
Med avseende på undervisningen vid dessa skolor torde därför endast mindre
jämkningar vara erforderliga. Däremot måste de lokaler, varöver skolorna för närvarande
förfoga inom tekniska skolans i Stockholm byggnad, ävensom skolornas utrustning
med undervisningsmateriell betecknas såsom otillfredsställande. Även lärarnas
ställning är så till vida otillfredsställande, att de icke hava fast anställning, och att
deras avlöningar utgå med vissa belopp för varje särskilt läroämne. Lärarebefattningarna
utgöra därför bisysslor för personer, som huvudsakligen ägna sig åt annan verksamhet
och sålunda icke kunna offra hela sitt intresse och hela sin kraft åt undervisningen.
I dessa avseenden framlägger kommittén förslag till tidsenliga förändringar.
De tekniska elementarskolorna.
Av den förut lämnade redogörelsen för de tekniska elementarskolornas uppkomst
och utveckling framgår, att de fyra äldsta skolorna av detta slag inrättades i Malmö,
Borås, Örebro och Norrköping under 1850-talet på grundvalen av en av L. J. Wallmark
■PPgiord plan, och att sedermera en femte dylik skola tillkommit i Härnösand år 1901.
I enlighet med Wallmarks plan skulle de tekniska elementarskolorna ha till ändamål
dels att giva »den lägre industriidkaren» tillfälle att inhämta »en liten, men dock,
så vitt ske kan, fullständig allmän teoretisk och praktisk bildning», dels att förbereda
för inträde vid teknologiska institutet. På grund av denna deras dubbla uppgift intogos
i de äldsta skolornas läroplaner ett stort antal allmänbildande och matematiskt naturvetenskapliga
ämnen, varemot den tekniska sidan av undervisningen endast i ringa
mån tillgodosågs.
De tekniska elementarskolornas nuvarande organisation fastställdes efter utredningar
av 1872 års kommitté för den tekniska undervisningens ordnande genom de
förnyade nådiga stadgarna av den 15 juni 1877.
Den viktigaste förändring, som därvid genomfördes, var den, att skolornas ändamål
att meddela tekniska kunskaper uttryckligen betonades. De befriades nu från uppgiften
att förbereda för högre tekniska läroanstalter, varigenom den allmänbildande
undervisningen kunde inskränkas. Därjämte föreskrevs, att undervisningen under
den senare hälften av den treåriga lärokursen i de ämnen, där sådant vore behövligt,
skulle fördelas på tre skilda fackriktningar, en mekaniskt teknisk, en kemiskt teknisk
Ändamål
enligt
Wallmark.
Omorganisation
1876.
52
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
» iså tion eu
mt;
och en byggnadsteknisk, för att därigenom en allvarligare och för olika individuella
anlag och studiesyften avpassad undervisning skulle kunna ordnas.
Utveckling De reformer i skolornas organisation, som åvägabragtes genom 1877 års förnyade
efter omorga- nådjga stadgar, inneburo utan tvivel genom den starkare betoningen av skolornas uppgift
att meddela en verklig teknisk bildning och genom principen om undervisningens
specialisering på tre olika fackavdelningar ett viktigt steg i rätt riktning. De, som
haft tillfälle att följa skolornas utveckling efter reformen på 1870-talet, kunna även
intyga, att därigenom en väsentlig förbättring i skolornas undervisning bragtes till stånd.
Tack vare den ekonomiskt mera trygga ställning, skolornas lärare samtidigt erhöllo,
ökades möjligheterna för skolorna att förvärva lärarekrafter med god kompetens
för sitt lärarekall.
Skolornas lärjungematerial har också under tidernas lopp väsentligt förbättrats.
I äldre tider var det ingalunda ovanligt, att de tekniska elementarskolorna uppfattades
som en tillflyktsort, där de av de allmänna läroverkens lärjungar, som icke hade
framgång i sina studier, kunde försöka sin lycka. I detta hänseende har dock uppfattningen
ändrats. De tekniska elementarskolorna mottaga numera så väl från de
allmänna läroverken som från det praktiska livet många energiska och begåvade lärjungar,
som med framgång tillgodogöra sig den undervisning, skolorna erbjuda.
De yttre förhållanden, varunder skolorna arbeta, hava också i synnerhet under
de senaste årtiondena väsentligen förbättrats därigenom, att kommunerna med erkännansvärd
offervillighet försett flertalet av skolorna med rymliga och tidsenliga läroverksbyggnader.
Regering och riksdag hava också tillmötesgått de krav på ökade anslag till skolornas
uppehållande, som skolstyrelserna vid upprepade tillfällen haft anledning framställa.
Det torde heller icke kunna förnekas, att de tekniska elementarskolorna haft eu
avsevärd betydelse för vår industri. Av antalet tekniker, som för närvarande äro verksamma
inom densamma, utgöra de tekniska elementarskolornas lärjungar nära en
tredjedel, och bland dem finnes många, som gjort en betydande insats i vår industris
utveckling.
Men icke för ty torde fog finnas för den uppfattningen, att dessa skolors organisation
numera icke motsvarar tidens fordringar, och att de till följd därav icke på
ett tillfredsställande sätt förmå fylla just de uppgifter, som i främsta rummet böra
tillkomma de elementära tekniska läroanstalterna.
Fackindel- Redan 1872 års kommitté uttalade den åsikten, att skillnaden mellan de särskilda
ningen ofull- iackkurserna vid de tekniska elementarskolorna icke borde göras större, än behovet
ständig. av en allvarlig elementär fackbildning påkallade. Föreskrifterna i 1877 års stadgar
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
53
angående fackindelningen äro också rätt svävande. Där heter det endast, att undervisningen
»i de ämnen, där sådant är behövligt», bör meddelas särskilt åt de olika
avdelningarnas lärjungar. Några bestämda gränser mellan de olika fackavdelningarna
blevo aldrig uppdragna. Hos skolornas lärare väckte även fackindelningen till eu
början betänkligheter. Man framhöll icke utan ett visst berättigande, att ynglingar,
som redan vid 14 års ålder vunno inträde vid de tekniska eleinentaskolorna, i allmänhet
icke kunde hava klart för sig, åt vilken art av praktisk verksamhet de i framtiden
komme att ägna sig. Valet av iackavdelning bestämdes därför i regel av helt andra
hänsyn och ofta av rena tillfälligheter. De tekniska elementarskolornas undervisning
borde därför vara lika för alla lärjungar och ha till mål att meddela de elementära
tekniska kunskaper, som vore nödiga för varje tekniker, oavsett vilken bransch han
i framtiden komme att ägna sig åt.
Under sådana förhållanden må det icke förvåna, att skillnaden mellan de olika
fackavdelningarna gjordes så liten som möjligt. Vid tekniska elementarskolan i Malmö
har sålunda särskild undervisning för de olika fackavdelningarnas lärjungar aldrig
förekommit annat än under de två sista terminerna. Även vid skolan i Örebro har
man på grund av lärarekrafternas otillräcklighet, sedan parallellavdelningar måst inrättas
vid skolan, sett sig nödsakad att framflytta uppdelningen i fackavdelningar till
sista läsåret.
Under de senaste åren har dock uppfattningen av nyttan av en mera genomförd
specialisering av undervisningen vid våra tekniska elementarskolor börjat göra sig
gällande och lett till ett så fullständigt särskiljande av de olika avdelningarnas undervisning,
som varit förenligt med stadgarnas bestämmelser och tillgängliga lärarekrafter.
Att undervisningen vid våra tekniska elementarskolor det oaktat ännu icke har
en väl genomförd facklig karaktär framgår av den detaljerade redogörelse för skolornas
undervisning, som meddelas i del II sid. 352, och särskilt av de tabeller över lärotidens
fördelning mellan de olika läroämnen, som där förekomma.
Vad som genast faller i ögonen vid granskningen av dessa tabeller är, att alla läroämnen
med undantag av kemisk teknologi och kemiska laborationer samt vid ett par
skolor även mekanisk teknologi äro gemensamma för alla lärjungar. Följden härav
har blivit den, att lärjungarnas krafter splittrats på ett stort antal olikartade läroämnen.
Förutom gymnastik och en del valfria ämnen upptaga läroplanerna vid de olika skolorna
18—21 särskilda undervisningsämnen.
Den utan tvivel riktiga grundsats, som 1872 års kommitté uttalade som motiv
för fackindelningen, att en grundligare insikt i ett iåtal kunskapsgrenar i de flesta fall
vore att föredraga framför en mångsidigare men mindre djupgående bildning, och att
en läroplan i allmänhet bör anses olämplig, om den splittrar lärjungarnas arbetskraft i
54
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Allmän teknisk
bildning
tmvudsak.
många olika riktningar, kan sålunda knappast sägas hava kommit till uttryck i de
tekniska elementarskolornas läroplaner.
Av tabellerna framgå vidare, att de allmänna, grundläggande läroämnena matematik,
fysik, kemi, mineralogi och geognosi, beskrivande geometri och linjarritning.
frihandsteckning, bokföring och svenska språket samt verkstadsarbete upptaga en
oproportionerligt stor del, omkring två tredjedelar, av lärotiden. Då härtill kommer,
att de rent tekniska läroämnena såsom t. ex. maskinlära och maskinritning, byggnadskonst
och byggnadsritning, praktisk geometri m. fl. även äro gemensamma för alla
tre fackavdelningarna, blir det endast mycket ringa tid övrig för de särskilda avdelningarnas
egentliga fackstudier. I skolornas mekaniskt tekniska avdelningar ägnas
21,o—25,6 procent eller endast omkring en fjärdedel av hela lärotiden åt avdelningens
egentliga fackämnen, mekanik, mekanisk teknologi, maskinlära och maskinritning.
Även om härtill lägges den tid, som under lärokursens senare del ägnas åt''verkstadsarbete,
vilket läroämne ju har en viss betydelse för fackutbildningen inom de mekaniska
avdelningarna, ökas härigenom procenttalen för fackämnena endast med 5—9,s procent.
I de kemiska avdelningarna ägnas 20,o—23,o procent eller föga mer än en femtedel av
lärotiden åt fackämnena kemi, kemisk teknologi och kemiska laborationer. I de byggnadstekniska
avdelningarna ägnas 16,?—24,» procent eller i genomsnitt mindre än eu
femtedel av lärotiden åt byggnadskonst och byggnadsritning.
Den av 1872 års kommitté uttalade principen, att de tekniska elementarskolorna
huvudsakligen skulle meddela de kunskaper, som på ett visst begränsat område hade
omedelbar praktisk tillämpning, har sålunda i jämförelsevis ringa grad kommit tiM
synes i de tekniska elementarskolornas läroplaner.
Orsaken till detta förhållande torde i främsta rummet böra sökas i stadgarnas
bestämmelser, att undervisningen under de tre första terminerna skall vara gemensam
för alla lärjungar och förnämligast omfatta de läroämnen, som för de tekniska studierna
äro grundläggande. Följden härav har blivit den, att omfattningen av lärokurserna
i de gemensamma, grundläggande läroämnena måst bestämmas med hänsyn till den
fackavdelning, som i detta hänseende har de största kraven. Den gemensamma undervisningen
i matematik har måst ordnas med hänsyn till de mekaniskt tekniska fackstudierna,
den grundläggande undervisningen i kemi med hänsyn till de kemiska fackstudierna
och den förberedande undervisningen i beskrivande geometri, linjarritning
och frihandsteckning med hänsyn till de mekaniskt tekniska och byggnadstekniska
avdelningarnas omfattande lärokurser i maskinritning och byggnadsritning.
En lärjunge, som vill ägna sig åt kemiska fackstudier vid en teknisk elementarskola,
måste sålunda genomgå i det närmaste samma omfattande och krävande lärokurs
i matematik, som fordras för studiet av mekanik och maskinlära inom de meka
-
Del letare tekniska undervisningsväsendets tillstånd i rike!.
55
niska avdelningarna, under det att han för sina kemiska fackstudier endast obetydligt
skulle behöva utvidga de kunskaper i matematik, som fordras för inträdesprovet. Åt
de olika ritämnena får han under sin skolkurs ägna t. o. m. mera tid än åt sina kemiska
studier.
Å andra sidan inäste de lärjungar, som ämna genomgå de byggnadstekniska eller
mekaniskt tekniska avdelningarna, och för vilka kemiundervisningen endast har betydelse
såsom underlag för materialläran och förbränningsläran samt i någon mån även
för de elektrotekniska studierna, genomgå en lärokurs i kemi, som med hänsyn till den
kemiska fackavdelningens behov måste givas en sådan omfattning, att den blir grundläggande
för den kemiska analysen och de kemiskt teknologiska studierna.
Det är tydligt, att i de tekniska elementarskolornas organisation den allmänna
tekniska bildningen gjorts till huvudsak, under det att den tekniska fackbildningen
icke i behörig grad blivit tillgodosedd.
Mångsidigheten i våra tekniska elementarskolors undervisning och den stora
omfattningen av deras grundläggande teoretiska lärokurser medföra utan tvivel många
olägenheter. Studiekurserna bliva därigenom förlängda och fördyrade. Särskilt
måste den långa studietiden bli betungande för alla dem, som redan vunnit anställning
•. industriens tjänst och genom tekniska studier önska vinna ökade förutsättningar för
den verksamhet, åt vilken de redan ägnat sig. För dessa, som i regel utgöra de tekniska
skolornas bästa lärjungematerial, blir det ofta omöjligt att söka inträde i en
skola, som vållar ett allt för långvarigt avbrott i deras praktiska verksamhet. Lärjungarnas
intresse för studierna måste också mattas, när de märka, att en betydande del
av deras tid och krafter måste offras åt ämnen, som de inse vara av ringa betydelse
för deras kommande verksamhet och endast hindra dem att med hela sin kraft ägna
sig åt de för dem betydelsefulla fackstudierna.
Här må även iramhållas, att mångsidigheten i skolornas undervisning hittills
gjort det omöjligt att bereda tillräckligt utrymme för praktiska laborationsövningar,
vilka numera anses oundgängliga vid en tidsenligt ordnad teknisk undervisning. I
skolornas ursprungliga läroplaner finnas laborationsövningar upptagna endast i kemi
och kemisk teknologi för den kemiska fackavdelningens lärjungar. De laborationsövningar
i fysik och mekanik, som förekomma vid skolorna, hava måst inläggas på
valfria lektionstimmar utom den ordinarie timplanen.
Likaså har undervisningen i elektroteknik ännu icke fått en självständig ställning
vid någon av våra tekniska elementarskolor, utan har undervisningen i detta viktiga
läroämne måst inrymmas i den åt undervisningen i fysik anslagna lärotiden.
Lärokurserna
''långa.
Tid för laborationsövningar
saknas.
Undervisningen
i
elektroteknik
otillfredsställande.
56
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Skolorna
ej lämpade
för utbildning
av arbetsledare.
Organisation
av tekniska
mellanskolor
i utlandet.
Brist pd inspektion.
Det torde också med skäl kunna ifrågasättas, om de tekniska elementarskolorna
med sin nuvarande organisation äro ägnade att på ett tillfredsställande sätt fylla den
uppgift, som 1872 års kommitté ansåg vara dessa skolors egentliga ändamål eller att
bereda en god och ändamålsenlig utbildning av verkmästare för fabrikerna, idkaré av
de små industrigrenarna och underordnade ledare för byggnadsarbeten.
För inträde vid skolorna fordras en ålder av endast 14 år och de kunskaper i
svenska språket, matematik, historia och geografi, som motsvara lärokurserna i dessa
ämnen i 5:e eller 6 :e klasserna av våra allmänna läroverk. Numera händer det visserligen
sällan, att någon vinner inträde vid de tekniska elementarskolorna vid så unga år,
som stadgarna tillåta. Större delen av lärjungarna kommer dock till skolorna med
ingen eller en mycket ringa grad av praktisk erfarenhet om det industriella livet. Att
under sådana förhållanden en treårig lärokurs vid en teknisk elementarskola, huvudsakligen
ägnad åt allmänna teoretiska studier, icke kan giva lärjungarna några verkliga
förutsättningar för arbetsledningen vare sig i större eller mindre verkstäder eller
fabriker, torde vara påtagligt. Den statistik över vårt lands tekniker, som kommittén
insamlat, synes också bekräfta detta. Av 1,091 från de tekniska elementarskolorna
utexaminerade lärjungar, om vilkas anställning kommittén erhållit kännedom, är det
endast omkring ett hundratal eller mindre än 10 procent, som betecknats såsom förmän,
verkmästare, byggmästare eller med andra därmed jämförliga titlar, som antyda,
att de vunnit anställning som arbetsledare.
Av redogörelsen för den tekniska undervisningen i utlandet framgår, att de
tekniska elementarskolorna tillhöra en från 1870-talet härstammande skoltyp, som
numera knappast har någon motsvarighet i utlandet. Där har man allt sedan början
av 1880-talet organiserat de tekniska mellanskolorna såsom rena fackskolor. För
inträde vid dessa fordras i regel några års praktiskt yrkesarbete. Skolorna mottaga
sålunda lärjungar, som valt sitt yrke och hava ett bestämt mål för sina studier. Undervisningen
kan därför begränsas till ett enda industriellt område och i de grundläggande
ämnena ordnas med uteslutande hänsyn till lärjungarnas egentliga fackstudier. DesSa
fackskolor kunna på grund härav på kortare tid bibringa sina lärjungar en grundligare
teknisk fackbildning än våra tekniska elementarskolor förmå göra. Deras lärjungar
besitta också på grund av sin föregående praktiska verksamhet större mogenhet för de
tekniska studierna, och de äro även av samma skäl bättre förberedda för de praktiska
värv, som möta dem vid deras avgång från skolorna.
Bristen på en central ledning, som under aktgivande på industriens krav kunnat
taga initiativet till en tidsenlig utveckling av vårt tekniska undervisningsväsende, har
även här tydligen framträtt.
De! lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket. 57
Förslaget till inrättande av eu särskild överstyrelse för de lägre tekniska läroanstalterna
ledde, som förut nämnts, icke till någon åtgärd. Till och med utgången
av år 1886 stodo de tekniska elementarskolorna jämte några andra tekniska skolor
under kommerskollegii överinseende. Dess åtgärder med avseende på skolorna tordedock
huvudsakligen hava inskränkts till eu rent formell behandling av de ärenden,
som enligt de tekniska elementarskolornas stadgar tillkom kollegiet. Från och med år
1887 ställdes skolorna direkt under kungl. ecklesiastikdepartementet, utan att dock
handläggningen av dem rörande ärenden anförtroddes åt någon med tekniska undervisningsfrågor
speciellt förtrogen ämbetsman.
Under åren 1881 och 1889 höllos på initiativ av chefen iör kungl. ecklesiastikdepartementet
möten med de tekniska elementarskolornas rektorer och lärare, varvid
frågor rörande dessa skolor diskuterades. Sedan dess hava skolorna en eller annan
gång å regeringens vägnar inspekterats av därtill särskilt utsedda personer, men sedan
1897 har, så vitt kommittén kunnat utröna, ingen annan inspektion förekommit än den.
som någon gång ägt rum med avseende på tecknings- och ritundervisningen vid
skolorna.
De tekniska elementarskolorna hava sålunda liksom yrkesskolorna i stort sett
varit överlämnade att sköta sig själva. Följden härav har blivit den, att de reformförslag,
som 1872 års kommitté framlade, endast ofullständigt genomförts, och att
den utveckling, som under de senaste trenne årtiondena ägt rum, inskränkts till de
förbättringar, som på skolstyrelsernas och de enskilda lärarnas initiativ kunnat genomföras
Inom den för mer än trettio år sedan fastställda ramen.
Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning.
Såsom framgår av den i del II sid. 460 lämnade utförliga redogörelsen för Chalmers
tekniska läroanstalts uppkomst och utveckling, inrättades dess lägre avdelning
under 1850-talet för att bringa läroanstalten till bättre överensstämmelse med Chalmerska
donationsbrevets bestämmelse, att donationsmedlen skulle användas till eu
»Industrie Schole för fattige Barn, som lärt läsa och skriva».
Ett strängt fasthållande vid testamentets ordalydelse borde hänvisat den
Chalmerska läroanstaltens lägre avdelning till yrkesskolornas klass. På grund av
bestämmelserna i läroanstaltens stadgar, enligt vilka den lägre avdelningen har till
uppgift att meddela en elementär teknisk undervisning, samt icke minst på grund av
undervisningens art står den dock närmare de tekniska elementarskolorna, om den
också i väsentliga punkter skiljer sig från dessa skolor.
Uppkomst
och
organisation.
58
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Matematikun
dervisningen.
Sålunda fordras för inträde vid den Chalmerska läroanstaltens lägre avdelning
endast förmåga att fritt och obehindrat läsa och att tydligt skriva svenska språket samt
färdighet i användningen av de fyra räknesätten även med vanliga bråk och decimalbråk,
under det att för inträde vid de tekniska elementarskolorna även fordras kunskaper
i historia och geografi, geometri och algebra.
Med avseende på undervisningen är den lägre avdelningen vid Chalmers tekniska
läroanstalt mångsidigare än de tekniska elementarskolorna, i det att den har
att meddela fackundervisning i såväl maskinlära och elektroteknik som byggnadslära
och skeppsbyggeri samt dessutom har att förbereda för inträde vid läroanstaltens
högre avdelning. I fackundervisningen är dock en viss specialisering medgiven så till
vida, att för avgångsbetyg fordras godkända kunskaper endast i två av de ovan uppräknade
fackämnena. I övrigt är undervisningen densamma för alla lärjungar endast
med det undantaget, att de lärjungar, som intagas i andra eller tredje årskurserna och
endast åsyfta att vinna inträde vid den högre avdelningen, icke deltaga i undervisningen
i fackämnena, och att lärjungarna icke deltaga i verkstadsarbete längre, än till dess
de uppnått den färdighet, lärokursen i detta ämne avser att bibringa.
Under sådana förhållanden är det lätt att inse, att samma svagheter med avseende
på undervisningen, som kommittén ansett sig böra framhålla hos de tekniska elementarskolorna,
i lika om ej högre grad måste göra sig gällande vid den Chalmerska läroanstaltens
lägre avdelning. De två första läroåren ägnas sålunda med undantag för
två timmar i veckan under 2:a årskursen, som anslagits åt mekanisk teknologi, uteslutande
åt de allmänbildande eller grundläggande tekniska läroämnena matematik,
fysik, svenska och tyska språken, bokföring, linjarritning, frihandsteckning, välskrivning
och modellering samt åt verkstadsarbete, som väl knappast kan räknas annat än
till de grundläggande läroämnena, då undervisningen däri endast har till mål att bibringa
lärjungarna någon kännedom om de vanligaste metoderna vid metallers
bearbetning.
Även under tredje årskursen är en så övervägande del av undervisningstiden
anslagen åt de allmänna läroämnena, att fackämnena, maskinlära med ritning, byggnadslära
med ritning, elektroteknik med övningar samt skeppsbyggeri, endast fått
5—8 undervisningstimmar i veckan vartdera.
Även den omständigheten, att lärjungarna för att erhålla avgångsbetyg måste
vara godkända i två av fackämnena, visar, huru föga vikt fästes vid den egentliga
fackundervisningen.
Särskilt anmärkningsvärt är det sätt, varpå undervisningen i matematik ordnats.
För att den lägre avdelningen skall kunna förbereda för den högre, måste under
den treåriga lärokursen i den lägre avdelningen luckan utfyllas mellan folkskolans
kunskapsmätt, som fordras för inträde vid den lägre avdelningen och latingymnasiet».
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket.
59
som fordras för inträde vid den högre. För att detta skall bli möjligt, måste undervisningen
i matematik forceras vida utöver vad som fordras för de tekniska studierna
i den lägre avdelningen, så att endast de mest energiska och begåvade och de, som
kunna offra avsevärd tid åt privatstudier i matematik, kunna tillgodogöra sig undervisningen
1
den lägre avdelningens 2:a och 3:e årskurser mottagas inträdessökande, utan
att de behövt inhämta första årskursens pensa i linjarritning och frihandsteckning,
blott de äga tillräckliga kunskaper i matematik. Då dessa lärjungar på grund av
bristande färdighet i de förberedande ritämnena icke kunna deltaga i undervisningen
i den lägre avdelningens fackämnen och sålunda icke heller kunna erhålla avgångsbetyg
från denna avdelning, blir den lägre avdelningen för dem uteslutande en förberedande
skola för den högre.
Av de statistiska uppgifter om den lägre avdelningen, som återfinnas i del 11
sid. 474. framgår, att antalet lärjungar i 2: a årskursen är i det närmaste två gånger
och inom 3:e årskursen i det närmaste tre gånger så stort som i den l:a årskursen.
Detta visar, att den lägre avdelningen i vida högre grad är att betrakta som förberedande
skola för den högre avdelningen än som en självständig teknisk läroanstalt.
Med anledning av de påtagliga olägenheter, som matematikundervisningens
ordnande inom den Chalmerska läroanstaltens lägre avdelning medförde för dem,
som icke kunde vinna inträde vid den högre, gjordes under några år försök att uppdela
undervisningen i matematik på två linjer, en mera praktisk för dem, som ämnade
avsluta sina studier med den lägre avdelningen, och en mera teoretiskt för dem, som
önskade förbereda sig för den högre avdelningen. Försöket strandade därpå, att så
gott som samtliga lärjungar anmälde sig till den teoretiska kursen för att hava möjlighet
öppen att komma in i den högre avdelningen.
Chalmers tekniska läroanstalt lämnar ett typiskt exempel på de svårigheter,
som uppstå, om man hos en och samma tekniska läroanstalt söker förena två så skilda
uppgifter som att förbereda för praktisk industriell verksamhet och för övergång
till en högre teknisk läroanstalt. Den senare uppgiften blir alltid huvudsak för både
lärare och lärjungar, övervägande vikt lägges på de grundläggande teoretiska
studierna, och de tekniska fackstudierna skjutas åt sidan.
Det visar sig också i regel, att en sådan anordning blir ofördelaktig för lärjungarna
själva. Under åren 1905—1909 var det mer än 40 procent av den lägre avdelningens
lärjungar, som måste lämna anstalten utan att hava erhållit avgångsbetyg
eller vunnit inträde vid den högre avdelningen, och som sålunda icke lyckats ernå
det med studierna avsedda målet.
60
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
t}mor (faniga
tion möter
svårigheter.
Uppkomst orJt
ändamål.
Om kommittén sålunda icke kan skänka sitt erkännande åt den nuvarande organisationen
av Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning, uppstå dock svårigheter,
när det gäller att framlägga förslag till dess tidsenliga ordnande. Med hänsyn
til! det Chalmerska donationsbrevets bestämmelser läge det utan tvivel närmast till
hands att genom den teoretiska undervisningens begränsning och en utvidgning och
specialisering av fackundervisningen omvandla den lägre avdelningen till en yrkesskola.
Häremot kunna dock vägande skäl anföras. Sålunda har framhållits, att sambandet
mellan läroanstaltsens båda avdelningar medför avsevärda fördelar för den
högre avdelningen. Genom det sätt, varpå matematikundervisningen i den lägre
avdelningen är ordnad, utgallras ur ett relativt stort lärjungematerial de mest arbetssamma
och begåvade för den högre avdelningen.
Då de inträdessökande till den högre avdelningen genom deltagande i undervisningen
i den lägre förvärvat en förberedande inblick i åtskilliga tekniska ämnen,
ha de även betydligt lättare att tillgodogöra sig den hörge avdelningens vetenskapliga
undervisning. Sambandet mellan de båda avdelningarna anses därför i hög grad
främja möjligheten att hålla undervisningen i den högre avdelningen på en högskolemässig
ståndpunkt.
Det stora tilloppet av lärjungar till den Chalmerska läroanstaltens lägre avdelning
synes också mana till en viss försiktighet vid uppgörandet av förslag till avdelningens
omorganisation.
På grund härav har kommittén trott det vara riktigast att för det närvarande
icke framlägga något bestämt förslag i detta hänseende, utan i stället hemställa, att med
anstaltens omorganisation måtte få anstå, till dess erfarenhet vunnits om de förslag
till vår lägre tekniska undervisnings ordnande i övrigt, som kommittén framlägger.
Härtill torde man ha så mycket större skäl, som en omgestaltning även av den Chalmerska
läroanstaltens högre avdelning är förestående, och man, när denna blivit
genomförd, torde ha lättare att bedöma, i vad mån den lägre avdelningens uppgift
att vara förberedande för den högre fortfarande kan anses berättigad.
Högre konstindustriella skolan i Stockholm.
Den högre konstindustriella skolan vid tekniska skolan i Stockholm tillkom, så-om
redan förut meddelats, på förslag av 1872 års kommitté för den lägre tekniska
undervisningens ordnande vid slöjdskolans i Stockholm omorganisation 1878—79.
Nämnda kommitté motiverar sitt förslag till inrättandet av den högre konstindustriella
skolan därmed, att även en väl inrättad afton- och söndagsskola icke kunde
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket. 61
meddela hela den undervisning, som konstindustrien påkallade. En afton- och söndagsskola
kunde visserligen verka gagnande genom att sprida konstnärliga insikter
bland arbetarna, men den kunde icke giva dem en så omfattande konstindustriell bildning,
att de kunde bliva självständiga ledare av sitt yrkes högre verksamhet eller
uppnå den säkra insikt och skapande förmåga, som fordrades för utövande av fullt
självständig verksamhet.
Därför borde vid slöjdskolan inrättas en särskild högre avdelning med dagundervisning
för de lärjungar, som vore i behov av samt ägde förmåga att inhämta en
högre kunskap uti de i konstindustriellt hänseende viktigaste läroämnena.
Avdelningen borde ha till syfte att utbilda mönsterritare och modellörer, varjämte
den borde i sin mån bidraga till bildande av lärare i frihandsteckning och modellering
vid de tekniska afton- och söndagsskolorna i landsorten.
Genom 1878 års stadgar för tekniska skolan i Stockholm blev kommitténs förslag
i berörda hänseende fastställt endast med den förändringen, att skolans mål så
tillvida utvidgades, att den skulle utbilda lärare i teckning och modellering även för
rikets allmänna läroverk och folkskolelärareseminarierna.
Även med avseende på undervisningen blev kommitténs förslag i allt väsentligt
fastställt. Sålunda föreskrevo 1878 års stadgar, att den ordinarie undervisningen vid
högre konstindustriella skolan skulle omfatta:
högre konstindustriell frihandsteckning, nämligen ornamentsteckning efter plastiska
ornamentala modeller, figurteckning, teckning av draperier och levande växter,
komposition av ornament, komposition av teckningar och i färger utförda mönster till
konstindustriella föremål och uppgörande av arbetsritningar för lergods-, glas-, sten-,
trä- och metallarbeten, mönster för vävnad, tyg- och tapettryck o. s. v.
målning i akvarell, limfärg och olja efter ornament, draperier och fristående
konstindustriella föremål, växter, djur och figurer, som lämpa sig för dekorativa ändamål,
ävensam komposition av dekorativa målningar;
modellering: ornaments- och figur-, i lera och vax efter plansch och konstinudstriella
föremål, komposition x skulptur av sådana föremål jämte övning i gipsgjutning;
skärning
i trä av konstindustriella föremål efter teckningar och modeller;
ciselering och gravering samt
läran om konststilarna jämte de första grunderna av den allmänna konsthistorien.
Såsom stöd för sin uppfattning om skolans ändamål och undervisningens ordnande
i densamma hänvisade 1872 års kommitté till fyra tyska konstindustriella läroanstalter,
nämligen skolorna i Miinchen, Niirnberg, Dresden och Stuttgart.
Det är också otvivelaktigt, att kommitténs förslag och det sätt, varpå undervisningen
vid den högre konstindustriella skolan från början ordnades, utgjorde ett troget
Undervw ningen -
Äldre dsikler
nm den konst
industriella
undervis
ningen.
62
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Nyare dsikter
om den konstindustriella
undervisningen.
uttryck för denna tidens uppfattning om den konstindustriella undervisningens mål
och medel.
Intresset för denna undervisning väcktes till liv i England genom världsutställningen
i London 1851 och spred sig därifrån till kontinenten, där under 1860- och 1870-talen den ena konstindustriella läroanstalten efter den andra såg dagen. Man trodde
sig vid denna tid finna det bästa medlet att återinföra konsten i hantverket genom att
samla erkänt värdefulla konstföremål från äldre stilperioder — antik, renässans,
barock, rokoko etc — för att genom ett noggrant studium av dem erhålla ledning och
motiv för den konstindustriella yrkesverksamheten.
Konstindustriskolornas undervisning kom därför huvudsakligen att ägnas åt avbildningen
i teckning och modell av äldre konstföremål eller av planscher och avgjutningar
av sådana eller hos dem förekommande ornament för att därigenom bibringa
lärjungen en så intim förtrogenhet med äldre tiders konstnärliga former, att han
kunde betjäna sig av dem vid komponerandet av mönster för nya tillverkningar.
Något senare började man, likaledes efter impulser från England, söka sina
motiv från växt- och djurvärlden. Blommor, insekter och andra djurformer gjordes
till föremål för ingående detaljstudier och användes som motiv för mönsterkomposition.
Utbildningen var dock huvudsakligen av rent formell art. Den ägnades nästan uteslutande
åt teckning, modellering och målning med ty åtföljande konsthistoriska studier.
Det konstnärliga hos ett föremål betraktades huvudsakligen som en yttre dekoration.
Att giva lärjungarna möjlighet att tillämpa sina mönsterkompositioner på utförandet
i naturligt material av de föremål, för vilka mönstren voro avsedda, ansågs icke nödvändigt.
Skolorna lade an på att utbilda mönsterritare och modellörer, som med sin
formella bildning skulle vara i stånd att tillhandahålla snart sagt vilka konstslöjdarter
som helst lämpliga mönster, vilka hantverkaren hade att med minutiös noggranhet följa,
eller som till och med kunde göras till föremål för fabriksmässig reproduktion.
Denna riktning hos den konstindustriella undervisningen medförde utan tvivel
goda verkningar genom det intresse för konstindustrien och den kunskap i konstindustriella
frågor, som den väckte till liv. Dess svaghet låg däri, att den betraktade den yttre
utsmyckningen såsom det väsentliga, en uppfattning, som ledde till en överdriven
dekorering av alldagliga föremål med från äldre tiders praktverk hämtade ornament
och rent av till fabriksmässig tillverkning av prydnadsartiklar.
Härigenom framkallades en reaktion. Impulsen härtill utgick även nu från England.
Man började få ögonen öppna för, att ett föremåls skönhet i främsta rummet
betingades av den känsla för samhörighet mellan form, ändamål, konstruktion och
material, som kommit till uttryck vid föremålets komposition och utförande. Man
började förstå, att ett samarbete mellan en mönsterritare utan erfarenhet om konstruktionens
och materialets fordringar och en hantverkare, om än aldrig så skicklig i sitt
vrkes teknik, men utan odlat formsinne, icke kunde leda till ett fullödigt konstverk.
Det lägre tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket. bd
Insikten härom medförde en omläggning av den konstindustriella undervisningen.
I stället för den rent formella utbildning, man förut sökt giva lärjungarna genom att
låta dem efterbilda alstren av äldre tiders konsthantverk, började man eftersträva att
utveckla lärjungarnas egen konstnärliga smak och deras sinne för form, färg och
proportioner genom studier av naturföremål och människokroppen samt att göra dem
fullt förtrogna med den rent tekniska sidan av konsthantverket. Utvecklandet av
lärjungarnas känsla för konstruktionens och materialets betydelse för formgivning
blev en av skolornas viktigaste uppgifter.
Man började eftersträva att så mycket som möjligt sammangjuta kompositören
och hantverkaren i en person eller åtminstone att giva båda en sådan utbildning, att
den förre vann full förståelse för yrkets teknik och de fordringar, den ställer på kompositionen,
och den senare en tillräcklig skolning, för att han skall kunna fatta den
konstnärliga tanke, som nedlagts i kompositionen, och göra sin egen personliga insats
för att bringa den till uttryck vid arbetets utförande.
Den förut ensidigt bedrivna undervisningen i ritning, modellering och målning,
fick lämna rum för praktiska övningar i med skolorna förbundna ateljéer, laboratorier
och verkstäder.
Tillser man i vad mån den högre konstindustriella skolan i Stockholm kunnat
iölja den konstindustriella undervisningens utveckling under de senaste årtiondena,
finner man till en början, att skolans läroämnen enligt gällande stadgar (om man bortser
från teckningslärarekurserna) äro alldeles de samma som enligt 1878 års stadgar.
Detta får dock icke anses innebära, att skolan blivit oberörd av nyare strömningar
på den konstindustriella undervisningens område.
Redan 1895 genomfördes en viktig förändring i bestämmelserna om undervisningens
mål. Enligt kungl. kungörelsen den 19 augusti 1895 bör åt undervisningen
givas den utsträckning, som erfordras för att bilda mönsterritare samt meddela konstindustriell
yrkesfärdighet åt dekorationsmålare, modellörer, träskulptörer, ciselörer
och gravörer. Detta innebär ett vida starkare betonande av den praktiska utbildningens
betydelse än bestämmelserna i 1878 års stadgar.
Dessutom hava sedan flera år tillbaka i så stor utsträckning, som skolans tillgångar
medgivit, fullt yrkesmässig undervisning under skickliga och praktiskt erfarna
lärares ledning anordnats i porslins- och glasmålning, läderplastik, konstsömnad och
textning ävensom kurser i tillverkning av sydda och knypplade spetsar, vartill helt
nyligen kommit uppsättandet av vävstolar för gobelinvävning och tryckpress för Iinoleumtryck.
Härigenom har skolans ledning tydligen ådagalagt, att den strävat att utveckla
undervisningen i en mera praktiskt yrkesmässig riktning. Det torde heller icke kunna
Högre konstindustriella
skolans utveckling
efter
1878.
öntlunUU.
t>4 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
iörnekas, att dessa strävanden burit erkännansvärda frukter genom att tillföra vissa
yrken dugande krafter.
De praktiska övningarna hava dock hittills måst inskränkas till sådana yrken,
för vilka övningar kunnat anordnas i vanliga lärosalar. Det har därför icke kunnat undvikas,
att undervisningen vid skolan ännu icke fått den praktiska läggning, som
önskligt vore. Den ägnas ännu i allt för stor utsträckning, förutom åt grundläggande
övningar i ritning, teckning och modellering, åt allmän mönsterritning, utan att lärjungarna
ha tillfälle att vinna erfarenhet om de utförda mönstrens lämplighet för. det
ändamål och det material, för vilka de äro avsedda.
Det måste därför betecknas som ett viktigt önskemål, vars förverkligande icke
längre kan uppskjutas, att skolans undervisning i högre grad, än hittills varit fallet,
specialiseras och genom inrättandet vid skolan av ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder
gives en mera praktisk, för olika grenar av konsthantverket avpassad
yrkesmässig riktning.
Samma åsikt har helt nyligen uttalats av överläraren vid tekniska skolan i Stockholm
Alf Wallander i en till kungl. maj:t ingiven reseberättelse av den 4 januari
1910 över hans studier av den konstindustriella undervisningen i England. I denna
berättelse, som på nådigste befallning remitterats till kommittén att tagas i övervägande
vid fullgörandet av kommitténs uppdrag, uppvisar Wallander flera exempel på, huru
lärjungarna vid den konstindustriella undervisningen i England grundligt få sätta
sig in i de olika yrkenas teknik genom yrkesmässigt bedrivna praktiska övningar i väl
ordnade verkstäder, och hemställer med anledning härav, huruvida ej samma system
kunde ingå som ett led uti den undervisning, som våra tekniska skolor meddela.
Tekniska skolans i Stockholm styrelse, som lämnats tillfälle att inkomma med
yttrande i anledning av denna berättelse, har i skrivelse av den 5 september 1910 framhållit,
att det uttalade önskemålet om inrättandet av försöksverkstäder särskilt vid
tekniska skolan i Stockholm varken vore för styrelsen nytt eller främmande, men att
på grund av bristande medel praktiska arbeten endast i mycket ringa utsträckning
kunnat komma till utförande vid skolan. Styrelsen begagnar dock tillfället att kraftigt
betona behovet av, att verkstäder av ifrågavarande slag måtte komma till stånd för
möbelsnickare, metallarbetare, bokbindare m. fl.
Kommittén anser sig sålunda med tillfredsställelse kunna framhålla, att den åtminstone
i princip befinner sig i bästa samförstånd med tekniska skolans i Stockholm
styrelse, när kommittén, såsom längre fram skall visas, framlägger förslag till tekniska
skolans i Stockholm omorganisation till en fullständig och tidsenligt utrustad läroanstalt
iör konsthantverket.
Kommitténs förslag. Allmänna grunder.
05
Förslag till den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Allmänna grunder.
När kommittén gick att fullgöra sitt uppdrag att utarbeta förslag till den lägre
tekniska undervisningens framtida ordnande i riket, stod det genast från början klart
för kommittén, att det varken vore möjligt eller ens lämpligt, att kommittén sökte
uppbygga ett i alla detaljer fullt färdigt system för den lägre tekniska undervisningens
ordnande, omfattande såväl organisationsplaner som förslag till förläggningsorter
för alla de olika slag av tekniska läroanstalter, som borde ingå i ett sådant system.
Försök i denna riktning skulle förutsätta synnerligen omfattande och ingående
undersökningar över de industriella förhållandena i hela riket utan att ändock leda
till resultat av bestående värde.
Den lägre tekniska undervisningen i riket måste nämligen för att kunna fylla
sin uppgift att främja industriens utveckling ha samma möjlighet till utveckling som
industrien själv. Nya tekniska läroanstalter måste kunna inrättas, och redan befintliga
omläggas, i den mån de industriella förhållandenas utveckling göra detta önskvärt
och nödvändigt
De olika läroanstalternas såväl organisation som förläggning bör därför så
mycket som möjligt fastställas under medverkan av det enskilda initiativet och den
enskilda sakkunskaper på skilda områden. Endast därigenom torde det bli möjligt
att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de mångskiftande intressen och behov, som
den tekniska undervisningen har att fylla, och att åstadkomma en naturlig utveckling
av densamma.
Staten bör dock, på samma gång den genom penningeanslag stöder det enskilda
initiativet, leda och reglera utvecklingen samt tillse, att den tekniska undervisningen
val fyller sitt ändamål. Den bör även själv taga initiativ till förändringar och förbättringar,
när sådana befinnas erforderliga.
Kommittén har därför ansett det vara sin huvudsakliga uppgift att angiva de
riktlinjer, som den lägre tekniska undervisningen i riket enligt dess förmenande för
framtiden bör följa, och att tillika framlägga förslag till ett sådant ordnande av den
tekniska undervisningens ledning, att yrkenas och de industriella intressenas målsmän
under vederbörlig kontroll av en central styrelse må komma att utöva ett väsentligt
inflytande på det tekniska undervisningsväsendets utveckling, ävensom till de åtgärder
Omfattningen
ao kommitténs
förslag.
I
b
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
(>h
i övrigt, som kunna vara ägnade att stödja och uppmuntra det enskilda initiativet i
dess arbete för denna utvecklings främjande.
Till stöd för denna sin uppfattning vill kommittén åberopa erfarenheten från
flere av de länder, där den tekniska undervisningen och särskilt yrkesundervisningen
nått en starkare utveckling.
Såsom redan framhållits, ger den för hela tyska riket gällande Gewerbeordnung
hantverks- och industriföreningarna i uppdrag att sörja för, att lärlingar, gesäller och
även mästare erhålla en för yrkets utövning lämpad utbildning, och ger dem tillika
befogenhet att för detta ändamål upprätta skolor och övervaka deras verksamhet.
Samma Gewerbeordnung ger även kommunerna rätt att stadga obligatorisk fortsättningsskoleplikt
för sådana arbetare i industri och hantverk, som icke fyllt 18 år. På
grundvalen av dessa bestämmelser samt tack vare ett rikligt statsunderstöd, en kraftig
central ledning och en verksam inspektion har den storartade utvecklingen av Tysklands
lägre tekniska undervisning under de senaste årtiondena kommit till stånd.
I Belgien har regeringens politik att genom rikliga penningeanslag uppmuntra
och stödja det privata och kommunala initiativet lett till utvecklingen av ett system
av tekniska skolor, som i mångsidighet och förmåga att anpassa sig efter de olika
industriernas natur och de lokala förhållandena på varje särskild ort söker sitt motstycke
i andra länder.
Även i Nederländerna och i Danmark hava de flesta tekniska skolor bragts till
stånd genom enskilda föreningar, som i denna sin verksamhet vunnit understöd genom
penningeanslag från stat och kommun samt icke minst genom en av staten ordnad
inspektion över skolorna.
Vid utstakandet av planen för det lägre tekniska undervisningsväsendets framtida
utveckling har kommittén utgått från den förutsättningen, att vår tekniska undervisning
i dess helhet borde få en sådan omfattning och innebära sådana utvecklingsmöjligheter,
att vi med tiden kunna tillförsäkra flertalet för att icke säga alla, som
ägna sig åt industriens tjänst, en för deras verksamhet lämplig teknisk bildning.
Det kan numera icke anses tillräckligt, att endast de, som äro kallade att intaga en
ledande ställning inom industrien i egenskap av ingenjörer, arkitekter eller arbetsledare,
erhålla en god teknisk bildning. Nutidens starka tävlan på industriens alla
områden och icke minst de sociala förhållandenas utveckling göra det icke blott
nödvändigt utan även rättvist, att också själva yrkesarbetaren erhåller en så omsorgsfull
utbildning för sitt kall, att hans intresse för arbetet och det ekonomiska
utbytet av detsamma både för honom själv och hans arbetsgivare samt för landet i
•dess helhet blir det största möjliga.
Kommittén» förslag. Allmänna grunder.
67
Vi ha sett, vilka omfattande åtgärder särskilt Österrike och Tyskland i dessa
hänseenden vidtagit. Att åtgärderna icke blivit utan frukt, visar den industriella utvecklingen
i dessa länder. Det erkännes allmänt, att Tysklands väl ordnade tekniska
undervisning i mycket väsentlig män bidragit till, att detta land på så många områden
kunnat överflygla andra länder, som tidigare intagit främsta platserna inom
industrien.
Det är uppenbart, att om vårt land skall kunna upptaga tävlan, och detta icke
blott på den utländska utan även på den inhemska marknaden, med andra länder,
vilkas industri på grund av tätare befolkning, gynnsammare klimat och rikare naturtillgångar
nått eu högre utveckling än vår egen, måste första förutsättningen härför
vara den, att våra industrimän av alla grader i kunskaper och arbetsförmåga icke
stå efter sina medtävlare i andra länder. Wallmarks ord för över 60 år sedan, att vi böra
genom övervägande kunskaper, smak och konstfärdighet ersätta de förmåner, naturen
ymnigare tilldelat andra nationer, äga ännu i dag sin tillämplighet. Vårt mål måste
vara att bringa våra tekniska läroanstalter av olika slag upp till en sådan ståndpunkt,
att de till sina resultat nå full jämbördighet med de bästa i utlandet.
Vad då först yrkesundervisningen beträffar, så har förut visats, att antalet av
såväl yrkesskolor som lärjungarna i dem under de sista årtiondena ökats rätt betydligt.
1 jämförelse med industriens utveckling måste dock ökningen betecknas
såsom ringa. Ehuru industrien i våra dagar ställer betydligt större fordringar på
arbetarnas yrkesutbildning än för trettio år sedan, är antalet lärjungar i våra yrkesskolor
nu för tiden knappast större i förhållande till antalet arbetare inom industri
och hantverk än iör trettio år tillbaka.
Att även skolornas organisation och undervisning, för att ej tala om deras utrustning
med lokaler och undervisningsmateriell, icke nått en tidsenlig utveckling, har
i det föregående framhållits. Det är påtagligt, att yrkesundervisningen under de
senare årtiondena icke på långt när omfattats med samma intresse och varit föremål
för samma omvårdnad som övriga delar av vårt undervisningsväsende.
Under det att staten årligen offrar stora summor på dyrbara läroanstalter för att
giva dem, som kunna vinna sin utkomst genom övervägande intellektuellt arbete, en
lämplig utbildning för deras blivande levnadskall, göres ännu, utöver vad folkskolan
i detta hänseende kan åstadkomma, allt för litet för att tillförsäkra dem, som ägna
sig åt övervägande kroppsligt arbete, tillgång till sådana kunskaper, som äro ägnade
att öka deras förvärvsförmåga och deras utsikter att vinna en ekonomiskt tryggad
ställning.
Allra största delen av den ungdom, som vid 12 till''14 års ålder utgår från folkskolorna,
erhåller för sin fortsatta utbildning ingen ledning och hjälp från samhällets
sida.
Yrkesunder
nsningen
otidsenlig.
68
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Bättre förhållanden
i
utlandet.
I synnerhet blir detta förhållande betänkligt i våra städer och större industrisamhällen.
Där blir ungdomens fortsatta utbildning efter folkskolekursens avslutning
till stor del överlämnad åt rena tillfälligheter. Då ofta båda föräldrarna äro upptagna
av arbete utom hemmet, ha de föga tid övrig för sina barns uppfostran. Ett stort antal
barn äro även, när de lämna skolan, allt för unga och i kroppsligt hänseende allt för
outvecklade för att omedelbart vinna anställning i industriens tjänst. De bliva då för
att kunna bidraga till sin utkomst hänvisade till sådant tillfälligt arbete, som varken
ger dem skicklighet i ett yrke eller ökar deras kunskaper i allmänhet, men ofta nog
utsätter dem för skadliga inflytelser av mångahanda slag.
Även de, som förr eller senare vinna anställning inom industri och hantverk,
kunna sällan påräkna en ordnad yrkesutbildning. Då inga band fästa lärlingen vid hans
arbetsgivare, har denne, såsom erfarenheten nogsamt givit vid handen, föga lust att
göra uppoffringar för lärlingens yrkesutbildning, ty om lärlingen, lockad av en tillfällig
ekonomisk fördel, söker sig en annan plats, får hans förre husbonde ingen ersättning
för det arbete, han nedlagt på lärlingens yrkesutbildning. En ordnad lärlingsutbildning
inom industri och hantverk hör därför numera till sällsyntheterna i vårt land.
Ännu sällsyntare torde det vara, att våra unga arbetare förvärva den teoretiska
yrkeskunskap, som rätteligen bör ingå i deras utbildning. Kommitténs utredningar
hafva visat, att av våra arbetare inom industri och hantverk i den egentliga lär
lingsåldern, 14—18 år, endast en ringa bråkdel, eller föga mer än 5 procent, begagnar
undervisningen i våra yrkesskolor, och att av de arbetare i alla åldrar, som besöka
dessa skolor, endast ett försvinnande fåtal fullständigt tillgodogör sig den yrkesbildning,
skolorna erbjuda.
Under nuvarande förhållanden måste åren närmast efter folkskoleåldern. vilka
borde vara av utomordentligt värde för de ungas uppfostran till skickliga arbetare
och dugande samhällsmedlemmar, för flertalet betraktas som förlorade år. Icke nog
med att de kunskaper, som i folkskolan förvärvats, till följd av bristande övning och
tillämpning glömmas bort, den vana vid ordning och tukt, som bibragts de unga under
skoltiden, förbytes ej sällan under den allt för stora frihet, som följer på skoltvånget,
i självsvåld och tygellöshet. Mången går under och faller samhället till last. De, som
slå sig igenom, gå allt för ofta klent rustade till kampen för tillvaron. Den brist på
skickliga och för sitt kall intresserade arbetare, som härigenom uppstår, hämmar industriens
konkurrensförmåga och återverkar menligt på hela samhällets ekonomiska
utveckling.
1 berörda hänseenden äro förhållandena vida bättre ordnade i många andra länder
än hos oss. I Österrike och Tyskland bindas lärlingarna genom skriftliga kontrakt vid
sina arbetsgivare, så att de icke utan giltig orsak kunna lämna dem och söka anställ
-
Kommitténs förslag. Allmänna grunder.
ö‘>
ning på andra håll före lärotidens utgång. Arbetsgivarnas skyldighet att tillse, att
hos dem anställda lärlingar erhålla en ordentlig yrkesutbildning, är lagstadgad och
underkastad lämplig kontroll. För de ungas teoretiska yrkesutbildning är det i Österrike
och Tyskland väl sörjt därigenom, att de unga åtminstone i större städer och
industrisamhällen under ytterligare 2 till 3 år, efter sedan de vid 14 års ålder lämnat
den egentliga folkskolan, äro skyldiga att ett visst antal timmar i veckan besöka en
fortsättningsskola, där undervisningen numera i allt större utsträckning ställes i yrkesutbildningens
tjänst.
Dessutom finnas såväl i Tyskland som framför allt i Österrike särskilda yrkesskolor,
som avse att giva lärlingar en mer eller mindre fullständig såväl teoretisk som
praktisk lärlingsutbildning.
Även i Danmark och Norge finnas lagbestämmelser, som gå i samma riktning.
1 båda dessa länder är det i lag föreskrivet, att omyndiga lärlingar skola anställas
genom skriftliga kontrakt, gällande för hela lärlingstiden. Arbetsgivarna äro vid
skadeståndsplikt skyldiga att giva sina lärlingar en god utbildning i deras yrken och
att giva dem tillfälle att besöka ritskolor och tekniska skolor för vinnande av nödiga
teoretiska kunskaper och nödig färdighet i ritning och teckning.
De effektiva åtgärderna i Österrike och Tyskland särskilt för lärlingsutbildningens
främjande hava riktat snart sagt hela den övriga världens uppmärksamhet
på den tekniska undervisningen i dessa länder.
I Frankrike framlades år 1905 för deputeradekammaren ett förslag till lag angående
den tekniska, industriella och kommersiella undervisningen, vilket dock, så vitt
kommittén har sig bekant, ännu icke antagits. Den viktigaste nyheten i detta lagförslag
är stadgandet om fortsättningsskoleplikt för arbetare, som icke fyllt 18 år.
Även i Amerika är uppmärksamheten starkt riktad på Tysklands undervisningsväsende,
som framhålles som det mest demokratiska i hela världen, i det att icke blott
samtliga undervisningsanstalter, lägre såväl som högre, stå öppna för alla medborgare,
utan även därigenom, att alla klasser och stånd hava tillgång till goda undervisningsmöjligheter
lämpade efter vars och ens speciella behov. I Amerikas förenta stater
pågår för närvarande en stark rörelse för skolpliktens utsträckning och för ordnandet
av sådana skolformer, som genom undervisningens praktiska läggning kunna tilldraga
sig de kroppsarbetande klassernas intresse och främja de ungas utbildning till dugande
yrkesmän.
Då även i vårt land en omorganisation av yrkesundervisningen är ifrågasatt, har Yrkesbildkommittén
ansett det vara av största vikt, att denna undervisning ordnas så, att det ning till fästom
flertalet av våra arbetare inom industri och hantverk kunna tillförsäkras åtmin- arbetare
stone ett visst minimum av yrkesbildning.
70
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Praktisk
yrkesutbildning
genom
industriellt
arbete.
Behovet av en
lärlingslag.
Skolor för
teoretisk
yrkesutbildning.
Yrkesundervisningen
i
omedelbar avslutning
till
folkskolekursen.
Kommittén har därvid av skäl, som komma att närmare utvecklas längre fram:
ansett, att den praktiska yrkesutbildningen hos oss åtminstone i övervägande gråt*
inåste vinnas genom yrkesmässigt arbete i industriens tjänst under den enskilde mästarens
eller arbetsgivarens ledning.
För att trygga denna sida av lärlingens utbildning fordras med nödvändighet
en lärlingslag, som ger arbetsgivaren både möjlighet och skyldighet att sörja för, att
lärlingen fär en god och allsidig utbildning i sitt yrke.
Då emellertid frågan om en lärlingslag redan är föremål för utredning på annat
håll, vill kommittén här endast uttryckligen betona, att kommittén anser denna frågas
lyckliga lösning utgöra en nödvändig förutsättning för yrkesundervisningens ordnande
på ett tillfredsställande sätt.
De teoretiska kunskaper, som yrkesarbetaren dessutom behöver, måste däremot
bjudas honom i särskilt iör ändamålet inrättade skolor. Man kan numera icke begära,
att mästaren eller arbetsgivaren själv skall kunna meddela lärlingen den materialkännedom,
den kunskap i bokföring och kostnadsberäkning samt den färdighet i ritning
och teckning, ävensom i räkning och skrivning m. m., som yrkesutövningen kräver.
Att våra nuvarande yrkesskolor endast ofullkomligt fylla denna uppgift har förut
visats.
Orsakerna härtill äro helt visst flera, men såsom en av de viktigaste har förut
framhållits, att yrkesskolorna i vårt land i så ringa utsträckning besökas av unga arbetare
i lärlingsåldern. De, som vid äldre år komma till insikt om behovet av tekniska
kunskaper, ha i regel till största delen glömt bort sina i folkskolan förvärvade kunskaper
och måste därför, när de söka inträde i en yrkesskola, ägna så lång tid åt
repetition av rena iolkskoleämnen, att de redan på denna grund avskräckas från att
besöka yrkesskolorna, eller, om de inträtt i en sådan, snart tröttna på undervisningen.
Första villkoret för åstadkommande av en verklig förbättring härutinnan är enligt
kommitténs förmenande, att det första stadiet av yrkesundervisningen ordnas på ett
sådant sätt. att det kommer att utgöra en så omedelbar fortsättning som möjligt tik
folkskolorna, och så att våra unga arbetare, samtidigt med att de lära sitt yrke genom
praktiskt arbete inom industri och hantverk, underhålla och förkovra sina i folkskolan
förvärvade kunskaper genom att tillämpa dem på lösandet av uppgifter, som falla inom
området för deras yrkesverksamhet.
Därigenom skulle våra arbetare kunna få verklig nytta för sin yrkesverksamhet
av de eljest snart förbleknande folkskolekunskaperna. På samma gång skulle flertalet
av dem tillförsäkras åtminstone de första grunderna av en verklig yrkesbildning. Man
skulle också under lärlingsåldern kunna lägga en god grund för fortsatta yrkesstudier,
så att de arbetare, som under sin yrkesverksamhet väckas till insikt om behovet av
Kommitténs förslag. Allmänna grunder.
71
ett högre matt av yrkesbildning, vid inträdet i en yrkesskola omedelbart skulle kunna
övergå till egentliga fackstudier och sålunda med relativt ringa uppoffring av tid och
penningar förvärva eu grundligare yrkesbildning.
Kommittén har därför ansett sig böra framlägga förslag därom, att yrkesundervisningen
i riket fördelas på två stadier, ett grundläggande stadium, som lämpligen
torde kunna betecknas såsom lärlingsskolan, och ett högre stadium, eller den egentliga
yrkesskolan.
Då kommittén, såsom förut meddelats, funnit, att under nuvarande förhållanden
endast föga mer än 5 procent av våra yrkesarbetare i lärlingsåldern besöka våra yrkesskolor,
och att de, som kvarstanna i dem så länge, att de fullständigt hinna inhämta
den yrkesutbildning, skolorna erbjuda, utgöra ett ringa fätal, är emellertid kommittén
av den bestämda övertygelsen, att den önskvärda anslutningen av yrkesundervisningen
till folkskolan icke kan vinnas utan någon form av skotvång under lärlingstiden eller
åldersperioden 14—18 år.
Mot införandet av obligatorisk skolplikt under några timmar i veckan under
hela eller en del av lärlingstiden torde icke några vägande invändningar kunna göras.
Ingen vill väl numera förneka vare sig det berättigade eller det nödvändiga i nu
gällande skolplikt. Ingen torde heller kunna förneka, att den ungdom, som utgår från
folkskolorna, icke är mogen att reda sig på egen hand och att själv bestämma över
sin vidare utbildning. Då även de ungas föräldrar inom städer och industrisamhällen
genom industriellt arbete ofta äro hindrade att leda och övervaka sina barns
uppfostran, sedan de lämnat skolan, bör det vara samhällets skyldighet att övertaga
ledningen av de ungas utbildning, till dess de vunnit nödig mogenhet och tillräckliga
iörvärvsmöjhgheter för att reda sig på egen hand.
Samma skäl, som tala för nu gällande skolplikt, kunna med fullt fog anföras för
skolpliktens utsträckning till och med det 18 :e levnadsåret, blott den begränsas till
ett måttigt antal timmar i veckan, så att skolan icke allt för mycket inkräktar på
tiden för lärlingens yrkesarbete.
Ordnas skoltiderna med största möjliga hänsyn till såväl lärlingarnas som arbetsgivarnas
intressen, böra de förra genom skolplikten icke röna något väsentligt avbräck
i sina förvärv smöjligheter, och de senare, såsom erfarenheten från utlandet nogsamt
visat, utan allt för stora svårigheter kunna giva sina unga arbetare den ledighet, skolarbetet
kräver.
Det torde heller icke kunna betvivlas, att den obligatoriska skolplikten under lärlmgsåren
i förening med en lärlingslag, som tryggar den praktiska sidan av lärlingsutbildningen,
skulle giva oss ett verksamt medel till yrkeskunnighetens och yrkesskicklighetens
främjande och därmed även till de kroppsarbetande klassernas höjande
Lär I ing »Himla
och yrke*
skola.
Skolplikt
noder lärhngsrlldern.
Lärlinqsskolor
för sdvii!
teoretisk som
praktisk yr
kesutbildniny.
72 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
i ekonomiskt hänseende. Vi borde också ha rätt att hoppas, att den uppsikt och kontroll,
som under lärlingstiden komme att utövas av skolan och arbetsgivaren gemensamt,
skulle främja de ungas uppfostran till ordning, sedlighet och arbetsduglighet, och
att den obligatoriska skolplikten hos oss liksom i Österrike och Tyskland snart skulle
vinna erkännande att lända såväl arbetare som arbetsgivare och därigenom även
landets industri och samhällets ekonomiska utveckling till fromma.
Om yrkesundervisningen icke fattas i allt för inskränkt bemärkelse, bör samhället
i de obligatoriska skolorna under lärlingsåldern även få ett medel att främja de ungas
medborgerliga uppfostran, vilket, sedan vårt folks inflytande på statens och kommunens
angelägenheter numera fått en vida större utsträckning än förr, är en bjudande
nödvändighet
Kommittén har sålunda ansett sig böra föreslå, att iärlingsskolan i enlighet med
grunder, som närmare utvecklas längre fram, göres obligatorisk under några timmar
i veckan för i industri och hantverk anställda arbetare i åldern 14—18 år.
När kommittén sålunda ansett, att den praktiska sidan av lärlingsutbildningen i
vårt land huvudsakligen måste tillgodoses genom praktiskt arbete i industriens tjänst
under den enskilda mästarens eller arbetsgivarens ledning, och att den obligatoriska
Iärlingsskolan i främsta rummet bör ha till mål att i teoretiskt hänseende fullständiga
den härigenom vunna utbildningen, har kommittén icke förbisett, att det även efter
genomförandet av en lärlingslag inom många industrier och yrken kan vara förenat
med avsevärda svårigheter att genomföra en väl ordnad lärlingsutbildning.
I synnerhet måste detta bli förhållandet inom den större industrien, där arbetets
långt drivna specialisering och användningen av specialmaskiner och automatiskt
maskineri gör det nästan omöjligt för en ung arbetare att vinna annat än en ytterst
ensidig och begränsad yrkesutbildning.
Men även i mindre fabriker och verkstäder är den unge arbetaren utsatt för
faran, att hans utbildning blir försummad därigenom, att ingen bär tid att ägna sig
åt hans handledning, eller att utbildningen till följd av fabrikens eller verkstadens
bristfälliga utrustning eller arbetsledarens ringa kompetens blir svag och ofullkomlig.
Med anledning av de stora vanskligheter, som utan tvivel äro förenade med lärlingsutbildningen
inom industrien, framhålles numera ofta såväl i vårt land som flerstädes
i utlandet, att säkraste vägen för ernående av en systematisk och allsidig yrkesutbildning
går genom en med verkstäder försedd lärlingssskola, som helt eller delvis
övertager även den praktiska sidan av lärlingsutbildningen.
Såsom ytterligare skäl för inrättandet av dylika skolor framhålles även, att
många av dem, som utgå från folkskolorna, äro allt för unga och i kroppsligt hänseende
allt för outvecklade för att omedelbart övergå till industriellt arbete, och att det därför
Kommitténs förslag. Allmänna grunder. 73
vore ensidigt, att man hade tillgång till skolor, som uppsköte utträdet i det industriella
livet ett eller annat år och genom mycket praktiskt arbete vid sidan av de teoretiska
studierna utvecklade de unga i rent kroppsligt hänseende, väckte deras intresse för
yrkesmässigt arbete och förberedde dem för det krävande arbetet i industriens tjänst.
Då det väl knappast kan förnekas, att dessa synpunkter ha ett stort berättigande,
har kommittén haft uppmärksamheten fäst på sådana skolformer i utlandet, som ha
till uppgift att förmedla övergången från folkskolan till industrien genom att bibringa
de unga såväl teoretisk som praktisk yrkesbildning.
Av skäl, som komma att närmare utvecklas längre fram, har dock kommittén
ansett, att dylika fullständiga eller förberedande lärlingsskolor åtminstone under den
närmaste framtiden endast i särskilda undantagsfall kunna ifrågakomma i vårt land,
och att deras inrättande i regel bör göras beroende av det enskilda initiativet. Kommittén
har därför icke ansett sig böra utarbeta bestämda förslag till inrättandet av
dylika skolor, utan lämnar i stället en översikt över de skolformer i utlandet, som
synas bäst lämpade att tjäna som förebilder för liknande skolor i vårt land.
Beträffande yrkesundervisningens andra stadium eller den egentliga yrkesskolan,
har kommittén haft uppmärksamheten fäst på möjligheten att ordna detta skolstadium
så, att det kan giva en verkligt gedigen yrkesutbildning åt dem, som genom
fortsatta yrkesstudier utöver lärlingsskolan önska förvärva kompetens för en mera
självständig yrkesutövning såsom egna mästare inom hantverket eller för förmansbefattningar
och andra därmed jämförliga förtroendeposter inom industrien.
Redan förut har flera gånger framhållits, att de egentliga fackämnena vid våra
nuvarande yrkesskolor samla ett anmärkningsvärt ringa antal lärjungar i jämförelse
med de allmänna och grundläggande läroämnena, och att följaktligen antalet av dem,
som i våra yrkesskolor förvärva en verklig teknisk fackbildning, är relativt ringa.
= a Detta förhållande bekräftas tillfullo av följande erfarenheter.
f ändamål att tillförsäkra åtminstone en del av våra yrkesarbetare en någotsånär
avrundad bildning i de kunskapsgrenar, som för deras yrkesutövning kunna anses
erforderliga, hava vid flera av våra nuvarande yrkesskolor, bland andra även vid tekniska
skolans i Stockholm afton- och söndagsskola, försök gjorts att ordna bestämda
studieplaner, lämpade för utövare av vissa yrken och beräknade att kunna fullständigt
genomgås under loppet av 2—3 år. De, som genomgå dessa kurser, erhålla avgångsbetyg.
Dessa försök kunna emellertid i de flesta fall anses såsom fullständigt misslyckade.
Enligt vad som meddelats kommittén från flera håll, händer det nämligen ytterst sällan,
att någon genomgår dessa kurser fullständigt. Vid tekniska skolans i Stockholm
afton- och söndagsskola, som under skolåren 1904—1909 i medeltal hade mer än 1,300
Yrkesskolan.
74
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
lärjungar årligen, och där icke mindre än 18 olika studieplaner för olika yrken uppgjorts,
hava i medeltal mindre än fyra (4) lärjungar varje år genomgått fullständiga kurser
i enlighet med de uppgjorda studieplanerna.
Att dessa försök, som utan tvivel gått i rätt riktning, givit så nedstämmande
resultat, synes icke båda gott iör en framtida kraftig utveckling av vår yrkesundervisning.
Gör man emellertid klart för sig orsakerna till det anmärkta förhållandet, torde
det icke vara omöjligt att finna medlen till svårigheternas avhjälpande.
Den förut påpekade bristen på tidsenligt ordnade fortsättningsskolor till folkskolorna.
varigenom yrkesskolorna tvingas att ägna en sä betydande del av sin undervisning
åt allmänna skolämnen och åt de grundläggande tekniska läroämnena, att
flertalet lärjungar tröttna på studierna, innan de komma fram till fackstudierna, är
utan tvivel en mycket viktig orsak till, att de uppgjorda studieplanerna icke lett till
åsyftat resultat. Bristen på lämplig undervisningsmateriell och icke minst bristen på
kompetenta lärare för en fackligt ordnad yrkesundervisning har helt säkert också
gjort sitt till. att fackundervisningen vunnit eu så ringa tillslutning vid våra yrkesskolor.
Det är mer än sannolikt, att försöken med fackligt ordnade studieplaner många gånger
misslyckats därför, att fackundervisningen ingått i dem mera till namnet än till gagnet.
Genom inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor borde den förut anmärkta
bristen på fortsättningsskolor till iolkskolorna vidkommande i hantverk och övrig
industri anställd ungdom kunna avhjälpas. Såsom förut framhållits, skulle genom
dem de i folkskolan förvärvade kunskaperna underhållas och utvecklas, samt en god
grund läggas för fortsatta yrkesstudier. Den egentliga yrkesskolan skulle sålunda
uteslutande eller åtminstone i övervägande grad kunna ägna sig åt verklig fackundervisning
och på relativt kort tid kunna meddela en god yrkesutbildning.
Bristen på lämplig undervisningsmateriell borde heller icke vara svår att övervinna,
om blott tillräckliga medel för dess anskaffning ställas till skolornas förfogande,
och den högsta ledningen av det tekniska undervisningsväsendet ordnas så, att den
med verklig sakkunskap kan giva skolorna nödiga anvisningar i detta hänseende.
Anskaffningen av lämpliga lärare för yrkesskolorna blir nog svårare. Önskemålet
måste bliva, att vid yrkesundervisningen folkskolelärare och lärare vid allmänna
läroverk samt teckningslärare i högre grad än hittills varit möjligt måtte kunna ersättas
med verkliga yrkesmän. För att komma därhän har kommittén, såsom längre
fram skall visas, föreslagit särskilda åtgärder för utbildning av lärare för yrkesundervisningen,
och hoppas kommittén, att om denna fråga blir lyckligt löst det icke
skall möta allt för stora svårigheter att ordna undervisningen i yrkesskolorna efter
rationella grunder.
Kommitténs förslag. Allmänna grunder.
75
Kommittén liar därför icke tvekat att upptaga och söka vidare utveckla den
tanke, som ligger till grund för försöket med fackligt ordnade studieplaner för yrkesundervisningen.
Enligt kommitténs förmenande kan det icke vara lämpligt att, såsom
hittills i övervägande grad varit förhållandet, ordna yrkesundervisningen i form av
fristående kurser i olika läroämnen och överlämna valet av läroämnen åt lärjungarna
själva. Om också de fristående kurserna icke helt och hållet kunna undvaras, har kommittén
likväl ansett, att huvudvikten i yrkesskolornas undervisning måste läggas på
verkliga yrkeskurser med fasta läroplaner, uppgjorda med hänsyn till vissa bestämda
yrken och obligatoriska för alla lärjungar, som anmält sig till deltagande i varje
vfkeskurs.
Dessa yrkeskurser skulle sålunda fä karaktären av speciella fackskolor med ändamål
att giva de kunskaper, som fordras av förmän inom industrien eller självständiga
mästare inom hantverket. De skulle, såsom närmare utvecklas längre fram, ordnas
såsom dag- eller aftonkurser allt efter yrkenas natur och de lokala förhållandena
i varje särskilt fall.
Kommittén har vidare ansett sig böra strängt fasthålla vid den principen, att
yrkesundervisningen och för övrigt hela vår lägre tekniska undervisning bör ordnas
med uteslutande hänsyn till yrkenas och industriens intressen och behov. Meddelandet
av allmän bildning eller sådana kunskaper och färdigheter, som kunna vara nyttiga
för vem som helst, tillhör icke området för den lägre tekniska undervisningen, i annan
män än detta är nödvändigt för att erhålla underlag för de egentliga yrkesstudierna
eller för att främja insikten om fullgörandet av de allmänt medborgerliga plikterna.
Med avseende på det lägre tekniska undervisningsväsendets högre stadium,
som representeras av de båda bergsskolorna i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås,
byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm och de fem
tekniska elementarskolorna, har kommittén i det föregående (sid. 51) ansett sig hava
grundade skål till anmärkningar särskilt mot organisationen av de sistnämnda skolorna.
Ehuru 1872 års kommitté för den tekniska undervisningens ordnande med avseende
på de tekniska elementarskolorna uttalade behovet av en grundligare fackbildning
och genom undervisningens fördelning på tre skilda fackriktningar under den senare
hälften av den treåriga lärokursen sökte möjliggöra en större specialisering av undervisningen.
var dock kommittén mycket försiktig vid denna tankes genomförande.
Skillnaden mellan fackavdelningarna blev därför redan från början mycket ringa, och
någon väsentlig utveckling av den tanke, som 1872 års kommitté uttalade, har, såsom
förut visats, sedan dess knappast ägt rum.
Genomförandet av partiella förändringar i skolor av den art, som de tekniska
elementarskolorna tillhöra, är ock förenat med stora svårigheter. Då skolorna i lika
irkeskarsev
med bestämdt
/timplaner
Tekniska dementarskoloma.
.
76
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
A Ulrr företal/
till dt teka.
elementarskolornas
omorganisation.
hög grad äro avsedda för snart sagt alla industrier, är det sällan möjligt att genomföra
en förändring i undervisningen till förmån för ett industriellt område, utan att
andra lika berättigade intressen skjutas tillbaka.
Åsikten, att den fackbildning, som våra tekniska elementarskolor giva, är allt för
svag, har också, såsom förut framhållits (sid. 33), flera gånger betonats särskilt vid
teknikermötena i Stockholm 1897 och i Norrköping 1906.
Vid båda dessa tillfällen framhölls, att en väsentlig förbättring i undervisningens
resultat skulle vinnas, om för inträde vid skolorna fordrades någon tids praktisk verksamhet
i industriens tjänst. I övrigt gingo uttalandena vid de båda mötena i olika riktning.
Vid mötet i Stockholm gavs utryck åt den tanken, att en grundligare fackbildning
borde vinnas genom lärokursernas förlängning med en fakultativ eller obligatorisk
fjärde årskurs. Den sista åsikten har också, såsom förut nämnts (sid. 33), framburits
till kungl. maj:t i en underdånig framställning från tekniska elementarskolans i Malmö
styrelse. Vid teknikermötet i Norrköping uttalades, att en grundligare fackbildning
borde kunna vinnas genom en större specialisering av undervisningen. Den grundläggande
teoretiska undervisningen skulle därigenom kunna begränsas, och mer tid
vinnas för de egentliga fackämnena.
De tekniska
elementarskolornas
ställning
till
de högre teka.
läroanstalterna.
Att så väsentligt olika åsikter framträtt i detta hänseende, torde ytterst ha sin
grund i en olika uppfattning om de tekniska elementarskolornas eller i allmänhet om
den elementära tekniska bildningens uppgift och betydelse.
Om denna sak yttrar sig Wallmark i sitt utlåtande av 1850 om tekniska elementarskolors
inrättande i Sverige endast i obestämda ordalag. Han säger, att dessa skolor
borde ha till ändamål att bibringa de kunskaper, vilka i allmänhet oundgängligen fordrades
av dem. som ägna sig åt det industriella livet. De skulle giva »den lägre industriidkaren»
en liten men dock, så vitt ske kan, fullständig allmän teoretisk och praktisk
bildning. Samtidigt härmed borde de förbereda för inträde vid teknologiska institutet,
Om skolornas ställning i övrigt i förhållande till de högre tekniska läroanstalterna
eller de tekniska instituten lämnar Wallmark endast den antydningen, att de sistnämnda
läroanstalterna skulle lämna tillfälle till undervisning för dem, som ville förskaffa
sig högre tekniska insikter, under det att de tekniska elementarskolorna voro
avsedda för personer, vilka måste åtnöja sig med en lägre bildning i ungefär samma väg.
1872 års kommitté yttrar sig knappast med större bestämdhet om de tekniska
elementarskolornas ändamål och deras ställning i förhållande till tekniska högskolan.
Sedan kommittén tillbakavisat tanken, att de tekniska elementarskolorna fortfarande
skulle vara förberedande skolor för tekniska högskolan, sammanfattar den sin åsikt
om de tekniska elementarskolornas huvudsakliga ändamål i uttalandet, »att de skola
Kommitténs förslag. Allmänna grunder.
77
för inträde i teknikens tjänst bereda unga män, som vilja ägna sig åt yrken och befattningar,
för vilka elementära tekniska kunskaper äro av behovet påkallade».
Det är påtagligt, att för 1872 års kommitté liksom för Wallmark den egentliga
skillnaden mellan de tekniska elementarskolorna och tekniska högskolan låg däri, att
de förra voro avsedda för dem, som måste och kunde nöja sig med en mindre omfattande
och djupgående teknisk bildning än den, som tekniska högskolan är avsedd
ätt giva.
Nu gällande stadgar för de tekniska elementarskolorna ä ena sidan och tekniska
högskolan ävensom Chalmers tekniska läroanstalts högre avdelning å den andra, i
vilka det heter, att de förra ha att meddela elementära tekniska kunskaper, de senare
en vetenskaplig teknisk bildning, giva också föga ledning för bedömandet av de olika
läroanstalternas olika ställning i förhållande till industrien.
Man torde heller icke kunna säga, att gällande praxis närmare begränsat eller
preciserat de olika tekniska läroanstalternas ställning i förhållande till varandra. I
stort sett är undervisningen vid dem ordnad efter samma grundsatser. De tekniska
elementarskolorna ha väsentligt lägre inträdesfordringar än våra högre tekniska läroanstalter,
men undervisningen rör sig dock vid båda slagen av läroanstalter, åtminstone
i de tekniska läroämnena, i stort sett på samma områden. Den är knappast till arten men
val till omfattningen väsentligen olika. De tekniska elementarskolorna giva en billigare
men svagare, de högre tekniska läroanstalterna en dyrbarare och grundligare teknisk
bildning.
Erfarenheten visar ock, att många av de tekniska elementarskolornas mera begåvade
lärjungar icke utan framgång upptaga tävlan med de högskolebildade ingenjörerna,
och att många av deras lärjungar nått fram till betydande ställningar inom
industrien.
Så länge de tekniska elementarskolorna i stort sett arbeta för samma uppgifter,
som våra högre tekniska läroanstalter, kan det emellertid knappast undvikas, att den
tekniska bildning, som de förra skolorna med sina låga inträdesfordringar och treåriga
lärokurser förmå giva, måste förefalla skäligen svag, och det är utan tvivel känslan
härav, som föranlett de tekniska elementarskolornas målsmän att vid skilda tillfällen
yrka på en utvidgning av skolornas lärokurser.
Enligt kommitténs bestämda övertygelse skulle det dock icke innebära en lycklig
lösning av frågan om vår tekniska undervisnings framtida ordnande, om konkurrensen
mellan de tekniska elementarskolorna och våra högre tekniska läroanstalter ytterligare
Skärptes med det resultat, att gränserna mellan den elementära och vetenskapliga
tekniska bildningen utplånades, och meddelandet av all teknisk bildning, som går utöver
tikillnadeti
mellan elementär
och
vetenskaplig
teknisk
bildning bär
ej utplånas.
78
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Den tekniska
högtMebildninqen.
den egentliga yrkesbildningen, anförtroddes åt tekniska läroanstalter av samma eller
i det närmaste samma art med ändamål att giva alla en likartad teknisk bildning av
hög kvalitet.
Lika litet som vi kunna undvara en vetenskaplig teknisk bildning, lika litet kunna
vi undvara den elementära tekniska bildningen. Det gäller blott att uppdraga gränserna
mellan dessa båda bildningsarters olika uppgifter och med hänsyn därtill ordna
våra tekniska läroanstalter av olika slag så, att de var för sig fylla det dem föresätta
målet och på samma gång på ett lyckligt sätt samverka till industriens främjande och
utveckling.
Våra högre tekniska läroanstalters uppgift är på ett utan tvivel lyckligt sätt angivet
i nu gällande stadgar för tekniska högskolan, där det i § 1 heter, att Tekniska
högskolan har till ändamål att meddela vetenskaplig och konstnärlig teknisk bildning
samt att främja utvecklingen av de vetenskaper och konster, som falla inom området
för dess verksamhet.
Den tekniska högskolebildningens slutmål måste sålunda vara att bibringa den
blivande ingenjören det omfattande vetande och den träning i användningen av vetenskapliga
forskningsmetoder, att han genom egna iakttagelser och systematiska försök
kan lösa större och framför allt nya tekniska uppgifter. Den högskolebildade ingenjören
måste erhålla en sådan utbildning, att han vinner förutsättningar att genom eget
självständigt arbete kunna vidga vårt tekniska vetande och leda tekniken in på nya
banor. Det är icke nog med att han känner den vetenskapliga forskningens resultat på
olika områden, han måste också ha en sådan förtrogenhet med de vägar och medel,
varigenom resultaten vunnits, att han själv kan använda dem till vinnandet av nya
resultat.
För utvecklingen av vårt lands industri är en sådan vetenskaplig teknisk bildning
oundgängligen nödvändig. Vi måste framför allt på sådana områden, där våra egna
naturtillgångar erbjuda oss vissa företräden, kunna gå i spetsen för utvecklingen.
Den tekniska högskolebildningen vinnes hos oss i regel genom en nioårig lärokurs
vid ett högre allmänt läroverk och en tre- eller fyraårig lärokurs vid tekniska högskolan
eller Chalmers tekniska läroanstalt. Lägges härtill värnpliktsåren och den
tid, som åtgår för att genom praktisk verksamhet inom industrien vinna nödigt
underlag för högskolestudierna, blir den högskolebildade ingenjören sällan under 24
å 25 år gammal, innan han slutat sina studier. Med god begåvning för tekniskt vetenskapliga
studier bör han under denna tid hava förvärvat ett ansenligt mått av teoretiska
kunskaper. Under förutsättning av en lämplig läggning av högskolestudierna bör
Kommitténs förslås?. Allmänna grunder. 7‘t
han även hava vunnit eu god erfarenhet om den vetenskapliga behandingen av tekniska
problem. Han bör sålunda bli eu god kraft för den rent tekniska sidan av den
industriella verksamheten.
Däremot har hans långa studietid i regel icke givit honom en djupare inblick i
det industriella livet. Han har knappast kunnat förvärva några egentliga förutsättningar
för de så att säga mer praktiska sidorna av den industriella verksamheten,
särskilt arbetsledningen.
Att vägen för utbildningen av goda arbetsledare i regel icke går över studentexamen
och en tre- eller fyraårig lärokurs vid en teknisk högskola, torde vara upppenbart.
Arbetsledarens utbildning måste huvudsakligen vinnas genom praktiskt arbete
i industriens tjänst. Hans allmänna skolstudier få icke allt för länge uppskjuta hans
utträde i det praktiska livet. De tekniska studier, som måste utgöra ett viktigt och
nödvändigt led i hans utbildning, böra icke vidtaga förr, än han på grund av sin praktiska
erfarenhet vet, att han passar för och kan intressera sig för industriell verksamhet,
och vunnit tillräckligt praktiskt underlag försina teoretiska studier. Dessa få
icke förorsaka ett allt för långvarigt avbrott i hans praktiska verksamhet och böra helst
vara avslutade i unga år, så att han, medan sinnet ännu är bildbart och mottagligt för
nya intryck, får börja tillämpa sina kunskaper och förvärva den ytterligare erfarenhet,
som fordras för att med framgång utöva arbetsledarens kall.
Även för dem, som önska förbereda sig för den administrativa och finansiella
ledningen av industrien, torde i många fall ett i unga år börjat gradpasserande på
verkstadens eiler fabrikens affärskontor i förening med kortvariga, men för sitt ändamål
väl avpassade tekniska studier samt möjligen kommersiella studier i en handelsskola
utgöra en lämpligare förberedelse än en högskolekurs med dess långvariga och
krävande förstudier vid ett allmänt läroverk.
En liknande utbildningsväg torde också vara den mest lämpliga för ritare och
detaljkonstruktörer på byggmästares, arkitekters och verkstäders ritkontor, för biträden
och laboranter på fabrikslaboratorier samt för en del andra befattningar inom
industrien, vilka i högre grad fordra praktisk erfarenhet och rutin än omfattande teoretiska
kunskaper.
Vid sidan av den teoretiskt vetenskapliga tekniska bildning slinje, som representeras
av de högre tekniska läroanstalterna i riket, behöva vi sålunda en annan teknisk
bildningslinje, avsedd att tillgodose de så att säga mera praktiska sidorna av den industriella
verksamheten, och inom en sådan praktiskt teknisk bildningslinje hava de elementära
tekniska läroanstalterna en viktig uppgift att fylla.
Höqskolebiid -ningen förbereder
för
alla slag nx
teknisk verksamheK
-
Tvd skilderi
tekniska'' biide
ningslinjer
erforderlig^
De.ii praktiskt
elementära
tekniska bild
ningen.
80 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
En praktiskt elementär teknisk bildningslinje med ovan antydda ändamål förutsätter
en intim samverkan mellan skolan och industrien. Skolan kan icke, hur väl
dess undervisning än är ordnad, ensam övertaga hela utbildningen. Den kan endast utgöra
ett led, om också ett mycket viktigt sådant, i en huvudsakligen genom praktisk
verksamhet i industriens tjänst vunnen teknisk bildning.
Den praktiska utbildning, som måste föregå och utgöra grundlaget för skolstudierna,
måste industrien själv lämna. Våra arbetsgivare måste sörja för att unga
män, som äro lämpade för mera omfattande och maktpåliggande befattningar inom
industrien och önska vinna kompetens för sådana befattningar, erhålla en god praktisk
förberedelse för sina tekniska studier.
Skolornas lärare måste kunna påräkna stödet av industriidkarnas råd och erfarenhet
vid ordnandet av skolornas undervisningsplaner.
Av icke mindre vikt är, att arbetsgivarna, såsom förhållandet är i andra länder,
där man till fullo insett betydelsen av en god arbetsledning, intressera sig för de utexaminerade
lärjungarnas fortsatta praktiska utbildning och söka ordna deras arbete så,
att det utvecklar deras anlag och-skänker dem en så mångsidig erfarenhet som möjligt
för dess blivande arbetsledarekall.
De fordringar på teoretiska kunskaper, som förutom praktisk industriell erfarenhet
måste uppställas för inträde vid de tekniska läroanstalter, som skola ingå i
en praktiskt teknisk bildningslinje, måste ordnas så, att även ynglingar, som icke haft
tillfälle till studier vid högre allmänna läroverk, utan allt för stora svårigheter kunna
vinna inträde. Å andra sidan böra inträdesfordringarna icke sättas allt för låga,
på det att skolorna må äga möjlighet att göra en sträng gallring bland de inträdessökande
och endast behöva mottaga energiska och för tekniska studier verkligt begåvade
ynglingar.
Lärokurserna måste av redan förut antydda skäl vara korta. En yngling, som
skall förberedas för de praktiska värv, varom här är fråga, får icke tillbringa allt
för lång tid på skolbänken. Lärokurserna få icke genom sin längd och därav förorsakade
dyrhet verka avskräckande på ynglingar, som redan vunnit praktisk anställning
inom industrien. Genom allt för långa skolkurser kan ändamålet med den praktiskt
tekniska bildningslinjen lätt nog helt och hållet äventyras.
En stark begränsning av såväl inträdesfordringar som lärokurser bör dock bli
möjlig, om man fasthåller vid, att skolorna äro avsedda för lärjungar, som redan valt
sina yrken. Undervisningen behöver då icke, såsom förhållandet är vid de tekniska
elementarskolorna, ordnas så, att lärjungen vid sin avgång från skolan har möjlighet
att vända sig åt vilket industriellt område som helst. Den behöver endast ha till
ändamål, att främja hans fortkomst på det område, som han redan slagit in på. Han
kan därför bygga sina studier på ett begränsat mått av förkunskaper, och hans tekniska
Kommitténs forsla». Allmänna grunder.
S\
studier kunna i övervägande grad ägnas åt rena fackstudier på ett visst tekniskt
område.
Undervisningen kan och bör vara elementär i den meningen, att lärjungarna
i motsats till de högskolebildade ingenjörerna endast behöva känna till och på sitt
område kunna tillämpa de resultat, vartill den vetenskapliga forskningen och den
praktiska erfarenheten kommit, men icke i väsentlig mån behöva göras förtrogna
med de vägar och medel, varigenom resultaten vunnits, och nya resultat kunna vinnas.
Genom denna väsentliga skillnad i den elementära och den vetenskapliga tekniska bildningens
art och ändamål, bör en avsevärd tidsbesparing och en väsentlig begränsning
i studieras omfattning till förmån för den praktiskt tekniska bildningslinjen kunna
vinnas.
Då kommittén därefter går att besvara frågan, huru de nuvarande tekniska
elementarskolorna och andra därmed jämförliga skolor böra omorganiseras för att
i enlighet med ovan angivna grundsatser kunna inpassas i en praktiskt elementär
teknisk liildningslinje, anser sig kommittén bestämt böra tillbakavisa tanken på en
förlängning av lärokurserna vid de tekniska elementarskolorna från tre till fyra år.
Kommittén anser tvärt om, att en inskränkning till tiden i den nuvarande lärokursen
icke blott är önsklig utan även möjlig.
Däremot anser sig kommittén obetingat böra godkänna den från flera håll
uttalade tanken, att för inträde vid våra blivande elementära tekniska läroanstalter
uppställes fordran på föregående praktisk verksamhet.
För att utan lärokursernas förlängning få till stånd en grundligare teknisk fackbildning,
än våra tekniska elementarskolor för närvarande giva, måste en större
specialisering av undervisningen genomföras. Man skulle då kunna ifrågasätta, om
icke en sådan specialisering, med bibehållande av skolornas nuvarande organisation i
huvudsak, enklast skulle kunna åvägabringas därigenom, att de tre fackavdelningar,
som nu finnas vid dessa skolor, finge en mera självständig ställning i förhållande till
varandra, och att undervisningen i de grundläggande läroämnena redan från lärokursernas
början ordnades med hänsyn till de olika fackavdelningarnas behov.
Genomförandet av en sådan organisation skulle dock medföra avsevärda kostnader.
Om de fem skolorna, vardera med tre självständiga fackavdelningar, skulle
förses med en fullt tidsenlig utrustning med lärare, laboratorier, bibliotek och annan
undervisningsmateriell, skulle härför i själva verket fordras i det närmaste samma
utrustning, som för fem maskintekniska, fem byggnadstekniska och fem kemiskt tekniska
fackskolor i utlandet. Och ändock skulle genom en sådan omorganisation flera
viktiga industrier, som under de senaste årtiondena vunnit i betydelse, icke kunna
på ett tillfredsställande sätt tillgodoses.
I <>
Tekniska
fackskolor.
S2
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Kommittén har förut erinrat om, att ett för nutidens industri och särskilt för
vårt land så betydelsefullt tekniskt läroämne som elektroteknik ännu icke fått en
självständig plats i vår elementära tekniska undervisning. Detta läroämne måste
ovillkorligen tillgodoses vid omorganisationen av vårt tekniska undervisningsväsende.
Vidare har Värmlands läns landsting i en underdåning framställning till kungl. maj :t av
den 18 september 1907 fäst uppmärksamheten på behovet av teknisk undervisning för
trämasse- och pappersindustrien och påkallat åtgärder för åstadkommande av en teknisk
skola för detta ändamål inom länet. Slutligen har frågan om vävskolans i Borås
utvidgning till en fullständig teknisk läroanstalt för textilindustrien varit föremål
för omfattande utredningar inom intresserade kretsar. Alla dessa önskemål äro utan
tvivel mycket behjärtansvärda. Likaledes äro flera av våra övriga tekniska läroanstalter
i behov av en förbättrad utrustning och ökade anslag.
Att under sådana förhållanden giva de fem tekniska elementarskolorna en utrustning
motsvarande femton särskilda tekniska fackskolor för endast tre industrigrenar
kan ju icke komma i fråga. Redan nu måste det betecknas som ett onödigt slöseri,
att vid våra tekniska elementarskolor uppehålla fem kemiskt tekniska fackavdelningar
med därför eriorderliga lärarekrafter och fullständigt utrustade laboratorier, då sammanlagda
antalet lärjungar i avgångsavdelningarna vid alla fem skolornas kemiskt
tekniska fackavdelningar under tioårsperioden 1900/01—1909/10 varit högst 35 och
lägst 23 eller 30 i medeltal pr år.
Enda möjligheten att för en kostnad, som står i rimligt förhållande till våra
ekonomiska tillgångar och en ändamålsenlig hushållning med statens medel, ordna
det elementära tekniska undervisningsväsendet så, att vår industris mångskiftande
behov i detta hänseende på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses, ligger enligt
kommitténs förmenande däri, att våra tekniska elementarskolor omvandlas till eller
ersättas med verkliga fackskolor, vilka i likhet med bergsskolorna i Filipstad och
Falun samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm
var för sig få till uppgift att tjäna sin särskilda industrigren.
Till stöd för denna uppfattning vill kommittén i första hand hänvisa till erfarenheterna
vid de nyss nämnda hos oss redan förefintliga fackskolorna. Dessa äro i stort
sett organiserade efter de principer för den elementära tekniska undervisningens ordnande,
kommittén här ovan utvecklat. Erfarenheten har också visat, att de på vida
kortare tid än våra tekniska elementarskolor kunna meddela en med hänsyn till skolornas
praktiska ändamål lämplig fackbildning.
Erfarenheten från utlandet talar i samma riktning. Såsom förut framhållits,
har man därstädes numera i regel övergivit den typ av allmänna tekniska läroanstalter,
vartill de tekniska elementarskolorna höra, och ersatt dem med speciella fackskolor.
Och man kan med skål säga. att häri ligger förnämsta orsaken till den rika utveckling.
Kommitténs förslag. Allmänna grunder.
83
som det elementära eller det lägre tekniska undervisningsväsendet vunnit flerstädes
i utlandet, .lust i förefintligheten av en fackskola för en viss industri ligger en direkt
uppmaning till dem, som ägna sig åt denna industri, att vid fackskolan i fråga söka
sin vidare utbildning, och industriidkarna omhulda i regel gärna en skola, som är direkt
avsedd att främja deras intressen. En fackskola omfattas sålunda i regel med vida
.större intresse än en allmän teknisk läroanstalt.
En speciell fackskola har också så till vida större utvecklingsmöjligheter än en
allmän teknisk skola, att man kan företaga vilka förändringar i dess organisation,
man finner lämpliga, utan att därigenom träda andra industriers intressen för nära.
Lärokurserna så väl i enskilda läroämnen som i skolan i dess helhet kunna inskränkas
eller utvidgas, allt efter som erfarenheten visar detta vara möjligt eller önskvärt.
Genom de tekniska elementarskolornas omorganisation och mindre jämkningar
i våra redan befintliga fackskolors organisation samt genom inrättandet av helt och
hållet nya skolor i de fall, då detta kan anses nödvändigt, borde sålunda till en början
en eller i vissa fall två eller tre speciella fackskolor bringas till stånd för var och en
av våra förnämsta industrigrenar såsom maskinindustri och elektroteknik, byggnadsindustri,
väg- och vattenbyggnadsindustri, kemiskt teknisk industri, bergshantering,
textilindustri, trämasse-, cellulosa- och pappersindustri samt trävaruindustri. I den mån
andra industrigrenar vinna i omfattning och betydelse, böra sedermera nya fackskolor
även för andra industrier komma till stånd.
För de elementära tekniska läroanstalter, som böra ingå i den enligt kommitténs
förmenande erforderliga praktiskt tekniska bildningslinjen, föreslår kommittén benämningen
tekniska fackskolor.
De tre skolstadier, som i det föregående behandlats, nämligen lärlingsskolor,
yrkesskolor och tekniska fackskolor, böra enligt kommitténs förmenande var för sig
fullfölja sin bestämda uppgift och meddela en för olika ställningar inom industrien
avslutad teknisk bildning.
Mot en sådan uppfattning kan och har även gjorts den invändningen, att ett
undervisningssystem bör vara enhetligt i den meningen, att ett lägre skolstadium bör
förbereda för ett högre och detta i sin tur för det högsta. Liksom folkskolan enligt
mångas åsikt bör förbereda för realskolan, realskolan för gymnasiet och gymnasiet
iör universitetet, borde lärlingsskolan förbereda för yrkesskolan, denna för den tekniska
fackskolan och denna sistnämnda åter i sin tur för tekniska högskolan.
Kommittén kan icke ansluta sig till denna mening. Vad som möjligen under
vissa förhållanden kan vara idealet för ett väl ordnat allmänt undervisningsväsende
låter sig nämligen icke utan vidare tillämpas på den tekniska fackbildningens område.
De olika
skolstadiernas
ställning
i
förhållande
till varandra
84
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Lärlingsskolorna bli visserligen, på samma gång de fullfölja sin uppgift att meddela
våra arbetare ett visst minimum av yrkesbildning, i regel grundläggande skolor för
yrkesskolorna. Båda dessa skolformer ha till mål att giva en begränsad fackbildning
av i huvudsak samma art. De senare hava att utvidga och fullständiga de kunskaper
och färdigheter, som inhämtats i de förra. Likaledes bör den, som genomgått en yrkesskola
för t. ex. maskin- eller byggnadsindustri, i regel hava inhämtat det väsentligaste
av de kunskaper, som kunna fordras för inträde vid en teknisk fackskola för samma
industrier. Men att i allmänhet ordna undervisningen i speciella yrkesskolor (t. ex.
för skrädderi och skomakeri) så, att de bli förberedande skolor för vilka tekniska
fackskolor som helst (t. ex. för maskinindustri eller kemisk industri) låter sig naturligtvis
icke göra, utan att yrkesskolornas eget ändamål helt och hållet förfelas.
Om erfarenheten kommer att visa, att särskilda åtgärder äro önskvärda för
underlättandet av yrkesarbetares tillträde till de tekniska fackskolorna, torde detta
behov på ett vida bättre sätt tillgodoses genom inrättandet å de orter, där tekniska
fackskolor finnas, av särskilda förberedande kurser än genom att i de egentliga yrkesskolornas
undervisning inpressa lärokurser, som endast äro av nytta för det fåtal
av dessa skolors lärjungar, som önskar vinna inträde vid de tekniska fackskolorna.
Ungefär samma synpunkter kunna anföras gent emot åsikten, att de tekniska
fackskolorna böra vara förberedande skolor för de högre tekniska läroanstalterna.
Varje försök att ordna förhållandet emellan de båda slagen av skolor på detta
sätt måste leda därhän, att i de tekniska fackskolorna ökad vikt måste läggas på de
allmänna, grundläggande läroämnena. De högre tekniska läroanstalterna skulle icke
kunna undgå att fordra, att de tekniska fackskolorna allesammans skulle giva en tämligen
likformig allmän bildning i de för högre tekniska studier grundläggande matematiskt
naturvetenskapliga läroämnena, matematik, fysik och kemi, och att vederbörlig
kontroll i detta hänseende utövades.
Enligt de läroplaner, som kommittén utarbetat för ett flertal tekniska fackskolor,
skulle lärokurserna i de nämnda ämnena, om hänsyn tages endast till de egentliga
fackstudierna, bli vitt skilda inom olika fackskolor. I en fackskola för maskinindustri
och elektroteknik skulle lärokurserna i matematik och fysik bli i det närmaste likvärdiga
om också icke identiska med realgymnasiets kurser i samma ämnen, men i
«n fackskola för textilindustri behöva de däremot för att giva nödigt underlag för
fackstudierna endast obetydligt utsträckas utöver realskolekursen.
1 kemi däremot behöva lärokurserna i fackskolorna för maskinindustri och elektroteknik
icke på långt när hava samma omfattning som inom realgymnasiet och kunna
i en fackskola för byggnadsindustri ytterligare reduceras.
Under sådana förhållanden kan det väl knappast vara berättigat att med hänsyn
till det ringa fåtal, som efter avslutad lärokurs vid en teknisk iackskola önska övergå
Kommitténs förslag. Allmänna grunder
85
till en högre teknisk läroanstalt, tvinga alla lärjungar i de förra skolorna att offra
tid och krafter på inhämtandet av lärokurser i matematik, fysik och kemi. som äro
fullt likvärdiga sinsemellan och med realgymnasiets kurser, men för flertalet lärjungar
måste bli av ringa betydelse.
Säkert är, att de fördelar, som kommittén ansett kunna vinnas genom de tekniska
elementarskolornas omvandling till tekniska fackskolor, med en sådan anordning av
undervisningen skulle gå förlorade. Det skulle icke bli möjligt att till förmån för
fackstudierna inskränka lärokurserna i de grundläggande läroämnena till det, som
oundgängligen fordras för de speciella fackstudierna i varje särskild skola. De tekniska
fackskolorna skulle icke längre bli specialskolor utan allmänna tekniska läroanstalter
av ungefär enahanda art som våra nuvarande tekniska elementarskolor. Lärokurserna
skulle ansenligt förlängas. Skolorna skulle icke längre passa i den praktiskt tekniska
bildningslinje, för vilken de äro avsedda, och deras långvariga och till följd därav dyrbara
lärokurser skulle göra dem svårtillgängliga för begåvade och framåtsträvande
unga män, som redan vunnit anställning inom industrien.
Det vill också synas, som om strävandet att för lärjungar från de lägre tekniska
skolorna öppna tillträdet till högre tekniska studier ofta hade sin grund i ett underskattande
av det praktiska arbetets värde. Målet för en ung man, som vill ägna sig
åt tekniskt arbete, bör icke vara att genom teoretiskt tekniska studier av största
möjliga omfattning eller genom en hög examen skaffa sig framgång i livet, utan fastmer
att gorå största möjliga nytta och därmed även för egen del vinna största möjliga
framgång genom att ägna sig åt just den levnadsbana, som bäst motsvarar hans begåvning
och intresse. Huvudsaken är ej att bliva en högt bildad tekniker, utan en
tekniker, som på bästa sätt fyller sin uppgift. Och då torde den skickliga arbetsledare^
uppgift i regel varken vara mindre maktpåliggande och svår att fylla eller
mindre väl betald än ingenjörens.
Även den historiska erfarenheten talar för, att det icke är lämpligt att giva en
och samma skola två så skilda uppgifter som att meddela en avslutad teknisk fackbildning
och att förbereda för högre tekniska läroanstalter. Före 1870-talet hade såväl våra
tekniska elementarskolor som motsvarande skolor i Österrike och Tyskland en sådan
dubbel uppgift. Detta system har dock sedan mer än trettio år tillbaka både hos oss
och i de nämnda länderna utdömts. Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning
ger också ett påtagligt exempel på olägenheterna av en sådan anordning (jfr sid. 59).
För en återgång till 1850- och 1860-talets förhållanden torde nu, då fordringarna såväl
på förkunskaper för inträde vid de tekniska högskolorna som på den tekniska fackbildningen
högst väsentligt uppdrivits, inga fullgiltiga skäl kunna anföras.
Däremot synes det icke vara oberättigat, att personer, som genomgått de tekniska
fackskolorna, vid ansökan om inträde vid våra högre tekniska läroanstalter medgivas
86
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Tekniska
skolan i Stockholm.
vissa lättnader med avseende på inträdesfordringarna. Sålunda torde det vara tillräckligt
att, då så befinnes nödigt, av dem endast fordra inträdesprov i de för högre
tekniska studier grundläggande matematiskt naturvetenskapliga läroämnena matematik,
fysik och kemi till den omfattning, som fordras för studentexamen på reala
linjen, samt att de visa sig äga den färdighet i tyska och engelska språken, som fordras
för att läsa och förstå lättare teknisk litteratur på de nämnda språken.
Av den redogörelse, som iörut lämnats för den högre konstindustriella skolan
vid tekniska skolan i Stockholm, framgår, att denna skola tillkom ungefär samtidigt
med, att de tekniska elementarskolorna fingo sin nuvarande organisation. Däri ligger
utan tvivel till stor del förklaringen till, att mot denna skola kunna riktas anmärkningar
av i huvudsak samma art som mot de tekniska elementarskolorna.
Undervisningen vid den högre konstindustriella skolan fick i överenstämmelse
med de åsikter om den konstindustriella undervisningens mål och medel, som vid tiden
för skolans tillkomst voro förhärskande, en mycket allmän läggning. Skolan fick till
uppgift att genom undervisning i de i konstindustrielit hänseende viktigaste läroämnena
utbilda mönsterritare och modellörer för konsthantverket i allmänhet.
Sedan tiden för skolans tillkomst har emellertid, såsom förut visats, en fullständig
omkastning i åsikterna om konsthantverkets art och därmed även om den konstindustriella
undervisningens uppgift ägt rum. Likasom man numera av de tekniska läroanstalterna
fordrar, att de skola giva en för de speciella yrkena och industrierna avpassad
fackbildning, fordrar man även av den konstindustriella undervisningen, att
den skall giva varje lärjunge en så intim förtrogenhet med en viss gren av konsthantverket,
att han fullständigt behärskar den både i konstnärligt och tekniskt hänseende.
Även den konstindustriella undervisningen måste givas en verkligt facklig karaktär.
Den måste därför i likhet med den tekniska undervisningen grundas på en verklig
yrkeserfarenhet inom någon viss gren av konsthantverket och specialiseras på ett
sådant sätt, att lärjungarna i skolan kunna vinna förkovran och större konstfärdighet
just i de yrken, som var och en av dem förut ägnat sig åt.
Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra framlägga förslag till den
högre konstindustriella skolans omorganisation till en fackligt ordnad konsthantverksskola
med skilda avdelningar för konsthantverkets olika huvudgrenar.
I samband härmed och såsom en naturlig följd av de förändringar i övrigt, som
tekniska skolan i Stockholm måste undergå genom en tillämpning på densamma av
kommitténs förslag till den tekniska undervisningens ordnande i dess helhet, har kommittén
ansett sig böra föreslå en uppdelning av den nuvarande tekniska skolan på
sådant sätt, att den i framtiden, med bibehållande av sitt nuvarande namn. uteslutande
_______ . .. . , vin;-,. .-.-T.ittJi.i''4# V''
Kommitténs förslag. Allmänna grunder.
87
skulle komma att utgöra eu läroanstalt för konsthantverket, omfattande dels en högre
skola eller den egentliga konstliantverksskolan, dels en yrkesskola för sådana yrken,
som gå i konstindustriell riktning.
F.n för hela den lägre tekniska undervisningen synnerligen betydelsefull fråga är
lärarefrågan.
Av den förut lämnade redogörelsen för lärareiörhållandena vid yrkesskolorna
(sid. 43) framgår, att dessa skolors styrelser hittills i stort sett varit hänvisade till
att själva anskaffa lärare, varhelst sådana kunnat erhållas, och att härigenom väsentliga
svårigheter uppstått. Att i samma utspökning som hittills allt fortfarande använda lärare
från allmänna läroanstalter vid yrkesundervisningen, kan icke vara lämpligt. Skola
vi kunna hoppas på en god utveckling av våra lärlings- och yrkesskolor, måste, såsom
redan förut framhållits, åtgärder vidtagas för att förmå verkliga yrkesmän med god
praktisk erfarenhet att ägna sig åt lärarekallet. De ha de bästa förutsättningar att
bedöma, vilka kunskaper yrkets utövning kräver, de kunna tala till sina lärjungar på
yrkets eget språk, och det bör inge lärjungarna förtroende till skolan, då de märka,
att undervisningen ledes av personer med verklig erfarenhet i deras yrken.
Utbildningen av lärare iör lärlings- och yrkesskolorna har kommittén ansett böra
ordnas på det sättet, att för yrkesundervisningen lämpliga och intresserade personer
med god praktisk och teoretisk yrkesbildning beredas möjlighet att vid en mönstergillt
ordnad yrkesundervisningsanstalt åhöra undervisningen och själva under lämplig
handledning och kritik deltaga i undervisningen för att därigenom förvärva en ändamålsenlig
pedagogisk utbildning för yrkeslärarekallet, samtidigt med att de beredas
tillfälle att i erforderliga delar utvidga och fullständiga sin egen yrkesbildning.
I samband härmed borde även en annan för yrkesundervisningen viktig fråga
kunna ordnas.
Den blivande centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet i
riket, måste, förutom andra maktpåliggande uppdrag, ha till uppgift att granska och
stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner samt att vid deras uppgörande
biträda de lokala skolstyrelserna med råd och upplysningar, ävensom att sörja för
anskaffningen av läroböcker, exempelsamlingar och undervisningsmateriell särskilt
för yrkesundervisningen.
Det torde emellertid vara lätt att inse, att en central styrelse av ett fåtal personer
icke gärna kan vara i besitning av den omfattande erfarenhet och sakkunskap på
yrkesundervisningens alla områden, som härför erfordras, och att den icke gärna
jämte övriga maktpåliggande värv kan medhinna allt det omfattande detaljarbete, som
fullgörandet av dessa uppgifter skulle kräva.
Utbildning a v
lärare.
Statens normalskola
för
yrkesundervisningen
-
88
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Korrespon
densunder
visning.
Lärarnas avlöning
och
pensionering.
Läroplaner för yrkesundervisningen måste utarbetas och prövas så att säga
på experimentell väg genom praktiska försök i en skola under erfarna och kunniga
lärares ledning. Detsamma kan också sägas vara förhållandet med läroböcker och
exempelsamlingar för yrkesundervisningen. Likaså kan lämpligheten av olika slag
av undervisningsmateriell i många fall icke bedömas annat än genom praktiska försök
i en skola.
Med anledning härav har kommittén ansett sig böra framlägga förslag till inrättandet
av en statens normalskola för yrkesundervisningen.
Denna skola skulle vid tekniska skolans i Stockholm omorganisation till en läroanstalt
för konsthantverket kunna övertaga de delar av undervisningen i tekniska
afton- och söndagsskolan samt tekniska skolan för kvinnliga lärjungar, som icke komma
att tillhöra tekniska skolan efter dess omorganisation, och sålunda i likhet med nämnda
skolavdelningar besörja en väsentlig del av yrkesundervisningen i Stockholm, men
samtidigt ordnas så. att den komme att utgöra en lärareutbildningsanstalt och en
mönster- och försöksskola för yrkesundervisningen i hela riket.
Vid denna skola kunde bland annat försök göras med s. k. korrespondensundervisning
efter förebilder från universitetet i Wisconsin (se del III) dels för lärarnas
fortsatta utbildning, dels även för att bereda personer, som på grund därav, att
deras verksamhet är förlagd till landsbygden, eller av andra skäl icke kunna begagna
sig av vanliga skolformer, möjlighet att använda lediga stunder till tekniska eller
yrkesstudier.
En viktig förutsättning för erhållande av goda lärare är även, att lärarnas ekonomiska
ställning ordnas på ett betryggande sätt. De avlöningar, som för närvarnde
utgå för yrkesundervisningen i vårt land äro i många fall utan tvivel väl låga. Även
för de tekniska fackskolorna måste det vara av synnerlig vikt, att de kunna erbjuda
sina lärare sådana ekonomiska villkor, att skolorna icke bli allt för ogynnsamt ställda
i konkurrensen med industrien om personer, som med goda teoretiska förutsättningar
för lärarekallet förena praktisk erfarenhet inom industrien.
Då de tekniska läroanstalternas framgång i så väsentlig mån kommer att bli
beroende av det sätt, varpå lärarnas ekonomiska ställning ordnas, har kommittén
redan här velat fästa uppmärksamheten på vikten av, att lärarnas avlöningar icke bli
för knappt tillmätta, och att kommittén framlägger förslag till ett tidsenligt ordnande
av denna iråga.
I samband därmed bör även lärarnas pensionsfråga ordnas. De lärare, som hava
fast anställning, böra hädanefter som hittills beredas pension å allmänna indragningsstaten.
Då emellertid lärarna vid lärlings- och yrkesskolorna och en hel del lärare
även vid andra tekniska läroanstalter i riket icke komma att beredas fast anställning
Kommitténs förslag. Allmänna grunder.
89
utan i stor utsträckning måste utgöras av personer, som hava lärarekallet vid de
tekniska läroanstalterna såsom bisyssla eller som sysselsättning under ett mindre
antal år, måste pensionsförhållandena för dem ordnas så, att lärare för att komma
i åtnjutande av pension icke nödgas kvarstå vid sina lärarebefattningar, till dess de
uppnått vanlig pensionsålder.
I konungariket Sachsen, där de tekniska skolorna med få undantag äro privata
anstalter, finnes en av staten inrättad pensionskassa för lärare vid tekniska skolor och
en del andra med dem jämförliga lärare och tjänstemän, vilken synes väl lämpad att
tagas till mönster vid ordnandet av våra yrkeslärares pensionsförhållanden. Kassan
utbetalar pensioner åt sina delägare, när de fyllt 65 år, eller dessförinnan, om de på
grund av sjukdom eller andra orsaker blivit tjänsteodugliga, samt åt deras änkor
och oförsörjda barn. Pensionskassans medel erhållas genom delägarnes inträdesoch
årsavgifter, vilka utgå med en viss del av deras årliga löneinkomster, samt genom
statsbidrag, vars belopp årligen bestämmes af ständerförsamlingen. Pensionsbeloppen
utgå med olika procenttal av den avlöning, för vilken avgift till kassan erlagts, allt
efter den tid pensionstagaren varit delägare i kassan (jfr del III sid. 101).
Då liknande åtgärder i vårt land säkert skulle bidraga att göra lärareplatserna
vid de tekniska läroanstalterna mera eftersökta och bereda skolorna utsikt att erhålla
bättre kvalificerade lärare än eljest bleve fallet, anser sig kommittén böra varmt förorda
en närmare utredning av denna fråga.
För att lärarna skola kunna behålla kontakten men industrien och vinna kännedom
om framstegen på den tekniska undervisningens områden såväl inom som utom
landet är det vidare av vikt, att de genom resestipendier beredas möjlighet därtill.
Med avseende på det lägre tekniska undervisningsväsendets underhåll har kommittén
icke ansett sig böra föreslå några principiella förändringar i hittills gällande
praxis.
Sålunda har kommittén ansett sig böra föreslå, att lärlingsskororna och yrkesskolorna
i likhet med våra nuvarande lägre tekniska yrkesskolor och för övrigt alla våra
folkskolor, där icke särskilda omständigheter föranleda undantag, ordnas såsom kommunala
anstalter, till vilka staten efter vissa grunder, som komma att närmare utvecklas
längre fram, lämnar ett lämpligt bidrag.
Härför talar i främsta rummet önskvärdheten av, att de ortliga intressena starkt
knytas till skolornas verksamhet. Man torde också ha större garanti för, att de
anslagskrav, som komma att ställas på statsverket, förestavas av ett verkligt behov,
i fall statsunderstödet göres beroende av kommunernas egen offervillighet för samma
ändamål. Då det heller icke är möjligt att på en gång genomföra ett fullständigt sy
-
Rmf stipendier.
De tekniska,
skolornas
underhåll
90
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
,Skolornas
styrelser.
stem av lärlingsskolor och yrkesskolor för hela riket, torde den ordning, vari systemet
genomföres, åtminstone till en början böra göras beroende av kommunernas egna intresse
och offervillighet för saken Därigenom skulle man få till stånd en mera naturlig utveckling
av vår yrkesundervisning, i det att de orter, där behovet av och intresset för
denna undervisning vore störst, också i första hand finge behovet tillgodosett.
Det skäl. som i första rummet plägar anföras för folkskoleväsendets överflyttning
på statsverket, eller att i ekonomiskt hänseende svaga kommuner ha svårt att få sitt
skolväsende ordnat på ett tillfredsställande sätt, torde här icke ha sin tillämpning, då
lärlings- och yrkesskolor i regel icke kunna ifrågakomma annat än i städer och andra
i ekonomiskt hänseende mera bärkraftiga samhällen. Skulle det emellertid i framtiden
visa sig lämpligt att helt och hållet överflytta kostnaderna för folkundervisningen på
statsverket, torde även skäl föreligga att taga under förnyad omprövning frågan om
yrkesundervisningens uppehållande enbart på statens bekostnad.
De tekniska fackskolorna däremot, som komma att tjäna landets industri i sin
helhet och även bliva allt för dyrbara, för att deras underhåll i väsentlig mån kan läggas
på enskilda kommuner, böra i likhet med våra hittills varande tekniska elementarskolor
underhållas såsom statsanstalter, till vilka dock de kommuner, inom vilka skolorna
komma att förläggas, böra bidraga med lämpliga och ändamålsenligt inredda lokaler.
Därtill anser sig kommittén böra föreslå, att de kommuner, till vilka tekniska
fackskolor komma att förläggas, även böra åtaga sig skyldigheten att, såsom förhållandet
är med avseende på de allmänna läroverken, tillhandahålla skolornas rektorer
lämplig bostad eller bostadsersättning. ett åtagande, som kommunerna i anseende
till de stora förmåner, skolorna komma att tillföra dem, icke torde ha anledning undandraga
sig.
Redan förut har kommittén framhållit önskvärdheten av. att det privata initiativet
och den enskilda sakkunskapen i största möjliga utsträckning tages till hjälp vid ut
arbetandet av detaljerna i vårt tekniska undervisningsväsende. Framför allt har kommittén
ansett önskvärt, att yrkenas och de industriella intressenas målsmän tillförsäkras
ett bestämmande inflytande på den tekniska undervisningens utveckling.
För åstadkommande av den samverkan mellan industrien och den tekniska undervisningen,
som härför erfordras, har kommittén ansett att samtliga läroanstalter tillhörande
vår lägre tekniska undervisning böra ställas under ledning av lokala styrelser.
Detta blir i främsta rummet nödvändigt med avseende på lärlingsskolorna och
yrkesskolorna. Om dessa skola kunna göra den nytta, som med dem åsyftas, böra de,
såsom redan förut framhållits, ordnas med största möjliga hänsyn till de industriella
förhållandena på varje särskild ort. Redan av detta skäl böra de ortliga intressena
tillförsäkras ett starkt inflytande på skolornas ledning. Detta blir så mycket mer
Kommitténs förslaK. Allmänna grunder.
•)1
nödvändigt, om, såsom kommittén förutsatt, dessa skolor i huvudsak komina att uppehållas
såsom kommunala anstalter. Det torde då bli alldeles nödvändigt att tillförsäkra
de lokala myndigheter, som skola besluta om bidrag till skolornas underhåll, rätt att
genom av dem valda skolstyrelser utöva kontroll över de därtill anslagna medlens användning,
samt däröver, att skolornas verksamhet ordnas så, att dessa medel medföra
åsyftat gagn.
Med de tekniska fackskolorna blir däremot förhållandet i viss män annat. De
komma att utgöra en sorts centralskolor för vissa mera betydelsefulla industrigrenar
för landet i dess helhet eller åtminstone för vissa större områden av detsamma och
få därför icke samma lokala karaktär som lärlings- och yrkesskolorna. Då de dessutom
i huvudsak skulle komma att underhållas på statsverkets bekostnad, kan det
ifrågasättas, om lokala styrelser vid dessa skolor äro behövliga.
Såsom redan antytts, är dock förverkligandet av den praktiskt tekniska bildningslinje,
vari de tekniska fackskolorna skulle utgöra ett led, i väsentlig mån beroende av,
huruvida en tillräckligt intim samverkan mellan skolan och industrien kan åstadkommas.
Det är därför av största vikt, att även de tekniska fackskolorna få åtnjuta industriidkarnas
bevågenhet och intresse.
För den centrala ledningen av vårt lägre tekniska undervisningsväsende torde
det också vara av stor betydelse, att vid varje skola finnes en krets av industriidkare,
väl förtrogna med skolan och de intressen, den har att tjäna, vilkas råd och upplysningar
kunna inhämtas i frågor, rörande skolans ledning.
Kommittén har därför kommit till den uppfattningen, att även de tekniska fackskolorna
böra ställas under ledning av lokala styrelser. I dessa styrelser bör dock
industrien få en vid$ fylligare representation än i de nuvarande tekniska elementarskolornas
styrelser, bland vars fem medlemmar endast två eller tre utgöras av verkliga
industriidkare.
Med avseende på underhållet och ledningen av den konstindustriella läroanstalt,
som skulle uppstå genom tekniska skolans i Stockholm omorganisation, samt den ifrågasatta
statens normalskola för yrkesundervisningen framlägger kommittén särskilda
förslag.
Staten bör dock, såsom förut framhållits, förbehålla sig högsta ledningen av det
lägre tekniska undervisningsväsendet i riket.
Behovet av en kraftig och målmedveten central ledning på detta område torde
med all önskvärd tydlighet hava framgått av den redogörelse för den lägre tekniska
undervisningens utveckling i vårt land och de jämförelser med motsvarande förhållanden
i utlandet, som i det föregående lämnats. Den inblick, kommittén genom sina
utredningar fått i det arbete, som genomförandet av en ny organisation av den
'' Överstyrelse
för rikets tekniska
skolor.
92
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
De» lägre
teka. undervisningen
under
departement
för
handel, industri
och sjöfart.
tekniska undervisningen i riket och ledningen av dess framtida utveckling måste kräva,
har bibragt kommittén den bestämda övertygelsen, att detta arbete med nödvändighet
måste anförtros åt en särskild myndighet, som med hela sin kraft kan ägna sig åt
denna för hela landets industri och ekonomiska utveckling så betydelsefulla angelägenhet.
Kommittén har därför icke tvekat att ånyo giva uttryck åt en tanke, som uttalades
redan av Wallmark 1850 och sedermera även av 1872 års kommitté för den lägre
tekniska undervisningens ordnande, genom att framlägga förslag till inrättandet av en
särskild överstyrelse för rikets tekniska skolor.
Denna överstyrelse, för vars uppgifter en detaljerad redogörelse lämnas i det
följande, torde böra bestå av en överdirektör och chef samt fyra råd jämte nödigt
kansli.
Samverkan mellan överstyrelsen och industrien bör förmedlas genom de lokala
skolstyrelserna, med vilka överstyrelsen bör kunna rådgöra om angelägenheter rörande
de olika skolorna. Vid avgörandet av frågor, som röra hela vårt tekniska undervisningsväsende
eller större områden av detsamma, bör överstyrelsen ha möjlighet att,
då så erfordras, rådpläga med ett lämpligt antal delegerade från flera eller färre av
de lokala skolstyrelserna.
Av den historiska redogörelsen för vårt tekniska undervisningsväsendes utveckling
(del II sid. 31) framgår, att detsamma under skilda tidsperioder sorterat och
fortfarande sorterar under skilda regeringsdepartement. För närvarande höra alla
de tekniska läroanstalter, som utgöra föremål för kommitténs utredningar, under kungl.
ecklesiastikdepartementet med undantag av vävskolan i Borås och de båda bergsskolorna
i Filipstad och Falun, vilkas anslag utgå från 7 :e huvudtiteln.
Då enhetlighet i detta hänseende utan tvivel är önskvärd, och då inrättandet
av ett särskilt departement för handel, industri och sjöfart är ifrågasatt, vill kommittén
framhålla, att den ansett, att den lägre tekniska undervisningen, när ett sådant
nytt departement kommer till stånd, bör förläggas under detsamma. Därigenom skulle
den tekniska undervisningen, som ytterst är ett medel till industriens främjande och
utveckling, komma att ställas i mera intimt samband med andra åtgärder syftande
mot samma mål.
Det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket skulle sålunda i enlighet med
kommitténs förslag komma att omfatta:
Lärling sskolor,
Yrkesskolor,
Tekniska fackskolor,
Tekniska skolan i Stockholm,
Kommitténs förslag. Allmänna grunder.
93
Statens normalskola för yrkesundervisningen och
överstyrelsen för rikets tekniska skolor.
För kommitténs förslag till dessa institutioners ordnande i detalj kommer i det
följande att redogöras.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
Olika typer av lärlingsskolor.
De skolformer, som ha till ändamål att främja ungdomens utbildning till kunniga
och skickliga yrkesarbetare, kunna i stort sett hänföras till någon av följande tre huvudgrupper:
a)
kompletterande lärlingsskolor med ändamål att i teoretiskt och om möjligt
även i praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning, som kan vinnas genom
yrkesarbete i industriens tjänst;
b) fullständiga lärlingsskolor med ändamål att giva en fullständig såväl teoretisk
som praktisk lärlingsutbildning;
c) förberedande lärlingsskolor med ändamål att förbereda eller lägga grund till
lärlingsutbildningen inom industrien.
Kompletterande lärlingsskolor.
De kompletterande lärlingsskolorna förutsätta, att lärlingarnas praktiska yrkesutbildning
åtminstone i huvudsak försiggår genom yrkesmässigt arbete i verkstäder,
fabriker eller på andra arbetsplatser under enskilda arbetsgivares ledning, och att
skolorna sålunda endast behöva bibringa lärlingarna de teoretiska kunskaper och
praktiska färdigheter, som den enskilde arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela
dem, men som äro nödvändiga för deras kommande yrkesverksamhet.
Då lärjungarna måste ägna större delen av veckans arbetsdagar åt arbetet i den
enskilde arbetsgivarens tjänst, måste undervisningen i skolan inskränkas till ett fåtal
timmar i veckan och förläggas till de tider, då lärjungarna hava eller kunna beredas
frihet från sitt förvärvsarbete.
1 Tyskland och Österrike, där denna skolform är bäst utvecklad och går under
namnet industriella fortsättningsskolor (Qewerbliche Fortbildnungsschulen), äro skolorna
dels på grund av den allmänna rikslagstiftningen, dels på grund av särskilda
landslagar åtminstone inom städer och större industrisamhällen obligatoriska för praktiskt
sett alla manliga och i många fall även kvinnliga lärlingar under 2 eller 3 år efter den
egentliga folkskolekursens avslutning, försåvitt kommunerna berett tillgång till dylik
undervisning. I många fall såsom t. ex. i Wurtemberg, Nedre Österrike och Ungern
Ändamål.
Organisation.
94
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Undervisningen.
äro kommuner med en viss folkmängd, eller där ett visst antal lärlingar finnas anställda
i industri och hantverk inom ett visst begränsat område, skyldiga att inrätta
dylika iärlingsskolor. Arbetsgivarna äro skyldiga att giva sina lärlingar ledighet
att besöka skolorna och att gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka deras
skolgång. Liknande bestämmelser finnas i flera av de Schweiziska kantonerna. I
Frankrike föreligger ett lagförslag om införande av obligatorisk skolplikt efter tysktösterrikiskt
mönster. I Belgien äro motsvarande skolformer genom överenskommelser
mellan arbetsgivarna obligatoriska för lärlingar inom många industrier och yrken.
I Holland äro kommuner med över 10,000 invånare skyldiga att anordna aftonskolor,
som motsvara de tyska Fortbildungsschulen. ehuru de icke äro obligatoriska De äro
icke förty talrikt besökta. I Danmark och Norge äro arbetsgivare genom lag ålagda att
tillhålla sina lärlingar att besöka tekniska aftonskolor och att giva dem härför erforderlig
ledighet från arbetet.
De lägre tekniska yrkesskolorna i vårt land kunna åtminstone delvis betraktas
som kompletterande lärlingsskolor. Några lagbestämmelser om skolplikt för lärlingar
eller om skyldighet för arbetsgivare att tillhålla sina lärlingar att besöka dessa skolor
och att giva dem härför erforderlig ledighet finnas dock icke i vårt land.
Undervisningen i de kompletterande lärlingsskolorna måste med hänsyn till den
knappa undervisningstiden vara mycket begränsad. Genom att ställa den i närmaste
samband med lärjungarnas yrken söker man dock att göra den så fruktbringande för
det praktiska livet som möjligt. Lärjungarna uppdelas därför, så långt ske kan, i särskilda
yrkesavdelningar, som erhålla en för de olika yrkena avpassad undervisning.
Då detta på mindre orter med ett ringa antal arbetare i lärlingsåldern möter svårigheter,
har man i Österrike två olika slag av industriella fortsättningsskolor dels allmänna,
dels fackliga. I de förra har undervisningen en mer allmän läggning, så att
den kan passa för alla eller åtminstone flertalet av de yrken, som på orten äro företrädda.
Dock söker man även i dessa skolor genom lärjungarnas fördelning i yrkesgrupper
inom samma avdelning så mycket som möjligt specialisera undervisningen.
I de senare åter, där lärjungarna inom varje avdelning tillhöra samma eller närbesläktade
yrken, ordnas undervisningen med sträng hänsyn till de speciella yrkenas behov.
Till sitt innehåll är undervisningen i skolor av detta slag mycket växlande i olika
länder och å olika orter. 1 allmänhet omfattar den:
a) tekniska ämnen dels av mera allmän art, såsom uppsättning av brev och
andra skrivelser, som stå i samband med yrkesutövningen, samt räkning och geometri
med tillämpning på lärjungarnas yrken, dels mera speciella såsom material- och
verktygslära samt framför allt olika slag av ritning, som nästan alltid utgör lärlingsskolornas
förnämsta läroämne;
b) yrkesekonomiska ämnen såsom kostnadsberäkningar av olika slag. yrkesbokföring,
växellära, bankväsende m. m., vartill i synnerhet i tyska skolor komma
Förslag till inrättandet av liirlingsskolor.
05
c) allmänt medborgerliga ämnen såsom näringslagstiftning, skattelagstiftning,
grunddragen av kommunal- och statsförfattningen m. m., varigenom man söker förbereda
de unga för utövningen av deras medborgerliga plikter.
Om verkstadsarbete ingår i de kompletterande lärlingsskolornas undervisning, såsom
förhållandet är i en del tyska skolor av detta slag samt i de fackliga fortsättningsskolorna
i Österrike, har detta till ändamål dels att göra den teoretiska undervisningen
i skolan mer åskådlig och intresseväckande genom praktiska tillämpningar, dels att
motverka ensidigheten i utbildningen hos enskilda mästare genom att bereda även
sådana lärlingar, som fått anställning på mindre väl utrustade och skötta verkstäder,
tillfälle att lära känna och använda tidsenliga verktyg och maskiner, och att lära dem
utföra till yrket hörande handgrepp och operationer på ett fullt regelrätt sätt.
En mycket betydelsefull modifikation av de kompletterande lärlingsskolorna, som
helt säkert kan betraktas som idealet för en väl ordnad lärlingsutbildning, uppkommer,
då en arbetsgivare, såsom förhållandet är vid ett stort antal större verkstäder i utlandet,
för sina lärlingar ordnar en lärlingsskola inom den egna verkstaden eller fabriken,
där lärlingarna vid sidan av en systematiskt ordnad praktisk yrkesutbildning även
erhålla den teoretiska undervisning, som erfordras för att fullständiga denna.
De kompletterande fortsättningsskolorna ha den stora fördelen, att de äro jämförelsevis
mycket billiga såväl för staten och kommunerna som även för lärlingarna
själva, då dessa vid sidan av sitt skolarbete kunna ägna den största delen av veckans
arbetsdagar åt eget förvärvsarbete. Dylika skolor kunna därför utan allt för stora
uppoffringar från det allmännas sida göras tillgängliga för alla lärlingar, även för
sådana i mycket knappa ekonomiska omständigheter.
Det måste också anses innebära en mycket sund princip, att lärlingarnas praktiska
utbildning sker genom verkligt industriellt arbete, då de därigenom från första
början av sin yrkesverksamhet få en levande erfarenhet om det industriella livet och
vänjas att arbeta under hänsyn till kommersiella förhållanden.
Deras svaghet ligger däri, att den tid, som kan ägnas åt den teoretiska undervisningen
ofta blir väl knapp, så att kurserna dels måste inskränkas till ett minimum, dels
utsträckas över en i förhållandet till deras omfattning väl lång tidsperiod. På mindre
orter är det också svårt att ordna undervisningen med tillräcklig hänsyn till lärjungarnas
yrken.
Den praktiska yrkesutbildningen i enskilda verkstäder är även förenad med
svårigheter. Förhållandena gestalta sig i detta hänseende mycket olika inom olika
industrier. Ofta är det ingen som bekymrar sig om lärlingens handledning. Det är
heller icke alltid lätt att i den enskilda verkstaden ordna hans arbete så. att han får
en systematisk och allsidig utbildning. Om han därtill, såsom ofta är fallet, avbryter
sin utbildning i förtid eller ofta byter om arbetsplats eller t. o. m. yrke, kan hans utbild
-
Lärlingstkolor
i verkställer.
Fördelar.
Olägenheter
96
Deri lägre tekniska undervisningens ordnande.
Ändamål.
Undervisning
en.
Fullständiga
lärlingsskolor
i utlandet.
ning lätt bli ofullkomlig och hans yrkesskicklighet och arbetsintensitet iör all framtid
svag. De kompletterande lärlingsskolorna förutsätta därför en effektiv lärlingslagsliftning.
som gör det möjligt att ordna den praktiska lärlingsutbildningen på ett fullt
tillfredsställande sätt.
*
Fullständiga lärlingsskolor.
De fullständiga lärlingsskolorna söka att helt och hållet övertaga såväl den teoretiska
som den praktiska sidan av lärlingsutbildningen.
Den teoretiska undervisningen i dessa skolor är i huvudsak av samma art som i
de kompletterande lärlingsskolorna, men kan göras grundligare till följd av bättre tillgång
på tid. Dock får den teoretiska undervisningen även i de fullständiga lärlingsskolorna
träda starkt tillbaka för den praktiska. Denna avser att så vitt möjligt är
ersätta lärlingsutbildningen inom industrien. Skolorna äro därför utrustade med i
möjligaste mån fullständiga verkstäder, och den praktiska undervisningen är anförtrodd
åt yrkesmässigt skolade, framstående mästare. Lärokurserna taga vanligen
en tid av 3—4 år.
1 Österrike äro dylika fullständiga lärlingsskolor eller fackskolor för speciella
industrigrenar, som de där kallas, mycket vanliga och utgöra näst de industriella
fortsättningsskolorna den för yrkesundervisningen vanligaste skolformen. Att yrkesutbildningen
i dessa fackskolor anses likvärdig med den vanliga lärlingsutbildningen
inom industrien, framgår därav, att avgångsbetyg från en sådan fackskola i flertalet
fall ersätter det av Österrikes Qewerbeordnung för rätt till självständig yrkesutövning
fordrade intyget om nödig skicklighet.
Även i Frankrike äro dylika fullständiga lärlingsskolor mycket vanliga. De med
synnerligen dyrbara verkstäder utrustade, av franska staten bekostade écoles nationales
professionnelles tillhöra denna typ.
Likaledes träffas fullständiga lärlingsskolor i Belgien och Amerikas förenta stater.
I Tyskland äro de däremot sällsynta med undantag för Bayern, vars tekniska
undervisningsväsende visar större likhet med Österrikes än med det övriga Tysklands.
1 Preussen finnas några få fullständiga lärlingsskolor, nämligen de fyra fackskolorna
för metallindustri i Iserlohn. Siegen, Remsheid och Schmalkalden, vilka ha till speciell
uppgift att stödja de i dessa trakter förr blomstrande men numera under konkurrensen
med storindustrien starkt hotade klensmides-, stålvaru- och metallindustrierna. Likaledes
finnas i Baden två fackskolor, som ge fullständig lärlingsutbildning, nämligen de
två fackskolorna för urmakeri och träsnideri i Furtvvangen. Båda dessa skolor ha i
likhet med de nämnda metallindustriskolorna i Preussen till uppgift att stödja ett par
för Schwartzwald sedan gammalt mycket karaktäristiska hemindustrier.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
97
De fullständiga lärlingsskolornas styrka ligger däri. att de kunna giva eu både
i teoretiskt och praktiskt hänseende mer avrundad lärlingsutbildning än de kompletterande
lärlingsskolorna i förening med verkstadspraktik kunna giva. 1 en skolverkstad
kan arbetet ordnas uteslutande med hänsyn till lärlingens intressen. Hans
yrkesutbildning kan därför ledas fullt systematiskt, och man kan undvika den ensidighet
och begränsning, som ofta utmärker arbetet i den enskilda verkstaden.
Den, som sköter skolverkstaden, kan odelat ägna sin uppmärksamhet åt lärlingarnas
undervisning, och dessa kunna därför påräkna bättre tillsyn och ledning än i en vanlig
verkstad.
Skolverkstäderna ha dock mycket stora svårigheter att övervinna. Varken läraren
eller lärjungen arbetar under samma känsla av ansvar som i en kommersiell verkstad.
Man behöver icke räkna så noga med material och arbetstid, och om lärlingen endast
sysslar med övningsuppgifter, irestas man lätt att se genom fingrarna med ett mindre
välgjort arbete, i synnerhet i sådana fall, då detta ändock skall förstöras för att lämna
material till nya övningar.
Då skolverkstaden icke behöver taga hänsyn till konkurrensen, blir utrustningen
lätt gammalmodig, och läraren förlorar kontakten med industrien. Arbetet i skolverkstaden
får lätt en otidsenlig, rent skolmässig prägel, och lärjungarna, som utgå
från den, äro ofta klent förberedda för allvarligt industriellt arbete och betraktas
därför med misstro från arbetsgivarnas sida.
Största svårigheten med de fullständiga lärlingsskolorna ligger dock i deras dyrhet.
Då lärjungarna under den fleråriga skolkursen icke kunna bidraga till sitt eget
uppehälle, och skolorna för att täcka de dryga driftkostnaderna ofta måste fordra höga
skolavgifter, bliva dessa skolor endast tillgängliga för ynglingar i goda ekonomiska
omständigheter. För att avhjälpa denna olägenhet har man i Österrike och även i
Frankrike måst tillgripa utvägen att genom rikliga stipendier och genom friplatser
vid skolor med internat underlätta tillträdet till skolorna för mindre bemedlade
lärjungar. Skolorna äro även mycket dyrbara i anläggning och underhåll, då verkstäderna
från början måste vara fullt tidsenligt utrustade, och skolorna måste förfoga
över rikliga medel för att kunna utbyta föråldrade maskiner och verktyg mot nya och
tidsenliga. Även de årliga omkostnaderna bli mycket betungande till följd av materialförbrukningen
och driftkostnaderna för allt maskineri. Endast sällan händer det, att
försäljningen av tillverkade varor kan lämna något väsentligt bidrag till skolans ekonomi.
Det anses ofta till och med olämpligt att söka driva skolverkstäder affärsmässigt,
då man därigenom lätt kommer över till samma ensidighet i arbetet, som är
utmärkande för den enskilda verkstaden, och den väsentligaste fördelen med skolverkstadsutbildningen
går förlorad;
Fördelar.
Olägenheter.
I
98
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Ändamål och
organisation.
Exempel från
utlandet.
Fördelar.
Förberedande lärlingsskolor.
De förberedande lärlingsskolorna gå en medelväg mellan de båda föregående
lärlingsskoletyperna. De mottaga sina lärjungar vid unga år, före eller omedelbart
efter avslutad folkskolekurs, och söka genom lämplig teoretisk undervisning och yrkesmässigt
arbete i skolverkstäder förbereda de unga för den egentliga yrkesutbildningen
i enskilda verkstäder och fabriker. Från de kompletterande lärlingsskolorna skilja
de sig därigenom, att lärjungarna under lärokursen tillbringa hela sin arbetsdag i skolan.
Till sin organisation och sitt arbetssätt erinra de mycket om de fullständiga lärlingsskolorna,
men avvika från dem därutinnan, att de antingen icke alls söka utbilda
sina lärjungar för något visst yrke, utan endast att förbereda dem för hantverksmässigt
arbete i allmänhet, eller också att de, ifall den praktiska utbildningen är specialiserad
till vissa bestämda yrken, endast söka göra lärjungarna förtrogna med de första grunderna
av yrket. De göra således icke i likhet med de fullständiga lärlingsskolorna
anspråk på att ersätta lärlingsutbildningen inom industrien, utan endast att förbereda
och underlätta densamma. De förutsätta tvärtom, att en väsentlig del av lärlingsutbildningen
skall förläggas till den enskilda verkstaden eller fabriken.
Exempel på dylika skolor lämna de allmännna hantverksskolorna (Allgemeine
Handwerkerschulen) i Österrike, vilka dock numera indragits och ersatts av .andra
skoiformer, de praktiska industriskolorna (écoles pratiques d''industrie) i Frankrike,
hantverksskolorna (Ambachtsscholen) i Nederländerna och de förberedande yrkesskolorna
i Finland. Även i Amerikas förenta stater träffar man förberedande lärlingsskolor
av växlande typer.
De förberedande yrkesskolorna undvika många av olägenheterna med de två
föregående skoltyperna. De uppskjuta de ungas utträde i industrien till en något mognare
ålder. Den systematiska förberedelse för yrket, lärjungen fått i skolan, minskar
faran av en ensidig och ofullkomlig utbildning i den enskilda verkstaden eller fabriken.
De unga ha lättare att få plats och förorsaka sina arbetsgivare mindre besvär, då de
redan vid sin anställning inhämtat yrkets första grunder. Skolgången blir i ekonomiskt
hänseende mindre betungande för lärjungarna och deras föräldrar, då den inträffar
under de år, då den unges arbetskraft ännu har ringa värde. Skolornas utrustning
blir ej heller så dyrbar. Arbetet i verkstaden avser i främsta rummet att utveckla lärjungen
i kroppsligt avseende och att uppöva hans handaskicklighet. Huvudvikten
lägges därför på arbete med enkla handverktyg, och dyrbara maskinella anordningar
äro obehövliga.
Vilken lärlingsskoletyp bör tillerkännas företrädet?
När det gäller att avgöra, vilken av de förut beskrivna skoltyperna för lärlingsutbildningen
bäst motsvarar sitt ändamål, äro följande synpunkter att taga i betraktande.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
99
Frågan om, huruvida den praktiska lärlingsutbildningen bäst främjas genom
praktiskt arbete i enskilda verkstäder eller genom systematisk undervisning i skolverkstäder
är mycket diskuterad. Båda systemen hava sina påtagliga fördelar och
olägenheter.
»Mästareläran* stödes av gamla traditioner och anses av många erfarna industrimän
vara enda vägen till en god yrkesutbildning.
Å andra sidan hava de fullständiga lärlingsskolorna, som på det hela taget
tillhöra en nyare tid, energiska försvarare, som till stöd för sin uppfattning kunna
hänvisa till de synnerligen goda resultat, som många sådana skolor uppnått.
Föreståndaren för en av Amerikas mest bekanta lärlingsskolor, Williamson free
school of mechanical trades i närheten av Filadelfia, anser det lika naturligt att
uppfostra arbetare i yrkesskolor, som att jurister, läkare, präster och tandläkare utbildas
i för dem avsedda läroanstalter. Under åberopande av en mer än 20-årig erfarenhet
som indstriidkare med hundratals lärlingar i smide, modellsnickeri, gjutning och
maskinarbete samt en lika lång erfarenhet som lärare vid en yrkesskola, där
1,200 lärlingar fått sin utbildning, försäkrar han, att yrken på ett fullt tillfredsställande
sätt kunna läras i en yrkesskola. Med stöd av intyg från arbetsgivare styrker han,
att Williamson school of trades utbildar yrkesarbetare av en mycket hög klass, som
äro mer värdefulla och skickliga än lärlingar, som fått sin utbildning i vanliga verkstäder.
Av skolans lärjungar vinna 95 procent omedelbart anställning i industrien
med 60—100 procent av utlärda arbetares avlöning.
Det är påtagligt, att företrädet av det ena eller andra systemet icke kan allmängiltigt
besvaras. Förhållandena ställa sig i detta hänseende mycket olika i olika länder
och inom olika yrken.
I Tyskland, där traditionerna från skråväsendets dagar ännu fortleva och stödjas
av en effektiv yrkeslagstiftning, står man avgjort på den ståndpunkten, att »mästareläran»
bör tillerkännas företrädet framför skolverkstaden. I Österrike, där dock skråtidens
stränga reglering av lärlingsväsendet kanske ännu bättre bevarats, anses tydligen
båda systemen lika berättigade. I Frankrike, där skråväsendet tidigast avskaffades,
hava de fullständiga lärlingsskolorna sina varmaste förespråkare. Där framhålles
med styrka, att det gamla lärlingsväsendet råkat i förfall, och att det icke alls lämpar
sig för nutida förhållanden inom industrien. Enda medlet att hålla yrkesskickligheten
uppe anses ligga i väl ordnade fullständiga lärlingsskolor. I Belgien söker man så
mycket som möjligt komplettera utbildningen inom industrien genom fackskolor med
verkstäder för såväl dag- som aftonundervisning. I England hava arbetareorganisationerna
med sina stränga fordringar på en långvarig lärlingspraktik ända till sista
tiden hindrat uppkomsten av skolor med verkstadsundervisning. I Amerika finner
man vid sidan av mycket storartade och helt säkert framgångsrikt ledda fullständiga
Motsätta
åsikter.
Olika åsikter
i olika länder.
100
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Olika förhållanden
inom
olika industrier.
Lokala och
personliga
förhållanden s
betydelse.
Olika system
utesluta ej
varandra.
Kompletterande
lärlingsskolor
nödvändiga.
lärlingsskolor synnerligen beaktansvärda strävanden att ordna lärlingsutbildningen
inom den enskilda verkstaden på ett effektivt sätt.
Att förhållandena även gestalta sig mycket olika inom olika industrier framgår
därav, att fullständiga lärlingsskolor för sådana yrken, som syssla med trä- och metallbearbetning,
samt även för olika grenar av vävnadsindustrien äro mycket vanliga,
under det att dylika skolor för andra yrken och industrier äro vida mer sällsynta.
Lokala och rent personliga förhållanden äro även av stor betydelse för framgången
av det ena eller andra systemet för lärlingsutbildningen. De fullständiga
lärlingsskolorna ha största utsikten till framgång å orter, där en viss, för orten särskilt
utmärkande industri nått en hög utveckling, och där fordringarna på lärlingsutbildningen
äro så uppdrivna, att såväl föräldrar som lärlingar inse, att en god och allsidig
yrkesbildning utgör en nödvändig förutsättning för fortkomst i yrket. Ledningen
av en fullständig yrkesskola förutsätter även en rik och mångsidig industriell
erfarenhet hos skolans föreståndare och tillgång på synnerligen väl kvalificerade
yrkesmän som ledare av den praktiska undervisningen.
Vilket system lämpar sig bäst för Sverige?
När det gäller att avgöra, vilket system av lärlingsskolor kan hava bästa utsikten
till framgång i vårt land, torde det vara skäl att till en början fästa uppmärksamheten
därpå, att de olika systemen för lärlingsundervisningen ingalunda utesluta varandra.
Intet land har ännu helt och hållet kunnat tillgodose lärlingsutbildningen uteslutande
genom fullständiga lärlingsskolor. Även i de länder, som gått längst i inrättandet
av sådana skolor, måste det övervägande flertalet lärlingar förvärva sin
praktiska utbildning i enskilda arbetsgivares tjänst. För dessa lärlingar måste under
alla förhållanden lärlingsskolor med uppgift att fullständiga lärlingsutbildningen
inom industrien inrättas.
Vi kunna sålunda icke undvara kompletterande lärlingsskolor.
Av allt att döma är det ock denna skoltyp, som åtminstone för närvarande har
största utsikten att vinna allmännare spridning i vårt land. Tack vare skolornas billighet
för stat och kommun borde det icke vara omöjligt att få till stånd sådana skolor
i den utsträckning, att de åtminstone i städer och andra orter med i högre grad sammanträngd
befolkning kunna komma alla eller åtminstone flertalet lärlingar inom industri
och hantverk till godo.
Då de icke heller i avsevärd grad inkräkta på lärlingarnas arbetsförtjänst, böra
varken lärlingarna själva eller deras målsmän hava några giltiga skäl att ställa sig
avoga gent emot skolorna, om blott undervisningen ordnas så, att den väcker lärjungarnas
intresse och i övervägnade grad inriktas på att höja deras yrkesbildning
och förvärvsförmåga.
Förslå# till inrättandet av lärlingsskolor.
101
Att man även har skäl att antaga, att våra arbetsgivare skola omfatta sådana
skolor med intresse och finna utvägar att övervinna de svårigheter, som äro förenade
med att giva lärlingarna ledighet för deras skolgång, framgår bland annat därav, att ett
fyratiotal större industriidkare i Örebro jämte därvarande hantverksförening, skomakeriarbetareförbund
och arbetarekommun genom sina ordföande, under framhållande
»av de stora svårigheter, som under de senare åren uppstått att erhålla tillräckligt antal
i sina respektive yrken kunniga arbetare», skriftligen uttalat sitt gillande och utlovat sin
medverkan till åstadkommande av eu lärlingsskola i Örebro, i vilken lärlingarna skulle
ägna icke mindre än två hela dagar i veckan åt det egentliga skolarbetet och de återstående
dagarna åt praktiskt arbete i arbetsgivarnas verkstäder (jfr sid. 132).
De diskussioner i lärlingsfrågan, som lett till utarbetandet av de nyligen framlagda
förslagen till lärlingslag, och de utlåtanden, som från intresserade kretsar avgivits
över dem, giva också otvetydigt vid handen, att allmänna meningen hos oss går i den
riktningen, att lärlingarnas praktiska utbildning åtminstone i huvudsak bör vinnas
genom yrkesmässigt arbete i enskilda verkstäder och fabriker, och att vi för att trygga
denna yrkesutbildning med nödvändighet behöva en lärlingslag. Under sådana förhållanden
torde det vara lämpligast, att även den teoretiska yrkesutbildningen ordnas på
ett sätt, som står i samklang med den allt enstämmigare fordrade lagstiftningen på
detta område.
Enligt kommitténs förmenande förefinnas icke heller för närvarande några ut- Fullständiga
sikter att kunna uppbringa de betydande summor, som skulle erfordras för att i större lärlingsskolor
utsträckning grunda lärlingsutbildningen på ett system av fullständiga lärlingsskolor. rör dvrbaraDen
utredning om inrättandet av praktiska yrkesskolor i Stockholm, som utförts av en
av Stockholms stadsfullmäktige för ändamålet tillsatt kommitté, vars utlåtande avgavs
den 23 februari 1906 visar, vilka stora kostnader dylika skolor kräva. Denna kommitté
har bland annat föreslagit inrättandet av
A. En träarbetareskola med
a) sexdagarskurs för 90 lärjungar med 3—4-åriga kurser.
b) endagskurs » 75 » »3 » »
c) aftonkurs för yngre » 75 » » 3 » »
d) aftonkurs för äldre » 50 » » 2 » »
Summa 290 lärjungar.
B. En metallarbetareskola med
a) sexdagarskurs för 75 lärjungar med 3-åriga kurser.
b) endag&kurs »75 » » 3 » »
c) aftonkurs för yngre » 75 » » 3 » »
d) aftonkurs för äldre »50 » » 2 » »
Summa 275 lärjungar.
102
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Erfarenheten
om verkstadsskolor
för
ringa.
Svårt att erhålla
lärare
för verkstadsundervisning
-
Fullständiga
lärlingsskolor
kunna ej påräkna
tillräckligt
antal
lärjungar.
För träarbetareskolan beräknas byggnads- och utrustningskostnaderna till
282,400 kronor, de årliga kostnaderna för undervisningen till 22,000 kronor och övriga
årliga omkostnader till c:a 2,525 kronor. För metallarbetareskolan beräknas byggnadskostnaderna
till 414,000 kronor, de årliga kostnaderna för undervisningen till
21,200 kronor och övriga omkostnader till c:a 2,375 kronor. Sammanlagda kostnaden
för dessa skolor skulle således uppgå till följande belopp:
byggnadskostnaderna till ............................ kr. 696,400: —
de årliga omkostnaderna till ........................ » 48,100: —
Och ändock skulle dessa båda skolor för endast två yrken i sina huvudavdelningar,
sexdagarskurserna, endast kunna årligen mottaga 25 nya lärjungar vardera.
Det är lätt att inse, vilka summor det skulle kräva, om Stockholms stad skulle inrätta
liknande yrkesskolor för alla eller åtminstone för flertalet av dem, som i huvudstaden
efter avslutad folkskolekurs ämna utbilda sig för yrkesverksamhet.
Det skulle också helt säkert vara mycket vågade experiment, om staten eller
kommunerna i större utsträckning började nedlägga stora summor på inrättandet av
dyrbara lärlingsskolor, avsedda att giva sina lärjungar en fullständig lärlingsutbildning.
I vårt land hava vi ännu en allt för liten erfarenhet på yrkesundervisningens område
iör att med någon större grad av säkerhet kunna angiva, huru sådana skolor för olika
yrken böra organiseras och ledas för att giva ett gott resultat.
Med all säkerhet skulle det även möta stora svårigheter att uppbringa goda
lärarekrafter för ett större antal skolor av detta slag. Om också den prakiska yrkesrärdigheten
inom en del yrken i vårt land kan anses vara rätt högt uppdriven, gives
det dock endast ett mycket ringa antal hantverkare, som äro i besittning av den teoretiska
yrkeskunskap, som fordras för yrkeslärarekallets utövning. Ett allt för brådstörtat
framåtgående på denna väg skulle säkert medföra många missräkningar och
otillfredsställande resultat.
Man kan också med allt skäl göra sig den frågan, om fullständiga lärlingsskolor
i vårt land för närvarande eller inom en nära framtid kunna påräkna ett tillräckligt
antal lärjungar. Är det troligt, att föräldrar hos oss i större utsträckning äro beredda
att bekosta sina barn, som slutat folkskolan, en ny lärokurs, som helt upptager de
ungas tid under tre eller fyra år för att utbilda dem till yrkesarbetare? Hos oss gestalta
sig förhållandena i detta hänseende helt annorlunda än t. ex. i Österrike. Fordringarna
på lärlingsutbildningen äro där vida större än hos oss. Fullständig yrkesutbildning,
ådagalagd genom tillfredsställande lärlingsprov, utgör där ett villkor för rätt till
självständig yrkesutövning. Slutligen lärer det i Österrike vara vanligt, att mästarna
fordra betalning för lärlingarnas undervisning i yrket, varigenom skillnaden i kostnaderna
för lärlingsutbildningen i en skola och hos den enskilda mästaren utjämnas.
Och ändock har man i Österrike måst tillgripa kommunala och även statsstipendier
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
103
i stor utsträckning för att underlätta de ungas tillträde till yrkesskolorna. Helt säkert
skulle fullständiga lärlingsskolor av den typ, Stockholmskoininittén tänkt sig, åtminstone
under den närmaste framtiden hos oss bli fåtaligt besökta och redan av denna
anledning icke medföra ett gagn, som motsvarar kostnaderna.
Då det icke heller är tänkbart att inom varje kommun ordna dylika skolor annat
än iör eu enda eller några få industrigrenar, måste budgeternas belastning med dryga
utgifter för detta ändamål såsom innebärande ett orättvist gynnande av vissa industrier
på de övrigas bekostnad väcka betänkligheter.
Det gives dock utan tvivel några fall, då fullständiga lärlingsskolor mycket väl
försvara sin plats och hava berättigade anspråk på understöd av allmänna medel.
Först och främst när det gäller att stödja och upprätthålla traditionerna inom någon
säregen, för en viss ort eller för landet i dess helhet betydelsefull industri. Ett sådant
fall föreligger hos oss med avseende på Eskilstunaindustrien, till vars stöd en fackskola
för finare smides- och metallindustri inrättades 1886. Denna skola, som väl närmast
är att betrakta som en fullständig lärlingsskola, är, om ock för närvarande allvarliga
anmärkningar kunna göras mot densamma, med hänsyn till sitt ändamål helt säkert
förtjänt av såväl statens som kommunens omvårdnad och understöd. Även för sådana
industrier och yrken, inom vilka det möter särskilda svårigheter för arbetsgivarna
att ordna lärlingsutbildningen på ett tillfredsställande sätt, torde fullständiga lärlingsskolor
vara på sin plats. Likaledes torde privata skolor grundade av enskilda personer
eller föreningar böra, för så vitt de icke drivas som affär för egen vinning, vara berättigade
till understöd av allmänna medel. Sådana privata skolor kunna ofta på grund
därav, att de uppbäras av ett starkt personligt intresse, vara mycket framgångsrika
och göra avsevärd nytta icke minst genom den erfarenhet på yrkesundervisningens
område, som genom dem kan vinnas.
De förberedande lärlingsskolorna, som arbeta under den förutsättningen, att den
praktiska yrkesbildningen skall påbörjas och förberedas i en skolverkstad för att
sedan avslutas inom industrien, och därigenom undvika en stor del av olägenheterna
med de två föregående skoltyperna, synas däremot vara mer förtjänta att tagas i
betraktande vid en blivande omorganisation av vårt tekniska undervisningsväsende.
De böra särskilt lämpa sig för sådana ynglingar och flickor, som vid den normala
folkskolekursens avslutning äro för unga eller i kroppsligt hänseende för svagt utvecklade
för att omedelbart övergå till industriellt arbete, samt för sådana fall, då
föräldrar önska bereda sina barn en något grundligare förberedelse för deras praktiska
verksamhet, än den folkskolan förmår giva. Dylika förberedande yrkesskolor, grundade
av enskilda personer, föreningar eller kommuner, torde därför i många fall vara
värda att komma i åtnjutande av understöd av allmänna medel.
Orättvist gynnande
av
vissa yrken.
Fullständiga
lärlingsskolor
berättigade i
vissa fall.
Förberedande
lärlings
skolor.
104
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Förslag.
På grund av vad sålunda anförts anser sig kommittén böra föreslå:
att lärlingsundervisningen i vårt land huvudsakligen tillgodoses
genom lärlingsskolor med uppgift att i teoretiskt och om möjligt även
i praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning, som vinnes
genom yrkesarbete i den enskilda arbetsgivarens tjänst;
att lärlingsskolor med ändamål att giva en fullständig såväl teoretisk
som praktisk lärlingsutbildning må kunna inrättas och komma i åtnjutande
av anslag av allmänna medel i särskilda undantagsfall, såsom
då det gäller att stödja en säregen, för en viss ort eller landet
i dess helhet betydelsefull industri eller att främja lärlingsutbildningen
inom yrken och industrier, där den endast med svårighet kan vinnas
genom arbete i den enskilda arbetsgivarens tjänst, eller för att understödja
framgångsrikt ledda försök av enskilda personer att genom
fullständiga lärlingsskolor främja yrkesbildningen; samt
att förberedande lärlingsskolor med ändamål att genom teoretisk
undervisning och yrkesmässigt arbete i enkla skolverkstäder lägga
grund för lärlingsutbildningen inom industrien höra efter prövning
i varje särskilt fall erhålla understöd av allmänna medel.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor med ändamål att fullständiga
den inom industrien vunna lärlingsutbildningen.
Skolornas ändamål.
Såsom förut framhållits hava ifrågavarande slag av lärlingsskolor, eller de kompletterande
lärlingsskolorna, till närmaste mål att, samtidigt med att den unge arbetaren
lär sig sitt yrke genom praktiskt arbete under den enskilda mästarens eller arbetsgivarens
ledning, fullständiga hans lärlingsutbildning med de teoretiska kunskaper
och praktiska färdigheter, som den enskilda arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela
honom, men som äro nödvändiga för framgång i hans yrkesutövning.
ökandet av den blivande yrkesarbetarens förvärvsförmåga bör dock icke utgöra
dessa skolors enda mål. Den synpunkt, som i främsta rummet bör vara bestämmande
vid skolornas organisation, bör vara den, att samhället vinner ett medel att leda och
övervaka ungdomens uppfostran till dugande samhällsmedlemmar under de för dess
utveckling så betydelsefulla åren närmast efter folkskolekursens avslutning.
Det bör vidare fasthållas vid, att skolorna böra vara avsedda för den ungdom,
manlig eller kvinnlig, som ägnar sig åt arbete inom industri och hantverk, och att
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
103
deras verksamhet följaktligen bör ordnas med sträng hänsyn till skolornas uppgift att
bibringa lärjungarna sådana kunskaper, som äro av betydelse för deras yrkesutövning.
Detta utesluter emellertid icke, såsom längre fram skall visas, att man i samband
med den egentliga yrkesundervisningen söker vidga lärjungarnas allmänna bildning.
Särskilt anser sig kommittén böra framhålla önskvärdheten av, att lärlingsskolorna
användas för att främja de ungas medborgerliga uppfostran. Sådana frågor, som
arbetarelagstiftning, olycksfallsförsäkring, sjuk- och sparkasseväsende, skattelagstiftning,
grunddragen av kommunal- och statsförvaltningen stå i så nära samband med
den egentliga yrkesundervisningen eller kunna på ett så naturligt sätt anknytas till
densamma, att man icke bör försumma att genom undervisning i dessa ämnen i lärlingsskolorna
söka förbereda de unga för en insiktsfull utövning av deras medborgerliga
plikter.
Under fasthållande vid dessa grundsatser torde ändamålet med den form av lärligsskolor,
varom här är fråga, kunna anses vara
att giva samhället ett medel att leda och övervaka den inom
industri och hantverk arbetande ungdomens uppfostran till kunniga
arbetare och upplysta medborgare genom att, samtidigt med att de
unga genom arbete i industriens tjänst lära sina yrken, fullständiga
deras lärlingsutbildning med sådana för deras yrkesutövning nödiga
kunskaper och färdigheter, som den enskilda arbetsgivaren icke lämpligen
kan meddela dem i samband med deras praktiska yrkesutbildning.
Skolplikt.
För vinnandet av en ändamålsenlig organisation av yrkesundervisningen har skolpliktens
kommittén förut (sid. 70) framhållit önskvärdheten av, att det första stadiet av denna nödvändighet.
undervisning, eller lärlingsskolan, ordnas på ett sådant sätt, att den kommer att utgöra
en så omedelbar fortsättning till folkskolan som möjligt, så att unga arbetare, under det
att de lära sina yrken, underhålla och förkovra sina i folkskolan förvärvade kunskaper
genom att tillämpa dem på uppgifter, som falla inom området för deras yrkesverksamhet.
Därigenom skulle våra arbetare få verklig nytta av sina folkskolekunskaper, och
en god grund läggas för fortsatta yrkesstudier.
Då emellertid kommitténs utredningar visat, att endast föga mer än 5 procent
av våra yrkesarbetare i den egentliga lärlingsåldern, 14—18 år, besöka våra nuvarande
yrkesskolor, och att det endast är ett försvinnande fåtal av dessa skolors lärjungar,
som något så när fullständigt genomgå de lärokurser, som skolorna erbjuda, har kommittén
ansett, att man med all sannolikhet, åtminstone icke inom den närmaste fram
-
106
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
tiden, kan vänta ett starkare tillopp av lärjungar till lärlingsskolorna, med mindre någon
form av skoltvång genomföres.
Det torde också vara uppenbart, att lärlingsskolan icke i högre grad kan fylla
sin uppgift att giva samhället ett medel att leda och övervaka de ungas uppfostran
under åren närmast folkskoleåldern, om skolbesöket är fullkomligt frivilligt.
Utan skoltvång blir också resultatet av skolans undervisning i hög grad tvivelaktigt.
Skolbesöket blir ofta oregelbundet, framstegen ojämna och för det stora flertalet
så ringa, att de snart tröttna och lämna skolan, innan de inhämtat det kunskapsmått,
skolan avser att bibringa. På grund härav blir det också omöjligt att utan skoltvång
införa en ordnad klassundervisning och bestämda lärokurser. Utan skoltvång
blir också antalet lärjungar sällan tillräckligt stort för att möjliggöra deras uppdelning
i särskilda yrkesavdelningar och undervisningens ordnande med hänsyn till
lärjungarnas yrken.
Skolplikt är sålunda även en nödvändig förutsättning för genomförandet av ett
fackligt ordnat undervisningsprogram för lärlingsskolorna.
Mot införandet av skoltvång vid yrkesundervisningen göres ofta den invändningen,
att skolornas allmänna nivå sjunker, om lärjungar utan håg och intresse för
studierna tvingas att deltaga i undervisningen. De mera begåvade och intresserade
skulle därigenom hämmas i sina framsteg.
Det berättigade i denna invändning torde vara mer än tvivelaktigt. Är det månne
sannolikt, att våra folkskolor skulle uppnå en högre ståndpunkt, om skolplikten upphävdes?
Är det icke troligt, att även de mera begåvade då skulle frestas till försumlighet,
och deras framsteg därigenom hämmas i högre grad än genom kamraternas
tröghet?
Men även om det kunde anses ådagalagt, att skoltvånget i någon mån sänker
lärlingsskolomas nivå, torde detta icke innebära något giltigt skäl mot skoltvångets
införande. Liksom våra folkskolor ha till uppgift att tillförsäkra all ungdom och icke
blott de begåvade och intresserade ett visst mått av allmän bildning, böra även lärlingsskolorna
hava till uppgift att om möjligt giva alla, som ägna sig åt industriellt arbete,
ett minimum av de kunskaper, som äro nödvändiga för framgång i deras arbete. Utan
skoltvång kunna lärlingsskolorna lika litet som folkskolorna fylla sina uppgifter.
Om vi önska åstadkomma en verkligt god yrkesutbildning, och att denna skall
sträcka sina verkningar till det stora flertalet av vårt lands yrkesarbetare, stå oss
knappast andra medel till buds än de, som utomlands, särskilt i Tyskland och Österrike,
tillgripits för yrkesutbildningens främjande. En lärlingslag, som ordnar förhållandet
mellan lärlingen och hans arbetsgivare, samt obligatorisk skolplikt under lärlingsåren
måste även hos oss utgöra yrkesbildningens grundpelare. Båda förutsätta och komplettera
varandra. Utan en lärlingslag sättes den praktiska sidan av lärlingens yrkes
-
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
107
utbildning på spel, utan obligatorisk skolplikt under lärlingsåren blir hans teoretiska
yrkesbildning försummad och bristfällig.
Med avseende på skolpliktens omfattning må här ännu eu gång betonas, att de
lärlingsskolor, varom här är fråga, äro avsedda för arbetare, manliga såväl som kvinnliga,
vilka vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk eller annan därmed jämförlig
hantering, samt att de icke kunna ifrågakomma annat än i städer, köpingar, municipaisamhällen
och andra orter med mera sammanträngd befolkning.
Förut har även framhållits, att skolorna för att medföra avsett gagn böra ansluta
sig så omedelbart som möjligt till folkskolan. Förflyter en längre tidrymd mellan
folkskolekursens avslutning och övergången till lärlingsskolan, går en stor del av de i
folkskolan förvärvade kunskaperna förlorade, och lärlingsskolan måste offra en avsevärd
tid på att åter bibringa lärjungarna folkskolans kunskapsmått.
Den uppsikt, som lärlingsskolan är avsedd att utöva över de unga under lärlingstiden,
bör också om möjligt vidtaga, omedelbart efter sedan iolkskolans uppsikt över
dem upphört.
Enligt gällande folkskolestadga räknas barns skolålder från och med det kalenderår,
under vilket barnet fyller sju år, till och med det, varunder det fyller fjorton år.
Då den normala undervisningstiden i folkskolan (småskolan inberäknad) omfattar sex
årsklasser, bliva emellertid en stor del av folkskolans lärjungar berättigade att erhålla
avgångsbetyg redan vid 12 å 13 års ålder. Erfarenheten visar också, att det
stora flertalet lämnar folkskolan vid denna tidiga ålder.
Å andra sidan medgiver lagen angående minderårigas och kvinnors användande
till arbete i industriellt yrke av den 17 oktober 1900 samt kungl. förordningen angående
minderårigas användande i arbete vid fabrik, hantverk eller annan hantering av den 18
november 1881, att minderårig, d. v. s. person, som ej fyllt 18 år, må användas till sådant
arbete redan vid fyllda tolv år, dock med den inskränkningen, att till arbete i industriellt
yrke (fabrik) minderårig, som ej fyllt 13 år, får användas högst 6 timmar och
annan minderårig högst 10 timmar av dygnet.
Under sådana förhållanden kunde det ifrågasättas, om icke lärlingsskolorna
borde mottaga minderåriga arbetare redan vid så unga år som 12 eller åtminstone
13 år, naturligtvis under förutsättning, att den minderårige vunnit frihet från den allmänna
skolplikten.
Då emellertid de lärlingsskolor, varom här är fråga, ha till uppgift att komplettera
lärlingsutbildningen inom industrien, och undervisningen följaktligen bör ordnas i så
nära anslutning till lärjungarnas yrken som möjligt, är det av en viss betydelse, att
lärjungarna vid sitt inträde i lärlingsskolorna verkligen vunnit stadigvarande anställning
i något visst yrke.
Detta torde dock endast undantagsvis vara förhållandet med ungdom i åldern
Skolpliktens
amfatlninq.
108
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
12 till 13 år. De, som vid denna tidiga ålder vinna anställning inom industri och hantverk,
torde i de flesta fall endast användas såsom springpojkar eller till annat arbete,
som ligger utanför det egentliga yrkesarbetet. Den verkliga lärlingsutbildningen inom
industrien torde i regel icke kunna börja förr än allra tidigast vid fyllda 14 års ålder
och inom många yrken först ett eller annat år senare.
Minimiåldern för lärlingsskolepliktens införande torde sålunda icke böra sättas
lägre än till 14 år.
Kommittén har icke heller ansett lämpligt, att minimiåldern för skolpliktens inträdande
sättes högre än till 14 år, då det förslag till lag angående vissa lärlingsavtal,
som avgivits av särskilda kommittérade den 14 januari 1909, utgår ifrån, att lärlingsförhållandet
skall kunna inträda vid denna ålder. Så snart lärlingen vunnit så fast anställning
inom industrien, att han bundits medelst lärlingskontrakt, bör även hans teoretiska
utbildning för yrket kunna taga sin början. En överensstämmelse mellan lärlingslagens
bestämmelser i detta avseende och stadgandena om lärlingsskoleplikten synes
därför önskvärd.
Å andra sidan torde lärlingsskoleplikten icke böra utsträckas utöver det 18: e
året. Enligt de förut anförda lagbestämmelserna om minderårigas användande i industriellt
yrke, hantverk eller annan hantering, anses en arbetare vid denna ålder hava
vunnit den utveckla? i kroppsligt hänseende, att han bör få användas till vilket slag av
arbete som helst. Hans arbetskraft torde då ha det värde för honom själv och hans
arbetsgivare, att en inskränkning i hans arbetstid för skolpliktens fullgörande torde
väcka betänkligheter.
När kommittén sålunda föreslår, att skolplikten till lärlingsskolorna ska*! inträda
först vid 14 års ålder och först sedan anställning vunnits i industriellt yrke, hantverk
eller annan hantering, har kommittén icke förbisett, att med nu gällande stadganden
angående folkskoleväsendet den omedelbara anslutning av lärlingsskolan till folkskolan,
som kommittén ansett önskvärd, icke skulle vinnas. 1 synnerhet för dem. som
först ett eller annat år efter sedan de fyllt 14 år vinna anställning inom industri eller
hantverk, skulle avbrottet i skolplikten bliva långvarigt.
Med anledning härav vill kommittén framhålla, att de obligatoriska lärlingsskolorna
endast kunna utgöra ett led i de åtgärder, som torde få anses erforderliga
för ungdomens fortsatta övervakande och uppfostran utöver den nuvarande folkskoleåldern,
och vilkas behövlighet torde få anses hava vunnit offentligt erkännande
därigenom, att den s. k. folkundervisningskommittén den 12 januari 1909 erhållit nådigt
uppdrag att avgiva förslag angående väckt fråga om omorganisation i praktisk
riktning av folkbildningsväsendet i riket.
Det torde sålunda tillkomma denna kommitté att avgiva förslag till inrättandet
av sådana överbyggnader på den nuvarande folkskolan, att det avbrott i ungdomens
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor. 109
övervakande och uppfostran utfylles, som, med bibehållande av nu gällande bestämmelser
angående folkskoleväsendet, kan uppstå, i fall lärlingsskoleplikten inträder
först efter fyllda 14 år, och sedan anställning vunnits i industri och hantverk.
Med avseende på skolpliktens genomförande vill kommittén framhålla, att det
helt säkert vore mindre välbetänkt att genom ett allmänt lagbud ålägga stadskommuner
och andra med dem jämförliga samhällen med sammanträngd befolkning att
inom en viss, på förhand bestämd kortare tidrymd inrätta obligatoriska lärlingsskolor.
Störa svårigheter skulle möta att genast anskaffa lämpliga lärare i tillräckligt
antal samt lämpliga lokaler och lämplig undervisningsmateriell. Därtill kommer,
att vår erfarenhet på yrkesundervisningens område ännu i många avseenden är allt
för bristfällig för att göra det möjligt att genast eller inom en kortare tidsperiod
genomföra en fullständig omläggning av denna undervisning.
Lämpligaste medlet att leda utvecklingen i den riktning, kommittén anser önskvärd,
torde ligga däri, att kommunerna genom lag berättigas att själva besluta om
inrättandet av lärlingsskolor med skolplikt, och att staten uppmuntrar kommunerna
därtill genom att verksamt understödja sådana lärlingsskolor.
Det starka intresse, varmed yrkesundervisningen för närvarande omfattas i
vårt land, och den allt allmännare övertygelsen, att åtgärder måste vidtagas för
ungdomens övervakande och handledning efter folkskolekursens avslutning, giva
grundad anledning förmoda, att. om blott statsbidraget till de obligatoriska lärlingsskolorna
ej blir allt för knappt, ett flertal kommuner snart nog skulle begagna sig av
sin rätt att införa lagstadgad lärlingsskoleplikt, och att det ej skulle komma att dröja
så synnerligen länge, innan tillräcklig erfarenhet samlats för att göra det möjligt
att genom ett allmänt lagbud ålägga kommuner med ett tillräckligt antal minderåriga
arbetare inom ett så begränsat område, att lärlingsskolor lämpligen kunna
ifrågakomma, att inrätta sådana.
Arbetsgivarna böra vidare genom lag åläggas att giva hos dem anställda skolpliktiga
arbetare nödig ledighet för deras skolgång och att gemensamt med de ungas
målsmän övervaka, att de fullgöra sin skolplikt. Lämpligt straff bör stadgas för den,
som utan giltigt skäl hindrar den skolpliktige från skolpliktens fullgörande.
Då förutsättningarna för inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor på grund
av lokala förhållanden ställa sig olika inom olika orter, böra kommunerna även ha
frihet att inom vissa fastställda gränser och under vederbörlig kontroll av den föreslagna
överstyrelsen för rikets tekniska skolor själva utfärda närmare bestämmelser
om skolpliktens omfattning och skolornas verksamhet.
Gränserna för kommunernas självbestämningsrätt i dessa fall böra till en början,
och till dess nödig erfarenhet vunnits, göras så vida som möjligt för att icke onödigtvis
försvåra inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor.
Skolplikteni
i/enotn ■
förande.
no
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Sålunda kan det för stadskommuner med stor utsträckning vara förenat med
svårighet att genomföra lärlingsskoleplikten för hela kommunens område. En del
kommunen tillhörande minderåriga arbetare kunna vara bosatta eller ha sitt arbete på så
långt avstånd från det egentliga stadssamhället, att de icke alls eller endast med största
svårighet kunna besöka en inom detsamma befintlig lärlingsskola. Kommunerna böra
då ha rätt att fastställa skolplikt för minderåriga arbetare, som äro bosatta eller ha sitt
arbete inom en viss del av kommunen. Med landskommuner, som önska genomföra
lärlingsskoleplikt för arbetare inom ett visst, kommunen tillhörande industriområde,
bör förhållandet bli enahanda.
Likaledes böra kommunerna ha rätt att stadga lärlingsskoleplikt för såväl manliga
som kvinnliga eller för endast manliga arbetare i åldern 14—18 år. Från skolplikten
bör kunna undantagas minderåriga arbetare inom vissa yrken, ifall lämplig undervisning
ej för dem kan anordnas i lärlingsskolan.
Slutligen anser sig kommittén böra framhålla, att även om skolplikten kommer
att inträda först med fyllda 14 år, och sedan anställning i yrke vunnits, detta icke behöver
innebära, att unga personer icke få intagas i lärlingsskolan vid något tidigare
ålder, t. ex. under det kalenderår då de fylla 14 år, eller innan de vunnit anställning
i yrke, för så vitt det är deras avsikt att söka sådan anställning. Lika litet bör det
vara arbetare, som överskridit 18 års ålder, förmenat att begagna sig av lärlingsskolans
undervisning, för så vitt de förbinda sig till regelbunden skolgång.
Förslag. Med avseende på skolplikt får kommittén sålunda föreslå:
att kommunerna genom lag berättigas att besluta inrättandet av
lärlingsskolor med skolplikt för arbetare, såväl manliga som kvinnliga,
som fyllt 14 men ej 18 år och vunnit anställning i industriellt yrke.
hantverk eller annan därmed jämförlig hantering;
att kommunerna likaledes berättigas att inom vissa fastställda
gränser utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens omfattning
och genomförande samt om skolornas verksamhet i övrigt;
att arbetsgivare förpliktas att giva hos dem anställda skolpliktiga
arbetare nödig ledighet för deras skolgång och att gemensamt med
föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande; samt
att lämpligt straff stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar
den skolpliktige att fullgöra sin skolplikt.
Skolornas organisation.
Erfarenheter Erfarenheten i Tyskland har givit vid handen, att de därstädes i många stater
från sedan gammalt förefintliga obligatoriska fortsättningsskolorna hade svårt att tillvinna
Tyskland.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor. 111
sig de ungas intresse och därför förde ett tynande liv, så länge undervisningen i dem
hade ett allmänt innehåll och utgjorde en direkt fortsättning av folkskolans lärokurser
under användning av folkskolans vanliga undervisningsmetoder. Först sedan man
börjat tillämpa den grundsatsen att ställa fortsättningsskolan i yrkesundervisningens
tjänst har man lyckats tillvinna den ett större intresse från såväl lärjungarnas som
arbetsgivarnas sida.
Nyskaparen av Miinchens berömda yrkesskoleväsende, d:r Kerschensteiner,
framhåller, att den allmänna obligatoriska fortsättningsskolan därstädes var lärjungarna
likgiltig, besvärlig för mästarna och ett föremål för lärarnas fåfänga ansträngningar.
Alla voro glada, när med fyllda 16 år skolplikten upphörde. Ingen enda lärjunge
anmälde sig att frivilligt fortsätta i skolan ytterligare ett år.
Sedan fortsättningsskolan i Munchen omorganiserats till industriella fortsättningsskolor
med en fackligt ordnad undervisning, har intresset blivit ett helt annat.
De frivilliga fortsättningskurserna samla nu stora skaror av lärjungar.
Ju mer vi kunna tillgodogöra oss denna erfarenhet, desto större framgång kunna
vi vänta av våra lärlingsskolor. Lärjungarna böra därför så långt ske kan, uppdelas
i olika avdelningar efter sina yrken, och undervisningen inom varje yrkesavdelning
ordnas med största möjliga hänsyn till de olika yrkenas behov.
Denna organisation låter sig dock icke fullständigt genomföras annat än i våra
större städer, där antalet minderåriga arbetare inom samma eller närbesläktade yrken
är tillräckligt stort för bildande av självständiga yrkesavdelningar. I medelstora
städer bör man dock kunna bilda åtminstone några yrkesavdelningar av minderåriga
arbetare, tillhörande samma eller närbesläktade yrken. Lärjungar tillhörande yrken,
som endast sysselsätta ett fåtal minderåriga arbetare, måste däremot sammanföras
till blandade eller allmänna avdelningar.
Även på mindre orter inträffar det dock ofta. att åtminstone något yrke är företrätt
av ett så stort antal minderåriga arbetare, att de kunna bilda en självständig yrkesavdelning.
På orter, där hela antalet minderåriga arbetare inom samtliga yrken icke
räcker till för mer än en eller ett par skolavdelningar, måste däremot alla lärjungar
sammanföras till blandade eller allmänna avdelningar.
Men även inom de blandade eller allmänna avdelningarna är en viss grad av
specialisering av undervisningen med hänsyn till lärjungarnas yrken ingalunda utesluten.
Det bör i allmänhet icke möta allt för stora svårigheter att uppdela dessa
blandade avdelningar i mindre yrkesgrupper, och att ordna undervisningen åtminstone
i en del ämnen t. ex. ritning, räkning, bokföring och uppsatsskrivning så, att lärjungarna
erhålla tillämpningar var och en på sitt yrke.
En föreställning om, huru denna organisation lämpar sig för våra förhållanden,
kan man erhålla av tabellen sid. 112, sammanställd efter Sveriges officiella statistik
för år 1907. För åren 1908 och 1909 äro siffrorna i allmänhet något lägre.
Organisationen
mdstr
vara facklig_
Statistik.
112
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Tabell utvisande för år 1907 antalet arbetare under 18 års ålder i fabriker inom städer
och köpingar med minst 20 under 18 år gamla fabriksarbetare samt det antal skolavdelningar,
som av dem kunna bildas med 20 lärjungar i varje avdelning med
tillägg av ytterligare en avdelning, om antalet arbetare ej kan jämt
delas med 20, och resten överstiger 10. _
Antal under |
Antal skol-avdelningar |
Antal under |
Antal skol-avdelningar |
||||||
mani. och kvinnl. |
mani. |
mani. och kvinnl. |
mani. |
mani. och kvinnl. |
mani. |
mani. och kvinnl. |
mani. |
||
1 |
2 |
3 |
4 |
1 |
2 |
3 |
4 |
||
1. Stockholm...... |
3,347 |
1,982 |
167 |
99 |
Transport |
456 |
288 |
||
2. Södertälje...... |
220 |
154 |
11 |
8 |
27. Kristianstad ... |
107 |
Öl |
5 |
3 |
3. Norrtälje ...... |
35 |
32 |
2 |
2 |
28 Ängelholm...... |
28 |
25 |
1 |
1 |
i. Sundbyberg ... |
90 |
63 |
4 |
3 |
29. Hässleholm..... |
37 |
29 |
2 |
1 |
5. Uppsala......... |
280 |
197 |
14 |
10 |
30. Malmö........... |
1,740 |
699 |
87 |
35 |
6. Enköping ...... |
67 |
53 |
3 |
3 |
31. Lund ............ |
162 |
136 |
8 |
7 |
7. Nyköping ...... |
279 |
170 |
14 |
8 |
32. Landskrona ... |
215 |
132 |
11 |
7 |
8. Eskilstuna...... |
889 |
794 |
44 |
40 |
33. Hälsingborg ... |
577 |
323 |
29 |
16 |
9. Torshälla ...... |
72 |
62 |
4 |
3 |
34. Ystad............ |
98 |
61 |
5 |
3 |
10. Linköping...... |
146 |
78 |
7 |
4 |
35. Trelleborg ...... |
76 |
61 |
4 |
3 |
11. Norrköping..... |
1,495 |
713 |
75 |
36 |
36. Limhamn ...... |
100 |
100 |
6 |
5 |
12. Jönköping....... |
800 |
434 |
40 |
22 |
37. Halmstad ...... |
242 |
146 |
12 |
7 |
[13. Huskvarna...... |
238 |
234 |
12 |
12 |
38. Falkenberg...... |
44 |
42 |
2 |
2 |
42 |
35 |
2 |
2 |
39. Varberg......... |
107 |
54 |
6 |
3 |
|
j 16. Värnamo........ |
38 |
37 |
2 |
2 |
40. Göteborg ...... |
2,232 |
1,288 |
112 |
64 |
16. Växjö .......... |
98 |
66 |
5 |
3 |
41. Kungälv......... |
56 |
33 |
3 |
2 |
17. Ljungby......... |
26 |
19 |
1 |
— |
42. Lysekil ......... |
94 |
65 |
5 |
3 |
j 18. Kalmar ......... |
185 |
104 |
9 |
5 |
43. Uddevalla...... |
286 |
175 |
14 |
9 |
19. Oskarshamn ... |
156 |
98 |
8 |
5 |
44. Vänersborg ... |
246 |
156 |
12 |
8 |
2Q6 |
121 |
10 |
6 |
45. Alingsås......... |
118 |
41 |
6 |
2 |
|
! 21. Mönsterås...... |
42 |
21 |
2 |
1 |
46. Borås............ |
881 |
396 |
44 |
19 |
44 |
23 |
2 |
1 |
47. Åmål ............ |
60 |
50 |
3 |
3 |
|
| 23. Visby............ |
43 |
34 |
2 |
2 |
48. Mariestad ...... |
39 |
26 |
2 |
1 |
1 24. Karlskrona...... |
175 |
140 |
9 |
7 |
49. Lidköping...... |
191 |
100 |
10 |
5 |
1 25. Ronneby......... |
80 |
40 |
4 |
2 |
60. Skara............ |
56 |
43 |
3 |
i 2 |
i 26. Karlshamn...... |
! 56 |
34 |
3 |
2 |
51. Falköping ...... |
38 |
25 |
2 |
1 |
Transport | |
456 |
288 |
Transport |
| 848 |
500 |
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
113
Antal under |
Antal skol-avdelningar |
Antal under |
Antal skol-avdelningar |
||||||
1 |
mani. och kvinnl. |
mani. |
mani. och kvinnl. |
mani. |
mani. och kvinnl. |
mani. |
mani och kvinnl. |
mani. |
|
Transport |
1 |
2 |
3 848 |
4 500 |
Transport |
1 |
2 |
3 961 |
4 579 1 |
i 52. Tidaholm........ |
383 |
202 |
19 |
10 |
67. Säter ............ |
21 |
11 |
1 |
— |
'' 53. Karlstad......... |
313 |
218 |
16 |
11 |
68. Hedemora...... |
36 |
36 |
2 |
2 |
54. Kristinehamn... |
101 |
98 |
5 |
5 |
69. Borlänge......... |
21 |
21 |
1 |
1 |
! 55. Filipstad......... |
43 78 |
31 63 |
2 4 |
2 |
58 |
58 |
3 |
3 |
|
56. Arvika............ |
3 |
71. Gävle ............ |
758 |
507 |
38 |
25 |
|||
57. Örebro............ |
538 |
297 |
27 |
15 |
72. Söderhamn...... |
270 |
239 |
13 |
12 |
'' 58. Askersund...... |
40 |
13 |
2 |
— |
73. Hudiksvall...... |
89 |
45 |
4 |
2 |
: 59. Nora.............. |
21 |
16 |
1 |
— |
74. Bollnäs ......... |
27 |
27 |
1 |
1 |
j 60. Lindesberg...... |
48 |
47 |
2 |
2 |
75. Härnösand...... |
69 |
54 |
3 |
3 |
61. Västerås......... |
377 |
337 |
19 |
17 |
76. Sundsvall ...... |
91 |
68 |
5 |
3 |
62. Sala............... |
39 |
39 |
2 |
2 |
77. Örnsköldsvik... |
25 |
25 |
i |
1 |
63. Köping .......... |
34 |
34 |
2 |
2 |
78. Östersund ...... |
30 |
30 |
i |
1 |
64. Arboga ......... |
85 |
84 |
4 |
4 |
79. Umeå............ |
29 |
27 |
i |
1 |
65. Kungsör......... |
58 |
55 |
3 |
3 |
80. Luleå............ |
48 |
47 |
2 |
2 |
66. Falun ........... |
106 |
61 |
5 |
S |
81. Piteå ............ |
24 |
24 |
1 |
1 |
Transport |
961 |
579 |
Summa |
1,038 |
637 |
Tabellen utvisar i kolumnerna 1 och 2 dels hela antalet manliga och kvinnliga,
dels antalet enbart manliga, under 18 år gamla fabriksarbetare i de städer och köpingar,
som 1907 hade minst 20 minderåriga fabriksarbetare av båda könen. Kolumnerna 3 och
4 visa antalet skolavdelningar, som av dessa arbetare skulle erhållas under antagande,
att varje skolavdelning innehölle 20 lärjungar. Då antalet arbetare icke kunnat jämt
delas med 20, har skolavdelningarnas antal ökats med en, så snart resten överskjutit 10.
Antalet lärjungar i varje skolavdelning har beräknats så lågt som till 20 med
anledning därav, att den officiella statistiken endast angiver antalet minderåriga arbetare
i fabriker, men icke antalet minderåriga hantverksarbetare. Då hela antalet arbetare
i fabriker förhåller sig till hela antalet hantverksarbetare ungefär som 3: 1,
borde, under antagande att förhållandet mellan antalet minderåriga fabriksarbetare
och antalet minderåriga hantverksarbetare är det samma, siffrorna i kolumnerna 1 och 2
ökas med ungefär en tredjedel för att motsvara sammanlagda antalet fabriks- och
I
8
114
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
hantverksarbetare under 18 år.1) Då antalet lärjungar i varje skolavdelning bör kunna
uppgå till inemot trettio, skulle dock denna ökning i regel icke behöva medföra en
ökning i antalet skolavdelningar.
I Nedre Österrike är det genom lag föreskrivet, att, om på en ort inom en viss
areal finnas 30 lärlingar, skall där inrättas en obligatorisk fortsättningsskola. Utgår
man ifrån, att även hos oss obligatoriska lärlingsskolor kunna och böra inrättas å alla
orter med minst 30 minderåriga arbetare i industri och hantverk, borde enligt tabellerna
sådana skolor, om såväl manliga som kvinnliga arbetare medräknas, inrättas i 73 städer
och köpingar. Tager man hänsyn endast till de manliga arbetarna, skulle obligatoriska
lärlingsskolor behöva inrättas i 66 städer och köpingar. Sätter man åter antalet
minderåriga arbetare, som motiverar inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor till 20,
skulle sådana behövas i 81 städer och köpingar, om hänsyn tages till såväl manliga
som kvinnliga arbetare, eller i 77 städer och köpingar, om endast de manliga arbetarna
medräknas.
Härvid har i enlighet med den officiella statistikens tabeller endast minderåriga
arbetare i fabriker medräknats. Om även hantverksarbetare under 18 år — om vilkas
antal å skilda orter kommittén likväl saknar kännedom — medtagas, skulle antalet
städer och köpingar, där obligatoriska lärlingsskolor kunde och borde inrättas, ytterligare
ökas. Dessutom finnes på landsbygden många orter med ett tillräckligt antal
minderåriga arbetare inom så begränsade områden, att dessa arbetare mycket väl
skulle kunna samlas till en lärlingsskola.
Av tabellen framgår vidare, att antalet minderåriga arbetare i Stockholm är
tillräckligt stort för att bilda 167 skolavdelningar av manliga och kvinnliga lärjungar
eller 99 skolavdelningar av endast manliga lärjungar. Om man antager, att lärlingsskolornas
lärokurser normalt böra vara treåriga, och sålunda att varje yrkesavdelning
bör omfatta tre årskurser, vardera med minst en skolavdelning, skulle man sålunda
i Stockholm ha tillräckligt många minderåriga arbetare för icke mindre än 55 skilda
yrkesavdelningar av manliga och kvinnliga lärjungar eller för 33 skilda yrkesavdelningar
av endast manliga lärjungar, vardera med tre årsklasser. Där bör man sålunda
ha möjlighet att genomföra en mycket långt gående uppdelning av lärjungarna i skilda
avdelningar efter deras olika yrken.
I Göteborg är antalet minderåriga arbetare tillräckligt för 37 manliga och kvinnliga
eller för 21 enbart manliga yrkesavdelningar med tre årsklasser vardera. I Malmö
är antalet tillräckligt för 29 manliga och kvinnliga eller för 11 uteslutande manliga
yrkesavdelningar, i Norrköping för respektive 25 eller 12, i Eskilstuna för 14 eller 13,
*) Rätteligen borde även ett avdrag göras för under 14 år gamla arbetare, eftersom skolplikten
ej skulle inträda förr än vid fyllda 14 år. Antalet arbetare under 14 år torde dock vara
så ringa, att det ej avsevärt inverkar på beräkningarna.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
115
i Borås för 14 eller 6, i Jönköping för 13 eller 7 yrkesavdelningar med tre årsklasser
vardera.
I Gävle, Hälsingborg och Örebro bör man kunna bilda åtminstone några yrkesavdelningar
genom att sammanföra lärjungar tillhörande samma eller närbesläktade
yrken, för att av de övriga sammansätta blandade eller allmänna avdelningar. På
mindre orter, med ett ringa antal minderåriga arbetare, får man däremot i regel endast
blandade eller allmänna avdelningar, men även på sådana orter kommer det, såsom
förut påpekats, helt säkert ofta att inträffa, att större delen av lärjungarna tillhöra
samma eller närbesläktade yrken, så att även där speciella yrkesavdelningar kunna
anordnas.
För övrigt må framhållas, att det icke torde vara nödvändigt, att alla tre årsklasserna
inom en yrkesavdelning undervisas särskilt och sålunda bilda självständiga
skolavdelningar. I många fall torde t. o. m. alla tre årskurserna kunna undervisas
samtidigt av en och samma lärare och sålunda bilda en enda skolavdelning. Under
sådana förhållanden torde man i regel kunna bilda självständiga yrkesavdelningar,
för så vitt antalet minderåriga arbetare inom samma eller närbesläktade yrken å en
ort uppgår till omkring 20.
Det anförda torde vara tillräckligt för att visa, att förhållandena hos oss ingalunda
äro för små för att möjliggöra en ganska långt gående uppdelning av lärjungarna
i olika yrkesavdelningar och att ordna undervisningen med hänsyn till de olika yrkena.
Möjligheten av en genomförd specialisering av undervisningen är dock icke enbart
beroende på antalet lärjungar. Den förutsätter lämpliga lokaler, god tillgång på
undervisningsmateriell och lämpliga läroböcker samt framför allt tillgång på lämpliga
lärare med tillräcklig praktisk erfarenhet inom de speciella yrkena. Det torde därför
icke vara möjligt att genast från början driva specialiseringen av undervisningen så
långt, som antalet lärjungar i många fall tillåter. Målet för våra strävanden bör dock
vara att allt mer och mer söka ordna undervisningen så, att varje lärjunge får största
möjliga nytta av densamma för sin speciella verksamhet.
Med avseende på skolornas organisation anser sålunda kommittén: Förslag.
att lärlingsskolan bör så långt möjligt är uppdelas i skilda yrkesavdelningar,
och att undervisningen så nära som möjligt avpassas
efter lärjungarnas yrken.
Lärokursernas längd. Undervisningstiden.
Enligt kommitténs förslag skulle lärlingsskoleplikten för alla dem, som vid 14 Lärok-urserårs
ålder vunnit anställning i yrke, komma att omfatta 4 år. ms län9d
-
116
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Ferier.
I flertalet fall torde man dock få räkna med, att lärjungarna komma att tillhöra
lärlingsskolan kortare tid. Detta kan först och främst bli förhållandet med dem.
som först ett eller annat år, efter sedan de iyllt 14 ar, inträda i yrke. Det torde heller
icke vara möjligt eller lämpligt att ordna undervisningen i den obligatoriska lärlingsskolan
så, att lärjungarna inskrivas i skolan den dag, de fylla 14 år, och utskrivas
den dag, de fylla 18 år. Även om man medgiver de unga rätt till inträde i lärlingsskolan
under det kalenderår, då de fylla 14 år, torde man få räkna med, att de flesta
inskrivas i skolan vid början av den årskurs, som börjar näst efter det att de fyllt 14 år,
och att de avgå från skolan vid slutet av den lärokurs, som infaller närmast innan
de fylla 18 år.
Undervisningen i lärlingsskolan torde därför böra ordnas så, att den kommer
att omfatta tre årskurser. Dock torde det vara lämpligt, att åtminstone till en början
tillåta inrättandet av lärlingsskolor även med tvååriga lärokurser. De, som med
nöjaktigt resultat genomgått den sålunda fastställda två- eller treåriga lärokursen,
böra därmed anses hava fullgjort sin lärlingsskoleplikt, även om de icke fyllt 18 år.
Undervisningen i lärlingsskolan borde helst pågå året om. Då lärjungarna hela
året äro upptagna av sitt arbete i verkstäder, fabriker eller på andra arbetsplatser,
och skolarbetet av skäl, som utvecklas längre fram, måste förläggas till den normala
arbetstiden, bör detta för lärjungarna snarare bli en rekreation och en välkommen
omväxling än en börda, som de under någon tid av året böra erhålla befrielse ifrån.
Någon anledning att med hänsyn till lärjungarna avbryta skolarbetet genom ferier
finnes sålunda knappast.
För arbetsgivaren kunna ferier möjligen någon gång medföra olägenheter därigenom,
att han under ferierna får överflöd på arbetskraft, i fall han med anledning
därav, att hans minderåriga arbetare tidtals äro upptagna av skolan, varit nödsakad
att anställa fler minderåriga arbetare, än han eljest behövt.
Ä andra sidan torde lärarna i de flesta fall önska och behöva någon tids ledighet
varje år, utan att alltid möjlighet förefinnes att bereda dem denna ledighet genom
tjänstens uppehållande med vikarie. Likaledes torde många gånger vara önskligt,
att skolpliktiga arbetare inom sådana yrken, där säsongarbete förekommer, kunna
beredas frihet från skolan under den för dessa yrken brådaste tiden.
Det måste sålunda enligt kommitténs förmenande i många fall möta svårigheter
att hålla undervisningen i lärlingsskolan i gång på normalt sätt året om. Särskilt
torde detta bli förhållandet under högsommaren. Kommittén har därför ansett,
att det bör ankomma på överstyrelsen för rikets tekniska skolor att efter samråd med
de lokala skolstyrelserna ordna lärjungarnas sysselsättning under de tider, då skolan
icke på normalt sätt kan uppehållas, antingen så, att lärjungarna under den eljest åt
arbetet i skolan anslagna tiden, få återgå till sitt arbete i verkstäder och fabriker eller,
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor,
117
då detta icke kan ske, åtnjuta undervisning i de ämnen, vari lärare kunna anskaffas,
eller också på det sättet, att lärjungarna under lämplig ledning få ägna sig åt idrottsövningar
och utflykter eller andra för främjandet av deras hälsa och bildning nyttiga
sysselsättningar eller, då ingen av dessa möjligheter står öppen, få åtnjuta fullständig
ledighet.
Dock torde böra föreskrivas, att lärlingsskolan måste pågå minst 8 månader
av året.
Åt skolarbetet måste anslås ett så pass stort timtal i veckan, att man kan vänta
något verkligt utbyte av undervisningen. Med en allt för knapp undervisningstid
riskerar man, att resultatet av undervisningen blir så ringa, att såväl lärjungarna själva
som deras arbetsgivare förlora intresset för skolan. Sex timmar i veckan torde vara
den minsta tid, av vilken man kan vänta sig något avsevärt gagn. Å andra sidan bör
den obligatoriska undervisningstiden för att icke allt för mycket inkräkta på lärjungarnas
arbetstid knappast sättas högre än till 12 timmar i veckan. Såsom ett lämpligt
medeltal torde kunna anses det timtal, som motsvarar en vanlig arbetsdag, eller 8 å 9
timmar i veckan.
Hela undervisningstidens förläggning till en dag i veckan kan i många fall göra
det lättare för arbetsgivaren att ordna arbetet med hänsyn till sina minderåriga arbetares
skolgång. Dess fördelning på två eller tre veckodagar underlättar skolans uppsikt
över lärjungarna därigenom, att läraren oftare sammanträffar med dem.
I Munchen är det vanligt, att undervisningen förlägges till en hel eller två halva
dagar i veckan. I Nedre Österrike är det i lag föreskrivet, att den skall fördelas
på minst 2 veckodagar. ■ ,.i;
I detta hänseende torde de lokala myndigheterna böra ha frihet att under hänsyn
till arbetsgivarnas berättigade intressen ordna förhållandena på det för varje ort lämpligaste
sättet.
Att förlägga undervisningen till sena aftontimmar efter den vanliga arbetstidens
slut är förkastligt. De unga komma då uttröttade till skolan och sakna den andliga
.spänstighet, som fordras för ett fruktbringande skolarbete. Likaledes är söndagens
användning för obligatorisk undervisning olämplig. Det torde heller icke vara välbetänkt
att ordna skolarbetet så, att de minderåriga arbetarna bli mer bundna än deras
äldre kamrater, ty därav skulle lätt ovilja mot skolan väckas. Undervisningen i de
obligatoriska lärlingsskolorna bör därför förläggas till den normala arbetstiden.
I Preussen stadgas som villkor för erhållande av statsbidrag till de industriella
fortsättningsskolorna, att undervisningen ej får pågå längre än till kl. 8 e. m. I Nedre
Österrike får undervisningen i samma slag av skolor ej förläggas till tiden mellan
kl. 7 e. m. och 7 f. m.
Lämpligast torde vara att för vårt land stadga, att undervisningen i de obligatoriska
lärlingsskolorna skall förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. m. och 7 e. m.
Timtal.
Undervis
ningstidens
förläggning.
118
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Förslag.
Undervisningen
olika inom
olika skolor.
Tekniska och
yrkesekonomiska
kunskaper.
På grund av vad sålunda anförts får kommittén med avseende på lärokursernas
längd och undervisningstiden föreslå:
att undervisningen i den obligatoriska iärlingsskolan ordnas på
två eller helst tre årskurser, och att den, som genomgått den sålunda
fastställda två- eller treåriga lärokursen, må anses därmed hava fullgjort
sin lärlingsskoleplikt, även om han icke fyllt 18 år;
att undervisningen i den obligatoriska Iärlingsskolan i regel bör
pågå hela året, men att den, då särskilda omständigheter föranleda
undantag, må kunna inskränkas till minst 8 månader om året;
att den obligatoriska undervisningstiden bör omfatta minst 6
och högst 12 timmar i veckan; och
att undervisningstiden skall förläggas till vardagar mellan kl.
7 f. m. och 7 e. m.
Undervisningen.
Undervisningen i Iärlingsskolan bör, såsom flera gånger förut framhållits, så nära
som möjligt avpassas efter lärjungarnas olika yrken. Till sitt innehåll och även med
avseende på undervisningsmetoder kommer den därför att avsevärt växla inom olika
skolor och även inom olika yrkesavdelningar inom samma skola. Det kan följaktligen
icke bli tal om att här framlägga detaljerade läroplaner, som kunna läggas till grund
för undervisningen i alla eller ens ett större antal av dessa skolor.
Kommittén har därför ansett sig kunna och böra inskränka sig till att giva några
allmänna anvisningar om undervisningens innehåll och lämpliga undervisningsmetoder.
Utarbetandet av mera i detalj gående normalplaner för olika slag av skolor bör sedermera
bliva en av den föreslagna överstyrelsens viktigaste uppgifter. Med ledning
av dessa normalplaner böra sedermera de lokala skolstyrelserna utarbeta speciella
läroplaner för de skolor, som stå under deras vård. Lärarna böra å sin sida vinnlägga
sig om att förvärva en noggrann kännedom om de industriella förhållandena inom
lärjungarnas yrken, så att de vid läroplanernas tillämpning så mycket som möjligt
kunna tillgodose lärjungarnas verkliga kunskapsbehov.
Med hänsyn till de obligatoriska lärlingsskolornas ändamål bör den ledande
tanken vid all undervisning i dem vara att underhålla och utveckla de i folkskolan förvärvade
kunskaperna på ett sådant sätt, att de bli fruktbringande för lärjungarnas
kommande praktiska verksamhet.
Undervisningen i dessa skolor bör sålunda i första rummet gå ut på att på grundvalen
av folkskolans lärokurser och i så nära anslutning till den minderåriga arbetarens
praktiska yrkesutbildning som möjligt meddela honom de första grunderna av det
Förslag till inrättandet av lärlingaskolor.
11<)
tekniska och yrkesekonomiska vetande, som jordras för att lian med insikt och framgång
skall kunna utöva sitt yrke.
Av icke mindre vikt är, såsom förut framhållits, att lärlingsskolorna söka vidga
lärjungarnas medborgerliga bildning med sådana kunskaper, som kunna giva dem
förutsättningar för en insiktsfull utövning av deras medborgerliga plikter.
Lärlingsskolorna böra sålunda meddela lärjungarna, förutom kunskaper i den
lagstiftning, som direkt berör arbetarnas förhållanden och det industriella livet, en
inblick i de allmännaste grunderna av vår kommunal- och statsförfattning. I folkskolan
äro lärjungarna allt för unga och oerfarna för att förstå och intressera sig för
lagstiftnings- och förvaltningsfrågor. Men när de unga komma ut i industriellt arbete,
dröjer det icke länge, förr än de genom sin egen erfarenhet, genom läsning av tidningar
eller genom äldre kamraters diskussioner väckas till intresse för samhälleliga frågor.
Det måste då anses som en av samhällets angelägnaste uppgifter att genom lämplig
undervisning söka främja de ungas medborgerliga uppfostran.
Den medborgerliga undervisningen kan också, såsom förut påpekats, på ett
mycket naturligt sätt anknytas till den egentliga yrkesundervisningen, övningarna
i uppsättandet av inlagor till offentliga myndigheter kunna giva anledning till meddelanden
om dessa myndigheters allmänna uppgifter. Vid undervisningen i bokföring
komma stats- och kommunalutskylderna att ingå som betydande poster i räkenskaperna
och giva naturliga utgångspunkter för meddelanden om skatternas betydelse
och grunderna för deras uttaxering. Skattelagstiftningen och yrkeslagstiftningen
giva naturliga utgångspunkter för redogörelser för kommunens och statens beslutande
och förvaltande myndigheter, samt för de lagliga medel, varigenom den enskilde
under hänsyn till samhällets intressen, kan göra sitt inflytande gällande vid dylika
frågors behandling.
I övrigt böra allmänna skolämnen såsom geografi, historia, naturlära m. fl. icke
ingå såsom självständiga läroämnen i lärlingsskolornas läroplaner. Undervisningen i
modersmålet bör dock, såsom här nedan visas, kunna ordnas så, att lärjungarnas
kunskaper i allmänna ämnen ökas. Likaledes kan undervisningen i materiallära, som
även bör redogöra för råmaterialiernas härkomst och framställning, osökt giva anledning
att uppfriska lärjungarnas såväl geografiska som naturvetenskapliga insikter.
Skildringar ur yrkenas utvecklingshistoria kan giva anledning att uppfriska lärjungarnas
historiska kunskaper.
Huruvida verkligt yrkesarbete bör ingå i läroprogrammet för ifrågavarande slag
av skolor är en i utlandet mycket diskuterad fråga. I allmänhet synes man vara av
den åsikten, att skolverkstäder icke med nödvändighet behöva ingå i skolornas utrustning.
Dock börjar i Tysklands större städer den uppfattningen bli allt vanligare, att
praktiskt yrkesarbete inom de industriella fortsättningsskolorna, vilka just motsvara de
Medborgerlig
bildning.
Allmänno
skolämnen.
Verkstad»-
arbete.
120
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Hushålislära
för flickor.
av kommittén för vårt land föreslagna obligatoriska lärlingsskolorna, är mycket fördelaktigt
för undervisningen. I synnerhet har d:r Kerschensteiner i Miinchen gjort
sig till tolk för denna åsikt. Även i de för speciella yrken avsedda s. k. fackliga industriella
fortsättningsskolorna i Österrike anses verkstadsarbete utgöra ett nödvändigt
led i skolornas undervisning.
Det praktiska arbetet anses göra skolan mer tilltalande för lärjungen, då han
genom detsamma får en starkare förnimmelse av, att skolan avser att främja hans
yrkesutbildning. Den teoretiska undervisningen blir även mer konkret och åskådlig,
om den sättes i direkt samband med praktiska övningar. Så t. ex. måste det vara en
stor fördel, om undervisningen i beskrivande geometri i en lärlingsskola för plåtslagare
omedelbart kan tillämpas på arbeten tillhörande plåtslagareyrket.
Skolornas utrustning med verkstäder anses också vara fördelaktig så till vida,
att minderåriga arbetare, som vunnit anställning på mindre väl utrustade och skötta
verkstäder, och som icke av sina arbetsgivare få åtnjuta tillräcklig tillsyn och ledning
under sin lärlingsutbildning, på skolverkstaden få lära känna tidsenliga arbetsmetoder,
verktyg och maskiner och beredas tillfälle att åtminstone några timmar i veckan
arbeta under ledning av mästare, som äro i besittning av fullgod yrkeskompetens, och
som kunna lära dem att handhava verktyg och att utföra alla handgrepp på ett fullt regelrätt
och ändamålsenligt sätt.
Skolverkstadsarbetet anses också kunna motverka den ensidighet i yrkesutbildningen
inom industrien, som lätt blir en följd därav, att arbetsgivaren i regel finner
med sin fördel förenligt att låta varje arbetare så mycket som möjligt syssla med
samma slag av arbete.
Det torde sålunda knappast kunna betvivlas, att praktiskt yrkesarbete och skolverkstäder
även inom lärlingsskolor med några få timmars undervisning i veckan
i många fall och särskilt för vissa yrken kunna vara önskvärda och rent av nödvändiga
dels för att åskådliggöra den teoretiska undervisningen, dels för att fullständiga
den praktiska lärlingsutbildningen och minska det besvär och de svårigheter,
som lärlingarnas handledning många gånger bereder den enskilda arbetsgivaren.
Med avseende på denna fråga vill dock kommittén betona, att de obligatoriska
lärlingsskolorna alltid i främsta rummet måste ha till mål att i teoretiskt hänseende
komplettera lärlingsutbildningen, men att skolornas utrustning med verkstäder i många
fall torde vara önskvärd, om tillgångarna sådant medgiva.
Kommittén vill även framhålla, att i de fall, då obligatoriska lärlingsskolor iör
i yrke anställda kvinnliga arbetare komma att inrättas, dessas lärjungar även böra
beredas tillgång till undervisning i hushålislära i ändamål att bibringa de unga flickorna
kunskaper i sådana ämnen, som fordras för skötandet av ett hem såsom sömnad, lagning
av kläder, matlagning, hälso- och sjukvård m. m. Dock har kommittén ansett,
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
121
att denna undervisning för lärlingsskolornas kvinnliga lärjungar bör kunna tillgodoses
genom de särskilda fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom, som det torde tillkomma
folkundervisningskommittén att ordna, så att lärlingsskolorna även för de kvinnliga lärjungarna
kunna inskränka sig till meddelandet av endast yrkesundervisning.
Den tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga undervisning, som de obligatoriska
lärlingsskolorna sålunda ha till uppgift att meddela, torde lämpligen kunna
grupperas omkring följande läroämnen:
Modersmålet,
Räkning,
Ritning,
Yrkesekonomi och
Yrkeslära.
Av dessa läroämnen torde de tre förstnämnda i regel böra betraktas såsom lärlingsskolornas
huvudämnen, under det att de två sistnämnda läroämnena, som huvudsakligen
höra hemma i den egentliga yrkesskolan, vinna i betydelse, i den mån det
är möjligt att uppdela lärjungarna i speciella yrkesavdelningar.
Om undervisningens ändamål och innehåll i de olika läroämnena må följande
allmänna synpunkter framhållas.
Modersmålet. Undervisningen i modersmålet bör omfatta läsning och
skrivning.
Läsövningarna böra ha till mål att väcka lärjungarnas intresse för god läsning
och självstudier. För vinnandet av detta mål bör läsning i förening med redogörelser
för och förklaringar av det lästa inom lärlingsskolan användas som ett medel att vidga
lärjungarnas intressen och öka deras kunskaper såväl i allmänna ämnen som framför
allt i sådana ämnen och frågor, som stå i samband med deras yrkesverksamhet. Särskilt
med hänsyn därtill, att läxläsning och hemarbete icke kan åläggas lärjungarna i lärlingsskolan.
böra läsövningarna ordnas så, att de giva det nödiga underlaget för undervisningen
i yrkesekonomi, yrkeslära och medborgerliga ämnen.
Genom läsning av skildringar ur yrkenas historia och framstående industrimäns
liv och verksamhet samt redogörelser för det industriella arbetets och särskilt de olika
yrkenas betydelse för landets ekonomi bör man söka väcka lärjungarnas intresse
och aktning för deras yrken och stånd. Vidare böra läsövningarna omfatta uppsatser
av historiskt och geografiskt innehåll, redogörelser för kommunikationsväsendet,
post och telegraf, sparkasse- och försäkringsväsende, bank- och bolagsväsende samt
lämpliga delar av yrkes- och näringslagstiftningen. Slutligen böra också uppsatser
i hälsolära samt om rikets kommunal- och statsförfattning utgöra en lämplig läsning.
Läroämnen.
122
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Vid de till läsövningarna knutna muntliga förklaringarna bör läraren så mycket
som möjligt hämta tillämpningar och exempel från lärjungens omgivning och från
de erfarenheter, han under sin yrkesverksamhet samlat. Till redogörelsen för vår
kommunal- och statsförfattning böra sålunda knytas mera i detalj gående redogörelser
för vederbörande kommuns styrelser, nämnder och tjänstemän, ordningsmaktens
uppgift och allmänhetens plikter gent emot densamma samt om kommunalstämma
och stadsfullmäktige m. m.
Skrivövningarna böra ha till mål att bibringa lärjungarna förmåga att med rask
och driven stil, snyggt och ordentligt samt utan avsevärda språkliga fel uppsätta
sådana skrivelser, som yrkesverksamheten kräver.
Skrivning efter förskrift enligt vanlig skolmetod bör icke förekomma, utan
böra lärjungarna efter diktamen eller förelagda prov övas att skriva raskt och så,
att de så småningom tillägna sig en egen, fullt redig och läsbar skrivstil.
Övningarna böra ledas så, att lärjungarna vid lärokursens slut förfoga över en
samling goda formulär för sådana skrivelser och handlingar, som de under sin yrkesverksamhet
kunna behöva uppsätta.
Skrivning av uppsatser av mera allmänt innehåll i anslutning till läsövningarna
eller den övriga undervisningen böra någon gång kunna förekomma.
Rakning. Undervisningen i räkning bör ha till mål dels att uppöva lärjungarnas
räknefärdighet i allmänhet, dels att bibringa dem förmåga att säkert
utföra sådana beräkningar, som förekomma inom deras yrken, dels slutligen
att genom procent- och ränteräkning förbereda för den yrkesekonomiska undervisningen.
övningsexemplen väljas så, att lärjungarnas uppmärksamhet fästes på de
ekonomiska synpunkter, som äro av betydelse för deras yrken. Samtliga uppgifter
om pris, mått och vikt m. m. böra så noga som möjligt motsvara verkligheten och
giva lärjungarna en allmän insikt om varuvärden.
Endast inom de speciella yrkesavdelningarna kan till grund för undervisningen
i räkning läggas en för alla lärjungar gemensam lärobok. För allmänna eller blandade
yrkesavdelningar böra olika serier av räkneuppgifter sammanställas för så
många som möjligt av de yrken, som finnas företrädda inom varje avdelning, och
helst fördelas på lösa blad, som utdelas bland lärjungarna, så att alla, så vitt möjligt
är, kunna erhålla övningsexempel, som utgöra tillämpningar på deras speciella yrken.
Ritning. Undervisningen i ritning bör söka bibringa lärjungarna förmåga
att avbilda enklare föremål både på fri hand och med tillhjälp av vanliga ritinstrument
samt lära dem uppfatta enklare arbetsritningar.
Den bör sålunda omfatta såväl frihandsteckning som projektionsritning och
bör icke blott inom de speciella yrkesavdelningarna utan även inom de blandade
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
123
avdelningarna ordnas rent fackligt. För att detta skall kunna ske, böra skolorna förfoga
över rikhaltiga och omsorgsfullt valda modellsamlingar, omfattande såväl enklare
som mera sammansatta föremål, om möjligt hämtade från alla de yrkesområden, som
i skolan äro företrädda, så att varje lärjunge kan föreläggas uppgifter, som falla
inom området för hans yrke.
För lärjungar tillhörande de konstindustriella yrkena, såsom stuckatörer, gravörer
och ciselörer m. fl., måste huvudvikten vid ritundervisningen läggas på frihandsteckning
efter naturföremål och enklare konstindustriella föremål.
För utövare av sådana yrken, för vilka ritning med instrument har större betydelse,
såsom t. ex. maskin- och byggnadsarbetare, bör däremot frihandsteckningen
drivas huvudsakligen såsom krokiteckning under iakttagande av, att alla för föremålets
avbildning i skala eller för dess tillverkning nödvändiga mått noggrant utsättas. Krokierna
läggas sedermera åtminstone delvis till grund för projektionsritningen.
Vid projektionsritningen bör uppoffrandet av särskild tid för övningar enbart i
ritinstrumentens användning så mycket som möjligt undvikas därigenom, att till grund
för ritövningarna lägges en omsorgsfullt vald modellserie, så att de olika ritoperationerna
inövas i en naturlig följd, och svårigheterna så småningom stegras. De geometriska
konstruktioner, som behövas för en ritnings utförande, böra likaledes inövas
efter lärarnas anvisningar i samband med utförandet av de avbildningar, för vilka
de erfordras, så att en särskild kurs i geometriska konstruktioner ej behöver ingå
i skolkursen.
Lärjungarna böra tillhållas att noggrannt utsätta alla erforderliga mått och
att utföra alla rubriker och skriftliga anteckningar å ritningarna med enkla och lätt
läsbara bokstäver och siffror. Flertalet ritningar utföras i blyerts. Endast en del
uppdragas i tusch.
Vid sidan av ritundervisningen bör även undervisning i modellering anordnas
för utövare av sådana yrken, för vilka detta läroämne kan vara av betydelse.
Yrhesehonomi. Undervisningen i yrkesekonomi inom lärlingsskolan bör
gå ut på att lära arbetaren att genom en noggrann bokföring vinna en klar översikt
över sin ekonomiska ställning.
Alla bokföringsposter böra väljas så, att de ha sin fulla motsvarighet i verkligheten,
och lärjungarna vid lärokursens slut hava ett formulär att lägga till grund
för sin egen yrkesbokföring.
I samband härmed övas enkla kostnadsberäkningar, uppsättning av räkningar
kvittenser, skuld- och borgensförbindelser ävensom uppsättning av självdeklaratiorier
på grundvalen av de under lärokursen förda räkenskapböckerna.
Trkeslära. Undervisningen i detta läroämne torde inom lärlingsskolan i
regel komma att inskränkas till en redogörelse för de inom olika yrken använda rå
-
124
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Läroplanernas
uppgörande.
Förslag.
Undervis nings materiell -
materialens härkomst och framställning, deras egenskaper och värde m. m. samt för
deras bearbetning och förädling till marknadsvara ävensom för de verktyg och maskiner,
som härför användas.
'' I de fall, då verkstadsarbete ingår i skolornas undervisningsprogram, bör detta
omfatta systematiska övningar i de första grunderna av lärjungarnas yrken Undervisningen
i material- och verktygslära bör i de skolor, där verkstadsarbete förekommer,
lämpligen kunna meddelas i samband med de praktiska övningarna.
Förslag till läroplaner för lärlingsskolorna böra uppgöras av skolornas styrelser
och, innan de tillämpas, fastställas av överstyrelsen för rikets tekniska skolor.
På grund av vad sålunda anförts får kommittén med avseende på undervisningens
ändamål, innehåll och ordnande i de obligatoriska lärlingsskolorna föreslå:
att undervisningen bör ha till mål att på grundvalen av folkskolans
lärokurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas praktiska
yrkesutbildning inom hantverk och industri meddela dem de
första grunderna av det tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga
vetande, som fordras för att de med insikt och framgång
skola kunna utöva sina yrken och fylla sina medborgerliga plikter;
att undervisningen bör grupperas omkring läroämnena modersmålet,
räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära;
att skolverkstäder för praktiskt yrkesarbete inrättas för att
stödja undervisningen, i den mån detta kan befinnas vara av behovet
påkallat, och förhållandena det medgiva; och
att skolornas läroplaner böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna,
men, innan de tillämpas, granskas och fastställas av överstyrelsen
för rikets tekniska skolor.
Undervisningsmateriell och läroböcker.
Redan förut har framhållits, att lärlingsskolorna för ett rationellt ordnande av
ritundervisningen måste förfoga över rikhaltiga samlingar av modeller, som utgöras
av verkliga industriföremål irån skilda områden.
Sådana föremål torde i rätt stor utsträckning och utan avsevärda kostnader
kunna erhållas av industriidkare i skolornas omgivning, därigenom att dessa till skolorna
avlåta föremål från sin egen tillverkning. Många för ritundervisningen lämpliga
industriföremål, såsom t. ex. enkla verktyg och konstindustriella föremål, torde också
kunna erhållas i allmänna handeln.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
125
1 övrigt måste det tillkomma den blivande överstyrelsen att vidtaga åtgärder
för att sådana säregna modeller, som icke på antydda sätt kunna erhållas, men äro
nödvändiga för undervisningen, tillhandahållas skolorna. Särskilt vill kommittén framhålla,
att, för den händelse lärlings- och yrkesskolor med lärverkstäder hos oss komma
till stånd, dessa skolor, såsom förhållandet ofta är i utlandet, i avsevärd mån
kunna bidraga till anskaffningen av undervisningsmateriell därigenom, att lärjungarna
på skolverkstäderna få tillverka härför lämpliga föremål, som kunna ställas
till övriga skolors förfogande.
Av vikt är även, att skolorna förfoga över annan för undervisningen lämplig
materiell såsom samlingar av råvaror, halvfabrikat och färdiga industriartiklar, verktyg
samt skioptikon med tillhörande bildserier för att göra undervisningen åskådlig
och levande.
Till ledning för skolorna vid inköp av dylik materiell bör överstyrelsen för rikets
tekniska skolor söka bringa till stånd mönsterserier av lämplig undervisnings- och
åskådningsmateriell för olika slag av lärlingsskolor.
För att för skolorna underlätta anskaffningen av dylik materiell framlägger
kommittén i det följande förslag om, att statsbidrag må kunna utgå till skolorna för
bestridande av kostnaderna såväl för anskaffningen av den första uppsättningen av
undervisningsmateriell som för materiellens underhåll.
Likaledes bör det bli en av överstyrelsens angelägnaste uppgifter att föranstalta
om utgivandet av lämpliga läroböcker, exempelsamlingar och handledningar för undervisningen
i lärlingsskolorna.
I sitt arbete för anskaffning av undervisningsmateriell och läroböcker bör överstyrelsen,
såsom i det följande kommer att utvecklas, kunna erhålla ett verksamt
biträde av den av kommittén föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen.
Den undervisningsmateriell, som är att hänföra till dagliga förbrukningsartiklar,
såsom ritpapper, pennor, skrivhäften m. m. böra skolorna tillhandahålla lärjungarna
mot ersättning för anskaffningskostnaderna, och böra lärjungarnas arbetsgivare vara
ansvariga för betalningen härav.
Skolornas lärare.
Lärarefrågan anses allmänt vara en av yrkesundervisningens mest svårlösta
frågor. De svårigheter, varmed våra egna yrkesskolor i detta hänseende haft att
kämpa, har kommittén förut (sid. 43) framhållit. Särskilt har kommittén betonat
önskvärdheten av, att verkliga yrkesmän med god praktisk erfarenhet i högre grad
än hittills varit förhållandet kunde vinnas för yrkeslärarekallet, och att för detta önskemåls
ernående särskilda åtgärder för lärareutbildningen borde vidtagas genom inrättandet
av en statens normalskola i Stockholm.
Mönster
serier.
Statsbidrag
till anskaffning
av undervisningsmateriel/,
.
Läroböcker.
Dagliga förbrukningsartiklar.
Yrkesmän till
lärare.
12(1
Dea lägre tekniska undervisningens ordnande.
Kompetens
fordringar.
Avlöning.
Pension.
Lärarnas
tillsättning.
Förslag.
Att redan nu framlägga förslag till fordringar på viss kompetens för lärarebefattningar
vid lärlingsskolorna torde knappast vara lämpligt eller ens möjligt. Först
då frågan om lärareutbildningen blivit ordnad, och tillgången på lärare med verklig
kompetens för yrkeslärarekallet blivit bättre, än den nu är, torde bestämda kompetensfordringar
kunna uppställas. Denna frågas ordnande torde därför utan olägenhet
kunna uppskjutas.
Att anskaffningen av goda lärare i väsentlig mån underlättas, om skolorna kunna
erbjuda sina lärare en god avlöning och en i ekonomiskt hänseende tryggad ställning,
är uppenbart. De avlöningar, våra yrkesskolor för närvarande kunna erbjuda sina
lärare, växla i regel mellan 1—3 kronor i timmen. Stundom äro avlöningarna till och
med lägre än 1 krona i timmen. I vissa undantagsfall går den till högre belopp.
Medeltalet synes ligga omkring 2 kronor i timmen.
Denna avlöning måste utan tvivel anses väl låg. Enligt kommitténs förmenande
bör man vid beräkningen av avlöningen för lärarna vid lärlingsskolorna utgå från i
medeltal 3 kronor i timmen eller 150 kronor för veckotimme under helt läroår.
Vid avlöningens fördelning mellan lärarna bör tillses, att de lärare, som längre tid
tjänstgjort vid skolorna, kunna beredas tillgång till något högre avlöning än de lärare,
som tjänstgjort kortare tid, så att lärarna på detta sätt kunna beredas en iorm av
ålderstillägg å sina arvoden.
önskvärdheten av, att pension kan beredas lärlingsskolans lärare vid viss ålder
eller vid oförmåga till självförsörjning samt deras änkor och oförsörjda barn. har
förut framhållits. Det sätt, varpå denna pensionsfråga skulle kunna ordnas, har
även i det föregående antytts (jfr sid. 89).
Lärarna böra tillsättas av skolornas styrelser genom förordnanden på viss tid
eller tillsvidare med viss ömsesidig uppsägningstid.
På grund av vad sålunda anförts iår kommittén föreslå:
att lärarnas i lärlingsskolorna arvoden beräknas till i medeltal
3 kronor i timmen eller 150 kronor för veckotimme och läroår med
iakttagande av, att arvodena utgå med något högre belopp för
lärare, som längre tid tjänstgjort vid skolorna;
att pension beredes såväl lärarna sjäva vid viss ålder eller vid
oförmåga till självförsörjning som deras änkor och oförsörjda barn;
att lärarna förordnas av skolstyrelserna på viss tid eller'' tillsvidare
med viss ömsesidig uppsägningstid.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
127
Skolornas styrelse och förvaltning.
Såsom förut framhållits, bör överinseendet över lärlingsskolorna tillkomma den
föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor och inspektionen över dem utövas
genom samma överstyrelse.
Likaledes har förut framhållits (sid. 90), att lärlingsskolorna böra stå under ledning
av lokala styrelser. 1 varje kommun, som besluter inrättandet av obligatoriska
lärlingsskolor, bör sålunda även tillsättas en lärlingsskolestyrelse. Då skolorna i
väsentlig mån komma att underhållas på statens bekostnad, bör staten hava en representant
i dessa styrelser. Kommittén anser däriör, att ordförandena i styrelserna
böra tillförordnas av konungens befallningshavande i det län, där skolorna äro belägna.
Ledamöterna i styrelserna, till ett antal av minst två för varje påbörjat hundratal
lärjungar i skolan, böra väljas för tidsperioder av fyra år i sänder av stadsfullmäktige,
allmän rådstuga eller kommunalstämma bland personer med god kännedom om ortens
industri och under iakttagande av, att för orten mera betydelsefulla yrken bliva
företrädda i styrelserna.
Skolstyrelserna böra utöva ledningen av lärlingsskolornas verksamhet och handhava
förvaltningen av de till skolornas underhåll anslagna medlen. De böra tillsätta
skolornas lärare, uppgöra förslag till skolornas läroplaner och årligen inom föreskriven
tid och efter fastställt formulär avgiva berättelse över skolornas verksamhet under
senast förflutna arbetsår. Skolstyrelserna böra även låta sig angeläget vara, att genom
samarbete med arbetsgivarna övervaka lärjungarnas skolbesök och uppförande i allmänhet.
Den närmaste uppsikten över lärlingsskolan inom varje kommun bör tillkomma
en föreståndare, som på förslag av skolstyrelsen förordnas av överstyrelsen för rikets
tekniska skolor för ett år i sänder. Dock böra föreståndare, som tjänstgjort minst
fem år och därunder med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, kunna förordnas
för fem år i sänder.
Föreståndaren bör hava skyldighet att närvara vid skolstyrelsens sammanträden
och hava rätt att i överläggningarna men ej i besluten deltaga. Han bör tillika kunna
vara lärare vid skolan.
Föreståndaren bör åtnjuta särskilt arvode för tillsynen och ledningen av skolan
utöver det lärarearvode, som möjligen kan tillkomma honom.
Att lägga de nu utgående arvodena till föreståndare för yrkesskolorna i riket
till grund för beräkningen av arvodet till lärlingsskolornas föreståndare är icke möjligt,
då föreståndarearvodena vid de nuvarande yrkesskolorna utgå med mycket växlande
belopp. Kommittén har ansett, att föreståndarearvodet lämpligen kunde beräknas
till i medeltal 4 kronor om året för varje lärjunge eller till 100 kronor för varje skol
-
överstyrelse
och inspektion.
Lokala
styrelser.
Föreståndare.
Föreståndares
avlöning och
pension.
128
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Reglemente.
Förslag.
avdelning med i medeltal 25 lärjungar. Dock bör arvodet beräknas till ett jämförelsevis
något högre belopp i större skolor än i mindre, då föreståndarnas arbete med tillsynen
och ledningen av skolorna ökas och deras möjlighet till inkomst genom undervisning
minskas i samma mån, som skolans omfattning växer.
Föreståndare böra komma i åtnjutande av pension för sig själva samt för änkor
och oförsörjda barn på samma sätt som lärlingsskolornas lärare.
För varje lärlingsskola skall uppsättas ett reglemente, innehållande bestämmelser
om skolornas organisation och verksamhet samt de föreskrifter, som för tryggandet
av ordningen inom skolan och en regelbunden skolgång kunna vara erforderliga. Förslag
till reglemente uppgöres av skolstyrelsen och insändes, sedan stadsfullmäktige,
allmän rådstuga eller kommunalstämma för sin del godkänt detsamma, till överstyrelsen
för rikets tekniska skolor, och skall, innan det träder i kraft, av nämnda överstyrelse
prövas och godkännas.
Kommittén får sålunda föreslå:
att de obligatoriska lärlingsskolorna ställas under överinseende
och inspektion av överstyrelsen för rikets tekniska skolor;
att de ställas under ledning av lokala styrelser bestående av
en av konungens befallningshavande i länet förordnad ordförande
och minst två ledamöter för varje påbörjat hundratal lärjungar i
skolan, vilka ledamöter väljas av stadsfullmäktige, allmän rådstuga
eller kommunalstämma för tidsperioder av 4 år;
att den närmaste tillsynen över lärlingsskola anförtros åt en
föreståndare, som på förslag av vederbörande skolstyrelse förordnas
av överstyrelsen för rikets tekniska skolor för ett år i
sänder, dock att föreståndare, som med nit och skicklighet tjänstgjort
i fem år, må kunna förordnas för fem år i sänder;
att föreståndare, förutom vad han åtnjuter som lärare, må erhålla
ett särskilt arvode, som av kommittén beräknats till i medeltal
4 kronor om året för varje lärjunge med iakttagande därav, att
arvodet utgår med något högre belopp i större skolor än i mindre.
att varje lärlingsskolas organisation och verksamhet fastställes
genom ett reglemente, vartill förslag uppgöres av skolans styrelse,
och som, sedan vederbörande kommunala myndighet för sin del godkänt
detsamma, bör av överstyrelsen för rikets tekniska skolor prövas
och stadfästas.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor
!2‘*
Skolornas underhall.
Av förut anförda skäl (se sid. 89) liar kommittén ansett, att de obligatoriska
lärlingsskolorna böra vara kommunala anstalter, som med lämpligt bidrag av staten
inrättas och underhållas på kommunernas bekostnad. De kommuner, som besluta
inrätta obligatoriska lärlingsskolor, böra sålunda förbinda sig att bestrida alla kostnaderna
härför, i den mån de icke bestridas av statsverket.
För närvarande understödjas våra lägre tekniska yrkesskolor på det sättet, att
riksdagen för varje år beviljar ett visst anslagsbelopp, som fördelas mellan skolorna,
så långt anslaget räcker, under iakttagande av, att statsbidraget till varje skola icke får
överskrida, vad vederbörande kommun för samma ändamål kontant tillskjuter.
För vartdera av åren 1910 och 1911 har statsanslaget till de lägre tekniska yrkesskolornas
understödjande och till inspektionen över dem utgått med 95,000 kronor.
Därav hava 900 kronor årligen använts till arvode åt inspektören, vadan det för skolornas
understödjande disponibla anslaget uppgått till 94,100 kronor för vartdera året.
För år 1910 begärde 66 skolor i statsunderstöd sammanlagt 128,927 kronor 50 öre
och beräknade de kommunala anslagen till 197,358 kronor 50 öre och totala kostnaderna
till 394,975 kronor 22 öre. För år 1911 begärde 68 skolor i statsunderstöd
123,645 kronor och beräknade de kommunala bidragen till 189,451 kronor 25 öre och
de totala kostnaderna för skolorna till 416,160 kronor 96 öre.
Statsbidraget till de lägre tekniska yrkesskolorna har sålunda i medeltal för
åren 1910 och 1911 understigit de av skolorna begärda bidragen med mer än 30,000
kronor och uppgått till mindre än hälften av kommunernas bidrag och till mindre än
fjärdedelen av de beräknade totala kostnaderna.
Vid uppgörande av förslag till grunder för lärlingsskolornas understödjande från
statsverkets sida har kommittén ansett, dels att statsunderstödet borde tillmätas icke
oväsentligt rikligare än till de nuvarande yrkesskolorna, dels att sådana grunder för
statsanslagens utbetalande borde fastställas, att kommunerna på förhand kunde beräkna,
huru stort statsbidrag de vore berättigade att erhålla för sina skolor.
Kommittén har därför ansett, att statsanslagens storlek lämpligen borde kunna
beräknas efter samma grunder, som hittills i vårt land tillämpats vid statens understödjande
av folkskoleväsendet eller så, att statsbidragen utgå med två tredjedelar
av avlöningen till skolornas föreståndare och lärare.
För att för skolorna underlätta anskaffningen av undervisningsmateriell och tilllika
skaffa garanti för, att sådan verkligen inköpes, har kommittén dessutom ansett
sig böra föreslå, dels att staten vid inrättandet av nya skolor eller vid mera väsentliga
utvidgningar av äldre skolor bidrager med två tredjedelar av kostnaderna för den
härför erforderliga första uppsättningen av undervisningsmateriell efter av vederi
a
Kommunala
anstalter.
Statsanslag.
Anslag till
inköp av un
förvisning»
materiell. .
130
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Lokaler.
Villkor för
»tatsbidragets
erhållande.
hörande skolstyrelse uppgjort och av överstyrelsen granskat förslag mot villkor,
att den återstående tredjedelen för samma ändamål av vederbörande kommun eller
eljest från annat håll tillskjutes, dels att staten årligen bidrager till kostnaderna för
undervisningsmateriellens underhåll och komplettering med ett belopp motsvarande
fem procent av statsbidraget till föreståndares och lärares avlöning.
För 1907 uppgingo lärarearvodena vid de 56 lägre tekniska yrkesskolor, som
detta år åtnjöto statsunderstöd med ett belopp av 88,600 kronor (se de! II sid. 122),
till sammanlagt 187,620 kronor 36 öre och de totala utgifterna till 296,945 kronor 2 öre.
En tillämpning på dessa skolor av ovan föreslagna grunder för lärlingsskolornas understödjande
skulle för nämnda år, oavsett möjliga bidrag till första uppsättningen av
undervisningsmaterieli. hava lett till ett statsanslag av 131,334 kronor 25 öre motsvarande
ungefär 44 procent av de totala utgifterna.
Förut har framhållits, att de flesta av våra nuvarande yrkesundervisningsanstalter
äro mycket ogynnsamt lottade med avseende på skollokaler. Flertalet skolor
är inrymt r tillfälligtvis lediga lokaler, som icke alls eller endast nödtorftigt inretts
för sitt nuvarande ändamål, eller i småskole- och folkskolehus under de tider av
dagen, då dessa icke användas av skolornas egna lärjungar. De betydande olägenheter.
som härigenom uppstå, hava förut skildrats (se sid. 45).
Med anledning av de för vår nuvarande yrkesundervisning synnerligen ogynnsamma
förhållanden, som bristen på lämpliga lokaler framkallat, vill kommittén framhålla
nödvändigheten av, att kommunerna såsom villkor för erhållande av statsbidrag
till lärlingsskolorna ikläda sig förpliktelsen att tillhandahålla skolorna fullt
lämpliga och ändamålsenliga lokaler med inventarier och möbler, och att kommunernas
fullgörande av denna skyldighet ställes under överstyrelsens kontroll.
Skall det bli möjligt, att, såsom kommittén anser nödvändigt, förlägga lärlingsskolornas
undervisning till den normala arbetsdagen och icke till sena aftontimmar,
kan det icke längre gå för sig att inrymma lärlingsskolorna i skollokaler, som
äro avsedda även för andra skolor. Lärlingsskolorna böra därför helst förfoga över
egna lokaler, som uteslutande stå till deras disposition, och helst böra vara belägna
i särskilda för ändamålet uppförda och inredda skolbyggnader.
Då kommittén genom nådigt brev den 8 sistlidne december erhållit bemyndigande
att utreda bland andra de byggnadsfrågor, som stå i samband med inrättandet
av en statens normalskola för yrkesundervisningen, komma genom denna utredning
att framläggas de synpunkter, som äro att taga i betraktande vid ordnandet av lokaler
för yrkesundervisningen.
Såsom villkor för erhållande av statsbidrag till lärlingsskolorna torde i övrigt
böra stadgas, att skolorna arbeta efter av överstyrelsen för rikets tekniska skolor
fastställda reglementen och läroplaner, att de hava en av samma överstyrelse för
-
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
131
ordnad föreståndare, att skolornas ledning och förvaltning är anförtrodd åt en styrelse,
vars ordförande utnämnts av konungens befallningshavande i de län, där skolorna
äro belägna, och att de kommuner, som beslutat skolornas inrättande, ansvara för
bestridandet av alla kostnader för skolornas verksamhet, i den män dessa icke bestridas
av statsverket.
Att med någon större grad av noggrannhet beräkna statsverkets kostnader Beräkning åttor
genomförandet av ett fullständigt system av obligatoriska lärlingsskolor i alla kostnadernade
städer, köpingar, municipalsamhällen och därmed jämförliga orter, där antalet
minderåriga arbetare inom industri och hantverk är tillräckligt stort för att motivera
inrättandet av sådana skolor, låter sig icke göra, då kommittén icke haft tillgång
till det omfattande statistiska material, som härför erfordras.
En ungefärlig föreställning om dessa kostnader beträffande städer och köpingar
kan man dock erhålla, om man till grund för beräkningarna lägger det antal skolavdelningar,
som enligt tabellerna sid. 112 skulle erhållas av de minderåriga fabriksarbetarna
i de städer och köpingar, som 1907 hade minst 20 sådana arbetare.
De årliga kostnaderna för en skolavdelning med 8 timmars undervisning i veckan
och en avlöning till lärarna med 150 kronor för veckotimme och till föreståndaren
med 100 kronor för år, uppgå till 1,300 kronor. Därav skulle staten bidraga med
två tredjedelar eller 866 kronor 67 öre jämte fem procent därutöver eller 43 kronor
33 öre till undervisningsmateriell eller sammanlagt för varje skolavdelning (om c:a
25 lärjungar) med 910 kronor årligen.
Enligt tabellerna skulle år 1907 av de minderåriga fabriksarbetarna i rikets
städer och köpingar med minst 20 sådana arbetare erhållas sammanlagt 1,038 skol
avdelningar av såväl de manliga som de kvinnliga arbetarna eller sammanlagt 637
skolavdelningar av enbart de manliga arbetarna. Statens årliga bidrag till såväl
de manliga som kvinnliga skolavdelningarna skulle sålunda för nämnda år hava
uppgått till 944,580 kronor eller avrundat till 1 million kronor och för enbart de
manliga skolavdelningarna till 579,670 kronor eller i runt tal 600,000 kronor.
Kommunernas årliga kostnader torde kunna beräknas till ungefär samma belopp
eller något mer.
Därtill skulle komma statens och kommunernas bidrag till skolornas första
utrustning med undervisningsmateriell.
Till dessa beräkningar må fogas den anmärkningen, att de slutsummor, vartill
beräkningarna lett, utan tvivel måste betecknas såsom icke oväsentligt för låga för
genomförandet av ett fullständigt lärlingsskolesystem för städer, köpingar och andra
orter inom riket med mera sammanträngd befolkning. Dels har vid beräkningarna
hänsyn tagits endast till städer och köpingar, men icke till de orter på landsbygden,
där förutsättningar för inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor finnas. Dels torde
Förslag.
Mnmers ni.fl.
förslag.
132 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
man med säkerhet kunna antaga, att genomförandet av en lärlingslag betydligt skulle
komma att öka antalet lärlingar inom industri och hantverk och därmed även antalet
lärlingsskolpliktiga arbetare.
Å andra sidan torde man kunna förutse, att det kommer att dröja en avsevärd
tid, innan systemet blir genomfört ens så fullständigt, som vid beräkningarna antagits.
Särskilt torde det få anses sannolikt, att många kommuner komma att inskränka sig
till att inrätta obligatoriska lärlingsskolor för endast manliga arbetare. Det torde
sålunda komma att dröja rätt länge, innan statens kostnader för lärlingsskolorna
komma att stiga till de belopp, vartill ovanstående beräkningar lett.
Kommittén får sålunda föreslå:
att staten bidrager till de årliga kostnaderna för lärlingsskolornas
underhåll dels med två tredjedelar av kostnaderna för föreståndares
och lärares avlöning, dels därutöver med fem procent av det
sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till undervisningsmateriellens
underhåll och komplettering;
att staten vid inrättandet av nya eller vid väsentliga utvidgningar
av äldre skolor bidrager med två tredjedelar av kostnaderna
för den erforderliga första uppsättningen av undervisningsmateriell
med villkor, att den återstående tredjedelen för samma ändamål av
vederbörande kommun eller eljest från annat håll tillskjutes;
att statsbidragen i övrigt må utgå under villkor, att skolorna
hava av överstyrelsen för rikets tekniska skolor fastställda reglementen
och läroplaner, av samma överstyrelse förordnade föreståndare
och stå under ledning och förvaltning av styrelser, vilkas ordförande
förordnats av konungens befallningshavande, och att de
kommuner, som inrättat skolorna, tillhandahålla dem ändamålsenliga
lokaler med inredning och möblering samt ansvara för alla kostnader
för skolornas underhåll, i den mån dessa ej bestridas genom statsanslagen.
Förslag till inrättandet av en obligatorisk lärlingsskola i Örebro.
I en skrivelse av den 12 februari 1907 till dåvarande statsrådet och chefen för
kungl. civildepartementet framlade maskindirektören H. Mörner, rektor M. Starck,
lektor V. Karlson och fabrikör Anton Halm ett förslag till upprättande av en lärlingsskola
i Örebro under anhållan, att statsrådet ville taga förslaget under omprövning
och söka bereda utväg för anskaffning av de medel, som från statsverkets sida erfor
-
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
133
drades för förslagets genomförande. Denna skrivelse har genom nådig remiss den
29 februari 1908 överlämnats till kommittén för den lägre tekniska undervisningens
ordnande för avgivande av utlåtande.
Enligt förslaget skulle skolan, så långt sig göra lät. taga hand om såväl lärjungarnas
praktiska utbildning som deras teoretiska undervisning. Den skulle mottaga
lärjungarna direkt från folkskolan och för inträde endast fordra fullständig
avgångsexamen från folkskolan med fullgott betyg i flit och uppförande samt en ålder
icke under 13 år. Lärokursen skulle omfatta tre år. varefter lärjunge, som genomgått
fullständig kurs och avlagt föreskrivna prov, skulle erhålla avgångsbetyg över
sina färdigheter och kunskaper.
För att nedbringa kostnaderna för skolan och göra det möjligt även för de
minst bemedlade att draga nytta av densamma, skulle den praktiska delen av undervisningen
förläggas till redan befintliga, enskilda arbetsgivare tillhörande verkstäder och
fabriker, och lärjungarna åtnjuta ersättning för det arbete, de utförde. Anskaffningen
av lämplig anställning för den praktiska utbildningen skulle förmedlas av skolans föreståndare,
som även borde följa och övervaka lärjungarnas förkovran i deras arbete.
Storleken av lärjungarnas avlöning skulle bestämmas av arbetsgivaren i samråd med
•skolans föreståndare. Avlöningen skulle uppbäras av skolan för att utbetalas till lärjungen
efter avdrag av ett mindre belopp, exempelvis 10 procent, som skulle innehållas
och tilldelas lärjungen, först när han efter avlagd examen eller eljest på grund
av giltiga skäl avginge från skolan. Om lärjungen däremot utan giltig orsak avbröt
sin skolgång, skulle de innehållna medlen läggas till en fond för utdelning av understöd’
åt därav förtjänta lärjungar.
Åt den teoretiska undervisningen skulle anslås två hela dagar i veckan under
37 veckor av året. Under denna tid skulle sålunda endast 4 dagar i veckan, men under
den övriga delen av året veckans samtliga arbetsdagar ägnas åt praktiskt arbete.
Den teoretiska undervisningen skulle under de åt densamma anslagna dagarna pågå
under samma tider, som övriga dagar ägnades åt praktiskt arbete, eller 9 timmar
om dagen. Den skulle omfatta följande läroämnen: ritning och teckning, matematik,
fysik, material- och verktygslära, modersmålet, hygien och författningskunskap, vartill
skulle komma gymnastik och lekar.
Kostnaderna för lärlingsskolan borde enligt förslaget fördelas så, att den praktiska
utbildningen besörjdes av lärjungarnas arbetsgivare, varemot den teoretiska
undervisningen borde bekostas av stat och kommun gemensamt på det sätt, att staten
avlönade föreståndare, lärare och vaktmästare, under det att kommunen lämnade
lokal med uppvärmning och belysning m. m. samt undervisningsmateriell.
Statens bidrag till skolan, som i de tre årsklasserna samtidigt skulle undervisa
sammanlagt 160 lärjungar, beräknas i förslaget till 12.900 kronor årligen eller till 81
kronor pr lärjunge och år.
134
Den lägre tekniska undervisningens ordnande
Tillämpning
av kommitténs
förslag
till inrättandet
av obliga
toriska lär
lingsskolor.
Av de remitterade handlingarna framgår vidare, att planer på inrättande av
en skola med liknande syfte förut flera gånger varit föremål för utredningar i Örebro,
att ett 40-tal större industri- och hantverksidkare i Örebro jämte dåvarande hantverksförening,
skomakeriarbetareförbund och arebtarekommun genom sina ordförande
skriftligen uttalat, att en skola i enlighet med det framlagda förslaget borde bliva
av den största betydelse vid fostran av goda yrkesmän och utlovat sin medverkan
till dess förverkligande genom att, så långt omständigheterna medgåve, på sina verkstäder
mottaga skolans lärjungar för praktisk undervisning, och att Örebro stadsfullmäktige
genom beslut den 22 januari 1908 utfäst sig att, under förutsättning att
nödigt statsbidrag erhölles, tillhandahålla skolan lokaler med upplysning, uppvärmning
och renhållning ävensom inventarier och undervisningsmateriell.
Av den redogörelse för det av Mörner m. fl. framlagda förslaget till lärlingsskola
i Örebro framgår, att förslaget i stort sett vilar på samma grundsatser, som det
av kommittén utarbetade förslaget till obligatoriska lärlingsskolor. Det Mörnerska
förslaget skiljer sig från kommitténs förslag huvudsakligen däri, att åt den teoretiska
undervisningen anslagits två hela dagar i veckan om sammanlagt 18 timmar, under
det att komittén ansett, att man för de obligatoriska lärlingsskolorna i regel borde
nöja sig med en undervisningstid motsvarande en arbetsdag eller i medeltal 8 å 9
timmar i veckan, ävensom med avseende på grunderna för skolans underhåll.
Det mottagande, som det Mörnerska förslaget rönt såväl från arbetsgivare
och arbetare som från stadsfullmäktige i Örebro, ådagalägger, att ett starkt intresse
för lärlingsundervisningens ordnande finnes i orten, och att man i Örebro kan påräkna
medverkan från arbetsgivarnas sida till denna undervisnings ordnande i enlighet
med de grundsatser, kommittén framlagt i sitt förslag om obligatoriska lärlingsskolor.
Med anledning härav, och då kommittén trott det vara lämpligt att giva ett
exempel på tillämpningen av kommitténs förslag till lärlingsundervisningens ordnande
i en av våra medelstora städer, har kommittén sökt utreda, hur inrättandet av en
obligatorisk lärlingsskola skulle gestalta sig i Örebro.
Till grund för utredningen i detta hänseende har kommittén lagt medeltalen
av de i olika industrier och yrken under de tre åren 1907—09 i Örebro anställda manliga
och kvinnliga arbetare, som icke fyllt 18 år, enligt av yrkesinspektören i Örebro
distrikt och hälsovårdsnämnden i Örebro lämnade uppgifter. Något avdrag för arbetare
under 14 års ålder, vilka enligt kommitténs förslag icke skulle vara lärlingsskolepliktiga,
har icke gjorts, emedan kommittén saknat uppgift om antalet sådana arbetare, och
deras antal i varje fall är allt för ringa för att utöva något väsentligt inflytande på
resultaten.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
135
tidigt de erhållna uppgifterna funnos i Örebro i medeltal för de tre åren följande
antal minderåriga arbetare, nämligen:
329 manliga och 244 kvinnliga arbetare i fabriker
28 »» 2 » »i hantverk
eller tillsammans 357 manliga och 246 kvinnliga arbetare i fabriker och hantverk.
Innan kommittén framlägger förslag till de minderåriga fabriks- och hantverksarbetarnas
fördelning på yrkes- och skolavdelningar, vill kommittén förutskicka den
anmärkningen, att en viss tvekan helt naturligt kan göra sig gällande, huruvida enstaka
arbetare inom vissa yrken böra hänföras till någon speciell yrkesavdelning eller
till en allmän avdelning. Vid avgörandet härav har man naturligtvis i första rummet
att taga hänsyn till, huruvida en för arbetaren i fråga lämplig undervisning lättast låter
sig anordna inom den ena eller andra avdelningen. Man kan också vara berättigad att
taga hänsyn till avdelningarnas storlek och hänföra enstaka arbetare till sådana
yrkesavdelningar, som eljest skulle erhålla ett allt för ringa antal lärjungar.
Under iakttagande härav torde de minderåriga manliga arbetarna i Örebro på
grund av de erhållna uppigfterna om deras antal inom olika industrier och yrken
kunna fördelas på följande antal yrkes- och skolavdelningar, nämligen:
1. Yrkesavdelning för sko- och läderarbetare, omfattande:
arbetare i sko- och handskfabriker ................ 155 st.
» i skinn- och läderfabriker .................. 2 »
tillsammans 157 st.
motsvarande 6 skolavdelningar med 26 å 27 lärjungar i varje.
2. Yrkesavdelning för bok- och pappersindustriarbetare, omfattande:
arbetare i tryckerier ................................ 34 st.
» i bokbinderier och pappersindustri .......... 28 »
» vid pappersbruk ............................ 11 »
tillsammans 73 st.
motsvarande 3 skolavdelningar med 24 å 25 lärjungar i varje.
3. Yrkesavdelning för metallarbetare, omfattande:
arbetare i järn- och stålmanufaktur .................. 9 st.
» i mekaniska verkstäder .................... 36 »
» i metallgjuterier och metallmanufaktur (ej järn
och stål) .............................. 7 »
bleckslagare 1, smed 1, urmakare 1, gelbgjutare 1, guldsmed
1 .............................. 5 »
tillsammans 57 st.
motsvarande 2 skolavdelningar med 28 å 29 lärjungar i varje.
136
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
'' 4. Yrkesavdelning för träarbetare, omfattande:
arbetare i snickerifabriker .......................... 19 st.
» i övrig träindustri ................... 1 >
» i varv ..................................... 2 »
motsvarande en skolavdelning.
tillsammans 22 st.
5. Allmän eller blandad avdelning, omfattande:
arbetare i stenindustri 10, i bageri 9, i bryggeri 2, i skrädderi 2, i repslageri 2,
i hattfabrik 1, i kemisk industri 5, körsnär 1, tapetserare 1, målare 7, barberare 9.
glasmästare 1 = 50 st., motsvarande 2 skolavdelningar med 25 lärjungar i varje.
Av de minderåriga kvinnliga lärjungarna skulle på samma sätt kunna bildas följande
yrkes- och skolavdelningar, nämligen:
1. Yrkesavdelning för skoarbeterskor, omfattande:
arbetare i sko- och handskfabriker .................. 114 st.
motsvarande 4 skolavdelningar med 28 å 29 lärjungar i varje.
2. Yrkesavdelning för bageriarbeterskor, omfattande:
arbetare i bagerier, kaffe-, chokolad- och cikoria
fabriker
.............................. 59 st.
motsvarande 2 skolavdelningar med 29 å 30 lärjungar i varje.
3. Yrkesavdelning för beklädnadsarbeterskor, omfattande:
arbetare i spinneri-, väveri- etc. fabriker ............ 14 st.
» i skrädderi och fabriker för sömnad och stickning
.................................. 28 »
» i hattiabrik ................................ 1 »
körsnär ............................................. 1 »
tillsammans 44 st.
motsvarande 2 skolavdelningar med 22 lärjungar i varje.
4. Allmän eller blandad avdelning, omfattande:
arbetare i bokbinderi och pappersindustri ............ 16 st.
» vid pappersbruk ............................ 6 »
» i kemisk industri............................ 4 »
» i metall-och träindustri...................••• 3 »
tillsammans 29 st.
motsvarande 1 skolavdelning.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
137
Enligt ovanstående plan skulle sålunda av de 357 manliga minderåriga fabriksarbetarna
i Örebro kunna bildas 4 speciella yrkesavdelningar och en blandad avdelning
med tillsammans 14 skolavdelningar och emellan 22 och 29 eller i medeltal 25,r.
lärjungar i vane skolavdelning.
Antalet lärjungar är inom yrkesavdelningen för sko- och läderarbetare tilllräckligt
för 6 skolavdelningar. I fall undervisningen fördelas på tre årskurser skulle
sålunda inom denna yrkesavdelning 2 skolavdelningar eller 2 parallellavdelningar
komma på varje årskurs. Inom yrkesavdelningen för bok- och pappersindustri är
också antalet lärjungar tillräckligt för skilda skolavdelningar för varje årskurs. Inom
de övriga yrkesavdelningarna och den allmänna avdelningen måste däremot lärjungar
tillhörande olika årskurser åtminstone delvis undervisas gemensamt.
De 246 kvinnliga minderåriga arbetarna kunna bilda tre speciella yrkesavdelningar
och en allmän eller blandad avdelning med tillsammans 9 skolavdelningar och
mellan 22 och 30 eller i medeltal 27,» lärjungar i varje skolavdelning. Inom de olika
yrkesavdelningarna bli dock skolavdelningarna här så få, att samnndervisning med
de olika årskurserna i rätt stor utsträckning måste äga rum.
Statens årliga bidrag till en lärlingsskola i Örebro av ovan angivna omfattning
och med en undervisningstid av i medeltal 8 timmar i veckan, skulle efter ett belopp
av 910 kronor för varje skolavdelning uppgå till 12,740 kronor för de manliga och
till 8,190 kronor för de kvinnliga avdelningarna eller tillsammans 20,930 kronor för
såväl de manliga som de kvinnliga avdelningarna.
Kommunens årliga kostnader skulle uppgå till ungefärligen samma belopp eller
något mer.
Därtill skulle komma statens och kommunens bidrag för en gång till anskaffning
av undervisningSmateriell.
Med anledning av den nådiga remissen av Mörners m. fl. förslag till inrättandet
av en lärlingsskola i Örebro får kommittén föreslå:
att lärlingsskoleväsendet i Örebro ordnas i överensstämmelse med
de grundsatser, som i det föregående utvecklats för inrättandet av
obligatoriska lärlingsskolor i riket.
Lärlingsskolor med ändamål att giva en fullständig lärlingsutbildning.
Av förut anförda skäl har kommittén ansett, att man åtminstone icke under den
närmaste framtiden kunde tänka på att i större omfattning grunda lärlingsutbildningen
i vårt land på skolor med ändamål att genom såväl teoretisk undervisning som
Förslag.
138
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
praktiskt yrkesarbete i särskilda skolverkstäder helt och hållet ersätta lärlingsutbildningen
inom indstrien.
Kommittén har dock på samma gång betonat, att det utan tvivel kan förekomma
vissa fall, då sådana skolor kunna vara väl motiverade även i Sverige. Särskilt har
kommittén framhållit, att iackskolan för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna,
som väl närmast är hänförlig till denna skolform, om den också med sitt nuvarande
arbetssätt endast ofullkomligt fyller sin uppgift, efter en lämplig omorganisation bör
bibehållas och fortfarande komma i åtnjutande av statens och kommunens understöd.
För att ge en föreställning om de grundsatser, kommittén ansett böra tillämpas
vid ordnandet av fullständiga lärlingsskolor i de fall, då sådana kunna anses vara
berättigade, meddelas i detta sammanhang kommitténs
Historik:
Förslag till ny organisation av fackskolan för finare smides- och metallindustri
i Eskilstuna.
Fn av Eskilstuna stadsfullmäktige 1880 gjord underdånig framställning om anslag
till inrättandet av en fackskola för finare smides- och metallindustri i förening med
den därstädes redan förefintliga söndags- och aftonskolan ledde icke till önskat resultat.
Genom på enskild väg insamlade medel kunde likväl sedermera den 7 januari
1886 en skola för detta ändamål öppnas. Till uppehållande av denna skolas fortsatta
verksamhet beviljade riksdagen först på extra stat för år 1889 och sedan på ordinarie
stat ett belopp av 4,000 kronor årligen mot villkor, att från Eskilstuna stad eller eljest
för samma ändamål tillhandahölles ett årligt belopp av 1,500 kronor jämte lämplig
lokal med uppvärmning, ett villkor, som Eskilstuna stadsfulllmäktige åtogo sig
att fylla.
Den sålunda utvidgade läroanstalten fick i de nya stadgar, som kungi. maj:t
fastställde för densamma den 12 oktober 1889, namnet tekniska skolan i Eskilstuna,
och skulle denna skola vara fördelad på två avdelningar, söndags- och aftonskolan
och iackskolan för finare smides- och metallindustri.
För sistnämnda skolavdelning fastställde kungl. maj: t genom nådigt brev den
12 oktober 1889 följande stat:
Föreståndaren .......................................... kr. 300: —
Läraren i frihandsteckning med stillära och modellering____ » 800: —
» i träskärning ............. » 400: —
» i etsning och galvanisering ...................... » 300: —
» i metallgjutning och ciselering................ » 1,200:
» i gravering och drivning........................ » 300: —
» i smidning, filning och svängning ................ » 1,000: —
Kassaförvaltaren ......................................... » 50: —
Transport kr. 4,350
Förslag till inrättandet av'' lärlingsskolor.
KW
Transport kr. 4,350:
.......... » 50: —
......... > 1,100: —
Summa kronor 5,500: —
De medel, som inflyta genom försäljning av lärjungarnas arbeten, användas till
anskaffande av materialier, verktyg m. m.
I denna stat har sedermera ingen annan förändring vidtagits, än att sedan 1908 tillfälliga
löneförbättringar utgått till ordinarie lärare och tjänstemän med 12 procent och
till vaktmästaren med 10 procent av till dem utgående avlöningar. Kostnaderna härför
hava bestritts till hälften vardera av staten och Eskilstuna stad.
Under läroåret 1908—1909 hade skolan 41 och under läroåret 1909—10 38
lärjungar.
I gällande stadgar för tekniska skolan i Eskilstuna, varav fackskolan för finare
smides- och metallindustri sålunda utgör en självständig avdelning, finnes fackskolans
ändamål icke särskilt angivet.
Av Eskilstuna stadfullmäktiges ansökan om statsanslag för skolan framgår emellertid,
att skolan varit avsedd att tillvarataga spåren av gångna tiders konsthantverk
och att leda arbetarens smak och yrkesstudier i en riktning, som tilläte honom att
med konstnärlighet behandla materialet med iakttagande av dess egendomligheter
och de olika orneringssätt, vartill dess beskaffenhet gåve anledning.
Kommerskollegium, som erhöll nådig befallning att avgiva utlåtande över ansökningen,
tillstyrkte densamma, under framhållande, att åtgärder borde vidtagas, för
att det av ålder väl ansedda finsmidet i Eskilstuna måtte erhålla en sådan utveckling,
att produkterna av denna industri i fråga om form och prydlighet kunde uthärda tävlan
med vad utlandet inom samma tillverkningsgren hade att erbjuda.
Därav framgär, att skolan är ämnad att vara en konstindustriell läroanstalt närmast
avsedd att stödja och utveckla de grenar av smides- och metallindustrierna, som
sedan gammalt bedrivits i Eskilstuna.
Någon förändring härutinnan anser sig kommittén icke böra föreslå, men vill
kommittén framhålla, att skolans ändamål bör få ett bestämt uttryck i skolans stadgar,
och torde detta kunna ske i följande ordalag:
Fackskolan för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna har till
ändamål att främja utvecklingen av denna industri genom att för densamma
utbilda arbetare med god såväl teoretisk som praktisk konstindustriell
yrkesbildning.
Mot skolans nuvarande arbetssätt har kommittén förut (sid. 48) ansett sig böra
framställa två väsentliga anmärkningar.
Vaktmästaren ...................
Materialier, verktyg, förebilder m. rn
Skolani#
ändamål.
Skolan*
organisation.
140
Den lägre tekniska underöisningens ordnande
Inträdet
fordringar.
Ä ena sidan har undervisningen fått en allt för stor omfattning och mångsidighet,
därigenom att skolans samtliga ordinarie lärjungar äro skyldiga att begagna undervisningen,
förutom i frihandsteckning och stillära, i alla de konstslöjdarter, vari skolan
meddelar undervisning, nämligen i modellering, träskärning, gravering, metallgjutning,
ciselering, drivning, etsning, galvanisering, smidning, filning och svängning.
Kommittén har ansett, att då lärjungarna under den treåriga lärokursen måste
splittra sin tid på eu sådan mångfald olika yrkesgrenar, det icke blir möjligt för dem
att förvärva en verklig yrkesfärdighet i någon enda av dem.
Ä andra sidan måste undervisningen betecknas såsom allt för begränsad, så till
vida, att någon teoretisk undervisning med undantag av den ovan nämnda i stillära
icke inordnats som en obligatorisk del av undervisningen. Lärjungarna hava visserligen
tillgång till undervisningen i tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola,
men undervisningen i denna skola är för dem icke obligatorisk ej heller särskilt
avpassad efter deras behov.
Såsom redan förut antytts, har kommittén trott, att väsentligt bättre resultat
av skolans verksamhet borde kunna vinnas, om undervisningen i skolan specialiserades
så, att varje lärjunge åtminstone huvudsakligen finge ägna sig åt ett enda
eller ett par närbesläktade yrkesgrenar, och att han samtidigt erhölle en teoretisk
undervisning och framför allt en undervisning i ritning och teckning, som vore lämpad
för det yrke han valt.
För vinnandet av detta mål har kommittén ansett, att skolan borde uppdelas i
åtminstone tre skilda yrkesavdelningar, nämligen:
1. Yrkesavdelning för modellering, ciselering, drivning och gravering.
2. » för formning och metallgjutning, galvanoplastik och galva
nostegi
samt etsning och metallfärgning.
•3. » för konstsmide, verktygssmide, svarvning och tryckning.
Träskärning i den form, vari den för närvarande bedrives inom skolan, faller enligt
kommitténs förmenande utom skolans uppgift, och bör utbytas mot ornamentalt modellsnideri
för tillverkning av finare gjutmodeller i trä.
Lärjungarna böra redan från början med ledning av deras egna eller deras målsmäns
önskningar fördelas på de tre yrkesavdelningarna för att i regel under hela skoltiden
ägna sig åt något eller några av de yrken, som tillhöra den yrkesavdelning, var
och en valt. Dock böra lärjungarna under första året efter skolföreståndarens beprövande
kunna medgivas rätt att övergå från en yrkesavdelning till en annan, i fall deras
håg och fallenhet eller andra orsaker därtill giva berättigad anledning.
För inträde vid fackskolan fordras för närvarande att hava fyllt 14 år, äga god
frejd och försvarlig kristendomskunskap, kunna obehindrat läsa svenska språket, hava
läslig handstil samt kunna de fyra enkla räknesätten i hela tal.
Förslag till inrättandet av lärlinerssknlnr.
141
Härutinnan anser sig kommittén böra föreslå den förändringen, att för inträde
fordras, förutom en ålder av 14 år, avgångsbetyg från folkskolan med vitsord om
goda kunskaper, samt att den inträdessökande, om så påfordras, vid anställd prövning
visar sig äga förmåga att med god uppfattning av innehållet läsa redigt innantill, att
utan avsevärda fel och med redig handstil skriva svenska språket efter diktamen samt
att med ledighet använda de fyra räknesätten i hela tal.
Enligt gällande stadgar omfattar fackskolans lärokurser tre år. Läroåret pågår
från den 1 september till och med den 21 juni med julferier mellan den 20 december
och 7 januari. Undervisningen skall pågå alla söckendagar minst 6 timmar varje dag.
Någon förändring i lärokursens längd torde icke vara erforderlig. Däremot
har kommittén ansett, att skolarbetet borde bringas i närmare överensstämmelse med
arbetsförhållandena inom industrien, dels därigenom, att ferierna inskränkas till vad
som oundgängligen fordras för beredande av nödig semester åt lärarna, och att den
dagliga undervisningstiden inom skolan utsträckes så, att lärjungens arbetsdag, inberäknat
den tid, som ägnas åt hemarbete, i medeltal blir lika lång som för minderåriga
arbetare inom ortens industri.
Ferierna torde sålunda böra inskränkas till högst sex veckor om året och fördelas
med c: a 4 veckor på sommaren och c: a 2 veckor vid julen. Om en timme dagligen
beräknas för lärjungarnas hemarbete, torde undervisningstiden inom skolan böra pågå
44 timmar i veckan och fördelas med 8 timmar på varje veckodag med undantag för
lördagar, då den endast bör pågå 4 timmar.
Undervisningen i skolans samtliga avdelningar bör omfatta:
a) teoretiska läroämnen: modersmålet, matematik, yrkesekonomi, kemi och
fysik jämte material- och verktygslära;
b) ritning: frihandsteckning och projektionsritning jämte fackteckning och
fackritning;
c) yrkesarbete å skolans verkstäder.
Den torde kunna ordnas i enlighet med följande läroplan:
Modersmålet. Läsning och skrivning med samma ändamål och omfattning
som inom den obligatoriska lärlingsskolan (se sid. 121).
Matematih. Aritmetik: läran om vanliga bråk och decimalbråk, procenträkning
samt de första grunderna av algebra till den omfattning, som fordras för lösandet
av 1: a gradens ekvationer, med praktiska tillämpningar på lärjungarnas yrken;
övningar i användning av tabeller och räknesticka.
Geometri: det viktigaste av läran om linjer, vinklar, trianglar, parallellogrammer,
cirklar och solida figurer med yt- och volymberäkningar.
Yrliesehonotni. Bokföring för yrkesidkare, uppsättandet av räkningar,
kvittenser, borgens- och skuldförbindelser, självdeklarationer, dagsverkslistor, enkla
kostnadsberäkningar.
Lärokurget
nas längd
Undervisnin
gen.
142
Den lägre tekniska unnervisningens ordnande.
Lärotidms,
fördelning
Skolavgifter.
Erforderliga
lärarekrafter.
Kemi och fysik jämte material» och verktygslära. Kort översikt
över de delar av kemien, som äro nödvändiga för uppfattningen av materialläran
samt de kemiska processerna vid galvanisering, etsning och metallfärgning.
Kroppars allmänna egenskaper, grunddragen av värmeläran samt läran om
magnetism och elektricitet med tillämpningar.
Järnets och övriga inom metallindustrien använda metallers och legeringars framställning
och egenskaper samt därav betingade användning och bearbetningssätt.
Brännmaterial, smörjmedel, slip- och poleringsmedel samt övriga bimaterialier.
Redogörelse för vid metallers bearbetning använda verktyg och maskiner,
i den mån denna redogörelse icke lämpligen kan meddelas i samband med de praktiska
övningarna.
Ritning. Frihandsteckning: teckning på iri hand efter gipsavgjutningar
naturföremål, såsom växter och djur, samt konstindustriella föremål tillhörande metallindustrien.
Stiliseringsövningar. Enkla skissövningar avsedda att läggas till grund för
arbetet i verkstäderna. Krokiteckning. översikt över de olika stilarterna genom
kopiering av typiska ornament och arkitekturdetaljer. Projektionsritning med utsatta
mått efter modeller, verktyg, maskindelar och andra lämpliga föremål fallande inom
skolans undervisningsområde. Uppritning av skalor. Skrivning av rubriker i lätt
utförbar och läslig stil.
Verkstadsarbete. Under första delen av lärokursen böra de praktiska
övningarna ordnas så, att lärjungarna, samtidigt med att de i övervägande grad ägna
sig åt en viss industrigren, förvärva en allmän kännedom även om övriga industrigrenar,
som falla inom området för den avdelning, var och en tillhör, men bör lärjungarnas
arbete sedermera allt mer och mer specialiseras med hänsyn till varje lärjunges
särskilda fallenhet, så att de under senare delen av lärokursen uteslutande få ägna
sig åt en enda yrkesgren för att inom denna förvärva en så god yrkesfärdighet som
möjligt.
Inom de olika avdelningarna och årskurserna torde lärotiden lämpligen kunna
fördelas så, att i medeltal
c:a 8 timmar i veckan ägnas åt de teoretiska läroämnena
» 12 » i » » » ritning
»24 » i » » » verkstadsarbete.
Lärjungarnas skolavgifter torde kunna bibehållas vid samma belopp, som hittills,
eller till 5 kronor i terminen, med rätt för skolans styrelse att nedsätta eller helt och
hållet efterskänka avgiften för mindre bemedlade eller medellösa lärjungar.
Antalet lärjungar i fackskolan för smides- och metallindustri i Eskilstuna har
under läroåren 1900—10 växlat mellan 37 och 52, eller i medeltal för samtliga dessa
läroår utgjort 41. Vid beräkningen av erforderliga lärarekrafter för skolan torde
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
143
man därför icke behöva antaga lärjungeantalet högre än till på sin höjd 60 eller 20 i
varje årskurs.
i de teoretiska läroämnena kan undervisningen vara gemensam för de tre yrkesavdelningarna,
men måste lärjungarna inom varje årskurs undervisas särskilt. De
teoretiska läroämnena komma sålunda att upptaga c: a 24 undervisningstimmar i
veckan.
I ritning kunna samtliga yrkesavdelningar och årskurser åtnjuta gemensam undervisning,
men lärjungarna måste likväl, då varje lärare icke kan handleda mer än allra
högst 30, fördelas på två avdelningar. För ritundervisningen måste sålunda beräknas
sammanlagt c: a 24 undervisningstimmar i veckan.
Under verkstadsarbetet måste i regel de tre yrkesavdelningarnas lärjungar undervisas
särskilt, men kunna däremot alla tre årskursernas lärjungar inom varje avdelning
undervisas gemensamt. Verkstadsarbetet kommer sålunda att kräva sammanlagt
c: a 72 undervisningstimmar i veckan.
Hela antalet undervisningstimmar i veckan inom skolan i dess helhet skulle sålunda
kunna beräknas till 120.
För uppehållande av denna undervisning fordras följande lärarekrafter:
En föreståndare med undervisningsskyldighet i ritning och verk -
stadsarbete ........................................... 24 timmar i veckan.
Två facklärare med undervisningsskyldighet i fackritning och
verkstadsarbete c: a 36 timmar i veckan ............. 72 » i »
Extra lärare huvudsakligen i de teoretiska läroämnena ...... 24 » i »
tillsammans 120 timmar i veckan.
Skolans föreståndare, som uteslutande bör ägna sig åt ledningen av och undervisningen
i fackskolan, bör vara en person med gedigen konstindustriell bildning och
omfattande praktisk erfarenhet inom den konstindustriella metallbearbetningen. Han
bör efter förslag av överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och sedan skolans styrelse
yttrat sig över sökandes lämplighet, förordnas av kungl. maj: t för fem år i
sänder.
Facklärarna böra utgöras av erfarna konsthantverkare. De böra liksom extra
lärarna förordnas av överstyrelsen för rikets tekniska skolor efter förslag av skolans
direktion, facklärarna för fem år i sänder, extra lärare för viss tid eller tillsvidare
med viss ömsesidig uppsägningstid.
Fackskolan för finare smides- och metallindustri torde hädanefter såsom hittills Styrelse och
höra stå under direktionens för tekniska skolan i Eskilstuna ledning och förvaltning, förvaltning.
men bör såsom ovan framhållits hava egen företåndare.
Föreståndarens avlöning för föreståndarebefattningen och därmed förenad un- Beräkning av
dervisningsskyldighet under 24 timmar i veckan torde icke böra sättas lägre än till kostnad em«.
144
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
4,000 kr. om året. För den händelse hans förordnande förnyas för ännu en femårsperiod,
bör lönen, under förutsättning att han med nit och skicklighet skött sina
åligganden, kunna höjas med 500 kronor och. om det förnyas för ännu en femårsperiod,
med ytterligare 500 kronor.
Facklärarnas avlöning har kommittén ansett böra fastställas till 2,250 kronor
om året med möjighet för dem att erhålla två ålderstillägg, vartdera å 250 kronor, ifall
deras förordnande efter väl vitsordad tjänstgöring förnyas för en andra respektive
tredje femårsperiod.
Extra lärarnas avlöning har kommittén ansett böra beräknas till något högre
belopp än för lärarna i de obligatoriska lärlingsskolorna eller i medeltal till 3 kronor
och 50 öre i timmen eller avrundat till 160 kronor för veckotimme under helt läroår.
Ät föreståndare, facklärare och extra lärare ävensom åt deras änkor och oförsörjda
barn bör beredas pension efter samma grunder, som kommittén föreslagit för
föreståndare och lärare vid de obligatoriska lärlingsskolorna.
Avlöningen till kassaförvaltare torde i stället för nu utgående 50 kronor böra
beräknas till 100 kronor årligen.
Flittills har fackskolan för smides- och metallindustri och söndags- och aftonskolan
i Eskilstuna haft gemensam betjäning, vadan i fackskolans nu gällande stat
endast upptagits ett bidrag till vaktmästarens avlöning med 50 kronor. Då även söndags-
och aftonskolan i Eskilstuna inom en snar framtid torde komma att ansenligt
utvidgas, har kommittén ansett, att i fackskolans stat borde beräknas avlöning till en
särskild vaktmästare med samma belopp, som kommittén beräknat för vaktmästare
vid andra tekniska skolor eller 1,050 kronor årligen jämte två ålderstillägg, vartdera
å 100 kronor, efter 5 respektive 10 års tjänstgöring samt bostad på kommunens bekostnad
och bränsle.
Kostnaderna för belysning, uppvärmning och renhållning av lokalerna för en
skola med den omfattning, som den här uppgjorda planen förutsätter, torde icke
kunna beräknas till mindre belopp än 2,500 kronor årligen.
Till inköp av undervisningsmateriell, arbetsmaterial, verktyg m. m. torde,
utöver vad som kan inflyta genom försäljning av lärjungarnas tillverkningar, böra
beräknas ett något högre belopp än i nu gällande stat, som för detta ändamål upptager
1,100 kronor, och anser kommittén denna utgiftspost böra beräknas till 2,000 kronor.
Kostnaderna för skrivmaterialier, annons- och tryckningskostnader torde kunna
beräknas bliva täckta av inkomsterna genom lärjungarnas skolavgifter.
Enligt dessa beräkningsgrunder skulle de årliga kostnaderna för fackskoian för
finare smides- och metallindustri i Eskilsuna uppgå till följande belopp:
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
145
Avlöning till föreståndaren, tillika lärare...... kr. 4,000: —
» »2 facklärare å 2,250 kr......... » 4,500: —
» » extra lärare för 24 undervisnings
timmar
i veckan å 160 kr....... » 3,840: —
» » kassaförvaltare ................ » 100: —
» * vaktmästare .................... » 1,050: —
Uppvärmning, belysning, renhållning m. m ---- » 2,500: —
Undervisningsmateriell m. m.
........ »
Summa kr.
2,000: —
17,990: —
eller i runt tal 18,000 kronor årligen.
Därtill skulle komma två ålderstillägg å 500 kronor vartdera till föreståndaren
efter 5 respektive 10 års väl vitsordad tjänstgöring, två ålderstillägg å 250 kronor
vartdera till var och en av de två facklärarna efter 5 respektive 10 års väl vitsordad
tjänstgöring samt två ålderstillägg å 100 kronor vartdera åt vaktmästaren efter 5 respektive
10 års tjänstgöring.
Vid beräkning av kostnadernas fördelning på staten och kommunen har man Kostnaderna*
två vägar att gå. fördelning.
Vill man på fackskolan för finare smides- och metallindustri tillämpa samma
grundsatser, som kommittén ansett böra tillämpas vid statens understödjande av
lärlingsskolorna i allmänhet, skulle staten bidraga med två tredjedelar av avlöningen
till föreståndare och lärare samt dessutom med ytterligare fem procent av det
sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell.
Kommunen skulle tillhandahålla skolan lokal med inredning och
möblering och bestrida de övriga kostnaderna. Statens årliga bidrag skulle under dessa
förutsättningar utgå med följande belopp:
Va av avlöningen till föreståndare och lärare (kr. 12,340: —) kr. 8,226 : 67
5 procent därutöver till undervisningsmateriell............ » 411: 33
Summa kr. 8,638: —
Kommunens kontanta årliga bidrag, förutom kostnaderna för lokal, skulle under
samma förutsättningar uppgå till 9,362 kronor.
Anser man åter, att kostnaderna böra fördelas efter samma grunder som för
den nuvarande skolan, skulle kommunen tillhandahålla skolan lokal med uppvärmning,
och de återstående kostnaderna fördelas mellan staten och kommunen i förhållandet
4,000 : 1,500, eller enklare men med samma resultat, i fall kostnaderna för
uppvärmning beräknas till 1,500 kronor årligen, kommunen tillhandahålla skolan lokal
med inredning och möblering, och de årliga kostnaderna, inberäknat kostnaderna för
uppvärmning, fördelas med två tredjedelar på staten och med en tredjedel på kom
-
I
10
Förslag.
146 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
munen. Under denna förutsättning skulle statens anslag utgå med 12,000 kronor och
kommunens kontanta bidrag med 6,000 kronor årligen.
Kommittén har ansett, att, då kostnaderna för skolan stiga till så avsevärda
belopp, den senare beräkningsgrunden i detta fall borde tillämpas.
För genomförande av här ovan framställda förslag till fackskolans omorganisation
skulle sålunda statens årliga bidrag till skolans uppehållande behöva höjas
med 8,000 kronor eller från nu utgående 4,000 kronor till 12,000 kronor, och kommunens
årliga bidrag från nu utgående 1.500 kronor jämte kostnaderna för uppvärmning
till kontant 6,000 kronor.
Härtill skulle komma ålderstillägg till föreståndare, facklärare och vaktmästare,
vilka ålderstillägg torde böra bestridas av statsverket.
Förutom dessa årliga kostnader torde böra beräknas ett anslag för en gång
till komplettering av skolans utrustning med maskiner, apparater och undervisningsmateriel!,
vilket anslag torde böra beräknas till 9,000 kronor, varav staten torde böra
tillskjuta två tredjedelar med 6.000 kronor och kommunen en tredjedel med 3,000
kronor.
Då fackskolans lokaler redan nu måste anses otillräckliga och otillfredsställande
särskilt med hänsyn till verkstädernas behov av utrymme och utrustning, torde som
villkor för utbetalandet av de föreslagna förhöjda och nya anslagen böra fastställas, att
kommunen utom ovan nämnda kontanta bidrag tillhandahåller skolan tidsenliga och
för genomförandet av dess omorganisation fullt ändamålsenliga lokaler med inredning
och möblering.
På grund av vad sålunda anförts, får kommittén föreslå:
att tekniska skolans i Eskilstuna fackskola för finare smides- och
metallindustri omorganiseras i enlighet med här ovan angivna grunder,
och
att till genomförande av denna omorganisation statens årliga
anslag till fackskolan, förutom ålderstillägg till föreståndare, facklärare
och vaktmästare, höjes med 8,000 kronor eller från 4,000
kronor till 12,000 kronor, och att staten dessutom beviljar ett anslag
för en gång av 6,000 kronor till anskaffning av maskiner, apparater
och undervisningsmateriell under villkor, att Eskilstuna
stad tillskjuter dels ett årligt belopp av 6,000 kronor, dels ett
belopp för en gång av 3,000 kronor, dels ock förbinder sig att tillhandahålla
skolan för genomförandet av dess omorganisation fullt
lämpliga och ändamålsenliga lokaler jämte inredning och möblering.
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
147
Lärlingsskolor med ändamål att förbereda lärlingsutbildningen
inom industrien.
Skolornas ändamål.
Såsom förut framhållits (sid. 98) söka de skolor, som i det föregående kallats
förberedande lärlingsskolor, gå en medelväg mellan de två ytterligheterna, som vilja
förlägga den praktiska lärlingsutbildningen uteslutande till industrien eller uteslutande
till en skolverkstad. De söka tillgodogöra sig fördelarna av de båda andra systemen
och på samma gång undvika deras olägenheter genom en lämplig fördelning av den
praktiska lärlingsutbildningen på en skolverkstad och en industriell verkstad på det
sättet, att skolverkstaden övertager den första, grundläggande delen av lärlingsutbildningen,
och att denna sedan fortsättes och avslutas på en industriell verkstad.
I anslutning till vad förut meddelats om de förberedande lärlingsskolorna må
här framhållas några av de viktigaste synpunkter, som tala för inrättandet av dylika
skolor.
De, som vid 12 till 14 års ålder utgå från folkskolorna, äro ofta allt för unga och
outvecklade för att omedelbart övergå till verkligt yrkesarbete inom hantverk och
industri. Många av dem få därför under tiden närmast efter folkskolekursens avslutning
gå hemma utan ordnat arbete eller söka anställning som springpojkar och hantlangare
eller ägna sig åt annan tillfällig verksamhet, som är av ringa eller ingen betydelse
lör deras yrkesutbildning.
För alla dessa vore en fortsättning av skolkursen ett eller annat år synnerligen
önskvärd under förutsättning, att undervisningen ordnades så, att den genom lämpligt
praktiskt arbete utvecklade de ungas kroppskrafter, väckte deras intresse för yrkesmässigt
arbete och förberedde deras yrkesutbildning.
Det framhålles också, att det just är de första stadierna av lärlingsutbildningen
inom industrien, som förorsaka såväl arbetsgivaren som den unga arbetaren de största
svårigheterna. Lärlingen måste under den första tiden av sin utbildning stå under
ständig tillsyn och ledning. Han gör då sin arbetsgivare vida mer besvär än nytta.
Mången arbetsgivare undviker därför att taga lärlingar i sin tjänst. De unga få svårt
att erhålla lämplig anställning, och om detta lyckas dem, blir deras utbildning alltför
ofta vanvårdad och tager ej sällan vida längre tid. än den under god handledning
behövde taga
Lärlingsutbildningen skulle därför väsentligen underlättas både för arbetsgivaren
och lärlingen, om det första stadiet av densamma kunde övertagas av en skola med
verkstäder, där lärlingen kunde få en metodisk utbildning i de första grunderna av
sitt yrke under ledning av lärare, som uteslutande hade till uppgift att genom muntliga
148
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
förklaringar och praktiska förevisningar inöva honom i verktygens Tätta användning
och vård och i ett regelrätt utförande av de vanligaste handgreppen och arbetsoperationerna.
På skolverkstaden skulle han under sådana förhållanden i de flesta fall lära mer
på ett år än under den dubbla tiden såsom lärling i en vanlig verkstad. Hans lärlingstid
skulle därigenom kunna väsentligt förkortas. Han skulle efter skolkursens avslutning
ha lätt att vinna anställning inom industri och hantverk, då han redan från första
början kan göra nytta för sig, och hans fortsatta utbildning skulle icke behöva förorsaka
arbetsgivaren på långt när samma besvär, som om han måste mottaga lärlingen
fullständigt okunnig i yrket.
Det framhålles vidare, att det i synnerhet i större verkstäder och industriella anläggningar
är svårt att bringa en verklig lärlingsutbildning till stånd. Där ligger
det oftast i såväl arbetsgivarens som arbetarens intresse, att arbetet så långt möjligt
är specialiseras, så att var och en får syssla med ett enda slag av arbete för att
därigenom vinna största möjliga säkerhet och snabbhet i arbetets utförande. Därtill
kommer, att i moderna verkstäder mycket arbete numera utföres med specialmaskiner
och automatiskt maskineri, som kan skötas av snart sagt vem som helst, och som
med mångdubbelt större hastighet och säkerhet utför arbeten, vartill förr fordrades
arbetare med högt uppdriven yrkeskicklighet. En yngling, som sättes att sköta en
sådan maskin, uppövas endast till maskinskötare, men vinner därigenom ingen yrkesutbildning
i engentlig mening.
Skolverkstadens betydelse för motverkandet av dessa svårigheter anses ligga
däri, att den systematiska och allsidiga utbildning, skolverkstaden kan giva. minskar
faran av en ensidig och begränsad yrkesutbildning inom industrien och gör det lättare
för en arbetare att övergå från ett slag av arbete till ett annat.
Om skolan endast sätter som sitt mål att bibringa de unga de första grunderna
av deras yrkesutbildning, kunna skolkurserna göras relativt korta. De bli därför,
såsom förut påpekats, i ekonomiskt hänseende vida mindre betungande för lärjungarna
och deras föräldrar än de fullständiga lärlingsskolorna med sina långvarigare
kurser, helst skoltiden infaller under de år, då de ungas arbetskraft har ringa värde.
Skolorna bli även i anläggning och underhåll vida billigare än de fullständiga lärlingsskolorna,
då de icke kräva samma dyrbara utrustning och underhåll som dessa.
Den teoretiska undervisning, som bör ingå i lärlingsutbildningen, kan i en förberedande
lärlingsskola, som upptager lärjungarnas hela arbetsdag, göras grundligare
och ställas i närmare samband med den praktiska yrkesutbildningen än i en lärlingsskola,
som endast förfogar över lärjungarna några få timmar i veckan.
Skolformer hänförliga till förberedande lärlingsskolor omfattas för närvarande
med stort intresse flerstädes i utlandet. Många av dem synas även utgöra ett lyckligt
Förslag till inrättandei av lärlingsskolor,
149
funnet medel att tillmötesgå det allt allmännare kravet på, att även den praktiska
sidan av yrkesutbildningen skall stödias genom metodiskt ordnad yrkesundervisning
i härför lämpliga skolor.
De förberedande lärlingsskolorna synas också ha en viktig uppgift att fylla
genom att väcka de ungas intresse för industriellt arbete och för dem underlätta övergången
från skolan till industrien och därigenom bereda den senare ökad tillgång
på goda arbetskrafter.
De förberedande lärlingsskolorna skulle sålunda ha till ändamål
att genom praktisk arbete i enkla skolverkstäder i förening med
lämplig teoretisk undervisning lägga en god grund för den fortsatta
lärlingsutbildningen inom industrien.
Exempel från utlandet.
De förberedande lärlingsskolorna kunna i stort sett betecknas såsom en för vårt
land främmande skolform. Någon egentlig erfarenhet om, huru sådana skolor böra
organiseras för att bäst motsvara förhållandena inom olika yrken och industrier i vårt
land, finnes sålunda knappast. De förberedande lärlingsskolorna i utlandet förete
också en sådan mångfald av former, att det är förenat med rätt stora svårigheter
att utvälja dem, som kunna vara bäst passande för vårt land.
Kommittén har därför trott, att man genom försök i mindre skala under ledning
och kontroll av överstyrelsen för rikets tekniska skolor och under medverkan av
för saken intresserade yrkes- och industrimän, borde söka att så småningom komma
underfund med, vilka former av förberedande lärlingsskolor bäst motsvara behovet
inom olika yrken och industrier i riket. Särskilt vill kommittén framhålla, att om
den föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen kommer till stånd, det
torde vara mycket lämpligt, att inom denna skola göra försök med förberedande
lärlingsskolor för ett eller annat yrke.
Kommittén framlägger därför icke några bestämda förslag till organisationsplaner
för dylika skolor, utan lämnar i stället till ledning för de försök, som i antydd
riktning kunna komma att göras, och under hänvisning till redogörelsen för den tekniska
undervisningen i utlandet i del III en kort översikt över de viktigaste skolformer
i utlandet, som kunna hänföras till förberedande lärlingsskolor.
1. De allmänna hantverksskolorna och de med dem jämförliga avdelningarna
för folkskolepliktiga gossar vid byggnads- och konsthantverksskolorna i Österrike
hava tillkommit för att bereda den industriidkande befolkningen möjlighet att giva sina
barn en något grundligare och för deras kommande verksamhet mera lämpad bildning.
150
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
än de vanliga folkskolorna förmå giva. Skolorna mottaga lärjungar, som fyllt 12 år,
sålunda ett par år innan deras allmänna folkskoleplikt upphört. De ha till mål att
fullständiga lärjungarnas allmänna skolbildning, och att förbereda dem för hantverksmässig
eller industriell verksamhet i allmänhet.
Skolorna hava två- till treåriga lärokurser. Enligt normalplanen bör under de
tre åren 16—15—9 timmar i veckan ägnas åt allmänna och teoretiskt tekniska ämnen,
12—13—14 timmar i veckan åt ritning och 6—9—14 timmar i veckan åt verkstadsarbete.
Den allmänna undervisningen utgör en fortsättning av folkskolekursen med betonande
av sådana ämnen, som för den blivande industriarbetaren kunna vara av särskild
betydelse. De praktiska övningarna äro under det första året lika för alla och
ägnas omväxlande åt trä- och metallarbeten. Under de följande åren specialiseras
arbetet något mera med hänsyn till lärjungarnas önskningar och fallenhet, och de
kunna då även tillåtas att använda den åt praktiska övningar anslagna tiden åt arbete
på enskilda mästares verkstäder utom skolan.
2. De praktiska industri- och handelsskolorna (écoles pratiques d’industrie et
de commerce) i Frankrike tillhöra den allmänna folkskolans högre avdelning. Särskilda
skolor finnas för såväl manliga som kvinnliga lärjungar. För inträde fordras
en ålder av 12 till 13 år och avgångsbetyg från den obligatoriska folkskolan. Skolorna
ha till mål att förbereda ''lärlingsutbildningen genom att utbilda yrkesarbetare och
handelsbiträden så, att de omedelbart kunna göra nytta på verkstäder och kontor.
Kurserna äro två-, tre- till iyraåriga, och i många fall närma sfg skolorna de fullständiga
lärlingsskolorna. Enligt normalprogrammet för en treårig industriskola
för gossar ägnas under vartdera av de tre åren 30—30—33 timmar i veckan åt verkstadsarbete,
6 timmar i veckan åt ritning, 1 V*—1 V*—4 V-■ timmar i veckan åt teoretiskt
tekniska ämnen, geometri, mekanik och industriell ekonomi samt 9—12—7 Vs timmar
i veckan åt allmänna skolämnen. Praktiska övningar upptaga sålunda vida mer än
halva undervisningstiden. Normalprogrammet upptager för verkstadsarbete endast
bearbetning av järn och trä, men övningarna kunna även avse speciella yrken såsom
textilindustri och bokindustri m. m.
3. De nederländska hantverksskolorna (Ambachtsscholen) angivas i skolprogrammen
hava till ändamål att lägga grund för en god yrkesutbildning. För inträde
fordras fullgjord folkskoleplikt, som dock i Nederländerna endast sträcker sig till
och med det 12: te levnadsåret. Kurserna äro i regel treåriga. Antalet arbetstimmar
i veckan är högt för att vänja lärjungarna vid den inom industrien fordrade
arbetstiden. Endast ett fåtal timmar ägnas åt nederländska språket, räkning och
teoretiskt tekniska ämnen. Vid en skola i Haag ägnades sålunda åt de teoretiska
ämnena endast 4—7 timmar i veckan, under det att 14—18 timmar i veckan voro
Förslag till inrättandet av lärlingsskolor.
151
anslagna åt ritning ocli 24—26 timmar i veckan åt verkstadsarbete. Lärjungarna få
redan från början välja sina yrken, som de sedan fortsätta med genom hela skolkursen.
Skolorna förbereda sålunda i motsats till de österrikiska och franska skolorna
för bestämda yrken, företrädesvis för olika slag av byggnadshantverk och metallindustri.
4. De förberedande yrkesskolorna i Finland äro avsedda att giva gossar och
flickor, som genomgått folkskola, en god teoretisk och praktisk förberedelse för yrkesverksamhet.
De 6 skolor, som för närvarande finnas, hava treåriga lärokurser med
c: a 40 undervisningstimmar i veckan. Undervisningen pågår från 1 september till
slutet av maj. Vid några av skolorna fortsättes dock det praktiska arbetet även
under sommaren. Skolorna för gossar äro fördelade på två fackavdelningar, en för
trä- och en för metallarbetare. Under andra årskursen kan en ytterligare uppdelning
i specialkurser äga rum. Av undervisningstiden ägnas 12—24 timmar i veckan, vid
en skola för flickor ända till 36 timmar i veckan, åt praktiskt yrkesarbete. Den övriga
undervisningstiden ägnas åt ekonomiska och teoretiskt tekniska läroämnen.
5. Milwaukee school oi trades är en intressant lärlingsskola med ändamål att
giva unga män praktisk och teoretisk undervisning i de första grunderna av de yrken,
som tillhöra järnmanufaktur- och byggnadsindustrierna. Skolan har kurser för modellsnickeri,
formning och gjutning, maskinarbete och tillverkning av verktyg samt för
installation av gas och vatten. Kurserna taga en tid av 10 månader med undantag
för installationskursen, som endast tager 5 månader. 1 anslutning till de praktiska
övningarna meddelas på ett synnerligen praktiskt sätt en rätt grundlig undervisning
i maskinritning, verkstadsaritmetik och elementär matematik. Skolkursen anses giva
minst lika goda resultat som dubbla utbildningstiden i en vanlig verkstad, och skolan
har vunnit mycket goda vitsord av kompetenta arbetsgivare.
6 och 7. Manhattan trade school i New York och Boston trade school. båda för
flickor, angifvas i skolprogrammen hava till ändamål att söka förbättra unga arbeterskors
ställning i fysiskt, moraliskt, andligt och ekonomiskt hänseende och att samtidigt
bereda industrier, som betjäna sig av kvinnlig arbetskraft, tillgäng till arbeterskor
med gott omdöme och god skicklighet i sina yrken.
Skolorna hava huvudskligen tillkommit i filantropiskt syfte. De söka bereda
unga flickor i synnerhet sådana, som härstamma från fattiga familjer och äro nödsakade
att så fort som möjligt efter avslutad skolgång sörja för sitt uppehälle, möjlighet
att förvärva sä pass mycken övning i ett för dem lämpligt yrke, att de genast vid
sin anställning kunna påräkna ordentlig lön och ha utsikt att med tiden vinna ökade
arbetsförtjänster.
De yrken, vari skolan meddelar undervisning, äro efter omsorgsfulla undersökningar
valda så, att man har säkerhet för, att de kunna erbjuda unga kvinnor god
152
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
och stadigvarande arbetsförtjänst med måttligt antal arbetstimmar i veckan och utsikt
till ökad avlöning, i den mån deras skicklighet och erfarenhet ökas.
Undervisningen är nästan uteslutande av praktisk art. Endast ringa tid ägnas
åt affärsaritmetik, affärskorrespondens, materiallära och kostnadsberäkningar. De
praktiska övningarna drivas så noga som möjligt efter industriella arbetsmetoder.
Principen om arbetets fördelning är i skolan lika strängt genomförd som inom
industrien.
Skolkurserna äro obestämda. Lärjungarna stanna i skolan, till dess de uppdrivit
sin arbetsskicklighet så långt, att de kunna påräkna en anständig bärgning inom
industrien. Det anses dock önskvärt, att lärjungarna kvarstanna i skolan åtminstone
ett år.
8 och 9. New York trade school och Baron de Hirsch trade school i New York
äro intressanta exempel på lärlingsskolor med kortvariga lärokurser. I skolprogrammen
framhållas de svårigheter, som lärlingsutbildningen inom industrien erbjuder,
och att det ofta är nästan omöjligt för unga män att vinna anställning inom yrken,
som fordra högre grad av yrkesskicklighet, om de icke förvärvat åtminstone någon
erfarenhet i yrket. Skolorna hava därför satt som sitt mål att bereda unga män, som
vilja ägna sig åt hantverksmässigt industriellt arbete, tillfälle att på kortast möjliga
tid förvärva en god och allsidig utbildning i de första grunderna av ett yrke.
För inträde i skolorna fordras en ålder av 16 till 17 år. Lärokurserna omfatta
förnämligast sådana yrken, som äro hänförliga till byggnads- och maskinindustrien,
såsom målning av olika slag, byggnadssnickeri, murning, plåtslageri, installation
av gas, vatten och elektricitet, stuckarbeten m. m.
Kurserna taga en tid av 4—6 månader. De praktiska övningarna drivas systematiskt
på ett fullt yrkesmässigt sätt under ledning av erfarna mästare och i verkstäder
och arbetslokaler, som äro synnerligen praktiskt inredda för sitt ändamål.
1 New York trade school förekommer ingen teoretisk undervisning, utan lärjungarna
äro för erhållande av sådan hänvisade till en teknisk aftonskola i staden.
I Baron de Hirsch school meddelas undervisning i ritning, geometri och verkstadsaritmetik
i anslutning till de praktiska övningarna.
I kapitlet »industrial education» i översikten över den tekniska undervisningen
i Amerikas förenta stater i del III lämnas en redogörelse för intressanta åtgärder
för att bereda den ungdom, som önskar ägna sig åt industri- och hantverk en
för deras kommande verksamhet bättre förberedelse, än det allmänna skolväsendet
förmår giva.
Förslag till inrättandet av liirlingsskolor.
153
Allmänna grund er för inrättandet av förberedande lärlingsskolor i Sverige.
Vid de försök med inrättandet av förberedande lärlingsskolor, som komma att
göras i vårt land, torde skolor med treåriga kurser knappast böra ifrågakomma, för
så vitt man icke kan ordna dem på det sättet, att de på samma gäng de utgöra överbyggnader
på folkskolan, ersätta en eller två av folkskolans högre klasser, så att
skolorna kunna genomgås av ungdom i åldern 12—16 år.
I synnerhet torde därvid de nederländska hantverksskolorna böra uppmärksammas.
Undervisningen i dem har en vida allvarligare yrkesmässig karaktär än i de
franska och i synnerhet i de österrikiska skolorna, i vilka allmänna skolämnen upptaga
en betydande del av undervisningstiden till förfång för den teoretiskt tekniska
och praktiskt yrkesmässiga undervisningen. Det är också påtagligt, att de nederländska
hantverksskolorna omfattas med vida större intresse och vunnit en i förhållande
till landets storlek och folkmängd vida kraftigare utveckling än motsvarande
skolor i Frankrike och Österrike. De österrikiska allmänna hantverksskolorna, som
utgöra ett mellanting mellan allmänna läroanstalter och yrkesskolor, hava aldrig åtnjutit
någon större popularitet och därför numera indragits eller ersatts med avdelningar
för folkskolepliktiga gossar vid andra tekniska läroanstalter.
Vill man åter grunda de första stadierna av yrkesundervisningen på fullständigt
avslutad folkskolekurs, vilket utan tvivel i de flesta fall torde vara det riktigaste, torde
förberedande lärlingsskolor med kortare lärokurser vara mera att anbefalla, och
torde det vara skäl att i främsta rummet göra försök med förberedande lärlingsskolor
med ettåriga lärokurser.
Med avseende på de grundsatser, som i övrigt böra tillämpas vid organisationen
av dessa skolor, vill kommittén framhålla följande.
Förberedande lärlingsskolor böra endast inrättas för sådana yrken och industrier,
inom vilka man på grund av omsorgsfulla utredningar med säkerhet vet. att lärjungarna
kunna påräkna god utkomst, lakttages icke detta, kunna de förberedande Iärlingsskolorna
lätt göra mer skada än gagn därigenom, att de locka de unga in på sådana
områden, där arbetstillgången är allt för knapp, och där de endast kunna påräkna
en svag och otillräcklig bärgning.
Lärokurserna böra pågå hela året, och ferierna, då sådana icke kunna undvikas,
inskränkas till den tid, som oundgängligen fordras för beredande av nödig semester
åt lärarna.
Antalet undervisningstimmar i veckan bör i det närmaste motsvara arbetstiden
inom de industrier i orten, för vilka skolorna äro avsedda, för att därigenom vänja
lärjungarna vid den inom industrien vanliga arbetstiden.
154
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Undervisningen bör huvudsakligen ägnas åt praktiskt arbete och drivas så, att
lärjungen får en god kännedom om de första grunderna av sitt blivande yrke och
vänjes vid ihärdighet och noggrannhet i arbetet samt aktsamhet om verktyg och
arbetsmaterial. Den teoretiska undervisningen bör ha ungefärligen samma innehåll
och omfattning som i de obligatoriska lärlingsskolorna. Den torde även i många
fall kunna övertagas av en i orten befintlig obligatorisk lärlingsskola, så att den
förberedande lärlingsskolan endast har att sörja för den praktiska utbildningen.
De lärjungar, som genomgått skolkursen, böra under sin fortsatta utbildning
i enskilda arbetsgivares tjänst vara skyldiga att deltaga i undervisningen i den obligatoriska
lärlingsskolan, för så vitt de icke fyllt 18 år.
Till lärare för de praktiska övningarna böra ovillkorligen väljas yrkesmän
med god erfarenhet i sina yrken och god förmåga att handleda lärlingar.
Då kommittén är övertygad därom, att framgången av de förberedande lärlingsskolorna
i väsentlig mån är beroende därav, att de omfattas med intresse av industriidkarna
själva, och att dessa övertaga ansvaret för skolornas ledning och framför allt
för anskaffningen av dugliga lärare för den praktiska undervisningen, har kommittén
ansett, att de förberedande lärlingsskolorna böra bringas till stånd på privat eller
kommunalt initiativ, och att initiativtagarna till skolornas inrättande böra vara
beredda att avsevärt bidraga till, skolornas underhåll. Dock bör, såsom förut framhållits,
försök göras med en eller annan dylik skola även inom den föreslagna statens
normalskola för yrkesundervisningen.
Skolorna böra stå under ledning av lokala styrelser och under överstyrelsens
för rikets tekniska skolor överinseende och inspektion.
För så vitt skolorna åtnjuta statsunderstöd, böra ordförandena i skolstyrelserna
förordnas av konungens befallningshavande i de län, där skolorna äro belägna.
Då de förberedande lärlingsskolorna särskilt med hänsyn till verkstadsutrustningen
i allmänhet bli dyrare i anläggning och underhåll än de obligatoriska lärlingsskolorna,
torde statsbidraget till dem för anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell
böra utgå med något högre belopp än till de obligatoriska lärlingsskolorna
men i övrigt efter samma grunder som för sistnämnda skolor. Kommittén anser
sålunda, att staten bör bidraga till de förberedande lärlingsskolornas uppehållande
med två tredjedelar av avlöningen till föreståndare och lärare samt därutöver med
10 procent av det sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till anskaffning och
underhåll av undervisningsmateriell ävensom med två tredjedelar av kostnaderna för
skolornas första utrustning med verktyg och undervisningsmateriell mot villkor, att
skolorna från annat håll tillhandahållas dels lämpliga lokaler med inredning och möblering,
dels den återstående tredjedelen av kostnaderna för skolornas första utrustning
med verktyg och undervisningsmateriell, dels slutligen även ett årligt bidrag till
skolornas uppehållande till det belopp, som utöver statsbidragen härför erfordras.
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
155
På grund av vad sålunda anförts, får kommittén såsom sin mening uttala:
att förberedande lärlingsskolor endast böra inrättas för sådana
yrken och industrier, inom vilka man på grund av omsorgsfulla utredningar
med säkerhet kan antaga, att lärjungarna kunna påräkna
god utkomst;
att den teoretiska undervisningen i de förberedande lärlingsskolorna
bör hava ungefärligen samma innehåll och omfattning, som
i de obligatoriska lärlingsskolorna, men att huvudvikten vid undervisningen
bör läggas på det för lärjungarnas yrken grundläggande
praktiska arbetet;
att försök böra göras med en eller annan dylik skola vid den
föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen;
att i avseende på bidrag från stat och kommun till skolornas
inrättande och underhåll böra gälla samma bestämmelser som för
de obligatoriska lärlingsskolorna med någon förhöjning i statsanslaget
till anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell, samt
att i avseende på överinseende och inspektion över skolorna
samt skolornas styrelser och undervisningens ordnande i dem böra
gälla i huvudsak samma bestämmelser, som för de obligatoriska
lärlingsskolorna.
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
Yrkesskolornas ändamål.
Såsom förut framhållits, kunna de av kommittén föreslagna obligatoriska lärlingsskolorna
på grund av den ringa tid, som i dem kan ägnas åt skolstudierna, och
den ringa mogenhet och yrkeserfarenhet, deras lärjungar hunnit förvärva, knappast
ställa sitt mål högre än att söka tillförsäkra arbetare inom industri och hantverk ett
visst minimum av yrkesbildning. För intresserade och framåtsträvande arbetare,
som vilja förvärva kompetens för mera ansvarsfulla befattningar såsom förmansplatser
och andra därmed jämförliga förtroendeposter inom industrien, eller för
sådana, som önska förvärva en mera oberoende ställning såsom självständiga
mästare inom hantverket, blir den yrkesbildning, som lärlingsskolorna kunna giva,
i de flesta fall otillräcklig.
Skolor för
blivande förmän
och
mästare.
156
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Teoretisk
yrkesbil''Aning.
Komplettering
av den
praktiska
yrkesutbildningen.
De fordringar, som böra ställas på den häriör erforderliga fortsatta yrkesundervisningen,
bli visserligen för olika hantverk och industrier väsentligt olika, men i
allmänhet torde kunna sägas, att den bör gå ut på att utvidga och fördjupa den teoretiskt
tekniska, yrkesekonorniska och medborgerliga bildning, vartill grunden lagts i
lärlingsskolorna. Meddelandet av denna utvidgade och fördjupade teoretiska yrkesbildning
bör också utgöra de blivande yrkesskolornas första och förnämsta uppgift
Att den fortsatta praktiska yrkesutbildning, som utöver lärlingsutbildningen i
de flesta fall är nödvändig för den blivande förmannen eller mästaren, måste vinnas
genom praktiskt arbete i industriens tjänst och icke kan ersättas genom arbete på en
skolverkstad torde iå anses som en självklar sak.
Detta utesluter emellertid icke, att det kan vara önskvärt och i många fall alldeles
nödvändigt, att en del yrkesskolor förses med en sådan utrustning, att de kunna
erbjuda tillfälle till praktiska övningar av yrkesmässig art. Sålunda kan man knappast
vänta sig något avsevärt resultat av undervisningen i yrkesskolor för installatörer
och montörer av elektriska ledningar eller av gas-, vatten- och värmeledningar,
om icke skolorna ha möjlighet att praktiskt visa och inöva sina lärjungar i ett regelrätt
utförande av de arbeten, som tillhöra dessa yrken. En yrkesskola för vävnadsyrket
kan icke undvara vävstolar och annan vävnadsattiralj, om den skall kunna
visa hur olika slag av vävnader skola uppsättas och utföras. I yrkesskolor för
de konstindustriella yrkena såsom konstsmide, metalldrivning, ciselering, etsning,
emaljering, litografi, typografi och bokbinderi m. fl. äro övningsverkstäder av nöden
dels för utvecklandet av lärjungarnas känsla för materialets och konstruktionens betydelse
för konsthantverket, dels för att giva lärjungarna tillfälle att förvärva en allsidigare
utbildning än den, som kan vinnas i den enskilda verkstaden, där arbetet i
regel måste begränsas till någon eller några få av yrkets specialiteter. Behovet av
verkstäder i en yrkesskola för maskinarbetare, där dessa, såsom t. ex. förhållandet
är i Gewerbesaals i Berlin övningsverkstäder (se del III sid. 45), få syssla med utförandet
av verktyg och andra finare precisionsarbeten, kan vara mera omtvistat. Däremot
vore det helt säkert av stor nytta, om någonstädes i vårt land funnes en skola med
ungefär samma uppgift som dagsskolan vid Berliner Tischlerschule (se del III sid. 47),
där erfarna möbelsnickare hade tillfälle att förvärva en sista fulländning av sin yrkesbildning.
Vid de diskussioner om vår yrkesundervisning, som i synnerhet under de senare
åren förekommit på offentliga möten och i facktidskrifter, framhålles ofta, att yrkesskickligheten
hos våra yrkesarbetare allt mer går tillbaka, eller att den under de senaste
årtiondena åtminstone icke utvecklats i den grad, som önskligt varit, och att det därför
vore av högsta vikt. att kraftiga åtgärder vidtoges för yrkesskicklighetens främjande.
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
157
Att eu väl ordnad lärlingsutbildning i ganska avsevärd mån kan bidraga härtill,
är väl otvivelaktigt. Under lärlingstiden kan dock en arbetare sällan förvärva mer
än en nöjaktig färdighet i utförandet av inom yrket allmänt förekommande arbeten.
En högre grad av yrkesskicklighet kan under denna tid knappast uppnås. Först sedan
arbetaren fullständigt genomgått sin lära och därefter under ett eller annat år förvärvat
ytterligare erfarenhet i sitt yrke, är han mogen för en fortsatt utbildning med
ändamål att giva en yrkessskicklighet, som går utöver, vad genomsnittsarbetaren i
allmänhet kan åstadkomma.
Tyngdpunkten i åtgärderna för yrkesskicklighetens främjande synas därför
böra förläggas till yrkesskolorna.
Då lärjungarna i dessa skolor redan vid inträdet förfoga över en god yrkeserfarenhet,
böra skolorna på jämförelsevis kort tid och utan allt för stora kostnader
för lärjungarna själva och det allmänna kunna bibringa dem den ytterligare förkovran
i vissa delar av yrket, som för dem kan vara önskvärd.
De övningsverkstäder, som härför erfordras, böra sålunda lika litet som de skolverkstäder,
vilka i vissa fall kunna komma att förenas med de obligatoriska lärlingsskolorna,
ha till mål att ersätta den praktiska yrkesutbildningen inom industrien,
utan endast att komplettera densamma, och giva den en viss grad av fulländning.
Yrkesskolorna skulle sålunda, i enlighet med vad här ovan anförts, ha till ändamål
att giva arbetare med god yrkeserfarenhet tillfälle att förvärva
den tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga bildning samt om
möjligt även den ytterligare förkovran i deras yrken, som fordras
för att i allmänhet höja deras arbets- och förvärvsförmåga eller
för att giva dem nödiga förutsättningar för vissa mera ansvarsfulla
befattningar inom industrien, såsom förmans- och andra därmed
jämförliga förtroendeposter, eller för en mera oberoende ställning
såsom självständiga mästare inom hantverket.
Yrkesskolornas organisation.
Om yrkesskolorna i önskvärd grad skola kunna draga till sig yrkesarbetarnas
intresse, är det av vikt, att de ordnas med största möjliga hänsyn till arbetarnas
levnadsförhållanden. De måste förorsaka sina lärjungar minsta möjliga avbräck
i deras förvärvsarbete och även i övrigt av dem kräva så små ekonomiska uppoffringar
som möjligt.
I detta hänseende kan knappast någon skolform tävla med de fristående läro- Amneshirter.
kurser i skilda ämnen, som utmärka t. ex. de preussiska hantverksskolorna (se del. III
158
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Yrkeskwrser.
sid. 29), och även återfinnas vid våra nuvarande lägre tekniska yrkessskolor. Därigenom
att undervisningen i dessa ämneskurser i regel är förlagd till söndagar och
sena aftontimmar, inkräktar den föga på lärjungarnas arbetsförtjänst, och då lärjungarna
hava fullständig frihet i valet av läroämnen, och den enes framsteg i regel
är oberoende av den andres, kan varje lärjunge offra fler eller färre timmar åt sina
skolstudier, allt efter som hans tid och arbetskrafter tillåta honom.
De fristående ämneskursernas svaghet ligger däri, att de i förhållande till sin omfattning
taga en onaturligt lång tid i anspråk. Följden härav blir ofta den, att lärjungarna
avbryta sin skolgång, innan något väsentligt resultat uppnåtts. Friheten
i valet av läroämnen blir ofta ödesdiger så till vida, att lärjungarna begagna undervisningen
i ett eller ett par ämnen, som särskilt intressera dem, men försumma andra,
som för deras yrkesbildning kunna vara lika viktiga. Till sina resultat äro därför
fristående ämneskurser de mest oberäkneliga och minst effektiva av alla för yrkesundervisningens
främjande avsedda skolformer. Flertalet lärjungar lämna dessa
kurser med en svag och ofullständig yrkesbildning.
Detta har i särskilt hög grad visat sig vara förhållandet vid våra lägre tekniska
yrkesskolor, där det, såsom redan förut framhållits (sid. 73), endast sällan förekommer.
att någon fullständigt genomgår de lärokurser, som skolorna erbjuda.
Om de av kommittén föreslagna obligatoriska lärlingsskolorna skulle komma
till stånd och övertaga en del av den undervisning, som meddelas i de nuvarande
lägre tekniska yrkesskolorna, är det därför sannolikt, att dessa skolors ämneskurser
allt mer skola förlora i betydelse. Helt och hållet torde de dock icke kunna
undvaras. I våra städer och därmed jämförliga industrisamhällen kommer det alltid
att finnas ett antal arbetare, som på grund därav, att de inflyttat från landet, eller
av andra orsaker icke haft tillfälle att genomgå en lärlingsskola och icke heller ha
möjlighet att förskaffa sig den fullständigare yrkesbildning, som andra skolformer
kunna erbjuda. För dessa komma ämneskurser alltid att ha en viss betydelse, emedan
de ofta utgöra deras enda möjlighet att förskaffa sig åtminstone någon yrkesbildning.
Men dessutom vore det utan tvivel synnerligen önskvärt, att vi även i vårt land
kunde få till stånd mera effektiva skolformer för yrkesundervisningen efter mönstret
av utlandets facksskolor.
Kommittén har därför av skäl, som redan anförts i de allmänna grunderna till
kommitténs organisationsförslag, ansett sig kunna och böra upptaga och söka närmare
utveckla den tanke, som ligger till grund för de fackligt ordnade studieplaner
för yrkesundervisningen (sid. 73), vilka redan finnas vid en del av de lägre tekniska
yrkesskolorna i riket, genom att föreslå, att vid våra blivande yrkesskolor jämte
ämneskurserna även inrättas yrkeskurser med fasta läroplaner avpassade för vissa
Förslag till inrättandet av yrkesskolor. 150
yrke» och beräknade att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare på eu viss
begränsad tid.
Dylika yrkeskurser skulle, förutom en grundligare och fullständigare yrkesbildning,
även medföra den fördelen, att lärjungarnas under kursen inhämtade kunskaper
lätt kunde kontrolleras och bedömas genom betyg, som innebure tillförlitliga intyg
om kompetens för vissa befattningar. Man skulle sålunda kunna ordna dessa yrkeskurser
så, att industrien erhölle tillgång på examinerade eldare, maskinister, installatörer
och montörer etc. i de fall, då detta kunde anses önskvärt.
Yrkeskurserna böra kunna organiseras antingen såsom aftonkurser eller såsom
dagkurser.
Aftonkurser böra företrädesvis inrättas i de fall, då yrkeskurserna uteslutande
eller åtminstone i övervägande grad äro avsedda för arbetare, som hava anställning
i yrkesskolans närhet. De böra kunna ordnas med längre eller kortare läroår, fler
eller färre årskurser och större eller mindre antal timmar i veckan, allt efter ortliga
förhållanden och arbetsförhållandena inom de yrken, för vilka kurserna äro avsedda.
Dock anser sig kommittén på grund av erfarenheten från våra nuvarande lägre
tekniska yrkesskolor böra framhålla, att läroåret i allmänhet icke bör börja före
mitten av september och icke pågå längre än till slutet av april. Under den ljusare
årstiden kommer de unga arbetarnas behov att tillbringa de lediga aftonstunderna i
det fria att för dem utgöra en allt för stark frestelse att försumma skolan, så
att man under denna tid i regel icke kan påräkna en regelbunden skolgång. Läroåret
bör sålunda i regel icke omfatta mer än c: a 30 veckor.
En stor svårighet, som alltid vidlåder aftonkurser är den, att de för att giva något
väsentligt utbyte måste utsträckas över flere år. Följden härav blir den, att en stor del
av lärjungarna till följd av ombyte av arbetsplats eller andra förändrade förhållanden
tvingas att avbryta skolkursen, innan den nått sin avslutning. Kommittén anser
sig därför böra framhålla vikten av, att undervisningen koncentreras, så att lärokurserna
i regel ej behöva utsträckas över mer än på sin höjd två år.
För att på denna korta tid några väsentliga resultat skola uppnås, är det emellertid
nödvändigt att åt skolarbetet anslå ett rätt stort antal timmar i veckan. Vid
tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna har det visat sig möjligt, att under
den tvååriga lärokursen i skolans högre avdelning komma upp till icke mindre än
20 undervisningstimmar i veckan, vilka numera faktiskt äro obligatoriska för samtliga
lärjungar i denna avdelning. Till detta resultat har man kunnat komma därigenom,
att arbetsgivarna i Eskilstuna av lovvärt intresse för yrkesbildningens främjande
medgiva dem av sina arbetare, som önska besöka skolan, rätt att lämna sitt arbete
före den vanliga arbetstidens slut. Med detta exempel för ögonen har kommittén trott,
att det icke borde vara omöjligt att åtminstone i ett stort antal fall kunna ordna
Yrkeskurser
med afton
undervisning
-
160
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Yrkeskurser
med dagundervisning.
undervisningen i yrkeskurser med aftonundervisning så, att den kommer att omfatta
åtminstone 12 timmar i veckan.
Med en undervisningstid av 12 timmar i veckan under tvenne årskurser, vardera
om 30 veckor, skulle sammanlagda timtalet under hela lärokursen uppgå till
720 timmar.
Yrkeskurser med dagundervisning äro företrädesvis på sin plats, då utbildningen
för något visst yrke kräver en grundligare och mer omfattande undervisning,
än som lämpligen kan meddelas i aftonkurser. Särskilt böra dagkurser tillerkännas
företrädet, då praktiska övningar, som i allmänhet kräva en mera samlad tid, i större
utsträckning måste ingå i undervisningen. * Även för sådana yrken, inom vilka säsongarbete
i högre grad förekommer, är det otvivelaktigt lämpligast, att arbetarna
beredas tillfälle att ägna hela sin dag åt skolan under den tid av året, då arbetet inom
yrket ligger nere eller bedrives med mindre kraft. Dagkurser äro vidare oundgängliga
i de fall, då de praktiska övningarna, såsom förhållandet är med yrkes- och
dekorationsmålning, med nödvändighet måste bedrivas vid dagsljus.
Yrkeskursernas ordnande såsom dagkurser blir dock framför allt nödvändigt
i de fall, då kurserna icke uteslutande äro avsedda för en viss ort, utan för landet i
dess helhet eller åtminstone för en större del av detsamma. Yrkeskurser kunna
nämligen icke inrättas annat än i ganska begränsat antal. Endast våra större städer
kunna påräkna att erhålla sådana för ett flertal yrken. I mindre städer kunna yrkeskurser
endast inrättas för ett enda eller ett par av de yrken, som för orten äro mest
betydelsefulla. Det kommer sålunda alltid att finnas ett stort antal arbetare, som
icke hava tillgång till en för dem lämpad yrkeskurs å den ort, där de hava sin verksamhet.
Av denna anledning vore det utan tvivel önskvärt, att en del yrkesskolors
yrkeskurser ordnades så, att de komme att utgöra en sorts centralskolor för vissa
yrken för landet i dess helhet eller för större områden av detsamma. Dylika centralskolor
måste givetvis hava dagundervisning, så att de arbetare från andra orter,
som besöka dem, kunna ägna hela sin kraft åt skolarbetet, och sålunda genomgå
skolan på kortast möjliga tid.
Yrkeskurser med dagundervisning torde sålunda böra inrättas:
för installatörer och montörer av elektriska ledningar samt av gas-, vattenoch
värmeledningar, för vilka yrken praktiska övningar i större omfattning behövas;
för byggnadshantverkare: murare, timmermän och byggnadssnickare, vilka i
allmänhet hava säsongarbete, och vilkas skolarbete därför bör koncentreras till
den tid av året, då arbetet inom deras yrken ligger nere;
för yrkes- och dekorationsmålare, vilkas undervisning endast kan försigggå
vid dagsljus;
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
It.l
Då kommittén haft anledning förmoda, att mot förslaget om inrättandet av
yrkeskurser med dagundervisning den invändningen kan komma att göras, att arbetare
i vårt land endast sällan skulle kunna underkasta sig de för dem utan tvivel
avsevärda uppoffringar, som genomgåendet av yrkeskurser med dagundervisning
skulle kräva, och att sådana dagkurser därför icke skulle kunna påräkna tillräckligt
antal lärjungar, vill kommittén framhålla, att för yrkesarbetare avsedda yrkesskolor
med dagundervisning i utlandet äro synnerligen vanliga och besökta av ett stort
antal lärjungar. Verkmästareskolorna vid Österrikes statsindustriskolor hade sålunda,
fastän kurserna vid dessa skolor äro tvååriga, under läroåret 1905—06 sammanlagt
3,143 lärjungar. De likaledes tvååriga lägre maskinindustriskolorna i
Preussen hade år 1908 tillsammans 1,117 lärjungar. Av lärjungarna vid de tekniska
skolorna i Danmark deltogo under år 1907—08 icke mindre än 964 endast i dagkurserna
och 1,101 i såväl dag- som aftonkurserna.
1 den mån fordringarna på yrkesutbildningen skärpas, och erfarenheten visar,
att våra arbetare genom höjd arbets- och förvärvsförmåga eller genom öka4e utsikter
till en bättre ställning i livet verkligen hava nytta av yrkeskurserna, är det väl sannolikt,
att även våra arbetare lika väl som utlandets skola förstå att övervinna de svårigheter
av ekonomisk eller annan art, som kunna vara förenade med begagnandet av
undervisningen i yrkeskurser med dagundervisning.
Många arbetare torde även från sina arbetsgivare kunna påräkna understöd
för yrkeskursernas genomgående. I många fall torde också understöd genom av
hantverks- och industriföreningar eller enskilda personer stiftade stipendier kunna
påräknas. I utlandet förekommer även, titt man genom statsunderstöd söker underlätta
därav förtjänta arbetares besök i yrkesskolor. Denna metod användes i stor utsträckning
särskilt i Österrike. Även i Oanmärkt utbetalar statskassan årligen ansenliga
belopp — för år 1911 icke mindre än 70,000 kronor — till understöd åt lärjungar
i de tekniska skolornas dagkurser.
En viktig förutsättning för, att våra arbetare skola kunna besöka yrkesskolornas
dagkurser är dock, att kurserna ej göras allt för långa. Om skolorna endast mottaga
lärjungar, som redan besitta en god erfarenhet inom sina yrken, böra dock i dagkurserna
avsevärda resultat kunna ernås, även om kurserna icke räcka längre än några
få månader. Enligt kommitténs förmenande bör det endast i undantagsfall behöva
förekomma, att lärotiden i yrkeskurser med dagundervisning behöver utsträckas
utöver 7 å 8 månader eller c:a 30 veckor med en undervisningstid av minst 44 timmar
i veckan.
Om det i vissa fall kan visa sig vara fördelaktigare att fördela lärokursen på
två årskurser om c:a 15 veckor vardera, bör detta naturligtvis vara tillåtet.
I
it
Förutsättningar
för inrättandet
av
yrkeskur ser.
Yrkesskolornas
ställning
till andra
skolor.
162 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Med 30 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar i veckan skulle yrkeskurserna
med dagundervisning komma att omfatta sammanlagt 1,320 undervisningstimmar.
Inrättandet av yrkeskurser i allmänhet och i synnerhet av sådana med dagundervisning
bör helt naturligt ske med en viss försiktighet och föregås av noggranna
undersökningar av de industriella förhållandena å de orter, där sådana kunna ifrågakomma,
så att man har någorlunda visshet om, att kurserna kunna påräkna väl kvalificerade
lärjungar i tillräckligt antal. Men å andra sidan bör man icke tveka att
inrätta yrkeskurser i alla de fall, då förutsättningar därför finnas. Om den obligatoriska
lärlingssskolan eller yrkesskolans ämneskurser på en ort hava ett större antal
lärjungar tillhörande ett och samma yrke, ligger däri den säkraste fingervisningen om,
att på den orten försök böra göras med inrättandet av yrkeskurser.
Yrkesskolorna böra kunna omfatta ett flertal ämneskurser och yrkeskurser för
olika yrken eller också utgöra fristående fackskolor för ett enda yrke.
Med avseende på yrkesskolornas organisation i övrigt och deras förhållande
till de obligatoriska lärlingsskolorna vill kommittén framhålla, att yrkesundervisningen
å många, i synnerhet mindre orter torde komma att tillgodoses antingen genom obligatoriska
lärlingsskolor enbart eller genom obligatoriska lärlingsskolor och till dem
anknutna yrkesskolor, vilka senare sålunda skulle få karaktären av frivilliga fortsättningskurser
till lärlingsskolorna. I andra fall, särskilt å större orter, kan det visa sig
lämpligare att giva yrkesskolorna en i förhållande till lärlingsskolorna mera fristående
ställning.
Slutligen kan det i många fall vara läitipligt att anknyta yrkeskurser för något
visst yrke eller någon viss industri till högre skolor. Sålunda har kommittén ansett,
att med den föreslagna konsthantverksskolan (tekniska skolan) i Stockholm borde
förenas en yrkesskola för sådana yrken, som gå i konstindustriell riktning. Med den
tekniska fackskolan för textilindustri i Borås borde förenas en yrkesskola för olika
grenar av textilindustrien. Likaså torde det vara mycket lämpligt att med de föreslagna
tekniska fackskolorna för trävaruindustri i Härnösand och för trämasse-, cellulosa-
och pappersindustri i Karlstad förena yrkesskolor för samma industrigrenar.
Därigenom skulle de högre skolornas lokaler, dyrbara utrustning och lärarekrafter
kunna användas även för yrkesundervisningen och bli bättre utnyttjade än eljest.
Vid våra yrkesskolor böra sålunda enligt kommitténs förmenande inrättas
dels ämneskurser, d. v. s. fristående lärokurser i olika läroämnen,
bland vilka lärjungarna ha rätt att utvälja dem, som bäst motsvara
vars och ens behov och önskningar;
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
163
dels yrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner, avsedda
att fullständigt genomgås på en viss begränsad tid av samtliga deltagare
i kursen, antingen i form av aftonkurser med i medeltal två
årskurser om c: a 30 arbetsveckor vardera och med c: a 12 undervisningstimmar
i veckan eller sammanlagt c: a 720 undervisningstimmar
under hela kursen eller också i form av dagkurser
med c: a 30 arbetsveckor, fördelade på ett eller två år och 44 arbetstimmar
i veckan eller sammanlagt c: a 1,320 undervisningstimmar
under hela kursen.
Inträdesfordringar.
Då yrkesskolorna, såsom förut framhållits, ha till ändamål att giva arbetare Olika inträmed
god yrkeserfarenhet tillfälle att fullständiga den tekniska, yrkesekonomiska och desfordringar
medborgerliga bildning, vartill grunden lagts i de obligatoriska lärlingsskolorna, samt ^.mTocä
att om möjligt även giva deras praktiska utbildning en viss grad av fulländning, ligger yrkeskurser.
det närmast till hands att för inträde i yrkesskolorna fordra god yrkeserfarenhet inom
något visst yrke och intyg om fullgjord lärlingsskoleplikt eller däremot svarande
kunskaper.
Häri torde dock av praktiska skäl vissa modifikationer böra göras.
Såsom redan påpekats, kommer det i våra städer och industrisamhällen, även
sedan lärlingsskoleplikt genomförts, att finnas många arbetare, som icke haft tillfälle
att genomgå en lärlingsskola och icke heller haft möjlighet att på annan väg skaffa
sig motsvarande kunskaper. Dessa böra icke utestängas från yrkesskolorna, som
för dem utgöra enda möjligheten att erhålla åtminstone någon yrkesbildning.
Då ämneskurserna, i vilka undervisningen måste ordnas så, att den enes framsteg
blir oberoende av den andres, icke ha samma fordringar på ett likartat och väl förberett
lärjungematerial som yrkeskurserna, där alla lärjungar på samma tid måste
genomgå en och samma lärokurs, har kommittén ansett, att inträdesfordringarna
kunna och böra ställas något olika för ämneskurser och för yrkeskurser.
I flera uttalanden till kommittén från industriidkares sida har framhållits, att inträdesinträdesåldern
vid yrkesskolorna borde sättas rätt högt, ofta ända till 23 å 25 år. ålder
Som skäl härför har framhållits önskvärdheten av, att en arbetare, innan han söker
in i en yrkesskola, bör hava arbetat inom industrien så länge, att man kan bedöma,
om han har förutsättningar att bliva en duglig förman. Om också detta skäl för en
högre inträdesålder i en del fall kan ha ett visst berättigande, har dock kommittén
ansett, att ingen, som det önskar, bör hindras att omedelbart övergå från lärlingsskolan
till yrkesskolan för att där fortsätta sin utbildning. Kommittén har därför ansett,
164
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
att minimiåldern för tillträde till yrkesskolornas såväl ämneskurser som yrkeskurser
bör fastställas till 17 år eller den ålder, då arbetare, som vid fyllda 14 år inträtt i den
obligatoriska lärlingsskolan, hunnit fullgöra sin lärlingsskoleplikt.
Praktisk yr- Dessutom böra för såväl ämneskurser som yrkeskurser fastställas, att ingen
keserforenhet. gger tillträde, som icke varit anställd i industriellt yrke, hantverk eller annan därmed
jämförlig hantering under så lång tid, att han samlat tillräcklig yrkeserfarenhet för att
kunna draga verklig nytta av yrkesskolans undervisning.
Följden härav blir emellertid den, att vissa grupper av lärjungar, som hava
tillträde till de nuvarande yrkesskolorna i riket, i framtiden skulle komma att utestängas
från dem.
Detta blir först och främst förhållandet med alla, som äro anställda i handel.
Deras undervisning torde också i framtiden komma att tillgodoses genom de särskilda
handelsskolor, vilkas inrättande handelsundervisningskommittén föreslagit.
Även ett stort antal, huvudsakligen kvinnliga lärjungar, som nu besöka de lägre
tekniska yrkesskolorna för att erhålla undervisning dels i allmänna läroämnen såsom
svenska språket, räkning och välskrivning, dels i läroämnen med en i viss mån konstnärlig
och konstindustriell riktning såsom akvarell- och pastellmålning, konstsömnad
och konstvävnad, läderplastik, mönsterritning, träskärning, ciselering och metalldrivning
m. m., skulle i framtiden utestängas.
Att så sker anser dock kommittén vara alldeles i sin ordning och helt enkelt
nödvändigt för en sund utveckling av yrkesundervisningen för alla dem, som för sin
utkomst äro i behov av förkovran i sina yrken.
Får vem som helst tillträde till undervisningen i skolornas allmänna läroämnen,
går det, såsom erfarenheten vid våra lägre tekniska yrkesskolor nogsamt visat, lätt så,
att de verkliga yrkesarbetarna komma att utgöra mindretalet, och att undervisningens
art kommer att bestämmas mera med hänsyn till fleralets intressen än med hänsyn
till yrkesskolans egentliga uppgift.
Det måste även av andra skäl väcka betänkligheter att i yrkesskolorna mottaga
lärjungar, som icke vunnit anställning i yrke, eller att i dem ordna iärokurser, som
icke motiveras av de indstriella förhållandena i orten. Särskilt med avseende på
de nyss nämnda läroämnena med konstnärlig eller konstindustriell riktning vill Kommittén
framhålla, att, om också flertalet lärjungar i dessa läroämnen icke alls åsyfta
att genom sina studier vinna ett medel för sitt uppehälle, utan endast betrakta
kurserna som ett tidsfördriv eller som ett nyttigt led i deras allmänna bildning, är det
dock otvivelaktigt många, som lockas till dessa kurser av förhoppningen, att de skola
kunna vinna sin framtida bergning genom de kunskaper och färdigheter, som de tro
sig kunna förvärva i skolan. Det är emellertid lätt att inse, att den utbildning, som
kan vinnas genom en skolkurs måste bli mycket svag och ofullständig, då den icke
stödes av praktisk yrkeserfarenhet.
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
165
Det inåsttf därför betraktas som ett verkligt felgrepp, om yrkesskolorna organiseras
så, att de locka till sig lärjungar, som icke genom verkligt yrkesarbete fått pröva
sina anlag och vunnit nödig praktisk erfarenhet för att draga nytta av undervisningen.
Yrkesskolorna få under inga omständigheter utgöra ett medel för personer med ringa
eller ingen yrkeserfarenhet att på genvägar förvärva en ytlig och ofullständig kännedom
om ett yrke. Får detta ske, komma skolorna snarare att motverka än att främja
sitt egentliga ändamål: yrkesbildningens och yrkesskicklighetens höjande.
Även med hänsyn till lärjungarnas egen framtid är det förenat med stort ansvar
att inrätta yrkesskolor för icke i yrke anställda personer. Här gälla om möjligt i än
högre grad de synpunkter, som förut framhållits med avseende på de förberedande
lärlingsskolorna. Yrkesskolor för personer, som icke redan vunnit anställning i yrke,
böra icke inrättas, för så vitt man icke på grund av noggranna utredningar vet. att lärjungarna
hava goda utsikter att vinna sin framtida bärgning på de kunskaper, som
skolorna erbjuda. Har man icke vid skolornas inrättande och undervisningens ordnande
haft uppmärksamheten fäst härpå, kunna skolorna göra verklig skada genom att
locka unga personer att offra penningar och en dyrbar tid på en utbildning, som icke
ger dem valuta för deras uppoffringar, och skolorna drabbas då icke utan skäl av ansvaret
för den besvikenhet och de missräkningar, som härav bli en följd.
För tillträde till ämneskurserna torde det icke vara skäl att ställa fordringarna
på föregående praktisk verksamhet högre, än att den skall hava omfattat en tid av
minst två år. För tillträde till yrkeskurserna bör däremot fordras intyg om väl vitsordad
yrkesverksamhet under minst tre år. Ingen bör dock erhålla tillträde till
andra än de av yrkesskolornas kurser, som hava betydelse för det yrke, varåt han
eller hon under sin föregående praktiska verksamhet ägnat sig. I annat fall bleve
fordringarna på föregående praktisk verksamhet utan betydelse.
Då det är av vikt, att ingen, som fyller förut angivna fordringar, utestänges från
möjligheten att begagna sig av undervisningen i yrkesskolornas ämneskurser, böra i
övrigt för tillträde till dessa kurser inga särskilda fordringar på teoretiska kunskaper
uppställas. Dock bör den inträdessökande styrka, att han är fri från lärlingsskoleplikt.
Ämneskurserna böra sålunda stå öppna även för sådana arbetare, som icke alls eller
endast delvis genomgått lärlingsskolan. men redan överskridit den ålder, då lärlingsskoleplikten
upphör.
Däremot måste man givetvis vara strängare med avseende på fordringarna
på teoretiska kunskaper för tillträde till yrkeskurserna, om man i dem skall kunna erhålla
lärjungar med något så när likartade förutsättningar att följa undervisningen. För
dessa kurser bör fordras, att den inträdessökande medelst betyg styrker, att han med
gott resultat genomgått en lärlingsskola, eller att han genomgått annan därmed fullt
likvärdig skola. 1 fall den inträdessökande icke nöjaktigt kan styrka, att han har
Teoretiska
kunskapsfordringar.
166
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Förslag.
tillräckliga förkunskaper, bör han vara underkastad inträdesprov i läsning, skrivning,
räkning och ritning.
Kommittén får sålunda föreslå, att för tillträde till yrkesskolorna fastställas
följande inträdesfordringar:
För ämneskurser: en ålder av minst 17 år, samt att den inträdessökande
medelst arbetsbetyg styrker, att han (eller hon) under
minst två år ägnat sig åt praktisk yrkesverksamhet inom industriellt
yrke, hantverk eller annan därmed jämförlig hantering och är fri
från lärlingsskoleplikt.
För yrkeskurser: en ålder av minst 17 år, samt att den inträdessökande
styrker, att han (eller hon) dels under minst tre år med goda
vitsord deltagit i yrkesmässigt arbete av sådan art, att det kan anses
utgöra en god förberedelse för undervisningen inom den yrkeskurs,
vari inträde sökes, dels med gott resultat genomgått en lärlingsskola
eller annan därmed fullt likvärdig läroanstalt eller ock vid inträdesprov
visar sig vara i besittning av nödiga förkunskaper i jäsning,
skrivning, räkning och ritning.
Undervisningen.
Några allmänt gällande föreskrifter om undervisningen vid våra nuvarande
lägre tekniska yrkesskolor hava aldrig utfärdats. Den enda ledning, som i detta hänseende
givits, utgöres av ett »förslag till undervisningsplaner för tekniska afton- och
söndagsskolor», som kort tid efter sedan riksdagen första gången beviljat statsunderstöd
åt dessa skolor framlades i ett kommittébetänkande den 20 oktober 1877.
Inspektören för dessa skolor eller de lägre tekniska yrkesskolorna, såsom de
numera kallas, har väl också kunnat utöva ett visst inflytande på skolornas läroplaner
vid bedömandet av skolornas ansökningar om statsbidrag.
Att emellertid skolorna haft stor frihet vid uppgörandet av sina läroplaner, och
att de även i stor utsträckning begagnat sig av denna frihet, har förut framhållits (sid.
42). En granskning av tabellerna i del II sid. 76 visar, att våra lägre tekniska yrkesskolor
meddela undervisning i snart sagt alla möjliga såväl allmänna som tekniska,
konstnärliga och kommersiella ämnen, som kunna tänkas vara av betydelse för våra
yrkesidkare. Men dessutom få skolorna, såsom flera gånger framhållits, tjäna en hel
mängd andra bildningsintressen än sådana, som äro hänförliga till yrkesundervisning
i vanlig bemärkelse.
Orsaken till denna i flera avseenden och icke minst med hänsyn till skolornas
ekonomi och en god hushållning med allmänna medel olämpliga mångsidighet i våra
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
107
nuvarande yrkesskolors undervisning ligger uppenbarligen däri, att skolornas ändamål
icke blivit klart begränsat eller däri, att de icke fasthållit vid sin ursprungliga uppgift,
att åt personer, som redan inträtt i yrkena, meddela de kunskaper, som för dessa
yrkens rätta utövning äro behövliga. Skolorna std nu öppna för vem som helst, och
för att tillgodose så mångskiftande intressen som möjligt har det ena läroämnet efter
det andra införts.
Om man däremot fasthåller vid de grundsatser, som kommittén ansett vara de
enda riktiga, eller att yrkesskolorna endast äro avsedda för arbetare, manliga såväl som
kvinnliga, vilka redan vunnit god erfarenhet i sina yrken, och att skolorna endast ha
till mål att höja våra arbetares yrkesbildning, följer därav med nödvändighet, att
skolorna endast böra meddela verklig yrkesundervisning. Läroämnena böra
uteslutande väljas med hänsyn till skolornas uppgift att meddela den tekniska,
yrkesekonomiska och medborgerliga bildning, som kan vara ägnad att höja våra
arbetares ekonomiska ställning och i sin mån kan bidraga till främjandet av eu tidsenlig
utveckling av hela vårt näringsliv.
Undervisningen i yrkesskolorna måste om möjligt i än högre grad än i lärlingsskolorna
taga hänsyn till de industriella förhållandena på varje särskild ort. Det blir
därför lika litet här som inom närmast föregående skolstadium möjligt att uppgöra
läroplaner, gällande för alla eller ett flertal skolor. Det måste tillkomma de lokala
styrelserna att under samverkan med den blivande överstyrelsen för rikets tekniska
skolor utarbeta detaljerade läroplaner för de olika yrkesskolorna.
I stort sett bliva dock läroämnena de samma i yrkesskolorna som i lärlingsskolorna,
nämligen:
Modersmålet,
Matematik,
Ritning,
Yrkesekonomi och
Yrkeslära.
Även de pedagogiska grundsatser, som gälla för undervisningen i lärlingsskolorna,
ha sin tillämpning inom yrkesskolorna. Sålunda bör undervisningen vara rent facklig
d. v. s. både till innehåll och framställningssätt taga största möjliga hänsyn till de kunskaper,
lärjungarna för sina yrkens rätta utövning behöva. Läroämnenas innehåll
får icke bestämmas av teoretiskt vetenskapliga synpunkter, utan endast med hänsyn
till skolornas praktiska ändamål. Endast med avseende på undervisningens omfattning
i de olika läroämnena kommer en väsentlig skillnad att göra sig gällande mellan
lärlingsskolorna och yrkesskolorna, i det att de senare ha att bygga på deri grund,
som lagts i de förra, och följaktligen ha att meddela en grundligare och mer fördjupad
yrkesbildning.
168
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Undervisningen i modersmålet kan sålunda även inom yrkesskolorna ägnas
åt läsning och uppsatsskrivning med ändamål att vidga lärjungarnas allmänna vetande
och öka deras kunskaper i medborgerliga ämnen samt att bibringa dem färdighet
att i skrift uttrycka sina tankar på ett klart och korrekt sätt i frågor, som
röra deras yrken. Med avseende på undervisningens innehåll i övrigt hänvisas till,
vad som förut sagts om undervisningen i modersmålet inom lärlingsskolorna.
I matematik bör undervisningen likaledes ha samma ändamål som inom
lärlingsskolorna eller att giva lärjungarna färdighet att utföra till deras yrken hörande
beräkningar och att giva nödiga förutsättningar för undervisningen i yrkesekonomi
och yrkeslära.
Ritundervisningen, som i lärlingsskolan måste inskränkas till övningar
i frihandsteckning och projektionsritning, med huvudsakligt ändamål att bibringa
lärjungarna förmåga att avbilda föremål och att förstå en arbetsritning, bör inom yrkesskolan
kunna utsträckas därhän, att lärjungarna få öva sig att efter skisser och
planscher eller efter av läraren lämnade uppgifter utföra arbetsritningar till föremål
tillhörande deras yrken, såsom enkla maskindelar och maskindetaljer för maskinarbetare,
byggnadskonstruktioner och enklare byggnader för byggnadsarbetare,
enklare och finare möbler för möbelsnickare etc. Arbetare inom de konstindustriella
yrkena böra jämte undervisningen i ritning även erhålla tillfälle till övningar i
modellering.
Yrkesekonomi blir ett av yrkesskolornas viktigaste läroämnen. Undervisningen
häri bör ha till mål att bibringa lärjungen förmåga att genom en ordentlig
bokföring vinna en klar översikt över sin egen ekonomiska ställning samt en noggrann
kontroll över den affär, han kan komma att leda, ävensom den kännedom om
bank- och kreditväsendet, som även en hantverkare eller mindre industriidkare med
nödvändighet behöver.
Undervisningen i yrkesekonomi bör sålunda omfatta en kurs i bokhålleri
efter formulär lämpat, så vitt möjligt är, för det yrke eller den industri, lärjungen
tillhör, läran om skuldförbindelser, växlar, inteckningar samt om bank- och försäkringsväsendet;
kostnadsberäkningar med hänsyn till material- och arbetskostnader,
amortering av maskiner och verktyg, verkstadsbyggnader och förlagskapital; förandet
av dagsverkslistor och materialförteckningar m. m.
Yrkeslära utgör här en sammanfattande benämning dels för de läroämnen,
som kunna sägas utgöra de olika yrkenas teoretiska grundval, dels även för de praktiska
övningar, som fordras för att åskådliggöra den teoretiska undervisningen eller
för att bibringa lärjungarna färdighet i ett riktigt utförande av till yrket hörande
arbeten.
Yrkesläran kan sålunda omfatta vissa för tekniska studier grundläggande naturvetenskapliga
ämnen, särskilt kemi, fysik och mekanik; vidare material- och verk
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
169
tygslära samt varukännedom; maskinlära, byggnadslära och elektroteknik samt
olika grenar av den kemiska teknologien; stillära för de konstindustriella yrkena m. m.
samt praktiska övningar av allehanda slag såsom kemiska, fysiska och mekaniska
laborationsövningar, montering av elektriska ledningar samt gas-, vatten- och värmeledningar,
yrkesmålning, finsnickeri, konstnärlig metallbearbetning, vävning, konstvävning,
linne- och klädsömnad samt konstsömnad jämte andra kvinnliga yrkesgrenar
för verkliga yrkesutövare.
Skolornas läroplaner böra uppgöras av skolornas styrelser och. innan de tillämpas,
granskas och godkännas av överstyrelsen för rikets tekniska skolor.
Förutom den ordinarie undervisningen böra vid yrkesskolorna allt emellanåt
anordnas föredrag eller serier av föredrag antingen av skolornas lärare eller särskilda
föredragshållare över sådana frågor av mera allmänt intresse, som stå i samband
med yrkesundervisningen, men icke lämpligen eller endast i ringa omfattning
kunna ingå i den ordinarie undervisningen. Föredragen böra exempelvis behandla
näringslagstiftning, industriell organisation, förmansplikter, hälsolära, sjukkasse- och
försäkringsväsende, kommunal- och statsförvaltningsfrågor m. m.
Särskilda statsanslag för detta ändamål böra ställas till skolornas förfogande.
Exempel på tillämpningen av de grundsatser, kommittén ansett böra följas vid
yrkesundervisningens ordnande, lämnas längre fram i några av kommittén uppgjorda
förslag till läroplaner för yrkeskurser för maskinarbetare, byggnadsarbetare, elektriska
montörer, textilarbetare, pappersbruksarbetare och sågverksarbetare.
Vad förut sagts om undervisningsmateriell och läroböcker vid lärlingsskolorna
har i stort sett sin tillämpning även på yrkesskolorna.
Kommittén får sålunda med avseende på undervisningen i yrkesskolorna föreslå:
att den ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas yrken
och de industriella förhållandena å den ort, där skolan är belägen;
att den grupperas omkring läroämnena modersmålet, matematik,
ritning, yrkesekonomi och yrkesslära; samt
att skolornas läroplaner böra uppgöras av skolornas styrelser,
men, innan de tillämpas, granskas och fastställas av överstyrelsen
för rikets tekniska skolor;
att vid skolorna böra, förutom den ordinarie undervisningen,
anordnas föredrag eller serier av föredrag över ämnen av mera
allmänt intresse, som stå i samband med yrkesundervisningen, och
att särskilda anslag för sistnämnda ändamål böra ställas till
skolornas förfogande.
Läroplanernas
uppgörande.
Föredrag.
170
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Nuvarande
avgifter i
yrkesskolorna
Kommitténs
förslag till
avgifter.
Förslag.
Yrkesmän till
lärår''-.
Skolavgifter.
Några få av de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna upptaga icke skolavgifter
av sina lärjungar. Vid övriga skolor växla lärjungarnas skolavgifter mellan
50 öre och 5 kronor i terminen. För en del specialämnen och specialkurser såsom
tyska och engelska språken, konstvävnad och konstsömnad, målning m. m. betalas
i vissa fall högre avgifter.
Vid framläggandet av förslag till skolavgifter för yrkesskolornas lärjungar, har
kommittén ansett, att dessa avgifter borde kunna beräknas till något högre belopp
än i de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna. Detta torde till fullo motiveras därmed.
att undervisningen i yrkesskolorna i enlighet med kommitténs organisationsförslag
hädanefter skulle komma att stå på ett väsentligt högre plan än för närvarande,
då den skulle komma att grunda sig på flerårig praktisk verksamhet och på
de i lärlingsskolan inhämtade kunskaperna. I synnerhet torde detta komma att bli
förhållandet med undervisningen i yrkeskurserna.
Kommittén har sålunda ansett, att skolavgifterna för deltagare i yrkesskolornas
ämneskurser borde kunna beräknas till 2 å 5 kronor för varje läroämne, för deltagare
i yrkeskurser med aftonundervisning till 5 å 10 kronor om året och för deltagare i
yrkeskurser med dagundervisning till 10 å 20 kronor om året.
Avgifternas belopp böra fastställas i skolornas reglementen. Skolstyrelserna
böra dock hava rätt att helt och hållet eller delvis befria medellösa eller mindre bemedlade
lärjungar från de fastställda skolavgifterna.
Kommittén föreslår sålunda:
att lärjungarnas skolavgifter i yrkesskolorna må utgå med 2
till 5 kronor om året för varje läroämne i skolornas ämneskurser. med
5 till 10 kronor om året i skolornas yrkeskurser med aftonundervisning
och med 10 till 20 kronor om året i skolornas yrkeskurser med
dagundervisning med rätt för skolornas styrelser att helt och hållet
eller delvis befria medellösa eller mindre bemedlade lärjungar från
skolavgifterna.
Lärarna.
Vad som förut sagts om lärarna vid lärlingssskolorna äger i stort sett sin tilllämpning
även på yrkesskolornas lärare. Att det även för sist nämnda skolor måste
betraktas som en livssak att erhålla lärare, som äro bättre kvalificerade för en
verklig yrkesundervisning än det övervägande flertalet av lärarna vid våra nuva
-
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
171
rande yrkesskolor, är uppenbart. Strävandena böra även här gå ut på att förmå personer
med teknisk bildning samt verkliga yrkesmän att i högre grad än hittills varit
förhållandet åtaga sig undervisningen vid våra yrkesskolor.
1 den mån vi kunna utveckla våra yrkesskolor till verkliga fackskolor för speciella
yrken, bliva utsikterna i detta hänseende helt säkert bättre. En tekniker eller yrkesman
bör givetvis ha lättare att intressera sig för en specialskola för ett visst yrke
än för en läroanstalt, som i likhet med våra nuvarande yrkesskolor är avsedd för
snart sagt allt möjligt.
Man torde också ha full rätt att hoppas, att så snart yrkeskurser för ett flertal
yrken kommit till stånd, det icke skall dröja så synnerligen länge, innan vi erhålla
god tillgång på personer, som med god praktisk yrkeserfarenhet förena tillräcklig
teoretisk yrkesbildning för att kunna leda en fackligt ordnad yrkesundervisning.
Den särskilda pedagogiska utbildning, som måste anses önskvärd för blivande lärare vid
yrkesskolorna, bör kunna vinnas vid samma lärareutbildningsanstait, som kommittén
ansett böra inrättas för utbildning av lärare för lärlingsskolorna.
Ett oeftergivligt villkor för erhållande av goda lärare är dock, att lärarearvodena
utgå med fullt tillräckliga belopp. Då det väl oftast kommer att inträffa, att lärarna
åtaga sig tjänstgöring i skolan endast ett fåtal timmar i veckan vid sidan av sin
egentliga verksamhet, torde det vara lämpligast, att arvodet beräknas per timme,
och har kommittén ansett, att om arvodet per timme i lärlingsskolan i medeltal beräknas
till 3 kronor, bör det i yrkesskolan, som helt naturligt måste ställa större
fordringar på lärarnas kompetens, beräknas till i medeltal 4 kronor i timmen eller till
120 kronor för veckotimme under helt läroår om c: a 30 veckor. Vid avlöningens
bestämmande bör här liksom i lärlingsskolorna ett något högre belopp beräknas för
lärare, som tjänstgjort längre tid vid skolan, så att lärarna härigenom må kunna beredas
en form av lönetillägg. Lärarna böra dessutom beredas samma pensionsförmåner,
som kommittén ifrågasatt för lärlingsskolornas lärare.
Yrkesskolornas lärare torde i likhet med lärarna i lärlingsskolorna böra tillsättas
av skolornas styrelser genom förordnanden på viss tid eller tills vidare med
viss ömsesidig uppsägningstid.
Kommittén får sålunda föreslå:
att yrkesskolornas lärare avlönas med i medeltal 4 kronor i timmen
med iakttagande av, att avlöningen utgår med högre belopp
för lärare, som längre tid tjänstgjort vid skolorna;
att åt lärarna samt deras änkor och oförsörjda barn beredes
tillgång till pension efter samma grunder, som kommittén föreslagit
med avseende på lärlingsskolornas lärare, och
Lärarnas
avlöning
och pensionering.
Lärarnas
tillsättning.
Förslag:
överstyrelse
och inspektion.
Lokala
styrelser.
Föreståndare.
Reglemente.
172 Den lägre tekniska undervisningans ordnande.
att lärarna vid yrkesskolorna iörordnas av skolornas styrelse
på viss tid eller tills vidare.
Styrelse och förvaltning.
Yrkesskolorna böra liksom lärlingsskolorna stå under den blivande överstyrelsens
för rikets tekniska skolor överinseende och inspektion.
De böra dessutom i likhet med lärlingsskolorna ställas under ledning av lokala
styrelser. Dessa styrelser, som i många fall torde komma att bli gemensamma för
såväl lärlingsskolor som yrkesskolor, torde böra tillsättas efter samma grunder,
som kommitén föreslagit med avseende på lärlingsskolornas styrelser. För den händelse
avsevärda bidrag till yrkesskolornas underhåll erhållas från enskilda korporationer,
böra dessa ha rätt att deltaga i skolornas styrelse efter grunder, som närmare
böra fastställas i skolornas reglementen.
Skolstyrelserna böra utöva den närmare ledningen av skolornas verksamhet
och handhava förvaltningen av till skolornas uppehållande anslagna medel. De böra
tillsätta och avskeda skolornas lärare, upprätta förslag till läroplaner för skolorna
och insända dem för vederbörlig granskning och stadfästelse till överstyrelsen och
årligen inom föreskriven tid och efter fastställt formulär till överstyrelsen ingiva berättelse
över skolornas verksamhet.
Den närmaste uppsikten över yrkesskolorna bör utövas av en skolföreståndare,
som på förslag av skolstyrelsen förordnas av överstyrelsen för rikets tekniska skolor
för ett år i sänder, dock att föreståndare, som med nit och skicklighet tjänstgjort
minst fem år, må kunna förordnas för fem år i sänder.
Yrkesskolornas föreståndare, som tillika böra kunna vara lärare vid de skolor,
där de äro anställda, böra åtnjuta särskilt arvode för föreståndarebefattningen. Detta
arvode torde kunna beräknas till i medeltal 5 kronor om året för varje lärjunge i
aftonkurser och 10 kronor om året för varje lärjunge i dagkurser. Under antagande,
att yrkeskurserna i medeltal hava 20 lärjungar, skulle föreståndarearvodet för varje
yrkeskurs sålunda komma att utgå med i medeltal 200 kronor. Föreståndare böra dessutom
vara berättigade till pension för sig själva samt för änkor och oförsörjda barn
efter samma grunder som skolornas lärare.
För varje yrkesskola bör upprättas ett reglemente, innehållande bestämmelser
om skolans ändamål, organisation och verksamhet samt de föreskrifter, som för
tryggandet av ordningen inom skolan kunna vara erforderliga. Förslag till reglemente
uppgöres av skolstyrelsen och insändes, sedan de kommunala myndigheter eller de
korporationer, som upprättat skolan och bidraga till dess underhåll, för sin del godkänt
detsamma, till överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och skall, innan det träder i
kraft, av nämnda överstyrelse granskas och godkännas.
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
173
Kommittén får sålunda föreslå:
att yrkesskolorna ställas under överinseende och inspektion av
överstyrelsen för rikets tekniska skolor;
att de ställas under ledning av lokala styrelser, bestående av
en av konungens befallningshavande i länet förordnad ordförande
och minst två ledamöter för varje påbörjat hundratal lärjungar i
skolan, vilka ledamöter väljas av de kommunala myndigheter och
de korporationer, som upprättat skolan och bidraga till dess underhåll,
efter i skolornas reglementen närmare fastställda bestämmelser;
att den närmaste tillsynen över yrkesskolorna utövas av en
föreståndare, som på förslag av skolstyrelsen förordnas av överstyrelsen
för rikets tekniska skolor för ett år i sänder, dock att föreståndare,
som med nit och skicklighet tjänstgjort i fem år, må kunna
förordnas för fem år i sänder;
att föreståndare, förutom vad han åtnjuter som lärare, må erhålla
ett särskilt arvode, som av kommittén beräknats till i medeltal
5 kronor om året för varje lärjunge i aftonkurser och till 10 kronor
om året för varje lärjunge i dagkurser;
att varje yrkesskolas organisation och verksamhet fastställes genom
ett reglemente, vartill förslag uppgöres av skolans styrelse, och
som, sedan de kommunala myndigheter eller de korporationer, som
upprättat skolan och bidraga till dess underhåll, för sin del godkänt
detsamma, bör av överstyrelsen för rikets tekniska skolor prövas
och stadfästas.
Allmänna grunder för yrkesskolors inrättande och underhåll.
I den mån obligatoriska lärlingsskolor komma till stånd å orter, där lägre tekniska
yrkesskolor redan finnas, böra sistnämnda skolors styrelser under samverkan
med den blivande överstyrelsen för rikets tekniska skolor gå i författning om genomförande
av de ändringar i skolornas stadgar och läroplaner, som erfordras för genomförandet
av den nya organisationen av yrkesskolorna.
Att utarbeta en fullständig, hela riket omfattande plan för inrättandet av nya
yrkesskolor och särskilt för inrättandet av yrkeskurser för speciella yrken har kommittén
icke ansett vara lämpligt. Utarbetandet av en sådan plan skulle förutsätta
synnerligen omfattande och ingående undersökningar utan att ändock bli av nämnvärd
nytta, då det såväl av ekonomiska som av andra skäl icke är tänkbart att på
en gång inrätta ett större antal nya yrkesskolor eller att på en gång genomföra ett
Förslåq.
Statsbidrag.
Kostnads
beräkning.
174
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
fullständigt system av speciella yrkeskurser för olika yrken. Initiativet i detta hänseende
bör enligt kommitténs förmenande hädanefter som hittills åtminstone i huvudsak
vara överlämnat åt de kommunala myndigheterna eller det enskilda intresset
på varje särskild ort.
De kommuner eller enskilda korporationer, som önska få nya yrkesskolor till
stånd, eller att nya yrkeskurser skola upprättas vid redan befintliga skolor, måste
vara beredda att själva bekosta lämplig lokal för skolorna och i övrigt ansvara för
kostnaderna för skolornas underhåll, i den mån dessa icke bestridas genom statens
bidrag.
Med avseende på yrkesskolornas lokaler gälla i tillämpliga delar, vad kommittén
anfört med avseende på lokaler för lärlingsskolorna (sid. 130).
Staten bör medverka till yrkesskolväsendets utveckling därigenom, att den
lämnar bidrag till skolornas underhåll, genom överstyrelsen för rikets tekniska skolor
meddelar råd och anvisningar vid skolornas organisation och läroplanernas uppgörande,
genom en verksam inspektion tillser, att skolorna ledas sä, att de fylla sitt
ändamål, och slutligen genom att vidtaga åtgärder för utbildningen av lämpliga lärarekrafter
för skolorna.
Statens årliga kontanta bidrag till yrkesskolorna torde böra utgå efter samma
grunder som för lärlingsskolorna eller med av lärares och föreståndares avlöning,
vartill bör komma ett ytterligare årligt bidrag till undervisningsmateriellens underhåll
och komplettering. Detta bidrag torde, på grund av yrkesskolornas större fordringar
på undervisningsmateriell, böra beräknas något höre än för lärlingsskolorna
eller till 10 procent av statsbidraget till lärares och föreståndares avlöning.
Staten bör även vid skolornas första inrättande eller vid väsentliga utvidgningar
av äldre skolor bidraga för en gång till första uppsättningen av undervisningsmateriell
med ett belopp motsvarande två tredjedelar av anskaffningskostnaderna efter
av skolornas styrelser upprättade och av överstyrelsen för rikets tekniska skolor
granskat och godkänt kostnadsförslag med villkor, att den återstående tredjedelen
för samma ändamål från annat håll tillskjutes.
För statsbidragets erhållande torde i övrigt böra fastställas samma villkor,
som kommittén föreslagit för statens understödjande av de obligatoriska lärlingsskolorna
(se sid. 130) endast med den skillnaden, att statsbidraget bör kunna utgå,
förutom till kommunala yrkesskolor, även till sådana yrkesskolor, som inrättats av
enskilda korporationer.
Kostnaderna för föreståndares och lärares avlöning i en yrkeskurs med aftonundervisning
under 720 timmar uppgå i enlighet med förut föreslagna grunder för
föreståndares och lärares avlöning till följande belopp:
Förslag till inrättandet av yrkesskolor.
Avlöning till lärare: 720 timmar å kr. 4:
» » föreståndare .............
175
mar uppgå till följande belopp:
Avlöning till lärare: 1,320 timmar å kr. 4:
» » föreståndare ...............
Statens bidrag skulle utgå för
a) yrkeskurs med aftonundervisning:
oxr 2 Hän Ivrnnnr
10 procent därutöver ............
b) en yrkeskurs med dagundervisning:
av 5,480 kronor ..............
10 procent därutöver ............
... kr. |
2,880: — |
... » |
200: — |
kr. |
3,080: — |
undervisning under |
|
.. kr. |
5.280: — |
... » |
200: — |
kr. |
5,480: — |
... kr. |
2.054: — |
... » |
205: — |
kr. |
2.259: — |
... kr. |
3,654: — |
2> |
365: — |
kr. |
4.019: — |
På grund av vad sålunda anförts om statens understödjande av yrkesskolorna,
får kommittén föreslå:
att staten bidrager till de årliga kostnaderna för yrkesskolornas
uppehållande dels med två tredjedelar av kostnaderna för föreståndares
och lärares avlöning, dels därutöver med 10 procent av
det sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till undervisningsmateriellens
underhåll och komplettering;
att staten vid inrättandet av nya eller vid väsentliga utvidgningar
av äldre skolor bidrager med två tredjedelar av kostnaderna för
den härför erforderliga första uppsättningen av undervisningsmateriell
med villkor, att den återstående tredjedelen för samma
ändamål från annat håll tillskjutes;
att statsbidragen i övrigt må utgå under villkor, att skolorna hava
'' • .av överstyrelsen för rikets tekniska skolor fastställda reglementen
och läroplaner, av samma överstyrelse förordnade föreståndare och
i*''?. stå under ledning och förvaltning av styrelser, vilkas ordförande
förordnats av konungens befallningshavande, och att de kommuner
eller korporationer, som inrättat skolorna, tillhandahålla dem ända
-
Förslag.
176
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Led i ^praktiskt
elementär
teknisk bildningslinje.
Utbildning av
arbetsledare.
målsenliga lokaler med inredning och möblering samt ansvara för
kostnaderna för skolornas underhåll, i den mån dessa ej bestridas
genom statsanslagen.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
De tekniska fackskolornas ändamål.
I de allmänna grunderna för kommitténs organisationsförslag har framhållits
("sid. 81), att de tekniska fackskolorna äro ämnade att ingå som ett led i en praktiskt
elementär teknisk bildningslinje vid sidan av den teoretiskt vetenskapliga bildningslinje,
som representeras av de högre tekniska läroanstalterna i riket, tekniska högskolan och
Chalmers tekniska läroanstalts högre avdelning. De äro sålunda avsedda att giva
den tekniska bildning, som i förening med praktisk industriell erfarenhet fordras för
fyllandet av ett stort antal ansvarsfulla och maktpåliggande befattningar inom industrien,
för vilka en teknisk högskolebildning icke är nödvändig, och för vilka den
utbildningsgång, som fordras för högskolebildningens förvärvande, icke är den i alla
avseenden lämpligaste.
Sålunda har kommittén framhållit, att en nioårig kurs vid ett högre allmänt läroverk
och en tre- eller fyraårig lärokurs vid en av våra högre tekniska läroanstalter,
icke är den lämpligaste vägen för bildandet av goda arbetsledare.
Härför erfordras i regel en helt annan bildningsgång, karaktäriserad i främsta
rummet genom mycket praktiskt arbete under sådana förhållanden, att det ger erfarenhet
om det industriella livet, förmåga att bedöma de krav, som kunna ställas på en
arbetares yrkesskicklighet och arbetsförmåga, samt icke minst en god kännedom
om arbetarnas åskådningssätt och intressen.
Därtill bör som ett icke mindre viktigt led i den blivande arbetsledarens utbildning
komma goda teoretiskt tekniska studier i en härför särskilt lämpad teknisk läroanstalt,
där han må kunna förvärva de tekniska kunskaper och de färdigheter, som
utöver hans praktiska erfarenhet fordras för att med sakkunskap och auktoritet utöva
den närmaste ledningen av arbetet i fabriker och verkstäder eller på andra arbetsplatser
eller för lösandet av de enklare och mera allmänt förekommande facktekniska
uppgifter, som arbetsledningen kräver.
Såsom förut sagts, kunna och böra dessa teoretiskt tekniska studier vara rent
elementära i den meningen, att de endast behöva giva kunskap om de resultat, vartill
den vetenskapliga forskningen och den praktiska erfarenheten kommit på det tekniska
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
177
området, men icke såsom de vetenskapligt tekniska högskolestudierna behöva gå
ut på att giva förtrogenhet med de vägar och medel, varigenom resultaten vunnits,
och nya resultat kunna vinnas.
Meddelandet av den elementära tekniska fackbildning, som den blivande arbetsledaren
behöver för sin verksamhet, bör sålunda utgöra de tekniska fackskolornas
viktigaste upgift och den, som i främsta rummet bestämmer deras organistation
och arbetssätt.
Men dessutom gives det inom industrien ett stort antal andra befattningar, för Utbildning ar
vilka en elementär teknisk fackbildning är önskvärd och fullt tillräcklig. Sålunda ritare■ detaljböra.
de tekniska fackskolorna även kunna förse arkitekt- och byggnadskontor samt och ZboraZ
verkstäder och fabriker, konstruktionsbyråer och försökslaboratorier med dugande riibitröden.
hjälpkrafter såsom ritare, detaljkonstruktörer och laboratoriibiträden.
En teknisk fackbildning av den art, som de tekniska fackskolorna äro ämnade Betydelse för
att giva, om också av mindre omfattning och fullständighet, borde även vara av stor affärsutbildnytta
för alla dem, som på ett eller annat sätt hava befattnig med industriens kommer- ningen.
siella ledning eller med avyttringen av dess produkter. Det skulle helt säkert lända
vår industri och även vår handel till största fromma, om det i högre grad än hittills
varit fallet bleve praxis, att personalen på våra verkstäders och fabrikers affärskontor
samt agenter och köpmän, som driva affärer med industriens förnödenheter och alster,
förutom sin merkantila bildning, förvärvade en härför erforderlig teknisk fackbildning.
Även i detta hänseende borde de tekniska fackskolorna kunna bliva till avsevärd nytta.
Slutligen gives det inom stats- och kommunalförvaltningarna, som numera hava
att handlägga ett stort antal tekniska frågor, många platser, för vilka en teknisk fackskolekurs
borde vara av stort värde.
De tekniska fackskolorna böra sålunda ha till ändamål
att meddela de tekniska kunskaper, som jämte industriell erfarenhet
fordras av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av
arbetet i verkstäder, fabriker och på andra industriella arbetsplatser,
samt av ritare, detaljkonstruktörer och laboratoriibiträden å arkitektoch
byggnadskontor samt verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer
och försökslaboratorier, ävensom att meddela personer, som
ägna sig åt affärsverksamhet med industriens förnödenheter och
alster eller åt annan praktisk verksamhet, de kunskaper i vissa avskolornas
undervisningsområden, som de för sin verksamhet behöva.
T
12
Allmänna
synpunkter.
178
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Olika slag av tekniska fackskolor och deras förläggning.
I motsats till lärlings- och yrkesskolorna, som, förutom sin uppgift att främja
den industriella yrkesbildningen i allmänhet, företrädesvis kunna betraktas som hantverkets
och den mindre industriens skolor, äro de tekniska fackskolorna huvudsakligen
avsedda att tjäna de större industrigrenarna i riket.
Redan denna omständighet gör, att de tekniska fackskolorna till antalet ej
behöva bli så talrika, som de för yrkesundervisningen avsedda läroanstalterna. Under
det att lärlingsskolorna och flertalet yrkesskolor så att säga måste uppsöka arbetarna
på deras arbetsplatser och sålunda böra inrättas å alla orter, där ett större antal
arbetare äro samlade, komma de tekniska fackskolorna att utgöra centralskolor för
landet i dess helhet, var och en avsedd för någon viss, mera betydelsefull industri eller
grupp av närbesläktade industrigrenar.
Även de stora kostnader, som de tekniska Eackskolorna kräva, göra det nödvändigt
att inskränka deras antal så mycket som möjligt.
Att söka uppgöra en definitiv plan för ett fullständigt ordnande av det tekniska
fackskoleväsendet i riket för en längre tid framåt har kommittén icke ansett vara lämpligt.
Kommittén har här liksom med avseende på lärlings- och yrkesskolorna ansett
sig kunna begränsa sin uppgift till att söka angiva den riktning, vari utvecklingen på
detta område enligt kommitténs uppfattning bör gå. För detta ändamål har kommittén
ansett sig i främsta rummet böra framlägga förslag till ett tidsenligt ordnande av den
undervisning, som hittills ålegat de av våra nuvarande tekniska läroanstalter, som med
hänsyn till sitt ändamål närmast äro jämförliga med de tekniska fackskolorna. Anordnandet
av skolor med helt och hållet andra uppgifter än dem, som tillkomma våra nuvarande
skolor, har kommittén ansett i huvudsak böra överlämnas åt framtiden,
då större erfarenhet vunnits om de organisationsförslag för de tekniska fackskolorna,
som kommittén utarbetat, och då behovet av skolor med nya uppgifter tydligare
framträtt. Endast i några få fall, då behovet av en förbättrad teknisk undervisning
för något visst område ansetts vara påtagligt, eller då framställning om inrättandet
av nya undervisningsmöjligheter för någon industrigren från annat håll gjorts och
befunnits berättigad, har kommittén ansett sig böra utarbeta och framlägga förslag
till helt och hållet nya skolor.
Med avseende på de särskilda tekniska fackskolornas förläggning borde naturligtvis
den grundsatsen följas, att varje skola om möjligt förlägges till centrum för
den industri, skolan är avsedd att tjäna.
Denna grundsats kan dock i vårt land knappast fullständigt genomföras. Dels
äro olika slag av industrier hos oss endast undantagsvis koncentrerade till vissa delar
av landet. Dels torde det icke vara lämpligt eller ens möjligt att helt och hållet
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
179
indraga några av de förutvarande tekniska skolorna i riket, då kommunerna därigenom
skulle berövas frukterna av sina otta mycket stora uppoffringar för anskaffning
av lokaler åt dessa skolor. Därtill kommer, att vid flera av de nuvarande skolorna
äro knutna donationer av betydande värde. Vid de blivande fackskolornas förläggning
måste man tillse, att redan bestående förhållanden i berörda hänseenden så litet
som möjligt rubbas.
Med tillämpning av dessa grundsatser skulle sålunda den undervisning, som
nu meddelas i de fem tekniska elementarskolorna med deras tre fackavdelningar för
mekaniskt tekniska, byggnadstekniska och kemiskt tekniska industrier ävensom byggnads-
och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm komma att övertagas
av skilda fackskolor för maskinindustri, husbyggnadsindustri, väg- och vattenbyggnadsindustri
och kemisk industri. Behovet av tekniska fackskolor för dessa industrier
torde icke behöva närmare motiveras, då just dessa industrier alltid såväl i
vårt land som i utlandet varit de, för vilka teknisk undervisning i första rummet
ansetts erforderlig.
Av de tekniska fackskolorna för maskinindustri har kommittén ansett, att en Tekniska
bör förläggas till Malmö och en till Örebro för att träda i stället för de mekaniskt Mkskolor för
„ „ , . , , . - . , ... , maskimnau
tekniska
fackavdelnigarna vid de tekniska elementarskolorna i dessa stader. gtri . Malmö
De tekniska elementarskolorna i Malmö och Örebro hava under de senaste 10 örebro och
åren varit så starkt besökta, att vid dem måst inrättas parallellavdelningar. Det övervägande
flertalet av dessa skolors lärjungar hava tillhört den mekaniskt tekniska
linjen. Kommittén är därför övertygad om, att tekniska fackskolor för maskinindustrien
i dessa städer redan från början skulle bli fulltaligt besökta. Särskilt skulle
skolan i Malmö få ett gynsamt läge i centrum för en mycket omfattande och mångsidig
mekanisk verkstadsindustri, och skolan i Örebro skulle säkert få ett gott stöd
i sin verksamhet i de stora järnvägsverkstäderna i denna stad, vilka kunna erbjuda
fackskolans lärjungar utmärkta tillfällen till praktiska studier och iakttagelser.
Dessutom anser kommittén, att maskinyrkesskclan i Stockholm bör bibehållas
och utvecklas till en teknisk fackskola för maskinindustri Denna skola har under
de sista åren haft så stort tillopp av inträdessökande, att den icke på långt när kunnat
mottaga alla. En teknisk fackskola för maskinindustri i Stockholm bör därför ha
de bästa utsikter att bli fulltaligt besökt och torde även med hänsyn till huvudstadens
industri vara väl motiverad.
Stockholm.
Av de tekniska skolorna för husbyggnadsindustri bör en förläggas till Malmö Fackskolor
och ersätta den byggnadstekniska fackavdelningen vid därvarande tekniska elementarskola.
Därtill bör komma en byggnadsteknisk fackskola i Stockholm i stället för mJ^ö och
Stockholm.
180
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
den nuvarande byggnadsyrkesskolan vid tekniska skolan därstädes. Dessutom kunde
ifrågasättas, om icke ytterligare en byggnadsteknisk fackskola borde inrättas i mellersta
eller norra Sverige. Då emellertid de byggnadstekniska linjerna vid de tekniska
elementarskolorna hittills varit ganska fåtaligt besökta, och det sålunda vill
synas, som om behovet av byggnadsteknisk bildning ännu icke blivit fullt uppskattad
i vårt land, har kommittén ansett, att med inrättandet av flere tekniska fackskolor
för husbyggnadsindustri bör anstå, till dess större erfarenhet om skolornas organisation
vunnits, och behovet av nya skolor för samma ändamål gjort sig starkare gällande.
Teknisk fack- En teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadsindustri har kommittén ansett
skola för våg- böra föriäggas till Norrrköping. Undervisningen i den byggnadstekniska fackavdel
och
vatten- .
byggnadsindu- mn&en Vld tekniska elementarskolan därstädes har sedan gammalt i övervägande grad
stri i varit riktad på väg- och vattenbyggnadsindustri. Traditionen talar därför till förmån
Norrköping, för inrättandet av en teknisk fackskola för nämnda industri i Norrköping.
Den tekniska fackskolan för kemisk industri har enligt kommitténs förmenande
sin givna plats inom Skåne, där den kemiska industrien i vårt land nått sin största
utveckling. Kommittén vill här endast erinra om, att sockerindustrien, lergodsindustrien,
kalk- och cementindustrien, gödselämnesindustrien, sprängämnesindustrien m.
fl. av våra förnämsta kemiska storindustrier äro på ett framstående sätt företrädda
inom detta landskap.
Med anledning av de goda kommunikationer, Skåne erbjuder, torde det från
skolans och industriens synpunkt vara tämligen likgiltigt, till vilken stad inom Skåne
skolan komme att förläggas, och torde detta åtminstone till en viss grad kunna göras
beroende av de uppoffringar, kommunerna vilja underkasta sig för att erhålla den
tekniska fackskolan. De av Skånes städer, som företrädesvis böra komma i fråga
vid valet av förläggningsort för den kemiskt tekniska fackskolan, äro Malmö och Hälsingborg.
Då kommittén ansett, att två andra fackskolor, nämligen en för maskinindustri
och en för husbyggnadsindustri, borde förläggas till Malmö, och då de förmåner,
som inrättandet av tekniska läroanstalter komma att tillskynda samhällena,
böra så vitt möjligt är fördelas, har kommittén ansett sig böra föreslå, att fackskolan
för kemisk industri förlägges till Hälsingborg.
Avdelning för Av förut (sid. 49) anförda skäl har kommittén ansett sig icke böra föreslå några
Utgjutmästare andra förändringar i organisationen av de båda bergsskolorna i Filipstad och Falun
i Falun. än den> att bergsskolan i Falun utvidgas med en avdelning för utbildning av gjutmästare.
En skola för detta ändamål har ansetts vara synnerligen av behovet påkallad
för höjandet av vårt lands gjuteriindustri Erfarenheten har, efter vad till kommit
-
Teknisk fackskola
för
kemisk industri
i
Hälsingborg.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
181
téns kännedom kommit, visat, att våra gjuterier i allmänhet knappast kunnat tävla med
utlandets förnämsta i frambringandet särskilt av finare gjutgods.
Då gjuteritekniken till stor del är en fråga om förhållandet mellan gjutmaterialets
kemiska sammansättning och dess egenskaper, och då gjuteritekniken av sina
utövare i mycket kräver studier av ungefär samma art som järnhanteringen, har
kommittén ansett, att utbildningen av gjutmästare borde förläggas till en av bergsskolorna
och då företrädesvis till skolan i Falun, som helt nyligen försetts med rymliga
och tidsenliga lokaler och särskilt en utmärkt laboratoriiutrustning. Därtill anser
sig kommittén ha så mycket större skäl, som i Falun med omnejd finnas flera mekaniska
verkstäder med gjuterier, i vilka gjuteriavdelningens lärjungar, efter vad kommittén
har anledning antaga, kunna få tillfälle till praktiska studier.
Kommittén har även ansett sig böra upptaga ett från textilfabrikanter i Borås
utgånget förslag att utvidga den därstädes befintliga vävskolan till en fullständig
teknisk fackskola för textilindustrien.
Vävskolan i Borås, som grundades på 1860-talet på enskilt initiativ, men snart
kom i åtnjutande av årliga anslag från såväl staten som från Älvsborgs läns landsting
och dessutom erhållit tillfälliga anslag även från Göteborgs och Bohus läns landsting,
anses hava utövat ett mycket välgörande inflytande på textilindustriens utveckling
inom vårt förnämsta textilindustriområde i södra delen av Älfsborgs län och angränsande
delar av andra län. Särskilt anses den utveckling, fabrikationen av mönstervävnader
nått i Borås och trakten däromkring, böra tillskrivas vävskolans verksamhet.
Till följd av knappa tillgångar har dock skolans verksamhet hittills varit inskränkt
till ett enda område av textilindustrien, nämligen den egentliga vävnadsindustrien,
och även inom denna gren har skolans undervisning icke kunnat nå den utveckling,
som önskligt vore.
Med den mångsidighet, textilindustrien numera vunnit i Borås och trakten däromkring,
har behovet av vävskolans utvidgning till en mera fullständig läroanstalt
för textilindustrien allt klarare framträtt. I Borås med omgivning finnas numera,
förutom väverier för tillverkning av såväl bomulls- som linne- och yllevävnader,
även spinnerier, trikå- och spetsfabriker, färgerier och tryckerier. Den tekniska ledningen
av dessa fabriker ligger till stor del i händerna på utländingar eller personer,
som vunnit sin utbildning vid utländska, särskilt tyska textila fabriker och läroanstalter.
Liknande förhållanden äga även rum vid textila fabriker i andra delar
av landet. Av 286 kände verkmästare och fabriksledare, som 1911 hade anställning
i mera betydande textila fabriker i landet, voro, såsom förut (sid. 32) meddelats, 168
svenskar, 106 tyskar (österrikare och schweizare) och 12 engelsmän eller 58,? procent
svenskar och 41,a procent utländingar.
leknisk fackskola
för
textilindustri
i Borås.
182 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
En anmärkningsvärd åtgärd för att göra vårt land mera oberoende av utlandet
på det textiltekniska området vidtogs i slutet av år 1903, då Borås fabriksförening
beslöt anslå medel till undervisning i mönsterritning vid tekniska skolan i Borås.
Härpå följde snart därefter förslag om utvidgning och omorganisation av vävskolan
därstädes till en fullständig högre textilfackskola i likhet med utlandets
läroanstalter för samma ändamål. Efter förberedande studier av den textiltekniska
undervisningen i utlandet av härför utsända personer hölls den 20 oktober 1904 i
Borås under ordförandeskap av landshövdingen m. m. L. W. Lothigius ett av ortens
industriidkare talrikt besökt möte, varvid frågan om vävskolans utvidgning blev föremål
för diskussion. En beredning bestående av tekniska elementarskolans i Borås
styrelse, vävskolans föreståndare och 25 representanter för textilindustriens olika
grenar tillsattes för att uppgöra förslag till den i frågasatta omorganisationen, och
3,355 kronor sammanskötos av fabrikanter i orten till bestridande av kostnaderna
för de härför erforderliga utredningarna.
På grund av de utredningar, denna beredning utiört, har redan genom på privat
väg anskaffade medel vid vävskolan i Borås brakts till stånd en mönsterateljé med
kortslagningsanstalt, där fabrikanter kunna erhålla särskilt för jacquardvävnader erforderliga
mönsterritningar med tillhörande kortkedjor.
Då textilindustrien utgör en av våra största förädlingsindustrier, som enligt
Sveriges officiella statistik år 1908 sysselsatte 747 fabriker med 40,752 arbetare och
hade ett tillverkningsvärde av icke mindre än 185,639.019 kronor, och då, såsom av
det anförda framgår, ett livligt intresse för den textiltekniska undervisningens höjande
starkt framträtt inom rikets förnämsta textilindustridistrikt, har kommittén icke
tvekat att på sitt program upptaga även en teknisk fackskola iör textilindustrien.
De omfattande utredningar av denna fråga, som redan utförts av den förut
nämnda beredningen i Borås, hava välvilligt ställts till kommitténs förfogande, och har
kommittén på grundvalen av dem utarbetat sitt förslag till inrättandet av en teknisk
fackskola iör textilindustri.
Att den textiltekniska fackskolan bör förläggas till Borås, anser kommittén vara
en sak, som knappast behöver diskuteras. Där finnes, som nämnt, sedan mer än 40 år
tillbaka eu huvudsakligen genom statsmedel uppehållen skola för samma ändamål.
Förslaget till denna vävskolas omorganisation har i Borås omfattats med mycket
intresse, och industriidkarna i orten hava genom beviljandet av anslag till undervisning
i mönsterritning vid tekniska aftonskolan i Borås och de sammanskott, som gjorts
dels för åstadkommande av en mönsterateljé med tillhörande kortslagningsanstalt,
dels för bestridande av kostnaderna för utredningen av frågan om inrättandet av en
textil fackskola, visat en erkännansvärd offervillighet för den textila undervisningens
främjande.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
183
För skolans förläggning till Borås talar även nedanstående efter Sveriges officiella
statistik för år 1908, D) Fabriker och hantverk, grupp 2. spånadsämnen, sammanställda
tablå över textilindustriens omfattning i de län, som tillhöra de förnämsta
textilindustridistrikten i riket.
1 [, ä n |
Antal textila fabriker |
Antal arbetare! i textila fabriker | |
Tillverknin-gens värde |
Östergötlands.......................................................................... |
100 |
6,687 |
32,803,333 |
Hallands................................................................................ |
20 |
1,892 |
9,988,083 |
Göteborgs och Bohus ............................................................... |
95 |
8,096 |
31,300,700 |
Alvsborgs .............................................................................. |
117 |
8,846 |
40,511,180 |
Av denna tablå framgår, att textilindustrien inom Älvsborgs län med hänsyn till
såväl antalet fabriker och arbetare som tillverkningens värde står främst. Inom
Älvsborgs län har också textilindustrien nått en mångsidigare utveckling än inom
andra län.
Vid bedömandet av den föreliggande frågan bör dock lätteligen Älvsborgs län
jämte Hallands och Göteborgs och Bohus län betraktas såsom ett sammanhängande
textilindustriområde i motsats till vårt andra mera betydande område för samma
industri inom Östergötlands län. Att den textila fackskolan bör förläggas inom det
förra av dessa områden, där textilindustrien har vida mer än dubbelt så stor omfattning
som i det senare, torde vara uppenbart.
Härför talar ytterligare den omständigheten, att inom Älvsborgs län och angränsande
delar av Hallands samt Göteborgs och Bohus län idkas eu omfattande textil
hemindustri. Denna bedrives huvudsakligen i form av s. k. förläggareverksamhet
och omfattar dels vissa slag av vävnader, dels stickade varor, dels även färdiga kläder
och beklädnadsartiklar. Förläggarna utlämna till såväl manliga som kvinnliga arbetare
huvudsakligen på landsbygden dels garner och mönster, dels vävnader och annat tillbehör,
som fordras för varornas tillverkning, och betala för den färdiga varan ackordslön.
De för tillverkningen erforderliga maskinerna levereras i regel av förläggarna
till arbetarna, vilka vanligen betala maskinerna genom successiva avdrag å arbetslönen.
Antalet med ifrågavarande förläggareverksamhet och hemindustri sysselsatta
personer är icke med säkerhet känt. men att denna industri har en betydande omfattning,
framgår därav, att endast inom södra delen av Älvsborgs län omkring 120
personer och firmor äro kända, som vardera sysselsätta från 10 ända till 400
personer och därutöver med arbete i hemmen. Härav framgår, att icke blott de vid
Textil hemindustri.
184
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
1 etnisk flickskola
för
elektroteknik
i Örebro,
fabrikerna anställda arbetarna utan även en stor del av den övriga befolkningen i
dessa trakter har sin utkomst av textilindustrien och sitt intresse riktat på densamma.
Att en textilteknisk fackskola bör ha de bästa förutsättningar för en framgångsrik verksamhet
å en sådan ort, torde vara påtagligt.
Det må här även erinras därom, att uppslaget till inrättandet av tekniska elementarskolan
i Borås ursprungligen avsåg att tillgodose textilindustriens behov, ehuru detta
syfte vid skolans inrättande sköts åt sidan, så att skolan fick samma allmänt tekniska
läggning som de övriga tekniska elementarskolorna. Att ersätta den tekniska elementarskolan
i Borås med eller låta den uppgå i en fullständig fackskola för textilindustrien
har således även sitt historiska berättigande. Därigenom skulle det ändamål komma
att tillgodoses, som utgjorde förnämsta grunden för skolans inrättande.
Bland de industrier, som hittills icke på ett tillbörligt sätt blivit tillgodosedda
vid våra nuvarande tekniska undervisningsanstalter, intager elektrotekniken utan tvivel
främsta platsen. Det måste betecknas såsom högst anmärkningsvärt, att detta läroämne
ännu icke fått en självständig plats på de tekniska elementarskolornas eller
andra med dem jämförliga tekniska läroanstalters undervisningsprogram. Den mycket
begränsade undervisning i elektroteknik, som för närvarande meddelas vid de tekniska
elementarskolorna, har måst inrymmas under det fåtal timmar, som anslagits åt läroämnet
fysik. Och dock spelar elektrotekniken numera en så oerhörd roll inom alla
industrier och är på grund av den rika tillgången på vattenfall av alldeles särskild
betydelse för vårt land.
Kommittén har därför ansett, att en lärokurs i elektroteknik till den omfattning,
att den blivande teknikern förstår att med sakkunskap handhava skötseln av de elektrotekniska
maskiner och anordningar, som förekomma inom hans industri, bör ingå i
samtliga tekniska fackskolors lärokurser.
Men dessutom har kommittén ansett, att vid någon teknisk fackskola elektrotekniken
borde utgöra skolans huvudämne och drivas till den omfattning, som fordras
för utbildning av arbetsledare samt rit- och konstruktionsbiträden för den elektrotekniska
industrien.
Då den utbildning, som härför erfordras, har mycket gemensamt med utbildningen
för maskinindustrien, i det att en elektrotekniker helst även bör vara maskinteniker,
har kommittén ansett, att en elektroteknisk fackskola lämpligen borde förbindas
med en fackskola för maskinindustri. De båda skolorna skulle kunna ha
större delen av den för dessa skolor mycket dyrbara undervisningsmateriellen gemensam,
och, om antalet lärjungar det tillåter, kan undervisningen i de båda skolorna
ordnas så, att den under lärokursens första hälft blir gemensam för båda skolornas
lärjungar, varigenom väsentliga besparingar kunna göras, och först under den senare
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
185
hälften av lärokursen meddelas särskilt åt dem, som vilja ägna sig åt det maskintekniska
och särskilt åt dem, som vilja ägna sig åt det elektrotckniska facket.
En elektroteknisk fackskola har kommittén ansett lämpligast böra förenas med
den mest centralt belägna av de föreslagna fackskolorna för maskinindustri, nämligen
skolan i Örebro.
En annan för vårt land synnerligen viktig industri, som hittills saknat stödet av
en för densamma lämpad teknisk undervisning, är sågverks- eller trävaruindustrien.
Byggandet av sågverk och konstruktionen av sågverksmaskiner, transport- och lastningsanordningar
samt virkets försågning för olika ändamål och med hänsyn till erhållande
av största möjliga utbyte ävensom den försågade varans magasinering och
vidare förädling m. m. omfatta en mängd arbeten, för vilka tekniska kunskaper och
färdigheter utan tvivel äro alldeles särskilt påkallade.
Att även ett verkligt behov av undervisningsmöjligheter för blivande sågverkstekniker
gjort sig gällande, framgår därav, att i Härnösand sedan åtskilliga år tillbaka
finnes en privat läroanstalt för utbildningen av arbetsledare för sågverksindustrien.
För att erhålla kännedom om de åsikter, som sågverksindustriens målsmän själva
hysa i denna fråga, har kommittén hos svenska trävaruexportföreningen begärt ett
uttalande om, huruvida en teknisk fackskola för sågverksindustrien vore behövlig.
Trävaruexportföreningen uppdrog med anledning härav åt några av sina medlemmar
att utreda frågan, och har denna beredning framhållit, att med de ytterst
uppdrivna priser på råvaran, som numera rådde, och med den konkurrens på världsmarknaden,
för vilken svenskt virke allt mer och mer blivit utsatt, allt eftersom en
del andra tvävaruexporterande länder ökade sin tillverkning, vore det av största vikt,
att själva förädlingsarbetet bedreves på ett i allo mönstergillt sätt. En viktig förutsättning
härför vore, att tillgång till kunnig och duglig förmans- och tjänstemannapersonal
funnes. Beredningen har därför icke blott ansett sig böra på det livligaste
tillstyrka, att i samband med den lägre tekniska undervisningens ordnande såväl
en yrkesskola som en fackskola för trävaruindustrien upprättades, utan även givit
kommittén värdefulla anvisningar om den undervisning, som borde ingå i dessa skolor.
1 beredningens uttalande har svenska trävaruexportföreningen i skrivelse till kommitténs
ordförande den 10 april 1911 förklarat sig instämma.
Den tekniska elementarskolan i Härnösand har, ehuru den nu varit i verksamhet
ett tiotal år, och ehuru den har ett synnerligen gynnsamt läge i ett av Norrlands största
industridistrikt, hittills icke lyckats samla en fulltalig lärjungekrets. Antalet lärjungar
s skolan har aldrig varit högre än 55 och har under vartdera av läroåren 1910—11 och
1911—12 utgjort endast 35 stycken. Härav tyckes framgå, att den undervisning, denna
Teknisk fack
skola föiträvaruindustri
i Härnösand.
18C»
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Teknisk fack
skola för
trämasse-,
cellulosa- och
pappersindustri
i Karlstil.
skola meddelar, icke anses vara av den betydelse för ortens industri, som man vid
skolans grundande hade skäl att vänta.
Kommittén anser därför alla skäl tala för, att man borde giva denna skola en
uppgivit, som bättre motsvarar behovet inom den trakt, där skolan är belägen, och
därvid torde man knappast kunna giva skolan ett lämpligare ändamål än att stödja
eu industri, som för Norrland i dess helhet och särskilt för Härnösand med omgivningar
är av så utomordentlig betydelse som just trävaruindstrien.
Slutligen har kommittén på grund av nådig remiss den 5 mars 1908 tagit i övervägande
en underdånig framställning från Värmlands läns landsting av den 18 september
1907 om inrättandet inom länet av ett tekniskt elementarläroverk med avseende
fästat särskilt å trämasse- och pappersindustrien.
1 den underdåniga framställningen, som förberetts genom eu för ändamålet
anordnad kommittéutredning, framhålles, att trämasse- och pappersindustrien i riket
enligt statistiska uppgifter för år 1906 hade ett tillverkningsvärde av 72,000,000 kronor
och sålunda vore förtjänt av uppmärksamhet och omhuldande från statsmakternas
sida, att behovet av dugliga förmän och verkmästare med speciell utbildning för
dessa industrier länge gjort sig gällande, att erfarenheten visat, att de tekniska
läroverk, som hittills funnits i riket, och av vilka icke något varit särskilt lämpat för
nämnda industrigrupp, icke kunnat ens närmelsevis fylla detta behov, att därför
ett tekniskt läroverk inrättat speciellt för trämasse- och pappersindustrien genom att
tillgodose dessa industriers behov av förmän och verkmästare i högst väsentlig män
skulle bidraga till utvecklingen av dessa för vårt land så betydelsefulla industrier, och
att det följaktligen borde ligga i det allmännas intresse, att ett dylikt läroverk komme
till stånd.
Med avseende på det ifrågasatta läroverkets förläggning iramhålles, att Värmlands
län, som med avseende å trämasse- och pappersindustrien i fråga om såväl
tillverkningens storlek som värde vida överträffade varje annat län i riket, i första
rummet borde ifrågakomma.
Av den kommittéutredning, som ligger till grund för den underdåninga framställningen,
framgår vidare, att landstingets kommittérade hyst den uppfattningen,
att skolan företrädesvis borde förläggas till Karlstad såsom länets största och mest
centrala ort. Härför talade också den omständigheten, att till inrättandet av ett tekniskt
läroverk i Karlstad funnes tillgängliga donationsmedel till ett belopp av omkring
44,000 kronor. Kommittérade hava dock framhållit, att även andra orter inom länet
såsom Kristinehamn, Filipstad och Arvika kunde anses såsom lämpliga, och att vid
val av förläggningsort för skolan avseende borde fästas även vid de uppoffringar,
som envar av de nämnda kommunerna vore villig underkasta sig, för den händelse
skolan förlädes till densamma.
Förslai; till inrättandet av tekniska fackskolor.
187
Stadsfullmäktige såväl i Karlstad som i Kristinehamn och Filipstad samt kommunalfullmäktige
i Arvika, som lämnats tillfälle att yttra sig angående de uppoffringar
särskilt i fråga om anskaffande och bekostande av lokal, de nämnda kommunerna vore
villiga att underkasta sig, för den händelse ett tekniskt läroverk bleve förlagt till dem,
hava var för sig förklarat, att de vore villiga att härför bevilja vissa förmåner
och anslag.
1 de skäl, som av Värmlands läns landsting anförts till förmån för inrättandet
av en teknisk läroanstalt för trämasse- och pappersindustrien, kan kommittén icke annat
än till fullo instämma. Under år 1908 funnos i vårt land enligt Sveriges officiella statistik
157 trämassefabriker med 12,362 arbetare och ett tillverkningsvärde av 79.578,910
kronor samt 71 pappersbruk och pappfabriker med 7.889 arbetare och ett tillverkningsvärde
av 47,364,416 kronor eller sammanlagt 228 trämasse-, pappers- och pappfabriker
med 20,251 arbetare och ett tillverkningsvärde av 126,943,326 kronor. Denna
industrigrupp har sålunda i vårt land numera vunnit den omfattning och betydelse,
att åtgärder för dess stödjande och ytterligare utveckling genom härför särskilt lämpad
teknisk undervisning synas vara fullt motiverade.
Trämasseindustrien står uppenbarligen för närvarande vid början av ett nytt
skede i sin utveckling. Så till vida har denna industri hittills stått på en primitiv
ståndpunkt, att endast en ringa mängd av det använda råmaterialet kunnat tillgodogöras
i form av nyttiga produkter. Trämasseindustrien frambringar för närvarande
stora mängder affallsprodukter, som icke blott innebära stora ekonomiska förluster
utan även genom luftens och vattnets förorening i fabrikernas närhet förorsaka stora
olägenheter. Upparbetandet av dessa avfallsprodukter blir både av ekonomiska och
sanitära skäl allt mer en tvingande nödvändighet och kommer med varje dag som
går att kräva allt större sakkunskap och teknisk bildning hos dem, som hava ledningen
av denna industri i sina händer.
Med avseende på platsen för den tekniska fackskolans för trämasse- och pappersindustri
förläggning kunna nog olika meningar göra sig gällande. Särskilt trämasseindustrien
är numera så nära förbunden med sågverksindustrien, att det helt
säkert vore mycket berättigat att förlägga den tekniska fackskolan för trämasseoch
pappersindustri till något av de stora sågverksdistrikten i Norrland, då den skulle
kunna förenas med den av kommittén föreslagna fackskolan för trävaruindustri i
Härnösand. Den kemiska laboratoriiutrustning, som en fackskola för trämasse- och
pappersindustrien kommer att behöva, skulle i så fall i framtiden även kunna användas
för en annan kemisk industrigren, som särskilt för Norrland har stor betydelse och
inom en icke allt för avlägsen framtid måste tillgodoses genom en speciellt för densamma
ordnad teknisk undervisning, nämligen trädestillationsindustrien (ugnskolning).
1 88
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Två skolor
under gemensam
förvaltning.
Förslag.
Genom att med den föreslagna tekniska fackskolan för trävaruindustri förena
först en teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappersindustrierna och
senare en teknisk fackskola för trädestillationsindustrien skulle man få till stånd en
mycket naturlig kombination av tekniska läroanstalter för olika träförädlingsindustrier
och på samma gång få full användning för den laboratoriiutrustning, som redan
finnes vid tekniska elementarskolan i Härnösand, och som till större delen bleve
överflödig, om skolan skulle omvandlas utslutande till en fackskola för trävaruindustrien.
Då emellertid även Värmlands län måste betecknas som en mycket lämplig
plats för en fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri, och initiativet
til! inrättandet av en sådan skola utgått därifrån, samt flera kommuner därstädes
redan förklarat sig villiga att göra uppoffringar för erhållande av en sådan läroanstalt,
anser sig kommittén ha goda skäl att biträda det av Värmlands läns landsting väckta
förslaget genom att hemställa om inrättandet av en teknisk fackskola för trämasse-,
cellulosa- och pappersindustrierna inom Värmlands län och företrädesvis i Karlstad.
I de fall, då två tekniska fackskolor förläggas till samma stad, böra de, för så
vitt icke särskilda omständigheter föranleda undantag, ställas under gemensam ledning
och förvaltning, varigenom avsevärda besparingar kunna göras.
Detaljerade förslag till program för alla de föreslagna tekniska fackskolorna
återfinnas i bilagorna till kommitténs betänkande utom för den avdelning för utbildning
av gjutmästare, som kommittén ansett böra förläggas till bergsskolan i Falun.
Då uppgörandet av program för denna gjutmästareskola torde böra ske i samråd
med brukssocieteten och bergsskolans i Falun styrelse, har kommittén ansett lämpligast,
att härför erforderliga underhandlingar inledas av den föreslagna överstyrelsen
för rikets tekniska skolor, när denna kommer till stånd, och kommitténs organisationsförslag
i dess helhet hunnit granskas och eventuellt i sina huvuddrag fastställas.
På grund av vad här ovan och i de allmänna grunderna för kommitténs organisationsförslag
(sid. 81) anförts, tår kommittén föreslå:
alt de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro,
Borås och Härnösand, byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska
skolan i Stockholm och vävskolan i Borås omvandlas till:
3 tekniska fackskolor för maskinindustri, därav en i Stockholm,
en i Malmö och en i Örebro;
1 teknisk fackskola för elektroteknik i Örebro;
2 tekniska iackskolor för byggnadsindustri, därav en i Stockholm
och en i Malmö;
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor. 189
1 teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping;
1
teknisk fackskola för textilindustri i Borås;
1 teknisk fackskola för trävaruindustri i Härnösand:
att dessutom inrättas:
1 teknisk fackskola för kemisk industri i Hälsingborg och
1 teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri
i Karlstad, samt
att vid bergsskolan i Falun inrättas en avdelning för utbildning
av gjutmästare.
Inträdesfordringar.
För att de tekniska fackskolorna skola kunna fylla sin huvuduppgift att bidraga
till danandet av dugande arbetsledare för vår industri, är det i främsta rummet nödvändigt,
att skolorna erhålla lärjungar, som i praktiskt hänseende fått en god förberedelse
för sina tekniska studier. Lärjungarna böra före inträdet i fackskolan hava
förvärvat en sådan kännedom om det industriella livet och de krav, som i framtiden
komma att ställas på dem, att de fått klart för sig, om de hava verklig fallenhet för
just det slag av industriellt arbete, för vilket fackskolan i fråga är avsedd, och kunna
omfatta det med verkligt intresse. De böra också för att med framgång kunna tillgodogöra
sig undervisningen i skolan vara i besittning av god praktisk erfarenhet om
de förhållanden, som i skolan avhandlas, och lärt sig inse betydelsen av den undervisning,
som där meddelas.
I det program, som tyska ingenjörsföreningen (Verband deutscher Ingenieure)
1889 uppställde för de tekniska mellanskolorna, och som numera i allt väsentligt ligger
till grund för organisationen av de högre maskinindustriskolorna i Preussen, framhölls
med eftertryck, att för inträde vid skolorna bör fordras minst två års praktisk
industriell verksamhet.
Erfarenheten vid våra tekniska elementarskolor talar i samma riktning. Ungefär
halva antalet av dessa skolors lärjungar utgöras numera av ynglingar, som före
inträdet i skolorna ägnat åtminstone någon tid åt praktisk verksamhet. Dessa utgöra
vanligen skolornas bästa lärjungar. På grund av sin större mogenhet och praktiska
erfarenhet samt det allvar och intresse, de ägna åt studierna, uppnå de i regel bättre
resultat än de av kamraterna, som direkt från de allmänna läroverken kommit över
till de tekniska elementarskolorna. Vid flera tillfällen hava därför de tekniska elementarskolornas
lärare framhållit önskvärdheten av praktisk verksamhet som ovillkorlig
fordran för rätt till inträde vid skolorna.
Praktiska inträdesf
or dringar.
190
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Det är emellertid uppenbart, att den för inträde fordrade praktiska verksamheten
i övervägande grad bör hava ägnats åt någon av de industrigrenar, som den
fackskola, vari inträde sökes, är avsedd att tjäna. Den bör även hava omfattat
verkligt yrkesmässigt arbete av den art, att den inträdessökande i likhet med övriga
arbetare av samma ålder och utbildningsgrad varit berättigad att uppbära
avlöning för sitt arbete. Ynglingar, som söka anställning i industriellt arbete för att
därigenom vinna nödig förberedelse för tekniska fackskolestudier. böra i alla avseenden
betraktas och behandlas som vanliga arbetare.
Fasthåller man vid denna grundsats även med avseende på ynglingar, som komma
från de allmänna läroverken och önska fortsätta sina studier vid en teknisk fackskola,
böra våra arbetsgivare knappast ha anledning att ställa sig avvisande gent emot sådana
ynglingars ansökningar om arbete. Skall det bliva möjligt att avhjälpa den brist
på dugliga arbetsledare, varöver våra industrimän klaga, är det nämligen oeftergivligen
nödvändigt, att abetsgivarna i högre grad än hittills skett intressera sig för den
praktiska sidan av ungdomens tekniska utbildning.
Omfattningen av den praktiska verksamhet, som bör fordras för inträde vid
de tekniska fackskolorna, torde kunna begränsas till en tid av två år.
Bestämmelserna härom böra dock med hänsyn till särskilda förhållanden inom
vissa industrier kunna i någon mån modifieras med avseende på en del skolor. Sålunda
torde det med anledning därav, att verksamheten inom byggnadsindustrien av klimatiska
orsaker icke pågår i samma omfattning hela året, vara skäl att begränsa fordringarna
på praktiskt arbete för inträde vid en byggnadsteknisk fackskola till två byggnadsperioder
om sammanlagt minst 18 månader.
Med hänsyn därtill, att lagen om minderårigas och kvinnors användande till
arbete i industriellt yrke endast under vissa villkor tillåter, att arbetare, som ej fyllt
18 år, användas till nattarbete, och däriör ynglingar under denna ålder hava svårt
att vinna anställning inom vissa industrier, torde man även i en del fall böra medgiva
inträdessökande rätt att delvis räkna sig till godo yrkesmässig verksamhet även inom
andra industrier än dem, för vilka den fackskola är avsedd, vari inträde sökes.
Likaledes torde man böra medgiva, att praktiskt arbete å industriella affärs- och
ritkontor må kunna ersätta någon mindre del av den fordrade tvååriga yrkesverksamheten.
Huvudsynpunkterna bör alltid vara, att den praktiska verksamheten ägnats åt
sådant arbete, att den utgör en god förberedelse för studierna inom den fackskola,
vari inträde sökes. Den närmare regleringen av dessa förhållanden torde böra överlämnas
åt överstyrelsen för rikets tekniska skolor efter samråd med de särskilda
skolornas lokala styrelser.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor. 191
Vid fastställandet av det teoretiska kunskapsmått, som bör fordras för inträde
vid de tekniska fackskolorna, bör man ä ena sidan tillse, att skolorna tillförsäkras
lärjungar med tillräckliga förkunskaper samt god fallenhet och begåvning för tekniska
studier. Det måste också anses önskvärt, om också icke absolut nödvändigt, att den
blivande teknikern före inträdet i fackskolan förvärvat ett icke allt för ringa mått av
allmänt vetande. En svag allmän bildning utgör visserligen icke något ovillkorligt
hinder för hans utdaning till en god arbetsledare, men kvarhåller honom ofta på
mera anspråkslösa platser inom industrien.
Med god allmänbildning bör han däremot, trots den begränsade tekniska bildning,
fackskolorna kunna giva, ha utsikt att vinna befordran även till mera framskjutna
platser, om han därför i övrigt har nödiga förutsättningar.
Å andra sidan måste man tillse, att de teoretiska inträdesfordringarna avpassas
så, att det icke möter allt för stora svårigheter för unga industriarbetare med
begåvning och intresse för tekniska studier att vinna inträde vid de tekniska fackskolorna.
Såsom redan framhållits, utgöra de ynglingar, som efter någon tids praktisk
verksamhet inom industrien söka och vinna inträde i våra tekniska elementarskolor,
i regel dessa skolors bästa lärjungar. För vår industri skulle det också helt säkert
innebära en avsevärd fördel, om unga industriarbetare med framstående begåvning
i högre grad än hittills varit förhållandet genom studier vid tekniska fackskolor förvärvade
förutsättningar att fylla industriens behov av befälsämnen, som med god
teknisk bildning förena verklig yrkeserfarenhet.
Att grunda studierna vid de tekniska fackskolorna omedelbart på folkskolans
kunskapsmått måste dock av flera orsaker anses olämpligt. De tekniska fackskolorna
skulle då i sina första årskurser nödgas upptaga en stor del av de lärokurser, som
nu genomgås vid våra läroanstalter för allmän bildning, särskilt realskolorna, och
sålunda till stor del komma att utgöra parallellskolor till dessa skolor. Detta kan icke
vara överensstämmande med en god hushållning med statens medel och skulle för
övrigt ansenligt försvåra utvecklingen av just den skolform, vartill kommitténs förslag
syftar, nämligen den rena fackskolan.
Med låga inträdesfordringar följer också med nödvändighet en förlängning
av fackskolornas egna lärokurser. Det kan då med skäl ifrågasättas, om icke de lättnader,
som kunna beredas unga industriarbetare genom låga inträdesfordringar, mer
än uppvägas av olägenheterna av en förlängd och därigenom fördyrad studiekurs.
Om inträdesfordringarna sättas allt för lågt, ligger också den faran nära till hands,
att skolorna nödgas mottaga ett stort antal lärjungar, som icke äro i besittning av
tillräcklig begåvning och energi för att genomgå en fullständig kurs, och som sålunda
endast komma att tynga skolarbetet och hindra de verkligt begåvade i deras framsteg.
Vid de preussiska byggnadsfackskolorna, vilka för inträde endast fordra en god
Teoretiska
inträdes
fordringar.
192
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
folkskolebildning, har man gjort den erfarenheten, att ett mycket stort antal, ofta mer
än 50 procent av lärjungarna lämna skolorna utan att hava genomgått fullständig
lärokurs. Detta visar nödvändigheten av, att inträdesfordringarna ordnas så, att
en sträng gallring bland de inträdessökande kan genomföras.
Kommittén har därför trott sig finna den lämpligaste lösningen av frågan om
fastställandet av de teoretiska inträdesfordringarna genom att grunda de tekniska
fackskolornas undervisning på det kunskapsmått, som ingår i realskolans lärokurs,
dock med det viktiga undantaget, att inträdessökande, som genomgått folkskola, endast
skulle behöva avlägga inträdesprov i svenska språket och de av realskolans läroämnen,
som äro direkt grundläggande för de tekniska studierna, nämligen matematik, fysik
och kemi samt för vissa fackskolor även ritning och teckning.
Vad som härvid varit bestämmande för kommitténs uppfattning är, att realskolan
just är avsedd att meddela den allmänt medborgerliga bildning, som ansetts erforderlig
såsom förberedelse för olika slag av praktisk fackutbildning. Man har följaktligen
skäl att vänta, att ett avsevärt antal av realskolans lärjungar skola vända sig till de
tekniska fackskolorna för att vid dem fortsätta sin utbildning. Det är då nödvändigt
att tillse, att de lärjungar, som vinna inträde vid fackskolorna utan att hava genomgått
realskolan, med avseende på kunskaper i de ämnen, som äro grundläggande för
de tekniska studierna, bli fullt likställda med de lärjungar, som avlagt realskoleexamen.
I annat fall måste en avsevärd tid under första årskursen anslås åt utjämnandet
av lärjungarnas olika förkunskaper.
Däremot anser sig kommittén icke kunna förorda, att inträdesfordringarna utsträckas
till realskolans övriga ämnen såsom främmande språk, historia och geografi
m. m., då tillträdet till skolorna för ynglingar, som icke haft tillfälle att genomgå realskolan
därigenom skulle ansenligt försvåras, och kunskaper i dessa ämnen icke kunna
anses absolut nödvändiga för de uppgifter, fackskolorna äro ämnade att tillgodose.
Om inträdesfordringarna fastställas i enlighet med de grundsatser, som här ovan
utvecklats, skulle de endast obetydligt skilja sig från nu gällande inträdestal dringar
vid de tekniska elementarskolorna (jfr del II sid. 348). Fordringarna i svenska språket
skulle sålunda kunna bibehållas oförändrade. I matematik skulle endast en obetydlig
omläggning av inträdesfordringarna äga rum. Fordringarna på kunskaper i historia
och geografi skulle däremot av skäl, som redan anförts, utgå, detta så mycket hellre
som redan nu vid inträdesproven till de tekniska elementarskolorna icke så stort avseende
torde fästas vid kunskaperna i dessa ämnen. Däremot skulle tillkomma en kurs
av ringa omfattning i de första grunderna av fysik och kemi samt i vissa fall även
i ritning och teckning.
I stadgarna för de tekniska elementarskolorna finnes för närvarande den bestämmelsen,
att yngling, som avlagt godkänd realskoleexamen med vitsord om minst
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
193
godkända insikter i matematik, är befriad från inträdesprövning, så framt han söker
inträde senast höstterminen näst efter det två år förflutit efter examens avläggande.
Under förutsättning, att kommitténs förslag, att två års praktisk verksamhet bör fordras
för inträde vid de tekniska fackskolorna, vinner avseende, skulle under alla förhållanden
en längre tid komma att förflyta mellan realskoleexamens avläggande och inträdet
vid de tekniska fackskolorna. Kommittén har därför ansett, att med avseende på
dessa skolor den förändring bör vidtagas i ovanstående bestämmelser, att även inträdessökande,
som avlagt realskoleexamen, skall vara skyldig att genom särskilt
inträdesprov styrka, att han underhållit sina i realskolan förvärvade kunskaper i
matematik.
Kommittén har likaledes ansett, att de, som avlagt realskoleexamen, böra vara
skyldiga underkasta sig inträdesprov även i ritning och teckning vid ansökan om inträde
i teknisk fackskola, för vilken detta anses erforderligt.
Vid tillämpningen av de grundsatser med avseende på inträdesfordringarna, som
i det föregående utvecklats, torde det vara lämpligt och även fullt berättigat, att hänsyn
i någon mån tages till undervisningens art inom olika fackskolor. Sålunda måste
det för en fackskola för maskinindustri eller för elektroteknik vara av vida större
betydelse än för en fackskola för textilindustri eller pappersindustri att erhålla lärjungar
med goda förutsättningar för matematiska studier. De förra skolorna böra
därför ha rätt att fordra i kvalitativt hänseende gedignare förkunskaper i matematik
än de senare, även om inträdesfordringarna vid alla skolorna falla inom samma områden
av matematiken. I överensstämmelse härmed har kommittén ansett, att fordringar
på förkunskaper i ritning och teckning för en del skolor utan olägenhet helt
och hållet kunna bortfalla.
Fastställandet av de närmare bestämmelserna om tillämpningen av de föreslagna
inträdesfordringarna vid olika skolor torde böra överlåtas åt överstyrelsen
för rikets tekniska skolor.
För närvarande vinner mer än hälften av lärjungarna vid de tekniska elemen- Förberedande
tarskolorna inträde efter att på egen hand eller med tillhjälp av privat undervisning kurser.
hava inhämtat de för inträde fordrade kunskaperna. Därmed torde få anses ådagalagt,
att de inträdesfordringar, som kommittén föreslagit för de tekniska fackskolorna,
icke böra komma att utgöra avsevärda hinder för begåvade ynglingar med energi och
intresse för studier att vinna inträde även vid dessa skolor. I den mån lärlings- och
yrkesskolorna utvecklas, böra också dessa skolor, även om de icke direkt ordnas
såsom förberedande skolor för de tekniska fackskolorna, likväl i avsevärd grad kunna
underlätta unga mäns förberedelse för inträde vid sistnämnda läroanstalter.
Kommittén förutser emellertid, att det åtminstone till en början, och intill dess
lärlings- och yrkesskolor i tillräckligt antal hunnit inrättas, kan befinnas nödvändigt
I 13
194
Den lägre tekniska undervisningens ordnande
Special
lärjungar.
Jnträdec
dlder.
att vidtaga särskilda åtgärder för att tillförsäkra de tekniska fackskolorna ett i kvalitativt
hänseende så väl förberett lärjungematerial, att det blir möjligt för skolorna att
fylla sin uppgift att på relativt kort tid meddela en grundlig teknisk fackbildning.
Med anledning härav har kommittén ansett sig böra framhålla, att detta mål
utan större kostnader bör kunna vinnas därigenom, att vid en eller annan fackskola
inrättas korta förberedande kurser, till vilka de inträdessökande kunna hänvisas, som
icke på annat sätt kunna förvärva nödiga inträdeskunskaper. Det torde emellertid
böra överlåtas åt den blivande överstyrelsen för rikets tekniska skolor att utarbeta
förslag till ordnandet av sådana förberedande kurser, i den mån de befinnas nödvändiga.
Då det utan tvivel många gånger kommer att inträffa, att personer för sin praktiska
verksamhet kunna ha god nytta av undervisningen i de tekniska fackskolorna,
men icke ha tillfälle till eller behov av att genomgå fullständiga lärokurser, böra de
tekniska fackskolorna förutom ordinarie lärjungar, som regelbundet måste följa undervisningen
i skolornas alla läroämnen, även mottaga icke ordinarie lärjngar eller speciallärjungar,
som endast begagna undervisningen i något eller några av skolornas
läroämnen.
Så t. ex. kan det komma att inträffa, att en person, som genomgått en teknisk
fackskola antingen för elektroteknik eller för kemisk industri, kommer att ägna sig
åt någon gren av den elektrokemiska industrien. Han bör då ha möjlighet att komplettera
sin föregående tekniska fackbildning genom deltagandet i fackundervisningen
i förra fallet i en teknisk fackskola för kemisk industri, i senare fallet i en teknisk fackskola
för elektroteknik. Likaså kan det inträffa, att en person, som genomgått en
maskinteknisk fackskola, har behov att komplettera sina kunskaper genom deltagandet
i fackundervisningen i en teknisk fackskola för byggnadsindustri eller väg- och vattenbyggnadsindustri.
En affärsman inom manufakturbranschen bör kunna hava god nytta
av att deltaga i undervisningen i vissa delar av textilteknisk fackskolas lärokurs o. s. v.
Till speciallärjungar böra dock under inga förhållanden mottagas andra än sådana
personer, som på grund av sin föregående verksamhet som affärs- eller industrimän
kunna anses ha verkligt behov av kunskaper i något eller några av skolans läroämnen,
och vilkas föregående praktiska verksamhet varit av den art och omfattning, att
de kunna anses hava verklig nytta av undervisningen. Personer, som önska tillträde
till de tekniska fackskolorna såsom speciallärjungar, böra vara skyldiga att styrka,
att de även i övrigt äro i besittning av tillräckliga förkunskaper för att med framgång
kunna följa undervisningen.
Några särskilda bestämmelser om minimiålder för inträde vid de tekniska fackskolorna
torde icke vara behövliga. I stadgarna för de tekniska elementarskolorna
föreskrives visserligen en minimiålder av 14 år för inträde vid dessa skolor, men denna
bestämmelse har under de senare åren visat sig alldeles betydelselös, i det att det
Förslag till inrättandet av tekniska faekskolor.
195
numera knappast förekommer, att någon vid så unga år vinner inträde vid skolorna.
Medelåldern hos dem, som under de senaste åren intagits vid de tekniska elementarskolorna,
har överskridit 18 år. Med de inträdesfordringar. kommittén föreslagit för
de tekniska fackskolorna, är det knappast möjligt, att någon kan förvärva kompetens
för inträde, innan han uppnått en ålder av åtminstone 16 år, vilken ålder helt säkert
skulle komma att utgöra minimiåldern, även om inga särskilda bestämmelser därom
utfärdades.
På grund av vad sålunda anförts, får kommittén föreslå:
att för inträde vid de tekniska fackskolorna såsom ordinarie lärjunge
fordras:
1: o. att den inträdessökande medelst arbetsbetyg styrker, att
han under minst två år deltagit i yrkesmässigt arbete av den art, att
det kan anses utgöra en god förberedelse för studierna i den fackskola,
vari inträde sökes, och
2:o. att han vid anställd prövning visar sig äga godkända insikter
i följande ämnen:
Svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva
efter diktamen.
Matematik: de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk
och vanliga bråk, algebra till den omfattning, som fordras för
lösandet av 1: a gradens ekvationer med en eller flera obekanta
samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar, trianglar,
parallellogrammer och cirklar.
Naturlära: fysikens och kemiens första grunder,
att inträdessökande till fackskola, för vilken sådant anses nödigt,
dessutom bör visa sig äga erforderlig färdighet i ritning och teckning;
att av dem, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända
insikter i ovan nämnda ämnen, endast fordras inträdesprov i matematik
ävensom i ritning och teckning för inträde vid fackskola, för
vilken sådant anses nödigt;
att såsom speciallärjungar må kunna mottagas personer, som
ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet och på denna grund äro
i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen, för så vitt de
förete intyg om föregående praktisk verksamhet av nyss nämnda
art till nöjaktig omfattning och i övrigt visa sig inneha tillräckliga
förkunskaper för att draga nytta av undervisningen.
Förslag.
1%
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Lärokurserna
2-åriga.
Jämförelser
med de teka
elementarskolorna.
Lärokursernas längd.
Såsom förut flera gånger (sid. 80) framhållits, är det av vikt, att skolkurserna
göras så korta som möjligt. Detta gäller i synnerhet med hänsyn till skolornas uppgift
att utbilda arbetsledare för industrien. Den faran ligger utan tvivel nära till
hands, att lärjungarna under en allt för lång studietid förlora håg och intresse för
det praktiska arbetet i verkstaden eller fabriken, och att skolorna i stället för att
bidraga till utbildningen av dugliga arbetsledare locka de bästa krafterna över till
ritbyrån eller affärskontoret.
Skolkurserna böra även göras korta med hänsyn till lärjungarnas ekonomi. I
annat fall kommer det lätt att inträffa, att många helt och hållet avskräckas av den
dyrbara studiekursens längd, och att andra av ekonomiska skäl tvingas att i förtid avbryta
sin skolgång.
Vid de tekniska elementarskolorna äro lärokurserna nu treåriga och pågå, förutom
den tid av fyra dagar, som anslagits åt inträdes- och flyttningsprövningar, 38
veckor om året med 36 å 40 undervisningstimmar i veckan. Under förutsättning, att inträdesfordringarna
hållas uppe, att undervisningen i varje skola begränsas till ett enda
industriellt fack, att undervisningen i de grundläggande och allmänt tekniska hjälpämnena
endast får den omfattning, som är nödvändig för undervisningen i skolans
huvudämnen, att lärotiden koncentreras genom arbetsårets förlängning och en lämplig
ökning av antalet undervisningstimmar i veckan, samt framför allt att skolorna erhålla
det ekonomiska understöd, som erfordras för att tillförsäkra dem yäl kvalificerade
lärare, ändamålsenliga lokaler och i varje avseende tidsenlig utrustning, böra enligt
kommitténs förmenande lärokurserna kunna begränsas till två (2) år. Kommittén
har därvid ansett, att läroåret förutom den tid, som erfordras för inträdes- och
flyttningsprövningar, bör omfatta 40 veckor, häri inräknat 7 dagars påskferier och
4 dagars pingstferier, med 40 å 44 undervisningstimmar i veckan, vartill bör komma
V* timmes gymnastik varje dag.
Att en begränsning av lärotiden till två år icke bör vara omöjlig under ovan angivna
förutsättningar, framgår av en jämförelse mellan den tid, som vid de nuvarande
tekniska elementarskolorna är anslagen åt de olika avdelningarnas huvudämnen, och
den tid, som enligt de av kommittén utarbetade läroplanerna skulle bliva disponibel för
de tekniska fackskolornas huvudämnen.
I enlighet med läroplanerna för läsåret 1907—08 (del II sid. 354) skulle lärjungarna
på de tekniska elementarskolornas mekaniskt tekniska linje under hela lärokursen
komma att ägna nedanstående antal timmar åt denna linjes egentliga huvudämnen,
mekanik, maskinlära, mekanisk teknologi och maskinritning, nämligen:
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
1 97
vid skolan i Norrköping.................... 997 Va timmar
» » i Malmö ........................ 950 »
» » i Örebro ....................... 912 »
» » i Borås ........................ 802 »
» » i Härnösand .................... 899 »
Enligt den av kommittén uppgjorda läroplanen för de maskintekniska fackskolorna
skulle åt undervisningen i fackämnena maskinlära, maskinritning, material- och
verktygslära, mekanik, maskinlaborationer och yrkesekonomi kunna anslås sammanlagt
1,624 timmar. Därtill torde kunna läggas åtminstone en tredjedel av det rätt stora
timtal, som anslagits åt de förberedande ritämnena, projektionsritning och krokiteckning.
Undervisningen i dessa ämnen skulle nämligen i de nya skolorna till stor del
komma att ägnas åt ritning efter maskinmodeller och sålunda motsvara en väsentlig
del av de nuvarande tekniska elementarskolornas undervisning i maskinritning. På
detta sätt kommer man upp till en undervisningstid för de egentliga fackämnena i de
maskintekniska fackskolorna av 1,834 timmar, vilket i jämförelse med motsvarande
timtal i de tekniska elementarskolornas läroplaner innebär en ökning av i medeltal
100 procent
Ungefär enahanda blir förhållandet med de byggnadstekniska fackskolorna i
jämförelse med de tekniska elementarskolornas byggnadstekniska linje.
Att vid denna jämförelse hänsyn icke tagits till verkstadsarbetet, ehuru detta läroämne
onekligen har en viss betydelse för fackundervisningen å de tekniska elementarskolornas
mekaniskt tekniska linje, har sin grund däri, att den tvååriga yrkespraktik,
som enligt kommitténs förslag skulle fordras för inträde vid de tekniska fackskolorna,
bör bliva av vida större betydelse än verkstadsarbetet vid de förstnämnda skolorna.
Mot jämförelsen kan också göras den invändningen, att, om antalet obligatoriska
undervisningstimmar i veckan ökas, blir den tid, som kan anslås åt hemarbete, i motsvarande
grad minskad. Den verkliga ökningen i timtalet för fackämnena vid de
tekniska fackskolorna skulle sålunda bli mindre, än jämförelsen med de tekniska elementarskolorna
utvisar.
Denna invändning har naturligtvis sitt fulla berättigande. De tekniska fackskolorna
torde dock i andra hänseenden komma att uppvisa företräden, som till fullo ersätta
den minskade tiden för hemarbete.
Först och främst skulle fordringarna på de inträdessökandes teoretiska kunskaper,
om också icke i sin helhet, dock i de för tekniska studier grundläggande ämnena
något skärpas. Den för inträde vid de tekniska fackskolorna fordrade tvååriga yrkespraktiken
torde också med säkerhet komma att tillföra dem lärjungar med större
mogenhet och erfarenhet samt större allvar och energi i studierna, än de tekniska elementarskolorna
i genomsnitt kunna påräkna. Den starkare koncentreringen av under
-
198
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Förslag.
visningen i de tekniska fackskolorna till ett fåtal sammanhörande fackämnen bör göra
det möjligt, att vid dem på kortare tid genomgå t. o. m. mera omfattande lärokurser
än vid de tekniska elementarskolorna, där lärjungarnas krafter och intressen måste
splittras på en mångfald olikartade ämnen. Den intimare kontakt, som de tekniska
fackskolorna kunna vinna med de industrier, var och en av dem är avsedd att tjäna,
bör även |öra det vida lättare för dem än för de tekniska elementarskolorna att taga
hänsyn till industriens krav och att avpassa undervisningen efter dess allt jämt fortgående
utveckling.
Kommittén anser sig därför kunna hysa grundade förhoppningar, att den obligatoriskt
fyraåriga utbildning, som den av kommittén planlagda praktiskt tekniska bildningslinjen
skulle komma att kräva, bör kunna giva en vida mer effektiv teknisk bildning
än den treåriga lärotiden vid de nuvarande tekniska elementarskolorna, även
om själva skolkursen endast kommer att omfatta två år.
Läroårets förlängning till 40 veckor och ökningen av antalet undervisningstimmar
i veckan till 40 å 44 torde knappast väcka betänkligheter, då arbetet i skolorna i väsentlig
mån kommer att ägnas åt ritning och andra praktiska övningar, och skolornas
lärjungar komma att utgöras av ynglingar i en ålder av omkring 20 år, vilka redan
under sin praktiska verksamhet före inträdet i skolan fått arbeta året runt och därvid
hunnit vänja sig vid den inom industrien vanliga långa arbetstiden. Skolarbetets forcering
kan för dem endast innebära en stor fördel, om lärotiden i dess helhet därigenom
kan förkortas.
Läroåret bör fördelas på två terminer, höstterminen om 18 och vårterminen om
22 arbetsveckor. Undervisningen bör ordnas så, att hela lärokursen uppdelas på två
årskurser, och ny lärokurs påbörjas varje år med höstterminens ingång.
Kommittén föreslår sålunda:
att undervisningen vid de tekniska fackskolorna ordnas så, att
fullständig lärokurs kan genomgås på två läroår.
att läroåret, förutom den tid, som åtgår för inträdes- och flyttningsprövningar,
skall omfatta 40 veckor, häri inberäknat 7 dagars
påsk- och 4 dagars pingstferier.
att undervisning meddelas 40 å 44 timmar i veckan, och
att lärokursen fördelas på två årskurser, och ny lärokurs påbörjas
med ingången av varje hösttermin.
Undervisningen.
Vid de nuvarande tekniska elementarskolorna ägnas den övervägande delen av
undervisningstiden åt rent teoretiska läroämnen såsom matematik, fysik, kemi och
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor. 199
beskrivande geometri samt åt de förberedande ritämnena, linjarritning och frihandsteckning.
Fastän skolorna vid den omorganisation, som genomfördes på 1870-talet,
uppdelades i tre fackavdelningar, en för mekaniskt tekniska, en för byggnadstekniska
och en för kemiskt tekniska yrken, anslogs en så betydande del av lärotiden åt de för
alla lärjungarna gemensamma, grundläggande läroämnena, att lärjungarna under den
treåriga lärokursen endast få ägna V»—7« av hela lärotiden åt de olika avdelningarnas
rent tekniska huvudämnen, maskinlära, mekanisk teknologi och maskinritning, byggnadskonst
med byggnadsritning samt kemi, kemisk teknologi och kemiska laborationer.
Denna anordning av undervisningen, som fullständigt överensstämmer med 1870-talets allmänna uppfattning om den tekniska undervisningens ändamål, står i samklang
därmed, att skolorna mottaga lärjungar, som ännu icke förvärvat någon som helst
praktisk erfarenhet om industrien och därför vid sitt inträde i skolorna icke kunna
veta, åt vilken industrigren de i framtiden komma att ägna sig. Skolorna måste därför
giva sina lärjungar en allmän teknisk bildning av tillräcklig bredd, för att de efter avslutad
kurs skola hava möjlighet att ägna sig åt vilket slag av industriell verksamhet
som helst. Trots fackindelningen blir olikheten i lärjungarnas utbildning rätt oväsentlig,
och erfarenheten har visat, att lärjungarnas kommande verksamhet endast i ringa
mån bestämmes av den fackavdelning, de under skoltiden tillhört.
De tekniska fackskolorna äro däremot avsedda för ynglingar, som redan ägnat
åtminstone ett par år åt industriell verksamhet. Dessa skolors lärjungar böra sålunda
i regel hava valt sitt yrke redan före inträdet i skolorna, och komma därför till skolorna
för att vinna ytterligare förutsättningar för verksamhet inom just det område, på vilket
de redan slagit in. Under sådana förhållanden kan man icke vänta, att de skola vara
intresserade av att offra tid och penningar samt ett ansträngande arbete på inhämtande
av omfattande teoretiska kunskaper i läroämnen, som äro av ingen eller endast
ringa betydelse för deras tillämnade verksamhet.
Undervisningen i de tekniska fackskolorna måste därför ordnas fackligt. Den
måste inom varje skola eller skolavdelning begränsas till ett visst industriellt område
och ordnas med sträng hänsyn till skolornas praktiska ändamål. De tekniska tillämpningsämnena
måste bliva skolornas huvudämnen och upptaga den övervägande delen
av undervisningstiden. De grundläggande teoretiska läroämnena, matematik, fysik,
projektionslära m. m. böra däremot uteslutande betraktas såsom hjälpämnen. Undervisningen
i dem bör endast ha till mål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för
studiet av skolornas huvudämnen. Den teoretiska undervisningen bör dock erhålla
den omfattning och grundlighet, att teorier och formler i regel härledas på ett följdriktigt
sätt, för så vitt detta kan ske på grundvalen av elementära matematiska kunskaper,
så att lärjungarna fatta deras innebörd och icke begå misstag vid deras tilllämpning.
200
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
För att närmare belysa innebörden av dessa allmänna grundsatser lämnas här
nedan en kortfattad redogörelse för den omfattning, undervisningen skulle komma att
få inom olika skolor i några av de tekniska fackskolornas viktigaste läroämnen. Fullständiga
läroprogram för samtliga de fackskolor, kommittén ansett böra inrättas
under den närmaste framtiden, återfinnas längre fram.
Läroämnena mekanik och maskinlära samt material• och verktygslära
jämte maskinritning och maskinlah orationer komma att
utgöra huvudämnen i en teknisk fackskola för maskinindustrien. Arten och omfattningen
av undervisningen i dessa läroämnen bör uteslutande bestämmas med hänsyn
till skolans syfte att meddela de kunskaper, som i förening med praktisk industriell
erfarenhet fordras av en dugande arbetsledare, ritare eller hjälpkonstruktör inom
maskinindustrien.
Undervisningen i mekanik och maskinlära bör sålunda med stöd av den erfarenhet,
lärjungen före inträdet i skolan förvärvat, bibringa honom en ingående kännedom
om de inom industrien vanligast använda motorernas och arbetsmaskinernas konstruktion
och skötsel samt om metoderna för utövandet av nödig kontroll över maskiners
och maskinanläggningars drift ävensom de teoretiska kunskaper, som fordras för att
självständigt kunna beräkna och konstruera enkla maskindelar, transmissioner och
maskindetaljer samt enklare maskiner.
Material- och verktygsläran har att redogöra för de inom maskinindustrien använda
råmaterialierna, deras härkomst, framställning och egenskaper samt för de
metoder, verktyg och arbetsmaskiner, som användas vid deras bearbetning.
Maskinritningen och maskinlaborationerna böra utgöra praktiska tillämpningar
av den teoretiska undervisningen i mekanik och maskinlära. De böra sålunda ha till
mål dels att göra denna undervisning mera levande och åskådlig, dels att bibringa
lärjungen vissa praktiska färdigheter, som fordras för hans kommande verksamhet.
Under maskinritningen böra sålunda lärjungarna till en början övas i att beräkna
och upprita i nödiga projektioner och skärningar sådana maskindelar, transmissioner
och maskindetaljer, som avhandlats under den teoretiska undervisningen. Sedermera,
då lärjungarna vunnit nödig färdighet häri, böra de föreläggas mera sammansatta
uppgifter såsom att beräkna och utföra fullständiga arbetsritningar till eu ångpanna
med inmurning, en enklare lyftkran, pump eller dylikt samt, i den mån tiden medgiver,
även till en eller annan enklare motor.
Uppgifterna böra omfatta fullt tidsenliga konstruktioner. Då övningarna i maskinritning
i främsta rummet ha till ändamål att bibringa lärjungen största möjliga
säkerhet och snabbhet i utförandet av maskinkonstruktioner, bör för tids vinnande
flertalet ritningar utföras endast i blyerts. Fn del kopieras i tusch på väv eller
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
201
papper. Alla mått utsättas på ett tydligt och överskådligt sätt, och ritningarna förses
med fullständiga material- och viktförteckningar. I allmänhet bör strängt fasthållas
vid, att lärjungarna få utföra alla ritningar i noggrann överensstämmelse med det sätt,
som allmänt brukas vid utförandet av arbetsritningar för mekaniska verkstäder. 1 samband
med övningarna i maskinritning övas även ljuskopiering.
övningarna i maskinlaborationer böra omfatta bestämningar av bränsleåtgången
och avkokningen samt kontrollundersökningar över eldstadens skötsel vid en
ångpanneanläggning, bestämningar av motorers effekt och arbetsmaskiners kraftförbrukning,
uppmätning av den tids- och arbetsbesparing, som kan vinnas genom
användning av olika slag av arbetsmaskiner och verktyg, m. in. samt materialprovningar
och hållfasthetsundersökningar.
I en maskinteknisk fackskola få sålunda lärokurserna i mekanik, maskinlära och
maskinritning ungefär samma innehåll och omfattning som i maskinyrkesskolan i
Stockholm och de tekniska elementarskolornas mekaniskt tekniska avdelningar. Då
emellertid i de tekniska fackskolorna väsentligt mera tid kan anslås åt dessa ämnen,
böra de lärjungar, som utgått från dessa skolor, hava förvärvat icke oväsentligt
större erfarenhet och säkerhet i lösandet av konstruktionsuppgifter än lärjungarna
från våra nuvarande skolor.
Material- och verktygslära skulle däremot endast komma att omfatta den del
av läroämnet mekanisk teknologi vid våra nuvarande tekniska skolor, som har avseende
på maskinindustrien.
Såsom en väsentlig nyhet skulle tillkomma maskinlaborationer, soin hittills icke
förekommit vid någon av våra lägre tekniska läroanstalter, men enligt kommitténs
förmenande bör bli av mycket stor betydelse för utbildningen.
Genom att lärokurserna begränsas till de områden av mekaniken och maskinläran,
som kunna behandlas på grundvalen av elementära matematiska kunskaper,
samt därigenom att lärjungarnas konstruktionsövningar huvudsakligen avse att utbilda
dem till hjälp- och detaljkonstruktörer, men icke till konstruktörer av mera
komplicerade maskiner och maskinanläggningar, kommer undervisningen vid en teknisk
fackskola för maskinindustri att väsentligen skilja sig från undervisningen vid
motsvarande avdelningar vid våra högre tekniska läroanstalter.
Då alla industrier i större eller mindre utsträckning betjäna sig av maskinella
hjälpmedel, måste läroämnena mekanik och maskinlära samt även maskinritning
ingå i flertalet övriga tekniska fackskolors läroprogram. De få dock i dessa fackskolor
en helt annan uppgift och betydelse. I de för kemisk industri eller textilindustri avsedda
fackskolorna t. ex. kan det icke bli tal om att utbilda maskinkonstruktörer för
dessa industrier. Den härför erforderliga utbildningen bör i huvudsak vinnas genom
praktisk verksamhet i förening med maskintekniska fackstudier i en tackskola för
202
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
maskinindustrien, vartill i vissa fall kan behöva komma en kortare specialkurs i en
kemiskt teknisk eller textilteknisk fackskola för vinnande av förtrogenhet med de
särskilda fordringar med avseende på konstruktionen, som betingas av en maskins
användning inom någon av de nämnda industrierna. 1 eu kemiskt teknisk eller textilteknisk
fackskola fordras sålunda endast en kortfattad, på elementära kunskaper
om lagarna för kroppars jämvikt och rörelse grundad lärokurs i beskrivande maskinlära,
som ger en för skötseln av en fabriksanläggning tillräcklig kännedom om ångpanneanläggningar
samt vanligen använda motorer och anordningar för kraftöverföring.
Beskrivningen av de specialmaskiner och apparater, som äro särskilt utmärkande
för varje särskild industrigren, torde lämpligast böra lämnas i samband med
redogörelsen för de operationer, vartill dessa maskiner och apparater användas.
Övningarna i maskinritning i dessa och med dem jämförliga skolor böra huvudsakligen
avse att bibringa lärjungarna förmåga att uppfatta en maskinritning och att
på ett korrekt sätt avbilda maskindelar och enklare maskiner i projektion med utsättande
av mått samt att genom en schematisk skiss fullt tydligt uttrycka sina tankar
om konstrukionen av en maskin eller apparat, tillhörande området för hans verksamhet.
I en byggnadsfackskola kan undervisningen i maskinlära inskränkas till en kortfattad
beskrivning av de vid byggnaders utförande vanligen använda arbetsmaskinerna,
kranar, hissar, maskiner för tillverkning av murbruk m. m. samt de för deras
drift använda motorerna. Några särskilda övningar i maskinritning behöva där icke
förekomma.
Byggnadslära och byggnadsmateriallära, byggnadsstatik
och grafostatik samt byggnadsformlära jämte tillhörande ritövningar
utgöra en grupp av läroämnen, som kunna betraktas såsom huvudämnen
i en teknisk fackskola för byggnadsindustrien. I en sådan skola bör undervisningens
omfattning i dessa läroämnen bestämmas av skolans uppgift att åt personer, som
redan vunnit praktisk erfarenhet inom byggnadsindustrien och önska vinna kompetens
som byggmästare eller som ritare å arkitekt- och bvggnadskontor, meddela härför
erforderliga tekniska kunskaper och färdigheter.
Sålunda bör undervisningen i byggnadslära med tillhörande ritövningar ha till
ändamål att giva lärjungarna en ingående förtrogenhet med de inom husbyggnadskonsten
hos oss allmänt använda byggnadskonstruktionerna och deras utförande samt
med uppgörandet av arbetsbeskrivningar, materialförteckningar och kostnadsförslag
till husbyggnader, allt under nödig hänsyn till gällande byggnadslagstiftning. I anslutning
till den teoretiska undervisningen böra lärjungarna, sedan de något övats i
uppritning av mindre konstruktionsuppgifter, få utföra efter av läraren förelagda
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
203
skisser fullständiga huvudritnigar med planer, fasader och genomskärningar dels
till en enkel fristående byggnad, dels till ett enklare flera våningars affärs- och boningshus
i stad jämte arbets- och specialritningar med i naturlig storlek utförda ritningar
till såväl konstruktiva som ornamentala detaljer. Därtill böra komma övningar
i kopiering med tusch på väv eller papper, färgläggning och ljuskopiering m. m.
Genom undervisningen i byggnadsmateriallura böra lärjungarna erhålla kännedom
om våra viktigaste vid husbyggnaders utförande brukliga såväl naturliga som
konstgjorda byggnadsmaterialier, deras härkomst, sammansättning och egenskaper
samt därav betingade olika användningssätt.
Byggnadsstatiken och grafostatiken böra giva honom förutsättningar för och
god övning i utförandet av alla för vanliga husbyggnadskonstruktioner erforderliga
hållfasthetsberäkningar.
Undervisningen vid en byggnadsteknisk fackskola måste äfven omfatta byggnad
sf ormlära med därtill hörande skiss- och ritövningar, så att lärjngarna erhålla
en klar uppfattning om de allmänna grunderna för en byggnads ändamålsenliga plananordning,
för byggnadens yttre massfördelning, fördelningen av inre och yttre väggfält
samt väggöppningars gruppering, behandlingen av listverk och andra enklare prydnadsmedel.
materialets betydelse för formgivningen m. m. Därtill bör komma en kort
översikt över den svenska byggnadskonstens historia med framhållande av sambandet
mellan våra inhemska byggnadsformers utveckling och utvecklingen av de historiska
stilarna i andra länder. Undervisningen bör åskådliggöras genom övningar i skissering
av byggnadsplaner efter av läraren lämnad uppgift samt uppritning av enklare
listverk och ornamentala detaljer efter plansch.
Om denna undervisning ordnas på ett lämpligt sätt och hålles inom vederbörliga
gränser, böra våra blivande byggnadstekniska fackskolor kunna bidraga att höja
allmänhetens uppfattning av betydelsen av en god och smakfull formgivning även vid
enklare byggnaders utförande, utan att skolornas lärjungar därför behöva frestas att
intränga på den egentliga arkitektens område. Uppförandet av offentliga byggnader
eller andra i arkitektoniskt hänseende mera krävande byggnadsföretag kommer alltid
att förutsätta en vida mer omfattande byggnadsteknisk och konstnärlig utbildning, än
en byggnadsteknisk fackskola med sina begränsade lärokurser kan giva.
Även för övriga tekniska fackskolor har undervisning i byggnadskonst en viss,
om ock underordnad betydelse. Av en tekniker fordras ofta, att han skall kunna uppgöra
projekt till mindre ombyggnader och utvidgningar av en fabrik eller verkstad.
Den undervisning, som härför erfordras, kan och bör dock inskränkas därtill, att lärjungarna
i samband med den ritundervisning, som ingår i fackskolans lärokurs, övas att
uppmäta en enkel fabriks- eller verkstadsbyggnad för att sedan upprita den i plan och
skärningar samt på ritningen angiva placeringen av motorer, transmissioner och
204
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
arbetsmaskiner. Däremot bör man icke av en tekniker, som fått sin utbildning vid
t. ex. en kemisk teknisk eller textilteknisk fackskola, fordra, att han skall kunna utföra
fullständiga arbetsritningar med därtill hörande hållfasthetsberäkningar, utan bör man
alltid förutsätta, att härför fordras medverkan av en verklig byggnadstekniker.
Kemi är ett läroämne, som måste ingå i flertalet tekniska fackskolors läroplaner,
ehuru det inom olika skolor får en mycket olika betydelse.
Det måste utgöra ett av huvudämnena i fackskolorna för kemisk industri, pappersindustri
och bergshantering samt i avdelningen för färgeri- och appretur vid en
textilteknisk fackskola. I alla dessa skolor måste lärokursen i kemi erhålla en ganska
stor omfattning, då den skall utgöra det egentliga underlaget för de facktekniska studierna.
Den måste giva den blivande teknikern förutsättningar att uppfatta innebörden
av alla de kemiska processer, som ligga till grund iör fabrikationen inom de industrigrenar,
för vilka fackskolorna äro inrättade, och bibringa honom nödig färdighet i utförandet
av alla de undersökningar och prov, som erfordras för utövande av kontroll
över råmaterialens värde, iabrikationens gång och de tillverkade varornas beskaffenhet.
Undervisningen i kemi måste följaktligen i alla de nämnda tekniska fackskolorna
omfatta såväl allmän och oorganisk som organisk och analytisk kemi med tillhörande
laborationsövningar. I en fackskola för kemisk industri i allmänhet bli alla dessa
områden av kemien ungefär jämnställda. I en fackskola för bergshanteringen måste
däremot huvudvikten läggas på den oorganiska och analytiska kemien, under det att
den organiska kemien där måste träda tillbaka. I en fackskola för färgeri- och appreturteknik
blir förhållandet motsatt, i det att den organiska kemien där blir dominerande.
Av de tekniska fackskolorna med deras begränsade lärokurser bör man dock
icke vänta, att de skola giva den träning i självständig kemisk forskning, som erfordras
för utarbetande av nya tillverkningsmetoder, utan bör meddelandet av den härför
erforderliga tekniskt vetenskapliga bildningen tillhöra området för de högre tekniska
läroanstalternas undervisning.
1 en teknisk fackskola för maskinindustrien kan undervisningen i kemi med laborationer
inskränkas till de områden av den oorganiska och organiska kemien, som äro
av särskild betydelse såsom underlag för materialläran och förbränningsläran, vartill
i en fackskola för elektroteknik bör komma grunddragen av elektrokemien.
Även i en byggnadsteknisk fackskola iår undervisning i kemi icke helt och hållet
saknas. Kommittén har dock ansett, att de enkla kemiska kunskaper, som fordras
för uppfattningen av byggnadsmaterialläran, mycket väl kunna bibringas lärjungarna
i samband med undervisningen i sistnämnda ämne, utan att särskild tid behöver anslås
åt kemiundervisningen, helst kemiens grundbegrepp böra vara inhämtade före
inträdet i skolan.
Förslag till inrättandet av tekniska faekskolor
205
Det är nämligen att märka, att kemiundervisningen i en byggnadsteknisk fackskola
lika litet som i en maskinteknisk fackskola kan givas den omfattning, att lärjungarna
erhålla förmåga att själva utföra kemiska materialundersökningar. Deras
uppmärksamhet bör dock riktas på betydelsen av, att sådana undersökningar utföras
av sakkunnig person i alla de fall, då materialets beskaffenhet och värde icke på annan
väg kan utrönas.
Elektroteknik. Då det numera knappast gives någon industri, som icke
i någon mån betjänar sig av elektrotekniska hjälpmedel, måste även elektroteknik i
större eller mindre omfattning ingå i alla de tekniska fackskolornas läroplaner.
I en teknisk fackskola för maskinindustrien får detta läroämne en rätt stor betydelse,
och kommittén har, såsom förut framhållits, t. o. m. ansett, att med en
av våra blivande fackskolor för maskinindustri bör förenas en särskild elektroteknisk
avdelning, i vilken läroämnet elektroteknik skulle komma att utgöra huvudämnet.
I denna avdelning bör undervisningen i elektroteknik drivas så långt, att lärjungarna
vinna kompetens att biträda vid konstruktionen av elektriska maskiner och att utöva
den närmaste ledningen av arbetet i verkstäder och fabriker för elektrotekniska tillverkningar
eller vid elektriska anläggningars utförande och skötsel.
I andra fackskolor såsom t. ex. för kemisk industri, pappersindustri och textilindustri
bör däremot undervisningen i elektroteknik uteslutande ha till mål att meddela
de kunskaper i detta ämne, som fordras för att med sakkunskap kunna övervaka
skötseln av elektriska motorer och andra elektriska anläggningar, som komma till
användning inom de olika industrierna.
För en byggnadstekniker är det av vikt att känna principerna för installation av
elektriska ledningar för ljus och telefon samt ringledningar m. m., och bör därför undervisningen
i elektroteknik i en byggnadsteknisk fackskola i främsta rummet taga hänsyn
till dessa områden av elektrotekniken.
Matematik. Såsom förut framhållits, bör matematiken i de tekniska fackskolorna
uteslutande betraktas och behandlas såsom ett hjälpämne. Vid matematikundervisningens
ordnande måste därför teoretiskt vetenskapliga synpunkter träda
i bakgrunden, och lärokursernas innehåll och omfattning helt och hållet bestämmas
av de tekniska fackskolornas rent praktiska uppgifter. Undervisningen i matematik
får endast ha till mål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för inhämtandet av
kunskaper i skolornas tekniska huvudämnen samt att giva dem nödig färdighet att
snabbt och säkert utföra alla de beräkningar, som möta dem under deras praktiskt
tekniska verksamhet.
20b
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
För att bringa matematikundervisningen i så nära samband med den rent tekniska
undervisningen som möjligt böra exempel och tillämpningar, så långt ske kan, hämtas
från skolans övriga läroområden. Den matematiska behandlingen av fysiska, kemiska
och mekaniska problem bör sålunda i största möjliga utsträckning kombineras med
matematikundervisningen, som härigenom bör bliva mera konkret och intresseväckande,
då lärjungarna alltid ha en bestämd uppfattning av undervisningens praktiska
uppgift och betydelse. Genom en sådan anordning av undervisningen bör också
en icke oväsentlig tidsbesparing kunna åstadkommas.
Med tillämpning av dessa grundsatser får lärokursen i matematik den största
omfattningen i de tekniska fackskolorna för maskinindustri och elektroteknik. I dessa
fackskolor kommer den matematiska lärokursen, förutom erforderliga repetitioner
och utvidgningar av vissa områden av inträdesfordringarna, särskilt de fyra räknesätten
i algebra samt 1: a gradens ekvationer, att omfatta 2: a grads ekvationer med en
och flera obekanta, läran om rötter, potenser och logaritmer jämte övningar i användning
av räknesticka, serier, maxima och minima; läran om likformighet, planimetri,
trigonometri och stereometri; grafisk algebra och de första grunderna av den
plana analytiska geometrien.
I en byggnadsteknisk fackskola bör lärokursen i matematik åtminstone i någon
mån kunna inskränkas, och i fackskolorna för kemisk industri, pappersindustri och
textilindustri torde den icke behöva omfatta mer än 1: a och 2: a grads ekvationer,
läran om rötter, potenser och logaritmer samt övningar i användning av räknesticka.
allt med tillämpningar på de olika fackskolornas läroområden.
Projektionsritning med projektionslära samt krokiteck•
ning. Den förberedande ritundervisningen vid de tekniska elementarskolorna och
för övrigt även vid flertalet andra tekniska skolor i riket omfattar dels beskrivande
geometri och linjarritning, dels frihandsteckning och krokiteckning. Av redogörelserna
för undervisningen vid de tekniska elementarskolorna och de med dem jämställda
byggnads- och maskinyrkesskolorna i Stockholm m. fl. skolor, framgår, att undervisning
i beskrivande geometri och linjarritning vid dessa skolor fått en i hög grad abstrakt
teoretisk läggning. Dessa läroämnen höra också både med hänsyn till den
tid, de taga i anspråk, och det arbete, de fordra av lärjungarna, till de tekniska skolornas
mest krävande läroämnen. Undervisningen i frihandsteckning har i övervägande
grad ägnats åt teckning efter gipser, ornament, konstindustriella föremål,
pressade växter m. m., utan att dess samband med skolornas rent tekniska undervisning
i högre grad framträtt. Endast krokiteckning, som dock icke alltid drivits på
ett fullt ändamålsenligt sätt, har haft en mera direkt teknisk tillämpning.
207
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
Kommittén har ansett det vara av synnerlig vikt, att den förberedande ritundervisningen
väsentligen omlägges, så att den dels blir mera åskådlig och lättfattlig,
dels bringas i intimare samband med den egentliga fackritningen inom de olika skolorna.
I kommitténs förslag till program för de tekniska fackskolorna hava de förberedande
ritämnena kallats projektionsritning med projektionslära samt krokiteckning.
Projektionsriiningen bör avse att giva lärjungarna färdighet att med tillhjälp av
vanliga ritinstrunient avbilda föremål i olika projektioner med utsatta mått. Ritningarna
böra alltid utföras efter modeller med ledning av lärarens muntliga förklaringar och anvisningar.
Särskild tid till övningar i ritinstrumentens användning behöver icke anslås,
om till grund för undervisningen lägges en omsorgsfullt vald modellserie, så att de olika
ritoperationerna följa varandra i en lämplig ordning, och svårigheterna så småningom
stegras. Särskilda övningar i geometriska konstruktioner böra heller icke förekomma.
När modellernas avbildning förutsätter sådana konstruktioners utförande, bör läraren
lämna en kort anvisning om. huru de på ett praktiskt sätt skola utföras. Lärjungarna
böra sålunda sa småningom på ett enkelt och åskådligt sätt få lära sig de geometriska
konstruktioner, de behöva känna, samtidigt med att de få lära sig inse deras praktiska
betydelse. Skola alla geometriska konstruktioner inläras i ett sammanhang på särskilt
därtill anslagen tid, kan det knappast undvikas, att övningarna få en abstrakt teoretisk
karaktär, och att de endast i ringa grad tillvinna sig lärjungarnas intresse, då dessa
oftast ha svårt att fatta övningarnas praktiska ändamål.
I samband med ritövningarna och i anslutning till de därvid använda modellerna
genomgås de delar av projektionsläran, som erfordras för att med tillhjälp av modeller
förklara avbildningen av svårare konstruktioner såsom skärningar mellan plana och
buktiga ytor samt buktiga ytor sinsemellan, ytors utbredningar, valvkonstruktioner,
takytors och taksparrars skärningar m. m., samt de delar, som ligga till grund för perspektiv-
och skuggläran m. m.
Modellerna böra så långt möjligt är väljas från de industriområden, för vilka
skolorna äro avsedda. I en maskinteknisk fackskola böra de sålunda utgöras av verktyg
och enkla maskindelar eller maskiner, i en byggnadsteknisk fackskola av föremål
och konstruktionsdetaljer, hämtade från byggnadsindustrien. Modellerna böra till en
början utgöras av enkla, plansidiga kroppar, senare av kroppar begränsade även av
buktiga ytor och slutligen av enklare och mera sammansatta industriella föremål.
Å ritningarna böra alla rubriker, skriftliga förklaringar och mått utsättas med
tydliga och lättlästa bokstäver och siffror, som kunna utföras utan onödig tidspillan.
Krokiteckningen har till ändamål att bibringa lärjungen färdighet att på fri hand
snabbt och korrekt avbilda föremål i projektion och i vissa fall även i perspektiv med utsättande
av mått. Till en början bör huvudvikten läggas på uppövandet av lärjungarnas
förmåga att teckna, och övningarna sålunda bedrivas på samma sätt, som vanlig fri
-
208
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
handsteckning, endast med den skillnaden, att teckningarna utföras efter modeller,
hämtade från den industri skolan företräder. Sedan lärjungarna vunnit nödig säkerhet
i teckning, böra de övergå till den egentliga krokiteckningen, som utföres på stående fot
med skissboken i hand efter industriella föremål av olika slag såväl inom som utom lärorummet.
Stor vikt lägges vid, att alla mått, som erfordras för teckningens uppritning
i bestämd skala, noggrant utsättas.
Under senare delen av kursen bör undervisningen i krokiteckning och projektionsritning
kombineras på det sättet, att en del av krokierna uppritas i bestämd skala.
YrJtesékonomi (verkstads- eller fabriksförvaltning m. m.). Den ekonomiska
och administrativa sidan av den industriella verksamheten har hittills i mycket ringa
grad vunnit beaktande vid undervisningen i rikets tekniska läroanstalter. För avhjälpande
av denna brist på de områden, kommitténs uppdrag omfattar, har kommittén
redan med avseende på lärlings- och yrkesskolorna föreslagit införandet av undervisning
i yrkesekonomi omfattande yrkesbokföring, kostnadsberäknigar, förandet av dagsverkslistor
m. m.
I de tekniska fackskolornas undervisning måste detta läroämne få en vida större
betydelse och omfattning.
Vid ledningen av ett industriellt företag måste det nämligen vara av utomordentlig
vikt för vinnandet av största möjliga tids- och arbetsbesparing samt följaktligen även
största möjliga ekonomiska utbyte av arbetet, att en systematisk samverkan mellan
fabrikens eller verkstadens olika avdelningar bringas till stånd.
Fn överskådlig och allsidig kontroll över tillverkningens alla detaljer måste
genomföras, så att man får en säker grund för beräkningen av verkstadens eller
fabrikens egna kostnader för de utförda arbetena, kan utröna orsakerna, ifall de
skäliga tillverkningskostnaderna överskridas, och förstår att bedöma, var möjligheter
finnas för kostnadernas nedbringande.
Man måste ha möjlighet att av arbetslöner, materialkostnader och allmänna
omkostnader kunna beräkna en varas försäljningspris, så att man vid avgivande av
leveransanbud vet, att den egna verkstaden eller fabriken kan utföra arbetet med
skälig vinst till det erbjudna priset.
Den kontroll över en industriell anläggnings ekonomiska drift, som härför erfordras,
förutsätter i regel en noggrann och detaljerad verkstads- eller fabriksbokföring.
i många fall är det även av vikt, att arbetsledningen är förtrogen med handelsbruk
och känner de fordringar, som ställas på verkstadens eller fabrikens tillverkningar
å olika avsättningsområden.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor. 209
I allmänhet torde sålunda undervisningen i yrkesekonomi eller verkstads- och
fabriksförvaltning böra ha till mål att giva lärjungarna kunskap om principerna för
det industriella arbetets organisation och ledning, om grunderna för beräkning av
arbetslöner, tillverkningskostnader och försäljningspris samt om handelsbruk ävensotn
om förandet av de för utövningen av en effektiv kontroll över en industriell anläggningsekonomiska
drift erforderliga fabriksböckerna.
Den yrkesekonomiska undervisningen får helt naturligt en olika omfattning och
till nljd därav även en olika ställning inom olika tekniska iackskolor. I en del fall
såsom t. ex. i en teknisk fackskola för byggnadsindustri torde undervisningen om kostnadsberäkningar,
arbetets utförande och principerna för arbetsledningen lämpligen
meddelas i omedelbart samband med den egentliga fackundervisningen. I andra skolor
såsom t. ex. i de tekniska fackskolorna för maskinindustri och textilindustri m. fl. skolor,
där den yrkesekonomiska undervisningen får en större omfattning, har kommittén
ansett, att särskild tid bör anslås till detta läroämne.
Gemensamma biämnen. I de av kommittén uppgjorda förslagen till läroplaner
för de tekniska fackskolorna hava såsom för alla skolor gemensamma biämnen
upptagits bokföring och handelslära, författningskunskap och hygien samt svenska och
tyska eller engelska språken.
Undervisningen i bokföring och handelslära bör gå ut på att bibringa lärjungarna
färdighet i den bokföring, som enligt lag åligger varje näringsidkare och affärsman,
ävensom den kännedom om bank- och kreditväsendet samt om näringslagstiftningen,
som en industriidkare oundgängligen behöver.
Lärokursen bör sålunda omfatta dubbelt bokhålleri, läran om skuldförbindelser,
växlar, obligationer, kreditiv, inteckningar, konkursförfarandet, bank- och bolagsväsendet,
det viktigaste om tullväsendet samt om brand- och sjöförsäkring m. m.
Exempel och tillämpningar böra företrädesvis hämtas från de industriområden, skolans
undervisning omfattar.
Den författningskunskap, som endast berör vissa speciella industrigrenar, såsom
t. ex. byggnadsstadgan för rikets städer, lagstiftningen om elektriska anläggningar m.m.,
bör helst behandlas i sammanhang med den egentliga fackundervisningen. Men dessutom
gives det en hel del lagar och förordningar av mera allmän art, som beröra industrien
i dess helhet, och som icke lämpligen kunna inordnas i den övriga undervisningen. Hit
höra lagarna om minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke,
om skydd mot yrkesfara, om olycksfallsförsäkring, patentlagstiftningen samt lagarna
om lärlingsväsendet och om arbetsavtal, när dessa lagar en gång komma till stånd.
Att kännedom om huvudinnehållet av denna lagstiftning är av stor betydelse för en
fabriks- och verkstadsföreståndare torde allmänt erkännas.
Bokföring
och handelslära.
Författnings
kunskap.
I
14
210
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Hygien.
Då emellertid undervisningen i författningskunskap endast kan omfatta grunddragen
av den industriella lagstiftningen, har kommittén ansett, att c: a 10 föredrag
om en timme vartdera under sista läroåret vore tillräckligt för denna undervisning.
För att göra det lättare att träffa avtal med fullt sakkunnig person om meddelandet
av undervisning i författningskunskap, vartill helst borde anlitas en person
med juridisk bildning, har kommittén icke inlagt denna undervisning på någon bestämd
plats i skolornas timplaner, utan har kommittén trott det vara lämpligast, att skolornas
föreståndare efter överenskommelse med läraren i ämnet förlägga den till den tirt
av läroåret, som för den senare kan vara mest passande. Om så sker, torde det icke
vara otänkbart, att avtal kan träffas med en och samma person att meddela undervisning
i författningskunskap under olika tider av läroåret vid ett flertal av de tekniska
fackskolorna.
I skrivelse den 8 maj 1900 har riksdagen hemställt, att kung!, maj: t ville vidtaga
nödiga åtgärder, för att undervisning såväl i teknisk hygien som beträffande anordningar
och skötsel av maskiner och mekaniska anläggningar med hänsyn till skydd
mot olycksfall måtte meddelas vid rikets alla tekniska läroverk.
Styrelserna för ett flertal tekniska läroverk i riket, som erhållit nådig befallning att
avgiva underdåniga utlåtanden med anledning av denna hemställan, hava uttalat sin anslutning
till densamma. Dock har från flera håll framhållits, att undervisningen beträffande
anordningar till skydd mot olycksfall redan åtminstone i viss mån meddelades i
samband med den övriga undervisningen särskilt i maskinlära och maskinritning.
I denna fråga vill kommittén såsom sin åsikt uttala, att undervisningen om skyddsanordningar
vid maskiner och mekaniska anläggningar ävensom om de särskilda åtgärder
till förekommande av olycksfall eller skadande av arbetares liv och hälsa,
som böra vidtagas inom vissa industrier och vid utförandet av vissa arbeten, i regel
lämpligast bör meddelas av vederbörande facklärare i samband med den egentliga
fackundervisningen.
Däremot bör otvivelaktigt undervisning i allmän teknisk hygien ingå såsom
särskilt läroämne i de tekniska fackskolornas lärokurs. Därigenom skulle, såsom riksdagsskrivelsen
framhåller, skolornas lärjungar kunna tillföra industrien en synnerligen
välbehövlig insikt i detta avseende, och yrkesinspektöremas arbete på förbättrandet
av de hygieniska förhållandena i de industriella arbetslokalerna bliva av verkligt
gagn, då yrkesidkarna själva insåge nyttan eller behovet av vad yrkesinspektören
på det hygieniska området föreslog.
Lärokursen i teknisk hygien vid de tekniska fackskolorna torde böra omfatta
bostäders och arbetslokalers hygien med avseende på allmänna sundhetsvillkor (läge.
dager, grundförhållanden), ventilation, uppvärmning, ljustillgång och renhållning: de
hygieniska kraven rörande dricksvatten, avloppsledningar och övriga sanitära anord
-
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor. 211
ningar; vikten av en lämplig fördelning av arbets- och vilotider; yrkessjukdomer och
deras förekommande; åtgärder mot spridande av smittosamma sjukdomar, desinfektion;
den första hjälpen vid olycksfall med demonstrationer; faran av kaffe-, tobaksoch
spritmissbruk.
Under hänvisning till, vad ovan anförts om undervisningen i författningskunskap,
torde åt undervisningen i hygien, som bör meddelas av läkare, böra anslås 10 föredrag
om en timme vartdera under skolornas andra årskurs.
Ehuru kommittén, såsom flera gånger i det föregående framhållits, ansett sig
böra strängt fasthålla vid den grundsatsen, att undervisningen i de tekniska fackskolorna
bör ordnas rent fackligt, har kommittén icke tvekat att i dessa skolors läroplaner upptaga
även svenska språket, då de tekniska fackskolornas lärjungar sannolikt till en
avsevärd del komma att utgöras av ynglingar, som endast haft tillfälle att förvärva
ett ringa mått av allmän bildning. Även de lärjungar, som före inträdet i de tekniska
iackskolorna genomgått realskolan, hava endast kunnat förvärva en begränsad
färdighet i svenska språkets behandling, och även denna färdighet skulle snart gå
tillbaka, om den icke underhölles och uppövades. Under sådana förhållanden torde
det vara alldeles påtagligt, att undervisning i svenska språket icke kan uteslutas från
de tekniska skolornas läroplaner. Om så sker, är det fara värt, att lärjungarnas bristfälliga
allmänbildning bleve allt för framträdande, och att deras oförmåga att behandla
svenska språket på ett vårdat och korrekt sätt skulle komma att lägga betydande
hinder i vägen för deras befordran.
Undervisningen i svenska språket i de tekniska fackskolorna bör huvudsakligen
ha till mål att uppöva lärjungarnas färdighet att vid korrespondens i enskilda och
affärsangelägenheter, vid uppsättandet av affärshandlingar och inlagor till offentliga
myndigheter samt vid avfattningen av skriftliga uppsatser, som beröra deras industriella
verksamhet, uttrycka sig på ett vårdat och i språkligt hänseende korrekt sätt.
Huvudvikten vid undervisningen i svenska språket bör sålunda läggas på uppsatsskrivning,
vartill ämnena företrädesvis väljas från skolans övriga läroområden efter
samråd med vederbörande facklärare. Uppsatser över allmänna ämnen, som ligga
inom området för lärjungarnas erfarenhet, böra icke helt och hållet uteslutas. I samband
med uppsatsskrivningen genomgås det viktigaste av svenska språkets form- och
satslära. Därtill böra komma övningar i muntligt föredrag samt läsning av sådan
litteratur, som kan tjäna lärjungarna till mönster för deras skriftliga framställningar
och vidga deras allmänna vetande.
Med anledning av den betydelse maskinskrivning numera har för all industriell
verksamhet, böra de tekniska fackskolornas lärjungar beredas tillfälle att erhålla
övning däruti.
Svenska
språket.
Maskinskriv
ning.
Främmande
sprdk.
Läroämnena
obligatoriska
för alla ordinarie
lärjungar.
Fackunder
visningens
specialisering.
212 ben lägre tekniska undervisningens ordnande.
Huruvida främmande språk böra ingå i de tekniska iackskolornas läroplaner,
kan med större skäl ifrågasättas. Vid byggnads- och maskinyrkesskolorna
i Stockholm förekommer icke någon språkundervisning, och vid de tekniska elementarskolorna
äro tyska och engelska språken valfria läroämnen. Vid de sistnämnda
skolorna har det dock visat sig, att nästan alla lärjungar begagna sig av den undervisning
i främmande språk, som där står dem till buds. Redan denna omständighet
torde kunna anföras som ett tungt vägande skäl för införande av språkundervisning
vid de tekniska fackskolorna. Därtill kommer, att skolornas lärjungar för sina fortsatta
studier efter skolkursens avslutning i mycket hög grad äro hänvisade till utländsk
litteratur, vadan någon språkkunskap är nödvändig, om det icke skall möta
allt för stora svårigheter iör lärjungarna att genom självstudier följa teknikens utveckling.
Kommittén har t. o. m. ansett, att undervisningen i språk av sist anförda skäl
måste tillmätas den betydelse, att det icke helt och hållet bör överlämnas åt lärjungarnas
eget skön att avgöra, om de skola deltaga i språkundervisningen eller icke.
Då emellertid åt denna undervisning endast kan anslås en mycket begränsad tid, torde
det vara mindre lämpligt att göra både tyska och engelska språken obligatoriska.
Kommittén har ansett sig böra gå en medelväg och föreslå, att det av de nämnda språken,
som för varje fackskola kan anses mest betydelsefullt, upptages som obligatoriskt
läroämne, men att tillfälle till undervisning även i det andra av de två språken beredes
de lärjungar, som sådant önska.
Undervisningen i främmande språk bör i främsta rummet ha till mål att bibringa
lärjungarna någon färdighet i att läsa utländsk teknisk litteratur och utländsk affärskorrespondens.
För de lärjungar, som redan före inträdet i skolorna förvärvat
någon språkkunskap, torde undervisningen kunna utsträckas därhän, att lärjungarna
erhålla övning i att själva uppsätta enklare affärsbrev på främmande språk.
Då kommittén strängt sökt tillämpa den grundsatsen att i läroplanerna förutom
svenska och främmande språk endast upptaga sådana läroämnen, som äro oavvisligen
nödvändiga för studiet av skolornas huvudämnen, måste samtliga läroämnen i de
tekniska fackskolorna i regel vara obligatoriska för alla ordinarie lärjungar. Undantag
från denna regel utgör endast, såsom nyss framhållits, ett av de främmande
språken.
Däremot bör själva iackundervisningen i många fall kunna varieras efter lärjungarnas
olika behov och önskningar, därigenom att de uppgifter, som föreläggas
dem under ritlektioner och tillämpningsövningar, väljas med hänsyn till lärjungarnas
föregående verksamhet och de speciella industriområden, åt vilka de efter skolkursens
avslutning vilja ägna sig.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
213
Kommittén anser sig även böra framhålla, att i de fall, då två eller liera fackskolor
inrättas för ett och samma industriområde, undervisningen icke behöver vara
i alla avseenden likartad vid alla skolorna. Det kan naturligtvis endast vara till fördel
såväl för lärjungarna själva som för industrien och i väsentlig mån underlätta möjligheten
för skolorna att på kort tid meddela en grundlig fackbildning, om i detta fall en
viss specialisering av tillämpningsövningarna genomföres dels med hänsyn till facklärarnas
kompetens och föregående erfarenhet, dels med hänsyn till de industriella
förhållandena på de orter, där skolorna äro belägna. Sålunda böra de föreslagna tre
fackskolorna för maskinindustrien kunna ägna sig åt olika grenar av denna industri,
likasom den föreslagna fackskolan för trävaruindustri i viss mån blir en maskinteknisk
fackskola, som vid undervisningen hämtar exempel och tillämpningar från
träbearbetningsmaskiner och transportanordningar för sågverk.
Vid läroplanernas uppställning böra av helt naturliga skäl de grundläggande
hjälpämnena (matematik, fysik och de förberedande ritämnena) huvudsakligen förläggas
till lärokursens förra hälft, under det att den egentliga fackundervisningen
koncentreras till lärokursens senare del. För tids vinnande och för att lärjungarnas
krafter icke skola splittras genom mångläseri, böra läroplanerna, så långt ske kan,
ordnas så, att undervisningen för varje termin kommer att omfatta så få ämnen som
möjligt.
För att de grundsatser med avseende på undervisningens ordnande, som här
ovan utvecklats, skola komma till sin fulla rätt, böra skolornas lärare under föreståndarnas
ledning uppgöra detaljerade förslag till läroplaner för undervisningen i skolornas
samtliga läroämnen. Därvid bör tillses, att undervisningen i de särskilda läroämnena
noga begränsas med hänsyn till läroämnenas uppgift och betydelse inom olika skolor,
att enhetliga undervisningsmetoder tillämpas, då olika lärare undervisa i samma eller
närbesläktade ämnen, och att lärarna i hjälpämnena erhålla tydliga anvisningar om
de exempel och tillämpningar, som de böra använda för att bringa undervisningen
i hjälpämnena i så nära samband som möjligt med den egentliga fackundervisningen.
Då läroplanerna icke kunna definitivt fastställas för en längre tid framåt, böra de vid
årligen återkommande konferenser mellan lärarna sorgfälligt granskas, och förslag
göras till de förändringar, som på grund av vunnen erfarenhet eller förändrade för
hållande inom industrien kunna vara påkallade.
Förslagen till läroplaner böra, innan de vinna tillämpning, underställas den
blivande överstyrelsens prövning och stadfästelse.
Av det ovan sagda torde tillräckligt tydligt framgå, att de läroplaner, som av
kommittén uppgjorts för de tekniska fackskolorna, endast böra betraktas såsom preliminära
förslag, avsedda att giva en antydan om, huru kommittén anser, att under
-
Läroplaner
nas uppgörande.
214
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Avgångsbetyg.
Utställningar
av lärjungarnas
arbeten.
Förslag.
visningen vid dessa skolor bör ordnas, och att tjäna till ledning vid utarbetandet av de
definitiva läroplaner, som det sedan bör åligga den blivande överstyrelsen att efter
vederbörlig granskning fastställa.
Vid vårterminens slut bör lärarekollegiet på grund av lärjungarnas under läroåret
vid repetitioner och praktiska övningar ådagalagda insikter och färdigheter avgöra,
huruvida lärjungarna i första årskursen äro mogna för uppflyttning till andra
årskursen, och om lärjungarna i andra årskursen äro mogna för erhållande av avgångsbetyg.
Däremot har kommittén icke ansett sig böra framlägga förslag om
anställandet av särskild avgångsprövning under offentlig kontroll vid lärokursens avslutning.
Införandet av särskild avgångsprövning kan lätt leda därhän, att undervisningen
i skolan ordnas med särskild hänsyn till denna prövning. Det torde också
bli svårt att uppställa några normer för avgångsprövningen, då de tekniska fackskolorna
enligt kommitténs förslag skulle bli så olikartade sins emellan. Den kontroll
över skolornas verksamhet och undervisningen i dem, som en särskild avgångsprövning
kan anses innebära, bör på ett vida lämpligare sätt kunna vinnas genom en effektiv
inspektion över skolorna.
Då det måste anses vara av en viss betydelse, att allmänheten får tillfälle att
taga kännedom om arbetet inom skolorna, bör det ankomma på skolornas styrelser
att besluta om anordnandet i samband med läroårets avslutning av utställningar av
lärjungarnas ritningar och arbeten. Dessa utställningar böra dock alltid omfatta fullständiga
serier av lärjungearbeten, så att de giva en trogen bild av arbetet inom skolan.
På grund av vad sålunda anförts, får kommittén föreslå:
att undervisningen vid var och en av de tekniska fackskoiorna
begränsas till ett visst industriellt område och ordnas rent fackligt
med sträng hänsyn till skolornas praktiska ändamål;
att undervisningen i de grundläggande läroämnena uteslutande
får till ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet
av skolornas huvudämnen;
att de tekniska tillämpningsämnena skola utgöra skolornas huvudämnen
och upptaga den övervägande delen av undervisningstiden;
att
undervisning i yrkesekonomi samt författningskunskap och
hygien med särskilt avseende på industriella förhållanden meddelas
vid samtliga tekniska fackskolor; och
att skolornas läroplaner efter förslag av vederbörande skolstyrelse
granskas och fastställas av överstyrelsen för rikets tekniska
skolor.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
215
Läroböcker, undervisningsmateriell, verkstäder och
laboratorier. Exkursioner.
Anskaffandet av lämpliga läroböcker för de tekniska skolorna har alltid utgjort
en mycket stor svårighet. Förbrukningen av läroböcker i rent tekniska ämnen är i värt
land så ringa, att varken författare eller förläggare kunna påräkna skälig ersättning
och vinst för det arbete och de kostnader, författandet och utgivandet av sådana läroböcker
kräver. Även om staten, såsom någon gång föreslagits, träder emellan genom
att lämna bidrag till bestridande av kostnaderna för läroböckernas utgivande, är därmed
föga vunnet, då på grund av teknikens hastiga utveckling en lärobok, även om
den tryckes i mycket begränsad upplaga, i regel blir föråldrad, långt innan upplagan
är utsåld. Svårigheterna bli än större, om de tekniska skolorna organiseras såsom
fackskolor. Undervisningen även i ett och samma ämne kommer då att få så väsentligt
olika innehåll och omfattning inom olika fackskolor, att en lärobok, som passar för
den ena skolan, svårligen kan användas i en annan. Om man likväl söker komma till
rätta med en och samma lärobok, ligger den faran nära till hands, att det blir lärobokens
innehåll snarare än skolans ändamål, som bestämmer undervisningens art och
omfattning
Samma svårigheter göra sig även, om också i mindre grad än hos oss, gällande
vid utlandets tekniska skolor. Där finner man emellertid svårigheterna ofta avhjälpta
på det sättet, att lärarna själva utarbeta skriftliga framställningar av sina lärokurser,
vilka sedan mångfaldigas genom övertryck eller på annat lämpligt sätt, så att varje
lärjunge erhåller ett exemplar. Härigenom besparas lärjungen det tidsödande arbetet
med att föra och renskriva anteckningar efter lärarnas föredrag. De lärokurser, som
sålunda erhållas, behöva aldrig bli föråldrade, ty om de mångfaldigas på lösa blad,
kunna de delar, vilkas innehåll befinnes vara mindre tidsenligt, utgallras och ersättas
med nya, utan att arbetet i dess helhet behöver göras om.
Liknande åtgärder måste även hos oss vidtagas. Då fullt lämpliga läroböcker
icke finnas att tillgå, måste de tekniska fackskolornas lärare själva, var och en i sina
läroämnen, utarbeta fullständiga lärokurser, som sedan mångfaldigas för att till billigt
pris ställas till lärjungarnas förfogande.
Dels med hänsyn härtill, dels även för att underlätta anskaffningen och förevisningen
av teckningar och avbildningar, som kunna vara av värde för undervisningen,
böra skolorna förses med lämplig utrustning för fotografisk och annan reproduktion
samt för tillverkning och förevisning av skioptikonbilder.
Av stor betydelse är även, att skolorna förfoga över tillräckliga mede! för anskaffning
och underhåll av undervisningsmateriell och samlingar. Sålunda fordras
för genomförande av en modern anordning av ritundervisningen, att skolorna ha till
gång till rikhaltiga och väl valda modellsamlingar. Likaledes fordras modeller och
Läroböcker.
I fndervi»-ningsmateriell,
samlingar
och
bibliotek.
216
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Verkstäder
verkstads
arbete.
samlingar för att förklara och åskådliggöra lärarnas muntliga framställningar. Av
vikt är även, att skolornas ekonomi ordnas så, att de var och en på sitt område kunna
följa den tekniska litteraturen genom att anskaffa alla viktigare handböcker och
specialarbeten och hålla de förnämsta in- och utländska facktidskrifterna.
För anskaffning av dessa modeller och samlingar samt bibliotek erfordras dels
ett anslag på en gång till den första uppsättningen vid skolornas inrättande och sedan
tillräckliga årsanslag för undervisningsmaterialens och bibliotekets underhåll och
fullständigande.
De anslag för dessa ändamål, varöver de nuvarande tekniska skolorna i riket
förfogat, hava varit alltför knappt tillmätta. Sålunda upptager de tekniska elementarskolornas
stat för bibliotek och övriga samlingar ett belopp av endast 1.000 kronor,
vartill komma särskilda anslag till kemiska och fysiska laborationer samt till materiel!
för verkstadsundervisningen. I kostnadsberäkningarna för de tekniska fackskolorna
har kommittén ansett sig böra upptaga det årliga anslaget till bibliotek med 1.000
till 2.000 kronor och till samlingar och undervisningsmateriell med 2,000 kronor
för varje skola. Därtill har kommittén till första uppsättningen av skolornas utrustning
i berörda hänseenden beräknat vissa belopp, som angivas i de kostnadsberäkningar,
som ingå i bilagorna till kommitténs betänkande.
1 nära samband med frågan om undervisningsmateriell står även frågan om
verkstäder och laboratorier.
De tekniska elementarskolorna försågos redan från första början av deras verksamhet
med mekaniska verkstäder, några även med snickareverkstäder, och en icke
oväsentlig del av undervisningstiden har vid dem anslagits åt verkstadsarbete. Avsikten
med verkstadsarbetet vid dessa skolor var dels att bibringa lärjungarna en viss
grad av händighet och förmåga att själva utföra mindre arbeten i trä och metall,
vilket ansågs vara av stor betydelse för lärjungarnas kommande verksamhet, dels att
giva dem den praktiska erfarenhet, som ansågs erforderlig för tillgodogörandet av
undervisningen i skolornas teoretiskt tekniska läroämnen.
Sålunda anför Wallmark i sitt förslag till inrättandet av tekniska elementarskolor
såsom motiv för undervisningen i maskinarbete, att färdighet i filning, svängning
och snickring är — förutom för dem, som ägna sig åt någon av de mekaniska
branscherna — »nyttig för var och en, särdeles som med det handlag och det öga,
som härigenom erhålles, det sedan går utmärkt lätt att lära en mängd andra hantverk».
1872 års kommittté för den tekniska undervisningens ordnande motiverar i sitt
betänkande av den 21 november 1874, vilket låg till grund för de tekniska elementarskolornas
omorganisation på 1870-talet, bibehållandet av undervisningen i verkstadsarbete
därmed, att de lärjungar, som från allmänna läroverken inkomma i de nämnda
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
217
skolorna, i de allra flesta tall icke äga insikt i något praktiskt yrke, ännu mindre
någon färdighet i behandlingen av verktyg och maskiner, och att under sådana förhållanden
undervisningen i mekanik, fysik, maskinlära, mekanisk teknologi m. fl. läroämnen
skulle bliva ganska svår både att meddela och att fatta, om icke lärjungarna
jämte de teoretiska studierna finge tillfälle att inhämta någon praktisk erfarenhet.
Härtill skulle verkstaden lämna gott tillfälle. På samma gång den förberedde lärjungarna
för övergången till det praktiska livet, skulle den befrämja en klarare uppfattning
av flere bland de teoretiska läroämnena och giva tillfälle till förvärvandet
av ett handlag, som vid flera tillfällen vore ganska behövligt.
I överensstämmelse härmed äro övningarna på de tekniska elementarskolornas
verkstäder huvudsakligen avsedda att bibringa lärjungarna förmåga att utföra de vanligaste
handgreppen och operationerna vid bearbetningen av trä och metaller. Arbetet
på de mekaniska verkstäderna ägnas sålunda i första hand åt utförandet av
vissa serier af enklare verktyg. 1 den mån lärjungarna bli mera försigkomna, få de
dessutom utföra modeller, apparater och i några fall även enklare möbler för skolornas
behov samt maskindetaljer, som sedan efter en eller flera terminers arbete av
flera lärjungar kunna sammanfogas till en enklare verktygsmaskin eller motor.
Det är påtagligt, att de skäl, som anförts för att motivera undervisningen i
verkstadsarbete vid de tekniska elementarskolorna, böra tillerkännas en viss betydelse
just med hänsyn därtill, att dessa skolor mottaga ett stort antal lärjungar
direkt från de allmänna läroverken och icke för inträdet fordra någon som helst
praktisk industriell erfarenhet.
På de tekniska fackskolor, som enligt kommitténs förmenande böra träda i de
tekniska elementarskolornas ställe, äro de däremot knappast tillämpliga. För inträde
vid dessa skolor skulle enligt kommitténs förslag fordras minst två års verkligt
yrkesmässigt industriellt arbete. Härigenom böra de tekniska fackskolornas
lärjungar hava förvärvat en yrkeskännedom och erfarenhet om industrien och dess
tekniska hjälpmedel, som bör vara avsevärt mycket större och värdefullare än den,
som kan vinnas genom verkstadsarbetet vid de tekniska elementarskolorna.
Det torde också vara påtagligt, att verkstadsarbete av den art, som nu förekommer
vid de tekniska elementarskolorna, icke hör hemma i de tekniska fackskolorna.
Då de förstnämnda skolorna måste mottaga lärjungar, som icke förut sysslat
med yrkesarbete, har det icke varit möjligt att bringa övningarna på skolornas verkstäder
i full samklang med skolornas allmänna syftemål. Verkstadsarbetet vid de
tekniska elementarskolorna motsvarar nämligen i själva verket de allra första stadierna
av yrkesutbildningen, under det att den övriga undervisningen vid skolorna syftar att
förbereda lärjungarna för mera framskjutna platser inom industrien.
218
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Det torde heller icke i högre grad hava motsvarat det därmed avsedda ändamålet
att fullständiga och förtydliga den teoretiska undervisningen i skolorna och
att förbereda lärjungarna för övergången till det praktiska livet. På grund av nyss
anförda skäl har verkstadsarbetet icke kunnat ordnas sä, att lärjungarna på verkstaden
fått utföra arbeten, som av dem beräknats och ritats under lektionerna i maskinlära
och byggnadslära med tillhörande ritövningar. Bestämningar av den tid, som åtgår
för ett arbetes utförande, och därpå grundade beräkningar över arbetskostnaderna hava
icke med fördel kunnat utföras, och därför har icke heller uppmärksamheten i tillbörlig
grad kunnat riktas på, att arbetet utföres på ett sådant sätt, att det tar minsta tid och
arbetskraft i anspråk. Det har också tydligen mött stora svårigheter att hålla verkstädernas
utrustning och följaktligen även deras arbetsmetoder i jämnhöjd med industriens
utveckling.
Man torde därför utan överdrift kunna säga, att det mekaniska verkstadsarbetet
vid de tekniska elementarskolorna och för övrigt även vid andra tekniska läroanstalter
i riket icke i högre grad stöder den övriga undervisningen, och att det icke är ägnat
att giva lärjungarna en föreställning om och att förbereda dem för arbetet i en efter
moderna principer inrättad och ledd industriell verkstad.
Det kunde då ifrågasättas, om man vid inrättandet av tekniska fackskolor bör
efter mönstret av franska och amerikanska skolor förse dem med en fullt modern verkstadsutrustning
och ordna verkstadsarbetet i dem så, att det på ett sätt, som fullt
motsvarar- skolornas ändamål, ger en verklig bild av arbetet på en industriell verkstad
och erbjuder lärjungarna tillfälle att i skolan vinna erfarenhet i utövningen av
arbetsledarens kall.
En tillämpning av detta system på de tekniska fackskolorna skulle dock medföra
högst betydande kostnader både med hänsyn till verkstädernas utrustning, underhåll
och drift. De iakttagelser över skolverkstäderna och verkstadsarbetet icke blott
vid de tekniska elementarskolorna utan även vid övriga tekniska läroanstalter i riket,
kommittén haft tillfälle att göra, hava också övertygat kommittén därom, att det
skulle bli förenat med betydande svårigheter att få övningarna å dessa verkstäder
ordnade och ledda så, att de fullt motsvara skolornas ändamål. Kommittén har därför
trots de påtagligen goda resultat, vartill flera av utlandets skolor i berörda hänseende
kommit, icke ansett sig för närvarande böra förorda inrättandet av mekaniska verkstäder
och införandet av mekaniskt verkstadsarbete såsom undervisningsämne varken
vid de tekniska fackskolorna i allmänhet eller ens vid de specellt för maskinindustrien
avsedda fackskolorna. Deltagandet i arbetet vid någon eller några av landets verkstäder
under förhållanden, som fullt motsvara verklighetens krav, synes därför, vad
de tekniska fackskolorna vidkommer, obetingat vara att föredraga framför övningar
i en skolverkstad.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
210
Däremot är det av utomordentlig vikt för ett tidsenligt ordnande av undervis- Lal»>r<>.torier.
ningen i samtliga tekniska fackskolor, att de förses med väl utrustade laboratorier.
Redan vid de allmänna läroverken gör sig numera den fordran gällande, att
den naturvetenskapliga undervisningen huvudsakligen skall meddelas genom försök
utförda av lärjungarna själva. Att de tekniska skolorna, där undervisningen framför
allt skall vara praktiskt så till mål som medel, om möjligt i ännu högre grad än de
allmänna läroverken äro i behov av en tidsenligt ordnad laboratoriiundervisning,
torde därför numera få anses självfallet. Vid utlandets tekniska skolor finner man
också, att undervisningen i övervägande grad meddelas genom försök och experiment
i laboratorier, materialprovningsanstalter och försöksverkstäder.
Att undervisningen härigenom blir mera åskådlig, lättfattlig och intresseväckande
erkännes allmänt. Det torde också vara uppenbart, att det ständiga sysslandet
med praktiska försök skall utveckla lärjungarnas iakttagelseförmåga, händighet, tilltagsenhet
och praktiska sinne i allmänhet i vida högre grad än enbart genom läxläsning
och åhörande av föredrag bedrivna studier.
Förutom denna rent pedagogiska uppgift hava dock laborationsövningarna även
ett praktiskt syfte. De äro oundgängligen nödvändiga för att bibringa lärjungarna
kännedom om och färdighet i utförandet av de undersökningar och prov, som fordras
för ledningen och kontrollen av en industriell anläggnings drift, såsom för bedömandet
av råmaterialets värde och de färdiga produkternas beskaffenhet, för utrönandet
av orsakerna till fel i fabrikationen och medlen till deras avhjälpande, för utövandet
av kontroll över eldstäders skötsel, motorers verkningsgrad och arbetsförmåga samt
över arbetsmaskiners kraftförbrukning m. m.
Hittills har laboratoriiundervisning endast i ringa grad förekommit vid de Kemiska
tekniska skolorna i Sverige. I gällande stadgar för de tekniska elementarskolorna laborationer.
talas sålunda endast om kemiska laborationer. Samtliga dessa skolor äro också försedda
med rätt goda kemiska laboratorier, där de kemiska fackavdelningarnas lärjungar
få öva sig i kemisk analys och kemiskt tekniska arbeten. Däremot har det icke
varit möjligt att vid alla skolorna anordna laborationsövningar under den för samtliga
lärjungar gemensamma, allmänna lärokurser i kemi.
Vid de av kommittén föreslagna tekniska fackskolorna för kemisk industri och
för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri ävensom iör avdelningen för färgerioch
appreturteknik vid den föreslagna tekniska fackskolan för textilindustri måste
undervisningen i övervägande grad ägnas åt kemiska och kemiskt tekniska laborationsövningar.
Dessa skolor fordra därför mycket fullständiga kemiska laboratorier
icke blott för den allmänna undervisningen i oorganisk, organisk och analytisk kemi
utan även för de mera speciella kemiskt tekniska arbeten, som tillhöra de industriområden,
skolorna företräda.
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
220
J^ySiska och
eUktroteknitka
laborationer.
Mnsktnlabo
rutorium.
Materialprov
ningar.
Textiltekui
ska
laboraiin
ner och
örninyar.
Även för undervisningen i kemi i fackskolorna för maskinindustri och elektroteknik
äro kemiska laborationer ehuru av mindre omfattning önskvärda dels för att
åskådliggöra den teoretiska undervisningen i kemi. dels för att bibringa lärjungarna
kännedom om metoderna för utövandet av kontroll över eldstäders skötsel.
Fysiska och elektrotekniska laborationsövningar hava länge för våra tekniska
skolor utgjort ett önskemål, som hittills endast i ringa mån kunnat tillgodoses. Någon
särskild tid för sådana laborationsövningar har icke kunnat inrymmas på de tekniska
elementarskolornas läroplaner. Dock hava vid flere av skolorna på tider utom den
ordinarie undervisningsplanen laborationsövningar anordnats. Dessa övningar hava
dock dels på grund av bristande tid. dels även på grund av bristande lärarekrafter,
lokaler och fullständig utrustning endast kunnat få en begränsad omfattning men hava
icke förty omfattats med så stort intresse av lärjungarna, att icke på långt när alla,
som önskat deltaga i dessa övningar, kunnat beredas tillfälle därtill.
På grund av den stora betydelse, som undervisningen i fysik och elektroteknik
skulle komma att få vid samtliga tekniska fackskolor, äro allesammans i behov av
en god laboratoriiutrustning för denna undervisnig möjligen med undantag för de tekniska
fackskolorna för byggnadsindustri. Särskilt måste den elektrotekniska apparatoch
maskinutrustningen vara fullständig för den tekniska fackskolan för elektroteknik.
För de tekniska fackskolorna för maskinindustri kommer ett maskinlaboratorium
att utgöra en viktig och nödvändig del av utrustningen, om det skall bli möjligt att
utföra de maskintekniska laborationsövningar, för vilka förut redogjorts. För detta
laboratorium fordras en fullständig ångpanneanläggning med tillhörande ångmotorer.
ävensom gas- och oljemotorer samt ett par pumpar ov olika typer, de senare kombinerade
med en vattenturbinanläggning, några vanliga typer av moderna verktygsmaskiner
m. m.. samtliga maskiner försedda med särskilda anordningar för de
försök, som med dem skola utföras, jämte härför erforderliga instrument och mätapparater.
För den tekniska fackskolan för trävaruindustri fordras delvis samma utrustning.
För såväl de maskintekniska som de byggnadstekniska fackskolorna ävensom
för fackskolan för väg- och vattenbyggnadsindustri kommer att erfordras maskiner
och apparater för materialprovningar, icke så mycket för att därigenom utbilda lärjungarna
till materialprovare utan för att giva dem praktiska tillämpningar på hållfasthetsläran
och en levande föreställning om nyttan och nödvändigheten av materialprovningar
och de medel, man härför har att tillgå.
Av särskild art blir utrustningen för den föreslagna tekniska fackskolan för
textilindustri i Borås. Såsom utförligare framhålles i kommitténs förslag till program
för denna skola, måste den vara försedd med en mycket fullständig utrustning med
vävstolar av olika slag, spinnmaskiner, virk- och trikåmaskiner samt apparater och
Förslå*? till inrättande! av tekniska faekskolor.
22 i
maskiner för färgning och appretering, så att flertalet av de arbeten, som förekomma
inom textila fabriker, kunna studeras och inövas i skolan. Utrustningen av denna
skola kommer sålunda att i mycket erinra om utrustningen av en verklig textilfabrik
endast med den skillnaden, att skolan endast behöver en enda eller några få maskiner
och apparater av varje typ. men i stället bör ha tillgång till så många av de viktigaste
maskin- och apparattyperna som möjligt.
Dessa laboratorier, som sålunda i främsta rummet erfordras för ett rationellt Laboratoriet
ordnande av undervisningen i de tekniska fackskolorna, böra emellertid i många fall nas MyM*''
även kunna bli av direkt nytta för industrien. S"r uufu
Såsom förut nämnts finnes vid vävskolan i Borås sedan 1905 en mönsterateljé
med kortslagningsanstalt, som numera rätt allmänt anlitas av fabrikanter inom skilda
delar av landet för erhållande av mönsterskisser och i synnerhet s. k. patronteckningar
med tillhörande kortkedjor för tillverkning av jacquardvävnader. Anstalten har bragts
till stånd genom samverkan mellan tekniska elementarskolans och vävskolans i Borås
gemensamma styrelse, fabriksföreningen i Borås, enskilda bidragsgivare och Borås
stad, som bekostat lokal för anstalten i vävskolans byggnad. Arbetena vid anstalten
hava numera nått en sådan omfattning, att anstalten, som närmast står under ledning
av vävskolans föreståndare, sysselsätter tre manliga och två kvinnliga biträden, och
att inkomsterna av utförda arbeten helt och hållet täcka driftkostnaderna.
Vid tekniska elementarskolan i Borås inrättades 1898 en kemisk kontrollanstalt
med uppgift att tillhandagå allmänheten, särskilt ortens industriidkare, med kemiska
och kemiskt tekniska undersökningar. Anstalten är inrymd i av Borås stad bekostade
lokaler, vilka vid nybyggnad av tekniska elementarskolans i Borås laboratorium särskilt
anordnades för densamma. Den står under ledning av lektorn i kemi m. m. vid
skolan och skötes av honom med biträde av en särskilt för ändamålet anställd assistent.
Anstalten, som har från skolan helt och hållet skild ekonomi, åtnjuter anslag från
Älvsborgs läns landsting och båda hushållningssällskap. Under åren 1907—1911 hava
vid anstalten utförts i medeltal 580 prov årligen, varjämte anstalten i flera fall anlitats
för utlåtanden i kemiskt tekniska frågor.
Det ligger i öppen dag, att den samverkan mellan de tekniska skolorna och industrien,
som sålunda redan finnes, med stor fördel för såväl skolorna som industrien
skulle kunna ytterligare utvecklas och vid skolornas omorganisation och inrättandet
av nya skolor utvidgas till nya områden.
Sålunda borde de kemiska laboratorier, som ertordras för den föreslagna tekniska
fackskolan för kemisk industri, kunna tillhandagå icke blott den kemiska industrien
utan även andra industrier med kemiska undersökningar av råvaror och fabrikat och
i många fall även kunna övertaga en regelbunden kontroll över driften i vissa fabriker.
222
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Vid den tekniska fackskolan för textilindustri böra kunna utiöras undersökningar
av färgämnen, appreturmedel, textila råvaror och färdiga fabrikat ävensom utredningar
om fabrikationsfel, till vilkas avhjälpande i många fall även anvisningar
höra kunna lämnas. Med textilfackskolan borde även, såsom förhållandet ofta är vid
utlandets skolor, kunna förenas en s. k. konditioneringsanstalt för bestämning av
fuktigheishalten hos ull, bomull, lin m. m. samt därav tillverkade garner för att vid
handel med sådana varor fastställa deras verkliga handelsvikt. Slutligen bör den textila
fackskolan i samband med de praktiska övningar, som komma att ingå i undervisningen
vid densamma, till fördel för både tillverkare och avnämare kunna avprova och bedöma
nya textila maskiner och apparater. Tillverkare av sådana maskiner och apparater
böra, såsom erfarenheten från utlandets textila fackskolor ger vid handen, vara intresserade
af att få sina tillverkningar utställda och använda i skolans övningslokaler,
där såväl skolans lärjungar som industrimännen själva kunna få se och lära känna
dem, och de, som möjligen ha för avsikt att köpa nyheterna, kunna på sådant sätt
erhålla tillförlitliga omdömen om deras användbarhet och värde.
Inrättandet av ett papperstekniskt laboratorium för utförande av undersökningar,
som äro av betydelse för trämasse-, cellulosa- och pappersindustrierna, diskuteras iör
närvarande inom intresserade kretsar. Även denna fråga borde kunna lösas på ett
lämpligt sätt i samband med inrättandet av den föreslagna tekniska fackskolan för
trämasse-, cellulosa- och pappersindustri, vilken skola under alla förhållanden måste
förses med ungefär samma laboratoriiutrustning, som skulle erfordras för det papperstekniska
laboratoriet.
De maskintekniska och byggnadstekniska fackskolornas materialprovningsanstalter
böra även iämsides med sina uppgifter vid undervisningen i skolan kunna betjäna
allmänheten. Likaledes bör det elektrotekniska laboratoriet vid den föreslagna
tekniska fackskolan för elektroteknik kunna åtaga sig avprovning och kontrollering av
elektriska maskiner, apparater och mätinstrument.
Laboratoriernas arbete för allmänhetens räkning skulle stå under vederbörande
lärares omedelbara ledning och utföras av särskilt anställda assistenter, och i de fall,
då detta lämpligen kan ske, även med biträde av skolornas lärjungar. Förhållandét
mellan laboratoriernas och skolornas ekonomi torde utan svårighet kunna ordnas genom
förmedling av överstyrelsen för rikets tekniska skolor.
Det torde icke kunna betvivlas, att laboratorierna, om de i enlighet med den här
utvecklade planen samtidigt finge tjäna undervisningen vid skolan och den industriidkande
allmänheten, skulle komma att utgöra verksamma medel att bringa skolorna
och deras lärare i intim kontakt med industrien och på dagordningen stående tekniska
frågor. Laboratoriernas utrustning skulle därigenom bättre utnyttjas och kunna
hållas i fullständigare och tidsenligare skick, då väsentliga bidrag till utrustningens
komplettering helt säkert skulle kunna påräknas från intresserade industriella kretsar
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
223
Lärjungarna skulle under övningarna på laboratoriet kunna ställas inför aktuella tekniska
problem, och lärarna skulle allt jämt vinna ökad erfarenhet om de tekniska
och industriella frågor, som intressera industrien, och verksamt kunna bidraga till
deras utredning.
Med sina iackbibliotek och samlingar, sina laboratorier och lärare med
omfattande erfarenhet var och en på sitt industriella område borde de tekniska
fackskolorna sålunda kunna utvecklas till viktiga centra för tekniskt vetande, som på
mångahanda sätt skulle kunna verka befruktande på industrien och främja dess
utveckling.
Kostnaderna för laboratorierna bliva visserligen rätt avsevärda. Kommittén
är dock så övertygad om deras nödvändighet för att giva undervisningen vid de
tekniska fackskolorna en tidsenlig och praktisk läggning, att kommittén icke tvekar
att på det bestämdaste förorda, att tillräckliga medel för laboratoriernas utrustning
ställas till skolornas förfogande.
Kommittén har dels själv, dels genom sakkunniga utom kommittén utfört ungefärliga
beräkningar över de kostnader, anskaffningen av dessa laboratorier skulle
komma att draga. De belopp, vartill dessa beräkninga lett, återfinnas i de i bilagorna
till kommitténs betänkande upptagna speciella förslagen till program för de olika
fackskolorna. Där finnas även angivna de årliga anlsagsbelopp, som kunna anses
erforderliga för laboratoriernas underhåll och laborationsövningarnas bedrivande.
Under lärokursen böra lärjungarna beredas tillfälle att under lärarnas ledning
bese mönstergillt inrättade och ledda fabriker och verkstäder ävensom byggnadsföretag
av större intresse. I första rummet böra sådana studiebesök göras vid industriella
anläggningar och företag i skolornas närhet, men därtill böra även särskilt
under sista läroåret studieresor kunna företagas till orter, som ligga på längre avstånd
från skolorna. Deltagandet i dessa exkursioner bör vara obligatoriskt för lärjungarna
i den utsträckning, skolornas föreståndare bestämmer. Medellösa eller mindre bemedlade
lärjungar böra kunna beredas något bidrag till bestridande av resekostnaderna
av de medel, som inflyta genom lärjungarnas skolavgifter.
I
Kommittén får sålunda framhålla önskvärdheten av:
att de tekniska fackskolornas lärare i de fall, då fullt lämpliga
läroböcker icke finnas att tillgå, själva utarbeta skriftliga framställningar
av sina lärokurser, vilka sedan på lämpligt sätt mångfaldigas
för att ställas till lärjungarnas förfogande;
att fullt tillräckliga anslag ställas till skolornas förfogande för
anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell och bibliotek;
Exkursioner.
Förslag.
224
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
att skolorna utrustas med tidsenliga laboratorier för praktiska
tillämpningsövningar, vilka laboratorier i de fall, då detta lämpligen
kan ske, även böra betjäna industrien med undersökningar och utredningar
av tekniska frågor; och
att skolornas lärjungar genom exkursioner beredas möjlighet
att bese mönstergillt inrättade och ledda fabriker, verkstäder och
byggnadsföretag.
Skolavgifter.
Enligt gällande stadgar för de tekniska elementarskolorna erlägger såväl ordinarie
som icke ordinarie lärjunge vid intagning i skolan 10 kronor. Ordinarie lärjunge
skall dessutom betala terminsavgift, som av skolans styrelse bestämmes, dock
icke till högre belopp än 10 kronor, och icke ordinarie lärjunge de avgifter, som styrelsen
kan finna skäligt bestämma. Dock må styrelsen kunna befria medellösa lärjungar
från alla dessa avgifter. Skolavgifterna vid de tekniska elementarskolorna utgå sålunda
för ordinarie lärjunge, som på normal tid genomgår den treåriga lärokursen,
med ett sammanlagt belopp av högst 70 kronor.
Lärjungarna i byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm
betala en årsavgift av 15 kronor, vilken avgift skolans styrelse dock kan nedsätta
eller helt och hållet efterskänka. Då lärokurserna även vid aessa skolor äro treåriga,
uppgå skolavgifterna för varje lärjunge, som på normal tid genomgår skolorna, till
sammanlagt högst 45 kronor.
Med hänsyn till den dyrbara utrustning, som de tekniska fackskolorna skulle
komma att få, och särskilt med hänsyn till de avsevärda kostnader, som laboratoriiundervisningen
skulle komma att kräva, har kommittén ansett, att skolavgifterna
vid dessa skolor borde utgå med något högre belopp än vid de förut nämnda tekniska
skolorna, och har kommittén trott, att en avgift varierande för olika skolor mellan 30
och 50 kronor om året icke skulle kunna anses allt för betungande för lärjungarna.
Då skolkurserna vid de tekniska fackskolorna i regel endast skulle bli tvååriga,
skulle skolavgifternas sammanlagda belopp under en fullständig lärokurs ffer varje
lärjunge icke bli avsevärt högre än vid de nuvarande tekniska elementarskolorna eller
byggnads- och maskinyrkesskolorna i Stockholm.
Skolornas styrelser böra berättigas att för medellösa eller mindre bemedlade
lärjungar nedsätta eller helt och hållet efterskänka dessa skolavgifter.
Vid beräkningen av skolornas stat har kommittén icke tagit hänsyn till dessa
avgifter. Kommittén har nämligen ansett, att de medel, som inflyta genom skolavgifterna,
böra få användas till bestridande av diverse utgifter, såsom för skriv
-
Förslag till inrättandet av tekniska faekskolor.
225
materialier, annonser och tryck, för reproduktion av föreläsningar, exempelsamlingar
och teckningar, för tillverkning av skioptikonbilder samt såsom bidrag till resekostnaderna
vid lärjungarnas studieresor under skoltiden samt även till stipendier åt
behövande och därav förtjänta lärjungar.
Kommittén föreslår sålunda:
att skolavgifterna vid de tekniska fackskolorna må utgå med
30 till 50 kronor om året.
Lärare, föreståndare, tjänstemän och hetjänte.
Enligt de äldsta stadgarna för de tekniska elementarskolorna hade skolornas Fast anställdirektioner
att fördela läroämnena på ett tillräckligt antal lärare, som direktionerna da och extra
hade att antaga och förordna. Några bestämda föreskrifter om antalet lärare och *arar6,
läroämnenas fördelning dem emellan funnos sålunda icke.
1872 års kommitté för den tekniska undervisningens ordnande framhöll med
avseende på de tekniska elementarskolorna, att det för dem vore fördelaktigare, att
sins emellan besläktade läroämnen sammanfördes och anförtroddes åt vissa huvudlärare,
så att vid skolorna komme att tjänstgöra ett mindre antal lärare med större
undervisningsskyldighet och däremot svarande avlöning, än att undervisningen anförtroddes
åt ett större antal svagt avlönade lärare, vilka tillika hade sin verksamhet
riktad på annat håll och därför icke kunde ägna sin håg och sina bästa krafter åt
den läroanstalt, vid vilken de undervisade. Kommittén ansåg därför, att de förnämsta
läroämnena borde fördelas mellan några fast avlönade huvudlärare, som
borde kallas lektorer, och att endast sådana ämnen, vilka voro av jämförelsevis mindre
vikt för den egentliga tekniska undervisningen, borde anförtros åt tillfälligtvis anställda
lärare.
I huvudsaklig överensstämmelse med dessa grundsatser fastställdes i 1877 års
stadgar för de tekniska elementarskolorna, att undervisningen skulle bestridas av
fyra lektorer, en verkmästare och fem extra lärare, varjämte styrelserna ägde att
med lämpliga personer träffa avtal om meddelande av undervisning i främmande
levande språk samt i gymnastik och vapenföring.
Vid byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm äro
däremot ännu de särskilda läroämnena fördelade på olika överlärarebefattningar, av
vilka dock två eller flera kunna anförtros åt en och samma lärare.
På i huvudsak samma skäl, som här ovan anförts för inrättandet av lektorsbefattningar
vid de tekniska elementarskolorna, har kommittén ansett, att undervisningen
i de tekniska fackskolorna bör så långt möjligt är anförtros åt fast anställda
lektorer, med en sådan tjänstgöring och avlöning, att de kunna ägna sitt huvudsakliga
7
15
226
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Lektorer.
Facklärare.
Assistenter
och extra
lärare.
Kompetens.
arbete och intresse åt skolan. Att anförtro den maktpåliggande och krävande undervisningen
vid de tekniska fackskolorna åt lärare, som däråt ägna några tå timmar i
veckan vid sidan av sin egentliga verksamhet, torde icke hädanefter kunna ifrågasättas
ens för de skolor, som komma att förläggas till Stockholm. För skolorna i landsorten
skulle det med en sådan anordning bli alldeles omöjligt att erhålla kompetenta
lärare.
Av de förslag till läroplaner och på dem grundade beräkningar över undervisningstidens
fördelning på olika lärare iraingår emellertid, att det icke blir möjligt att
fördela all undervisning i de tekniska fackskolorna på fast anställda lektorer. Även
om undervisningen i skolornas huvudämnen till sin övervägande del anförtros åt lektorer,
kommer det dock vid varje skola att återstå ett antal undervisningstimmar i
läroämnen av så heterogen natur, att det i regel måste bli mycket svårt att finna en
person, som är kompetent att undervisa i dem alla.
Kommitténs utredningar ha givit vid handen, att det i regel torde bli lämpligast
att vid varje teknisk fackskola anställa tre lektorer.
Vid den tekniska fackskolan för textilindustri skulle därtill komma ett antal
facklärare för den så att säga mer yrkesmässiga delen av undervisningen. Även dessa
facklärare torde böra beredas fast anställning.
Den undervisning, som icke kan bestridas av lektorer och facklärare, bör däremot
anförtros dels åt assistenter, dels åt extra lärare. 1 många fall torde det icke
vara omöjligt, i synnerhet då två fackskolor förenas under gemensam förvaltning, att,
såsom förhållandet är med en del extra lärare vid de nuvarande tekniska elementarskolorna,
anförtro så många undervisningstimmar åt en och samma lärare, att han
får full sysselsättning vid skolan och även en sådan avlöning, att han därpå kan hava
sin huvudsakliga bärgning.
Några kompetensfordringar för lärarebefattningarna vid de tekniska elementarskolorna
finnas icke fastställda. Kommittén anser icke heller, att sådana böra fastställas
för lärarebefattningarna vid de tekniska fackskolorna, utan bör i varje särskilt
fall prövas, huruvida sökande till sådan befattning genom avlagda examina,
utgivna arbeten, praktisk verksamhet eller föregående sysselsättning som lärare kan
anses hava tillräckligt styrkt sin skicklighet för befattningen i fråga. I allmänhet
torde dock kunna förutsättas, att till lektorer vid dessa skolor liksom vid de nuvarande
tekniska elementarskolorna endast sådana personer kunna ifrågakomma, som vunnit
fullständig ingenjörs- eller arkitektutbildning vid högre teknisk läroanstalt eller förvärvat
filosofisk licentiat- eller doktorsgrad vid något av rikets universitet.
Kommittén vill dock betona, att det måste vara av utomordentlig vikt för de
tekniska fackskolorna att erhålla lärare, som genom föregående praktisk verksamhet
vunnit en god erfarenhet om industrien. Vid tillsättandet av lärare vid dessa skolor
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
227
i allmänhet, men framför allt vid tillsättandet av lärare i skolornas huvudämnen bör
därför arten och omfattningen av de sökandes praktiska industriella erfarenhet tillerkännas
en stor betydelse vid sidan av övriga meriter.
Lärarna vid de nuvarande tekniska elementarskolorna tillsättas av skolornas
styrelser, lektorerna medelst fullmakt, verkmästare och extra lärare genom förordnanden
tillsvidare.
Kommittén har ansett, att lektorerna och facklärarna vid de tekniska fackskolorna
böra tillsättas av kung!, maj: t efter förslag av överstyrelsen för rikets tekniska skolor,
och sedan vederbörande lokala styrelser fått tillfälle att yttra sig över de sökandes
lämplighet. Däremot böra assistenter och extra lärare förordnas av överstyrelsen
för rikets tekniska skolor efter förslag av vederbörande skolstyrelser.
En av lektorerna bör vara skolans föreståndare eller rektor. Lektor bör hava
skyldighet att jämte sitt lektorat även bestrida föreståndarebefattning, när denna
honom anförtros. Om två tekniska fackskolor i samma stad ställas under gemensam
förvaltning, bör lektor vid endera av dessa skolor vara skyldig att åtaga sig föreståndarebefattningen
för båda skolorna.
Att såsom nu sker vid de tekniska elementarskolorna tillsätta föreståndare för
de tekniska fackskolorna på livstid eller till uppnådd pensionsålder torde icke böra
ifrågasättas, då numera rektorerna vid såväl de allmänna läroverken som tekniska
högskolan förordnas på fem år i sänder, och detsamma även kommer att bli förhållandet
vid Chalmers tekniska läroanstalt vid nuvarande föreståndarens avgång. Någon
olägenhet varken för skolorna eller för föreståndarna själva torde knappast uppstå
därigenom, att förordnandet endast meddelas för fem år i sänder, då det en gång
givna förordnandet väl i regel kommer att förnyas. Däremot bör det givetvis vara
en fördel för skolorna, att sådana förhållanden kunna undvikas, som en gång inträffat
vid en av de tekniska elementarskolorna, att föreståndarebefattningen under 24 år
i följd måste uppehållas genom vikarier på grund därav, att den ordinarie tjänsteinnehavaren
genom sjukdom var oförmögen att uppehålla sin tjänst.
Kommittén anser sålunda, att föreståndare för teknisk fackskola bör efter förslag
av överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och sedan vederbörande lokala styrelse
haft tillfälle att yttra sig i frågan, tillsättas av kungl. maj: t genom förordnande på
fem år i sänder.
Med avseende på den tjänstgöringsskyldighet, som lämpligen bör åläggas lärarna
vid de tekniska fackskolorna, vill kommittén erinra därom, att för lärarna vid de tekniska
elementarskolorna gälla bestämmelserna i kungl. maj:ts nådiga brev den 19
Lärarnas
tillsättning.
Förestån
dare.
Lärarnas
tjänstgörings
skyldighet.
228
Lärarnas och
föreståndarnas
avlöning.
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
juni 1891, vari stadgas att, oberäknat den tid, som erfordras för att utom lärofumtnet
granska och rätta lärjungarnas skriftliga arbeten, eller som åtgår till förarbeten; för
lektioner, lektor skall hava skyldighet att lämna undervisning i högst 24 och rektor
i högst 20 timmar i veckan i medeltal för läsår räknat.
Den sålunda fastställda tjänstgöringsskyldigheten är visserligen avsevärt; större
än den, som åligger rektorer och lektorer vid allmänna läroverk. I anseende därtill,
att undervisningen vid de tekniska fackskolorna i hög grad skulle komma att ägnas
åt ritning och praktiska övningar, som i regel äro mindre ansträngande för läraren än
sådan undervisning, som meddelas huvudsakligen genom föredrag och förhör, har
kommittén ansett, att de bestämmelser, som i detta hänseende gälla för de tekniska
elementarskolorna, böra kunna tillämpas även på de tekniska fackskolorna. Om
en lärare i övervägande grad ålägges teoretisk undervisning, bör dock antalet undervisningstimmar
för honom sättas något lägre.
Lektor, som är föreståndare för mer än en fackskola eller för fackskola med
flera avdelningar, bör i anseende till det ökade arbete, föreståndarebefattningen under
sådana förhållanden kräver, åtnjuta en däremot svarande minskning i sin undervisningsskyldighet.
Tjänstgöringsskyldigheten för facklärarna torde böra fastställas till samma timtal
som för lektorerna.
1 den stat, som fastställdes för de tekniska elementarskolorna genom nådiga brevet
den 15 juni 1877, bestämdes avlöningen till föreståndare, som tillika skulle vara lektor,
till 4,000 kronor och för övriga lektorer till 3,000 kronor med undantag för lektorerna
i byggnadskonst vid tekniska elementarskolorna i Örebro och Borås, vilkas avlöning
bestämdes till 2,500 kronor, med rättighet tillika för samtliga föreståndare och lektorer
att åtnjuta två ålderstillägg å 500 kronor vartdera efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjänstgöring.
Avlöningen till lektorn i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan i Borås
höjdes sedermera från och med år 1896 och för lektorn i samma ämne vid skolan i
Örebro från och med hösten 1901 till samma belopp som för övriga lektorer eller till
3,000 kronor årligen.
År 1899 beviljade riksdagen lektorerna vid de tekniska elementarskolorna ett
tredje ålderstillägg å 500 kronor efter 15 års väl vitsordad tjänstgöring.
Nu gällande löne- och pensionsreglering för rektorer och lektorer vid de tekniska
elementarskolorna fastställdes genom kungl. kungörelsen den 9 juni 1905. Enligt
denna åtnjuter lektor en avlöning av 4,000 kronor, därav 2,600 kronor egentlig lön
och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt till fyra ålderstillägg å 500 kronor
vartdera, därav 350 kronor egentlig lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar, efter
respektive 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring, och rektor utöver honom
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
229
tillkommande avlöning som lektor eu lönetillökning av 1,000 kronor, därav 500 kronor
egentlig lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar.
Med avseende på avlöningen till extra lärare vid de tekniska elementarskolorna
samt till lärarna vid byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm
hänvisas till de utförliga redogörelserna härför i del II sid. 430 och 242 samt
därpå följande sidor.
Genom den 1905 genomförda löneregleringen blevo lektorerna vid de tekniska
elementarskolorna till sina löneförmåner likställda med lektorerna vid de allmänna
läroverken. Om hänsyn tages uteslutande till den kompetens och den tjänstgöring,
soni fördras av lektorerna vid de båda slagen av läroanstalter, torde också en sådan
likställighet få anses fullt berättigad.
Med avseende på lektorerna vid de föreslagna tekniska iackskolorna anser dock
kommittén en jämkning i detta förhållande till förmån för de tekniska fackskolornas
lektorer icke blott befogad utan även av praktiska skäl alldeles nödvändig.
Först och främst skulle läroåret vid de tekniska fackskolorna i enlighet med kommitténs
förslag bli två veckor längre än vid de allmänna läroverken. Likaledes skulle
undervisningsskyldigheten för lektorerna vid de förra skolorna komma att utsträckas
till ett något större antal timmar i veckan än för lektorerna vid de senare. Den större
arbetsbörda, som härigenom skulle komma att läggas på de tekniska fackskolornas
lektorer, bör naturligtvis motsvaras av en lämplig förhöjning i avlöningen.
Det viktigaste skälet för, att de tekniska fackskolornas lektorer böra komma
i åtnjutande av en något högre avlöning, än lektorerna vid de allmänna läroverken och
vid de tekniska elementarskolorna för närvarande åtnjuta, är dock av rent praktisk
art.
I det föregående har betonats nödvändigheten av, att de tekniska fackskolorna
erhålla lärare, som icke blott äro i besittning av goda teoretiska kunskaper utan även
genom praktiskt arbete i industriens tjänst förvärvat en omfattande industriell erfarenhet.
Skall det bli möjligt att förverkliga detta önskemål, går det icke an att bestämma
lärarelönerna vid de tekniska fackskolorna med hänsyn till lärarnas avlöning
vid de allmänna läroverken. Man måste i stället taga hänsyn till de ekonomiska
förmåner, som industrien erbjuder dugande män med goda tekniska kunskaper och
god praktisk erfarenhet. De tekniska fackskolorna måste i viss mån ha förmåga att
konkurrera med industrien om de bästa krafterna på det industriella området.
De tekniska fackskolorna intaga också med hänsyn till rekryteringen av sin
lärarekår en vida ogynnsammare ställning än de allmänna läroverken. Det stora antalet
lärareplatser vid de sistnämnda skolorna föranleder årligen ett stort antal unga
män att utbilda sig för anställning i deras tjänst. De tekniska fackskolorna måste däremot
locka till sig personer, som utbildat sig för verksamhet på helt andra områden.
230
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
På grund av de stora förmåner i ekonomiskt hänseende, som industrien erbjuder dugliga
personer med god teknisk bildning, hava de tekniska läroverken även vida svårare
än de allmänna läroverken att i sin tjänst kvarhålla dugande lärarekrafter.
Liknande synpunkter framhöllos redan av 1872 års kommitté för den tekniska
undervisningens ordnande. Med hänsyn därtill framhöll också denna kommitté, att
begynnelselönen för lektor vid en teknisk elementarskola borde sättas 500 kronor
högre än den dåvarande begynnelselönen för lektor vid allmänt läroverk.
Det berättigade i dessa synpunkter framgår även av erfarenheten från de tekniska
elementarskolorna. När lektorn i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan
i Borås 1895 sökte och erhöll befordran till bättre avlönad befattning, kunde skolans
styrelse, först sedan platsen två gånger kungjorts ledig, besätta den med fullt kompetent
person. Men även denne sökte sig efter endast fem års tjänstgöring till annan
ort, där han trodde sig hava utsikt till bättre utkomst, fastän platsen nu iörklarades
ledig två gånger omedelbart efter varandra, kunde icke någon kompetent sökande
erhållas. Skolans styrelse fann sig då föranlåten att ingå till kungl. maj: t med underdånig
anhållan, att med tjänstens återbesättande måtte tillsvidare få anstå. Först
sedan platsen under ett och ett halvt år stått obesatt och endast med svårighet kunnat
uppehållas genom vikarier och vid skolan förut befintliga lärarekrafter, samt först
sedan riksdagen fattat beslut om nu gällande förbättrade lönereglering, kunde den
besättas med ny ordinarie innehavare.
Det är uppenbart, att om avlöningsförhållandena vid de tekniska fackskolorna
icke ordnas så, att liknande förhållanden kunna undvikas, kan reformeringen
av den lägre tekniska undervisningen i riket lätt nog helt och hållet förfelas. Kommittén
har därför icke tvekat föreslå, att avlöningen till lektor vid teknisk fackskola
i alla lönegrader sättas till 1,000 kronor högre belopp än nu utgående avlöning
till lektor vid allmänt läroverk eller vid teknisk elementarskola, och att den sålunda
måtte komma att utgå med en begynnelselön av 5,000 kronor jämte fyra ålderstillägg
å 500 kronor vartdera efter respektive 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring.
Högsta lönegraden skulle sålunda uppgå till 7,000 kronor. Av begynnelselönen torde
3,300 kronor böra utgöra egentlig lön och 1,700 kronor tjänstgöringspenningar och
av ålderstilläggen 350 kronor egentlig lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.
Med avseende på avlöningen till de tekniska fackskolornas föreståndare kan
man antingen, såsom nu är förhållandet vid de tekniska elementarskolorna, bestämma
föreståndarens avlöning till ett belopp av 1,000 kronor utöver den avlöning,
han åtnjuter som lektor. 1 detta fall skulle avlöningen till föreståndare för teknisk
fackskola utgå med lägst 6.000 kronor och högst 8,000 kronor, det senare beloppet
dock först efter 20 års tjänstgöring som lektor.
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
231
Eller också kan man tillämpa samma grundsatser, som i detta hänseende gälla
för de allmänna läroverken, och bestämma föreståndarens avlöning till samma belopp
som avlöningen till lektor i högsta lönegraden med ett ålderstillägg å 500 kronor efter
10 års tjänstgöring jämte fri bostad eller bostadsersättning på kommunens bekostnad
efter samma grunder, som gälla med avseende på rektor vid allmänt läroverk. Avlöningen
till föreståndare för teknisk fackskola skulle i så fall, förutom bostad eller
bostadsersättning, från första början utgå med 7,000 kronor, därav 4.700 kronor egentlig
lön och 2,300 kronor tjänstgöringspenningar, vartill efter 10 års tjänstgöring som
föreståndare skulle komma ett ålderstillägg å 500 kronor.
Kommittén anser, att det senare alternativet i detta fall nör tillämpas. Därigenom
skulle föreståndarebefattningarna vid de tekniska fackskolorna redan frän början bli
så väl avlönade, att det icke borde vara omöjligt att förmå dugande förmågor med
längre tids industriell erfarenhet att reflektera på dem.
Med hänsyn till den ringare grad av kompetens, som fordras av iacklärare vid
den tekniska iackskolan för textilindustri, torde deras avlöning kunna sättas 1,000
kronor lägre än avlöningen till lektorerna och sålunda utgå med en begynnelselön av
4,000 kronor, därav 2,600 kronor egentlig lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle komma fyra lönetillägg å 500 kronor vartdera, därav 350 kronor egentlig
lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar, efter respektive 5, 10, 15 och 20 års väl
vitsordad tjänstgöring.
Arvodet till assistenter och extra lärare ävensom för ledningen av gymnastikövningarna
har kommittén ansett böra beräknas till i medeltal 175 kronor för veckotimme
under helt läroår. Därigenom skulle arvodet till extra lärare komma att utgå
med 50 kronor högre belopp för veckotimme än arvodet till extra lärare i de tekniska
elementarskolornas parallellavdelningar, ökningen torde vara väl motiverad med
hänsyn därtill, att nu utgående arvoden till de nämnda extra lärarna vid de tekniska
elementarskolorna måste anses väl knappt tillmätta, och att läroåret vid de tekniska
fackskolorna skulle bli avsevärt längre än vid de tekniska elementarskolorna.
Till arvode åt lärare i författningskunskap och hygien för 20 föredrag om året
torde böra beräknas ett belopp av minst 20 kronor för varje föredrag eller tillsammans
400 kronor årligen för varje fackskola. Då två fackskolor äro förenade med varandra,
terde dock detta belopp kunna vara gemensamt för båda skolorna.
Till arvode åt bokförings- och skrivbiträde åt de tekniska iackskolornas föreståndare
har kommittén beräknat ett årligt belopp av 600 eller 900 kronor, allt efter
som föreståndarebefattningen avser en enda eller två med varandra under gemensam
förvaltning förenade tekniska fackskolor, mot 300 kronor i gällande stat för de tekniska
elementarskolorna. Därtill har kommittén för tekniska fackskolan för textilindustri
i Borås upptagit ett arvode av 1,800 kronor till en bokhållare, emedan den
Arvode dt
bokföring»
och skrivbiträde.
Betjäning.
Betjäningent
avlöning.
Ortstillägg.
Pension dt
tjänstemän
och betjänte.
232
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
stora materialförbrukningen vid de praktiska övningarna och försäljningen av tillverkade
varor gör bokföringen vid denna skola mer omfattande än vid andra tekniska
fackskolor.
För var och en av de tekniska iackskolorna torde komma att erfordras en förste
vaktmästare och en vaktmästare dels för skötande av vanliga vaktmästaresysslor,
dels för att ombesörja eldning, städning och renhållning, dels även för att lämna biträde
vid laboratoriiövningarna. I de fall, då två fackskolor inrymmas i gemensamma lokaler
och ställas under gemensam ledning, torde dock de två vaktmästarna kunna vara
gemensamma för båda skolorna. I stället har kommittén i dessa fall beräknat ett
något högre belopp för renhållningen.
Vid tekniska fackskolan för textilindustri erfordras dessutom ett antal mästare
till biträde vid de praktiska övningarna.
Betjäningen bör tillsättas och avskedas av skolornas lokala styrelser.
Betjäningens avlöning har kommittén med ledning av de nyligen fastställda
staterna för tekniska högskolan och Chalmers tekniska läraonstalt beräknat till följande
belopp, nämligen för:
förste vaktmästare, förutom bostad på kommunens bekostnad och bränsle. 1,350
kronor, därav 900 kronor egentlig lön och 450 kronor tjänstgöringspenningar, jämte
två ålderstillägg å 100 kronor vartdera efter 5 respektive 10 års väl vitsordad tjänstRöring;
vaktmästare,
förutom bostad på kommunens bekostnad och bränsle, 1,050 kronor,
därav 700 kronor egentlig lön och 350 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg
å 100 kronor vartdera efter 5 respektive 10 års väl vitsordad tjänstgöring;
mästare 1,800 kronor, därav 1,200 kronor egentlig lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte två ålderstillägg å 250 kronor vartdera efter 5 respektive 10
års väl vitsordad tjänstgöring.
Vid de tekniska fackskolor, som komma att förläggas till huvudstaden, torde
dessutom böra utgå ortstillägg till lektorer med 600 kronor årligen. Däremot torde
ortstillägg till föreståndare och vaktmästare, som skulle komma i åtnjutande de förre
av fri bostad, de senare av fri bostad och bränsle, icke böra ifrågasättas.
Samtliga tjänstemän och betjänte, vilkas avlöning här ovan beräknats i egentlig
lön och tjänstgöringspenningar, torde böra komma i åtnjutande av pension i enlighet
med lag av den 11 oktober 1907 angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension.
Dock vill kommittén med anledning därav, att huvudlärarna vid de tekniska fackskolorna
före sin anställning böra hava ägnat ett antal år åt praktisk verksamhet i
industriens tjänst och sålunda först vid en något högre ålder än tjänstemän i allmänhet
vinna anställning i statens tjänst, föreslå sådan jämkning i bestämmelserna i §
5 mom. 3 i nämnda lag. att rätt till hel pension för föreståndare och lektorer samt
Förslå!? till inrättandet av tekniska fackskolor.
233
lackerare vid de tekniska fackskolorna må inträda vid 65 levnadsår och 30 tjänsteår
i stället för såsom nu stadgas med avseende på med dem jämförliga lärare vid 65 levnadsår
och 35 tjänsteår.
Enligt kungl. maj:ts nådiga reglemente för lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa av den 8 december 1911 hava rektorer och lektorer vid de
tekniska elementarskolorna rätt till delaktighet i nämnda kassa. Samma rätt torde
vid de tekniska elementarskolornas omorganisation till tekniska fackskolor och inrättandet
av nya sådana skolor även böra tillkomma dessa skolors föreståndare,
lektorer och facklärare.
Åt extra lärare och assistenter samt deras änkor och oförsörjda barn torde däremot
böra beredas pension efter samma grunder, som kommittén föreslagit för andra
icke fast anställda lärare vid tekniska skolor.
Kommittén får sålunda föreslå:
att undervisningen vid de tekniska fackskolorna må uppehållas
av lektorer och facklärare med fast anställning samt ett erforderligt
antal assistenter och extra lärare förordnade på viss tid eller tills
vidare;
att lektorer och facklärare utnämnas av kungl. maj: t på förslag
av överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och sedan vederbörande
lokala styrelser fått tillfälle yttra sig över de sökandes
lämplighet;
att assistenter och extra lärare förordnas av överstyrelsen för
rikets tekniska läroverk efter förslag av vederbörande skolstyrelse;
att lektor bör vara skyldig att jämte sitt lektorat bestrida föreståndarebefattningen
icke blott vid den skola, där han är anställd,
utan även vid annan därmed under gemensam förvaltning förenad
teknisk fackskola;
att föreståndare efter förslag av överstyrelsen för rikets tekniska
skolor, och sedan vederbörande skolstyrelse beretts tillfälle att yttra
sig i frågan, förordnas av kungl. maj: t för fem år i sänder;
att lektor och facklärare skola hava skyldighet att meddela
undervisning högst 24 och föreståndare högst 20 timmar i veckan
förutom den tid, som erfordras för att utom lärorummet granska och
rätta lärjungarnas skriftliga arbeten, eller som åtgår till förarbeten
för lektioner, dock att föreståndare för två tekniska iackskolor eller
för teknisk fackskola med flera fackavdelningar må åtnjuta en i
förhållande till det härigenom ökade arbetet lämplig minskning i sin
undervisningsskyldighet;
%
Delaktighet i
änke- och
pupillkassa.
Extra lära
res och
assistenters
pension ering.
Förslag.
234
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
att lektor må åtnjuta en begynnelselön av 5,000 kronor och facklärare
en begynnelselön av 4,000 kronor med rätt för samtliga dessa
lärare att åtnjuta 4 ålderstillägg å 500 kronor vartdera efter respektive
5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring;
att föreståndare må, förutom fri bostad eller bostadsersättning
på kommunens bekostnad efter samma grunder, som gälla för rektorer
vid de allmänna läroverken, åtnjuta en avlöning av 7,000 kronor
jämte ett ålderstillägg å 500 kronor eiter 10 års väl vitsordad tjänstgöring;
att
assistenters, extralärares och gymnastiklärares avlöning må
beräknas till i medeltal 175 kronor för veckotimme under helt läroår;
att till uppehållande av undervisningen i författningskunskap och
hygien må beräknas ett arvode av 20 kronor för varje föredrag;
att till bokförings- och skrivbiträde åt föreståndare må utgå ett
arvode av 600 eller 900 kronor årligen, allt efter som föreståndarebefattningen
avser en eller två med varandra förenade tekniska fackskolor,
och till arvode åt bokhållare vid tekniska fackskolan för
textilindustri ett belopp av 1,800 kronor årligen;
att förste vaktmästare och vaktmästare må, förutom bostad på
kommunens bekostnad och bränsle, åtnjuta de förre en avlöning av
1,350 kronor, de senare en avlöning av 1,050 kronor jämte två ålderstillägg
å 100 kronor vartdera till en var av dem efter 5 respektive
10 års väl vitsordad tjänstgöring;
att mästare vid den tekniska fackskolan för textilindustri må
åtnjuta en avlöning av 1,800 kronor jämte två ålderstillägg å 250
kronor vartdera eiter 5 respektive 10 års väl vitsordad tjänstgöring;
att till lektor vid teknisk fackskola i huvudstaden må utgå ett
ortstillägg å 600 kronor årligen;
att samtliga tjänstemän och betjänte med fast anställning må
komma i åtnjutande av pension enligt lag av den 11 okt. 1907 med den
jämkningen, att rätt till pension för föreståndare och lektorer samt
facklärare må inträda efter 65 levnadsår och 30 tjänsteår; och
att föreståndare och lektorer samt facklärare må beredas delaktighet
i lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
;
att åt extra lärare och assistenter samt deras änkor och oförsörjda
barn må beredas pension efter samma grunder, som kommittén
föreslagit med avseende på andra icke fast anställda lärare vid
tekniska skolor.
Förslag till inrättandet av tekniska faekskolor. 235
Styrelse och förvaltning.
De tekniska tackskolorna böra liksom lärlingsskolor och yrkesskolor stå under
överstyrelsens för rikets tekniska skolor överinseende och inspektion.
Med avseende på skolornas styrelse och förvaltning i övrigt vill kommittén erinra
därom, att en av grundprinciperna för kommitténs organisationsförslag varit att
söka ordna den tekniska undervisningens ledning på ett sådat sätt, att yrkenas och de
industriella intressenas målsmän tillförsäkras ett starkt inflytande på dess utveckling.
Denna synpunkt har hittills i allt för ringa grad vunnit beaktande i vårt land. Vid
de tekniska elementarskolorna är landshövdingen i länet självskriven ledamot i skolstyrelsen.
I övrigt utgöras styrelserna, förutom av skolornas föreståndare, av fyra
personer, därav en ordförande och eu ledamot utsedda av kungl. maj: t och två ledamöter
utsedda av stadsfullmäktige i de städer, där läroverken äro belägna. Flertalet
medlemmar i dessa styrelser utgöres icke alltid av personer med teknisk bildning och
industriell erfarenhet.
1 motsats härtill stå förhållandena flerstädes i utlandet särskilt i Tyskland och
framför allt i Frankrike, där till skolorna i regel knutits ett stort antal av ortens mest
framstående industriidkare med uppgift att övervaka och främja skolornas verksamhet.
Med den allmänna läggning, undervisningen vid de tekniska läroverken i riket
och särskilt vid de tekniska elementarskolorna hittills haft. har det knappast varit möjligt
att åstadkomma en närmare kontakt mellan industrien och dessa skolor. Med de
tekniska fackskolorna bör förhållandet bli ett helt annat. Då var och en av dessa skolor
har att tjäna ett visst industriellt område, måste hela dess verksamhet ordnas så, att
lärjungarnas utbildning, så vitt möjligt, kommer att motsvara de berättigade krav,
som just denna industris utövare ställa på dem. när de komma ut i praktisk verksamhet.
För att detta skall kunna ske, måste, såsom förut framhållits, lärarna kunna påräkna
stödet av industriidkarnas råd och erfarenhet vid undervisningens ordnande.
Men icke mindre viktigt är, att industriidkarna själva äro intresserade av att'' ordna
de ungas praktiska förberedelse för skolstudierna och de utexaminerade lärjungarnas
försätta praktiska utbildning på ett sådant sätt, att skolans verksamhet må bli så fruktbringande
som möjligt.
över huvud taget är en intim samverkan mellan skolan och industrien nödvändig,
för att man skall komma till klar insikt om och vinna en ömsesidig förståelse för de
förpliktelser, som åligga skolan och dess lärare å ena sidan och industrien och dess
utövare å den andra vid utbildningen av industriens hjälpkrafter.
Kommittén har därför ansett, att till varje teknisk fackskola bör knytas en
krets av kunniga och för skolans verksamhet intresserade industriidkare, som icke
blott hava rättighet utan även skyldighet att göra sig noga underrättade om skolans
Öv erinseende
och inspektion.
Lokala
styrelser.
23b
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Föreståndare.
Lärare
kollegium.
tillstånd och dess förutsättningar iör iyllandet av de krav, som industrien ställer på
densamma. För skolornas utveckling måste det även vara av stor betydelse, att
såväl lärarna som överstyrelsen för rikets tekniska skolor kunna påräkna ett sakkunnigt
understöd från industriidkarnas sida vid framställningar till regering och riksdag
om ökade anslag till skolornas utrustning och underhåll m. m.
1 de lokala styrelser, som kommittén sålunda ansett böra finnas vid var och en
av de tekniska fackskolorna, bör, såsom redan i de allmänna grunderna till kommitténs
organisationsförslag framhållits, industrien få en vida fylligare representation än i de
nuvarande tekniska elementarskolornas styrelser, i vilka endast två till tre av medlemmarna
utgöras av industriidkare.
Enligt kommitténs förmenande bör var och en av de tekniska fackskolornas styrelser,
förutom av skolans föreståndare, som bör vara styrelsens sekreterare, bestå
av 8 kunniga och för skolans verksamhet intresserade män huvudsakligen valda bland
ortens utövare av sådana industrier, som falla inom området för skolans uppgift. Halva
antalet styrelseledamöter, däribland styrelsens ordförande, bör på förslag av överstyrelsen
för rikets tekniska skolor utses av kungl. maj: t. och den andra hälften av
stadsfullmäktige i den kommun, där skolan är belägen.
Ordförande och ledamöter i skolstyrelse torde böra utses för tidsperioder om
4 år i sänder.
I de fall, då två tekniska fackskolor i samma stad hava gemensam föreståndare
och gemensam ekonomisk förvaltning, böra sådana frågor, som röra båda skolorna
handläggas av de båda styrelserna gemensamt.
Styrelserna böra ha rättighet att uppdraga avgörandet av löpande ärenden av
mindre vikt åt ett förvaltningsutskott, vari skolstyrelsens ordförande bör vara självskriven
ordförande och skolans föreståndare självskriven ledamot, så att skolstyrelserna
i sin helhet icke behöva sammanträda mer än några få gånger om året.
Styrelsen bör åligga, förutom övervakandet och främjandet av skolans verksamhet
i allmänhet, att handhava den ekonomiska förvaltningen av skolan, att till
överstyrelsen för rikets tekniska skolor avgiva yttrande och förslag vid tillsättandet
av föreståndare och lärare samt över skolans läroplaner, att antaga och avskeda
betjäning och att årligen avgiva berättelse över skolans verksamhet.
Den närmaste ledningen av och tillsynen över varje skola bör tillkomma den av
kungl. maj: t på sätt förut föreslagits tillsatte föreståndaren, som bör kallas rektor.
Lektorer och facklärare böra bilda ett lärarekollegium under föreståndarens ordförandeskap.
Övriga lärare böra, då de av föreståndaren kallas till lärarekollegiets
sammanträden, äga rätt att i diskussionen men ej i besluten deltaga. Lärarekollegiet
bör avgiva betyg över lärjungarnas kunskaper, flit och uppförande, besluta över lärjungarnas
uppflyttning från lägre till högre årskurs, uppgöra förslag till timplaner och
förslag till inrättandet av tekniska fackskolor. 237
undervisningsplaner samt i allmänhet förbereda och avgiva yttrande i sådana ärenden,
som ankomma på styrelsens prövning och avgörande.
#
Kommittén iår sålunda föreslå:
att de tekniska fackskolorna ställas under den föreslagna överstyrelsens
för rikets tekniska skolor överinseende och inspektion;
att en var av dessa skolor dessutom ställes under ledning dels av en
styrelse bestående, förutom av skolans föreståndare, av 8 medlemmar,
vilka utses för tidsperioder om fyra år till halva antalet, däribland
en ordförande, av kungl. maj: t och till halva antalet av den kommun,
där skolan är belägen, dels ock av en av kungl. maj: t utsedd föreståndare
eller rektor;
att av lektorer och facklärare vid varje skola bildas ett lärarekollegium
under föreståndarens ordförandeskap med skyldighet att
avgiva betyg över lärjungarnas kunskaper, flit och uppförande,
besluta över lärjungarnas uppflyttning från lägre till högre årskurs,
uppgöra förslag till timplaner och undervisningsplaner samt förbereda
och avgiva yttrande i frågor, som ankomma på styrelsens prövning
och avgörande.
Skolornas underhäll.
Utom förut upptagna kostnader för de tekniska fackskolornas laboratorier, bibliotek
och undervisningsmateriell samt löner och arvoden till deras lärare, tjänstemän
och betjäning tillkomma kostnaderna för uppvärmning, belysning, renhållning
samt för anskaffning och underhåll av lokaler för skolorna samt dessa lokalers inredning
och möblering.
Kostnaderna för lokalernas uppvärmning, belysning och renhållning hava med
ledning av erfarenheterna från de tekniska elementarskolorna uppskattats till 4,000
kronor årligen för varje skola med undantag för fackskolan för textilindustri i Borås,
för vilken dessa kostnader uppskattats till 6,500 kronor årligen. I dessa kostnader
bör dock en besparing uppstå, om två fackskolor förenas med varandra i gemensamma
lokaler, vilken besparing uppskattats till 1,500 kronor om året för båda skolorna tillsammans.
Om underhållet av de tekniska läroanstalter i riket, som äro närmast jämförliga
med de föreslagna tekniska fackskolorna eller skulle komma att delvis eller helt och
hållet uppgå i sådana skolor, må här under hänvisning till de utförligare redogörelserna
i del II erinras om följande förhållanden.
Förslag.
Uppvärmning,
belysning,
renhållning
m. m.
Nuvarande
tekniska sko
tors underhåll.
238
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Staten bör
bekosta ärliga
driftkostnader
och undervisnitigsmateriell.
De årliga driftkostnaderna för de tekniska elementarskolorna bestridas helt och
hållet av staten. Det samma torde även kunna sägas vara förhållandet med byggnadsoch
maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm. Staden lämnar visserligen
bidrag till tekniska skolan i dess helhet, men då det huvudsakligen är intresset för
tekniska skolans afton- och söndagsskola, som förmått Stockholms stad därtill, torde
stadens bidrag kunna anses gå till sistnämnda avdelning av tekniska skolan i Stockholm.
Till uppehållande av vävskolan i Borås bidrager staten för närvarande med
4.800 kronor och Älvsborgs läns landsting med 2,900 kronor årligen, vartill komma
personliga lönetillägg till tvenne lärare vid skolan med sammanlagt 1,500 kronor årligen.
som tillskjutes av staten och Älvsborgs läns landsting med hälften av vardera.
Kostnaderna för anskaffningen av undervisningsmateriell har för samtliga dessa
skolor bestritts av statsverket. Dock har vävskolan i Borås även uppburit bidrag härtill
från Göteborgs och Bohus läns landsting.
Med avseende på anskaffning och underhåll av skollokaler märkes, att tekniska
skolans i Stockholm skolbyggnad till övervägande del bekostats av statsverket med
bidrag av Stockholms stad, men att staten ensam underhållit byggnaden, att Malmö
stad åtagit sig att tillhandahålla tekniska elemenarskolan därstädes lokal med bord
och bänkar, att städerna Örebro och Borås förbundit sig att tillhandahålla de tekniska
elementarskolorna i dessa städer lokaler, att staden Härnösand förbundit sig att tillhandahålla
tekniska elementarskolan därstädes lokal jämte fri vattenförbrukning.
Tekniska elementarskolan i Norrköping är inrymd i en byggnad, som med ett bidrag
av 10,000 kronor från Norrköpings stad bekostats av Ebersteinska skolans fonder och
även underhålles på bekostnad av samma fonder. Till vävskolans i Borås byggnad
har staten bidragit med ena hälften av de ursprungliga byggnadskostnaderna. Den
andra hälften av de ursprungliga byggnadskostnderna samt kostnaderna för senare
tillbyggnader hava tillskjutits av Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus läns landsting.
Borås sparbank och Borås stad. Skolbyggnaden underhålles numera av Borås stad,
men Älvsborgs läns landsting har tidigare lämnat bidrag till underhållskostnaderna.
Skollokalernas inredning och möblering har för en del skolor såsom tekniska skolan
i Stockholm och tekniska elementarskolan i Härnösand helt och hållet bekostats avstatsverket.
För tekniska elementarskolan i Norrköping hava kostnaderna för inredning
och möblering bestritts av Ebersteinska skolans fonder. Övriga tekniska elementarskolor
hafva erhållit bidrag till kostnaderna för inredning och möblering dels från
staten, dels från kommunerna.
Redan i de allmänna grunderna''till kommitténs organisationsförslag har framhållits,
att de årliga kostnaderna för de tekniska fackskolorna liksom för de nuvarande
tekniska elementarskolorna böra bestridas av statsverket. Dels komma de tekniska
fackskolorna icke att få samma lokala karaktär som lärlings- och yrkesskolorna, dels
Förslag till inrättandet av tekniska fackskolor.
230
bliva dessa skolor så dyrbara i underhåll, att kostnaderna härför lämpligen torde böra
fördelas på staten i dess helhet.
Likaså bör staten bestrida alla kostnader för skolornas utrustning med undervisningsmateriell
och läroapparater.
Däremot böra de kommuner, till vilka de tekniska fackskolorna komma att förläggas,
genom att tillhandahålla skolorna ändamålsenliga och tidsenliga lokaler lämna
lämpligt vederlag för de fördelar, skolorna komma att tillföra dem.
De tekniska fackskolor, som komma att förläggas till de städer, i vilka tekniska
elementarskolor finnas, torde kunna inrymmas i de sistnämnda skolornas lokaler efter
möjligen erforderliga till- och ombyggnader särskilt med hänsyn till beredande av
lämpligt utrymme för laboratorier. För den textiltekniska fackskolan i Borås fordras
en särskild nybyggnad för ett tidsenligt ordnande av skolans övningslokaler och
försökslaboratorier. För den tekniska fackskola, som skulle komma att förläggas
till Norrköping, torde fullständig nybyggnad erfordras på grund av bristfälligheterna
i den skolbyggnad, som nu användes av tekniska elementarskolan därstädes. Likaså
torde helt och hållet nya lokaler erfordras för de två tekniska fackskolor, som skulle
komma att förläggas till Stockholm, ävensom för de tekniska fackskolor, som enligt
kommitténs förslag skulle förläggas till Hälsingborg och Karlstad.
Kommittén har även ansett, att i kommunernas skyldigheter tillika bör inbegripas
anskaffningen av skolornas inredning och möblering.
Dessutom har kommittén framhållit, att vederbörande kommun även bör tillhandahålla
skolans föreståndare fri bostad eller bostadsersättning. Bostadens beskaffenhet
och bostadsersättningens storlek torde böra fastställas efter samma grunder,
som gälla med avseende på rektorerna vid allmänna läroverk.
Malmö stad betalar redan nu ända sedan 1895 ett hyresbidrag till föreståndaren
för tekniska elementarskolan därstädes. Vid uppförandet av nybyggnader för de
tekniska elementarskolorna i Örebro och Härnösand inrymdes i dem även bostäder
för skolornas föreståndare, som dock till kommunerna erlägga hyra för bostäderna.
Kommittén har därför anledning förmoda, att kommunerna med hänsyn till de
förmåner, de tekniska fackskolorna skulle komma att tillföra dem, icke skola undandraga
sig förpliktelsen att tillhandahålla skolornas föreståndare bostad eller bostadsersättning.
De skyldigheter, som skulle komma att åligga kommunerna i ovan berörda hänseenden,
torde i varje särskilt fall böra uppställas som villkor för skolans förläggning
till en viss kommun.
Kommunen
bör bekosta
lokal med
inredning och
möblering.
Rektors
bostad.
240
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Förslag.
Kommittén får sålunda föreslå:
att staten åtager sig de årliga kostnaderna för de tekniska fackskolornas
underhåll ävensom för skolornas utrustning med undervisningsmateriell
och läroapparater med villkor,
att den kommun, till vilken en sådan skola kommer att förläggas,
ikläder sig förpliktelsen att tillhandahålla skolan lämplig lokal med
inredning och möblering samt fri bostad eller bostadsersättning åt
skolans föreståndare efter samma grunder, som gälla med avseende
på rektorerna vid de allmänna läroverken.
Förslag till ny organisation av tekniska skolan
i Stockholm.
Skolans nuvarande organisation.
Under hänvisning till den utförliga redogörelsen för tekniska skolan i Stockholm
i del II sid. 166 må här erinras därom, att skolan kan anses leda sitt ursprung från en
av enskilda personer 1844 grundad söndagsritskola för hantverkare i Stockholm, vilken
skola redan följande året övertogs av svenska slöjdföreningen i Stockholm och 1859
av statsverket, varefter skolan 1866 fick namnet slöjdskolan i Stockholm.
Skolan utvecklades raskt. Antalet lärjungar, som vid statens övertagande av
skolan utgjorde något mer än 500, översteg i början på 1870-talet 2,000 och uppgick
under läroåret 1874—75 till 2,523.
I samband med den omorganisation, som hela det tekniska undervisningsväsendet
i riket undergick under 1870-talet, uppdelades skolan, som enligt 1878 års stadgar
fick sitt nuvarande namn, i följande huvudavdelningar, nämligen:
a) tekniska afton- och söndagsskolan,
b) tekniska skolan för kvinnliga lärjungar,
c) högre konstindustriella skolan, med underavdelning för bildande av teckningslärare,
d) byggnadsyrkesskolan,
vartill 1890 kom ytterligare en huvudavdelning nämligen:
e) maskinyrkesskolan.
Skolan erhöll första gången statsunderstöd för år 1849 med 2,000 rdr bko, vilket
anslag så småningom ökades, så att det vid statens övertagande av skolan uppgick
till 15,000 rdr. Med anledning av skolans utvidgning i samband med dess inflyttning
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
241
i ny läroverksbyggnad erhöll skolan från och med 1867 betydande anslag å extra
ordinarie stat. Sålunda uppbar skolan år 1878, förutom det ordinarie statsanslaget
å 15,000 kronor, icke mindre än 72,130 kronor på extra ordinarie stat.
Vid skolans omorganisation fastställdes det ordinarie statsanslaget från och med
år 1879 till 86,500 kronor. Sedermera har anslaget å ordinarie stat två gånger höjts,
nämligen från och med 1891 med 7,575 kronor och från och med 1897 med 3,000 kronor,
så att skolans statsanslag å ordinarie stat för närvarande utgår med 97,075 kronor.
Därtill har skolan under en följd av år erhållit statsanslag å extra ordinarie stat,
vilket anslag för år 1911, förutom extra lönetillägg, utgick med 16,161 kronor.
På grund därav, att riksdagen under senare tid ända sedan 1889 i regel som
villkor för statsanslagens höjning fordrat, att Stockholms stad skulle bidraga med
samma belopp som förhöjningen i statsanslaget, har skolan även åtnjutit anslag från
Stockholms stad, nämligen dels från och med år 1891 ett årligt anslag tillsvidare å
7,500 kronor, dels tillfälliga anslag däribland för år 1911 16.161 kronor.
Därtill åtnjuter skolan avkastningen av den skolan tillhöriga Sjöstedtska fonden
med 2,400 kronor årligen.
Utöver de för 1911 utgående anslagen har såväl riksdagen som Stockholms stad
till tillfällig löneförbättring under år 1912 åt överlärare och tjänstemän vid skolan
anslagit 4,600 kronor vardera, varjämte kungl. maj: t genom nådigt brev den 31 maj
1911 förordnat, att av Sjöstedtska fondens ränteavkastning må utgå ytterligare ett
belopp av 480 kronor för samma ändamål.
En fullständig tablå över skolans anslag från statsverket, Stockholms stad och
Sjöstedtska fonden under åren 1898—1911 återfinnes i del II sid. 247. För år 1912
utgå dessa anslag med följande belopp:
Statsanslag å ordinarie stat .............. |
.......... kr. |
97,075: — |
|
» » extra » .............. |
.......... » |
20,761: — |
117,836: — |
Stockholms stads årliga anslag ........... |
.......... » |
7,500: — |
|
» » tillfälliga » ........... |
.......... » |
20,761: — |
28,261: — |
Sjöstedtska fondens avkastning .......... |
...... kr. |
2,880: — |
eller tillsammans kronor 148,977: —
Tekniska skolans samtliga avdelningar äro för närvarande sedan början av år
1868 inrymda i skolans byggnad Mästersamuelsgatan 44 i Stockholm. Till byggnadskostnaderna
har staten bidragit med tomt och 300,000 kronor, Stockholms stad med
160,000 kronor och skolan själv med 45,714 kronor av den Sjöstedtska fonden.
I byggnaden inrymdes från början jämte skolan även lantbruksakademiens utställning
av lantbruksredskap och modeller samt ett geologiskt museum, varjämte
I 16
242
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Tekn. fackskolor
för maskinindustri
och byggnadsindustri.
Högre läroanstalt
för
konsthantverk.
vissa lokaler i byggnaden skulle uthyras, och hyresinkomsten till så stort belopp, som
motsvarade räntan på de till byggnadskostnadernas bestridande anslagna donationsmedlen,
användas för det med donationen avsedda ändamålet.
År 1896 fick skolan övertaga de lokaler, som dittills använts av lantbruksakademien,
varemot Sveriges geologiska undersökning fortfarande har sitt museum och sina
övriga lokaler kvar i byggnaden. Likaledes är fortfarande en källarlokal i byggnaden
uthyrd.
Tekniska skolans byggnad underhålles av överintendentsämbetet på statens bekostnad,
och har staten vid två särskilda tillfällen fått vidkännas större uppoffringar
härför, nämligen 1886, då lokalerna undergingo en genomgripande ombyggnad, vartill
riksdagen 1885 anvisade ett belopp av 88,000 kronor, och år 1896, då skolan fick övertaga
de lokaler, lantbruksakademien dittills använt, och till vilkas inredning för det
nya ändamålet riksdagen anvisade sammanlagt 21,232 kronor.
Antalet lärjungar i skolans avdelningar utgjorde under läroåret 1909—10:
i tekniska afton- och söndagsskolan .................. 1,232
i » skolan för kvinnliga lärjungar.............. 267
i högre konstindustriella skolan:
a) konstindustriella yrkeskurserna .......... 31
b) teckningslärarekurserna .................. 54 85
i byggnadsyrkesskolan .............................. 84
i maskinyrkesskolan ................................ 94
eller tillsammans 1,762
Allmänna grunder för skolans omorganisation.
Med avseende på tekniska skolans i Stockholm blivande organisation har kommittén
redan förut föreslagit, att byggnads- och maskinyrkesskolorna skulle omorganiseras
till tekniska fackskolor för byggnads- och maskinindustrierna i överensstämmelse
med de grunder, som kommittén ansett böra tillämpas vid organisationen av övriga
tekniska fackskolor i riket.
Om den högre konstindustriella skolan har också kommittén i det föregående
antytt, att den genom undervisningens specialisering och omläggning i mera praktisk
riktning samt genom skolans utrustning med ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder
borde omvandlas till en högre läroanstalt för konsthantverket.
Med denna konsthantverksskola bör, likasom hittills varit förhållandet med den
högre konstindustriella skolan, kunna förenas en särskild avdelning för utbildning av
lärare i teckning, modellering och välskrivning. Med avseende på denna avdelning,
vars ordnande kommittén ansett falla utom området för sitt uppdrag, vill kommittén
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
243
endast uttala, att den ytterligare utbildning, som teckningslärare behöva för att erhålla
kompetens som lärare vid lärlings- och yrkesskolor, bör kunna vinnas vid den
särskilda lärareutbildningsanstalt för yrkesundervisningen, vars inrättande kommittén
föreslår.
De två återstående huvudavdelningarna vid tekniska skolan i Stockholm, nämligen
tekniska afton- och söndagsskolan samt tekniska skolan för kvinnliga lärjungar,
motsvara, vad ändamål och organisation beträffar, närmast de lägre tekniska yrkesskolorna
i riket.
Dels på grund av stadgarnas bestämmelser, dels på grund av den tradition, som
utbildats vid tekniska skolan i Stockholm, går emellertid undervisningen vid tekniska
skolan för kvinnliga lärjungar nästan uteslutande och vid tekniska afton- och söndagsskolan
i väsentlig mån i konstindustriell riktning. En tillämpning av kommitténs allmänna
program för yrkesundervisningens ordnande på dessa skolavdelningar borde
följaktligen leda därtill, att av dem skulle bildas en yrkesskola för sådana yrken, som
gå i konstindustriell riktning.
Denna yrkesskola bör enligt kommitténs förmenande fortfarande vara förenad
med den genom högre konstindustriella skolans omorganisation bildade konsthantverksskolan.
Härför talar, att konsthantverksskolan med nödvändighet kommer att kräva
avsevärda kostnader i förhållande till det antal lärjungar, som kan väntas komma att
besöka skolan. Den fordrar nämligen, såsom redan framhållits, ateljéer, laboratorier
och försöksverkstäder för olika yrken samt omfattande samlingar av modeller, planschverk
och annan undervisningsmateriell. Därtill kommer, att skolan måste hava tillgång
till framstående facklärare för var och en av de yrkesavdelningar, som komma
att ingå i densamma, även om lärjungarna inom många avdelningar komma att inskränkas
till ett fåtal. Genom att med konsthantverksskolan förena en yrkesskola för
i huvudsak samma yrken, som konsthantverksskolans undervisning kommer att omfatta,
skulle skolans dyrbara utrustning och dess lärarekrafter komma att bättre utnyttjas,
och den konstindustriella yrkesskolans inrättande förorsaka en jämförelsevis
ringa kostnad utöver kostnaderna för själva konsthantverksskolan. Därtill skulle
genom de båda skolornas förening den fördelen vinnas, att konsthantverksskolans
lärare redan i yrkesskolan lärde känna konsthantverkets yngre utövare i landet och
kunde föranleda dem, som visade avgjorda konstnärliga anlag, att fortsätta sin utbildning
inom konsthantverksskolan.
Den undervisning vid tekniska afton- och söndagsskolan och tekniska skolan
för kvinnliga lärjungar, som icke är att hänföra till konstindustriell yrkesundervisning,
bör till sin huvudsakliga del kunna övertagas av den av kommittén föreslagna statens
normalskola för yrkesundervisningen, vilken skola på samma gång den ordnas som
en lärareutbildningsanstalt och en mönster- och försöksskola för yrkesundervisningen,
Konstindustriell
yrkesskola.
244
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Uppdelning
av skolan
nödvändig.
skulle komma att tillgodose en väsentlig del av yrkesundervisningen i Stockholms stad.
De uppgifter, som nu tillhöra tekniska skolan i Stockholm, skulle sålunda
komma att övertagas av fyra skilda läroanstalter, nämligen:
a) en teknisk fackskola för maskinindustri,
b) » » » » byggnadsindustri,
c) » läroanstalt för konsthantverk med särskild avdelning för bildande av
lärare i teckning och välskrivning; samt
d) statens normalskola för yrkesundervisningen.
I samband med genomförandet av tekniska skolans i Stockholm omorganisation
i denna riktning torde emellertid även en uppdelning av skolan med hänsyn till förvaltning
och lokaler vara icke blott önskvärd utan även nödvändig.
Såsom förut framhållits och närmare utvecklas längre fram, bör statens normalskola
ställas omedelbart under överstyrelsens för rikets tekniska skolor ledning och
förvaltning.
Men även om så sker, och därigenom en icke oväsentlig del av den arbetsbörda,
som nu åligger tekniska skolans styrelse vid ledningen av tekniska afton- och söndagsskolan
och tekniska skolan för kvinnliga lärjungar, skulle komma att avlyftas från
densamma, torde det icke vara lämpligt att sammanföra läroanstalter med så vitt
skilda uppgifter som de tekniska fackskolorna för byggnadsindustri och maskinindustri
samt den konstindustriella läroanstalten ''under gemensam förvaltning och ledning.
För en uppdelning av tekniska skolan i Stockholm talar också de svårigheter,
ordnandet av skolans ekonomiska förhållanden mött under de sista årtiondena. Av
riksdagsförhandlingarna härom framgår, att dessa svårigheter till stor del haft sin
grund däri, att så olikartade skolavdelningar varit sammanförda under gemensam
förvaltning, att det knappast varit möjligt att utreda, vilka förpliktelser borde tillkomma
staten å ena sidan och Stockholms stad å den andra vid skolans underhåll. Kommittén
har därför ansett det vara synnerligen angeläget, att vid tekniska skolans
omorganisation ordna förvaltningen av de olika skolformer, som därvid skulle uppstå,
på ett sådant sätt, att full klarhet i berörda hänseende vunnes.
En uppdelning av tekniska skolan torde också vara nödvändig med hänsyn
till det utrymme, varöver skolan förfogar. Redan i underdåniga skrivelser av den 25
september 1900 och den 7 april 1902 har tekniska skolans styrelse framhållit, att
skolans lokaler äro otillräckliga och oändamålsenliga för sin nuvarande uppgift. Särskilt
framhåller styrelsen, att lokalernas otillräcklighet gjort det omöjligt att ordna
och uppställa skolans bibliotek och samlingar på ett sådant sätt, att de bliva lätt tillgängliga
för undervisningen och för allmänheten, att ofta ett alltför stort antal lärjungar
måste undervisas samtidigt i gemensamma lokaler, att frånvaron av korridorer
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
245
gör förbindelsen mellan de olika lokalerna synnerligen obekväm, och att saknaden
av ett tidsenligt uppvärmnings- och ventilationssystem gör de hygieniska förhållandena
inom skolan otillfredsställande.
Till bristernas avhjälpande har styrelsen i sin underdåniga skrivelse föreslagit,
att de lokaler i skolans byggnad, som nu användas av Sveriges geologiska undersökning,
måtte upplåtas åt skolan, och att skolbyggnaden i samband därmed måtte
undergå en grundlig ombyggnad.
Efter tagen kännedom om förhållandena vid tekniska skolan i Stockholm kan
kommittén till fullo vitsorda befogenheten av de gjorda anmärkningarna mot skolans
lokaler.
Då sålunda ökade utrymmen för tekniska skolan redan under nuvarande förhållanden
torde få anses erforderliga, bleve detta i ännu högre grad fallet, om skolan
omorganiserades på sätt i det föregående antytts. Särskilt vill kommittén framhålla,
att den blivande tekniska fackskolan för maskinindustri för sina laboratorier kräver
betydligt större utrymme än de tre lärosalar, varöver maskinyrkesskolan för närvarande
förfogar. Likaledes kan den tekniska fackskolan för byggnadsindustri icke
nöja sig med de tre lärosalar, som stå den nuvarande byggnadsyrkesskolan till buds
Även konsthantverksskolan med dess konstindustriella yrkesskola torde för sina
ateljéer, försöksverkstäder och laboratorier kräva större utrymme än den högre
konstindustriella skolan och skolan för kvinnliga lärjungar för närvarande hava.
Genom avlägsnande från tekniska skolan av en del av afton- och söndagsskolan vinnes
icke något ökat utrymme, då denna skola under aftnarna begagnar samma lokaler,
som under dagen användas av de övriga skolavdelningarna.
Under sådana förhållanden torde det vara helt naturligt, att de tekniska fackskolor
för byggnads- och maskinindustri, som skulle bildas genom byggnads- och maskinyrkesskolornas
omorganisation, i första hand avskiljas från tekniska skolan. Enligt
kommitténs förslag till ordnandet av de tekniska fackskolornas ekonomi, skulle
den kommun, till vilken en sådan skola komme att förläggas, vara skyldig att tillhandahålla
skolan tidsenlig lokal jämte bostad eller bostadsersättning åt skolans
föreståndare. Då inga som helst giltiga skäl torde kunna anföras för, att Stockholms
stad i detta hänseende bör intaga en mera gynnad ställning än andra kommuner,
anser kommittén, att för byggnads- och maskinyrkesskolornas fortbestånd såsom tekniska
fackskolor för byggnads- och maskinindustri bör uppställas enahanda villkor som
för övriga tekniska fackskolor, eller att Stockholms stad tillhandahåller skolorna lämpliga
lokaler med inredning och möblering jämte bostad eller bostadsersättning för
skolornas föreståndare. I övrigt böra dessa skolor i likhet med andra tekniska fackskolor
underhållas av staten.
Be tekniska
fackskolorna
för maskinoch
byggnadsindustri
avskiljas.
246
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Tekniska skolan
uteslutande
läroanstalt
för konsthantverk.
Tekniska
skolan statsanstalt.
Stockholms
stads anslut7
till tekniska
skolayi överflyttas
på statens
normalskola
för
yrkesundervisningen.
På grund av den betydelse, byggnads- och maskinyrkesskolorna redan hava för
Stockholms stad, och de tekniska fackskolor, som i stället för dem skulle inrättas,
i än högre grad böra komma att få, torde man ha grundad anledning vänta, att Stockholms
stad icke skall tveka att ikläda sig uppfyllandet av dessa villkor.
Efter utbrytningen av byggnads- och maskinyrkesskolorna, och sedan statens
normalskola övertagit de delar av undervisningen i tekniska afton- och söndagsskolan
samt i tekniska skolan för kvinnliga lärjungar, som icke gå i konstindustriell riktning,
skulle sålunda tekniska skolan i Stockholm uteslutande komma att bestå av en läroanstalt
för konsthantverket omfattande dels en yrkesskola för konstindustriella yrken,
dels en högre läroanstalt eller den egentliga konsthantverksskolan jämte därmed förenad
avdelning för utbildning av lärare i teckning och välskrivning.
I denna nya form bör tekniska skolan enligt kommitténs förmenade ordnas
såsom en statsanstalt, som både med avseende på lokaler, utrustning och årliga kostnader
helt och hållet uppehälles på statsverkets bekostnad. Härför talar först och
främst, att skolan genom sin huvudavdelning, konsthantverksskolan. skulle komma
att framstå såsom en centralanstalt avsedd att främja hela rikets konsthantverk.
Avdelningen för utbildande av lärare i teckning och välskrivning för rikets allmänna
läroverk och folkskolelärareseminarier, vilken skulle förenas med konsthantverksskolan,
kommer också att tjäna ett uteslutande statsintresse. Läroanstalten kommer
därför att bli närmast jämförlig med andra för hela riket avsedda högre bildningsanstalter.
Den eljest vanliga principen, att kommunen skall tillhandahålla skolan lokal,
kan här svårligen tillämpas, då tekniska skolan redan är inrymd i en staten tillhörig
byggnad, och det under sådana förhållanden torde bli mycket svårt att finna någon
lämplig grund för fördelningen mellan staten och kommunen av kostnaderna för
skolans uppehållande.
Då kommittén sålunda föreslår, att staten ensam bör ikläda sig kostnaderna för
den omorganiserade tekniska skolan, har kommittén ansett, att en sådan överenskommelse
bör träffas med Stockholms stad om underhållet av den av kommittén föreslagna
statens normalskola för yrkesundervisingen, att Stockholms stads bidrag till
den nuvarande tekniska skolan överflyttas på normalskolan, och Stockholms stad
samtidigt erhåller vederlag för de kostnader, som staden nedlagt i tekniska skolans
nuvarande byggnad. Förslag i denna riktning ämnar kommittén framlägga i det
följande i samband med förslaget om normalskolans inrättande, och hoppas kommittén,
att därigenom större enkelhet och klarhet skall vinnas i förhållandet mellan
statens och kommunens skyldighet att bidraga till underhållet av de tekniska läroanstalterna
i Stockholm.
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
247
Något yttrande om de förändringar i tekniska skolans läroverksbyggnad, som
kunna vara erforderliga för att bereda den konstindustriella läroanstalten fullt tidsenliga
lokaler, anser sig kommittén icke här böra avgiva, då kommittén erhållit bemyndigande
att med biträde av sakkunniga utom kommittén utreda och i särskilt utlåtande
avgiva förslag till ordnandet av de byggnadsfrågor, som stå i samband med
tekniska skolans omorganisation och inrättandet av statens normalskola.
På grund av vad sålunda anförts, får kommittén föreslå:
att tekniska skolan i Stockholm med bibehållandet av sitt nuvarande
namn omorganiseras till en läroanstalt för konsthantverket
omfattande
a) en konstindustriell yrkesskola och
b) en högre läroanstalt för konsthantverket: konsthantverksskolan,
med vilken senare en avdelning för bildande av lärare i teckning
och välskrivning för rikets allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier
bör kunna förenas; och
att denna läroanstalt i sin helhet bekostas av staten.
Konstindustriella yrkesskolan.
Den konstindustriella yrkesskola, som sålunda enligt kommitténs åsikt bör inrättas
vid tekniska skolan i Stockholm, bör i allt väsentligt organiseras efter samma
grundsatser, som kommittén ansett böra tillämpas på övriga yrkesskolor i riket.
Skolan bör sålunda ha till mål att giva personer, såväl manliga som kvinnliga,
med god erfarenhet inom något konstindustriellt yrke, tillfälle att förvärva den
konsttekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga bildning samt den ytterligare förkovran
i deras praktiska yrkesutbildning, som fordras för en framgångsrik utövning
av deras yrke.
Skolans undervisning bör fördelas på särskilda yrkeskurser. Kursernas antal
och deras ändamål torde dock icke på förhand böra bestämmas, utan böra kurserna
inrättas efter samråd med erfarna industriidkare, i den mån behovet framträder, och
ett tillräckligt antal lärjungar kunna påräknas, samt skolans tillgångar medgiva. I
första hand torde dock kurser böra inrättas för finsnickeri och tapetsering, målning,
stenhuggning, modellering, konstsmide, gravering, ciselering, bokbinderi, typografi,
etui- och portföljmakeri samt för kvinnliga lärjungar särskilt avseddda yrkeskurser
i enklare konstvävnad, konstsömnad och konstbroderi.
Kurserna böra anordnas dels såsom dagkurser med c: a 40 arbetsveckor och
44 undervisningstimmar i veckan, dels såsom aftonkurser under 30 å 40 arbetsveckor
Förslag.
Ändamål.
Organisation.
Lärokursernas
längd.
248
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Inträdesfordringar.
Undervis
ningen.
Ändamål.
om året och 10 till 15 undervisningstfmmar i veckan. Undervisningen bör ordnas så, att
fullständiga kurser kunna genomgås på 1 år i dagkurserna och på 2 år i aftonkurserna.
Dock böra de lärjungar, som genomgått någon av kurserna, äga rätt att kvargå
ytterligare 1 år i dagkurserna eller 2 år i aftonkurserna för att förvärva en mera
djupgående utbildning i ett eller flera av skolans läroämnen.
För inträde vid skolan bör fordras en ålder av 17 år, 3 års praktisk verksamhet
av sådan art, att den inträdessökande kan anses hava förvärvat en god förberedelse
för undervisningen i den yrkeskurs, av vars undervisning han eller hon önskar begagna
sig, samt intyg om genomgången kurs i en lärlingsskola eller om motsvarande
kunskaper eller också genom särskilt inträdesprov ådagalagda kunskaper i modersmålet,
räkning och ritning till den omfattning, som närmare fastställes med hänsyn till
de förkunskaper, som kunna fordras för att med framgång begagna undervisningen i
de olika kurserna.
För tillträde till de särskilt för kvinnliga lärjungar avsedda textila yrkeskurserna
må överstyrelsen för rikets tekniska skolor efter inhämtande av yttrande från tekniska
skolans styrelse kunna nedsätta fordringarna på föregående praktisk verksamhet till
mindre än tre år.
Undervisningen bör likasom i övriga yrkesskolor och i huvudsaklig överensstämmelse
med för dem föreslagna grundsatser omfatta följande läroämnen:
Ritning, målning och modellering med ändamål att utbilda lärjungarnas
sinne för form och färg samt att bibringa dem förmåga att efter skisser,
planscher och konstindustriella föremål utföra arbetsritningar eller modeller till arbeten
inom deras fack.
Yrkeslära: de teoretiskt vetenskapliga grunderna för yrket; ornamentets
och materialets historia; material, verktyg och maskiner, deras användning och vård;
praktiska övningar i utförandet av finare arbeten inom lärjungarnas yrken.
Rakning och grkesekonomi: bokföring och kostnadsberäkningar.
Modersmålet: uppsatsskrivning över ämnen, som beröra lärjungarnas
yrken, såsom arbetsbeskrivningar, redogörelser för utförda arbeten, beskrivningar
över konstindustriella föremål m. m.
De närmare bestämmelserna om, vilka yrkeskurser böra inrättas vid skolan, om
inträdesfordringar och läroplaner fastställas av överstyrelsen för rikets tekniska
skolor efter förslag av skolans styrelse.
Konsthantverksskolan.
Av den redogörelse, som förut lämnats för den högre konstindustriella skolans
i Stockholm uppkomst och utveckling, torde framgå, att det länge för skolans ledning
utgjort ett önskemål, att skolan i långt högre grad än hittills varit fallet måtte genom
249
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
anskaffande av tidsenliga verkstäder och tidsenlig utrustning kunna tillgodogöra
sig nyare erfarenheter på den konstindustriella undervisningens område. Särskilt
liar framhållits behovet av, att undervisningen måtte utvecklas och fördjupas
genom en starkare specialisering med hänsyn till konsthantverkets olika grenar och
genom en starkare betoning av den rent tekniska sidan av konsthantverket.
Det kan icke längre anses tillfyllestgörande, att den högsta konstindustriella
läroanstalten i riket, såsom från början var avsett och ännu till stor del är förhållandet
med den högre konstindustriella skolan i Stockholm, meddelar en för alla eller flertalet
lärjungar likartad »högre kunskap i de i konstindustriellt hänseende viktigaste
läroämnena».
Av en konsthantverkare i detta ords egentliga mening måste fordras, att han
jämte ett odlat sinne för form och färg förvärvar en sådan förtrogenhet med den tekniskt
konstruktiva sidan av sitt hantverk och en så utvecklad känsla för materialets
egenskaper och bearbetningsmöjligheter, att han har en säker uppfattning av den
samhörighet, som måste finnas mellan kompositionen och det ändamål och det material,
för vilket den är avsedd.
För att den blivande konsthantverkaren skall komma därhän, måste hans utbildning
begränsas till ett enda eller ett par nära besläktade områden. Den måste noga avpassas
efter de olika konstyrkenas egendomligheter. Den kan icke vinnas enbart genom
skolstudier, om också dessa måste utgöra ett viktigt led i konsthantverkarens utbildning.
Skolstudierna måste grunda sig på en genom längre tids utövning av hantverket vunnen
praktisk erfarenhet och goda teoretiskt tekniska yrkesstudier. Utbildningen till
konsthantverkare fordrar därjämte särskild begåvning och fallenhet.
Under dessa betingelser är det emellertid otvivelaktigt, att konsthantverkarens
utbildning i väsentlig mån kan utvecklas och fördjupas genom en väl ordnad konstteknisk
undervisning, som ansluter sig till den fackbildning, lärjungen redan förvärvat,
och söker giva denna en i konstnärligt hänseende högre grad av fulländning.
Vid omorganisationen av den högre konstindustriella skolan i Stockholm har
sålunda kommittén ansett, att i stort sett samma grundsatser böra tillämpas, som vid
reformeringen av den övriga tekniska undervisningen i riket. I stället för den allmänna
undervisning i de i konstindustriellt hänseende viktigaste läroämnena, som
skolan hittills haft att meddela, bör träda en verklig fackutbildning.
För att giva ett tydligt uttryck åt denna tanke har kommittén även ansett,
att den högre konstindustriella skolans namn i samband med skolans omorganisation
bör förändras till konsthantverksskolan.
På grund av vad här sålunda anförts, bör konsthantverksskolan hava till mål:
att giva personer med god erfarenhet inom någon gren av konsthantverket
möjlighet att förvärva en i konstnärligt hänseende större
fulländning i sin yrkesbildning.
250
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Organisation,
Inträdes
fordringar.
Då konsthantverksskolan sålunda är avsedd för verkliga yrkesutövare, och då den,
såsom framhållits, måste sträva att giva var och en av sina lärjungar just den utbildning,
han behöver för en fortsatt konstnärlig utövning av sitt yrke, borde skolan
helst omfatta skilda avdelningar för varje särskilt mera betydelsefullt yrke, som kan
hänföras till konsthantverk, var och en med sin särskilda utrustning och sina fackligt
utbildade lärare. Av praktiska och ekonomiska skäl kan dock en allt för långt driven
specialisering i skolans organisation icke genomföras. Många skolavdelningar skulle
få ett så ringa antal lärjungar, att lärarnas arbetskraft icke bleve tillräckligt utnyttjad,
och kostnaderna för skolan icke komme att stå i rimligt förhållande till de resultat,
som kunna vinnas.
Det blir därför nödvändigt, åtminstone till en början, att sammanföra sådana
yrken, som med hänsyn till ändamål, teknik och material eller i andra avseenden äro
med varandra besläktade, till större yrkesavdelningar, dock med strängt iakttagande
därav, att lärjungarna vid undervisningens tillämpning föreläggas sådana uppgifter,
som tillhöra deras speciella yrken. Antalet yrkesavdelningar och de speciella yrken,
varje avdelning företräder, bör sedermera kunna ökas, i den mån behovet därav gör
sig gällande, och de tillgångar, som kunna ställas till skolans förfogande, göra det
möjligt.
Till en början torde följande yrkesavdelningar böra komma till stånd, nämligen för
1. Möbelkonst: rumskonst, finsnickeri, intarsia, tapetsering m. m.
2. Skulptur och modelleringskonst: trä- och stenskulptur, gips- och stuckarbeten m. m.
3. Keramik och glaskonst: porslinsmålning, fajans, lergods, stengods, glasmålning,
glasmosaik, glasslipning m. m.
4. Smides- och grövre metallkonst: konstsmide, arbeten i brons, mässing och rödgods,
konstgjutning, patinering, drivning m. m.
5. Guld- och silversmideskonst: drivning, ciselering, gravering, emaljering, tillverk
ning
av smycken, stenkonst m. m.
6. Bokhantverk, tryck- och plakatkonst: bokbinderi, bokutstyrsel, läderplastik och
lädermosaik, stämpel- och linjepressning, typografi, litografi, etsning, reproduktionsmetoder,
textning, tapettryck, heraldik m. m.
7. Textilkonst: vävning, broderi, spetstillverkning m. m.
S. Dekorativ målning: finare yrkesmålning, sgraffito, stuck m. m.
Att för inträde vid konsthantverksskolan liksom vid andra skolor uppställa bestämda
fordringar på kunskaper av viss omfattning eller föregående praktisk yrkesverksamhet
under viss tid torde knappast vara lämpligt, då lärjungarnas förmåga att följa
undervisningen förnämligast är beroende av deras konstnärliga begåvning och deras
fallenhet för ett visst hantverk samt av arten av deras föregående praktiska verksamhet.
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
251
Det torde därför vara lämpligast att giva inträdesfordringarna en mera obestämd formulering
och överlåta åt överstyrelsen för rikets tekniska skolor att efter förslag av
skolans styrelse fastställa närmare föreskrifter om, huru bestämmelserna böra tilllämpas
för de olika yrkesavdelningarna.
Förutom ordinarie lärjungar, som genomgå fullständiga kurser inom någon av
skolans yrkesavdelningar, bör skolan även kunna mottaga extra ordinarie lärjungar,
som på grund av sin yrkes- eller affärsverksamhet äro i behov av kunskaper i vissa
av skolans läroämnen.
Inträdesfordringarna torde sålunda lämpligen kunna formuleras på följande sätt:
För inträde vid konsthantverksskolan såsom ordinarie lärjunge fordras,
att den inträdessökande styrker sig hava deltagit i praktiskt yrkesarbete
av den art och till den omfattning, att det utgör en god förberedelse för
studierna inom den avdelning, vari inträde sökes, samt att han genom företedda
arbeten eller vid anställd prövning visar sig vara i besittning av sådan
begåvning och sådana förkunskaper, att han kan antagas med framgång
kunna tillgodogöra sig undervisningen.
Såsom extra lärjungar kunna personer, som på grund av sin yrkeseller
affärsverksamhet äro i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen,
erhålla tillträde till undervisningen, för så vitt de förete intyg
om sådan föregående praktisk verksamhet och i övrigt visa sig innehava
tillräckliga förkunskaper för att draga nytta av undervisningen.
Enligt nu gällande stadgar för den högre konstindustriella skolan skall undervisningen
ordnas så, att lärjunge, som med flit och goda anlag ägnar största delen
av sin tid åt undervisningen, kan hinna genomgå en fullständig kurs på tre år. Kommittén
anser emellertid, att det vore i hög grad önskligt, att denna lärokurs måtte
kunna förkortas, för att den icke skall vålla ett allt för långvarigt avbrott i lärjungarnas
praktiska yrkesverksamhet, och för att den icke genom sin längd skall verka avskräckande
på mindre bemedlade personer, som önska begagna sig av skolans undervisning.
Då kommittén förutsätter, att inga andra lärjungar mottagas än sådana, som
redan hava en god förtrogenhet med sina yrkens teknik, och även förvärvat en god
teoretisk yrkesbildning, och undervisningen såsom förut framhållits bör koncentreras
till ett enda eller ett par närbesläktade områden, är kommittén övertygad därom,
att en god utbildning bör kunna vinnas, även om lärokursen förkortas till två år. I
stället bör arbetsåret kunna göras något längre, än det nu är i den högre konstindustriella
skolan, eller ökas från 36 veckor till 40 veckor med 44 undervisningstimmar i
Lärokursernas
längd.
252
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Undervis
ningen.
veckan. Läroåret torde liksom vid de tekniska fackskolorna lämpligen kunna fördelas
på två terminer, en hösttermin om 18 och en vårtermin om 22 arbetsveckor.
Kommittén föreslår sålunda:
att undervisningen i konsthantverksskolan ordnas så, att fullständig
lärokurs kan genomgås under loppet av två läroår, vartdera
med 40 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar i veckan.
Lärjungens studier inriktas redan från lärokursens början på en enda eller ett
par närbesläktade yrkesgrenar, för att han däri må kunna vinna en verklig konstfärdighet.
Dock böra personer, som av någon särskild anledning, såsom t. ex. på grund
därav att de önska förbereda sig för verksamhet som föreståndare och lärare vid
yrkesskolor eller för affärsverksamhet med konsthantverkets alster, önska erhålla
en vidsträcktare kunskap om olika grenar av konsthantverket, beredas tillfälle att
vid sidan av de åt ett visst huvudfack ägnade studierna, inhämta någon kännedom
även om andra till konsthantverket hörande yrkesgrenar.
Läroämnena bliva med få undantag i stort sett desamma inom skolans samtliga
avdelningar, om också undervisningen till sitt innehåll måste växla med hänsyn till
de olika konsthantverkens egenart.
Sålunda måste kompositionsövningar, ateljélaboratoriioch
verkstadsarbete i förening med fackritning eller modellering
utgöra undervisningens tyngdpunkt och upptaga den vida övervägande delen av lärotiden
inom skolans samtliga avdelningar.
Dessa kompositionsövningar, som utföras under överinseende av den person,,
som närmast är ansvarig för hela undervisningens konstnärliga riktning och halt, böra,
såsom förut framhållits, ha till mål att, på samma gång de utveckla lärjungarnas konstnärliga
sinne och smak, giva dem en sådan förtrogenhet med yrkets teknik, att de få
en säker och på egen erfarenhet grundad uppfattning om en kompositions lämplighet
för det material, vari den skall utföras, och för det ändamål, vartill den är avsedd.
För vinnandet av detta mål böra lärjungarna på skolans ateljéer, försöksverkstäder
och laboratorier få tillfälle att utföra, antingen i dess helhet eller i vissa detaljer,
arbeten efter egna i skolan utförda arbetsritningar, utkast eller modeller, så långt
möjligt är i det material och med de arbetsmetoder, som komma till användning
inom de yrken, för vilka undervisningen är avsedd.
Genom ofta återkommande skisssövningar böra lärjungarna övas i lösandet av
fackuppgifter på egen hand.
Därtill böra komma studier efter naturföremål. levande modell
och museiföremål, figur- och ornamentsmodellering, skrift och
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
253
heraldik samt övningar i färgläggning av natur• och muscistudier,
ävensom föredrag i konsthistoria, ornamentets och materialets
historia samt formanatomi jämte anatomisk teckning.
Undervisningen torde kunna meddelas i enlighet med följande förslagsvis uppgjorda
läro- och timplan:
Fackteckning och modellering i förening med ateljé-, laboratorii-
eller verkstadsarbete: uppgörande av utkast, arbetsritningar
eller modeller till arbeten inom lärjungarnas olika
fack jämte övningar i kompositionernas utförande i naturligt
material och under användning av yrkesmässiga
arbetsmetoder ........................................ 25 timmar i veckan.
Modellering: figur- och ornamentsmodellering för avdelningarna
1, 2, 3, 4 och 5 samt
Skrift och heraldik för avdelningarna 6, 7 och 8.............. 4 » i »
Figurteckning: studier efter naturföremål och levande modell
samt museiföremål, stiliseringsövningar ................ 5 » i »
Målning: färgläggning med vattenfärg efter natur- och musei
studier
............................................... 8 » i »
Konsthistoria .............................................. 1 » i »
Ornamentets och materialets historia samt
Formanatomi omväxlande under olika tider på året.......... 1 » i »
tillsammans 44 timmar i veckan.
Skissövningar på egen hand 1 gång i månaden.
Timplan.
Ateljéer, försöksverkstäder och laboratorier, undervisningsmateriell och
bibliotek.
För genomförandet av en fackligt ordnad undervisning vid tekniska skolan i
Stockholm i enlighet med förut utvecklade grundsatser fordras i främsta rummet,
att skolan förses med tidsenligt ordnade ateljéer, försöksverkstäder och laboratorier
av sådan art, att praktiska övningar och försök kunna utföras på ett fullt yrkesmässsigt
sätt inom alla de grenar av konsthantverket, som äro företrädda vid undervisningen
inom skolan.
Såsom förut framhållits, har just frånvaron av sådan utrustning för flertalet av
konsthantverkets viktigaste grenar utgjort tekniska skolans kanske största svaghet
och det väsentligaste hindret för utvecklandet av dess undervisning på ett sådant sätt,
att skolan annat än på vissa begränsade områden kunnat utgöra ett verkligt stöd för
konsthantverket i landet.
Behovet av
ateljéer, försöksverkstäder
och laboratorier.
254
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
UrdervisningsmateHell
och
bibliotek.
Nu utgående
skolavgifter.
Någon fullständig utredning av kostnaderna för skolans utrusning med ateljéer,
försöksverkstäder och laboratorier för alla de områden av konsthantverket, som
undervisningen enligt den förut utvecklade planen för skolans omorganisation skulle
komma att omfatta, har kommittén icke utfört. För att erhålla en ungefärlig föreställning
om dessa kostnader har kommittén med anlitande av sakkunniga personer *
låtit utföra kostnadsberäkningar för utrustningen av tvänne sins emellan väsentligt
olikartade ateljéer, som skulle ingå i skolans utrustning, nämligen en för finsnickeri
och en för tryck och reproduktion. Utrustningen av den förra har beräknats till c: a
7,000 kronor och av den senare till c: a 8,000 kronor. Härav anser sig kommittén
kunna draga den slutsatsen, att kostnaderna för tekniska skolans första utrustning
med ateljéer, verkstäder och laboratorier för alla de 8 avdelningar, för vilka skolan
i omorganisationsförslaget planlagts, icke skulle behöva överskrida ett sammanlagt
belopp av 80,000 kronor.
Erforderliga årliga anslag för undervisningsmateriell och samlingar samt för
bibliotek har kommittén sökt beräkna med ledning av de nu utgående kostnaderna för
samma ändamål för tekniska skolan i dess helhet. Någon reduktion med anledning
därav, att byggnads- och maskinyrkesskolorna samt delar av skolans övriga avdelningar
skulle komma att utbrytas, har kommittén icke ansett sig böra göra, då de
knappa anslag, varöver skolan hittills förfogat, nödvändiggjort en större sparsamhet
vid inköp av undervisningsmateriell och böcker, än önskligt varit, och de praktiska
övningarna i framtiden komma att kräva ökade utgifter.
Tekniska skolans stat upptager för närvarande ett anslag av 6,000 kronor till
undervisningsmateriell och samlingar, vartill sedan 1908 kommit ett extra anslag å
sammanlagt 3,500 kronor, som bestritts av staten och Stockholms stad med hälften
från vardera. Verkliga utgifterna för detta ändamål uppgingo under år 1909 till
10,363 kronor 57 öre och för 1910 till 9,224 kronor 16 öre. Kommittén har därför
ansett sig böra för framtiden beräkna det årliga anslaget till undervisningsmateriell
och samlingar till 10,000 kronor.
Anslaget till bibliotek upptages i gällande stat till 1,500 kronor. De verkliga
utgifterna för detta ändamål uppgingo under år 1909 till 1,724 kronor 42 öre och för
år 1910 till 3,724 kronor 67 öre. Med hänsyn härtill, och då för den konstindustriella
undervisningen erfordras tillgång till ofta mycket dyrbara planschverk, har kommittén
ansett sig böra beräkna det årliga anslaget till bibliotek till 3,000 kronor.
Skolavgifter.
Om skolavgifterna föreskriva stadgarna för tekniska skolan i Stockholm, att
en var, som till lärjunge vid skolan antages, skall till skolans kassa erlägga en av kungl.
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
255
maj: t på styrelsens förslag för varje av skolans avdelningar bestämd lindrig årlig
avgift, vilken skall vara högre för lärjunge, som icke inträtt i tekniskt yrke. För
närvarande utgå lärjungeavgifterna i de av skolans avdelningar, som äro närmast
jämförliga med den blivande konstindustriella läroanstaltens avdelningar, med följande
årliga belopp, nämligen
i tekniska söndags- och aftonskolan:
för lärjunge, som inträtt i tekniskt yrke.............. 5 kr.
» annan lärjunge .................................. 50 »
i tekniska skolan för kvinnliga lärjungar:
för lärjunge, som inträtt i tekniskt yrke .............. 10 kr.
» annan lärjunge .................................. 50 »
i högre konstindustriella skolan:
för lärjunge, som inträtt i tekniskt yrke .............. 20 kr.
» annan lärjunge .................................. 60 »
Då för inträde vid såväl den konstindustriella yrkesskolan som konsthantverksskolan
skulle fordras en längre tids praktisk yrkesverksamhet, skulle skillnaden med
avseende på skolavgifter mellan lärjunge, som redan inträtt i tekniskt yrke, och annan
lärjunge bortfalla.
För de fullständiga yrkeskurser, som skulle komma att ingå i den konstindustriella
yrkesskolan, torde skolavgifterna böra sättas till något högre belopp än de nuvarande
avgifterna i tekniska afton- och söndagsskolan och i tekniska skolan för kvinnliga
lärjungar, och föreslår kommittén, att skolavgifterna i den konstindustriella yrkesskolan
bestämmas till belopp mellan 10 och 20 kronor för varje yrkeskurs.
I konsthantverksskolan torde också avgifterna med hänsyn till den dyrbara
utrustningen med verkstäder och de avsevärda kostnader, som de praktiska övningarna
skulle komma att kräva, böra bestämmas till ett något högre belopp än avgifterna
i den nuvarande högre konstindustriella skolan för lärjungar, som inträtt i tekniskt
yrke. Kommittén vill med hänsyn härtill föreslå, att skolavgifterna för skolans olika
avdelningar liksom för de tekniska fackskolorna bestämmas till belopp mellan 30
och 50 kronor om året, allt efter som de praktiska övningarna inom de olika skolavdelningarna
draga mindre eller större kostnader.
Skolans styrelse bör hädanefter som hittills ha rätt att nedsätta eller helt och
hållet efterskänka avgiften för mindre bemedlade eller medellösa lärjungar.
I tekniska skolans inkomststat av 1879 äro lärjungeavgifterna beräknade till ett
belopp av 7,267 kronor 10 öre. I verkligheten uppgå de dock numera till vida högre
belopp, för 1909 till 18,327 kronor och för 1910 till 19,927 kronor. Då vid skolans
omorganisation väsentliga delar av densamma skulle komma att utbrytas, och fordringarna
på föregående praktisk verksamhet som villkor för inträde vid skolan
Avgifter i den
omorganiserade
skolan.
Skolavgifterna
användas
till diverse
utgifter m. m.
256
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Anslag till
stipendier
m. m.
Förslag.
Lärare.
sannolikt även komma att medföra en minskning i lärjungeantalet, åtminstone under
första tiden efter den föreslagna omorganisationens genomförande, är det mycket
vanskligt att upptaga lärjungeavgifterna till något visst belopp vid beräkningen av
kostnaderna för skolans uppehållande. Kommittén har därför liksom vid beräkningen
av kostnaderna för de tekniska fackskolorna icke ansett sig böra taga lärjungeavgifterna
med i räkningen, utan torde dessa böra beräknas täcka de utgiftsposter, som
i skolans räkenskaper betecknas med »diverse utgifter», såsdm för renhållning, skrivmaterialier,
tryck och annonser m. m., samt i den mån de räcka till, dessutom
få användas till stipendier samt till pris och belöningar vid inom skolan anställda
tävlingar.
Diverse utgifter, till vilka i skolans stat för närvarande finnes upptaget ett anslagsbelopp
av 5,450 kronor, vartill sedan 1908 kommit ett årligt extra anslag å sammanlagt
4,100 kronor, som tillskjutits av staten och Stockholms stad med hälften
från vardera, hava under år 1909 uppgått till 10,121 kronor 22 öre och år 1910 till
10,944 kronor 51 öre.
Ett i tekniska skolans nuvarande stat upptaget anslagsbelopp av 2,500 kronor
till stipendier, pris och belöningar torde fortfarande böra utgå till skolan.
Kommittén föreslår sålunda:
att skolavgifterna i konstindustriella yrkesskolan må utgå med
belopp mellan 10 och 20 kronor för varje yrkeskurs och i konsthantverksskolan
med 30 till 50 kronor om året med rätt för skolans styrelse
att nedsätta eller helt och hållet efterskänka avgiften för mindre
bemedlade eller medellösa lärjungar, och
att ett belopp av 2,500 kronor till stipendier, pris och belöningar
fortfarande måtte utgå till skolan.
Lärare, tjänstemän och betjäning.
Enligt gällande bestämmelser för tekniska skolan i Stockholm skall den ordinarie
undervisningen bestridas av överlärare, vilka biträdas av det antal underlärare,
som behovet kräver, och skolans tillgångar medgiva. För undervisningen i de s. k.
extra läroämnena kunna extra lärare anställas.
Till lärarna bör även räknas skolans föreståndare, då han enligt stadgarna tillika
bör vid skolan meddela undervisning.
Föreståndaren tillsättes av kungl. maj: t. Ordinarie överlärare antagas av styrelsen
medelst förordnande, underlärare och extra lärare förordnas av styrelsen på
viss tid eller tills vidare.
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm
257
Stadgarna upptaga skilda överlärarebeiattningar och gällande stat motsvarande
avlöningar för vart och ett av de olika avdelningarnas skilda ordinarie läroämnen
(jfr del 11 sid. 249). Om styrelsen anser lämpligt, må dock två eller flera lärarebefattningar
vid skolan bestridas av en och samma person.
Denna anordning, som tillkom på förslag av 1872 års kommitté för den tekniska
undervisningens ordnande och endast innebar mindre jämkningar i förutvarande förhållanden
vid skolan, motiverades av kommittén därmed, att undervisningen till större
delen vore förlagd till aftonen och söndagen, och att det i Stockholm vore jämförelsevis
lätt att finna tekniskt, vetenskapligt och konstnärligt bildade personer, som
ägde tillfälle och böjelse att några timmar i veckan tjänstgöra vid skolan. Dock
ansåg kommittén att, då sådant utan olägenhet läte sig göra, två eller flera lärarebefattningar
borde kunna förenas till en, så att därigenom åtminstone några av lärarna
kunde erhålla sin huvudsakliga verksamhet vid skolan.
Gent emot de skäl för nu gällande bestämmelser, som 1872 års kommitté anförde,
må här framhållas, att undervisningen i tekniska skolan i Stockholm, i fall de organisationsförslag,
som här framställts, bliva fastställda, hädanefter till sin huvudsakliga
del skulle komma att förläggas till dagen. Det måste också väcka stora betänkligheter
att göra lärarebefattningarna i en så betydande skola som rikets högsta konstindustriella
läroanstalt till bisysslor åt personer, som ha sin huvudsakliga verksamhet
på annat håll. Om det också icke är möjligt att giva alla lärare full sysselsättning
vid skolan, måste det därför betecknas som en oeftergivlig nödvändighet, att åtminstone
lärarna i skolans huvudämnen erhålla en sådan ställning, att de kunna ägna
hela sitt intresse och hela sin kraft åt lärareverksamheten.
Kommittén vill därför föreslå, att undervisningen vid tekniska skolan bestrides
av skolans föreståndare, erforderligt antal facklärare och extra lärare.
Föreståndaren bör utöva högsta ledningen av undervisningen i skolan i dess Föreståndare.
helhet och i första hand ansvara för dess konstnärliga riktning och halt. Han måste
följaktligen vara en person med omfattande konstindustriell bildning och god praktisk
erfarenhet inom konsthantverket.
Med hänsyn till de många avdelningar, skolan skulle komma att omfatta, och
det arbete och ansvar, som tillsynen och ledningen av skolan i dess helhet och
undervisningen i densamma måste kräva, torde hans undervisningsskyldighet icke
böra sättas högre än till 12 timmar i veckan.
Föreståndaren bör förordnas av kungl. maj: t för fem år i sänder och hava
skyldighet att odelat ägna sig åt skolans tjänst.
Enligt gällande stat utgår avlöningen till skolans föreståndare ända sedan 1879 Föresldndamed
6,000 kronor om året. Att denna avlöning, som fastställdes för över 30 år sedan, rens avlöning.
numera är alldeles för låg, framgår med all önskvärd tydlighet därav, att platsens
I
17
258
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Facklärare
och facklärarinnor.
besättande vid förre innehavarens död mötte så stora svårigheter, att kungl. maj: t
genom nådiga brevet den 6 maj 1910 måste vidtaga extra ordinära åtgärder för
reglerandet tillsvidare av föreståndarens avlöningsförhållanden för att få platsen besatt.
Det torde också vara uppenbart, att en person med nödiga konstnärliga och praktiska
förutsättningar för en så krävande post som föreståndarebefattningen för rikets
främsta konstindustriella läroanstalt, bör hava möjlighet att vinna avsevärda inkomster
genom enskild verksamhet. Med hänsyn härtill vill kommittén framhålla
vikten och betydelsen av, att föreståndarens avlöning blir så tillmätt, att skolan med
säkerhet kan påräkna att till föreståndare erhålla väl kvalificerad person.
Då kommittén förut föreslagit avlöningen för föreståndare vid de tekniska fackskolorna
till 7.000 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 års tjänstgöring
jämte fri bostad eller bostadsersättning på kommunens bekostnad, och föreståndaren
för tekniska skolan i Stockholm väl bör hava en med dem fullt jämförlig ekonomisk
ställning, har kommittén med hänsyn till de dyrare levnadskostnaderna i Stockholm
ansett, att avlöningen till föreståndaren för tekniska skolan i Stockholm icke gärna
kan sättas lägre än till 9,000 kronor, därav 5,700 kronor egentlig lön, 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar och 800 kronor ortstillägg, vartill bör komma ett lönetillägg
å 600 kronor efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring.
För var och en av konsthantverksskolans avdelningar anställes en facklärare
eller facklärarinna, vilka under föreståndarens överinseende hava att ansvara för
ledningen av den fackliga undervisningen var och en inom sin avdelnig. De böra utgöras
av framstående och erfarna konsthantverkare med god konstteknisk bildning
och allsidig förtrogenhet med sina yrkens teknik.
Då deras undervisning i övervägande grad blir av praktisk art, och då var och
en av dem i regel endast kommer att handleda ett fåtal lärjungar, torde deras tjänstgöringsskyldighet
kunna sättas till 30 timmar i veckan.
För skolan måste det vara av största vikt att alltid ha möjlighet öppen att till
facklärare förvärva personer, som stå i intim kontakt med konsthantverkets utveckling.
Facklärare och facklärarinnor böra därför icke fast bindas vid skolan utan efter förord
av skolans styrelse och förslag av överstyrelsen för rikets tekniska skolor förordnas
av kungl. maj: t för kortare tidsperioder exempelvis fem år i sänder.
Deras avlöning bör med hänsyn härtill icke tillmätas allt för knappt, och i alla
händelser bestämmas till ett sådant belopp, att de i övervägande grad kunna ägna
sig åt sitt lärarekall. Avlöningen torde därför böra bestämmas till 4,600 kronor, därav
2,500 kronor egentlig lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg.
För den händelse deras förordnande förnyas för en andra femårsperiod,
böra de kunna komma i åtnjutande av en förhöjning i avlöningen med 500 kronor, och
om det förnyas för ännu en femårsperiod med ytterligare 500 kronor.
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
259
Extra lärare vid skolan böra förordnas på viss tid eller tillsvidare av över- Extra lärare.
styrelsen för rikets tekniska skolor och på förslag av skolstyrelsen till det antal, som
erfordras för undervisningens uppehållande i skolans samtliga avdelningar, och skolans
tillgångar medgiva.
Deras avlöning bör bestämmas så, att den utgår med ett belopp av i medeltal
5 kronor för timme under iakttagande därav, att avlöningen bestämmes till högre
belopp för sådana ämnen, som kunna anses ställa högre fordringar på lärarnas kompetens,
och att avlöningen må kunna något ökas efter längre tids tjänstgöring.
Att beräkna det anslagsbelopp, som kan komma att erfordras för avlönandet
av extra lärare vid tekniska skolan, låter sig icke göra, då kostnaderna härför måste
variera allt efter antalet lärjungar och antalet yrkeskurser, som komma att inrättas
vid skolan. Kommittén har därför i sina kostnadsberäkningar endast förslagsvis upptagit
ett belopp av 5,000 kronor för detta ändamål.
Med avseende på föreståndares och facklärares rätt till pension vid avskeds- Pension.
tagandet vill kommittén föreslå samma jämkning som med avseende på lektorerna
vid de tekniska fackskolorna, eller att rätt till hel pension må inträda vid 65 levnadsår
och 30 tjänsteår.
Extra lärare vid skolan torde böra beredas tillgång till pension efter samma
grunder, som kommittén föreslagit för övriga icke fast anställda lärare vid tekniska
skolor i riket
Gällande stat för tekniska skolan i Stockholm upptager förutom föreståndaren Tjänstemän.
följande tjänstemän vid skolan, nämligen avdelningsföreståndarinna för tekniska skolan
för kvinnliga lärjungar, särskilda föreståndare för högre konstindustriella skolan
och byggnads- och maskinyrkesskolorna samt sekreterare och bibliotekarie, vilken
senare tillika är skolans materialförvaltare, ävensom kassaförvaltare.
Föreståndarinnebefattningen och de tre föreståndarebefattningarna skulle vid
skolans omorganiserande bliva obehövliga, då motsvarande uppgifter skulle komma
att övertagas af facklärarna och facklärarinnorna. Däremot skulle sekreterare, bibliotekarie
och kassaförvaltare fortfarande bliva behövliga.
Sekreterarens arvode är i gällande stat upptaget till 1,200 kronor, bibliotekarienmaterialförvaltarens
till 1,700 kronor och kassaförvaltarens till 400 kronor årligen.
Till vissa av dessa arvoden hava under en följd av år kommit extra lönetillägg efter
vanliga grunder och för 1912 en tillfällig löneförhöjning med 20 procent av de i staten
upptagna arvodesbeloppen. För 1912 uppbär sålunda sekreteraren 1,440 kronor, bibliotekarien-materialförvaltaren
2,040 kronor och kassaförvaltaren 480 kronor.
I dessa arvoden torde någon föhöjning utöver den tillfälliga löneförhöjning, som
beviljats för 1912, få anses berättigad. Särskilt vill kommittén erinra därom, att det
måste anses önskvärt, att skolans bibliotek och samlingar hållas tillgängliga för allmänheten
för utlåning och studier på platsen varje dag och under ett större antal tim
-
260
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Betjäning.
mar i veckan än för närvarande, då biblioteket är öppet endast kl. 7—9 e. m. fyra vardagar
i veckan och kl. ‘/alO—11 söndagsförmiddagar. Kassaförvaltaren eller bokföraren
torde även med hänsyn till den ökade materialförbrukning, som kommer att
bli en följd av utsträckningen av de praktiska övningarna i skolan, komma att få väsentligt
ökat arbete. Kommittén vill därför föreslå, att arvodena till ovan nämnda tjänstemän
fastställas till samma belopp, som fastställts för motsvarande tjänstemän i den nya
staten för tekniska högskolan eller
för sekreteraren till .......................... 2,000 kronor.
» bibliotekarien, tillika materialförvaltare till 2,400 »
» kassaförvaltaren till ...................... 2,000 »
I gällande stat finnes upptaget ett anslag till avlöning åt maskinister och betjäning
med 5,200 kronor. Därtill kommer ett extra anslag, som för åren 1908—1910 utgått
med 988 kronor och för åren 1911 och 1912 med 892 kronor och bestritts av staten och
Stockholms stad med hälften från vardera. De för betjäningens avlöning disponibla
anslagsbeloppen utgå sålunda för närvarande med 6,092 kronor. Betjäningen har
under de senare åren utgjorts av två maskinister, fyra vaktmästare och två portvakter,
vilka tillsammans uppburit 6,812 kronor (se nedan).
Genom byggnads- och maskinyrkesskolans utbrytning från tekniska skolan torde
en vaktmästaretjänst kunna indragas. Den återstående betjäningens avlöning har
kommittén med ledning av den nyligen fastställda staten för tekniska högskolan och
efter avrundning av de till portvakterna utgående arvodena beräknat till belopp, som
framgå av nedanstående jämförelser mellan nu utgående och efter omorganisationen
erforderliga avlöningsbelopp:
Tjänst |
Nu utgå-ende av-löning |
Erforderliga avlöningsbelopp |
|||||
egentlig lön |
tjänstgö* ringspen- ningar |
orts- tillägg |
Summa |
Ålderstillägg |
|||
1 förste maskinist ......... 1 maskinist .................. 1 förste vaktmästare ...... 1 vaktmästare ............... 1 d:o ............... |
1,680 1,128 1,104 948 937 462 552 |
50 50 |
1,500: — 1,200: — 900: — 700:- 700: — 1 600:- |
750: — 600: — 450: — 350: — 350: — |
250: — 200: — 150: — 150: — 160: — |
2,500: — 2,000: — 1,200: — 600: — |
1 2 ålderstillägg å 250 | 2 ålderstillägg å 100 |
1 d:o ............... |
|||||||
2 portvakter (arvode) ...... |
|||||||
Summa kronor |
6,812 |
- |
| 5,600: - |
2,500: — |
900: — |
9,000: — |
För den händelse betjäningen kommer i åtnjutande av fri bostad och bränsle
på statens bekostnad, torde å lönen böra avdragas 100 kronor.
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
261
På grund av vad sålunda anförts, får kommittén härmed föreslå:
att tekniska skolans i Stockholm lärare utgöras av skolans föreståndare
samt tillsvidare av 8 facklärare eller facklärarinnor, en
för var och en av konsthantverksskolans avdelningar, och erforderligt
antal extra lärare;
att föreståndaren, som tillsättes av kungl. maj: t på 5 år i sänder,
må kunna åläggas en undervisningsskyldighet av 12 timmar i veckan,
och att hans lön bestämmes till 9,000 kronor om året jämte ett ålderstillägg
å 600 kronor efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring;
att facklärare och facklärarinnor, som efter förord av skolans
styrelse och på förslag av överstyrelsen för rikets tekniska skolor
förordnas av kungl. maj: t för 5 år i sänder, må kunna åläggas en
tjänstgöringsskyldighet av 30 timmar i veckan och utnjuta en avlöning
av 4,600 kronor om året, och att denna avlöning må kunna höjas med
500 kronor, om förordnandet förnyas för en andra femårsperiod, och
med ytterligare 500 kronor, om förordnandet förnyas för ännu en
femårsperiod;
att extra lärares avlöning beräknas till belopp i medeltal motsvarande
5 kronor i timmen med iakttagande av, att avlöningen utgår
med något högre belopp för undervisning i de ämnen, som kunna
anses fordra större kompetens av läraren, och att avlöningen något
ökas efter längre tids tjänstgöring;
att föreståndare och facklärare må beredas rätt till hel pension
vid avskedstagandet efter 65 levnads- och 30 tjänsteår, och att extra
lärare må beredas pension efter grunder, som förut föreslagits för
icke fast anställda lärare vid de tekniska skolorna;
att sekreterarens arvode må bestämmas till 2,000 kronor, bibliotekarien-materialförvaltarens
till 2,400 kronor och kassaförvaltarens
till 2,000 kronor årligen;
att avlöningen till 1 förste maskinist må utgå med 2,500 kronor
och till 1 maskinist med 2,000 kronor jämte två ålderstillägg å 250
kronor vartdera till en var av dem efter 5 respektive 10 års väl vitsordad
tjänstgöring; och
att avlöningen till 1 förste vaktmästare må utgå med 1,500 kronor
och till 2 vaktmästare med sammanlagt 2,400 kronor jämte två ålderstillägg
å 100 kronor vartdera till en var av dem efter 5 respektive
10 års väl vitsordad tjänstgöring.
Förslat/.
262
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Nuvarande
styrelse.
Ändring
önskvärd.
Styrelse och förvaltning.
Tekniska skolans i Stockholm styrelse utgöres för närvarande av en ordförande,
som av kungl .mai: t i nåder förordnas, samt av fem för en tid av tre år valda ledamöter.
av vilka en utses av kungl. maj: t, en av Stockholms stadsfullmäktige,
en av lärarekollegiet vid tekniska högskolan, en av kungl. akademien för de fria konsterna
och en av svenska slöjdföreningens styrelse, varjämte skolans föreståndare
är medlem av styrelsen.
De grundsatser, kommittén ansett sig böra tillämpa vid framläggandet av förslag
till ordnandet av de tekniska fackskolornas lokala styrelser, torde i stort sett ha sin
tillämpning även på tekniska skolan i Stockholm efter dess omorganisation till en
uteslutande konstindustriell läroanstalt. För denna liksom för de tekniska fackskolorna
måste det vara av utomordentlig vikt, att den i sin verksamhet får påräkna ett intresserat
bistånd och stöd från utövarna av just de industrigrenar, som skolan är avsedd
att tjäna.
Denna synpunkt har hittills i allt för ringa grad vunnit beaktande vid valet av
medlemmar i tekniska skolans styrelse. Ehuru skolan innesluter landets högsta konstindustriella
läroanstalt, och den konstindustriella undervisningen alltid betraktats såsom
skolans huvuduppgift, finnes iör närvarande bland medlemmarna i skolans styrelse
ingen enda konsthantverkare.
Detta förhållande står utan tvivel i samklang med den allmänna läggning, som
den konstindustriella undervisningen hittills haft vid tekniska skolan i Stockholm. Då
undervisningen i skolan huvudsakligen varit avsedd att giva en för konstindustriell
verksamhet i allmänhet lämpad bildning, men endast i ringa mån kunnat taga hänsyn
till speciella industrigrenar, har det varit helt naturligt, att man vid valet av medlemmar
i skolans styrelse föredragit personer med allmän konstindustriell bildning och allmänt
konstindustriella intressen framför utövare av någon speciell gren av konsthantverket.
Detta har också i viss mån varit nödvändigt med hänsyn till de många olikartade
uppgifter, som ålegat tekniska skolan i Stockholm. I dess styrelse har därför
knappast kunnat beredas plats för mer än några få personer med särskild uppgift att
bevaka de konstindustriella intressena, och då har man givetvis härtill måst välja sådana
personer, som haft förmåga att överblicka så stora områden av konsthantverket som
möjligt.
Om tekniska skolan i Stockholm omorganiseras till en fackligt ordnad läroanstalt
med skilda avdelningar för konsthantverkets olika grenar, bör detta förhållande ändras.
Skolan måste bringas i intim kontakt med konsthantverket inom landet därigenom,
att konsthantverkets verkliga utövare erhålla inflytande på skolans ledning. Vid
sidan av de allmänt konstindustriella intressena måste även de speciella yrkesintres
-
Förslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
263
sena och den speciella sakkunskapen på konsthantverkets skilda områden bliva företrädda
i skolans styrelse.
Innan kommittén framlägger förslag till ny ordning för tillsättningen av styrelsen
för tekniska skolan i Stockholm i enlighet med här ovan utvecklade grundsatser, vill
kommittén framhålla, att om skolan omorganiseras till en enbart på statens bekostnad
uppehållen konstindustrien läroanstalt, föreligger icke någon anledning att fortfarande
giva Stockholms stad eller tekniska högskolans styrelse rätt att deltaga i valet av
ledamöter i tekniska skolans styrelse. Däremot kan det hava skäl för sig, att kungl.
akademien för de fria konsterna och svenska slöjdföreningens styrelse vinna inflytande
på den nya konstindustriella läroanstaltens ledning.
Kommittén har nämligen ansett, att tekniska skolan i Stockholm i likhet med
landets övriga tekniska skolor bör stå under överstyrelsens för rikets tekniska skolor
överinseende och inspektion, men att den dessutom bör ställas under ledning av en
särskild styrelse bestående, förutom av skolans föreståndare, av minst 8 medlemmar.
Dessa böra på förslag av överstyrelsen efter hörande av kungl. akademien för de
fria konsterna och svenska slöjdföreningens styrelse förordnas av kungl. maj: t
för tidsperioder av fyra år i sänder och väljas så, att jämte allmänt konstnärlig
och konstindustriell bildning och sakkunskap de speciella konstindustriella yrkesintressena
bliva i övervägande grad och på ett framstående sätt representerade i
skolans styrelse. Bland styrelsens medlemmar bör en av kungl. maj: t förordnas till
styrelsens ordförande.
Skolans styrelse bör ha samma åligganden med avseende på tekniska skolan
i Stockholm som de tekniska fackskolornas lokala styrelser med avseende på dessa
skolor.
Den närmaste ledningen och tillsynen över skolan bör tillkomma den av kungl.
maj: t förordnade föreståndaren.
Tekniska skolans facklärare och facklärarinnor böra tillsammans bilda ett lärareråd
under föreståndarens ordförandeskap med skyldighet att avgiva betyg över lärjungarnas
kunskaper och att förbereda sådana frågor, som ankomma på styrelsens
prövning, och som till lärarerådet hänskjutas.
Kommittén föreslår sålunda:
att tekniska skolan i Stockholm efter dess omorganisation till
en läroanstalt för konsthantverket ställes under överstyrelsens för
rikets tekniska skolor överinseende och inspektion, och
att skolans ledning i övrigt anförtros dels åt en styrelse bestående,
förutom av skolans föreståndare, av minst 8 personer, som på
förslag av överstyrelsen för rikets tekniska skolor efter hörande av
Grunder för
styrelser
sammansättning.
Föreståndare.
Lärarerdd.
Förslag.
Lyshållning,
uppvärmning
m. m.
264 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
kungl. akademien för de fria konsterna och svenska slöjdföreningens
styrelse förordnas av kungl. maj: t för tidsperioder av fyra år. Och
av vilka en av kungl. maj: t tillika förordnas till ordförande i styrelsen,
dels ock av den av kungl. maj: t på sätt förut föreslagits
förordnade föreståndaren;
att vid skolan inrättas ett lärareråd av skolans facklärare och
facklärarinnor under föreståndarens ordförandeskap med skyldighet
att avgiva betyg över lärjungarnas kunskaper och att förbereda sådana
frågor, som ankomma på styrelsens prövning och till lärarerådet
hänskjutas.
Beräkning av kostnaderna.
Utöver förut upptagna kostnader för avlöningar till föreståndare, lärare, tjänstemän
och betjäning, för undervisningsmateriell, samlingar och bibliotek samt diverse
utgifter tillkomma kostnaderna för lyshållning, uppvärmning, vatten samt inventariers
anskaffning och underhåll.
De blivande kostnaderna för de sistnämnda ändamålen har kommittén beräknat
med ledning av de nuvarande kostnaderna för samma ändamål vid tekniska skolan.
För den händelse blivande utredningar skulle visa, att det är nödvändigt att genom
nybyggnader förse tekniska skolan med väsentligt utvidgade eller helt och hållet nya
lokaler, måste dessa kostnadsberäkningar revideras. De belopp, som kommittén sålunda
beräknat för dessa ändamål, få därför endast anses tillnärmelsevis riktiga.
I nedanstående tabell lämnas en översikt över de för lyshållning, uppvärmning,
vatten samt inventariers inköp och underhåll tillgängliga anslagen dels å ordinarie
stat, dels i form av extra anslag, de verkligen utgivna beloppen och de belopp, som
kommittén anser erforderliga. De extra anslagen hava utgått med i tabellen upptagna
belopp sedan 1908 och bestritts av staten och Stockholms stad med hälften av
vardera.
Anslag |
Utgivna belopp |
Erforder- liga belopp |
||||
Ändamål |
å ordinarie stat |
å extra stat |
Summa |
1909 |
1910 |
|
Lyshållning ........................... |
6,000: — 5,000: — |
1,500: — |
7,500: -5,000: — |
6,040: 52 4,925: 97 |
6,253: 20 |
6,500: - 5,200: - |
Uppvärmning........................... |
||||||
Vattenförbrukning..................... |
400: — |
- |
400: — |
443:40 |
578: 30 |
550: - |
Inventariers inköp och underhåll |
3,600: - |
2,000: — |
5,000: — |
7,260: 35 |
7,432: 01 |
7,500: - |
Summa kronor |
14,400: — |
3,500: — |
17,900: - |
18,670: 24 |
19,444: 96 |
19,750: - |
Korslag till ny organisation av tekniska skolan i Stockholm.
265
På grund av de kostnadsförslag, som i det föregående gjorts, torde de ärliga Förslag till
kostnaderna för uppehållandet av tekniska skolan i Stockholm efter dess omorgani- stnti
sation till en läroanstalt för konsthantverket kunna beräknas till följande belopp:
Föreståndaren (jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 10
års tjänst) ........................................ 9,000: —
8 facklärare eller tacklärarinnor å 4,600 kronor (jämte två
ålderstillägg å 500 kronor vartdera till var och en av
dem efter 5 respektive 10 år)........................ 36,800: —
Extra lärare .......................................... 5.000: — 50.800: —
Sekreteraren............................................ 2.000: —
Bibliotekarien-materialförvaltaren ........................ 2,400: -
Kassaförvaltaren ........................................ 2,000: — 6,400: —
1 förste maskinist (jämte 2 ålderstillägg å 250 kronor efter 5
resp. 10 år)......................................... 2.500: —
1 maskinist (jämte 2 ålderstillägg å 250 kronor vartdera eiter
5 resp. 10 år) ...................................... 2,000: —
1 förste vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg å 100 kronor vart
dera
efter 5 resp. 10 år) ............................ 1,500: —
2 vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg å 100 kronor vartdera
till var och en av dem efter 5 resp. 10 år) .......... 2,400: —
2 portvakter ............................................ 600: — 9,000: —
Undervisningsmateriell och samlingar .................... 10,000: —
Bibliotek ............................................... 3,000: — 13,000: —
Stipendier, pris och belöningar ...................................... 2,500: —
Lyshållning ............................................. 6,500: —
Uppvärmning ........................................... 5,200: —
Vattenförbrukning ....................................... 550: —
Inventariers inköp och underhåll.......................... 7,500: — 19,750: —
Summa kronor 101,450: --
Tillgång: Sjöstedtska fondens avkastning............................ 2,880: —
Återstående årliga anslagsbehov ............................ kronor 98,570
Diverse utgifter, även innefattande kostnaderna för renhållning, beräknas bliva
betäckta genom lärjungarnas avgifter.
Ett i skolans nuvarande stat upptaget belopp »ersättning från geologiska byrån ,
för uppvärmning och vattenförbrukning» kr. 1,332: 90 har icke upptagits i ovanstående
beräkning, då det efter geologiska byråns utflyttning från tekniska skolans
byggnad icke kommer att utgå.
Kostnader för
pn gång.
Förslag.
Inledning.
266
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Det torde även böra anmärkas, att i ovanstående kostnadsberäkningar icke upptagits
de särskilda kostnaderna för utbildning av lärare i teckning och välskrivning, då
kommittén icke ansett sig böra taga befattning med denna frågas utredning.
Därtill komma kostnaderna för en gång för skolans utrustning med ateljéer,
verkstäder och laboratorier med förslagsvis beräknade 80,000 kronor jämte kostnaderna
för om- eller nybyggnad av skolans lokaler, varom utredning kommer att lämnas
i ett särskilt utlåtande.
Kommittén får sålunda föreslå:
att tekniska skolans i Stockholm stat fastställes till ett belopp
av sammanlagt, förutom den till 2,880 kronor beräknade avkastningen
av Sjöstedtska fonden, 98,570 kronor, vartill komma dels kostnaderna
för en gång för skolans utrustning med förslagsvis beräknade 80,000
kronor, dels kostnaderna för om- eller nybyggnad av skolans lokaler.
Förslag till inrättandet av en statens normalskola för
yrkesundervisningen.
Redan i de allmänna grunderna för kommitténs förslag till ny organisation av
vårt lägre tekniska undervisningsväsende, har framhållits, att man icke hos en överstyrelse
av endast fem personer kan vänta den i detalj gående sakkunskap och erfarenhet
på alla industriens områden, som fordras för nydaningen av det lägre tekniska
undervisningsväsendet i riket och för att leda dess framtida utveckling så, att den
håller jämna steg med och anpassas efter inudstriens alltjämt fortgående utveckling.
Det torde icke heller vara lämpligt att belasta överstyrelsen med allt det detaljarbete,
som härför erfordras. Därigenom skulle dess initiativkraft hämmas, och
blicken skymmas för det väsentliga i dess uppgift.
En god hjälp i detaljarbetet torde överstyrelsen i många fall kunna påräkna av
de särskilda skolornas styrelser och lärare. Särskilt torde detta bli förhållandet med
avseende på de tekniska fackskolorna. Om blott lärarnas avlöningar och anslagen
till skolorna icke bli för knappt tillmätta, torde det icke möta allt för stora svårigheter
för dessa skolor att erhålla lärare med goda förutsättningar att själva utarbeta
förslag till läroplaner och att anskaffa läroböcker och undervisningsmateriell i enlighet
med de anvisningar, kommittén härför lämnat. I de blivande lokala styrelserna för
dessa skolor torde även såväl lärarna som överstyrelsen kunna påräkna det sakkunniga
biträde, som fordras för att ordna skolornas arbete så, att industriens berättigade
fordringar på lärjungarnas utbildning bliva tillgodosedda.
267
Statens normalskola för yrkesundervisningen.
Däremot tiar det stått klart för kommittén, att genomförandet av dess program
med avseende på yrkesundervisningens ordnande kommer att möta stora svårigheter.
Själva grundprincipen i kommitténs program med avseende på denna undervisning,
eller att den såväl i lärlingsskolan som framför allt i den egentliga yrkesskolan
måste ordnas med största möjliga hänsyn till lärjungarnas yrken och de
industriella förhållandena på varje särskild ort. innebär i själva verket icke någon
nyhet. Denna tanke har flere gånger mer eller mindre klart och bestämt uttalats
av såväl 1872 års kommitté för den tekniska undervisningens ordnande som av rektor
B. V. Adler, som ända sedan 1892 och till sin 1910 inträffade död utövat inspektionen
över yrkesskolorna i riket.
Det är emellertid uppenbart, att man hittills saknat medel till denna tankes
genomförande. Undervisningen i våra yrkesskolor ägnas ännu i övervägande grad
åt allmänna skolämnen och åt de för tekniska studier i allmänhet grundläggande läroämnena,
under det att den egentliga fackundervisningen spelar en jämförelsevis underordnad
roll.
Det har därför stått klart för kommittén, att det icke tjänade någonting till, att
kommittén ännu en gång betonade nödvändigheten av yrkesundervisningens fackliga
ordnande med hänsyn till ortliga förhållanden, om icke kommittén samtidigt kunde
anvisa de medel, varigenom målet kunde vinnas.
Oavsett kostnaderna, är det i synnerhet i tre avseenden, som betydande svårigheter
komma att möta vid genomförandet av kommitténs program för yrkesundervisningens
ordnande, nämligen med avseende på anskaffningen av kompetenta lärare,
utarbetandet av organisations- och undervisningsplaner för de särskilda skolorna och
anskaffningen av läroböcker och undervisningsmateriell.
Vad då först lärarefrågan beträffar, har kommittén i redogörelsen för det lägre Lärareutbildtekniska
undervisningsväsendets tillstånd i riket haft anledning framhållla, vilka svå- ningen.
righeter denna fråga erbjuder för våra nuvarande yrkesskolor. Ungefär 40 procent av
de lägre tekniska yrkesskolornas lärare utgöras för närvarande av folkskolelärare
och lärare vid allmänna läroverk. Av dessa lärare, som fått sin utbildning för helt
andra ändamål, kan man knappast vänta någon egentlig erfarenhet om en yrkesidkares
kunskapsbehov. De ha därför allt för stor benägenhet att giva undervisningen samma
innehåll och form, som de äro vana vid från de allmänna läroanstalterna. De från
tekniska skolans i Stockholm högre konstindustriella skola utexaminerade teckningslärarna
och -lärarinnorna, som utgöra ungefär 10 procent av de lägre tekniska yrkesskolornas
lärarekår, hava icke heller, såsom deras utbildning nu är ordnad, fått några
större förutsättningar att leda yrkesundervisningen i en praktisk, för utövare av olika
yrken lämpad riktning. Då dessa teckningslärare och -lärarinnor ofta äro i saknad av
268
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
verklig yrkeserfarenhet, men ändock anställas såsom lärare även i fackritning, under
det att deras utbildning huvudsakligen gått i en kostnärlig eller konstindustriell riktning.
ha de allt för stor benägenhet att till yrkesskolorna överflytta så mycket som
möjligt av de konst- och konstslöjdarter, vari de själva åtnjutit undervisning, utan
eller med ringa hänsyn till, om detta betingas av de industriella förhållanden på den
ort, där deras lärareverksamhet är förlagd.
Antalet personer med anställning i industriens tjänst, som ägna sig åt undervisningen
vid de lägre tekniska yrkesskolorna i riket uppgår icke till mer än ungefär
25 procent av hela antalet lärare. Även om dessa lärare på grund av sin praktiska
verksamhet hava förutsättningar att bedöma sina lärjungars kunskapsbehov, uppnå
de icke alltid de resultat, man av dem kunnat vänta, på grund därav, att de sakna
pedagogisk erfarenhet och aldrig haft tillfälle att sätta sig in uti, huru en god yrkesundervisning
bör ordnas och ledas. Deras antal har för övrigt hittills varit allt för ringa
för att utöva något större utflytande på vår yrkesundervisning.
Såväl med avseende på lärlingsskolorna som yrkesskolorna har kommittén ansett
sig böra framhålla, att det måste betecknas som en verklig livssak för en praktisk
utveckling av båda dessa skolformer, att de i vida högre grad, än hittills varit förhållandet
vid de nuvarande yrkesskolorna, kunna tillförsäkras lärare med verklig praktisk
yrkeserfarenhet. Kommittén är också övertygad därom, att i den mån vår yrkesundervisning
utvecklas, och tillgången på personer, som med god praktisk yrkeserfarenhet
förena en god teoretisk yrkesbildning, ökas, samt intresset för yrkesundervisningen
bland våra yrkesidkare själva växer, det skall bli allt lättare att förverkliga
detta önskemål.
Men vare sig vi för vår yrkesundervisning vilja använda lärare vid allmänna läroanstalter
— vilket nog hädanefter som hittills blir oundgängligt särskilt för de grundläggande
läroämnena — eller verkliga yrkesmän, måste det betecknas som ett oavvisligt
krav, att de förra såväl som de senare erhålla en särskilt för yrkeslärarekallet
lämpad utbildning.
Vid uppgörandet av förslag till denna frågas lösning har det emellertid stått
klart för kommittén, att huvudvikten vid lärareutbildningen icke borde läggas på att
bibringa lärarekandidaterna de speciella yrkeskunskaper vare sig av praktisk eller
teoretisk art, som de för utövningen av lärarekallet behöva. Lärarekandidaterna
borde tvärt om i regel utgöras av personer, som genom längre tids utövning av ett
yrke och genom besök i en yrkesskola eller på annat sätt förvärvat en god praktisk
och teoretisk yrkesbildning. Även av lärare vid folkskolor eller allmänna läroverk,
som vilja förvärva kompetens för yrkesundervisningen, måste fordras, att de söka
vinna praktisk industriell erfarenhet. Den särskilda utbildning för yrkeslärarekallet,
Statens normalskola för yrkesundervisningen. 2b9
som därutöver skulle erfordras, borde då kunna vinnas genom en relativt kort, i övervägande
grad rent pedagogisk utbildningskurs.
Denna utbildningskurs borde förläggas till en yrkesundervisningsanstalt av så
stor omfattning, att vid densamma undervisning meddelades för ett flertal av de yrkesgrenar,
som ha någon större betydelse i vårt land, och som tillika både med hänsyn till
lärjungematerial, lärarekrafter och utrustning samt icke minst med hänsyn till det sakkunniga
biträde, den kunde påräkna från industri- och hantverksidkares sida vid undervisningens
ordnade, arbetade under så gynnsamma förhållanden, att den kunde bli
en god vägledande förebild på yrkesundervisningens område. Där skulle lärarekandidaterna
erhålla tillfälle att se och åhöra en väl ordnad yrkesundervisning och att
själva under lämplig handledning och kritik öva sig i att meddela undervisning, samtidigt
med att de bereddes möjlighet att i erforderliga delar utvidga sin egen teoretiska
och praktiska yrkesutbildning och genom härför lämpade föredrag bibringades en god
uppfattning om yrkesundervisningens mål och medel.
Den mönsteranstalt för yrkesundervisningen, som sålunda fordras för lärareutbildningen,
är även, såsom redan i de allmänna grunderna till kommitténs organisationsförslag
framhållits, nödvändig i andra avseenden.
Endast i våra större städer och i en del orter, där en speciell industri är förhärskande,
blir det möjligt att någotsånär fullständigt uppdela lärlings- och yrkesskolornas
lärjungar i särskilda yrkesavdelningar och att anförtro undervisningen åt
fackmän inom det yrke, varje avdelning företräder. Likaledes torde man också endast
i våra större städer kunna påräkna den sakkunskap och yrkesbildning hos industrioch
hantverksidkarna själva, att de kunna medverka vid utarbetandet av organisationsoch
läroplaner för skolorna på ett sådant sätt, att undervisningen kommer att motsvara
lärjungarnas bildningsbehov och blir praktiskt fruktbärande för ortens industri.
På mindre orter blir antalet lärjungar allt för ringa för att annat än i undantagsfall
möjliggöra en uppdelning av lärjungarna i yrkesavdelningar. Varje lärare kommer
då att få handleda lärjungar tillhörande ett flertal olika yrken. Vare sig man till lärare
för sådana skolor väljer en folkskolelärare eller en yrkesman, blir det för honom omöj -ligt, även om han genomgått en lärareutbildningsanstalt, att med sakkunskap behärska
mer än på sin höjd ett enda industriellt område. Man kan icke av honom begära, att
han på grund av sin egen erfarenhet skall kunna ordna undervisningen i t. ex. räkning,
bokföring, ritning m. fl. ämnen så, att alla lärjungar erhålla direkta tillämpningar på
sina yrken.
Här måste den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet
träda hjälpande emellan. Genom överstyrelsen försorg måste för flertalet av de
yrken, som äro företrädda i våra lärlings- och yrkesskolor, lämpliga handledningar
Mönster- och
försöksanstalt
för yrkesundervisningen.
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
270
*_
och exempelsamlingar utarbetas samt ändamålsenliga serier av undervisningsmateriell
ordnas och ställas till skolornas förfogande. Därigenom kan det bli möjligt för lärarna
även i sådana skolavdelningar, som omfatta ett flertal yrken, att erbjuda varje lärjunge
sådana tillämpningar, som han behöver, och att sålunda giva undervisningen även i
allmänna eller blandade yrkesavdelningar en facklig karaktär.
På liknande sätt torde man också kunna hjälpa många av de nuvarande lärarna
vid våra yrkesskolor att komma till bättre resultat med sin undervisning, och därigenom
göra dem mera användbara för den nya organisation av yrkesundervisningen, som
kommittén föreslagit.
Det torde emellertid vara uppenbart, att överstyrelsens sakkunskap och tid icke
kan räcka till för detta detaljarbete. Undervisningsplaner och läroböcker samt exempelsamlingar
måste, såsom förut framhållits, utarbetas och prövas så att säga på
experimentell väg genom praktiska försök i en skola under erfarna och kunniga lärares
ledning. Detsamma är förhållandet med samlandet och avprovningen av ny undervisningsmateriell.
För att överstyrelsen skall kunna lämna skolorna den hjälp, de i
berörda hänseenden behöva, måste den själv ha tillgång till en mångsidig och väl
skött läroanstalt, vars lärare under överstyrelsens omedelbara ledning och kontroll
i och genom sitt arbete i skolan kunna biträda överstyrelsen med utarbetandet och
prövningen av nya organisationsformer och hjälpmedel för yrkesundervisningen. Endast
genom en sådan mönsteranstalt torde det bli möjligt för överstyrelsen att komma
i den intima kontakt med yrkesundervisningen och med fackmännen på industriens
och hantverkets områden, som erfordras, för att överstyrelsen med sakkunskap skall
kunna utreda och bedöma alla de mångskiftande detaljfrågor, som yrkesundervisningens
ordnande innebär, och göra denna undervisning praktiskt fruktbringande för det
industriella livet.
Biträde vid I lärarna vid en sådan mönsteranstalt bör överstyrelsen även kunna erhålla väl
inspektion.
behövligt biträde vid inspektionen av yrkesundervisningen. Även vid fullgörandet
av detta åliggande måste överstyrelsens sakkunskap många gånger komma till korta,
när det gäller att bedöma den rent fackliga sidan av yrkesundervisningen. Förutom
den granskning av skolornas administration och deras verksamhet i allmänhet, som
bör utövas genom överstyrelsens inspektion, bör tid efter annan en särskild fackinspektion
av vissa skolor eller grupper av skolor anordnas av därtill särskilt förordnade
fackmän, och då torde facklärarna vid den ifrågasatta mönsterskolan i många
fall bliva synnerligen lämpliga härför. Därigenom skulle också den erfarenhet, som
man vid andra skolor gjort, kunna komma mönsteranstalten tillgodo, och dess förmåga
att verka befruktande på hela landets yrkesundervisning ytterligare ökas.
Statens normalskola för yrkesundervisningen.
271
Vid denna anstalt borde även försök göras med undervisning genom korrespondens
dels för att bereda lärare vid lärlings- och yrkesskolorna tillfälle till fortsatt
utbildning, dels för att öppna bildningsmöjligheter även för dem, som icke kunna negagna
sig av andra skolformer för erhållande av teknisk undervisning.
Korrespondensundervisningen tillgår som bekant på det sättet, att lärjungarna var
på sin ort genom allmänna posten från en centralanstalt, som leder undervisningen,
tillsändas vissa uppgifter, som de ha att lösa, jämte nödiga anvisningar om den litteratur
och de hjälpmedel i övrigt, som härför erfordras. Lärjungarna insända sina
svar till centralanstalten, som granskar och rättar dem samt meddelar lärjungarna de
ytterligare upplysningar, som svarens granskning föranleder. På detta sätt kunna
systematiska kurser i snart sagt alla möjliga ämnen anordnas såsom matematik,
geometri, tekniska ämnen, ritning m. m.
Metoden är särskilt avsedd för personer anställda i praktisk verksamhet, vilka
önska använda sina lediga stunder till förvärvande av kunskaper, men icke ha möjlighet
att erhålla annan lämplig undervisning på grund därav, att deras verksamhet är
förlagd till landsbygden eller mindre orter, där tekniska skolor icke kunna ifrågakomma,
eller därför, att de skolor, som finnas i deras omedelbara närhet, icke motsvara
deras speciella kunskapsbehov.
Korrespondensskolorna användas särskilt i Amerika i mycket stor utsträckning
för kommersiell och teknisk undervisning och anses giva goda resultat, om man kan
ordna det så, att centralanstalten utsänder ombud, som med regelbundna mellantider
samla lärjungarna till för dem centralt belägna platser i närheten av lärjungarnas boningsort
för att med dem diskutera de frågor, som vållat svårigheter. En utförlig redogörelse
för denna skolform, sådan den utbildats vid statsuniversitetet i Wisconsin,
lämnas i del III.
I vårt land med dess stora avstånd och ringa befolkningstäthet kommer det helt
säkert alltid att finnas ett stort antal personer, som känna behov av teknisk bildning
och även ha tid övrig för dess förvärvande, men ändock icke ha möjlighet att besöka
en vanlig teknisk skola vare sig med dag- eller aftonundervisning. Ifrågasättas kan
därför, om ej en dylik skola i vårt land skulle kunna bliva till nytta. Kommittén har
dock icke velat framlägga bestämda förslag i ämnet, utan anser att frågans vidare
utredning bör överlämnas åt den blivande överstyrelsen för rikets tekniska skolor.
Den mönsteranstalt för yrkesundervisningen, som kommittén sålunda ansett vara
nödvändig för att biträda överstyrelsen med viktiga delar av dess uppgift, bör utgöra
en statsanstalt och ställas under överstyrelsens omedelbara ledning. Den torde,
såsom redan angivits, lämpligen böra benämnas statens normalskola för yrkesundervisningen.
Korrespondensunderisisning.
Statens normalskola,
för yrkesundervisningen.
272
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Förlägges till Den bör givetvis förläggas till Stockholm, där förutsättningarna för dess verkStoclcholm.
samhet utan tvivel äro mest gynnsamma. Där torde flertalet av de yrken, som ha
någon större betydelse för vårt land, vara företrädda på ett sådant sätt, att skolan kan
påräkna ett tillräckligt antal lärjungar inom sina olika yrkesavdelningar. lärare med
god såväl teoretisk som praktisk yrkesbildning samt tillräcklig sakkunskap hos industriidkarna
på platsen för att tillhandagå överstyrelsen med råd och upplysningar vid
undervisningens ordnande.
Organisation Skolan bör organiseras efter samma grundsatser, som kommittén ansett böra
tillämpas vid ordnandet av yrkesundervisningen i våra större städer, endast med de
avvikelser, som betingas därav, att skolan bör arbeta under så gynnsamma förhållanden
som möjligt, och så att den kan tjäna de särskilda ändamål, för vilka den
är avsedd.
Den bör sålunda omfatta såväl lärlingsskola som yrkesskola. Lärlingsskolan
bör huvudsakligen organiseras som en obligatorisk lärlingsskola. men försök böra
även göras med förberedande lärlingsskolor för ett eller annat yrke. Yrkesskolan
bör ha såväl dag- som aftonkurser. Inom både lärlings- och yrkesskolan böra lärjungarna
uppdelas i bestämda yrkesavdelningar, och undervisningen ordnas så, att
varje yrkesavdelning får karaktären av en speciell fackskola för ett visst yrke eller
en viss grupp av nära besläktade yrken. Särskilda eller gemensamma yrkesavdelningar
böra inrättas för såväl manliga som kvinnliga lärjungar.
De yrken, för vilka fackskolor sålunda skulle komma att inrättas, böra väljas
så, att normalskolan kommer att omfattta så många som möjligt av de i vårt land
allmännast förekommande och mest betydelsefulla yrkena med undantag likväl av
de konstindustriella yrkena, för vilka undervisning, särskilt på yrkesskolestadiet, skulle
lämnas i tekniska skolans i Stockholm yrkeskurser. För att normalskolan skall
kunna fylla sin uppgift, torde den böra omfatta åtminstone 12 å 15 fackskolor för
olika yrken eller yrkesgrupper. Dock torde det vara lämpligt, att till en början inrätta
skolan för ett mindre antal yrken, och sedan låta den växa så småningom, i den
mån erfarenhet vinnes, och behovet av nya fackskolor framträder. Likaledes torde
valet av de yrken, för vilka undervisning bör ordnas inom normalskolan, böra överlåtas
åt överstyrelsen för rikets tekniska skolor efter samråd med industri- och hantverksidkare
i Stockholm. Nya yrkesavdelningar böra nämligen icke komma till stånd,
förr än man tillförsäkrat sig om intresserat bistånd vid undervisningens ordnande från
industriidkarna själva.
Det torde även böra framhållas, att yrkesavdelnigarna inom skolan tid efter
annan böra kunna växla, i det att en yrkesavdelning bör utbytas mot en ny, när den
förra fyllt sin uppgift genom att utbilda tillräckligt antal lärare för sitt område för
Statens normalskola för yrkesundervisningen.
273
en tid framåt, och tillräcklig erfarenhet samlats om yrkesundervisningen på det industriområde,
avdelningen företrätt.
Antalet lärjungar i de olika årskurserna (skolklasserna) inom varje yrkesavdelning
bör begränsas till högst 25. Varje yrkesavdelning, omfattande tre årskurser i
lärlingsskolan och en eller två årskurser i yrkesskolan, allt efter som denna har dageller
aftonkurser, skulle sålunda få högst 100 å 125 lärjungar, och hela normalskolan,
om den anordnas med 12 å 15 yrkesavdelningar, kunna mottaga något mer än 1,200—
1,500 lärjungar årligen.
För unga arbetare i Stockholm, som icke lämpligen kunna mottagas i statens
normalskola, bör naturligtvis Stockholms stad, liksom andra kommuner, bereda undervisningsmöjligheter
på annat håll. När yrkesundervisningen en gång blir fullständigt
ordnad i Stockholm, torde man nämligen kunna förutsätta, att den kommer att fördelas
på flere centraler i olika delar av staden. En av dessa centraler skulle utgöras av
statens normalskola.
Inrättandet av en statens normalskola med de speciella uppgifter, som enligt det
föregående skulle tillkomma densamma, innebär sålunda icke åvägabringandet av en
helt och hållet ny skola, som eljest bleve överflödig, utan endast att staten övertager
en del av den yrkesundervisning, som eljest skulle åligga Stockholms stad, och ordnar
denna så, att de särskilda ändamål vinnas, för vilka normalskolan är avsedd.
Med avseende på undervisningen i statens normalskola vill kommittén framhålla,
att då skolan skulle få en rent facklig organisation, bör undervisningen inom de skolavdelningar,
där detta är möjligt och i övrigt anses lämpligt, även omfatta praktiska
övningar i lärjungarnas yrken, och att följaktligen övningsverkstäder böra ingå i
skolans utrustning.
Den med normalskolan förbundna utbildningskursen för lärare och lärarinnor
torde till en början, och intill dess nödig erfarenhet vunnits, böra organiseras på
följande sätt.
Lärokurserna böra, för att tillträdet till dem icke allt för mycket må försvåras,
icke göras längre än 8 veckor och allt efter behovet anordnas en eller två gånger
om året. Antalet deltagare torde böra begränsas till 15 i varje kurs. För tillträde
till kurserna bör fordras, att den inträdessökande genom intyg om skolbildning och
föregående praktisk verksamhet eller genom särskilt inträdesprov styrker, att han
eller hon har nödiga förutsättningar för yrkeslärarekallet. Utbildningen bör ske
genom åhörande av undervisningen i normalskolans yrkesavdelningar, genom undervisningsövningar
under lämplig handledning och kritik samt genom pedagogiska före/
18
Ställning till
andra yrkesundervi*
ningsanstalter
i Stockholm.
Undervis
ningen.
Lärareutbild
ningskurser.
274
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Lärarna.
Avlöning
och pension.
Skolavgifter.
drag över undervisningens mål och medel. Därtill bör komma undervisning i ritning,
yrkesekonomi och industriell lagstiftning.
Lärarekandidaterna böra erhålla understöd med 100 kronor för varje kurs samt
ersättning för de verkliga resekostnaderna för resa till och från Stockholm för deltagandet
i kursen.
För lärarnas fortsatta utbildning bör sörjas dels genom anordnande av särskilda
fortsättningskurser för äldre lärare, dels genom korrespondensundervisning.
Lärarna vid normalskolan böra vara skyldiga att i samband med undervisningen
vid skolan biträda överstyrelsen med handledningen av lärarekandidaternas utbildning,
med utarbetandet av nya organisationsformer, undervisningsplaner, läroböcker och
exempelsamlingar samt med anskaffningen och avprovningen av ny undervisningsmateriell
och andra hjälpmedel för yrkesundervisningen ävensom med den korrespondensundervisning,
som kan komma att anordnas vid skolan.
För varje yrkesavdelning bör anställas en fackföreståndare eller en fackföreståndarinna,
som i främsta rummet har att ansvara för undervisningens ordnande
var och en inom sin yrkesavdelning, samt nödigt antal lärare. Fackföreståndare och
fackföreståndarinnor samt övriga lärare böra tillsättas av överstyrelsen för rikets
tekniska skolor genom förordnande på ett år i sänder. Fackföreståndare och fackföreståndarinna,
som med goda vitsord tjänstgjort i fem år, bör kunna förordnas för
fem år i sänder.
Fackföreståndare och fackföreståndarinna böra åtnjuta ett arvode av 500 kronor
för tillsynen och ledningen av undervisningen var och en inom sin yrkesavdelning.
Avlöningen till dem och övriga lärare för yrkesundervisningen i skolan bör med hänsyn
till de dyrare levnadskostnaderna i Stockholm utgå med ett något högre belopp än
vid övriga yrkesundervisningsanstalter i riket eller i medeltal med 4 kronor i timmen
inom lärlingsskolan och med 5 kronor i timmen i yrkesskolan. Därtill böra fackföreståndare
och fackföreståndarinnor samt övriga lärare erhålla särskild ersättning
för det arbete utöver yrkesundervisningen i skolan, som de komma att utföra för fullgörandet
av de övriga uppgifter, som åligga normalskolan. Pension bör även beredas
dem själva samt deras änkor och oförsörjda barn efter samma grunder, som kommittén
föreslagit med avseende på andra icke fast anställda lärare vid de lägre tekniska
läroanstalterna i riket.
Inom den obligatoriska lärlingsskolan bör undervisningen vara kostnadsfri. Inom
förberedande lärlingsskoleavdelningar och inom yrkesskolan torde lärjungeavgifterna
böra bestämmas till samma belopp, som kommittén föreslagit för övriga yrkesskolor
Statens normalskola för yrkesundervisningen.
275
i riket, eller till 5 å 10 kronor om året för aftonkurser och till 10 å 20 kronor om året
för dagkurser.
Statens normalskola för yrkesundervisningen bör stå under överstyrelsens för
rikets tekniska skolor omedelbara överinseende och ledning, och en av dess medlemmar
bör i egenskap av föreståndare utöva den närmaste ledningen av skolans verksamhet.
Han bör handhava lärarekandidaternas pedagogiska utbildning och ordnandet
av försöksverksamheten inom skolan. Han bör därför vara en person med god pedagogisk
bildning och erfarenhet.
Vid skolan bör dessutom finnas ett skolråd bestående av två erfarna och för
yrkesundervisningen intresserade yrkes- eller industriidkare för var och en av skolans
yrkesavdelningar. Av dessa medlemmar i skolrådet bör överstyrelsen för rikets tekniska
skolor utse ena hälften och Stockholms stadsfullmäktige den andra. Skolrådets
ledamöter skola taga noggrann kännedom om skolans verksamhet inom de yrkesavdelningar,
var och en företräder, och tillhandagå överstyrelsen samt skolans föreståndare
med råd och upplysningar angående skolans verksamhet
Fackföreståndare och fackföreståndarinnor böra bilda ett lärareråd under ordförandeskap
av skolans föreståndare med uppgift att avgiva utlåtanden i sådana frågor
rörande normalskolans verksamhet, som överstyrelsen för rikets tekniska skolor hänskjuter
till detsamma.
De kostnader, som lättast kunna beräknas, äro kostnaderna för själva yrkesmelsevis
beräknas, helst kommittén ansett, att, om det också måste vara önskvärt,
att skolan med tiden får en rätt stor omfattning, det dock torde vara nödvändigt att
till en början inrätta skolan i liten skala med ett fåtal yrkesavdelningar och så småningom
låta den växa, i den mån erfarenhet vinnes.
De kostnader, som lättast kunna beräknas äro kostnaderna för själva yrkesundervisningen.
Utgår man från ett lärarearvode av 4 kronor i timmen inom den
obligatoriska lärlingsskolan och 5 kronor i timmen inom yrkesskolan samt en undervisningstid
i den förra av 8 timmar i veckan under 50 veckor om året i tre år och i
den senare av 44 timmar i veckan i 30 veckor under ett år i dagkurserna och av 12 timmar
i veckan i 30 veckor om året i två år i aftonkurserna samt ett arvode av 500 kronor
om året till fackföreståndare eller fackföreståndarinna för varje yrkesavdelning, kommer
man till följande årliga kostnader för undervisningen, nämligen:
a) för yrkesavdelningar med dagundervisning i yrkesskolan (3 avd. X 4 kr.
X 8 tim. X 50 veckor + 5 kr. X 44 tim. X 30 veck. + 500 kr. —) 11,900 kronor;
b) för yrkesavdelningar med aftonundervisning i yrkesskolan (3 avd. X 4 kr.
X 8 tim. X 50 veck. + 2 avd. X 5 kr. X 12 tim. X 30 veck. + 500 kr. =) 8,900 kronor;
Styrelse och
förvaltning.
Skotråd.
Lärarerdd.
Kostnadsbe
räkningar.
276
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
eller, under förutsättning att halva antalet yrkesavdelningar hava dagkurser och
halva antalet aftonkurser i yrkesskolan, till i medeltal 10,400 kronor årligen för varje
yrkesavdelning.
De årliga kostnaderna för undervisningen i en skola med 12 yrkesavdelningar
skulle sålunda uppgå till 124,800 kronor.
Övriga årliga kostnader för betjäning, undervisningsmateriell, inventariers
underhåll, uppvärmning, belysning, renhållning m. m. låta sig däremot knappast på
förhand beräkna. Med ledning av förhållandet mellan lärarearvodena och övriga
omkostnader, med undantag för kostnaderna för lokal, vid de nuvarande lägre tekniska
yrkesskolorna i riket har kommittén trott sig kunna uppskatta dessa kostnader till
ungefär 50 procent av arvodena till föreståndare och lärare eller till 62,400 kronor
årligen.
De särskilda årliga kostnaderna därutöver för lärarekandidaternas handledning
och undervisning samt för deras understödjande torde för två årliga kurser om två
månader vardera kunna beräknas till c: a 6,000 kronor om året.
Därtill torde för bestridande av kostnaderna för anställande av särskilda undersökningar
och rön på yrkesundervisningens område, för utarbetandet av undervisningsplaner,
exempelsamlingar m. m. samt för biträde med korrespondensundervisningen
böra beräknas ett belopp av förslagsvis 10,000 kronor årligen.
De årliga kostnaderna för en statens normalskola i enlighet med den här ovan
utvecklade planen för 12 yrkesavdelningar och c: a 1,200 lärjungar skulle sålunda
kunna beräknas till följande ungefärliga belopp:
Fackföreståndares och lärares avlöning |
........ kr. |
124,800: — |
Övriga kostnader ...................... |
........ » |
62,400: — |
Lärarekandidaternas handledning in. m. |
........ » |
6,000: — |
För försöksverksamheten inom skolan m. |
m....... » |
10,000: — |
Summa kr. |
203,200: — |
Därtill komma kostnaderna för en gång till skolans första utrustning med undervisningsmateriell
och verkstäder samt till anskaffning och underhåll av lokal med
inredning och möblering.
Kostnaderna för den första uppsättningen av undervisningsmateriell och verkstäder
för en skola med 12 yrkesavdelningar torde kunna uppskattas till ett ungefärligt
belopp av 50,000 kronor.
Med avseende på kostnaderna för anskaffning och underhåll av lokal för statens
normalskola för yrkesundervisningen vill kommittén här endast erinra därom, att
kommittén erhållit nådigt bemyndigande att med tillhjälp av sakkunniga utom kommittén
utreda denna fråga i samband med utredningen av andra byggnadsfrågor,
som beröra kommitténs organisationsförslag, och komma resultaten av dessa utredningar
att framläggas i ett särskilt utlåtande.
277
Statens normalskola för yrkesundervisningen.
Då statens normalskola för yrkesundervisningen skulle komma att övertaga
en väsentlig del av yrkesundervisningen i Stockholms stad, har kommittén ansett rättvist,
att Stockholms stad bidrager till skolans underhåll.
Enligt de grunder, som kommittén ansett böra tillämpas vid lärlings- och yrkesskolornas
underhåll, skulle statens bidrag utgå med två tredjedelar av de årliga kostnaderna
för föreståndares och lärares avlöning samt därutöver med 5 till 10 procent av
det sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till anskaffning och underhåll av undervisningsmateriel!,
ävensom med två tredjedelar af kostnaderna för första uppsättningen
av undervisningsmateriell mot villkor, att den kommun eller korporation, som
beslutat skolans inrättande, tillhandahåller skolan tjänlig lokal med inredning och
möblering, den återstående tredjedelen av kostnaderna för skolans första utrustning
med undervisningsmateriell och ansvarar för kostnaderna för skolans uppehållande
i övrigt, i den mån dessa kostnader icke bestridas genom statsbidraget.
Under sådana förhållanden torde det icke vara obilligt att fordra, att Stockholms
stad bidrager med en tredjedel av arvodena till fackföreståndare och fackföreståndarinnor
samt lärare för deras arbete med den egentliga yrkesundervisningen
i skolan. Däremot har kommittén ansett, att skolans utrustning med undervisningsmateriell
bör vara statens egendom, och att Stockholms kommun följaktligen icke bör
bidraga varken till den första anskaffningen eller det årliga underhållet av densamma,
utan att kostnaderna härför uteslutande böra falla på statsverket. Likaledes bör staten
ensam bestrida de särskilda årliga kostnaderna för lärareutbildningen och försöksverksamheten
m. m. inom skolan.
Stockholms stad bör däremot på lämpligt sätt bidraga till anskaffningen av
lokaler för normalskolan. Förslag till grunder för fördelningen mellan staten och
Stockholms stad av kostnaderna härför ämnar kommittén framlägga i sitt särskilda
utlåtande över de byggnadsfrågor, som stå i samband med kommitténs organisationsförslag.
Enligt ovan angivna beräkningsgrund skulle sålunda Stockholms stads årliga
bidrag till en statens normalskola med 12 yrkesavdelningar och omkring 1,200 lärjungar
utgå med en tredjedel av 124.800 kronor eller med 41,600 kronor. Minskas
slutsiffran i den förut gjorda beräkningen över kostnaderna för normalskolans underhåll
med detta belopp, återstå 161,600 kronor, som skulle utgöra statens årliga kostnader
för normalskolans underhåll, därav 145,600 kronor för bestridande av den egentliga
yrkesundervisningen i skolan och 16,000 kronor för lärareutbildningen och försöksverksamheten
m. m. vid skolan.
Därtill skulle för staten komma kostnaderna för skolans första utrustning med
undervisningsmateriell samt statens andel i kostnaderna för anskaffning och underhåll
av lokal för skolan.
Kostnadernas
fördelning
mellan staten
och Stockholms
stad.
278
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Härvid är emellertid att märka, att vid yrkesundervisningens ordnande i Stockholm
i enlighet med kommitténs förslag, en lärlings- och yrkesskola av samma omfattning
som den föreslagna normalskolan skulle draga samma kostnader som normalskolan
efter avdrag av de särskilda kostnader å sammanlagt 16,000 kronor för
lärareutbildningen och försöksverksamheten m. m. eller 187,200 kronor jämte c: a
50,000 kronor till skolans första utrustning. Enligt kommitténs förslag till grunder
för yrkesundervisningens understödjande skulle staten härav bidraga med 89,480
kronor årligen och 33,333 kronor för en gång och Stockholms stad med 97,720 kronor
årligen och med 16,667 kronor för en gång.
Skillnaden mellan de bidrag, staten eller Stockholms kommun i ena eller andra
fallet skulle komma att utgiva för yrkesundervisningen i Stockhom, skulle sålunda
utgöra 56,120 kronor årligen och 16,667 kronor för en gång. Genom inrättandet av
en statens normalskola för yrkesundervisningen med 12 yrkesavdelningar och c: a
1,200 lärjungar skulle sålunda statens bidrag till yrkesundervisningen i Stockholm
förutom eventuella bidrag till lokal för skolan ökas med nämnda belopp, och Stockholms
stads bidrag för samma ändamål i motsvarande mån minskas.
Genom inrättandet av statens normalskola för yrkesundervisningen skulle Stockholms
stad få en ersättning för den yrkesundervisning, som nu meddelas stadens unga
arbetare i tekniska skolans afton- och söndagsskola, vilken skolavdelning vid tekniska
skolans omorganisation till en uteslutande konstindustriell läroanstalt till största delen
skulle komma att avskiljas från tekniska skolan. Under de senare åren har tekniska
afton- och söndagsskolan vid tekniska skolan i Stockholm haft c: a 1,300 lärjungar
eller ungefär lika många, som den föreslagna normalskolan enligt den i det föregående
utvecklade planen skulle komma att få. Tekniska skolan i Stockholm underhålles
för närvarande av staten med ett årligt bidrag från Stockholms stad, vilket för år
1911 utgick med 23,661 kronor och för år 1912 med 28,261 kronor. Den är även inrymd
i en staten tillhörig byggnad, till vars uppförande dock Stockholms stad ansenligt
bidragit. Då det huvudsakligen torde hava varit intresset för den undervisning, som
meddelas i tekniska skolans afton- och söndagsskola, som förmått Stockholms stad
att lämna detta bidrag, torde man sålunda hava rätt att anse, att stadens bidrag gått
just till denna avdelning av tekniska skolan. Om Stockholms stads bidrag till tekniska
skolans i Stockholm uppehållande överflyttas på statens normalskola, och sedan staten
och Stockholms stad sins emellan på lämpligt sätt fördela kostnaderna för anskaffning
av lokal för skolan, skulle sålunda därigenom icke någon väsentlig rubbning inträda i
redan bestående förhållanden med avseende på bestridandet av kostnaderna för yrkesundervisningen
i Stockholm.
överstyrelse för rikets tekniska skolor.
270
Kommittén föreslår sålunda:
att en statens normalskola för yrkesundervisningen inrättas i
Stockholm i överensstämmelse med här ovan utvecklade grundsatser
med ändamål att, på samma gång den besörjer en väsentlig del av
yrkesundervisningen i Stockholm, utgöra en lärareutbildningsanstalt
och en mönster- och försöksskola på yrkesundervisningens område;
att skolan ställes under överstyrelsens för rikets tekniska skolor
omedelbara överinseende och förvaltning samt under ledning av en
av dess ledamöter såsom skolans föreståndare; och
att kostnaderna för skolans inrättande och uppehållande fördelas
mellan staten och Stockholms stad på det sätt, att skolan underhålles
såsom statsanstalt, men att Stockholms stad bidrager till
underhållet med en tredjedel av arvodena till fackföreståndare och
fackföreståndarinnor samt lärare för deras arbete med själva yrkesundervisningen
i skolan och dessutom på lämpligt sätt, varom utredning
kommer att lämnas i särskilt utlåtande, bidrager till kostnaderna
för anskaffning av lokal för skolan.
Förslag till inrättandet av en överstyrelse för rikets
tekniska skolor.
När riksdagen 1847—48 första gången anslog medel till understödjande av
svenska slöjdföreningens skola (numera tekniska skolan) i Stockholm, var ett av villkoren
för stadsunderstödets beviljande, att skolan skulle ställas under tillsyn av kommerskollegium
eller en blivande överstyrelse för handel och slöjder.
I Wallmarks förslag av 1850 om tekniska elementarskolors inrättande i Sverige
hemställde han, att kungl. maj: t för dessa skolor skulle nedsätta en styrelse i Stockholm
av sakkunniga och nitälskande män, och att dessutom i varje stad, som förklarat
sig villig mottaga en sådan skola, skulle bildas en understyrelse. Anslagen till de
äldsta tekniska elementarskolorna beviljades också vid 1850—51 och 1853—54 års
riksdagar under villkor, att skolorna skulle ställas under överinseende antingen av
något ämbetsverk eller en särskild i nåder förordnad styrelse.
I överensstämmelse härmed föreskrevo de äldsta stadgarna för såväl slöjdföreningens
skola som de tekniska elementarskolorna, att samtliga dessa skolor skulle
stå under kommerskollegii överinseende.
Förslag.
Kommerskollegium
överstyrelse.
Wallmarks
förslag.
280
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Förslag av
1872 års
kommitté.
1877 års
kommitté.
Detsamma blev också i enlighet med riksdagens beslut förhållandet med den kort
efter de tekniska elementarskolorna inrättade tekniska söndags- och aftonskolan i
Eskilstuna.
1872 års kommitté för den tekniska undervisningens ordnande ägnade frågan
om högsta lednigen av vårt lägre tekniska undervisningsväsende stor uppmärksamhet.
Med avseende på de tekniska afton- och söndagsskolorna framhöll sålunda
nämnda kommitté följande:
»Organisationen av sådana anstalter fordrar en samverkan av insikter från olika
håll. så väl allmänna pedagogiska kunskaper som vetenskaplig och konstnärlig bildning
samt kännedom om industriens natur och behov, som icke alltid kunna påräknas
i var och en av de många särskilda orter, där dylika skolor äro behövliga. Tager man
tillika i betraktande, att en sådan organisation enligt sin natur aldrig kan vara fullt
avslutad, utan måste oavlåtligen utveckla sig och fortgå, att skolorna måste underkastas
inspektion, på det att de resultat, de uppnå, måtte bliva allmänt kända, ävensom
för att åt lärarna meddela erforderliga upplysningar, samt att anskaffandet av lämplig
undervisningsmateriell, i synnerhet iör den konstindustriella undervisningen, innebär
en lika svår som maktpåliggande uppgift, så inses lätt behovet av, att staten, jämte
det han giver ett materiellt stöd åt de tekniska afton- och söndagsskolorna, tillika
förbehåller sig överstyrelsen och inspektionen över dessa läroanstalter. Endast därigenom
kan man förvissa sig, att de uppoffringar, det allmänna gör för arbetarnas
tekniska utbildning, till fullo åstadkommer den åsyftade verkan.»
Den överstyrelse, som 1872 års kommitté sålunda ansåg nödvändig för aftonoch
söndagsskolorna, borde enligt kommitténs förslag utöva överinseende även över
de tekniska elementarskolorna eller den lägre tekniska undervisningen i allmänhet.
I samband härmed framhöll 1872 års kommitté olämpligheten av, att överinseendet
över de tekniska skolorna, såsom dittills varit förhållandet med en del av dem,
anförtroddes åt kommerskollegium, och föreslog, att den lägre tekniska undervisningen
skulle ställas under en särskild för ändamålet inrättad överstyrelse, bestående
av en ordförande och tre ledamöter, av vilka en skulle vara kassaförvaltare, en representera
den tekniskt vetenskapliga och en den artistiska undervisningen.
Att de förslag, som 1872 års kommitté i detta hänseende framlade, icke vunno
beaktande har förut meddelats.
Med avseende på de tekniska afton- och söndagsskolorna eller de nuvarande lägre
tekniska yrkesskolorna vidtogos i stället följande åtgärder. Sedan 1877 års riksdag
på kungl maj: ts förslag beviljat 20,000 kronor på extra stat till understödjande av
dessa skolor, uppdrog kungl. maj: t den 31 augusti 1877 åt en särskild kommitté av
tre personer att uppgöra förslag till undervisningsplaner för skolorna. Kommittén
avgav sitt utlåtande i det kommittén ursprungligen förelagda ämnet den 20 oktober
överstyrelse för rikets tekniska skolor.
281
1877 men fick sedan fortfarande årligen i uppdrag att avgiva utlåtande om fördelningen
av de till dessa tekniska läroverk anslagna medlen, varjämte en av kommitténs
ledamöter förordnades att besöka, utom andra läroverk, även de tekniska aftonoch
söndagsskolorna för att taga kännedom om deras undervisning m. m.
Sedan riksdagens revisorer funnit anmärkningsvärt, att en kommitté efter att
hava fullgjort sitt ursprungliga uppdrag fortfarande kvarstode och arbetade för annat
ändamål än det med densamma från början åsyftade, lämnades 1886 uppdraget att
inspektera de tekniska afton- och söndagsskolorna och att uppgöra förslag till statsanslagets
fördelning dem emellan åt den förre inspektören ensam.
Detta förhållande fortfor till 1892. Från och med detta år har kungl. maj: t Rektor vid
årligen uppdragit åt tekniska skolans i Stockholm styrelse att avgiva förslag till för- iekniska bodelningen
av statsanslaget till de lägre tekniska yrkesskolorna och åt dess föreståndare
att inspektera de statsunderstödda skolorna. Inspektionsuppdraget har förutom de fjjr
nämnda skolorna även omfattat tekniska skolan i Eskilstuna och slöjdföreningens
i Göteborg skola, varjämte inspektören skulle besöka allmänna läroverk, folkskolelärareseminarier
och tekniska elementarskolor i ändamål att vid dessa läroanstalter
taga kännedom om undervisningen i teckning samt meddela råd och anvisningar
rörande anskaffande av lämplig materiell och undervisningens ändamålsenliga anordning
i berörda läroämne.
Arvodet för detta omfattande inspektionsuppdrag har under de senare åren utgått
med 900 kronor årligen av anslaget till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor samt
till bestridande av kostnaderna för inspektionen av dessa skolor. Däremot har resekostnads-
och traktamentspenningar utgått av det under riksstatens 8: e huvudtitel
uppförda allmänna anslaget för detta ändamål.
För de tekniska elementarskolorna medförde det av 1872 års kommitté framställda
förslaget om inrättandet av en särskild överstyrelse för den lägre tekniska undervisningen
ingen annan förändring än den, att i de förnyade nådiga stadgarna för dessa
skolor av den 15 juni 1877 föreskrevs, att »överinseendet över de tekniska elementarskolorna
tillhör kommerskollegium eller den särskilda överstyrelse, som av kungl. maj:t
därtill i nåder förordnas». En liknande bestämmelse inflöt i stadgarna för tekniska
skolan i Stockholm av den 1 november 1878.
Någon särskild överstyrelse har dock aldrig kommit till stånd. Såväl de nämnda
skolorna som tekniska skolan i Eskilstuna kvarstodo under kommerskollegii överinseende
ända till slutet av 1886, då de på grund av kungl. maj: ts beslut den 29
oktober nämnda år ställdes direkt under kungl. ecklesiastikdepartementet.
De åligganden, som förut tillkommit kommerskollegium i egenskap av överstyrelse
för de tekniska skolorna, överflyttades genom kungl. kungörelsen den 10 december
1886 dels på kungl. maj: t, dels på de särskilda skolornas styrelser.
282
Den lägre tekniska undervisningens ordnande
Inspektionens Det måste utan tvivel betecknas såsom en beklaglig underlåtenhet, att det förotillräcklig-
sjag till inrättandet av en särskild överstyrelse för den lägre tekniska undervisningen,
het som 1872 års kommitté framlade, icke vann beaktande.
I synnerhet blir detta i ögonen fallande med avseende på de tekniska afton- och
söndagsskolorna eller de s. k. lägre tekniska yrkesskolorna. De utan tvivel i många
hänseenden beaktansvärda grundsatser med avseende på dessa skolors verksamhet,
som 1872 års kommitté uttalade, blevo endast ofullständigt genomförda. Ännu 1898
kunde skolornas dåvarande inspektör sedan flera år tillbaka, rektor B. V. Adler, i en
skrivelse till statsrådet och chefen för kungliga ecklesiastikdepartementet framhålla, att
endast en mindre del av dessa skolor hade ett bestämt fackligt program att följa. En
del hade ännu ej kunnat frigöra sig från ett mera i iorm av fortsättningskurser till
folkskolan ordnat program och visste icke vad en tekniskt yrkesmässig undervisning
innebure.
Att dessa omdömen ännu i dag i mycket stor utsträckning äga sin tillämplighet
på våra yrkesskolor har visats i det föregående.
Den inspektion, som dessa skolor varit underkastad, har också just på grund
av det sätt, på vilket den varit ordnad, påtagligen varit allt för svag att utöva något
väsentligt inflytande på skolornas utveckling. Under de senare åren har inspektören
icke besökt iler än 6 å 8 lägre tekniska yrkesskolor årligen. Att han under sådana
förhållanden icke kunnat utöva någon verklig ledning av och kontroll över skolornas
verksamhet är lätt att inse, helst inspektören icke kunnat åberopa några allmänt fastställda
normer för skolornas verksamhet såsom stöd för yrkanden om ändringar i
deras arbetssätt. De lägre tekniska yrkesskolorna hava haft nästan obegränsad frihet
att sköta sig på egen hand. Att denna frihet från kontroll och ledning icke i allo varit
gynnsam för skolornas utveckling har förut framhållits.
Även med avseende på de tekniska elementarskolorna framträder bristen på
en enhetlig överledning, som kunnat med full sakkunskap utreda frågor, som beröra
dessa skolor och med tillräcklig auktoritet framlägga dem för regering och riksdag.
Kommittén har i detta hänseende framhållit, att den antydan till en fackindelning,
som genomfördes vid dessa skolor på 1870-talet. trots industriens allt jämt fortgående
specialisering, icke väsentligen utvecklats, att den för all teknisk undervisning så betydelsefulla
laboratoriiundervisningen med undantag för kemiska och kemiskt teknologiska
laborationer ännu endast i ringa grad vunnit insteg vid dessa skolor, och att en
tidsenligt ordnad undervisning i elektroteknik ännu icke kommit till stånd vid något
av våra elementära tekniska läroverk.
Kommittén har även framhållit, att den brist på tidsenlig utveckling, som kännetecknat
vår lägre tekniska undervisning under de senaste trettio åren, i icke oväsentlig
mån finner sin förklaring däri, att någon årlig statistik över densamma icke samlats
överstyrelse för rikets tekniska skolor.
283
och bearbetats, och att det därför varit mycket svårt även för dem, som närmast äro
intresserade av denna undervisning, att få en tillförlitlig överblick över dess utveckling
och nuvarande beskaffenhet. Likaledes har vår kännedom om den tekniska undervisningens
ståndpunkt i utlandet varit allt för ringa för att giva oss välbehövliga impulser
till utvecklingen av vårt eget lands tekniska undervisningsväsende. Sådana viktiga
företeelser på den tekniska undervisningens område som de österrikiskt-tyska industriella
fortsättningsskolorna och det tekniska fackskoleväsendet i samma länder torde
ända till det allra sista årtiondet varit så gott som okända i vårt land.
Den granskning av vår lägre tekniska undervisnings utveckling under de senaste
trettio åren och över dess nuvarande tillstånd, som kommittén utfört, har bibragt kommittén
den bestämda övertygelsen, att vi icke heller för framtiden kunna vänta oss en
kraftigare utveckling af denna undervisning, för så vitt icke den centrala ledningen
av densamma anförtros åt en särskild överstyrelse, som med hela sin kraft ägnar
sig uteslutande åt denna angelägenhet.
Denna överstyrelse, vilken såsom redan framhållits lämpligen torde kunna benämnas
överstyrelsen för rikets tekniska skolor, bör i första rummet ha till uppgift
att praktiskt genomföra den organisation av det lägre tekniska undervisningsväsendet
i riket, som till sina huvudgrunder kan varda gillad och fastställd. Den måste följaktligen
i detalj utreda och avgiva utlåtande över samt själv taga initiativ i alla de
frågor, som härför erfordras, och som ankomma på regeringens och riksdagens prövning.
Den skall granska och stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner samt
biträda med råd och upplysningar vid deras uppgörande.
Redan dessa uppgifter komma i synnerhet under den närmaste tiden efter fastställandet
av grunderna för en ny organisation av det lägre tekniska undervisningsväsendet
i riket att lägga en betydande arbetsbörda på en blivande överstyrelse. I
vårt land finnas redan nu ett 80-tal tekniska skolor av mycket växlande typer. Om
det organisationsförslag, kommittén framlägger, vinner avseende, är det sannolikt, att
skolornas antal kommer att ansenligt ökas. Arbetet med omläggningen av de redan
förefintliga skolorna och inrättandet av nya kommer då att bli så mycket mer betungande,
som de tekniska skolorna icke i likhet med våra folkskolor och allmänna
läroverk kunna organiseras i stort sett på samma sätt. Av de skolor, som komma att
ingå i det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket, blir det knappast två, som
bli varandra fullkomligt lika. Varje särskild skola måste behandlas för sig, och dess organisation
fastställas med hänsyn till dess särskilda uppgift och de industriella förhållandena
i skolans omgivning.
Arbetet med organisationen av det tekniska undervisningsväsendet måste sedan
allt jämt fortgå, då denna organisation, såsom redan 1872 års kommitté framhöll, enligt
Genomförandet
av den
nya organisationen.
284
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Inspektion.
Läroböcker
undervisningsmateriell
och
bibliotek.
sin natur aldrig kan vara fullt avslutad. Det måste tillkomma överstyrelsen att tillse,
att den tekniska undervisningen ständigt följer och motsvarar industriens och de
sociala förhållandenas utveckling.
En icke mindre viktig uppgift för överstyrelsen måste utövandet av inspektionen
över de tekniska skolorna bliva, överstyrelsen måste övervaka efterlevnaden av
lagar och förordningar angående deri tekniska undervisningen, tillse att fastställda
skolreglementen och läroplaner verkligen tillämpas, och att anslagen till skolorna
väl fylla sin uppgift, samt genom råd och upplysningar söka åstadkomma förändringar
i skolornas verksamhet, där detta kan anses behövligt.
Med avseende härpå vill kommittén framhålla vikten av, att inspektören beredes
tillfälle att besöka skolorna tillräckligt ofta, och att han därvid bör ha tid att kvarstanna
vid varje skola flera dagar, så att han hinner förskaffa sig en ingående kännedom om
det sätt, på vilket skolan arbetar, om skolans utrustning med lokaler och undervisningsinateriell,
om föreståndares och lärares duglighet för sitt kall, om disciplinen inom skolan
och regelbundenheten i lärjungarnas skolbesök. Han bör ha tillfälle att samråda med
skolornas styrelser och ortens industri- och hantverksidkare för att övertyga sig om,
att skolornas organisation motsvarar de industriella förhållandena i orten, och för att
med dem träffa överenskommelse om de åtgärder, som kunna vara erforderliga för
åstadkommande av förbättringar i detta hänseende.
En ofta upprepad och grundlig inspektion är även nödvändig, för att överstyrelsen
skall vinna kännedom om värdet och resultaten av vid enskilda skolor tillämpade
organisationsformer och undervisningsmetoder samt använda hjälpmedel för undervisningen
och kunna sprida kännedom härom även till andra skolor.
Överstyrelsen måste sörja för tillgång på lämpliga läroböcker och lämplig undervisningsmateriell
särskilt för yrkesundervisningen. Fullgörandet av denna uppgift
förutsätter, att överstyrelsen har möjlighet att tillgodogöra sig den erfarenhet och de
resultat, som med avseende härpå vunnits såväl inom som utom landet.
Den måste därför upplägga ett bibliotek av in- och utländsk pedagogisk litteratur
och lärobokslitteratur samt annan litteratur av betydelse för den tekniska undervisningen
och yrkesundervisningen. Denna litteratur måste genom överstyrelsens
försorg i lämpliga delar översättas och bearbetas, så att den blir till gagn för våra
förhållanden. Överstyrelsens bibliotek bör med tiden kunna utvecklas till ett speciellt
hantverks- och yrkesbibliotek, som på bestämda tider hålles tillgängligt för allmänheten
för utlåning och studier.
Likaledes bör genom överstyrelsens försorg serier av modeller för ritundervisningen
och av annan undervisningsmateriell från in- och utlandet samlas och prövas,
för att i den mån. de befinnas lämpliga för våra skolor, bringas till användning.
överstyrelse för rikets tekniska skolor. 285
Fyllandet av såväl senast berörda uppgifter sotn den icke mindre viktiga att
även i andra hänseenden noggrant följa den tekniska undervisningens utveckling i
utlandet förutsätter, att överstyrelsens medlemmar hava möjlighet att genom utländska
studieresor tid efter annan inhämta en ingående personlig kännedom om den tekniska
undervisningen i utlandet och de åtgärder för dess främjande, som där vidtagas.
Betydelsen av en väl ordnad statistik över den tekniska undervisningen kan
icke nog kraftigt betonas. Endast därigenom blir det möjligt att med någon grad av
tillförlitlighet bedöma effektiviteten av de åtgärder, som vidtagits för den tekniska
undervisningens främjande, och den valuta, uppoffringarna för densamma medföra.
Att man i utlandet till fullo insett betydelsen härav, framgår av de utförliga statistiska
meddelanden, som utlandets skolförvaltningar offentliggöra icke blott över det egna
landets tekniska skolväsende, utan även över dess tillstånd i andra länder. Någon
motsvarighet härtill finnes icke i vårt land. Att den brist på överblick över hithörande
förhållanden, som härav blivit en följd, med all sannolikhet varit en viktig orsak
till, att den tekniska undervisningen hos oss ända till på sista tiden omfattats med allt
för ringa intresse, har förut framhållits.
Särskilt anmärkningsvärd är den noggrannhet, varmed man vid en del skolor i
utlandet söker följa lärjungarnas öden, efter sedan de lämnat skolan, för att därigenom
komma underfund med, om skolornas undervisning verkligen leder till det
resultat, som åsyftas. Sålunda bör det vara av stor vikt för en skola, som satt till
sitt mål att utbilda arbetsledare för industrien, att få veta, huru stor procent av skolans
lärjungar verkligen vinna anställning såsom sådana. En speciell fackskola för en viss
industri bör hålla reda på, i hur stor utsträckning dess lärjungar vinna anställning inom
den industri, för vilken skolan är avsedd. Allmänhetens intresse och offervillighet
för den tekniska undervisningen skulle säkerligen betydligt ökas, om man sålunda
med siffror kunde ådagalägga, att skolorna fylla sitt ändamål, och att lärjngarna erhålla
valuta för sina studiekostnader i form av förbättrade framtidsutsikter.
Statistikföringen över den tekniska undervisningen i riket och de enskilda skolorna
är sålunda en viktig angelägenhet, som det bör tillkomma den blivande överstyrelsen
att leda och ordna.
överstyrelsen bör vidare såsom redan påpekats, offentliggöra fullständiga redogörelser
för den lägre tekniska undervisningens tillstånd i riket och åtgärderna för
dess främjande. Kommittén anser sig med avseende härpå böra framhålla, att om
dessa redogörelser erhålla formen av en endast en gång om året återkommande berättelse
av tämligen stort omfång, det endast blir ett fåtal personer, som komma att
taga närmare kännedom om dess innehåll. Därför har kommittén ansett sig böra
förorda, att dessa redogörelser erhålla formen av en periodiskt utgiven tidskrift, som
Följa utvecklingen
i
utlandet.
Statistik.
År sredogörelse.
286
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Lärareutbild
ningen.
Omfattningen
av överstyrelsens
uppgift.
Särskild överstyrelse
nödvändig.
gratis ställes till skolornas förfogande, men i övrigt göres tillgänglig för allmänheten
mot en lämplig prenumerationsavgift. På detta sätt skulle redogörelserna kunna givas
ett fylligare och mera intresseväckande innehåll. Jämte officiella meddelanden om
regeringens och överstyrelsens beslut och åtgärder med avseende på den lägre tekniska
undervisningen, borde i denna tidskrift publiceras uppsatser, som behandla på
dagordningen stående tekniska skolfrågor i in- och utlandet, berättelser över studieresor
till tekniska skolor, redogörelser för nya skolformer och undervisningsplaner,
anmälningar av läroböcker m. m. Därigenom skulle allmänhetens kännedom om den
tekniska undervisningen ökas och därmed också dess intresse för denna viktiga angelägenhet
väckas och underhållas.
överstyrelsens uppgift med avseende på utbildningen av lärare särskilt för yrkesundervisningen
och de medel, varigenom den skulle kunna fylla denna uppgift, har förut
utvecklats i samband med kommitténs förslag till inrättandet av en statens normalskola
för yrkesundervisningen.
Angående omfattningen av överstyrelsens uppdrag vill kommittén i övrigt framhålla,
att överstyrelsen bör utöva överinseendet över alla av staten underhållna eller
understödda läroanstalter med huvudsaklig uppgift att meddela för industri och hantverk
avsedd teknisk undervisning eller yrkesundervisning med undantag av tekniska
högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt.
Det kunde dessutom med skäl ifrågasättas, om icke överstyrelsen för rikets tekniska
skolor borde utöva tillsyn även över de helt och hållet privata skolor med
liknande ändamål, som finnas i vårt land såsom t. ex. Lenningska vävskolan i Norrköping,
verkmästareskolorna i Krylbo och Katrineholm, de praktiska skolorna i Kristinehamn
och Karlskoga m. fl.
Någon utredning angående dessa skolor har kommittén icke utfört och kan följaktligen
icke fälla något omdöme om deras beskaffenhet. Då emellertid dessa skolor
genom utsända program och annonser i allmänna tidningar draga till sig lärjungar
i rätt stor utsträckning, synes det icke vara oberättigat eller olämpligt, att staten
genom överstyrelsen för rikets tekniska skolor utövade kontroll över, att skolornas
program stode i överensstämmelse med de resurser, varöver skolorna förfoga. Kommittén
har icke ansett sig böra framlägga något bestämt förslag i detta hänseende, men
har dock velat betona, att om den föreslagna överstyrelsen kommer till stånd, denna
fråga bör tagas i övervägande.
Av vad här ovan anförts torde framgå, att den högsta ledningen av det lägre
tekniska undervisningsväsendet i riket förutsätter ett så omfattande och maktpåliggande
arbete, att det icke kan vara lämpligt eller ens möjligt att, såsom hittills under
överstyrelse för rikets tekniska skolor. 287
skilda tider varit förhållandet, anförtro den åt ett ämbetsverk vid sidan av dess egentliga
uppgift eller att överlämna handläggningen av alla de ärenden, som röra denna
undervisning, åt ett kansliråd inom ett regeringsdepartement. Fullgörandet av de
uppgifter, som skulle komma att åligga den högsta ledningen av det lägre tekniska
undervisningsväsendet i riket, förutsätter så omfattande insikter och så stor erfarenhet
på skilda områden, att härför med nödvändighet fordras en särskild överstyrelse
sammansatt av ett tillräckligt antal personer, som uteslutande kunna ägna sig åt
fullgörandet av detta värv.
Av redogörelsen för den lägre tekniska undervisningen i utlandet i del III framgår
även, att flerstädes i utlandet, där den lägre tekniska undervisningen nått en kraftigare
utvecklingen såsom i Preussen, Baden, Österrike, Frankrike och Belgien, ledningen
av densamma anförtrotts åt särskilda centrala styrelser.
Såsom redan i de allmänna grunderna för kommitténs organisationsförslag framhållits,
har kommittén ansett sig böra föreslå, att den blivande överstyrelsen måtte
komma att bestå av en överdirektör och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli.
I överstyrelsen skola finnas representerade: lärareerfarenhet på den tekniska
undervisningens område, praktiskt industriella och ekonomiska insikter, tekniskt vetenskaplig
bildning samt konstindustriell sakkunskap.
Ett av råden bör hava till uppdrag att var föreståndare för statens normalskola
och leda lärareutbildningen och försöksverksamheten därstädes.
överstyrelsens kansli torde böra bestå av en notarie samt en registrator och
aktuarie. Därtill bör komma en bibliotekarie och förvaltare av överstyrelsens bibliotek
och mönstersamlingar av undervisningsmateriell samt nödig betjäning.
Överstyrelsen för rikets tekniska skolor bör ha sitt säte i Stockholm och dess
verksamhet närmare regleras genom en av kungl. mai: t utfärdad instruktion.
Den samverkan, som vid det tekniska undervisningsväsendets ledning bör äga
rum mellan överstyrelsen för rikets tekniska skolor å ena sidan och yrkenas och de
industriella intressenas målsmän å den andra, bör vinnas därigenom, att överstyrelsens
ledamöter under sina inspektionsresor hålla sammanträden med de lokala skolstyrelserna
för att av dem inhämta råd och upplysningar och med dem överlägga om
angelägenheter, som röra skolornas verksamhet. Vid handläggningen av sådana frågor,
som beröra hela rikets tekniska undervisningsväsende eller större områden av detsamma,
bör överstyrelsen hava möjlighet att samråda med särskilt utsedda ombud
från ett större eller mindre antal av de lokala skolstyrelserna. Om, såsom kommittén
åsyftat med sitt förslag att giva industrien en fylligare representation i de tekniska
skolornas lokala styrelser, än den hittills haft, till varje skola knytes en krets av personer
med framstående erfarenhet inom de industrier, skolan är avsedd att tjäna, bör
överstyrelsens
sammansättning.
Kansli.
Säte i Stockholm.
Samverkan
med yrkenas
och industriens
målsmän.
288
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Under departement
för
handel, industri
och sjöfart.
överstyrelsen hos ombuden från de lokala skolstyrelserna kunna påräkna icke blott
industriell erfarenhet och sakkunskap, utan även en sådan förtrogenhet med skolornas
verksamhet, att deras råd och bistånd vid det tekniska undervisningsväsendets ledning
bör bli av verkligt värde.
Kommittén har förut i korthet berört frågan om, under vilket statsdepartement
den lägre tekniska undervisningen och därmed även överstyrelsen för densamma bör
sortera. Till belysning av denna iråga vill kommittén här ytterligare anföra.
Anslagen till de tekniska läroanstalterna utgingo till och med 1876 under riksstatens
sjätte huvudtitel. På grund av riksdagens beslut nämnda år överflyttades
emellertid anslagen till teknologiska institutet (numera tekniska högskolan), Chalmerska
slöjdskolan (numera Chalmers tekniska läroanstalt) i Göteborg, slöjdskolan
(numera tekniska skolan) i Stockholm, tekniska söndags- och aftonskolan (numera
tekniska skolan) i Eskilstuna samt de tekniska elementarskolorna från och med 1877
till riksstatens åttonde huvudtitel. Anslagen till de tekniska afton- och söndagsskolorna
eller de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna och till slöjdföreningens i
Göteborg skola hava allt sedan de första gången beviljades, till de förra skolorna
från och med 1878 och till den senare från och med 1907, utgått under åttonde huvudtiteln.
Däremot fingo anslagen till vävskolan i Borås och till bergsskolorna i Filipstad
och Falun fortfarande utgå under sjätte huvudtiteln till och med 1900, då de från och
med det följande året överflyttades till sjunde huvudtiteln.
Frågor rörande det lägre tekniska undervisningsväsendet handläggas sålunda
fortfarande dels av kungl. ecklesiastikdepartementet, dels av kungl. finansdepartementet.
Då enhetlighet härutinnan måste anses önskvärd, har kommittén ansett sig
böra föreslå, att vid en blivande omreglering av statsdepartementen den lägre tekniska
undervisningen måtte förläggas under det departement, som kommer att handlägga
frågor rörande industri och hantverk, eller det föreslagna departementet för handel,
industri och sjöfart.
Till stöd för denna uppfattning har kommittén redan framhållit, att, då den tekniska
undervisningen ytterst är ett medel till industriens och hantverkets förkovran,
frågor rörande denna undervisning böra ställas i samband med andra frågor syftande
till samma ändamål. Särskilt vill kommittén framhålla det nära sambandet mellan
lärlings- och yrkesundervisningen och lagstiftningen om lärlingsförhållandet. Sålunda
bör yrkesundervisningen ordnas under hänsyn till de kunskapsfordringar, som äro eller
kunna bliva fastställda för avläggande av lärlingsprov eller andra kompetensprov för
yrkesidkare.
Kommittén anser sig också böra framhålla, att denna anordning synes väl överensstämma
med hittills i vårt land följd praxis. Sålunda sorterar lantbruksunder
-
överstyrelse för rikets tekniska skolor. 289
visningen under kungl. jordbruksdepartementet, navigationsskolorna under kungl.
sjöförsvarsdepartementet, de militära läroverken under kungl. lånt- och sjöförsvarsdepartementen
och handelsskolorna under kungl. finansdepartementet.
Uppfattningen, att den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet
bör ställas i närmaste samband med handläggningen av frågor, som beröra
industri och hantverk, gör sig numera allt oftare gällande även i utlandet. I Preussen
överflyttades sålunda det lägre tekniska undervisningsväsendet redan 1878 delvis
och 1885 fullständigt från kultusministeriet till ministeriet för handel och industri. I
Österrike samverkade undervisningsministeriet och handelsministeriet vid det lägre
tekniska undervisningsväsendets ledning till år 1882, då den helt och hållet överflyttades
till undervisningsministeriet, men numera har den sedan 1908 förlagts under ministeriet
för offentliga arbeten. I Frankrike har också undervisningsministeriet och
ministeriet för handel och industri tidtals samverkat vid den lägre tekniska undervisningens
ledning, men numera är förvaltningen av det egentliga tekniska undervisningsväsendet
(l’enseignement technique) förlagd under ministeriet för handel och
industri. I Belgien sorterar den under ministeriet för industri och arbete, i Sachsen
och Baden under ministerierna för inre angelägenheter.
Vid uppgörandet av förslag till stat för den föreslagna överstyrelsen anser sig
kommittén med avseende på överdirektörens och rådens avlöningar kunna hänvisa
till den utredning, som förebragts om avlöningarna till föreståndare och lektorer vid de
tekniska fackskolorna. Vad som förut sagts om de kvalifikationer, som måste fordras
av dessa, gäller naturligtvis i än högre grad om överstyrelsens medlemmar. Dessa
måste utgöras av personer med omfattande kunskaper och praktisk erfarenhet, vilka
således borde ha utsikter till goda inkomster, om de ville ägna sig åt industriens tjänst.
Avlöningarna till överstyrelsens medlemmar få därför ej vara för knappt tillmätta.
Då överstyrelsens medlemmar måste vara bosatta i Stockholm, och råden väl böra
ha en ekonomiskt sett något förmånligare ställning än föreståndare vid de tekniska
fackskolorna, har kommittén ansett sig böra föreslå deras avlöning till 9,000 kronor
därav 5,700 kronor egentlig lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 800 kronor
ortstillägg. Överdirektörens avlöning torde böra sättas 1,000 kronor högre eller till
10,000 kronor, därav 6,000 kronor egentlig lön, 3,000 kronor tjänstgöringspenningar
och 1,000 kronor ortstillägg. Dessa avlöningar torde vara de minsta, som i detta fall
kunna ifrågasättas.
Notarien samt registratorn och aktuarien torde vardera böra åtnjuta en avlöning
av 4,000 kronor, därav 2,200 kronor egentlig lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar
och 300 kronor ortstillägg, med rätt för var och en av dem till tre ålderstillägg å 500
kronor vartdera efter respektive 5, 10 och k5 års väl vitsordad tjänsgöring. Till biblio
-
Stat.
I
19
290
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
överstyrelsen
bör omedelbart
tillsättas.
tekarien-materialförvaltaren torde till en början, och till dess bibliotek och samlingar
nått en större omfattning, av anslaget till övriga omkostnader kunna utgå ett arvode,
som av överstyrelsen bestämmes. Vaktmästarens avlöning torde böra sättas till 1,500
kronor, därav egentlig lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 450 kronor och ortstillägg
150 kronor, jämte 2 ålderstillägg å 100 kronor Vartdera efter 5 respektive 10
års tjänstgöring med avdrag å lönen med 100 kronor, ifall vaktmästaren kommer i
åtnjutande av fri bostad och bränsle.
Till bestridande av kostnaderna för bibliotek och samlingar av undervisningsmateriell,
för tryck m. m. torde böra beräknas ett årligt anslag av 10,000 kronor.
Därtill komma kostnaderna för lokal för överstyrelsen, varom kommittén ämnar
avgiva särskilt utlåtande i samband med utlåtandet över de övriga byggnadsfrågor,
som beröras av kommitténs organisationsförslag.
De årliga kostnaderna för överstyrelsen för rikets tekniska skolor, förutom
ålderstillägg till notarie, registrator, tillika aktuarie, samt vaktmästare ävensom för
lokal, torde sålunda böra beräknas till följande belopp:
Lön till överdirektör ............................ kr. 10,000
» » 4 råd å 9,000 kronor .................. » 36,000
» » notarie ................................ » 4,000
» » registrator och aktuarie ................ » 4,000
» » vaktmästare .......................... » 1,500
Övriga omkostnader ............................ » 10,000
Summa kr. 65,500
Då behovet av en särskild överstyrelse för den lägre tekniska undervisningen
redan nu gör sig starkt gällande, och en överstyrelse, oavsett i vilken utsträckning
kommitténs organisationsförslag varda fastställda, erfordras för alla de detaljutredningar
och förberedande åtgärder, som äro nödvändiga för övergången till en ny
organisation av det lägre tekniska undervisningsväsendet, samt för att leda dess
framtida utveckling, anser sig kommittén till slut böra betona, att den föreslagna
överstyrelsen under alla förhållanden bör bringas till stånd så snart som möjligt, och
att sålunda dess tillsättande bör utgöra första åtgärden för reformeringen av det lägre
tekniska undervisningsväsendet i riket.
På grund af vad sålunda anförts, får kommittén föreslå:
att den lägre tekniska undervisningen i riket ställes under insesende
och ledning av en särskild för detta ändamål inrättad överstyrelse
benämnd överstyrelsen för rikets tekniska skolor;
291
överstyrelse för rikets tekniska skolor.
att denna överstyrelse skall utgöras av en överdirektör och chef,
samt fyra råd jämte kansli bestående av en notarie, en registrator,
tillika aktuarie, ävensom betjäning;
att överstyrelsen kommer att sortera under det statsdepartement,
som i framtiden kommer att handlägga frågor rörande industri och
hantverk;
att överstyrelsen i enlighet med de närmare bestämmelser, som
kunna varda fastställda i en för densamma av kungl. maj: t utfärdad
instruktion får till uppgift
att praktiskt genomföra den organisation av det lägre tekniska
undervisningsväsendet i riket, som till sina huvudgrunder kan
varda gillad och fastställd;
att övervaka, att denna organisation allt jämt utvecklas så, att
den motsvarar industriens och de sociala förhållandenas utveckling;
att
utreda och avgiva förslag samt själv taga initiativ i de frågor
rörande den lägre tekniska undervisningen, som härför erfordras,
och vilkas avgörande ankomma på kungl. maj: ts och riksdagens
prövning;
att övervaka efterlevnaden av de lagar och förordningar, som
beröra denna undervisning;
att granska och stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner
samt biträda med råd och upplysningar vid deras uppgörande;
att
sörja för utbildningen av lärare och anskaffningen av läroböcker
och undervisningsmateriell särskilt för yrkesundervisningen;
att
genom en effektiv inspektion tillse, att de tekniska skolorna
väl fylla sitt ändamål samt genom råd och upplysningar söka
åstadkomma förändringar i skolornas verksamhet, där detta kan
anses behövligt;
att göra sig noga underrättad om skolföreståndares och lärares
duglighet för sitt kall;
att genom en fullständig statistik förskaffa sig en god översikt
över det lägre tekniska undervisningsväsendets i riket utveckling
och tillstånd;
att med uppmärksamhet följa utvecklingen på samma områden i
utlandet;
292
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
övergångsbe
stämmelser.
att genom årliga berättelser eller andra meddelanden sprida kännedom
om såväl vårt eget lands tekniska undervisningsväsende,
som om de viktigaste företeelserna på samma område i utlandet
ävensom om sådana förhållanden i övrigt, som äro ägnade att
väcka och underhålla allmänhetens intresse för denna viktiga
angelägenhet;
att överstyrelsens stat i enlighet med förut angivna grunder fastställes
till ett årligt belopp av 65,500 kronor jämte ålderstillägg till
notarie, registrator och aktuarie samt vaktmästare: och
att den föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor oberoende
av, i vilken utsträckning kommitténs organisationsförslag i
övrigt varda fastställda, så snart som möjligt bringas till stånd.
övergångsbestämmelser. Tillämpningar.
Kostnadsberäkningar.
De lägre tekniska yrkesskolorna.
Enligt kommitténs program skulle de blivande läroanstalterna för yrkesundervisningen
utgöras av obligatoriska lärlingsskolor för i industriellt yrke, hantverk eller
annan därmed jämförlig hantering anställda manliga eller kvinnliga arbetare i åldern
14—18 år och egentliga yrkesskolor för sådana arbetare, som antingen fullgjort sin
lärlingsskoleplikt eller överskridit den lärlingsskolepliktiga åldern.
Kommittén har dock redan förut framhållit, att den icke ansett det möjligt, att
på en gång genomföra en fullständig omläggning av yrkesundervisningen i hela riket
i enlighet med dessa grundsatser. Varken vår erfarenhet på yrkesundervisningens område
eller tillgången på kompetenta lärare, lämpliga undervisningslokaler och lämplig
undervisningsmateriell äro härför tillräckliga.
Även hänsynen till de nuvarande yrkesskolornas lärare, av vilka flere genom
en fullständig omläggning genast av yrkesundervisningen skulle gå i mistning av
en väsentlig inkomst, torde kräva, att yrkesundervisningens reformering genomföres
så småningom och med en viss försiktighet.
Man torde även kunna förutse, att det kan komma att dröja ännu någon tid
innan kommitténs förslag till införandet av obligatorisk lärlingsskoleplikt godkännes,
och även därefter, innan kommunerna se sig i stånd att inrätta lärlingsskolor med
skolplikt.
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
293
Under tiden måste det dock bliva en av den föreslagna överstyrelsens viktigaste
uppgifter att snarast möjligt söka genomföra de förbättringar i yrkesundervisningen,
som redan dessförinnan kunna bringas till stånd och äro ägnade att förbereda och
underlätta övergången till en ny ordning för denna undervisning.
Sålunda anser kommittén, att överstyrelsen bör söka få till stånd en uppdelning
av undervisningen vid de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna på två stadier, ett
lägre, förberedande stadium, motsvarande den föreslagna obligatoriska lärlingsskolan,
och ett högre stadium, motsvarande den egentliga yrkesskolan.
Båda dessa skolformer böra så långt möjligt är bringas till överensstämmelse
med de grundsatser för yrkesundervisningens ordnande, som kommittén i det föregående
utvecklat.
Det förberedande stadiet bör sålunda mottaga lärjungar, som fyllt 14 år, och
i regel endast sådana, som redan vunnit anställning i yrke, och som uttryckligen förklara
det vara sin avsikt att regelbundet deltaga i undervisningen. Lämplig kontroll
över regelbundenheten av lärjungarnas skolgång bör anordnas genom samverkan mellan
skolan och lärjungarnas målsmän och arbetsgivare. Undervisningen bör fördelas
på tre årskurser och omfatta minst sex undervisningstimmar i veckan. Genom överenskommelser
med arbetsgivarna bör man söka få undervisningstiden förlagd till den
normala arbetsdagen eller till icke allt för sena aftontimmar. Undervisningen bör omfatta
modersmålet, matematik, bokföring (yrkesekonomi), frihandsteckning och projektionsritning.
Alla lärjungar böra tillhållas att deltaga i samtliga dessa läroämnen, och
undervisningen i dem ordnas i enlighet med de anvisningar, kommittén lämnat för
undervisningen i den obligatoriska lärlingsskolan.
Den egentliga yrkesskolan bör, såsom förut föreslagits, ordnas antingen i form av
fristående ämneskurser eller helst i form av yrkeskurser för vissa yrken eller yrkesgrupper
med fasta läroplaner, obligatoriska för alla kursdeltagare. För tillträde bör
fordras en ålder av 17 år och minst 2 års yrkespraktik för ämneskurserna och minst
3 års yrkespraktik för yrkeskurserna samt genomgången kurs i den förberedande
avdelningen eller motsvarande kunskaper.
Vid inrättandet av nya skolor böra dessa principer strängt tillämpas.
Vid äldre skolor, som redan nu besökas av lärjungar, som icke vunnit anställning
i yrke, och i vilka undervisning meddelas i läroämnen, som icke tillhöra den egentliga
yrkesundervisningen, bör detta förhållande under någon kortare tid få fortgå. Dock
bör överstyrelsen söka verka för en övergång snarast möjligt även vid dessa skolor
till uteslutande yrkesundervisning för yrkesarbetare.
Genomförandet av denna förberedande reformering av yrkesundervisningen bör
främjas därigenom, att överstyrelsen vid fördelningen av statsanslaget till de lägre
294
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Förhöjning i
statsanslaget
och jämkning
i villkoren för
dess erhållande.
tekniska yrkesskolorna uteslutande tager hänsyn till den egentliga yrkesundervisningens
omfattning vid skolorna, så att endast de yrkesskolor, som inslå på den nya
vägen, komma i åtnjutande av nya eller förhöjda anslag.
Statsanslaget till de tekniska afton- och söndagsskolorna eller de nuvarande
lägre tekniska yrkesskolorna utgick första gången med 20,000 kronor på extra stat
för år 1878. Sedermera har anslaget tid efter anan ökats, så att det för treårsperioden
1907—1909 utgick med 90,000 kronor och för de följande tre åren 1910—12 med 95,000
kronor årligen. Dessa anslag hava dock varit avsedda, förutom för skolornas understödjande,
även för bestridande av kostnaderna för skolornas inspektion. För sistnämnda
ändamål har under de senare åren enligt kungl. maj: ts förordnande utgått
ett belopp av 900 kronor årligen. Det belopp, som stått till förfogande för skolornas
understödjande under åren 1910—1912 har sålunda uppgått till 94,100 kronor om året.
För statsunderstödets fördelning mellan skolorna finnes endast det villkoret uppställt,
att understödet till varje särskild skola icke må överskrida, vad vederbörande
kommun för samma ändamål kontant tillskjuter.
Förut (sid. 129) har framhållits, att det disponibla statsanslaget för de lägre tekniska
yrkesskolornas understödjande under åren 1910 och 1911 med c: a 30,000 kronor
understigit, vad skolorna under vart och ett av de nämnda åren begärt, och att det
uppgått till mindre än hälften af kommunernas bidrag och till mindre än en fjärdedel
av hela den beräknade kostnaden för skolornas underhåll.
Då kommittén är övertygad därom, att de av skolorna begärda anslagsbeloppen
i genomsnitt ingalunda äro för högt beräknade, och då tillämpningen av de föreslagna
övergångsbestämmelserna för yrkesundervisningens ordnande, intill dess obligatorisk
lärlingsskoleplikt blivit genomförd, kommer att föranleda en ytterligare ökning i
kostnaderna för skolornas uppehållande, anser sig kommittén böra förorda, att det
för yrkesundervisningens understödjande avsedda statsanslaget omedelbart höjes till
150,000 kronor om året.
Bestämmelsen orm att statsunderstödet till varje särskild skola icke får överskrida,
vad vederbörande kommun för samma ändamål kontant tillskjuter, medför
den olägenheten, att skolor, som uteslutande eller i större eller mindre grad hava
enskilda personers eller korporationers intresse och offervillighet att tacka för sin tillkomst,
antingen icke alls kunna komma i åtnjutande av statsunderstöd eller bli berättigade
till ett relativt mindre statsanslag än skolor, som oavsett statsanslaget underhållas
enbart på kommunens bekostnad.
Beviljandet av nya eller förhöjda anslag till andra skolor, som underhållas på
statens och kommunernas gemensamma bekostnad såsom t. ex. vävskolan i Borås
och tekniska skolan i Eskilstuna, har skett under villkor, att visst belopp av vederbörande
kommun eller eljest för samma ändamål tillskjutes. Med anledning härav har
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
295
kommittén ansett sig böra förorda, att villkoret för statsunderstödets utbetalande till
de lägre tekniska yrkesskolorna får liknande formulering, eller att statsanslaget till
dessa skolor icke må överskrida, vad av vederbörande kommun eller eljest för samma
ändamål kontant tillskjutes.
För lärlings- och yrkesskolor i kommuner, som införa obligatorisk lärlingsskoleplikt,
skulle däremot i enlighet med kommitténs förut framställda förslag till ordnandet
av dessa skolor, statsunderstödet under vissa villkor utgå med två tredjedelar av
avlöningen till föreståndare och lärare, vartill såsom bidrag till anskaffningen av undervisningsmateriell
för läringsskolorna skulle komma ytterligare ett belopp av 5 procent
och för yrkesskolorna av 10 procent utav de sålunda beräknade bidragen till föreståndares
och lärares avlöning, varjämte staten skulle bidraga med två tredjedelar
av kostnaderna för skolornas första utrustning med undervisningsmateriell.
Såsom framgår av förhållandet mellan lärarelöner och totala omkostnader för
de lägre tekniska yrkesskolorna för år 1907 (se del II sid. 123), skulle statens bidrag
härigenom komma att närma sig hälften av de totala kostnaderna för skolornas underhåll.
Den väsentliga stegring i statsunderstödet till yrkesundervisningen, kommunerna
sålunda skulle vinna både absolut och i förhållande till kommunernas egna uppoffringar
genom införandet av obligatorisk skolplikt, borde för dem utgöra en kraftig
sporre att så snart som möjligt begagna sig av sin rätt i detta avseende.
Kostnaderna för ett fullständigt genomförande av kommitténs förslag till yrkesundervisningens
ordnande kunna endast ungefärligen beräknas. Kommittén hänvisar
i detta hänseende till de överslag över kostnaderna, som gjorts i det föregående (sid.
131 och 174). Då emellertid kommitténs program, såsom redan flera gånger framhållits,
endast så småningom kan genomföras, behöva heller icke statsanslagen ökas
annat än successivt.
Kommittén har trott sig kunna antaga, att, om till genomförande av kommitténs
organisationsförslag årsanslaget till yrkesundervisningens understödjande omedelbart
höjes till 150,000 kronor, och anslaget därefter ärligen ökas med 50,000 kronor, bol de
detta vara tillräckligt för ett tiotal år framåt för mötandet av de ökade anslagskrav,
som kunna bliva följden av införandet av lärlingsskoleplikt. Enligt denna beräkningsgrund
skulle statsanslaget till lärlings- och yrkesskolorna under loppet av 5 år stiga
till 350,000 kronor och efter 10 år till 600,000 kronor.
Kommittén har därför i sitt överslag över kostnaderna för genomförandet av
dess program för den lägre tekniska undervisningens ordnande såsom ett lämpligt
medeltal för ett tiotal år framåt för det erforderliga statsanslaget till yrkesundervisningens
understödjande upptagit ett belopp av 350,000 kronor årligen.
Statsunderstödet
till
lärlings- och
yrkesskolor.
296
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Förtlag.
Härvid är dock att märka, att ytterligare belopp till yrkesundervisningens främjande
upptagits i kostnadsberäkningarna för {lera av de skolor, som komma att behandlas
i det följande.
På grund av vad sålunda anförts, får kommittén föreslå:
att de lägre tekniska yrkesskolorna, så snart detta lämpligen
kan ske och under tillämpning av i det föregående utvecklade förslag
till övergångsbestämmelser, omvandlas till eller ersättas med lärlingsoch
yrkesskolor, organiserade i enlighet med kommitténs förut framställda
förslag till dessa skolors ordnande;
att till genomförandet av kommitténs förslag i berörda hänseende
det nu utgående anslaget å extra ordinarie stat till de lägre
tekniska yrkesskolornas understödjande omedelbart höjes till 150,000
kronor och att detta anslag sedan ökas, i den mån genomförandet
av kommitténs förslag till omorganisation av yrkesundervisningen
kräver;
att statsunderstödet till de lägre tekniska yrkesskolorna tillsvidare,
och intill dess lärlingsskoleplikt införts, må utgå efter samma
grunder som hittills, endast med den skillnaden, att anslagsbeloppet
till varje särskild skola huvudsakligen bestämmes med hänsyn till den
egentliga yrkesundervisningens omfattning, och att det icke må överstiga,
vad av vederbörande kommun eller eljest för samma ändamål
tillskjutes.
Slöjdföreningens i Göteborg skola.
Slöjdföreningens i Göteborg skola tillhör i stort sett samma grupp av skolor, som
de lägre tekniska yrkesskolorna, ehuru den på grund av rikare tillgångar fått en större
omfattning och fullkomligare organisation än övriga yrkesskolor i riket.
Skolan öppnades av slöjdföreningen i Göteborg 1848. Förutom slöjdföreningen
själv bidraga till skolans uppehållande hallkassan samt hantverks- och industriföreningen
i Göteborg, den förra med 500, den senare med 800 kronor årligen, samt Göteborgs
stad med ett belopp, som numera överstiger 35,000 kronor årligen, vartill kom
mer avkastningen av donationer och sedan 1907 ett årligt statsanslag på extra stat
av 30,000 kronor. Slöjdföreningens sammanlagda inkomster till skolans uppehållande
uppgingo för år 1909 till 85,572 kronor 44 öre och totala omkostnaderna för skolan
till 84,628 kronor 88 öre.
Skolan hade under läroåret 1909—10 776 lärjungar.
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
297
Då slöjdföreningens i Göteborg skola redan i stort sett är ordnad i tämligen nära
överensstämmelse med de grunder, som kommittén ansett böra tillämpas på de lägre
tekniska yrkesskolorna, intill dess obligatorisk lärlingsskoleplikt införts, anser sig
kommittén icke böra föreslå någon omedelbar förändring i skolans nuvarande organisation
eller i beloppet av det till skolan utgående statsanslaget.
För den händelse slöjdföreningens i Göteborg skola skulle bli i behov av ökade
statsanslag, innan skolan kan komma att omorganiseras i samband med genomförandet
av lärlingsskoleplikt i Göteborg, torde detta anslag kunna utgå av anslaget
till yrkesundervisningens understödjande.
Kommittén har därför i sina kostnadsberäkningar upptagit statsanslaget till slöjdföreningens
i Göteborg skola med samma belopp, varmed det sedan 1907 utgått, eller
med 30,000 kronor årligen.
Tekniska skolan i Stockholm och statens normalskola för
yrkesundervisningen.
För tekniska skolans i Stockholm nuvarande tillstånd har redogjorts i det föregående
(sid. 240.)
Enligt kommitténs förslag skulle den undervisning, som nu meddelas vid tekniska
skolan i Stockholm, komma att övertagas av fyra särskilda läroanstalter, nämligen:
a) en teknisk fackskola för maskinindustri,
b) » » » » byggnadsindustri,
c) » läroanstalt för konsthantverk, som fortfarande skulle benämnas tekniska
skolan i Stockholm, och med vilken en särskild avdelning för bildande av lärare i
teckning och välskrivning skulle förenas; samt
d) statens normalskola för yrkesundervisningen.
Samtliga dessa läroanstalter skulle förläggas till Stockholm.
Kostnaderna för dessa läroanstalter hava av kommittén beräknats på följande
sätt:
a) Tekniska fackskolan för maskinindustri i Stockholm:
Årliga kostnader:
enligt beräkning i bil. II. A. sid. 357 ........ kr. 35,875: —
ortstillägg å 600 kronor till var och en av
två lektorer.............................. » 1,200:— 37,075: —
Kostnader för en gång (bil. II. A. sid. 358) .............. kr. 110,000: —
jämte ett ålderstilläg å 500 kronor till föreståndaren efter 10 års tjänstgöring, fyra
ålderstillägg å 500 kronor vartdera till en var av två lektorer efter respektive 5, 10,
298
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
15 och 20 års tjänstgöring samt två ålderstillägg å 100 kronor vartdera till en var av två
vaktmästare efter 5 respektive 10 års tjänstgöring.
Samtliga dessa kostnader skulle bestridas av statsverket.
Däremot skulle Stockholms stad ensam tillhandahålla skolan lämplig lokal med
inredning och möblering jämte bostad eller bostadsersättning till skolans föreståndare
samt bostad åt skolans vaktmästare.
b) Tekniska fackskolan för byggnadsindustri i Stockholm under förutsättning, att
skolan förenas med tekniska fackskolan för maskinindustri under gemensam för
-
valtning och föreståndare:
Årliga kostnader:
enligt beräkning i bil. II. C. sid. 377 ........ kr. 26,875: —
ortstillägg å 600 kronor till var och en av tre
lektorer .................................. » 1,800: — 28,675: —
Kostnader för en gång (bil. II. C. sid. 378) .................. kr. 30,000: —
jämte fyra ålderstillägg å 500 kronor vartdera till en var av tre lektorer efter respektive
5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring.
Dessa kostnader skulle bestridas av statsverket, under det att Stockholms stad
borde tillhandahålla skolan tjänlig lokal med inredning och möblering.
c) Tekniska skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk, sid. 265):
Årliga kostnader efter avdrag av skolans tillgångar i Sjöstedt
ska
fondens avkastning .............................. kr. 98,570: —
Kostnader för en gång .................................... » 80,000: —
jämte ett ålderstillägg å 600 kronor till skolans föreståndare efter 10 års tjänstgöring,
två ålderstillägg å 500 kronor vartdera till en var av 8 facklärare eller facklärarinnor
efter 5 respektive 10 års tjänstgöring, två ålderstillägg å 250 kronor vartdera till en
var av två maskinister efter 5 respektive 10 års tjänstgöring samt två ålderstillägg
å 100 kronor vartdera till en var av tre vaktmästare efter 5 respektive 10 års tjänstgöring.
Samtliga dessa kostnader skulle bestridas av statsverket, som dessutom skulle
tillhandahålla skolan fullt tidsenliga lokaler antingen genom ombyggnad av tekniska
skolans i Stockholm nuvarande läroverksbyggnad eller eventuellt genom nybyggnad,
varom utredning kommer att lämnas i särskilt utlåtande.
I kostnadsberäkningarna här ovan äro icke upptagna de särskilda kostnaderna
för den avdelning för bildande av lärare i teckning och välskrivning, som fortfarande
skulle vara förenad med tekniska skolan i Stockholm: Då kommittén ansett denna
avdelning falla utom området för sitt uppdrag, upptagas här kostnaderna för denna
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
299
avdelning med samma belopp som i skolans nuvarande stat eller med sammanlagt
2,250 kronor årligen.
d) Statens normalskola för yrkesundervisningen (se sid. 276):
Arliga kostnader.......................................... kr. 203,200: —
Kostnader för en gång .................................... » 50,000: —
Av de årliga kostnaderna skulle staten tillskjuta 161,600 kronor och Stockholms
stad 41,600 kronor, varemot kostnaderna iör en gång skulle tillskjutas av staten ensam.
Därtill komma kostnaderna för lokal för skolan, vilka kommittén ansett böra fördelas
mellan staten och Stockholms stad enligt grunder, vartill förslag komma att
framläggas i särskilt utlåtande.
Oavsett ålderstillägg och kostnader för lokaler skulle sålunda genomförandet av
kommitténs förslag till texniska skolans omorganisation och inrättandet av en statens
normalskola för yrkesundervisningen kräva följande anslagsbelopp:
A. Från staten:
Årliga anslag till
a) |
tekniska fackskolan för maskinindustri .. |
kr. |
37,075 |
— |
b) |
» » » byggnadsindustri |
» |
28,675 |
— |
c) |
tekniska skolan med avdelning för bildande |
» |
100,820 |
|
d) |
statens normalskola för yrkesundervis-ningen .............................. |
» |
161,600: — |
|
Summa kronor |
328,170: — |
|||
Kostnader för en gång: a) tekniska fackskolan för maskinindustri .. |
kr. |
110,000 |
||
b) |
» » » byggnadsindustri |
» |
30,000 |
— |
c) |
tekniska skolan ........................ |
» |
80,000 |
— |
d) |
statens normalskola .................... |
» |
50,000 |
- |
Summa kronor |
270,000 |
— |
B. Från Stockholms stad: årligt bidrag till statens
normalskola ........................ kr. 41,600: —
Då statens anslag till tekniska skolan i Stockholm för år 1912 utgå med 97,075
kronor på ordinarie och 20,761 kronor på extra ordinarie stat eller med sammanlagt
117,836 kronor och Stockholms stads anslag för samma år med 28,261 kronor, skulle
sålunda genomförandet av kommitténs organisationsförslag, i vad de avse tekniska
skolan i Stockholm och inrättandet av en statens normalskola för yrkesundervisningen,
kräva, att staten dels utöver de för 1912 utgående statsanslagen till tekniska
skolan anvisar ytterligare anslagsbelopp med tillsammans 210,334 kronor eller, sam
-
300
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
manlagt 328,170 kronor årligen, dels beviljar ett statsanslag av 270,000 kronor för en
gång, och att Stockholms stad utöver sitt för 1912 utgående anslag till tekniska skolan
därstädes anvisar ytterligare 13,339 kronor eller sammanlagt 41,600 kronor årligen
till statens normalskola.
Därtili skulle komma statens kostnader för ålderstillägg till lärare och betjäning
samt statens kostnader för anskaffning och underhåll av lokal med inredning och
möblering för tekniska skolan, Stockholms stads kostnader för lokal med inredning
och möblering åt de tekniska fackskolorna för maskinindustri och byggnadsindustri
samt för bostad åt skolornas föreståndare och vaktmästare ävensom statens och Stockholms
stads gemensamma kostnader för anskaffning av lokal med inredning och
möblering åt statens normalskola för yrkesundervisningen.
Tekniska skolan i Eskilstuna.
Söndags■ och
aftonskolan
omorganiseras
till lärlings-
och
yrkesskola.
Såsom förut meddelats, består tekniska skolan i Eskilstuna egentligen av två
skolor under gemensam förvaltning, nämligen:
a) söndags- och aftonskolan och
b) fackskolan för finare smides- och metallindustri.
För den sistnämnda av dessa skolor eller för fackskolan för finare smides- och
metallindustri har kommittén redan i det föregående (sid. 138) framlagt förslag till ny
organisation.
Den förstnämnda skolan, eller söndags- och aftonskolan, vilken enligt stadgarna
består av två avdelningar, en lägre och en högre, vardera med tvååriga lärokurser,
intager en mellanställning mellan de lägre tekniska yrkesskolorna och de tekniska
elementarskolorna. Genom sin organisation i form av en söndags- och aftonskola
samt därigenom, att lärjungarna hava rätt att begagna undervisningen i skolans läroämnen
efter eget val, erinrar den om de lägre tekniska yrkesskolorna. Genom den
högre avdelningen åter erinrar den om de tekniska elementarskolorna. Praxis har
nämligen utbildats därhän, att samtliga läroämnen i denna avdelning äro obligatoriska
för alla lärjungar, och undervisningen är av samma art, som i de tekniska elementarskolornas
mekaniskt tekniska avdelningar, ehuru den ej når fullt samma omfattning,
som i sistnämnda skolavdelningar. Högre avdelningen av söndags- och aftonskolan
vid tekniska skolan i Eskilstuna har därför betecknats som en förmans- eller verkmästareskola
för maskinindustrien.
Under sådana förhållanden kunde det i frågasättas, om icke söndags- och aftonskolans
i Eskilstuna högre avdelning borde utvecklas till en teknisk fackskola med
dagundervisning. För kommittén har emellertid framhållits, att skolans karaktär av
söndags- och aftonskola, varigenom det blir möjligt för lärjungarna att vid sidan av
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
301
sin praktiska verksamhet inom industrien inhämta därtill hörande teoretiskt tekniskt
vetande, utgjorde skolans styrka och en väsentlig betingelse för uppnåendet av de
resultat, vartill skolan kommit. På grund härav har kommittén trott det vara riktigast,
att söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna i det väsentliga bör
bibehålla sin nuvarande karaktär.
Kommittén har därför vid uppgörandet av förslag till denna skolas organisation
ansett sig böra med vissa modifikationer tillämpa samma grundsatser, som kommittén
tillämpat i sina förslag till yrkesundervisningens ordnande i allmänhet. I enlighet
härmed borde skolans lägre avdelning, vilken mottager lärjungar, som fyllt 14 år
och genomgått folkskola, uppgå i den obligatoriska lärlingsskola, som bör komma
till stånd i Eskilstuna. Den högre avdelningen däremot bör bilda en motsvarighet
till de egentliga yrkesskolornas aftonkurser, dock med den skillnaden, att undervisningen,
såsom hittills varit förhållandet, bör pågå 20 timmar i veckan under c: a 35
veckor av året mot i medeltal 12 timmar i veckan under c: a 30 veckor om året i
övriga yrkesskolor och sålunda vid skolan i Eskilstuna få en något större omfattning
än i övriga yrkesskolor.
Det definitiva ordnandet av skolans ekonomi bör följaktligen ske efter samma
grunder, som kommittén ansett böra tillämpas på övriga yrkesundervisningsanstalter
i riket, eller så, att staten bidrager med två tredjedelar av avlöningen till föreståndare
och lärare jämte ett bidrag till anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell
motsvarande för lärlingsskolan 5 procent och för yrkesskolan 10 procent av det sålunda
beräknade bidraget till föreståndares och lärares avlöning, vartill skulle komma
ett bidrag för en gång med två tredjedelar av kostnaden för skolans första utrustning
med undervisningsmateriell. I övrigt skulle kostnaderna för skolans uppehållande och
första utrustning bestridas av kommunen.
Dock har kommittén ansett, att avlöningen till lärarna i den blivande yrkesskolan
i Eskilstuna med anledning därav, att undervisningen i denna avdelning skulle få en
något större omfattning än i rikets övriga yrkesskolor och följaktligen skulle komma
att förutsätta större kompetens hos lärarna, bör beräknas till något högre belopp än
i övriga yrkesskolor. Sålunda har kommittén ansett, att avlöningen till lärarna i yrkesskolan
i Eskilstuna borde kunna beräknas till i medeltal 4 kronor 50 öre i timmen mot
i medeltal 4 kronor i timmen i övriga yrkesskolor. I lärlingsskolan torde däremot
avlöningen böra beräknas till samma belopp som för övriga lärlingsskolor eller till i
medeltal 3 kronor i timmen.
I Eskilstuna funnos år 1907 889 minderåriga arbetare i fabriker. Under åren 1908
och 1909 var antalet något mindre. Statens bidrag till en lärlingsskola för detta antal
lärjungar skulle uppgå till c: a 32,000 kronor och för en yrkesskola med den omfattning,
högre avdelningen vid tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola
302
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
övergångs
bestämmelser.
för närvarande har, till c: a 5,000 kronor eller tillsammans c: a 37,000 kronor. Därtill
skulle komma statens bidrag för en gång till skolans första utrustning med undervisningsmateriell.
Kommunens kostnader för skolorna skulle uppgå till ungefärligen
samma belopp som statsbidragen.
Intill dess lärlingsskoleplikt blivit genomförd i Eskilstuna, torde söndags- och
aftonskolan därstädes kunna arbeta efter i huvudsak samma plan som hittills. Kommittén
har dock ansett, att tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola
likasom de lägre tekniska yrkesskolorna under övergångstiden bör komma i åtnjutande
av någon förbättring i sina ekonomiska förhållanden.
Till belysande av denna fråga vill kommittén framhålla, att tekniska söndagsoch
aftonskolan i Eskilstuna första gången fick sitt statsanslag fastställt å ordinarie
stat med 5,000 rdr från och med 1858 under villkor, att Eskilstuna stad tillhandahöll
skolan lämplig lokal jämte inredning och uppvärmning därav samt bord och bänkar.
Det ordinarie statsanslaget höjdes sedermera från och med 1878 till 6,600 kronor och
från och med 1885 till 8,000 kronor. Under åren 1892—1898 uppbar skolan därutöver
dels av tillgängliga besparingar, dels å extra ordinarie stat ett statsanslag av 750
kronor årligen.
Med anledning av underdånig framställning från stadsfullmäktige i Eskilstuna
och kungl. maj: ts därav föranledda proposition till 1897 års riksdag om en förhöjning
med 4,000 kronor i skolans ordinarie statsanslag uttalade riksdagen, att någon förhöjning
i det ordinarie anslaget till skolan icke borde beviljas annat än under förutsättning,
att bidrag till samma belopp som förhöjningen lämnades av staden. Eskilstuna
stadsfullmäktige beviljade då för utvidgning av undervisningen i söndags- och aftonskolan
2,000 kronor årligen under förutsättning, att ett lika stort årligt anslag av
riksdagen anvisades. Efter förnyad framställning av kungl. maj: t höjde riksdagen
1898 det ordinarie statsanslaget till söndags- och aftonskolan i Eskilstuna med 2,000
kronor eller från 8,000 till 10,000 kronor.
Samma princip har tillämpats vid beviljandet av det extra anslag till beredande
av tillfälliga löneförbättringar åt ordinarie lärare, tjänstemän och vaktmästare, som
skolan, under de senare åren uppburit. Detta anslag utgick för åren 1908 och 1909
med sammanlagt 1,203 kronor med villkor, att Eskilstuna stad för samma ändamål
beviljade lika stort belopp. För de följande åren har statsanslaget för samma
ändamål utgått med 602 kronor under villkor, att Eskilstuna stad tillskjutit 601 kronor.
Av anslaget till tillfälliga löneförbättringar å sammanlagt 1,203 kronor om året sedan
1908 har 676 kronor årligen belöpt på söndags- och aftonskolan.
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar. 303
Nu gällande stat för tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola är
fastställd genom nådiga brevet den 27 maj 1898 på följande sätt:
Utgifter:
Skolans rektor ............................................. 45q. _
Ordinarie lärare i högre kursen:
Läraren i matematik, inbegripet planmätning och nivelering
...................................... 600: —
» i allmän mekanik och mekanisk teknologi .. 800: —
» i fysik .................................. 800: —
» i kemi jämte laborationer ................ 800: _
» i maskinlära med ritning...,.............. 800: _
» i husbyggnadskonst med därtill hörande rit
ning
och beskrivande geometri jämte linjarrit
ninS
........................................ 800: — 4,600: —
Bibliotekarien .................................... jqO: _
Kassaförvaltaren ................................. 150; _
Vaktmästaren .................................... 400: _ 650'' _
Extra lärare:
i matematik, linjarritning, frihandsteckning och modellering, välskrivning
och textning, svenska språket, tyska språket, en
-
gelska språket samt bokföring .......................... 4,726: _
Lyshållning, annonser, tryck av berättelse, läsordning
och kataloger, skrivmaterialier, underhåll av
möbler, brandstodsavgifter m. m............. 1,274: _
Kemiska och fysiska laborationer ................ 200: _
Bibliotek och övriga samlingar.................... 500: — 1,974: _
Kronor 12,400: —
Inkomster:
Statsanslag ...................................... 10,000: —
Anslag av staden Eskilstuna ...................... 2,000: —
Inskrivningsavgifter, 80 st. å 3 kr................. 240: —
Terminsavgifter för tyska språket, 20 st. å 2 kr. i termin
........................................ 80: —
Terminsavgifter för engelska språket, 20 st. å 2 kr. i
termin ...................................... 80: — 12,400: —
Kronor 12,400: —
304
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Under läsåret 1909—10 hade tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola
153 lärjungar i lägre och 83 lärjungar i högre avdelningen eller sammanlagt 236 lärjungar.
1 en underdånig skrivelse av den 30 maj 1906 har direktionen för tekniska skolan
i Eskilstuna anhållit om vissa förändringar i skolans stat.
Med avseende på staten för söndags- och aftonskolan hemställer sålunda direktionen
om följande förhöjningar:
i föreståndarens avlöning med 50 kronor från nu utgående 450 kronor till 500
kronor;
i avlöningen till ordinarie lärare till belopp jämförliga med avlöningarna till de
tekniska elementarskolornas lektorer enligt kungl. kungörelsen den 9 juni 1905
med sammanlagt 2,550 kronor eller från nu utgående 4,600 kronor till 7,150 kronor
jämte fyra ålderstillägg, vartdera med V» av den sålunda beräknade begynnelselönen
efter 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring;
i avlöningen till bibliotekarien med 100 kronor eller från nu utgående 100 kronor
till 200 kronor och till vaktmästaren med 300 kronor eller från 400 kronor jämte
bostad till 700 kronor jämte bostad;
i anslaget till extra lärare dels för utfyllandet av brist i detta anslag, dels för att
möjliggöra en utvidgning av 1: a årskursen med en tredje parallellavdelning med
2,729 kronor eller från 4,726 kronor till 7,455 kronor;
i anslagen till undervisningsmateriell, lyshållning m. m. med 491 kronor eller från
1,274 kronor till 1,765 kronor;
eller i hela staten förutom ålderstilläggen till ordinarie lärare, med 6,220 kronor
eller från 12,400 kronor till 18,620 kronor;
och att statens ordinarie anslag till söndags- och aftonskolan för genomförandet av
dessa förhöjningar måtte ökas med 6,100 kronor eller från 10,000 kronor till 16,100,
varvid 120 kronor beräknats bliva täckta genom terminsavgifter.
För fackskolan för finare smides- och metallindustri föreslår skolans direktion
följande förhöjningar i staten (se sid. 138), nämligen:
i avlöningen till föreståndaren (gemensam för båda skolorna) med 200 kronor
eller från nu utgående 300 kronor till 500 kronor;
i ordinarie lärarnas avlöning från kr. 1,it—1,46 till c: a kr. 2: — i timmen
med sammanlagt 1,950 eller från 4,000 kronor till 5,950 kronor jämte ålderstillägg
efter samma grunder som för söndags- och aftonskolans ordinarie lärare;
i vaktmästarens avlöning (gemensam för båda skolorna) med 150 kronor från
50 kronor till 200 kronor;
i anslaget till materialier, verktyg, förebilder m. m. med 250 kronor eller från
1,100 kronor till 1,350 kronor;
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
305
ävensom nytt anslag till lyshållning, annonser, tryck m. in. med 500 kronor;
eller i hela staten, förutom ålderstillägg till ordinarie lärare, från 5,500 kronor
till 8,550 kronor, varvid i sistnämnda summa ingår en beräknad inkomst av skolavgifter
och försålda elevarbeten med 750 kronor, som icke upptagits med särskilda
belopp i den äldre staten;
och att statens ordinarie anslag till genomförande härav skulle höjas med 2,300 kronor
eller från 4,000 kronor till 6,300 kronor.
Därtill anhåller direktionen, under hänvisning till, att skolans läroverksbyggnad
för en kostnad av 60,000 kronor, som anvisats av Eskilstuna stad, utvidgats med
en våning, om ett anslag för en gång till lokalernas möblering med 5,539 kronor, och
under hänvisning till, att skolans tillgångar i så hög grad måst anlitas till extra lärares
avlöning, att skolans samlingar och undervisningsmateriell ej i önsklig grad kunnat
tillgodoses, om ett anslag för en gång till deras försättande i fullgott skick samt till
inköp av en universalfräsmaskin med 4,125, eller om ett anslag för en gång med ett
sammanlagt belopp av 9,664 kronor.
Till belysande av frågan, huruvida de av direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna
begärda förhöjningarna i skolans stat kunna anses berättigade, vill kommittén
med avseende på framställningarna, i vad de beröra tekniska söndags- och aftonskolan,
anföra följande.
De ordinarie lärarna i denna skola, vilka endast undervisa i skolans högre avdelning,
åtnjuta för sammanlagt 38 timmars undervisning i veckan under 35 arbetsveckor
tillsammans 4,600 kronor om året eller i medeltal för timme 3 kronor 46 öre.
Denna avlöning måste otvivelaktigt betraktas såsom allt för låg, då kommittén ansett
sig böra föreslå ett arvode av 4 kronor 50 öre i timmen för undervisningen i den yrkesskola,
som enligt kommitténs förslag bör träda i stället för den nuvarande högre avdelningen
vid söndags- och aftonskolan i Eskilstuna.
Då direktionen ansett, att lärarna vid söndags- och aftonskolan i Eskilstuna i
avlöningshänseende böra vara jämställda med lektorerna vid de tekniska elementarskolorna,
vill kommittén framhålla, att sådan lektor med en avlöning i lägsta lönegraden
av 4,000 kronor och en maximitjänstgöring av 24 timmar i veckan under 37 läsveckor
om året uppbär i medeltal 4 kronor 50 öre i timmen. Då lektorerna vid de tekniska
elementarskolorna i regel icke uppnå en maximitjänstgöring av 24 timmar i veckan,
torde man kunna anse, att denna avlöning närmar sig 5 kronor i timmen.
Enligt direktionens förslag skulle de ordinarie lärarna vid söndags- och aftonskolan
komma i åtnjutande av en avlöning av sammanlagt 7,150 kronor. Med en tjänstgöringstid
av tillsammans 38 timmar i veckan under 35 veckor om året gör detta i medeltal 5
kronor 37 öre i timmen. Den föreslagna avlöningen är sålunda avsevärt högre än den
l
20
306
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
kommittén tänkt sig vid den blivande yrkesskolan i Eskilstuna och även något högre än
för lektor i lägsta lönegraden vid teknisk elementarskola. Då emellertid samtliga lärare
vid söndags- och aftonskolan i Eskilstuna tjänstgjort så länge, att de, om de haft
anställning vid andra skolor, skulle kommit i åtnjutande av ålderstillägg, torde de begärda
förhöjningarna i avlöningen till dessa lärare få anses fullt skäliga, helst kommittén
ansett, att de nuvarande avlöningarna vid de tekniska elementarskolorna icke
äro tillämpliga på de skolor, som äro avsedda att träda i de tekniska elementarskolornas
ställe.
Däremot anser sig kommittén icke hava skäl förorda de begärda ålderstilläggen
till de sålunda förhöjda avlöningarna, då skolans nuvarande organisation, enligt kommitténs
förmenande, endast tillsvidare, och intill dess lärlingsskoleplikt kan varda
genomförd, bör bibehållas oförändrad. Dock torde vid fördelningen av det anslagsbelopp,
som kan komma att beviljas till förhöjning i de ordinarie lärarnas avlöning
vid söndags- och aftonskolan, böra iakttagas, att de lärare, som tjänstgjort längre tid,
erhålla en jämförelsevis större förhöjning i sina avlöningar än de, som tjänstgjort
kortare tid.
Då skolan sedan en följd av år på grund av bristande lärarekrafter årligen måst
avvisa ett stort antal inträdessökande, måste även den begärda förhöjningen i staten
till extra lärares avlöning med 2,729 kronor anses synnerligen behjärtansvärd.
Även övriga av direktionen ifrågasatta förhöjningar i skolans stat torde få anses
fullt skäliga.
Om de begärda anslagen för en gång dels å 5,539 kronor till inköp av möbler,
dels å 4,125 kronor till samlingar och undervisningsmateriell samt till inköp av en
universalfräsmaskin har kommittén inhämtat, att det förstnämnda behovet redan blivit
fyllt genom Eskilstuna stads mellankomst, och att även den fräsmaskin, som med en
kostnad av 2,975 kronor ingår i det ovannämnda anslagskravet på 4,125 kronor, även
blivit anskaffad, vadan numera endast ett anslagskrav å 1,150 kronor till samlingar och
undervisningsmateriell återstår att fylla.
Om sålunda kommittén icke ansett sig hava skäl till anmärkning mot själva beloppen
av de av direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna äskade förhöjningarna
i staten för söndags- och aftonskolan, utom i vad de avse ålderstillägg till lärarna,
anser sig dock kommittén böra framhålla, att direktionen i sin underdåniga framställning
icke fäst avseende vid den princip, riksdagen redan 1897 uttalade och sedermera
även tillämpat icke blott med avseende på skolan i Eskilstuna utan även med
avseende på andra med den jämförliga skolor, eller att någon förhöjning i statsanslagen
icke borde beviljas annat än under förutsättning, att bidrag till samma belopp som
förhöjningen lämnades av staden.
På grund-härav anser sig kommittén endast i så måtto böra tillstyrka direktionens
för tekniska skolans i Eskilstuna förslag till reglering av söndags- och aftonskolans
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
307
stat, att kommittén föreslår, att den äskade förhöjningen i staten å sammanlagt 6,100
kronor må bestridas av staten och Eskilstuna stad med hälften av vardera, och att
staten sålunda till uppehållande av tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola
utöver det ordinarie anslaget å 10,000 kronor beviljar ett årligt anslag av 3,050
kronor, dock endast tillsvidare, och intill dess skolans organisation kan varda definitivt
fastställd i samband med införande av lärlingsskoleplikt, och mot villkor, att Eskilstuna
stad för samma ändamål utöver nu utgående årliga anslag å 2,000 kronor beviljar
ytterligare 3,050 kronor årligen.
Då tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola från första början
underhållits såsom en statsinstitution och fortfarande i övervägande grad underhålles
som en sådan, anser sig kommittén kunna hemställa, att det erforderliga anslaget för
en gång å 1,150 kronor till komplettering av samlingar och undervisningsmateriell
må helt och hållet bestridas av staten.
Vad som sedermera, utöver de sålunda föreslagna statsanslagen, kommer att
erfordras för skolans definitiva omorganisation i samband med införandet av lärlingsskoleplikt,
torde kunna utgå av statsanslaget till yrkesundervisningens understödjande.
Någon förhöjning i anslagen till tekniska skolans i Eskilstuna fackskola för finare
smides- och metallindustri annat än i samband med skolans fullständiga omorganisation
i enlighet med det förslag, kommittén i det föregående framlagt, anser sig kommittén
däremot icke kunna förorda.
Genomförandet av den föreslagna provisoriska regleringen av staten för tekniska
skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola samt den fullständiga omorganisationen
av dess fackskola för finare smides- och metallindustri (jfr sid. 144) skulle sålunda
förorsaka följande:
Årliga kostnader:
a) för söndags- och aftonskolan:
Statsanslag:
nu utgående anslag å ordinarie stat........ kr. 10,000: —
ytterligare erforderligt anslag .............. » 3,050: — 13,050: —
Kommunala anslag:
nu utgående årligt anslag .................. kr. 2,000: —
ytterligare erforderligt anslag .............. » 3,050: — 5,050: —
Summa kronor 18,100: —
b) för fackskolan för finare smides- och metallindustri:
Statsanslag:
nu utgående anslag å ordinarie stat.......... kr. 4,000: —
ytterligare erforderligt anslag.............. » 8,000: — 12,000: —
Transport kr. 12,000: —
308
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Kommunala anslag:
Transport kr. 12,000: —
nu utgående årligt anslag.................. kr. 1,500: —
ytterligare erforderligt anslag.............. » 4,500: — 6,000: —
Summa kronor |
18,000: — |
||
eller för tekniska skolan i Eskilstuna i dess helhet: |
|||
Statsanslag: |
|||
nu utgående anslag å ordinarie stat ........ |
kr. |
14,000: — |
|
ytterligare erforderligt anslag.............. |
» |
11,050: — |
25,050: — |
Kommunala anslag: |
|||
nu utgående årligt anslag .................. |
kr. |
3,500: — |
|
ytterligare erforderligt anslag ............ |
» |
7,550: — |
11,050: -- |
Summa kronor |
36,100: — |
||
Anslag för en gån$: |
|||
Statsanslag: |
|||
a) för söndags- och aftonskolan............ |
kr. |
1,150: — |
|
b) för fackskolan för smides- och metallind. |
6,000: — |
7,150: — |
|
Kommunalt anslag: |
|||
för fackskolan för smides- och metallindustri |
3,000: — |
Summa kronor 10,150: —
Därtill skulle komma kommunens kostnader för lokal åt skolan med inredning
och möblering samt statens kostnader för beredande av ålderstillägg åt föreståndare,
facklärare och vaktmästare vid fackskolan för finare smides- och metallindustri (jfr
sid. 146). Däremot skulle det nu utgående anslaget till tillfällig löneförbättring åt
ordinarie lärare, tjänstemän och vaktmästare vid skolan med 602 kronor från staten
och 601 kronor från Eskilstuna stad icke längre bliva behövligt.
Genomförandet av en provisorisk reglering av staten för tekniska skolans i
Eskilstuna söndags- och aftonskola och omorganisationen av dess fackskola för finare
smides- och metallindustri skulle sålunda, förutom kommunens kostnader för lokal åt
skolan med inredning och möblering samt statens kostnader för ålderstillägg åt föreståndare,
facklärare och vaktmästare vid sistnämnda skolavdelning, kräva dels en
förhöjning i det årliga statsanslaget utöver de för 1912 utgående anslagsbeloppen å
sammanlagt 14,602 kronor med ytterligare 10,448 kronor eller till 25,050 kronor årligen,
dels ett statsanslag av 7,150 kronor för en gång, och att Eskilstuna stad utöver
anslagen för 1912 å sammanlagt 4,101 kronor anvisar yterligare 6,949 kronor eller
sammanlagt 11,050 kronor årligen ävensom ett anslag för en gång av 3,000 kronor.
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
309
På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning till förut framställda Förslag.
förslag till omorganisation av tekniska skolans i Eskilstuna fackskola för finare smidesoch
metallindustri, får kommittén föreslå:
att tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola i samband
med genomförandet av lärlingskoleplikt omorganiseras till en
obligatorisk lärlingsskola och en yrkesskola efter samma grunder,
som kommittén ansett böra tillämpas vid yrkesundervisningens organisation
i övrigt inom riket, endast med den skillnaden, att undervisningen
i yrkesskolan i Eskilstuna får en något större omfattning
än i övriga yrkesskolor, och att avlöningen till lärarna i denna skola
beräknas till något högre belopp än i övriga yrkesskolor eller i
medeltal till 4 kronor 50 öre i timmen;
att staten till genomförande av en provisorisk reglering av söndags-
och aftonskolans stat, intill dess den föreslagna fullständiga
omorganisationen av skolan kan varda genomförd, anvisar, utöver
nu utgående anslag å ordinarie stat å 10,000 kronor, ett ytterligare
anslag av 3,050 kronor eller sammanlagt 13,050 kronor årligen samt
dessutom ett anslag för en gång av 1,150 kronor mot villkor, att
Eskilstuna stad utöver nu utgående årliga anslag å 2,000 kronor för
samma ändamål beviljar ytterligare 3,050 kronor eller sammanlagt
5,050 kronor årligen;
att de kostnader för statsverket, som därutöver erfordras för
genomförandet av söndags- och aftonskolans fullständiga omorganisation
i samband med genomförandet av lärlingsskoleplikt, må beräknas
utgå av anslaget till yrkesundervisningens understödjande.
Vävskolan och tekniska elementarskolan i Borås.
Enligt kommitténs förslag i det föregående skulle vävskolan i Borås jämte tek- Teknisk fackniska
elementarskolan därstädes omvandlas till en teknisk fackskola för textilindustri, skola för
Vävskolan i Borås, som tillkom på initiativ av tekniska elementarskolans direk- textilindustri.
tion, öppnades 1866 och uppehölls under de två första åren på enskild persons risk. { Bords
För år 1868 anvisade kungl. maj: t till skolans uppehållande 2,000 rdr av de till manufakturernas
befrämjande anslagna medel. För år 1869 beviljade riksdagen på extra stat
dels till första uppsättning av maskiner och redskap för skolan 4,500 rdr, dels till
skolans uppehållande 3,000 rdr mot villkor, att från Älvsborgs läns landsting eller
eljest inom orten tillsköts ett belopp av minst 1,500 rdr för samma ändamål, ett villkor
som landstinget åtog sig att fylla. Statsanslaget å 3,000 rdr och landstingets anslag
310
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Tekniska elementarskolan
i Bords.
å 1,500 rdr utgingo med oförändrade belopp till och med 1872, men höjdes från och
med det följande året, det förra till 3,800 det senare till 1,900 kronor. Från och med
1882 beviljades utöver förut nämnda statsanslag ytterligare 1,000 kronor till avlöning
åt en andre lärare vid skolan med villkor, att enahanda belopp bleve för ändamålet
från Älvsborgs läns landsting eller eljest inom orten tillskjutet. Då landstinget iklädde
sig denna förbindelse, har skolan sålunda sedan sistnämnda år uppburit ett statsanslag
på extra stat av 4,800 kronor och ett anslag från Älvsborgs läns landsting av 2,900
kronor eller sammanlagt 7,700 kronor.
Sedan 1910 har såväl riksdagen som Älvsborgs läns landsting vardera beviljat
750 kronor eller tillsammans 1,500 kronor årligen till beredande av personligt lönetillägg
åt två av skolans lärare.
Här må även anföras, att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap 1877
beviljade skolan ett anslag av 5,000 kronor att utgå med 1,000 kronor årligen under
fem år till inköp av undervisningsmateriell för skolan.
Till skolans byggnad anslog riksdagen 1875 ett bidrag av 14,000 kronor, motsvarande
hälften av byggnadskostnaderna för skolans äldsta byggnad. Statens bidrag
lämnades under förbehåll, att byggnaden utan statens mellankomst underhölles av
Borås stad eller vederbörande landsting. Till skolans läroverksbyggnad, som inberäknat
senare tillbyggnader dragit en kostnad av c: a 35,000 kronor, hava i övrigt
bidragit Göteborgs och Bohus läns samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskap
samt Borås sparbank och Borås stad (se del II sid. 304). Skolbyggnaden har hittills
underhållits av Borås stad, som till och med år 1890 härför uppburit ett årligt bidrag
av 150 kronor från Älvsborgs läns landsting.
Tekniska elementarskolan i Borås har ända sedan sin tillkomst 1856 underhållits
uteslutande på statens bekostnad. Den uppbär sedan 1906 ett statsanslag å ordinarie
stat av 26,600 kronor, vartill under de senare åren kommit anslag å extra ordinarie
stat, vilket för år 1912 utgår med 4,250 kronor, vadan hela statsanslaget för sistnämnda
år utgår med tillsammans 30,850 kronor. Därtill äro en var av de fyra lektorerna
vid skolan berättigade till 4 ålderstillägg å 500 kronor vartdera efter respektive-5, 10,
15 och 20 års tjänstgöring.
Tekniska skolans läroverksbyggnader hava bekostats av Borås stad med undantag
av en verkstadsbyggnad, som för en kostnad av 11,000 kronor uppförts med lånta
medel, som amorteras med avkastningen av en skolan tillhörig fond.
De årliga kostnaderna för den tekniska fackskola för textilindustri, som enligt
kommitténs förslag skulle träda i stället för den nuvarande vävskolan och tekniska
elernenarskolan i Borås, hava av kommittén beräknats till 83,875 kronor (se bil. II. H. sid.
443), vartill skulle komma ett ålderstillägg å 500 kronor till föreståndaren efter 10 års
tjänstgöring, fyra ålderstillägg å 500 kronor vartdera till en var av 2 lektorer och 5
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
311
facklärare efter respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring, två ålderstillägg å 250
kronor vartdera till en och var av 5 mästare efter 5 respektive 10 års tjänstgöring
samt två ålderstillägg å 100 kronor vartdera till en var av 2 vaktmästare efter 5
respektive 10 års tjänstgöring.
Skolans första utrustning med maskiner och läroapparater har beräknats draga
en kostnad för en gång av i runt tal 180,000 kronor (se bil. II. H. sid. 444).
Alla dessa kostnader böra i enlighet med förut framställda förslag till grunder
för de tekniska fackskolornas underhåll bestridas av statsverket, varemot kostnaderna
för anskaffning och underhåll av lokal för skolan jämte inredning och möblering samt
bostad åt skolans föreståndare och vaktmästare skulle åligga Borås stad.
Då statens årliga kostnader för uppehållande av vävskolan och tekniska elementarskolan
i Borås å såväl ordinarie som extra ordinarie stat för 1912, oberäknat ålderstilläggen
till lektorerna vid sistnämnda skola, uppgå till sammanlagt 36,400 kronor
skulle genomförandet av de båda läroanstalternas omorganisation till en teknisk fackskola
för textilindustri, oavsett kostnaderna iör lönetillägg till föreståndare, lektorer,
facklärare, mästare och vaktmästare, kräva en ökning i ovanstående anslagsbelopp
med 47,475 kronor eller till 83,875 kronor årligen, vartill skulle komma ett anslagsbelopp
av 180,000 kronor iör en gång.
Bergsskolorna i Filipstad och Falun.
Bergsskolorna i Filipstad och Falun underhållas av brukssocieteten, som dock
härför sedan 1874 uppburit statsanslag å extra ordinarie stat, vilket under åren 1874—
1904 utgått med 14,000 kronor och sedan med 23,000 kronor årligen. Skolornas
utgiftsstat är beräknad till 19,000 kronor för vardera skolan.
Av förut anförda skäl (sid. 49) har kommittén icke ansett sig böra ingå på en
närmare granskning av dessa skolors verksamhet eller framställa förslag till förändringar
i deras organisation i annat hänseende, än att kommittén föreslagit, att vid
skolan i Falun bör inrättas en särskild avdelning för utbildning av gjutmästare.
Kommittén har emellertid ansett, att den närmare utredningen av denna fråga
bör överlåtas åt den blivande överstyrelsen för rikets tekniska läroverk under samråd
med brukssocieteten och styrelsen för bergsskolan i Falun. Kommittén har därför ej
heller utfört några beräkningar över, vilka kostnader för statsverket inrättandet av en
avdelning för utbildning av gjutmästare vid skolan i Falun skulle kräva, vadan statens
anslag till brukssocieteten för uppehållande av de båda bergsskolorna i Filipstad och
Falun i kommitténs kostnadsberäkningar upptagas med oförändrat belopp eller 23,000
kronor årligen.
312
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Omorganiseras
till tekniska
fackskolor.
Ekonomi.
Lokaler.
De tekniska elementarskolorna.
Att tekniska elementarskolan i Borås enligt kommitténs förslag skulle uppgå
i den föreslagna tekniska fackskolan för textilindustri har förut meddelats (sid. 309).
De övriga tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Härnösand
skulle likaledes enligt kommitténs förslag omvandlas till tekniska fackskolor,
nämligen:
skolan i Norrköping till en teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadsindustri;
skolan i Malmö till tekniska fackskolor för maskinindustri och byggnadsindustri;
skolan i Örebro till tekniska fackskolor för maskinindustri och elektroteknik;
skolan i Härnösand till en teknisk fackskola för trävaruindustri.
Därjämte skulle två nya tekniska fackskolor inrättas, den ena för kemisk industri
i Hälsingborg, den andra för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri i Karlstad.
För tekniska elementarskolans i Borås ekonomi har förut redogjorts (sid. 309).
De fyra andra tekniska elementarskolorna uppehållas i likhet med skolan i
Borås uteslutande på statens bekostnad och uppbära ett statsanslag å ordinarie stat
med 26,600 kronor vardera eller sammanlagt 106,400, vartill komma fyra ålderstillägg
å 500 kronor vartdera till en var av de 4 lektorerna vid varje skola. Därjämte
uppbära samtliga skolor sedan flera år tillbaka statsanslag å extra ordinarie stat,
vilka anslag för 1912 utgingo med följande belopp:
till skolan i Norrköping med .................. 4,250 kronor
» » i Malmö » 14,450 »
» » i Örebro » 19,920 »
» » i Härnösand » 4,550 »
eller tillsammans 43,170 kronor
Statsanslagen å såväl ordinarie som extra ordinarie stat till de fyra tekniska
elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Härnösand utgå sålunda för år
1912 med ett sammanlagt belopp av 149,570 kronor.
Tekniska elementarskolan i Norrköping är tillika med Ebersteinska söndagsoch
aftonskolan inrymd i en byggnad, som äges och underhålles av sistnämnda skola,
och som med ett bidrag av 10,000 kronor från Norrköpings stad uppförts för Ebersteinska
skolan tillhöriga donationsmedel. För de tekniska elementarskolorna i Malmö,
Örebro och Härnösand hava däremot kommunerna i enlighet med åtagna förpliktelser
uppfört och underhållit läroverksbyggnader''.
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
313
De fyra skolorna hade under läsåret 1909—10 följande antal lärjungar:
Skolan i Norrköping .......................... 80 lärjungar
» i Malmö .............................. 99 »
» i Örebro .............................. 130 »
» i Härnösand .......................... 54 »
eller tillsammans 363 lärjungar.
Kostnaderna för de tekniska fackskolor, som enligt kommitténs förslag skulle
träda i stället för dessa tekniska elementarskolor ävensom för de två helt och hållet
nya skolor, som skulle inrättas i Hälsingborg och Karlstad, hava beräknats till följande
belopp:
1. Tekniska fackskolan för väg- och vaitenbyggnadsindustri i Norrköping under
förutsättning, att skolan får övertaga tekniska elementarskolans i Norrköping samlingar
och undervisningsmateriell (bil. II. D. sid. 388):
årliga kostnader ........................... kr. 33,650: —
kostnader för en gång ...................... » 25,000: —
jämte ett ålderstillägg å 500 kronor till föreståndaren efter 10 års tjänstgöring,
fyra ålderstillägg å 500 kronor vartdera till en var av 2 lektorer efter respektive 5, 10,
15 och 20 års tjänstgöring samt två ålderstillägg å 100 kronor vartdera åt var och en
av 2 vaktmästare efter 5 och 10 års tjänstgöring.
2 och 3. Tekniska fackskolorna för maskinindustri och byggnadsindustri i Malmö
under förutsättning, att skolorna ställas under gemensam förvaltning och få övertaga
tekniska elementarskolans i Malmö samlingar och undervisningsmateriell:
tekniska fackskolan för maskinindustri (bil. II. A. sid. 357):
årliga kostnader ............................ kr. 35,875: —
kostnader för en gång ...................... » 95,000: —
jämte ålderstillägg som ovan till 1 föreståndare, 2 lektorer och 2 vaktmästare;
tekniska fackskolan för byggnadsindustri (bil. II. C. sid. 377):
årliga kostnader ............................ kr. 26,875: —
kostnader för en gång ...................... » 25,000: —
jämte ålderstillägg som ovan till 3 lektorer.
4 och 5. Tekniska fackskolorna för maskinindustri och elektroteknik i Örebro
under förutsättning, att skolorna ställas under gemensam förvaltning och få övertaga
tekniska elementarskolans i Örebro samlingar och undervisningsmateriell:
tekniska fackskolan för maskinindustri (bil. II. A. sid. 357):
årliga kostnader ...................... kr. 35,875: —
kostnader för en gång ...................... » 95,000: —
Jämte ålderstillägg som ovan till 1 föreståndare, 2 lektorer och 2 vaktmästare;
Lärjungar.
Kostnadsbe
räkningar.
314
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
tekniska fackskolan för elektroteknik (bil. II. B. sid. 365):
årliga kostnader ............................ kr. 27,475: —
kostnader för en gång ...................... » 25,000: —
jämte ålderstillägg som ovan till 3 lektorer.
6. Tekniska fackskolan för trävaruindustri i Härnösand under förutsättning,
att skolan får övertaga tekniska elementarskolans i Härnösand samlingar och undervisningsmateriell
(bil. II. G. sid. 418):
årliga kostnader ........................ kr. 33,125: —
kostnader för en gång .................... » 50,000: —
jämte ålderstillägg som ovan till 1 föreståndare, 2 lektorer och 2 vaktmästare.
7. Tekniska fackskolan för kemisk industri i Helsingborg (bil. II. E. sid. 399):
årliga kostnader ............................ kr. 33,175: —
kostnader för en gång .................... » 50,000: —
jämte ålderstillägg som ovan till 1 föreståndare, 2 lektorer och 2 vaktmästare.
8. Tekniska fackskolan för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri i Karlstad
(bil. II. G. sid. 409):
årliga kostnader ............................ kr. 33,175: —
kostnader för en gång .................... * 50,000: —
jämte ålderstillägg som ovan till 1 föreståndare, 2 lektorer, och 2 vaktmästare;
eller för alla här ovan upptagna 8 tekniska fackskolor tillsammans:
årliga kostnader .......................... kr. 259,225: —
kostnader för en gång ----,................ » 415,000: —
jämte ett ålderstillägg å 500 kronor till en var av 6 föreståndare efter 10 års tjänstgöring,
fyra ålderstillägg å 500 kronor vartdera till en var av 18 lektorer efter respektive
5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring samt två ålderstillägg å 100 kronor vartdera till
en var av 12 vaktmästare efter 5 respektive 10 års tjänstgöring.
Samtliga dessa kostnader skulle enligt kommitténs förslag till ordnandet av
de tekniska fackskolornas ekonomi bestridas av staten, under det att det skulle tillkomma
kommunerna att tillhandahålla skolorna lämpliga lokaler med inredning och
möblering jämte bostad eller bostadsersättning åt skolornas föreståndare samt bostad
åt skolornas vaktmästare.
Då statsanslagen å ordinarie och extra ordinarie stat, oberäknat ålderstillägg,
för närvarande (1912) utgå till de fyra tekniska elementarskolorna i Norrköping,
Malmö, Örebro och Härnösand med ett sammanlagt belopp av 149,570 kronor, skulle
sålunda de nämnda skolornas omorganisation till sex tekniska fackskolor och inrättandet
av två helt och hållet nya tekniska fackskolor av statsverket kräva, förutom
ålderstilläggen, en förhöjning i ovanstående anslagsbelopp med 109,655 kronor eller
till 259,225 kronor ärligen, vartill skulle komma ett anslagsbelopp av 415,000 kronor
för en gäng.
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
315
Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning.
Av förut anförda skäl (sid. 60), har kommittén icke ansett sig böra framlägga
några förslag till förändrad organisation av den lägre avdelningen av Chalmers tekniska
läroanstalt i Göteborg.
Den lägre och den högre avdelningen vid denna läroanstalt hava hittills haft
gemensam ekonomi och gemensamma lokaler samt delvis även gemensamma lärare.
Hela läroanstalten uppbar för år 1911 i statsanslag å ordinarie stat 106,200 kronor
och å extra ordinarie stat 13,900 kronor eller tillsammans 120,100 kronor. Enligt
meddelande från styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt kunde av de i utgiftsstaten
upptagna beloppen omkring 24,700 kronor anses belöpa på den lägre avdelningen
enbart. Genom den i enlighet med beslut vid 1911 års riksdag genomförda
löneregleringen vid anstalten har den lägre avdelningens ekonomi icke berörts.
Den lägre avdelningen hade under läroåret 1909—10 191 lärjungar.
Då sålunda kommittén icke har att föreslå några ändringar i den lägre avdelningens
vid Chalmers tekniska läroanstalt organisation, torde det även vara riktigast
att överlämna åt anstaltens styrelse att med sin närmare kännedom om förhållandet
mellan den lägre och den högre avdelningen vid anstalten samt om den förra avdelningens
anslagsbehov själv utreda och framställa förslag till de förändringar i anstaltens
statsanslag, som kunna erfordras för uppehållande av den lägre avdelningens
verksamhet.
Kommittén har därför i sina kostnadsberäkningar upptagit statens kostnader
för den lägre avdelningen vid Chalmers tekniska läroanstalt med samma belopp, vartill
dessa kostnader för närvarande anses uppgå, eller till 24,700 kronor ärligen, varvid
dock är att märka, att denna post även ingår i nu gällande stat för Chalmers tekniska
läroanstalt i dess helhet.
Överstyrelsen för rikets tekniska skolor.
överstyrelsens för rikets tekniska skolor stat (sid. 289) har av kommittén, förutom
kostnaderna för tre ålderstillägg å 500 kronor vartdera till en notarie och till en
registrator och aktuarie efter respektive 5,10 och 15 års tjänstgöring samt två ålderstillägg
å 100 kronor vartdera till en vaktmästare ävensom kostnaderna för lokal,
varom utredning kommer att lämnas i ett särskilt utlåtande, beräknats till 65,500 kronor
årligen.
Resestipendier åt lärare vid tekniska skolor.
Till resestipendier åt föreståndare och facklärare vid lägre tekniska läroanstalter
har för 1908 och följande år å extra ordinarie stat anvisats ett statsanslag av
3,000 kronor årligen.
316
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Detta anslag har tillkommit på initiativ av Sveriges hantverksorganisation,
som i sin framställning huvudsakligen avsett föreståndare och facklärare vid de lägre
tekniska yrkesskolorna.
I en underdånig framställning av den 21 november 1907 har styrelsen för tekniska
elementarskolan i Örebro, efter förslag av nämnda skolas lärarekollegium, som
framhållit vikten och betydelsen av, att lärarna vid de tekniska läroverken genom
besök vid industriella verk och inrättningar, större utställningar, andra tekniska
läroverk o. s. v. på ett mera direkt sätt än enbart genom studiet av teknisk litteratur
beredas tillfälle att inhämta kännedom om industriens framsteg och utvecklingsmöjligheter,
nyare arbetsmetoder m. m., i underdånighet anhållit om vidtagandet av åtgärder
för beviljandet av ett fast årligt anslag av 3,000 kronor till reseunderstöd för lärare
vid de tekniska elementarskolorna.
Samma synpukter hava även av kommittén i det föregående utvecklats. Särskilt
vill kommittén framhålla, att behovet av dylika studieresor blir stort i samband
med genomförandet av en ny organisation av det lägre tekniska undervisningsväsendet
i riket.
Kommittén anser därför, att det nu utgående anslaget å 3,000 kronor till resestipendier
åt föreståndare och facklärare vid de lägre tekniska läroanstalterna icke
blott fortfarande bör utgå, utan att det för framtiden bör beräknas till ett något högre
belopp eller till 5,000 kronor årligen.
Anslag till militärövningar.
Sedan 1902 utgår ett statsanslag å ordinarie stat med 5,000 kronor till militärövningar
vid de tekniska elementarskolorna. Dessa militärövningar, vilka reglerats
genom kungl. kungörelsen den 12 augusti 1902 och nådiga instruktionen av den 4 april
1910 pågå under sammanlagt 60 timmar fördelade med högst 4 timmar dagligen under
högst 18 dagar vid läroårets början.
Huruvida det av militära skäl kan anses önskvärt eller nödvändigt, att dessa
militärövningar överflyttas till de tekniska fackskolorna, tilltror sig kommittén icke
att bedöma. Kommittén vill dock framhålla, att, då lärokurserna vid de tekniska
fackskolorna endast skulle omfatta 2 årskurser mot 3 årskurser vid de nuvarande
tekniska elementarskolorna och 4 årskurser vid gymnasierna och folkskoleseminarierna,
skulle militärövningarna vid de tekniska iackskolorna bli av väsentligt mindre
värde än vid övriga här nämnda läroverk. Kommittén anser sig även böra framhålla,
att, om lärokurserna vid de tekniska fackskolorna, såsom kommittén ansett synnerligen
önskvärt, skola kunna göras tvååriga, det knappast är möjligt att av läroåret offra
en tid, som ungefärligen motsvarar 2 veckor, åt militärövningar. Dessa övningar
måste sålunda, om de överhuvud taget skola förekomma vid de tekniska fackskolorna,
förläggas till tider utom det av kommittén för dessa skolor föreslagna läroåret.
övergångsbestämmelser. Tillämpningar. Kostnadsberäkningar.
317
Den närmare utredningen av denna fråga torde böra överlämnas åt den blivande
överstyrelsen för rikets tekniska skolor efter samråd med vederbörande militära
myndigheter.
Då kommittén sålunda icke ansett det avgjort, att militärövningar skola förekomma
vid de tekniska fackskolorna, och det i varje fall icke torde tillkomma kommittén
att utreda kostnaderna för dessa övningar, har kommittén i sina kostnadsberäkningar
icke upptagit något statsanslag till militärövningar vid de tekniska läroverken.
Översikt över kostnaderna.
Statens anslag till det lägre tekniska undervisningsväsendet 1912.
Ändamål |
Sta ordinarie stat |
t s a n s extra ordinarie |
1 a g Summa |
De lägre tekniska yrkesskolorna ......................................... |
— |
95,000 |
95,000 |
Slöjdföreningens skola............................................... |
— |
30,000 |
30,000 |
Tekniska skolan i Stockholm........................................ |
97,075 |
20,761 |
117,836 |
Tekniska skolan i Eskilstuna........................................... |
14,000 |
602 |
14,602 |
Vävskolan i Borås.................................................. |
— |
5,550 |
5,550 |
Bergsskolorna i Filipstad och Falun..................................... |
— |
23,000 |
23,000 |
De 5 tekniska elementarskolorna ......................................... |
133,000 |
47,420 |
180,420 |
Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning........................ |
24,700'') |
— |
24,700 |
Resestipendier åt föreståndare och facklärare........................... |
— |
3,000 |
3,000 |
Anslag till militärövningar ................................................... |
5,000 |
- |
5,000 |
Summa kronor |
273,775 |
225,333 | |
499,108 |
Härtill komma fyra ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, til |
en var |
av de 20 |
lektorerna vid de 5 tekniska elementarskolorna.
Beräknade kostnader för statsverket för genomförandet av kommitténs förslag.
Ändamål |
Stads |
anslag |
årliga |
för en gång |
|
Yrkesundervisningens understödjande .......................................... |
350,000 |
_ |
Slöjdföreningens i Göteborg skola ............................................... |
30,000 |
— |
Tekniska skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk)............ |
100,820 |
80,000 |
Statens normalskola för yrkesundervisningen ................................ |
161,600 |
50,000 |
Tekniska skolan i Eskilstuna...................................................... |
25,050 |
7,150 |
Bergsskolorna i Filipstad och Falun............................................. |
23,000 |
— |
11 tekniska fackskolor.................................................... |
408,850 |
735,000 |
Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning......!....................... |
24,700'') |
— |
Resestipendier åt lärare ............................................................ |
5,000 |
— |
Överstyrelsen för rikets tekniska skolor ....................................... |
65,500 |
— |
Summa kronor |
1,194,520 |
872,150 |
'') Ingår i staten för Chalmers tekniska läroanstalt i dess helhet.
318
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Härtill komma kostnaderna för den föreslagna avdelningen för utbildande av
gjutmästare vid bergsskolan i Falun samt för ålderstillägg, ävensom statens kostnader
för lokaler åt tekniska skolan i Stockholm, åt statens normalskola för yrkesundervisningen
samt åt överstyrelsen för rikets tekniska skolor, varom utredning kommer att
lämnas i särskilt utlåtande.
Då statens kostnader för den lägre tekniska undervisningen i riket för år 1912
uppgå i runt tal till 500,000 kronor, skulle sålunda genomförandet av kommitténs
förslag till den lägre tekniska undervisningens ordnande, förutom ovan antydda kostnader
för lönetillägg och lokaler, kräva en ökning i statsanslagen för nämnda ändamål
med i runt tal 700,000 kronor eller till i runt tal 1,200,000 kronor ärligen, vartill skulle
komma anslag av i runt tal 900,000 kronor för en gäng.
Mera detaljerade kostnadsberäkningar återfinnas i bilagorna till kommitténs
betänkande.
Under hänvisning till tabellen sid. 28 må här meddelas, att statens anslag
till den lägre tekniska undervisningens främjande under 1911 utgingo med c: a 88
kronor per 1,000 innevånare. Med den föreslagna ökningen av anslagen till 1,200,000
kronor årligen skulle de komma att utgå med c: a 218 kronor per 1,000 innevånare.
Sverige skulle härigenom i detta hänseende bli ungefär jämnställt med Danmark och
Nederländerna.
♦
BILAGOR
Bilagor.
321
Inledning till bil. 1 och 11.
De förslag till program, som kommittén utarbetat dels för några yrkesskolor,
dels för samtliga av kommittén föreslagna tekniska fackskolor, göra icke anspråk
på att utgöra definitiva lösningar av frågan om undervisningens ordnande i dessa
skolor. Såsom kommittén framhållit, bör det tillkomma de enskilda skolornas styrelser
och lärare med deras mera intima kännedom om de industriella förhållandena
på varje särskild ort och om de kunskaper, som erfordras för verksamhet inom olika
yrken och industrier, att under hänsyn till de allmänna föreskrifter, som kunna varda
fastställda, och under den föreslagna överstyrelsens ledning och kontroll utarbeta
undervisningsplaner för de särskilda skolorna.
De förslag till undervisningsplaner, som här meddelas, hava huvudsakligen tillkommit
för att tjäna som underlag för kommitténs utredningar och kostnadsberäkningar.
De meddelas dels för att belysa de grundsatser, som kommittén ansett böra
tillämpas vid den lägre tekniska undervisningens ordnande i riket, dels för att tjäna
som utgångspunkt för de fortsatta utredningar, som under den blivande överstyrelsens
ledning böra föregå de särskilda förslagens genomförande.
Förslagen till program för yrkesskolor omfatta endast yrkeskurser med dagundervisning.
De torde dock även kunna tillämpas på yrkeskurser med aftonundervisning
efter erforderliga inskränkningar med hänsyn till det mindre timtal, som kommer
att stå aftonkurserna till buds.
I
21
322
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Bil I. Förslag till program för yrkesskolor.
A. Förslag till program för en yrkesskola för
maskinindustri.
Ändamål. Yrkesskolan för maskinindustri har till ändamål att meddela arbetare
inom maskinindustrien de yrkesinsikter, som äro ägnade att i allmänhet höja
deras arbets- och förvärvsförmåga, och som i förening med praktisk erfarenhet inom
yrket erfordras av arbetsförmän och därmed jämförliga vid mekaniska verkstäder.
Inträdesfordringar. För tillträde till kurserna erfordras en ålder av minst 17
år, samt att den inträdessökande styrker, att han dels under minst tre år med goda
vitsord deltagit i yrkesmässigt arbete inom den mekaniska verkstadsindustrien, dels
med goda resultat genomgått en lärlingsskola eller visar sig vara i besittning avnödiga
förkunskaper i läsning, skrivning, räkning och ritning.
Lärokursens längd. Undervisningen fördelas på en hösttermin om 10 veckor
(exempelvis 10A«—20A») och en vårtermin om 20 veckor (exempelvis 7A—29A).
Undervisningen bör meddelas i enlighet med nedanstående timplan och läroplan:
Timplan.
Läroämnen |
Hösttermin |
Vårtermin |
Summa kursen j |
||
T i m |
mar |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Matematik............................................................... |
10 |
100 |
8 |
160 |
260 |
Fysik ..................................................................... |
4 |
40 |
4 |
80 |
120 |
Kemi ..................................................................... |
4 |
40 |
— |
— |
40 |
Mekanik.................................................................. |
8 |
80 |
6 |
120 |
200 |
Beskrivande maskinlära med ritning ........................... |
10 |
100 |
16 |
320 |
420 |
Mekaniska och maskin-laborationer.............................. |
4 |
40 |
4 |
80 |
120 |
Material- och verktygslära.......................................... |
2 |
20 |
2 |
40 |
60 |
Yrkesekonomi ......................................................... |
— |
— |
2 |
40 |
40 |
Modersmålet............................................................ |
2 |
20 |
2 |
40 |
60 |
Summa timmar |
44 |
440 |
44 |
880 |
1,320 |
Bil. 1 A. Program för yrkesskola för maskinindustri.
323
Läroplan.
Matematik.
Räknelära särskilt med tillämpningar på inom yrket använda mått- och viktsystem.
Procent- och ränteräkning. Bokstavsräkning till det omfång, som erfordras
för lärokurserna i de tekniska fackämnena. Sifferekvationer av 1: a graden med en obekant.
Planimetri och stereometri till det omfång, som erfordras för inom yrket vanligen
förekommande mätningar, yt-, volym- och viktberäkningar. Tillämpningar
efter praktiska räknemetoder från maskinindustrien och lärjungarnas yrken, övningar
i användning av praktiska formler, tabeller och raknesticka.
Fysik.
Kropparnas allmänna egenskaper. Läran om värme, ljud, ljus, magnetism och
elektricitet med huvudvikten vid värmeläran och dess tillämpningar inom yrket.
Kemi.
De första grunderna av kemien, särskilt förbränningsprocessen och de inom
yrket vanliga metallerna.
Mekanik.
Läran om jämvikt och rörelse hos fasta, flytande och gasformiga kroppar till
det omfång, som är nödvändigt för den facktekniska undervisningen.
Elementär framställning av hållfasthetsläran med tillämpningar på enklare inom
yrket förekommande konstruktioner.
Beskrivande maskinlära med ritning.
Redogörelse för de allmänt använda maskinelementens ändamål, form, tillverkning
och materialet därför. Transmissioner. Blocktyg, domkrafter, vindspel och
enklare kranar, pumpar och injektorer.
Beskrivning och skötsel av ångpannor, ångmaskiner, vattenhjul och turbiner,
gas- och oljemotorer samt elektriska maskiner. Verktygsmaskiner för bearbetning
av metaller och trä.
Krokiteckning och projektionsritning efter modeller, verktyg, enkla maskindelar
och enklare maskiner. En del ritningar utföras i blyerts eller med färgpennor och
i naturlig storlek såsom allmänt brukliga arbetsritningar, andra utföras i naturlig
storlek eller i mindre skala dels i blyerts, dels i tusch, allt med fullständig utsättning
av mått och andra för tillverkningen erforderliga uppgifter.
Hösttermin:
10 tim. i veckan.
Vårtermin:
8 tim. i veckan.
Höst- och vårtermin
i tim. i veckan.
Hösttermin:
i tim. i veckan.
Hösttermin:
8 tim. i veckan.
Vårtermin:
6 tim. i veckan.
Hösttermin:
10 tim. i veckan.
Vårtermin:
16 tim. i veckan.
324
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Höst- och vårtermin:
4 tim. i veckan.
Höst- och vårtermin
2 tim. i veckan.
Vårtermin:
2 tim. i veckan.
Höst- och vårtermin:
2 tim. i veckan.
Mekaniska och maskin-laborationer.
Experiment och försök med instrument och apparater avsedda att åskådliggöra
och förtydliga undervisningen i fysik och mekanik. Materialprovning och enklare
hållfasthetsundersökningar. Maskinlaborationerna böra avse att bibringa lärjungarna
insikt om en del förhållanden, som hava inflytande på maskinella anläggningars
ekonomiska drift och skötsel, och böra sålunda omfatta motorers effekt och arbetsmaskiners
kraftförbrukning, uppmätning av den tids- och arbetsbesparing, som kan
vinnas genom olika slag av arbetsmaskiner och verktyg m. m. *)
Material- och verktygslära.
Redogörelse för de inom maskinindustrien använda råmaterialierna, deras härkomst,
framställning och egenskaper samt för de metoder, verktyg och arbetsmaskiner,
som användas vid deras bearbetning.
YrkesekonomL
Förandet av avlönings- och ackordslistor samt uppläggandet och förandet av
de för kontroll över driften erforderliga fabriksböckerna.
Modersmålet.
Skriftliga uppsatser i anslutning till den övriga undervisningen i skolan; beskrivningar
över maskiner och arbetsmetoder.
B. Förslag till program för en yrkesskola för
elektroteknik.
Ändamål. Yrkesskolan för elektroteknik har till ändamål att meddela arbetare
inom den elektrotekniska industrien de yrkesinsikter, som äro ägnade att i allmänhet
höja deras arbets- och förvärvsförmåga, och som i förening med praktisk yrkeserfarenhet
fordras av elektromontörer, förmän och innehavare av andra därmed jämförliga
befattningar inom den elektrotekniska industrien.
Inträdesfordringar. För tillträde till skolan fordras en ålder av minst 17 år,
samt att den inträdessökande styrker, att han dels under minst tre år med goda
vitsord deltagit i yrkesmässigt arbete inom elektrotekniskt yrke, dels med gott
•) De yrkesskolor för maskinindustri, som komma att förläggas till orter, där tekniska fackskolor
finnas, torde få begagna sistnämnda skolors laboratoriiutrustning. Vid övriga yrkesskolor
för maskinindustri torde åtminstone en del av laborationsövningarna kunna utföras å enskilda
verkstäder.
Bil. I B. Program för yrkesskola för elektroteknik.
325
resultat genomgått en lärlingsskola eller visar sig vara i besittning av nödiga förkunskaper
i läsning, skrivning, räkning och ritning.
Lärokursens längd. Undervisningen ordnas så, att fullständig lärokurs kan
genomgås på 30 veckor, fördelade på en hösttermin om 10 veckor (exempelvis 10/i°—
so/is) och en vårtermin om 20 veckor (exempelvis 7/»—2,A>) med 44 undervisningstimmar
i veckan.
Undervisningen meddelas i enlighet med följande timplan och läroplan:
Timplan.
Läroämnen |
Hösttermin |
Vårtermin (20 veckor) |
Antal timmar i hela kursen |
||
timmar |
timmar |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Fysik och elektroteknik ............................................. |
12 |
120 |
14 |
280 |
400 |
Elektrotekniska laborations- och monteringsövningar ...... |
4 |
40 |
10 |
200 |
240 |
Fackritning ............................................................ |
6 |
60 |
6 |
120 |
180 |
Beskrivande maskinlära ............................................. |
— |
— |
4 |
80 |
80 |
Kemi- och materiallära ............................................. |
6 |
60 |
— |
— |
60 |
Matematik ............................................................... |
12 |
120 |
6 |
120 |
240 |
Yrkeseko nomi ......................................................... |
2 |
20 |
2 |
40 |
60 |
Modersmålet ............................................................ |
2 |
20 |
2 |
40 |
60 |
Summa timmar |
44 |
440 |
44 |
880 |
1320 |
Läroplan.
Fysik och elektroteknik.
Kroppars allmänna egenskaper. Läran om värme, ljud och ljus. Grunddragen
av läran om magnetism och elektricitet.
Apparater och metoder för elektriska mätningar. Generatorer och motorer
för likriktad ström samt för en- och flerfasig vexelström, motorgeneratorer, omformare,
en- och flerfasiga transformatorer, ackumulatorer, elektrisk arbetsöverföring
för lik- och växelström, jordlinor och jordplåtar. Elektricitetsverk för likström
samt en- och flerfasig växelström. Strömfördelningssystem, luft- och jordledningssystem,
ledningars förläggning, undersökning och beräkning. Elektrisk belysning,
elektriska smält-, svetsnings-, värme- och kokapparater.
Förordningar och säkerhetsföreskrifter för elektriska anläggningar.
Svagströmsteknik: signalanläggningar, telefoni och telegrafi.
Hösttermin:
12 tim. i veckan.
Vårtermin:
14 tim. i veckan.
326
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Vårtermin:
10 tim. i veckan.
Höst- och vårtermin:
6 tim. i veckan.
Vårtermin:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
6 tim. i veckan.
Hösttermin:
12 tim. i veckan.
Vårtermin:
6 tim. i veckan.
Höst- och vårtermin:
2 tim. i veckan.
Höst- och vårtermin:
2 tim. i veckan.
Elektrotekniska laborations- och monteringsövningar.
Montering, undersökning och inkoppling av likströms- och växelströms-maskiner,
transformatorer, ackumulatorbatterier, överspännings- och åskskydd, apparater,
instrument, ledningar av olika system och strömart, båg- och glödlampor, koppling,
skarvning, avgrening. övningar i att uppsöka och avhjälpa fel på hög- och lågspänningskablar
samt telefonkablar. Isolationsmätningar på kabelnät för hög- och lågspänning
samt luft- och jordledningar för telefon. Justering av mätinstrument.
Fackritning.
Krokiteckning och projektionsritning efter modeller, maskindelar, maskiner och
apparater, företrädesvis hämtade från det elektrotekniska området.
Framställning av de inom elektrotekniken förekommande beteckningssätten.
Inritning på av skolan tillhandahållna byggnadsplaner av ledningar för lik- och växelström
med därtill hörande belysningsapparater, motorer, instrument m. m. Beskrivning
och kostnadsförslag över mindre elektriska kraft- och belysningsanläggningar.
Ritningar till en kraft- och belysningsstation med därtill hörande luft- och kabelnät
samt kopplingsschema. Detalj ritningar till apparater och instrument.
Beskrivande maskinlära.
Kort beskrivning över vatten-, ång-, olje- och explosionsmotorer samt deras
användning och skötsel. Transmissioner.
Kemi och materiallära.
Kemiens grundbegrepp. Förbränning, oxidation och reduktion. Elektrolyter
och elektrolys.
De inom elektrotekniken vanligen förekommande metallernas egenskaper och
användning. Löd- och isoleringsmaterial.
Matematik.
Räknelära; ekvationer av 1: a graden, potenser och rötter, de första grunderna
av den plana trigonometrien, allt med tillämpningar på lärjungarnas yrke under användning
av praktiska räknemetoder, tabeller och räknesticka.
Yrkesekonomi.
Avlönings- och ackordslistor. Uppläggningen och förandet av de rapporter och
böcker, som fordras för kontrollen vid elektriska arbeten samt driften i ett elektricitetsverk.
Modersmålet.
Skriftliga uppsatser i anslutning till den övriga undervisningen, beskrivningar
över utförda arbeten, övningar att uppsätta arbetsbetyg, kontrakt och inlagor till
myndigheter.
327
Bil. I G. Program för yrkesskola för byggnadsindustri.
C. Förslag till program för eu yrkesskola för
byggnadsindustri.
Ändamål. Yrkesskolan för byggnadsindustri har till ändamål att meddela arbetare
inom byggnadsindustrien (murare och timmermän) de yrkesinsikter, som äro ägnade
att i allmänhet höja deras arbets- och förvärvsförmåga, och som i förening med praktisk
yrkeserfarenhet erfordras av förmän och innehavare av andra därmed jämförliga
förtroendeposter inom byggnadsindustrien.
Inträdesfordringar. För inträde vid skolan fordras en ålder av minst 17 år, och
att den inträdessökande styrker, att han dels under minst tre år deltagit i yrkesmässigt
arbete inom byggnadsindustrien, dels med gott resultat genomgått en lärlingsskola
eller visar sig vara i besittning av nödiga förkunskaper i läsning, skrivning, räkning
och ritning.
Lärokursens längd. Undervisningen ordnas så, att fullständig kurs kan genomgås
under loppet av två vinterterminer, vardera om 15 veckor (exempelvis 1 november
—19 december och 4 januari—28 februari) eller tillsammans 30 veckor med 44 undervisningstimmar
i veckan.
Undervisningen meddelas i enlighet med följande timplan och läroplan:
Timplan.
[. |
l:a termin |
2:a termin |
Antal timmar under hela kursen |
||
Läroämnen |
timmar |
timmar |
|||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Byggnadslära med ritning.......................................... |
9 |
135 |
27 |
405 |
540 |
Byggnadsmateriallära ..................................... .......... |
2 |
30 |
— |
— |
30 |
Byggnadsstatik......................................................... |
— |
— |
5 |
75 |
75 |
Utstakning och avvägning.......................................... |
1 |
15 |
1 |
15 |
301) |
Frihands- och krokiteckning....................................... |
5 |
75 |
— |
— |
75 |
Projektionsritning...................................................... |
8 |
120 |
— |
— |
120 |
Matematik ............................................................... |
8 |
120 |
2 |
30 |
150 |
Fysik..................................................................... |
4 |
60 |
— |
— |
60 |
Modellarbete och arbetsmaskiner................................. |
5 |
75 |
4 |
60 |
135 |
Yrkesekonomi ......................................................... |
— |
— |
3 |
45 |
45 |
Modersmålet............................................................ |
2 |
30 |
2 |
30 |
60 |
Summa timmar |
44 |
660 |
44 |
660 |
1,320 |
'') Jämte 3 dagars övning på fältet.
328
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Läroplan.
l:a termin: 11 tim. i veckan. |
Byggnadslära med ritning. Föredrag. Jord- och grundarbeten: naturlig grund och dess beskaffenhet, grund-grävning, schaktning, planering, grundläggning med sprängsten och betong. Sten-arbeten: allmänna regler för förband, murning med naturlig sten, tegelförband, Ritövningar. Uppritning av konstruktionsdelar enligt uppgift och med ledning |
2:a termin: 27 tim. i veckan. |
Föredrag. Grundarbeten: grundundersökning, sprängning, olika slag av grund-förstärkning, jordavsträvningar, enkla fördämningar. Järnarbeten: sammansättningar, Byggnadens utförande: arbetsledning, materialförteckning, kostnadsförslag och Byggnadslagstiftning. Ritövningar. Grunderna för bestämmandet av en byggnads läge och plananord-ning. Byggnadens yttre, väggfälts, fönster- och dörröppningars fördelning. Det |
l:a termin: 2 tim. i veckan. |
♦ Byggnadsmateriallära. Svensk naturlig byggnadssten, dess förekomst, egenskaper och bearbetning; |
Bil. I C. Program för yrkesskola för byggnadsindustri.
329
Byggnadsstntik med ritning.
Mekanik till mindre omfattning och grafostatik lämpad för byggnadstekniska
ändamål. Hållfasthetsläran i vad den avser beräkningar av enklare byggnadskonstruktioner.
Användning av tabeller.
Ritning. Utförande, efter uppgift, av ett å två enkla konstruktionsförslag i sten,
trä eller järn med fullständiga beräkningar och detaljer i stor skala.
Utstakning och avvägning.
Instrumentlära, utstakning och avvägning. Utstakning av en byggnad och avvägning
av byggnadsplatsen. Profilritning.
Frihands- och krokiteckning.
Teckning på fri hand i projektion av enkla föremål och efter modeller av konstruktiva
detaljer, beslag m. m.
Teckning på stående fot med skissbok i hand (krokiteckning) av såväl större
konstruktiva föremål som formdetaljer inom och utom lärorummet med utsatta mått.
Frihandsteckningen bör i främsta hand bedrivas som krokiteckning för vinnande
av förmåga att snabbt och på samma gång korrekt återgiva föremål.
Pr oj ektionsritning.
Uppritning i olika projektioner efter modeller av i en byggnad förekommande
konstruktiva detaljer och byggnadsformer. Projektionslära till förklaring av mera
svårfattliga konstruktioner såsom valv, takytors skärning, taksparrars sammansättning
m. m. Grunderna för skuggläran. Färgläggning.
Matematik.
Sifferräkning efter praktiska räknemetoder och behandlande exempel ur byggnadsverksamheten.
Algebra: ekvationer av lista graden med en och flera obekanta. Potenser och
rötter. Planimetri och stereometri till ett mindre omfång. Användning av tabeller
och mekaniska hjälpmedel vid beräkningars utförande.
Fysik.
Jämvikt och rörelse hos fasta, flytande och gasformiga kroppar. Värme, ljud
och ljus. Elektricitets- och värmeläran tillämpad på byggnadstekniken.
2:a termin:
5 tim. i veckan.
l:a termin:
1 tim. i veckan.
2:a termin:
1 tim. i veckan
jämte 3 dagars övning
pä fältet.
l:a termin:
5 tim. i veckan.
l:a termin:
8 tim. i veckan.
l:a termin:
8 tim. i veckan.
2:a termin:
2 tim. i veckan.
l:a termin:
4 tim. i veckan.
330
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Modellarbete och arbetsmaskiner.
Utiörande av modeller i trä eller gips av konstruktioner av mera svårrattlig
natur.
Borrning för grundundersökning,
övning i skötsel av motorer och arbetsmaskiner.
Yrkesekonomi.
2:a termin: Bokföring särskilt lämpad för byggnadsaffär. Avlönings- och ackordslistor, räk
2
tim. i veckan. ningar m m Meddelanden rörande olika slag av försäkringar för arbetare samt
arbetarekassors bokföring och administration.
Modersmålet.
l:a och 2:a termin: Rättskrivning, affärsbrev, arbetsbetyg och inlagor till offentliga myndigheter.
2 tim. i veckan. Meddelanden av det viktigaste rörande post och telegraf samt järnvägs- och ångbåtstrafik.
l:a termin:
5 tim. i veckan.
2:a termin:
4 tim. i veckan.
D. Förslag till program för en yrkesskola för trämasse-,
cellulosa- och pappersindustri.
Ändamål. Yrkesskolan för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri har till
ändamål att meddela arbetare inom dessa industrier de yrkesinsikter, som äro
ägnade att i allmänhet höja deras arbets- och förvärvsförmåga, och som i förening
med praktisk yrkeserfarenhet erfordras av förmän och innehavare av andra därmed
jämförliga befattningar inom de nämnda industrierna.
Organisation. Skolan bör omfatta följande avdelningar, nämligen.
1. Avdelning för a) trämasseindustri och
b) cellulosaindustri.
2. Avdelning för pappersindustri.
Undervisningen för avdelningarna 1 och 2 bör kunna anordnas samtidigt eller
alternerande alltefter tilloppet av lärjungar. Om undervisningen anordnas för båda
avdelningarna samtidigt, kan den under förra delen av lärokursen vara gemensam
för båda avdelningarnas lärjungar och först under den senare delen meddelas särskilt
för dem, som önska utbilda sig för trämasse- och cellulosaindustrierna och särskilt
för dem, som vilja utbilda sig för pappersindustrien.
Inom avdelningen för trämasse- och cellulosaindustrierna bör undervisningen
ordnas så, att de, som önska utbilda sig enbart för den förra av dessa industrier,
kunna avsluta sin kurs på kortare tid än de, som vilja utbilda sig för båda industrierna.
Bil. D. Program för yrkesskola för trämasse- cellulosa- och pappersindustri. 331
Skolan bör förenas med, den föreslagna tekniska fackskolan för trämasse-,
cellulosa- och pappersindustri i Karlstad och få använda dess samlingar och undervisningsmateriell.
Inträdesfordringar. För inträde vid skolan fordras en ålder av minst 17 år, samt
att den inträdessökande styrker, att han dels under minst tre år med goda vitsord
deltagit i yrkesmässigt arbete, därav åtminstone under två år inom trämasse-, cellulosa-
eller pappersindustri, dels med gott resultat genomgått en lärlingsskola eller
visar sig vara i besittning av nödiga förkunskaper i läsning, skrivning, räkning
och ritning.
Lärokursernas längd. Undervisningen ordnas så, att fullständig lärokurs kan
genomgås på dels 20, dels 30 veckor, fördelade på en hösttermin om 10 veckor (exempelvis
10 oktober—20 december) och en vårtermin om dels 10 veckor (exempelvis 7
januari—18 mars) för avdeningen 1 a) och dels 20 veckor (exempelvis 7 januari—
28 maj) för avdelningarna 1 b) och 2.
Undervisningen bör meddelas i enlighet med följande timplaner och läroplaner:
Timplaner.
1. Avdelning för a) trämasse- och b) cellulosaindustri.
Läroämnen |
Hösttermin |
Vårtermin |
Antal tim-mar under |
|||||
förra hälften |
senare hälften |
|||||||
1 a) och b) |
1) a |
och b) |
1 b) |
|||||
Timmar i |
||||||||
vec- kan |
ter- min |
vec- kan |
ter- min |
vec- kan |
ter- min |
1 a) |
1 b) |
|
Teknologi med övningar .................. |
10 |
100 |
10 |
100 |
24 |
240 |
200 |
440 |
Kemi med laborationer..................... |
8 |
80 |
8 |
80 |
8 |
80 |
160 |
240 |
Maskinlära med ritning..................... |
10 |
100 |
10 |
100 |
8 |
80 |
200 |
280 |
Fysik och elektroteknik .................. |
4 |
40 |
4 |
40 |
— |
— |
80 |
80 |
Matematik .................................... |
10 |
100 |
6 |
60 |
— |
160 |
160 |
|
Yrkesekonomi................................. |
— |
4 |
40 |
4 |
40 |
40 |
80 |
|
Modersmålet ................................. |
2 |
20 |
2 |
20 |
— |
— |
40 |
40 |
Summa timmar |
44 |
440 |
44 |
440 |
44 |
440 |
880 |
1,320 |
332
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
2. Avdelning för pappersindustri.
Läroämnen |
Hösttermin |
Vårt< |
jrmin senare hälften |
Antal timmar under hela kursen |
|||
(immar |
i |
||||||
vec- kan |
ter- min |
vec- kan |
ter- min |
vec- kan |
ter- min |
||
Teknologi med övningar ........................ |
10 |
100 |
10 |
100 |
24 |
240 |
440 |
Kemi med laborationer........................... |
8 |
80 |
8 |
80 |
8 |
80 |
240 |
Maskinlära med ritning ....................... |
10 |
100 |
10 |
100 |
8 |
80 |
280 |
Fysik och elektroteknik ........................ |
4 |
40 |
4 |
40 |
— |
— |
80 |
Matematik .......................................... |
10 |
100 |
6 |
60 |
— |
— |
160 |
Yrkesekonomi....................................... |
— |
— |
4 |
40 |
4 |
40 |
80 |
Modersmålet ....................................... |
2 |
20 |
2 |
20 |
— |
— |
40 |
Summa timmar |
44 |
440 |
44 |
440 |
44 |
440 |
1,320 |
Läroplaner.
1. Avdelning för a) trämasse- och b) cellulosaindustri.
Hösttermin:
10 tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
10 tim. i veckan,
senare hälften:
24 tim. i veckan.
Teknologi med övningar.
Kort översikt över papperets och papperstillverkningens historia. Olika råmaterial
och deras egenskaper samt olika slag av papper.
Mikroskopisk undersökning jämte förevisning av skioptikonbilder av råmaterial
och papper.
Tillverkning av trämassa. Beskrivning över härför använda maskiners konstruktion
och skötsel. Den färdiga varans förpackning.
Tillverkning av cellulosa. Råmaterial. Sulfat- och sulfitmetodeina. Härför
använda maskiners och apparaters konstruktion och skötsel. Den färdiga varans förpackning.
Undersökning av råmaterial, koklutar och färdiga produkter.
Hösttermin o. vårt.:
förra hälften:
8 tim. i veckan.
Vårtermin :
senare hälften:
8 tim. i veckan.
Kemi med övningar.
Grunddragen av den allmänna och oorganiska kemien samt den organiska kemiens
viktigaste ämnen och ämnesgrupper med särskild hänsyn till det, som kan vara
av betydelse för trämasse-, cellulosa- och pappersindustrierna.
Laborationsövningar i anslutning till den teoretiska undervisningen.
De allmänna grunderna för titreringsanalyser med praktiska övningar i sådana
analysmetoder, som komma till användning vid den dagliga kontrollen av arbetet
i en cellulosafabrik.
Bil. I D. Program för yrkesskola för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri. 333
Maskinlära med ritning.
Kort beskrivning över inom trämasse- och cellulosaindustrierna använda motorer
för vatten, ånga och gas. Transmissioner.
Krokiteckning och projektionsritning efter modeller, maskindelar och maskiner.
Fysik och elektroteknik.
Kroppars allmänna egenskaper. Enkla maskiner. Mikroskop. Värmelära.
Magnetism och elektricitet med tillämpningar på sådana elektrotekniska anordningar,
som komma till användning inom trämasse- och cellulosaindustrierna.
Hösttermin:
JO tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
10 tim. i veckan,
senare hälften:
8 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin
förra hälften:
4 tim. i veckan.
Matematik.
övningar i användningen av hela tal, vanliga bråk och decimalbråk, procentoch
ränteräkning, sifferekvationer av 1: a graden samt tabeller och räknesticka för
utförande av sådana beräkningar, som förekomma vid arbeten inom trämasse- och
cellulosaindustrierna. Yt- och volymberäkningar.
Hösttermin:
10 tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
6 tim. i veckan.
Yrkesekonomi.
Förandet av avlöningslistor samt uppläggandet och förandet av de för kontroll
över driften erforderliga fabriksböckerna.
Vårtermin:
4 tim. i veckan.
Modersmålet.
Skriftliga uppsatser i anslutning till den övriga undervisningen i skolan; beskrivningar
över maskiner och arbetsmetoder.
Höst- o. vårtermin:
förra hälften:
2 tim. i veckan.
2. Avdelning för pappersindustri.
Teknologi med övningar.
Kort översikt över papperets och papperstillverkningens historia. Olika råmaterial
och deras egenskaper samt olika slag av papper.
Mikroskopisk undersökning jämte förevisning av skioptikonbilder av råmaterial
och papper.
Kort redogörelse för trämasse- och cellulosaindustrierna.
Redogörelse för de olika operationerna vid tillverkning av papper, de härför
använda maskinernas och apparaternas konstruktion och skötsel.
Undersökningar och provning av råmaterial, halvfabrikat och färdig vara.
Hösttermin:
10 tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
10 tim. i veckan,
senare hälften:
24 tim. i veckan.
334
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Hösttermin:
8 tim. i veckan.
Vårtermin:
8 tim. i veckan.
Hösttermin:
10 tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
10 tim. i veckan,
senare hälften
8 tim. i veckan.
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
10 tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
6 tim. i veckan.
Vårtermin:
4 tim. i veckan.
Höst- och vårtermin:
förra hälften:
2 tim. i veckan.
Kemi med övningar.
Grunddragen av den allmänna och oorganiska kemien samt den organiska kemiens
viktigaste ämnen och ämnesgrupper med särskild hänsyn till det, som kan vara
av betydelse för pappersindustrien.
Laborationsövningar i anslutning till den teoretiska undervisningen.
övningar i sådana undersöknings- och analysmetoder, som komma till användning
vid den dagliga kontrollen av tillverkningen samt vid kemisk prövning och
undersökning av papper.
Maskinlära med ritning.
Kort beskrivning över inom pappersindustrien använda motorer för vatten, ånga
och gas. Transmissioner.
Krokiteckning och projektionsritning efter modeller, maskindelar och maskiner.
Fysik och elektroteknik.
Kroppars allmänna egenskaper. Enkla maskiner. Mikroskop. Värmelära.
Magnetism och elektricitet med tillämpningar på sådana elektrotekniska anordningar,
som förekomma i pappersfabriker.
Matematik.
övningar i användningen av hela tal, vanliga bråk, decimalbråk, procent- och
ränteräkning, sifferekvationer av 1: a graden samt tabeller och räknesticka för
utförande av sådana beräkningar, som förekomma vid arbeten inom pappersindustrien.
Yt- och volymberäkningar.
Yrkesekonomi.
Förandet av avlöningslistor samt uppläggandet och iörandet av de för kontroll
över driften erforderliga fabriksböckerna.
Modersmålet,
Skriftliga uppsatser i anslutning till den övriga undervisningen i skolan; beskrivningar
över maskiner och arbetsmetoder.
E. Förslag till program för en yrkesskola
för trävaruindustri.
Ändamål. Yrkesskolan för trävaruindustri har till ändamål att meddela arbetare
inom denna industri de yrkesinsikter, som kunna vara ägnade att i allmänhet höja
Bil. I E. Program för yrkesskola för trävaruindustri.
335
deras arbets- och förvärvsförmåga, och som jämte praktisk erfarenhet i yrket jordras
av förmän, såsom sågställare, hyvelmästare och faktorer, vid trätorädlingsanläggningar.
Skolan bör förenas med den av kommittén föreslagna tekniska fackskolan för
trävaruindustri i Härnösand och få använda dess samlingar och undervisningsmateriel).
Inträdet or dringar. För inträde vid skolan fordras en ålder av minst 17 år, samt
att den inträdessökande styrker, att han dels under minst tre år med goda vitsord
deltagit i yrkesmässigt arbete inom trävaruindustrien, dels med gott resultat genomgått
en lärlingsskola eller visar sig vara i besittning av nödiga förkunskaper i läsning,
skrivning och räkning.
Lärokursens längd. Undervisningen ordnas så, att fullständig lärokurs kan
genomgås på 30 veckor, fördelade på en hösttermin om 15 veckor (exempelvis 7
september—20 december) och en vårtermin (exempelvis 7 januari—30 april) med 44
undervisningstimmar i veckan.
Undervisningen meddelas i enlighet med följande timplan och läroplan:
Timplan.
Läroämnen |
Hösttermin |
Vårtermin |
Antal timmar under hela kursen |
||
Timmar |
Timmar |
||||
i vec-kan |
i ter-min j |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Träförädling ............................................................ |
14 |
210 |
16 |
240 |
450 |
Maskinlära med ritning............................................. |
10 |
150 |
10 |
150 |
300 |
Fysik och elektroteknik............................................. |
4 |
60 |
4 |
60 |
120 |
Matematik............................................................... |
10 |
160 |
8 |
120 |
270 |
Yrkesekonomi ......................................................... |
4 |
60 |
4 |
60 |
120 |
Modersmålet............................................................ |
2 |
30 |
2 |
30 |
60 |
Summa timmar |
44 |
660 | |
44 |
660 |
1,320 |
Läroplan.
Träförädling.
Redogörelse för en sågverksanläggning i allmänhet. Beskrivning av sågverks- Hösttermin:
maskiner och transportanordningar för sågverk, deras konstruktion och skötsel. 14 tim'' 1 veckanVirkets
sortering och försågning; det färdiga virkets stapling och torkning vårtermin:
samt dess sortering och vidare bearbetning till skeppningsbar vara. 16 tim. i veckan.
T
336
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Höst- och vårtermin:
10 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
10 tim. i veckan.
Vårtermin:
8 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
4 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
2 tim. i veckan.
Maskinlära med ritning.
De inom trävaruindustrien vanligast använda motorerna för vatten, ånga och gas.
Transmissioner.
Krokiteckning och projektionsritning efter modeller, maskindelar och maskiner.
Fysik och elektroteknik.
Kroppars allmänna egenskaper. Enkla maskiner. Läran om värme, magnetism
och elektricitet med tillämpningar.
Matematik.
Vanliga bråk, decimalbråk, procent- och ränteräkning, in- och utländska måttsystem,
ekvationer av 1: a graden, yt- och volymberäkningar, allt med tillämpning
på sådana räkneuppgifter, som förekomma vid skötseln av en träförädlingsanläggning,
och under användning av tabeller och praktiska räknemetoder.
Yrkesekonomi.
Grunderna för arbetets ledning och fördelning, uppgörandet av ackord, förandet
av avlöningslistor samt uppläggningen och förandet av för driftens kontroll nödiga
fabriksböcker.
Modersmålet.
Skriftliga uppsatser i anslutning till den övriga undervisningen; beskrivningar
över maskiner och arbetsmetoder.
F. Förslag till program för en yrkesskola
för textilindustri.
Ändamål. Yrkesskolan för textilindustri har till ändamål att meddela arbetare
inom textilindustrien de yrkesinsikter, som kunna vara ägnade att i allmänhet höja
deras arbets- och förvärvsförmåga, och som i förening med praktisk erfarenhet inom
yrket erfordras dels av vid textila fabriker anställda arbetsförmän, vävlagare och
därmed jämförliga, dels av förestånderskor inom vissa grenar av textilindustrien,
dels för utövande av självständig verksamhet inom textil hemindustri.
Organisation. Skolan torde till en början böra omfatta följande avdelningar:
Bil. I K Program för yrkesskola för textilindustri.
337
A. För manliga lärjungar:
1. Avdelning för vävning:
a) för bomulls- och linneindustrien,
b) för ylleindustrien.
2. Avdelning för färgning, tryckning och appretering:
a) för bomulls- och linneindustrien,
b) för ylleindustrien.
3. Avdelning för spillning.
B. För kvinnliga lärjungar:
Avdelning för vävning.
I den mån sådant befinnes lämpligt och erforderligt böra även andra textila
yrkeskurser inrättas, särskilt för olika grenar av konfektionsindustrien såsom:
Linnesömnad och strykning,
Klädningssömnad,
Konstsömnad för hand och maskin,
Trikåsömnad,
Stickning,
Stoppning och lagning av fabriksvävnader.
Yrkesskolan bör förenas med den av kommittén föreslagna tekniska fackskolan
för textilindustri och få använda dess lokaler och undervisningsmateriell.
Inträdesfordringar. För tillträde till kurserna erfordras en ålder av minst 17 år,
samt att den inträdessökande styrker, att han eller hon dels under minst 3 år med goda
vitsord deltagit i yrkesmässigt textilt arbete, dels med gott resultat genomgått en
lärlingsskola eller visar sig vara i besittning av nödiga förkunskaper i läsning, skrivning,
räkning och ritning.
Lärokursernas längd. Undervisningen ordnas så, att fullständiga lärokurser
kunna genomgås å nedanstående tider:
A. Manliga avdelningen:
1. Inom avdelningen för vävning:
a) för bomulls- och linneindustrien: höstterminen 10 veckor (10/io—s0/u), vårterminen
10 veckor (7/i—18/s),
b) för ylleindustrien: höstterminen 10 veckor (lo/io—20/12), vårterminen 20
veckor (7/i—28/s).
2. Inom avdelningen för färgning, tryckning och appretering:
a) för bomulls- och linneindustrien: höstterminen 10 veckor (10/io—*%2), vårterminen
10 veckor (7/i—18/a),
I
22
338
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
b) för ylleindustrien: höstterminen 10 veckor (10/10—20/12), vårterminen 20
veckor (7/i—28A).
3. Inom avdelningen för spinning: höstterminen 10 veckor vårterminen
20 veckor (7/i—28A).
B. Kvinnliga avdelningen:
Inom avdelningen för vävning: höstterminen 18 veckor (16/«—so/u), vårterminen 22
veckor (7/i—10/«).
Undervisningen meddelas i enlighet med nedanstående timplaner och läroplaner:
A. Manliga avdelningen. s
Timplaner.
1. Avdelning för vävning.
a) Fackkurser för bomulls- och linneindustrien.
Läroämnen |
Hösttermin |
Vårtermin |
Summa |
||
Timmar |
Timmar |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Bindningslära med tillämpningar.............................. |
8 |
80 |
8 |
80 |
100 |
Mönsteranalys ..................................... |
8 |
80 |
8 |
80 |
160 |
Vävningslära........................... |
8 |
80 |
8 |
80 |
160 |
Eeskrivande maskinlära.............................. |
4 |
40 |
— |
— |
40 |
Läran om textila råämnen....................... |
4 |
40 |
— |
— |
40 |
Yrkesekonomi ............................... |
2 |
20 |
— |
20 |
|
Praktiska övningar i vävning m. m............. |
8 |
80 |
18 |
180 |
260 |
Modersmålet.............................. |
2 |
20 |
2 |
20 |
40 I |
Summa timmar |
44 |
440 |
44 |
440 |
880 |
Bil. 1 F. Program för yrkesskola för textilindustri.
339
b) Fackkurs för ylleindustrien.
Läroämnen |
Hösttermin |
Vårtermin |
Summa timmar under hela kursen |
||
Timmar |
Timmar |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Bindningslära med tillämpningar................................. |
8 |
80 |
8 |
160 |
240 |
Mönsteranalys ......................................................... |
8 |
80 |
8 |
160 |
240 |
Vävningslära............................................................ |
8 |
80 |
8 |
160 |
240 |
Beskrivande maskinlära............................................. |
4 |
40 |
— |
— |
40 |
Läran om textila råämnen.......................................... |
4 |
40 |
— |
— |
40 |
Yrkesekonomi ......................................................... |
2 |
20 |
— |
— |
20 |
Praktiska övningar i vävning m. m............................ |
8 |
80 |
19 |
380 |
460 |
Modersmålet ............................................................ |
2 |
20 |
1 |
20 |
40 |
Summa timmar |
44 |
140 |
44 |
880 |
1,320 |
2. Avdelning för färgning, tryckning och appretering.
a) Fackkurs för bomulls- och linneindustrien.
Läroämnen |
Hösttermin |
Vårtermin |
Summa timmar under hela kursen |
||
Timmar |
Timmar |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Kemi ..................................................................... |
10 |
100 |
10 |
100 |
200 |
Läran om textila råämnen och material ..................... |
6 |
60 |
- |
— |
60 |
Färgerilära............................................................... |
4 |
40 |
4 |
40 |
80 |
Blekeri-, färgeri- och tryckerimaskiner ........................ |
4 |
40 |
2 |
20 |
60 |
Appreturm askiner...................................................... |
— |
— |
10 |
100 |
100 |
Beskrivande maskinlära............................................. |
4 |
40 |
— |
— |
40 |
Yrkesekonomi ......................................................... |
2 |
20 |
— |
— |
20 |
Laborationer och praktiska övningar ........................... |
12 |
120 |
16 |
160 |
280 |
Modersmålet............................................................ |
2 |
20 |
2 |
20 |
40 |
Summa timmar |
44 |
440 |
44 |
440 |
880 |
340
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
b) Fackkurs för ylleindustrien.
Läroämnen |
Hösttermin |
Vårtermin |
Summa timmar under hela kursen |
||||
l:sta hälften. |
2:dra hälften |
||||||
Timmar |
Timmar |
Timmar |
|||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Kemi................................................... |
10 |
100 |
10 |
100 |
4 |
40 |
240 |
Läran om textila råämnen och material ... |
6 |
60 |
— |
— |
— |
— |
60 |
Färgerilära ......................................... |
4 |
40 |
4 |
40 |
— |
— |
80 |
Blekeri-, färgeri- och tryckerimaskiner ...... |
4 |
40 |
2 |
20 |
— |
— |
60 |
Appreturmaskiner ................................. |
— |
— |
10 |
100 |
10 |
100 |
200 |
Beskrivande maskinlära ........................ |
4 |
40 |
— |
— |
— |
— |
40 |
Yrkesekonomi....................................... |
2 |
20 |
— |
— |
— |
— |
20 |
Laborationer och praktiska övningar......... |
12 |
120 |
16 |
160 |
30 |
300 |
580 |
Modersmålet ....................................... |
2 |
20 |
2 |
20 |
— |
— |
40 |
Summa timmar |
44 |
440 |
44 |
440 |
44 |
440 |
1,320 |
3. Avdelning för spinning.
Fackkurs för tillverkning av kardulls- och vigognegarner.
Läroämnen: |
Hösttermin |
Vårtermin |
Summa timmar under hela kursen |
||
Timmar |
Timmar |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Läran om textila råämnen och material .................... |
8 |
80 |
2 |
40 |
120 |
Fiberundersökningar ................................................ |
2 |
20 |
2 |
40 |
60 |
Spinningslära ........................................................ |
8 |
80 |
10 |
200 |
280 |
Beskrivande maskinlära............................................. |
4 |
40 |
— |
— |
40 |
Färgnings- och appreturlära ....................................... |
2 |
20 |
2 |
40 |
60 |
Fackräkning ............................................................ |
4 |
40 |
2 |
40 |
80 |
Yrkesekonomi ......................................................... |
2 |
20 |
— |
— |
20 |
Praktiska övningar i spinning .................................... |
12 |
120 |
25 |
500 |
620 |
Modersmålet............................................................ |
2 |
20 |
1 |
20 |
40 |
Summa timmar |
44 |
440 |
44 |
880 |
1,320 |
Bil. I F. Program för yrkesskola för textilindustri. 341
Läroplaner.
1. Avdelning för vävning,
a) Fackkurs för bomulls- och linneindustrien.
Bindningslära.
De enkla grundbindningarna samt de därav härledda bindningarna.
Färgeffekter i enkla och småfasonerade vävnader.
Vävnader med figurvarp och figurväft. Dräll- och damast. Piqué, manchestersammet,
frottér- och slingvävnader m. m. Jacquardvävnader.
Mönsteranalys.
Undersökning av vävnadsprover till fastställande av varp och väft, garnets finlek,
samt vilket slags spånadsämne därtill använts. Täthetsförhållanden. Upptecknande
av bindemönster, solvning, trampning och uppknytning eller mönsterläsning
för skaftmaskin. Beräkning av garnåtgång för viss varukvantitet.
Vävningslära.
Vävnadsmaterialiernas förberedning, såsom klistring och limning, rullning, varpning
och bomning samt solvning. De härför använda maskinerna.
Den enkla mekaniska vävstolen med alla därtill hörande delar.
Skaftmaskiner. Skyttelväxlingsanordningar. Jacquardmaskiner och harneskträdningar.
Specialvävstolar.
Beskrivande maskinlära.
Kort beskrivning av motorer för ånga, vatten, gas och elektricitet, elektrisk
kraftöverföring och transmissioner.
Läran om textila r&ämnen.
Olika spånadsämnen, deras förekomst och egenskaper samt förberedning till
marknadsvara.
Deras behandling och bearbetning till garn; de härvid använda maskinerna.
Garnnumrering.
Yrkesekonomi.
Förandet av aflöningslistor samt uppläggandet och förandet av de för kontroll
över driften erforderliga fabriksböckerna.
Höst- o. vårtermin:
8 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
8 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
8 tim. i veckan.
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
2 tim. i veckan.
342
Den lägre tekniska undervisningens ordnaiide.
Hösttermin:
8 tim. i veckan.
Vårtermin:
18 tim. i veckan.
och vårtermin:
tim. i veckan.
o. vårtermin:
tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin
8 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
8 tim. i veckan.
Hösttermin
■4 tim. i veckan.
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
2 tim. i veckan.
Hösttermin :
8 tim. i veckan.
Vårtermin:
19 tim. i veckan.
Praktiskt vävningsarbete.
Praktiska övningar vid de inom fackavdelningen befintliga maskinerna.
Modersmålet.
Skriftliga uppsatser i anslutning till den övriga undervisningen. Redogörelser
för utförda arbeten.
b) Fackkurs för ylleindustrien.
Bindningslära.
De enkla grundbindningarna samt de därav härledda bindningarna.
Färgeffekter i enkla och småfasonerade vävnader. Förstärkta vävnader. Bindningar
med s. k. falsk avvigsida. Dubbla och flerdubbla vävnader.
Snittvävnader. Konstruerade och komponerade mönster. Jacquardvävnader.
Mönsteranalys.
I likhet med fackkurs för bomull och lin (se sid. 341), dock mera speciellt behandlande
yllevävnader.
Vavningslära.
Vävnadsmaterialiernas förberedning (i likhet med fackkurs för bomulls- och linneindustrien
se sid. 341).
Den enkla mekaniska vävstolen med alla därtill hörande delar.
Skaftmaskiner. Skyttelväxlingsapparater.
Jacquardmaskiner och harneskträdningar.
Yllevävstolar af olika system.
Beskrivande maskinlära.
Se fackkurs för bomull och lin (sid. 341).
Läran om textila råämnen.
Se fackkurs för bomull och lin (sid. 341).
Yrkesekonomi.
Förandet av avlöningsböcker samt uppläggandet och förandet av de för kontroll
över driften erforderliga fabriksböckerna.
Praktiskt vävningsarbete.
Praktiska övningar vid de inom fackavdelningen befintliga maskinerna.
Bil. I F. Program för yrkesskola för textilindustri.
343
Se föregående (sid. 342).
Modersmålet.
2. Avdelning för färgning, tryckning och appretering,
a) Fackkurs för bomulls- och linneindustrien.
Kemi.
Grunddragen av den allmänna och oorganiska kemien. Kort systematisk översikt
över den organiska kemien. De ämnen, som för färgning och apppretering äro
av betydelse.
Läran om textila råämnen och material.
Olika spånadsämnen, deras förekomst och egenskaper samt bearbetning till
garn. Garnnumrering. Kortfattad beskrivning av vävnader.
Färgerilära.
Textilämnenas kemiska egenskaper. Färgningsteori. Betningsmedel.
Blekeri-, färgeri- och tryckerimaskiner.
Bleknings- och färgningsmetoder samt de härför använda maskinerna.
Appreturmaskiner.
Bomulls- och linnevävnaders appretering samt beskrivning av de härför använda
maskinerna.
Appreturmedel.
Beskrivande maskinlära.
Se fackavdelning för vävning (sid. 341).
Yrkesekonomi.
Förandet av avlöningslistor samt uppläggandet och förandet av de för kontroll
över driften erforderliga fabriksböckerna.
Laborationer och praktiska övningar.
Färgningsförsök. Prövning av färgers äkthet. Blekning, färgning och tryckning
av garn och vävnader. Appretering av bomulls- och linnevävnader.
Hösttermin:
2 tim. i veckan.
Vårtermin:
1 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
10 tim. i veckan.
Hösttermin:
6 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Vårtermin:
2 tim. i veckan.
Vårtermin:
10 tim. i veckan.
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
2 tim. i veckan.
Hösttermin:
12 tim. i veckan.
Vårtermin:
16 tim. i veckan.
t
344
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Höst- o- vårtermin:
2 tim. i veckan.
Hösttermin:
10 tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
10 tim. i veckan,
senare hälften:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
6 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
förra hälften:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
2 tim. i veckan.
Vårtermin:
10 tim. i veckan.
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Hösttermin:
2 tim. i veckan.
Hösttermin:
12 tim. i veckan.
Vårtermin:
förra hälften:
16 tim. i veckan,
senare hälften:
30 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
förra hälften:
2 tim. i veckan.
Modersmålet.
Se föregående (sid. 342).
b) Fackkurs för ylleindustrien.
Kemi.
Grunddragen av den allmänna och oorganiska kemien. Kort systematisk översikt
över den organiska kemien. De ämnen, som för färgning och appretering äro av
betydelse.
Läran om textila råämnen och material.
Se fackkurs för bomulls- och linneindustrien (sid. 341).
Färgerilära.
Se fackkurs för bomulls- och linneindustrien (sid. 341).
Blekeri- och färgerimaskiner.
Bleknings- och färgmetoder samt de härför använda maskinerna.
Appreturmaskiner.
Yllevävnaders behandling och appretering från råvara till färdigt fabrikat.
Beskrivning av de härför använda maskinerna.
Appreturmedel.
Beskrivande maskinlära.
Se fackavdelning för vävning (sid. 341).
Y''rkesekonorni.
Förandet av avlöningslistor samt uppläggandet och förandet av de för kontroll
över driften erforderliga fabriksböckerna.
Laborationcr och praktiska övningar.
Färgningsförsök; prövning av färgers äkthet. Blekning, färgning och tryckning
av garn och vävnader.
Appretering av yllevävnader.
Modersmålet.
Se fackavdelning för vävning (sid. 342).
Bil. I F. Program för yrkesskola för textilindustri.
345
3. Avdelning för spaning.
Fackkurs för tillverkning av kardull- och vigognegarner.
Läran om textila råämnen.
Olika spånadsämnen, deras förekomst och egenskaper samt förberedning till
marknadsvara
Olika ullsorter och deras egenskaper. Konstull.
Bomull av olika slag och dess egenskaper.
Fiberundersökningar.
Mikroskopiska undersökningar av olika spånadsämnen.
Spinningslära.
Kardullens bearbetning till garn. De härför använda maskinerna; deras konstruktion
och arbetssätt. Tvinnmaskiner. Inoljningsmedlen och deras ändamål.
Spinning av ylleavfall samt bomull och ull i blandning (s. k. vigognegarn). De
härför använda maskinerna.
Beskrivande maskinlära.
Se fackavdelning för vävning (sid. 341).
Färgnings- och appreturlära.
Olika färgers förhållande med avseende på ljus-, tvätt- och valkäkthet.
Fackräkning.
De under spinningsprocessen förekommande kalkylerna för åstadkommande av
olika garnkvalitéer och olika finlek på garnet. Qarnnumrering.
Yrkesekonomi.
Förandet av avlöningslistor samt uppläggandet och förandet av för kontroll
över driften erforderliga fabriksböcker.
Praktiska övningar i spinning.
Maskinernas montering och inställning för olika slags material samt andra
förekommande arbeten vid tillverkning av garner.
Modersmålet.
Se föregående (sid. 342).
Hösttermin:
8 tim. i veckan.
Vårtermin:
2 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
2 tim. i veckan.
Hösttermin:
8 tim. i veckan.
Vårtermin:
10 tim. i veckan:
Hösttermin:
4 tim. i veckan.
Höst- o. vårtermin:
2 tim. i veckan.
Hösttermin:
4 tim. i v
Vårtermin:
2 tim. i veckan.
Hösttermin:
2 tim. i veckan.
Hösttermin:
12 tim. i veckan.
Vårtermin:
25 tim. i veckan.
Höstteimin:
2 tim. i veckan.
Vårtermin:
1 tim. i veckan.
■ och vårtermin
tim. i veckan.
och vårtermin
4 tim. i veckan.
- och vårtermin
4 tim. i veckan.
346
Den läsare tekniska undervisningens ordnande
B. Kvinnliga avdelning en.
Timplan.
Avdelningen för vävning.
Läroämnen: |
Hösttermin |
Vårtermin |
Summa timmar under hela kursen |
||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Bindningslära ........................................................ |
6 |
108 |
6 |
132 |
240 |
Mönsteranalys ......................................................... |
4 |
72 |
4 |
88 |
160 |
Vävningslära............................................................ |
4* |
72 |
4 |
88 |
160 |
Läran om textila råämnen.......................................... |
2 |
36 |
— |
— |
36 |
Yrkesekonomi ......................................................... |
— |
2 |
44 |
44 |
|
Mönsterritning ......................................................... |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Praktiskt vävnadsarbete............................................. |
24 |
432 |
24 |
528 |
960 |
Modersmålet............................................................ |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Summa timmar |
44 |
792 |
44 |
968 |
1,760 |
Läroplan.
Avdelning för vävning.
Bindningslära.
De enkla grundbindningarna samt de därav härledda bindningarna, färgeffekter
i enkla och småfasonerade vävnader. Dräll och damast. Jacquardvävnader.
Förklaring och beskrivning av svenska konstvävnader samt gobelin.
Mönsteranalys.
Undersökning av vävnadsprover till fastställande av varp och väft, garnets
finlek samt spånadsämne. Täthetsförhållanden. Upptecknande av bindemönster,
solvning, trampning och uppknytning.
Beräkning av garnåtgång för viss varukvantitet.
Vävningslära.
Garners förberedning till handvävning. Den enkla handvävstolen med därtill
hörande redskap. Skaftmaskiner. Jacquardmaskiner och harneskträdningar.
Bil. I F. Program för yrkesskola för textilindustri. 347
Läran om textila rftämnen. Olika spånadsämnen, deras förekomst och egenskaper. |
Hösttermin: 2 tim. i veckan. |
Yrkesekonomi. Förandet av avlöningslistor samt uppiäggandet och förandet av erforderliga |
Vårtermin : 2 tim. i veckan. |
Mönsterritning. Uppteckandet av arbetsmönster för handvävning. |
Höst- o. vårtermin |
Praktiskt vävningsarbete. Praktiska övningar med förberedning av vävnadsmaterialet samt vävning å Modersmålet. |
Hösttermin: 24 tim. i veckan 24 tim. i veckan |
Se föregående (sid. 342). Höst- och vårtermin
* * * |
2 tim. i veckan. |
Under sommaren anordnas i mån av behov med ett eller flera års mellanrum |
348
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Bil. II. Förslag till program för tekniska fackskolor.
A. Förslag till program för en teknisk fackskola för
maskinindustri.
Ändamål. En teknisk fackskola för maskinindustri har till ändamål att meddela
de teoretiska kunskaper och därmed i samband stående praktiska färdigheter, som
i förening med industriell erfarenhet inom någon gren av maskinindustrien eller närbesläktade
industrier fordras av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning
av arbetet i mekaniska verkstäder, samt av ritbiträden och detaljkonstruktörer för
maskinindustrien.
Dessutom bör skolan åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,
meddela de särskilda insikter i vissa delar av skolans undervisningsområde, varav
de för sin verksamhet kunna vara i behov.
Inträdesfordringar. För inträde vid skolan såsom ordinarie lärjunge fordras,
att den inträdessökande genom arbetsbetyg styrker, att han under åtminstone två
år deltagit i yrkesmässigt arbete inom någon gren av maskinindustrien eller närbesläktade
industrier, och vid anställd prövning visar sig vara i besittning av godkända
insikter i nedanstående ämnen:
Svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;
Matematik: de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk,
algebra till den omfattning, som fordras för lösandet av 1: a gradens ekvationer
med en eller flera obekanta, samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,
parallellogrammer och cirklar;
Naturlära: fysikens och kemiens första grunder;
Ritning och teckning: nödig färdighet.
Den, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända insikter i ovan
nämnda ämnen, är befriad från inträdesprov i andra ämnen än matematik samt ritning
och teckning.
Såsom speciallärjungar kunna personer, som ägna sig åt affärs- och industriverksamhet,
och som äro i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen, erhålla
tillträde till undervisningen, för så vitt de förete intyg om föregående praktisk verksamhet
av nyss nämnda art till nöjaktig omfattning och i övrigt visa sig inneha tillräckliga
förkunskaper för att draga nytta av undervisningen.
349
Bil. II A. Program för teknisk fackskola för maskinindustri.
Lärokursernas längd. Undervisningen ordnas sä, att tullständig lärokurs kan
genomgås under loppet av två läroår, vartdera med 40 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar
i veckan. Läroåret fördelas på två terminer, höstterminen med 18 och
vårterminen med 22 arbetsveckor. Ny lärokurs börjar varje läroår med höstterminens
ingång.
Läroämnen. Undervisning meddelas i följande läroämnen:
Maskinlära,
Maskinritning,
Material- och verktygslära.
Mekanik,
Matematik,
Fysik och elektroteknik.
Kemi,
Projektionsritning och projektionslära,
Krokiteckning,
Maskinlaborationer,
Yrkesekonomi,
Bokföring och handelslära,
Svenska språket,
Tyska eller engelska språket,
Författningskunskap och
Hygien.
Undervisningens ändamål och omfattning i de olika läroämnena.
Maskinlära. Undervisningen i maskinlära har till ändamål att meddela
en med hänsyn till skolans praktiska syfte ingående kännedom om de allmänna grunderna
för beräkning och konstruktion av maskinelement och enklare lyftverktyg
samt av vatten-, vind-, värme-, ång- och explosionsmotorer ävensom kännedom om de
viktigaste metoderna för utövande av kontroll över maskiners och maskinanläggningars
drift.
Maskinritning. Undervisningen i maskinritning bör utgöra en tillämpning
av den teoretiska undervisningen i maskinlära. Den bör sålunda till en början omfatta
beräkning och uppritning i nödiga projektioner och skärningar, efter av läraren
lämnade uppgifter, av sådana maskinelement, som avhandlats under den teoretiska
lärokursen i maskinlära. Sedan lärjungarna vunnit nödig färdighet i dessa detaljkonstruktioner,
böra de föreläggas att lösa några mera sammansatta uppgifter såsom
att beräkna och konstruera hävtyg, ångpannor, pumpar eller enklare motorer med
erforderliga detaljer.
350
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Uppgifterna böra omfatta fullt tidsenliga konstruktioner. På ritningarna utsättas
alla mått på ett tydligt och överskådligt sätt. Flertalet ritningar uföras i
blyerts. För att lärjungarna skola erhålla nödig färdighet i kopiering, böra en del
av ritningarna kalkeras i tusch på väv eller papper. Ritningarna förses med materialoch
viktförteckningar. Utförandet bör i övrigt noga överensstämma med bruket
vid utförandet av ritningar för maskinindustrien.
Därtill böra komma övningar i ljuskopiering.
Material- och verktygslära har att meddela kännedom om de inom
maskinindustrien använda råmaterialen samt om arbetsmetoder, verktyg och maskiner
för deras bearbetning.
Den bör sålunda omfatta en kort framställning av järnets och övriga för maskinindustrien
viktiga metallers och legeringars framställning, egenskaper och användning;
för de inom maskinindustrien använda träslagens härkomst och egenskaper; för brännmaterial,
smörjmedel, isoleringsämnen m. m. samt en kort beskrivning över viktigare
arbetsmetoder, verktyg och maskiner för bearbetning av metaller och trä.
Mekanik. Undervisningen i mekanik bör meddela en elementär framställning
av de allmänna lagarna för kroppars jämvikt och rörelse samt av hållfasthetsläran
till den omfattning, som erfordras för undervisningen i maskinlära.
Matematik. Lärokursen i matematik bör uteslutande ha till mål att
giva lärjungarna nödiga förutsättningar för inhämtande av kunskaper i skolans huvudämnen
och att giva dem färdighet att snabbt utföra sådana beräkningar, som möta
dem under deras tekniska verksamhet.
Lärokursen bör sålunda, förutom nödiga repetitioner och utvidgningar av vissa
delar av de för inträde fordrade kunskaperna, särskilt de fyra räknesätten i algebra
med hela tal och bråk samt 1: a giadens ekvationer, omfatta 2: a gradens ekvationer
med en och flera obekanta, läran om rötter, potenser och logaritmer, serier, maxima
och minima, proportionslära, planimetri, plan trigonometri, stereometri, grafisk algebra
samt de första grunderna av analytisk geometri.
Vid undervisningen i matematik böra exempel och tillämpningar, så långt ske
kan, väljas från skolans övriga läroområden, så att matematikundervisningen kommer
att ställas i omedelbart samband med skolans övriga undervisning, och så att den
matematiska behandlingen av fysiska, kemiska och mekaniska problem så mycket
som möjligt förberedes genom undervisningen i matematik. Särskild vikt bör läggas
på att göra lärjungarna förtrogna med praktiska räknemetoder, användning av
tabeller och räknesticka.
Fysik och elektroteknik. Lärokursen i fysik och elektroteknik bör
giva en på lärjungarnas egna försök grundad framställning av de allmänna lagarna
för vätskors och gasers jämvikt, de för tekniken viktigaste delarna av värmeläran,
Bil. II A. Program för teknisk fackskola för maskinindustri. 351
vågrörelseläran och optiken samt läran om magnetism och elektricitet med tilllämpningar
på elektrotekniken till den omfattning, att lärjungarna erhålla kännedom
om grunderna för de i tekniken vanligast förekommande elektriska maskiners konstruktion
samt förmåga att använda de viktigaste elektriska mätinstrumenten för
utövande av kontroll över inom maskinindustrien förekommande elektriska motorers
och elektriska anläggningars drift och skötsel.
Lärokursen bör förtydligas genom talrika med hänsyn till praktiska behov valda
räkneexempel och laborationsövningar. De senare böra omfatta längd-, yt- och
volymmätningar, bestämningar av eg. vikt, mätningar av tryck, temperatur och
värmemängder, undersökningar av linser och prismer, fotometriska övningar samt
övningar i användning av elektriska mätinstrument för bestämning av strömstyrka,
spänning, motstånd m. m.
Kemi. Lärokursen i kemi med tillhörande laborationsövningar bör giva en
kortfattad översikt över den oorganiska och organiska kemien med särskild hänsyn
till materialläran, förbränningsläran och elektrotekniken. På laboratoriet böra lärjungarna
få tillfälle till egna försök i anslutning till den teoretiska undervisningen,
varjämte de göras förtrogna med metoderna för undersökning av brännmaterial och
rökgaser för utövande av kontroll över eldstäders rationella skötsel.
Pro jehtionsr aning och projehtionslära. Projektionsritningen
har till uppgift att bibringa lärjungarna färdighet att med tillhjälp av vanliga ritinstrument
avbilda föremål i olika projektioner med utsatta mått.
För att lärjungarna under projektionsritningen skola erhålla nödig färdighet i
ritinstrumentens användning, utan att särskild tid härför behöver offras, utföras alla
ritningar efter en omsorgsfullt vald modellserie, så att de olika ritoperationerna inövas
i en lämplig följd, och så att svårigheterna i de förelagda uppgifterna så småningom
ökas. Särskild tid bör ej heller anslås åt övningar i geometriska konstruktioner.
När sådana behövas för ett föremåls avbildande, lämnar läraren en anvisning
om, huru de på ett praktiskt sätt kunna utföras. Modellerna böra till en början utgöras
av enkla plansidiga kroppar, senare av kroppar med såväl plana som buktiga ytor
och slutligen av enklare och mer sammansatta föremål hämtade från maskinindustrien.
Därtill böra komma övningar i uppritning av skalor samt i färgläggning.
Under senare delen av första årskursen bör undervisningen i projektionsritning
ställas i samband med krokiteckningen på det sätt, att krokierna uppritas i bestämd
skala.
Å ritningarna förekommande rubriker, skriftliga iörklaringar och mått utsättas
med enkla, fullt läsbara bokstäver och siffror.
Av projektionsläran genomgås så mycket, som fordras för att med tillhjälp av
modeller förklara mera svårfattliga konstruktioner såsom skärningar mellan plana
och buktiga ytor samt buktiga ytor sinsemellan ävensom ytors utbredning.
352
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Krokiteckningen avser att bibringa lärjungarna färdighet att på fri hand
avbilda maskindelar och maskiner i olika projektioner med utsättande av mått. Till
en början bör huvudvikten läggas på uppövandet av lärjungarnas förmåga att teckna,
och övningarna sålunda bedrivas på samma sätt som vanlig frihandsteckning endast
med den skillnaden, att teckningarna utföras efter modeller hämtade från maskinindustrien.
När lärjungarna vunnit nödig säkerhet i teckning, böra de övergå till
den egentliga krokiteckningen, som bör utföras på stående fot med skissboken i hand
efter maskindelar och maskiner såväl inom som utom lärorummet. Därjämte böra
lärjungarna erhålla någon övning i teckning ur minnet.
Maskinlaborationer. De praktiska övningarna i maskinlaborationer
avse dels att åskådliggöra vissa delar av den teoretiska undervisningen, särskilt hållfasthetsläran,
dels att giva lärjungarna färdighet i att utföra sådana undersökningar
och prov, som fordras för utövande av kontroll över enskilda maskiners och maskinanläggningars
drift samt för bestämning av motorers effekt och arbetsmaskiners
kraftförbrukning m. m.
Övningarna böra sålunda omfatta hållfasthetsundersökningar, bestämningar av
bränsleåtgången och avkokningen samt värmeförlusterna genom rökgaserna vid en
ångpanneanläggning, bestämning av motorers och pumpars effekt samt av den tidsoch
arbetsbesparing, som kan vinnas genom användning av olika verktyg och verktygsmaskiner
m. m.
Yrkesekonomi. Undervisningen i yrkesekonomi bör meddela lärjungarna
kunskap om de allmänna principerna för det industriella arbetets organisation och
ledning, om grunderna för bestämmandet av arbetslöner, tillverkningskostnader och
försäljningspris samt om uppläggningen och förandet av de för utövningen av en
effektiv kontroll över en industriell anläggnings ekonomiska drift erforderliga fabriksböckerna.
För undervisningen i bokföring och handelslära, svenska, tyska
och engelska språken samt författningskunskap och hygien gälla
för alla tekniska fackskolor gemensamma föreskrifter (se sid. 209).
Bil. II A. Program för teknisk fackskola för maskinindustri.
353
Timplan.
1 |
:a årskursen |
2:a årskursen |
fl t- 0) Cd £ |
||||||
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
£ 2 |
|||||
Läroämnen |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
% -5 p |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Maskinlära ....................................... |
_ |
_ |
4 |
88 |
6 |
108 |
6 |
132 |
328 |
Maskinritning .................................... |
— |
— |
— |
— |
18 |
324 |
20 |
440 |
764 |
Material- och verktygslära .................. |
— |
— |
— |
— |
4 |
72 |
2 |
44 |
116 |
Mekanik .......................................... |
— |
— |
8 |
176 |
— |
— |
— |
— |
176 |
Matematik ....................................... |
16 |
288 |
8 |
176 |
1 |
18 |
1 |
22 |
504 |
Fysik och elektroteknik ..................... |
4 |
72 |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
320 |
Kemi................................................ |
3 |
54 |
3 |
66 |
— |
— |
— |
— |
120 |
Projektionsritning och projektionslära ... |
11 |
198 |
9 |
198 |
— |
— |
— |
— |
396 |
Krokiteckning.................................... |
7 |
126 |
5 |
no |
— |
— |
— |
— |
236 |
Maskinlaborationer.............................. |
— |
- |
— |
— |
4 |
72 |
4 |
88 |
160 |
Yrkesekonomi.................................... |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Bokföring och handelslära .................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Svenska språket................................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Tyska (el. engelska) språket.................. |
1 |
18 |
1 |
22 |
1 |
18 |
1 |
22 |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Engelska (el. tyska) valfritt.................. |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
Gymnastik (gemensamt för båda avdel-ningarna) .................................... |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
— |
Författningskunskap och hygien 20 föredrag för vartdera ämnet under 2:a årskursen. |
Läroplan.
Maskinlära.
De allmänna grunderna för konstruktionen av maskinelement, enklare hävtyg, 4
pumpar, vatten-, vind-, ång- och explosionsmotorer samt för kontrollen öfver maskiners 3:e
0
och maskinanläggningars drift.
2:a termin:
tim. i veckan,
och 4:e termin
tim. i veckan.
I
23
3:e termin:
18 tim. i veckan.
4:e termin:
20 tim. i veckan.
3:e termin:
4 tim. i veckan.
4:e termin:
2 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
l:a termin:
16 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
1 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
4 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
4 tim. i veckan.
354 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Maskinrit ning.
Beräkning och uppritning i nödiga projektioner och skärningar efter av läraren
lämnade uppgifter av sådana maskinelement, som avhandlats under den teoretiska
lärokursen i maskinlära.
Beräkning och konstruktion av några mer sammansatta maskiner såsom hävtyg,
ångpannor, pumpar eller enklare motorer med erforderliga detaljer. Därtill övningar
i kalkering och ljuskopiering.
Material- och verktygslära.
Järnets och övriga metallers och legeringars framställning, egenskaper och
användning. De viktigaste träslagens härkomst och användning. Brännmaterial,
smörjmedel, isoleringsämnen m. m.
Kort beskrivning över viktigare vid bearbetning av metall och trä använda arbetsmetoder,
verktyg och arbetsmaskiner.
Mekanik.
De allmänna lagarna för kroppars jämvikt och rörelse samt hållfasthetsläran
till den omfattning, som erfordras för undervisningen i maskinlära.
Matematik.
Repetition och utvidgning av erforderliga delar av inträdesfordringarna; de fyra
räknesätten i algebra; 1: a och 2: a gradens ekvationer med en och flera obekanta,
rötter, potenser och logaritmer. Räkning med räknesticka. Proportionslära, planimetri,
plan trigonometri.
Serier, maxima och minima. Trigonometri (forts.), stereometri.
Grafisk algebra; plan analytisk geometri.
Fysik och elektroteknik.
De allmänna lagarna för vätskors och gasers jämvikt; de för tekniken viktigaste
delarna av värmeläran, vågrörelseläran och optiken. I anslutning härtill praktiska
laboratoriiövningar omfattande längd-, yt- och volymmätningar, bestämning av eg.
vikt, mätningar av tryck och temperatur samt värmemängder; fotometriska övningar.
Läran om magnetism och elektricitet med tillämpningar på elektrotekniken; de
viktigaste elektriska maskinerna, deras konstruktion, användning och skötsel; de
viktigaste elektriska mätinstrumentens konstruktion och användning. Praktiska övningar
i användning av elektriska mätinstrument för bestämning av strömstyrka, spänning,
motstånd m. m. för utövande av kontroll över elektriska maskiners och anläggningars
skötsel och drift.
Bilaga 11 A. Program för teknisk fackskola för maskinindustri.
355
Kemi.
En kort översikt över den oorganiska och organiska kemien med särskild hänsyn
till materialläran och förbränningsläran meddelad huvudsakligen i anslutning till lärjungarnas
egna försök på laboratoriet. Undersökningar av brännmaterial; övningar i
gasanalyser å bränngaser och rökgaser.
Projcklionsritning och projektionslära
Uppritning med tillhjälp av vanliga ritinstrument i olika projektioner med utsatta
mått av enklare och mer sammansatta modeller eller föremål hämtade från olika
områden av maskinindustrien. Ritning av skalor. Färgläggning.
Uppritning i bestämd skala av krokier till maskindelar och maskiner. De delar
av projektionsläran genomgås, som erfordras för att med tillhjälp av modeller förklara
mera svårfattliga konstruktioner såsom skärningar mellan plana och buktiga
ytor samt buktiga ytor sinsemellan ävensom ytors utbredning.
Krokiteckning.
Avbildning på fri hand i olika projektioner af maskindelar och maskiner med
utsättande av mått.
Övningar i att på stående fot och med skissboken i hand avbilda maskiner och
maskindelar i projektion såväl inom som utom lärorummet med noggrant utsättande
av alla mått, som erfordras för teckningens uppritning i bestämd skala.
Maskinlaborationer.
Hållfasthetsundersökningar. Bestämningar af bränsleåtgången, avkokningen
samt värmeförlusten genom rökgaserna vid en ångpanneanläggning, bestämning av
motorers och pumpars effekt samt verktygs och verktygsmaskiners arbetsförmåga.
Yrkcsekonomi.
De allmänna grunderna för organisation och arbetsledning, beräkning av arbetslöner,
tillverkningskostnader och försäljningspris.
De för utövande av kontroll över en verkstads ekonomiska drift erforderliga
fabriksböckerna.
Bokföring och handelslära.
(Se sid. 209.)
Svenska språket.
. (Se sid. 211.)
l:a och 2:a termin
3 tim. i veckan.
l:a termin:
11 tim. i veckan.
2:a termin:
9 tim. i veckan.
l:a termin:
7 tim. i veckan.
2:a termin:
5 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin
4 tim. i veckan.
3:e och 4:e
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
356
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
l:a—4:e termin:
1 tim. i veckan.
(1 tim. i veckan
valfritt.)
2:a årskursen:
10 föredrag.
Tyska eller engelska språket.
(Se sid. 212.)
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
Hygien.
(Se sid. 210.)
2:a årskursen:
10 föredrag.
Erforderliga lärarekrafter. Antalet lärjungar, som i de teoretiska läroämnena
och i ritning undervisas samtidigt av samma lärare, kan uppgå till 30. Däremot bör
antalet lärjungar, som samtidigt undervisas av samma lärare under laborationsövningarna
i kemi, fysik, elektroteknik och maskinlaborationer icke överskrida 15.
Det normala antalet lärjungar i en maskinteknisk fackskola torde böra beräknas till
högst 30 lärjungar i varje årskurs eller högst 60 i båda årskurserna tillsammans, i
vilket fall parallellavdelningar endast behöva anordnas under c: a 10 laborationstimmar,
nämligen 2 i kemi, 2 i fysik, 2 i elektroteknik och 4 i maskinlaborationer i veckan.
Då timplanen upptager 44 undervisningstimmar i veckan för vardera årskursen,
måste sålunda för ett normalt antal lärjungar 98 undervisningstimmar i veckan uppehållas,
vartill komma 2 timmar i veckan för den valfria undervisningen i engelska
eller tyska språket, 3 timmar i veckan för ledningen av gymnastikövningarna och 20
föredrag i författningskunskap och hygien under varje läroår.
Om en lektor, som tillika är föreståndare, har högst 20 och övriga lektorer högst
24 undervisningstimmar i veckan i medeltal för hela läroåret, skulle undervisningen
exempelvis kunna fördelas på följande sätt:
Tjänstgöringstimmar
i
veckan:
En lektor, tillika föreståndare, med undervisningsskyldighet h.-t. v.-t.
i maskinlära .............................................. 6 10
i maskinritning ........................................... 12 8
i yrkesekonomi .................................... 2 2
Summa 20 20
En lektor med undervisningsskyldighet
i maskinritning ........................................... 6 12
i krokiteckning .......................................... 7 5
i maskinlaborationer ..................................... 8 8
Summa 21
25
Bil. Il A. Program för teknisk fackskola för maskinindustri.
357
Tjiinstgöringstirnmar
i veckan:
En lektor med undervisningsskyldighet h.-t. v.-t.
i matematik .............................................. 11 3
i mekanik ................................................ 8
i fysik och elektroteknik .................................. 12 12
Extra lärare Summa 23 23
i matematik .............................................. 6 6
i projektionsritning ....................................... 11 9
i material- och verktygslära .............................. 4 2
i kemi och laborationer .................................. 5 5
i bokföring och handelslära................................ 2 2
i svenska språket ........................................ 4 4
i tyska eller engelska .................................... 2 2
i engelska eller tyska (valfritt) ............................ 2 2
i gymnastik............................................... 3 3
Summa 39 35
Därtill skulle komma extra lärare i författningskunskap och hygien för 20 föredrag
varje läroår.
Beräkning av kostnaderna.
Årliga kostnader:
Föreståndare, tillika lektor (jämte ett ålderstillägg å 500
kronor efter 10 års tjänstgöring samt fri bostad eller
bostadsersättning på kommunens bekostnad)...... kr. 7,000: —
2 lektorer å 5,000 kronor (jämte 4 ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, efter resp. 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring)
........................................ » 10,000: —
Arvode till extra lärare för i medeltal 37 veckotimmar
under helt läroår å 175 kronor ................ » 6,475: —
Arvode för undervisning i författningskunskap och hygien
20 föredrag å 20 kronor .................. » 400: — 23,875: —
1 förste vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å
100 kronor, efter 5 resp. 10 års tjänstgöring samt fri
bostad på kommunens bekostnad och bränsle) .. kr. 1,350: —
1 vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å 100
kronor, efter 5, resp. 10 års tjänstgöring samt fri
bostad på kommunens bekostnad och bränsle) .. » 1,050: —
Arvode till bokförings- och skrivbiträde................ » 600: — 3,000: —
Transport kr. 26,875: —
358
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Transport kr. 26,875: —
Bibliotek ...................................................... * 1,000: —
Samlingar och undervisningsmateriell ............................ » 2,000: —
Laborationer: material och omkostnader.......................... » 2,000: —
Uppvärmning, belysning och renhållning ........................ » 4,000: —
Summa kronor 35,875: —
Därtill bör för en skola i Stockholm komma ortstillägg å 600 kronor till en var
av de två lektorerna eller tillsammans 1,200 kronor.
Kostnader för en gång:
a) under förutsättning, att skolans utrustning helt och hållet behöver nyanskaffas
såsom för den föreslagna tekniska fackskolan för maskinindustri i Stockholm:
Maskinlaboratorium ............................................. kr. 60,000
Materialprovningsanstalt ............................. » 15,000
Fysiskt och elektrotekniskt laboratorium ........................ » 20,000
Kemiskt laboratorium .......................................... » 5,000
Modeller och annan undervisningsmateriell för fackundervisningen » 10,000
Summa kronor 110,000: —
b) under förutsättning att skolan får övertaga äldre skolors samlingar och
undervisningsmateriell såsom för de föreslagna tekniska fackskolorna för maskinindustri
i Malmö och Örebro:
Maskinlaboratorium ............................................. kr. 60,000
Materialprovningsanstalt ........................................ » 15,000
Fysiskt och elektrotekniskt laboratorium (komplettering) .......... » 10,000
Modeller och annan undervisningsmateriell för fackundervisningen » 10,000
Summa kronor 95,000
B. Förslag till program för en teknisk fackskola för
elektroteknik.
Ändamål. En teknisk fackskola för elektroteknik har till ändamål att meddela
de teoretiska kunskaper och därmed i samband stående praktiska färdigheter, som i
förening med industriell erfarenhet inom någon gren av elektrotekniken eller den
mekaniska verkstadsindustrien fordras av dem, som närmast skola utöva tillsyn och
ledning av arbetet i verkstäder och fabriker för elektriska tillverkningar samt vid
elektriska anläggningars utförande och skötsel, ävensom av ritbiträden och detalj -konstruktörer för den elektrotekniska industrien.
Hil. II B. Program för teknisk fackskola för elektroteknik.
359
Dessutom bör skolan åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,
meddela de särskilda insikter i vissa delar av skolans undervisningsområde,
varav de för sin verksamhet kunna vara i behov.
Inträdesfordringar. För inträde vid skolan som ordinarie lärjunge fordras, att
den inträdessökande genom arbetsbetyg styrker, att han under åtminstone två år
deltagit i yrkesmässigt arbete inom någon gren av den elektriska industrien eller den
mekaniska verkstadsindustrien, och vid anställd prövning visar sig vara i besittning
av godkända insikter i nedanstående ämnen:
Svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;
Matematik: de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk,
algebra till den omfattning, som fordras för lösandet av 1: a gradens ekvationer
med en eller flera obekanta samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,
parallellogrammer och cirklar;
Naturlära: fysikens och kemiens första grunder;
Ritning och teckning: nödig färdighet.
Den, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända insikter i ovan nämnda
ämnen, är befriad från inträdesprov i andra ämnen än matematik samt ritning och
teckning.
Såsom speciallärjungar kunna personer, som ägna sig åt affärs- och industriverksamhet
och äro i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen, erhålla tillträde
till undervisningen, för så vitt de förete intyg om föregående praktisk verksamhet
av nyss nämnda art till nöjaktig omfattning och i övrigt visa sig inneha tillräckliga
förkunskaper för att draga nytta av undervisningen.
Lärokursernas längd. Undervisningen ordnas så, att fullständig lärokurs kan
genomgås under loppet av två läroår, vartdera med 40 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar
i veckan. Läroåret fördelas på två terminer, höstterminen med 18
och vårterminen med 22 arbetsveckor. Ny lärokurs börjar varje läroår med höstterminens
ingång.
Läroämnen. Undervisningen bör omfatta följande läroämnen:
Elektroteknik med konstruktionsövningar,
Elektrotekniska laborationer,
Maskinlära med ritning,
Material- och verktygslära,
Mekanik,
Matematik,
Fysik.
Kemi,
Projektionsritning och projektionslära,
Krokiteckning,
360
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Yrkesekonomi,
Bokföring och handelslära,
Svenska språket,
Tyska eller engelska språket,
Författningskunskap och
Hygien.
Undervisningens ändamål och omfattning i de olika läroämnena. Vid uppgörande
av förslag till läroplaner för en elektroteknisk fackskola har kommittén utgått från
den förutsättningen, att skolan skulle förenas med en teknisk fackskola för maskinindustri,
och att undervisningen, i fall antalet lärjungar det medgiver, skulle vara
gemensam för de båda skolorna under första årskursen. Med avseende på undervisningens
innehåll och omfattning i de för de båda skolorna gemensamma läroämnena
hänvisas därför till programmet för den tekniska fackskolan för maskinindustri med
den skillnaden, att exempel och tillämpningar väljas med hänsyn till såväl maskinindustrien
som elektrotekniken. Här nedan lämnas endast en redogörelse för de
läroämnen, som äro särskilt utmärkande för den elektrotekniska fackskolan.
Elektroteknik med konstruktionsövningar. Undervisningen
i elektroteknik bör bibringa lärjungarna en med hänsyn till skolans praktiska syfte
tillräcklig kunskap om de elektriska företeelsernas allmänna natur samt en på denna
kunskap grundad ingående kännedom om de i industriellt hänseende viktigaste
elektriska maskinerna och apparaterna, deras konstruktion och tillverkning samt användning
för olika slag av elektriska anläggningar jämte nödig färdighet i utförandet
av sådana arbeten, som fordras för kontrollen och skötseln av elektriska anläggningar.
Därtill böra komma konstruktions- och ritövningar med ändamål att göra lärjungarna
förtrogna med de elektriska maskinernas detaljer och att giva dem övning i uppgörandet
av förslag till enklare elektriska anläggningar.
Lärokursen bör sålunda omfatta:
Elektricitetslärans grundbegrepp, de elektriska enheterna, apparater och metoder
för elektriska mätningar, dynamoelektriska maskiner för likriktad ström, ackumulatorer,
växelströmmars alstring och egenskaper, växelströmsgeneratorer, motorer och
transformatorer, strömfördelningssystem, elektriska spårvägar, belysnings-, omformare-
och kraftstationer; svagströmsteknik, huvudsakligen telegrafi och telefoni; författningar
angående elektriska anläggningar.
Den teoretiska undervisningen bör åskådliggöras genom lämpliga experiment
och förtydligas genom problemräkning omfattande tillämpningar av elektricitetslärans
lagar och användningen av de elektriska enheterna, beräkning av likströmskretsar,
induktionsverkningar, växelströmskretsar, ledningskombinationer samt elektriska
maskiner.
Bil. II B. Program för teknisk fackskola för elektroteknik.
361
Konstruktions- och ritövningarna böra omfatta utförandet dels av maskinritningar
med materialbeteckningar och utsatta mått under tillämpning av för konstruktionen
erforderliga beräkningar, dels uppgörande av förslag till elektriska belysnings- och
kraftanläggningar.
Elektriska laborationsövningar, övningarna i elektriska laborationer
hava till ändamål att göra lärjungarna förtrogna med de elektriska grundbegreppen
samt bibringa dem färdighet och vana att verkställa och överskåda sammankopplingar
av apparater och mätinstrument, att utföra avläsningar, diskutera de
erhållna värdena och härleda slutresultaten för att under kursens senare del kunna
tillämpa mätmetoderna vid undersökningar å elektriska maskiner, arbetsöverföringar,
ackumulatorer och elektriska lampor.
övningarna böra sålunda omfatta motståndsmätningar enligt olika metoder, bestämningar
av elektromotorisk kraft och motstånd hos galvaniska element, undersökningar
å kondensatorer och induktiva motstånd, bestämning av verkningsgrad för generatorer,
bromsning av olika slags motorer, särskiljande av ankarförlusterna, undersökning
av en transformator, uppvärmningsprov, undersökning av ledningsmaterial
och elektriska lampor.
Maskinlära. Se tekniska fackskolan för maskinindustri (sid. 349).
Maskinritning. Se tekniska fackskolan för maskinindustri (sid. 349).
I anseende till den mera begränsade tid, som i den tekniska fackskolan för elektroteknik
kunnat anslås åt övningarna i maskinritning, måste dessa övningar huvudsakligen
inskränkas till konstruktion av maskinelement och enklare hävtyg.
Material- och verktygslära. Se tekniska fackskolan för maskinindustri
(sid. 350).
Mekanik. Se tekniska fackskolan för maskinindustri (sid. 350).
Matematik. Se tekniska fackskolan för maskinindustri (sid. 350).
Fysik. Samma lärokurs som i tekniska fackskolan för maskinindustri (sid. 350)
med den skillnad, att läran om magnetism och elektricitet med tillämpningar hänföres
till skolans huvudämne.
Kemi. Se tekniska fackskolan för maskinindustri (sid. 351).
Projektionsritning med projektionslära. Se tekniska fackskolan
för maskinindustri (sid. 351).
Krokitecknnig. Se tekniska fackskolan för maskinindustri (sid. 352).
Yrkesekonomi. Se tekniska fackskolan för maskinindustri (sid. 352).
För undervisning i bokföring och handelslära, svenska, tyska
och engelska språken samt författningskunskap och hygien gälla
för alla tekniska fackskolor gemensamma föreskrifter (se sid. 209).
362
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Timplan.
l:a årskursen |
2:a årskursen |
G u eö £ |
|||||||
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
S 3 g 13 |
|||||
Läroämnen |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
eu |
||||
i* vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
B® <| |
|
Elektroteknik med konstruktionsövningar |
_ |
_ |
_ |
_ |
14 |
252 |
18 |
396 |
648 |
Elektrotekniska laborationer.................. |
— |
— |
— |
— |
6 |
108 |
6 |
132 |
240 |
Maskinlära med ritning........................ |
— |
— |
4 |
88 |
12 |
216 |
10 |
220 |
524 |
Material- och verktygslära .................. |
— |
— |
— |
— |
4 |
72 |
2 |
44 |
116 |
Mekanik .......................................... |
— |
— |
8 |
176 |
— |
— |
— |
— |
176 |
Matematik ....................................... |
16 |
288 |
8 |
176 |
1 |
18 |
1 |
22 |
504 |
Fysik............................................... |
4 |
72 |
4 |
88 |
— |
— |
— |
— |
160 |
Kemi.............................................. |
3 |
54 |
3 |
66 |
— |
— |
— |
— |
120 |
Projektionsritning och projektionslära ... |
11 |
198 |
9 |
198 |
— |
— |
— |
— |
396 |
Krokiteckning .................................... |
7 |
126 |
5 |
no |
— |
— |
— |
— |
236 |
Yrkesekonomi.................................... |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Bokföring och handelslära .................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Svenska språket................................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Tyska (el. engelska) språket.................. |
1 |
18 |
1 |
22 |
1 |
18 |
1 |
22 |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 '' |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Engelska (el. tyska), valfritt.................. |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
— |
|
Gymnastik (gemensamt för båda avdel-ningarna) .................................... |
3 |
_ |
3 |
— |
3 |
_ |
3 |
-, |
— |
Författningskunskap och hygien 20 föredrag för vartdera ämnet under 2:a årskursen. |
Bil. 11 B. Program för teknisk fackskola för elektroteknik.
363
Läroplan.
Elektroteknik med konstruktionsövningar.
Elektricitetslärans grundbegrepp, de elektriska enheterna, apparater och metoder
för elektriska mätningar, dynamoelektriska maskiner för likriktad ström, ackumulatorer,
växelströmmars alstring och egenskaper, växelströmsgeneratorer, motorer,
och transformatorer, strömfördelningssystem, elektriska spårvägar, belysnings-,
omformare- och kraftstationer; svagströmsteknik; signalledningar; telegrafi och
telefoni; författningar angående elektriska anläggningar.
Problemräkning, omfattande tillämpningar av elektricitetslärans lagar och
användningen av de elektriska enheterna, beräkning av likströmskretsar, induktionsverkningar,
växelströmskretsar, iedningskombinationer samt elektriska maskiner.
Konstruktions- och ritövningar omfattande dels utförandet av maskinritningar
med materialbeteckningar och utsatta mått, dels uppgörandet av förslag till elektriska
belysnings- och kraftanläggningar.
Elektriska laborationsövningar.
Motståndsmätningar, bestämning av elektromotorisk kraft och motstånd hos
galvaniska element, undersökningar å kondensatorer och induktiva motstånd, bestämning
av verkningsgrad för generatorer, bromsning av olika slags motorer, särskiljande
av ankarförlusterna, undersökning av en transformator, uppvärmningsprov, undersökning
av ledningsmaterial och elektriska lampor.
Maskinlära med ritning.
(Se sid. 353 och 361.)
Material- och verktygslära.
(Se sid. 354.)
Mekanik.
(Se sid. 354.)
Matematik.
(Se sid. 354.)
Fysik.
(Se sid. 354 och 361.)
3:e termin:
14 tim. i veckan.
4:e termin:
18 tim. i veckan
3:e och 4:e termin
6 tim. i veckan
2:a termin:
4 tim. i veckan.
3:e termin:
12 tim. i veckan.
4:e termin:
10 tim. i veckan.
3:e termin:
4 tim. i veckan.
4:e termin:
2 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
l:a termin:
16 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin
1 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin
4 tim. i veckan.
364
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
l:a och 2:a termin:
3 tim. i veckan.
l:a termin:
11 tim. i veckan.
2:a termin:
9 tim. i veckan.
l:a termin:
7 tim. i veckan.
2:a termin:
5 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
1 tim. i veckan.
(1 » i
valfritt.)
2:a årskursen:
10 föredrag.
2:a årskursen:
10 föredrag.
Kemi.
(Se sid. 355.)
Projektionsritning med projektionslära.
(Se sid. 355.)
Krokiteckning.
(Se sid. 355.)
Yrkesekonomi.
(Se sid. 355.)
Bokföring och handelslära.
(Se sid. 209.)
Svenska språket.
(Se sid. 211.)
Tyska eller engelska språket.
(Se sid. 212.)
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
Hygien.
(Se sid. 210.)
Erforderliga lärarekrafter. Den tekniska fackskolan för elektroteknik torde böra
beräknas för 30 lärjungar i vardera årskursen, i vilket iall parallellavdelningar endast
behöva anordnas under c: a 10 laborationstiminar (2 i kemi, 2 i fysik och 6 i elektroteknik)
i veckan.
Då timplanen upptager 44 undervisningstimmar för vardera årskursen, måste
sålunda för ett normalt lärjungeantal 98 undervisningstimmar i veckan uppehållas,
vartill komma 2 timmar i veckan för den valfria undervisningen i tyska eller engelska,
•3 timmar i veckan för ledningen av gymnastikövningarna och 20 föredrag i författningskunskap
och hygien varje läroår.
Om skolan ställes under samma föreståndare som tekniska fackskolan för maskinindustri
i Örebro, skulle undervisningen kunna fördelas på tre lektorer, vardera
Bil. II B. Program för teknisk fackskola för elektroteknik.
365
med högst 24 timmars undervisningsskyldighet i veckan i medeltal för år räknat,
och extra lärare på exempelvis följande sätt: Tjänstgörings
timmar
En
lektor med undervisningsskyldighet h. t. v.-t.
i elektroteknik med konstruktionsövningar.................. 12 12
i elektrotekniska laborationer.............................. 6 6
i fysiska laborationer...................................... 2 2
i yrkesekonomi .......................................... 2 2
Summa 22 22
En lektor med undervisningsskyldighet
i maskinlära med ritning.................................. 12 14
i krokiteckning ........................................... 7 5
i elektroteknik med konstruktionsövningar.................. 2 6
Summa 21 25
En lektor med undervisningsskyldighet
i matematik .............................................. 11 3
i fysik ................................................... 4 4
i mekanik ................................................ — 8
i elektrotekniska laborationer.............................. 6 6
Summa 21 21
Extra lärare
i matematik .............................................. 6 6
i projektionsritning ....................................... 11 9
i material- och verktygslära .............................. 4 2
i kemi med laborationer .................................. 5 5
i bokföring och handelslära .............................. 2 2
i svenska språket ’....................................... 4 4
i tyska och engelska språken ............................ 4 4
i gymnastik .............................................. 3 3
Summa 39 35
Därtill skulle komma extra lärare i författningskunskap och hygien för 20 föredrag
varje läroår.
Beräkning av kostnaderna. Genom den tekniska fackskolans för elektroteknik
förening med den tekniska fackskolan för maskinindustri i Örebro under gemensam
föreståndare inbesparas skillnaden mellan lönen till föreståndare och en lektor, men
då den gemensamme föreståndaren för övervakandet av den elektrotekniska fackskolan
bör komma i åtnjutande av en minskning i sin undervisningsskyldighet med
366
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
c: a 4 timmar i veckan, vilka måste uppehållas genom extra lärare, upptages här nedan
ett arvode till extra lärare för uppehållande av en del av föreståndarens tjänstgöringsskyldighet
med 700 kronor. Då de båda skolorna även kunna hava undervisningen
i författningskunskap och hygien gemensam samt gemensam betjäning och delvis
samma bibliotek och undervisningsmateriell, ävensom genmensamma lokaler, uppstå
även i andra avseenden genom de båda skolornas förening väsentliga besparingar
såsom framgår av en jämförelse mellan beräkningen av kostnaderna för den tekniska
iackskolan för maskinindustri sid. 357 och nedanstående beräkningar över de kostnader
därutöver, som den elektrotekniska skolans inrättande skulle förorsaka.
Årliga kostnader:
3 lektorer å 5,000 kronor (jämte 4 ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, efter resp. 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring)
........................................ kr. 15,000: —
Arvode till extra lärare för i medeltal 37 veckotimmar
under helt läroår å 175 kronor .................. » 6.475: —
Arvode till extra lärare för uppehållande av en del av
föreståndarens tjänstgöringsskyldighet (se ovan).. » 700: —
Bokförings- och skrivbiträde .................................... kr.
Bibliotek ..... *
Samlingar och undervisningsmateriell ............................ »
Laborationer: material och omkostnader ........................ »
Uppvärmning, belysning och renhållning m. m..................... »
Summa kronor
22,175: —
300: —
500: —
1,000: —
1,000: —
2,500: —
27,475: —
Kostnader för en gång:
Elektrotekniskt laboratorium (utöver den tekniska iackskolans för maskinindustri
elektrotekniska utrustning)...................... kr. 25,000: —
C. Förslag till program för en teknisk fackskola för
byggnadsindustri.
Ändamål. En teknisk fackskola för byggnadsindustri har till ändamål att meddela
de teoretiska kunskaper och därmed i samband stående praktiska färdigheter,
som i förening med praktisk industriell erfarenhet inom någon gren av byggnadsindustrien
fordras av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av Tiifebyggnadsföretag,
samt av ritare och biträden å arkitekt- och byggnadskontor.
Bil. II C. Program för teknisk fackskola för byggnadsindustri.
367
Dessutom bör skolan åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,
meddela de särskilda insikter i vissa delar av skolans undervisningsområde,
varav de för sin verksamhet kunna vara i behov.
Inträdest ordringar. För inträde vid skolan såsom ordinarie lärjunge fordras, att
den inträdessökande genom arbetsbetyg styrker, att han under åtminstone två byggnadsperioder
om sammanlagt minst 18 månader deltagit i yrkesmässigt arbete inom
någon gren av byggnadsindustrien, och vid anställd prövning visar sig vara i besittning
av godkända insikter i nedanstående ämnen:
Svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;
Matematik: de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk,
algebra till den omfattning, som erfordras för lösandet av 1: a grads ekvationer
med en eller flera obekanta, samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,
trianglar, parallellogrammer och cirklar;
Naturlära: fysikens och kemiens första grunder;
Den, som aflagt realskoleexamen, med betyg om godkända insikter i ovan nämnda
ämnen, är befriad från inträdesprov i andra ämnen än matematik.
Såsom speciallärjungar kunna personer, som ägna sig åt affärs- och industriverksamhet
och äro i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen, erhålla tillträde
till undervisningen, för så vitt de förete intyg om föregående praktisk verksamhet
av nyss nämnda art till nöjaktig omfattning och i övrigt visa sig inneha tillräckliga
förkunskaper för att draga nytta av undervisningen.
Lärokursernas längd. Undervisningen bör ordnas så, att fullständig lärokurs
kan genomgås under loppet av två läroår, vartdera med 40 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar
i veckan. Läroåret fördelas på två terminer, höstterminen med 18
och vårterminen med 22 arbetsveckor. Ny lärokurs börjar varje läroår med höstterminens
ingång.
Läroämnen. Undervisning bör meddelas i följande läroämnen:
Byggnadslära,
Byggnadsmateriallära,
Byggnadsritning,
Byggnadsstatik med ritning,
Byggnadsformlära med ritning,
Matematik,
Fysik och elektroteknik.
Projektionsritning med projektionslära (perspektiv och skugglära).
Frihands- och krokiteckning,
-Fältmätning och avvägning med ritning,
368
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Arbetsmaskiner,
Laborationsövningar,
Bokföring och handelslära,
Svenska språket,
Tyska eller engelska språket,
Författningskunskap och
Hygien.
Undervisningens ändamål och omfattning i de olika läroämnena:
Byggnadslära. Undervisningen i byggnadslära har till ändamål att meddela
en med hänsyn till skolans praktiska syfte ingående kunskap.
1: o om de olika slag av arbeten, som i allmänhet förekomma vid husbyggnaders
uppförande, såsom jord- och grundarbeten, trä-, sten- och järnarbeten, taktäckning,
snickeri, glas-, målnings-, tapetserings- och stuckarbeten samt därvid använda verktyg;
2: o om grunderna för olika uppvärmnings- och ventilationssystem, installation
av gas-, vatten-, avlopps- och kloakledningar samt övriga sanitära anordningar ävensom
elektriska installationer för belysning, telefon och ringledningar;
3: o om byggnaders utförande, innefattande en redogörelse för den följd, vari
byggnadsarbeten böra utföras, kontrollen över arbetet och arbetsledningen, upprättandet
av arbetsbeskrivningar, materialförteckningar och kostnadsförslag; samt
4: o om byggnadsstadgan för rikets städer och de viktigaste i kommunala byggnadsordningar
förekommande bestämmelser.
Byggnadsniaterialläran bör på grundvalen av en kort repetition av de
för materialläran erforderliga delarna av kemien meddela kännedom om de viktigaste
vid husbyggnader använda materialierna, deras härkomst, framställning och egenskaper
i fysiskt och kemiskt hänseende samt därav betingade användning och bearbetning.
Den bör sålunda omfatta en redogörelse för:
a) naturliga och konstgjorda stenarter med särskilt framhållande av våra egna
tillgångar därav;
b) kalk, murbruk, cement och beton;
c) trä och järn samt andra inom byggnadsindustrien använda metaller;
d) taktäcknings- och golvmaterial, isoleringsmedel, glas, färger och övriga
bimaterialier.
Byggnadsritning, övningarna i byggnadsritning böra utgöra en direkt
tillämpning av den teoretiska undervisningen i byggnadslära på det sätt, att lärjungarna,
sedan de något övats i lösandet av mindre uppgifter, hämtade från olika områden inom
byggnadsläran, få uppgöra efter av läraren förelagd skiss fullständiga huvudritningar
med erforderliga planer, fasader och genomskärningar dels till en enkel fristående
bostadsbyggnad, dels till en sådan enklare flera våningars byggnad i stad, att den ger
Bil. 11 C. Program för teknisk fackskola för byggnadsindustri.
369
anledning till olikartade konstruktionsanordningar, jämte arbets- och specialritningar
med i naturlig storlek utförda ritningar till såväl konstruktiva som ornamentala
detaljer.
Uppgifterna böra omfatta tidsenliga konstruktioner. På huvud- och specialritningarna
utsättas alla mått på ett tydligt och överskådligt sätt. Ritningarna utföras
i allmänhet i blyerts. En del böra dock även uppdragas i tusch och färgläggas. För
vinnande av färdighet i kopiering böra huvud- och specialritningar kalkeras på väv
och en del av övriga ritningar på papper. Därtill böra komma övningar i ljuskopiering.
Uyggnadsatatih med ritning. Undervisningen i byggnadsstatik
med tillhörande ritning bör meddela de kunskaper i allmän mekanik och grafostatik,
som erfordras för att på såväl analytisk som grafostatisk väg utföra vid husbyggnader
vanligen förekommande hållfasthetsberäkningar.
Sedan lärjungen övats i att behandla mindre uppgifter böra de i enlighet med av
läraren förelagda uppgifter utföra minst två mera omfattande förslag till trä-, sten-,
järn- och järnbetongkonstruktioner med fullständiga såväl analytiska som grafostatiska
beräkningar och i stor skala utförda detalj ritningar.
Hy ggnadsf or mläran med ritning har till ändamål att bibringa lärjungarna
en klar uppfattning om de allmänna grunderna för en byggnads plananordning
och inredning med hänsyn till byggnadens ändamål, utrymmets tillgodogörande,
lokalernas gruppering och storlek i förhållande till varandra, deras läge med hänsyn
till väderstreck och tillgång på ljus och luft, och så att övriga behov av utrymmen,
(garderober, vind, källare, skafferi etc.) väl tillgodoses, om byggnadens yttre massfördelning,
fördelningen av yttre och inre väggfält och väggöppningarnas gruppering samt
om behandlingen av listverk och andra enkla prydnadsmedel. Särskild uppmärksamhet
bör ägnas åt materialets betydelse för formgivningen. Därtill bör komma en
redogörelse för grunderna för stadsplaners uppgörande.
I lärokursen bör dessutom ingå en kort redogörelse för de stora stilepokernas
återverkan på den svenska byggnadskonstens formgivning.
I anslutning till den teoretiska undervisningen i byggnadsformlära övas lärjungarna
i skissering av byggnadsplaner enligt av läraren lämnade uppgifter, i uppritning
av enklare listverk och ornamentala detaljer samt i uppritning i bestämd skala
av sådana inre och yttre byggnadsdetaljer, som avtecknats och uppmätts under övningarna
i krokiteckning (se nedan).
Matematik. Lärokursen i matematik bör ha till mål att giva lärjungarna
nödiga förutsättningar för inhämtande av kunskaper i skolornas övriga läroämnen,
särskilt i byggnadsstatik, och att lära dem att snabbt och säkert utföra sådana
räkneoperationer, som möta dem under deras kommande praktiskt tekniska verksamhet
24
-
I
370
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Den bör sålunda, förutom nödiga repetitioner och utvidgningar av vissa delar
av inträdesfordringarna med tillämpningar hämtade från byggnadsindustrien, omfatta
1: a och 2: a gradens ekvationer med en och flera obekanta, läran om rötter, potenser
och logaritmer, räkning med räknesticka, proportionslära, planimetri och stereometri
samt trigonometri til! den omfattning, byggnadsstatiken kräver.
Fysik och elektroteknik. Undervisningen i fysik och elektroteknik
bör giva en kortfattad översikt över läran om kroppars allmänna egenskaper, värme,
ljud och ljus, magnetism och elektricitet med särskild hänsyn till fysikens och elektroteknikens
tillämpningar inom husbyggnadstekniken.
Projektionsritning med projektionslära (perspektiv och skugglära).
Projektionsritningen har till uppgift att bibringa lärjungarna färdighet att med
tillhjälp av vanliga ritinsirument avbilda föremål i olika projektioner med utsatta mått.
För att lärjungarna under projektionsritningen skola erhålla nödig färdighet i
ritinstrumentens användning, utan att särskild tid härför behöver offras, utföras alla
ritningar efter en omsorgsfullt vald modellserie, så att de olika ritoperationerna inövas
i en lämplig följd, och så att svårigheterna i de förelagda uppgifterna så småningom
ökas. Särskild tid bör ej heller anslås till övningar i geometriska konstruktioner, utan
bör läraren, när sådana behövas för ett föremåls avbildande, lämna en anvisning om,
huru de på ett praktiskt sätt kunna utföras. Modellerna böra till en början utgöras
av enkla, plansidiga kroppar, senare av kroppar med såväl plana som buktiga ytor
och slutligen av enklare och mer sammansatta föremål hämtade från byggnadsindustrien.
Därtill böra komma övningar i uppritning av skalor och i färgläggning.
Av projektionsläran genomgås de delar, som fordras för att med tillhjälp av
modeller förklara avbildningen av valvkonstruktioner, takytor och taksparrars skärningar,
böjda vagnstycken m. m., ävensom de delar, som ligga till grund för perspektivoch
skugglära. Därtill böra komma stensnittkonstruktioner.
Perspektiv- och skugglära genomgås i den omfattning, som fordras för vinnande
av färdighet i perspektivisk avbildning av byggnaders inre och yttre samt för lavering
av i projektion och perspektiv utförda byggnadsritningar under tillgodogörande av
praktiska hjälpmedel såsom perspektivlinjal, Enbloms rutplanscher m. fl.
Frihands• och krokiteckningen avser att bibringa färdighet att
teckna på fri hand, samt att snabbt och korrekt avbilda föremål, tillhörande byggnadstekniken,
i såväl projektion som perspektiv med utsättande av mått.
Till en början bör huvudvikten läggas på uppövning av lärjungarnas förmåga
att teckna, och övningarna bedrivas på samma sätt som vanlig frihandsteckning efter
modeller och naturföremål. Så snart nödig färdighet i teckning vunnits, böra lärjungarna
övergå till den egentliga krokiteckningen, som utföres på stående fot och med
skissboken i hand efter konstruktiva detaljer, verktyg, beslag m. m. samt yttre och inre
Bil. Il C. Program för teknisk fackskola för byggnadsindustri.
371
byggnadsdetaljer. Därtill övas lärjungarna i teckning ur minnet, pennteckning och
lavering samt rubrikskrivning.
Fältmätning och avvägning. Lärjungarna bibringas kännedom om
de vanliga mätinstrumentens konstruktion, justering och användning för planmätning
och avvägning av byggnadsplatser samt för byggnaders utstakning. För vinnande
av nödiga tillämpningar anställas praktiska övningar på fältet under c: a 5 dagar,
vartill komma kart- och profilritningar med tillhörande beräkningar.
Arbetsmaskiner. Undervisningen om arbetsmaskiner bör giva en kortfattad
beskrivning över konstruktionen och skötseln av de vid byggnaders utförande
allmänt använda motorerna och maskinerna för transport, framställning och bearbetning
av byggnadsmaterial.
Undervisningen bör åskådliggöras genom förevisningar på byggnadsplatser och
praktiska övningar i arbetsmaskinernas skötsel.
Laborationsövningarna avse
1: o att genom utförande av modeller i trä eller gips av mera svårfattliga konstruktioner
och sammansättningar underlätta deras uppritning;
2: o att genom praktiska försök bibringa lärjungarna kännedom om betydelsen
av byggnadsmaterialiers undersökning och provning samt om härför använda
metoder;
3: o att bibringa den kännedom om vanliga metoder för undersökning av den
naturliga grundens beskaffenhet och bärighet genom grundborrning och provbelastning.
För undervisningen i bokföring och handelslära, svenska, tyska
och engelska språken samt författningskunskap och hygien gälla
för alla tekniska fackskolor gemensamma föreskrifter (se sid. 209).
372
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Timplan.
l:a årskursen |
2:a årskursen |
fl s-. & |
|||||||
Läroämnen |
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
2 fl |
||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
||||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
c ® 3 |
|
Byggnadslära .................................... |
2 |
36 |
5 |
no |
8 |
144 |
8 |
176 |
466 |
Byggnadsmateriallära........................... |
4 |
72 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
72 |
Byggnadsritning................................. |
3 |
54 |
6 |
132 |
10 |
180 |
11 |
242 |
608 |
Byggnadsstatik med ritning.................. |
— |
— |
8 |
176 |
4 |
72 |
4 |
88 |
336 |
Byggnadsformlära med ritning ............ |
— |
— |
8 |
176 |
12 |
216 |
12 |
264 |
656 |
Matematik.......................................... |
10 |
180 |
6 |
132 |
— |
— |
— |
— |
312 |
Fysik och elektroteknik ..................... Projektionsritning med projektionslära |
— |
— |
4 |
88 |
1 |
18 |
1 |
22 |
128 |
(perspektiv och skugglära)............... |
14 |
252 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
252 |
Frihands- och krokiteckning ............... |
8 |
144 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
144 |
Fältmätning och avvägning.................. |
— |
— |
1 |
22 |
1 |
18 |
— |
— |
40l) |
Arbetsmaskiner ................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
66 |
66 |
Laborationsövningar........................... |
— |
— |
3 |
66 |
3 |
54 |
— |
— |
120 |
Bokföring och handelslära .................. |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
|
Svenska språket................................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Tyska (eller engelska) språket............... |
1 |
18 |
1 |
22 |
1 |
18 |
1 |
22 |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Engelska (eller tyska), valfritt............... Gymnastik (gemensamt för båda avdel- |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
nin garna) .................................... |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
— |
Författningskunskap och hygien 10 föredrag för vartdera ämnet under sista årskursen. |
'') Dessutom 5 hela dagars övningar på fältet.
Läroplan.
Byggnadslära.
l:a termin: Jord- och grundarbeten: naturlig grund och dess beskaffenhet, grundgrävning,
2 tim. i veckan, enklare grundläggning med naturlig sten.
2:a termin:
5 tim. i veckan.
Bil. II C. Program för teknisk fackskola för byggnadsindustri.
373
Stenarbeten: olika slag av murar och deras tjocklek, allmänna regler för förbandet,
sockel, murning med naturlig sten, tegelförband, murpelare, rörmurning,
fabriksskorstenar, stärkringar.
Träarbeten: träförband, träväggar, bjälklag med förankringar, takstolar för
mindre spännvidder.
Stenarbeten: valvkonstruktioner, listmurning, beklädnad med huggen sten, be- 3:e
tong och järnbetongarbeten, trappor, skiljeväggar av lätt material, putsningsarbeten,
om- och påbyggnad.
Träarbeten: sammansatta bjälklag med stöd av trä, häng- och spännverk, taklag,
mera omfattande takkonstruktioner, torntak, byggnadsställningar och inhägnad.
Grundbyggnad: grundundersökning, mera omfattande jordarbeten, sprängning,
grundförstärkning av olika slag, pålning med trä- och järnbetong, sänkbrunnar,
enklare fördämningar. Isolering mot fukt.
Järnarbeten: sammansättningar med nitar och bultar, biälklag, stöd, väggar,
balkonger, takkonstruktioner, trappor, fönster, dörrar och övriga i en byggnad förekommande
byggnadssmidesarbeten.
Taktäckningsarbeten med här i landet förekommande täckningsämnen ävensom
glastäckning och överljusanordningar. Takrännor och stuprör jämte övriga till en
byggnad hörande plåtslageriarbeten.
Snickeriarbeten: alla slag av byggnadssnickeri, trätrappor och parkettgolv, lås
och övriga beslag.
Glas-, målnings-, tapetserings- och stuckaturarbeten.
Det huvudsakligaste rörande de olika uppvärmnings- och ventilationssystemen
samt installation av gas, vatten och belysning, kloak- och avloppsledningar ävensom
för en byggnad erforderliga elektriska ledningar. Sanitära anordningar.
Byggnadens utförande: arbetsledning, materialförteckning, arbetsbeskrivning och
kostnadsförslag. Byggnadslagstiftning.
Byggnadsmateriallära.
Naturlig sten, dess egenskaper, användning och bearbetning med särskilt avseende
fäst vid de svenska stenarterna. Konstgjord sten och dess tillverkning; kalk, 4
murbruk, cement och betong, deras egenskaper och tillverkning. Trä, dess förekomst
och egenskaper. Det viktigaste rörande inom byggnadstekniken använda metaller.
Taktäckningsmaterial, glas, färger, golvläggningsmaterial av sten, cement och asfalt,
samt övriga bimaterialier.
Byggnadsritning.
Uppritning av mindre uppgifter hämtade från olika områden av byggnadsläran.
Uppgörande av huvudritningar efter skiss till en enkel fristående bostadsbyggnad med 3
6
och 4:e termin:
tim. i veckan.
l:a termin:
tim. i veckan.
l:a termin:
tim. i veckan.
2:a termin:
tim. i veckan.
374
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
3:e termin:
10 tim. i veckan.
4:e termin:
11 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan
3:e och 4:e termin:
4 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
12 tim. i veckan.
l:a termin:
10 tim. i veckan.
2:a termin:
6 tim. i veckan.
planer, fasader och genomskärningar, allt med inskrivna mått och med i stor skala
utförda arbetsritningar och detaljer över i byggnaden förekommande konstruktioner.
Uppgörande av huvudritningar efter skiss till en enklare flera våningars byggnad,
vars olika ändamål giva anledning till olika konstruktionsanordningar, med för
byggnaden erforderliga planer, fasader och genomskärningar, allt med inskrivna mått.
Härtill arbets- och specialritningar samt detaljer i naturlig storlek. Till förslaget
upprättas materialförteckning, arbetsbeskrivning och detaljerat kostnadsförslag jämte
entreprenadkontrakt.
Byggnadsstatik med ritning.
Allmän mekanik och grafostatik tillämpad på byggnadskonstruktioner. Lösning
av exempel på såväl analytisk som grafostatisk väg. Hållfasthetslära. Tillämpningar
och beräkningar. Järnbetongkonstruktioner med beräkningar. Användning av
tabeller. *
Utförande av minst två mera omfattande konstruktionsförslag i sten, trä, järn
och betong med fullständiga beräkningar, grafostatiska undersökningar samt detaljritningar
i stor skala.
Byggnadsformlära med ritning.
Föredrag. Allmänna grunder för bostadens inredning. Plananordning av ett
fristående, enkelt boningshus för en familj.
Lantmannabyggnader.
Byggnadens yttre massfördelning, väggfält. väggöppningars gruppering, behandling
av lister och andra enkla prydnadsmedel.
Ritövningar. Listverk och enkla detaljer efter plansch eller uppmätning, övning
i kalkering och ljuskopiering. Prov i planskissering efter uppgift.
Föredrag. Allmänna grunder för en byggnads uppförande i stad. Det viktigaste
rörande stadsplaner. Plananordning av ett flera våningars bostads- och affärshus
avsett till uthyrning. Lokalernas utstyrsel i form och färg. Den svenska byggnadskonstens
historia i sammandrag med hänvisning till de stora stilepokernas återverkan
på den svenska byggnadskonstens formgivning.
Ritövningar. Uppritning i bestämd skala av under övningarna i krokiteckning
avtecknade och uppmätta inre och yttre byggnadsdetaljer. Skisseringsövningar.
Matematik.
Repetition och utvidgning av erforderliga delar av inträdesfordringarna; ekvationer
av 1: a och 2: a graden med en och flera obekanta; rötter, potenser och loga
-
Bil. II G. Program för teknisk fackskola för byggnadsindustri.
375
ritiner; räkning med räknesticka; proportionslära, planimetri och stereometri samt
trigonometri till den omfattning, som byggnadsstatiken kräver.
Fysik och elektroteknik.
Kroppars allmänna egenskaper, läran om värme, ljud och ljus, magnetism och
elektricitet, med särskild hänsyn till fysikens och elektroteknikens tillämpningar inom
husbyggnadstekniken.
Frojektionsritning med projcktionslära (perspektiv och skugglära).
Uppritning med tillhjälp av vanliga ritinstrument i olika projektioner av modeller
hämtade från byggnadsindustrien, såsom sten- och träförband, bjälkankare,
skarvjärn, växlar, valvringar, takstolar, nitförband, bultar, järnstödsdetaljer, stagsammansättningar,
karm- och bågdelar av fönster, dörrar, listverk m. m. Skalor.
Stensnitt. Färgläggning.
Projektionslära till den omfattning, som fordras för att med tillhjälp av modeller
uppfatta valvkonstruktioner, takytors skärning, taksparras tillskärning, böjda vagnstyckens
utförande m. m. samt grunderna för perspektiv- och skugglära.
Frihands- och krokiteckning.
Teckning på fri hand i projektion och perspektiv med utsatta mått efter modeller
och naturföremål samt teckning på stående fot, med skissbok i hand, av konstruktiva
detaljer, verktyg, beslag samt inre och yttre byggnadsdetaljer.
Minnesteckning, pennteckning, lavering och rubrikskrivning.
Fältmätning och avvägning med ritning.
Instrumentlära och grunderna för planmätning, utstakning och avvägning.
Praktiska övningar. Kart- och profilritningar med tillhörande beräkningar.
Arbetsmaskiner.
De vanligaste vid byggnadsarbeten använda arbetsmaskiner och motorer.
Laborationsövningar.
övningar i utförande av modeller i trä och gips av olika slag av förband, valv,
och takkonstruktioner m. m.
Hållfasthetsundersökningar av byggnadsmaterial. Provbelastning. Grundborrning.
2:a termin:
4 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
1 tim. i veckan.
l:a termin:
14 tim. i veckan.
l:a termin:
8 tim. i veckan.
2:a och 3:e termin:
1 tim. i veckan
jämte 5 hela dagar
på fältet.
4:e termin:
3 tim. i veckan.
2:a och 3:e termin:
3 tim. i veckan.
376
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
och 4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
1 tim. i veckan.
(1 » i »
valfritt.)
2:a årskursen:
10 föredrag.
2:a årskursen:
10 föredrag.
Bokföring och handelslfira.
(Se sid. 209.)
Svenska språket.
(Se sid. 211.)
Tyska eller engelska språket.
(Se sid. 212.)
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
Hygien.
(Se sid. 210.)
Erforderliga lärarekrafter. De tekniska fackskolorna för byggnadsindustri torde
böra beräknas för högst 30 lärjungar i varje årskurs eller högst 60 lärjungar i hela
skolan, i vilket fall parallellavdelningar endast behöva anordnas under tre timmars
laborationsövningar i veckan.
Då timplanen upptager 44 undervisningstimmar i veckan för vardera årskursen,
måste sålunda för ett normalt lärjungeantal 91 undervisningstimmar i veckan uppehållas,
vartill komma 2 timmar i veckan för den valfria undervisningen i främmande
språk, 3 timmar i veckan för ledningen av gymnastikövningarna och 20 föredrag i
författningskunskap och hygien under varje läroår.
Om de tekniska fackskolorna för byggnadsindustri, såsom kommittén förutsätter,
komma att förenas med de tekniska fackskolorna för maskinindustri i Stockholm och
Malmö under gemensam föreståndare, skulle undervisningen i var och en av skolorna
kunna fördelas på tre lektorer, vardera med högst 24 timmars undervisningsskyldighet
i veckan i medeltal för år räknat, och extra lärare på exempelvis följande sätt:
Tjänstgörings -
timmar
i veckan
En lektor med undervisningsskyldighet h.-t. v.-t.
i byggnadsformlära ...................................... 12 20
i krokiteckning ........................................... 8 —
i Iaborationer ............................................ 3 3
Summa 23
23
Bil. 11 C. Program för teknisk fackskola för byggnadsindustri.
377
Tjänstgöringstim
mar
En lektor med undervisningsskyldighet i byggnadslära .......................... i materiallära ....................... |
h.-t. 7 4 |
veckan v.-t. 10 |
|
i byggnadsritning ........................... |
13 |
14 |
|
Summa |
24 |
24 |
|
En lektor med undervisningsskyldighet |
|||
i byggnadsstatik ................... |
4 |
12 |
|
i projektionsritning m. m............... |
14 |
_ |
|
i arbetsmaskiner ........... |
|||
i laborationer ............... |
3 |
||
i byggnadslära (gas-, vatten- m. m. installation) . |
3 |
3 |
|
i byggnadsritning ...................... |
— |
3 |
|
Summa |
24 |
24 |
|
Extra lärare |
|||
i matematik ......................... |
10 |
5 |
|
i fysik .......................... |
1 |
5 |
|
i fältmätning och avvägning ................... |
1 |
i |
|
i bokföring ....................... |
2 |
2 |
|
i svenska språket .................. |
4 |
||
i tyska och engelska språket ..................... |
2 |
2 |
|
i engelska eller tyska språket (valfritt) ......... |
2 |
2 |
|
i gymnastik ..................................... |
3 |
3 |
|
Summa |
25 |
25 |
Därtill komma extra lärare för undervisning i författningskunskap och hygien för
20 föredrag varje läroår.
Beräkning av kostnaderna under förutsättning, att skolorna för byggnadsindustri
komma att förenas med tekniska fackskolor för maskinindustri (jfr sid. 365).
3 lektorer å 5,000 kronor (jämte 4 ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, efter resp. 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring)
........................................ kr. 15,000: —
Arvode till extra lärare för 25 veckotimmar under helt
läroår å 175 kronor ............................ » 4,375: —
Arvode till extra lärare för uppehållande av en del av
föreståndarens tjänstgöringsskyldighet (se sid. 366) » 700:— 20,075: —
Transport kr. 20,075: —
378
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Bokförings- och skrivbiträde ...............
Bibliotek ..................................
Samlingar och undervisningsmateriell .......
Laborationer: material och omkostnader ...
Uppvärmning, belysning och renhållning m m.
Transport kr. |
20,075 |
— |
........... kr. |
300 |
— |
........... » |
1,000 |
— |
........... » |
2,000 |
— |
........... » |
1,000 |
— |
........... » |
2,500 |
— |
Summa kronor |
26,875 |
— |
Därtill komma för skolan i Stockholm ortstillägg å 600 kronor till en var av de
tre lektorerna eller tillsammans 1,800 kronor.
Kostnader för en gång:
a) under förutsättning, att skolans utrustning helt och hållet behöver nyanskaffas
såsom för den föreslagna tekniska fackskolan för byggnadsindustri i Stockholm:
b) under förutsättning, att skolan i
skolans i Malmö undervisningsmateriell:
Modeller, planscher och annan undervisningsmateriell
........... kr. ........... » |
15,000: — |
Summa kronor |
30,000: — |
del av tekniska elementar- |
|
15,000: — |
|
........... » |
10,000: — |
Summa kronor |
25,000: — |
D. Förslag till program för en teknisk fackskola för väg- och
vattenbyggnadsindustri.
Ändamål. En teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadsindustri har till
ändamål att meddela de teoretiska kunskaper och därmed i samband stående praktiska
färdigheter, som i förening med industriell erfarenhet inom någon gren av vägoch
vattenbygnadsindustrien fordras av dem, som närmast skola utöva tillsyn och
ledning av väg- och vattenbyggnadsföretag, samt af ritare och ritbiträden å ingenjörsbyråer
eller byggnadskontor.
Dessutom bör skolan åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,
meddela de särskilda insikter i vissa delar av skolans undervisningsområde,
varav de för sin verksamhet kunna vara i behov.
Inirädesfordringar. För inträde vid skolan såsom ordinarie lärjunge fordras,
att den inträdessökande genom arbetsbetyg styrker, att han under åtminstone två år
Bil. 11 D. Program för teknisk fackskola för väg- och vattenbyggn.-industri. 379
deltagit i yrkesmässigt arbete inom någon gren av väg- eller vattenbyggnadsindustrien,
och vid anställd prövning visar sig vara i besittning av godkända insikter i
nedanstående ämnen:
Svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;
Matematik: de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk,
algebra till den omfattning, som erfordras för lösandet av 1: a gradens ekvationer
med en eller flera obekanta, samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,
trianglar, parallellogrammer och cirklar;
Naturlära: fysikens och kemiens första grunder;
Den, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända insikter i ovan
nämnda ämnen, är befriad från inträdesprov i andra ämnen än matematik.
Såsom speciallärjungar kunna personer, som ägna sig åt affärs- .och industriverksamhet
och äro i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen, erhålla tillträde
till undervisningen, för så vitt de förete intyg om föregående praktisk verksamhet
av nyss nämnda art till nöjaktig omfattning och i övrigt visa sig inneha tillräckliga
förkunskaper för att draga nytta av undervisningen.
Lärokursernas längd. Undervisningen bör ordnas så, att fullständig lärokurs
kan genomgås under loppet av två läroår, vartdera om 40 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar
i veckan. Läroåret fördelas på två terminer, höstterminen med 18
och vårterminen med 22 arbetsveckor^ Ny lärokurs börjar varje läroår med höstterminens
ingång.
Läroämnen. Undervisning meddelas i följande läroämnen:
Väg- och vattenbyggnadslära med ritning,
Byggnadsmaterial- och konstruktionslära,
Byggnadsstatik, hydrostatik och hydromekanik med ritning,
Fältmätning och avvägning,
Byggnadsformlära med ritning,
Matematik,
Fysik och elektroteknik,
Geologi,
Projektionsritning med projektionslära,
Krokiteckning,
Arbetsmaskiner,
Laborationsövningar,
Bokföring och handelslära,
Svenska språket,
Tyska eller engelska språket,
Författningskunskap och
380
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Hygien.
Undervisningens ändamål och omfattning i de olika läroämnena:
Väg• och vattenbyggnadslära med ritning. Undervisningen
i detta ämne har till ändamål att meddela en med hänsyn till skolans praktiska syfte
ingående kunskap om:
1: o a) vägbyggnader i allmänhet med därtill hörande undersöknings- och terrasseringsarbeten;
konstarbeten, körbanans bildande och beläggning med olika slags
material; kanalisationssystem; ledningar för vatten-, gas- och elektricitet; sanitära
anordningar;
b) undersökning för järnvägsanläggningar, under- och överbyggnadsarbeten
med därtill hörande detaljer, material och verktyg; signalsystem; bangårdsanordningar;
2:
o broars allmänna anordning och grundbyggnad; olika brosystem med hänsyn
till material och konstruktion; broars beräkningar;
3: o hydrologiens allmänna begrepp; om vattendrag och vattnets rörelse i ledningar;
dammar och slussbyggnader samt deras beräkning; hamn- och kajbyggnader;
4:o
om väg- och vattenbyggnaders utförande, innefattande en redogörelse för
den följd, vari dessa byggnadsarbeten utföras, kontrollen över arbetet och arbetsledningen,
upprättandet av arbetsbeskrivningar, materialförteckningar och kostnadsförslag;
samt
5: o det viktigaste rörande allmänna föreskrifter och bestämmelser om väg- och
vattenbyggnader.
övningarna i väg- och vattenbyggnadsritning böra utgöra en direkt tillämpning
av den teoretiska undervisningen på det sätt, att lärjungarna, sedan de något övats
i lösandet av mindre uppgifter, hämtade från olika områden av väg- och vattenbyggnadsindustrien,
få uppgöra huvudritningar med beräkningar och detaljer till två, ett
mindre efter av läraren förelagd skiss och ett mera omfattande efter av läraren
förelagd uppgift, kombinerade väg- och vattenbyggnadsarbeten, det senare åtföljt av
arbetbeskrivning, kostnadsförslag och entreprenadkontrakt. Uppgifterna böra omfatta
tidsenliga konstruktioner.
På huvudritningar och detaljritningar utsättas alla mått på ett tydligt och överskådligt
sätt. Ritningarna utföras i allmänhet i blyerts. En del böra dock även uppdragas
i tusch och färgläggas. För vinnande av färdighet i kopiering böra huvudoch
delvis även detaljritningar kalkeras på väv och en del av de senare ritningarna
på papper. Därtill bör komma övningar i ljuskopiering.
Hy g g nads material- och honstruhtionslära. Materialläran
bör på grundvalen av en kort repetition av de för undervisningen i detta ämne erfor
-
Bil. II D. Program för teknisk fackskola för väg- ocli vattenbyggn.-industri. 381
derliga delarna av kemien meddela kännedom om de viktigaste vid väg- och vattenbyggnader
använda materialierna, deras härkomst, framställning och egenskaper i
fysiskt och kemiskt hänseende samt därav betingade användning och bearbetning.
Den bör sålunda omfatta en redogörelse för:
a) naturliga och konstgjorda stenarter med särskilt framhållande av våra egna
tillgångar därav;
b) kalk, murbruk, cement och betong;
c) trä och järn samt andra inom byggnadsindustrien använda metaller;
d) taktäcknings- och golvmaterial, isoleringsmedel, glas, färger och övriga
bimaterialier.
Konstruktionsläran bör omfatta de olika slag av arbeten, som förekomma vid
byggnadsarbeten i allmänhet, såsom jord- och grundarbeten, trä-, sten- och järnarbeten,
taktäckning, snickeri, glas- och målningsarbeten samt dessa arbetens utförande
med därvid använda verktyg.
Byggnadsstatik, hydrostatik och hydra mekanik med ritning.
Undervisningen i dessa ämnen med tillhörande ritning bör meddela de kunskaper,
som erfordras för att på såväl analytisk som grafostatisk väg utföra vid vägoch
vattenbyggnader vanligen förekommande hållfasthetsberäkningar. Sedan lärjungarna
övats i att behandla enklare uppgifter, böra de i enlighet med av läraren förelagda
program utföra minst två mera omfattande konstruktionsförslag i trä, sten,
järn och betong med fullständiga såväl analytiska som grafostatiska beräkningar och
i stor skala utförda detaljritningar.
Fältmätning och avvägning med kartritning. Lärjungarna
bibringas kännedom om de vanliga mätinstrumentens konstruktion, justering och
användning för de slag av mätningar, som hava tillämpning vid väg- och vattenbyggnader.
För vinnande av nödiga tillämpningar anställas praktiska övningar på
fältet 5 å 6 dagar, vartill komma övningar i upprättandet av profiler och nivåkartor
samt bearbetning och beräkningar av övningarna å fältet.
Byggnadsformlära med ritning har till ändamål att bibringa lärjungarna
eu klar uppfattning om de allmänna grunderna för ett enkelt bostadshus
planordning och inredning med hänsyn till byggnadens ändamål; byggnadens yttre
massfördelning och konstruktionens uttryck i byggnadsformen. I anslutning till denna
undervisning övas lärjungarna i skissering av byggnadsplaner i enlighet med av
läraren lämnade uppgifter och i uppritning av enklare listverk och de formdetaljer,
som kunna förekomma å väg- och vattenbyggnader.
Jlatematik. Lärokursen i matematik bör ha till mål att giva lärjungarna
erforderliga förutsättningar för inhämtande av kunskaper i skolans övriga läroämnen,
särskilt i statiken, och att lära dem att snabbt och säkert utföra sådana räkne
-
382 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
operationer, som möta dem under deras kommande praktiskt tekniska verksamhet.
Den bör sålunda, förutom nödiga repetitioner och utvidgningar av vissa delar
av inträdesfordringarna, med tillämpningar hämtade från skolans huvudämnen omfatta
l:a och 2: a gradens ekvationer med en och flera obekanta, läran om rötter,
potenser och logaritmer, proportionslära, planimetri och stereometri samt trigonometri
till den omfattning, som kräves för byggnadsstatik, hydrostatik och hydromekanik,
samt övningar i räkning med räknesticka.
Fysik och elektroteknik. Undervisningen i fysik och elektroteknik
bör giva en kortfattad översikt över läran om kroppars allmänna egenskaper, värme,
ljud och ljus, magnetism och elektricitet med särskild hänsyn till iysikens och elektroteknikens
tillämpningar å väg- och vattenbyggnadsindustrien.
Geologi. Undervisningen i geologi bör omfatta grunddragen af skandinaviska
halvöns geologiska byggnad samt en kortfattad framställning av Sveriges allmänna
berg- och jordarter.
Projektionsritning med projektionslära. Se förslag till program
för en teknisk fackskola för byggnadsindustri (sid. 370).
Krokiteckning. Se förslag till program för en teknisk fackskola för byggnadsindustri
(sid. 370).
Arbetsmaskiner. Undervisningen om arbetsmaskiner bör meddela en
kortfattad beskrivning över konstruktionen och skötseln av vid väg- och vattenbyggnader
använda motorer och hjälpmaskiner såsom pumpar, excavatorer, mudderverk,
transportmaskiner m. m.
Undervisningen bör, så vitt möjligt är, åskådliggöras genom förevisningar på
byggnadsplatser och praktiska övningar i arbetsmaskinernas skötsel.
laborationsövningarna avse:
1: o att genom utförande av modeller i trä eller gips av mera svårfattliga konstruktioner
och sammansättningar underlätta deras uppritning;
2: o att genom praktiska försök bibringa lärjungarna kännedom om betydelsen
av byggnadsmaterialiernas undersökning och provning samt om härför använda
metoder;
3:o att bibringa lärjungarna kännedom om vanliga metoder för undersökning
av den naturliga grundens beskaffenhet och bärighet genom grundborrning.
För undervisningen i bokföring och handelslära, svenska, tyska
och engelska språken samt författningskunskap och hygien gälla
för alla tekniska fackskolor gemensamma föreskrifter (se sid. 209).
Bil. II D. Program för teknisk fackskola för väg- och vattenbyggn.-industri. 383
Timplan.
l:a årskursen |
2:a årskursen |
C t_ a> * t E |
|||||||
Läroämnen |
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
|||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
"Ö> |
|||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
c «> |
|
Väg- och vattenbyggnadslära med ritning |
5 |
so |
5 |
no |
18 |
324 |
18 |
396 |
920 |
Byggnadsmaterial- och konstruktionslära |
4 |
72 |
6 |
132 |
5 |
90 |
3 |
66 |
360 |
kanik med ritning........................... |
— |
— |
6 |
132 |
6 |
108 |
6 |
132 |
372 |
Fältmätning och avvägning med ritning |
— |
— |
8 |
176 |
4 |
72 |
— |
— |
248’: |
Byggnadsformlära med ritning ............ |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Matematik ....................................... |
10 |
180 |
6 |
132 |
— |
— |
— |
— |
312 |
Fysik och elektroteknik ..................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
116 |
Geologi............................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
44 |
44 |
Projektionsritning och projektionslära ... |
12 |
216 |
4 |
88 |
— |
— |
— |
— |
304 |
Krokiteckning.................................... |
6 |
108 |
4 |
88 |
— |
— |
— |
— |
196 |
Arbetsmaskiner ................................. |
— |
— |
— |
— |
4 |
72 |
2 |
44 |
116 |
Laborationsövningar ........................... |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
4 |
88 |
124 |
Bokföring och handelslära .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
88 |
88 |
Svenska språket................................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Tyska (eller engelska) språket............... |
1 |
18 |
1 |
22 |
1 |
18 |
1 |
22 |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Engelska (eller tyska) språket, valfritt ... |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
serna).......................................... |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
- |
— |
Författningskunskap och hygien 20 föredrag under 2:a årskursen.
*) Därjämte 5—6 hela dagar på fältet.
Läroplan.
Väg- och vattenbyggnadslära med ritning.
Vägbyggnadslära. Vägbyggnader i allmännhet. Undersöknings- och terrasserings- ha och 2:a termin:
arbeten, utstakning och avvägning, profil, konstarbeten. Körbanans bildande och 5 tim- * veckanbeläggning
med olika slags material. Ledningar för gas, vatten och elektricitet i gator.
384
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Olika slag av kanalisationssystem, avloppsledningar såväl utom som inom hus.
Ritövningar å lämpliga delar av ovanstående arbeten.
Brobyggnadslära: Broars allmänna anordning med därtill hörande undersökningsarbeten.
Huvudtyper av broar med hänsyn till material och konstruktion.
Vattenbyggnadslära: Hydrologiens allmänna begrepp. Naturliga vattendrag.
Vattnets rörelse i öppna och slutna ledningar. Beräkningar av vattenmängder.
3:e och 4:e termin: Järnvägsbyggnadslära: Undersökning, utstakning och avvägning, profiler. Under
18
tim. i veckan. ^ överbyggnadsarbeten, skenor med tillbehör, syllars beskaffenhet och behandling,
växlar, signalsäkerhetsanordningar. Tunnelbyggnad. Bangårdsanordningar.
Ritning: Konstruktionsövningar enligt uppgift.
Brobyggnadslära: Qrundläggningsarbeten. Bropelare och landfästen. Broar av
trä, sten, järn och betong med beräkningar.
Ritning: Konstruktionsövningar enligt uppgift.
Vattenbyggnadslära: Dammars beräkning och utförande. Slussbyggnaders beräkning
och utförande. Hamn- och kajbyggnader av trä och sten.
Ritövningar enligt uppgift.
Väg-, bro- och vattenbyggnaders utförande: Arbetsledning, material- och arbetsbeskrivning.
Kostnadsförslag och entreprenadkontrakt. De viktigaste av för väg- och
vattenbyggnadsarbeten gällande förordningar.
Väg- och vattenbyggnadsritning: Uppgörande av måttskrivna huvudritningar
med beräkningar och detaljer till två, ett mindre och ett mera omfattande, kombinerade
väg- och vattenbyggnadsförslag enligt uppgift och åtföljda av arbetsbeskrivning
och kostnadsförslag.
l:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a termin:
6 tim. i veckan.
3:e termin:
5 tim. i veckan.
4:e termin:
3 tim. i veckan.
Byggnadsmaterial- och konstruktionslära.
Byggnadsmateriallära: Naturlig sten, dess egenskaper, användning och bearbetning
med särskilt avseende på de svenska stenarterna. Konstgjord sten och dess
tillverkning, cement, dess egenskaper och fabrikation. Murbruk, betong, asfalt. Trä,
dess förekomst och egenskaper. Järn och andra metaller. Bimaterialier.
Konstruktionslära: Naturlig grund, dess beskaffenhet och undersökning, grundläggning
i allmänhet, olika slag av konstgjord grund, fördämningar, grundläggning
i vatten, pneumatisk grundläggning, murning med naturlig och konstgjord sten, valvkonstruktioner
och valvstommar, betong- och järnbetongkonstruktioner, trappor, putsningsarbeten,
isolering mot fukt och vatten. Träväggar, bjälklag, häng- och spännverk,
takstolar, taktäckning med tegel och skiffer, asfalt och träcement, byggnadsställningar.
Bjälklag, stöd, takstolar, trappor; smidesarbeten; taktäckning med
olika slag av plåtmaterial, rännor och stuprör. Det viktigaste av snickeri-, glas- och
målningsarbeten,
Uppgörande av huvudritningar till vaktstuga eller mindre stationsbyggnad.
Bil. II D. Program för teknisk fackskola för väg- och vattenbyggn.-industri. 385
Byggnadsstatik, hydrostatik och hydromckanik med ritning.
Byggnadsstatik: Allmän mekanik och grafostatik, hållfasthetslära, järnbetongkonstruktioner.
Hydrostatik: Trycklagar, flytande kroppars jämnvikt och stabilitet.
Hydromekanik: Vattnets teoretiska utströmningshastighet och mängd; koefficienter,
presshöjdsförluster i rörledningar.
Ritning: Utförande av ett mindre och ett mera omfattande konstruktionsförslag
med beräkningar.
Fältmätning och avvägning.
Instrumentlära: Justering av instrument för vinkelmätning, avståndsbestämning,
vinklars utsättande, avvägning, planmätning, ytmätning m. m.
Mätningslära: Koordinatmätning, grafisk mätning, kurvor. Sträck- och ytavvägning,
profiler och nivåkartor. Kartritning med beräkningar och bearbetning av
övningarna på fältet.
Byggnadsformlära med ritning.
Allmänna grunder för plananordning av ett enkelt bostadshus, byggnadens yttre
massfördelning, konstruktionens uttryck i byggnadsformen. Behandling av listverk
och andra enkla prydnadsmedel.
Skissering av byggnadsplaner enligt uppgifter; uppritning av listverk, broräck
och dylika formdetaljer.
Matematik.
Repetition och utvidgning av erforderliga delar av inträdesfordringarna, ekvationer
av 1: a och 2: a graden med en och flera obekanta, rötter, potenser och logaritmer,
proportionslära, planimetri och stereometri samt trigonometri till erforderligt
omfång, övning i räkning med räknesticka.
Fysik och elektroteknik.
Kroppars allmänna egenskaper, läran om värme, ljud och ljus, magnetism och
elektricitet med särskild hänsyn till elektroteknikens tillämpningar inom väg- och
vattenbyggnadsindustrien.
Geologi.
Grunddragen av skandinaviska halvöns geologiska byggnad. Kortfattad framställning
av Sveriges allmännare bergarter med särskild hänsyn till deras byggnadstekniska
användning.
2:a—4:e termin:
6 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
3:e termin:
4 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin
2 tim. i veckan.
l:a termin:
10 tim. i veckan.
2:a termin:
6 tim. i veckan.
l:a termin:
4 tim. i veckan.-2:a termin:
2 tim. i veckan.
4:e termin:
2 tim. i veckan.
I
25
386
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
l:a termin:
12 tim. i veckan.
2:a termin:
4 tim. i veckan.
l:a termin:
6 tim. i veckan.
2:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a årskursen:
3:e termin:
4 tim. i veckan.
4:e termin:
2 tim. i veckan.
3:e termin:
2 tim. i veckan.
4:e termin:
4 tim. i veckan.
4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
1 tim. i veckan.
2:a årskursen:
10 föredrag.
2:a årskursen:
10 föredrag.
Projektionsritning med projektionslära.
Uppritning i olika projektioner av modeller, hämtade från väg- och vattenbyggnadstekniken.
Skalor. Färgläggning.
Projektionslära till den omfattning, som är erforderlig för att med tillämpning
av modeller uppfatta valvytors skärningar och övriga inom väg- och vattenbyggnadsindustrien
förekommande mera svårfattliga konstruktioner. Stensnittkonstruktioner.
KroJdteckning.
Teckning på fri hand i projektion med utsatta mått av konstruktiva detaljer,
verktyg, arbetsmaskindelar, beslag m. m. Teckning ur minnet. Rubrikskrivning och
karttextning.
Arbetsmaskiner.
Det viktigaste rörande ångpannor och motorer av olika slag samt hjälp- och
arbetsmaskiner, såsom pumpar, grävningsmaskiner, mudderverk, transportmaskiner
m. m.
Laborationsövningar.
övningar i utförande av modeller i trä och gips av valv och fackverksdetaljer
m. m. Hållfasthetsundersökningar av byggnadsmaterial. Provbelastning. Grundborrning.
Bokföring och handelsfart).
(Se sid. 209.)
Svenska språket.
(Se sid. 211.)
Tyska eller engelska språket.
(Se sid. 212.)
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
Hygien.
(Se sid. 210.)
Bil. II D. Program för teknisk fackskola för väg- och vattenbyggn.-industri. 387
Erforderliga lärarekrafter. Den tekniska fackskolan för väg- och vattenbyggnadsindustri
har beräknats för högst 30 lärjungar i varje årskurs eller för högst 60
lärjungar i hela skolan, i vilket fall parallellavdelningar endast behöva anordnas under
2 laborationstimmar i veckan under hösttermin och 4 laborationstimmar under
vårtermin.
Då timplanen upptager 44 undervisningstimmar i veckan för vardera årskursen,
måste sålunda för ett normalt lärjungeantal 90 undervisningstimmar under höstterminen
och 92 under vårterminen uppehållas av skolans lärare. Därtill komma 2 timmar i
veckan för den valfria undervisningen i främmande språk, 3 timmar i veckan för ledningen
av gymnastikövningarna och 20 föredrag i författningskunskap och hygien
under varje läroår.
Om en lektor, som tillika är föreståndare för skolan, har högst 20 och övriga
lektorer högst 24 undervisningstimmar i veckan, i medeltal för år räknat, skulle under
-
visningen kunna fördelas på exempelvis följande sätt:
Tjänstgöringstimmar
i veckan:
En lektor, tillika föreståndare, med undervisningsskyldighet h.-t. v.-t.
i väg- och vattenbyggnadslära med ritning ................ 20 20
En lektor med undervisningsskyldighet
i väg- och vattenbyggnadslära ............................ 3 3
i byggnadsstatik, hydrostatik och hydromekanik .......... 6 12
i laborationer ............................................ 2 4
i projektionsritning ....................................... 12 4
Summa 23 23
En lektor med undervisningsskyldighet
i byggnadsmaterial- och byggnadskonstruktionslära ........ 9 9
i byggnadsformlära med ritning .......................... 2 2
i krokiteckning ........................................... 6 4
i arbetsmaskiner ......................................... 4 2
i laborationer ............................................ 2 4
i geologi ....................... — 2
Summa 23 23
Extra lärare
i matematik .............................................. 10 6
i fysik och elektroteknik .................................. 4 2
i fältmätning och avvägning ...............''............... 4 8
388
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Tjänstgöringstimmar
i veckan:
h.-t. v.-t.
i bokföring och handelslära .............................. — 4
i svenska språket......................................... 4 4
i tyska språket ..... 2 2
i engelska språket ............................... 2 2
i gymnastik .............................................. 3 3
Summa 29 31
Därtill komma extra lärare i författningskunskap och hygien för 20 föredrag
varje läroår.
Beräkning av kostnaderna.
Årliga kostnader:
Föreståndare tillika lektor (jämte ett åldertillägg å
500 kronor efter 10 års tjänstgöring samt fri bostad
eller bostadsersättning på kommunens bekostnad)
...................................... kr.
2 lektorer å 5,000 kronor (jämte 4 ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, efter resp. 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring)
........................................ »
Arvode till extra lärare för i medeltal 30 veckotimmar
under helt läroår å 175 kronor.................. »
Arvode för undervisning i författningskunskap och hy -
7,000: —
10,000: —
5,250: —
gien 20 föredrag å 20 kronor .................. |
» |
400: — |
22,650: — |
1 förste vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å |
|||
100 kronor, efter 5 resp. 10 års tjänstgöring samt |
|||
fri bostad på kommunens bekostnad och bränsle) |
kr. |
1,350: — |
|
1 vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å 100 |
|||
kronor, efter 5 resp. 10 års tjänstgöring samt fri |
|||
bostad på kommunens bekostnad och bränsle) .. |
1,050: — |
||
Arvode till bokförings- och skrivbiträde .............. |
» |
600: — |
3,000: — |
Bibliotek ................................ |
1 nnn- |
||
Samlingar och undervisningsmateriell................. |
2,000: — |
||
Laborationer: material och omkostnader ........:..... |
1,000: — |
||
Uppvärmning, belysning och renhållning m. m........ |
..... » |
4,000: — |
|
Summa kronor |
33.650: — |
Bil. II E. Program för teknisk fackskola för kemisk industri.
389
Kostnader för en gång under förutsättning, att skolan får övertaga tekniska
elementarskolans i Norrköping samlingar och undervisningsmateriell:
Materialprovningsanstalt ........................................ kr. 15,000: —
Modeller och annan undervisningsmateriell för fackundervisningen » 10,000: —
Summa kronor 25,000: —
E. Förslag till program för en teknisk fackskola för
kemisk industri.
Ändamål. En teknisk fackskola för kemisk industri har till ändamål att meddela
de teoretiska kunskaper och därmed i samband stående praktiska färdigheter,
som i förening med industriell erfarenhet inom någon gren av den kemiska industrien
fordras av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i fabriker för
tillverkning av kemiskt tekniska produkter, samt av biträden å fabrikslaboratorier
och kemiska undersökningsanstalter.
Dessutom bör skolan åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,
meddela de särskilda insikter i vissa delar av skolans undervisningsområde, varav
de för sin verksamhet kunna vara i behov.
Allmänna grunder för skolans organisation. Då den kemiska industrien omfattar
ett stort antal industrigrenar, som både med hänsyn till de teoretiskt vetenskapliga
grunder, varpå de vila, och med hänsyn till den maskin- och apparatutrustning,
varav de betjäna sig, förete stora skiljaktigheter sins emellan, möter det avsevärda
svårigheter att ordna undervisningen i eu fackskola för den kemiska industrien
så, att den kan tillgodose behovet av tekniskt skolade arbetskrafter inom alla eller
åtminstone flertalet av de kemiska industrigrenar, som äro företrädda i vårt land,
och på samma gång giva den grundliga fackutbildning, som fordras för fyllandet av en
arbetsledares plats. Industrier såsom t. ex. kalk- och cementindustrien, gödselämnesindustrien,
sockerindustrien, sprängämnesindustrien, fabrikationen av tvål och såpa
m. fl., äro till sin natur så olikartade och kräva av sina utövare så väsentligt olika
specialstudier, att de nämnda industrierna jämte flera andra egentligen borde företrädas
av var sin speciella fackskola. En sådan anordning är dock av ekonomiska
skäl omöjlig att genomföra i vårt land. De olika kemiska industrierna hava hos oss
ännu i regel allt för ringa omfattning och hava var för sig behov av ett allt för ringa
antal tekniskt bildade personer, för att speciella fackskolor för olika kemiska industrier
skola kunna påräkna ett tillräckligt antal lärjungar.
Det är uppenbart, att undervisningen i en kemiskt teknisk fackskola för vårt land
måste givas en mer allmän läggning än övriga tekniska fackskolor, vilkas inrättande
390
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
kommittén ansett sig böra föreslå. Den grundläggande teoretiskt vetenskapliga utbildning,
skolan ger, måste vara tillräckligt bred och djupgående för att sätta lärjungarna
i stånd att genom självstudier förvärva de specialkunskaper, som fordras för deras
kommande verksamhet. Å andra sidan bör den speciella kursen i kemisk teknologi
för att icke bli allt för ytlig och icke i allt för hög grad splittra lärarnas och lärjungarnas
krafter för varje årskurs begränsas till några få av de för vårt land mest
betydelsefulla kemiska industrigrenarna, inom vilka man med någorlunda säkerhet
kan påräkna anställning för ett flertal av skolans lärjungar. Därtill bör med lämpliga
mellantider och med största möjliga hänsynstagande till lärjungarnas egna önskningar
även andra mindre betydelsefulla industrigrenar tid efter annan upptagas på
skolans undervisningsprogram, i den mån efterfrågan på tekniskt skolade arbetskrafter
för dessa industrigrenar framträder. När behovet av tekniskt bildade personer
inom ett industriområde kan anses fyllt för en tid framåt, bör detta område
uteslutas från undervisningen, och ett nytt upptagas i dess ställe. Dessutom böra
de praktiska övningarna under den senare delen av lärokursen så mycket som möjligt
ordnas individuellt med hänsyn till lärjungarnas egna önskningar, så att de få tillfälle
till mera djupgående studier på sådana områden, som de själva äro mest intresserade
av, och som de veta med sig, att de efter slutad kurs komma att ägna sig åt.
På detta sätt borde det icke vara omöjligt att ordna undervisningen i en kemiskt
teknisk fackskola så, att skolan kan tillgodose flertalet av vårt lands kemiska industrier
och på samma gång giva sina lärjungar en tillräckligt grundlig fackutbildning.
Begränsningen av den kemiska fackskolans undervisningsprogram skulle i hög
grad underlättas om, såsom kommittén föreslagit, förutom de redan befintliga skolorna
för bergshanteringen, särskilda fackskolor komme att inrättas för textilindustrien,
samt trämasse-, cellulosa- och pappersindustrien, vilka skolor var för sig skulle komma
att övertaga viktiga områden av den kemiska industrien, som följaktligen icke skulle
behöva ingå i den kemiska fackskolans undervisningsprogram. Även den elektrokemiska
industrien, vilken förutsätter en grundligare elektroteknisk fackbildning, än
den kemiskt tekniska fackskolan kan bibringa, bör uteslutas från skolans program.
Utbildningen för denna industri torde lämpligast kunna vinnas antingen på det sättet,
att en person först genomgår en teknisk fackskola för kemisk industri och sedan en
kortare specialkurs vid en teknisk fackskola för elektroteknik, eller också därigenom,
att han efter genomgången kurs vid en teknisk fackskola för elektroteknik kompletterar
sina kunskaper vid en kemiskt teknisk fackskola.
De industrier, som i första hand böra falla inom området för den tekniska fackskolans
för kemisk industri undervisning, äro följande:
Konstgödselämnesindustrien,
Sprängämnesindustrien,
Bil. 11 E. Program för teknisk fackskola för kemisk industri
391
Kalk- och cementindustrierna,
Glas- och lervaruindustrierna,
Torrdestillation: lysgas, koks och träkol,
Fettämnesindustrierna: tvål, såpa, stearin, margarin,
Sockerindustrien,
Jäsningsindustrierna: sprit- och maltdryckstillverkningen.
Inträdesf ordringar. För inträde vid skolan såsom ordinarie lärjunge fordras
att den inträdessökande genom arbetsbetyg styrker, att han under minst två år deltagit
i yrkesmässigt arbete inom någon gren av den kemiska industrien, och vid
anställd prövning visar sig äga godkända insikter i följande ämnen:
Svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;
Matematik: de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk och vanliga bråk, algebra
till den omfattning, som fordras för lösandet av 1: a gradens ekvationer med
en eller flera obekanta, samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar, trianglar,
parallellogrammer och cirklar;
Naturlära: fysikens och kemiens första grunder;
Den, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända insikter i ovan nämnda
ämnen, är befriad från inträdesprov i andra ämnen än matematik.
Såsom speciallärjungar kunna personer, som ägna sig åt affärs- och industriverksamhet
och äro i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen, erhålla tillträde
till undervisningen, för så vitt de förete intyg om föregående praktisk verksamhet av
nyss nämnda art till nöjaktig omfattning och i övrigt visa sig inneha tillräckliga förkunskaper
för att draga nytta av undervisningen.
Lärokursernas längd. Undervisningen ordnas så, att fullständig lärokurs kan
genomgås under loppet av två läroår, vartdera med 40 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar
i veckan. Läroåret fördelas på två terminer, höstterminen med 18
och vårterminen med 22 arbetsveckor. Ny lärokurs börjar varje läroår med höstterminens
ingång.
Undervisningen i den tekniska fackskolan för kemisk industri omfattar följande
läroämnen:
Kemi: oorganisk, organisk och analytisk,
Kemisk teknologi,
Kemiska laborationer,
Fysik och elektroteknik,
Mineralogi och geologi,
Beskrivande maskinlära,
Ritning,
Matematik,
Bokföring och handelslära,
392
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Svenska språket,
Tyska eller engelska språken,
Författningskunskap och
Hygien.
Undervisningens innehåll och omfattning i de olika läroämnena:
Kemi. Undervisningen i allmän, oorganisk och organisk kemi bör ha till
ändamål att bibringa lärjungarna en på egna iakttagelser och försök grundad elementär
kunskap om de allmänna kemiska lagarna samt en översikt över den oorganiska
och organiska kemiens viktigaste ämnen.
Endast de element och föreningar, som ha teknisk betydelse, behandlas med
större utförlighet. Sällsynta grundämnen och sådana föreningar, som endast ha teoretisk
betydelse, böra ingå i undervisningen endast i den mån, det är nödvändigt för
att underlätta den systematiska översikten. Särskild vikt bör läggas på sådana allmänna
lagar, reaktioner och föreningar, som äro av betydelse för den kemiska analysen,
så att den allmänna kursen, särskilt i oorganisk kemi, kommer att utgöra en god
förberedelse för övningarna i kemisk analys.
Undervisningen bör meddelas genom lärarens föredrag, vilka i största möjliga utsträckning
böra förtydligas dels genom experiment av läraren, dels och framför allt
genom lärjungarnas egna försök på laboratoriet.
Den kurs i analytisk kemi, som bör ingå i den kemiska fackskolans läroplan,
bör ha till mål att giva en systematisk översikt och förklaring över den kvalitativa
och kvantitativa samt tekniska analysens gång och därvid använda metoder.
Kursen bör ställas i närmaste samband med motsvarande praktiska övningar
i kemisk analys.
Kemisk teknologi. En allmän översikt över den kemiska teknologien
bör kunna vinnas genom kursen i oorganisk och organisk kemi därigenom, att sådana
föreningar och kemiska processer, som ha teknisk betydelse, behandlas med tillbörlig
utförlighet.
Den speciella kursen i kemisk teknologi bör alltid omfatta förbränningslära med
särskild vikt lagd på metoderna att reglera och kontrollera förbränningen i en eldstad,
en redogörelse för de vanligast använda fasta, flytande och gasformiga brännmaterialen
jämte en beskrivning på de vanligaste ugnstyperna samt vattnets teknologi med
hänsyn till de fordringar, som ställas på vatten för ångpannematning och andra
industriella ändamål jämte metoderna för vattnets rening med hänsyn till olika användning.
Därtill bör komma en ingående behandling av så många av de förut uppräknade
kemiska industrierna, som erfarenheten visar, att man varje år kan medhinna, utan
att den erforderliga grundligheten i ämnets behandling äventyras. De övriga jämte
andra, mindre betydelsefulla industrigrenar böra såsom förut antytts tid efter annan
Bil. 11 E. Program för teknisk fackskola för kemisk industri.
303
upptagas på skolans undervisningsprogram, i den mån detta kan anses erforderligt
för att fylla dessa industriers behov av tekniskt skolade arbetskrafter.
Undervisningen bör redogöra för de inom olika industrier använda råinaterialierna,
deras härkomst och egenskaper, för metoderna för deras förädling till marknadsvara
samt härför erforderliga maskiner och apparater, för kontrollen över
fabriksdriften och för grunderna för beräkningen av en industris ekonomiska förutsättningar,
tillverkningskostnader och försäljningspris.
Kemiska laborationer. De kemiska laborationsövningarna böra ha en
tvåfaldig uppgift dels att stödja den teoretiska undervisningen i kemi och kemisk
teknologi, dels att bibringa lärjungarna nödig färdighet i kemist^ analys och ; kemiskt
tekniska arbeten.
Under första årskursen böra lärjungarna på laboratoriet få tillfälle att genom
egna försök utföra ett flertal av de reaktioner och framställa ett flertal av de kemiska
föreningar, som avhandlas under den teoretiska undervisningen, så att de få en
levande, på egen erfarenhet grundad uppfattning om de kemiska företeelserna samt
vana vid att utföra vanliga kemiska operationer såsom destillering, kristallisation, fällning,
tvättning m. m.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ett noggrant utförande av sådana reaktioner,
som ha betydelse för den kemiska analysen. Enklare kvantitativa bestämningar
böra utgöra en icke oväsentlig del av laborationsövnnigarna redan under första terminen.
De kunna lämpligen användas för att exemplifiera läran om atom- och
molekylarvikter samt om de konstanta viktsförhållandena. Likaledes böra lärjungarna
redan på ett tidigt stadium göras förtrogna med principerna för titreringsanalysen och
för mätning av gaser. Genom att inlägga kvantitativa bestämningar redan under
den första delen av lärokursen vinner man utom en värdefull förberedelse för den
kvantitativa analysen även den fördelen, att lärjungarna redan från början få vänja
sig vid noggranhet i utförandet av kemiska arbeten.
I övrigt ägnas första årets laborationer åt systematiska övningar i kvalitativ
och kvantitativ kemisk analys å saker, legeringar och enkla mineral samt åt titreringsanalyser
och gasanalyser med ändamål att göra lärjungarna förtrogna med den
kemiska analysens gång och allmänna metoder.
Andra årskursen ägnas huvudsakligen åt tekniska analyser å brännmaterial, rökgaser,
vatten m. m., vartill komma övningar i utförandet av sådana undersökningar,
som erfordras för värdebestämningen av råmaterial samt för kontrollen av fabrikationens
gång och de färdiga produkternas beskaffenhet inom olika kemiska industrier.
Under lärokursens sista del böra laborationsövningarna ägnas dels åt kemiskt tekniska
arbeten i större skala, dels åt sådana specialarbeten, som en del lärjungar kunna önska
utföra för att därigenom förbereda sig för verksamhet inom någon mera speciell
gren av den kemiska industrien.
394
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Mineralogi och geologi. Lärokursen i mineralogi och geologi bör ha
till ändamål att bibringa lärjungarna förmåga att igenkänna från mineralriket härstammande
råmaterial för den kemiska industrien samt kännedom om deras förekomst
och bildningssätt i naturen.
Kursen bör följaktligen lämna en översikt över de i kemiskt tekniskt hänseende
viktigaste mineralen och bergarterna samt en kort framställning av den allmänna
systematiska geologien med särskild hänsyn till Skandinaviens geologi.
Fysik och elektroteknik. Lärokursen i fysik och elektroteknik bör
giva lärjungarna en översikt över de fysiska lagar, som utgöra ett nödvändigt underlag
för deras kemiska studier samt de kunskaper i elektroteknik, som fordras för att med
sakkunskap övervaka skötseln av de elektriska motorer och andra elektriska anläggningar,
som komma till användning inom den kemiska industrien, jämte en kort översikt
över elektrokemien och dess tekniska tillämpningar (jfr sid. 390).
Undervisningen i fysik bör sålunda omfatta en elementär framställning av
läran om kroppars allmänna egenskaper, vågrörelseläran, optik med hänsyn till vanligen
använda optiska instrument (mikroskop, spektroskop och polariskop), värmeläran
samt läran om magnetism och elektricitet med tillämpningar på elektroteknik
och elektrokemi.
Undervisningen bör förtydligas genom talrika, med hänsyn till praktiska behov,
valda räkneexempel samt genom laborationsövningar.
Beskrivande maskinlära. Undervisningen i maskinlära inom den
kemiska fackskolan bör icke avse att utbilda maskinkonstruktörer för den kemiska
industrien. Den bör uteslutande ha till mål att på grundvalen av en kortfattad elementär
kurs i allmän mekanik giva en för skötseln av en fabriksanläggning tillräcklig
kännedom om ångpanneanläggningar och vanliga motorer för vatten, ånga, gas och
elektricitet samt vanliga anordningar för kraftöverföring.
Beskrivningen av de maskiner och apparater, som inom olika industrier användas
för speciella kemiska ändamål, böra meddelas i samband med undervisningen i kemisk
teknologi.
Ritning. Undervisningen i ritning bör avse att bibringa lärjungarna förmåga
att uppfatta en maskin- och byggnadsritning och att på ett korrekt sätt avbilda
maskindelar och enklare maskiner i projektion med utsättande av mått samt att uppgöra
förslag till mindre om- och tillbyggnader av en fabriksanläggning under hänsyn
till placeringen av maskiner och apparater samt anordningen av för driften nödiga
transmissioner. Därtill böra komma övningar i uppritning av ugnar.
övningarna i ritning böra sålunda omfatta avteckning på fri hand av maskindelar
och maskiner i projektion med utsättande av mått (krokiteckning) samt uppritning
av åtminstone en del av dessa teckningar i bestämd skala. Därtill böra komma
Bil. II E. Program för teknisk fackskola för kemisk industri.
395
övningar i att uppmäta en enklare fabriksbyggnad och att upprita densamma i plan
och skärningar med angivande av placeringen av maskiner, apparater och transmissioner,
ävensom övningar i uppritning av ugnskonstruktioner.
Matematik. Lärokursen i matematik bör, förutom nödiga repetitioner och
utvidgningar av inträdesfordringarna, omfatta läran om 1: a och 2: a gradens ekvationer,
rötter, potenser och logaritmer med tillämpningar på skolans övriga läroområden
samt övningar i användningen av räknesticka.
Med avseende på undervisningen i bokföring och handelslära, svenska,
tyska och engelska språken, författningskunskap och hygien,
hänvisas till förut lämnade för alla tekniska fackskolor gällande föreskrifter
(se sid. 209).
Timplan.
l:a årskursen |
’:a årskursen |
fl 03 a g |
|||||||
Läroämnen |
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
S fl |
||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
^ ~Ö) rfl |
|||||
j |
i vec- |
i ter- |
i vec- |
i ter- |
i vec- |
i ter- |
i vec- |
i ter- |
"fl 03 5 13 |
kan |
min |
kan |
min |
kaa |
min |
kan |
min |
^ fl |
|
1 | Kemi, oorganisk................................. |
8 |
144 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
144 |
„ organisk ................................. |
— |
— |
6 |
132 |
— |
— |
— |
— |
132 |
,, analytisk ................................. |
— |
— |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
124 |
Kemisk teknologi .............................. |
— |
— |
— |
— |
6 |
108 |
6 |
132 |
240 |
Kemiska laborationer........................... |
20 |
360 |
20 |
440 |
20 |
360 |
20 |
440 |
1,600 |
Fysik och elektroteknik ..................... |
4 |
36 |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
320 |
Mineralogi och geologi........................ |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Beskrivande maskinlära ..................... |
3 |
54 |
3 |
66 |
3 |
54 |
3 |
66 |
240 |
Ritning............................................. |
2 |
36 |
4 |
88 |
2 |
36 |
2 |
44 |
204 |
Matematik.......................................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
116 |
Bokföring och handelslära .................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Svenska språket................................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Tyska (eller engelska) språket............... |
1 |
18 |
1 |
22 |
1 |
18 |
i |
. 22 |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Engelska (eller tyska), frivilligt ............ |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
''- |
Gymnastik (gemensamt för båda årskur- |
|||||||||
serna).......................................... |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
— |
Författningskunskap och hygien 10 föredrag för vartdera ämnet under sista årskursen.
396
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
l:a termin:
8 tim. i veckan.
2:a termin:
6 tim, i veckan.
2:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
6 tim. i veckan.
l:a termin:
20 tim. i veckan.
2:a termin:
20 tim. i veckan.
3:e termin:
20 tim. i veckan.
4:e termin:
20 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
4 tim. i veckan.
Läroplan.
Kemi
Oorganisk kemi: översikt över den allmänna och oorganiska kemiens viktigaste
lagar, grundämnen och föreningar. De delar, som ha teknisk betydelse eller hava tilllämpning
på den kemiska analysen, behandlas så utförligt, att lärjungarna få en allmän
översikt över den kemiska teknologien och en god förberedelse för den kemiska
analysen.
Organisk kemi: översikt över den organiska kemiens i tekniskt hänseende
viktigaste ämnesgrupper och föreningar.
Analytisk kemi: Förklaring över den kvalitativa och kvantitativa samt tekniska
analysens gång och därvid använda metoder i anslutning till de praktiska övningarna
i kemisk analys.
Kemisk teknologi.
Förbränningsläran. Brännmaterialens teknologi. Förbränningskontroll. Ugnar.
Vattnets kemiska teknologi. En ingående behandling av några av de för vårt land
viktigaste kemiska industrigrenarnas teknologi. Mindre betydelsefulla industrigrenars
teknologi upptagas på programmet i mån av behov (jfr sid. 390).
Kemiska laborationer.
Praktiska övningar i anslutning till den teoretiska undervisningen i oorganisk
kemi. övningar i vanliga kemiska operationer: destillering, kristallisation, fällning,
tvättning m. m. Enkla viktbestämningar i anslutning till läran om de konstanta viktsförhållandena.
Förberedande övningar till reaktionsläran. Kvalitativ kemisk analys.
Framställning av organiska preparat i anslutning till den teoretiska undervisningen
i organisk kemi. Kvalitativ analys (forts.). Kvantitativa analyser å saker,
legeringar och enklare mineral. Titreringsanalyser. Qasanalyser.
Analyser å fasta, flytande och gasformiga brännmaterial. Analyser å rökgaser.
Vattenanalyser för utrönande av vattnets användbarhet och metoderna för dess rening
för olika ändamål. Svårare mineralanalyser. Tekniska analyser förnämligast
i anslutning till undervisningen i kemisk teknologi.
Tekniska analyser (forts.). Framställning av saker och andra kemiska preparat
i större skala. Kemiskt tekniska arbeten valda med hänsyn till lärjungarnas egna
önskningar och deras kommande verksamhet.
Fysik och elektroteknik.
En elementär framställning av läran om kroppars allmänna egenskaper. Vågrörelse.
Optik (mikroskop, spektroskop, polariskop). Värmeläran. Läran om magne
-
Bil. II E. Program för teknisk faekskola för kemisk industri.
397
tisin och elektricitet med tillämpningar på elektroteknik och elektrokemi. Praktiska
övningar.
Mineralogi och geologi.
De i kemiskt tekniskt hänseende viktigaste mineralen och bergarterna. En kort
översikt över den allmänna och systematiska geologien med särskild hänsyn till Skandinaviens
geologi.
Beskrivande maskinlära.
En elementär framställning av lagarna för kroppars jämnvikt och rörelse med
särskild vikt vid drivkraftläran. Ångpanneanläggningar. Vattenkraftanläggningar.
Motorer för vatten, ånga, gas och elektricitet. Kraftöverföring.
Ritning.
Avteckning på fri hand av maskindelar och enklare maskiner i projektion med
utsatta mått (krokiteckning). Uppritning av teckningarna i bestämd skala, övningar
i att uppmäta en enklare fabriksbyggnad och att upprita den i plan och skärningar med
angivande av motorers, arbetsmaskiners och transmissioners placering. Ugnskonstruktioner.
Matematik.
Ekvationer av 1: a och 2: a graden, rötter, potenser och logaritmer med tillämpningar
hämtade från skolans övriga läroområden. Användning av räknesticka.
Bokföring och handelslära.
(Se sid. 209.)
Svenska språket.
(Se sid. 211.)
Tyska eller engelska språket.
(Se sid. 212.)
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
Hygien.
(Se sid. 210.)
3:e och 4:e termin
2 tim. i veckan.
l:a— 4:e termin:
3 tim. i veckan.
l:a termin:
2 tim. i veckan.
2:a termin:
4 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin
2 tim. i veckan.
l:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a termin:
2 tim. i veckan.
3:e—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
1 tim. i veckan.
1 » i
frivilligt.
2:a årskursen:
10 föredrag.
2:a årskursen:
10 föredrag.
398
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Erforderliga lärarekrafter. Det högsta antalet lärjungar, som under de praktiska
övningarna på laboratoriet kan handledas av en och samma lärare, bör icke sättas
högre än till 15. Vid den teoretiska undervisningen kan lärjungeantalet utan avsevärda
olägenheter stiga till 30, men bör heller icke gärna överskrida detta tal. 15
lärjungar i varje årskurs eller 30 lärjungar i båda årskurserna tillsammans kunna alltså
anses som ett för fackskolan normalt lärjungeantal, som bör läggas till grund för beräkningen
av erforderliga lärarekrafter, överskridas dessa tal, måste parallellavdelningar
under de praktiska övningarna anordnas, och lärarekrafterna i motsvarande
grad ökas.
För ett lärjungeantal, som kan undervisas utan anordning av parallellavdelningar,
måste sålunda, då timplanen upptager 44 timmar i veckan för vardera årskursen,
88 undervisningstimmar i veckan uppehållas, vartill komma 2 timmar i veckan för
den valfria undervisningen i engelska (eller tyska), 3 timmar i veckan för ledningen av
gymnastikövningarna och 20 föredrag i författningskunskap och hygien under varje
läroår.
Om en lektor, som tillika är föreståndare, har högst 20 och övriga lektorer högst
24 undervisningstimmar i veckan i medeltal för år räknat, skulle undervisningen
exempelvis kunna fördelas på följande sätt:
Tjänstgöringstimmar
i veckan:
En lektor, tillika föreståndare med undervisningsskyldighet h.-t.
i kemi, kemisk teknologi och laborationer.................. 20
En lektor med undervisningsskyldighet
i kemi, kemisk teknologi och laborationer .................. 24
En lektor med undervisningsskyldighet
i matematik .............................................. 4
i fysik och elektroteknik .................................. 8
i maskinlära med ritning....................................10
i bokföring och handelslära .............................. 2
En assistent Summa 24
i kemi (förutom skyldighet att biträda lektorerna i kemi) — 12
Extra lärare
i mineralogi och geologi .................................. 2
i svenska språket.................................. 4
i tyska språket ................... 2
i engelska språket (valfritt) ............................... 2
i gymnastik ............................................. 3
v.-t.
20
24
2
8
12
2
24
12
2
4
2
2
3
Summa 13
13
Bil. II E. Program för teknisk fackskola för kemisk industri.
399
Beräkning av kostnaderna.
Ärliga kostnader:
Föreståndare, tillika lektor (jämte ett åldertillägg å
500 kronor efter 10 års tjänstgöring samt fri bostad
eller bostadsersättning på kommunens bekostnad) kr. 7,000: —
2 lektorer å 5,000 kronor (jämte 4 ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, till en var av dem, efter resp. 5, 10,
15 och 20 års tjänstgöring) .................... » 10,000: —
Arvode till en assistent för 12 undervisningstimmar i
veckan samt för biträde åt lektorerna i kemi m. m. » 2,500: —
Arvode åt extra lärare för 13 veckotimmar under hela
läroåret å 175 kronor.......................... » 2,275: —
Arvode för undervisning i författningskunskap och hygien,
20 föredrag å 20 kronor .................. -» 400: — 22,175: —
1 förste vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å
100 kronor, efter 5 resp. 10 års tjänstgöring samt fri
bostad på kommunens bekostnad och bränsle) ____ kr. 1,350: —
1 vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å 100
kronor, efter 5, resp. 10 års tjänstgöring samt fri
bostad på kommunens bekostnad och bränsle)____ » 1,050: —
Arvode till bokförings- och skrivbiträde .............. » 600: — 3,000: _
Bibliotek ,,,.................................................... kr. 1.000: —
Samlingar och undervisningsmateriell ............................ » 2,000: _
Laborationer: material och omkostnader ........................ » 1,000:__
Uppvärmning, belysning och renhållning m. m................... » 4,000: —
Summa kronor 33,175: —
Kostnader för en gång:
Kemiskt laboratorium ........................................... kr. 20,000: _
Fysiskt elektrotekniskt laboratorium ............................ » 20,000: —
Modeller och annan undervisningsmateriell ...................... » 10,000: —
Summa kronor 50,000: —
400
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
F. Förslag till program för en teknisk fackskola för
trämasse-, cellulosa- och pappersindustri.
Ändamål. En teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri
har till ändamål att meddela de teoretiska kunskaper och därmed i samband stående
praktiska färdigheter, samt i förening med industriell erfarenhet inom någon av
nämnda industrigrenar fordras av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning
av arbetet i fabriker för tillverkning av trämassa, cellulosa och papper, samt av biträden
och laboranter å fabrikslaboratorier och provningsanstalter för trämasse-, cellulosa-
och pappersindustri.
Dessutom bör skolan åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,
meddela de särskilda insikter i vissa delar av skolans undervisningsområde,
varav de för sin verksamhet kunna vara i behov.
Inträdesfordringar. För inträde vid skolan såsom ordinarie lärjunge fordras, att
den inträdessökande genom arbetsbetyg styrker, att han under minst två år deltagit
i yrkesmässigt industriellt arbete, därav åtminstone under ett år inom någon gren
av trämasse-, cellulosa- och pappersindustrien, och vid anställd prövning visar sig
vara i besittning av godkända insikter i nedanstående ämnen:
Svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;
Matematik: de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk och vanliga bråk, algebra
till den omfattning, som fordras för lösandet av 1: a gradens ekvationer med
en eller flera obekanta, samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,
trianglar, parallellogrammer och cirklar;
Naturlära: fysikens och kemiens första grunder.
Den, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända insikter i ovan
nämnda ämnen, är befriad från inträdesprov i andra ämnen än matematik.
Såsom speciallärjungar kunna personer, som ägna sig åt affärs- och industriverksamhet
och äro i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen, erhålla tillträde
till undervisningen, för så vitt de förete intyg om föregående praktisk verksamhet av
nyss nämnda art och i övrigt visa sig inneha tillräckliga förkunskaper för att draga
nytta av undervisningen.
Lärokursernas längd. Undervisningen ordnas så, att fullständig lärokurs kan
genomgås under loppet av två läroår, vartdera om 40 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar
i veckan. Läroåret fördelas på två terminer, höstterminen med 18
och vårterminen med 22 arbetsveckor. Ny lärokurs börjar varje läroår med höstterminens
ingång.
Läroämnen. Undervisning meddelas i följande läroämnen:
Pappersteknologi: trämasse-, cellulosa-, och papperstillverkning,
Bil. 11 F. Program för teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- o. pappersindustri. 401
Kemi: oorganisk, organisk och analytisk,
Kemiska och papperstekniska laborationer,
Matematik,
Fysik och elektroteknik,
Beskrivande maskinlära,
Ritning,
Yrkesekonomi,
Bokföring,
Svenska språket,
Tyska eller engelska språket,
Författningskunskap och
Hygien.
Undervisningens innehåll och omfattning i de särskilda läroämnena.
Papper steknologi. Lärokursen i pappersteknologi bör giva lärjungarna
en med hänsyn till skolans praktiska syfte ingående kännedom om de viktigaste inom
pappersindustrien använda råämnena, deras bearbetning till trämassa och cellulosa
samt vidare förädling till papper, om de härför använda maskinernas och apparaternas
konstruktion och skötsel samt om kontrollen över fabrikationens gång och de färdiga
produkternas beskaffenhet.
Undervisningen bör sålunda omfatta:
1. Tillverkningen av trämassa (slipmassa): redogörelse för de vid trämassetillverkningen
använda träslagen, deras mikroskopiska struktur och därav betingade
användbarhet; kort översikt över villkoren för skogens växtlighet och jordmånens
inverkan på vedens beskaffenhet; vedens förberedande behandling: barkning, utborrning
av kvistar, ångning (basning); olika slipmetoder och härför använda maskiner.
Slipmassans uppfångning, pressning, torkning och förpackning; avfallsvattnets rening.
2. Tillverkning av cellulosa: olika råmaterial och deras egenskaper; vedens
barkning, huggning och flisens sortering; härför använda maskiner och transportanordningar;
natron-, sulfat- och sulfitmetoderna, cellulosans tvättning och blekning,
pressning, torkning och förpackning; biprodukternas upparbetning och oskadliggörande.
3. Tillverkning av papper: kort översikt över papperstillverkningens historia
och de under olika tider använda råämnena; lumpens sortering och rening; framställning
av halvtyg och dess blekning; framställning av heltyg och dess förarbetning
till papper av olika slag; härför använda maskiner, deras konstruktion och skötsel,
översikt över de viktigaste pappersförädlingsindustrierna.
Lärokursen i pappersteknologi bör taga sin början redan under första årskursens
andra termin och då huvudsakligen ägnas åt trämasseindustrien. Däremot bör under
I
26
402
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
visningen om cellulosaindustrien och papperstillverkningen uppskjutas till andra läroåret,
då det för denna undervisning eriorderliga grundlaget i kemi vunnits.
Kemi. Lärokursen i oorganisk och organisk kemi, som i främsta rummet
har till mål att lägga den teoretiskt vetenskapliga grundvalen för de teknologiska
studierna, bör giva lärjungarna en på deras egna iakttagelser och försök grundad
översikt över kemiens allmänna lagar samt den oorganiska och organiska kemiens
viktigaste ämnen. De ämnen och reaktioner som ha teknisk betydelse behandlas
med så stor utförlighet, att lärjungarna genom kursen i oorganisk och organisk kemi
få en allmän översikt över de viktigaste kapitlen av den kemiska teknologien. Särskild
uppmärksamhet ägnas sådana reaktioner, som ha betydelse för den kemiska analysen.
En beskrivning på de för pappersindustrien mest betydelsefulla mineralen och
bergarterna meddelas i samband med undervisningen i kemi.
Lärarens föredrag förtydligas dels genom experiment av läraren själv, dels
och framför allt genom lärjungarnas egna försök.
Den kurs i analytisk kemi, som bör ingå i fackskoians läroplan, bör giva en systematisk
översikt och förklaring över den kvalitativa och kvantitativa samt tekniska
analysens gång och därvid använda metoder.
Kemiska och papperstekniska Idb orationer. Dessa övningar
ha till uppgift dels att stödja den teoretiska undervisningen i kemi och pappersteknologi,
dels att bibringa lärjungarna färdighet i utförandet av de kemiska analyser och
praktiska prov, som erfordras för bestämning av värdet hos använda råmaterial
eller för kontrollen av fabriksdriften och de tillverkade varornas beskaffenhet.
Under första läroårets första termin böra övningarna på laboratoriet i främsta
rummet tjäna som stöd för undervisningen i oorganisk kemi därigenom, att lärjungarna
på laboratoriet få utföra sådana försök, som tjäna att belysa lärarens föredrag.
Därtill komma övningar i framställning av preparat dels med små substansmängder,
dels i större skala för att förbereda lärjungarna för kemiskt tekniska arbeten. Genom
enklare kvantitativa bestämningar, ägnade att belysa atom- och molekylarteorierna
samt läran om de bestämda viktsförhållandena, böra lärjungarna lära sig använda
vågen och därigenom vinna en förberedelse för övningarna i kemisk analys och vana
vid noggranhet i arbetet.
Under första läroårets andra termin användes en del av den åt övningarna på
laboratoriet anslagna tiden åt arbeten i oorganisk kemi i anslutning till den teoretiska
undervisningen i detta ämne. Därtill böra komma övningar i mikroskopisk undersökning
av råmaterial för pappersindustrien i samband med den undervisning i teknologi,
som tager sin början under denna termin.
Den huvudsakliga delen av andra terminens laborationsövningar böra dock ägnas
åt kvalitativ kemisk analys samt åt viktsanalyser och volumetriska analyser för
Bil. IIF. Program för teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- o. pappersindustri. 403
ernående av färdighet i sådana analytiska metoder, som komma till användning inom
pappersindustrien.
Under andra läroårets första termin övas tekniska analyser å brännmaterial och
rökgaser för utövande av kontroll över skötseln av eldstadsanläggningar samt å kemikalier
och råämnen, använda inom papperstillverkningen. Därtill komma övningar i
sådana analyser, som fordras för utövande av kontrollen över fabriksdriften inom
cellulosaindustrien.
Andra läroårets sista termin bör kunna ägnas åt praktiska övningar i färgning,
blekning och limning av papper samt åt papperstekniska prov och undersökningar.
Matematik. Lärokursen i matematik bör, förutom nödiga repetitioner och
utvidgningar av inträdesfordringarna, omfatta läran om 1: a och 2: a gradens ekvationer,
rötter, potenser och logaritmer med tillämpningar på skolans övriga läroområden
samt övningar i användningen av räknesticka.
Fysik och elektroteknik. Lärokursen i fysik och elektroteknik bör
giva lärjungarna en översikt över de fysiska lagar, som utgöra det nödvändiga underlaget
för deras studier av kemi, teknologi och maskinlära, och som fordras för att
med sakkunskap övervaka skötseln av de elektriska motorer och andra elektriska
anläggningar, som komma till användning inom pappersindustrien.
Undervisningen i fysik bör sålunda omfatta en elementär framställning av läran
om kroppars allmänna egenskaper, vågrörelsen, optik med hänsyn till vanligen använda
optiska instrument (mikroskop, spektroskop och polariskop), värmeläran samt
läran om magnetism och elektricitet med tillämpningar på elektroteknik och
elektrokemi.
Undervisningen förtydligas genom talrika med hänsyn till praktiska behov valda
räkneexempel samt genom laborationsövningar.
Beskrivande maskinlära. Undervisningen i maskinlära inom fackskolan
för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri bör uteslutande ha till mål att
på grundvalen av en kortfattad elementär kurs i allmän mekanik giva en för skötseln
av en fabriksanläggning tillräcklig kännedom om ångpanneanläggningar och vanliga
motorer för vatten, ånga och gas samt vanliga anordningar för kraftöverföring.
Beskrivningen av de speciella maskiner och apparater, som användas inom trämasse-,
cellulosa- och pappersindustrien, bör meddelas i samband med undervisningen
i teknologi.
Ritning. Undervisningen i ritning bör avse att bibringa lärjungarna förmåga
att uppfatta en maskin- och byggnadsritning och att på ett korrekt sätt avbilda
maskindelar och enklare maskiner i projektion med utsättande av mått samt att uppgöra
förslag till mindre om- och tillbyggnader av en fabriksanläggning under hänsyn
404
Den lägre tekniska undervisningans ordnande.
till placeringen av maskiner och apparater samt anordningen av för driften nödiga
transmissioner.
övningarna i ritning böra sålunda omfatta avteckning på fri hand av maskindelar
och maskiner i projektion med utsättandet av mått (krokiteckning) samt uppritning av
åtminstone en del av dessa teckningar i bestämd skala. Därtill höra komma övningar
i att uppmäta en enklare fabriksbyggnad och upprita den i plan och skärningar med
angivande av placeringen av maskiner, apparater och transmissioner.
Yrkesekonomi. Undervisningen i yrkesekonomi bör meddela lärjungarna
kunskap om de allmänna principerna för det industriella arbetets organisation och
ledning, om grunderna för bestämmandet av arbetslöner, tillverkningskostnader och
försäljningspris samt om uppläggningen och förandet av de för utövningen av en
effektiv kontroll över en industriell anläggnings drift erforderliga fabriksböcker.
För undervisningen i bokföring och handelslära, svenska, tyska
och engelska språken samt författningskunskap och hygien gälla
för samtliga fackskolor gemensamma föreskrifter (se sid. 209).
Bil. IIF. Program för teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- o. pappersindustri. 405
Timplan.
l:a årskursen |
2:a årskursen |
d jjJä |
|||||||
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
||||||
Läroämnen |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
''*"* 13 |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
p |
|
Pappersteknologi................................. |
_ |
— |
4 |
88 |
6 |
108 |
6 |
132 |
328 |
Kemi: oorganisk................................. |
8 |
144 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
144 |
„ organisk ................................. |
— |
— |
4 |
88 |
— |
— |
— |
— |
88 |
„ analytisk ................................. |
— |
— |
2 |
44 |
2 |
36 |
— |
— |
80 |
Kemiska och papperstekniska laborationer |
18 |
324 |
18 |
396 |
20 |
360 |
20 |
440 |
1,520 |
Matematik........................................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
116 |
Fysik och elektroteknik ..................... |
4 |
72 |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
320 |
Beskrivande maskinlära ..................... |
3 |
54 |
3 |
66 |
3 |
54 |
3 |
66 |
240 |
Ritning............................................. |
4 |
72 |
4 |
88 |
2 |
36 |
4 |
88 |
284 |
Yrkesekonomi.................................... |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Bokföring och handelslära .................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Svenska språket................................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Tyska (eller engelska) språket............... |
1 |
18 |
1 |
22 |
1 |
18 |
1 |
22 |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Engelska (eller tyska) språket, valfritt ... |
1 |
— |
i |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
Gymnastik (gemensamt för båda årskur-serna) .......................................... |
3 |
_ |
3 |
_ |
3 |
_ |
3 |
_ |
_ |
Författningskunskap och hygien 10 föredrag för vartdera ämnet under 2:a årskursen. |
Läroplan.
Pappersteknologi.
Tillverkning av trämassa: De för trämassetillverkningen använda träslagens
mikroskopiska struktur och därav betingade användbarhet; kort översikt över villkoren
för skogens växtlighet och jordmånens inverkan på vedens beskaffenhet; vedens
förberedande behandling, barkning, utborrning av kvistar, ångning (basning); olika slipmetoder
och härför använda maskiner; slipmassans uppfångning, pressning, torkning
och förpackning; avfallsvattnets rening.
Tillverkning av cellulosa: Olika råmaterial för cellulosatillverkningen och deras
egenskaper; vedens barkning och huggning samt flisens desintegrering och sortering,
2:a termin:
4 tim. i veckan.
3:e termin:
6 tim. i veckan.
406
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
4:e termin:
6 tim. i veckan.
l:a termin:
8 tim. i veckan.
2:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a och 3:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a termin:
18 tim. i veckan.
2:a termin:
18 tim. i veckan.
3:e termin:
20 tim. i veckan.
4:e termin:
20 tim. i veckan.
härför använda maskiner och transportanordningar; natron-, sulfat- och sulfitmetoderna;
cellulosans tvättning och blekning, pressning, torkning och förpackning; biprodukternas
upparbetning och oskadliggörande.
Papperstillverkning: Kort översikt över papperstillverkningens historia och
under olika tider använda råämnen; lumpens sortering och rening; framställning av
halvtyg och dess blekning, framställning av heltyg och dess bearbetning till papper
av olika slag, härför använda maskiner och apparater, deras konstruktion och skötsel,
översikt över de viktigaste pappersförädlingsindustrierna.
Kemi.
Oorganisk kemi: översikt över den allmänna och oorganiska kemiens viktigaste
lagar, grundämnen och föreningar. De delar, som ha teknisk betydelse eller hava
tillämpning på den kemiska analysen, behandlas så utförligt, att lärjungarna få en
allmän översikt över den kemiska teknologien och särskilt de delar av densamma,
som stå i samband med pappersindustrien. De för pappersindustrien viktigaste mineralen
och bergarterna.
Organisk kemi: översikt över de delar av den organiska kemien, som äro av
särskild betydelse för pappersindustrien.
Analytisk kemi: Förklaring över den kvalitativa och kvantitativa samt tekniska
analysens gång och därvid använda metoder i anslutning till de praktiska övningarna
i kemisk analys.
Kemiska och papperstekniska laborationsövningar.
Praktiska övningar i anslutning till den teoretiska undervisningen i oorganisk
kemi. Enkla viktsbestämningar i anslutning till läran om de konstanta viktsförhållandena.
Framställning av preparat. Förberedande övningar i reaktionslära. Kvalitativ
kemisk analys.
Framställning av organiska preparat i anslutning till den teoretiska undervisningen
i organisk kemi; kvalitativ analys (forts.). Kvantitativa analyser å salter, legeringar
och enklare mineral. Titreringsanalyser.
Mikroskopisk undersökning av råmaterial för pappersindustrien i anslutning till
undervisningen i pappersteknologi.
Analyser å brännmaterial och rökgaser samt å kemikalier och råvaror använda
inom pappersindustrien. Analyser för utövande av kontroll över cellulosatillverkningen.
övningar i färgning, blekning och limning av papper; papperstekniska prov och
undersökningar.
Bil. IIF. Program för teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- o. pappersindustri. 407
Matematik.
Ekvationer av l:a och 2: a graden, rötter, potenser och logaritmer med tilllämpningar
hämtade från skolans övriga läroområden. Användning av tabeller och
räknesticka
Fysik och elektroteknik.
En elementär framställning av läran om kroppars allmänna egenskaper, vågrörelse.
Optik (mikroskop, spektroskop, polariskop). Värmeläran. Läran om magnetism
och elektricitet med tillämpningar på elektroteknik och elektrokemi. Praktiska
övningar.
Beskrivande maskinlära.
En elementär framställning om lagarna för kroppars jämnvikt och rörelse med
särskild vikt för drivkraftläran. Ångpanneanläggningar. Vattenkraftanläggningar.
Motorer för vatten, ånga och gas. Kraftöverföring.
Ritning.
Avteckning på fri hand av maskindelar och enklare maskiner i projektion med
utsatta mått (krokiteckning). Uppritning av teckningarna i bestämd skala. Därtill
övningar i att uppmäta en enklare fabriksbyggnad i plan och skärningar med angivande
av motorers, arbetsmaskiners och transmissioners placering.
Yrkesekonomi.
Grunderna för bestämning av arbetslöner, beräkning av tillverkningskostnader
och försäljningspris. Arbetsledning.
De för utövandet av kontroll över en trämasse-, cellulosa- och pappersfabriks
ekonomiska drift erforderliga fabriksböckerna.
Bokföring och liandelslära.
(Se sid. 209.)
Svenska språket.
(Se sid. 211.)
Tyska eller engelska språket.
(Se sid. 212.)
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
l:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
3 tim. i veckan.
l:a, 2:a o. 4:e termin
4 tim. i veckan.
3:e termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
1 tim. i veckan.
2:a årskursen:
10 föredrag.
408
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
2:a årskursen:
10 föredrag.
Erforderliga lärarekrafter. Det högsta antalet lärjungar, som under de praktiska
övningarna på laboratoriet kan handledas av en och samma lärare, bör icke
sättas högre än till 15. Vid den teoretiska undervisningen kan lärjungeantalet utan
avsevärda olägenheter stiga till 30, men bör icke heller gärna överskrida detta tal.
15 lärjungar i vardera årskursen eller 30 lärjungar i båda årskurserna tillsammans
kunna alltså anses som ett för fackskolan normalt lärjungeantal, som bör läggas till
grund för beräkningen av erforderliga lärarekrafter, överskrides detta tal, måste
parallellavdelningar under de praktiska övningarna anordnas, och lärarekrafterna i
motsvarande grad ökas.
För ett lärjungeantal, som kan undervisas utan anordning av parallellavdelningar,
måste sålunda, då timplanen upptager 44 timmar i veckan för vardera årskursen, 88
undervisningstimmar i veckan uppehållas, vartill komma två timmar i veckan för den
valfria undervisningen i engelska eller tyska, 3 timmar i veckan för ledningen av
gymnastikövningarna och 20 föredrag i författningskunskap och hygien under
varje läroår.
Om en lektor, som tillika är föreståndare, har högst 20 och övriga lektorer högst
24 undervisningstimmar i veckan, i medeltal för år räknat, skulle undervisningen
exempelvis kunna fördelas på följande sätt:
Tjänstgörings -
timmar
i veckan:
En lektor, tillika föreståndare, med undervismngsskyldighet h.-t. v.-t.
i pappersteknologi ....................................... 6 10
i laborationer ............................................ 12 8
i yrkesekonomi .......................................... 2 2
Summa 20 20
...... 10 6
....... 14 18
Summa 24 24
En lektor med undervisningsskyldighet
i matematik ............................................. 4 2
i fysik och elektroteknik .................................. 8 8
i maskinlära med ritning .................................. 12 14
En lektor med undervisningsskyldighet
i kemi ...................
i laborationer ..............
Hygien.
(Se sid. 210.)
Summa 24
24
Bil. IIF. Program för teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- o. pappersindustri. 409
En assistent
i kemi (förutom skyldighet att biträda lektorerna i kemi m. m.)
Extra lärare
i bokföring ■ och handelslära ..............................
i svenska språket ........................................
i tyska språket ..........................................
i engelska språket (valfritt) ..............................
i gymnastik ..............................................
Summa
Tjänstgörings
timmar
1
veckan:
h.-t. v.-t.
12 12
2 2
4 4
2 2
2 2
3 3
13 13
Beräkning av kostnaderna:
Årliga kostnader:
Föreståndare, tillika lektor (jämte ett ålderstillägg å
500 kronor efter 10 års tjänstgöring samt fri bostad
eller bostadsersättning på kommunens bekostnad) kr.
2 lektorer å 5,000 kronor (jämte 4 ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, till en var av dem efter resp. 5, 10,
15 och 20 års tjänstgöring) .................... »
Arvode till en assistent för 12 undervisningstimmar i
veckan samt för biträde åt lektorerna i kemi m. m. »
Arvode åt extra lärare för 13 veckotimmar under hela
läroåret å 175 kronor .......................... »
Arvode för undervisning i författningskunskap och hygien,
20 föredrag å 20 kronor .................. »
7,000: —
10,000: —
2,500: —
2,275: —
400: —
22,175: —
1 förste vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å
500 kronor, efter 5 resp. 10 års tjänstgöring samt fri
bostad på kommunens bekostnad och bränsle)____
1 vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å 100
kronor, efter 5 resp. 10 års tjänstgöring samt fri
bostad på kommunens bekostnad och bränsle) ..
Arvode till bokförings- och skrivbiträde ..............
Bibliotek ............................................
Samlingar och undervisningsmateriell .................
Laborationer: material och omkostnader .............
Uppvärmning, belysning och renhållning m. m..........
kr. 1,350: —
1,050: —
» 600: — |
3,000 |
— |
........... kr. |
1,000 |
— |
........... » |
2,000 |
— |
........... » |
1,000 |
— |
........... » |
4,000 |
— |
Summa kronor |
33,175 |
— |
410
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Kostnader för en gång:
Kemiskt laboratorium .................
Fysiskt elektrotekniskt laboratorium.......
Modeller och annan undervisningsmateriell
........... kr. |
20,000: — |
........... » |
20,000: — |
........... » |
10,000: — |
Summa kronor |
50.000: — |
G. Förslag till program för eu teknisk fackskola för
trävaruindustri.
Ändamål. En teknisk fackskola för trävaruindustri har till ändamål att meddela
de teoretiska kunskaper och därmed i samband stående praktiska färdigheter, som
i förening med industriel! erfarenhet inom trävaruindustrien fordras av dem, som
närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet vid sågverk eller andra för träförädling
avsedda industriella anläggningar samt vid sådana anläggningars utförande.
Dessutom bör skolan åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,
meddela de särskilda insikter i vissa delar av skolans undervisningsområde,
varav de för sin verksamhet kunna vara i behov.
Inträd esf or dringar. För inträde vid skolan såsom ordinarie lärjunge fordras,
att den inträdessökande genom arbetsbetyg styrker, att han under åtminstone två år
deltagit i yrkesmässigt arbete inom någon gren av trävaruindustrien och vid anstånd
prövning visar sig vara i besittning av godkända insikter i nedanstående ämnen:
Svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva svenska språket efter
diktamen;
Matematik: de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk,
algebra till den omfattning, som fordras för lösandet av 1: a gradens ekvationer
med en eller flera obekanta, samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,
parallellogrammer och cirklar;
Naturlära: fysikens och kemiens första grunder;
Ritning och teckning: nödig färdighet.
Den, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända insikter i ovan
nämnda ämnen, är befriad från inträdesprov i andra ämnen än matematik samt ritning
och teckning.
Såsom speciallärjungar kunna personer, som ägna sig åt affärs- och industriverksamhet
och äro i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen, erhålla till
träde till undervisningen, för så vitt de förete intyg om föregående praktisk verksamhet
av nyss nämnda art till nöjaktig omfattning och i övrigt visa sig inneha tillräckliga
förkunskaper för att draga nytta av undervisningen.
Bil. II G. Program för teknisk fackskola för trävaruindustri.
411
Lärokursernas längd. Undervisningen ordnas så, att fullständig lärokurs kan
genomgas under loppet av två läroår, vartdera om 40 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar
i veckan. Läroåret fördelas på två terminer, en hösttermin om 18
och en vårtermin om 22 arbetsveckor. Ny lärokurs bör taga sin början varje läroår
med höstterminens ingång.
Läroämnen. Undervisning bör meddelas i följande läroämnen:
Träförädling,
Maskinlära,
Maskinritning,
Byggnadslära med ritning,
Mekanik,
Matematik,
Fysik och elektroteknik,
Kemi och kemisk teknologi,
Projektionsritning och projektionslära,
Krokiteckning,
Yrkesekonomi,
Bokföring och handelslära,
Svenska språket,
Engelska eller tyska språket,
Författningskunskap och
Hygien.
Undervisningens ändamål och omfattning i de olika läroämnena:
Träförädling. Undervisningen i träförädling har till ändamål att efter
en kort översikt över de allmänna grunderna för en ekonomisk skogsvård, villkoren
för skogens växtlighet, markens och jordmånens inflytande på virkets egenskaper
samt de viktigaste arbetena vid skogens avverkning och timrets transport till sågverket,
bibringa lärjungarna en ingående kännedom om anläggningen av ett sågverk,
virkets försågning jämte härför använda maskiner och transportanordningar, deras
konstruktion och skötsel, arbetena i brädgården, såsom virkets sortering, stapling
och skeppning med härför erforderliga hjälpmedel, ävensom om de i samband med
sågverksindustrien vanligen förekommande träförädlingsindustrierna.
Maskinlära. Undervisningen i maskinlära bör meddela lärjungarna en med
hänsyn till skolans praktiska syfte ingående kännedom om de allmänna grunderna
för beräkning och konstruktion av maskinelement, transmissioner och enklare lyftverktyg,
som komma till användning vid ett träförädlingsverk, samt en för skötseln
av en för träförädlingsanläggning erforderlig allmän kunskap om vatten-, vind-, ång
-
412
Den lägre tekniska undervisningens ordnande
och explosionsmotorer ävensom om metoderna för utövande av nödig kontroll över
sådana anläggningars rationella drift.
I samband med undervisningen i maskinlära lämnas en kort översikt över de
för maskinindustrien viktigaste metallernas och legeringarnas framställning, egenskaper
och användning.
Maskinritning. Övningarna i maskinritning böra i anslutning till den
teoretiska undervisningen i maskinlära omfatta beräkning och uppritning i nödiga
projektioner och skärningar efter av läraren lämnade uppgifter av sådana maskinelement,
transmissioner och lyftverktyg, som avhandlats under den teoretiska lärokursen
i maskinlära.
Sedan lärjungarna vunnit nödig färdighet i dessa detaljkonstruktioner, böra de
föreläggas att lösa några mera sammansatta uppgifter såsom att uppgöra fullständiga
planer till träförädlingsverk med viss produktionsförmåga.
Alla uppgifter böra avse fullt tidsenliga konstruktioner. På detaljritningarna
utsättas alla mått på ett tydligt och överskådligt sätt. Skisser och ritningar utföras
i allmänhet i blyerts. Endast en del kopieras på väv eller papper för att giva lärjungarna
nödig färdighet i kopiering. I övrigt utföras ritningarna i överensstämmelse
med bruket vid utförande av arbetsritningar och situationsplaner inom maskinindustrien.
Byggnadslära med ritning har till ändamål att meddela kännedom
om utförandet av sådana byggnadsarbeten, som ingå i träförädlingsanläggningar, samt
att uppgöra ritningar, materialförteckningar och kostnadsberäkningar för sådana
byggnader.
I samband härmed övas användningen av vanliga fältmätnings- och nivelleringsinstrument
för uppmätning, avvägning och utstakning av för träförädlingsanläggningar
avsedda områden.
Mekanik. Undervisningen i mekanik bör meddela en elementär framställning
av de allmänna lagarna för kroppars jämvikt och rörelse samt av hållfasthetsläran
till den omfattning, som erfordras för undervisningen i maskinlära.
Matematik. Lärokursen i matematik bör ha till mål att giva lärjungarna
nödiga förutsättningar för inhämtande av kunskaper i skolans huvudämnen och att
giva dem färdighet i att med snabbhet utföra sådana beräkningar, som möta dem
under deras tekniska verksamhet.
Lärokursen bör sålunda, förutom nödiga repetitioner av inträdesfordringarna,
särskilt de fyra räknesätten i algebra samt l:a gradens ekvationer, omfatta 2: a
gradens ekvationer med en och flera obekanta, läran om rötter, potenser och logaritmer,
serier, maxima och minima, proportionslära, planimetri, stereometri, trigonometri,
grafisk algebra samt de första grunderna av analytisk geometri.
Bil. II G. Program för teknisk fackskola för trävaruindustri.
413
Exempel och tillämpningar hämtas, så långt ske kan, från skolans övriga läroområden.
Särskild vikt lägges vid att göra lärjungarna förtrogna med praktiska räknemetoder,
användning av tabeller och räknesticka.
Fysik och, elektroteknik. Lärokursen i fysik och elektroteknik bör
giva lärjungarna en översikt över de allmänna lagarna för vätskors och gasers jämvikt,
de iör tekniken viktigaste delarna av värmeläran samt läran om magnetism
och elektricitet med tillämpningar på elektrotekniken till den omfattning, att lärjungarna
erhålla kännedom om grunderna för de inom tekniken vanligast använda motorernas
konstruktion samt förmåga att använda de viktigaste elektriska mätinstrumenten
för utövande av kontroll över de inom trävaruindustrien förekommande elektriska
maskinernas och elektriska anläggningars drift och skötsel.
Lärokursen förtydligas genom praktiska försök och räkneexempel.
Kemi och kemisk teknologi. Lärokursen i kemi och kemisk teknologi
bör giva en kort översikt över den allmänna och oorganiska samt organiska
kemien samt de delar av den kemiska teknologien, som särskilt beröra träförädlingsindustrien,
såsom metoderna för konservering av virke, trädestillation (ugnskolning),
samt trämasse- och cellulosaindustrierna.
På laboratoriet böra lärjungarna beredas tillfälle tillegna försök i anslutning
till den teoretiska undervisningen.
Projektionsritning och projektionslära. Se programmet för tekniska
fackskolan för maskinindustri sid. 351.
Kroki teckning. Se programmet för tekniska fackskolan för maskinindustri
sid. 352.
Yrkesekonomi (industriförvaltning). Undervisningen i yrkesekonomi eller
industriförvaltning i den tekniska fackskolan för trävaruindustri bör gå ut på att bibringa
lärjungarna kunskap om de allmänna principerna för organisationen och ledningen
av en träförädlingsanläggning, om grunderna för beräkning av arbetslöner, tillverkningskostnader
och försäljningspris samt om uppläggningen och förandet av de för
en effektiv kontroll över anläggningens ekonomiska drift erforderliga fabriksböckerna.
Därtill bör komma en redogörelse för de viktigaste produktions- och avsättningsorterna
för trävaror, samt för fordringarna å trävarors beskaffenhet jämte handelsbruk
vid affärer med sådana varor å olika orter ävensom befraktningskunskap.
För undervisningen i bokföring och handelslära, svenska, engelska
och tyska språken samt författningskunskap och hygien
gälla för alla tekniska fackskolor gemensamma föreskrifter (se sid. 209).
414
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Timplan.
Läroämnen |
l:a årskursen |
2:a årskursen |
Antal timmar under hela kursen |
||||||
l.a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
||||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
||||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Träförädling....................................... |
4 |
72 |
4 |
88 |
8 |
144 |
8 |
176 |
480 |
Maskinlära ....................................... |
— |
— |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
248 |
Maskinritning .................................... |
— |
— |
— |
— |
14 |
252 |
14 |
308 |
560 |
Byggnadslära med ritning..................... |
— |
— |
— |
— |
3 |
54 |
3 |
66 |
1201 |
Mekanik .......................................... |
— |
— |
8 |
176 |
— |
— |
— |
— |
176 |
Matematik ....................................... |
16 |
288 |
8 |
176 |
1 |
18 |
1 |
22 |
504 |
Fysik och elektroteknik........................ |
2 |
36 |
2 |
44 |
3 |
54 |
3 |
66 |
200 |
Kemi och kemisk teknologi.................. |
3 |
54 |
3 |
66 |
2 |
36 |
2 |
44 |
200 |
Projektionsritning och projektionslära... |
10 |
180 |
8 |
176 |
— |
— |
— |
— |
356 |
Krokiteckning ...................*................ |
6 |
108 |
4 |
88 |
— |
— |
— |
— |
196 |
Yrkesekonomi.................................... |
- |
— |
— |
— |
4 |
72 |
4 |
88 |
160 |
Bokföring och handelslära .................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Svenska språket................................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Engelska språket .............................. |
1 |
18 |
1 |
22 |
1 |
18 |
1 |
22 |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Tyska språket, valfritt ........................ |
1 |
- |
l |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
Gymnastik (gemens, för båda årskurserna) |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
— |
Författningskunskap och hygien 10 föredrag för vartdera ämnet under 2:a årskursen.
*) Härtill fältmätning 4 dagar under 2:a årskursen.
Läroplan.
Träförädling.
l:a och 2:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a och 3:e termin:
8 tim. i veckan.
De allmänna grunderna för en rationell skogsvård, villkoren för skogens växtlighet,
markens och jordmånens inflytande på virkets egenskaper; de viktigaste
arbetena vid skogens avverkning och timrets transport till sågverket.
Anläggningen av ett sågverk, virkets försågning, härför använda maskiner och
transportanordningar, deras konstruktion och skötsel. Virkets sortering, stapling och
Bil. II G. Program för teknisk fackskola för trävaruindustri.
415
skeppning. De i samband med sågverksindustrien vanligast förekommande träförädlingsindustrierna.
Maskinlära.
De allmänna grunderna för konstruktionen av maskinelement, transmissioner
och enklare lyftverktyg, som komma till användning vid träförädlingsverk, vatten-,
vind-, ång- och explosionsmotorer samt för kontrollen över sådana anläggningars drift.
De viktigaste inom maskinindustrien använda metallernas och legeringarnas
framställning, egenskaper och användning.
Maskinritning.
Beräkning och uppritning i nödiga projektioner och skärningar efter av läraren
lämnade uppgifter av sådana maskinelement, transmissioner och lyftverktyg, som
avhandlats under den teoretiska kursen i maskinlära.
Beräkning och konstruktion av några mer sammansatta uppgifter samt uppgörande
av fullständiga planer till träförädlingsverk med viss produktionsförmåga.
Byggnadslära med ritning.
Uppgörandet av ritningar med materialförteckningar och kostnadsberäkningar
till sådana byggnader, som ingå i träförädlingsverk.
Övningar i användning av vanliga fältmätnings- och nivelleringsinstrument i
och för uppmätning, avvägning och utstakning av för träförädlingsverk avsedda
områden.
Mekanik.
De allmänna lagarna för kroppars jämnvikt och rörelse samt hållfasthetsläran
till den omfattning, som erfordras för undervisningen i maskinlära.
Matematik.
Repetition och utvidgning av erforderliga delar av inträdesfordringarna, 1: a och
2: a gradens ekvationer med en och flera obekanta, rötter, potenser och logaritmer.
Räkning med räknesticka. Proportionslära, planimetri, stereometri, plan trigonometri.
Serier, maxima och minima; trigonometri (forts.); stereometri.
Grafisk algebra; plan analytisk geometri.
Fysik och elektroteknik.
De allmänna lagarna för vätskors och gasers jämvikt; de för tekniken viktigaste
delarna av värmeläran.
2:a—4:e termin
4 tim. i veckan.
3:e termin:
14 tim. i veckan.
4:e termin:
14 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
3 tim. i veckan.
4 dagar under 2:a
årskursen.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
l:a termin:
16 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
1 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
416
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
3:e och 4:e termin:
3 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
3 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a termin:
10 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
l:a termin:
6 tim. i veckan.
2:a termin:
4 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
4 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
1 tim. i veckan.
(1 tim. i veckan
valfritt.)
2:a årskursen:
10 föredrag.
2:a årskursen:
, 10 föredrag.
Läran om magnetism och elektricitet; de viktigaste elektriska maskinerna, deras
konstruktion och skötsel; de elektriska mätinstrumenten och deras användning
för utövande av kontroll över elektriska anläggningars drift och skötsel.
Kemi och kemisk teknologi
översikt över den allmänna och oorganiska samt den organiska kemien.
Trädestillation, trämasse- och cellulosaindustrierna.
Projektionsritning med projektionslära.
(Se sid. 355.)
Kroki teckning.
(Se sid. 355.)
Yrkesekonomi.
De allmänna principerna för organisationen och ledningen av en träförädlingsanläggning;
grunderna för beräkning av arbetslöner, tillverkningskostnader och försäljningspris;
uppläggningen och förandet av fabriksböcker.
De viktigaste produktions- och avsättningsorterna för trävaror, handelsbruk,
befraktningskunskap.
Bokföring och handelslära.
(Se sid. 209.)
Svenska spr&ket.
(Se sid. 211.)
Engelska eller tyska språket.
(Se sid. 212.)
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
Hygien.
(Se sid. 210.)
Erforderliga lärarekrafter. Då timplanen upptager för båda årskurserna tillsammans
88 undervisningstimmar jämte 2 timmar i veckan för den valfria under
-
Bil. II G. Program för teknisk fackskola för trävaruindustri.
417
visningen i främmande språk samt 3 timmar för de för båda avdelningarna gemensamma
gymnastikövningarna, och antalet lärjungar icke torde bli så stort, att parallellavdelningar
under de praktiska övningarna behöva anordnas, skulle sålunda sammanlagt
93 undervisningstimmar i veckan uppehållas. Under förutsättning, att föreståndaren
undervisar högst 20 och lektor högst 24 timmar i veckan, i medeltal för år räknat,
skulle undervisningen i skolan exempelvis kunna fördelas på följande sätt:
Tjänstgöringstimmar
i veckan:
En lektor, tillika föreståndare, med undervisningsskyldighet h.-t. v.-t.
i träförädling.......................................... 12 12
i yrkesekonomi ....................................... • 4 4
i maskinritning .......................................... 4 4
Summa 20 20
En lektor med undervisningsskyldighet
i maskinlära ............................................. 4 8
i maskinritning .......................................... 10 10
i krokiteckning .......................................... 6 4
i byggnadslära med ritning .............................. 3 3
Summa 23 25
En lektor med undervisningsskyldighet
i matematik .............................................. 17 9
i mekanik ................................................ — 8
i fysik och elektroteknik.................................. 5 5
Summa 22 22
Extra lärare
i kemi och kemisk teknologi ...........................''... 5 5
i projektionsritning och projektionslära .................... 10 8
i bokföring och handelslära .............................. 2 2
i svenska språket ........................................ 4 4
i engelska ................................................ 2 2
i tyska (valfritt) .......................................... 2 2
i gymnastik .............................................. 3 3
Summa 28 26
Därtill komma extra lärare i författningskunskap och hygien med tillsammans
20 föredrag varje läroår.
J
27
418
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Beräkning av kostnaderna.
Årliga kostnader:
Föreståndare, tillika lektor (jämte ett ålderstillägg å
500 kronor efter 10 års tjänstgöring samt fri bostad
eller bostadsersättning på kommunens bekostnad) kr. 7,000: —
2 lektorer å 5,000 kronor (jämte 4 ålderstilläg, vartdera
å 500 kronor, till en var av dem efter respektive 5,
10, 15 och 20 års tjänsgöring) .................. » 10,000: —
Arvode till extra lärare för i medeltal 27 veckotimmar
under hela läroåret å 175 kronor .............. » 4,725: —
Arvode för undervisning i författningskunskap och hygien
20 föredrag å 20 kronor .................... » 400: — 22,125: —
1 förste vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å
100 kronor, efter 5 resp. 10 års tjänstgöring samt
fri bostad på kommunens bekostnad och bränsle) » 1,350: —
1 vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å 100 kronor,
efter 5 resp. 10 års tjänstgöring samt fri bostad
på kommunens bekostnad och bränsle) ...... » 1,050: —
Arvode till bokförings- och skrivbiträde .............. » 600: — 3,000: —
Bibliotek .......................................t............ kr. 1,000: —
Samlingar och undervisningsmaterieli ............................ » 2,000: —
Laborationer: material och omkostnader ____;................... » 1,000: —
Uppvärmning, belysning och renhållning m. m..................... » 4,000: —
Summa kronor 33,125. —
Kostnader för en gång:
Under förutsättning, att skolan får övertaga tekniska elementarskolans i Här -
nösand samlingar och undervisningsmaterieli:
Materialprovningsanstalt ........................................ kr. 15,000:
Fysiskt elektrotekniskt laboratorium (komplettering) .............. » 10.000: —
Maskinlaboratorium ............................................. » 15,000: —
Modeller och annan undervisningsmaterieli för fackundervisningen » 10,000: —
Summa kronor 50,000: —
Bil. Il H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
419
H. Förslag till program för en teknisk fackskola
för textilindustri.
Ändamål. En teknisk fackskola för textilindustrien har till ändamål att meddela
de teoretiska kunskaper och därmed i samband stående praktiska färdigheter,
som i förening med industriell erfarenhet inom någon gren av textilindustrien fordras
av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i fabriker för tillverkning
av textila varor, samt av mönsterritare för textilindustrien.
Dessutom bör skolan åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,
meddela de speciella insikter inom vissa delar av skolans undervisningsområde,
varav de för sin verksamhet kunna vara i behov.
Skolans organisation. Den textila industrien omfattar ett stort antal skilda
grenar såsom:
Spinning av bomull, lin, ull, jute m. m.,
Tillverkning av släta och mönstrade vävnader av bomull, ull, lin, jute m. m..
Blekning och färgning av garn och vävnader,
Appretering av vävnader av olika slag,
Tryckning av vävnader,
Fabrikation av trikåvaror,
Tillverkning av spetsar, broderier samt besättningsartiklar såsom band, snören
m. m.
Tillverkning av färdiga kläder och bekjädnadsartiklar.
Flertalet av dessa industrigrenar intaga en fullt självständig ställning vid sidan
av varandra och fordra av sina utövare vitt skilda, såväl teoretiska kunskaper som
praktiska färdigheter.
För att tillgodose textilindustriens mångskiftande behov av teknisk bildning
hos dem, som ägna sig åt skilda områden av densamma, är det därföre nödvändigt
att meddela undervisning i en textilteknisk fackskola på flera särskilda avdelningar.
Dessa kunna dock hava gemensam undervisning i en del grundläggande ämnen och
behöva endast åtskiljas med hänsyn till den speciella utbildning, som varje särskild
industrigren kräver.
Efter inhämtande av sakkunniga personers mening har kommittén kommit till
den slutsatsen, att en textilteknisk fackskola med hänsyn till de olika textila industrigrenarnas
omfattning och betydelse i riket bör omfatta följande avdelningar, vilka
böra inrättas i den ordning, vari de här nedan uppräknas, nämligen:
1. Avdelning för vävning,
2. » » blekning, färgning, tryckning och appretering,
3. » » mönsterritning,
420
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
4. Avdelning för spaning, samt
5- » » trikå- och spetstillverkning.
Med avseende på behovet av en särskild avdelning för utbildning av mönsterritare
anser sig kommittén böra framhålla, att någon speciell undervisning i mönsterritning
för utbildande av mönsterritare för textilindustrien för närvarande icke förekommer
i vårt land. Våra textilfabrikanter äro för erhållande av mönster för sina
tillverkningar nästan uteslutande hänvisade till utlandet. Det har därför inom intresserade
kretsar i Borås framhållits önskvärdheten av, att vårt lands textilindustri
i detta hänseende kunde göras mindre beroende av utlandet, och att uppkomsten även
inhemsk mönsterritning icke blott skulle främja omsättningen av textilindustriens
alster inom landet utan även avsevärt bidraga till att bereda den marknad även i
andra länder.
Om ock en betydande konfektionsindustri förekommer inom landet i synnerhet
i Borås med omnejd, så är dock denna industri av den beskaffenhet, att den ej motiverar
upprättandet av en speciell avdelning vid textilfackskolan, utan anser kommittén,
att undervisningen för denna industrigren bör meddelas i särskilda yrkesskolor.
Inträdes? or dringar. För inträde vid skolan såsom ordinarie lärjunge fordras,
att den inträdessökande genom arbetsbetyg styrker, att han under åtminstone två
år deltagit i yrkesmässigt arbete inom någon gren av textilindustrien, och vid anställd
prövning visar sig vara i besittning av godkända insikter i nedanstående
ämnen:
Svenska språket: förmåga att utan afsevärda fel skriva efter diktamen,
Matematik: de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk,
algebra till den omfattning, som fordras för lösandet av 1: sta grads ekvationer
med en eller flera obekanta, samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,
trianglar, parallellogrammer och cirklar,
Naturlära: fysikens och kemiens första grunder, samt för inträde vid avdelningen
för mönsterritare:
Ritning och teckning: nödig färdighet.
Den, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända insikter i ovan
nämnda ämnen, är befriad från inträdesprov i andra ämnen än matematik samt
ritning och teckning.
Såsom speciallärjungar kunna personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet
och af denna anledning äro i behov av kunskaper i vissa av skolans läroämnen,
erhålla tillträde till undervisningen, för så vitt de förete intyg om föregående praktisk
verksamhet av nyss nämnda art till nöjaktig omfattning och i övrigt visa sig inneha
tillräckliga förkunskaper för att draga nytta av undervisningen.
Lärokursernas längd. Undervisningen bör ordnas så, att fullständig lärokurs kan
genomgås under loppet av två läroår, vartdera om 40 arbetsveckor med 44 under
-
421
Bil. 11 H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
visningstimmar i veckan. Läroåret fördelas på två terminer, höstterminen med 18
och vårterminen med 22 arbetsveckor. Ny lärokurs börjar varje år med höstterminens
ingång.
Läroämnen. Undervisning meddelas i följande läroämnen:
1. Avdelning för vävning:
Bindningslära med tillämpningar,
Mönsteranalys,
Vävningslära,
Läran om textila råämnen och material,
Färgnings- och appreturlära,
Praktiska övningar,
Matematik,
Fysik och elektroteknik,
Allmän mekanik och maskinlära,
Ritning,
Yrkesekonomi,
Bokföring och handelslära,
Svenska språket,
Tyska eller engelska språket,
Författningskunskap och
Hygien.
2. Avdelning för blekning, tryckning och appretering:
Kemi, oorganisk, organisk och analytisk,
Kemisk teknologi,
Kemiska laborationer,
Färgnings-, trycknings- och appreturlära,
Läran om textila råämnen och material,
Tillämpningsövningar i färgning m. m.,
Matematik,
Fysik och elektroteknik,
• Allmän mekanik och maskinlära,
Ritning,
Yrkesekonomi,
Bokföring och handelslära,
Svenska språket,
Tyska eller engelska språket,
Författningskunskap och
Hygien.
422
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
3. Avdelning för mönsterritning:
Bindningslära med tillämpningar,
Mönsteranalys,
Vävningslära,
Läran om textila råämnen,
övningar i vävning,
Frihandsteckning,
Mönsterritning och mönsterkomposition,
Patronteckning,
Stillära,
Mönsterläsning och kortslagning,
Tyska eller engelska språket,
4. Avdelning för spinning:
Spinmngslära,
Läran om textila råämnen,
Färgnings- och appreturlära,
Praktiska övningar i spinning,
Matematik,
Fysik och elektroteknik,
Allmän mekanik och maskinlära.
Ritning,
Yrkesekonomi,
Bokföring och handelslära,
Svenska språket,
Tyska eller engelska språket,
Föriattningskunskap och
Hygien.
5. Avdelning för trikå- och spetstillverkning:
Bindningslära och mönsteranalys,
Förberedningsmaskiner,
Virk- och trikåmaskiner samt spetsmaskiner,
Läran om textila råämnen,
Appreturlära,
Praktiska övningar,
Matematik,
Fysik och elektroteknik,
Allmän mekanik och maskinlära,
Ritning,
Bil. II H. Program för teknisk fackskola för textilindustri
423
Yrkesekonomi,
Bokföring och liandelslära,
Svenska språket,
Tyska eller engelska språket,
Författningskunskap och
Hygien.
Undervisningens innehåll och omfattning i de olika läroämnena:
1. I avdelning för vävning utgöra huvudämnena bindningslära, mönsteranalys
och vävningslära jämte dessa ämnens praktiska tillämpningar.
Bindning släran avser att bibringa lärjungen kännedom om, huru de
olika trådarna binda hvarandra till olika slag av vävnader, och huru genom trådarnas
bindning mönster i vävnaden bildas, samt om färgernas användning för åstadkommande
av olika effekter.
Mönster analysen har till ändamål att giva lärjungen färdighet att genom
undersökning av förelagda vävnadsprov bestämma material och bindningsmönster,
att uppgöra sådana patronteckningar samt bestämma de anordningar, som erfordras
för åstadkommande av vävnader i likhet med förelagda prov, ävensom att
beräkna garnåtgången för en viss varukvantitet och priset på den färdiga varan.
Vävning släran har att giva lärjungarna kunskap om de inom vävnadsindustrien
använda maskinerna och deras arbetssätt vid utförandet av olika slag av
vävnader. Härtill ansluta sig praktiska övningar med ändamål att giva lärjungarna
tillfälle att förvärva en noggrann kännedom dels om själva tillverkningen av olika slag
av vävnader, dels om vävnadsmaskinernas konstruktion, montering, skötsel och drift,
ävensom om anordningen av de för driften erforderliga motorerna och transmissionerna.
2. I avdelning för blekning, tryckning och appretering äro huvudämnena kemi,
kemisk teknologi, färgeri- och appreturlära med därtill hörande praktiska övningar.
Kemi. Lärokursen i kemi bör giva lärjungarna en systematisk översikt över
den allmänna, oorganiska och organiska kemien med särskild betoning av sådana
områden och reaktioner, som äro av större betydelse för färgeri- och appreturläran,
jämte praktiska övningar på laboratoriet omfattande dels försök i anslutning till den
teoretiska kursen, dels framställning av kemiska preparat. Därtill bör komma undervisning
i analytisk kemi, såväl kvalitativ som kvantitativ med tillhörande praktiska
övningar i ändamål att bibringa lärjungarna färdighet i enklare kemiska undersökningar
av kemikalier och råämnen, som användas inom färgeri- och appreturtekniken.
Kemisk teknologi. Lärokursen i kemisk teknologi bör behandla vattnets
och värmets teknologi samt framställning av i färgeri-, tryckeri- och appreturtekniken
behövliga materialier och deras egenskaper.
424
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Färgning släran behandlar färgningens teori och praktiska utförande samt
blekning och tryckning, varjämte i appreturläran redogöres för den efterbehandling,
en vävnad måste undergå för att erhålla det utseende och de egenskaper,
som motsvara dess ändamål och krävas av den färdiga marknadsvaran. I samband
härmed genomgås de maskiner, som för angivna ändamål komma till användning.
Vid de praktiska övningarna förekomma dels laboratorieprov med färger i liten
skala för undersökning av deras värde, äkthet m. m., dels även blekning, färgning,
tryckning och appretering i större skala.
3. I avdelningen för utbildning av mönsterritare förekomma såsom huvudämnen
vävningslära och hindningslära med tillämpningar i den omfattning, som
angives för avdelningen för vävning, samt därjämte mönsteranalys, frihandsteckning,
mönsterritning och mönsterkomposition jämte
utförande af patronteckningar för skaft- och jacquardvävnader.
4. I avdelningen för sparning äro huvudämnena läran om textila råämnen, spinningslära
samt praktiska övningsarbeten å spinnmaskinerna.
Förän om textila råämnen redogör för de olika slag av spånadsämnen,
som användas för garntillverkning, deras ursprung och egenskaper.
Spillning släran avser att bibringa lärjungarna en god kännedom om de
inom spinneriindustrien använda maskinernas konstruktion, montering och skötsel
samt om de arbetssätt, som erfordras för åstadkommande av garn av olika råmaterial.
Härtill ansluta sig praktiska övningar med ändamål att giva lärjungarna tillfälle att
förvärva en noggrann kännedom om själva tillverkningen av olika slags garn samt
om de därvid använda maskinernas konstruktion, montering, skötsel och drift, ävensom
om anordningar av de för driften erforderliga motorerna och transmissionerna.
Vid avdelningen i fråga bör huvudvikten läggas på att giva utbildning för tillverkning
av kamullsgarn, s. k. streichgarn, och beträffande bomull, vad som erfordras
för åstadkommande av mera allmänt förekommande garner.
5. I avdelningen för trikå- och spetstillverkning utgöras huvudämnena av bindningslära
och mönsteranalys, läran om virk- och trikåmaskiner samt spetsmaskiner,
jämte praktiska tillämpningsövningar.
Bindning slär an och mönster analysen avse att giva lärjungen
kännedom om varans sammansättning och trådarnas sammanflätning med varandra
för åstadkommande av olika mönster samt förmåga att utröna, vilka maskinella anordningar
som fordras för en varas utförande.
Förän om virk-, trikå- och spetsmaskiner avser att i förening
med praktiska övningar giva lärjungarna en noggrann kännedom om de inom virk-,
trikå- och spetstillverkningen använda maskinernas konstruktion, montering, inställning
och drift samt om de olika arbetsmetoder, som komma till användning vid tillverkning
av olika slag av trikå- och besättningsartiklar m. in.
Bil. II H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
425
Gemensamma läroämnen. De läroämnen, soin utgöra huvudämnen inom en
avdelning, ingå ofta såsom biämnen inom övriga avdelningar. De få då ungefärligen
samma innehåll som inom de avdelningar, där de förekomma såsom huvudämnen,
endast med den skillnaden, att läroämnenas omfattning, såsom framgår av läroplanerna
längre fram, begränsas med hänsyn till de särskilda avdelningarnas olika ändamål.
Sålunda kommer läran om de textila råämnena, som utgör ett av huvudämnena i
avdelningen för spänning, att ingå i samtliga avdelningars läroplaner. Läran om
färgning och appretur ingår förutom i läroplanen för avdelningen för färgning, tryckning
och appretur även i läroplanerna för avdelningarna för vävning och spaning.
I den förra kommer huvudvikten att läggas på appreturläran, i den senare på färgningsläran
med anledning av olikheten i vävnaders och garners bearbetning. Även
i avdelningen för trikå- och spetstillverkning måste en kurs i appreturlära av ringa
omfattning ingå.
Läroämnena matematik, fysik och elektroteknik samt beskrivande
maskinlära och ritning äro gemensamma för textilfackskolans samtliga
avdelningar med undantag för mönsterritning.
Undervisningens ändamål och omfattning i dessa läroämnen blir i huvudsak
densamma som inom fackskolan för kemisk industri (se sid. 394).
För undervisningen i bokföring och handelslära, svenska, tyska
och engelska språken samt författningskunskap och hygien gälla
för samtliga tekniska fackskolor gemensamma föreskrifter (se sid. 209).
426
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Timplaner.
1. Avdelningen för vävning.
l:a årskursen |
2:a årskursen |
9 g 2 JJS |
|||||||
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
||||||
Läroämnen |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
* S s-2 |
||||
'' |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
S Cfi § |
Bindningslära med tillämpningar......... |
6 |
108 |
6 |
132 |
4 |
72 |
4 |
88 |
400 |
Mönsteranalys ................................. |
4 |
72 |
4 |
88 |
6 |
108 |
6 |
132 |
400 |
Vävningslära.................................... |
6 |
108 |
6 |
132 |
6 |
108 |
4 |
88 |
436 |
Läran om textila råämnen och material |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Färgnings- och appreturlära ............... |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Praktiska övningar ........................... |
10 |
180 |
10 |
220 |
12 |
216 |
14 |
308 |
924 |
Matematik ....................................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
116 |
Fysik och elektroteknik ..................... |
— |
— |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
248 |
Allmän mekanik och maskinlära......... |
2 |
36 |
2 |
44 |
4 |
72 |
4 |
88 |
240 |
Ritning .......................................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
196 |
Yrkesekonomi ................................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Bokföring och handelslära.................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Svenska språket .............................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Tyska (eller engelska) språket ............ |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Engelska (eller tyska), valfritt ............ |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
Gymnastik (gemensamt för samtliga av-delningar) .................................... |
3 |
_ |
3 |
_ |
3 |
_ |
3 |
_ |
_ |
Författningskunskap och hygien: 10 föredrag för |
vartdera ämnet under 2:a årskursen. |
Bil. II H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
427
2. Avdelningen för blekning, färgning, tryckning och appretering.
l:a årskursen |
2:a årskursen |
*- C ed S 2 |
|||||||
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
||||||
Läroämnen |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
ed ''Ö3 s-2 |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
a T2 |
|
Kemi, oorganisk, organisk och analytisk |
10 |
180 |
8 |
176 |
— |
— |
— |
— |
356 |
Kemisk teknologi.............................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
4 |
88 |
124 |
Kemiska laborationer ....................... |
16 |
288 |
16 |
352 |
— |
— |
— |
— |
640 |
Färgningslära.................................... |
— |
— |
— |
— |
4 |
72 |
— |
— |
72 |
Trycknings- och appreturlära............... |
— |
— |
— |
— |
6 |
108 |
6 |
132 |
240 |
Läran om textila råämnen och material |
2 |
36 |
4 |
88 |
— |
— |
— |
— |
124 |
Tillämpningsövningar i färgning m. m. |
— |
— |
— |
— |
18 |
324 |
20 |
440 |
764 |
Matematik ....................................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
116 |
Fysik och elektroteknik..................... |
— |
— |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
248 |
Allmän mekanik och maskinlära......... |
2 |
36 |
2 |
44 |
4 |
72 |
4 |
88 |
240 |
Ritning .......................................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
196 |
Yrkesekonomi ................................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Bokföring och handelslära................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Svenska språket .............................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Tyska (eller engelska) språket ............ |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Engelska (eller tyska), valfritt ............ |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
Gymnastik (gemensamt för samtliga av-delningar)................................... |
3 |
_ |
3 |
_ |
3 |
— |
3 |
— |
— |
Författningskunskap och hygien: 10 föredrag för |
vartdera ämnet under 2:a årskursen. |
428
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
3. Avdelningen för mönsterritning.
Läroämnen |
l:a årskursen |
2:a årskursen |
Antal timmar underhelakursen |
||||||
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
||||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
||||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kaa |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
||
Bindningslära med tillämpningar......... |
6 |
108 |
6 |
132 |
4 |
72 |
4 |
88 |
400 |
Mönsteranalys ................................. |
6 |
108 |
6 |
132 |
6 |
108 |
6 |
132 |
480 |
Vävningslära.................................... |
4 |
72 |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
320 |
Läran om textila råämnen.................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Övningar i vävning........................... |
4 |
72 |
4 |
88 |
— |
— |
— |
— |
160 |
Frihandsteekning.............................. |
10 |
180 |
4 |
88 |
— |
— |
— |
— |
268 |
Mönsterritning och mönsterkomposition |
10 |
180 |
10 |
220 |
14 |
252 |
14 |
308 |
960 |
Patronteckning ..............:.................. |
— |
— |
8 |
176 |
12 |
216 |
12 |
264 |
656 |
Stillära .......................................... |
2 |
36 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
36 |
Mönsterläsning och kortslagning ......... |
— |
— |
— |
— |
4 |
72 |
4 |
88 |
160 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Tyska eller engelska, valfritt............... |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
Gymnastik (gemensamt för samtliga av- |
|||||||||
delningar).................................... |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
— |
Bil. Il H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
429
4. Avdelningen för spinning.
l:a årskursen |
2:a årskursen |
c i_ O) cö £ S P |
|||||||
Läroämnen |
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
|||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
^ % 73 ''fi |
|||||
i vec-kan |
i ter |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
c® < a |
|
Spinningslära.................................... |
6 |
108 |
8 |
176 |
8 |
144 |
8 |
176 |
604 |
Läran om textila råämnen.................. |
6 |
108 |
4 |
88 |
— |
— |
— |
— |
196 |
Färgnings- och appreturlära ............... |
— |
— |
— |
— |
4 |
72 |
2 |
44 |
116 |
Övningar i spinning........................... |
16 |
288 |
16 |
352 |
18 |
324 |
20 |
440 |
1,404 |
Matematik .............................. |
4 |
72 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
116 |
Fysik och elektroteknik ..................... |
— |
— |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
248 |
Allmän mekanik och maskinlära......... |
2 |
36 |
2 |
44 |
4 |
72 |
4 |
88 |
240 |
Ritning .......................................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
196 |
Yrkesekonomi ................................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Bokföring och handelslära.................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Svenska språket .............................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Engelska (eller tyska) språket ............ |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Tyska (eller engelska), valfritt ............ |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
_ |
1 |
_ |
_ |
Gymnastik (gemensamt för samtliga av-delningar) .................................... |
3 |
3 |
3 |
3 |
|||||
Författningskunskap och hygien: 10 |
föredrag för |
vartdera ämnet under 2:a årskursen. |
430
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
5. Avdelningen för trikå- och spetstillverkning.
l:a årskursen |
2:a årskursen |
C u O 55 22 |
|||||||
l:a termin |
2:a termin |
3:e termin |
4:e termin |
£ 2 |
|||||
Läroämnen |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
5 ''S • |
||||
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
i vec-kan |
i ter-min |
c®! ** c |
|
Bindningslära och mönsteranalys......... |
8 |
144 |
8 |
176 |
8 |
144 |
8 |
176 |
640 |
Förberedningsmaskiner ..................... |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Virk-, trikå- och spetsmaskiner............ |
4 |
72 |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
320 |
Läran om textila råämnen.................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Appreturlära ................................... |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Praktiska övningar ........................... |
12 |
216 |
12 |
264 |
16 |
288 |
16 |
352 |
1,120 |
1 Matematik ....................................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
116 |
Fysik och elektroteknik ..................... |
— |
— |
4 |
88 |
4 |
72 |
4 |
88 |
248 |
Allmän mekanik och maskinlära ......... |
2 |
36 |
2 |
44 |
4 |
72 |
4 |
88 |
240 |
Ritning .......................................... |
4 |
72 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
196 |
Yrkesekonomi ................................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
36 |
2 |
44 |
80 |
Bokföring och handelslära.................. |
2 |
36 |
2 |
. 44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Svenska språket .............................. |
2 |
36 |
2 |
44 |
2 |
36 |
2 |
44 |
160 |
Tyska (eller engelska) språket ........... |
2 |
36 |
2 |
44 |
— |
— |
— |
— |
80 |
Summa |
44 |
792 |
44 |
968 |
44 |
792 |
44 |
968 |
3,520 |
Engelska (eller tyska), valfritt ............ |
1 |
— |
1 |
— |
i |
— |
1 |
— |
— |
Gymnastik (gemensamt för samtliga av-delningar).................................... |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
3 |
— |
— |
Författningskunskap och hygien: 10 föredrag för vartdera ämnet under 2:a årskursen. |
Bil. II H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
431
Läroplaner.
I. Avdelning för vävning.
Bindningslära med tillämpningar.
Bindeförhållandet mellan trådarna i en vävnad. Bindningarnas indelning. De l:a och 2:a termin:
enkla grundbindningarna, taft, kypert och satin, samt de därav härledda bindningarna 6 tim'' * veckanrips,
panama, diagonaler, satinéer och crépebindningar. Qarnsnoddens inflytande
på vävnadens utseende. Färgeffekter i enkla och småfasonerade vävnader. För''
stärkta vävnader, såväl liksidigt som oliksidigt. Bindningar med s. k. falsk avigsida.
Dubbla och flerdubbla vävnader samt sådana med fyllnadstrådar. Hohlstoff. 3:e och 4:e termin:
Konstruerade mönster. Drällvävnader. Komponerade mönster, ytmönster. Snitt- 4 tim- ‘ veckanvävnader.
Piqué- och matellassé-bindningar.
Sammetsartade vävnader. Broscherade vävnader. Egenartade vävnader.
Mönsteranalys.
Undersökning av förelagda vävnadsprover till fastställande av varp och väft, l:a och 2:a termin:
garnets finlek, samt vilket slags spånadsämne därtill använts. 4 åm. i veckan.
Bestämmande av vävnadens täthetsförhållanden såväl i färdig vara som i väv- 3''e tim. fvedtan.^
stolen. Upptecknande av bindemönstret, solvning, trampning och uppknytning eller
mönsterläsning för skaftmaskin.
Vid analysering av jacquardvävnader även utförande av arbetsmönster och
bestämmande av jacquardharneskets trådning och anordning samt mönsterläsning
och kortslagning. Beräkning av garnåtgång för viss varukvantitet. Qarnförlusten
under förberedningen och vävningen. Sättet hur en vara kalkyleras.
Vävningslära.
Vävnadsmateriahernas förberedmng till handvävning, såsom klistring och lim- Pa och 2:a termin:
ning, rullning, varpning och bomning, spolning och dubblering. Den enkla hand- 6 tim- 1 veckanvävstolen
jämte beskrivning av därtill hörande redskap; skaftanordningar medelst
kontramarsch och skaftmaskiner. -
Maskiner för garnets förberedning till mekanisk vävning såsom rall- och spolmaskiner
av olika slag, varpor och klistermaskiner, cylinder- och lufttorkningsklistermaskiner.
Mekaniska vävstolar: Den enkla vävstolen med inre eller yttre tramprörelse,
lös eller fast sked, över- eller underslag, positiv eller negativ tygbomsregulator.
Vävstolar för tyngre varor med garnbomsregulatorer. Skaftmaskiner av olika
system för lätta och tyngre vävstolar.
432
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
3:e termin:
6 tim. i veckan.
4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin
10 tim. i veckan.
3:e termin:
12 tim. i veckan.
4:e termin:
14 tim. i veckan.
l:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a termin:
2 tim. i veckan.
Jacquardmaskiner, deras konstruktion och användning för olika vävnader; alla
förekommande slag av harneskträdningar (med lyftskaft, framskaft m. m.). Kortkedjor
och kortslagningsmaskiner av olika konstruktion. Mönsterläsning och kortslagning.
Skyttelväxlingsapparater av olika system samt slagväxlingsanordningar
vid mekaniska vävstolar. Yllevävstolar av olika system.
Specialvävstolar för olika slags varor såsom plysch, dubbelsammet, slingvävnader,
frottérvävnad m. m. Mekaniska vävstolars produktionsförmåga; montering
och kraftbehov.
Läran om textila råämnen och material.
Olika spånadsämnen, deras förekomst och egenskaper samt förberedning till
marknadsvara.
Kortfattad beskrivning över deras behandling och bearbetning till garn; de därvid
använda maskinerna samt ändamålet med de olika arbetena.
De för bestämmande av finleken på garnet använda numreringssystemen samt
jämförelser mellan olika sådana. Undersökning av spånadsämnen med hänsyn till
fibrernas struktur och egenskaper. Konditionering. Uppläggning av provbok för
samling av olika garner.
Färgnings- och appreturlära.
Olika färgers förhållande i avseende på ljus-, tvätt- och valkäkthet.
De viktigaste förfaringssätten vid bomulls-, linne- och yllevarors efterbehandling
och de därvid använda maskinerna.
Praktiska övningar.
Vävning för hand av prover på släta och mönstrade vävnader i anslutning till
den teoretiska undervisningen i bindningslära och mönsteranalys. Alla härtill hörande
förberedningsarbeten.
Praktiskt arbete vid de inom väveriet befintliga förberedningsmaskinerna såsom
rullning, spolning, varpning, klistring och limning samt bomning. Förberedande arbeten
samt vävning på vävstolar av olika system för tillverkning av enfärgade samt
randiga och rutiga bomullsvävnader, hel- och halvhnnevävnader, yllevävnader av
olika slag, möbeltyg, mattor, portiérer samt diverse specialvävnader såsom frottérvävnad,
plysch, vävnader med slingtrådar m. m. Pandvävnader.
Matematik.
Ekvationer av 1: a och 2: a graden, rötter, potenser och logaritmer, med tillämpningar
hämtade företrädesvis från skolans övriga läroområden.
Användning av räknesticka.
Bil. 11 H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
433
Fysik och elektroteknik.
Kroppars allmänna egenskaper. Vågrörelsen. Optik (mikroskop, spektroskop,
polariskop). Värmeläran. Läran om magnetism och elektricitet med tillämpningar
på elektroteknik och elektrokemi.
Praktiska tillämpningsövningar.
Allmän mekanik och beskrivande maskinlära.
En elementär framställning av lagarna för kroppars jämvikt och rörelse med
särskild vikt vid drivkraftläran.
Ångpanneanläggningar. Vattenkraftanläggningar. Motorer för vatten, ånga,
gas och elektricitet. Kraftöverföringar.
Ritning.
Avteckning på fri hand av maskindelar och enklare maskiner i projektion med
utsatta mått. Uppritning, företrädesvis i blyerts, av en del av dessa teckningar i bestämd
skala. Projektering av väverianläggningar med särskild hänsyn till maskinernas
placering och drift.
Yrkesekonomi.
Den ekonomiska kontrollen över fabriksdriften. Förandet av de behövliga
fabriksböckerna, såsom vävbolt, garnutlämningsbok, varpbok, avlöningsbok m. fl.
Beräkning av arbetslöner, tillverkningskostnad och försäljningspris.
Bokföring och handelslära.
(Se sid. 209.)
Svenska språket.
(Se sid. 211.)
Tyska eller engelska språket.
(Se sid. 212.)
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
Hygien.
(Se sid. 210.)
1 28
2:a—4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
2:a årskursen:
10 föredrag.
2:a årskursen:
10 föredrag.
434
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
l:a termin:
[ 10 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
3:e termin:
2 tim. i veckan.
4:e termin:
4 tim. i veckan;
l:a och 2:a termin:
16 tim. i veckan.
3:e termin:
4 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
6 tim. i veckan.
l:a termin:
2 tim. i veckan.
2:a termin:
4 tim. i veckan.
2. Avdelning för blekning, färgning, tryckning och appretering.
Kemi.
Oorganisk kemi: Grunddragen av den allmänna och oorganiska kemien. Vid
genomgåendet av det oorganiska materialet lägges huvudvikten vid sådana reaktioner,
som hava tillämpning inom analysen och i främsta rummet vid sådana ämnen och
råmaterial, som hava användning inom färgeri- och appreturtekniken.
Organisk kemi: Kort, systematisk översikt över den organiska kemien: de
ämnesgrupper, som för färgeri- och appreturlära äro av betydelse, behandlas mera
utförligt.
Analytisk kemi: Den kvalitativa och kvantitativa analysens metoder och gång.
Tillämpningar på det textila området.
Kemisk teknologi.
Värmets och vattnets teknologi. Syror, alkali, klor, såpa, oljor m. m. Teknisk
översikt över färger och appreturmedel, deras framställning m. m.
Kemiska laborationer.
Framställning av oorganiska och organiska preparat i anslutning till föreläsningarna.
Övningar i kvalitativ och kvantitativ analys. Tillämpningsprov på det
textila området.
Färgnings-, trycknings- och appreturlära.
Färgerilära: Textilämnenas kemiska egenskaper. Färgningsteori, betmedel.
Färgningens utförande för bomull, ull och linne, blekning och tryckning. Demonstration
av härför använda maskiner.
Appreturlära: Bomulls-, linne- och ylleappretering såsom tvättning, ruggning,
svedning, stärkning; appreturmedels användning, torkning, kalendrering, mätning och
läggning. Valkning, karbonisering, koppning, dekatering och pressning. Demonstration
av hit hörande maskiner.
Läran om textila r&ämnen och material.
Undervisningen omfattar läran om råämnen och garner i likhet med vad som
genomgås inom avdelningen för vävning (sid. 432), vartill kommer en kortfattad beskrivning
av vävnader, särskilt med hänsyn till deras förhållande vid den behandling,
som erfordras för uppnående av det med appreteringen avsedda ändamålet.
Bil. II H. Propram för teknisk fackskola för textilindustri.
435
Praktiska övningar.
Färgvärdebestämningar. Färgningsförsök i liten skala. Prövning av färgämnens
äkthet under valkning samt mot syrors, luftens och ljusets inverkan m. m.
Färgningsövningar såsom blekning och färgning av garn och vävnader. Appretering
av olika slags vävnader från råvara till färdigt fabrikat.
Matematik.
Se avdelning för vävning (sid. 432).
Fysik och elektroteknik.
Se avdelning för vävning (sid. 433).
Allmän mekanik och maskinlära.
Se avdelning för vävning (sid. 433).
Ritning.
Se avdelning för vävning (sid. 433).
Yrkesekonomi.
Den ekonomiska kontrollen över fabriksdriften. Förandet av de härför erforderliga
fabriksböckerna. Beräkning av arbetslöner, tillverkningskostnad och försäljningspris.
Bokföring och handelslära.
(Se sid. 209.)
Svenska språket.
(Se sid. 211.)
Tyska eller engelska språket.
(Se sid. 212.)
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
Hygien.
(Se sid. 210.)
3:e termin:
18 tim. i veckan.
4:e termin:
20 tim. i veckan.
l:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a termin:
2 tim. i veckan.
2:a—4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
2:a årskursen:
10 föredrag.
2:a årskursen:
10 föredrag.
436
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
l:a och 2:a termin:
6 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
6 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
4 tim. i veckan.
l:a termin:
10 tim. i veckan.
2.a termin:
4 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
10 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
14 tim. i veckan.
2:a termin:
8 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
12 tim. i veckan.
3. Avdelning för mönsterritning.
Bindningslära med tillämpningar.
Se avdelning för vävning (sid. 431).
Mönsteranalys.
Se avdelning för vävning (sid. 431).
Vävningslära.
Vävnadsmaterialiernas förberedning, handvävstolen med därtill hörande redskap;
skaftanordningar medelst kontramarsch och skaftmaskin. Mekaniska vävstolar
för såväl lättare som tyngre varor. Skaftmaskiner och skyttelväxlingsapparater
av olika system. Jacquardmaskiner, deras konstruktion och användning för olika
slags vävnader. Alla förekommande slag av harneskträdningar. Anordningar med
lyftskaft, framskaft, tringlers m. m. Kortslagnings- och kortkopieringsmaskincr av
olika system.
Läran om textila råämnen.
Se avdelning för vävning (sid. 432).
övningar i vävning.
Praktiska tillämpningar å vävstol av de vid undervisningen i mönsterkomposition
utförda patronteckningarna för vinnande av insikt om, huru de olika bindningarna
utfalla i varan. Trådning av jacquardharnesk för olika mönster och olika slags
vävnader.
Frihands teckning.
Teckning efter växter, planscher och textila föremål dels i ton, dels i färg. Uppteckning
av ornament från olika konstepoker.
Mönsterritning och mönsterkomposilion.
Utförande av skisser dels efter textila alster, dels efter naturen i blyerts, kol,
tusch och färg. Komposition av mönster till vävnader av skilda slag med motiv dels
från de historiska stilarna, dels från naturen.
Patronteckning.
Utförande av arbetsmönster till olika slag av vävnader dels efter prover, dels
efter utförda skisser.
Bil. 11 H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
437
Slillära.
Ornamentets historiska utveckling; ytornamentets egenskaper och användning.
Mönsterläsning och kor Islagning.
Praktiska övningar i kortslagningsverkstaden med läsning av patronteckningar
och tillverkning av de vid skolan behövliga kortkedjorna.
Tyska eller engelska språket (valfritt).
(Se sid. 212.)
4. Avdelning för spinning.
Spinningslära.
Spinning av kardull: Ullens sortering och rensning, samt blandning för erhållande
av olika kvaliteter; tvättning och färgning; de härför använda maskinerna. Inoljning
och ändamålet härmed samt inoljningsmedlen. Kardning och dess uppgift; olika slag
av kardmaskiner med och utan fördelare. Olika kardbeslag, deras ändamål och
anbringande på kardvalsarna, slipning och justering. Finspinning och de härför använda
maskinerna samt deras inställning för olika finlekar på garnet. Garnets användning
och de fordringar, som ställas på detsamma. Tvinnmaskiner. Spinning av
ylleavfall samt bomull och ull i blandning, vigognegarn; de härför använda maskinerna,
deras konstruktion och arbetssätt.
Spinning av bomull: Undervisningen häri omfattar speciellt tillverkningen av
grövre och medelfina garner, de härvid använda maskinerna och deras konstruktion.
Spinning av lin, jute och liknande fibrer samt kamgarn och’ silke; beskrivning på
de härför använda maskinerna.
De under spinningsprocessen förekommande kalkylerna vid olika spinnpartier
för åstadkommande av viss finlek på garnet. Garnets haspling och förpackning
samt olika numreringssystem. Maskinernas montering, produktion och kraftbehov.
Läran om textila råämnen.
Olika spånadsämnen, deras förekomst och egenskaper samt förberedning till
marknadsvara.
Fårull: De olika ullsorternas egenskaper. De viktigaste ullproducerande länderna
samt egenskaper och kännetecken på ull från olika trakter; handelsbeteckningar.
Konstull och dess utvinnande.
Allmänna bestämmelser vid ullinköp. Konditionering.
l:a termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin
4 tim. i veckan.
l:a termin:
6 tim. i veckan.
2:a—4:e termin:
8 tim. i veckan.
l:a termin:
6 tim. i veckan.
2:a termin:
4 tim. i veckan.
438
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
3:e termin:
4 tim. i veckan.
4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin :
16 tim. i veckan.
3:e termin:
18 tim. i veckan.
4:e termin:
20 tim. i veckan.
l:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a termin:
2 tim. i veckan.
2:a—4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a termin:
4 tim. i veckan.
2:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
Bomull: Dess odling; olika egenskaper hos bomull från skilda länder. Klassificering.
Mikroskopisk undersökning av spånadsämnen.
Förgnings- och appreturlära.
Kursen lika med den för avdelningen för vävning (sid. 432), dock med någon utvidgning
med hänsyn till, att garnet delvis tillverkats av färgat råmaterial.
Praktiska övningar.
Montering och inställning av maskinerna för olika slags material samt påläggning
och slipning av kardorna, ävensom övriga inom ett spinneri förekommande arbeten,
varigenom lärjungarna givas tillfälle att inhämta de kunskaper och färdigheter
som erfordras för tillverkning av olika slags garner samt grundliga insikter uti de
olika spinnmaskinernas skötsel och drift.
Matematik.
Se avdelning för vävning (sid. 432).
Fysik och elektroteknik.
Se avdelning för vävning (sid. 433).
Allmän mekanik ocli maskinlära.
Se avdelning för vävning (sid. 433).
Ritning.
Se avdelning för vävning (sid. 433).
Yrkesekonomi.
Se avdelning för vävning (sid 433).
Boföring och handelslära.
(Se sid. 209.)
Svenska språket.
(Se sid. 211.)
Tyska eller engelska språket.
(Se sid. 212.)
é
1
Bil. Il H. Program för teknisk fackskola för textilindustri. 439
Författningskunskap.
(Se sid. 209.)
Hygien.
(Se sid. 210.)
5. Avdelning för trikå- och spetstillverkning.
Bindningslära och mönsteranalys.
Olika slag av bindningar i trikåvävnader, framställda å raschel-, ketten- och
rundstolar samt stickmaskiner.
Analysering av trikåvaror för fastställande av härför behövliga maskiner.
Uppteckande av bindningen samt angivande av härför erforderliga anordningar
i maskinerna jämte mönsterkedjor m. m. Beräkning av garnåtgång m. m.
Förberedningsmaskiner.
Förberedning av materialet för olika slags varor samt beskrivning på de därför
• erforderliga maskinerna, såsom rull- och spolmaskiner, varpor m. m.
Virk-, trikå- och spetsmaskiner.
Beskrivning av olika slags virk- och trikåmaskiner, såsom raschel- och kettenstolar
m. m., deras konstruktion och inställning för åstadkommande av olika bindningar
och mönster; rundstolar för olika slags varor samt stickmaskiner.
Maskiner för tillverkning av spetsar.
Läran om textila råämnen.
Se avdelning för vävning (sid. 432).
Appreturlära.
De viktigaste förfaringssätten vid trikåvarors beredning, såsom valkning, tvättning,
ruggning, pressning m. m. samt de härvid använda maskinerna.
Praktiska arbeten.
Garnets förberedning; maskinernas inställning och reglering för åstadkommande
av olika mönster samt tillverkning av trikåvaror av olika slag.
Vävnadernas appretering och vidare bearbetande, såsom tillskärning, sömnad
m. m.
2:a årskursen:
10 föredrag.
2:a årskursen:
10 föredrag.
l:a—4:e termin:
8 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
l:a—4:e termin:
4 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
2 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
2 tim. i veckan.
l:a och 2:a termin:
12 tim. i veckan.
3:e och 4:e termin:
16 tim. i veckan.
440 Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
l:a termin: 4 tim. i veckan. 2:a termin: 2 tim. i veckan. |
Matematik. Se avdelning för vävning (sid. 432). |
2:a—4:e termin: |
Fysik och elektroteknik. |
4 tim. i veckan. |
Se avdelning för vävning (sid. 433). |
l:a och 2:a termin: 2 tim. i veckan. |
Allmän mekanik och maskinlära. Se avdelning för vävning (sid. 433). |
4 tim. i veckan. |
|
l:a termin: 4 tim. i veckan. 2 tim. i veckan. |
Ritning. Se avdelning för vävning (sid. 433). |
3:e och 4:e termin: |
Yrkesekonomi. Se avdelning för vävning (sid. 432). |
l:a och 2:a termin: |
Bokföring och handelslära. (Se sid. 209.) |
l:a—4:e termin: 2 tim. i veckan. |
Svenska språket. (Se sid. 211.) |
l:a och 2:a termin: |
Tyska eller engelska språket. (Se sid. 212.) |
2:a årskursen: 10 föredrag. |
Författningskunskap. (Se sid. 209.) |
2:a årskursen: 10 föredrag. |
Hygien. (Se sid. 210.) |
Erforderliga lärarekrafter. Antalet lärjungar, som inom fackavdelningen för |
|
vävning lämpligen kunna undervisas av en och samma lärare, bör icke sättas högre |
|
Det högsta antalet lärjungar inom fackavdelningen för färgning m. m., som |
under det praktiska övningsarbetet inom laboratoriet kan handledas av en och samma
lärare, bör icke sättas högre än 15; skulle detta antal överskridas, böra assistenter
anställas i mån av behov.
Bil. 11 H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
441
Vid den teoretiska undervisningen kan lärjungeantalet utan avsevärda olägenheter
få uppgå till 30.
Då alla vävnader, som vid skolan utföras, såväl i avseende på mönstrens komposition
som färgsammanställning måste vara förstklassiga, bör vid skolan anställas
en konstnärligt utbildad och skicklig mönsterritare, som kan utföra de mönster, skolan
själv behöver. Denne mönsterritare bör även såsom facklärare handhava undervisningen
i frihandsteckning, mönsterkomposition och stillära inom fackavdelningen för
utbildande av mönsterritare.
Undervisningen uti de nämnda fackämnena med undantag av stillära kan vara
gemensam för alla tre årsklasserna, och bör läraren kunna samtidigt handleda omkring
20, lärjungar, ett antal, som dock sannolikt icke kommer att överskridas inom den
närmaste framtiden.
Det högsta antalet lärjungar, för vilka fackavdelningen för spinning bör organiseras,
är 12 i varje årsklass, vilket antal inom en ganska lång framtid icke torde
komma att överskridas.
Avdelningen för trikå- och spetstillverkning torde endast kunna påräkna ett
mindre antal lärjungar, men måste dock en särskild facklärare anställas för undervisningen
inom denna avdelning.
Den lektor, som tillika är föreståndare för skolan, kan icke lämpligen åläggas
större undervisningsskyldighet än 10 å 12 timmar i veckan, då ett nöjaktigt övervakande
av undervisningen i läroanstaltens många avdelningar måste taga mycken
tid i anspråk icke minst med hänsyn till de omfattande praktiska övningarna, vilka
kräva en i viss mån affärsmässig ledning.
Med hänsyn till, vad i det föregående anförts, och under förutsättning, att samtliga
avdelningarna upprättas, är följande lärarepersonal behövlig:
1 lektor i matematik, fysik, och elektroteknik, allmän mekanik och maskinlära samt
ritning med tjänstgöringsskyldighet 24 timmar i veckan.
Inom avdelningen för vävning:
1 lektor i bindningslära och mönsteranalys, tillika avdelningsföreståndare, med tjänstgöringsskyldighet
24 timmar i veckan,
1 iacklärare i vävningslära och praktiskt vävnadsarbete med tjänstgöringsskyldighet
24 timmar i veckan,
1 assistent i mönsteranalys, bindningslära m. m.
1 vävmästare för praktiskt vävnadsarbete in. m.
Inom avdelningen för blekning, färgning och appretering:
1 lektor i allmän kemi, kemisk teknologi, färgerilära jämte laborationer, tillika avdelningsföreståndare,
med tjänstgöringsskyldighet 24 timmar i veckan,
442
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
1 facklärare i tryckeri- och appreturlära samt praktiska tillämpningsövningar i färgning
m. m., med tjänstgöringsskyldighet 24 timmar i veckan,
1 assistent i kemi m. m.,
2 färg- och appreturmästare.
Inom avdelningen för mönsterritning:
1 facklärare i frihandsteckning, mönsterritning och mönsterkomposition samt stillära,
tillika avdelningsföreståndare, med tjänstgöringsskyldighet 24 timmar i veckan.
Inom avdelningen för spinning:
I facklärare i spinning och textila råämnen, tillika avdelningsföreståndare, med tjänstgöringsskyldighet
24 timmar i veckan,
1 spinnmästare.
Inom avdelningen för trikå- och spetstillverkning: ,
1 facklärare för trikå- och spetstillverkning, tillika avdelningsföreståndare, med tjänstgöringsskyldighet
24 timmar i veckan,
1 mästare.
eller för skolan i dess helhet:
3 lektorer, därav en tillika skolans föreståndare,
5 facklärare,
2 assistenter och
5 mästare,
vartill komma:
Extra lärare
i svenska språket under 4 veckotimmar,
i tyska och engelska språken under 4 veckotimmar,
i yrkesekonomi och bokföring med handelslära under 4 veckotimmar,
i gymnastik under 3 veckotimmar och
i författningskunskap och hygien 20 föredrag om året.
För den händelse antalet lärjungar tillhörande samtliga avdelningar skulle för
en årsklass överstiga 30, måste i vissa ämnen parallellavdelninger anordnas och extra
lärarekrafter anställas.
Lokaler. Under förutsättning att den textiltekniska fackskolan kommer att förläggas
till Borås, skulle skolan kunna övertaga den nuvarande tekniska elementarskolans
lokaler, bestående av en huvudbyggnad, en kemisk laboratoriebyggnad och
en verkstadsbyggnad samt den nuvarande vävskolans lokaler, vilka torde bliva fullt
tillräckliga och, om de i behövliga delar på lämpligt sätt ändras, även ändamålsenliga
för den teoretiska undervisningen och en del av de praktiska övningarna särskilt sådana,
som icke fordra maskinella anordningar. Men dessutom fordras en särskild
Bil. 11 H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
443
nybyggnad, vartill fullständiga planer redan föreligga, för de så att säga, mera
fabriksmässiga övningarna, för vilka rätt omfattande maskinella anordningar krävas.
Beräkning av kostnaderna. De årliga kostnaderna för löner och arvoden till
lärare och betjäning hava beräknats i enlighet med de å sid. 233 angivna grunder.
Övriga årliga kostnader kunna helt naturligt icke exakt uppgivas, men torde de
böra upptagas i överensstämmelse med här nedan uppgjorda beräkningar.
Anslaget till bibliotek bör icke vara för knappt med hänsyn till skolans många
avdelningar. Skolan måste förfoga icke blott över sådan facklitteratur, som berör
skolans speciella undervisningsområden, utan även över teknisk och vetenskaplig
litteratur av mera allmänt innehåll. Anslaget till biblioteket torde därför icke böra
beräknas lägre än till 2,000 kronor årligen.
Till undervisningsmateriell och samlingar har kommittén liksom för övriga,
tekniska fackskolor upptagit ett belopp av 2,000 kronor årligen.
Likaledes har för kemiska ochjysiska laborationsövningar beräknats samma belopp
som för övriga tekniska fackskolor eller 1,000 kronor årligen.
På grund av den omfattning, de praktiska övningarna måste få vid en fullständig
teknisk fackskola för textilindustri, tillkomma för en sådan skola rätt betydande
anslagsbehov för bedrivandet av dessa övningar.
Sålunda torde för vidmakthållande och komplettering av skolans utrustning med
maskiner samt skolans apparat- och instrumentförråd beräknas ett belopp motsvarande
åtminstone 5 procent av de till i runt tal 180,000 kronor beräknade anskaffningskostnaderna
eller 9,000 kronor årligen, vari dock även inbegripits kostnaderna
för sådana förnödenheter, som erfordras för den dagliga driften.
För elektrisk drivkraft har beräknats en kostnad av 2,200 kronor och för
vatten och ånga m. m. för de praktiska övningarna en kostnad av 2,350 kronor
årligen.
Kostnaderna för uppvärmning, belysning och renhållning in. m. har beräknats
till samma belopp som för två med varandra förenade tekniska fackskolor eller till
6,500 kronor årligen.
De årliga kostnaderna för den tekniska fackskolan för textilindustri skulle
sålunda uppgå till följande belopp:
Föreståndare, tillika lektor (jämte ett ålderstillägg å 500
kronor efter 10 års tjänstgöring samt fri bostad
eller bostadsersättning på kommunens bekostnad) kr. 7,000: —
2 lektorer å 5,000 kronor (jämte 4 ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, till en var av dem efter resp.
5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring) .............. » 10,000: —
Transport kr. 17,000: —
444
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Transport kr. |
17,000: — |
|
5 facklärare å 4,000 kronor (jämte 4 ålderstillägg, vart-dera å 500 kronor till en var av dem efter resp. 5, 10, |
» |
20,000: — |
2 assistenter å 2,500 kronor ................... |
» |
5,000: — |
5 mästare å 1,800 kronor (jämte 2 åderstillägg, vartdera |
» |
9,000: — |
Arvode till extra lärare för 15 veckotimmar under helt |
» |
2,625: — |
Arvode till extra lärare i författningskunskap och |
» |
400: — 54,025: |
1 förste vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera |
kr. |
1,350: — |
1 vaktmästare (jämte 2 ålderstillägg, vartdera å 100 |
» |
1,050: — |
Arvode åt skrivbiträde .................... |
» |
600: — |
Arvode åt bokhållare............. ............ |
» |
1,800: — 4,800: |
Bibliotek ......................................... |
||
Undervisningsmateriel! och samlingar ................ |
Laborationer, kemiska och fysiska ...........
Underhåll och komplettering av maskiner m. m.
Elektrisk drivkraft för de praktiska övningarna.
Ånga, vatten m. m. för de praktiska övningarna .
Uppvärmning, belysning, renhållning m. m......
1.000
9,000
2,200
2,350
6,500
Summa kronor 83,875
Med avseende på kostnaderna för skolans första utrustning med undervisningsmateriell
må här framhållas, att undervisningen i en textilteknisk fackskola i övervägande
grad måste ägnas åt praktiska övningar. En uteslutande teoretisk undervisning
om vävnaders uppsättning och tillverkning måste bliva av föga värde, för
så vitt den icke kan åskådliggöras och fullständigas genom praktiska försök och
övningar i vävstolen. Den grundliga kännedom om vävmaskinernas konstruktion,
montering och skötsel för olika ändamål samt om vävnadernas uppsättning och utförande,
som en arbetsledare inom den textila industrien måste hava, kan icke bi
-
*
r
/
445
«
Bil. II H. Program för teknisk fackskola för textilindustri.
bringas lärjungarna på annat sätt, än att lärarens förklaringar få gå hand i hand
med demonstrationer och praktiska övningar å verkliga maskiner av samma slag,
som allmänt användas inom textilindustrien. Utlandets textila fackskolor äro också
alltid försedda med en mycket fullständig utrustning med vävstolar av olika typer,
spinnmaskiner, virk- och trikåmaskiner samt apparater och maskiner för färgning
och appretering, så att alla de arbeten, som förekomma inom textila fabriker kunna
studeras och inövas inom skolan. De lokaler, vari dessa maskiner och apparater
äro inrymda, få stor likhet med verkliga textilfabriker endast med den skillnaden,
att de verkliga fabrikerna äro försedda med ett stort antal maskiner av ett få ta!
olika typer, under det att de textila fackskolorna helst böra vara försedda med så
många olika maskintyper som möjligt, men i stället kunna nöja sig med ett fåtal
maskiner av varje särskild typ.
I överensstämmelse med i utlandet tillämpade grundsatser har även den redan
förefintliga vävskolan i Borås en hel del såväl hand- som maskinvävstolar med tillhörande
apparater, vilka dock behöva en omfattande komplettering. Helt nyligen
har på enskilt initiativ och genom privata medel vid skolan inrättats en mönsterateljé
för tillverkning av textila mönster och en kortslagningsanstalt för tillverkning
av kortkedjor för jacquardvävnader. Denna utrustning måste givetvis behållas
och fullständigas. Därtill bör komma nödig utrustning för praktiska övningar även
inom andra grenar av textilindustrien, såsom spinneri-, färgeri- och appreturtenik,
trikå- och spetstillverkning, om skolan på ett fullt tidsenligt sätt skall kunna tillgodose
samtliga grenar av textilindustrien.
På grund av de textila tillverkningarnas mångskiftande natur och den mångfald
av maskiner, som textilindustrien använder, kommer en textilfackskolas utrustning
med undervisningsmateriell för de praktiska övningarna att kräva rätt betydande
kostnader. Enligt de utredningar angående vävskolans i Borås utvidgning till en fullständig
läroanstalt för textilindustrien, som sedan flera år tillbaka pågått, hava kostnaderna
för anskaffning av den ytterligare utrustningen med undervisningsmateriell,
utöver vad som redan finnes tillgängligt vid tekniska elementarskolan och den nuvarande
vävskolan i Borås, beräknats till följande belopp:
1. Avdelning för vävning:
Instrument och apparater för undersökning av textilfibrer,
garn och vävnader ...................... kr. 3,000: —
Maskiner och apparater för de praktiska övningarna » 41,000: — 44,000: —
2. Avdelningen för färgning och appretering:
Komplettering av laboratoriiutrustningen ............ kr. 2,000: —
Färgerilaboratoriet ................................ » 1,500: —
*
Transport kr. 3,500:
44,000: —
446
Den lägre tekniska undervisningens ordnande.
Maskiner och apparater för blekning ................ »
Maskiner för appretering av vävnader ..............
Rörledningar inom färgeri- och appretur ............
3. Avdelningen för spinning:
Div. vägar och apparater för undersökning av garner
Maskiner för kardullspinning ........................
» » bomullsspinning........................
4. Avdelning för trikå- och spetstillverkning:
Trikåmaskiner .....................................
Spetsmaskiner......................................
Symaskiner för trikåvaror ..........................*
kr. |
3,500: — |
9,000: — |
|
» |
59,000: — |
» |
1,500: — |
kr. |
1.500: — |
» |
15,000: — |
» |
13,500: — |
kr. |
6,750: — |
» |
2,500: — |
» |
O O |
23 st. elektromotorer, 80 hkr...........
Transmissioner ........................
Uppsättning av motorer, remmar m. m.
Belysningsanläggning ..................
44,000: —
73,000: —
30,000: —
10,650: —
8,000: —
5,600: —
2,000: —
2,000: —
Summa kronor 175,250: —
eller i runt tal 180,000 kronor.
Kostnaderna för de textila maskinerna hava i allmänhet beräknats med reducerade
priser och i enlighet med offerter, som lämnats till den förut (sid. 182) omnämnda
beredningen av vederbörande maskinfabrikanter, vilka i avseende på maskinernas
pris ställt sig mycket tillmötesgående.
Kostnader för inköR av de råmaterial, såsom ull, bomull, garn, färgämnen,
appreturmedel m. m., som erfordras för elevernas praktiska övningar och den i samband
därmed drivna tillverkningen av färdiga varor, har icke uti förslaget upptagits,
då man har anledning antaga, att försäljningspriset för de tillverkade varorna skall
betäcka nämnda kostnader ävensom de utgifter, som eventuellt kunde erfordras för
själva försäljningen. Å andra sidan torde icke några inkomster därutöver böra påräknas
av försäljningen.
k
Reservation.
447
Reservation.
Undertecknad får härmed afgifva sin reservation mot den af kommittén gjorda
formuleringen rörande sammansättningen af den blifvande öfverstyrelsen för rikets
tekniska skolor, sådan den framgår i betänkandet sid. 287 (del I) lydande:
»Såsom redan i de allmänna grunderna för kommitténs organisationsförslag
framhållits, har kommittén ansett sig böra föreslå,
att den blivande överstyrelsen måtte komma att bestå av en överdirektör
och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli.
I överstyrelsen skola finnas representerade: lärareerfarenhet
på den tekniska undervisningens område, praktiskt industriella och
ekonomiska insikter, tekniskt vetenskaplig bildning samt konstindustriell
sakkunskap.
Ett av råden bör hava till uppdrag att vara föreståndare för
statens normalskola och leda lärareutbildningen och försöksverksamheten
därstädes.»
t
Undertecknad har, med biträdande i öfrigt af den föreslagna öfverstyrelsens
behöflighet, sammansättning och uppgifter, icke i ofvan citerade formulering ansett
sig finna fullt betryggande garantier för, att särskildt det konstnärliga inom yrkena
och den högre konstindustriella undervisningen tillräckligt beaktats eller tillgodosetts,
med mindre formuleringen så skärpes, att liksom ett af råden nu fått sig tillagdt den
bestämda funktionen, att vara föreståndare för statens blifvande tekniska normalskola,
så böra hvart och ett af de öfriga få sina uppgifter i lika bestämd grad formulerade
och fastställda. Dervid bör enligt undertecknads bestämda mening och i full
öfverensstämmelse med 1872 års kommitté (se sid. 280, del I), ett af råden tilläggas
handhafvandet och öfvervakandet af det konstnärliga inom yrkena, den högre konstindustriella
undervisningen, samt inspektionen af teckningsundervisningen i rikets
uppgifter, hvilka undertecknad, i motsats mot kommittén, vet med säkerhet komma
att helt taga dens tid och krafter i anspråk, som i öfverstyrelsen inväljes uteslutande
på delta program.
Stockholm den 7 Juni 1912.
Thor Thorén.