VATTENFALLSSAKKUNNIGES BETÄNKANDE II.

BETÄNKANDE

TVÅ AVDELNINGAR,

DEN ENA ANGÅENDE STATSLÅN TILL .VATTENKRAFTSANLÄGGNINGAR,
HÄRUTI JÄMVÄL INBEGRIPNA SJÖREGLERINGSFÖRETAG, DEN ANDRA
ANGÅENDE DYLIKA LÅN FÖR LEDNINGAR, AVSEDDA FÖR LANDSBYGDENS
FÖRSEENDE MED ELEKTRISK KRAFT

AVGIVET AV

SÄRSKILDA INOM CIVILDEPARTEMENTET

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1918
ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTEBOLAG

. •

•>.*■ /''.‘i -

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet.......... 5

Statslån för vattenkraftsanläggningar...................... 9

Bilaga A, innefattande utredning av kaptenen Fredrik Jonson om tillgänglig vattenkraft,
värdet av naturkraften och av vattenkraftsanläggningar i allmänhet, kapitalbehovet
för utbyggandet och användningen av kraften m. m........... 55

Bilaga B, innefattande utredning av disponenten Otto Hellström angående den inom
Dalälvens flodområde samt Norrland arbetande sågverksindustriens och cellulosaindustriens
kraftbehov.............................. 135

Bilaga C, innefattande utredning av professor W. Palmser rörande möjligheten att

använda vattenkraft för elektrokemisk industri..................141

Bilaga D, innefattande utredning av bergsingenjören J. A. Leffler om elektrisk malmsmältning
m. m............................ i9i

Bilaga E, innefattande yttrande av bergsingenjören Assar Grönwall över elektrisk malmsmältning
m. m.............................. 203

Bilaga F, innefattande av ombudsmannen i statskontoret Nils Spilhammar gjord sammanställning
rörande statens lånefonder ....................... 207

Bilaga 0, innefattande av kaptenen Fredrik Jonson gjord sammanställning om i andra
länder från statens sida vidtagna åtgärder för befordrande av vattenkraftens
användning............................ _ 247

Statslån för landsbygdens elektrifiering............................

Bilaga H, innefattande P. M. angående lämpligaste sättet för leverans av elektrisk
energi från Älvkarleby kraftverk till lantbruk, belysning och småindustri inom
Sparrsätra socken och angränsande bygder.................... 335

Bilaga I, innefattande sammanställning av finansieringen för en del av de till Älvkarleby

kraftverk anslutna elektriska distributionsföreningama..... 341

Bilaga J, innefattande utredning av kaptenen Fredrik Jonson och byråingenjören
E. M. Heineman om lämpligheten av att upplägga en statens lånefond för landsbygdens
elektrifiering m. m..................... 34g

* ■

Till herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet.

Den 8 december 1914 lämnade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen
för kungl. civildepartementet nådigt bemyndigande att tillkalla högst
lyra sakkunniga att inom civildepartementet biträda med utredning och
förslag dels angående erforderliga ändringar av nu gällande grunder
för förvaltningen av vissa kronan tillhöriga vattenfall, dels ock beträffande
uppläggande av en statens lånefond för finansiering av företag, vilka
avse utbyggande av statens vattenfall eller tillgodogörande av enskilda
tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet är av mera allmänt intresse.
På grund härav anmodade departementschefen den 8 januari 1915 undertecknade
F. Villa. Hansen, Daniel Persson, Sven Liibeck och Erik Palmstierna
att i egenskap av sakkunniga i ovan angivna avseende biträda
honom vid behandlingen av berörda frågor samt uppdrog därvid åt
undertecknad, Hansen, att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas
förhandlingar.

Sakkunniga sammanträdde första gången den 18 januari 1915 och
avlämnade, efter att ha varit samlade i Stockholm till och med den 16
april samma år, sistnämnda dag första delen av sitt betänkande, innehållande
förslag till grunder för upplåtelse dels av vissa vattenfall, beträffande
vilka kronans äganderätt är eller kan förväntas bliva föremål

för tvist, dels ock av vissa kronan ostridigt tillhöriga strömfall m. m.
Med ledning av detta betänkande framlade Kung!. Maj:t nådig proposition
(nr 173) till 1915 års riksdag, som efter vissa jämkningar, huvudsakligen
gällande upplåtelsetiden, biföll densamma. Den 11 juni 1915
utfärdade Kungl. Maj:t på grund härav nådig förordning angående
grunder för upplåtelse av vissa kronan tillhöriga vatten(äll och strömfall.

Under fortgången av sitt arbete hava de sakkunniga upptagit
frågan, huruvida vid upplåtelse för utbyggande av de kronan ostridigt
tillhörande vattenfallen i allmänhet förmånligare villkor än de hittills
tillämpade borde införas. Då emellertid denna fråga, enligt vad de
sakkunniga inhämtat, lär komma att under den närmaste tiden bliva
föremål för vattenfallstyrelsens behandling, hava de sakkunniga icke
ansett sig böra göra någon hemställan i ämnet men hänvisa till vad
härom anförts i de sakkunnigas den 16 april 1915 avgivna betänkande,
del I, samt i nu föreliggande betänkande, del II, avdelning I.

I avseende på den andra delen av sakkunnigas uppdrag: att biträda
med utredning och förslag beträffande uppläggande av en statens lånefond
för finansiering av företag, vilka avse utbyggande av statens vattenfall
eller tillgodogörande av enskilda tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet
är av mera allmänt intresse, anförde de sakkunniga i sitt betänkande
del I, att, med hänsyn såväl till de svårigheter, vilka otvivelaktigt
mötte mot att inom den närmaste tiden uppbringa de betydande
belopp, som erfordrades, i händelse en lånefond av antytt slag skulle
göra åsyftat gagn, som även till att utredningen om en sådan lånefond
måste kräva längre tid, denna del av de sakkunnigas uppdrag borde
ställas i andra rummet.

De sakkunniga upptogo emellertid denna fråga åter till behandling
den 26 maj 1915 och beslöto då, att vissa utredningar, vilka i nu föreliggande
betänkande komma att närmare beröras, skulle utföras genom
särskilt anmodade fackmän för att tjäna till ledning för de sakkunnigas
vidare arbete.

Sakkunniga samlades åter den 18 oktober 1915 och, sedan vissa
av de beslutade utredningarna fullbordats och av de sakkunniga var för
sig genomgåtts, den 14 februari 1916. Sistnämnda dag beslöts dels
hänvändelse till kommittén för verkställande av utredning och avgivande
av förslag beträffande förvaltningen och placeringen av den i 11 § av
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond
med förfrågan, huruvida hinder mötte för att medel, tillhörande de
allmänna pensionsförsäkringsfonderna, placerades i en blivande lånefond
för vattenkraftföretag, dels ock att hos statsrådet och chefen för civil -

departementet anhålla, att 1915 års riksdags framställning (skrivelse
nr 176) i fråga om åtgärder för främjande av landsbygdens förseende
med elektrisk kraft, vilken syntes vara av intresse för de sakkunnigas
uppdrag, måtte till dessa remitteras.

På grund av sistnämnda anhållan uppdrog Kungl. Maj:t den 31
mars 1916 åt de sakkuuniga att taga under övervägande, huruvida och
i vad mån landsbygdens förseende med elektrisk kraft lämpligen kunde
främjas genom beredande av möjlighet att erhålla statslån till anläggning
av för nämnda ändamål erforderliga distributionsledningar.

Sakkunnigas sålunda vidgade uppdrag föranledde nya utredningar
av därtill anmodade fackmän.

De sakkunniga ha förutom vid förut angivna tillfällen sammanträtt
den 2 och 31 mars, den 12 oktober samt den 9 och 10 november 1916,
den 14 april, den 30 maj och den 19 december 1917 samt för avslutande
av sina arbeten den 8, 9 och 10 januari samt den 7 mars 1918.

Mellan sammanträdena ha de sakkunniga _ dock varit sysselsatta
med att var för sig genomgå de vidlyftiga utredningar, som på deras
uppdrag av tillkallade fackmän verkställts och som tjänat till underlag
för arbetet.

Såsom sekreterare ha på grund av statsrådets och chefens för
civildepartementet förordnanden tjänstgjort sekreteraren och ombudsmannen
i kungl. vattenfallsstyrelsen M. Munck av Rosenschöld och,
sedan denne i oktober 1916 emottagit förordnande såsom expeditionschef
i kungl. lantförsvarsdepartementet, t. f. sekreteraren och ombudsmannen
i vattenfallsstyrelsen Fr. Malm, varjämte numera förste kanslisekreteraren
i civildepartementet H. Landelius biträtt vid utarbetandet
av vissa delar av de sakkunnigas betänkande.

Såsom resultat av senare delen av sina arbeten få de sakkunniga
härmed vördsamt överlämna sitt betänkande del II beträffande dels uppläggande
av en statens lånefond för finansiering av företag, vilka avse
utbyggande av statens vattenfall eller tillgodogörande av enskilda tillhöriga
vattenfall, då tillgodogörandet är av mera allmänt intresse, dels
statslån till anläggning av för laudsbygdens förseende med elektrisk
kraft erforderliga ledningar.

Med hänsyn till den i viss mån olika arten av de företag, för
vilka statslån ifrågasatts, hav det ansetts lämpligt att uppdela betänkandet
i tvenne avdelningar, den ena rörande statslån till vattenkraftsanläggningar,
häruti jämväl inbegripna sjöregleringsföretag, den andra röraude
dylika lån för ledningar, avsedda för landsbygdens förseende med elektrisk
kraft.

Undertecknad Palmstierna, som den 19 oktober 1917 blivit utnämnd
till statsråd och chef för kungl. sjöförsvarsdepartementet, har icke
deltagit vid behandlingen av sistnämnda avdelning av de sakkunnigas
betänkande.

Stockholm den 7 mars 1918.

F. VILH. HANSEN.

ERIK PALMSTIERNA. D. PERSSON i Tällberg. SVEN LOBECK.

Fr. Mahn.

A\7DELNING I.

Statslån för vattenkraftsanläggningar.

De sakkunniga anse sig till en början böra lämna en kortfattad Historik.
redogörelse för vad hos statsmyndigheterna rörande denna fråga förekommit.

Redan i januari 1911 dryftades inom vattenfallsstyrelsen lämpligheten
av, att en statens låneanstalt inrättades i avsikt att underlätta utarrendering
av kronans vattenfall. Vattenfallsstyrelsen ansåg sig emellertid
då icke lämpligen böra framföra frågan till behandling inför statsmakterna,
varför frågan fick förfalla.

I en inom andra kammaren vid 1912 års riksdag av friherre E. Motion vid
Palmstierna väckt motion, nr 22, föreslogs, att riksdagen i skrivelse till tisdag11
Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en utredning
angående lämpligheten av att upplägga en statens lånefond för
finansiering av företag, vilka avse utbyggande av statens vattenfall förmedelst
vatten fallsrätt, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
denna utredning gåve anledning.

Till stöd för sin framställning anförde motionären följande:

»Inom alla partier torde det vara en allmän önskan, att statens vattenfall
snarast möjligt och på ett rationellt sätt utnyttjas i produktionens tjänst. För detta
ändamål har riksdagen även under de sista åren dels anslagit stora belopp till utbyggande
av vissa vattenfall för egen räkning, dels genom fastställande av grunder
för utarrendering av vattenfall och skapandet av ett nytt rättsinstitut, den s. k.
vattenfallsrätten, sökt underlätta för enskilda att enligt särskilda villkor tillgodogöra
sig kraften i statens vattenfall. Efter allt att döma, kommer staten att fortskrida
på den förstnämnda vägen och utbygga det ena vattenfallet efter det andra. Sannolikt
torde behovet av statsjämvägarnas elektrifiering härnäst kräva ett apterande
av de för dylikt syfte inköpta vattenfallen. Man bör sålunda kunna förutsätta, att
en väsentlig del av de stora och medelstora vattenfallens utbyggande kommer att
företagas av staten själv. För de mindre och övriga medelstora vattenfall, vilka
tillhöra kronan, torde däremot vattenfallsrätten komma i bruk. Detta rättsinstitut
är emellertid även, ehuru detsamma erbjuder företagarna betydande fördelar, ur
finansiell synpunkt så oprövat, att det kan befaras, att de kapitalförvaltande anstalterna
ogärna placera sina medel mot säkerhet i vattenfallsrätten, förrän densamma
vunnit mera burskap. Ungefär samma förhållande yppar sig här, som när
Vattenfallssakkimnige. II. 2

tomträtten skulle tagas i anspråk. Det visade sig, att enskilda penninginrättningar
i början icke ville placera sina medel mot inteckning i tomträtt och det allmänna
måste fördenskull bana väg. Tomträttskassor och lånefonder ha upplagts, och sedan
tomträtten sålunda kommit i gång, förklara sig vissa sparbanker och enskilda banker
benägna att godtaga inteckningar i tomträtt såsom säkerhet mot utlånta medel.
Man kan härav draga den slutsatsen, att staten troligen icke kan undandraga sig
att själv finansiera vattenfallsrätten, om staten vill, att densamma uti nämnvärd omfattning
skall tagas i bruk.

Genom ett indirekt främjande av de statliga vattenfallens tillgodogörande på
nu nämnt sätt skulle staten dessutom kunna såväl bereda industrien väsentliga fördelar
som även vinna ökad trygghet för realiserandet av den vattenfallspolitik, staten
finner lämpligt att utöva. Den goda kredit, svenska staten åtnjuter, kan nämligen
möjliggöra, att billigare kapital nedlägges i vattenfallen, än om enskilda helt och
hållet skulle verkställa företagens finansiering. Denna omständighet är särskilt värd
uppmärksamhet, då, såsom vid vattenbyggnader, kapitalets förräntande spelar en
stor roll för företagets ekonomi i jämförelse med driftkostnaderna. För staten själv
bör det även vara angeläget, att svenskt eller av svenska staten disponerat kapital
begagnas till utbyggande av vattenfallen. Det kan nämligen i en framtid innebära
olägenheter, om utländska pengar skulle direkt importeras för ett utbyggande ej
endast av enskildas, utan också av kronans vattenfall. Vattenkraftsföretagets finansiering
kan tillika bereda staten en sådan ställning till detsamma, att staten förmår
till kraftproduktionens och den kraftkonsumerande industriens gagn övervaka, att
dess syften med vattenfallens upplåtande fullföljas.

I vad utsträckning finansieringen lämpligen bör bedrivas, kan givetvis icke
utan föregående utredning avgöras. Det bör sålunda tagas i övervägande vilka
villkor, som böra gälla för rättigheter att erhålla lån ur den för ändamålet upplagda
fonden och hur stor säkerhet, som staten bör kräva för kreditgivningen, samt
till vad belopp lånefonden bör uppgå, för att densamma må erhålla avsedd betydelse.»

I den av motionären omhandlade frågan hade vattenfallsdirektören
F. Vilh. Hansen på begäran gjort ett till statsutskottet överlämnat uttalande,
som här återgives:

»Det torde vara otvivelaktigt, att staten bör på allt sätt befordra vattenfallens
utnyttjande i kulturens tjänst såväl med hänsyn till den därav föranledda
relativa minskningen i kolimporten med åtföljande verkningar på handelsbalansen,
som ock till de möjligheter för industriens, jordbrukets och samfärdselns uppblomstring,
vilka en ökad tillgång på elektrisk kraft till billigt pris måste befordra.

Staten kan givetvis verka i denna riktning genom att själv i stor utsträckning
utbygga sina egna vattenfall, och motionären synes förutsätta, att staten icke
allenast skall bebygga sådana i många avseenden betydande kraftkällor som Trollhättans,
Porjus’ och Älvkarleby vattenfall samt de, vilka äro avsedda för elektrisk
järnvägsdrift, utan jämväl en väsentlig del av de stora och medelstora vattenfallen.
Om lämpligheten härav kunna finnas delade meningar. Men ju mindre omfattning
statens direkta byggnads- och affärsverksamhet får, dess större blir givetvis behovet
aV att befordra den enskilda företagsamheten på detta område.

Nu är det emellertid så, att vattenfallens bebyggande kräver stora kapital. Allt
vad som kan göras för att åstadkomma motsvarande betydande penningbelopp på

lindriga villkor befordrar sålunda vattenfallens utnyttjande på samma gäng som det
minskar framställningskostnaden för den elektriska energien och därmed ökar möjligheten
för dess användning.

Staten måste därför uppenbarligen hava intresse av att ordna så, att penningar
till möjligast lågt pris stå till förfogande för ändamålet.

Ser man — såsom motionären synes göra — i främsta rummet på statens
privatekonomiska intresse, gäller det sålunda att underlätta finansieringen av sådana
företag, som avse utnyttjandet av staten tillhöriga vattenfall. Men såsom representant
för landets ekonomi i dess helhet bör staten även hava intresse av, att enskildas
vattenfall komma till användning, i synnerhet som en avsevärd del av statens
egna fall ligger sämre till än de förra.

En utredning rörande möjligheten och lämpligheten av att staten, som kan
upplåna penningar till lägre pris än den enskilde, uppträder som långivare för vattenkraftsföretag,
borde sålunda måhända-omfatta även betingelserna för en eventuel!
lånerörelses utsträckning till underlättande av enskildas vattenfalls bebyggande, åtminstone
då motsvarande företag hava en allmännare betydelse. En parallell härtill
finnes i viss mån i den ställning staten intager till enskilda järnvägsanläggningar.
Härvid bör å ena sidan visserligen beaktas, att en dylik utsträckning av lånerörelsen
kräver tillgång på högst betydande kapital, men å andra sidan kan staten,
såsom sammanfattning av det allmänna, hava större fördel av ett vidsträcktare utnyttjande
av vattenkraften, oavsett vem den tillhör, än av de oftast jämförelsevis
blygsamma inkomster, som kunna erhållas i arrende för vattnet i statens vattenfall.
Huru som helst borde enligt mitt förmenande en utredning av antydd art bliva till nytta.

Mot företagande av en sådan utredning redan nu kan — om det blott gäller
statens egna vattenfall — uppställas det skälet, att grunderna för utarrendering av
statens vattenfall fastställdes först den 4 juli 1910, och att lagen om vattenfallsrätt
ej är äldre än sedan den 1 juni 1911, varför dessa bestämmelsers verkningar ej
ännu hava kunnat göra sig gällande. Men att döma av den visserligen korta tids
erfarenhet, som nu föreligger, torde man kunna säga, att något livligare intresse för
erhållande av arrende eller vattenfallsrätt icke trätt i dagen. Till stor del kan detta
bero på, att statens vattenfall såsom ovan antytts.i regel ej ligga så väl till i kommunikationshänseende
m. m., men en viktig orsak är dock utan tvivel den osäkerhet
om vattenfallsrättens värde som realsäkerhet, vilken ännu finnes hos dem, som skulle
kunna tillhandahålla det erforderliga kapitalet. Det är emellertid icke oantagligt,
att statens initiativ — såsom motionären framhåller — skulle kunna åstadkomma
'' en annan syn på tingen.

På grund av det anförda skulle jag vilja förorda en utredning sådan som motionären
föreslagit, dock att åt den borde givas den vidsträcktare omfattning, som förut antytts.»

Statsutskottet delade motionärens mening angående angelägenheten
av, att statens vattenfall blevo på ett rationellt sätt utnyttjade i produktionens
tjänst och ansåg den av motionären anvisade väg ha goda skäl
för sig, varjämte utskottet fann ett stöd i denna sin uppfattning i det
av vatten fallsdirektören gjorda uttalandet. Utskottet tillstyrkte därför
enhälligt utredningen i fråga på sätt motionären föreslagit.

Vid ärendets behandling inom kamrarna uppträdde i första kamma -

ren emot motionen herrar Asplund och Cavalli, för densamma greve
Fredrik Wachtmeister. Herr Asplund hävdade, att statens egna kraftverk
kunde tillgodose det behov av kraft, som inom den närmaste tiden kuode
uppkomma, att staten hellre borde själv utbygga vattenfall än uppamma
konkurrenter åt sig genom upplåtelse av sina vattenfall och utlämnande av
lån, och att den enskilda bärkraftiga industrien icke torde sakna utvägar
att uppbringa nödiga medel för vattenkraftsbyggen. Herr Cavalli såg saken
ur statsfinansiell synpunkt och erinrade dels om de betydande belopp,
som redan nedlagts i andra statens utlåningsfonder, dels om rikets stora
skuldbörda och dess kredit. Greve Wachtmeister framhöll bland annat *
gentemot herr Asplund, att statens vattenfall i stort sett komme att
ligga obegagnade, om ingenting gjordes för att underlätta finansieringen,
och mot herr Cavalli, att statens lånefonder i själva verket icke uppginge
till något avskräckande belopp, men att de i allmänhet väsentligt
höjt Sveriges ekonomiska bärkraft. I avseende på statens skuldsättning
och kredit ansåg han denna senare icke lida utan tvärtom stärkas av
upplåning för ändamål, sådana som det ifrågavarande. Kammaren biföll
motionen med 64 röster mot 42.

I andra kammaren bifölls den utan votering efter ett anförande
av herr Torgen, vilket utmynnade i en vädjan till Kungl. Maj:t att vid
utredningen taga hänsyn till den vidsträcktare utredning, varom vattenfallsdirektören
talat, d. v. s. om lånerörelsens utsträckning även till
underlättande av enskilda vattenfalls bebyggande, åtminstone då motsvarande
företag hade en allmännare betydelse.

Riksdagens skrivelse i ärendet, nr 232, avfattades sålunda i enlighet
med statsutskottets förslag.

Motion vid Vid 1913 års riksdag väckte herr Jeansson i Kalmar i andra kam l^ksda™

maren en motion, nr 124, vari hemställdes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en utredning,
angående lämpligheten av att upplägga en statens lånefond för finansiering
av företag, vilka avse utbyggande av enskilda tillhöriga vattenfall, samt för
riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Motionären åberopade i sin motivering vattenfallsdirektörens förut
omnämnda uttalande rörande lån även åt bebyggande av enskilda vattenfall,
i vilket uttalande han till alla delar instämde, samt framhöll bland
annat den nationalekonomiska betydelsen av minskad stenkolsimport vid
vidsträcktare bebyggande av vattenfallen. Han hävdade dessutom, att
en upplåning till ett så produktivt ändamål ovillkorligen komme att
förbättra vår handelsbalans, i det att den minskade utförseln av guld

till likviderande av kolimporten mer än väl motvägde räntan å det upplånade
kapitalet samt påvisade, att under de senare åren ej allenast storindustrien
utan även hantverkarna och jordbrukarna i mycket hög grad
använde den elektriska energien, vilket förhållande innebure stura besparingar
i arbetskraft och bränsle. Tillräckligt enskilt kapital kunde icke
erhållas för bebyggande av vattenfallen. Beträffande statens risk vid
en lånerörelse av antytt slag ansåg han den mycket ringa, om säkerhet
lämnades uti fullgoda inteckningar i kraftstationerna. I statsutskottets
utlåtande, nr 48, rörande motionen vitsordades visserligen betydelsen
av den vidsträcktare utredningen, men då utskottet med hänsyn
till den alltjämt ökade statsskulden hyste starka betänkligheter mot, att
riksdagen utan trängande nödvändighet vidtoge åtgärder, ägnade att framkalla
nya anspråk på låneunderstöd från statens sida, avstyrkte utskottet
motionen. Båda kamrarna beslöto i enlighet med statsutskotiets hemställan.

I motion i första kammaren, nr 42, vid 1915 års riksdag hemställde
herr Ingeström om, att utredning måtte verkställas i fråga om
de åtgärder, som från statens sida kunde vara erforderliga och lämpliga
för främjandet av landsbygdens förseende med elektrisk kraft, och anvisade
motionären två olika utvägar för statens ingripande uti ifrågavarande
hänseende, nämligen dels genom att underlätta anskaffandet av
kapital för de elektriska anläggningarnas utförande, dels genom att
avlöua konsulenter med uppgift att lämna landsbygdens befolkning sakkunniga
råd och upplysningar i hithörande frågor.

Riksdagen anförde, efter motionens behandling, i skrivelse, nr 176,
bl. a., att vissa av motionärens önskemål redan torde vara föremål för
utredning genom vattenfallssakkunniga, och att, enligt vad riksdagen
inhämtat, denna utredning komme att omfatta jämväl undersökning,
huruvida tillkomsten av sådana mindre företag, som endast vore avsedda
för det lokala kraftbehovet, borde underlättas genom eventuellt
beviljande av statslån till vattenfallens utbyggande. Vid sådant förhållande
föranledde motionen i denna del icke till någon åtgärd från riksdagens
sida. I fråga om statslån för distributionsledningar gjordes i riksdagens
skrivelse vissa uttalanden, vilka, då detta spörsmål på grund av Kungl.
Maj:ts uppdrag jämväl varit föremål för de sakkunnigas utredning, skola
närmare omnämnas i avdelning 2 av detta betänkande. Riksdagens
skrivelse utmynnade endast i eu anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes låta
verkställa utredning i fråga om anordnande av upplysningsverksamhet
för främjande av landsbygdens förseende med elektrisk kraft.

Motion vid
1915 års
riksdag.

yttrande. uPP&*^i som omfattade frågan om statslån för vattenkraftsanläggningar,
inledning, gällde det i första rummet att bilda sig en uppfattning om storleken
av det lånebelopp, som kunde vara erforderligt för att på ett effektivt
sätt befordra och påskynda vattenkraftens ökade tillgodogörande. För
att åter få klarhet i denna speciella fråga, var det nödvändigt att erhålla
en del grundläggande uppgifter om tillgänglig vattenkraft, värdet

av naturkraften och av vattenkraftsanläggningar i allmänhet, kapitalbehovet
för utbyggandet och användningen av kraften, de ränteutgifter, som kunde
betingas för anläggningar med resp. utan statslån, kraftens försäljningsvärde,
den vinst, som kunde påräknas vid vattenkraftsanläggningar, m. m.

utredning De sakkunniga anmodade därför kaptenen vid väg och vatten Zornon”''

byggnadskåren Fredrik Jonson att företaga eu utredning i nyssnämnda
hänseenden, vilken utredning också i november 1915 av honom avlämnades.
I denna upptogs på förekommen anledning till behandling
jämväl frågan om statslån för vattenregleringar, ett spörsmål, som på
senaste tid blivit alltmera aktuellt. Jonson uttalar sig dessutom i själva
huvudfrågan, om statslån böra beviljas för vattenkraftens utbyggande
och för vattenregleringar, och i vilken omfattning och på vilka villkor
detta borde ske.

Kapten Jonsons utredning är såsom bilaga litt A. fogad till detta
betänkande.

Utredningar Under utredningens gång visade det sig önskligt att närmare belysa

“nelifttöm1 de möjligheter trävaruindustrien och den elektrokemiska industrien kunde
och professor anses ha att använda vattenkraft speciellt i Norrland. På grund härav anträvaru-
resp. modades sågverksförbundets ombudsman, disponenten O. Hellström, och
elektrokemisk professorn vid kungl. tekniska högskolan "W. Palmter att yttra sig, den
mdustn. förra i fråga om trävaruindustrien, den senare om den elektrokemiska
industrien. Dessa fackmäns yttranden av resp. 27 september och 30
november 1915 äro bilagda såsom bilagor litt. B och C och kommenteras
i kapten Jonsons utredning. Sedermera har professor Palmrnr på anmodan
utarbetat ett den 3 januari 1918 dagtecknat tillägg (se bilaga litt.
C.) till sitt föregående yttrande, avsett att belysa utvecklingen av den
elektrokemiska industrien under 1916 och 1917.

utredning om Då professor Palmmr i sitt yttrande icke närmare ingått på möjlig ning

m.m. av laterna för elektrisk malmsmältning i Norrland, anmodades dåvarande
bergsingenjör ingenjören vid järnkontoret, bergsingenjören J. A. Lefflef att i nyss Leffler.

nämnda hänseende komplettera den av professor Palmser lämnade utredningen.
Då herr Lefflers yttrande, som avlämnades den 8 maj 1916
och är fogat till detta betänkande som bilaga litt. D, innehöll vissa
slutledningar, mot vilka från annat sakkunnigt håll gjordes vissa erinringar,
anmodades bergsingenjören Assar Grönwall, vilken livligt yttrande i
intresserat sig för arbetet med elektrisk tackjärnsframställning, att yttra t’räa«

sig över oc:h eventuellt komplettera herr Lefflers yttrande. Herr Grönwalls inqenjer
inlägg medföljer såsom bilaga litt. E i detta betänkande. Qmnwaii.

En annan fråga, som tarvade upplysningar, var den om villkoren Sammanstaiilör
utlämnande av de ifrågasatta statslånen och förvaltningen av mot- "ItåtemTånesvarande
fonder och andra därmed sammanhängande spörsmål. fonder av nu*

De sakkunniga anmodade därför ombudsmannen i statskontoret sPllhammarNils
Spilhammar att upprätta en sammanställning med uppgifter om vissa
under kungl. statskontorets förvaltning stående fonder ävensom om den
av fullmäktige i riksgäldskontoret förvaltade järnvägslånefonden, vilken
sammanställning avlämnades i november 1915 och är fogad vid detta
betänkande såsom bilaga litt. F.

De sakkunniga ansågo sig jämväl böra söka att få till stånd en utredning av
beräkning av det energibehov, som förefunnes för en blivande elektri- vidlnbiivTnL
fiering av statsbanorna samt utreda, vilka kraftkällor därtill i främsta elektrifiering
rummet borde ifrågakomma. Som emellertid byråchefen i järnvägs- banorna
styrelsen I. Öfverholm, vilken de sakkunniga närmast ansett böra ifrågakomma
vid denna utredning, förklarade sig hindrad under hänvisning
till att Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen att, efter samråd med
vattenfallsstyrelsen, inkomma med en officiell utredning i ämnet, funno
de sakkunniga lämpligt att låta tanken på ifrågavarande utredning genom
de sakkunnigas föranstaltande förfalla.

Av stort intresse för de sakkunnigas arbete var jämväl att inhämta Upplysningar
kännedom om, vilka åtgärder i andra länder eventuellt vidtagits från ’rländer. ™
statens sida för befordrande av vattenkraftens användning, speciellt i
fråga om statslån. Med anledning härav hemställdes till kungl. utrikesdepartementet
att genom departementets försorg måtte införskaffas upplysning
härom från vissa namngivna stater, och överlämuades för underlättande
av upplysningarnas avgivande ett frågoformulär. Kapten Jonson
har på anmodan av de sakkunuiga sammanställt de ingångna svaren.

Denna sammanställning, avlämnad den 15 september 1916, återfinnes
såsom bilaga litt. G.

Då de sakkunniga nu gå att yttra sig i fråga om statslån för

vattenkraftsanläggningar, torde det lända till större översiktlighet att
till en början beröra de olika grundläggande spörsmål, som kapten
Jonson behandlat i sin utredning, bilaga litt. A, och därvid följa den av
honom tillämpade anordningen mellan dem.

Tillgänglig

vattenkraft

och

kostnaderna
för dess utbyggande.

Den i Sverige tillgängliga totala vattenkraften kan i brist på en
mera exakt beräkning enligt den av löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren
M. Serrander i utredningen om Sveriges nationalförmögenhet
1912 gjorda uppskattningen antagas till 6,205,000 turbinhkr,
varvid bl. a. förutsatts, att vattenfallen i regul utbyggas för cirka 40
procent större effekt, än som motsvarar 9 månaders medelvattenmängden.
En säker beräkning lär icke kunna åstadkommas förr, än den vattenfallsförteckning
blivit fullbordad, som är under utarbetande av vattenfallsstyrelsen
och hydrografiska byrån. Av de 6,205,000 hkr kunna enligt
Jonson omkring 3,742,000 hkr anses vara »byggnadsvärdiga» d. v. s.
i enlighet med Serranders terminologi väntas bliva utbyggda före år
1959, under det att återstoden, 2,463,000 hkr, motsvaras av fall, så belägna
eller av den art, att de icke und^r överskådlig framtid lära kunna
tillgodogöras såsom kraftkällor. Jonson har därvid ökat den Serranderska
siffran för byggnadsvärdig vattenkraft med omkring 230,000 hkr, samtliga
kommande på staten tillhöriga vattenfall, på grund av erfarenhet
vunnen vid vattenfallsstyrelsens utredningar om reglering av vissa älvar
i övre Norrland. Dessa utredningar ha nämligen givit vid handen, att
motsvarande vattenkraft med fördel skulle kunna utbyggas för avsevärt
större kraftbelopp, än man förut vågat förutsätta. Av dessa 3,742,000 hkr
kommer lejonparten på Norrland med ej mindre än 2,671,000 hkr. Till
Norrland äro då av vissa skäl även Kopparbergs län och hela Dalälven förda.

Den utbyggda eller under utbyggnad varande vattenkraften angives
av Jonson vid’ 1915 års ingång utgöra 915,000 hkr, varav statens

244,000 hkr och enskild 671,000 hkr. Ej utbyggd men byggnadsvärdig
vattenkraft således summa 2,827,000 hkr, varav statens 678,000
hkr. och enskild 2,149,000 hkr. Dessa siffror kunna numera med hänsyn
till uppgifter för 1915 och 1916 justeras sålunda. Vid ingången av
åren 1916, resp. 1917 uppskattas enligt Vattenkraftsföreningens statistik
den utbyggda eller under utbyggnad varande vattenkraften till totalt

970,000, resp. 1,025,000 hkr. Den ej utbyggda men byggnadsvärdiga
vattenkraften skulle enligt dessa siffror samma år uppskattas till 2,772,000
resp. 2,717,000 hkr.

Det ligger i sakens natur, att »byggnadsvärdigheten» är ett skäligen
obestämt begrepp, och återkomma de sakkunniga längre fram härtill.

Störa kraftbelopp återstå tydligen i alla händelser att nyttiggöra.

Av stort intresse för föreliggande fråga är jämväl att utröna,
huru företagsamheten på vattenkraftsområdet tett sig under de senast
förflutna åren. I Jonsons utredning visas detta av den å figur 4, sid. 63
intagna grafiska framställuingen, som dock vid tiden för utredningens
slutförande icke kunde gå längre fram i tiden än t. o. m. 1914. Åren
1915, resp. 1916 påbörjades enskilda, inkl. kommunala anläggningar om

21,000, resp. 51,000 hkr enligt Vattenkraftsföreningens statistik, varjämte
för. statens verk år 1916 till de å figur 4 redovisade beloppen
kommo ytterligare 12,500 hkr. Av kommerskollegii statistik till och
med år 1915 framgår att inom industrien användes drivkraft av 1,321,043
hkr, därav 844,168 hkr vattenkraft. Ökningen av använd vattenkraft
1915 utgjorde enligt samma statistik 99,933 hkr.

Undersöker man nu, till vad ändamål den utvunna vattenkraften användes,
finner man av Jonsons utredning, att den övervägande delen
förbrukats för industrien, främst trä- och pappersindustrien, under det
att den allmänna distributionen och diverse annan förbrukning endast ''
tagit mindre än 1/5 av totala effektbeloppet. Ån tydligare framträder
den dominerande ställning, industriens förbrukning intager gentemot de
borgerliga behoven, om man kastar en blick på den å sid. 68 i Jonsons
utredning intagna tabellen nr 7, av vilken framgår, att av all i
Sverige år 1913 och 1915 med vatten- och värmekraft alstrad elektrisk
energi omkring 94 procent gå till industrien, under det endast omkring
6 procent använts för belysning, smådrift, spår- och järnvägsdrift och
därav omkring 4 för belysning och smådrift. Dessa slag av förbrukning
lära alltså alltid kunna tillgodoses med vattenkraft, om endast
sådan finnes tillgänglig på rimliga avstånd från förbrukningsorterna.
Industriens kraftbehov behöver därför icke göra intrång på de borgerliga
behovens tillgodoseende i önskvärd utsträckning. Tvärtom visar
erfarenheten, att just industrien kan framkalla ledningar i bygder, som
eljest svårligen på sådant sätt skulle kommit i åtnjutande av elektrisk
energi för borgerliga behov, för jordbruk, hantverk och dyl.

Sedan sålunda den tillgängliga byggnadsvärdiga vattenkraftens
storlek samt graden och arten av dess hittillsvarande användning klarlagts,
måste man söka få en föreställning om den sannolika kostnaden
för den outnyttjade vattenkraftens utbyggande för att kunna bedöma
storhetsgraden av det penningbelopp, som eventuellt borde tillhandahållas
i form av statslån. Jonson har, med stöd av tillgängliga kostnadssiffror,
i sin utredning kommit till det resultat, att anläggningskostnaden
för i Sverige utförda vattenkraftverk i medeltal uppgått till
Vattenfaltssakkunnige II. 8

200 kronor pr monterad turbinhkr. (300 pr kw.}, under det att motsvarande
siffror för Norge äro icke oväsentligt lägre. Anläggningskostnaden
har då förutsatts inbegripa utgifterna för själva kraftstationen med
maskineri, men ej värdet av fallets naturkraft med utmål, ej heller kostnaderna
för distributionsledningar. Dessutom har antagits, att stationerna
äro fullt utbyggda och ej försedda med i regel oanvänd reserv.
De uppgivna kostnadssiffrorna äro sålunda att anse som gynnsammast
möjliga gränsvärden under förutsättning, att hela den installerade effekten
fullständigt utnyttjas. Detta är visserligen stundom fallet-såsom vid
leverans till vissa elektrokemiska och pappersmasseindustrier, men oftast
är den nyttiga effekten ej obetydligt lägre än den installerade, varför
vid prissättningen på kraften motsvarande höjning i kostnaden pr
hkr eller kw. måste ske. Särskilt för s. k. distributionsverk (»Uberlandcentralen»)
kan skillnaden i anläggningskostnad pr hkr. vara rätt betydlig,
enligt Jonsons utredning för 10 distributionsverk 30 procent högre pr
nyttig än pr installerad kw. Under ett kraftverks första skede, innan
belastningen växer till den, som motsvarar fullt utnyttjande, kunna
kostnadssiffrorna givetvis bliva än ogynnsammare.

För att kunna bedöma inverkan av eventuella statslån behöver
man uppställa en jämförelse mellan kraftens framställningskostnad för
företag med statslån och utan sådana. Årskostnaden sammansättes av
dels direkta årskostnader: sådana som löner och administration, skatter,
förbrukningsartiklar, underhåll o. d., dels indirekta: ränta, amortering,
och eventuell avskrivning på anläggningskostnaden samt på utmålets
och naturkraftens värde. Dessutom tillkomma i vissa fall årliga skadestånd
m. in. Uppgifter om de årliga direkta kostnaderna vid bestående
verk äro ännu svårare att anskaffa än beträffande anläggningskostnaderna.
Kapten Jonson har emellertid sökt uppskatta desamma med stöd
delvis av erhållna uppgifter, men huvudsakligen av gjorda antaganden.
Han har å sid. 73 och följande redogjort för sina uppskattningar av
årskostnaderna för svenska vattenkraftverk, vilka emellertid uttryckligen
angivas såsom minimivärden för gynnsamma fall. Såsom resultat är
intagen figur 12 å sid. 78, visande symboliska kurvor för sannolika
årssjälvkostnader exkl. utmål och naturkraft pr nyttig hkr. resp. kw.
vid utbyggande av Sveriges totala byggnadsvärdiga vattenkraft. De
sakkunniga anse sig icke behöva närmare ingå på dessa uppskattningar,
vilka givetvis endast kunna vara approximativa och särskilt beträffande
ännu ej utbyggd vattenkraft, såsom Jonson själv framhåller, i viss mån
måste betraktas såsom gissningar. De sakkunniga vilja dock framhålla
att de uppskattade årskostnaderna även ur den synpunkten måste be -

traktas såsom minimivärden, att arbets- och materialprisen, sedan de
tillgodogjorda fallen monterats, i hög grad stigit. Frånsett nn rådande
enorma prisstegring är nog för framtiden att räkna med en avsevärd
kvarblivande sådan. 1 varje fall är utredningen av detta spörsmål av
stort intresse och kan tjäna till ledning för omdömet.

Såsom förut t ram hållits, omfattar den ovan omnämnda uppskattningen
av årskostnaderna icke värdet av utmål och naturkraft. Värdet
på markområdet är i regel föga betydande gentemot övriga kostnader
för vattenkraftsanläggningarna och sammanföres i regel med naturkraftens
värde. Vad beträffar detta senare kan det uppskattas på olika sätt.
Jonson betonar i sin utredning svårigheten att objektivt fastställa ett
vattenfalls affärsvärde. Ett vattenfalls affärsvärde är t. ex. beroende på
möjligheten av att ekonomiskt tillgodogöra detsamma genom en kraftanläggning
och utgör en viss del av denna anläggnings totala affärsvärde.
Detta senare beror åter på de årliga affarsvinster, som kunna
påräknas, sedan samtliga omkostnader betalats, och uppskattningen av
dessa vinster, i vilken uppskattning hänsyn till företagarens risker måste
tagas, är givetvis, ehuru teoretiskt möjlig, vid tillämpningen ganska
oviss. Ännu ovissare blir resultatet, när detta totala affärsvärde skall
uppdelas i en del, motsvarande vattenfallets värde, och en del, motsvarande
bl. a. företagarens andel i det totala affärsvärdet. Vattenfallets
värdesättning måste därför, menar utredaren, oftast bliva en subjektiv
smakfråga. Det är också uppenbart, att så är förhållandet, men detsamma
gäller nog även många andra industriella värden.

I detta sammanhang framhåller Jonson å andra sidan, att om
man exempelvis jämför tvenne lika stora, lika välbelägna och i övrigt
i tekniskt hänseende likvärdiga fall, men anläggningskostnaden vid det
ena är A kronor dyrare än vid det andra, så är givetvis det teoretiska
affärsvärdet för det senare A kronor större. Härav följer, att om ett
visst bvggnadsvärdigt fall får årskostnaderna minskade genom ett billigt
statslån, undergår detsamma en motsvarande värdestegring. Man kommer
här in på en betydelsefull synpunkt vid bedömande av lämpligheten
av statslån för ifrågavarande ändamål. De sakkunniga återkomma
sedermera till denna sak.

Med hänsyn till de ovan antydda svårigheterna vid en objektiv
uppskattning av vattenfallens affärsvärde pläga ofta vissa genomsnittssiffror
finna användning. Jonson bär sammanställt uppgifter från 65
svenska vattenkraftsanläggningar (sid. 81, figur 13) och funnit genomsnittsvärdet
för nyssnämnda värde vid dem vara 73 kronor pr monterad

Värdet av
vattenkraftanläggningar

i allmänhet
och av vattenfallen
i
si/nncrhct.

Kapitalbehov
för vattenkraftens
utbyggande.

hkr. 1 Serranders ovan omnämnda utredning uppskattas medelvärdet
av vattenfallen till i genomsnitt 75 kronor i norra och 90 kronor pr
utbyggd hkr. i övriga Sverige. Givetvis varierar värdet högst betydligt
på olika platser, men de angivna siffrorna torde giva en viss allmän
ledning vid bedömande av hithörande spörsmål. Siffrorna torde under
sista tiden dock hava tenderat att stiga.

Med användning av sålunda framdeducerade sifferuppgifter beräknar
Jonson i fortsättningen av sin utredning totala kapitalbehovet för utbyggande
av vattenkraften. Han erinrar därvid om, att detta kapitalbehov
blir olika, allt efter som kraften antages i huvudsak använd för allmän
distribution eller för viss industri, särskilt elektrokemisk. I verkligheten
användes — säger han — i allmänhet kraft från samma verk vanligen
för båda de angivna ändamålen, men i stort sett torde det förra användningssättet
bliva övervägande i södra och mellersta Sverige, det
senare oftare förekomma för åtminstone de större verken i Norrland. Det
kan tilläggas, att den elektrokemiska industri, som nu slagit sig ned i
de södra landsdelarna, exempelvis i stor utsträckning vid Trollhättan,
sannolikt i framtiden kommer att flytta sig norrut, där, till föl jd av mindre
konkurrens med de mekaniska industrierna och de borgerliga behoven,
kraften kan fås billigare. Detta är nämligen för den elektrokemiska
industrien, i viss motsats till de andra nämnda avnämarna, en huvudsak.

Kapitalbehovet för utbyggande av vattenkraftsanläggningarna, avsedda
i huvudsak för allmän distribution, uppskattar Jonson, med hänvisning
till första delen av sin utredning, till omkring 390 kronor pr
kw.; för utmål och vattenfall — efter 75 kronor pr naturhkr. — till
150 kronor pr nyttig kw. Kostnaderna för ledningsnät (huvudledningar,
ej de av enskilda förbrukare i regel bekostade »servis»ledningarna) uppskattas
enligt den elektriska kraftkommitténs utredning till 144 kronor
pr nyttig kw. såsom ett överslagsvis beräknat medeltalsvärde. Summa
kapitalbehov för kraftverk av nu nämnd art blir då 685 kronor pr nyttig kw.

För kraftverk, anlagda för alstrande av kraft till elektrokemisk
industri, uppskattas kapitalbehovet till 875 kronor pr nyttig kw., häri
inberäknade kostnaderna för fabrikerna med 350 kronor pr nyttig kw.

Såsom »rått överslagsvärde» kommer Jonson sålunda i sin utredning
till ett kapitalbehov av 685 resp. 875 kromm pr nyttig kw. eller
med uppåt avrundat medeltal till omkring 800 kronor pr nyttig kw.

Det totala kapitalbehovet för utbyggande av den ej utbyggda,
men byggnadsvärdiga enskilda vattenkraften sktdle då bliva omkring
600 mill. för enbart vattenverken exkl. utmål, naturkraft, fabriker och

ledningsnät samt omkr. 1,200 null., dessa inbegripna. Kapitalbehovel
för kronans outbyggda vattenfall med undantag iör Göta älvsfallen och
de för elektrisk järnvägsdrift inköpta fallen skulle åter bliva resp. 125
och 250 milj. kronor. Dessa siffror kunna emellertid, som ock i utredningen
kraftigt framhålles, i bästa fall endast avse att giva eu bild
av kapitalbehovens storhetsanordning. De verkliga behoven komma
givetvis att bliva beroende på, huru kraften kommer att användas, men
ock på framtidens material- och arbetspris och ej minst på, huru stor
del av landets vattenkraft som i själva verket är eller blir »byggnadsvärdig».
De sakkunniga vilja i sistnämnda hänseende påpeka, att förbättrade
kommunikationer kunna göra flera vattenfall byggnadsvärdiga,
vilka ej i utredningen upptagits såsom sådana, och att, såsom i Jonsons
utredning även framhållits, en närmare genomarbetning av särskilt de
norrländska vattendragens regleringsproblem kan giva avsevärt högre
värden på byggnadsvärdig vattenkraft än som förut ifrågasatts. I varje
fall rör det sig tydligtvis om högst betydande summor och säkerligen
om än större än de av Jonson uppskattade, en omständighet, vartill hänsyn
måste tagas, om och då det gäller att bestämma event. lånefonders
belopp. Till jämförelse må antecknas, att Sveriges hela statsskuld den
1 januari 1915 uppgick till omkring 696 milj. kronor.

En synnerligen viktig fråga är den om räntan på byggnadskapitalet,
eftersom detta kapital vid vattenkraftsanläggningar spelar en
dominerande roll gentemot de egentliga driftkostnaderna. Antager man
exempelvis, att byggnadskostnaden för ett vattenverk utgör 300 kronor
pr installerad kw., motsvarar en minskning av räntesatsen med 1 procent
å hela kapitalbehovet en minskning i årskostnaden av 3 kronor pr
installerad kw. och av 3.90 å 4 kronor pr nyttig kw., allt efter olika
antaganden om den nyttiga effektens förhållande till den installerade.

Jonson uppdrager i sin utredning en intressant jämförelse mellan
den räntesats, som kan betingas vid statslån och vid lån från enskilda
och banker. Han kommer därvid till det resultat att, med fråuseende
av de exceptionella förhållandena, som rått efter världskrigets utbrott,
den sannolika effektiva räntan på nya statslån kunde sättas till 5.2 5,
medan för nya obligationslån (genom bankinrättningar) denna ränta
kunde anses bliva 6.5 procent. Således en skillnad av 1.2 5 procent till
statslånens förmån. För korta eller löpande lån mot säkerhet beräknas
den sannolika effektiva räntan med ledning av bankinspektionens årsberättelse
till i medeltal 7 procent. Detta finge dock ej innebära, att
räntesatserna verkligen absolut taget bleve så höga, som sålunda angivits.

Räntan få
utbyggnadskapitalet.

Det gällde emellertid vid ifrågavarande undersökning endast att söka
beräkna skillnaden i ränta för statslån och banklån, och för detta ändamål
borde de angivna siffrorna vara användbara. I fortsättningen räknar
han därför med en normal ränteskillnad mellan statslån och obligationslån
av 1.2 procent, men angiver jämväl resultaten, om skillnaden minskas
ned till 0.5 procent. Han sammanställer därefter i tabell 8, sid. 91,
den beräknade effektiva räntan för en privat vattenkraftsanläggning
under antagande av, att vid ett sådant företag kalkylerna böra visa en
avkastning å aktiekapitalet av i medeltal minst 8 procent, för att aktieteckning
må kunna påräknas. Tabellen upptager den effektiva räntan
under följande tvenne olika förutsättningar, den ena, A, att statslån
erhålles med 3/4 av anläggningskapitalet, den andra, B, att sådant lån
fås med 1/i av samma kapital. Resultatet bleve då, att den effektiva
medeltalsräntan för hela anläggningen genom statslån kunde minskas
med följande procent.

jämfört med obliga- jämfört med korta

. tionslån å 6.5 % lftn å 7 % •

Förutsättning A . 0.9 (0.4) 1.3

Förutsättning B 0.6 (0.2 ö) 0.9

De inom parentes satta talen motsvara minskningen, om i stället
för med 1.2 procent ränteskillnad för statslån gentemot obligationslån
räknas endast med en skillnad av 0.5 procent.

Det må anmärkas, att vid dessa beräkningar förutsatts, att lånen
utlämnas av staten efter dess egen självkostnadsränta. Jonsson framhåller
att den erhållna skillnaden mellan effektiv ränta för statslån resp.
banklån icke vore så stor, att något mera avsevärt pålägg kunde göras
till denna självkostnadsränta, därest man med statslån för vattenkraftsanläggningar
verkligen ville i största mån stimulera vattenfalls utbyggande.
Ett mindre tillägg för kronans förvaltningskostnad och risk
vore däremot påkallat. Likaså viss amorteringsprocent, vilken dock,
såsom gällande båda slagen av lån, icke inverkade på jämförelsen. I
avseende på tillägg för förvaltningskostnad och risk vore ett sådant
enligt Jonsons mening mindre motiverat, när det gällde utlåning för bebyggande
av kronofall, från vilka kronan erhölle jämväl årlig avgift,
än av privata fall, från vilka dylik direkt vinst ej av kronan eljest erhölls.

De sakkunniga skola i det följande återkomma till den fördel,
en event. minskning av den effektiva räntan å anläggningskapitalet
genom beviljande av statslån kan medföra. De sakkunniga vilja dock
redan nu framhålla, att beräkningen av storleken på skillnaden i den
effektiva räntan under nuvarande förhållanden givetvis är förenad med

stora svårigheter, beroende, som den är, på många tämligen okända
faktorer, bland annat på huru konjunkturerna på lånemarknaden komma
att ställa sig efter världskriget, vilket ju vänt upp och ner på mångt
och mycket. Huru som helst lära emellertid fördelarna av statslån i
huvudsak ligga på andra håll, och skola de sakkunniga sedermera närmare
belysa desamma.

Det bör dock i detta sammanhang erinras om, att Jonson vid sin
utredning om ränteminskningen i första hand utgått från, att kronan vid
utlämnande av lån för vattenkraftsanläggningar i regel anlägger en rent
ekonomisk synpunkt och kräver en ränta, som betäcker dess kostnader
för peuninganskaffningen. Såsom Jonson framhåller, finnes det emellertid
en annan synpunkt att se saken ur. Den nämligen, att staten genom
den av vattenfallens vidsträcktare bebyggande ökade företagsamheten
indirekt skulle skörda sådan nationalekonomisk vinst, att denna motiverade
en direkt förlust vid beviljande av statslån för vattenkraftsanläggningar.
Givetvis skulle den ränteminskning, som därigenom kunde komma företagaren
till godo, i högre grad stimulera vattenfallens tillgodogörande.

Denna senare princip är, som bekant, alls icke främmande försvenska
statens politik. I detta avseende hänvisa de sakkunniga till Spilhammars
utredning, bil. litt. F, men vilja dock erinra, att, sedan
nämnda utredning i november 1915 utfördes, statsmakterna under åren
1916 och 1917 fattat beslut rörande nya bestämmelser angående vissa
lånefonder. Bland dessa beslut må här anföras.

Räntan å de lån, som från 1916 beviljas att utgå från manufakturförlagslånefonden,
rederilånefonden och hantverkslånefonden, skall beräknas
efter 5 procent i stället för förut gällande och i bilaga litt. F
angivna lägre belopp (4 å 4.5 procent). För lån, som efter 1917 utgå till
statstjänstemän, resp. icke statstjänstemän, från Mörbvfonden, räknas

5.0 resp. 5.5 procent räntefot.

Till allmänna järnvägslånefonden beviljade 1916 års riksdag under
femårsperioden 1917 — 1921 ett anslag av 7.5 milj. kronor att årligen
utgå med 1.5 milj. kronor. Bland de av riksdagen bestämda villkoren
för lånens utdelande märkas: att låneunderstödet må utgöra högst hälften
av anläggningskostnaden enligt fastställt kostnadsförslag; att en annuitet
av 5.4 procent å lånebeloppet skall erläggas, varav 5 procent beräknas
vara ränta och 0.4 procent amortering; samt att anståndf-räntan, d. v. s.
den ränta, som belöper å byggnadstiden + 1 år efter järnvägens öppnande,
dock maximalt 3 år, ej behöver betalas förrän lånet i övrigt är slutamorterat.

Bibanefonden har tillkommit genom beslut av 1911 års och följande

riksdagar. Fondens storlek är avsedd att bliva 12 milj. kronor, varav
9 milj. kronor äro beviljade att utgå t. o. m. 1918 och återstående
3 milj. kronor äro avsedda att beviljas under åren 1919—1920. De
första låneunderstöden till ett sammanlagt belopp av 8,895,750 kronor
beviljades år 1916. Enligt beslut av 1916 års riksdag gäller beträffande
lån från bibanefonden bland annat, att 73 av lånebeloppet skall åtnjutas
räntefritt men amorteras med 5.4 procent, vilken amortering dock ej
behöver börja betalas förrän efter 60 års förlopp efter det lånet börjat
lyftas; samt att å återstående 2/3 av lånebeloppet skall erläggas en annuitet
av 5.4 procent, varvid för denna del beträffande ränta, amortering och
anståndsränta m. m. gälla analoga bestämmelser som för lån från allmänna
järnvägslånefonden, dock att tiden för anståndsräntan ökats från
maximalt 3 till 4 år.

Räntesatserna ställa sig sålunda numera på följande sätt:

Tabell

över vissa data rörande statens utlåningsfonder.

	Ränte-fot å	Ränte-foten be-stämdes (eller plägade tillämpas) År	Räntefot å närmast föregående av staten upptaget lån	I
	%	Nominell °/o	1 Effektiv %	1
Manufakturförlagslånefonden ......	5.0	1916	5.o	5.io	Före 1916 lägre räntefot j
Rederilånefonden .....................	5.0	1916	5.o	5.io	» » » »
Torvlånefonden ........................	4.0	1902	4.0—3.5	3.8 2
Odlingslånefonden.....................	(3.«)	1914	5.o	5.0 3	Räntefritt vissa år.
Egnahemslånefonden..................	3. G	1908	4.0—3.5	3.87
Jordförmedlingslånefonden .........	4.0	1907	4.0—3.5	3.77
Fiskerilånefonden .....................	3.6	1907	4.0—3.5	3.7 7
Täckdikningslånefonden ............	4.o	1913	4.5	4.81
Norrländska nyodlingsfonden......	3.o	1906	3.5	3.64
Allmänna nyodlingsfonden .........	4.o	1914	5.o	5.03
Hantverkslånefonden ................	5.o	1916	5.0	5.io	Före 1916 4 procent.
Mörbyfonden..........................	5.0—5.5	1917	5.0	5.03 i	.Före 1917 lägre ränte-j fot. Efter 1917 5,j J resp. 5.5 procent för] 1 statstjänstemän, resp.j I icke statstjänstemän.]^
Allmänna järnvägslånefonden..... Bibanefonden ...........................	5.0 5.0	1916 1916	5.o 5.o	5.io 5.io	j Dessutom beviljas vissa] > lättnader i räntebe-1 telning.

Trots de under senare aren vidtagna höjningar i räntesatserna, kan
dock sägas, att desamma i regel äro lägre än statens motsvarande eflektiva
upplåningsränta. Och samma tendens framgår ju också därav, att
räntesatserna icke blivit höjda parallellt med upplåningsräntans ökning
utan först sedan denna senare under åtskillig tid varit högre än de för
fonderna fastställda räntesatserna.

Det bör jämväl erinras därom, att de anslag, kronan plägar medgiva
för vissa allmännyttiga ändamål, bland annat för avdiknings- och
sjösänkningsändamål, att utgå från det så kallade allmänna avdikningsanslaget
(Svensk författningssamling 1916, 376) och från norrländska
avdikningsanslaget (Svensk författningssamling 1916, 377), ävensom för
med skogsvården sammanhörande ändamål, beviljas utan återbetalningsskyldighet.

Med hänsyn till den ställning, statsmakterna sålunda intagit beträffande
andra fonder och företag, synes det sakkunniga väl kunna
ifrågakomma, att jämväl för en eventuell lånefond för vattenkraftsanläggningar,
S''im särskilt under dessa tider böra på allt sätt uppmuntras,
räntesatsen bestämdes enligt liknande grunder som de refererade och
icke sattes efter vad nu rådande konjunkturer kunna betinga vid upptagande
av nya statslån.

De sakkunniga återkomma senare härtill.

Då man vill närmare utröna, i vilken mån den obebyggda vattenkraften
kan anses ekonomiskt byggnadsvärd ig, är det givetvis till en
början av vikt att se till, vilket försäljningspris som för densamma må
kuuna påräknas.

Jonson angiver i sin utredning avdelning 5 (sid. 92), att enligt
tillgänglig statistik medelförsäljningspriset i Sverige för all elektrisk
energi, alstrad av värme- och vatten motorer, år 1914 varit 3.4 3 öre pr
kw.-timme och för energi, försåld till distributionsverk att av dessa vidare
distribueras 2.13 öre. Motsvarande medelförsäljuingspris bliva, om man
antager en genomsnittsanvändningstid av 2,880 timmar pr år, 98.8 0 resp.
61.30 kronor pr kw /år eller 66 resp. 41 kronor pr hkr./år. Prisen växla
dock i avsevärd mån, beroende på olika användningstid och användningssätt.
I fråga om av vattenfallen alstrad energi kan man skilja på industrier,
för vilka kraftpriset är av jämförelsevis sekundär betydelse, och
vilka sålunda i brist på billig vattenkraft kunna använda värmekraft,
och sådana, för vilka vattenkraftens lägre pris är grundläggande och för
vilka användningen av värmekraft är utesluten. Till de förra hör belysningsindustrien
och de flesta industrier, som använda motorisk kraft,

Vattenfallssakkunnige. It. 4

Den elektriska
kraftens försäljningsvärde.

Framtida utbyggnad
av
vattenkraft.

undantagandes bland andra träsliperierna, vilka endast kunna betala ett
lågt pris. Till de senare höra utom de sistnämnda i allmänhet de elektrokemiska
(resp. elektrotermiska) industrierna.

För den förstnämnda gruppen är priset på värmekraft utslagsgivande
för vattenkraftsenergiens prissättning. I fig. 18, sid. 94, äro
driftkostnaderna för en modern välbelägen ångcentral om 1,000—2,000
kw. med före kriget- gällande prisförhållanden grafiskt angivna. Av
denna framgår, att vid ett stenkolspris av exempelvis 20 kronor pr ton,
nu mångdubbelt högre), ett pris, som ej under den närmare framtiden
torde komma att underskridas, ett ångverk av nämnda storhetsordning
vid en genomsnittsanvändningstid av 2,880 timmar beräknas kunna
leverera kraft till ett självkostnadspris av omkring 98 å 83 kronor pr kw./år,
beroende på om reserv erfordras eller ej. För mindre ångverk ställer
sig priset givetvis högre. I avseende på denna regulator uppåt för
vattenkraftens värde är dock att märka, att detta värde reduceras, om
vattenkraften ej är ständigt tillgänglig, utan minskas under vattenfattiga
perioder, d. v. s. är vad man benämner sekunda kraft. Ofta nog kan
denna sekunda krafts värde ökas genom samarbete med ångcentral.
De angivna priser för ångkraft gällde, som nyss anmärkts, före kriget,
men äro numera på grund av ökade kostnader för material och arbete
givetvis betydligt högre. Å andra sidan motväges den härav uppkommande
ökningen i årskostnader i viss mån av den fortgående förbättringen
i ångverkens ekonomi, vilken fråga de sakkunniga i del 1 sid.
32 och följande berört.

Av den senare av ovannämnda grupper, omfattande i huvudsak den
elektrokemiska industrien, kunna, såsom förut antytts, endast lägre pris
betalas. Såsom exempel må anföras, att Trollhätte kraftverk i stort
sett kunnat erhålla ett pris av 50 kronor pr kw./år av de vid Trollhättan
förlagda elektrokemiska fabrikerna. Under nu rådande konjunkturer
hava dock på sista tiden avsevärt högre pris kunnat ernås. Vid
Porjus kraftverk har elektrisk energi för malmsmältning, framställning
av ferrolegeringar och för ren elektrokemisk industri kontrakterats till
pris av cirka 40 kronor pr kw./år. 1

Utom prisfrågan är det givetvis även många andra faktorer, som
måste tagas med i beräkningen, om man vill söka klarhet i fråga om
vattenfallens »byggn ad svärd ighet», d. v. s. med andra ord om den takt,
i vilken de kunna komma att tillgodogöras.

Såsom förut antytts, har Serrander i sin utredning 1912 fram 1

Jämför härmed även professor Palmsers uppgifter, varom mera längre fram.

deducerat deu svenska vattenkraftens »bygguadsvärdighet» inom viss tid
framåt på sådant sätt, att han med användning av tillgängliga siffror för
utvecklingen under föregående år genom extrapolering uppskattat utvecklingen
för framtiden, varvid resultatet modifierats med hänsyn till fallens
beskaffenhet och läge samt andra på utvecklingen inverkade förhållanden.

Ett annat sätt är att undersöka olika användningssätt för kraften
och med stöd härav uppskatta nybyggnadstakten. Denna metod, vilken,
såsom kapten Jonson angiver, ej får anses säkrare än den andra, men
ä andra sidan bättre belyser de olika faktorer, som kunna inverka på
utvecklingen, har denne i sin utredning sökt följa.

Elektriska kraftkommittén har i sitt år 1914 avlämnade betänkande
med tillämpning av sistnämnda metod kommit till det resultat, som
grafiskt återgives å tig. 20, sid. 96, av kapten Jonsons utredning,
därvid kommittén räknat med en sannolik utnyttjningstid för kraften av
i medeltal 4,400 timmar. Till jämförelse må nämnas, att vid Trollhätte
kraftverk, som under år 1916 levererade i medeltal omkring 66 procent
av sin effekt till elektrokemiska industrier, utnyttjningstiden samma år
uppgick till i genomsnitt ej mindre än 5,540 timmar. 1 den mån, ökad
användning inom landet för elektrokemiska industrier uppstår, ökas
givetvis även den allmänna genomsnittsutnyttjningstiden.

Kommittén, som till *skdlnad från Serrander och Jonson'' hänför
såväl Kopparbergs som Gävleborgs län till södra och mellersta Sverige,
fann den årliga ökningen i energibehovet omkring 105 milj. kw.-timmar
för hela Sverige, men endast en fjärdedel härav eller omkring 20 milj.
kw.-timmar för Norrland. Denna slutledning synes berott på, att kommittén
ansett, att på det elektrokemiska området, inom vilket tillgodogörandet
av den norrländska vattenkraften i huvudsak ansågs fälla,
en skarp konkurrens komme att uppstå med de billiga och välbelägna
norska vattenkraftkällorna, en konkurrens, som givetvis verkar hämmande
på den norrländska vattenkraftsindustriens utveckling.

Kommittén har jämväl jämfört det beräknade energibehovet i olika
delar av landet med den disponibla vattenkraften och därvid kommit
till det resultat, att för hela landet, som en enhet betraktat, skulle den
totala vattenkraften (6.2 milj. hkr), om den omsattes till elektrisk energi,
vara tillräcklig att täcka energibehovet under omkring 125 å 225 år,
om utnyttjningstiden kunde uppbringas till 4,400, resp. 7,660 timmar
pr år. För området söder om Västerbottens länsgräns kunna enligt
kommittén landets samtliga behov icke beräknas uttömma ens dessa
tillgångar under det närmaste århundradet. För södra och mellersta
Sverige, inberäknat Gävleborgs län, sedda som en fristående enhet,

skulle enligt kommittén krafttillgången sannolikt vara tillräcklig för mer
än 75 år framåt.

Jonson påpekar å sin sida, att enligt kommitténs undersökningar
skulle för södra och mellersta Sverige den »byggnadsvärdiga» vattenkraften
vara slut redan inom 25 å 60 år, allt efter som utnyttjningstiden
kunde uppbringas till 4,400 å 7,660 timmar pr år, och att, om
Gävleborgs och Kopparbergs län ej medräknades, skulle inom ännu
kortare tidrymd energibehovet i södra och mellersta delarna av landet
bliva större än den befintliga vattenkraften. I verkligheten rådde, som
under tabell 3, sid. 61, framhållits, redan nu i stort sett brist på vattenkraft,
ehuru även i dessa distrikt orter kunde förekomma med överskott
på vattenkraft.

De sakkunniga anse sig i detta avseende böra erinra därom, att en
sammanslutning av mellansvenska bruksägare under 1916 inköpt de stora
Krångedeforsarna i Indalsälven, av vilken vattenkraft en stor del är
avsedd att på elektrisk väg ledas den omkring 400 km. långa sträckan
ned till Bergslagen. Vattenfallsstyrelsen lär hava för avsikt att medelst
andra norrländska fall skapa det energitillskott, som framdeles erfordras
för Ålvkarlebynätet, vilket redan nu sträcker sig ned i Södermanland och
snart kommer att nå Motala.

Nedre och mellersta Norrlands rika vattenkraftkällor torde sålunda
inom en nära framtid komma att delvis utnyttjas för Mellansveriges
hastigt stigande behov av kraft. För huvuddelen lär emellertid fortfarande
få sökas användning genom elektrokemiska industrier. I detta
avseende hänvisa de sakkunniga jämväl till, vad de förut framhållit beträffande
de elektrokemiska industriernas sannolika förflyttning i framtiden
från södra till norra Sverige.

I fråga om den norrländska vattenkraftens utvecklingsmöjligheter
anse sig de sakkunniga icke böra närmare referera Jonsons utredning
utan hänvisa till de av disponent Hellström^ bilaga litt, B, och professor
Palmaer, bilaga litt. C, lämnade specialutredningarna. Under påpekande,
att med någon annan verklig storindustri i Norrland än trävaruindustrien
och den elektrokemiska industrien ej är att räkna, vilja dock de sakkunniga
framhålla följande:

I avseende på trävaruindustriens möjligheter för förbrukning av
elektrisk energi från vattenfallen kommer Jonson till den slutledningen,
att det visserligen måste anses ställt utom tvivel, att i en mängd fall
vattenkraft kan till tillräckligt lågt pris levereras för av Hellström såsom
önskvärd betecknad driftsomläggning av trävaru- och pappersmasseindustrien,
men att även om hela denna industri i Norrland och Dalarna

omlades för elektrisk drift från vattenfall, kraftbeliovet icke skalle uppgå
till mer än 72,500 hkr, givetvis med ökning i mån av pappersmasse,
industriens tillväxt. Detta kraftbelopp är emellertid icke av någon större
betydelse i förhållande till Norrlands hela disponibla vattenkraft, omkring
5 milj. turbinhkr (inkl. Kopparbergs län), varav omkring 2.7 milj.
enligt Jonson, tabell 1, sid. 57, byggnadsvärdi g.

Återstår för den större exploateringen den elektrokemiska industrien. 1
Professor Palmaer har i sin utredning med tillägg, bilaga litt. C, enligt
de sakkunnigas mening tydligen ådagalagt, att stora utsikter finnas för
uppblomstring av en högst betydande elektrokemisk industri, speciellt i
Norrland, och att stora vattenkraftbelopp därför böra kunna finna användning,
om förutsättningarna för densamma göras gynnsamma. Emellertid
syntes alldeles särskild uppmärksamhet böra fästas vid den elektriska
järnförädlingen och hithörande spörsmål ytterligare böra belysas. De
sakkunniga ha därför, såsom förut antytts, anmodat bergsingenjörerna
Leffler och Grönwall att i motsvarande hänseende komplettera de föregående
utredningarna.

Leffler refererar först ett uttalande av eu inom svenska teknologföreningen
tillsatt kommitté, som hade i uppdrag att avgiva yttrande
rörande en av herr Lubeck m. fl. 1916 väckt motion om underlättande
av vintersjötrafiken på Norrland. I detta uttalande säges, bl. a.: »Då
i Norrland rikets största och järnrikaste malm förekomst er ligga sida vid
sida med våra största vattenkrafter, finnes det där tydligen goda förutsättningar
för en storindustri av detta slag», d. v. s. framställning av
tackjärn på elektrisk väg. Men i fortsättningen av sitt yttrande ställer
Leffler sig mera pessimistisk beträffande möjligheten att åstadkomma en
elektrisk tackjärnsindustri i Norrbotten till följd av det pris, som han beräknar
tackjärnet där skulle komma att betinga. Detta pris beräknar han vid
tillverkning i Luleå till 74.60 kronor och i Gällivare till 71.05 kronor
pr 1,000 kg. Till detta senare komma minst 4.2 4 kronor för transporten
Gällivare—Luleå, vadan det i Luleå skulle kosta 75.2 9 kronor pr 1,000 kg.
Lades härtill kostnaden för frakt till exempelvis Gä.vle med 4 kronor
pr 1,000 kg., bleve det icke konkurrenskraftigt med motsvarande bergslagstackjärn,
som något år före kriget betingade 65 å 75 kronor pr

1,000 kg. Priset för den elektriska kraften förutsattes därvid vara
67.32 kronor i Luleå och 47.60 kronor i Gällivare pr vid masugnen
uppmätt kw./år i enlighet med kostnadsuppgifter från vattenfallsstyrelsen
angående kraftpriset vid dessa orter år 1916. Han betonar ock, att

1 Under denna beteckning inbegripes i detta sammanhang jämväl den elektrotermiska ocli
elektrometallurgiska industrien.

andra träkol icke borde få disponeras än sådana, som kunde framställas
utöver vad som behövdes för vår redan befintliga järnhantering, vilken
till stor del hämtar sitt behov därav från Norrland. Denna fråga skulle
dock — säger han — ligga på ett annat sätt, om en blivande elektrisk
tackjärnsframställning i Norrland komme till stånd i ekonomiskt samarbete
av en eller annan form med våra nu befintliga järn- och stålverk.

Grö mvall ser saken åter betydligt ljusare. Han har utgått ifrån
det kraftpris, som skulle kunnat erhållas före kriget, och antagit, att ett
kraftpris pr kw./år av 55 kronor i Luleå och 37.5 0 kronor i Porjus kan
påräknas, samt att även andra av Lefver angivna siffror äro för höga.
Grönwall kommer därför till ett pris på tackjärnet av 74 kronor i Gävle
vid konjunkturer, motsvarande de före kriget rådande, och betonar, att
motsvarande pris på bergslagstack järnet icke kan sättas lägre än 80
kronor, varför norrlandstackjärnet bleve konkurrenskraftigt. Han hävdar
också, att frågan om tackjärnsindustri i Norrland bör ses oberoende
av mellansvenska brukens intressen, och att därvid tillverkat tackjärn
borde få exporteras till så stor de!, som de svenska förädlingsverken
icke ville övertaga. Om ett verk förlädes i Luleå, borde där medelst
martinugnar och eventuellt elektriska stålugnar samt grovvalsverk kunna
framställas ämnes- och halvfabrikat, som eventuellt kunde sändas till de
mellansvenska järnverken. Det vore för övrigt ej otänkbart, att några
utvecklingskraftiga mellansvenska järnverk ville slå sig ihop om byggande
av eu elektrisk masugnsanläggning i Norrland, och de ville nog ha
samma exportfrihet som andra verk.

De sakkunniga ha sedermera erfarit, att ett nyanlagt smältverk
vid Porjus redan börjat tillverka elektriskt tackjärn med kraft från härvarande
kraftstation, omkring 4,000 kw., och att nya masugnar äro
under utbyggnad, så att smältverket redan under år 1918 kommer att
uttaga 9,000 kw. Ett antal mellansvenska bruk hava vidare nyligen
sammanslutit sig för att i stor skala bedriva elektrisk tackjärnsframställning
med kraft från Porjus kraftverk. Det gäller här ett kraftbelopp
av 10,000 kw., stigande till 40,000 kw. Det synes de sakkunniga
därför, som om de faktiska förhållandena utan vidare giva vid handen,
att den ifrågavarande metoden med fördel kan komma till användning
åtminstone i Norrbotten. Huruvida man åter kan räkna på mycket
stora kraftbelopp för ifrågavarande ändamål, torde vara mera ovisst.

För att erhålla ett maximivärde på kraftåtgång för elektrisk tackjärnsframställning
kunde man antaga, att all den malm, som nu exporteras
från Norrbotten, bleve på elektrisk väg förvandlad till tackjärn,
vilket givetvis av flerfaldiga skäl ej låter sig göra. Enligt riksdagens

beslut får fr. o. in. år 1025 trafikaktiebolaget (frängesberg—Oxelösund
från Kiruna ocli Gällivare malmfält exportera b.42 null. ton malm.
Häri ill komma ytterligare omkring 0.5 mili. ton malm, som utfraktas
för inhemsk förbrukning och för export av annat bolag, men från vilken
mnlmexport i detta sammanhang bortses. Efter ett utbyte av 1 ton
tackjärn ur 1.6 ton malm och 3.5 ton tackjärn pr inköpt kvv. och är
(jämför Lefflers yttrande) skulle kraftåtgången då bliva omkring 1.15
milj. kw. eller omkring 1.7 milj. turbinhkr. Med hänsyn särskilt till
den begränsade träkolstillgången och tillgången på för elektrisk behandling
lämplig malm måste emellertid denna siffra högst betydligt reduceras.
Sannolikt kan för ifrågavarande ändamål under överskådlig framtid,
innan nya metoder för användning av fosforrikare malm och av
annat reduktionsmedel än träkol utfinnas, endast påräknas en förbrukning
av ett par hundra tusental hkr även om träkolstillgångarna längre
söderut tagas i anspråk.

Utvecklingen av Norrlands vattenkraftsindustri måste därför j stort
sett baseras på andra elektrokemiska resp. elektrometallurgiska processer.

Av stort intresse i detta avseende är frågan, huruvida den elektriska
energien i större utsträckning skulle kunna finna användning för
direkt värmealstring såsom för kokning, torkning o. d. Härför skulle
åtgå högst betydande kraftbelopp. Det torde ock vara ådagalagt, att,
vid normala bränslepris sådan användning endast kan komma i fråga
under synnerligen gynnsamma omständigheter, vilka resultera i ett
mycket lågt pris på den elektriska kraften. Där sådana omständigheter
föreligga, lär det dock bliva möjligt att avsätta icke obetydliga
kraftbelopp för ifrågavarande ändamål.

Den elektrokemiska industrien i egentlig mening fordrar även den
för sin uppkomst och utveckling låga kraftpris, om den ock kan tåla
högre sådana än dem, som äro möjliga vid kraftens användning för direkt
uppvärmning.

Professor Palman angiver i sin utredning, bilaga litt. C, att vid
14 st. bestående svenska anläggningar för framställning av tackjärn,
stål, ferrolegeringar, zink och bly, karbid, alkali och klor, blekvätska,
klorat och perklorat kraftpriset växlar mellan 30 och 55 kronor pr kw./år
vdet senare för likström). Såsom genomsnittssiffra för hela landet föreslår
Palmasr 40 kronor pr kw./år för elektrokemiska och''50 kronor för
elektrolytiska förfaranden, allt för högspänd växelström vid fabriken.
Jonson söker med stöd härav utröna, huru stor del av den totala disponibla
byggnads värdiga vattenkraften i Sverige skulle kunna erhållas för
detta pris, och finner då, att av 2 milj. för elektrotermisk industri dispo -

nibla hkr omkring 1.5 milj. hkr under vissa förutsättningar skulle kunna
framställas för en självkostnad under 40 kronor pr k\v./år, om man
räknar med 5 procent räntefot och intet värde på naturkraften men att
beloppet skulle minskas till 0, om räntan är 8 procent och naturkraften
värderas till 75 kronor pr monterad hkr. Vid ett kraftpris av 50 kronor
bleve motsvarande kraftbelopp 1.8 resp. 0.6 milj. hkr. Han påvisar på
grund därav betydelsen av att erhålla låg ränta, vilket han anser befordras
genom statslån, samt av att priset på naturkraften ej sättes för
högt, vilket senare enligt hans mening dock troligen reglerar sig självt,
enär en stor del av Sveriges vattenkraft, speciellt i Norrland, just är
hänvisad till den elektrokemiska industrien. Å andra sidan menar han,
att de pris, som denna industri kan betala, böra stiga, i den mån räntan
ökas och tillgången på billig vattenkraft minskas. Att en dylik ökning
ofta vore möjlig, framginge av, att kostnaden för erforderlig kraft för
olika elektrokemiska produkter i allmänhet endast uppginge till omkring
17 procent av försäljningspriset för dessa produkter. Eu relativ sänkning
av kraftpriset kunde för övrigt ernås genom vidsträckt användning
av sekunda kraft. Enligt vad från vattenfallsstyrelsen meddelats bekräftar
utvecklingen av kraftförsäljningen vid statens kraftverk dessa
åsikter om prissättningen.

Emellertid äro, såsom utredaren ock framhåller, de anförda siffrorna
givetvis icke till sin absoluta storlek riktiga utan hava endast framdeducerats
för att, relativt taget, lämna en användbar bild. Det lägre
kraftpriset kan sålunda t. ex. vid en nyanläggning icke uppnås, förrän
verket fullbelastats. Klimatiska och frakt!örhållanden äro jämväl betydelsefulla
faktorer vid bedömandet av denna fråga. Norge med sina
låga kraftpris är även en skarp konkurrent.

De sakkunniga vilja ytterligare framhålla, att med nuvarande uppskruvade
kostnader de kraftbelopp, som kunna framställas för 40—50
kronor pr kw./år, tydligen äro betydligt mindre, än vad i utredningen
uppskattats, samt att det nog lär tarva lång tid, om och när framställningskostnaderna
återgå till, vad de voro före kriget.

Men, även om åtskilliga erinringar kunna framställas mot siffrorna
i den gjorda uppskattningen, synes det dock de sakkunniga uppenbart,
att tillräckligt stora kraftbelopp kunna göras tillgängliga i Sveriges
ännu icke utbyggda vattenfall till pris, som möjliggöra uppkomsten av
elektrokemisk industri i stor skala, ehuru utvecklingshastigheten av
denna industri, beroende på många faktorer, svårligen kan med bestämdhet
uppskattas. Tänkbart är dock, att utvecklingen kan bliva
hastigare, än vad de i Jonsons utredning å sid. 96 intagna kurvorna angiva.

Professor Palmaer säger också i sin utredning, bilaga litt. (''.
sid. 181.

»Den elektrokemiska industriens produktionsvärde är ju ännu icke så stort i
jämförelse med landets totalproduktion, men det är den snabba stegringen, som är
så beaktansvärd och som ger skäl antaga, att ytterligare en mycket kraftig utveckling
är att emotse»,

och lämnar följande översikt av den elektrokemiska industriens hittillsvarande
utveckling i Sverige.

År

1904

1908

1911

1913

1915

Antal	Antal kw.	Produktions-
anläggningar.	värde i kronor.
8	9,000	4,500,000
10	13,500	7,500,000
14	25,000	11,000,000
22	60,000	20,000,000
36	78,000	31,000,000

hör år 1917 kan enligt professor Palmsers tillägg till bilaga, litt.
C., antalet kw. anslås till ej mindre än 126,000 och produktionsvärdet
till 55,000,000 kronor. Samma tillägg lämnar jämväl intressanta upplysningar
om arten av den elektro-kemiska industriens utveckling.

I fråga om kemiskt-tekniska produkter omnämner Palmter, förutom
åtskilliga avsevärda utvidgningar av redan i hans första yttrande
upptagna industrier, följande sedermera tillkomna företag: Uddeholmsbolagets
år 1916 uppförda fabrik för alkali och klor vid Skoghall nära
Karlstad (1,200 kw.), som visserligen till följd av materialbrist ej ännu
kunnat igångsättas, Edgrens kemiska fabrikers aktiebolags anläggning
i Hudiksvall för kaustik natron och klorkalk (400 kw.), Stockholms
Superfosfatfabriks aktiebolags för klorat och perklorat, samma bolags
karbidfabrik vid Trollhättan (5,000 kw.), Aktiebolaget Trollhätte Cyanidverks
under uppförande varande fabrik för kaliföreningar och cyanider
i Trollhättan (2,000 kw.), Aktiebolaget Alos för karborundum och alundum
i Arboga (700 kw.), för tillfället i avvaktan på möjligheten att importera
råvaror dock delvis tillverkande elektriskt tackjärn och ferrolegeringar,
Aktiebolaget Henriksborgs fabrikers anläggning för väte för fetthärdningsändamål
invid Stockholm (600 kw.), Höganäs-Billesholms aktiebolags för
grafitering i elektrisk ugn i Trollhättan (850 kw.), Skandinaviska Grafitindustri
aktiebolagets under uppförande varande fabrik för tillverkningav
grafit i Trollhättan (800 kw.), Aktiebolagets för kemisk och elektrokemisk
produktion fabrik för fosfor i Trollhättan (500—600 kw.) samt
Aktiebolaget Reductors för samma ändamål i Gullspång (400—500 kw.)

Vattenfallssakkimnige. II. 5

m. fl. Bland framtidsplanerna inom den kemiskt-tekniska produktionen
framhålles särskilt, att Aktiebolaget Difosfats försök i Trollhättan att
framställa fosforsyregödningsmedel nu fortskridit så långt, att en större
anläggning vid Malmberget planeras med apatithaltigt avfall från malmfälten
såsom råvara och med kraft från Porjus samt att nyanläggningar
för karbidkväve icke kunnat komma till stånd av brist på monterad
vattenkraft. Det kan tilläggas, att intresse lär finnas för tillverkning
av salpetersyra eller elektrosalpeter inom landet, även om den planerade
Aktiebolaget Elektrosalpeters fabrik i Trollhättan ej kommer till stånd.

Beträffande utvidgade eller nya anläggningar för tillverkning av
elektrometallurgiska produkter meddelar Palmasr, att Aktiebolaget Trollhättans
elektriska masugn igångsatt en andra masugn å 3,200 kw. i
Trollhättan, att Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag likaledes har
sin andra masugn i drift vid Domnarvet (5,500 kw.) samt beräknar att
igångsätta en ny dylik å 4,500 kw. i början av 1918 och ytterligare
en å 5,500 kw. under sommaren 1918, att Uddeholms aktiebolag förutom
redan förut arbetande 3 masugnar på sammanlagt 9,300 kw. igångsatt
eu fjärde masugn på 5,000 kw. i Hagfors samt beräknar att i april 1918
igångsätta en femte på samma belopp, att Aktiebolaget Porjus’ smältverk
år 1917 börjat framställning av kisel]ärn vid Porjus (3,000 kw.) samt
ytterligare förhyrt 9,000 kw. därstädes för tackjärnsframställning, att det
nybildade Aktiebolaget Norrbottens järnverk planerat samma slags fabrikation
med 10,000 kw. från Porjus samt att den elektriska stålsmältningen
i landet ytterligare avsevärt utvecklats. Betonande, att den för närvarande
oerhört livliga tillverkningen av kiseljärn efter fredsslutet torde följas
av ett stort bakslag, lämnar han intressanta upplysningar rörande den
synneligen utvecklade fabrikationen av ferrolegeringar, för vilket ändamål
för närvarande ej mindre än 45,000 kw. torde användas inom landet.

Vidare omtalas, bland andra, Aktiebolaget Mangano-Siliciums under
anläggning varande fabrik för kiselmangan i Trollhättan (1,500 kw.),
Aktiebolaget Elektrokoppars verk för elektrolytisk raffinering av koppar
i Partille (Trollhättekraft 450 kw.), planerna på ett stort nytt elektriskt
koppar- och metallverk vid Västerås, Höganäsbolagets under byggnad
varande fabrik för lerjordsframställning ur inhemska leror i Höganäs
och planer på ytterligare aluminiumfabrikation på elektrisk väg, en nystartad
mindre fabrik för magnesium i Trollhättan samt Stockholms
Superfosfatfabriks aktiebolags under anläggning varande fabrik för natrium
i Porjus (1,000 kw.).

Det är sålunda en ytterst snabb stegring av kraftförbrukningen
för dessa ändamål, som de gångna åren visat, och goda utsikter finnas

för, att eu ytterligare hastig ökning skall kunna ernås. Stöd för denna
åsikt finnas jämväl i den specialutredning, som matematikern i knngl.
järnvägsstyrelsen S. Norrman på uppdrag av nämnda styrelse år 1914
verkställt rörande de norrländska tviirbanorna, och vilken finnes refererad
i de sakkunnigas betänkande del I.

Enligt uppgift från vattenfallsstyrelsen råder också fortfarande
livlig efterfrågan på kraft för nya elektro-kemiska och elektro-metallurgiska
ändamål. Om även denna efterfrågan delvis framkallats av de på
grund av världskriget rådande konjunkturerna, synas vederbörande företagare
dock räkna med god ekonomi även efter kriget, enär de preliminära
underhandlingarna i regel avse kontrakt på ganska lång tid, intill
(10 år. T den mån de närmast avsedda tillverkningarna bliva mindre
begärliga, sedan freden inträtt, göra sig vederbörande tydligen räkning
på att sedermera med fördel kunna övergå till annan lönande elektrokemisk
eller elektrotermisk produktion.

professor Palmasr har i sitt tillägg till bilaga, litt. C., kraftigt framhållit,
att ytterligare utveckling av den elektro-kemiska industrien i viss
mån, utom av svårigheten att erhålla nödiga maskiner, apparater och
materialier, hämmats till följd därav, att kraft icke funnits tillgänglig.
Allt talar sålunda även ur den elektro-kemiska industriens synpunkt för
att vattenkraftsbyggandet bör på det kraftigaste uppmuntras.

Nästa avdelning av Jonsons utredning behandlar den direkta och
indirekta vinsten av vattenkraftsanläggningar.

I fråga om den direkta vinsten meddelas några siffror. Körande
dessa vilja de sakkuniga endast understryka, att, då hänsyn tages till
nödiga avskrivningar, underhåll o. d., de svenska kraftdistributionsföretagen
hittills i regel icke visat sig vara lukrativa företag i jämförelse
med många andra industrier. Tack vare den rikligare anslutning, som
ernåtts under kriget på grund av de höga bränsleprisen, har dock deras
ekonomi numera blivit bättre tryggad och mera tillfredsställaude. I
varje fall lämna de i regel till en början ganska ringa avkastning,
vilken dock för väl planerade verk ökas, i mån som belastningen tilltager.
Kostnaderna för distributionsledningarna spela härvidlag en betydande
roll.

I avseende på de indirekta vinsterna eller rättare de indirekta
fördelarna hänvisas till vad i utredningen därom anförts. Då dessa
fördelar äro allmänt erkända anse sig de sakkunniga icke behöva särskilt
understryka dessa.

Direkt och
indirekt vinst
av vattenkraftsanläggningar.

Järn] örelser
från företagaresynpunkt

mellan utbyggande
av å
ena sidan
kro novattenfall
och å
andra sidan
privata
vattenfall.

De sakkunniga övergå nu4till jämförelsen från företagaresynpunkt
mellan utbyggande av, å ena sidan, kronofali, arrenderade eller upplåtna
med vattenfallsrätt, samt, å andra sidan, egna, privata vattenfall.

I inledningen till detta avsnitt av sin utredning hänvisar Jonson till
de sakkunnigas uttalande i del I av deras betänkande, vari bl. a. göres
gällande, att kronan icke — annat än möjligen i sällsynta undantagsfall
— komme att utbygga ett vattenfall för att tillgodose en enstaka
industris kraftbehov och ej heller komme att utbygga ett större antal
vattenfall i Norrland för att distribuera ur dem uttagen kraft till avnämare
å skilda orter, om man bortser från de kraftverksanläggningar,
som kunde komma att utföras för elektrifiering av statsbanorna i Norrland
eller vissa delar av dem. Kronan syntes därför åtminstone för
närvarande vara hänvisad till att i större utsträckning än beträffande
sina vattenkrafttillgångar i andra delar av landet överlåta åt den enskilda
företagsamheten att verkställa utbyggandet av de norrländska vattenfallen.

De sakkunniga ha i detta avseende icke ändrat mening, l^e vilja
dock anmärka, att kraftavsättningen i mellersta och södra Sverige, sedan
detta uttalande gjordes, stigit i så betydande grad, att en överföring av
kraft från norra delarna av landet, där rikligare vattenkraft finnes,
säkerligen snart nog blir nödvändig för att tillgodose de växande behoven
söderut. I sådant fall skulle ett eller annat av Norrlands större
vattenfall komma till användning just för distribution till avnämare å
skilda orter. Till en början kan det då på grund av överföringens
längd icke bli tal annat än om vattenfall i södra eller mellersta Norrland,
där kronan icke äger vattenkraft av större betydenhet. Men det är icke
otänkbart, att så småningom och i den mån allt högre spänningar bliva
möjliga att använda och kraften sålunda kan överföras på allt längre
avstånd även i övre Norrland belägna fall kunna få liknande användning.
De sakkunniga vilja i detta hänseende påminna om, vad förut
anförts om inköp av Krångedeforsarna i Indalsälven, från vilka avsikten
är att leda en del av energien till mellersta Sverige, ävensom motsvarande
planer från vattenfallsstyrelsens sida rörande Norr- och Sörforsarna
i öme älv m. fl. De sålunda påpekade förhållandena rubba
emellertid icke de av de sakkunniga förut gjorda slutledningarna om
lämpligheten av att i ett flertal fall överlåta kronofallens bebyggande åt
den enskilda företagsamheten. De sakkunniga måste därvid givetvis
bortse från den omgestaltning av hithörande förhållanden, som komme
att uppstå, därest ackumulatorproblemet bleve på ett tillfredsställande
sätt löst.

Jonson sammanställer fördelarna och nackdelarna från den enskilda

f öretagarens synpunkt av att sätta sig ned vid ett kronofäll, som arrenderas
eller upplåtes till honom enligt gillande grunder, mot att själv
med äganderätt förvärva ett vattenfall, under förutsättning att de båda
fallen äro likvärdiga beträffande läge, storlek och anläggningskostnad.

Denna sammanställning bär följande utseende:

Kronovattenfall, arrenderat enligt grunderna.

Fördelar:

a. 1) Kapitalbehovet mindre, på grund av
att vattenfallet ej behöver inköpas.

Privat vattenfall.

Nackdelar:

b. 1) Kapitalbehovet större
på grund av inköp av
vattenfall.

Nackdelar:

a. 2) Arrendeavgift tillkommer, vilken mer
eller mindre upphäver fördelen a 1).

a. 3) Begränsad tid antingen max. 55—65
år, efter vilken tid kronan har rätt
övertaga anläggningen mot lösen, men
företagaren, om kronan ej önskar över -taga verket, har prioritetsrätt till ny
upplåtelse på max. 30 år med återfallsskyldighet
utan lösen 1 eller max.1 2
75 år utan lösen och utan prioritetsrätt
till nvtt arrende.

Fördelar:

b. 2) Ingen arrendeavgift.

b. 3) Ständig besittningsrätt.

Såsom ytterligare nackdel för kronofallet, ehuruväl enligt hans
åsikt av föga besvärande art, betecknar han, att företagaren är skyldig
underkasta sig kronans kontroll beträffande verkets planering och utförande.
Om denna kontroll sker på ett förståndigt sätt, torde den
ej heller enligt sakkunnigas mening bliva betungande, men å andra
sidan bereda en viss trygghet, bl. a., för event. långivare. Handhaves
åter kontrollen på ett oförnuftigt och kitsligt sätt, kan den givetvis
bliva ett onus av en viss betydelse. Lägges härtill, att äganderätten
givetvis måste lämna större trygghet och fasthet åt företaget, måste man
instämma i utredarens åsikt, att kronofallen vid utarrendering eller upplåtelse
enligt gällande grunder äro i betydligt ogynnsammare ställning

1 I arrendekontrakt rörande de s. k. processfallen kan dock enligt 1915 års bestämmelser
avtalas skyldighet för kronan att erlägga lösen vid andra arrendeperiodens slut.

2 Max. 85 år vid de s. k. processfallen, vid vilka jämväl lösen kan avtalas vid nämnda
arrendeperiods slut.

än de enskilda, och att de endast kunna bliva begärliga, om andra lika
lämpliga vattenfall icke stå en företagare till buds för skäligt pris.

Jonson söker därför klarlägga, i vad mån statslån kunna gynna
utbyggande av kronofallen. Fördelarna av statslån äro, säger han, för
den privata företagaren av två slag, nämligen dels lättare kapitalans
k atfn ing dels billigare ränta. För att särskilt belysa den sistnämnda
frågan väljer han ett konkret exempel: ett vattenfall av en antagen
nyttig effekt av 5,000 kw., som i inköp kostar 150 kronor pr nyttig kw.
eller omkring 75 kronor pr monterad hkr. Arrende- eller upplåtelseavgiften,
om det är kronofall, sätter han till 8 kronor pr nyttig kw.,
motsvarande 4 kronor pr max. installerad hkr., och utbyggnadskostnaderna
antagas vid båda fallen vara lika: 300 kronor pr nyttig kw. Exemplet
utvecklas beträffande kronofallet liksom förut skett för tvenne olika
förutsättningar, den ena A, att statslån beviljas till 75 procent, den
andra B till 50 procent av det nödiga kapitalet. För privatfallet antagas
50 procent tecknas i aktier och 50 procent anskaffas genom obligationslån.
För det valda exemplet kommer han till följande pris pr nyttig
kw./år, sid. 120, tab. 13, nämligen

för privatfallet till 48: 43 och inkl. 1.5 procent amortering

av lån .................................................................................. hl: 8 0 kronor.

» kronofallet under förutsättning A, 42: 0 6 ................... 45: 44 »

» j> » » B. 44: 13 ..................... 46: 3 7 )>

Under annan form kan exemplet skrivas så, att utdelningen på aktiekapitalet,
om man utgår från ett försäljningspris av 47 kronor pr kw./år
och om man bland utgifterna medräknar avskrivning och amortering,
men ej skatter och avsättning till reserv och andra fonder, blir

för privatfallet ............................................................................... 5.9 procent.

» kronofallet under förutsättning A...................................... 10.o )>

» » » » B ...................................... 8.4 ''»

Här må skarpt betonas, att dessa siffror framdeducerats under
antagande, att statslån beviljas endast för kronofallet men ej för privatfallet.

Emellertid kunna, delvis med hänvisning till vad de sakkunniga
särskilt beträffande räntesatserna förut framhållit, givetvis framställas
erinringar mot exemplets förutsättningar. Bland annat kan ifrågasättas,
huruvida eu ränta av 8 procent på aktiekapitalet är en riktig utgångspunkt
vid en jämförelse av detta slag. Göras jämkningar i förutsättningarna,
kan exemplet lätt omräknas, så att skillnaden i priset pr kw.

eller i räntan å aktiekapitalet minskas eller t. o. m. närmar sig noll.
De sakkunniga anse sig därför böra särskilt understryka utredarens
uttalande, att exemplet ej får generaliseras, eftersom den bärande faktorn
däri representeras av de olika räntesatserna för statslån resp. aktiekapitalet
och obligationslån, och dessa räntesatser i all synnerhet under
nuvarande exceptionella förhållanden äro så gott som omöjliga att med
nödig säkerhet välja. Däremot är det uppenbart, att, om genom statslånen
avsevärt lägre ränta kan ernås än vid kapitalanskaffning på privat
väg och om statslån lämnas åt kronofall men ej åt privata fall, detta
förhållande i hög grad kunde underlätta kronofallens utnyttjande. Det
kan då väl inträffa, att utbyggandet av ett kronofall kan ske med vinst
för företagaren, under det att utbyggandet av motsvarande privata fall
ej bleve möjligt att med ekonomisk fördel genomföra. Dock torde den
rena ekonomiska vinsten för en företagare i form av lägre framställningskostnad
för kraften eller större utdelning på aktiekapitalet vid användningav
kronofallen ej i allt för stor utsträckning bliva verklighet, om statslån
beviljas för dessa efter statens effektiva ränta. Däremot är det uppenbart,
att, om räntan å ifrågavarande statslån liksom arrendeavgifterna sattes
tillräckligt låga, en avsevärd fördel skulle beredas den, som utnyttjade
kronofallen, varigenom åter dessas bebyggande skulle kunna i hög grad
stimuleras.

En fördel för kronofallen, som vid nu omskrivna jämförelser hittills
lämnats ur räkningen, är den enligt sakkunnigas mening synnerligen
betydelsefulla, att, därest såsom i jämförelsen förutsatts, statslån beviljades
endast för kronofallen, kapitalanskaffningen för dem bleve väsentligt
underlättad, och denna fördel är måhända av viktigare innebörd än en
möjlig räntebesparing.

Men vissa fördelar behövas väl för att i någon mån uppväga de
med utnyttjande av arrenderade eller med vattenfall srätt upplåtna kronofall
förbundna nackdelarna, som bestå i den begränsade upplåtelsetiden,
fallens och byggnadernas åter- resp. överlämnande till kronan, de till
vattenfallen direkt anknutna industriernas eller avnämarnas åtminstone
formellt mera ovissa ställning vid upplätelsetidens utgång m. m., som
sammanhänger med grunderna för upplåtelse av kronofallen.

De sakkunniga sakna anledning att i detta sammanhang närmare
ingå på dessa frågor, utan inskränka sig till ett konstaterande av de
berörda nackdelarna.

De sakkunniga anse sig dock böra anteckna, att, sedan Kungl.
Maj:t och riksdagen år 1915 beslutat vissa jämkningar i grunderna för
upplåtelse av de s. k. processfallen, avsedda att underlätta deras ut -

Statslån till
såväl kronosom
privata
fam

nyttjande utan avvaktan av resp. rättegångars slutliga avgörande, enligt
de sakkunniga tillhandakomna uppgifter endast träffats avtal om upplåtelse
av tre st. sådana processfall, nämligen med Uddeholms aktiebolag
den 19 maj 1914, med Gideå och Husums aktiebolag den 7 juni
1916 och med Faxälvens kraftaktiebolag den 17 no v. 1916. Fallen
äro belägna i Uvån, Gide älv, resp. Faxälven.

Enligt de för vanliga kronofall gällande grunder ha tills dato
träffats endast två st. avtal, nämligen med Åmåls stad den 27 juli 1915
angående fall i Forsbacka ån och med bankdirektör Jonn O. Nilson och
herr Johannes Peterzén den 22—23 aug. 1915 angående Skogsforsarna
i Åtran.

Detta bekräftar oförtydbart, vad de sakkunniga i första delen av
sitt betänkande framhållit, att förvaltningsgrunderna för de vanliga
kronofallen ej varit tillfyllest, men torde även lika tydligt peka på, ätt
ej ens de lättade bestämmelserna för processfallen mottagits med någon
större entusiasm från företagarnas sida. Ytterligare åtgärder för kronofallens
livligare exploatering böra därför vidtagas.

Bland sådana åtgärder höra de, som avse en lättare finansiering, till
de verksammaste, och i detta avseende ha de sakkunniga redan i första
delen av sitt betänkande betonat, att upplåtelse till nyttjande i större
skala av de kronan tillhöriga vattenfallen knappast syntes kunna förväntas,
förrän kronan genom inrättande av en vattenkraftslånefond eller genom
andra åtgärder underlättade finansieringen av de företag, som grundas
på dylik upplåtelse. I fråga om andra lättnader för finansieringen än
genom statslån torde enligt sakkunnigas mening i främsta rummet böra
ifrågakomma, att även för vanliga kronofall alltså ej blott för processfallen
pålägga kronan en viss lösensskyldighet av anläggningen vid
upplåtelsetidens slut.

Med hänsyn till vad sålunda anförts beträffande kronofallens resp.
privat fallens företräde ur företagaresynpunkt kunde det ifrågasättas, att
statslån för anläggningar vid privata vattenfall ej skulle beviljas, utan
att kronan endast borde se på sitt privatekonomiska intresse och därför
endast uppmuntra tillgodogörande av sina egna fall, i synnerhet som
statens finansiella läge manar till försiktighet vid uppläggande av nya
lånefonder. I denna riktning gick även riksdagens först refererade
skrivelse i ämnet.

Men tiderna äro numera annorlunda än då. Världskriget har bland
andra lärdomar även givit oss den, att vi måste på allt sätt söka göra
oss oberoende av utlandet, att i möjligaste män minska importen av

utländskt bränsle, att inom landet tillverka så mycket som möjligt av
allt, varav vi ha behov, och att jämväl inrikta oss på export av sådana
varor, som vi med fördel kunna tillverka inom landet för att därmed
förbättra vår handelsbalans och vår ställning i övrigt. De sakkunniga
ha kommit till den bestämda uppfattningen, att under sådana förhållanden
det i främsta rummet gäller att snarast möjligt utnyttja den
inhemska vattenkraften, den må nu tillhöra kronan eller vara i privat
ägo. Gentemot detta mål måste kronans intresse att genom upplåtelse
av sina ägande vattenfall erhålla den tämligen blygsamma inkomst, avgifterna
för upplåtelse representera, spela en underordnad roll. Visserligen
kan häremot anmärkas, att statslån med billig ränta till enskilda
anläggningar skulle öka dessas teoretiska värde, och att detta ökade
värde måhända ej komme företagarna helt till del, utan i ogynnsamma
fäll tillfölle ett rent spekulationsintresse. Detta torde dock kunna förekommas
genom ett klokt handhavande av fondens medel.

I statsrådets och chefens för civildepartementet skrivelse den 8
januari 1915, varigenom de sakkunniga tillkallades, begränsades de sakkunnigas
uppdrag beträffande- utredningar och förslag till en statens
lånefond för finansiering av vattenkraftsanläggningar sålunda, att denna
finansiering skulle avse företag, vilka avsågo utbyggande av statens
vattenfall eller tillgodogörande av enskilda tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet
är av mera allmänt intresse. Häri ligger jämväl en inskränkning
vid förfogande av lånemedlen för enskilda vattenfallsbebyggare.

Emellertid vilja de sakkunniga för sin del framhålla, att statslån
även borde få beviljas för mindre, privata lokala kraftanläggningsföretag,
vilka ha till uppgift att förse mindre kommuner, lantbruk och hantverk
med kraft. Dylika företag synas nämligen de sakkunniga vara
av stor nationalekonomisk betydelse — i synnerhet om de ordnas på
ett planmässigt sätt — även om de ej kunna sägas vara av allmänt
intresse. De ställa dessutom jämförelsevis små fordringar på kapital,
men ha ofta nog svårt att förverkligas utan bistånd från det allmännas sida.

Mot en utsträckning av lånerörelsen till enskilda vattenfalls bebygga™
har jämväl framhållits, att fondens erforderliga storlek därigenom växer,
och att statsfinansiella hänsyn förbjuda en otillbörlig ökning av upplåningen.
De sakkunniga vilja i detta avseende hävda, att en upplåning''
av medel för ifrågavarande produktiva ändamål säkerligen icke kan försämra
statens kredit, och att, då det gäller att ersätta importerat bränsle
med inhemsk vattenkraft, det är klokare att låta räntebetalningen å
lånen eventuellt gå till utlandet än att direkt dit sända de stora belopp,
varmed bränsleimporten måste betalas. De sakkunniga kunna ej heller

Vattenfallssakkunnige. II. 6

Statslånefonder
för vattenkraftsanläggningar
i
andra länder.

Unna, att Sveriges finansiella läge är av den art, att ur denna synpunkt
borde kunna resas hinder mot en statslånefond för ifrågavarande ändamål,
blott den icke bestämmes till allt för stort belopp.

De sakkunniga hava, som förut omnämnts, sökt inhämta kännedom,
om i andra länder någon statslånefond av ifrågasatt art funnes
upplagd.

De erhållna uppgifterna ha på sakkunnigas anmodan sammanställts
av kapten Jonson. Av sammanställningen, vilken, då den i många
hänseenden är av betydande intresse, fogats såsom bilaga litt. G till detta
betänkande, framgår emellertid, att någon egentlig statslånefond för
vattenkraftsanläggningar i den mening, varom nu är fråga, ingenstädes
finnes inrättad. Dock synes i Frankrike statsunderstöd under vissa
villkor kunna beviljas till föreningar, som bildas för att utnyttja vattenkraft
för jordbruksändamål, varvid kraftanläggningarna jämställas med
andra mera allmännyttiga jordförbättringsföretag, som under vissa förhållanden
kunna komma i. åtnjutande av statsunderstöd. De understöd,
som event. utbetalats för dylika kraftanläggningar, synas dock ej vara
av större betydelse.

I Italien kunna enligt en 1886 antagen lag årliga understöd beviljas
för bevattningsändamål såsom bidrag för erläggande av räntorna
å byggnadskapitalet. Liknande statsbidrag kunna enligt lag år 1888
utdelas till företag, som avse vattenkraftens utnyttjande i industriellt
syfte. För att underlätta finansieringen av båda slagens företag kan
vidare den officiella Gassa Depositi e Prestiti auktoriseras att medgiva
amorteringslån för viss billig ränta. Före år 1913 synas ovan antydda
årliga understöd endast ha utdelats i mycket ringa omfattning. Byggandet
i vatten är i Italien underkastat koncessionstvång. Lättnader i koncessionsvillkoren
ha genom särskilda dekret beviljats en del vattenkraftsföretag.
Ett nytt lagförslag, i syfte att underlätta byggande av reservoardammar,
har framlagts, men var år 1916 ännu ej behandlat. Enligt
detta förslag skulle vid givandet av koncessioner till reservoardammar
även statsunderstöd kunna beviljas enligt liknande grunder, som tillämpas
i Italien med avseende på enskilda järnvägar, nämligen att statsunderstöd
kunna beviljas till sådana som allmännyttiga ansedda företag, som
enligt kalkylerna komma att gå med förlust. I övrigt upptager lagförslaget
vissa fördelar och vissa lättnader i de vanliga koncessionsvillkoren
gentemot de förut gällande. Världskriget med dess kolnöd
synes jämväl ha i Italien framkallat en del extra lättnader i koncessioner
för vattenkraftsanläggningar. Vidare har en ny vattenlag stiftats

4 d

;iv deu 20 nov. 1916 att tråda i kraft deri 1 febr. 1917. Denna laxkar
i korthet refererats i bilaga litt. G.

I Canada provinsen Ontario har provinsen, d. v. s. staten, lämnat
betydande lån för alstring och distribution av elektrisk energi ävensom
i mindre omfattning för regleringsändamål till en särskild regeringskommission.
Denna bygger kraftledningsnät, som matas med av kommissionen
förhyrd energi, men har på senare tid även börjat anlägga
egna kraftstationer. Kraften levereras till konsumenterna, huvudsakligen
kommuner, vilka anskaffa penningar till de delar av nätet, som de själva
skola bekosta, samt betala efter vissa grunder på dem löpande andel i alla
kommissionens kostnader.

I de andra länder, varifrån uppgifter erhållits, förekommer icke
någon statens hjälp för ifrågavarande ändamål. Ej heller synes staten
själv hava uppträtt såsom företagare genom att bygga vattenverk och
distribuera energi från dessa i någon utsträckning, som kan jämföras
med vad i Sverige är fallet, ehuru vissa stater för huvudsakligen andra
ändamål än allmän distribution utfört vattenkraftsanläggningar. Exempelvis
Nordamerikas Förenta stater (c:a 30,000 hkr) för bevattningsanläggningar,
Preussen (c:a 14,000 hkr) för bevattningsanläggningar och för
flodregleringar, Italien (c:a 6,000 hkr), Bayern (c:a 12,000 hkr) och
Baden (c:a 21,000 hkr, under utbyggnad) för huvudsakligen järnvägsdrift,
men sistnämnda stat delvis även för allmän distribution. Dessutom
föreligga i vissa länder planer att utbygga vattenkraft, vilka planers
utförande under den närmaste framtiden anses säkrat. Exempelvis i
Schweiz (c:a 32,000 hkr för järnvägsdrift), i Bayern (c:a 60,000 hkr)
för utbyggande av det s. k. Walchenseeverket, varjämte i sistnämnda
land dryftats planer att sammanslå statliga, kommunala och enskilda
såväl vatten- som värmekraftsanläggningar till en gemensam organisation,
det s. k. Bayernwerk. Vidare må erinras om att i flera stater med
koncessionsförfarande staten, i mån som koncessionerna utlöpa, mot eller
utan lösen blir i avsevärd omfattning ägare av kraftverk.

Om sålunda några direkta föredömen till en statslånefond för
vattenkraftsanläggningar icke kunna fås från utlandet, bör denna omständighet
enligt de sakkunnigas förmenande icke utgöra något hinder
för, att svenska staten, som i avseende på egna vattenverksanläggningar
och allmän distribution redan intager en särställning, jämväl i
nu ifrågavarande hänseende uppträder som föregångsman, om sådant
för vårt land kan visa sig lämpligt. Det må härvidlag erinras om, att
finansieringen av stora privata vattenkraftsföretag givetvis är lättare i

Sammanfattning
av de
sakkunnigas
ståndpunkt.

Närmare bestämmelser

angående lånens
storlek
m. m.

de störa kulturländerna än hos oss med vår mera begränsade penningmarknad.

De sakkunnigas ståndpunkt i hittills berörda frågor torde kunna
sammanfattas sålunda.

En av de för vårt lands ekonomiska utveckling och oberoende
viktigaste frågorna är ätt i största möjliga utsträckning nyttiggöra dess
tillgång på vattenkraft.

Tillgången på ännu outbyggd byggnadsvärdig vattenkraft är synnerligen
betydande i synnerhet i Norrland, och mycket stora kapitalutlägg
krävas för dess nyttiggörande.

Goda utsikter förefinnas dock för en rask utveckling av vår vattenkraftsindustri,
om denna utveckling underlättas genom lämpliga åtgärder
från statens sida. Det i Norrland tillgängliga kraftöverskottet torde
kunna komma till användning för nya elektrokemi ska och elektrotermiska
industrier, men endast i mindre mån för motordrift och borgerliga förbrukningsändamål,
häri inbegripet lantbruket.

Den elektrokemiska industrien kräver för sin tillkomst och utveckling
särskilt billig kraft, detta med hänsyn även till konkurrensen
med Norges billigare och mera välbelägna vattenkraft.

Bland de viktigaste åtgärderna för utnyttjande i rask takt av den
norrländska vattenkraften är därför att nedbringa kostnaden för anläggningarna.

Detta kan delvis ske genom beviljande av statslån för vattenkraftsanläggningar.
Sådana låns stora betydelse ligger emellertid ej
blott i den lägre ränta, de möjligen kunna betinga, utan än mera i den
ökade lättnaden för företagens finansiering.

Samma gäller jämväl i tillämpliga delar vattenkraftsanläggningar
inom landet i övrigt.

De sakkunniga hava kommit till.den övertygelsen, att upprättande
av en statslånefond för vattenkraftsföretag, lämpligen benämnd Vattenkraftslånefonden,
bör bliva till betydande nytta för landet. Då det i
främsta rummet gäller att befordra vattenfallens tillgodogörande oavsett
vem de tillhöra böra lån ur denna fond kunna beviljas företagare såväl
vid kronofall som privatfall.

Om sålunda statslån skola utlämnas såväl till bebyggare av kronofall
som av enskilda fall, kunde man uppställa den frågan, huruvida
icke dessa senare genom vissa bestämmelser i fråga om räntesatser och
lånebelopp borde sättas i en annan ställning än kronofallen. De sak -

kunniga anse sig- dock icke böra förorda några regler i sådant syfte.
Grundläggande för myndigheternas prövning måste ur nationalekonomisk
synpunkt främst vara, att tillkomsten av för landet eller en viss bygd
betydelsefulla industrier ocli kraftdistributionsföretag såvitt möjligt befrämjas,
med utnyttjande av sådana vattenfall — kronans eller enskildas
— som med hänsyn till utbyggnadsförhållauden, kommunikationer in. m.
vid varje särskilt tillfälle kunna anses bäst lämpade för ändamålet.

Emellertid synes ett maximibelopp för lånen böra fastställas.

Efter övervägande av olika förslag i avseende på maximigränsen
för statslånen ha de sakkunniga stannat vid att förorda, att denna gräns
bestämmes-till V3 av den beräknade anläggningskostnaden. I vad mån
värdet av vattenkraft och utmål bör få -tasras med i beräkningen av
anläggningskostnaden vid de enskilda fallen torde lämpligen göras till
föremål för. särskild prövning vid varje dylikt ärendes behandling. I
vissa fall kan det exempelvis inträffa, att ifrågavarande värde utgör eu
jämförelsevis betydande del av anläggningens realvärde, varför det lämpligen
bör tagas med i beräkningen. I andra kan den omständigheten,
att värdet på naturkraft och utmål upptagits allt för högt, föranleda en
mer eller mindre avsevärd reduktion i lånebeloppet.

Givetvis måste för utlämnande av lånen fullgod säkerhet ställas.
I främsta rummet bör därvid inteckningssäkerhet i anläggning, vattenfall
och utmål förekomma. Emellertid synes det icke vara nödigt eller
lämpligt att städse fordra första inteckning, i synnerhet om enligt den
elektriska kraftkommitténs förslag inteckning för betryggande av kraftleverans
från anläggningar kommer att medgivas. En utväg, som undervisa
förhållanden skulle kunna väljas, vore, om till följd av knapphet
på lånemedel kronan icke kunde lämna lån upp till 2/3 eller 67 procent
av anläggningskostnaden utan endast till exempelvis 40 procent härav,
eu bank kunde taga resten eller 67 — 40 = 27 procent, och att i händelse
av företagets insolvens kronan och banken likställdes, så att utdelningen
i massan fördelades dem emellan pro rata parte. I ovannämnda
exempel skulle kronan dä få 40/67 och banken 27/67 av utdelningen.

Nu är emellertid att märka, att säkerhet i form av inteckning ej
kan ställas annat än för privata fastigheter eller för verk, anlagda vid
kronofall, vilka upplåtits med vattenfallsrätt. Vid kronofallsupplåtelser
på vanligt arrende kan inteckning i de på vattenfallslägenheten förlagda
byggnaderna m. m. däremot ej ske, enär byggnader på ofri grund
juridiskt betraktas såsom lös egendom. I sådana fall liksom möjligen

Säkerhet.

Amortering.

Räntefot.

även andra speciella fall torde förlagsinteckning jämte fullgod borgen,
helst av bankinrättning, kunna vara tillfyllest. Avgörandet härvidlag
torde lämpligen överlämnas till den beslutande myndigheten.

Lånen böra givetvis lämnas såsom amorteringslån. Amorteringstideu
torde med hänsyn till anläggningarnas dyrbara natur, långa livslängd
och till deras i regel endast småningom växande räntabilitet kunna
sättas upp till 30 år och undantagsvis upp till 40 år. För att närmare
belysa amorteringens verkan har nedan intagits diagram, vilket visar
annuitetens (= 5 procents ränta + amortering) storlek i procent av
lånets storlek under olika förutsättningar.

I avseende på räntefoten kan lånerörelsen, såsom förut antytts,
ses ur tvenne synpunkter. Endera så, att staten bör ha sina självkostnader
för penningarnas anskaffande fullt betäckta eller att med hänsyn
till en låg räntesats förmåga att befordra vattenfallsbyggandet och
till de stora indirekta nationalekonomiska fördelarna, en ökad användning
av vattenkraften otvivelaktigt medför, staten betingar sig en ränta,
understigande självkostnaderna. Såsom förut framhållits, har den förstnämnda
synpunkten i regel icke varit bestämmande vid fastslående av
räntesatsen för statens hittillsvarande lånefonder, och de sakkunniga kunna
icke se, att nu ifrågavarande ändamål är mindre viktigt och för landet
mindre fruktbringande än de, för vilka de andra fonderna upplagts. A
andra sidan måste man se till, att upplåningen av de stora kapital,
som här ifrågakomma, ej för staten medför allt för stora utgifter, vilka
icke motsvaras av de för staten uppkommande indirekta fördelarna.
Efter övervägande av dessa olika synpunkter ha de sakkunniga stannat
vid att såsom en medelväg förorda en räntefot av 5 procent för den
närmaste framtiden. Genom att sätta låneräntan avgjort lägre, än vad
i den enskilda rörelsen kan betingas, bör ändamålet, vattenkraftens
hastigare exploatering, kunna effektivare än eljes främjas.

Dessutom synes vissa års anstånd med betalning av ränta och
amortering kunna och böra medgivas, eftersom, såsom ofta förut betonats,
anläggningar av ifrågavarande art i regel icke giva tillräcklig avkastning
under de första åren. Denna anståndstid borde dock enligt de
sakkunnigas mening icke få sättas längre än tre år.

Mot de sålunda föreslagna lättnaderna i avseende på räntan kunde
invändas, att därigenom möjligen komme att uppmuntras företag vid
vattenfall, vilka så att säga läge på kanten av »byggnadsvärdighet»,
och vilka i motsatt fall åtminstone tills vidare ej skulle bliva utnytt -

Diagram.

Amorteringstid -- 30 år.

Löpande räntefot = 5 procent.

Diagrammet är uppgjort på så sätt,
att tiden avsatts som abscissa och
annuiteten (ränta -j- erforderlig amortering)
avsatts som ordinata.

Följande förutsättningar gälla:

1) Annuiteten betalas från början:
Linjen 1 a) Annuiteten konstant under
hela lånetiden.

„ 1 bx) Annuiteten växer propor tionellt

(rätlinigt) under
hela lånetiden från ett
begynnelsevärde lika
med räntan (5 procent).

„ 1 b2) Annuiteten växer propor tionellt

under hela lånetiden
från ett begynnelsevärde
lika med noll.

2) Annuiteten börjar först efter

3 år:

Linjen 2 a) Annuiteten konstant under
återstående 27 år.

„ 2 b,) Annuiteten växer propor tionellt

under återstående
lånetiden (27 år)
från ett begynnelsevärde
vid tredje årets
slut lika med räntan
(5 procent).

„ 2 b2) Annuiteten växer propor tionellt

under återstående
lånetiden (27 år)
från ett begynnelsevärde
vid tredje årets
slut lika med noll.

Under ovan gjorda antagande, att
annuiteten växer proportionellt (rät -

linigt), skära samtliga till grupp 1, resp. grupp 2 hörande linjer varandra i en för
varje grupp gemensam skärningspunkt, vårföre ytterligare linjer med olika antaganden
rörande annuitetens begynnelsevärde lätt kunna å diagrammet utritas genom att sammanbinda
det antagna begynnelsevärdet med skärningspunkten och utdraga den sålunda
erhållna linjen.

Lånefondens

storlek.

*4 nvändande
av vissa medel
för lånefonden.

jade. Lån till dylika företag kunde ock betraktas såsom innebärande
en allför stor risk. Häremot vilja de sakkunniga dock anmärka, att
kronan just borde genom statslån stimulera utbyggandet av vattenkraft,
som annars kanske ej komme till nytta, och att detta hör till ett av
huvudmotiven för fondens inrättande. I avseende på riskerna lära de
enligt sakkunnigas mening genom sakkunnig prövning av företagens
kalkyler och klokt handhavande av utlåningar kunna undvikas eller åtminstone
i erforderlig mån reduceras.

Lånefondens storlek bör givetvis ställas i förhållande till den hastighet
i vattenkraftens utbyggande på enskilt initiativ, som man önskar
framkalla. Den minsta hastigheten får anses vara den, som hittills iakttagits,
och som enligt »Jonsons utredning sid. 63, fig. 4 kan i genomsnitt
antagas till 40,000 hkr pr år. Motsvarande kapitalbehov för
kraftverken även exkl. utmål och naturkraft kan enligt Jonson uppskattas
till 8.5 milj. kronor pr år. % av detta belopp skulle bliva 5a/;3
milj. årligen. Under nu rådande konjunkturer är behovet givetvis betydligt
större. Men icke ens det nyss angivna beloppet anse sig de sakkunniga
kunna, med hänsyn till de stora krav, som nu ställas på statskassan,
föreslå och torde detsamma väl ej heller vara erforderligt, då för
den närmare framtiden liksom nu en hel del företag lär kunna komma till
stånd utan statslån. De sakkunniga våga därför ej förorda större årligt
anslag tills vidare än 2 milj. kronor till en lånefond för vattenkraftsanläggningar.
Detta belopp bör dock ej minskas, om lånefonden verkligen
skall tjäna sitt ändamål att uppmuntra företagsamheten på hithörande
område. I synnerhet om, som de sakkunniga nedan komma
att föreslå, lån även skulle kunna utlämnas för vattenregleringar torde
tvärtom en ökning i fondens storlek säkerligen i framtiden befinnas
erforderlig. I

I de av Kungl Maj:t och riksdagen år 1915 beslutade grunder för
upplåtelse av vissa kronan tillhöriga vattenfall och strömfall stadgas,
att lösen av viss vattenfallsrättshavare tillhörig egendom kan lämnas av
kronan vid upplåtelsetidens slut. De sakkunniga hava i anslutning härtill
i del I av sitt betänkande, sid. 45, gjort gällande, att en del av inflytande
avgifter för upplåtelser borde fonderas, på det att erforderliga medel till
gäldande av motsvarande löseskillingar städse måtte finnas tillgängliga
och icke i sin helhet belasta ett kommande års statsreglering. De hava
vidare framhållit, att dessa avsättningar borde ingå till en blivande
vattenkraftslånefond, och uttalat, att desamma under tiden till dess de

behöva användas kunde göras fruktbärande genom utlåning på billiga
villkor till främjande av vattenkraftsindustrien. Emellertid står, såsom
de sakkunniga även i detta sammanhang påpekat, en dylik fondering i
strid med de principer för ändrad uppställning av riksstaten, vilka av
1911 års riksdag godkändes. Enligt dessa principer böra nämligen
avgifterna för upplåtelse av kronans vattenfall i sin helhet ingå direkt
till statsverket, varför fonderingen får ske genom årliga anslag å riksstaten.
Vid sådant förhållande resulterar det hela till eu bokföringsfråga,
varom beslut icke behöver fattas förrän några avgifter av betydenhet
verkligen inflyta till statsverket. I den mån så kommer att
ske, borde dock enligt de sakkunnigas mening de belopp, som av riksdagen
årligen må komma att anslås för fonderingen utav viss del av
upplåtelseavgifterna, ingå i vattenkraftslånefonden och användas enligt
samma grunder som dess övriga medel, utan att därvid de direkta årliga
anslagen till fonden minskas. På sätt de sakkunniga nyss framhållit,
lära nämligen lånebehoven från densamma i framtiden kräva en ökning
i fondens storlek.

De sakkunniga hava även sökt tillse, huruvida icke medel skulle
kunna utan anlitande av lånemarknaden i viss mån tillföras den ifrågasatta
statslånefonden på annat sätt. Som förut antytts, hava de sakkunniga
därför i februari 1916 satt sig i förbindelse med kommittén
för utredning beträffande förvaltningen av allmänna pensionsförsäkringsfonden
för att efterhöra, huruvida någon del av denna fonds medel
möjligen kunde väntas bliva disponibel för nu ifrågavarande ändamål.
Därvid framhölls den stora betydelsen för landet av vatteukrattens ökade
användning, eftersom denna innebure ej allenast en relativt minskad
import av utländskt bränsle utan jämväl gåve upphov till nya industrier
och därmed till bättre avsättningsförhållanden för jordbrukets produkter
med härav följande bättre levnadsförhållanden. Från ordföranden i nyssnämnda
kommitté ingick emellertid meddelande, att kommitténs arbete
vore i det närmaste avslutat och hänvisades till kommitténs betänkande.

I anledning härav inlämnade sakkunnigas ordförande den 20 maj
1916 på deras uppdrag en skrivelse i ämnet till statsrådet och chefen
för civildepartementet, vari framhöllos samma synpunkter som i den
ovan referade hänvändelsen till kommittén, och vari framhölls önskvärdheten
av, att för den lånerörelse, som må komma att bedrivas av
en eventuellt inrättad statens lånefond för vattenkraftsföretag, finge påräknas
medel, tillhörande pensionsförsäkringsfonden.

1916 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 247) beslöt med viss
ändring av Kungl. Maj:ts förslag, bl. a., att minst Ve av pensionsförVattenfallssakkunnige.
IT. 7

Forum för
låneansökningars
prövning.

säkringsfondens disponibla medel skulle redovisas i obligationer eller
andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svenska staten,
men att fondens medel jämväl bl. a. skulle få redovisas i skuldförbindelser
med inteckningssäkerhet i fast egendom inom 50 procent av
taxeringsvärdet eller inom 60 procent av särskilt, av fondens fullmäktige
fastställt värde samt i sådana värdehandlingar, vilka Konungen i
särskilda fall, efter framställning av fullmäktige, prövar erbjuda fullgod
säkerhet. Fullmäktige hava för övrigt tillerkänts en ganska vidsträckt
befogenhet att handhava fondförvaltningen inom vissa av statsmakterna
uppdragna gränser. Kungl. Maj:t har den 17 juni 1916 fastställt
riksdagens beslut (Svensk författningssamling nr 232). Det sålunda
fastställda reglementet torde enligt de sakkunnigas mening giva rum
för fullmäktige att direkt och indirekt tillhandahålla medel för en statslånefond
för vattenkraftsanläggningar.

Till sist torde böra beröras frågan om av vilken myndighet fonden
bör förvaltas, och vem som bör hava att besluta om lånens utlämnande.
I enlighet med numera tillämpade principer torde vattenkraftslånefonden
böra förvaltas av statskontoret. Beslutanderätten i fråga om
lånens utlämnande borde läggas hos Kungl. Maj:t, som bäst lär hava
den överblick över alla inverkande synpunkter, som erfordras för ett
rätt bedömande av olika krav. Emellertid böra vederbörande ansökningar
givetvis dessförinnan granskas av sakkunnig myndighet dels
för att utröna motsvarande företags nytta för det allmänna, för vissa
näringsgrenar eller för vissa bygders förseende med elektrisk energi,
dels för att i den mån det låter sig göra kontrollera uppgjorda kostnadsberäkningar
för anläggning och räntabilitet. I förstnämnda hänseende
torde kommerskollegium vara den lämpligaste myndigheten, i det senare
kunna ifrågakomma dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dels vattenfallsstyrelsen.
Principiellt sett lär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såsom
varande eu kontrollerande myndighet, böra givas företräde framför
vattenfallsstyrelsen, som ju är ett affärsdrivande verk och därför måhända
kan tänkas stå i något slags konkurrens förhållande till ett eller
annat företag. Men enligt de sakkunnigas mening måste vattenfallsstyrelsen,
som genom sin verksamhet förfogar över alldeles speciell
sakkunskap på ifrågavarande område, vara den bäst ägnade. Givetvis
bör dock, där särskilda omständigheter föreligga, annan myndighet höras.
De sakkunniga förorda sålunda, att kommerskollegium och vattenfallsstyrelsen
i regel skola avgiva yttranden om de till Kungl. Maj:t inlämnade
ansökningar om lån för vattenkraftsanläggningar.

Intresset för reglering- av vattendragens avrinning har under de
senaste åren visat sig mycket livligt, särskilt påverkat av vattenkraftens
ökade begärlighet till följd av de höga bränsleprisen. Det är ju också
ofta nog tekniskt möjligt att med jämförelsevis ringa skada för andra
intressen genom en planmässig skötsel av vattenhushållningen i därför
lämpliga sjöar väsentligt utjämna växlingarna i vattendragens avrinning
och särskilt att höja lågvattenavrinningen, vilket åter betyder mera
prima kraft i stället för sekunda. Sådana regleringar komma ofta till
nytta för ett flertal vattenverk, kunna ofta minska översvämningsskador
m. m., varför de i regel måste betecknas såsom i hög grad allmännyttiga
företag. Tyvärr är det emellertid med nuvarande lagstiftning ytterst
svårt att genomdriva större regleringsföretag. Något tvång föreligger
nämligen icke för alla de av företaget berörda att underkasta sig
intrånget. Det är därför att hoppas, att en ny och länge eftersträvad
vattenlag, vilken kunde undanröja nyss berörda svårigheter, snart måtte
bliva av statsmakterna antagen. Då tvingas exempelvis alla de vattenfallsägare,
som hava nytta av en reglering, att deltaga i kostnaderna för
densamma.

Det stora intresset för och den betydande nyttan av vatteuregleringsföretag
visas bäst därav, att redan nu på frivillighetens väg bildats
flera sammanslutningar, byggda på de i nya vattenlagförslaget angivna
grunder, t. ex. Dalälvens regleringsförening samt Motala ströms och
Åtrans regleringsföreningar. I den förstnämnda har Kungl. Maj:t och
kronan med riksdagens medgivande ingått som medlem för Ålvkarlebyfället.
Liknande anslutning torde väl även komma att ske till vissa
andra regleringsföreningar.

Härigenom och efter en ny lags tillkomst kommer kronan sålunda
att utan vidare bidraga till regleringskostnaderna för sina egna vattenfall.
Åro de upplåtna till nyttjande åt enskilda, pläga dessa tillförbindas
att på sig taga kronans förpliktelser i berörda avseende.

Men oavsett de bidrag, som på detta sätt komma att automatiskt
utgå från kronans sida, torde det enligt de sakkunnigas mening vara
lika väl motiverat att utlämna statslån jämväl till de ofta i eminent
mening allmännyttiga vattenregleringsföretagen som till kraftanläggningar.
De sakkunniga vilja därför föreslå, att av den statslånefond,
som de ovan förordat, lån även måtte kunna utgå för vattenregleringsföretag,
då dessa äro av allmännare betydelse. En överslagsberäkning
av de belopp, som under en nära framtid torde komma att utgivas för
vattenregleringsföretag, lämnar till resultat, att härför krävas åtskilliga
tiotal miljoner kronor. Ur denna synpunkt är det givetvis uteslutet att

Statslån för
valtenregler
in g av.

för närvarande bestämma de årliga anslagen till en vattenkraftslånefond
mindre, än vad förut angivits, utan torde tvärtom, såsom redan förut
understrukits, en ökning i framtiden vara av nöden.

Beträffande lån för dessa företag är det att märka, att i kostnaden
för desamma ofta till avsevärd del pläga ingå skadeersättningar åt jordägare
längs stränderna samt för fiskets och stundom ock flottningens
försämring. Vid fastställande av lånebeloppets storlek synas motsvarande
utgifter icke böra tagas med i beräkningen därest säkerhet för
lånet lämnas endast genom inteckning i den damm med eller utan kraftverk,
vid vilken regleringen handhaves och som är så att säga dominerande
för hela företaget. Stundom kunde det emellertid sannolikt låta
sig göra att såsom säkerhet få inteckning även i andra kraftverk, vilka
skörda nytta av regleringen, och i sådan händelse kunde lånebeloppet
sättas högre än vad nyss antytts. Fullgod bankborgen borde ock kunna
godtagas.

I övrigt torde i huvudsak samma normer som för lån till vattenkraftsanläggningar
kunna tillämpas.

BILAGOR

Bil. litt. A.

Till herrar vattenfallssakkunnige.

Av vattenfallssakkunniges ordförande, vattenfallsdirektören översfe
F. Vilh. Hansen, anmodad att förbereda utredning rörande lämpligheten
av uppläggandet av en statens lånefond för finansiering av företag, vilka
avse utbyggande av statens vattenfall eller tillgodogörande av enskilda
tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet är av mera allmänt intresse,
har jag till fullgörande av detta uppdrag härmed äran avgiva följande

Utlåtande.

Vid utarbetandet av detsamma har jag enligt av överste Hansen
lämnad anvisning icke ingått på frågans vare sig politiska och administrativa
sidor eller föregående behandling och ej heller på en jämförelse
mellan den ifrågasatta lånefonden och andra liknande statens fonder för
andra ändamål.

Under utredningens gång har det vidare visat sig önskligt att
närmare belysa de möjligheter, trävaruindustrien och den elektrokemiska
industrien kunna anses hava att använda vattenkraft speciellt i Norrland,
och har med anledning därav vattenfallssakkunniges ordförande efter
därom gjord hemställan anmodat sågverks förbundets ombudsman, disponent
O. Hellström och professor AV. Palmeer att utföra dylika utredningar,
den förre beträffande sågverksindustrien och den senare beträffande
den elektrokemiska industrien. Dessa båda utredningar bifogas
som bil. litt. B och litt. C.

För större överskådlighets skull har föreliggande utlåtande uppdelats
under nedanstående huvudrubriker:

1) Tillgänglig vattenkraft och kostnaderna för dess ut -

byggande ............................................................................................... sid. 56.

2) Värde av vattenkraftanläggningar i allmänhet och av

vattenfallens naturkraft i synnerhet.............................................. » 80.

3) Kapitalbehov för utbyggande av vattenkraften ävensom

för motsvarande ledningsnät och elektrokemisk industri......... » 83.

Total

vattenkraft.

4) Räntan å utbyggnadskapitalet..........................................

5) Försäljningsvärde av den utvecklade kraften ............

6) Framtida utbyggnad av vattenkraften...........................

7) Direkt och indirekt vinst av vattenkraftanläggningar

8) Jämförelse från företagaresynpunkt mellan utbyggan de

av å ena sidan kr ono vatten fall, arrenderade enligt gällande
grunder, och å andra sidan egna privata vattenfall.................

9) Om statslån för vattenregleringar................................

10) Böra statslån beviljas för utbyggande av vattenkraftanläggningar
och, om så är fallet, i vilken omfattning och på
vilka villkor?.........................................................................................

sid. 85.
» 92.

» 95.

» 102.

» 118.

» 126.

» 128.

1. Tillgänglig vattenkraft och kostnaderna för dess utbyggande.

Tillgången på vattenkraft och möjligheterna för dess tillgodogörande
hava redan behandlats å sid. 23—34 i vattenfallssakkunniges
tryckta betänkande I. Till det sålunda anförda må i detta sammanhang''
tilläggas följande.

Den tillgängliga totala vattenkraften i Sverige har av olika författare
å olika tider uppskattats till växlande belopp mellan 3.8 och
10 milj. hkr. Den senaste och bland de hittills gjorda utredningarna
den mest noggranna är uppgjord av löjtnant M. Serrander och införd i
den av numera byråchefen I. Flodström år 1912 avlämnade utredningen
om Sveriges nationalförmögenhet.

Den under cirka 9 månader disponibla kraften uppskattas vid
kontinuerlig 24 timmars drift till cirka 3.7 milj. hkr x) i huvudvattendragen.
Vid lågvatten är motsvarande siffra omkring 2 milj. och vid
6 månaders medelvatten närmare 10 milj. hkr. Den vattenmängd, för
vilken verken i allmänhet utbyggas, är emellertid i regel betydligt större
och varierar för olika verk, beroende på olika orsaker, såsom belastningsfaktorns
storlek, större eller mindre möjligheter att reglera vattendraget,
att använda kraft ävensom att tillgripa ångreserv. Serrander förutsätter,
att i medeltal verken utbyggas för cirka 40 procent större belopp
än som motsvarar 9 månaders medelvattenmängden. Med hänsyn härtill
ävensom efter tillägg för vattenkraften i de mindre vattendragen
uppskattar Serrander den totala vattenkraften till cirka 6.2 milj. hkr.,
varav något över 3.5 milj. anses »byggnadsvärdiga».

>) Med hästkraft (hkr) avses i denna uppsats turbinhästkraft. Med hänsyn till förluster
antages 1 kilowatt (kw.) motsvara 1.5 hkr.

Det ligger i sakeus natur, att uppskattningen är approximativ,
och gäller detta särskilt uppdelningen mellan byggnadsvärdig och ej
byggnad svärdig vattenkraft, vilken fördelning i viss mån måste bliva
godtycklig. Siffrorna torde ej vara för höga, och är det ej osannolikt1),
att en framtida noggrannare inventering skall lämna högre siffror, särskilt
för övre Norrland. Ett stöd för denna åsikt lämnas i viss mån
av de av vattenfallsstyrelsen nyligen utförda omfattande undersökningarna
för reglering av Lule älvs källsjöar, enligt vilka undersökningar den
kronan tillhöriga vattenkraften i nämnda älv under vissa förutsättningar
och på grund av särskilt gynnsamma regleringsmöjligheter skulle kunna
utbyggas för avsevärt större kraftbelopp, än man förut vågat förutsätta.

Med hänsyn härtill har även i det följande den utbyggnadsvärda
vattenkraften i övre Norrland ökats med cirka 230,000 hkr utöver de
av Serrander beräknade värdena. Denna ökning kommer nästan uteslutande
den staten tillhöriga vattenkraften till godo. Liknande ehuru
ej i samma omfattning gynnsamma regleringsmöjligheter torde även
förefinnas i några andra vattendrag i Norrland, varför en ytterligare
ökning sannolikt är berättigad, ehuru material för en noggrannare
uppskattning ej nu föreligger. Efter den gjorda höjningen skulle den
byggnadsvärdiga vattenkraften i hela Sverige bliva cirka 3.7 5 milj. hkr.

Huru krafttillgången fördelar sig utvisas av Hg. 1 och nedanstående

Tabell 1.

Effekt i turbinhkr.

S Byggnadsvärdig [ ______ ! Ej byggnads- Total

Statens j Enskild i i värdig j vattenkraft

!Ij__

Övre Norrland ............ 540,0002) ! 593,000 j 1,133,0002) ! 1,277,000s) 2,410,000

Nedre » ............ 89,000 | 1,449,000 1,538,000 j 1,022,000 2,560,000

Mellansverige............... 7,000 77,000 84,000 3,400 87,000

Östra Sydsverige ......... 28,000 252,000 280,000 27,000 j 307,000

Skåne ........................I — 27,000 : 27,000 10,000 37,000

Västsverige..................i 258,000 I 422,000 , 680,000 ; 124,000 ; 804,000

Summa! 922,000 *) ! 2,820,000 '' 3,742,000 *) \ 2,463,000 *) ! 6,205,000

'') Skälen för denna förmodan äro utvecklade i en av undertecknad i Teknisk tidskrift,
avd. V. & V. K. 1913 publicerad uppsats.

a) Serranders siffror cirka 230,000 hkr mindre.

8) I avsikt att kunna bibehålla Serranders siffror å den totala vattenkraften har till följd
av ovanstående ändring av statens byggnadsvärdiga vattenkraft den ej byggnadsvärdiga kraften,
som i detta sammanhang är av mindre intresse, i motsvarande mån minskats.
Vattenfallssakkunnige. II.

Yttre cirkelns area betecknar Sveriges
totala vattenkraft 6,205,000 hkr.
Inre cirkelns area betecknar Sveriges
byggnad svärdiga vattenkraft 3,7 42,000
hkr.

Därav utbyggd vattenkraft:

Enskild 671,000

Statens 244,000
Ej utbyggd men byggnadsvärdig vattenkraft:

Staten 678,000
Enskild 2,149,000

Kraftskala:

6.000. 000 hkr.

5.000. 000

4.000. 000

3.000. 000

2.000. 000

1,500,000

1,000,000

500.000

100.000

50.000

10.000

Fig. 1. Sveriges vattenkraft.

noo oocl

/oocrooo.

90000CL

<330000L

500000ti

300000

tooooo,

03. oV ok og. o? 08. eg. /ao. # iz n.

Fig. 2. Använd primärkraft i Sverige åren 1901—1913.

Beteckningar: Vkr. — Vattenkraft. Värmekr. = Kraft alstrad av ånga. El. gen. = Kraft använd
för drivande av elektriska generatorer. Dir. drift = Kraft använd för direkt, ej
elektrisk drift.

Utbyggd

vattenkraft.

Av de angivna distrikten omfatta: Övre Norrland: Norrbottens och
Västerbottens län; Nedre Norrland Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs
och Kopparbergs län, till vilket i detta sammanhang jämväl Dalälven
hänförts; Mellansverige: Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Örebro
och Södermanlands län; Östra Sydsverige: Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gottlands och Blekinge län; Skåne: Kristianstads
och Malmöhus län samt Västsverige: Hallands, Ålvsborgs, Skaraborgs,
Göteborgs och Bohus län samt Värmlands län.

Utom den ovan i tabell 1 till 922.000 hkr angivna staten tillhöriga
byggnadsvärdiga vattenkraften har staten enligt Serrander i övre och
nedre Norrland cirka 348,000 hkr ej byggnadsvärdig vattenkraft. Härtill
kommer ytterligare vattenkraft i en del staten tillhörande vattenfall,
som ej äro upptagna i vattenfallskommitténs förteckning av 1903, och
ej heller i Serranders uppskattning. Sistnämnda statens vattenfall i de
norrländska länen och Kopparbergs län representera enligt en approximativ
uppskattning med stöd av vissa av statsrådet och chefen för civildepartementet
år 1910 av Konungens befalluingshavande i nämnda län
infordrade uppgifter cirka 180,000 hkr, varav huvudparten eller 174,000
hkr i övre Norrland. Då säkerligen eu del av denna vattenkraft är
byggnadsvärdig, äro de i tabell 1 som byggnadsvärdiga och staten tillhörande
kraftbeloppen sannolikt väl små, och gäller detta särskilt för
övre Norrland. Den totala staten tillhöriga såväl byggnadsvärdiga som
ej byggnadsvärdiga vattenkraften skulle enligt dessa uppgifter bliva
totalt 922,000 + 348,000 + 180,000 = 1,450,000 hkr, motsvarande ungefär
23 procent av Sveriges totala vattenkraft.

Av samma tabell framgår vidare tydligt, vilken avgörande betydelse
övre och nedre Norrland (däri inbegripet Dalälven) innehar i
vattenkraftshänseende. Inom dessa områden förefinnes ej mindre än 80
procent av den totala vattenkraften och cirka 68 procent av statens
såsom byggnadsvärdig upptagna vattenkraft.

Till jämförelse meddelas i vidstå''*nde tabell 2 en del liknande
approximativa uppskattningar av den totala vattenkraften i några främmande
länder.

Den utbyggda vattenkraften i Sverige vid årsskiftet 1914—1915
uppgick enligt svenska VMtienkraftföreningens statistik till cirka 760,000
hkr. Medräknas även pågående utbyggnader erhålles siffran cirka 915,000
hkr., vilket motsvarar omkring 24 procent av den »byggnadsvärdiga»
och omkring 15 procent av den totala vattenkraften i Sverige. Fördelningen
mellan utbyggd och ej utbyggd men byggnadsvärdig vattenkraft
å olika områden belyses av tabell 3.

til

Tabell 2.

Land	Disponibel vattenkraft i milj. hkr	Anmärkningar
Förenta staterna ............... > » ............... Canada ...........................	totalt cirka 200 byggnadsvärd 27.9 resp. 53.9 cirka 26	I Vid lig- resp. 6 månaders medelvatten \| enligt officiella källor.
Norge............................. Österrike-Ungern............... Frankrike ........................ Italien..............................	6.0 å 10 cirka 6.1 » 5.9 » 5.5	/ Enligt olika uppskattningar 6 å 10 1. milj. hkr. Vid 9 mån:s vatten enligt Koehn, > som för Sverige uppger 6.7 5 och för Norge 7.5 milj. hkr.
Japan ..............................	mer än 2.3	Enligt officiella källor.
Schweiz..........................	cirka 1.4	(Vid 9 mån:s vatten. Vid lågvatten 1 cirka 885,000 enligt officiella källor. \| Cirka 2.2 milj. antagas kunna efter I reglering utnyttjas.
Tyskland ........................ Storbritannien ..................	» 1.4 » 1.0	\| Enligt Koehn.

Tabell 3.

Effekt i turbinhkr.

	Utbyggd eller 1/i 1915 under ut-byggnad varande vattenkraft	Summa	Ej utbyggd men byggnadsvärdig vattenkraft	Summa	Total byggnads- värdig vattenkraft
Statens	Enskild	Statens	Enskild
	1	2	3	4	5	6	7
Övre Norrland ............	50,000	25,000	75,000	490,000	568,000	1,058,000	1,133,000
Nedre » ............	56,000	249,000	305,000	33,000	1,200,000	1,233,000	1,538,000
Mellansverige...............	1,000	77,000	78,000	6,000*)	—	6,000	84,000
Östra Sydsverige .........	2,000	93,000	95,000	26,0002)	159,000	185,000	280,000
Skåne ........................	—	8,000	8,000	—	19,000	19,000	27,000
Västsverige..................	135,000	219,000	354,000	123,000»)	203,000	326,000	680,000
Summa	244,000	671,000	915,000	678,000	2,149,000	2,827,000	3,742,000
'') Häri ingå för järnvägsdrift inköpta fall ...		.. med cirka 3,000 hkr.
*) » » »		»	» ____			12,000
'') » » »	»	»	» ____			22,000	»
*) » »ej utbyggda delar i Göta älv ....			80,000	»

117,000 hkr.

• CA ~é>y A cryAxpA*'' A

År "87o /68o /89o /9 oo /9/0 /9£ö /9X) /**©. /9Jo

Fig, 3. Utbyggd vattenkraft i Sverige och i främmande länder.

Anm. Efter avslutandet av denna uppsats hava följande officiella uppgifter inkommit, vilka i viss mån

korrigera fig. 3.

Den totalt installerade vattenkraften i Kanada uppskattades för år 1915 till cirka 1.71 mili. hkr.

Den totalt installerade vattenkraften i U. S. A. uppskattades för år 1912 till 4.87 milj. nkr och för år
1915 approximativt till 5.82 mili. hkr.

Japans disponibla totala vattenkraft uppskattas till cirka 2.8 milj. hkr i stället för a fig. 3 antagna 5.5
milj. hkr enligt äldre uppgift. År 1913 användes för alstring av elektrisk ström i Japan cirka 481,000 hkr
vattenkraft, vartill kommer den vattenkraft, som användes för direkt, ej elektrisk drift.

Pobörjocff on/äqKfnintyor ; ffntrönd Strof/;
Y////A l-rrs/titdo ^5to/e>nv 0 ri/rn/nn

m/. UbSSrn -

.rysSti/dp
fn/, l&f/rn -

hrofhförminqm Sö//sv /yr^/si

190000

180000..

I70000-.

150000.

MOOOO.

120000.

1/0-000.

1505. 1306.1907.1906.1909 !9/0-1911. /S/2. /9/3 /9K.

OHnincj pr år
rn/. Srommrm -h o //reform.

TJ __

£ I.

so *

> 05 ,3

eg “ o o

IP« 83

''3 g ®''®

. □ M CO

&«

**»*

S ■§ Ijj .

■&! ^ ''
2 |88
ocö $P 50 00

Ph ofoT

d CTW
aS

2 eg

CO Ö

Fig. 4. Påbörjade vattenkraftanläggningar i Sverige samt ökning pr år
av använd vattenkraft enl. fig. 2.

I tabell 3 har antagits, att den ej utbyggda, men byggnadsvärdiga
vattenkraften utgör skillnaden mellan den totala byggnadsvärdiga och
den utbyggda vattenkraften (kol. 6 — kol. 7—kol. 3). Detta antagande,
som för här avsedda överslag ansetts tillåtligt, är dock ejlfullt exakt, enär
deri byggnadsvärdiga vattenkraften är beräknad motsvara 9 månadersmedelvattenmängden
med vissa tillägg, under det att den utbyggda
kraften är upptagen efter utbyggnadens verkliga storlek, som kan i
olika fall vara antingen större eller mindre. Exempelvis har Serrander
för Mellansverige, omfattande Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Örebro
och Södermanlands län, beräknat den totala vattenkraften till 87,000
hkr, varav 84,000 utbyggnadsvärdiga. Enligt kommerskollegii statistik
redovisas emellertid år 1913 inom samma område ej mindre än 88,000
hkr, vartill komma pågående om- och nybyggnader (cirka 16,000),
varför den totala, utbyggda eller under utbyggnad varande, vattenkraften
(i tabell 3 upptagen till endast 78,000 hkr) skulle vara större än den
beräknade totala vattenkraften. Detta innebär, att i verkligheten vattenkraften
inom Mellansverige är på grund av den stora efterfrågan och
ringa tillgången övermonterad i förhållande till övriga Sverige.

I dessa siffror å utbyggd vattenkraft har ej medräknats eu del
smärre omoderna anläggningar. Enligt kommerskollegii statistik, som
redovisar för anläggningar av över 50 hkr, användes vid årsskiftet
1913—1914 704,546 hkr vattenkraft, varav 478,235 hkr för drivande av
elektriska generatorer. Till jämförelse må nämnas, att samtidigt uppgick
den totala drivkraften av vatten- och värmemotorer till 1,138,904 hkr,
varav 675,296 hkr för drivande av elektriska generatorer. Motsvarande
siffror under olika år från och med 1901 utvisas grafiskt å fig. 2.

Till jämförelse meddelas å fig. 3 några siffror å använd vattenkraft
i några främmande länder i den mån uppgifter härom kunnat
anskaffas. I flertalet länder är dock vattenkraftstatistiken bristfällig,
och uppgifter från olika länder äro därför ofta ej alldeles jämförbara
med varandra.

Effekten av de under olika år i Sverige påbörjade större hydroelektriska
anläggningarna, såväl av enskilda, enligt vattenkraftföreningen,
som av staten, utvisas å fig. 4. Till jämförelse utvisas å figuren även
ökningen pr år av använd vattenkraft enligt kommerskollegii statistik
(jmfr fig. 2.)

Ökningen av använd vattenkraft har i medeltal under 8 års-perioden
1906—1913 uppgått till cirka 45,000 hkr. *) Till jämförelse kan meddelas,
att i Norge utbyggnaden samma tid enligt Eger (svenska vatten *)

Därav cirka 36,000 hkr för enskilda anläggningar.

700 OOQ JSOOOQ

—-te —

t OO OCX) £00000

700000 600000

Fig. 5. Olika industrigruppers tillverkningsvärden, personal ock kraftbehov år 1913.

kraftföreningens publikation 64) var cirka 70,000 hkr pr år, varav cirka

36.000 hkr pr år för elektrokemisk industri. Av vattenkraft för sistnämnda
industri kommer i Norge den övervägande delen (totalt cirka

271.000 hkr eller cirka 95 procent av hela ökningen) på den s. k.
Eydeska gruppen för framställning av kväveföreningar ur luften.

Olika industrigruppers totala effektbehov, såväl vatten- som värmekraft,
jämte tillverkningsvärde och arbetare- plus förvaltningspersonal
utvisas å fig. 5 enligt 1913 års officiella statistik. Då denna statistik
visserligen redovisar för av motorer inom olika industrigrupper använd
Vaitenfallssakkunnige. II. 9

Olika industrigruppers

totala effektbehov,
tillverkningsvärde
och
arbetarepersonal.

kraft, men ej för fördelningen inom olika industrigrupper av elektrisk
effekt, använd för belysning, järnvägsdrift o. d. och ej heller för den
elektriska effekt, som användes för smältning, elektrolys o. d., har
på grund härav å fig. 5 den mot belysning o. d. svarande effekten,
uppskattningsvis cirka 55,000 hkr, tillagts gruppen gas- och belysningsverk
och den mot elektrolys och smältning svarande effekten, uppskattningsvis
cirka 70,000 hkr1), tillagts elektrokemiska industrien, ehuru
strängt taget en del därav, som användes för elektrisk smältning av
malm och metaller, borde hänföras till gruppen malmbrytning och
metallindustri. Den sålunda erhållna, av industrien använda effekten
uppgår till i runt tal 1,020,000 hkr under det att den samtidigt alstrade
effekten uppgår till 1,138,904 hkr. Skillnaden 118,904 hkr eller cirka
10 procent av det totala skulle motsvara diverse förluster o. d.

Då de å fig. 5 utvisade kurvorna äro summationskurvor, uppritade
på det sätt, att kraftbehovet är avsatt som abscissa och personal antalet
resp. tillverkningsvärdet som ordinata, följer av uppritningssättet, att ju
brantare kurvan för en viss industrigrupp lutar, desto större personalantal
resp. tillverkningsvärde pr hkr räknat har samma grupp.

Beträffande speciellt vattenkraften kan ur statistiken en uppdelningske
av de vattenmotorer, som redovisas (ägas) av de olika industrierna,
och är motsvarande kurva utvisad å samma fig. 5. En del av den
kraft, motorerna utveckla — särskilt för gruppen kraftverk — säljes
emellertid för användning av andra industrier och anger kurvan sålunda
icke, huru vattenkraften användes. Overslagsvis har emellertid
uppskattats, att vattenkraften år 1914 användes av olika industrier
enligt vid stående tabell 4, som även efter Eger anger liknande siffror
för Norge.

Energi- I det föregående är endast betraktad effekten eller antalet hkr (kw.).

mtingd och ypj bedömandet av vattenkraftens användbarhet är utom effekten jämväl

ad. olika förbrukares behov av elektrisk energi eller antalet kw.-timmar (kwt.)
av betydelse.

I kommerskollegii statistik för år 1914 uppgives, att primärmotorer
om totalt 738,157 hkr driva elektriska generatorer. Av dessa alstra 97.7
procent, eller 720,956 hkr, 1,475.1 milj. kw.-timmar, varav cirka 1,364.8
milj. redovisas för leverans och eget behov.

Enligt Palmser (bil. litt. C) uppskatiades det för elektrokemisk industri totalt år 1913 använda
effektbeloppet till 60,000 kw., motsvarande cirka 90 000 bkr, sålunda något mer än ovan
anförda siffra.

Tabell 4.

Vattenkraftens ungefärliga användning år 1914.

Trä- och pappersindustri............

Elektrokemisk industri ............

Järnindustri ...........................

Kvarnindustri...........................

Textilindustri...........................

Allmän distribuering och diverse

Sverige Norge

Hkr | Hkr

190.000

346.000

214,000

Summa i 760,000 ! 750,000

265.000
85,000'')

180.000
60,000
40,000

130,000

Kraftens s. k. utnyttjningstid enligt samma statistik framgår av
nedanstående

Tabell 5.

	Primär kraft	Summa			Utnyttj- ningstid
	Vatten- kraft	Värme- kraft	Alstrad energi
	Hkr	Hkr	Hkr	Kw.	Kwt.	timmar
Statens och kommunala verk...	106,558	65,733	172,291	122,185	'' 343,424,000	2,811
Industriverk och övriga kraft-	406,738	141,927	548,665	389,977	1,131,717,000	2,902

Summa	513,296	207,660	720,956	512,162	1,475,141,000	2,880

Med utnyttjningstid förstås därvid det antal timmar av årets samtliga
8,760, varunder hela det installerade maskineriet skulle behöva hållas
i gång tör att med konstant belastning producera det alstrade energibeloppet.
Denna utnyttjnmgstid varierar med olika användning av kraften
och angivas i 1912 års statistik följande medeltals-siffror.

Tabell 6.

Industrigrupp	Maskin- effekt kw.	Alstrad energi kwt.	Utnyttj- ningstid timmar
Järnbruk ...........................................................	61,014	173,324,000	2,841
Järn- och metallfabriker .....................................	17,273	29,180,000	1,689
Sågverk.....................................................	8,134	19,19,8000	2,360
Trämassefabriker och pappersbruk...........................	61,163	287,058,000	4,593
Textilvarufabriker ...............................................	14,444	32,030,000	2.217

’) År 1915 cirka 78,000 kw. eller omkring 117,000 hkr enligt Palmfer (bil. 2).

Elektriska
energiens an
vändning.

För kemiska industrien är utnyttjningstiden i allmänhet mycket
hög, ända till 7,00c)1) timmar och däröver.

Användningen av elektrisk energi alstrad av vatten + värme för
olika ändamål utvisas av nedanstående

Tabell 7.

Svenska elektricitetsverk.

	1913	1915a)
	Energi Tusen kwt.	%	Energi Tusen kwt.	%
Drivkraft i industriell drift........................	874,760	64.71 J94.4	1,093,518	64. s] \ 93.6
Elektrolys och smältning...........................	402,712	29.7 J	485,128	28.s (
Belysning och smådrift..............................	55,679	4.1) \ 5.8 1.5 f	72,013	4.3] f 6.4
Spår- eller järnvägsdrift ...........................	19,636	35,617	2.11
Summa	1,352,787	100.o	1,686,276	100. o

Härav framgår, vilken övervägande del (omkring 94 procent) av
energien användes för industriella behov, drivkraft, elektrolys och smältning.
Anmärkningsvärd är vidare den hastiga ökningen av energi, använd
för elektrokemisk industri. (Jmf. även bil. litt. C.)

Ovannämnda 874,760,000 kwt., som 1913 användes för driv -

kraft i industriell drift, fördela sig på olika industrier'' sålunda:

°/

Malmgruvor .......................................................................................... 10.0 2

Järnvérk och andra metallframställnings verk (utom elektro metallurgiska)

.............................................................................. 8.16

Järn- och metallmanufaktur, skeppsvarv och mekaniska verkstäder
................................................................................................. 7.8 2

Kolgruvor ............................................................................................... 0.37

Övrig jord- och stenindustri............................................................... 5.3 9

Träindustri............................................................................................... 5.0 7 *)

*) Palmser uppger (bil. litt. C) som normal siffra 8,400 timmar, dock med viss tolerans för olika
elektrokemiska industrier. Enligt statistik år 1914 från Trollhatte kraftverk höll sig utnyttjningstiden
för elektrokemiska industrier i allmänhet mellan 7 000 och 8,000 timmar. Som genomsnittssiffra
användes i det följande 7,200 timmar.

!) Siffrorna för år 1915 äro insatta, efter det utlåtandet i övrigt avgivits.

6!»

Papperemasse- samt pappers- och pappfabriker ........................ 49.1»

Kvarnar.............................................................................................. 2. G 7

Sockerfabriker......................................................................................... 1.02

Bryggeri och mälterier ....................................................................... (). 5 •>

Textil- och beklädnadsindustri ...................................................... 6.0 9

Kemisk-teknisk industri (utom elektrokemisk)............................ 1.87

övrig industri......................................................................................... l.gl

Summa 100.0 0

900.

ja»a-

—''fr

i r

1---

■vn: H

?a>t,)oj/ y/unct)rc7/r/

rS/rr
Oc/7 /<■

*)OC/e~

x/n/nQ>

c t

yr- föt

r“

■Tartjr

c/7 fa

• mrr

■Jn/nc,

> inc/.

för- /i/

natur

f /tuv

/mo/

fan /c

Yrt

yo/

-\«oo.

C///3''Jc/o 01nA

iooninaor f

F*/on

!■/ OU( »

r ~

■antoqq,

''irxjor-

C#/c>mo

-ii—

—§

......

. jod..

r1-

—

/Torxjf.

'' u

r''J~r~

k*»-

/oo

=''■=

r---“

___1

/ 00000

-1_

fot

ooo

JOO OOO

ooo

nmo

500 ooo

''h*''. 1

Jnv/o

ooo

/rnoc/j

700000

aoc

000

900000

/oa

ooo

no0000

Axiom acomo 300000 <00

OOO JOO OOO 600000 700

300 OOO

OOO 900

oeo /ooo

OOO /KO

ooo /fao

OOO /JO

•ooo /

0000 /JO

3T300 f*a

3000

/TOCK

^i/snmo /Iftf? £jrr*fa/fanx/J

Fig. 6. Anläggningskostnader för vattenkraftverk pr installerad effekt.

Fullständiga statistiska uppgifter om anläggningskostnader för
vattenkraftsanläggningar äro ännu ej tillgängliga, men torde denna brist
inom de närmaste åren komma att avhjälpas genom den utredning,
Kungl. Makt på vattenfallsstyrelsens anhållan anbefallt kommerskollegium
att utföra.

I saknad av dylik statistik har med stöd av tillgängliga uppgifter,
tillhandahållna av elektriska inspektionen, vattenfallsstyrelsen, vattenkraftföreningen,
vattenbyggnadsbyrån samt ingenjörsfirman Unander & Jonson,
sammanställts kostnaderna för 132 st. utförda kraftverk om sammanlagt
570,316 hkr och med en uppgiven anläggningskostnad av 115 milj.
kronor. Resultatet föreligger grafiskt å fig. 6, varvid anläggningarna

Anläggnings kostnader.

grupperats efter anläggningskostnader pr kw. eller pr hkr, så att de
billigaste komma längst till vänster och de dyraste längst till höger.
Medeltalskostnaden är cirka 200 kronor pr monterad hkr (300 kronor

900-

Bffectmtncjor :

_ C//Jbr&o

- — — — —

____ Oy/orxTto -r ort eroo''f on/ÖQorvrt

---/Torxpe»

Fig. 7. Symboliska kurvor. Anläggningskostnader för vattenkraftverk
pr installerad effekt i Sverige och Norge.

Amu. Kostnaderna räknade exkl. naturkraft och. ledningar för Sverige men inkl. naturkraft och
ledningar till kusten för Norge enligt Eger.

pr kw.). Med anläggningskostnader menas i denna uppsats, såvida ej
annorlunda anmärkes, samtliga uppgivna kostnader för vatten- och husbyggnader,
planeringar, turbiner och elektriskt maskineri. Däremot har
ej i anläggningskostnaderna medräknats värdet av utmål och fallets
naturkraft, vilken fråga i det följande särskilt behandlas.

Reservenhet, där dylik linnes, har i regel medräknats som »arbetande»
enhet. Vidare hava sådana anläggningar, som hava vattenbyggnaderna
utförda för större maskineri, än som för närvarande är installerat, antagits
monterade till full storlek, varvid de uppgivna effekt- och kostnadsbeloppen
i motsvarande grad justerats. Anordningar för kraftens transformering
hava medräknats, där sådana förekomma, men däremot ej
ledningar utom kraftstationen och ej heller eventuellt befintliga värmereservstationer.

Å fig\ 6 har vidare utvisats en liknande kurva för 46 st. större
planerade anläggningar, för vilka de beräknade anläggningskostnaderna
varit av mig kända och ansetts i stort sett för härvarande ändamål
tillförlitliga. Den totala effekten av dessa planerade anläggningar är
1,077,585 hkr. Slutligen har i samma fig. 6 utvisats en kombinerad
kurva för ovannämnda utförda och planerade svenska anläggningar ävensom
enligt Eger eu liknande kurva för norska anläggningar, vilken
sistnämnda kurva dock i motsats till kurvan för de svenska anläggningarna
även medtager kostnaden för kraftens överföring till kusten
ävensom för inköp av vattenfallet; och äro de svenska och norska
kurvorna därför ej fullt jämförbara, Motsvarande »symboliska» kurvor,
omräknade i procent av de undersökta anläggningarna, utvisas å fig. 7.

Anläggningskostnaderna räknade pr installerad kw. äro i allmänhet
i hög grad beroende på, för vilket kraftbelopp kraftverket utbygges.
Å bifogade fig. 8 anger exempelvis kurvan A totala anläggningskostnaden
för ett större vattenverk, som antages utbyggt för olika
effektbelopp. Kurvan C anger den merkostnad (kostnadsintensitet), som
verkets förstorande med ytterligare en kw. drager. Kurvan B slutligen
anger medelkostnaden pr kw. för olika utbyggnader. Om i nämnda
exempel vattenverket utbygges för 15,000 kw. d. v. s. något mer än
lågvatteneffekten, blir motsvarande medelkostnad över 400 kronor pr kw.,
under det att, om verket utbygges för cirka 30,000 kw., medelkostnaden
nedgår till cirka 300 kronor pr kw.

Det är därför givet, att anläggningskostnaden, räknad pr installerad
kvv. enligt de gjorda förutsättningarna — nämligen fullt utbyggt verk och
ingen reservenhet — i regel blir avsevärt lägre än de verkliga anläggningskostnaderna
pr nyttig kw., särskilt för sådana distributionsverk, vilka

måste hålla reserv för maskinskada ävensom för att tillgodose framtida
tillväxt av förbrukningen. De här angivna installationskostnaderna äro
sålunda att betrakta som gynnsammast möjliga gränsvärden för de
»verkliga» kostnaderna, under förutsättning att hela den installerade
effekten fullständigt utnyttjas, vilket även stundom särskilt vid leverans
till vissa elektrokemiska och pappersmasseindustrier är, praktiskt sett,
utförbart. För distributionsverk åter är skillnaden ofta betydlig, och
må som belysning härav nämnas, att 10 st. distributionsverk med eu

, r>c*c/ y /V/gwyo- » / /7fr<

Fig. 8. Exempel utvisande anläggningskostnadernas variation vid olika utbyggnad
av ett och samma vattenkraftverk.

total installation av 90,000 kw. och en total maximibelastning av cirka

68,000 kw. både, fullt färdiga, en anläggningskostnad av i medeltal 230
kronor pr installerad kw. och cirka 300 kronor pr maximalt under
året utnyttjad kw., således en skillnad av 30 procent i medeltal för
dessa verk.*)

Då vattenbyggnaderna för att framdeles kunna utnyttja hela den
disponibla vattenkraften i regel måste från början utföras i större omfattning,
än det dåvarande kraftbehovet kräver, blir skillnaden mellan

'') Antager man, att samma procentsiffra gäller i medeltal för alla utförda anläggningar,
skulle sålunda anläggningskostnaderna i medeltal bliva 390 kronor pr nyttig kw. (260 kronor pr hkr).

utbyggd och nyttig effekt störst i början, då verken äro nya, men minskas
sedermera, i män som användningen av kraften ökas. Dessa förhållanden
torde till huvudsaklig del förklara, att olika uppskattningar av anläggningskostnaden
pr nyttig kw. visa så skiljaktiga resultat. Exempelvis
må nämnas, att elektriska kraftkommittén som medeltal (1911) lör 13 verk
om 40,000 kw. normal effekt funnit medeltalet 480 kronor pr kw., därav
vattenbyggnaderna enbart 331 kronor pr kw., således betydligt stön-e
siffror än de ovan funna.

Uppgifter om årskostnader föreligga i ännu mer begränsad om- Årskostnader.
fattning än beträffande anläggningskostnaderna, och då de befintliga
uppgifterna äro lämnade med tillämpning av olika principer, har nedanstående
sammanställning av årskostnaderna måst grundas på beräkning.

(Betr. kontroll se nedan.) De sjmpunkter, som följts vid beräkningen,
framgå av nedanstående.

Om till en början kostnaderna för utmål och naturkraft frånses,
utgöras årskostnaderna för ett vattenkraftverk i allmänhet av dels direkta
kostnader, nämligen löner och administration, skatter, förbrukningsartiklar,
underhåll o. d., dels indirekta, nämligen ränta, avskrivning

o. d. Dessutom tillkomma i vissa fall årliga skadestånd m. m.

Löner och administration, som i verkligheten äro mycket varierande
och i regel relativt mindre för industriverk och större för distributionsverk
ha uppskattats till 2,000 kronor för aidäggningar mindre
än 200 hkr och antagas sedermera successivt stiga efter en kurva,
visande vid 600, 1,000, 3,000, 5,000, 10,000, 30,000 och 50,000 hkr
en summa av resp. cirka 6,000, 8,000, 13,000, 17,000, 24,000, 45,000
och 65,000 kronor o. s. v.

Till skatter har i det följande ej någon hänsyn tagits. För några
anläggningar hava skatter uppgivits till cirka 1 krona pr hkr år, vilken
siffra naturligtvis ej får generaliseras.

Förbrukningsartiklar ha uppskattats till 1 krona per hkr år i
medeltal. Denna post är något beroende på belastningsfaktorn och
torde den uppgivna medelsiffran vara för låg för små omoderna, men
något för riklig för stora moderna anläggningar.

Med underhåll plägar man förstå de årliga kostnader, som erfordras
för att utföra sådana smärre reparationer o. d., som erfordras för att
hålla verket i väl brukbart skick. Dessa underhållskostnader variera i
verkligheten rätt avsevärt olika år, varför i jämförande kalkyler brukar
införas ett medelvärde, nämligen en viss procent av anläggningsvärdet.

Aven med väl skött underhåll blir emellertid förr eller senare verket, särskilt
Vattenfalfssakkunnige. II. _ 10

maskineriet, förslitet eller omodernt, varför utbyte måste ske. De årliga
avskrivningarna äro avsedda att täcka dessa kostnader. Avskrivningsprocenten
ar beroende på konstruktionens varaktighet och i någon mån
på räntefoten.

I följande sammanställningar har räknats, att underhåll + avskrivning
årligen utgå med nedanstående procenttal av anläggningskapitalet:

Vattenbyggnader ........................................................... 1 procent

Turbiner och elektrisk utrustning.............................. 5 »

Om man därvid uppskattar underhållet till 0.5 procent för vattenbyggnader
och 1.7 5 procent för maskineri och elektrisk utrustning,
motsvarar återstoden följande avskrivningstider:

Avskrivning

Avskrivningstid vid ränte-fot av

5 % j 6 %

Antal år Antal är

Vattenbyggnader......................................................

0.5

c:a 49

c:a 44

Maskiner och elektrisk utrustning..............................

3.25

» 19

» 17

För kontroll har å fig. 9 lämnats en jämförande sammanställning
av deklarerade och beräknade kostnader för löner, administration, förbrukningsartiklar
och underhåll vid några verk, för vilka deklarerade
uppgifter föreligga.

Räntan å anläggningskapitalet vid olika verk varierar i verkligheten,
beroende på ett flertal omständigheter, men ha för att erhålla
en rättvisare jämförelse följande sammanställningar uppgjorts med en
beräknad ränta av 5 procent, och för fullständighets skull hava dessutom
några kurvor jämväl utvisats med såväl 5 som 8 procents räntefot,
varvid värdena för annan räntefot kunna finnas genom interpolering.
Frågan om den effektiva ränta, som torde kunna påräknas i olika fall,
behandlas i det följande under särskild rubrik.

Enligt detta schema skulle kraftanläggningen med hjälp av avskrivningsfonden
kunna hållas gående med oförminskat värde under
evärdeliga tider. Emellertid kan invändas, att det är sannolikt, att inom
en kortare eller längre framtid hela anläggningen måste slopas på
grund av tekniska framsteg, ändrade kommersiella eller andra förhållanden.
Godkännes denna invändning, måste årskostnaderna ökas
med en amortering, så att verkets värde blir nedskrivet till 0 vid slutet
av en viss längre eller kortare "period. En amortering är nödvändig,

rfranor- pr. £Jr>sr/a/A^r

om verket är byggt på ofri grund med skyldighet för verksägaren att
avträda verket utan lösen vid arrendetidens slut. Dylik amortering
uppgår vid en amorteringstid av 50—100 ftr till cirka 0.5 å 0.04 procent

Hcfaru rusiro//or>

\ gjranl qt hot}

Beteckning:

Beräknad årskostnad.

----y(;--- Verklig „

Fig. 9. Exempel på årskostnader för vattenkraftverk utom ränta och avskrivning.

Diagrammet anger för ett antal kraftverk dels den verkliga uppgivna årskostnaden för löner,
administration, förbrukningsartiklar och underhåll dels den beräknade enl. grunder, som anges i

utredningen.

vid 5 procents räntefot och till cirka 0.3 5 å 0.0 2 procent vid 6 procents
räntefot.

I många enskilda fall nöjer man sig icke med dylik långvarig
amortering, utan räknar i bokföringen med kortare amorteringstider,
vilket emellertid för väl planerade och utförda anläggningar torde inne -

bära, att en del av vinsten bokföres som amortering. I de följande
uppgifterna bar i enlighet med inom vattenfallsstyrelsen följd praxis
avskrivning men ej särskild amortering medräknats.

Resultaten av de sålunda beräknade årskostnaderna för samtliga
verk, som upptagas å fig. 6, utvisas å fig. 10, som sålunda angiver den
självkostnad pr år och installerad kw., till vilken kraft kan levereras
vid kraftstationen, frånsett förtjänst och kostnaderna för fallets naturvärde
samt lindar förutsättning, att kraftstationerna monteras fullständigt,
och att kostnaderna lika fördelas på hela den installerade effekten.

Årskostnaderna i genomsnitt pr kw. för ett visst vattenfall äro
emellertid i likhet med vad förut nämnts angående anläggningskost -

fn ifurhroft- oc/f f^&mhQar:

71t

r?-irno h roPf

t/t/Qr

7~ru^7rr^om^is&T

3umma flftr

Fig. 10. Årskostnader för vattenkraftverk i Sverige pr installerad effekt.

naderna i hög grad beroende på, huru stort verket bygges. Anläggningens
största lämpliga byggnadsstorlek är beroende på olika ekonomiska
faktorer, på vattentillgång, utnyltjningstid, möjlighet av dygnsreglering
m. m. Åven vid en och samma anläggning är självkostnadspriset
olika för kraft för olika ändamål, beroende på olika utnyttjningstid,
och om kraften skall vara ständigt disponibel, l:a kraft, eller disponibel
endast vid rikligare vattentillgång, 2:a kraft.

Då en avsevärd del av den disponibla kraften i Sverige är belägen
i Norrland, varest man för att finna användning för större kraftbelopp
torde vara till stor del hänvisad till den elektrokemiska industrien,
vilken, som i bil. litt. C visas, fordrar billig kraft disponibel under hela eller

större delen av året, har en preliminär uppskattning gjorts av 20 st.
anläggningar, avseende att bestämma självkostnaderna, under förutsättning
att verken utbyggas för sådan storlek, att kraften kan påräknas
disponibel under hela året med en utnyttjningstid av cirka 7,200 timmar.
Den sålunda undersökta effekten är cirka 781,850 hkr. Resultatet
utvisas å fig. 10. Därjämte må nämnas, att 2:a kraft eller kraft dispo -

o/ ,''Träff 7i*i/f‘r

/Träff‘c/f/o/rs.

f/ont-rxyc/r- ort/oor/n/rfyc ~

wc/ /rcj /tfw

ZO "

f~7or>feroc/ cffbfrf

Fig. 11. Symboliska kurvor. Årskostnader för vattenkraftverk i Sverige exkl.

tomt och naturkraft.

Kostnaden angiven pr installerad effekt.

rubel endast under 6 å 9 av årets vattenrikare månader kan levereras
i störa mängder för ett årligt självkostnadspris av 15—25 eller i medeltal
cirka 20 kronor pr installerad kw.

Motsvarande »symboliska» kurvor, omräknade i procent av de
undersökta anläggningarna, utvisas å fig. 11. Å samma figur hava till
jämförelse utvisats motsvarande årssjälvkostnader, om hela den vunna
prima kraften levereras vid närmaste större ort vid kusten, varvid bör

observeras, att överföringskostnaderna i verkligheten bliva avsevärt
ökade, om kraften överföres till flera olika platser, eller om överföringen
sker successivt i olika omgångar. De utvisade kostnaderna angiva sålunda
minimivärden.

Då de symboliska kurvorna angivande årliga självkostnader i kw.
installerad effekt vid kraftstationen äro tämligen likartade för utförda och

er t /Träff /rinrnr rX7cT r/cf Trrcrfy yTcr/fon

-tf.__”_

fou wc ''yah/igt. ■/? för- c 7//man

/rwrerere/ ?n huy vcZ -

Fig. 12. Symboliska kurvor. Sannolika årssjälvkostnader exkl. tomt och naturkraft efter
utbyggande av Sveriges totala byggnadsvärdiga vattenkraft.

Kostnaden angiven pr nyttigTeffekt.

planerade verk, kan den frågan uppställas, om liknande symboliska
kurvor kunna antagas gälla även för ej undersökta vattenfall. När det
gäller kostnaderna för ej undersökta fall, är man givetvis hänvisad
endast till gissning, men, om man skall gissa, torde eu gissning, stödd
på do symboliska kurvorna, kunna vara av visst intresse. Dock torde
därvid dessa kurvor för större säkerhets skull icke böra utsträckas till
hela den disponibla vattenkraften, 6.2 milj. hkr, utan endast till den
byggvärdiga, 3.7 milj. hkr. En viss säkerhetsgrad ligger däri, att av
de uteslutna ej byggvärdiga fallen en del har låga byggnadskostnad^'',
men likväl på grund av ogynnsamt läge eller av andra förhållanden ej
medräknats i siffran 3.7 milj. Pin liknande uppskattning har för ett
antal större vattenfall gjorts jämväl av den prima kraften med tillägg
av ledningskostnader till kusten, varvid totala i Sverige (huvudsakligen
i Norrland) disponibla effektbeloppet efter reglering överslagsvis uppskattas
till högst cirka 2 milj. hkr.x)

Reduceras och avrundas vidare kurvorna med hänsyn till, att en
del av den monterade kraften står oanvänd (som reserv), erhållas vid
olika räntefot de å fig. 12 utvisade kurvorna för sannolika årssjälvkostnaderna
av Sveriges totala byggnadsvärdiga vattenkraft. Den oanvända
delen av den monterade effekten har vid den grupp kurvor,
som anger självkostnaderna vid kraftstationen, antagits till 30 procent
av den nyttiga effekten i enlighet med förut funna medeltal vid allmän
distribution. För den grupp kurvor, som anger självkostnaderna av
den prima kraften vid kusten, skulle knappast någon del av krafren
behöva stå oanvänd, om kraften användes för den elektrokemiska industrien,
som dessa kurvor närmast avse, men har för säkerhets skull
kostnaderna utvisats under antagande av, att 10 procent stå oanvända.

Förklaringen till, att de båda grupperna kurvor i stort sett falla
tämligen lika, vare sig kostnaderna avse leverans vid kraftstationen
eller vid kusten, är, att de ovannämnda tilläggen av anförda skäl antagits
olika.

Emellertid må uttryckligen påpekas, att dessa kurvor angiva gränsvärden,
som i gynnsammaste fall kunna erhållas, om hela den disponibla
nyttiga effekten (med avdrag av nödig reserv) omedelbart försäljes, och
att hänsyn ej tagits till vinst, ej heller till vattenfallets värde, varom
mera i kommande kapitel. Försäljningsprisen måste därför (jrnfr kap. 5)
i verkligheten sättas avsevärt högre. *)

*) Anmärkas må att resultatet blir ogynnsammare, om uppskattningen grundas på uppgifter
även för mindre vattenfall, för vilka överförings kost naderna i regel äro relativt större.

Olika slags
värden.

2. Värde av vattenkraftanläggningar i allmänhet och av vattenfallens

naturkraft isynnerhet.

I det föregående har ingen hänsyn tagits till värdet av utmål och
vattenfallets naturkraft. Utmålets värde kan i varje särskilt fall lätt
uppskattas, och är detsamma i regel jämförelsevis ringa, frånsett vissa
undantag. Rörande värdet av själva, vattenkraften äio asikterna däremot
mera varierande.

Betraktas först en i gång varande utbyggd vattenkraftsanläggnings
värde, kan man skilja på flera olika sorters värden, bland vilka märkas
bl. a. följande huvudgrupper:

Anläggningskostnadsvärde.

Affärsvärde.

Realisationsvärde.

Bokföringsvärde. . .

Anläggningskostnadsvärdet kan antingen vara den ursprungliga
anskaffningskostnaden eller ock vid en äldre anläggning vad denna med
vid tiden för beräkningen gällande å-priser skulle betinga, dock med
avdrag för befintliga brister i det bestående verket. Detta sistnämnda
värde, stundom även kallat »tekniskt värde», har av vattenfallssakkunnige
ansetts lämpligt att tillämpas vid bestämmande av den lösen, som i vissa
fall av kronan skall erläggas enligt § 15 i gällande förvaltningsgrunder
för utarrendering av kronans vattenfall. Ln variant av ovannämnda
»beräknade» eller »tekniska värde» kan slutligen tänkas avse ej en exakt
kopia av den befintliga utan eu »lika bra» afläggning, som vore utförd
med hänsyn tagen till den moderna tekniska praxis, sopa gäller vid
tiden för beräkningen. Samtliga dessa anläggningskostnadsvärden kunna
vidare räknas med eller utan tillägg av eventuella rånte- eller andra
förluster i driften efter byggnadstiden.

Affärsvärdet (indbringelsevaerdi) är beroende på anläggningens
avkastningsförmåga (renting power), varom mera nedan.

Realisationsvärde, bokföringsvärde och de dem likartade inköps-,
försäkrings-, belånings-, taxerings- m. fl. värden, vilkas betydelse framgår
av namnen, ansluta sig i allmänhet mer eller mindre till antingen
anläggningskostnads- eller affärsvärdet.

Detta gäller om ett vattenkraftverk i dess helhet. Liknande synpunktei
kunna med vissa modifikationer tillämpas pa vattenfallets värde, varvid

anläggningskostnadsvärdet motsvaras av inköpsvärdet och ett utbyggt
vattenfalls affärsvärde blir eu viss, med olika förhållanden varierande
del av hela kraftanläggningens affärsvärde. Ett ej utbyggt vattenfall
bär intet affärsvärde i denna betydelse, men väl möjlighet att erhålla
■dylikt efter utbyggandet.

____JLMICSSJJ.''

‘Dcsmmo ti/in

3Tig. 13. Utbyggda vattenfalls utmål -f- “naturvärde" enl. ägarnes uppgifter.

Rent teoretiskt sett kan en kraftanläggnings totala affärsvärde
sägas utgöra det kapitaliserade nutidsvärdet av de årliga affärsvinsterna,
varvid med viust menas driftöverskottet, sedan samtliga omkostnader
utom räntor betalats. Detta värde, vid vars bestämmande hänsyn sålunda
måste tagas till det nuvarande värdet av företagets framtidsvinster, skall
täcka anläggningskostnaderna, och resten utgör vatten/allsvärde + företagare-
inkl. kapitalplaceringsvinst. Om vid ett visst vattenfall läge och
forhållandena i övrigt äro sådana, att företagarens risk och insats äro
relativt obetydliga, bör större delen av ovannämnda »rest» anses vara
Vattenfallssakkunnige. II. 11

Kraftanlägg ningens affärsvärde.

Vattenfallets

affärsvärde.

Vattenfallens

bokförings värde.

vattenfallsvärde, under det att i motsatt fall, när på grund av läge och
■Övriga förhållanden företagarens arbete är det väsentliga och risken
stor, större delen av »resten» bör anses vara företagarevinst, oc*h vattenfallets
affärsvärde bliva ringa eller noll. Detta kan även uttryckas så,
att, om det beräknade kapitaliserade nutidsvärdet av anläggningen
minskas med anläggningskostnaden + vattenfallets värde, måste återstoden
bliva så stor, att den är lockande för företagaren. Det ligger i sakens
natur, att även om kraftanläggningens affärsvärde skulle kunna bestämmas
efter objektiva grunder, är man i de flesta fall — enär företagarens
insats och risk äro omöjliga att fullt objektivt bedöma —
hänvisad att vid tillämpningen av ovanstående i viss mån låta vattenfallsvärdet
bliva en subjektiv smakfråga. Härav framgår, att det är en
missuppfattning, när det, som på åtskilliga håll gjorts, tages för avgjort,
att ett vattenfallsvärde i allmänhet kan objektivt bestämmas genom
utredningar.

Åven om man sålunda i allmänhet ej kan exakt beräkna vattenfallets
värde, är å andra sidan tydligt, att om man jämför tvenne lika
stora, lika välbelägna och i övrigt i tekniskt hänseende likvärdiga fall,
men det ena är en viss summa, A kronor, dyrare i anläggningskostnad
än det andra, är det teoretiska affärsvärdet för det senare vattenfallet
A kronor större än för det förra. Härav följer åter att om ett visst
byggvärdigt vattenfall erhåller årskostnaderna minskade, exempelvis
genom billiga statslån, kommer vatterjfallet att erhålla en värdestegring,
som är lika stor som den kapitaliserade minskningen av årskostnaden.
(Jmfr nedan under kap. 10.)

På grund av de störa- svårigheterna vid en rationell uppskattningav
vattenfallets affärsvärde, brukar detsamma ofta i praktiken bestämmas
efter vissa genomsnittssiffror. Till ledning för dylikt bedömande meddelas
å fig. 13 det uppgivna värdet pr utbyggd hkr vid 65 st. anläggningar
om sammanlagt 469,760 hkr. Genomsnittsvärdet är 73.0 kronor
pr monterad hkr. Till jämförelse må nämnas, att Serrander i Sveriges
nationalförmögenhet uppskattar värdet till 75 kronor pr hkr i norra
och 90 kronor i övriga Sverige.

De uppgivna värdena torde i regel hänföra sig till bokföringsvärdet,
vanligen bestämt med hänsyn till inköpsvärdet, men i enstaka
fall ex. för Trollhättefallen har ett uppskattat affärsvärde avsetts.

Anmärkas må vidare, att genomsnittsvärdena pr hkr i hög grad
äro beroende på, för vilken vattenmängd fallen äro utbyggda.

3. Kapitalbehov för utbyggande av vattenkraften, ävensom för motsvarande
ledningsnät och elektrokemisk industri.

Kapitalbehovet blir olika, allt efter som kraften antages använd
huvudsakligen för allmän distribution, motordrift o. d. eller huvudsakligen
för elektrokemisk industri o. d. 1 verkligheten användes kraft
från samma verk vanligen för båda ändamålen, men i stort sett torde
det förra användingssättet bliva övervägande i södra och mellersta
Sverige, det senare ofta bliva regel för åtminstone de större verken i
Norrland.

Anläggningskostnaderna för utbyggandet av själva vattenkraftverket
har enligt kap. 1 i genomsnitt uppskattats till 390 kronor pr
nyttig kw., varvid förutsatts, att vid huvudsakligen allmän distribution
en nyttig kw. i medeltal motsvarar 1.3 0 monterad kw. Kostnaderna
för utmål och vattenfallets naturkraft uppskattas till 75 x l.s x 1.3 = cirka
150 kronor pr nyttig kw. (168 kronor enligt elektriska kraftkommitténs
utlåtande, sid. 205).

Kostnaderna för ledningsnät och huvudledningar uppskattas i
medeltal till 144 kronor pr nyttig kw. enligt elektriska kraftkommittén,
som emellertid erinrar, att dessa kostnader i vissa fall kunna stiga till
avsevärt högre belopp, och som anger, att exempelvis kostnaderna för
fullständigt ledningsnät för ett av de större verken beräknats till ej mindre
än cirka 615 kronor pr kw. Till jämförelse må nämnas, att vid Trollhätte
kraftverk utgjorde år 1914 för 25-periodsanläggningen den installerade
effekten cirka 56,000 kw. och den max. belastningen 39,600
kw., därvid verkets driftfärdiga 25-periodslednmgar med sekundärstationer
m. m. voro bokförda till cirka 5,286,000 kronor, motsvarande cirka 134
kronor pr nyttig kw. Anmärkas må emellertid, att av ovan uppgivna
effektbelopp endast cirka 14,240 kw. upptransformerades. Uppdelas
kostnaden på enbart denna sista effekt, erhålles siffran cirka 371 kronor
pr kw., vilken siffra emellertid är för stor, då en del ledningskostnader
komma på den ej upptransformerade kraften, och då en annan del av
ledningsnätet är tilltagen med hänsyn till framtida tillväxt i kraftavsättningen
och till ytterligare utbyggnader av kraftverket i Trollhättan.
Av detta exempel framgår, att en beräkning av kapitalbehovet med
stöd av medeltalsvärden endast kan lämna överslagssiffror.

Summan av dessa medeltalskostnader, 390 + 150 + 144 = avrundat
685 kronor pr nyttig kw. anger överslagsvis totala kapitalbehovet för

Övervägande
allmän distribution.

Kemisk

industri.

utbyggande av vattenkraften inklusive utmål, naturkraft och huvudledningar
vid allmän distribution, men med undantag av servisledningar
och andra ledningar, som pläga bekostas av förbrukaren. ’)

Anläggningskostnaderna för kraft och ledningar hava vid användning
för kemisk industri uppskattats under förutsättning att kratten
med en utnyttjningstid av cirka 7,200 timmar levereras nedtransformerad
vid närmaste järnvägsstation. Vid anväudning för elektrokemisk industri
skulle hela den installerade kraften med avdrag av ledningsförlusten
kunna anses nyttig, men har för säkerhets skall den installerade antagits
10 procent större än den »nyttiga» effekten. Som resultat har överslagsvis
erhållits eu medelkostnad för vattenverk exklusive utmål och
naturkraft av cirka 400 kronor pr nyttig kw.

Kostnaderna för de kemiska fabrikerna variera avsevärt vid olika
tillverkningar (jtr bil. litt. C), men hava som medeltal uppskattats till 350
kronor pr nyttig kw.

Totala uppskattade kapitalbehovet för utmål och naturkraft samt
för anläggning av verk för vattenkraft + elektrokemisk industri skulle
enligt dessa överslagsvärden bliva cirka 875 kronor pr nyttig kw.

Till jämförelse må nämnas, att civilingenjör Liibeck (Tekn. Tidskrift,
1913) i annat sammanhang uppskattar, att av hela industrien
med ett uppgivet förmögenhetsvärde år 1908 av 1,914 milj. kronor
cirka 35 procent eller således industriella anläggningar med ett värde
av cirka 670 milj. kronor kunna antagas hava använt vattenkraft som
drivkraft. Fördelas detta kapital på den samtidigt använda vattenkraften
cirka 280,000 kw. (420,000 hkr) erhålles ett kapitalbehov i medeltal av
cirka 2,400 kronor pr kw. Denna siffra torde dock för här avsett ändamål
vara för stor, enär vid dylik uppskattning även medräknats industrier,
för vilka vattenkraften är av mera sekundär betydelse.

Frånses dylika industrier, uppskattas enligt ovan det totala kapitalbehovet
som rått överslagsvärde vid vattenkraftens användning för
blandad allmän distribution och elektrokemisk industri till 685 å 875
eller med uppåt avrundat medeltal till cirka 800 kronor pr nyttig kw.

Det totala kapitalbehovet för utbyggandet av all den ännu ej utbyggda
men byggnadsvärdiga vattenkraften (cirka 1.85 milj. monterade
och cirka 1.5 milj. nyttig kw.) skulle enligt dessa överslagsvärden uppskattats
till cirka 600 milj. kronor för enbart vattenverken exklusive

i) För liknande siffror i några främmande länder se elektriska kraflkommitténs utlåtande
ävensom för U S. A. bilaga litt G till vattenfallssakkunniges betänkande. Siffrorna för olika
länder torde dock knappast vara direkt jämförbara.

utmål, naturkraft, industri och ledningsnät samt till cirka 1,200 milj.
kronor för verken inklusive utmål, naturkraft, ledningar och industri.

Kapitalbehovet för kronans outbyggda vattenfall, med undantag
av fallen i Göta älv och järnvägsfallen, uppskattas på liknande sätt för
cirka 375,000 monterade kw. och cirka 310,000 nyttiga kw. till cirka
125 milj. kronor exklusive och cirka 250 milj. kronor inklusive utmål,
naturkraft, ledningar och industri. Utbyggnadskostnaderna exklusive
utmål och naturkraft för kronans i gång varande verk, inklusive Trollhätte
kraftstations under utförande varande tredje utbyggnad, totalt cirka

150,000 kw., utgöra cirka 51 milj. kronor, varav cirka 10 milj. kronor
för ledningar.

De verkliga kapitalbehoven för tillgodogörandet av den outnyttjade
men byggnadsvärdiga vattenkraften komma givetvis att bliva beroende
på, bl. a. huru kraften kommer att användas. De anförda siffrorna, liksom
dylika genomsnittskalkyler i allmänhet, kunna därför i bästa fall endast
avse att giva en bild av kapitalbehovens storleksordning.

4. Räntan på utbyggnadsfeapitalet.

Som av tig. 10—12 framgår, har räntan stor inverkan på årskostnaderna
för vattenverk, beroende på att anläggningskapitalet är relativt
stort. Enligt fig. 6 äro sålunda byggnadskostnaderna för vattenverken
enbart, exklusive utmål, naturkraft och ledningsnät i medeltal, cirka 300
kronor pr max. installerad kw., varför en ränteökning resp. minskning
av 1 procent motsvarar för byggnadskostnaderna enbart en ökuing
resp. minskning å den årliga kostnaden av cirka 3 kronor pr installerad
kw. Antager man enligt det föregående, att eu nyttig kw. motsvarar
1.3 installerade kw., motsvarar 1 procent ränteskillnad en ändring
av årskostnaderna av 3.9 0 kronor pr nyttig kw. Räknar man med det
av elektriska kraftkommittén funna värdet,‘skulle motsvarande skillnad i
årskostnader bliva 4.8 0 kronor pr kw. Härav framgår tydligt, att ränteskillnaden
är av stor betydelse, och att denna betydelse är större i
samma mån som byggnadskostnaderna äro stora och kraftprisen små.

Räntans storlek inverkar även på ledningskostnaderna, och skulle
det därför kunna ifrågasättas, att för nedbringande av årskostnaderna
jämväl beviljas statslån för ledningsnätens utbyggande, men bortses i
denna utredning från denna möjlighet.

Frågan är då, vilken ränta staten resp. enskilda kunna erbjuda
vid utbyggande av vattenfall.

Statslån.

Vid beviljandet av statslån kunna två olika principer följas, nämligen
antingen att kronan anlägger en rent ekonomisk synpunkt och beviljar
lån mot fullgod säkerhet och mot ränta, som med eller utan vinst till
fullo täcker kronans omkostnader, eller ock att vattenfallens utbyggande
anses vara aå fördelaktigt från allmän synpunkt, att kronan vid länens
beviljande kan lätta på de ekonomiska synpunkterna, varvid sålunda
förutsättes, att kronan genom den av vattenfallens bebyggande ökade
företagsamheten indirekt skulle erhålla ersättning för den genom lånerörelsen
eventuellt uppkomna förlusten.

I föreliggande uppsats komma huvudsakligen lån enligt den förra
principen att skärskådas. Lån enligt den senare principen ha enligt
en av sakkunnige föranstaltad särskild utredning i stor omfattning
beviljats för ett flertal andra likartade ändamål. (Jfr bil. litt. F).

Den nominella och effektiva räntan å statslån samt lånens storlek
olika år efter 1855 utvisas å fig. 14 (jfr fig. 15) enligt en i 1915 års

	IT-					—-- *.
xr3					f—s»---1
KSS			F^KF''	uacT*-^		--*
		—				--« -«--6 > -C

O) JOO) SOO 300. WO. 300. éOO 700. 400. 900>, fOOO. IIOO. rtoo.

MH/onrr trranor.

Fig. 14. Statslån f. o. m. 1855. .

Diagram angivande lånens storlek ävensom nominiella ock effektiva räntan.

riksdagstryck intagen tabell (2 sand. 1 avd. 2 bd sid. 347—348), kompletterad
med uppgift rörande 1914 års statslån.1) Den nuvarande effektiva
räntan å hela statsskulden uppgives till i medeltal omkring 4.0 5
procent. Som synes, har effektiva räntan från cirka 4 procent år 1855
stigit till cirka 6 procent, ål- 1868, därpå fallit till cirka 3.6 procent
under 1890—1906 för att sedan åter stiga till omkring 5.05 procent #
(okt. 1915). För nya statslån under den närmaste framtiden har i föreliggande
utredning antagits som sannolikt ett uppåt avrundat värde å
den effektiva räntan av 5.2 5 procent.

‘) Max.-beloppet å »1914 års lån», varå emissionen fortgår jämväl 1915, är ej ännu
begränsat. Den nominella räntefoten är 5.0 och den effektiva har hittills varit omkring 5.05 procent.

Den totala å fig. 14 upptagna lånesumman uppgår till nära 1,150 milj. En del av dessa
lånemedel har emellertid använts till konvertering av äldre lån och till amorteringar, vårföre
statsskulden är betydligt mindre (1 jan. 1915 cirka 696 milj.).

De privatkapital, som frånsett av (kraftbolaget) ägaren tillskjutet
(aktie)-kapital kunna ifrågakomma, äro antingen längre lån, förnämligast
obligationslån, eller korta lån.

Vid finansieringen av större företag, som ägas av aktiebolag, äro
svårigheterna givetvis större, då företagaren är en ny firma, än då företaget
igångsättes av en äldre firma med stadgad kredit. I sistnämnda fallet
möter det, om det gamla företagets kredit är god, i allmänhet mindre
svårighet att uppdriva lån. Väljes formen av obligationslån kunna, i
den mån bolaget är allmänt känt och har göda säkerheter att erbjuda,
obligationer påräknas bliva relativt lätt placerade hos allmänheten, och
skillnaden mellan effektiv och nominell ränta blir då även relativt liten,

rån o o H&r fp Vv/fcSo

/Y&nfa, €>/ /S/- Öl fbr /. Totyg-^vify -

f . 1

ffcdHto/ för . rorrtysj» S.osZ *■ O2% - 5125 X

■'' rr>f*ctr4-anta.

rr/ofv/onf ■

• — ftominW/

“ "3 s sort

X «• «* ff/Imönno hypof^rvbanhvr>

Fig. 15. Räntefot för stats-, hypoteks- och industrilån under olika år.

i samma mån som bankerna ej löpa risk att bliva liggande med obligationerna.
Enligt uppgift utgör denna årliga ränteskillnad vanligen 0.1
å 0.3 procent, motsvarande en kapitalrabatt av 2 å 5 procent.

Åven dylika inarbetade verk äro ofta av olika skäl hänvisade till
tillfälliga lån, som drnga större ränta. Skälen härför kunna vara av olika
slag. Stundom måste ett tillfälligt lån tillgripas under byggnadstiden,
innan det nya verket är färdigt, varefter obligationslån sökes, vilket
särfall i härvarande sammanhang är av mindre intresse. I vissa fall
åter rör sig industrien med så stora tillfälliga krediter, att ett obligationslån
för endast kraftanläggningen icke lämpligen kan uppläggas. Detta
förhållande torde vara rätt ofta förekommande bland trävaruindustrien i
Norrland. Det anförda rörande bolag som företagare gäller med vissa
modifikationer, då företagarna äro kommuner eller enskilda privatpersoner.

Lån frän
enskilda och
banker.

Nya företag äro under byggnadstiden hänvisade till tillfälliga lån
och klaga ofta över svårighet att efter byggnadstiden erhålla obligationslån.
Som en bidragande orsak till svårigheten såväl att erhålla aktieteckning
som även längre lån har uppgivits den rättsliga osäkerheten
rörande äganderätten till vattenfallen.

Den omfattning, i vilken elektriska vattenkraftbolag kunnat erhålla
obligationslån, belyses av nedanstående sammanställning, varvid emellertid
må påpekas, att i vissa bolags tillgångar ingå ej blott vattenkraftverk
utan även ledningsnät o. d.

Antal bolag 17 st.

Installerad effekt cirka 90,000 kw.

Skulder:

Aktiekapital cirka ............	.............. 19,495,000	kronor	34.0	procent
Reservfond.............................	.............. 1,418,000	»	2.5
Obligationslån.....................	.............. 21,659,000	))	38.0
Svävande skulder...............	............. 12,193,000	»	21.5	»
Vinst ....................................	.............. 1,412,000	)>	2.5	»
Diverse................................	.............. 948,000	»	1.5	»

Summa tillgångar 57,125,000 kronor. 100.0 procent.

Anm. Procent angiver procent av tillgångar.

Av dessa kraftbolag hade 6 st. eller 35 procent av antalet ingå
obligationslån. Av de övriga utgjorde förhållandet obligationslån till
aktiekapital högst 2.50
effekten utgjorde obligationslånen max. 450 kronor pr kw. och i medeltal
cirka 240 kronor pr kw.

Samtliga de av industribolag erhållna obligationslån, som upptagas
i den av svenska bankföreningen utgivna obligationsboken med supplement
I o. II, upptagande emissioner t. o. m. år 1913, utvisas å fig. 16
(jmfr även fig. 15). Sammanlagda lånesumman uppgår till 624.4
milj. kronor. Nominella räntan har uppgått max. till 7 procent, min.
4 procent, (dock 3.5 procent för cirka 2 milj.) och medeltalet har varit

5.0 5 procent. Den effektiva medelräntan torde uppgå till i runt tal cirka

5.2 5 procent för obligationslån. Skillnaden i effektiv ränta mellan statslån
och samtidiga obligationslån före 1913 har enligt fig. 15 i medeltal
uppgått till cirka 1.2 procent. Antager man, att denna skillnad, som i
verkligheten kan variera olika tider, även gäller under närmaste framtiden,
skulle mot en enligt ovan antagen sannolik ränta för nya statslån

av 5.2 5 procent svara eu sannolik effektiv ränta för nya obligationslån
av cirka 6.5 procent.

Sedan ovanstående skrivits har genom tillmötesgående av Svenska
bankföreningens sekreterare erhållits uppgifter om svenska industribolags
obligationslån upplagda under år 1914 och förra hälften av 1915.
Lånebeloppet för dessa obligationslån utgör cirka 42 resp. 25.5 miljoner
kronor. Nominella räntan varierar för 1914 års lån mellan 5 och 5.5
procent med undantag av två smärre lån å tillhopa 390,000 kronor,
som löpa med 6 procent. För samtliga under förra hälften av 1915
upplagda lån är den nominella räntan 5.5 procent med undantag av étt
visst lån, som intager en särställning och endast löper med 5 procent.

----- nin .

"Dumma ok/lQOf/orr^/on / hronor

orv . p,

rj?&. rånte /oa cjncfrr erW brist7/oc/e- trx*ss+r/*//o obikjortom/ar

------ ffr&r//o/ -för ''Somf-hoo " * «

Fig. 16. Obligationslån till industrien 1K84-—1913.

Diagram angivande lånens storlek och nominell ränta enligt Svenska Bankföreningens

Årsbok jämte Suppl. 1 & 2.

Den nominella medelräntan är för båda årens lån 5.3 procent och den
effektiva medelräntan torde kunna uppskattas till omkring 5.5 procent.

Detta värde å effektiva räntan är eu procent lägre än den ovan
som sannolik antagna räntan för nya obligationslån och jämväl exceptionellt
låg i förhållande till räntan å samtidiga svenska statslån.

Ännu lägre verkar samma värde å obligationsräntan, om man
jämför det med den effektiva ränta av nära 6 procent och däröver,
som Frankrike och England enligt dagspressen detta år fått erlägga
för statslån med nominellt 5 procents ränta. Förklaringen till denna
låga obligationsränta, oaktat den utländska lånemarknaden varit stängd
för dylika lån, torde utom viss politik från statens och bankernas sida
Vattenfalls sakkunnige. II. 12

Obligationsränta
i
Frankrike.

bl. a. vara att söka i relativt god inhemsk kapitaltillgång i förhållande
till efterfrågan och möjligen även däri, att det inhemska kapitalet icke
hittills i samma höga grad som det utländska gjort skillnad beträffande
räntans storlek mellan å ena sidan statslån och å andra sidan sådana
välkända svenska industribolags obligationslån, som kunnat omedelbart
upptagas av allmänheten. Då det emellertid ansetts ganska antagligt,
att denna ringa skillnad mellan räntan å industriobligationer och ränta
å statslån sannolikt skall ökas efter pågående krigs slut, då kapitalbehovet
blir större, har med frånseende av de exceptionella förhållandena
å lånemarknaden 1914—1915 i föreliggande uppsats bibehållits
det förut funna sannolika värdet av 6.5 procent effektiv ränta å nya
obligationslån och 5.2 5 procent å nya statslån1). I några fall angives
inom parentes till jämförelse jämväl resultatet, om ränteskillnaden mellan
obligationslån och statslån skulle minskas till 0.5 i stället för normalt
antagna 1.2 procent.

Nominella utlåningsräntan för korta lån mot säkerhet utvisas enligt
bankinspektionens årsberättelser å tig. 15 för åren 1911—1914, varvid är
att märka, att enligt inspektionens berättelser de mindre bankerna ofta
hållit cirka 0.5 procent högre ränta. Den effektiva räntan är ännu högre,
och har för dylika industrilån undantagsvis fått betalas ända till 8.5
procent. Den effektiva räntan har i medeltal pr år sedan 1910 befunnit
sig i stigning och meddelas å fig. 15 ett ur verkligheten taget exempel
härå. Den torde i medeltal kunna sättas minst cirka 0.5 procent högre
än samtidiga obligationsräntor. Som sannolikt värde å effektiv ränta
för korta lån under deri närmaste framtiden antages i det följande 7
procent. (Den nominella räntan har från årsskiftet för dylika lån från
större banker varit 6.5 procent.)

Till jämförelse må nämnas, att enligt uppgift från Chambre Syndicale
des ForcesHydrauliques i Frankrike 1909—1910 hade 18 st. kraftbolag med
ett sammanlagt aktiekapital av cirka 105 milj. francs erhållit obligationslån
för cirka 111.3 milj. francs. Förhållandet mellan obligationslån och
aktiekapital följaktligen 1.06. Nominella räntan varierade för dessa lån
mellan 3 och 5 procent och var i medeltal 4.5 procent, således i runt
tal cirka 0.5 procent lägre än motsvarande svenska lån.

9 Detta får ej anses innebära att räntan verkligen blir så hög. Resultatet av föreliggande
utredning är mindre beroende av räntans absoluta storlek än av ränteskillnaden mellan statslån
och privata lån, men har framställningen ansetts bliva förtydligad genom att använda konkreta
siffror å räntans storlek. Då så hög ränta å vissa andra områden, exempelvis fastighetsmarknaden,
kommer att medföra stora vanskligheter, komma sannolikt starka kratter att sättas i rörelse för
att ernå så låg ränta som möjligt.

Enligt uppgift 1911 för 10 st. anläggningar från Sel i weiz skulle
bolag med aktiekapital om 47.4 milj. francs erhållit obligationslån för
59.8 milj. francs, följaktligen motsvarande ett förhållande mellan obligationslån
och aktiekapital av 1.26. Nominella räntan varierade mellan 2.3
och 4.8 procent och var i medeltal 3.8 procent, sålunda cirka 1.2 procent
lägre än svenska obligationslånen och 0.7 0 lägre än de franska. Förklaringen
härtill torde sannolikt vara, att eu del av de schweiziska lånen
äro garanterade av större kommuner och sålunda ej fullt jämförbara
med de svenska och franska industrilånen.

Avkastningen å aktiekapitalet vid kraftföretag är, som i avd. 7
visas, i allmänhet låg i början, men stiger senare. För att kunna
påräkna teckning torde erfordras att i kalkylerna en avkastning (»ränta»)
å aktiekapitalet av minst 8 procent i medeltal kan ställas i utsikt. Då
en del av avkastningen ofta fonderas, blir därvid den verkliga utdelningen
mindre.

Med de sålunda funna räntesatserna kan medelräntan för hela anläggningskapitalet
beräknas under antagande att finansieringen skef
antingen med statslån eller med lån från enskilda under olika förutsättningar
beträffande lånens och aktiekapitalets olika inbördes storlek. I
det följande antagas som ytterlighetsvärden, att aktiekapitalet utgör 25
resp. 50 procent och lånen 75 resp. 50 procent av anläggningskapitalet.
Härav erhålles nedanstående tabell 8.

Tabell 8.

Utvisande effektiv ränta i medeltal.

•	Aktiekapitalet utgör
1 I	25 % av	50 % av an-
	anläggnings-	läggnings-
	kapital, resten	kapital, resten
	lån	lån

1) Statslån efter 5.25 procent och aktiekapital efter 8 procent 5.94 i 6.625

2) Obligationslån efter 6.5 procent och aktiekapital efter 8

procent .................................................................1 6.8 75 ,j 7.25

3) Löpande lån efter 7 procent och aktiekapital efter 8 procent 7.25 7.5

Om statslån beviljas till statens självkostnad med belopp, motsvarande
halva anläggningskapitalet, skulle följaktligen den effektiva

Obligations -ränta i
Schweiz.

Aktieutdel ning.

Medeltalsränta.

medeltalsräntan för hela anläggningen kunna minskas med (7.2 5 —
6.625 = 0.625) = cirka 0.6 (0.2 5)1) procent jämfört med obligationslån och med
(7.5 — 6.625 = 0.87 5) = cirka 0.9 procent jämfört med löpande korta lån.
Skulle statslån däremot beviljas till 7* av anläggningskapitalet, skulle
minskningen uppgå till cirka 0.9 (0.4) resp. 1.3 procent, jämfört med
obligationslån resp. löpande korta lån.

Frånsett ränteminskningen tillkommer genom statslånen
stora fördelar för företagaren genom lättare kapitalanskaffning.

Fördelarna av ränteminskningen skola närmare belysas i kap.
8 och 10. Emellertid må redan nu erinras om, att denna skillnad, huru
fördelaktig den än måste anses vara, likväl icke är så stor, att den tål,
att något mera avsevärt pålägg göres å utlåningsräntan utöver statens
självkostnadsränta, därest man med statslånen verkligen vill i största
mån stimulera vattenfallens utbyggande. Däremot bör såväl vid statslån
som obligationslån viss amorteringsprocent tilläggas ävensom eventuellt
ett mindre tillägg göras för kronans förvaltningskostnad och risk. Sistnämnda
tillägg torde dock vara mindre motiverat, när det gäller utlåning
för utbyggande av arrenderade kronofall, från vilka kronan (jmfr
kap. 7) erhåller ej blott indirekt utan även direkt vinst, än för lån för
utbyggande av privata fall, från vilka dylik direkt vinst av kronan ej
eljest erhålles.

5. Försäljningsvärde av den utvecklade kraften.

Enligt 1914 års statistik ha av totalt cirka 1,475.1 milj. kvv.-timmar
alstrad energi cirka 857.1 milj. kw.-timmar försålts för 29,411,501 kronor,
motsvarande ett pris av 3.4 3 öre pr kwt. i genomsnitt för energi, alstrad
av värme- och vattenmotorer. Härav försåldes 152.8 milj. kw.-timmar
till distributionsverk att av dessa vidare distribueras, och utgjorde det
av kraftverken härför erhållna försäljningspriset 3,250,336 kronor, motsvarande
2.13 öre pr kwt. i medeltal.

Motsvarande medelförsäljningspris pr kw. blir, om man överslagsvis
enligt tabell 5 räknar med en g^nomsnittsanvänduingstid av 2,880 timmar
98.8 resp. 61.3 kronor pr kw./år eller, fortfarande överslagsvis, 66
resp. 41 kronor pr hkr/år.

Försäljningsprisen variera emellertid avsevärt beroende på olika
användningstid och användningssätt. Betraktar man de industrier och

*) Siffrorna inom parentes gälla som ovan nämnts om ränteskillnaden mellan obligationslån
och statslån skulle uppgå till endast 0.3 procent i stället för eljest antagen 1.25 procent.

avnämare, som använda av vattenfallen alstrad kraft, kan man skilja på
sådana industrier, för vilka kraftpriset är av relativt sekundär betydelse,
oeb vilka följaktligen i saknad av billig vattenkraft kunna använda
värmekraft, samt sådana industrier, som basera sin tillverkning på billigvattenkraft,
och för vilka användningen av värmekraft är utesluten.

Till de förra räknas belysningsindustri och de flesta industrier,
som använda motorisk kraft med undantag dock bland annat av träsliperiindustrien.
Till de senare räknas utom den sistnämnda de flesta
elektrotermiska industrier.

Kostnaden för värmekraft är
i hög grad beroende av kolpriset,
men har, om man frånser kolprisets
växlingar, i stort sett minskats
under senare åren, och hänvisas
rörande denna fråga till elektriska
kraftkommitténs utlåtande. Årskostnaden
är sammansatt av tvenne
delar, de fasta årskostnaderna, som
äro beroende av det installerade
kw.-antalet (effektbeloppet) och de
löpande omkostnaderna, ungefärligen
direkt proportionella mot antalet
alstrade kw.-timmar (energibeloppet).

Om som exempel väljes eu ånganläggning av 1,000 å 2,000 kw.
uppgiver den elektriska kraftkommittén de fästa omkostnaderna till cirka 25
kronor pr kw./år och de löpande till cirka 1.8 öre pr kwt., varvid förutsättes
ett pris av 15 kronor pr ton kol om 7,000 Cal. De fasta omkostnaderna
äro därvid beräknade under de gynnsamma förutsättningarna,
att centralen utföres med en enhet utan reserv å välbelägen tomt
vid vatten och exklusive kostnader för kajer och spår o. d. I regel
kunna emellertid dessa gynnsamma förutsättningar ej uppfyllas, och
gäller detta särskilt, om angverket ej skall tjänstgöra som reserv för
vattenkraftverk utan som självständigt ångverk, enär då vanligen särskild
reserv erfordras samt kostnaderna avsevärt stiga, exempelvis till cirka
40 kronor pr kw. eller i vissa fall ännu mera.

De löpande omkostnaderna äro övervägande beroende på kolprisen,
vilka under nuvarande exceptionella förhållanden stigit till över 50
kronor pr tön i stället för förr normala medelpris av cirka 15 kronor pr ton.
(Jrnfr fig. 17.)

Fig. 17. Kolprisets ungefärliga variation
i Stockholm under olika år.

Å fig. 18 ha enligt dessa synpunkter årskostnaderna utvisats
under antagande av mer eller mindre gynnsamma byggnadsförhållanden
för verket (utan, resp. med reserv). Förverk, som är mindre än 1,000—

6000 -?/rumor

eooo

2000*o

_Lö.

/To//?/-/zr / frronor pr -fon.

Fig. 18. Exempel på årliga driftkostnader vid en modern ångeentral [1,000 och 2,000 kw.].

Anm. Centralen byggd å välbelägen tomt invid vatten. Kostnaden räknad exkl. ränta, avskrivning
och underhåll av kaj resp. järnvägsspår till centralen.

2,000 kw., äro prisen högre än de å figuren uppgivna, liksom prisen
för större verk äro något mindre.

Dessa kostnader kunna anses angiva den övre gränsen för de
kraftpris, som vattenverken kunna påräkna vid konkurrens med ånga
från större anläggningar, om vattenverken äro lika väl belägna som
ångverken. I annat fall reduceras priset vid vattenkraftverket med hänsyn
till ledningskostnaderna.

En ytterligare reduktion av vattenkraftens värde uppkommer, om
vattenkraften är s. k. sekunda kraft d. v. s. icke disponibel under vissa
vatten fattigare perioder, varvid bristen stundom måsie utfyllas med ängreserv
eller annan reservkraft. Å andra sidan kan vattenkraftens värde
ofta stegras vid samarbete med ångcentral därigenom, att vattenverket
tager hand om grundbelastningen med längre utnyttjningstid och ängverket
tillhandahåller kraft med kort utnyttjningstid.

Som exempel på de kraftpris för motoriska ändamål, som vid väl
belägna kraftverk kunna erhållas, meddelas å hg. 19 normaltaxa (frånsett
eventuella rabatter) vid försäljning
av prima kraft från
Älvkarleby kraftverk, varvid
vid tillämpningen ledningskostnaden
i varje fall
tillägges.

De kraftpris, som elektrokemiska
industrier anses
kunna betala, variera enligt
bil. litt. C och äro i allmänhet
högre för elektrolytiska än
för elektrotermiska ändamål.
Som normalpris vid
försäljning från Trollhätte
kraftverk av kraft för sistnämnda
ändamål kan nämn as
'' siffran 50 kronor pr kw. och år för energi levererad i Trollhättan.
1 vissa fall hava dock rabatter särskilt för kortare tid härå beviljats.
Liknande pris med någon förändring, beroende på läget, kunna erhållas
av träsliperiindustrien.

/5^7Ä7/ //r77/770r,t

Fig. 19. Normaltaxa vid försäljning av kraft i
större mängder levererad vid Älvkarleby kraftverk.

6. Framtida utbyggnad av vattenkraften.

Det är givetvis i hög grad vanskligt att söka ställa horoskop för
den svenska vattenkraftsindustriens framtida utveckling, vilken utom av
fallens naturliga betingelser är beroende av en mångfald okända tekniska,
ekonomiska och andra förhållanden. I viss män kan även staten
påskynda denna utveckling genom vidtagandet av härför lämpliga lagstiftningsåtgärder
eller andra åtgärder, exempelvis den ifrågasatta lånefonden.
Även torde den enskilda agitationsverksamheten kunna verka

Se rr änders
uppskattniag.

Elektriska
kraftkommitténs

uppskattning.

hämmande, resp. främjande på denna utveckling, särskilt när det gäller
utbyggandet på arrende av statens vattenfall.

Vid uppskattningen av den framtida utvecklingen ha följande
tvenne vägar ifrågasatts.

Den ena utvägen är att med kännedom om utvecklingen under
föregående år genom extrapolering uppskatta utvecklingen för fram-,
tiden. En dylik extrapolering kan vara antingen rent empirisk eller
ock kan man vid tillämpningen modifiera densamma med hänsyn till
fallens större eller mindre byggnadsvärdighet eller andra förhållanden,
som man anser inverka på utvecklingen. En dylik uppskattning är av

t''/y/. CfaWtr. r7?-%rf*ffrr>n>

Fig. 20. Antagen framtida utbyggnad av vattenkraften i Sverige och i Norge.

Serrander gjord i samband med uppskattningen av vattenfallens förmögenhetsvärde,
och återfinnes resultatet å fig. 20.

Härtill anmärker Serrander att de angivna beloppen »må ingalunda
anses innebära en profetia, att så stora effektbelopp verkligen inom
angiven tidrymd bliva utbyggda. De uttrycka fastmer den övre gräns,
som av de naturliga resurserna medgives och till vilken man vid en
gynnsam utveckling kan nå.»

Den andra utvägen är att undersöka olika användningssätt av
kraften och med stöd därav uppskatta framtida utbyggnad. Denna
metod, som räknar med många obekanta och som därför ej i tillämpningen
torde giva säkrare resultat än den förstnämnda, bar emellertid
den fördelen, att den i viss mån belyser de olika faktorer, som kunna
inverka på utvecklingen.

Enligt don senare metoden lian elektriska kraftkommittén uppskattat
det totala elektriska energibehovet såväl i hela Sverige under de
närmaste 150 åren från och med 1911 som i södra och mellersta Sverige
under en 75-årsperiod, och framgår resultatet av tig. 20. Motsvarande
effekthelopp är beroende på vilken utnyttjningstid, man antager.
År 1914 var utnyttjningstiden enligt tab. 5 cirka 2,880 timmar i medeltal,
men varierar densamma för olika användningssätt och är störst för
den elektrokemiska industrien. Om denna industri, vilket är sannolikt, ökas,
torde även genomsniitsutnyttjningstiden ökas, och må som exempel
nämnas att utnyttjningstiden för 1914 max. utnyttjade 39,600 kw. vid
Trollhätte kraftverk uppgick till cirka 5,600 timmar. Elektriska kraftkommittén
räknar som ett sannolikt medeltal 4,400 timmar, och anger
under godtagande av denna siffra skalan till vänster å figuren motsvarande
effekt. Denna av elektriska kraftkommittén gjorda uppskattning gäller all
elektrisk kraft, resp. energi, vare sig den alstras av vatten eller andra
motorer. Däremot tager den ej hänsyn till behovet av direkt utan
förmedling av elektricitet drivna motorer, vars tillväxt emellertid synes
bliva relativt ringa.

Till skillnad från den i denna uppsats eljest följda distriktindelningen
inräknar elektriska kraftkommittén i södra och mellersta Sverige
såväl Kopparbergs som Gävleborgs län.

Den årliga ökningen i energibehovet under närmaste 50-årsperiod
motsvarar enligt denna uppskattning cirka 105 milj. kw.-timmar för
hela Sverige, varav dock endast ungefär en fjärdedel eller cirka 20
milj. kw.-timmar skulle komma på Norrland. Att kraftbehovet för
speciellt Norrland av elektriska kraftkommittéu ej uppskattats större
torde förklaras av följande kommitténs uttalande:

»Ett kraftbehov, om vars framtida omfattning man givetvis har
svårt att för närvarande bilda sig en föreställning, är det för smältning
och elektrokemisk industri erforderliga. Emellertid ingå i de statistiska
uPPé?ifter, som föreligga, och på vilka de anförda diagrammen grunda
sig, de vid motsvarande tid till användning komna kraftbeloppen. Dock
må erinras att på allra sista tiden flera stora verk tillkommit särskilt
för järnsmältning. Det ligger i öppen dag, att de nämnda industrigrenarna
på grund av de stora energibelopp, de behöva, i hög grad
hava förmågan att tillgodogöra vattenkraften. Då de emellertid för sitt
bestånd fordra en synnerligen billig kraft och på samma gång i andra
avseenden gynnsamma förhållanden, särskilt med avseende på materialfrakter,
lider det intet tvivel att särskilt på det elektrokemiska området
den svenska vattenkraften har att utstå en skarp konkurrens från de
Vaitenfalls sakkunnige. II. 13

välbelägna och billiga norska vattenkraftkällorna. Under det senaste
märkliga utvecklingsskedet inom den elektrokemiska industrin hava som
bekant de svenska vattenfallen visat sig långt mindre begärliga. Framtidsmöjligheterna
på detta konsumtionsområde få därför icke överskattas.»

Frågan om utvecklingsmöjligheterna för vattenkraftindustrien i
Norrland skall i det följande med stöd av gjorda specialutredningar
närmare belysas, men må redan i detta sammanhang påpekas, att de
omnämnda statistiska uppgifter, som legat till grund för elektriska kraftkommitténs
uppskattning torde hava omfattat åren före 1912, men att
den största utvecklingen av elektrokemiska industrien enligt bil. litt. C ägt
rum efter denna tid, och att till följd härav och av andra orsaker elektriska
kraftkommitténs uppskattning av kraftbehovet i Norrland synes vara
mycket försiktig, såtillvida som en betydligt kraftigare utveckling torde
kunna påräknas, om de naturliga förutsättningarna rationellt utnyttjas.

Elektriska kraftkommittén har jämväl jämfört det beräknade energibehovet
i olika delar av landet med den disponibla vattenkraften inom
motsvarande områden, och därvid funnit att för hela landet, som en
enhet betraktat,- skulle den totala vattenkraften (6.2 milj. hkr), om den
omsattes till elektrisk energi, vara tillräcklig att täcka energibehovet
under omkring 125 å 225 år, om utnyttjningstiden kunde uppdrivas
till 4,400 resp. 7,660 timmar pr år. Räknar man endast med den byggvärdiga
vattenkraften (cirka 3.7 5 milj. hkr), skulle vattenkraften vara
tillräcklig under 75 å 125 år.

För södra och mellersta Sverige (inkl. Kopparbergs och Gävleborgs
län) skulle enligt elektriska kraftkommitténs siffror den totala vattenkraften
vara tillräcklig att täcka det totala energibehovet inom samma
områden under 40 å 90 år och om man räknar endast med den byggvärdiga
vattenkraften 25 å 60 år. Skulle man till södra och mellersta Sverige
ej medräkna Gävleborgs och Kopparbergs län, skulle inom ännu kortare
tidrymd energibehovet bliva större än den befintliga vattenkraften. I
verkligheten råder, såsom under tabell 3 redan omnämnts, inom vissa
distrikt redan nu i stort sett brist på vattenkraft, ehuru även i dessa
distrikt orter kunna förekomma med överskott på vattenkraft.

Dessa förhållanden torde i längden resultera bl. a. däri, att utvecklingsmöjligheterna
för den elektrokemiska industrien i södra och
mellersta delarna av landet begränsas. Där överskott på vattenkraft
finnes, torde dylik industri dock med fördel kunna bedrivas,, särskilt
under en första period av kraftverkens drift, då annan användning för
kraften ej finnes, men framtidsutsikterna torde ofta bliva, att, då kraftbehovet
för andra mera betalande förbrukare ökas, den elektrokemiska

1)9

industrien förr eller senare tvingas att Hytta sin verksamhet till annat
håll, i främsta rummet till Norrland.1)

Inskränker man undersökningen att endast gälla vattenkraftens utveckling,
kan man till en början skilja mellan den staten och den enskilda
tillhöriga vattenkraften.

Betraktar man först den staten tillhöriga vattenkraften, framgår
av tabell 3 jämte noter sid. 61, att, om man undantar dels de för järn- *)

Tabell 9.

V ä

r m e k r a

f t

Vattenkraft

j Trävaru-1 industrien
inkl. pap-persmasse-i fabrik

Övriga

industrier

Summa

använd

kraft

hkr

Norrbottens län.................

(1,299)

5,754

(3,084)

5,363

(5,703)

14,225

(8,787)

19,588

| (10,086)
25,342

(9,699)

19,430

(7,239)

10,059

(232)

361

(7,471)

10,420

(17,170)

29,850

övre Norrland ................

(10,998)

25,184

(10,323)

15,422

(5,935)

14,586

(16,258)

30,008

(27,256)

55,192

(36,609)

60,866

(24,053)

33,464

(2,245)

2,642

(26,298)

36,106

(62,907)

96,972

Jämtlands län ....................

(6,069)

7,016

0,173)

1,952

(734)

738

(1,907)

2,690

(6,976)

9,706

Gävleborgs län ..................

(24,519)

32,018

(14,718)

16,487

(9,351)

11,307

(24,069)

27,794

(48,588)

59,812

Nedre Norrland..................

(66,197)

99,900

(39,944)

51,903

(12,330)

14,687

(52,274)

66,590

(118,471)

166,490

Hela Norrland ..................

(77,195)

125,084

(50,267)

67,325

(18,265)

29,273

(68,532)

96,598

(145,727)

221,682

Svealand ...........................

(201,799)

279,830

(23,815)

28,924

(98,775)

129,841

(122,590)

158,765

'' (324,389)

438,595

Götaland ......

(182,586)

299,632

(30,168)

31,873

(125,337)

147,122

(155,505)

178,995

(338,091)

478,627

•

Hela Sverige .....i..............

(461,580)

704,546

(104 250)
128,122

(242.377)

306236

(346,627)

434,358

1808,207)

1,138,5)04

Vattenkraftens
utvecklingsmöjligheter

i Norrland.

*) Jmfr härmed uttalande i bil. litt. C av prof. Palmeer, som dock har en något mera optimistisk
syn på den elektrokemiska industriens utvecklingsmöjligheter i södra och mellersta Sverige.

100

vägsdrift inköpta fallen, dels de i Göta «älv belägna fallen, som rationellt
böra utnyttjas under samma ledning som Trollhättefallen, disponerar
staten endast relativt oväsentliga belopp vattenkraft i södra och
mellersta delarna av Sverige. Överskott av vattenkraft finnes i främsta
rummet i övre Norrland, men även, ehuru i mindre mån, i nedre Norrland.
Även om de i tabellen anförda siffrorna, som förut anförts, äro
relativsiffror, som framdeles böra justeras, framgår härav, att, om man
undantar järnvägsfallen och Götaälvsfallen, vilka båda grupper av fall
under alla förhållanden torde komma att utnyttjas av kronan, utbyggandet
av kronans övriga vattenfall till övervägande del är en Norrlandsfråga.
Detsamma gäller i stort sett även de av enskilda ägda
vattenfallen såtillvida, som de största kraftbeloppen befinna sig i Norrland,
men dessutom finnas rätt så avsevärda outbyggda men byggvärdiga
vattenfall i enskild ägo i Västsverige och östra Sydsverige.

Den i Sverige och särskilt i Norrland för industriell drift år 1913
(och inom parentes år 1909) använda totala kraften fördelar sig enligt
omstående tabell 9.

Under fyraårsperioden 1909 — 13 ökades den utnyttjade vattenkraften
i medeltal pr år med 3,546 hkr eller cirka 33 procent i övre
Norrland och med 8,426 hkr eller cirka 13 procent i nedre Norrland. För
hela Norrland resp. hela Sverige var motsvarande årliga ökning 11,972
resp. 60,741 hkr eller cirka 16 resp. 13 procent.

Det kan då frågas, i vad mån denna årliga tillväxt av Norrlands
monterade vattenkraft, cirka 12,000 hkr pr år, kan ökas genom att
ersätta värmekraft med elektrisk kraft.

Av tabellen framgår, att i hela Norrland användes för trävaruindustrien
cirka 67,000 (50,000) hkr värmekraft, men att alla övriga
industrier tillsammans ej utnyttjade mer än cirka 29,000 (18,000) hkr
värmekraft, varav för övrigt en stor del (cirka 15,000 hkr) kommer att
övertagas av Porjus och Älvkarleby detta år igångsatta kraftverk.

Härav följer, att nya vattenkraftverk i Norrland i stort sett icke kunna
påräkna att i större omfattning erhålla avsättning för elektrisk energi
genom elektrifiering av andra bestående industriella verk, som nu använda
ångkraft, än verk, tillhörande trävara- och pappersmasseindustrien.
Alla övriga i Norrland bestående industrier, frånsett industri inom
Porjus och Älvkarleby kraftverks distributionsområden (Gävleborgs och
Norrbottens län) äro åtminstone för närvarande av relativt mindre betydelse
från denna synpunkt sett.

På grund av den störa vikt, som trävaruindustrien sålunda intar
vid bedömande av frågan om vattenkraftens användning i Norrland, har,

101

som förut nämnts, på anmodan sågverksförbnndets ombudsman, disponent
O. Hellström, verkslällt en särskild utredning rörande möjligheterna
att ersätta den inom nämnda industrier använda värmekralten med
hydroelektrisk kraft, vilken utredning bifogas såsom bil. litt. 11.

Beträffande trävaruindustrien må huvudsakligen ur denna utredning
anföras följande.

Samtliga inom Norrland och Dalarna belägna sågverk hava en
årlig produktion av cirka 900,000 standards. Kraften, som nu merendels
alstras av ånga med avfall som bränsle, uppgår för de större
verken till cirka 50,300 kkr.

Cellulosafabrikerna tillverka dels mekanisk, dels kemisk massa.
De förra använda redan nu uteslutande vattenkraft och medtagas därför
ej i disponent H:s utredning. De senare, vilkas totala kraftbehov är
cirka 28,600 hkr, drivas till huvudsaklig del med ånga (cirka 22,200
hkr), resten med vatten. Dessutom tillkomma några verk, som nu drivas
elektriskt med kraft från vattenfall.

Utvecklingen av dessa industrier inom hela Sverige, resp. Norrland
med Dalarne, åskådliggöres enligt den officiella statistiken av
nedanstående tabell.

Tabell lO.

1		Hela S	v e r i g e		Norrland
	Medeltal år	med Dalarna
	1896—1900	1901—1905	1906—1910	1913	1913
Sågverk + hyvlerier.
Tillverkningar, trävaror m3...	7,594,661	7,406,393	7,238,502	8,287,220	4,847,958 j
Tillverkningarnas värde kr.	142,674,332	146,516,662	156,568,147	199,024,488	132,352,865 ;
Cellulosafabriker.					‘ .j
Mekanisk massa (torrvikt) ton	120,367	157,271	220,076	326,097	166,780
Kemisk massa (torrvikt) ton Värde av mekanisk och ke-	139,300	273,130	498,992	860,480	504,207 \| 1
misk massa.................	24,319,486	42,226,897	74,658,296	125,953,633	70,989,422 i

De kapital, som äro bundna i dessa industrier inom Norrland och
Dalarna, beräknas, exkl. tomtvärden, bostäder och dylikt uppgå till cirka
58 milj. kronor, varav cirka 10 milj. enbart i ångkraft anläggningar.

102

Cellulosaindustrien i Norrland med Dalarna befinner sig i hastig
utveckling och har under senaste 10-årsperioden nära femdubblats.
Huru stor ökningen framdeles kommer att bliva är ovisst, men anser
disponent Hellström densamma sannolikt bliva mindre hastig än under
de senaste åren.

Disponent Hellström framhåller, att sågverksindustrien i Norrland
nått sin kulmen i avseende på produktionens storlek, och att en ökning
icke är sannolik. Maskintekniskt har sågverksindustrien gått starkt
framåt under de senaste åren, så att ett fullt modernt sågverk bör kunna
producera 60 å 70 procent större kvantitet än ett äldre dylikt av motsvarande
storlek. De moderna sågverksmaskinerna fordra dock större
kraft än de äldre, och förädlingen, vari ingår tillvaratagandet av avfallet,
kommer undan för undan att drivas längre, vadan det troliga är,
att kraftbehoTOt kommer att kvarstå vid det nuvarande, även om under
kommande 1 O-årsperiod sågverken mera allmänt bliva moderniserade.

Den av disponent Hellström berörda frågan om omläggning av
sågverksdriften i avsikt att i samband med övergång till elektrisk drift
bättre tillvarataga avfallet, som nu i stora mängder användes som
bränsle för alstrande av kraft, är av stor nationalekonomisk betydelse,
och torde en dylik omläggning, som redan åtminstone av ett verk
börjats och inom flera planerats, inom en nära framtid bliva en tvingande
nödvändighet för flera verk.

Inkilande synpunkter framhållas i en av Svenska trävaruexportföreningen
den 1 oktober 1915 till kommerskollegium avgiven skrivelse,
vari bland annat anföres följande.

»Genom utbyggandet av vattenfallen i de norrländska älvarna möjliggöres,
att alla eller åtminstone största delen av de norrländska sågverken
kunna drivas med elektrisk kraft. Enligt en nyligen gjord
approximativ beräkning skulle för detta ändamål tagas i anspråk c:a

50,000 effektiva hästkrafter. Sågverkens elektrifiering åter skulle bespara
ofantliga kvantiteter sågspån och annat sågavfall, som då flerstädes
kunna användas till alstrande av värme, erforderlig för sulfit- och sulfatfabriker.
»

»På detta sätt skulle den i sågavfallet befintliga energien komma
till långt bättre nytta än om den användes för alstrande av sågverkens
kraft, enär den genom sågavfallets förbränning under cellulosafabrikernas
pannor alstrade ångan först i mottrycksturbiner får utveckla mekaniskt
arbete och därefter användes till värmeändamål. Vilken ekonomisk
betydelse detta har, framgår därav, att, enligt erhållen uppgift, av
sågavfallets energi i nu brukliga sågångmaskiner endast omkring 10

108

procent komma till nyttig användning, men vid användning på nyesnämnda
sätt cirka 95 procent. Härigenom ökas den kolbesparing, som
vattenkraftens utnyttjande i och för sig medför.»

»Följande uppgifter, som vi, i likhet med den nyss nämnda, erhållit
från ingenjörsfirman Bergman & C:o Aktiebolag, belysa de besparingar,
som beräknas för ett av våra större trävara- och cellulosabolag, vilket
för närvarande håller på att inrätta sig för drift med vattenkraft, överförd
på elektrisk väg. Bolagets årsproduktion är i medeltal 30,0U0
standards virke, varav cirka 5,000 standards hyvlat, samt 50,000 tons
sulfit- och sulfatcellulosa. Vid ett kolpris av 15 kronor per ton spar
bolaget årligen genom elektrifieringen i runt tal 100,000 kronor, vid
ett kolpris av 20 kronor per ton 180,000 kronor, vid 30 kronor per ton

350.000 kronor. Ränta och amortering av den elektriska anläggningen
äro vid beräkningen ''härav medtagna. Minskningen i själva kolkostnaden
stannar icke vid nämnda siffror, utan till dem skola läggas dels
årsavgiften för vattenkraften, som i detta fall utgör 125,000 kronor,
dels ‘ränta och amortening av den elektriska anläggningen, som utgör

30.000 kronor. Vid exempelvis ett kolpris av 20 kronor per ton minskas
således enbart genom dessa anläggningars elektrifiering kolimporten med

335.000 kronor om året.»

»Men härförutom torde sågverkens elektrifiering hava den verkan,
att en stor del av det besparade sågavfallet blir övrig till användning
för direkt produktion, såsom till kokning i sulfatfabriker, till framställande
av briketter m. m. Att låta naturliga kraftkällor ligga onyttjade
och för tillgodoseendet av erforderliga kraftbehov förslösa ett värdefullt
råmaterial torde icke vara förenligt med en klok hushållning.»

Beträffande det kraftpris, som kan påräknas vid dylik omläggning
till elektrisk drift, har disponent Hellström avböjt att yttra sig. Enligt
från andra håll inhämtade uppgifter torde emellertid följande synpunkter
därvid anses vara bestämmande.

Utnyttjningstiden för trävaruindustrien är enligt den officiella statistiken
(tab. 6) uppgiven till i medeltal 2,360 timmar, men torde för
verk med dygnskraft kunna uppgå ända till cirka 4,500 timmar.

För pappersmassefabrikerna uppgives enligt statistiken medeltalet
vara 4,593 timmar, men enligt uppgifter från några elektriskt drivna
verk kan utnyttjningstiden i förhållande till den max. uppmätta effekten
(ej den installerade maskineffekten) uppgå till cirka 8,000 timmar för
träsliperier och cirka 7,200 timmar för kemiska pappersmassefabriker.
Dessa höga utnyttjningstider äro, som under kapitel 5 nämnts, gynnsamma
för övergång till hydroelektrisk kraft. Olyckligtvis för vatten -

104

kraften motvägas emellertid dessa gynnsamma förhållanden delvis av,
att ångmaskineri redan finnes installerat, vars slopande blir dyrbart,
enär därvid realisationsvärdet blir obetydligt i förhållande till det beräknade
nuvarande värdet av 10 miljoner. Dessutom tillkommer, att de
kemiska pappersmassefabrikerna behöva en mängd ånga för kokning,
torkning och uppvärmning, varvid kraft delvis kan erhållas som biprodukt
för billigt pris, om ångan först under högt tryck släppes genom
en avtappnings- resp. mottrycksångmaskin, från vilken ångan under önskat
tryck avtappas för värmeäudamål. (För elektrisk uppvärmning se nedan.)

Härav synes, att frågan om kraftprisen vid trävara- och pappersmassefabrikeruas
övergång till elektrisk drift är beroende på olika förhållanden
vid verket. Stundom torde det vara fördel att använda sekunda
kraft, varvid de befintliga ångverken kunna fortfarande utnyttjas som
reserv.

Som exempel på de kraftpris, som nyligen betalats av dylik industri
vid övergången till elektrisk drift, må nämnas följande.

Prima, ständigt disponibel kraft 67: 50 kronor per kw. + 0.5 öre
per kwt.

Sekunda, ej ständigt men nästan alltid disponibel kraft 42 kronor
per kw. + 0.5 öre per kwt.

Sekunda säsongkraft, disponibel endast vissa månader 25: 2 0 kronor
per kw. 4- 0.5 öre per kwt.

Antager man utnyttjningstiden vara 6,000 timmar och att (för
vattenrika år) den sekunda kraften vore disponibel hela året, skulle
kraftprisen för de tre klasserna uppgå till 97:50; 72:—, respektive
55: 2 0 kronor pr kw.-år.

Av det anförda torde vara ställt utom tvivel, att i en mängd fall
vattenkraft kan för skäligt pris levereras för en dylik som önskvärd
ansedd driftsomläggning av trävaru- och pappersmasseindustrien. Om
hela denna industri i Norrland och Dalarne omlades för elektrisk drift
från vattenfall, skulle kraftbehovet enligt disponent Hellström uppgå till
cirka 72,500 hkr, vilket kraftbehov framdeles i mån av pappersmasseindustriens
tillväxt skulle ytterligare ökas.1)

Den vattenkraft, som trävaru- och pappersmasseindustrien kan
använda, är sålunda, ehuru i sig själv avsevärd, tämligen begränsad i
förhållande till Norrlands stora disponibla vattenkraft, och måste därför,
om den norrländska vattenkraften skall kunna utbyggas i större om *)

Härtill komma eventuella kraftbehov för elektrisk alstring av kok- och torkånga samt
för blekning av cellulosa, vilka frågor behandlas i det följande i samband med den elektrokemiska
industrien samt i bil. litt. B och C.

105

fattning, dessa vattenkraftanläggningar till väsentlig del baseras även
på nya industrier, som kunna använda större kraftbelopp. Dylika industrier,
som under vissa förhållanden kunna tänkas med fördel arbeta i
Norrland, torde huvudsakligen inskränka sig till den elektrokemiska
industrien med dess underavdelningar, do eleklrolytiska och elektrotermiska
industrierna. Dessa industriers utvecklingsmöjligheter belysas av
den i bil. litt. fl av professor W. Pal in a‘r gjorda utredningen, till vilken
hänvisas.

Av densamma torde med full tydlighet framgå, att stora utsikter
finnas att med ekonomisk fördel anlägga nya elektrokemiska industrier
av olika art och därigenom erhålla användning för högst avsevärda
vattenkraftbelopp i Sverige och speciellt i Norrland.

För större överskådlighets skull har å omstående tabell 11 ur
professor Palmners utredning sammanförts en de! viktigare data, dock
utan anspråk på fullständighet. De industrier, som i främsta rummet
med avseende på energiförbrukning skulle finna användning i vårt land,
gälla framställning av tackjärn och stål, karbidkväve inkl. karbid, kaustik
natron + klorkalk, aluminium, varjämte i andra rummet komma
klorater och perklorater, salpetersyra, ferrolegeringar. zink, bly, koppar,
natrium, karborundum och grafitpulver m. m. Däremot synes framställningen
av kalksalpeter enligt Birkeland-Eydes metod vara mindre
att räkna på för våra förhållanden. Enbart de till första gruppen
hörande industrierna, i främsta rummet tillverkning av tackjärn och
karbidkväve, för vilka industrier stora naturliga förutsättningar torde
finnas i vårt land, kunna använda ett effektbelopp, till och med större
än hela vår outnyttjade byggvärdiga vattenkraft, utan att överproduktion
med hänsyn till världsmarknadens behov torde vara att befara. Beträffande
särskilt drivkraft för elektrisk tackjärnsframställning må erinras om att
staten i Lule älv efter reglering, oberäknat den nuvarande utbyggnaden
av Porjus kraftverk, torde för dylikt och andra ändamål disponera
ytterligare omkring 400,000 hkr, tillgängliga cirka 7,200 timmar.

Beträffande frågan, huruvida i allmänhet elektriciteten kan för
värmeändamål konkurrera med kol, må anföras (jmfr härmed professor
Palmaars utredning under rubrik metallurgiska produkter) att rent teoretiskt
sett kan elektrisk energi av 1 kw.-år alstra samma värmemängd
som 1 ton goda stenkol (med ett antaget värmevärde av cirka
7,500 Cal.).

Det är härav tydligt, att elektriciteten för värmeändamål ej kan i
allmänhet konkurrera med kol, om energien skall betalas med i städerna
vanliga distributionspris, exempelvis i Stockholm 30 öre pr kw.-timme,

Vattenfallssakkunnige. II. - 14

106

Tabell

	1 j Försälj -i ningspris i pr ton l)	Försäljningsprisets uppdelning i	1 procent
Räntor (efter 6 % räntefot)	Kraft	1 Råvaror	Arbets- lön	Frakter, avskrivning,, förtjänst o.d.1
Kr.	y /o	%	% ! % I % i i
I. Kemisk-tekniska produkter.
Kaustikt natron (fast) ..................	200	1
+ klorkalk (fast) ........................	90	\| 6.0	6.1	24.3	11.0	52.0
Kaliumklorat .............................	600	—	8.3	—	- ''	—
Karbid .......................................	200	12	(11.5)	13	6	57.5
Karbidkväve (20 % kväve) ............	200	—	(12.5)	—	—	—
Kalksalpeter (13 % kväve) ............	(130)	—	16	—	—	—
Salpetersyra ...........................	500	—	—	—	—	— j
Difosfat ......................................	105	—	—	—	—
Karborundum ..............................	600	—	8.5	—	—
Graf! tpul ver.................................	550	—	—	.\|	—	—
III. Eléktrometallurgiska produkter.						1
Tackjärn ....................................	75	2.7	13.3		84
Stål (av järn) .............................. Ferrolegeringar spec. kiseljärn ...... Zink och bly .............................. Koppar, utvinning....................... Aluminium ................................. Natrium ....................................	(1,000) 200 300 (1,250) 1,550 2,300	_ 6.0 0.7	c:a 1 16.5 (8) 14 4.5	- \| 36.5 15.5 j	12.5 9	28.5 ; -• 70.3

J) Prisen gälla normala pris före kriget. De nuvarande prisen för dessa produkter äro
s) Dessa siffror rörande världsproduktionen äro delvis hämtade från ett av professor Dr
siffrorna torde delvis vara något föråldrade, sålunda för små.

s) Nuvarande inklusive under byggnad varande fabriker i Sverige för tillverkning av kalium*
*) Nuvarande fabriker i Sverige monterade för c:a 20,000 kw.''

*) Inklusive omkring 6,600 ton alundum.

e) För närvarande användas i Sverige omkring 13,000 kw.

7) I Sverige 1915.

107

1 1.

Antaget energi- pris	Tillverkad vara pr	Fabrikens anläggnings-kostnad pr	Arbetare inkl.	Antagen max. ökning av tillverkning i Sverige	Nuvarande världs- i produktion
	kw. år		Varor	Energi	Varor	Energi
Kr. pr kw. år	Ton	Kr.	St. pr 1000 kw. år	Ton	Kw. år	Ton	Kw.
50	1.9 4.9	1,000	60	47,500 121,000	25,000		(75,000)»)
50	i	(1,000)	46	—	(7,000)*)	—	(20,000) ;
40	2.0	350	17	—	( )4)	—	(240,000)»);
40	2.1	(350)	—	Obegränsat antal	—	(50,000)
20	0.95	—	—	-	-		250,000
—	—	—	—	(4,000)	7,000	-	1
—	2.7	—	—	—			—
so	1	(350)	17	—	—	15,000 6)	15,000s);
	2.8					20,000 ■
40	4	135		1,780,000	445,000	80,0007)	(20,000)7)
—	(10)	—	—	—		—	2,500 7)
40	1.2	250	—	—		—	(40,000)»)
—		—	—	-6)	—	1,000,000	—
50	(2)		—	—	_	—	—
60	0.2 7	-	—	•	—	70,000	190,000 i
50	0.5	250	81	—	—	(5,000)	10,000

avsevärt högre.

Baur i Zilrich i maj 1915 hållet föredrag inom Schweizerischer Wasserwirtschaftsverband, men
resp. natriumklorater och perklorater använda c:a 7,000 kw.

108

motsvarande 2,628 kronor pr kw.-år om 8,760 timmar. Räknar man
däremot med för den elektrokemiska industrien vanliga energipris av
40—50 kronor pr kw.-år och ännu billigare för 2:a kraft, ställa sig
utsikterna för elektrisk uppvärmning i vissa fall betydligt gynnsammare,
särskilt vid nuvarande höga kolpris.

Härtill kommer, att, såsom professor Palmaer anfört, de elektriska
ugnarna hava vissa fördelar, såsom lättare skötsel genom att den besvärliga
koleldningen bortfaller, bättre värmeekonomi o. d.

Betraktas särskilt elektrisk alstring av ånga för kokning, torkning

o. d. i större skala för fabriksdrift, finnas i Sverige redan installerade
tvenne dylika anläggningar.

Att uttala ett allmänt omdöme om den elektriska uppvärmningens
lämplighet för industriella behov torde icke låta sig göra, enär kostnaderna
variera på olika ställen, beroende på olika faktorer såsom fabriksdriftens
fordringar, erforderlig reserv för säkerställande av driftsavbrott,
kraftpris samt om l:a eller 2:a kraft användes. De utförda anläggningarna,
som med god ekonomi voro i drift före krigsutbrottet, medan
normala kolpris ännu rådde, visa emellertid, att förutsättningar för ekonomisk
alstring av ånga på elektrisk väg kunna finnas. Det torde därför
kunna ifrågasättas, huruvida ej, därest den i det föregående som önskvärd
påvisade omläggningen av trävaru- och pappersmasseindustrien för
elektrisk drift kommer mera allmänt till stånd, en större eller mindre
del av den disponibla vattenkraften, särskilt 2.a kraft, kan finna användning
för alstring av tork- och kokånga. *) Utsikterna härför ökas i

*) Till ytterligare belysning av denna fråga må ur en av civilingenjör N. Forssblad inom
vattenfallsstyrelsen nyligen gjord utredning anföres följande:

Nedanstående beräkning avser speciellt sulfit-, sulfat- och pappersfabriker, vilka ha stort
behov av såväl elektrisk kraft som ånga och därför i allmänhet, även om de hava billig vattenkraft
till förfogande, alstra ångan i högtryckspannor och låta densammas tryck reduceras i en ångturbin,
som utan att nämnvärt minska ångans värmevärde utvinner betydande mängder elektrisk kraft.

Att i stället basera en sådan fabrik uteslutande på alstring av ånga med elektrisk kraft
torde i regel icke låta sig ekonomiskt utföras, då detta skulle erfordra synnerligen billig konstant
vattenkraft. Däremot kan man tänka sig att för tider med riklig vattentillgång, då överskottskraft
finnes, ångproduktionen med stenkol helt eller delvis ersattes med sådan med hjälp av 2:a elektrisk
kraft. Vid jämförande kostnadsberäkning måste man emellertid då utgå ifrån, att ånganläggningen
för ångalstring med kol måste finnas, vare sig elektriska pannor finnas uppställda eller
icke, och får endast jämföra den av kraftpriset och årskostnaden för anläggningen sammansatta
kostnaden för elektrisk ångproduktion med de rena kolkostnaderna för ångproduktionen med stenkol.

Det antages, att ångan erfordras med ett övertryck av 1.5 atm. Dess värmevärde pr kg.
är då = 650 Cal. Antages nu att stenkol erhålles med 6,500 Cal. och att pannorna ha 72 procent
verkningsgrad, så erfordras för varje kg. ånga 0.14 kg. stenkol.

Med 1 kwt. alstras teoretiskt 859 Cal. Antages 95 procent verkningsgrad hos de elek -

109

samma mån som bränslekostnaderna stiga. Erinras må, att vattenkraftverk,
som avses skola lämna energi för dylikt ändamål, från början böra
tilltagas med relativt rikliga utvecklingsmöjligheter, enär merkostnaderna
per ytterligare utbyggd kw. för den 2:a kraften ofta äro relativt små,
stundom för reservkraft nära 0 (Jmfr kurva C tig. 8), och eu större
utbyggnad därtör ofta kan vara motiverad, om användning tinnes för
den 2:a kraften.

För att vattenkraften skall kunna användas för elektrokemisk industri,
fordras, att den elektriska energien kan erhållas för billigt pris.

Härom anför professor Palmser, bland annat, följande:

»Man skulle ju kunna tycka, att denua fråga enklast besvarades
med en uppskattning av vad de olika elektrokemiska industrierna kunna
betala för kraften, och detta varierar ungefär i proportionen 10:1, om
man tager i betraktande ytterligheterna, såsom å ena sidan de elektroniska
metallraffineringsprocesserna, som kunna betala högt, och å andra
sidan framställningen av kalksalpeter, vilken, ifall den ej är kombinerad
med framställning av andra produkter, endast kan betala ett synnerligen
lågt pris — men saken ligger no g icke alldeles så. Åven om den ena
elektrokemiska industrien kan betala betydligt mera för kraften än den
andra, så är det icke att räkna på, att denna skillnad kan till fullo
uttagas av den ekonomiskt mera bärkraftiga industrien, ty densamma
kommer naturligtvis att göra gällande, att den icke vill betala mer för
kraften från samma källa än andra. Låt vara att resultatet bliver, att

taska pannorna, så erfordras alltså för varje kg. ånga 0.8 kwt. Anläggningskostnaden för de
elektriska pannorna kan beräknas till 20 kronor pr kw., årskostnaden till cirka 2.0 kronor pr kw.

För alstring av ånga äro enligt ovanstående 0.8 kwt. ekvivalenta med 0.14 kg. kol. Utan
hänsyn till anläggningskostnaden blir alltså elektrisk ångproduktion lika billig som ångproduktion
med stenkol, så snart priset för 5,700 kwt. — priset pr ton stenkol. Lägges härtill den på användningstiden
beroende årskostnaden för den elektriska pannanläggningen, erhålles följande:

Tabell

angivande vid olika kolpris och medelanvändningstid av de elektriska pannnorna det pris pr kwt.,
som den elektriska energien får högst kosta, för att kunna konkurrera med koleldning.

Medelanvändningstid pr år	Största tillåtna pris pr kwt. vid kolpris av:
20 kr. pr ton	30 kr. pr ton	40 kr. pr ton	50 kr. pr ton
Timmar	Öre pr kwt.	Öre pr kwt.	Öre pr kwt.	Öre pr kwt.
1,000	0.15	0.33	0.50	0.68
2,000	0.25	0.43	0.60	0.78
4,000	0.3 0	0.48	0.65	0.83
8,000	0.83	0.51	0.68	0.86

den mera bärkraftiga industrien får betala något mera för kraften än
den mindre bärkraftiga, så kommer dock således i betraktande, icke
blott vad industrien kan betala utan även det pris, vartill ifrågavarande
kraftanläggning med skälig vinst kan leverera kraften.»

»Denna uppfattnings riktighet bestyrkes av, att de pris, som de
olika elektrokemiska industrierna inom landet betala (resp. debiteras) för
kraften, växla inom jämförelsevis snäva gränser.»

»Vid 14 svenska anläggningar för framställning av tackjärn, stål,
ferrolegeringar, zink och bly, karbid, alkali och klor, blekvätska, klorat
och perklorat, varierar priset mellan 30 och 55 kronor för kw.-år (det
högsta priset avser likström).»

»Det nu sagda torde ock motivera, att jag i det följande för olika
industrier icke räknat med olika kraftpris i annan mån, än att jag ansett
mig kunna införa något olika pris för elektrotermiska förfaranden å ena
sidan och elektrolytiska å andra sidan. De sistnämnda kräva, som redan
anfört, i regeln högre anläggningskapital och hava större anspråk på
jämn krafttillförsel, men kunna å andra sidan i genomsnitt betala något
mera för kraften, d. v. s. de äro i allmänhet mer räntabla.»

Som genomsnittssiffra föreslår professor Palmser 40 kronor pr
kw.-år för elektrotermiska och 50 kronor pr kw.-år för elektrolytiska
förfaranden, allt för högspänd växelström vid fabriken.

Om man till en början utgår från dessa överslagssiffror, och med
stöd av de symboliska kostnadskurvorna å fig. 12 söker bilda sig eu
uppfattning om, huru stor del av den totala disponibla byggnadsvärdiga
vattenkraften i Sverige kan erhållas för nämda pris, erhållas överslagsvis
följande siffror:

	Disponibel vattenkraft med själv-
		kostnader mindre än
	40	kronor pr 50 kronor pr
		kw.-år kw.-år
	©/ /O	likt. \| % \| hkr.
1) Vattenkraftens naturvärde = 0.
'' Vid 5 % räntefot .....	73	1,460,000 91 1 1,820,000
» 8 % » ................................	30	600,000 69 \| 1,380,000
2) Vattenkraftens naturvärde antages till
1.6, l.i, 75 = ungefär 125 kr. pr km.		* - \|
Vid 5 % räntefot .................................	51	1,020,000 73 1,460,000
» 8 % ................................	0	0 1 31 \| 620,000

Siffrorna i tabellen äro givetvis ej till sin absoluta storlek riktiga,
men torde relativt taget lämna en för här avsedda ändamål tämligen
användbar bild. Tabellen visar med stor tydlighet, vilken avgörande
betydelse räntefoten och vattenkraftens naturvärde utöva på kraftkostnaderna.
Av den totalt antagna för elektrokemisk industri disponibla
vattenkraften, 2 milj. hkr skulle cirka 1.5 milj. hkr hava självkostnaden
under 40 kronor pr kw-år, om man räknar med 5 procent räntefot
och intet naturvärde å vattenkraften, men skulle motsvarande kraftmängd
minskas till ungefär 0, om man räknar med 8 procent räntefot
och uppskattar vattenkraftens värde till 75 kronor pr monterad hkr.,
motsvarande cirka 125 kronor pr nyttig kw. Vid ett kraftpris av 50
kronor pr kw-år iiro motsvarande kraftbelopp 1.8 resp. 0.6 milj. hkr. För
att de nämnda energiprisen för användning inom den elektrokemiska
industrien skola kunna erhållas, är det sålunda nödvändigt att söka erhålla
låg ränta, och då detta enligt kap. 4 delvis skulle kunna vinnas
genom statslån, framhäver detta förhållande behovet av uppläggandet
av en statens lånefond för underlättande av vattenkraftens utbyggande.
Vidare visar tabellen, att vattenfallens naturvärde i allmänhet måste
räknas billigare, när fallen huvudsakligen skola användas för elektrokemisk
industri, än vad som i medeltal kunnat påräknas för hittills utförda
anläggningar (jmfr fig. 13). Vattenfallens naturvärde torde emellertid
reglera sig självt, enär detsamma (jmfr kap. 2) beror bland annat
på skillnaden mellan priset på den alstrade energien och självkostnaderna
för energiens alstring. Då en stor del av Sveriges vattenkraft, speciellt
i Norrland, för att finna användning är hänvisad till den elektrokemiska
industrien, synes härav ganska troligt, att som regel vattenfallens värde
åtminstone i Norrland ej kommer att inom den närmaste framtiden ökas,
utan snarare minskas.

De nämnda prisen 40—50 kronor pr kw.-år få emellertid ej betraktas
som maximivärden, som ej få överskridas. Åven om dessa pris
äro nödvändiga i början, när det i regel gäller att starta för landet nya
industrigrenar, som till följd härav ävensom på grund av den kemisktekniska
vetenskapens snabbt fortgående utveckling med därav följande
stora prisfluktuationer å de tillverkade varorna, löpa störa risker, är å
andra sidan troligt, att i samma mån som räntan ökas och tillgången
på billig vattenkraft minskas, komma även kraftprisen att ökas för
sådana elektrokemi ska industrier, som kunna betala mera. Att en
dylik ökning av kraftprisen ofta är möjlig, om övriga förutsättningar
äro gynnsamma, framgår av tabell 11, enligt vilken kostnaderna för

112

kraft för olika elektrokemiska produkter i allmänhet endast uppgå till
högst omkring 17 procent av försäljningspriset.

Å andra sidan torde kraftprisen ofta kunna nedbringas, om industrien=kraftförbrukaren
utnyttjar hela den återstående i kraftverket
disponibla osålda energien, använder 2:a kraft eller lättar på fordringarna
beträffande hållandet av reserv för driftsavbrott.

Huru framdeles kraftprisen än må gestalta sig, är i varje fall
tydligt, att till ett pris av 40—50 kronor pr kw. finnas i Sverige
tillräckligt stora kraftbelopp disponibla i ännu ej utbyggda vattenfall,
för att möjliggöra uppkomsten av elektrokemisk industri i stor skala,
ehuru den hastighet, varmed utvecklingen av denna industri framdeles
fortgår, kan bliva beroende av, bl. a., vilken räntefot och vilka kraftpris,
som kunna påräknas. Att i siffror uppskatta denna utveckling
torde därför vara i hög grad vanskligt, ehuru det å andra sidan ej torde
kunna förnekas, att denna utveckling kan komma att bliva synnerligen
snabb, i vilket fall även utbyggandet av vattenkraften kan komma att
ske hastigare än de å fig. 20 uppskattade utbyggnadskurvorna antyda.

Belysande för den elektrokemiska industriens utveckling är följande
tabell och slutord i professor Palmasrs utredning:

Översikt över den elektrokemiska industriens utveckling i Sverige;

År	Antal anläggningar	Antal kw.	Produktionsvärde i kronor
1904 ...............	................. 8	9,000	4,500,000
1908 ...............	.................. 10	13,500	7,500,000
1911 ...............	.................. 14	25,000	11,000,000
1913 ...............	................... 22	60,000	20,000,000
1915...............	................. 36	78,000	31,000,000

»Den elektrokemiska industriens produktionsvärde är ju ännu icke
så stort i jämförelse med landets totalproduktion, men det är den snabba
stegringen, som är så beaktansvärd och som ger skäl antaga, att ytterligare
en mycket kraftig utveckling är att emotse.»

7. Direkt och indirekt vinst av vattenkraftanläggningar.

Nettovinsten för 17 stycken aktiebolag, utövande elektrisk distributionsverksamhet
från centraler med vatten eller blandad ång- och vattendrift
utgjorde för år 1913 cirka 1,412,000 kronor. Motsvarande aktiekapital
utgjorde cirka 19.5 milj. kronor, och nettovinsten skulle följaktligen,
om den helt utdelades, möjliggöra en utdelning i medeltal av

7.2 5 procent. Den verkliga medelutdelningen blir emellertid mindre,
beroende på att eu del avsättningar måste göras, bland annat enligt
bolagslagen för bildande av reservfond. I verkligheten varierade utdelningen
mellan 0 procent (4 stycken bolag) och 8 procent (1 st. bolag
dock 10 procent) och var som medeltal cirka 4.5 procent.

Enligt Flodström, Sveriges nationalförmögenhet, utgjorde medelutdelningen
för samtliga av honom undersökta svenska bolag med sammanlagt
aktiekapital av 2,193 milj. åren 1906, 1907 och 1908 respektive

7.0, 7.4 och 6.1 procent.

Kraftdistributionsbolagen äro sålunda åtminstone i sin nuvarande
utveckling ej särskilt lukrativa företag i jämförelse med många andra
industrier. För de flesta verken befinna sig inkomsterna i stigande, och
torde därför som allmänt omdöme kunna sägas, att normal avkastning
(5 å 10 procent) torde åtminstone för väl planerade kraftanläggningar
kunna i allmänhet påräknas, sedan anläggningarna en kortare eller
längre tid hållits i gång. fl

Bland indirekta vinster av vattenkraftanläggningar märkas följande:

l:o) Bränslematerial, i regel importerat, inbesparas, när vattenkraften
användes för motoriska ändamål eller för belysning.

2:o) Vattenkraftanläggningarna möjliggöra ofta uppkomsten av
sådan elektrokemisk eller annan av billig kraft beroende industri, som
eljest ej skulle kunnat uppkomma.

3:o) Genom de enligt ovan eventuellt uppkommande nya fabrikerna,
erhållas ökade frakter å järnvägarna, vilket möjliggör lättare förräntning
av befintliga banor och uppkomsten av nya, vilket särskilt i
Norrland har stor nationalekonomisk och social betydelse.

4:o) Genom elektrisk kraftdistribution, som, om man undantager
städer och vissa tätt befolkade områden, i Sverige får anses i allmänhet
utesluten i större skala annat än i samband med vattenkraftanläggningar,
möjliggöres kraftens fördelning på lämpligt sätt, bland annat till småindustri
och jordbruk, vilken fördelning ej blott ekonomiskt utan även socialt har
stor betydelse.

5:o) Stat och kommun erhålla ökade skatteinkomster ej blott av
kraftföretagen och de avnämare, vars verksamhet har möjliggjorts genom *)

*) Vid svenska vattenkraftföreningens årsmöte 1915 nppgav dr A. Ekström för ett kraftbolag
för utnyttjande av Mörrumsström följande framtidskalkyl: Första åren uppstår brist och först
15:e året uppkommer 6 procents räntabilitet å anläggningskostnaden. Räntabiliteten stiger sedan
successivt till cirka 12 procent, vid 40:e året; kapitaiiseras förlasterna under de första åren, täckas
desamma av kapitaliserade vinsterna först det 3l:a året. Sedermera beräknas räntabiliteten relativt
hastigt stiga till cirka 18 procent vid det 60:e året.

Vattenfallssakkunnige. II.

114

billig vattenkraft, utan även av samtliga vid dylika företag arbetande
personal.

6:o) Då anläggningen utbygges vid ett statens vattenfall, tillkommer
dessutom en speciell arrendeavgift till kronan. Denna arrendeavgift
kommer givetvis att variera vid olika fall och blir i allmänhet
större för prima kraft ävensom for kraft från fall med gynnsamt läge
eller fördelaktiga utbyggnadsmöjligheter och mindre för sekunda kraft
ävensom för kraft från ogynnsammare fall.

7:o) Vattenfallens utbyggande ökar nationalförmögenheten ej blott
genom ökad industriell verksamhet utan även genom att vattenfallens
värde ökas genom utbyggandet.

Enligt Flodströms och Serranders förut nämnda utredning uppskattades
1908 dåvarande värdet å all landets utbyggnadsvärdiga vattenkraft
till omkring 138.6 milj. kronor, varav 21 procent komma på
statens och 79 procent på enskildas andelar. Vid denna uppskattning
har bl. a. antagits att ett utbj^ggt vattenfalls värde motsvarar 75
resp. 90 kronor pr utbyggd hkr i norra, resp. södra Sverige och att
ett outbyggt vattenfalls värde, pr hkr räknat, erhålles genom att till
tiden för beräkningen diskontera detta värde, varvid viss tid antages
för fallets utbyggande. Enligt detta betraktelsesätt beräknas fallens
totala värde 1959, då all »bygge a d s v ä r d i g» vattenkraft antages utnyttjad,
till cirka 279 milj. kronor, och skulle följaktligen vattenfallens utbyggande
under dessa 50 år ungefär fördubbla vattenfallens värde.
Genom utbyggnader 1908—1915 stadie enligt liknande beräkningsgrunder
själva vattenfallens motsvarande värde hava ökats till omkring
157 milj. kronor.1) Denna ökning i nationalförmögenheten, som blir
en direkt följd av vattenfallens utbyggande, är sålunda ingalunda
oväsentlig. Dess storlek växlar i verkligheten med den hastighet varmed
vattenfallen utbyggas.

Då de nämnda indirekta fördelarna torde vara allmänt erkända,
inskränker jag mig till följande erinringar.

Utbyggandet av vattenkraften kan givetvis ej till fullo ersätta kolimporten,
utan är det tvärtom sannolikt, att med den ökade industriella
verksamhet, som åtföljer vattenfallens utbyggande, kolimporten åtminstone
för andra ändamål än kraftalstring fortfarande kommer att ökas.
Detta åskådliggöres å hg. 21, som utvisar kolimporten i Sverige och
Schweiz under olika år efter 1850 jämte samtidigt av industrien an P

Om ett utbyggt vattenfalls naturvärde betecknas med 100 % blir vid 5 procents räntefot,
om fallet utbygges först efter: 5; 10; 20; 50; 100 år

fallets nuvarande värde 78 ya ; 61 %; 38 %; 9 %; 0.8 %.

115

vänd kraft, alstrad såväl av vatten som värme. Oaktat i båda länderna
den utbyggda vattenkraften1) hastigt ökats, bär samtidigt kolimporten
kraftigt stegrats. Enligt Enström (vattenkraftföreningens publikation
38, 1913) skulle kolförbrukningen fördela sig ungefär sålunda:

Järnvägsdrift ................................................... 19 procent

Järnindustri ...................................................... 8 »

Gasverksdrift ................................................... 10 »

Kraftalstring...................................................... 38 »

Diverse ............................................................... 25 »

100 procent

. ^cyfftmhrcrfT.

M:irrr>e/Trarf¥‘,

Fig. 21. Jämförelse mellan kolimport och använd kraft i Sverige och Schweiz.

Härav torde kolförbrukningen endast för grupperna järnvägsdrift och
kraftalstring kunna mera avsevärt minskas genom övergång till elektrisk drift
i samband med vattenfallens utbyggande, och representera dessa gruppers
kolförbrukning ungefär hälften (57 procent) av den totala kolimporten.

Åven om inbesparandet av bränsle genom vattenfallens utbyggande
sålunda bör fattas ej i absolut utan i relativ mening, är likväl nyttan

9 Jämföres vattenkraftens utveckling i Sverige och Schweiz, skulle den kraftigaste utvecklingen
enligt fig. 21 hava ägt rum i Sverige, men enligt fig. 3 i Schweiz. Skiljaktigheten, som
f. ö. är jämförelsevis ringa och i detta sammanhang saknar betydelse, torde förklaras av att i fig.

för Schweiz medräknats även under byggnad varande vattenkraft, vilket däremot ej ägt rum
å fig. 21.

116

av att i någon mån även relativt kunna inbespara bränslematerialet
påtaglig, särskilt i dessa tider, dä kolkostnaden stigit till över 50 kronor
pr ton. Kolimporten uppgick 1913 till nära 5.5 milj. ton med en kostnad
av cirka 103 milj. kronor. Efter ett kolpris av 50 kronor skulle
samma kolmängd kosta 275 milj. kronor.

Vattenkraftanläggningens förmåga att möjliggöra uppkomsten av
nya industrier är belyst i avdelning 6 och i bilaga litt. B och litt. C.
Med nya industrier följa nya förvärvsmöjligheter, industrisamhällen uppstå,
som i sin ordning underlätta avsättandet av lantmanna- och andra
produkter, vilket allt i siu mån motarbetar emigrationen.

Tillverkningsvärdet pr hkr varierar vid olika slag av dylik industri,
(jmfr tabell 11). Arbetareantalet varierar likaledes, men har överslagsvis
som medeltal för elektrokemisk industri uppgivits till en arbetare pr
cirka 40—50 hkr. Medräknar man arbetarnas familjer ävensom andra,
som äro beroende av industrien, torde man kunna räkna med att en
person beredes utkomstmöjligheter för var 10 hkr.; exempelvis Alby

18.000 hkr och cirka 1,800 personer, Ljungafors 18,000 hkr och cirka

2.000 personer. Ehuru sålunda den elektrokemiska industrien från social
synpunkt står tillbaka för många andra industrier, är dess vikt och
betydelse även från denna synpunkt ingalunda oväsentlig. Eu årlig
utnyttning för elektrokemisk industri av exempelvis 50,000 hkr pr år
skulle nämligen enligt dessa antaganden bereda nya utkomstmöjligheter
för 5,000 personer pr år, d. v. s. cirka 25 procent av antalet emigrerade
personer i medeltal pr år under tiden 1904—1913.

Den inverkan vattenfallens utbyggande utövar på järnvägstrafiken
är utförligt belyst i dr S. Norrmans utredning om tvärbanorna mellan
inlandsbanan och stambanan genom övre Norrland, där som sammanfattning
an föres följande.

»Betydelsen för undersökningsområdets näringsliv, liksom för tvärbanornas
ekonomi av vattenfallens utbyggnad är i själva verket ofantligt
stor. Jordbrukets idkare komma att i de stadsliknande samhällen,
som skola uppväxa kring vattenfallen, erhålla rika avsättningsmöjligheter
för sina produkter. Hamnstäderna skola genom mängden av införda
råvaror och utförda fabrikat få sin sjötrafik ofantligt utökad och slutligen
erhålla järnvägarna, då man får beräkna 3 ton råvaror pr 1 ton
färdigt fabrikat, en tung och vinstgivande godstrafik. Järnvägarnas
ekonomi influeras icke av näringslivets väntade utveckling på något
annat område i sådan grad som av vattenfallens bebyggande, särskilt
för elektrokemiska ändamål.»

För att ytterligare belysa en del förhållanden, som stå i större

Tabell 12.

	Antal verk		Använd kraft		Personal		B evilln.-tax. inkomst	Tillverkningsvärde
	Vatten	Övrig kraft	Summa kraft	För- valt-	Arbe- tare	Totalt	pr man	Totalt	Pr/hkr	Totalt	l’r/hkr
	st.	likr	hkr	kkr	kwt.	ning st.	st.	st.		kr.	kr.	kr.	kr.
Papper smassefa-briker. Hela Sverige 1913	119	81,000	31,180	112,980		486	12,271	12,757	8.9			104,592,443 *)	927.0
Valda verk (slipe-rier) ...............	4	3,735	9,549	13,284	29,194,150	15	355	370	35.8	282,345	21.3	2,794,425	210
D:o i % för hela Sverige .........	3.4	4.6	30.6	11.8	—	3.1	2.9	2.9	_	_	_	2.7	_
Kemisk industri. Hela Sverige4) ...	285	25,9596)	9,486s)	34,8456)		1,391	14,398	15,783	2.3			96,234,971	2,760
Valda verk inom elektrokemisk industri .........	4	33,258	1,172	34,430	151,613,614	61	807	868	40. o	260.4152)	81.0*)	6,446,717	187.0
D:o i % av hela Sverige............	l.i	—	—	—	— ■	4.4	5.6	• 5.3	_	—	_	6.7	_
Elektricitetsverk. Hela Sverige.....	219	307,244	89,484	396,728	852,962,000	607	1,754	2,361	168.0			27,077,368	68.3
Valda verk.........	10	50,270	—	50,270	197,512,188	17	92	109	460. o	108,060s)	4.1s)	1,430,338	28.5
D:o i %'' av hela Sverige .........	4.6	16.4	—	12.7	23.2	2.8	5.3	4.6	—	—	_	5.3	_
All industri i Sve-rige ...............	9,266	691,289	447,615	1,138,904	—	30,874	360,744	391,618	2.9	137,913,920	121.0	2,163,473,635	1,910.0

4) Därav för sliperier 20,431,913 kronor.
2) 2 st. verk.

а) 4 st. »

4) Grupp 8 i Kommerskollegii statistik.

б) Endast för motorer.

118

Arrende enligt
gällande
grunder utan
statslån.

eller mindre samband med vattenfallens utnyttjande meddelas i tabell
12 ett utdrag av primäruppgifterna rörande 1913 års officiella statistik.
Denna tabell upptager endast eu del till trävara-, pappers- och kemisktekniska
samt hydroelektriska industrierna tillhörande verk, som uteslutande
eller till huvudsaklig del drivas av vatten eller av elektrisk kraft,
den senare utan nämnvärda undantag alstrad av vattenkraft.

Utan överdrift torde kunna sägas, att även frånsett den direkta
vinsten av vattenkraftsanläggningarna, vilken senare vinst åtminstone
framdeles kan väntas bliva i regel god, äro de indirekta fördelarna av
vattenkraftens tillgodogörande så stora, att det är ett statsintresse av
största betydelse att underlätta vattenfallens monterande.

8. Jämförelse från företagaresynpunkt mellan utbyggande av å ena sidan
kronovattenfall, arrenderade enligt gällande grunder och
å andra sidan egna privata vattenfall.

Utbyggande av statens vattenfall kan ske antingen av kronan själv
eller genom privat företagsamhet efter »arrende» eller efter »upplåtelse
med vattenfallsrätt» enligt gällande grunder, vilka båda arrendeformer
nedan kallas arrende. Kronans i stor skala påbörjade utbyggnadsverksamhet
kommer säkerligen att fortsättas såväl genom utvidgning av de
befintliga verken som genom anläggande av nya verk bl. a. för elektrisk
järnvägsdrift. Beträffande andra kronofall åter torde av olika skäl ej
vara önskligt, att kronan själv blir företagare utan, såsom vattenfallssakkunnige
i Del I framhållit, överlämnar utbyggandet åt den enskilda
företagsamheten.

Jämför man från den enskilda företagarens synpunkt fördelar och
nackdelar av att bygga å ena sidan ett kronovattenfall på arrende enligt
gällande grunder och å andra sidan ett privat vattenfall, som äges av
företagaren, blir resultatet följande, varvid förutsättes, att kronovattenfalh-t
och det enskilda fallet äro likvärdiga beträffande läge, storlek och
anläggningskostnad er.

Kronovattenfall, arrenderat
enligt grunderna

Privat vattenfall

Fördelar.

ai) Kapitalbehovet mindre, på grund av att
vattenfallet ej behöver inköpas.

Nackdelar.

bt) Kapitalbehovet större, på grund av inköp
av vattenfall.

119

Kronovattenfall, arrenderat
enligt grunderna

Nackdelar.

as) Arrendeavgift tillkommer, vilken mer eller
mindre upphäver fördelen ai).
aa) Begränsad tid antingen max. 55— 65 år,
efter vilken tid kronan har rätt övertaga
anläggningen mot lösen, men företagaren,
om kronan ej önskar övertaga verket, har
prioriletsrätt till ny upplåtelse på max. 30
år med återfallsskyldighet. utan lösen1) eller
max.2) 75 år utan lösen och utan prioritetsrätt
till nytt arrende.

Som nackdel vid bebyggande av kronofallen har här ej medräknats
skyldigheten för företagaren att underkasta sig kontroll beträffande
verkets planering och utförande, enär därav eventuellt uppkommande
formaliteter ej torde bliva besvärande.

Ovanstående sammanställning torde tydligt åskådliggöra, att —
övriga omständigheter lika — kronofallen vid utarrendering enligt
grunderna äro i en betydligt ogynnsammare ställning än de enskilda
fallen. Den enda fördelen de förra kunna erbjuda är, att kapitalbehovet
minskas med inköpskostnaden för fallet, men motväges denna fördel av
det lör kronofallen utgående årliga arrendet. Om kronofall det oaktat
utarrenderas enligt grunderna, torde detsamma vara begränsat till de
fall, att andra privata vattenfall med lika gynnsamt läge eller utbyggnadsmöjligheter
ej stå till buds, eller ock att, såsom varit fallet vid tvenne
genom vattenfallsstyrelsen utarrenderade fall, kronan ägt endast ena
stranden och verket därför kunnat byggas på privat grund, varvid återfallsskyldigheten
utan lösen inskränker sig till halva dammen och risken
sålunda blir mindre.

I vad mån kan utlåning från en statens lånefond gynna utbyggandet
av kronofallen? Fördelarna av statslån äro för den privata företagaren
av två slag, nämligen dels lättare kapitalanskaffning, dels billigare ränta.
Dessa fördelar torde lättast åskådliggöras av ett exempel. (Jfr tabell 13).
Därvid antages, att själva vattenfallet i inköpskostnad, om det är i privat
ägo, kostar 150 kronor pr nyttig k\v. (cirka 75 kronor pr monterad hkr)

9 I arrendekontrakt rörande de s. k. processfallen kan dock enligt 1915 års bestämmelser
avtalas skyldighet för kronan att erlägga lösen vid andra arrendeperiodens slut.

2) Max. 85 år vid de s. k. processfallen, vid vilka jämväl lösen kan avtalas vid nämnda
arrendeperiods slut.

Privat vattenfall
Fördelar.

b a) Ingen arrendeavgift,
b 3) Ständig besittningsrätt.

Inverkan av
statslån.

120

Tabell 13. * i

	Privatfall	.. ... _. Kronofall
	50 % aktier	25 % aktier	50 % aktier
	50% obliga-	75 % stats-	50 % stats-
	tioner	lån	lån
	Alt. 1	Alt. 2	Alt. 3
Antagen nyttig effekt ................................................	5,000 kw.	5,000 kw.	5,000 kw.
Kapitalbehov:
• Vattenfall ................................................................	750,000	_	—
Byggnadskostnader och maskiner .................................	1,500,000	1,500,000	1,500,000
Summa kronor	2,250,000	1,500,000	1,500,000
Kapitalanskaffning:
Aktiekapital...............................................................	1,125,000	375,000	750,000
Lån (obligations, eller stats-) ......................................	1,125,000	1,125,000	750,000
Summa kronor	2,250,000	1,500,000	1,500,000
Årskostnader:
Arrende av fallet ......................................................		40,000	40,000
Ränta: aktiekapitalet 8 procent...................................	90,000	30,000	60,000
Ränta: lån (6.5 procent å obligationer och 5.25 procent å
statslån)...............................................................	73,125	59,063	39,375
Personal och administration .........................................	24,000	24,000	24,000
Förbrukningsartiklar och diverse .................................	15,000	15,000	15,000
Avskrivning och underhåll ..........................................	40,000	40,000	40,000
Amortering av anläggningen *) under 75 år för kronofall
cirka 0.15 procent ...............................................	—	2,250	2,250
Summa kronor	242,125	210,313	220,625
Motsvarande pris pr nyttig kw. år ..............................	48.13	42.06	44.13
Tilläggas 1.5 procent amortering av lån (motsvarande en
amorteringstid av cirka 30 år) .............................	16,875	16,875	11,250
Summa kronor	259,000	227,188	231,875
Motsvarande pris pr nyttig kw.....................................	51.80	45.44	46.3 7

'') Särskild amortering av de fabriker, som använda kraft från kronofall, har ej här med.
räknats, enär (jfr sid. 125) jämväl efter arrendetidens slut kraftverket i regel torde komma att hållas

i drift av kronan eller enskilda efter nytt arrende, och möjlighet därmed beredas fabrikerna att
även i fortsättningen erhålla kraft från kronofallet.

121

och i årligt arrende, om det är kronoegendom, kostar 8 kronor pr nyttig
kw. (cirka 4 kronor pr max. installerad hkr). Utbyggnadskostnaderna,
lika i båda fallen, antagas till 300 kronor pr nyttig kw. Kapitalet
antages anskaffat: vid privata fall till ena hälften genom aktieteckning,
andra hälften genom obligationslån; vid kronofall åter antages
aktiekapitalet uppgå till alternativt hälften eller en fjärdedel och resten
statslån. Övriga uppgifter, som äro lika i båda fallen, äro valda med
i verkligheten möjliga värden.

I omstående exempel är arrendet till kronan (alt. 2 och 3) antaget
till 40,000x) kronor, motsvarande 5.3 procent å det antagna inköpsvärdet
av fallet i alt. 1. Häremot skulle kunna anmärkas, att kronans
arrende möjligen i verkligheten skulle kunna sättas jämförelsevis högre,
varigenom skillnaden till förmån för alt. 2 och 3 skulle minskas. Inköpsvärdet
är emellertid valt i anslutning till de medeltalsvärden, som framgå
av statistiken (fig. 13), och arrendesumman i anslutning till de högsta
pris, som av vattenfallsstyrelsen tillämpats vid de, visserligen ett fåtal,
fall, som hittills lett till arrendekontrakt, varför de i exemplet ovan
använda siffrorna torde få anses tämligen normala, möjligen med undantag
av att arrendet för kronofall är antaget i största laget och fördelarna av
att använda kronofall följaktligen större än tabellen anger. A andra sidan
torde de anförda exemplen, i den mån de få anses angiva normala förhållanden,
visa, att, om man verkligen önskar befrämja utarrendering enligt grunderna
av kronans vattenfall, arrendeavgifterna i medeltal knappast böra
påräknas med en högre storleksgrad än i exemplet är antaget, ehuru
därmed naturligtvis ej förnekas, att arrendeavgifterna i särskilda fall
kunna växla avsevärt. Den antagna arrendeavgiften motsvarar i förhållande
till statslånet en årlig vinst för staten av ej mindre än 3.5 5
procent i alt. 2 och 5.3 5 procent i alt. 3.

Omstående exempel kunna även skrivas under annan form. Antag
nämligen, att 5,000 kw. kunna försäljas efter ett pris av 47
kronor/kw. år, således för en inkomstsumma av 235,000 kronor pr
år. Frågas: utdelning å aktiekapitalet, om man liksom förut medräknar
avskrivningen men frånser skatter och avsättning till reserv- och
andra fonder? 1

1) Arrendet 4 kronor pr monterad hkr motsvarar enligt förut gjorda antaganden
1.3 x t.5 X 4 = 7.S0 kronor pr nyttig kw. och ger en total arrendesumma av 39,000 kronor + ett
mindre tillägg för utmål = 40,000 kronor. Med hänsyn till de å sid. 119 anförda olägenheterna
vid arrende av kronofall torde dock den anförda siffran vara i högsta laget.
VattenfalJssakkunnige. II.

122

Andra ej
ekonomiska
olägenheter
av arrendering
för
företal; aren.

	Alt. 1	Alt. 2	Alt. 3
Antagna inkomster..............................	235,000	235,000	235,000
Årskostnader utom ränta å aktie-
kapitalet, men inklusive amorte-ring å obligationslån enligt ovan	169,000	197,188	171,875
Vinst	66,000	37,812	63,125
Motsvarande ränta å aktiekapitalet	5.9 %	10 %	8.4 %

Ovanstående exempel äro visserligen fingerade, och andra sannolika
exempel kunna uppställas, som visa andra resultat.1) Åven om sålunda
slutsatserna av de här visade exemplen ej få generaliseras, visa de dock
otvivelaktigt, att sådana förhållanden kunna — sannolikt rätt ofta —
inträffa, att utbyggande av kronofall, om tillräckligt rikliga statslån beviljas,
kan för den privata företagaren medföra stora ekonomiska fördelar
såväl beträffande kapitalanskaffning som årsvinst, jämfört med utbyggande
av därmed eljest likvärdiga privata vattenfall.

Fall kunna t. o. m. tänkas inträffa, att utbyggandet av arrenderade
kronofall kan genomföras med vinst, under det att utbyggandet av motsvarande
privata fall skulle medföra förlust, allt under förutsättning att
statslånen beviljas i tillräckligt riklig omfattning och att räntan å statslån
är lägre än å obligationslån.

Trots dessa ekonomiska fördelar till förmån för kronofallen skulle
kunna ifrågasättas, att företagaren ändock väljer ett privat vattenfall,
särskilt med tanke på den osäkerhet, som uppstår därav, att anläggningen
efter loppet av 75 å 95 år enligt olika alternativ i gällande
grunder skulle utan lösen hemfalla till kronan ävensom på grund av, att
ny upplåtelse i vissa fall erfordras efter 55 å 65 år. Dylika betänkligheter
kunua uppstå såväl för kraftverkets företagare — arrendatorn, som
för kraftförbrukaren = industrien. För den förra äro emellertid olägenheterna
mindre, enär han torde komma att låta kraftleveranskontrakten
utlöpa samtidigt som arrendekontraktet med staten och följaktligen en
höjning av statens arrendepris i verkligheten torde komma att betalas
av kraftförbrukaren. Skyldigheten att efter 75—95 år behöva överlämna
kraftbyggnaderna utan lösen representerar vidare, om denna skyldighet
evalveras i årlig amortering, såväl för företagaren som för kronan så
ringa värden, jämfört med den årliga arrendeavgiften, att det kan råda 1

1) Ränteskillnaden mellan obligationslån och statslån är i ovanstående exempel antagen
till 1.2 procent enligt kap. 4. I mån som denna ränteskillnad antages minskad, minskas även de
ekonomiska fördelarna av alt. 2 och 3 jämfört med alt. 1.

123

tvivel om, huruvida frågan om lösen eller icke vid återfall vid arrendetidens
slut är, från rent ekonomisk synpunkt sett, värd de stridigheter,
densamma uppväckt. I varje fall skulle det berättigade i dessa invändningar
försvinna, om genom tillägg till grunderna vattenfallsstyrelsen
eller eventuellt Kungl. Magt ägde rätt att medgiva återfallsskyldighet
med lösen även vid andra vattenfall än processfallen. Om därvid återfallsskyldighet
utan lösen kunde ersättas av dylik med lösen till på förhand
bestämt värde, exempelvis ursprungliga anläggningskostnaden, mot
villkor att företagaren i stället betalade en motsvarande årlig amorteringsavgift,
skulle detta statens medgivande kunna ske utan någon som helst
uppoffring från statens sida, om amorteringspremierna fonderades.

Motsvarande betänkligheter från kraftförbrukaren-industriens sida
har en reservant i vattenfallssakkunniges betänkande, del I, formulerat
sålunda: »För min del måste jag bestämt hävda, att själva systemet
med begränsad upplåtelse av vattenfall är olyckligt och principiellt
oriktigt. Från vattenkraftverket skall kraft levereras till industrier m. fl.
konsumenter, och hela gruppen av företag måste vara stadd i ständig
utveckling. Då upplåtelsetiden närmar sig sitt slut, och ofta långt dessförinnan,
inträder ett tillstånd av ovisshet, som ofelbart måste hämma
utvecklingen. Följderna för själva kraftverken kunna i viss mån mildras
genom av de sakkunnige föreslagna inlösningsbestämmelser, men för
konsumenterna, framför allt de anslutna industrierna, framstå olägenheterna
desto starkare. Då de 65 eller 75 åren närma sig sitt slut, ofta ganska
långt dessförinnan, måste dessa industrier sväva i fullkomlig ovisshet
om, vad de kunna företaga sig, och den för industriföretagen själva,
deras anställda personal och för landet så nödvändiga kontinuiteten i
utvecklingen äventyras. Deuna utomordentligt viktiga sida av saken
hava de sakkunniges majoritet icke tillräckligt beaktat.»

Som exempel för styrkandet av det berättigade i liknande farhågor
har i annat sammanhang nämnts aktiebolaget Stora Kopparbergs Bergslag,
som med anor från 1300-talet utvidgat och fortfarande utvidgar sin
industriella verksamhet, och för vilket bolag det obestridligen skulle
verkat i hög grad hämmande, om bolaget i slutet av varje 65—75-årsperiod
skulle stått inför ett osäkerhetstillstånd med risk att på grund
av kraftfrågan behöva omlägga eller t. o. m. nedlägga vissa delar av
driften.

Aven om dylika synpunkter måste tillmätas den allra största vikt
vid vissa, måhända ej sällan förekommande fall, visar emellertid å andra
sidan erfarenheten, att i många andra fall de befarade olägenheterna ej

Arrenderade
leronofalls
olägenheter
av ej eko -

124

nomisk art
kunna avhjälpas
genom
omformulering
av grunderna.

uppstå eller att de, om de uppkomma, ej äro större, än att de utan
större svårighet kunna övervinnas.

För att styrka detta, må inledningsvis hänvisas till,, att i de flesta
utrikes länder koncessionsförfarande på tid3) tillämpas på de större vattenfallen,
och trots detta industrier där kunnat uppstå och utvecklas. Frånser
man de utländska förhållandena, som ej äro utan vidare jämförbara med
de svenska, och vända oss till vårt eget land, visar statistiken, att år
1913 alstrades av 640,824 hkr en elektrisk energimängd av 1,448.6
milj. kwt., varav för huvudsakligen eget behov endast cirka 253,0002) hkr
och cirka 612 milj. kwt., d. v. s. att av den använda elektriska effektresp.
energimängden alstrades endast cirka 39 procent resp. 42 procent
i de privata förbrukarnas egna verk, under det att resten, däri inbegripet
cirka 75.3 milj. kwt. (cirka 5 procent) för belysning, spårvägar o. d. var
förhyrd energi. I fyra av de norrländska länen — Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands och Jämtlands län — visar statistiken liknande
förhållanden, i det av 338.7 milj. kwt. alstrad elektrisk energi endast
149.5 milj. kwt eller cirka 44 procent användes för huvudsakligen eget
behov. Denna procentsiffra torde komma att ytterligare minskas, när
man medräknar energi från statens nu igångsatta kraftverk vid Porjus,
vilket verk ej medräknats i ovannämnda siffra enligt 1913 års statistik.
Åven om man frånräkna!- den hyrda kraft, som alstras i av industribolagen
kontrollerade dotterbolag, visa dessa siffror, att industrien i stor
omfattning är baserad på hyrd kraft.3)

Om en industri baseras på hyrd energi, inträffa emellertid i viss
mån likartade förhållanden, vare sig det levererande kraftverket utnyttjar
privat vattenfall eller arrenderar kronofall. Sålunda är kraftleveransen
i båda fallen begränsad till viss tid, varav vid kontraktstidens slut följa
likartade osäkerhetstillstånd beträffande kraftleveransens förnyande. I
båda fallen riskerar industrien, att vid kontraktstidens slut andra kraftspekulanter
(enskilda eller staten) uppträda, varav kraftprisen kunna stiga
så, att fortsatt kraftleverans till industrien i fråga blir omöjliggjord,
och är denna risk så mycket större för sådan industri, som betalar lågt
pris för kraften, enär kraftverksägaren ofta avsett att lämna billig kraft

Ö Arrendetiden torde numera i allmänhet begränsas till en kortare tid än 100 år. De koncessioner
och arrenden på längre tid, ex. 999 år, som i mitten av förra århundradet stundom
plägade beviljas ex. i U. S. A., torde numera ej medgivas vid nyare överenskommelser.

2) Enligt från kommerskollegium benäget lämnad uppgift.

3) I U. S. A. använde allmänna distributionsverk år 1912 cirka 60 procent av den totala
primära uaflewkraften och 23.8 procent av den totala av vatten + värme alstrade primärkraften.
Sistnämnda siffra, som 1902 var endast 11.2 procent, befinner sig i stark ökning.

125

under en forsta arrendeperiod, med förhoppning om att för nästa period
ett ökat kraft behov skulle möjliggöra bättre pris.

Skillnaden mellan kraft levererad från arrenderade kronofall och
från privat fall är från industriens synpunkt huvudsakligen tvåfaldig.
Den första är, att, om kronan själv uppträder som kraftförbrukare, kronan
skulle kunna göra anspråk på att vid arrendekontraktets (ej kraftleveranskontraktets)
förnyande bliva behandlad särskilt gynnsamt. Denna skillnad,
som sålunda är att anse som en nackdel för industrien vid byggande av
kionofall på arrende, är emellertid av mindre praktisk betydelse, enär
i verkligheten kronofall, som äro avsedda att finna användning för
kronans eget behov, i allmänhet icke torde komma att utlämnas till utarrendering.

Den andra skillnaden är, att vid kraftleverans från privata fall
industrien kan, i mån som krafttillgången tillåter, erhålla sina kraftkontrakt
förlängda även före gällande kraftkontrakts utgång, om förbrukaren
skulle finna detta önskligt med hänsyn till utvidgning eller
omläggning av sin industri. Denna möjlighet är emellertid vid kraftleverans
från arrenderade kronofall försvårad såtillvida, som vid upplåtelse
på begränsad tid alla kraftkontrakt automatiskt komma att utlöpa
samtidigt med arrendetiden för kronofallct. Detta kan i vissa fall medföra
högst avsevärda olägenheter för industrien, ehuru dessa ej bliva
aktuella förr än i senare hälften av arrendetiden och följaktligen direkt
erfarenhet härom ännu saknas. Dessa olägenheter kunna emelleitid utan
uppoffring för kronan avhjälpas genom att kronan, för så vitt dess rätt
angår, träffar villkorlig uppgörelse med kraftförbrukaren, eventuellt arrendatorn
om fortsatt kraftleverans under viss tid efter arrendetidens slut,
på sådant sätt, att kraftförbrukaren kan, därest samtliga parter så medgiva,
få sin kraftfråga löst oberoende av, huruvida kraftverket i fortsättningen
skall drivas av kronan eller arrendatorn.Det torde ej häller
vara uteslutet, att i särskilda fall avtal om en ny upplåtelse av vattenfallet
kan träffas i god tid före arrendetidens slut.

Om dylika utvägar stå till buds, bliva arrenderade kronofall, som nu,
såväl enligt vad ovan påvisats som enligt vad erfarenheten givit vid
handen, ej kunna konkurrera med eljest likvärdiga privata vattenfall, mera
jämnställda med dessa. De ekonomiska fördelar, som enligt det föregående
kunna beredas kronofallen genom statslån, kunna då även göra
sig gällande, så att i vissa fall t. o. m. arrenderade kronofall kunna

*) Bestämmelse!* i dylikt syfte äro upptagna i ett 1916 under behandling varande lagförslag
rörande utarrendering av vattenfall å mark, tillhörande centralstaten U. S. A. (Jmfr bil. litt. G).

Arrenderade
kronofall
kunna göras
för delakt''g are
för företagaren
än privat*
fall.

126

väntas bliva föredragna framför privata vattenfall, om tillräckligt rikliga
statslån beviljas för de förra, men ej för de senare.

Frågan om statslån till privata fall och de s. k. processfallen behandlas
under kap. 10.

9. Om statslån för vattenregleringar.

1 det föregående bar ej berörts frågan, huruvida statslån böra beviljas
för genomförande av flodregleringar för vattenkraftändamål.

Regleringen av vissa vattendrag torde åtminstone till huvudsakligaste
delen komma att bekostas av kronan på grund av kronans vattenkraftsintressen,
exempelvis Göta älv (Vänern), St. Luleälv (Stora Lulejaure,
Suorvajaure m. fl.). För reglering av andra vattendrag, såsom Dalälven
(Siljan, Skattungsjön in. fl.), Motala ström (Vättern), Lagan (Bolmen m. fl.),
torde anspråk komma att framställas, att kronan på grund av sina
befintliga eller planerade vattenkraftverk deltager i förhållande till sina
andelar av vattenkraften i vattendragen i fråga, och erinras om, att
vattenfallsstyrelsen i underdånig skrivelse den 25 augusti 1915 hemställt,
att styrelsen måtte bemyndigas att ingå i en planerad förening
för reglering av sjöarna Skattungen och Oresjön.

Anm. Efter utarbetandet av denna uppsats har 1916 års riksdag i enlighet med avlåten
kungl. proposition beviljat ett anslag av 44,500 kronor för gäldande av kronans anpart i kostnaderna
för reglering av sjöarna Skattungen och Oresjön.

År 1916 konstituerades Dalälvens regleringsförening u. p. a. för att skapa ett centralt
organ för främjande av regleringsfrågorna och handhavande av hithörande undersöknings- och
utredningsarbeten. I denna förening har jämväl vattenfallsstyrelsen efter erhållet bemyndigande
ingått som medlem för kronans räkning, sedan 1916 års riksdag beviljat ett anslag av högst
67,000 kronor för bestridande av kostnaderna härför.

En särskild ställning intaga de regleringskostnader, som belöpa på
sådana kronans vattenfall, som avses skola utarrenderas enligt gällande
förvaltningsgrunder. Enligt § 7 i nämnda grunder skall arrendatorn, om
upplåtet vattenfall tillskyndas fördel genom reglering, vara skyldig att vidkännas
skälig förhöjning i arrendeavgiften för den genom reglering vunna
ökning av vattenkraft, som av honom tages i anspråk. Man torde väl
därvid i regel få förutsätta, att kronan som vattenfallsägare skall finna
med sin fördel förenligt att bekosta på vattenfallet kommande del av
regleringens engångskostnader, under det att arrendatorn får bekosta
bl. a. räntan härå jämte motsvarande årliga kostnader i övrigt. Skulle
under prövning nu varande förslag till vattenlag bliva antaget, torde
dylikt bidrag från kronans = vattenfallsägarens sida bliva obligatoriskt.

127

Utom de belopp, som kronan, sålunda kan komma att för regleringsändamål
utbetala i egenskap av vattenfallsägare, kan på grund av de
stora fördelar reglerings företagen kunna tillskynda ej blott de därav
berörda vattenverken utan även medelbart landet i dess helhet ifrågasättas,
huruvida ej statslån lämpligen borde dessutom beviljas för underlättande
av mera allmännyttiga regleringsföretag.1)

Under det att till dato ett flertal regleringar och sjösänkningar
genomförts för torrläggning av mark ävensom för flottningsändamål,
bär endast ett fåtal regleringar för kraftändamål genomförts. Anledningen
härtill är i vissa fall att söka däri, att regleringsföretagen ej
varit ekonomiskt fullt mogna för utförande, utan ännu befinna sig i ett
förberedande stadium. I andra fall, då utförandet av aktuella regleriugsförslag
uppskjutits, hava anledningarna oftare varit av juridisk än av
ekonomisk natur. Sålunda må erinras därom att, oaktat i allmänhet
regleringen mer eller mindre kommer samtliga nedanför varande vattenverk
tillgodo, i nu gällande lag saknas föreskrifter om tvångsanslutning,
under det att dylika bestämmelser finnas, när det gäller sjösänkningsföretag
för jordbruksändamål. Åven om dessa svårigheter, som flerstädes
inträffat, kunnat övervinnas genom frivillig sammanslutning, uppstå
nya svårigheter, på grund av att enligt gällande bestämmelser tvångslösen
ej kan, åtminstone ej i erforderlig omfattning, tillgripas för intrång
i tredje mans intressen, när företaget gäller reglering för kraftändamål,
vilket däremot är fallet vid reglering för sjösänkningsföretag. Då 1880
års vattenrättsförordning närmast avser det förhållandet, att det vid
dammen samlade vattnet utnyttjas i ett med dammen sammanhörande
kraftverk på platsen, har från juridiskt håll t. o. in. satts ifråga, huruvida
denna gällande förordning över huvud taget är tillämplig på
regleringsföretag utan kraftverk vid dammen, när det vid dammen
samlade vattnet skall utnyttjas vid nedanför kanske miltals från dammen
belägna kraftverk.

Denna sistnämnda anmärkning har i några fall föranlett, att företagen,
ehuru de, reellt sett, huvudsakligen avse reglering för kraftändamål,
formellt behandlats som sjösänkningsföretag eller, om vid dammen
planerats en kraftstation, kvarn e. d., som företag för lokal kraftutveckling.

Innan dessa legala svårigheter blivit på ett eller annat sätt undanröjda,
vilket bl. a. är avsikten med det under prövning varande förslaget

’) Önskvärdheten av statslån för reglering har bl. a. framhållits av dr A. Ekström i ett
sedermera publicerat föredrag vid Nationalekonomiska föreningens sammanträde i november 1915.

128

Bära statslån
beviljas och
om så är fallet
böra statslån
beviljas i
samma omfattning
för
utbyggande av
kronans som
enskilda fall?

till ny vattenlag,*) torde man knappast kunna påräkna) att något allmännare
genomförande av sjöregleringar för kraftföretag kan komma att äga rum,
och att statslån i nämnvärd utsträckning därför skulle ifrågakomma.
Frågan om beviljandet av statslån för regleringsändamål torde därför
icke i sin helhet ännu vara fullt aktuell, om den ock är synnerligen
beaktansvärd med hänsyn till den stora nytta regleringsföretagen i allmänhet
medföra. Den torde därför böra underkastas ny framtida prövning.
För att tillgodose lånebehoven i de undantagsfall, där allmännyttiga
regleringars genomförande redan nu skulle kunna anses bliva
nämnvärt underlättade genom statslån, synes lämpligt att en del av den
för tillgodogörande av vattenfall eventuellt bildade fonden finge, där så
av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet prövas lämpligt, vid
behov disponeras för regleringsändamål.

Dessa synpunkter torde ytterligare motivera, att eventuella anslagför
statslån för underlättande av vattenkraftens utnyttjande ej tilltagas
för knappa.

10. Böra statslån beviljas för utbyggande av kraftanläggningar och, om så
är fallet, i vilken omfattning och på vilka villkor?

I kap. 4 är visat, att, om statslån till statens självkostnadsränta
beviljas till hälften, respektive tre fjärdedelar av anläggningskapitalet,
skulle under de gjorda förutsättningarna rörande ränteskillnaden mellan
statslån och enskilda lån, den effektiva medelräntan, företagarna ha att
erlägga, minskas med 0.6 å 1.3 procent. Antager man vidare, att kraft
åtminstone framdeles skulle vara säljbar i obegränsade mängder för ett
pris vid kraftstationen av exempelvis 50 kronor pr kw./år, skulle (jmfr
tig. 12) cirka 200,000 å 400,000 hkr., som ej skulle vara säljbara utan
statslån, genom desamma på grund av den billigare räntan kuuna ekonomiskt
utnyttjas, därest man i båda fallen räknar med oförändrat värde
å naturkraften med utmål.

‘) Förslaget till ny vattenlag förutsätter emellertid i sin ursprungliga form som villkor
för tvångslösen och tvångsanslutning vid regleringen, att ägarna av majoriteten av de fall, som
erhålla fördelar av regleringen, gemensamt ej blott begära utan även ekonomiskt deltaga i kostnaderna
för regleringen . I regel torde man dock endast kunna påräkna, att ägarna av utbyggda
fall eller av fall, som äro planerade att utbyggas inom en nära framtid, äro villiga att omedelbart
deltaga i kostnaderna, under det att ägarna av andra outbyggda fall, även om de sympatisera
med regleringen, ej vilja åtaga sig att deltaga i kostnaderna annat än i mån fallen bliva
utbyggda. Vad speciellt de norrländska älvarna beträffa, äro i regel ännu endast ett fåtal fall
bebyggda, och blir därför förslaget till ny vattenlag, såvida ej ändring sker, i detta avseende ej
fullt effektivt.

Dessa siffror fa naturligtvis ej fattas kvantitativt riktiga, särskilt
som desamma bl. a. äro beroende på den ovannämnda ränteskillnaden
mellan statslån och enskilda lån, rörande vilken ränteskillnads storlek
under den närmaste framtiden åsikterna kunna vara delade. Det anförda
torde dock tydligt angiva tendensen av statslånens sannolika inverkan och
det torde därför, särskilt om man dessutom tager hänsyn till den genom
statslånen uppkommande lättnaden för företagaren att erhålla kapital,
vara ställt utom tvivel, att statslån skulle i hög grad underlätta vattenfallens
utbyggande och i vissa fall till och med möjliggöra eller påskynda
utbyggandet av fall, som eljes skulle förbliva helt eller delvis outbyggda.
Då vidare, såsom i kap. 7 närmare utvecklats, utbyggandet av vattenfall
måste på grund av enbart de indirekta vinsterna anses vara av stort
allmänt intresse, synes frågan, huruvida statslån för detta ändamål höra
beviljas, höra hesvaras jakande, och erinras om, att statslån beviljats i
stor utsträckning för många andra företag, som ansetts vara av allmänt
intresse (jmfr bil. litt. F).

Utom de indirekta vinsterna, som enbart torde vara tillräckliga
att motivera beviljandet av statslån för vattenkraftens utbyggande, tillkomma
beträffande de arrenderade kronofallen statens direkta vinster,
vilka från rent affärsmässiga och statsekonomiska synpunkter sett motivera
beviljandet av statslån för utbyggande av arrenderade kronofall.

Den arrendeavgift, som kronan kan påräkna, torde komma att
variera för olika fall och har enligt föregående antaganden som högt
medeltal överslagsvis uppskattats till 4 kronor pr hkr. Om man som
undre gräns för detta medeltal räknar halva detta belopp och om man
utgår från ett så relativt högt lånebelopp som exempelvis 200 kronor
pr monterad hkr, skulle den direkta vinsten för staten med denna arrendeavgift
uppgå till 1 å 2 procent utöver statens ränta, och blir nämnda vinstprocent
större vid mindre lånebelopp. Från bokföringssynpunkt skulle
därvid visserligen kunna invändas, att denna vinst är att hänföra ej till
statens låneverksamhet, utan till att staten är ägare av vattenfallet, men
realiter torde likväl vinsten böra påföras låneverksamheten, enär erfarenheten
visat, att staten har stor svårighet att utarrendera sina fall enligt
nu gällande grunder.

Huruvida statslån skulle visa sig tillräckliga att fullt avhjälpa
dessa svårigheter och att sätta företagsamheten i gång i önskad större
omfattning, därom kunna olika åsikter råda, då ju på denna fråga andra
omständigheter inverka, men torde under alla omständigheter beviljandet
av statslån innebära en avsevärd lättnad, som kan antagas bliva tillräcklig
i åtminstone många speciella fall.

Vatten fallssakkunnige. II.

130

Om så är förhållandet, blir även frågan om statslån för underlättande
av utbyggnad av kronofallen en i hög grad aktuell fråga, enär ett uppskov
med statslånens beviljande torde resultera i uppskov med kronofallens
utbyggande med därav följande minskade vinstmöjligheter, bl. a.
för kronan som vattenfallsägare, yttrande sig i minskat nutidsvärde av
kronofallen. Uppskov kostar därför staten pengar och erinras om, att
(jmfr kap. 7) ett uppskov med utbyggandet av exempelvis 5, 10, resp.
20 år medför en värdeminskning av motsvarande vattenfalls nutidsvärde
med omkring 22, 39 resp. 62 procent.

Betydelsen av statslån för underlättande av kronofallens utbyggande
belyses ytterligare av följande:

Som i kap. 6 nämnts, äro utsikterna för ett hastigt utnyttjande av
den norrländska vattenkraften väsentligt beroende på, i vad mån denna
kan finna användning inom den elektrokemiska industrien, i första rummet
för framställning av tackjärn och karbidkväve. Av kronans i övre Norrland
förefintliga utbyggnadsvärdiga men ännu ej utbyggda vattenkraft,
utförande omkring 490,000 hkr, kommer den huvudsakliga delen, utgörande
omkring 400,000 hkr, på Lule älvs flodområde, och har sålunda
denna vattenkraft ett läge, som synes predisponera densamma att i stor
omfattning användas för elektrisk tackjärnsframställning. För att en dylik
industri, vartdi förutsättningar finnas, skall kunna baseras på kraft från
kronofallen, måste antingen kronan själv bebygga fallen och försälja energien
eller ock kronofallen utbyggas på enskilt initiativ, i vilket sistnämnda
alternativ dock enligt det föregående torde erfordras, att kronan
lämnar statslån. Den förra utvägen medför större kapitalutlägg för
kronan, samtidigt som vinsten torde kunna antagas bliva relativt begränsad,
enär kraftförbrukaren i saknad av konkurrens ofta torde äga
möjlighet att betinga sig relativt låga kraftpris. Enligt sistnämnda
alternativ åter bliva utläggen för statslån mindre, risken liten eller ingen,
samtidigt som kronan frän början kan betinga sig ett skäligt arrende
för strömfallen.

Härmed är naturligtvis ej förnekat, att det kan vara fördelaktigare,
att kronan själv utbygger vissa kronovattenfall i Lule älv i likhet med
Porjusfallen. I verkligheten torde för varje särskilt kronofall fördelarna
av utbyggnad genom kronan eller genom enskilda efter arrende komma
att prövas. Under alla förhållanden torde dock anses oundvikligt, att
kronan måste förskjuta kapital antingen i form av byggnadskostnader
eller i form av statslån, för att en mera omfattande utbyggnad av
kronans vattenfall skall kunna komma till stånd. Detta gäller speciellt
i fråga om Lule älv, varest en högst avsevärd del av kronans vattenfall

181

äro belägna. Kronans kapitalutlägg bliva därvid mindre, om målet,
kronofallens utnyttjande, åtminstone delvis kan vinnas genom att statslån
beviljas för ändamålet.

Beträffande enskilda tillhöriga strömfall åter kan staten påräkna indirekt
men ej direkt vinst. Vidare är att märka, att, som i kap. 2 visats,
statslån med billig ränta medför en ökning av vattenfallsanläggningens
teoretiska affärsvärde. Det skulle då i vissa fall kunna befaras, att eu
säljare av ett outnyttjat vattenfall skulle genom ökat pris på det outnyttjade
yattenfallet söka erhålla en de! av denna vinst, och att således fördelen av
statslånen ej, som avsetts, skulle komma företagaren helt till del, utan i
ogynnsamma fall uppmuntra vattenfallsjobberi. Olägenheterna härav torde
emellertid kunna vid tillämpningen undvikas eller åtminstone minskas,
om, som man torde kunna taga för avgjort, nödig försiktighet iakttages
vid lånens beviljande. Det anmärkta förhållandet torde därför icke behöva
utgöra hinder för beviljande av lån för utbyggnad av åtminstone sådana
enskilda tillhöriga strömfall, som kunna anses tillgodose stats- eller
allmänna intressen, till vilka sistnämnda även i detta sammanhang upp-’
hornsten av ny eller utvidgandet av bestående industri bör räknas. Dock
höra statslånen, åtminstone från statens privatekonomiska synpunkt sett,
fördelas på sådant sätt, att vid konkurrens mellan kronofall och enskilda
strömfall, de förras konkurrenskraft ej försämras genom statslån för utbyggande
av vattenfall i enskild ägo.

På grund av det anförda synes berättigat, att statslån beviljas i
större omfattning för kronofall än'' för de privata strömfallen.

De s. k. processfallen intaga en mellanställning mellan kronofallen
och de privata fallen. Hyser man den åsikten, att kronan kommer att
vinna processen, hör motsvarande fall närmast till kronofallen, i motsatt
tall till de privata. I båda fallen synas processfallen med hänsyn till
lättheten att erhålla statslån höra intaga en mera gynnad ställning än
privatfallen, dock att maximigränsen av statslånen, varom mera nedan,
på grund av ekonomiska skäl synes böra bestämmas lägre för de privata
och processfallen än för kronofallen.

Med hänsyn till kronans direkta vinst vid utarrendering av kronolall
synes motiverat, att övre gränsen för statslån, där de beviljas, sättes
högre för utbyggande av kronan tillhöriga än av enskilda tillhöriga vattenfall.
De verkliga lånebeloppen torde i varje särskilt fall böra avvägas
efter de disponibla medlens storlek ävensom efter det större eller mindre
behovet av statslån, jämfört med nyttan av företaget. Därest emellertid
'' iss maximigräns anses böra på förhand fastslås, är av vikt, för att de

Statslånens
storlek för
olika fall.

132

Statslånens
årliga belopp.

med lånen avsedda lättnaderna skola vinnas, att den övre tillåtna gränsen
ej sättes för snävt, och föreslås som lämpliga max.-värden s/4 av
an''äggningskapitalet för kronan tillhöriga och Va av anläggningskapitalet
för enskilda lillhöriga fall, inklusive processfallen, varvid i anläggningskapitalet
ej bör ingå värdet av utmål och naturkraft.

De årliga belopp, som böra anslås för utdelning som statslån, äro
beroende utom på rent stats finansiell a synpunkter även på den omfattning-,
i vilken vattenkraften utbygges. Beträffande det årliga utbyggandet av.
enskilda vattenfall har man därvid en viss ledning av statistiken. Dylik
ledning saknas däremot nästan alldeles beträffande de i detta sammanhang
viktigare kronovattenfallen, enär, frånsett ett fåtal avslutade kontrakt,
upplåtelse enligt gällande grunder hittills ej förekommit. En uppskattningav
lånebeloppen blir därför endast ett försöksvärde, som framdeles torde
kunna justeras, när större erfarenhet vunnits.

Försök till uppskattning av lämplig storlek för dylika statslån
återfinnas här nedan. Därvid antages, att utbyggnaden på enskilt initiativ
framdeles fortgår med en hastighet av cirka 40,000 installerade hkr
pr år (jmfr fig. 4), varav minst 20 procent eller 8,000 hkr antagas
komma på arrenderade kronofall. (Kronans ännu ej utbyggda men byggnadsvärda
vattenkraft utgör nämligen i förhållande till motsvarande
totala vattenkraft cirka 21, respektive 24 procent, beroende på om för
båda grupperna järnvägsfallen och Götaäivsfallen frånräknas eller ej.
Jmfr tabell 3.) Med denna utbyggnadshastighet skulle, frånsett kronans
egen byggnadsverksamhet, bindas ett kapital (jmfr kap. 3) för kraftverk,
inklusive utmål, naturkraft, ledningar och av vattenkraften beroende
elektrokemisk industri av överslagsvis cirka 17.5 milj. krrnor pr år.1)
För själva kraftverken, exklusive utmål och naturkraft, samt exklusive ledningar
och fabriker, blir motsvarande uppskattade kapitalbehov cirka 8.5
milj., varav på arrenderade krouoläll cirka 1.7 milj. kronor. Antar man
vidare, att statslån för kronofall beviljas till 75 procent och för enskilda
till 50 procent av byggnadskostnaderna, skulle motsvarande största lånebehov
bliva för kronofallen i runt tal 1.25 milj. kronor och för privata
fallen 0.5 (8.5 —1.7) = i runt tal 3.4 milj. kronor.

Frånsett statsfinansiella synpunkter, varom jag icke har att yttra

'') Detta utgör cirka 7 procent av svenska nationalförmögenhetens årliga tillväxt. Enligt
Flodström var nämligen nationalförmögenheten år 1908 13.813 milj. kronor och 1898 omkring
11,311 milj. kronor, den sistnämnda siffran reducerad med hänsyn till 1908 års penningvärde.
Genomsnittstillväxten skulle följaktligen under dessa år hava uppgått till omkring 250 milj.
kronor pr år.

133

mig, synes irån vattenkraftssynpunkt vara (Hiskligt, att storleken av
dylikt årligt anslag för utbyggande av kronan tillhöriga vattenfall ej
sättes mindre än 1,000,000 kronor. Detta beEpp torde dock eventuellt
böra framdeles avsevärt ökas, om och när för elektrisk tack järns framställning
i större skala utbyggnad kommer till stånd av arrenderade
kronofall i Lule älv. För de enskilda fallen föreslås ett mindre belopp,
exempelvis hälften av nyssnämnda summa. Att beloppet för
statslån till utbyggande av enskilda tillhöriga fäll föreslås så mycket
mindre än till kronofallen, trots utbyggnaden pr år för de förra är
större, motiveras utom av det anförda av, att en stor del enskilda fall
säkerligen under alla förhållanden komma att finansieras utan statslån.
Låuemedel för processfallen torde kunna erhållas genom att proportionsvis
minska de för kronofall och enskilda vattenfall föreslagna beloppen.

Eventuellt anslagna lånemedel synas jämlikt kap. 9 böra kunna
användas även för regleringsändamål, när så prövas lämpligt, varvid
dock förutsättes att låneanslagen ej tillmätas för knappt.

Som villkor för lånens beviljande måste fordras fullgod säkerhet,
men med fasthållande härav synes det olämpligt, särskilt när lånen
beviljas i mindre omfattning, att fordra första bottensäkerhet, enär
därigenom möjligheterna för företagaren att erhålla ytterligare erforderliga
lån kunna onödigtvis försvåras. Avgörandet av hithörande fråga
torde lämpligast i varje fall böra överlämnas åt den myndighet, som
handhar lånerörelsen.

Vidare bör för lånens återbetalande lämplig amortering i olika
fall bestämmas, så att lånen under alla förhållanden äro fullt betalda
åtminstone vid arrendetidens skit, när det gäller lån för kronofall och
inom en viss kortare tid, exempelvis 30 år, vid enskilda fall.

Beträffande förvaltningen i övrigt av lånefonden torde avgivande
av förslag härom icke vara avsett att ingå i mitt uppdrag.

Stockholm i november 1915.

Villkor för
länets beviljande.

Fredrik Jonson.

Utredning angående den inom Dalälvens flodområde samt Norrland
arbetande sågverksindustriens och cellulosaindustriens

kraftbehov.

I anledning av det till undertecknad genom herr ordföx-anden för
av Kungl. Maj:t tillkallade vatten fallssakkunniga lämnade uppdrag och
därvid emottagne P. M. överlämnas härmed följande

Utlåtande.

Enär samtliga de inom berörda landsdelar belägna träsliperierna
utan undantag använda vattenkraft, avser utredningen sågverk och
cellulosafabriker, och äro sådana verk och fabriker, vilka redan taga
sin kraft uteslutande från vattenfall, direkt eller genom elektrisk överföring,
icke medtagna. En del av cellulosafabrikerna drivas dels med
ånga, dels med vattenkraft, varom här nedan särskilt lämnas uppgift.
Utredningen upptager inga mindre sågverk än de, vilkas årliga tillverkningsvärde
uppgår till minst 15,000 kronor.

Kraftbehov (fråga 1). Det har ifrågasatts att utredningen i detta
avseende skulle om möjligt vara specifik för varje älv ävensom att uppgifter
skulle lämnas, såväl angående för närvarande använda kraftbelopp,
som de, vilka framdeles, t. ex. om 10 år, skulle kunna förbrukas av
trä varuind n strien

Beträffande den begärda specifikationen på älvarna låter sig denna
ej åstadkommas beroende därpå, att sågverken och cellulosafabrikerna i
stort antal fall ej äro belägna vid bestämd älvmynning, och att eventuellt

136

ifrågakominande kraftuttagning från vattenfall för dessa verk och fabriker
kan tänkas från flera än en älv>

I dess ställe bär en fördelning på skeppningsdistrikt utförts och
framgår av utlåtandet bilagd karta, vilka älvar som utmynna inom de
olika distrikten ävensom sågverks och fabrikers ungefärliga belägenhet.

I nedanstående tabeller upptagas för att belysa utredningens omfattning
dels antalet för varje distrikt redovisade sågverk och cellulosafabriker,
dels uppgifter angående tillverkningens storlek i standards för
sågverken och ton för cellulosafabrikerna.

Vid samtliga sågverk inom ifrågavarande områden tillverkas årligen
efter medeltal för 5-årsperioden 1910—1914 cirka 900,000 standards,
och framgår vid jämförelse med uppgifterna för de redovisade sågverken
att cirka 95 procent av den årliga tillverkningen omfattas av utredningen.
De återstående 5 procenten falla så gott som uteslutande på mycket små
företag, utan betydelse som abonnenter på vattenkraft.

Vid samtliga cellulosafabriker inom Norrland och Dalarne tillverkas
årligen cirka 640,000 ton. Vid jämförelse med uppgiften angående tillverkningen
vid de redovisade cellulosafabrikerna visar sig, att cirka
71 procent av Norrlands och Dalarnes fabriker äro byggda för ångdrift,
helt eller delvis, samt att cirka 29 procent drivas uteslutande med
vattenkraft.

Sågverk.

Distrikt	Antal	Kraftbehov i effektiva ånghkr	Produktion i standards
Haparanda och Kalix...........	.......... 7	cirka	3,000	cirka	62,000
Luleå..........................................	.......... 4	))	700	»	8,500
Piteå..........................................	.......... 4	»	2,300	»	40,000
Skellefteå ...............................	......... 4	»	3,000	))	33,000
Umeå ......................................	......... 9	»	3,900	))	68,000
Örnsköldsviks ....................	......... 10		2,100	))	30,000
Härnösands..........................	....... 33	»	7,800	»	155,500
Sundsvalls.................................	41	))	12,500	))	213,500
Hudiksvalls ..........................	.......... 13	))	3,300	»	36,000
Söderhamns..............................	.......... 21	))	4,500	J>	92,000
Gävle och Dalarne ...............	.......... 28	»	7,200	»	126,500
Summa 174	cirka	50,300	cirka	865,000

137

Cellulosafabriker.

Kraftbehov

Distrikt		Antal	ånga	vatten	Ibodnklion
			effektiva likr	hkr	I	lön
Haparanda och	Kalix......	1	cirka	600	—	cirka	10,000
Umeå...................		2	))	3,500	cirka 1,300	»	42,000
Örnsköldsviks ...		3	1)	1,200	» 1,000	»	26,000
Härnösands ......		4	)>	3,400	» 600	))	77,000
Sundsvalls.........		7	»	9,500	—	»	162,000
Söderhamns .......		1		700	» 2,5<>0	»	32,000
Gävle och Dalarne............	4		3,300	» 1,000	»	108,000
	Summa	22	cirka	22,200	cirka 6,400	cirka	457,U00

Summa kraftbehov.

Distrikt Ånghkr effektiva

Haparanda och Kalix................................. cirka 3,600

Luleå.............................................................. y> 700

Piteå ............................................................... » 2,300

Skellefteå ...................................................... » 3,000

Umeå............................................................. » 7,400

Örnsköldsviks.............................................. » 3,300

Härnösands .................................................. » 11,200

Sundsvalls ..................................................... » 22,000

Hudiksvalls .................................................... » 3,300

Söderhamns.................................................. » 5,200

Gävle och Dalarne .................................... » 1D,500

Cirka 72,500

Motsvarande kraftbehov anses föreligga om driften omlägges från
ångkraft till elektrisk kraft.

För bestämt besvarande av frågan, vilka kraftbelopp som kunna
erfordras för driften av sågverk och cellulosafabriker inom Norrland och
Dalarne om 10 år, saknas materiel. Det sannolika torde emellertid vara,
att kraftbehovet kommer att bliva ungefärligen detsamma som för närvarande
för sågverksindustrien, men öka för cellulosaindustrien. Sågverksindustrien
synes i avseende på produktionens storlek hava nått
kulmen, och torde antagligen icke komma att öka densamma kvantitativt.
Vattenfallssakkunnige. II. 18

138

Maskintekniskt har sågverksindustrien gått starkt framåt under de
senaste åren, så att ett fullt modernt sågverk bör kunna producera 60
å 70 procent större kvantitet än ett äldre dylikt av motsvarande storlek.
De moderna sågverk smaskinerna fordra dock större kraft än de äldre,
och förädlingen, vari ingår tillvaratagandet av avfallet, kommer undan
för undan att drivas längre, vadan det troliga är, att kraftbehovet kommer
att kvarstå vid det nuvarande, även. om under 10 år sågverken mera
allmänt bliva moderniserade.

Cellulosaindustrien kommer efter all sannolikhet att under de 10
åren öka sin produktion och samtidigt sitt kraftbehov. Från 1904 till
1914 är tillverkade kvantiteten av cellulosa inom de ifrågavarande
distrikten i det närmaste femdubblad. Att emellertid avgiva något omdöme
angående ökningen i kraftbehov för cellulosaindustrien låter sig
icke göra, då inga grunder för att bedöma produktionsökningen finnas.
Föga sannolikt torde emellertid vara att ökningen under en kommande
10-årsperiod kan fortgå med lika hastighet som under den närmast förflutna.

Kraftpris (fråga 2). Materiel för besvarande av denna fråga saknas.

I sågverk och cellulosa fabriker inom Norrland och Dalarne bundet
kapital (fråga 3). Efter särskilda undersökningar och beräkningar angående
kostnaden för anläggning av sågverk och cellulosafabriker av olika storlekar
föreligga nedan angivna resultat beträffande de kapital, som för
närvarande äro bundna i ifrågavarande industriella företag, avseende
utredningen endast sågverk och fabriker med deras ångkraftanläggningar
men icke tomtvärden, brädgårdar och andra upplag, bostäder etc.

Sågverk och cellulosa fabriker.

Distrikt
Haparanda och Kalix

Luleå .............................

Piteå .............................

Skellefteå ................

Umeå............................

Örnsköldsviks..............

Härnösands ...............

Sundsvalls....................

Hudiksvalls .................

Söderhamns.................

Gävle och Dalarne.....

Kronor

cirka 1,700,000

» 250,000

» -750,000

» 800,000

» 5,200,000

» 3,300,000

» 9,400,000

» 18,600,000

» 1,300,000

» 4,400,000

_»_12,300,000

Cirka 58,000,000

139

De ifrågavarande industriella
räknas representera följande värden

Distrikt

Haparanda och Kalix.........

Luleå......................................

Piteå .....................................

Skellefteå................................

Umeå ....................................

Örnsköldsviks......................

Härnösands ...........................

Sundsvalls...........................

Hudiksvalls ...........................

Söderhamns..........................

Gävle och Dalarne...............

företagens ångkraftanläggningar be -

Kronor

cirka 500,000
100,000
» 300,000

>. 400,000

» 800,000

i» 000,000

» 1,500,000

3,000,000

500,000
>» 800,000
» 1,500,000

Cirka 10,000,000

Om ångkraftanläggningarna utrangeras och ersättas med elektrisk
kraft, torde de i själva verket få föga realisationsvärde, och under alla
förhållanden synes vara klokt att icke beräkna någon avsevärd minskning
i kapitalutlägg för elektrifiering, på grund av vad som kan erhållas vid
realisation av förutvarande ångkraftanläggningar. Utgående härifrån
anser jag att en beräkning angående de kapital, som efter eventuell
ombyggnad äro bundna och att amortera, bör anställas så, att till de
enligt förestående utredning i företagen bundna cirka 58 milj. kronor
lägges kostnaden för företagens elektrifiering. Vad denna senare kostnad
kan representera, saknar jag materiel att yttra mig om.

Kraftanvändning för blekning av cellulosa samt för tillgodogörande
av avfall (fråga 4).

Som tidigare vid besvarandet av fråga 1 anförts, anser jag att
den ökning av kraftbehovet, som kan antagas bliva en följd av längre
driven förädling i sågverken, kommer att elimineras genom kraftbesparing
genom verkens modernisering.

Vad beträffar användning av elektrisk kraft för blekning av cellulosa
får jag anföra, att sådan blekning förekommer vid endast en fabrik i
Sverige, och att följaktligen erfarenhetsmaterielet för Sveriges vidkommande
i och för det tillverknings-tekniska bedömandet är obetydligt.
Så mycket synes vara tydligt att metoden fordrar att den elektriska
kraften blir billig, och måste därför frågan om, i vilken omfattning
kraft för blekning kan tagas i anspråk, bliva beroende av kraftpriset.

140

Det är samtidigt att lägga märke till, att av de redovisade fabrikernas
produktion, 457,000 ton cellulosa, endast 10,000 ton utgöras av blekt
massa. Av hela den svenska cellulosatillverkningen, cirka 930,000 ton,
äro endast mellan 60,000 och 70,000 ton blekt massa. Frågan om
blekning av cellulosa är icke endast en teknisk utan även en kommersiell
fråga och beror på avsättningsmöjligheter, vilka ej alltid låta sig beräknas,
vadan också de svenska fabrikerna i allmänhet ställa sig betänksamma
inför frågan om tillverkning av blekt cellulosa.

Stockholm den 27 september 1915.

Otto Hellström.

Disponent, ombudsman i Sågverksförbundet.

L4L

Bil. litt. C.

Till Herrar Vattenfallssakkunnige.

I samband med pågående utredning angående lämpligheten av att
staten upplägger en lånefond för underlättandet av vattenkraftens utbyggnad
inom landet, har undertecknad anmodats att lämna uppgifter rörande
möjligheten att använda vattenkraft för elektrokemisk industri och hava
de uppgifter, som önskas, närmare preciserats till att omfatta nedan
angivna frågor.

1. Olika slag av produktion, med angivande av vilka och till
vilken myckenhet råvaror erfordras pr ton färdig produkt.

2. För de olika industrierna bör angivas:

arbetareantalet (inkl. befäl) och kraftbehov pr ton tillverkad vara
vid fabrik av normal antagen storlek samt sannolik belastningsfaktor
(timmar pr år);

ungefärliga genomsnittskostnaden för dylik komplett fabrik pr
använd kw.; arbetarebostäder böra därvid ej medräknas, men däremot
tomt och fabriksbyggnader; vidare förutsättes att (högspänd) ström
levereras vid fabriksområdets gräns och att kraften finnes disponibel 12
månader om året (möjligen något mindre); normala försäljningspriset pr
ton tillverkad vara vid hamn och i procent därav huru stora följande tillverkningskostnader
antagas vara:

räntor räknade efter 6 procent;

kraftpris räknat efter ...... kronor pr kw.-år;

råvaror;

eventuellt arbetslöner;

sammanslagna avskrivningar, frakter, administration;
förtjänst.

Slutligen har angivits att uppgifterna huvudsakligen böra avse

142

sådana industrier, som kunna anses möjliga norr om Dalälven (och eventuellt
Värmland), där ju över 80 procent av vattenkraften finnes.

Till besvarande av de sålunda framställda frågorna får jag anföra
följande.

Vad bör förstås med elektrokemisk industri?

Närmast för att angiva gränserna för utredningen tillåter jag mig
erinra om att med elektrokemisk industri, enligt vedertaget bruk, förstås
all sådan industri, varigenom med elektricitetens hjälp kemiska produkter
åstadkommas. Detta kan ske på två sätt. Antingen kan elektriciteten
användas enbart som värmekälla — sådana förfaranden kallas
etektr oter miska — eller också kan man använda den elektriska strömmens
förmåga att sönderdela sammansatta ämnen — i de elektrolytiska förfarandena.
Med avseende på de produkter, som erhållas, indelar man de
elektrokemiska metoderna i å eua sidan elektrometallurgiska, som avse
framställning av metaller eller legeringar, och å andra sidan sådana,
som avse framställningen av s. k. kemiskt-tekniska produkter, alltså väte,
metalloider och kemiska föreningar.

Jag har trott min uppgift vara att i det följande lämna en såvitt
möjligt fullständig översikt över de elektrokemiska förfarandena, såväl de
som redan nu visat sig vara ekonomiskt bärkraftiga som de, som kunna
antagas komma att bliva det. Härvid anser jag mig dock böra något
utförligare omnämna endast sådana, som redan kommit eller kunna
beräknas komma till utförande i vårt land, beroende antingen på att vi,
förutom billig vattenkraft, äga för dem naturliga betingelser såsom tillgång
till inhemska råvaror och avsevärd avsättning inom landet eller
därpå att desamma, just på den grund att kraftpriserna i Sverige äro
låga i jämförelse med vad de äro i vissa stora industriland, kunna
utföras även med hjälp av importerade råvaror. Sådana elektrokemiska
industrier åter, som av en eller annan grund måste anses icke eller
endast i obetydlig omfattning kunna komma till stånd inom landet eller
som överhuvudtaget äro av jämförelsevis liten ekonomisk betydelse,
särskilt som kraftkonsumenter, har jag ansett mig endast behöva i korthet
omnämna.

Jag har ansett lämpligt att, innan jag övergår till eu redogörelse
för de olika elektrokemiska industrierna, avhandla trenne frågor av
mera allmän natur, som ingå i den ovan omtalade planen för utredningen.

148

I vilken del av landet bör man anse att den elektrokemiska industrien
huvudsakligen kommer att utvecklas?

Som ledning för utredningen har angivits att uppgifterna huvudsakligen
böra avse sådana industrier, som kunna anses möjliga norr om
Dalälven (och eventuellt Värmland), där ju över 80 procent av vattenkraften
tinnes; ofta nog hör man också den uppfattningen uttalas att
den fortsatta utvecklingen av den elektrokemiska industrien huvudsakligen
bör tänkas förlagd till Norrland. Denna fråga anser jag dock
böra något närmare belysas.

Den geografiska fördelningen av den elektrokemiska industrien
inom landet ställer sig för närvarande ungefär sålunda:

a. Norr om Dalälven.

Antal kw

Albyverken (2 st.) ................................................................................ c:a 9,500

Ljungaverken....................................................................................... » 10,000

19,500

b. Dalälven och landet söder därom (inkl.

Summa c:a
Värmland).

Dalälven (Månsbo, Domnarvet, Söderfors) ..................................

Värmland ................................................................................................

Trollhättan (inkl. redan kontrakterad, men ännu icke i bruk

tagen kraft) .....................................................................................

Övrigt ................................................................................................

Antal kw

c:a 11,000

9.000

36,000

5.000

Summa c:a 61,000

Tills dato har således den elektrokemiska industrien huvudsakligen
utvecklat sig i Göta- och Svealand. Delar man landet så att Dalälven
och Värmland räknas till norra delen, så kommer dock knappt hälften
av den elektrokemiska industriens kraftbelopp på denna del.

Hittills har den elektrokemiska industrien således utvecklat sig
kraftigare i Göta- och Svealand än i Norrland. Anledningen härtill är
givetvis gynnsammare kommunikationer, frakter och arbetareförhållanden
ävensom att vattenkraft där funnits färdigmonterad. Beträffande frakter
och kommunikationer kommer ju exempelvis en sådan kraftanläggning
som Trollhättan, då kanalens fördjupning blivit färdig, att erbjuda ett
särskilt gynnsamt läge, enär då direkt sjöförbindelse med åtminstone

144

alla europeiska hamnar kan erhållas. I Norrland åter torde man troligen
hava att räkna med något lägre kraftpriser, men å andra sidan med
längre frakter, högre arbetspriser och — ännu så länge åtminstone —
ofullständigare kommunikationer. Dessa omständigheter gorå att för
närvarande i stort sett den sydliga delen av landet föredrages av den
elektrokemiska industrien.

För min del tror jag icke att den framtida utvecklingen av vattenkraftens
användning vid Trollhättan, i Värmland och i Dalälven kommer
att förskjutas därhän att ett mindre procenttal än nu kommer att användas
för elektrokemisk industri, under det att däremot på övriga ställen
i Göta- och Svealand någon relativt taget stor utveckling av denna
industri icke torde vara att emotse.

Å andra sidan är det ju uppenbart riktigt att Norrland för framtiden
måste anses vara den landsdel, där tillfälle tinnes för den största
utvecklingen av den elektrokemiska industrien, enär dels där den största
delen av landets vattenkraft förefinnes, dels behoven av vattenkraft för
andra ändamål är mindre. För vissa elektrokemiska industrier har ju
Norrland även särskilda naturliga betingelser.

Med det nu anförda, och således framför allt på den grund att
enligt min mening ytterligare en kraftig utveckling av den elektrokemiska
industrien är att emotse även inom Göta- och Svealand, har
jag velat motivera att jag i det följande icke begränsat mig till någon
viss del av landet, men skall dock icke försumma att söka framhålla
varest särskilda betingelser för den ena eller andra industrien förefinnes.

Belastningsfaktorn.

Angående den sannolika belastningsfaktorn (timmar pr år) för den
elektrokemiska industrien är att framhålla att denna industris strävan i
allmänhet är att utnyttja ett möjligast konstant kraftbelopp dygnet runt
och året om. Skälet härtill är dels att elektriska ugnar och elektrolysörer
byggas för ett visst, i regeln ganska noga bestämt kraftbelopp och att
anläggningen helt eller delvis ligger räntelös, då den icke i sin helhet
är i gång, vartill kommer svårigheter med arbetare, om driften är av
varierande omfång.

Elektrokemiska fabriker gå ofta, ifall de få sitt kraftbehov fyllt
utan störningar, 362, 363 ja 365 dygn pr år. I allmänhet bör man ju
emellertid även räkna på något avbrott från fabrikeus sida för reparationer,
tillfälliga missöden o. d. Anslås summan av dylika avbrott till

145

15 dygn pr ar, så torde detta i allmänhet vara på den säkra sidan. Som
normal belastningsläktor för den elektrokemiska industrien kan man därför
angiva 350 dygn å 24 timmar = 8,400 timmar pr år.

Den elektrokemiska industriens strävan att använda ett nära konstant
kraftbelopp dygnet runt och året om måste givetvis, från kraftförsälj
aresynpunkt, betraktas som ett stort företräde hos denna industri,
som den äger gent emot t. ex. kraftens användning för belysning,
motordrift o. d., då belastningsfaktorn i regeln icke kan på förhand
särdeles noggrant angivas, och kraftverket måste vara berett att möta
spetsbelastningar, som vida överskrida medelbelastniugen.

Emellertid framställes ofta en fråga, nämligen den, huruvida den
elektrokemiska industrien dessutom kunde vara i stånd att taga hand
om överskottskraft under olika delar av dygnet eller olika delar av året.

Vad först beträffar mottagandet av olika kraftbelopp under dag
och natt (dygnsreglering), så torde följande kunna sägas. Vid de elektroniska
förfarandena torde man icke böra räkna med att en elektrolysör
tillåter större variationer än 10 procent över och under det kraftbelopp,
för vilket de äro avsedda, utan att märkbara olägenheter uppstå. Undantagsfall
kunna ju givas, då nämnda procent kan avsevärt höjas, men
vill man angiva en allmän siffra, som är på den säkra sidan, så synes
det mig vanskligt att sätta den högre än angivet. Däremot kunna ju
i en del fall reservelektrolysörer tänkas insatta, som komma till bruk
endast nattetid. Detta förutsätter dock alltid någon utökning av övriga
anordningar i fabriken, t. ex. av cisterner eller dylikt för uppsamlande
av merproduktionen under natten, förutom ökat kapitalutlägg för reservelektrolysörerna.
För elektriska ugnar torde den utan avsevärda olägenheter
tillåtliga variationen under dag och natt kunna sättas något högre,
måhända till 20 procent över och under medelvärdet.

Beträffande mottagandet av olika kraftbelopp under olika delar av
året (säsongkraft) äro nog även i detta avseende de elektrotermiska förfarandena
mera elastiska än de elektroniska, beroende på att kapitalutlägget
i allmänhet bliver mindre för de förra. Som ett allmänt omdöme
skulle jag dock icke för någondera kategorien våga uttala att man
bör räkna med full kraft under kortare tid än 9 månader.

Väl finnes det företag, som upptaga överskottskraft under kortare
tid än 9 månader av året och som överhuvudtaget hava ganska klena
garantier beträffande det kraftbelopp, som är att påräkna, men att ställa
i utsikt att sådana företag, i synnerhet som fristående från kraftanläggningen,
skulle vara att påräkna i större utsträckning synes mig vanskligt.
Jag beder även få påpeka, att mina yttranden avse i ekonomiskt
Vattenfallssakkunniye. II. 19

146

hänseende normala tider; att under föregående och innevarande år, i följd
av de på en mängd artiklar enormt stegrade priserna, även tillfällig
kraft kan hava varit begärlig är en sak för sig.

Kraftpriset

Frågan om vilken betalning för kraften, som kan vara att påräkna
från den elektrokemiska industrien, är ju av stor vikt för utredningen
och torde densamma kräva att behandlas i ett sammanhang.

Man skulle ju kunna tycka att denna fråga enklast besvarades med
en uppskattning av vad de olika elektrokemiska industrierna kunna betala
för kraften, och detta varierar ungefär i proportion 10:1 om man
tager i betraktande ytterligheterna, såsom å ena sidan de elektroly tiska
metallraffineringsprocesserna, som kunna betala högt, och å andra sidan
framställningen av kalksalpeter, vilken, i fall den ej är kombinerad med
framställning av andra produkter, endast kan betala ett synnerligen lågt
pris — men saken ligger nog icke alldeles så. Åveu om den ena elektrokemiska
industrien kan betala betydligt mera för kraften än den andra,
så är det icke att räkna på att denua skillnad kan till fullo uttagas av
den ekonomiskt mera bärkraftiga industrien, ty densamma kommer naturligtvis
att göra gällande, att den icke vill betala mer, för kraften från
samma källa än andra. Låt vara att resultatet bliver att den mera bärkraftiga
industrien får betala något mera för kraften än den mindre bärkraftiga,
så kommer, dock således i betraktande icke blott vad industrien
kan betala utan även det pris, vartill ifrågavarande kraftanläggning
med skälig vinst kan leverera kraften.

Denna uppfattnings riktighet bestyrkes av att de pris, som de
olika elektrokemiska industrierna inom landet betala (resp. debiteras) för
kraften växla inom jämförelsevis snäva gränser.

Vid 14 svenska anläggningar för framställning av tackjärn, stål, ferrolegerintrar,
zink och bly, karbid, alkali och klor, blekvätska, ldorat och
perklorat, varierar priset mellan 30 och 55 kronor för kw.-år (det högsta
priset avser likström).

Det nu sagda torde ock motivera att jag i det följande för olika
industrier icke räknat med olika kraftpris i annan män än att jag ansett
mig kunna införa något olika pris för elektrotermiska förfaranden å ena
sidan och elektrolytiska å andra sidan. De sistnämnda kräva, som redan
anfört, i regeln högre anläggningskapital och hava större anspråk på
jämn krafttdltörsel, men kunna å andra sidan .i genomsnitt betala något
mera för kraften, d. v. s. de äro i allmänhet mer rentabla.

147

De pris, Korn kunna betalas, variera tydligen även avsevärt med
det geografiska läget.

Emellertid gäller det att antaga någon ungefärligen riktig genomsnittssiffra
och jag har därlor stannat vid att räkna kronor 40: — pr kw.-år för
elektrotermiska förfaranden och kronor 50: — pr kw.-år för de elektrolytiska
— allt för högspänd växelström vid fabriken.

Vid bedömandet av dessa pris bör framhållas, att den elektrokemiska
industrien i allmänhet söker sig till närheten av fallen och att
det således icke är fråga om kraft, transporterad över betydliga avstånd.
De elektrokemiska anläggningar, som exempelvis taga sin kraft från Trollhättan,
ligga alla på mindre avstånd än 15 km. från kraftstationen.

Vid den översikt av den elektrokemiska industrien, som jag nu skall
söka lämna, har jag först i en grupp behandlat de förfaranden, som
lämna kemiskt-tekniska produkter, och sedan i en grupp de elektrometallurgiska
förfarandena. I övrigt har jag sökt sammanföra förfaranden,
som i avseende på de produkter, som erhållas, äro närbesläktade från
praktisk och ekonomisk synpunkt.

Jag har lämnat ur räkningen gahanotekniska förfaranden (såsom
försilvring, förniokling och hven elektrolytisk framställning av kopparrör)
ävensom framställning av ackumulatorer — tvenne industrier, som spela
jämförelsevis liten roll från kraftförbrukningssynpunkt. I.

I. Kemiskt-tekniska produkter.

1. Elektrolys av alkal i klorider.

a. Alkali och klor. Genom elektrolys av koksaltlösning framställes
efter ett flertal olika metoder i flera länder kaustikt natron och klor,
vilken sistnämnda produkt i de allra flesta fall vid fabriken överföras
i klorkalk, antingen läst, i fall varan skall transporteras över ett avsevärt
avstånd, eller i form av lösning, ifall varan skall användas på platsen
eller i närheten.

Denna industri hör till dem för vilka inom landet särskilt naturliga
betingelser, förutom vattenkraften, förefinn as i det att den kan bedrivas
i samband med cellulosaindustrien på följande sätt.

Klorkalken resp. dess lösning användes för blekning av såväl sulfitsom
sulfatcellulosa och blekning av cellulosa tillgår i alldeles övervägande
grad på detta sätt.

148

Vad de kaustika alkalierna beträffar, så har för cellulosaindustrien
endast det kaustika natronet, som erhålles genom elektrolys av koksaltlösning,
betydelse, i det att detsamma i andra länder i utsträckt grad
användes för framställning av s. k. na troncellulosa, i vårt land vanligen
kallad sulfatcell (dosa. Härmed förhåller det sig så, att för framställning
av sådan cellulosa ursprungligen endast kaustikt natron, erhållet genom
kausticering av köpt soda med kalk, användes. Sedan rätt lång tid tillbaka
framställes emellertid den erforderliga sodan ofta av fabrikerna
själva ur natriumsulfat — och i vårt land är detta åtminstone numera det
uteslutande använda sättet, och härav kommer det hos oss gängse namnet
sulfatcellulosa. Denna modifikation av det ursprungliga förfarandet har
emellertid medfört andra karakteristiska resultat. Den av fabrikerna
framställda råsodaluten renas icke, och håller i orent tillstånd bl. a.
svavelnatrium. Härigenom uppkommer den för »sulfatfabriker» utmärkande,
illa beryktade lukten. Att råsodaluten icke renas beror återigen
på att man funnit detta onödigt, och icke nog därmed, för vissa ändamål,
nämligen framställning av s. k. kraftmassa, är svavelnatriumhalten
fördelaktig; vidare anses den höja utbytet av cellulosa ur veden samt
inverka på lättblektheten. Man kan emellertid tänka sig att försätta
genom elektrolys erhållen ren natronlut med erforderlig mängd svavelnatrium,
erhållet ur natriumsulfat. Vidare arbetar man på att med ren
lut erhålla samma resultat som med svavelnatriumhaltig. I alla händelser
medför kokning med ren lut, som i andra länder i utsträckt grad fortfarande
användes, den fördelen att den besvärande lukten bortfaller.

Pr kw.-år erhålles enligt de elektrolytiska metoderna c:a 1.9 ton
kaustikt natron och c:a 4.9 ton klorkalk med 35 procent blekande klor
eller motsvarande mängd klorkalklösning. Härvid förutsättes, liksom
överallt i det följande, där icke annat angives, att fabriken mottager
kraften i form av högspänd växelström, och hänsyn är tagen såväl tdl
kraftförlusten vid växelströmmens transformering till den för elektrolysen
behövliga likströmmen som till kraftbehov för andra ändamål än elektrolysen
(pumpar, belysning o. s. v.), vilket kan skattas till c:a 10 procent
av den för elektrolysen erforderliga kraften.

Förbrukningen av kaustikt natron kan anges till ungefär 8 procent
av cellulosans vikt och den mängd 35-procentig klorkalk, som åtgår
till blekningen kan anges till c:a 15 procent av cellulosans vikt. Den
pr kw.-år erhållna natronmängden räcker således för kokning av

1.9 : 0.08 = 24 ton cellulosa. Förbrukningen av klorkalk för blekning
av denna mängd cellulosa är 24 x 0.15 = 3.6 ton. Alltså uppstår ett
överskott av 1.3 ton klorkalk, eller 27 procent av hela klorkalkproduk -

14»

tionen (4.9 ton pr kw.-år). Kaustikt natron och klorkalk erhållas således
vid fabrikationen icke i samma proportioner, som de förbrukas vid framställning''
av blekt natroncellulosa, utan ett överskott av klorkalk erhålles.
För utjämnande härav kunna emellertid liera utvägar anlitas.

1. Om alkali- och klorfabriken anlägges så att produktionen av
kaustikt natron rättas efter produktionen av natroncellulosa och härför
endast kaustikt natron användes, så kan överskottet av klorkalk användas
för en på samma ställe eller i närheten belägen sulfitcellulosafabrik för
blekning av dess produktion. Denna skulle då bliva c:a 1,3 : 3.6 elidera
40 procent av sodacellulosaproduktionen. Denna utväg användes med
förkärlek i Amerika och får jag i sådant avseende hänvisa till en av
mig i Teknisk Tidskrift, avdelning för kemi och bergsvetenskap, under
år 1913 publicerad utförlig redogörelse, med titel: »Elektrolys av koksaltlösningar
i samband med cellulosaindustrien». Som exempel vill jag
blott anföra att West Virginia Pulp & Paper Oo., som i sina 9 fabriker
dagligen producerar sammanlagt 900 tons sulfit- och natroncellulosa,
förser 5 av dessa fabriker med i egna anläggningar på elektrokemisk väg
producerat kaustikt natron och klorkalk.

2. Klorkalkproduktionen avpassas efter cellulosaproduktionen, då
en brist av kaustikt natron uppstår, som fylles med svavelnatrium.
Då kan den för närvarande här i landet allmänt gängse kokmetoden
bibehållas.

3. Endera eller bägge produkterna, d. v. s. kaustikt natron och
klorkalk, säljas helt eller delvis, eventuellt till andra länder.

År 1912 producerades inom landet c:a 632,000 tons torr och c:a

356.000 tons våt kemisk massa, vilket sistnämnda belopp motsvarar c:a

178.000 tons torr kemisk massa; inalles motsvarade således 1912 års
produktion c:a 810,000 tons torr kemisk massa. Om all denna massa
skulle blekas, skulle härför erfordras 810,000 x 0.15 = 121,500 tons klorkalk.
Med antagande av en produktion av 4.9 tons klorkalk pr
kw.-år, skulle för framställande av nyssnämnda klorkalkmängd pr år
erfordras 121,500 : 4.9 eller era 25,000 kw. Emellertid kan man icke
förutsätta att all producerad massa blekes. Sistnämnda kraft representerar
alltså ett belopp, som är större än vad som vid nuvarande cellulosafabrikation
kan tänkas taget i anspråk.

Vid bedömande av den omfattning, som den elektrokemiska kloroch
alkaliindustrien kan tänkas uppnå inom landet, böra emellertid tvenne
saker framhållas.

Den ena är att produktionen av kemisk trämassa är stadd i rask
stegring; beräknad som torr massa utgjorde deu:

150

år 1906.
» 1910.
» 1911.
» 1912.

860.000 tons

675.000 »

710.000 »

8.10.000 »

Den andra är att klorkalk förbrukas i betydande grad för blekning
icke blott inom cellulosa- och pappersindustrien, utan även på annat
håll, förnämligast inom textilindustrien. Vidare att den andra produkten
vid den elektrokemiska framställningen av klor och alkali, alltså alkalit,
(kaustikt natron eller kaustikt kali) har eu betydande användning inom
tvål- och såpfabrikationen m. m., samt att våra betingelser lör ifrågavarande
industri, tack; vare våra rikliga tillgångar på vattenkraft, äro
så gynnsamma att man bör kunna räkna med en betydande export av
klorkalk och alkalier.

Att blekning av cellulosa med klorkalk är lönande, framgår bäst
därav, att f. n. betydande kvantiteter klorkalk för detta ändamål importeras
från främmande länder, där framställningskostnaden icke är lägre
(brunkol användes t. ex. som kraftkälla) utan högre än vad den bör
bliva inom landet. Man torde lugnt kunna påslå, att varje ton svensk
cellulosa, resp. papper, som nu blekes med importerad klorkalk eller
blekes i utlandet, borde med större fördel kunna blekas inom landet med
inhemsk klorkalk — något som undertecknad redan tidigare framhållit.
Angående denna industris utveckling må ur min redan omnämnda uppsats
»Elektrolys av koksaltlösningar etc.» anföras att antalet kända, i
olika länder i gång varande anläggningar utgör icke mindre än 43,
arbetande efter 16 olika förfaranden samt att redan år 1908 totalkraftbeloppet
för denna industri beräknades till 67,000 hkr motsvarande en
årsproduktion av 134,000 tons kaustikt natron och 280,000 tons 85-procentig klorkalk. Inom Sverige finnas f. n. två anläggningar, nämligen
vid Bengtsfors i Dalsland (300 kw.) och en nyanlagd vid Stjärufors
i Värmland.

De råvaror, som erfordras för produktion av kaustikt natron och
klorkalk äro: koksalt och kalk och, ifall natronluten indunstas för försäljning,
kol. Av 1 ton koksalt erhålles 0.5 ton kaustikt natron (natriumhydrat-NaOH)
och c:a 1.3 ton klorkalk med 35 procent blekande klor.

Pr ton sådan klorkalk åtgår c:a 0.4 5 ton bränd kalk. Vid natronets
indunstning till fast form åtgå c:a 1.7 ton kol pr ton natron.

1 tön koksalt kostar i svensk hamn under normala förhållanden
kronor 14:— å 15:— och kan därför vid fabriken sättas till c:a krouor
20: —. Värdet av klorkalk i svensk hamn torde kunna sättas till c:a kronor

151

HO: — pr ton (f. n. äro prisen tredubblade). Värdet i svensk hamn av
kaustik!, natron, indunstat till fast form och avsett för export, kan sättas
till c:a kronor 200: — pr ton under normala förhållanden. Användes det
kaustika natronet i utspädd lösning direkt vid fabriken som ersättning
för natriumsulfat, bör dess värde ej sättas högre än kronor 75: — pr ton,
men inbesparas då indunstningskostnaden. Värdet av de ur 1 ton koksalt
erhållna produkterna bliver således:

1) 1.3 ton klorkalk ..................... å kronor 90:— kronor 117: —

0.5 » fast, natron ............... å » 200:— )) 100: —

kronor 217: —

2) 1.3 ton klorkalk ..................... å »

0.5 » natron i lösning ...... å )>

90: — kronor 117: —
75:— » 37:50

kronor 154: 5o

Produkternas värde är således 8 å 11 gånger koksaltets och den
omständigheten att koksaltet måste importeras kan ej tillmätas någon
större betydelse.

För en anläggning på c:a 1,500 kw. (högspänd växelström) kan
antalet arbetare (inkl. förmän) angivas till c:a 90 vid 8 timmars skift.

Anläggningskostnaden för en dylik fabrik, avseende framställning
av fast klorkalk och fast natriumhydrat, torde, inkl. byggnader, tomt,
kunna skattas till c:a kronor 1,500,000: — eller c:a 1,000 kronor pr använd
kw.

Pr kw.-år produceras:

1.9 ton kaustik! natron, fast ............ å kronor 200:— kronor 380: —

4.9 )) klorkalk, fast ........................... å )) 90: — _»_ 441: —

kronor 821:—

Inkomsten pr kw. fördelas så:

Räntor efter 6 procent..............................................................	kronor	54: —
Kraft..............................................................................................	»	50: —
Råvaror .....................................................................................	s>	200: —
Arbetslöner ....................................................................................	»	90: —
Materiel, reparationer, emballage, allmänna omkostnader,
eventuell royalty, amortering och vinst .....................	»	427: —

kronor 821: —

Kalkyl för en mindre anläggning'' (370 kw.) återfinnes i undertecknads
förut citerade uppsats över »Elektrolys av koksaltlösningar i
samband med cellulosaindustrien». Detaljerade kalkyler för både större
och mindre anläggningar finnas i V. Engelhardts uppsats »Die Betriebskosten
der Cbloralkalielektrolyse», Chemiker-Zeitung 1911,. s. 573.

b. Blekvätska. Framställning av natriumkypokloritlösning som blekmedel
för cellulosa o. s. v. genom elektrolys av koksaltlösning förekommer i
vårt land, t. ex. vid Billingsfors (300 kw.), men då vid denna tillverkning
alkalit icke tillgodogöres, torde metoden för framtiden vid större
anläggningar komma att ersättas med framställning av kaustikt natron
och klorkalk och kan jag, för närmare detaljer härom, hänvisa till min
uppsats om »Elektrolys av koksaltlösningar etc.» i Teknisk tidskrift,
avd. för kemi och bergsvetenskap 1913. Små anläggningar för detta ändamål
torde väl komma att bibehålla sig inom textilindustrien, men då
deras kraftförbrukning är liten, så torde den elektroniska framställningen
av blekvätska icke komma att spela någon större roll såsom
förbrukare av vattenkraft inom landet.

c. Klarat och per klor åt. Framställning av klorat — kalium- och
natriumklorat — sker numer övervägande på elektrokemisk väg genom
elektrolys av koksalt- eller klorkaliumlösning. Kaliumklorat användes
huvudsakligen inom tändsticksinaustrien. Natriumklorat har hittills haft
en ganska begränsad användning inom den kemiska industrien, men
sedan perkloraten fått en ökad användning, torde tillverkningen av
natriumklorat komma att betydligt utvidgas.

Genom fortsatt elektrolys av natriumkloratlösning erhålles nämligen
natriumperklorat, varur genom omsättning med klorkalium eller klorammonium
erhållas de nu för sprängämnen alltmera använda salterna
kaliumperklorat och ammoniumperklorat.

I Sverige har elektrokemisk tillverkning av klorater sedan 15—20
år tillbaka bedrivits vid Stockholms superfosfatfabriks aktiebolags filial i
Månsbo (c:a 4,000 hkr) och vid Alby kloratfabrik (c:a 2,000 hkr).

Innan perkloraten kommo till användning var utvecklingen av
kloratindustrien huvudsakligen beroende av tändsticksindustrien och
marknaden begränsad därav. Någon särdeles snabb utvidgning av
kloratindustrien var då icke att vänta. Annorlunda ställer sig saken
numera, sedan perkloraten tilldragit sig intresse. 1 år har också Stockholms
superfosfatfabriks aktiebolag börjat arbeten för eu ny fabrik å

2,000 kw. vid Trollhättan och aktiebolaget Iiamilton & Hansell därsammastädes
påbörjat en fabrik på 1,000 kw.

Av råvaror erfordras:

Produkt

kaliumklorat
natriumklorat
kali um perklorat
ammoniumperklorat

Råvaru Ton råvara pr ton produkt

klorkalium c:a 0.6 5 (it c:a kronor 200:— pr Om;

klornatrium c:a 0.5 7 (a c:a » 20:— pr ton)

klorkalium c:a 0.5 5

salmiak c:a 0.4 7 (å c:a » 450:— pr ton)

De anförda siffrorna äro 4—5 procent högre än de teoretiska med
hänsyn till spillningsförluster o. d.

Antalet arbetare i kloratfabrikerna vid Månsbo och Alby utgjorde
enligt den officiella statistiken år 1912 tillsammans 185.

Pr kw.-år erhålles c:a l.o ton kaliumklorat och c:a 0.85 ton
natriumklorat. Produktionen av natrium perklorat torde utgöra c:a 2.5 ton
pr kw.-år, då man utgår från natriumklorat. Ur 1 ton natriumperklorat
erhålles teoretiskt 1.13 ton kaliumperklorat eller 0.96 ton ammoniumperklorat
och det praktiska utbytet torde nära motsvara dessa siffror.

Anläggningskostnaden för en kloratfabrik skiljer sig icke alltför
mycket från kostnaden för en alkali- och klorfabrik för samma kraftbelopp.

Försäljningspriset på kaliumklorat har under de senare åren hållit
sig mellan kronor 550 och G00 pr ton (f. n. är priset c:a tredubblat).
Mot ett pris av kronor 550 pr ton kaliumklorat svarar c:a kronor 500
pr ton natriumklorat.

2. Karbid.

För framställande av kalciumkarbid erfordras som råvaror bränd
kalk och kol.

Tidigare användes ofta som kol en blandning av antracit och
koks, men under senare tid har det vanliga varit att använda enbart
antracit. Huruvida antracit eller koks kommer till användning beror
emellertid i huvudsak på prisen. Efter världskrigets utbrott har importerad
(sekunda) koks kommit till stor användning både inom karbidindustrien
och vid framställning av ferrolegeringar på elektrisk väg.
Bortsett från inhemsk gasverkskoks, vilken icke tidigare och sannolikt
icke heller nu kommit till användning vid elektriska smältprocesser,
förmodligen på grund av prisläget, saknas således inom landet för karbidtillverkning
lämpligt kol och eventuella nya karbidfabriker finge därför
importera kolet, liksom nu i gång varande karbidfabriker i Sverige
(Månsbo, Alby, Ljungaverk) och Norge.

Den brända kalken framställes i regeln vid själva karbidfabrikeu
Vattenfaitesakkunnige. II. 20

154

genom bränning av kalksten — av det skäl, att det för fabrikationen
är av vikt att använda nybränd kalk. För karbidtillverkning fordras
en ganska ren kalksten, särskilt får halten av magnesia (MgO) ej vara
för hög. Inom landet hava vi på Gottland och annorstädes tillgång till
för karbidtillverkning lämplig kalksten. Sådan importeras dock delvis
från Norge och är det fraktkostnaderna som härvidlag kunna bliva
bestämmande.

Pr ton karbid åtgå följande kvantiteter råvaror:

0.7 ton kol;

1 å 1.2 ton bränd kalk, motsvarande:

2 å 2.5 » prima kalksten.

Pr kw.-år kan räknas med en produktion av c:a 2.05 ton karbid.
Härvid avses enbart kraft till ugnarna. För krossning m. m. får påläggas
10—15 procent av den kraft, som åtgår till karbidsmältningen.

Antalet arbetare i de 3 svenska karbidfabrikerna (Månsbo, Alby,
Ljungaverk) utgjorde år 1912 enligt den officiella statistiken tillsammanstaget
260. Det är emellertid svårt att härur få fram en representativ
siffra, då man ej vet om verken under hela året arbetade med full
kapacitet. Månsbofabriken arbetar med några hundra kw., Albyfabriken
är byggd för c:a 8,000 kw., men ovisst är om hela detta kraftbelopp
under året varit disponibelt, resp. utnyttjats. Vid Ljungaverken torde
medelkraften pr år snarare understiga än överstiga 11,000 kw Totalproduktionen
av karbid inom landet var år 1912 11,120 ton, vilken,
även med hänsyn till förbrukning av kraft för krossning etc., icke skulle
motsvara en högre medelkraft än 6,000 å 6,500 kw. Följande siffror,
hämtade från praktiken, må därför i stället anföras.

För en karbidfabrik, användande inalles c:a 3,000 kw inkl. kraft
för mekaniska ändamål (krossning etc.) erfordras c:a 50 man, inkl.
förmän, varav flertalet på 8 timmars skift (några på 10 timmars skift),
då embailagetillverkning icke medräknas. Anläggningskostnaden torde
kunna angivas till kronor 300 å 350 pr använd kw.

Priserna å karbid hava även under normala tider varit ganska
växlande. Priserna pr ton i Hamburg utgjorde under sista åren av
1800*talet c:a 400 kronor. Vid sekelskiftet framkallades genom överproduktion
en kris, som gjorde att priset år 1901 var nere i c:a kronor
150. Genom sammanslutning och reglering av produktionen höllos
prisen under åren 1903—1909 uppe i c:a kronor 225.

Så inträffade en ny kris, antagligen beroende på att man alltför
hastigt utnyttjade möjligheten att göra karbidkväve, innan man fått
detta tillräckligt känt och vunnit erfarenhet om dess rätta behandling,

Bil att priset år 1910 sjönk till e:a kronor 130, vilket i de ilesta fall
ieke torde medgivit någon vinst. Åron 1912—1913 höll sig priset i
c:a kronor 200 pr ton fritt Hamburg.

En kalkyl över tillverkningskostnaden per lön karbid fritt fabrik,
till största delen hämtad från praktiken och avseende en fabrik av
ungefär ovan angivna storlek, ställer sig ungefär sålunda:

Räntor å 6 procent ..................................................

Kraft å kronor 40 pr kw.-år ..............................

Råvaror .................................................................

Avskrivningar, frakter, administration ...............

Arbetslöner .................................................................

Reparationer, elektroder, emballage och diverse

kronor 24
» 23

» 26
» 26
» 12
» 44

kronor 155

En ganska tillförlitlig kalkyl finnes även publicerad, nämligen av
Gin och Leleux, Zeitschr. för Elektrochemie, Bd. 6 s. 208 (1899) och
stämmer den rätt väl med ovanstående.

Karbid har ett vidsträckt och, vill det synas, fortfarande växande
användning som material för framställning av acetylen, vilken i sin tur
användes huvudsakligen till belysning och svetsning. Vida större är
dock redan nu konsumtionen av karbid för framställning av kvävegödningsmedlet
karbidkväve och därur härledda produkter och den betydande
ytterligare utveckling av karbidindustrien, som man torde kunna
räkna med, bliver huvudsakligen baserad på användningen till framställning
av karbidkväve, varom mera nedan.

3. Gödningsmedel (och salpetersyra).

De elektrokemiska metoder, som avse framställning av någon produkt
tillhörande de tre grupperna av konstgjorda gödningsmedel, d. v. s.
kväve-, fosforsyre- och kaligödningsmedel, påkalla ett särskilt intresse
av den grund, att konsumtionen av konstgjorda gödningsmedel är högst
betydande och dessutom stadd i rask stegring, så att för dylik industri
synnerligen stora avsättningsmöjligheter förefinnas.

Det är emellertid blott i fråga om kvävegödningsmedel, som denelektrokemiska
industrien hittills nått en avsevärd utveckling — på
detta område är utvecklingen redan mycket betydande — under det att
beträffande fosforsyre- och kaligödningsmedel det mera är fråga om

156

försöksarbeten. Aa- denna anledning- skall den viktiga frågan om avsättningsmöjligheterna
i det följande närmare belysas blott beträffande
kvävegödningsmedlen; om de övriga torde vara nog att nämna att
värdena av årligen producerade mängder fosforsyre- och kaligödningsmedel,
tagna var för sig, äro av samma storleksordning.

A. Kväregödningsmedel (och salpetersyra).

Bortsett från den elektrokemiska industriens produkter äro de
huvudsakliga, konstgjorda kvävegödningsmedlen två, nämligen chilesalpeter
(natriumnitråt) och ammoniumsulfat. Totala världsproduktionen
av chilesalpeter, varav det mesta går till lantbruket och blott eu mindre
del till industrien, uppskattas för år 1913 till 2,700,000 tons med lo1/,»
procent kväve, motsvarande c:a 420,000 tons bundet kväve. Totala
produktionen av ammoniumsulfat (med 20 procent kväve), varav även
det mesta går till lantbruket, utgjorde år 1913 1,400,000 tons, motsvarande
280,000 tons bundet kväve. Inalles gör detta 700,000 tons
bundet kväve pr år.

För belysning av den snabba, alltjämt fortgående stegringen av
förbrukningen av dessa ämnen, torde nedanstående lilla tabell vara till -

fyllest.
År.	Chilesalpeter världsprod. i tons.	motsvarande tons kväve.	Ammonium-sulfat världsprod. i tons.	motsvarande tons kväve.	Summa tons bundet kväve.
1906	1,500,000	232,500	600,000	] 20,000	352,500
1913	2,700,000	420,000	1,400,000	280,000	700,000

Ar 1906 beräknades att 7r> av såväl ckilesalpetern som ammoniumsulfat
gick till industrien och 4/ö till lantbruket; denna proportion torde
sedan hava förskjutit sig i den riktning, att lantbruket numera konsumerar
mer än V5 av dessa produkter.

Som i det följande närmare angives, kan karbidkväve framställas
med en halt av 20 procent kväve. Om industriens och lantbrukets
kvävebehov år 1913 skulle fyllts enbart av karbid kväve, hade härav således
erfordrats 3,500,000 tons. För att framställa detta karbidkväve
och den härför erforderliga karbiden erfordras (varom mera nedan)
3,500,000: 2.5 6 = c:a 1,400,000 kw.

Något sådant, som att behovet av bundet kväve skulle fyllas enbart
av den elektrokemiska industriens produkter, är naturligtvis uteslutet
— det skulle förutsätta att brytningen av chilesalpeter samt
produktionen av ammoniumsulfat vid gasverk och kokserier upphörde.

157

Sitt rån un föres blott lör att med stöd av'' densamma jämte den omständigheten
att konsumtionen av kvävegödningsmedel är stadd i stark stegring''
visa att för framställning av dylika produkter ytterligare mycket
betydande kraftbelopp kunna tänkas tågna i anspråk.

a. Karbidkväve (och ammoniumsulfåt m. in.).

Karbidkvävet erhålles genom att upphetta linmalen karbid i kvävgas
tdl eu temperatur av c:a 900 , da kväve bindes. Kvävgnsen erhålles
mställnm0en av karbidkväve innebär således ett tillgodogörande
av lultens överallt tillgängliga kväve; detta är gemensamt
för samtliga elektrokemiska metoder för framställning av kvävegödningsmedel.
Karbidkvävet användes antingen som sådant, dock vanligen
efter att hava genomgått en viss efterbehandling, som kvävegödningsmedel
eller ock till framställning av ammoniak, som sedan överföres
till ammoniumsulfat. Det kan även tjäna som utgung-smaterial för framställning
av åtskilliga organiska föreningar av högt värde (urinämne,
guanidinföreningar in. m.) men med mera begränsad användning.

Ur 1 ton karbid erhålles 1.25 ton karbidkväve med 20 procent kväve
(N). Om efterbehandling förekommer, så ökas kvantiteten produkt
genom de tillförda ämnena (olja, vatten, kolsyra) men i stället sjunker
då proceuthalten kväve i motsvarande grad. Pr kw.-år, använt för karbidframställning,
kan således erhållas 2.0 5 x 1.2 5 = 2.5 6 ton 20-procentigt
karbidkväve. Av 14-procent,igt karbidkväve, som är en vanlig handelsk
val itet, bör då erhållas c:a 3.6 6 ton pr kw.-år använt för karbidframställning.
Emellertid användes nog i de flesta karbidkvävefabriker
elektrisk upphettning även för karbidens överföring till karbidkväve,
trots att temperaturen ej behöver överskrida c:a 900°. Detta beror dels
på den elektriska upphettningens bekvämlighet och goda värmeekonomi,
dels på att karbidkvävefabrikerna- i regeln äro direkt anslutna till karbidfabrikerna,
som hava tillgång till billig kraft. Huru stor kraftåtgången
V» karbidens överförande till karbidkväve är icke närmare känt.
På teoretiska grunder kan man förutse att den är obetydlig jämförd
med den, som åtgår för själva karbidtillverkningen och knappt torde
överskrida 10 procent av den sistnämnda. Härtill kommer dock kraft
för krossning och målning av karbidkväve, antag ytterligare 10 procent.

Antages således 20 procent kommer man'''' till det resultat att
pr kw.-år kan erhållas c:a 2.1 ton 20-procentigt karbidkväve, ifall icke
blott karbidens framställning utan även dess överföring i karbidkväve

158

sker genom elektrisk upphettning. Av 14-procentigt karbidkväve beräknas
under samma förutsättning att erhållas c:a 3.0 tön pr kw.-år.

Enligt den officiella statistiken för år 1912 tillverkades vid de
2 då igångvarande svenska karbidkvåvefabrikerna 6,043,500 kg. till ett
värde av kronor 861,525: —. Detta motsvarar ett tillverkningsvärde av
kronor 142: 50 pr ton, vilket ungefär motsvarar 14-procentigt karbidkväve.
Antalet arbetare vid den ena fabriken, med ett tillverkningsvärde
av kronor 111,525: — motsvarande c:a 800 ton. angives till 13; för
den andra fabriken med e:a 5,200 ton, angives 96 arbetare. Den förra
siffran motsvarar 16, den senare 18 man pr 1,000 tons årsproduktion.

Anläggningskostnaden för en stor fabrik för överföring av karbid
till karbidkväve (c:a 100,000 tons årsproduktion) torde belöpa sig till
omkring 4,000,000 kronor.

Som normalt försäljningspris för kvävegödningsmedel plägar räknas
1 krona pr kg. bundet kväve. Enligt detta är således 1 ton 14 procentigt
resp. 20 procentigt karbidkväve värda 140 resp. 200 kronor. I allmänhet
är dock priset högre, t. ex. medio 1913 c:a kr. 1: ''2 5 pr kg. bundet kväve
i form av ammoniumsulfat. För närvarande äro prisen betydligt högre.

Kostnaderna för omvandling av karbid i 20 procentigt karbidkväve
torde, inberäknat räntor, kraft, arbetslöner, avskrivningar och administration
röra sig omkring 30 kronor pr ton karbidkväve vid en mycket stor
anläggning (c:a 100,000 ton pr år).

b. Kalksalpeter (nitrit och salpetersyra).

Som bekant kan luftkväve, utom genom överföring till karbidkväve,
även tillgodogöras på det sätt, att det genom upphettning i den
elektriska ljusbågen förenas med luitens syre till kväveoxid, vilken efter
avsvalning med överskjutande syre ger kvävedioxid, som med vatten
och mera luftsyre ger en utspädd salpetersyra.

Denna tdlverkning bedrives i Norge i mycket stor skala (f. n.
c:a 150,000 kw.; ytterligare utbyggnad för c:a 100,000 kw. snart
färdig) enligt Birkeland & Eydes metod och i Tyrolen m. fl. ställen i
betydande skala (c:a 30,000 kw. i Tymlen) enligt Pa.dings metod.

Genom inverkan av den utspädda salpetersyran på kalksten
och härtill torde även ganska mindervärdig kalksten kunna använda
erhålles en lösning av kalciumnitrat, vilket efter indunstning utvinnes i fast
form och säljes som gödningsmedel {kalksalpeter) med 13 procent kväve (N).

Denna metod står dock i ekonomiskt avseende tillbaka för karbidkväveframställningen,
vilket kan belysas på olika sätt.

159

A ena sidan erhåiles enligt nyssnämnda metod pr kvv.-är endast
e:a 950 kg. kalksalpeter med 13 procent kväve, motsvarande 125 kg.
bundet kväve. Då 1 kg. bundet kväve som nämnt kan anses hava
ett värde av omkring 1 krona, motsvarar detta ett produktionsvärde av
allenast c:a 125 kronor pr kw.-år. Enligt vad ovan anförts erhåiles pr
kw.-år c:a 2.1 ton karbidkväve med 20 procent bundet kväve, motsvarande
420 kg. bundet kväve värda 420 kr. Visserligen äro råvarorna
vid framställning av karbidkväve (bränd kalk och kol) dyrare än vid
framställning av kalksalpeter (kalksten), men siffrorna visa dock vilken
metod, som bör anses mera ekonomisk.

A andra sidan belyses detta'' även av det förhållandet att kalksalpeterindustrien
fordrar exceptionellt billig kraft (c:a kronor 20: —
pr kw.-år), som endast undantagsvis kan framställas under det att för
framställning av karbid inkl. karbidkväve ett kraftpris av omkring kronor
40: — pr kw.-år får anses tillfredsställande.

Av nu anförda skäl torde framställningen av enbart kalksalpeter
böra lämnas ur räkningen.

Vid fabrikationen av kalksalpeter kan som biprodukt erhållas
natriumnitrit, där det bundna kvävet har ett betydligt högre värde än
i kaiksalpeter, men då det tämligen begränsade behovet av nitrit med
lätthet torde fyllas av fabrikerna i Norge och Tyrolen, så kan denna
omständighet knappt inverka på nyss uttalade slutsats.

Något annorlunda ställer sig saken beträffande salpetersyran. En
utspädd sådan är, som sagt, den första produkten vid fabrikationen,
men den har icke någon nämnvärd användning utan måste överföras i
annan form. Det vill synas som om man såväl i Tyrolen som i Norge
lyckats att pa ett billigt sätt koncentrera denna syra så att den bliver
användbar för sprängämnes- och kruttillverkning och får ett högre '' ärde,
så att metoden blir mera ekonomisk. Närmast av militära skäl kunde tänkas
önskvärt att få till stånd en inhemsk tillverkning av koncentrerad salpetersyra
även om den tilläventyrs skulle ställa sig något dyrare än utländsk
vara. Värdet av 1 kg. bundet kväve i form av högkoncentrerad
salpetersyra utgör nämligen under normala förhållanden omkring
kronor 1: 80 pr kg. (f. n. högre) således 1.8 gånger mer än det
värde, som ovan angivits för gödningskväve; produktionsvärdet pr
kw.-år bliver följaktligen också 1.8 gånger större än ovan angivet.
Av denna grund synes det som ett önskemål att en inhemsk tillverkning
av salpetersyra komme till stånd. Detta kan dock tänkas
ske icke blott enligt den nu avhandlade metoden, inriktad på framställning
av koncentrerad salpetersyra i stället för nitrat, utan

160

även därigenom att ur karbidkväve framställd ammoniak överföres i
salpetersyra.

Förbrukningen av högkoncentrerad salpetersyra för framställning av
sprängämnen uppgår under fredstid till 3,500 a 4,000 tons pr år, motsvarande
780 å 890 tons bundet kväve. För framställning härav genom
oxidation av luftkväve skulle enligt ovanstående erfordras 6,200 å 7,100
kw. Med karbidkväve som utgångspunkt bliver kraftbehovet enligt
ovanstående mindre. Förbrukningen av salpetersyra föra andra ändamål
än sprängämnestillverkning är relativt obetydlig.

Fn mindre anläggning för framställning av salpetersyra (utspädd)
ur luft enligt Birkeland-Eydes förfarande finnes vid Ljungaverken.

c. Nitrider. Enligt en på senare tid av Szerpek uppfunnen metod
upphettas alnminiumoxid (resp. bauxit) blandad med kol i en kvävgasatmosfär
i elektrisk ngn, varvid bildas koloxid och en förening av aluminium
och kväve, alumimumnitrid. Den sistnämnda giver vid behandling
med vatten eller vattenånga ammoniak och aluminiumhydrat. Ammoniaken
absorberas i svavelsyra och överföres sålunda i ammoniumsulfat.
Aluminiumhydratet glödgas, då det förlorar vatten och återgår
till aluminium oxid, som antingen ånyo användes i processen eller ock
enligt uppgift användes till aluminiumframställning. Om metoden är
hittills föga bekant. Kraftförbrukningen pr kg. bundet kväve uppgives
något mindre än vid karbidkväveframställning. En anläggning finnes
vid Arendal i Norge (Norsk Nitridkompani; 18,000 kw.; tillverkar även
aluminium). Huruvida denna metod kan komma att konkurrera med
karbidkväveframställningen synes ännu svårt att bedöma.

B. Fosforsyregödningsmedel.

Eu av undertecknad uppfunnen metod, som f. n. är föremål för
försöksdrift i en mindre fabrik i Trollhättan, avser att med hjälp av
på elektrolytisk väg framställd syra och alkali även ur fattiga, hittills
oanvändbara råfosfat, t. ex. apatithaltigt avfall från anrikning av järnmalm,
framställa ett fosforsyregödningsmedel, dikalcium fosfat (difosfat).
Fr kw.-år erhålles c:a 2.7 ton dikalcium fosfat med 35 procent löslig
fosforsyra. Värdet av produkten under normala förhållanden är c:a
105 kronor pr ton vid fabriken. Eu större fabrik för ändamålet bör
förläggas till närheten av de norrbottniska järnmalmsfälten, då apatitavfallet
icke tål längre frakter. Råmaterial finnes i sådan utsträckning
att i varje fall en mycket betydande del av landets behov av
fosforsyregödningsmedel på så sätt kunde fyllas med hjälp av inhemska
råvaror och vattenkraft, under det att för framställning av superfosfat

161

icke blott rafosfat utan även svavelkis (för framställning'' av den erforderliga
svavelsyran) importeras. Då denna sak framdeles kan tänkas
bliva av betydelse har den här omnämnts.

C. K stil sill för.

Beträffande framställning av kalisalter gäller tillsvidare detsamma
som om fosforsyregödningsmedel, d. v. s. att deras framställning på
elektrokemisk väg ännu icke vunnit någon betydelse, men kan komma
att göra det. Bland de talrika försök som under senare tid gjorts i
olika länder, särskilt i Amerika och Sverige, för att ur inhemska råvaror
framställa kalisalter, på vilka Tyskland f. n. praktiskt talat har monopol,
märkes även en elektrokemisk metod föreslagen av L. Yngström och
A. Lindblad. Enligt densamma smältes kalihaltig fältspat, eventuellt
kalihaltig gnejs, med kol och järn i elektrisk ugn, varvid förutom
kisel]ärn kaliföreningar av mer eller mindre lättlöslig beskaffenhet erhållas.
Försöksarbetena hava utförts vid Kagge. Om metodens ekonomiska
resultat torde ännu vara för tidigt att yttra sig.

4. Slipmedel.

Slipmedlen karborundum (siliciumkarbid), SiC och alundum (i elektrisk
ugn smält lerjord, A1203) framställas uteslutande i elektriska ugnar.

Råvarorna för framställning av karborundum äro kvarts och kol.
Pr ton produkt åtgå c:a 2 ton kvarts och c:a 1.2 ton kol. Arbetareantalet
torde kunna skattas till ungefärligen detsamma som vid en karbidfabrik
med samma kraftbelopp. Åven om anläggningskostnaden torde
ungefärligen detsamma gälla. Produktionen utgör i ugnar på c:a 750
kw. omkring 1 ton pr kw.-år. Försäljningspriset uppgavs år 1910 i
Tyskland till 54 å 63 öre (60 till 70 pf) pr kg. Enligt Amberg1) skulle
framställningskostnaden pr kg. utgöras av förutom kraft, löner 5 till 10
pf., råmaterial 9 till 18 pf., övrigt inkl. räntor 5 till 12 pf. Totalproduktionen
för år 1907 angives till c:a 3,400 ton.

Råvaran för framställning av alundum är bauxit, varav torde åtgå

c.a 1.5 ton pr ton produkt. Om arbetareantal och anläggningskostnad
gäller ungefär detsamma som för karborundum. Produktionen pr kw.-år
torde vara betydligt större än för karborundum. År 1907 producerades
c:a 3,000 ton till ett värde av c:a 500 kronor pr ton.

Karborundum och alundum tillverkas huvudsakligen av tvenne
amerikanska bolag: The Carborundum Company och Norton Company.

x) Se Askenasy, Technische Elektrochemie, s. 185 (1910).

Vattenfallssakkannige. II. oj

162

Bägge bolagens fabriker äro belägna vid Niagara Falls och hava bägge
bolagen eu fabrik på den amerikanska sidan och eu på den kanadensiska
sidan av fallet. Sammanlagda kraftbeloppet hos dessa 4 fabriker utgjorde
år 1912 c:a 15,000 kw. Under samma år utgjorde produktionen i
Förenta Staterna (alltså utom Canada) c:a 5,500 tons karborundum
och c:a 6,000 tons alundum.

De amerikanska fabrikerna exportera eu betydande del av sina
produkter i obearbetad form till Europa, för framställning där av slipskivor
etc. Enligt uppgift1) finnas dock i Rheinfelden samt i Böhmen
och Frankrike fabriker för framställning av dessa produkter. Vidare
planerar aktiebolaget Alo i Arboga en tillverkning av ifrågavarande
produkter.

Ehuruväl dessa slipmedels användning alltjämt synes ökas och eu
inhemsk tillverkning synes väl motiverad så böra å andra sidan dessa
fabrikationer tydligen icke räknas till dem, för vilka mycket stora kraftbelopp
kunna tänkas tagna i anspråk.

5. Diverse.

Väte och syre framställas i ett flertal anläggningar i olika länder
genom elektrolys av kalilut. Väte användes för fyllning av luftballonger,
för fetthärdning och blylödning och, tillsammans med syrgas, för knallgasbläster
för smältning, svetsning och skärning av metaller. För sistnämnda
ändamål användes dock i större utsträckning acetylen-syrgasbläster
och det härför erforderliga syret framställes i allmänhet genom
fraktionerad destination av flytande luft. Eu avsevärd stegring av vätgasförbrukningen
har framkallats genom fetthärdningsmetoderna och
kan bliva ännu mer betydande om framställningen av ammoniak ur väte
och kväve visar sig lönande. Det bör dock erinras att betydande
mängder vätgas erhållas som biprodukt vid åtskilliga elektrolytiska förfaranden,
såsom klor- och alkaliframställningen, ehuru det hittills icke
tillgodogjorts utan fått bortgå. Inom landet har aktiebolaget Nordiska
Syrgasverken i Örebro eu elektronisk anläggning för framställning av
vätgas och syrgas, vars kapacitet dock icke utgör mer än c:a 25 kw.

Pr kw.-år erhålles c:a 125 kg. eller 1,400 kbm vätgas och c:a 1,000
kg. eller 700 kbm syrgas. Råvaran är vatten, då kaliumhydrat endast
tillsättes för att erhålla en ledande lösning och endast förbrukas genom
spillning och dylikt.

'') Se Asken asy, Teclmische Elektrocliemie, s. 185 (1910).

163

Enligt publicerade beräkningar1) skulle eu anläggning på c:a 25
kw. kosta icke mindre än c:a 90,000 kronor inkl. tomt, byggnader,
transformatorstation och anläggning för gasernas kompression. Av
denna summa komma på gasernas kompression c:a 7,000 kronor och icke
mindre än 35,000 kronor på stålflaskor för gasernas försändning. Denna
post bortfaller, om gaserna användas på platsen. Övriga poster torde
för en större anläggning bliva proportionsvis betydligt lägre.

Som normalt försäl jningspris kan anges kronor 1: o o pr kbm väte
och kronor 2: oo pr kbm syre. 1 arbetare pr skift torde räcka för ovannämnda
anläggning.

Ozon. Genom att utsätta luft för starka elektriska urladdningar
(10,000 volt och däröver) överföres dess syre delvis i eu modifikation
kallad ozon, som är betydligt mera kemiskt verksam än vanligt syre
och därför även med fördel användes t. ex. för sterilisering av dricksvatten,
blekning av textilvaror och oljor o. s. v. Åtskilliga anläggningar
härför finnas.

Någon handelsvara är ozoniserad luft icke; fraktkostnaderna och
ozonens obeständighet förhindra detta. Framställning av ozon kan därför
icke bliva föremal för en självständig fabrikation och några särdeles
stora kraftbelopp kunna näppeligen tänkas tagna i anspråk härför.

Som ledning för bedömandet av metodens användbarhet må nämnas
att pr kw.-timme kan produceras c:a 40 gram ozon, som räcka till sterilisering
av c:a 20 kbm vatten. En anläggning i Nizza på c:a 140 kw
är avsedd för att dagligen sterilisera 22,000 kbm vatten.

Grafit, Genom upphettning av koks och annat kolhaltigt material
i elektrisk motståndsugn till c:a 3,000° framställes enligt Acheson konstgjord
grafit. Huvudförloppet är dels att föroreningar bortdestilleras dels
att kolet vid denna temperatur omvandlas i modifikationen grafit. Den
konstgjorda grafiten utmärker sig för hög ledningsförmåga för värme
och elektricitet, beroende på dess höga renhet, dess mjukhet, som medgiver
att den lätt låter mekaniskt bearbeta sig till olika former, samt
dess höga motståndskraft mot kemiskt angrepp. Den användes från
början och fortfarande för elektroder, huvudsakligen vid elektrolytiska
processer, men på senare tid även i viss mån för elektrisk metallsmältning,
nämligen då det gäller att särskilt noga undvika föroreningar i
metallen. Senare har den börjat användas som oljefärg och till smörjmedel.

Grafit framställes av International Acheson Graphite C:o vid Niagara
Falls, N. Y., och utgjorde verkets kapacitet år 1912 c:a 11,000 tons pr

'') Engelhardt, Elektrolyse des Wasseis, s. 33 (1904).

164

år, men skulle då ökas till inemot 20,000 tons. Priset på sådana
föremål, som direkt framställas i den elektriska ugnen utan vidare bearbetning,
bär liållit sig vid c:a kronor 1:10 pr kg. Gradtpulver är
c:a hälften så dyrt.

Råvarorna utgöras av koks och stenkolstjära och förbrukningen
härav kan väl skattas till något omkring 1.2 ton pr ton produkt.

Pr kw.-år produceras (i ugnar å c:a 750 kw.) omkring 2.8 ton
grafitpulver, men ej stort mer än hälften så mycket av formad grafit
(elektroder o. d.)

Någon ytterligare fabrik för tillverkning av grafit är icke känd,
ehuruväl den amerikanska grafiten bearbetas på flera håll i Europa till
smörjmedel o. d. Det synes dock fullt rimligt att förutsätta att denna
fabrikation kunde upptagas inom landet.

Fosfor, som har sin huvudsakliga användning inom tändsticksindustrien,
torde numera i övervägande grad, om icke uteslutande,
framställas genom upphettning i elektrisk ugn av kalkfosfat (apatit eller
annat högprocentigt råfosfat), kvarts och kol. Att denna fabrikation
är mycket lönande, framgår av den betydliga prissänkning på fosfor
som ''inträtt. Buckingham Electric Reduction Works i Buckingham,
Quebec (Canada), som förbrukar c:a 3,000 kw., torde använda det mesta
härav för framställning av fosfor. Den torde tillverkas, eller har åtminstone
tillverkats även i England, Tyskland och Frankrike.

Emellertid uppgick Sveriges import av fosfor under år 1913 icke
till mer än c:a 92,500 kg., som vid ett pris av 3 kronor pr kg. motsvara
ett värde av kronor 277,500:—. Det inhemska behovet borde
dock fyllas av en svensk fabrik, som även borde kunna exportera, tack
vare våra gynnsamma kraftpris.

Något närmare om fabrikationen är icke bekant.

Kolsvavla, som torde hava sin största användning som medel för
utrotande av skadeinsekter på vinrankor men dessutom förbrukas för
vulkanisering av kautschuk, som lösningsmedel inom den organisk-kemiska
industrien m. m. framställes i en anläggning i Amerika (Cascade Mill
vid PennYan, N. Y.) på elektrokemisk väg, i det svavelångor ledas
över elektriskt upphettat kol. Pr ton produkt beräknas c:a 300 kg. kol
och c:a 800 kg. svavel. Anläggningens kapacitet synes vara c:a 660
kw. och produktionen angives till c:a 8 ton pr kw.-år. Pris enl. grosshandelspriskurant
c:a 30 Mark pr 100 kg.

165

IT. Elektrometallurgiska produkter.

1. Tackjärn och stål.

Som bekant anser man sig på goda grunder kunna räkna med eu
betydande utveckling av framställningen av tackjärn på elektrisk väg
inom landet.

Det särdrag, som utmärker den elektriska masugnsprocessen, klätt
kolåtgången minskas, i det att kol för upphettningen bortfaller och
endast kol för reduktion av malmen erfordras. Nu ställer sig emellertid
det på elektrisk väg alstrade värmet i allmänhet betydligt dyrare än det
ur bränsle alstrade, så att t. ex. för att få den värmemängd, som kan
alstras genom förbränning av 1 ton goda stenkol (å 7,500 kalorier pr
kg.) å 20 kronor, till samma pris pa elektrisk väg får priset på kraften
ej vara högre än 20 kronor pr kw.-år.

I följd härav skulle man i första hand vara benägen att draga
den slutsatsen att elektrisk ugnsdrift endast kunde komma i fråga, då
det gäller att nå så höga temperaturer, att de ej kunna erhållas med
hjälp av bränsle — såsom vid framställning av karbid, salpetersyra,
högprocentig-t kiseljärn in. in.

Erfarenheten visar dock att de elektriska ugnarnas användningsområde
är betydligt större, än enligt nu angivna gräns.

Detta beror på två i allmänhet gällande företräden hos den elektriska
upphettningen.

1. I avseende på värmeekonomien äger den elektriska upphettningen
ett stort företräde, därigenom att värmekällan, vare sig det gäller ljusbågsupphettning
eller motståndsupphettning, är placerad inne i ugnen,
i stället för ofta annars utanför, varigenom förlusten genom strålning och
bortledning av värme bliver betydligt mindre, i synnerhet som de elektriska
ugnarna kunna byggas mycket stora, varigenom strålningsytorna bliva
relativt mindre (vid zinkdestillering skulle enligt en av mig uppgjord
beräkning värmebesparingen i elektrisk ugn utgöra 35—45 procent av
det värme, som åtgår vid destination i utifrån upphettade retorter).

2. Då värmekällan är placerad i ugnens inre, kan upphettningen
ledas så att ugnens väggar även på innersidorna icke bliva alltför varma
och sålunda ugnsmaterialet skonas; man bygger t. ex. ofta karbid- och
andra ugnar helt enkelt av järnplåt utan utfodring.

Jag har icke velat underlåta att framhålla dessa två allmänna
företräden hos den elektriska upphettningen, som göra att dess använd -

166

hingst)rnråde utökas betydligt utöver den gräns, som en blott jämförelse
mellan kostnaderna för värmeenheten angiver, då jag härmed för första
gången kommer in på frågan om den elektriska upphettningens användning
på processer, som kunna utföras med vanligt bränsle.

I de särskilda fallen kunna andra företräden hos den elektriska
upphettningen vara avgörande och särskilt gäller detta beträffande masugnsprocessen,
där de ovannämnda allmänna företrädena knappast göra
sig gällande. Åven enligt den gamla masugnsprocessen alstras nämligen
värmet genom förbränning inom ugnen och man har där även redan
länge förstått att skona ugnsmaterialet.

Beträffande masugnsprocessen göra sig i stället följande tvenne
faktorer gällande.

1. För såvitt det gäller framställningen av träkolstackjärn, vilket ju
är vad som i alldeles övervägande grad framställes hos oss, så har man
att räkna med ett bränsle, vars pris är e:a 45 kronor pr ton, varjämte
tillgången är begränsad, beroende även på konkurrensen med cellulosaindustrien.

2. Vid masugnsprocessen utnyttjas kolets förbrännings värme ingalunda
så fullständigt som vid direkt förbränning i luft.

Träkolsåtgången minskas vid elektrisk smältning med c:a 60 procent
av vad den utgör vid vanlig masugnsdrift. I sistnämnda fall utgör den
c:a 0.9 ton träkol pr ton järn och sjunker således vid elektrisk smältning
till c:a 0.3 5 ton pr ton järn.

Att den elektriska masugnsprocessen har mycket betydande utsikter
i vårt land torde först och främst bestyrkas av den hittillsvarande
snabba utvecklingen.

Sedan arbetena vid Jernkontorets försöksanläggning vid Trollhättan
med den av ingenjörerna A. Grönwall, A. Lindblad och O. Stålhane
(A.-B. Elektrometall) uppfunna elektriska masugnen under år 1911 lett
till definitivt resultat har icke blott driften vid den där befintliga elektriska
masugnen fortsatts utan även driften vid Domnarvet utvidgats, 3
nya hyttor byggts vid Hagfors och en vid Söderfors, så att utvecklingen
för ögonblicket ställer sig som nedanstående sammanställning visar.

Plats	Antal elektriska masugnar.	Kraftbelopp i kw.
Trollhättan ...........	................ i	2,200
Domnarvet ..............	............... i	3,500
Hagfors ...................	................ 3	9,300
Söderfors ................	................ 1	5,500
	Summa 20,500

167

Härur skulle beräknas en årsproduktion av c:a 82,000 tons; men
då fulla kapaciteten i regeln ej utnyttjas, blir produktionen något mindre.

Avsevärda utvidgningar äro redan beslutade.

Utvecklingen inom mellersta Sverige är således redan aktningsbjudande.
Emellertid förhåller det sig ju så att både våra största
järnmalmsfyndigheter och våra största vattenkrafter finnas i Norrland
och frågan om utvecklingen av en elektrisk järnframställning där är
således av största intresse.

Pr ton tackjärn åtgår o:a 1.5 ton prima järnmalm och, som sagt,
c:a 0,3 5 ton träkol. Produktionen kan angivas till 4 ton pr kw.-år.

De skäl, som göra att det från allmän synpunkt måste betraktas
som en sak av stor vikt att en elektrisk tack järnstillverkning kom me
till stånd i Norrland, äro bl. a.:

1. önskvärdheten av att finna användning för den rikliga vattenkraften
;

2. önskvärdheten av att inom landet såvitt möjligt förädla våra
malmer;

3. möjligheten att genom apatitens samtidiga tillgodogörande vilde
fosforrikare malmerna i vittgående grad fylla det inhemska behovet
av fosforsyregödning8medel.

Beträffande sistnämnda möjlighet bör det dock framhållas att det
ännu icke är fullt klart huru det ställer sig med frågan om att urlaka
malmen så att den blir tillräckligt fosforren för att därur skall kunna
framställas tackjärn av högsta kvalité. För något .lägre kvalitéer möter
ingen sådan svårighet.

Fn årlig malmkvantitet av 4,500,000 tons skulle enligt ovanstående
lämna 3,000,000 tons tackjärn, för vars frambringande erfordras 750,000
kw.; nämnda malmkvantitet kan som bekant med lätthet brytas vid de
norrbottniska malmfälten. (Inom Norrbottens län bröts år 1913 4,791,000
tons.) Emellertid är en mycket stor del av de norrbottniska järnmalmerna
ej lämplig för elektrisk tackjärnsframställning. Ej heller räcker
vår nuvarande träkolsproduktion för en sådan järnmängd. År 1913 framställdes
inom landet c:a 42,660,000 hektoliter träkol; då åtgången härav
vid elektrisk drift kan sättas till c:a 24 hektoliter pr ton tackjärn, så
kommer man, med hänsyn tagen enbart till träkolstillgängen, till en möjlig
maximiproduktion av c:a 1,780,000 ton tackjärn, motsvarande 445,000
kw. Den elektriska järnsmältningen är således i alla händelser en industri
som kan tänkas taga i anspråk en högst betydande del av vår vattenkraft.

Då jag yttrar dessa ord beder jag få särskilt understryka att jag
härmed icke velat uttala något som helst omdöme huruvida eller när eu

168

dylik utveckling kan komma till stånd, utan blott uppvisa möjligheten
av att använda en mycket stor del av landets vattenkraft för elektrokemiska
ändamål; väl medveten om att många svårigheter kunna fördröja
eller förhindra en sådan utveckling. En sådan svårighet är den
begränsade tillgången på träkol i Lappland, vilken dock genom inlandsbanans
byggande kunde minskas. Det bör ock framhållas att då prima
järnmalm innehåller c:a 65 procent järn, så blir fraktskillnaden för järn
och motsvarande malmmängd icke så stor, d. v. s. malmen kan fraktas
till ett mera avlägset vattenfall.

En detaljerad redogörelse för anläggningskostnaden för de 3 hyttorna
vid Hagfors är publicerad.1) Den återgives här med något avrundade
siffror; beträffande byggnaden gäller dock att den är avsedd för ytterligare
2 ugnar (således inalles 5) och att kostnaderna för dess aptering
härför sannolikt bliva små. Detsamma gäller förmodligen även för koloch
malmtransportanordningar, kranar och traverser samt krossverk,
tomtens anordning och järnvägsspår.

Anlag (/ning skostnad vid Hagfors.

Hyttbyggnader .............................................

3 st. ugnar ...................................................

Elektriska transformatorer och belysning
Kol- och maimtransportanordningar]

Kranar och traverser |

Krossverk ......................................................

Vattenledningar och pumpar ...................

Tomtens anordning och järnvägsspår .....

Lösa inventarier ............................................

Instrument, ej elektriska ...........................

Kitningar, ingenjörsarvoden etc.................

(Verkliga slutsumman är kronor 896,821: 9 4).

För 3 masugnar är personalen 48 man.

Enligt uppgift2) skulle hyttorna i Hagfors, vilkas kapacitet är c:a

3,000 kw. pr styck, i genomsnitt gå med 2,200 kw. eller inalles med
6,600 kw. motsvarande en årsproduktion av 26,400 ton.

kronor	24,000	—
	222,000	—
»	251,000	—
»	92,000	—
	34,000	—
	12,000	—
»	35,000	—
»	2,000	—
»	3,000	—
»	33,000	—
kronor	898,000	—

'') Jemkontorets Annaler 1915, sid. 241.
2) Jemkontorets Annaler 1915, sid. 279.

169

Anläggningskostnaden pr kw. bliver sålunda 898,000 : 6,600 — c:a
136 kronor. Normala försäljningspriset för svenskt träkolstackjärn torde
kunna angivas till 75 ;\ 80 kronor pr ton.

Man får då pr ton tackjärn:

Räntor efter 6 procent .......................................... kronor

Kraft å 40 kronor pr kw.-år.................................. »

Avskrivningar efter 8 procent................................ »

Råvaror, arbetslöner, administration, förtjänst ... »

10: —
2: 70
60: so

kronor 75:—

Beträffande den elektriska stålsmältningen, så är det från kraftekonomisk
synpunkt rationellast ätt ordna den i omedelbar anslutning
till tackjärnssmältningen, så att det smälta järnet direkt, d. v. s.
utan att få svalna emellan, kan raffineras. Kraftåtgången bliver i så fall
mycket liten. Vid stora ugnar torde man komma ner till Vio kw.-år pr
ton stål och även vid användandet av kall beskickning bliver den icke
särdeles stor (c:a 4 gånger större än vid smält beskickning). Som kraftkonsument
är stålsmältningen således, om ock avsevärd, dock icke på långt
när av samma betydelse som tackjärnssmältningen; eu annan följd av
den stora produktionen vid rationell stålsmältning är att den kan bedrivas
med bränsle som alstrare av den elektriska energien.

I Sverige voro i mars 1915 c:a 15 elektriska stålugnar enligt
Kjellins, Héroults och Rennerfelts (12 st.) system uppsatta vid inalles
11 olika verk, men deras sammanlagda kapacitet överskrider näppeligen

2,500 kw.

Den egentliga råvaran vid stålsmältningen är naturligtvis det
järn, som skall raffineras, jämte eventuella tillsatser i små mängder. Man
kan således approximativt räkna med att 1 ton järn giver 1 ton stål.

Arbetareantalet pr ton produkt måste enligt ovanstående växla
betydligt, men bliver alltid helt lågt. Priset på den färdiga varan
varierar inom vida gränser ända upp till 1 krona pr kg. eller mer.

Smältkostnaden pr ton i en induktionsugn med kall beskickning
kan enligt Kjellin och Harbord angivas ungefär sålunda: 22

Räntor och amortering ............................. Kraft: 0.l kw.-år å 40 kronor ...............	............... kronor 2: 2 5
............... »	4: —
Arbetslöner ................................................	.............. »	6: so
Materiel och reparationer...........................	............... » 15:70 kronor 28: 4 5

Vattenfallssakkunnige. II

170

Härtill komma kostnader för det järn, som skall omsmältas, samt
eventuella tillsatser. T ljusbågsugnar (t. ex. Héroults) bliver kostnaden
lägre, men ock kvalitén.

Elektrolytisk raffinering av järn resp. elektronisk framställning av
jilåt ock rör av järn utövas åtminstone i Amerika (Inland Steel Co.,
Chicago), troligen även i Tyskland. Det elektrolytiska järnet finner
användning för elektrotekniska ändamål samt är motståndskraftigt mot
rostning. Kraftåtgången bär är endast c:a 0.2 kw.-år pr ton, vilket
dock är ovanligt mycket för en elektrolytisk metallraffineringsprocess
(jämför härom den allmänna redogörelsen för dylika processer nedan —
i sista stycket av avdelningen »Zink och bly»). '' Elektrolytisk raffinering
av järn borde kunna komma till stånd inom landet.

2. Perrolegeringrar och kisel.

I ett sammanhang kunna vi lämpligen — på grund av det likartade
framställningssättet — behandla en hel grupp metaller, som tillsvidare
endast i ringa grad äro föremål för teknisk framställning i ren
form, utan som huvudsakligen utvinnas som ferrolegeringar, nämligen:
mangan,
kisel, titan,

krom, volfram, molybden,
vanadin, tantal;

och detta av flere orsaker. Dels förekomma de tillsammans med järn i
malmerna (Ti, Cr), dels och framför allt användas de som tillsatsmedel
till götmetall och stål för att hindra biåsbildning, åstadkomma självhärdande
stål m. in. och deras järnhalt är då icke till skada.

Kiseljärn framställes genom reduktion av smält kvarts med kol
vid närvaro av järnskrot eller järnmalm. Lågprocentigt, d. v. s. 12—14-procentigt kiseljärn, som användes som tillsatsmedel till gjutgods, framställes
i masugn, dock icke inom landet så vitt bekant. Högprocentigare
vara än med c:a 20 procent Si kan emellertid ej sålunda framställas,
emedan den är för svårsmält för masugnen.

Kiseljärn med över c:a 20 procent Si måste därför framställas genom
smältning i elektrisk ugn av kvarts, kol (antracit eller koks, ofta blandade
med träkol) och järnskrot — någon tillsats av järnmalm torde i allmänhet
icke förekomma.

I elektriska ugnar framställes kiseljärn med alla möjliga halter
mellan 25 och 88 procent kisel. 50-procentigt kiseljärn är den mest
gängse handelsvaran.

171

Pr 1 ton 50-procentigt kisel]äril åtgår enligt uppgift exempelvis:

0.53 ton järnskrot

1.2 5 )> kvarts

0.7 3 » kol.

Pr kw.-år erhålles c:a 1.2 ton 50-procentigt kiseljärn (av högprocentigare
mindre, av lågprocentigare mer).

I fråga om arbetareantal och anläggningskostnad torde en kiseljärnfabrik
närmast likna en karbidfabrik, dock med ändring i den riktning
att arbetareantal och anläggningskostnad bliva mindre, enär bland
annat kalkbränning bortfaller. Anläggningskostnaden för en fabrik på

3,500 å 7,000 kw. kan enligt Pick och Conrad i överensstämmelse
härmed skattas till 230 å 280 kronor pr kw.

Framställningen av högprocentigt kiseljärn var i sin början mycket
vinstgivande och blev en räddningsplanka för mången karbidfabrik under
den första karbidkrisen år 1900. Sedermera inträdde överproduktion
och prisfall, men genom sammanslutning hava förhållandena ånyo förbättrats.

Normala försäljningspriset för 50-procentigt kiseljärn höll sig under
de senare åren (före världskriget) inemot 200 kronor pr ton.

Enligt Pick och Conrad skulle en driftkostnadskalkyl ställa sig
sålunda pr 1 ton 50-procentigt kiseljärn:

Räntor efter 6 procent............................................................ kronor

Kraft 0.8 3 kw.-år å 40 kronor ............................................. »

Råvaror (järnskrot, kvarts och enbart träkol).................... »

Arbetslöner.................................................................................... »

Material, inkl. elektrodkol, reparationer, emballage, allmänna
omkostnader, underhåll, förtjänst ................ )>

12: so
33: 20
72: 40
25: —

56: 9 0

kronor 200:—

Vår äldsta kiseljärnsfabrik är Aktiebolaget Héroults Elektriska
Stål, Kortfors, därnäst följde Gullspångs Elektrokemiska Aktiebolag.
Härtill hava numera kommit Stora Kopparbergs Bergslags A.-B., Vargöns
Aktiebolag, Rånnum, och, tidvis, Elektrotermiska Aktiebolaget i
Trollhättan samt Hagge. För närvarande, då efterfrågan på varan är
stor, torde c:a 18,000 kw. användas härför inom landet.

Silicium (90 å 95-procentigt) framställes ur kvarts och kol i elektrisk
ugn av Carborundum C:o, Niagara Falls, N. Y., även som material
för syre- och eldfasta rör, skålar o. d.

172

Kromjärn framställes inom landet av A.-B. Héroults Elektriska
Stål, Kortfors och A.-B. Ferrolegeringar, Trollhättan. Om dess framställning
gäller, liksom om återstående i denna grupp nämnda metaller,
detsamma som om kiseljärn — d. v. s. ferrolegeringen erhålles genom
smältning av oxidhaltig malm med kol och eventuellt järnskrot. Några
närmare detaljer äro icke kända.

Titanstål var, såsom jag år 1912 fann vid besök i South Chicago,
föremål för framställning i en stor Héroult-ugn vid ståltrustens verk
därstädes (Illinois Steel Co.). Man hade förhoppning att sålunda på
billigt sätt erhålla ett gott rälsstål.

Ferromangan, ferromolybden, ferrovolfram, ferrovanadin och ferrotantal
framställas på liknande sätt med olika halter t. ex. upp till 80
procentigt ferrovolfram. Ferromangan framställes inom landet av Vargöns
Aktiebolag, Rånnum, samt av Aktiebolaget Ferrolegeringar, Trollhättan.
Den totala kraft, som inom landet f. n. användes för framställning av
ferrolegeringar inkl. kiseljärn, utgör c:a 23,000 kw. och kominer snart
att ökas till över 30,000 kw. För de moderna metalltrådsglödlamporna
äro tantal och volfram av speciellt intresse; de måste då vara i ren
form, och för smältning av dem användas i alla händelser elektriska
metoder.

Att yttra sig om framtidsutsikterna för tillverkning av ferrolegeringar
inom landet är rätt vanskligt. Den hastiga ökningen i produktion
på sista tiden har i hög grad berott på kriget. Å andra sidau
finnas ju, om ferrotitan skulle befinnas lämpligt för rälsstål, utsikter
till ökad produktion och även tillgång till inhemska råvaror (titanhaltig
järnmalm).

3. Zink och bly.

Utvinning av zink genom reduktion av rostad zinkmalm (zinkoxid)
med kol i elektrisk ugn är redan föremål för en betydande inhemsk
industri och då vid denna process även bly, som städse åtföljer zinkmalmen,
utvinnes, så kunna metallerna zink och bly lämpligen behandlas
i ett sammanhang.

Motiven för strävandena att i elektrisk ugn framställa zink äro
icke blott de två allmänna motiven, den bättre värmeekonomien och
möjligheten att skona ugnsmaterialet, vilka här göra sig i särskilt höggrad
gällande, enär zink enligt den äldre metoden framställes i helt små
retorter, som upphettas utifrån. För den elektriska zinksmältningen
tillkomma ytterligare tvenne motiv av vikt, nämligen att en elektrisk
ugn kan byggas stor och matas kontinuerligt, varigenom arbetsbespa -

173

ring ernås, samt att blyet (jämte eventuellt koppar och silver) samtidigt
utvinnes, under det att starkt blyhaltig zinkmalm är olämplig för
den äldre processen, som ej heller medgiver tillvaratagandet av smärre
mängder koppar och silver.

Med de Lavals arbeten som utgångspunkt bedrives som bekant
elektrisk zinkutvinning av Eiektrotermiska Aktiebolaget i Trollhättan,
som förhyrt ett kraftbelopp av c:a 13,000 kw., av vilket eu del dock
åtminstone tidvis använts för framställning av ferrolegeringar. Dessutom
har A. S. Norsk Elektrisk Metalindustri en anläggning på c:a 4,500 kw.
vid Sandlökken nära Sarpsborg, så vitt känt enligt samma metod som
i Trollhättan. Endast finzink, varom mera nedan, torde där produceras;
årsproduktionen uppges uppgå till 7,500 ton. Vidare finnes vid Ilens
Smeltevserk vid Trondhjem en anläggning för elektrisk zinkframställning,
disponerande ett kraftbelopp av c:a 3,700 kw.

Råvarorna äro företrädesvis rostad, rik zinkmalm—fattig malm lämpar
sig mindre för elektrisk ugnsdrift, då man ej bör slösa det dyra elektriska
värmet på ofyndigt gods — samt kol för reduktionen och kalk
för slaggbildningen. Av rostad zinkmalm med c:a 50 procent zink åtgå
c:a 2.2 ton pr ton zink. Kolåtgången torde hålla sig omkring 200 kg.
pr ton dylik malm och kalktillsatsen är i allmänhet liten, t. ex. c:a 100 kg.
pr ton malm.

Angående kraftbehovet pr ton produkt kan lämnas den uppgiften
att under år 1913 vid Trollhättan tillverkades 6,851 ton zink och 191
ton bly.

Vid bedömande av dessa siffror bör man erinra sig att det är
ovisst i vilken mån kraftbeloppet utnyttjats ävensom huruvida andra
produkter (ferrolegeringar) samtidigt utvinnas.

Zinkens försäljningspris är, liksom flere andra metaller, i hög grad
variabelt. Under 300 kronor pr ton plägar det sällan gå, varför detta är
ett pris, som säkert kan räknas med.

-Medelprisen i London för varje år och för vanlig handelszink under
åren 1904—1913 varierade mellan £ 20: 3:5 Va och £ 26: 3:4 pr engelsk
ton, motsvarande resp. 357 kronor å 464 kronor pr 1,000 kg. ‘)
(1 £ räknat — 18 kronor.)

Världsproduktionen av zink håller sig omkring 1,000,000 ton pr
år (997,900 ton för år 1913) och är i raskt stigande (625,400 ton år
1904 J), så att en stor marknad finnes. För en svensk zinktillverkning
finnas betydande tillgångar på inhemsk malm, varjämte utländsk kan
importeras.

'') Enligt Metallgesellschafts i Frankfurt a. M. statistik.

174

För utvinnande av zink genom elektrolys av lösningar hava mycket
talrika arbeten utförts, men då intet kommersiellt resultat ännu är med
säkerhet känt får denna metod tillsvidare lämnas åsido.

Utom utvinning av zink förekommer även raffinering av zink på
elektrisk väg. Denna kan ske på elektrotermisk väg genom omdestillering
av råzink eller ock genom elektrolys. I bägge fallen erhålles finzink
av c:a 99.9 5 procent zinkhalt.

Utvinning av bly på elektrisk väg blev, som vi sett, en biprodukt
vid zinkframställningen. Några andra metoder för utvinning av bly på
dylik väg äro icke kända. Däremot raffineras bly elektrolytiskt enligt
Betts förfarande i Amerika och England (f. n. tillsammans 4 anläggningar).
Denna metod har intresse även för Sverige, men ej så stor
betydelse som kraftkonsument, liksom elektroly tiska metallraffineringsprocesser
i allmänhet.

Beträffande de elektroly tiska metallraffinering sprocesserna, av vilka
t. ex. kopparraffineringen vunnit en enorm spridning, så att 70 procent
av hela världens kopparproduktion underkastas sådan behandling, gäller
nämligen i allmänhet att kraftbehovet för dem är ringa, så att billig
kraft ej är något nödvändigt villkor, varför dessa industrier fortfarande
ofta begagna sig av värmemotorer som kraftkälla. Beträffande koppar
är kraftåtgången ej mer än 0.0 5 kw.-år pr ton. Det nu sagda gäller
närmast elektrolytisk raffinering av zink, bly, nickel, silver, guld och
koppar, inkl. elektrolytisk framställning av kopparrör. Något annorlunda
ställer sig saken, som ovan anfört, beträffande elektrolytisk raffinering
av järn, emedan kraftåtgången där är större (c:a 0.2 kw.-år pr ton).

4. Koppar, .silver och guld.

Vad utvinningen av dessa metaller beträffar, så har man mycket
arbetat på att utvinna koppar på elektrolytisk väg. Då kopparmalmer
ju sällan hålla över 5 procent koppar, så är en direkt smältning eller
destillering på elektrisk väg i alla händelser icke indicerad, då ju i så
fall eu massa ofyndigt gods också skulle upphettas. Däremot synes eu
lakningsprocess med efterföljande elektrolys hava goda utsikter, i synnerhet
som lakningsmedlet (svavelsyra eller saltsyra) bör kunna regenereras
vid elektrolysen. Den svenske ingenjören V. Idybinette bär lyckats
utarbeta en metod att elektrolytiskt utvinna koppar och nickel ur magnetkis.
A. S. Kristianssands Nikkelraffineringsvserk, som förut drivit elektrolytisk
nickelraffineriug efter en likaledes av H. utarbetad metod, förarbetar
numera efter il:s metod malmer från Evje, Ringerike m. fl.
gruvor i sitt år 1910 byggda verk i Kristianssand. Där produceras nu

1,500 ton nickel och 1,000 ton koppar pr år. Av malmerna från Ev jo
och Ringerike utvinnas i genomsnitt 1 procent Ni och ().<; procent Om
Vidare ntföres nu, med firman M. Guggenheim’s Sons i New York som
intressent, en enorm anläggning för elektronisk utvinning av koppar
vid Chuquicamata i Chile. Kopparmineralet utgöres huvudsakligen av
brochantit (basisk! kopparsulfat, lätt lösligt i utspädd svavelsyra) jämte
något chalcantit (kopparvitriol) och atacamit (basisk kopparklorid). Malmen
utlakas med utspädd svavelsyra och ur lösningen utfälles koppar
elektrolytiskt. Härvid regenereras svavelsyra, och lösningen användes
ånyo. för urlakning. Malmen anses vara den största hittills kända kopparfyndigheten,
och 10,000 ton malm beräknas att behandlas pr dygn, varvid
c:a 140 ton elektrolytkoppar skulle erhållas.

Angående dessa metoder äro ännu icke några ekonomiska detaljer
kända. Kraftbehovet kan, med all reservation, skattas till c:a 0.5 kw.-år
pr ton koppar.

Medelpriset pr år på standard-koppar i London varierade under
aren 1904—1913 mellan 56: 1:9 och £ 87: 8:6 pr engelsk ton, 1) motsvarande
resp. 1,000 kronor och 1,550 kronor pr 1,000 kg.

Den elektrokemiska utvinningen av koppar bör även för vårt land
vara av intresse.

Någon metod med utvinning av silver på elektrokemisk väg som
huvudändarna! torde icke förekomma, men väl dess tillgodogörande som
biprodukt. Däremot förekommer elektrolys i samband med den nu
ytterst vitt spridda extraktionen av fattiga yw/rfmalmer med cyankalium
eller rättare cyannatrium. Kraftbehovet är litet och som vi dessutom
sakna nämnvärda tillgångar på guldmalmer torde denna metod böra
lämnas ur räkningen.

Den elektrolytiska raffineringen av nämnda metaller har däremot,
såsom beträffande koppar redan omnämnts, vunnit en enorm spridning.
Världsproduktionen av koppar utgjorde år 1913 1,005,900 ton1), varav
som nämnt 70 procent raffineras elektrolytiskt. Värdestegringen å denna
koppar uppgår numera icke ens till £ 3:— pr ton, så att den i själva
verket blott ungefär täcker raffineringskostnaden. Att processen dock
bedrives i sådant enormt omfång beror därpå att i råkopparn förefintligt
guld och silver samtidigt tillgodogöras. Då kraftpriset icke spelar en
stor roll vid denna process och då våra kopparmalmer i allmänhet äro
för fattiga på guld och silver, så är det icke troligt att någon avsevärd
del av vår vattenkraft kan komma att tagas i anspråk för elektro -

'') Enligt Metallgesellschafts i Frankfurt a. M. statislik.

176

lyrisk kopparraffinering. Några uppgifter om kostnaden för processen
må dock för fullständighetens skull meddelas.

Kostnaden för raffinering av 1 ton koppar angavs år 1896 för de
östra staterna i Amerika till dollars 12—14, för de västra till dollars
8—10 och för Europa till dollars 13—18. År 1902 uppgavs, att man
i vissa amerikanska verk kommit ned till dollars 4—5 per ton. En
äldre, tysk kalkyl må anföras för bedömande av de poster, varav kostnaden
är sammansatt:

Kraft (å 5 pfennige pr likr-timme).

Arbetslöner.............................................

Räntor å kopparförråd å 5 procent

Amortering 10 procent .....................

Uppvärmning av bad (250 kg. kol

kronor 27:—
» 13: 5 0

» 4: so

» 3: 7 5

» 4: 5 0

kronor 53: 0 5

Att anledning icke föreligger att närmare ingå på den elektrolytiska
raffineringen av silver och guld torde framgå av det ovan
anförda. Det bör blott anmärkas att elektrolytisk silverraffinerina; bedrives
i Sala.

5. Aluminium.

Man kan väl tryggt påstå, att framställningen av aluminium är
det viktigaste av de resultat, som elektrometallurgien hittills har att
anteckna. Genom införandet av den elektrolytiska processen för framställning
av aluminium har metallens pris sjunkit till en bråkdel av vad
det förut var och dess förbrukning mångfaldigats; också framställes den
sedan c:a 25 år tillbaka uteslutande på elektrolytisk väg.

Aluminiumindustriens historia kan särdeles skarpt avläsas i nedanstående
tabell över priserna på metallen under olika perioder. Uppgifterna
äro hämtade ur Metallgesellschafts i Frankfurt a/M välkända statistiska
årspublikation.

Aluminiumpriser:

Kronor pr kg.
vid fabriken.

1855 .......................................... 1,000: — (laboratorieprodukt)

1857—1886 ............................... 90: — (fabriksmässig framställning

medelst natrium).

177

	År.	Kronor pr kg. Vill fabriken.
1888		................... 42: —
1890	februari .......	..................... 25: —
))	september.....	...................... 14: —
1891	februari ........	.................... 10: 70
))	november .....	...................... 4: 5 0
1900		2:_
1911		.................. 1: 10
1913		.................... 1: 55
	Det väldiga	prisfallet under åren

(sänkning av framställningskostnaden
för natrium),
(elektrolvtiska metoden börjar).

~to—to—eu munn uun a ormen i i\euhausen
i Schweiz, snart efterföljd av amerikanska fabriker.

Aluminiums'' användning har tilltagit i den män, som prisen sjunkit.
Dess användning var till för högst tio år sedan inskränkt till att fylla
en hel del var för sig relativt små behov, såsom för kokkärl, smådelar
i cyklar, biler och motorbåtar, kärl för kemisk industri, tillsats till götmetall
(50—100 gr. pr ton tackjärn, 50—150 gr. pr ton martin och
80—200 gr. pr ton bessemer), vidare för aluminotermi och eu del legeringar,
såsom aluminiumbroms, magnalium o. s. v. Avsättningen av
aluminium erbjöd därför tidigare svårigheter, och det gällde att arbeta
på att finna fler och fler användningar för metallen. Produktionen har
emellertid stadigt växt, och ytterligare stegring synes med säkerhet fölen
längre tid framåt vara att vänta, sedan man kommit under fund med
att aluminium med framgång kan konkurrera med koppar såsom material
för elektriska ledningar — härigenom har en avsättningsmöjlighet för
aluminium öppnats, som är större och betydelsefullare än någon av de
förut nämnda.

Eftersom 89 kg-, koppar i detta avseende motsvara 44 kg. aluminium,
så kan man angiva relationen så, att så snart aluminiums pris ickef överstiger
dubbla kopparpriset, så blir det billigare att taga aluminium än
koppar.

Aluminium användes till elektriska kraftledningar flerstädes i
Amerika och i vårt land vid Trollhättan och Uddeholm. Någon betänklighet
pa grund av ett avsevärt starkare angrepp av atmosfärilierna än
vid koppar synes knappast föreligga. Även i elektrokemiska fabriker
kunna skenor eller kablar av aluminium utan betänkande användas, såsom
jag vet dels av egen erfarenhet, dels genom iakttagelser från Amerika.
Vatten fal! ssakkunnige. It q»

178

Den ökade produktionen av aluminium under senare år framgår
uppskattningsvis av nedanstående tabell, likaledes hämtad ur Metallgesellschafts
publikationer.

	Världsproduk-	Värde i milj	Produktion i
År	tion i ton.	kronor.	Norge i ton.
1904 .......	........... 9,300	20	—
1905 .......	.......... 11,500	36	—
1906 ......	........... 14,500	46	—
1907 .......	....... 19,800	62	—
1908 .......	........... 18,600	30	—
1909 ......	............31,200	38	600
1910 .....	.......... 43,800	57	900
1911 .......	........... 45,000	49	900
1912 .......	........... 62,600	85	1,500
1913 .......	........... 68,200	105	1,500

Åluminiumfabrikerna ligga i Tyskland, Schweiz, Österrike, Frankrike,
England, Amerika och Norge.

Frågan om utsikterna för en aluminiumtillverkning i vårt land
uppställer sig självmant, och att utsikter finnas bestyrkes bl. a. därav,
att tillverkningen på senare tid, som synes, upptagits i Norge, enligt
uppgift på 3 håll: A. S. Yigelands Brug i Kristianssand, .Norsk Nitridkompani
vid Arendal och en fabrik vid Stangsfjorden. Följande närmare
omdömen torde kunna uttalas.

Utsikterna för tillverkning i Sverige äro goda med avseende på
kraftprisen. Beträffande råvarorna (jfr nedan) kunde vi liksom andra få
kryoliten från Grönland. Något kinkigare är frågan om den rena lerjorden.
Den framställes nu ur bauxit, vars sammansättning ungefär motsvarar
formeln A1,0(OH)“, med huvudsakligen Fea0, och Si08 som föroreningar.

Bauxit finnes i Europa i Södra Frankrike och på Irland; tillgångarna
äro nog rätt begränsade, men synas dock icke vara kontrollerade av
aluminiumfabrikerna. I avseende på frakter torde en svensk fabrik icke
behöva vara egentligen sämre situerad än t. ex. Neuhausen.

Pr kw.-år produceras c:a 0.2 7 ton aluminium. Åtgång av råmaterialier
är enligt litteraturuppgifter pr 1 ton aluminium:

c:a 2.2 5 ton lerjord

c:a 0.4 5 » flussmedel (krjmlit m. m.)

c: a 1.2 » kolelektroder.

179

Slutligen må anföras en beräkning av tillverkningskostnaden pr 1
kg. aluminium enligt Minet.

Kraft (enhetspris: kronor 60: — pr hkr-år)............

Elektroder .......................................................................

Arbetslöner..................................................................

Material: ren lerjord ......................................... 1: 10

dussinedel.......................................... 0: 3 o

koks och deglar för omsmältning 0: i o
Underhåll och oförutsett ...........................

tres 0: 4 0
» 0: 4 9

» 0: 2 0

1: so
0: 20

fres 2: 7 9

Kalkylens slutresultat är tydligen icke riktigt, då ett försäljningspris
av kronor 2: pr kg. säkert är lönande. Den är dock av ett visst

intresse, därigenom att den visar ungefärliga proportionen mellan de
olika posterna, av vilka den rena lerjorden är den största.

Minet, som är fackman, yttrar själv om sin kalkyl:

»Man kommer sålunda till ett pris av nära 3 fres, vilket ju är det
verkliga försäljningspriset. Visserligen förfoga de desta fabriker över
ett större kraftbelopp, än vi i ovanstående räkning antagit, så att de
kunna framställa hästkrafttimmen till ett lägre pris; vi få icke heller
förbise de framsteg, som gjorts i olika riktningar, såsom i fråga om
framställning av elektroder och utgångsmaterial, särskilt lerjorden.»

6. Tenn.

Ur avfall av förtent järnbleck, vilket innehåller c:a 2 procent tenn,
utlöses tennet samt utfälles ånyo i ren form genom elektrolys enligt Th.
Goldschmidts vitt spridda metod. Det från tenn befriade järnskrotet är
så rent, att det med fördel kan säljas till martinverk. Metoden har
vunnit stor spridning exempelvis i Tyskland, Holland och Amerika.
Enligt uppgift bearbetar A. S. Stavanger Tinfabrik i Norge årligen c:a

5,000 tons avfall på detta sätt. På senare tid har man dock även börjat
använda den elektrolytiska kloren för utvinnande av tenn i form av
tennklorid ur förtent järn blecksavfall.

. ^ tenn utvinnes pr kw.-år enligt uppgift. Totala kostnaden
angives. växla mellan 10 och 22 mark pr ton avfall för en anläggning
som årligen bearbetar 2,000 tons avfall eller mera; härvid synes dock icke
lägre kraftpris än 3 pfennige pr kw.-timme beräknas. Årliga medelpriset
på tenn i London varierade under åren 1904—1913 enligt Metallgesellschaft
mellan kronor 2,300: — och kronor 3,300: — pr 1,000 kg.

180

7. Nickel.

Såsom redan omnämndes på tal om koppar bedrives elektronisk
raffinering av nickel och numera även elektrolytisk utvinning av nickel
vid Nikkelraffineringsvserket i Kristianssand. Detta är av särskilt
intresse, då härigenom utsikter torde förefinnas för en lönande utvinning
av nickel och koppar ur våra magnetkiser.

8. Sällsynta jordartmetaller.

Av dessa är väl egentligen endast cer föremål för teknisk framställning;
den användes i legering med järn (t. ex. 70 procent cer och
30 procent järn) såsom pyrofor legering i fickelddon. Troligen erhålles
den på elektrokemisk väg, möjligen genom elektrolys av smält klorid.
vilket icke är utan intresse, då vi hava inhemska cermineral. Kraftförbrukningen
för detta ändamål kan dock icke bliva särdeles stor.

9. Alkaliska jordartmetaller och alkalimetaller.

Magnesium torde uteslutande framställas på elektrokemisk väg (vid
Aluminium- lind Magnesiumfabrik Hemelingen nära Bremen — enligt
uppgift genom elektrolys av smält karnallit — samt i Amerika). Metoden
har som bekant sin huvudsakliga användning inom fotografien, fyrverkeritekniken
och för vissa militära ändamål. De små mängder kalcium, som
användas för tillverkning av kalciumhydrur och andra ändamål, framställas
sannolikt också på elektrokemisk väg.

Natrium torde numera uteslutande framställas på elektrokemisk
väg, nämligen genom elektrolys av smält natriumhydrat. Den framställes
i betydliga kvantiteter och finner användning som reduktionsmedel
inom den organiskt-kemiska industrien för framställning av natriumsuperoxid
in. m. Metallen framställes på elektrolytisk väg av Niagara
Electrochemical Co., Niagara Falls, N. T., Höchster Farbwerke i Höchst
a/M., Elektrochemische Fabrik Natrium i Rheinfelden, Badische Anilinund
Sodafabrik A. G. i Ludvigshafen a/Rh., och vid Vadheim i Sogn i
Norge (900 kw. på sistnämnda ställe). Av råvaror, natriumhydrat,
eventuellt blandad med soda, åtgår enl. uppgift c:a 2 ton pr ton natrium.
Pr kw.-år uppgives en produktion av c:a 0.5 ton. Grosshandelspris år
1913 c:a kronor 2:3 0 pr kg., med tendens att sjunka. Årsproduktion torde
röra sig om ett par tusen ton, i alla händelser väl lägre än 5,000 ton.

En detaljerad kalkyl för en fabrik på 370 kw. (30 arbetare med
8 timmars skift) ställer sig enl. Becker sålunda:

anläggningskostnad utan transformatorer c:a 50,000 kronor;

driftkostnader per ton natrium:

Räntor efter 6 procent.................................................... kronor 16: —

Kraft ;\ 50 kronor pr kw.-år ............................................ » 100:_

Råvaror ................................................................................ „ 360: —

Arbetslöner ............................................................................ » 210:_

Reparationer, avskrivningar, administration, förtjänst » 1,614: —

kronor 2,300: —

Kalium torde framställas på liknande sätt, men förbrukningen
är ringa.

Framställning av alkaliska jordarts- och alkalimetaller borde kunna
upptagas i Sverige.

Till sist vill jag lämna eu översikt över den elektrokemiska industriens
utveckling inom vårt land i avseende på antal anläggningar,
kraftbelopp och produktionsvärde. Reduktion i kraftbeloppet bär skett
i de fall, då det varit känt i vad mån den uttagna medelkraften understigit
kapaciteten, vilken sålunda är något större än nedan angivet.
Då en del driftsavbrott ellér inskränkningar i driften icke äro bekanta,
torde det verkligen använda kraftbeloppet dock vara något lägre än
här angivet. Detta torde emellertid knappt gälla om produktionsvärdena,
då dessa äro försiktigt beräknade. Ett verk, som skaffat sig
en eller flere stålugnar, är räknat som en anläggning. Åven för innevarande
år är räknat med normala priser å produkterna; de verkliga
hava ju i genomsnitt varit väsentligt högre.

År	Antal anlägg-	Antal	Produktionsvärde
	ningar	kw.	i kronor
1904	8	9,000	4,500,000
1908	10	13,500	7,500,000
1911	14	25,000	11,000,000
1913	22	60,000	20,000,000
1915	36	78,000	31,000,000

Den elektrokemiska industriens produktionsvärde är ju ännu icke
så stort i jämförelse med landets totalproduktion, men det är den snabba
stegringen, som är så beaktansvärd och som ger skäl antaga att ytterligare
en mycket kraftig utveckling är att emotse.

»Stockholm den 30 november 1915.

Wilh. Palmcsr.

182

Till Herrar Vattenfallssakkunnige.

Anmodad att genom ett tillägg till mitt utlåtande av 30 november
1915 komplettera den däri lämnade översikten av den elektrokemiska
industrien genom uppgifter angående den ytterligare utveckling av nämnda
industri inom landet, som ägt rum sedan nyssnämnda utlåtande avgavs,
får jag vördsamt anföra följande, varvid jag använder samma indelning
som förut. Redan nu vill jag förutskicka den anmärkningen, att utvecklingen
varit högst betydande och delvis påskyndad av världskriget. I.

I. Kemiskt-tekniska produkter.

1. Elektrolys av alkali-klorider.

Beträffande alkali och klor märkes, att den i föregående utlåtande
omnämnda fabriken vid Bengtsfors, tillhörig Elektrokemiska aktiebolaget,
har utvidgats så långt vattentillgången på platsen medgiver, så att den
nu använder 450 å 520 kw. emot förut 300 kw.

I det föregående utlåtandet omnämnes en nyanläggning för alkali
och klor vid Stjärnfors i Värmland. Denna anläggning är på c:a 240
kw. och är uppförd av Uddeholms aktiebolag. Samma bolag uppförde
under 1916 en fabrik för samma ändamål vid Skoghall nära Karlstad,
avsedd för c:a 1,200 kw. Den har emellertid ännu icke kunnat igångsättas
av brist på vissa materialier, som måste importeras.

Slutligen har firman Edgrens kemiska fabrikers aktiebolag, numera
inköpt av Barnängens kemiska fabrikers aktiebolag, i Hudiksvall igångsatt
en elektrolytisk anläggning å 400 kw. för framställning av kaustikt
natron och klorkalk, vilken anläggning inom kort torde utvidgas med
hälften till så mycket kraft.

Den i det föregående utlåtandet uttalade meningen, att goda för -

183

utsättningar finnas för eu utveckling av den elektroniska framställningen
av alkali och klor inom landet har således bekräftats; utvecklingen
skulle nog varit ännu kraftigare, om icke så stora svårigheter att erhålla
nödvändiga maskiner, apparater och materialier nu rådde.

Den elektroniska framställningen av blekvätska (natriumhypokloritlösning)
hör, såsom tidigare framhållet, icke till de industrier, som kunna
förväntas få en avsevärd stadigvarande utveckling utöver den tidigare
inom landet, beroende på att framställningen av alkali och klor är mera
ekonomisk, enär därvid även alkalit tillgodogöres. De under krigsåren
rådande förhållandena hava emellertid föranlett tvenne nyanläggningar,
nämligen av Kyrkebyns sulfitaktiebolag, Segmon, (c:a 100 kw.) och
aktiebolaget Klippans finpappersbruk, Klippan.

Klorat och per klor åt. Stockholms Superfosfatfabriks aktiebolags
förut omnämnda nya fabrik i Trollhättan (2,000 kw.) är sedan början
av år 1916 i gång och även aktiebolaget Hamilton & Hansells kloratfabrik
på 1,000 kw. därsammastädes, som överlåtits på Elektrolytiska
aktiebolaget Trollhättan, är numera i gång.

2. Karbid.

Efterfrågan å karbid har under krigsåren stegrats högst väsentligt,
både för export och inhemsk förbrukning.

Det inhemska ökade behovet hade till en början sin grund i bristen
på kvävegödningsmedel, då ju karbiden är råvaran för framställning av
karbidkväve. Härtill har under sistförflutna år kommit bristen på lysämnen,
vilken medfört karbidens utsträckta användning till bordslampor
— något som förut knappt kommit ifråga. Det stegrade behovet har
emellertid endast i ringa mån kunnat mötas av en ökad produktion,
beroende bl. a. på brist på monterad vattenkraft.

Emellertid har Stockholms Superfosfatfabriks aktiebolag uppfört
och nyligen igångsatt en ny karbidfabrik i Trollhättan för 5,000 kw.

3. Gödningsmedel (och salpetersyra).

Tidigare har framhållits, att för framställning av gödningsmedel
på elektrokemisk väg ytterligare mycket betydande kraftbelopp inom
landet kunna tänkas tagna i anspråk.

Beträffande först kvävegödningsmedel (och salpetersyra) så har någon
nyanläggning för karbidkväve icke kunnat komma till stånd, beroende på
den ovan nämnda bristen på monterad vattenkraft och måhända även

184

på svårigheten att under nuvarande förhållanden erhålla maskineri för
framställning av flytande luft. De två svenska karbidkvävefabrikerna
(Alby och Ljungaverk), som år 1912, såsom tidigare angivet, sammanlagt
producerade 6,043 ton karbidkväve, hava dock sedan i betydligt
högre grad utnyttjat sin kapacitet, så att sammanlagda tillverkningen
under år 1915 utgjorde 16,375 ton, varav 10,125 ton från Alby och
6,250 ton från Ljungaverk.

Inhemsk tillverkning av kalksalpeter har icke kommit till stånd,
något som ju ock, enligt vad som tidigare framhållits, knappast var att
vänta. Däremot har aktiebolaget Elektrosalpeter kontrakterat om 12,000
kw. i Trollhättan för framställning av högkoncentrerad salpetersyra för
sprängämnestillverkning — ett behov, vars betydelse framhölls i det förra
utlåtandet. Uppskov med denna anläggning lär dock komma att äga rum.

Fosforsyregödning smedel. Arbetena vid den i det tidigare utlåtandet
omnämnda, aktiebolaget Difosfat tillhöriga försöksfabriken i Trollhättan
äro nu så långt avancerade, att en större anläggning vid Malmberget
planeras, baserad på apatithaltigt avfall från dåvarande malmfält samt
kraft från Porjus. På grund av den ytterliga brist på fosfatgödningsmedel,
som nu råder, är det för det inhemska jordbruket av största vikt att
en sådan fabrik av möjligast största omfattning snarast kommer till stånd.

Aktiebolaget Trollhätte Cyanidverk bygger för närvarande en anläggning
på c:a 2,000 kw. i Trollhättan för framställning på elektrokemisk
väg av kaliföreningar och cyanider enligt en av A. Lindblad uppfunnen
metod, avsedd att ersätta den i det föregående utlåtandet omnämnda,
av samma personer föreslagna metoden för utvinning av kaliföreningar
på elektrokemisk väg.

4. Slipmedel.

I det tidigare utlåtandet har omnämnts, att aktiebolaget Alo i
Arboga planerade en tillverkning av karborundum och alundum. Tillverkning
av karborundum har numera ägt rum; däremot har det av
brist på råmaterial (bauxit), som måste importeras, tillsvidare fått anstå
med tillverkningen av alundum. För närvarande producerar bolaget
gjuttackjärn och ferrolegeringar på elektrokemisk väg. Kraftbeloppet
utgör c:a 700 kw.

5. Diverse.

En ny elektrolytisk anläggning å c:a 600 kw. likström för framställning
av väte, avsett för fetthärdningsändamål, har under år 1916

185

igångsatte av aktiebolaget Henriksborgs låbriker vid Stockholm, och
avser man att även tillvarataga det samtidigt erhållna syret. I det
tidigare utlåtandet har påpekats, att betydande mängder vätgas erhållas
som biprodukt vid åtskilliga elektroniska förfaranden, såsom klor- och
alkaliframställningen; tillvaratagandet av sådan vätgas skall ock ske
vid Barnängens kemiska fabrikers aktiebolags ovan omtalade klor- och
alkalifabrik i Hudiksvall, likaledes för fett härdning.

Grafit. I mitt tidigare utlåtande har jag yttrat, att det synes
fullt rimligt att förutsätta, att tillverkning av grafit på elektrokemisk
väg kunde upptagas inom landet. Höganäs-Billesholms aktiebolag har
sedan dess i en anläggning på c:a 850 k\v. i Trollhättan upptagit grafitering
i elektrisk ugn enligt överingenjör Sieurins metod. Vidare har
Skandinaviska grafitindustriaktiebolaget bildats, vilket vid Trollhättan
uppför eu anläggning å 800 kw. för tillverkning av grafit. Dessutom
uppför aktiebolaget Degel en liten anläggning för samma ändamål i
Trollhättan.

Inhemsk tillverkning av fosfor, vilken enligt min tidigare uttalade
mening borde kunna upptagas inom landet, bedrives numera på tvenne
håll. Aktiebolaget för kemisk och elektrokemisk produktion igångsatte
1916 sin vid Trollhättan belägna fabrik, vilken förbrukar 500 å 600 kw.
och aktiebolaget Reductor har under innevarande år vid Gullspång igångsatt
en fabrik för 400 å 500 kw.

Framställning av vätesuperoxid med hjälp av elektrolys är en för
landet ny tillverkning, som upptagits av aktiebolaget Elektrolys, Stockholm,
med fabrik i Bromma å c:a 50 kw. likström; tillverkningen torde
under den närmaste framtiden begjmna. II.

II. Elektrometallurgiska produkter.

1. Tackjärn och stål.

Nyheterna beträffande framställning av tackjärn i elektrisk ugn
äro följande.

Aktiebolaget Trollhättans elektriska masugn, som övertagit Järnkontorets
försöksanläggning vid Trollhättan, har i november 1917 igångsatt
ytterligare eu elektrisk masugn å 3,200 kw.

Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag har utom den i det förra
utlåtandet omnämnda elektriska masugnen å 3,500 kw. i Domnarvet
därsammastädes igångsatt ytterligare en sådan ugn å 5,500 kw.; samma
VattenfallssaJckiinnige■ IL 24

186

bolag beräknar att igångsätta en ny ugn å 4,500 kw. i början av 1918
och ytterligare en å 5,500 kw. under sommaren 1918. Uddeholms aktiebolag,
som uppfört de 3 tidigare omnämnda elektriska masugnarna i
Hagfors, varav 1 är på 3,300 kw. och de 2 andra på 3,000 kw., har
igångsatt en fjärde på 5,000 kw. och beräknar att i april 1918 igångsätta
en femte, likaledes på 5^000 kw.

Vidare kommer aktiebolaget Porjus smältverk, som i år igångsatt
framställning av kiseljärn vid Porjus med 3,000 kw. och från ocli med
nästkommande år därstädes förhyrt 9,000 kw., att framställa även tackjärn.
Slutligen planerar det nybildade aktiebolaget Norrbottens järnverk
elektrisk tackjärnsframställning med inalles 10,000 kw. i Norrbotten.

Samtliga nu och tidigare omtalade elektriska masugnar äro uppförda
enligt aktiebolaget Elektrometalls system. Under senaste tid har
även en del gjuttackjärn framställts i ferrolegeringsverkens ugnar.

Den elektriska stålsmältningen har ytterligare utvecklat sig, huvudsakligen
genom att ytterligare ett betydligt antal 11 ennerfeltugnar installerats.
Deras antal inom landet var i mars 1915 12 stycken; sedan
dess hava ytterligare 30 stycken med en sammanlagd kapacitet av 6,075
kw. installerats. Vid 24 verk äro sådana ugnar nvinstallerade sedan
1915. Totala antalet inom landet installerade Rennerfeltugnar utgör
således för närvarande icke mindre än 42, med en sammanlagd kapacitet
av 7,875 kw. De omnämnda Rennerleltugnarna användas delvis för
andra ändamål (ferrolegeringar, mässing etc.) men hava här alla förts
tillsammans med stålugnarna.

2. FeiTolegeringar och kisel.

I det tidigare utlåtandet har framhållits, att den redan då inträdda
hastiga ökningen i produktion av ferrolegeringar i hög grad berott på
kriget. Sedan dess har ytterligare en stark stegring i den inhemska
tillverkningen inträtt, framför allt i fråga om kiseljärn, beroende på
dettas användning till kiselhaltigt stål för granater. Den alldeles övervägande
delen av produktionen exporteras därför. Vidare har en ökningav
produktionen av ferromangan, resp.'' mangankiseljärn dels planerats
dels även redan inträtt. Beträffande ferrokrom har väl ingen avsevärd
ökning inträffat; i stället väntas minskning inträda, såvida den icke
redan inträtt. Detta beror dock ingalunda på minskad efterfrågan utan
på svårigheten att erhålla råmaterial. Ferrolegeringar av volfram, vanadin
och tantal framställas av samma skäl, nämligen svårigheten att erhålla
råmaterial, fortfarande icke inom landet. Däremot har framställning av

187

ferromolybden, i den män våra sparsamma tillgångar på molybdenglans
medgivit, upptagits på ett par håll.

I detta sammanhang kan ock nämnas, att vid ferrolegeringsverken
upptagits tillverkning av de praktiskt taget järnfria legeringarna kiselaluminium
och marigankiselalnminium, vilka användas inom järnhanteringen,
ävensom tillverkning av mangankoppar m. fl. legeringar.

Den efter krigsutbrottet inträffade enorma utvecklingen av kiseljärntillverkningen
torde efter fredsslutet följas av ett stort bakslag, så
att en hel del fabriker måste upptaga någon annan tillverkning eller
eventuellt nedläggas.

De helt och hållet nya verken på detta område äro, såvitt känt,
fyra. Ingenjör E. Olausson har år 1916 i Trollhättan igångsatt ett kiseljärnverk
å 1,000 kw. A. Karlson Metall- och Maskinaktiebolag, Stockholm,
igångsatte likaledes under år 1916 i Trollhättan ett verk för framställning
av ferrolegeringar, vilket under år 1917 använde 2,300 kw.
Aktiebolaget Porjus smältverk, Porjus, använde under år 1917 3,000 kw.
för huvudsakligen kiseljärn och har numera kontrakterat om 9,000 kw.,
vilka dock torde komma att framdeles helt eller delvis användas för
tackjämsframställning, såsom redan framhållits. Slutligen är att anteckna
aktiebolaget Mangano-Silicium, som i Trollhättan avser att framställa
bl. a. kiselmangan och härför kontrakterat om 1,500 kw. Anläggningen
är emellertid ännu icke färdig.

Förut befintliga ferrolegerings verk hava betydligt utvidgat sig.
Så konsumerar Wargöns aktiebolag, Wargön, numera c:a 14,500 kw.
(förut c:a 6,600 kw.) och aktiebolaget Ferrolegeringar, Trollhättan, 8,000
å 10,000 kw. (förut c:a 4,300 kw.) Stora Kopparbergs bergslag förbrukar
för närvarande för ifrågavarande ändamål 7,600 kw., varav

5,500 kw. för kiseljärn och 2,100 kw. för ferromangan etc. Vid Hagge
användas c:a 2,000 kw. för kiselmangan m. m. Det totala kraftbelopp,
som inom landet användes för framställning av ferrolegeringar, uppgår
för närvarande till icke mindre än c:a 45,000 kw.

3. Zink och bly.

Härom är intet med säkerhet känt nytt att anteckna.

4. Koppar, silver och guld.

Aven elektronisk kopparraffinering har upptagits inom landet,
beroende väl delvis på att kriget inskärpt betydelsen av att i så många
hänseenden som möjligt bliva oberoende av utlandet. Så har aktie -

188

bolaget Elektrokoppar, Partille, från Trollhättan förhyrt 450 kvv., av
vilka en del användes för elektrolytisk raffinering av koppar. Vidare har
aktiebolaget Elektrolytverken bildats med ett betydligt kapital och med
ändamål att i Västerås bedriva elektrolytisk raffinering av metaller, i
främsta rummet koppar.

5. A lu in i n i u in.

De i det föregående utlåtandet uttryckta förhoppningarna om eu
inhemsk aluminiumtillverkning synas hava väsentligt förbättrats, överingenjör
E. Sieurin vid Höganäs-Billesholms aktiebolag har nämligen
lyckats utarbeta, eu tillfredsställande metod för att ur inhemska leror
tillverka en för aluminiumframställning lämplig d. v. s. tillräkligt ren
lerjord (aluminiumoxid) och en fabrik för sådan oxidframställning är
redan under byggnad i Höganäs. Man torde således beträffande det
viktigaste råmaterialet bliva oberoende av utlandet och planerna på eu
inhemsk aluminiumtillverkning böra numera vara lätt nog realiserade.

6. Tenn.

Planer hava varit å bane att inom landet upptaga elektrokemisk
utvinning av tenn ur avfall av förtent järnbleck, men det är icke
bekant, att de lett till definitivt resultat.

7. Nickel.

Åven elektrolytisk utvinning av nickel ur inhemsk magnetkis
planeras.

8. Sällsynta jordartmetaller.

Aktiebolaget Cermetall har i Motala anlagt en mindre fabrik (c:a
75 kw.) för elektrolytisk utvinning av cermetall; råvaran är cerit från
Riddarhyttan. Att möjlighet för inhemsk produktion härav förefanns,
har i det förra utlåtandet påpekats.

9. Alkaliska jordartmetaller och alkalimetaller.

I det föregående utlåtandet har jag yttrat: »Framställning av
alkaliska jordart- och alkalimetaller borde kunna upptagas i Sverige.»

Framställning av magnesium är redan i gång och framställning av
natrium planerad; i bägge fallen hava nog krigskonjunkturerna bidragit

att driva fram dessa industrier, om vilka man dock har grundad anledning
att hoppas, att de skola fortleva.

Ingenjör W. Dan Bergman igångsatte under år 1916 en magnesiumfabrik
på c:a 160 k\v. i Trollhättan och Stockholms superfosfatfabriks
aktiebolag bygger vid Porjus en natriumfabrik å 1,000 k\v.

På grund av ovan lämnade kompletterande upplysningar angående
utvecklingen av den elektrokemiska industrien inom landet sedan det
förra utlåtandet avläts (.SO november 1915) har jag slutligen efter bästa
förmåga gjort eu sammanställning över antalet anläggningar, antal använda
kw. och produktionsvärde för den elektrokemiska industrien under år
1917. Häri ingå således ej de anläggningar, som, ehuru planerade eller
under byggnad, ännu ej kommit i gång. Beträffande de vid denna
sammanställning iakttagna x-eglerna gäller, vad som yttrats i det föregående
utlåtandet; sålunda är fortfarande beträffande produktionsvärdet
räknat med de pris, som kunna anses vara gällande före kriget. Angående
storleken av dessa pris hänvisas till det föregående utlåtandet.
De under senare tid uppnådda prisen torde för den elektrokemiska industriens
produkter i genomsnitt varit mer än 3 gånger högre. Resultatet
av beräkningarna återgives i nedanstående tabell, i vilken för översiktlighetens
skull de tidigare lämnade siffrorna medtagits.

År	Antal an-läggningar	Antal kw.	Produktionsvärde i kronor
1904 ...........................	8	9,000	4,500,000
1908 ...........................	10	13,500	7,500,000
1911 .........................	14	25,000	11,000,000
1918 .........................	22	60,000	20,000,000
1915 ...........................	36	78,000	31,000,000
1917 ...........................	75	126,000	55,000,000

Stockholm den 3 januari 1918.

Wilh. Palma?r.

Till herrar Vattenfallssakkunnige.

I brev av den 31 mars 1916 har vattenfallsdirektören, herr översten
in. in. F. Y. Hansen, anmodat, undertecknad att komplettera den av
professor Palmaer till eder avlämnade utredningen, i vad den avser
elektrisk malmsmältning i Norrland och därmed sammanhörande, och
har jag ansett mig böra mottaga uppdraget för att därigenom bliva i
tillfälle framlägga en del synpunkter och siffror, som möjligen kunna
vara ägnade att ytterligare belysa frågan.

»Tillverkningen av tackjärn på elektrisk väg synes av flera skäl
ha en framtid särskilt i våra nordligaste landsändar. 1 mellersta Sverige
har denna process, trots jämförelsevis fattiga beskickningar, att uppvisa
en aktningsvärd och snabb utveckling, i det för närvarande vid 4 bruk
med tillsammans 6 masugnar cirka 19,200 kw. tagits i anspråk för densamma
■— ett kraftbelopp, som under där rådande förhållanden motsvarar
65 — 70,000 ton tackjärn, 110—120,000 ton malm och cirka 25,000 ton
träkol pr år. Då i Norrland rikets största och järnrikaste malmförekomster
ligga sida vid sida med våra största vattenkrafter, finnes det
där tydligen goda förutsättningar för en storindustri av detta slag.»

På så sätt uttalar sig den 15 mars 1916 den av svenska teknologföreningens
styrelse utsedda kommitté, som hade i uppdrag att avgiva
yttrande rörande av herr Sven Liibeck m. fl. väckt motion angående
utredning om åtgärder för underlättande av vintersjötrafiken på Norrland.

Med detta generella yttrande som utgångspunkt vill jag nu till en
början i tur och ordning något närmare behandla de tre huvudfaktorerna
vid elektrisk tackjärnstillverkning: bränslet (för malmens reduktion),
malmen, kraften.

192

Bränslet.

Malmen.

Av den erfarenhet, som man hittills vunnit vid drift av elektriska
masugnar, har framgått, att användning av koks som reduktionsmedel
icke kan komma ifråga.

Den slutsatsen drog man vid Trollhättan *), och tydligen har man
gjort det även vid Tysse (Hardangerfjorden), eftersom försökstillverkningen
där inställdes. Man har visserligen från en del håll velat bestrida, att
anledningen till den mindre lyckade driften vid Tysse var, att koks
användes som reduktionsmedel, och i stället bl. a. framhållit malmernas
mindre lämpliga beskaffenhet (låg järnhalt, stor mullmängd); och naturligtvis
har denna i hög grad medverkat till resultatet. Men även med
de bästa och rikaste styckemalmer skulle säkerligen resultatet blivit
detsamma på grund av vissa koksens fysiska egenskaper samt dess höga
svavelhalt.

Så vitt man kan förutse, är användning av torv eller torvkoks
likaledes otänkbar i detta fall.

Det bränsle man har att lita till blir således träkol och helst träkol
av runt virke, mindre gärna sågverkskol.

Utgångspunkten för bedömandet av, i vilken skala en elektrisk
tackjärnstillverkning, baserad på de norrländska malmerna och den norrländska
vattenkraften, bör kunna bedrivas, blir följaktligen tillgången
därsammastädes på träkol.

Nu är det ju så, att vår redan befintliga järnhantering till stor
del hämtar sitt behov av träkol från Norrland. Det skulle därför vara
minst sagt olämpligt, om en uppväxande elektrisk tackjärnstillverkning
i denna landsända droge till sig av dessa kol, enär det skulle betyda
försvårade existensmöjligheter för vår gamla järnhantering. Man kan
av den orsak icke tänka sig, att andra kol böra få disponeras för en ny
tackjärnsindustri däruppe än sådana, som kunna framställas där utöver
vad som behöves för de gamla järnverken. Frågan skulle naturligen
dock ligga på ett annat sätt, om en blivande elektrisk tackjärnstillverkning
i Norrland kom till stånd i ekonomiskt samarbete av en eller annan
form med våra nu befintliga järn- och stålverk. Antag emellertid, att
detta ej blir fallet, så gäller det alltså först att utreda tillgången på vad
jag skulle vilja kalla »neutrala» träkol.

Pr ton tackjärn har man att räkna med en träkolsåtgång av 350
å 400 kg.

Den elektriska tackjärnsprocessens ekonomiska genomförbarhet är i
hög grad beroende av malmernas järnhalt och sammansättning i övrigt,

*) Jern-Kontorets annaler 1912, sid. 333.

193

varjämte de, som förut nämnt, böra vara i styckeform och hålla minsta
möjliga mängd mull.

Tillämpar man dessa fordringar på den malm, som nu brytes i de
lappländska gruvorna, befinnes det, att Tuolluvaaramalmen framstår som
den lämpligaste. Något järnrikare men även något svavelhaltignre är
A-malmen från Kirunavaara, som på grund av sistnämnda förhållande
kräver en viss mängd kalksten för att lämna ett tillräckligt svavelrent
tackjärn. Briketter av slig av Gellivare varpmalm böra även med fördel
kunna användas för sådan tillverkning, liksom det är möjligt, att vissa
andra fyndigheter i Lappland kunna komma att lämna för elektrisk tackjärnstillverkning
passande malm.

Analyser å järnmalmer och briketter.

	I Kirunavaara-	Tuolluvaara-malin enligt analyse-	------
				ring vid Jemkonrorets Försöks-	Briketter
					verk, Trollhättan		av
								Gellivare
	maj	dec.		ok t.	okt.	jan.	jan.	varpmalm i
	1911	1912	1912	1910	1910	1 1911	1912
! Fe203 .....................	67.73	66.43	?	1.41	5.52	0.56	6.so	96.3 0 1
! FeaOi .....................	—	—	-	91.05	87.45	91.98	85.21	j
i FeO .....................	28.17	29.57	?	—		—	—	2.70
MnO .....................	0.19	0.21	0.05	0.16	0.14	0.18	0.18	0.15 j
\| MgO ....................	0.86	0.61	0.48	1.12	1.84	2.33	2.20	0.15 !
: CuO .....................	0.3 5	0.3 7	0.3 2	0.28	0.53	0.59	0.85	0.05 !
1 Al,Oa .....................	0.41	0.21	0.3 2	0.16	0.06	0.5S	0.S9	0.16 i
i TiOa ..................... 1	0.35	0.3 0	0.08	0.10	0.48	0.79	0.61	0.3 5
: SiO .....................	1.38	1.84	1.05	3.12	3.47	3.35	3.ss	O.io
POs .....................	0.034	0.048	0.041	0.050	0.03 7	0.025	0.014	O.ou
s...........................	0.04 2	0.023	0.026	O.oii	0.012	O.001	O.ooi	spår
Glödgningsförl list......	0.34	0.20	0.27	0.16	0.14	0.04	—	\|
Summa	99.856	99.811		97.0 21	99.6 79	100.376	100.635	99.961 ! 1
Fe ....................	69.3 2	69.50	69.61	66.94	67.10	66.90	66.42	69.47
P......................	0.015	0.0 21	0.018	0.0 2 2	0.016	O.oii	0.006	0.005 1
S.........................	0.0 42	0.023	0.026	O.oii	0.012	O.ooi	O.ooi	• spar
Si...........................	0.65	0.87	0.7 8	1.G1	1.68	1.57	1.82	0.05
Mn .....................1	0.15	0.16	0.0 4	0.12	O.ll	O.io	0.14	0.12 1

Vattenfallssakkimnige. II.

194

Kraften.

För den elektriska tackjärnsprocessen, sådan den för närvarande
bedrives i vårt land, utmärkande är, att malmerna uppsättas orostade
på masugnen. Detta låter sig göra, då deras svavelhalt är låg, eller då
den neutraliseras av eu viss mängd mangan i beskickningen. De ovannämnda
Lapplandsmalmerna äro emellertid alla, som synes av analyserna,
manganfattiga, och det kan därför bli en fråga, om det går för sig att
underlåta rosta t. ex. R_iruna-A-malmen. Mycket beror detta pa tackjärnets
sättningsgrad, ty försöken vid Trollhättan med sådan malm
visade, att svavelhalten i halvvitt järn blev fullt tillfredsställande, då den
däremot i helvitt blev väl hög. Det beror också på, om tackjärnet skall
förbrukas vid inhemska stålverk eller säljas som exporttackjärn; på det
senare ställas fordringarna högre.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att man har större svårigheter
med svavlet vid den elektriska tackjärnsprocessen än vid den
vanliga. Till beskickningens svavelhalt kommer i förra fallet även något
svavel från elektroderna.

Skulle det i ett visst fall bliva nödvändigt rosta malmen, medför
detta ett plus i anläggningskostnaden liksom även i tillverkningskostnaden
för tackjärnet. Vi skola längre fram återkomma till dessa
förhållanden.

1 det föregående har jag alldeles lämnat ur räkningen de fosforhaltiga
malmerna i Lappland, d. v. s. de malmer, som äro föremål för
export. Anledningen är den, att de icke, så länge de icke i vittgående
grad befriats från sin fosforhalt, med ekonomisk fördel kunna nedsmältas
i elektriska masugnar. Tillverkningspriset för tackjärnet skulle bliva
alltför högt i förhållande till dettas kvalitet, vilken komme att ligga ett
gott stycke under tackjärnets av de fosforrena malmerna.

Om man kan säga, att bränslet och malmen äro mera konstanta
faktorer vid fråga om elektrisk tackjärnstillverkning, så kan med skäl
påstås, att kraftåtgången är den variabla faktorn.

Uttrycket »kraftåtgång» kan till en början tagas i två betydelser.
Dels kan man därmed avse det antal kw.-timmar, som, enligt uppmätning,
förbrukas pr ton tackjärn, dels det antal kw., .som en anläggningav
en viss storlek behöver för sin permanenta drift. Av det senare
beror i sådana fall det förra, när den elektriska masugnsanläggningen
har att betala ett visst antal kw. med eu viss bestämd summa pr år;
såsom exempelvis vid Jernkontorets Försöksverk i Trollhättan.

När man därför vill söka bestämma, hur många ton tackjärn som
kunna tillverkas pr kw.-år, måste man angiva, om tontalet skall räknas

195

Pr inköpt kw.-år eller pr uppmätta kw.-timmar, reducerade till kw.-år.
I senare fallet gör den s. k. belastningsfaktorn sig gällande.

Utgår betalningen för kraften med ett visst bestämt belopp pr är,
så blir problemet för masugnsanläggningen att utnyttja denna kraft
till det yttersta. För att kunna göra detta, erfordras först och främst
flera ugnsenheter.

Driften vid Trollhättans elektriska masugn under åren 1913, 1914,
och 1915 må tjäna att exemplifiera detta.

Till masugnens disposition stodo, som bekant, 2,208 kw.

Tillverkningen utgjorde:

år 1913 ............................................... 7,334 ton

» 1914 ............................................... 7,049 »

» 1915 ............................................. 7,502 »

vilket motsvarar en tillverkning per inköpt kw. och år av:

år 1913 ................................................ 3.3 2 ton

» 1914 ................................................ 3.19 »

» 1915 ............................................... 3.40 »

Med dessa tal har man att jämföra dem som erhållas genom
beräkning, utgående från totala antalet uppmätta kw.-timmar under
resp. år, nämligen:

för år 1913 .......................................... 4.05 ton

» » 1914 ......................................... 4.00 »

» » 1915 3.92 »

Av disponibla kraftbeloppet ha alltså utnyttjats:

år 1913 ......................................... 82.0 procent

» 1914 ......................................... 79.8 »

» 1915 ......................................... 86.7 »

eller i medeltal cirka 83 procent.

På de blivande förhållandena vid elektrisk tackjärnstillverkning i
Norrland torde dessa erfarenhetssiffror från Trollhättan rätt väl kunna
tillämpas, och man skulle alltså, om det gäller en anläggning med en
masugn, kunna räkna med en tillverkning av 4 ton per å instrumenten
vid ugnen uppmätt kw.-år och 3.3 2 ton per inköpt kw. och år.

Bättre ställer det sig, om anläggningen omfattar två, tre eller fyra
ugnar. Säker grund för ett bedömande av, i vad mån man då kan
utnyttja den inköpta kraften saknas, men jag skulle vilja antaga, att

196

man med en anläggning’ om fyra ngnar kan uppnå en utnyttjande-procent
av 92, och för de båda fallen två och tre ugnar interpolera mellan 83
procent och 92 procent, vilket ger resp. 86 och 89 procent.

Man kan nu uppstöta följande tabell:

Antal ugnar	Tillverkat tackjärn	i ton	Antal inköpt
i anlägg.	pr vid anläggningen	pr inköpt	kw.-år
ningen	uppmätt kw.-år	kw.-år	pr ton
1	4.—	3.32	0.3 0 1
2	4.—	3.44	0.291
3	4.—	3.56	0.281
4	4.—	3.6 8	0.272

Skulle nu utredningen angående tillgången på träkol visa, att på
eu viss plats en anläggning om 4 ugnar ur den synpunkten är motiverad,
blir alltså möjligheten att utnyttja det inköpta kraftbeloppet samtidigt
den bästa. Av de 4 ugnarna skulle 3 drivas permanent och den fjärde
stå som reserv för dessa men eventuellt även få tjänstgöra för säsongkraft.
Vi förutsätta en sådan anläggning i det följande.

Möjligheten att utnyttja kraften i en elektrisk masugnsanläggning
påverkasj som förut antyddes, jämväl av beskickningens järnhalt.och
kemiska natur. År beskickningen rik och fordrar den ingen eller ringa
kalktillsats, så bliva växlingarna i strömstyrka betydligt mindre än under
motsätta förhållanden, och det blir då följaktligen lättare att alltid hålla
verkets kw.-förbrukning nära den tillåtna maximigränsen. De beskickningar,
som kunna väntas komma i fråga vid ett norrländskt elektrotackjärnsverk,
uppfylla i detta hänseende höga anspråk.

Eu fråga av rätt stor betydelse för driften av ett elektriskt tackjärnsverk
är, huruvida ugnarna kunna drivas med olika stora kraftbelopp
under olika tider på dygnet eller på året, och huru stora växlingar som
i detta avseende kunna tillåtas.

Ifråga om variationer under längre perioder ger driften vid Trollhättan
upplysning. Som förut nämnt, är ugnen där byggd för 2,208
kw. Medelbelastningen (under drifttid) enligt instrumenten utgjorde:

15/u 1910—29/5 1911............ 1,5021 kw. (cirka 68 procent av 2,208)

Vs	1911 — 21/6 1912......	..... 1,5771	x>	(		73		»
12/s	1912—15% 1912.......	..... l,728x		(	»	78	d	»	»
Vin	1912—31/u> 1912.......	..... 1,833		(	»	83	»	»
År	1913 ............................	..... 1,987		(		90	»	»
	1914 ............................	..... 1,980	»	(	»	90	»	»
»	1915 ...........................	..... 1,962	y>	(	y>	89	»		»

1 75 kw. tillagda för motordrift och belysning.

197

utan att detta vållade några tekniska svårigheter. Hur det ställer sig
med dygnsvariationer är svårare att avgöra, men det är antagligt, att
de bliva till olägenhet på grund av de korta intervallerna och omöjligheten
alltså att alltjämt kunna anpassa sig efter de ändrade värmeförhållandena
i ugnarna.

Till det pris, som kan betalas för den elektriska kraften, skall jag
längre fram återkomma.

Bestämmandet av rätta platsen för en elektrisk masugnsanläggning Verkets läge.
i Norrland är icke lätt, enär därvid hänsyn måste tagas till en mängd
iaktorer. De som röra driften av verket torde emellertid därvid få tillmätas
den största om också långt ifrån avgörande betydelsen. Jag
menar därmed, att på platsen ifråga bör framför allt summan av kostnaderna
pr ton tackjärn för träkol, malm och kraft vara ett minimum.

Vid beräkningar häröver kan man, för att vara på den säkra sidan, utgå
ifrån, att pr ton tackjärn förbrukas:

25 hl. (= 400 kg.) träkol
1,600 kg. malm
0.2 7 2 kw.-år.

Kalkstensåtgången torde icke bliva så betydande, att den nämnvärt influerar
på resultatet.

Vi finna, att vikten malm pr ton tackjärn är 4 gånger så stor
som vikten träkol. Verket bör sålunda med hänsyn tagen till endast
dessa två faktorer förläggas vid gruvan. Nästa fråga blir då: hur ställer
sig kostnaden för kraften där? Och återigen nästa: om även kraftkostnaden
visar, att gruvan är den rätta platsen, är den det likaledes med
hänsyn till bortfrakten av tackjärnet? Man kan göra ännu flera betydelsefulla
frågor, såsom: finnes förut på platsen industri, som lämpligen
kan till ömsesidig fördel samarbeta med eu elektrisk masugnsanläggning?
och: har ena eller andra platsen företräde med hänsyn till personalens
trivsel, med hänsyn till billiga levnadskostnader, tillgång på bostäder
m. m., m. m.?

På läget beror även byggnadskostnaden i hög grad.

Låt oss som exempel välja Luleå och Gellivare och eu anläggning
med 4 masugnar för tillsammans 9,000 kw. (uppmätta vid anläggningen).
Med före kriget gällande priser och exklusive tomtplats samt
bostäder för tjänstemän och arbetare beräknas en sådan anläggning kosta

198

Tackjärnets
tillverkning spris.

i Luleå ........... cirka 1,545,000 kronor (= 187 kronor pr kw.)

i Gellivare ..... » 1,700,000 » (= 205 b » » ).

För bostäder torde tillkomma

i Luleå.............................................................. cirka 375,000 kronor

i Gellivare......................................................... ® 420,000 »

I Porjus bleve byggnadskostnaden antagligen ändå högre, varjämte
byggande av bostäder för tjänstemän och arbetare där bleve nödvändigt.
Å andra sidan har Porjus fördelen av billigare kraftkostnad,
varjämte denna plats måhända lämpar sig som kolningsplats för kolved
från trakten å ömse sidor om vattendraget ovanför. Avsevärt fördelaktigare
plats för kolning är dock givetvis Boden (Säfvast) eller Luleå.

Här äro nu disktissionsvis nämnda en del platser. Det är tydligt,
att flera kunna tänkas, och, som sagt, ett rätt val är icke lätt och
måste föregås av grundlig, allsidig utredning om alla inverkande faktorer.
Åven Porjus som lämplig kraftkälla torde böra bliva föremål för
undersökning.

Låt oss emellertid fortfarande använda samma exempel som förut,
då det nu skall göras ett försök att beräkna tillverkningspriset för
tackjärnet.

Vi utgå därvid från följande å-priser:

			1 Gellivare	I Luleå
Malm och briketter1 ...............	kronor	pr ton	10.26	12.15
Träkol.............................................	B	B hl.	0.7 5	0.6 5
Elektriskt kw.-år, uppmätt vid				67.32
masugnen .................................	B		47.60

samt att i vardera fallet följande personal behöves, nämligen:

1 disponent
1 ingenjör

1 bokförare och kassör
1 bokhållare
1 kemist
1 b biträde
3 förmän

9 uppsättare
3 hyttdrängar
18 slaggdrängar
6 kolfatare
3 krossarförmän
6 krossardrängar
1 järnvägarförman

50 procent malm och 50 procent briketter (eller sintrad slig).

199

♦i järn- och slaggdragare
1 elektrodmakare
1 elektrisk montör
1. » )) hantlangare

1 maskinarbetare

2 klensmeder
2 » drängar

10 lossare och lastare
2 portvakter

= 6 tjänstemän samt 75 förmän och arbetare för eu tillverkning av

30,000 ton tackjärn pr år, och finna, att ungefärliga tillverkningspriset
för 1,000 kg. tackjärn bliver, i kronor.

1,600 kg. malm .............................................	I Gellivare ... 16.42	1 Luleå 19.44
kalksten ...........................................................	... 0.6 0	0.4 0
25 hl. träkol ...................................................	... 18.75	16.25
0.2 7 2 kw.-år ...................................................	... 12.95	18.31
elektroder........................................................	... 1.50	1.50
reparationer och underhåll..........................	3.30	3.—
avlöningar.........................................................	... 5.88	4.9 0
förvaltning och allmänna omkostnader...	... 2.—	1.75
ro val tv...............................................................	... 1.25	1.25
amorteringar ...................................................	62.65 ... 3.25	66.8 0 2.95
räntor ...............................................................	... 5.15	4.85
	71.05	74.60

Om järnet antages fraktat sjöledes från Lnleå till svenska förbrukare,
har man att lägga till (enl. tariff 11) kronor 5.3 0 eller, med
20 procent nedsättning, kronor 4.2 4 för järnvägstransporten Gellivare—
Luleå för att få en rättvis jämförelse. Priset blir följaktligen i Luleå:

För Gellivare-järnet: 75.2 9 kronor pr 1,000 kg.

» Luleå-järnet: 74.60 » » » »

Sjötransporten Luleå-Gävle samt omlastning där på järnvägsvagn
kostar cirka 4 kronor pr ton.

Vi äro således där uppe i ett pris av cirka 78.50 å 79.— kronor
pr ton, d. v. s. ett pris så högt, att järnet icke kan konkurrera med
motsvarande, bergslagstackjärn.1 För att det må bliva konkurrensdugligt,

1 Motsvarande pris för bergslagsjärn något år före kriget var:

65.— å 70.— kronor pr ton, för basiskt martintackjärn
70.— å 75.— » » » » surt »

200

Tackjärnets
vidare bearbetning
vid
masugnarna.

erfordras bl. a., att kraftpriset sänkes avsevärt. Huru detta skall gå
för sig, därom kan jag icke yttra mig, men vill dock framkasta, huruvida
icke, om Luleå eller kanske hellre Boden (Säfvast) befunnes lämpligt
för ett elektriskt tackjärnsverk, kraft kunde erhållas från Edeforsen
eller Storforsen till billigare pris än kraft från Porjus. Avståndet från
Boden till nämnda båda vattenfall är 55 å 60 km.

Ett framtida önskemål måste anses vara, att det tillverkade tackjärnet
på stället omvandlas till stål, som därefter vidare bearbetas på
övligt sätt.

Beträffande omvandlingen av tackjärnet till stål anför professor
Palmser i sitt uttalande (sid. 169), att det från kraftsynpunkt är
»rationellast att ordna den i omedelbar anslutning till tackjärnssmältningen,
så att det smälta järnet direkt, d. v. s. utan att få svalna
emellan, kan raffineras».

Härvid bör framhållas, — något som professor Palmser uppenbarligen
underförstår —, att tackjärnet först måste nedfärskas t. ex. i
martinugn.

Överhuvudtaget synes det av praktiska och ekonomiska skäl uteslutet
att nedfärska tackjärn i elektrisk stålugn. Martiuprocesseu är för
sådant ändamål särskilt på sin plats, så mycket mer som man vid densamma
får den mest fördelaktiga användning för den elektriska masugnsgasen,
utgörande cirka 500 m3 å 2,200— 2,400 värmeenheter pr
m3 och med ett värde under normala förhållanden av cirka 2.5 0 kronor,
allt pr ton tillverkat tackjärn.

Skulle det på grund av styckemalmernas (antaget till 50 procent
av malmbehovet) beskaffenhet visa sig nödvändigt att rosta dessa, bleve
anläggningskostnaden ökad med utgiften för 2 stycken Westmans rostugnar
med tillhörande hus, spel, gasledningar och övriga anordningar,
cirka 200,000 kronor, samt personalen med 12 man. Tackjärnet bleve
därigenom cirka 0.7o (ränta och amortering) 4- cirka 0.90 (avlöningar)
= 1.6 0 kronor dyrare och den för eventuell martintillverkning disponibla
gasmängden minskad till 65 å 70 procent av den totala, d. v. s. från
cirka 2.5 0 till cirka 1.7 0 kronor pr ton tackjärn.

Det bör ävenledes här anmärkas, att i det fall, att den elektriska
masugnsanläggningen kombineras med brikettugnar dessa med fördel
böra kunna eldas med masugnsgas, varigenom tillgången på överloppsgas
ännu mera inskränkes.

Vid nedfärskningen förlorar tackjärnet som bekant större delen av
sin kolhalt och kiselhalt — jämväl mangan, om sådan finnes närvarande

201

— varjämte en del järn (Fe) förslaggas. Man får därför knappast sätta
utbytet vid färskning av tackjärn i martinugn och därpå följande
eventuell färdiggöring i elektrisk stålugn — vilken senare dock i förbigående
sagt icke i detta fall torde vara på sin plats — högre än till
90 procent av tackjärnets vikt.

Stockholm den 8 maj 1916.

J. A. Leffler,

Bergsingenjör.

Ingenjör vid Jernkontoret.

V''ättenfallssakkunnige II.

jr ^

203

Bil. litt. E.

Till herrar vattenfallssakkunnige.

Med anledning en anmodan av den 10 juni från vattenfallsdirektören
att yttra mig över och eventuellt komplettera en utredning beträffande
elektrisk malmsmältning i Norrland, som av ingenjör J. A. Leffler i
maj överlämnats till eder, ber jag härmed få nämna följande.

Mitt totalintryck av ingenjör Lefflers utredning är, att ingenjör
Leffler utgått från den åsikten att elektrisk järnframställning i Norrland
bör förhindras så länge som möjligt, för att icke de mellansvenska järnverken
skulle få svår konkurrens. Jag är av den åsikten att ett elektriskt
järnverk bör få komma till stånd, utan att hänsyn tages till de mellansvenska
järnverk, som skulle vara så svaga, att de ej kunde tåla konkurrensen
norrifrån. För att den elektriska järnframställningen i Norrland skall
löna sig fordras icke något bidrag vare sig från staten eller från annat
håll, utan det fordras endast att den kraft och malm, som finnes, skall
till skäligt pris få tillgodogöras. Det är naturligtvis svårt att beräkna
vilket maximipris som kan betalas för kraft och malm. Det är bättre
räkna med skäliga pris, som kunna påräknas, när en gång ett beslut
föreligger att ett elektriskt järnverk skall byggas på någon lämplig
plats i Norrland. Det är av stor vikt att det första järnverket kan
giva så gott ekonomiskt resultat att det efterföljes av flera. Jag återkommer
här nedan med en kalkyl över framställningskostnaderna för
tackjärn i Norrland baserat på priser å kraft och malm, som jag anser
vara skäliga och troligen också erhållbara.

Jag ber nu få göra några erinringar mot ingenjör Lefflers utredning.
Ingenjör Leffler nämner till att börja med att »av den erfarenhet som
man hittills vunnit vid drift av elektriska masugnar, har framgått, att
användning av koks som reduktionsmedel icke kan komma i fråga».
Detta anser jag vara en för hastig och felaktig slutsats. Jag medger
att man funnit, att ugnen vid Trollhättan, sådan den vid försöken var
utförd, icke var lämplig för kokstackjärns framställning. Hardanger -

204

verket gav aldrig slutgiltiga resultat, enär detsamma tyvärr såldes strax
innan ugnen n:r II var färdig för igångsättning. Det är väl ej uteslutet
att förbättringar kunna göras även vid tillverkning av elektriskt kokstackjärn.
Emellertid anser jag att frågan nu gäller ett första järnverk
för cirka 9,000 kw. och för ett sådant kan utan större svårighet träkol
anskaffas.

Vid beräknandet av kolåtgången får man taga hänsyn till kolens
beskaffenhet (askhalt och fuktighet), malmens beskaffeuhet och ugnens
konstruktion. Vid det norrländska verket bör man kunna räkna med:

l:o) träkol av runt virke och kanske en del framställt i kolugn
invid verket, varvid vattenfria kol erhålles;

2:o) rik malmbeskickning med hög halt av slig eventuellt sintrad
slig, och

3:o) masugnar, konstruerade med hänsyn till sådan beskickning
och kolbe«paring. Man torde då kunna räkna med en kolåtgång av
högst 24 hl. (= 360 kg.) pr ton vitt tackjärn.

Beträffande kraften vill jag framhålla att betalningen för kraften
eventuellt skulle kunna erläggas med visst belopp för t. ex. 8,500 kw.-år
samt med 1 öre pr kwt. förbrukad därutöver. Utnyttjningsprocenten
skulle då bliva gynnsammare.

Ingenjör Leffler utgår från en malmbeskickning av 50 procent
malm och 50 procent briketter; jag skulle hellre vilja utgå från 50 procent
malm och 50 procent slig och sinter, som ställer sig billigare än briketter.
Ingenjör Leffler tyckes ej tänkt på att det finnes i Norrland åtskilliga
malmfält, som icke tillhöra trafikbolaget och att därför möjlighet kanske
finnes få malm även billigare än 12.15 kronor i Luleå. Ingenjör Leffler
beräknar personalen till 75 förmän och arbetare; jag anser denna siffra
kunna reduceras till högst 70 man, vilket gör en prisreduktion av cirka
0.3 0 kronor pr ton järn. Ingenjör Leffler får det beräknade tillverkuingspriset
av elektrisk tackjärn till 74.60 kronor i Luleå och påvisar att
priset i Bergslagen var något år före kriget 65—70 kronor för basiskt
och 70—75 kronor för surt martintackjärn. Dessa priser tåla nog vid
en höjning av 10 kronor för att ej bliva missvisande. Mig synes att
prisberäkningen för det elektriska tackjärnet i Norrland är av ingenjör
Leffler grundad på priser som torde bliva gällande efter kriget, sedan
någorlunda norm.da förhållanden inträtt, men de nämnda prisen för
Bergslagstackjärnet torde då på långt när ej räcka till.

Beträffande lämpligaste platsen för ett första järnverk synes mig
Porjus, Kiruna och Luleå böra ifrågakomma. Skillnaden melLm Porjus
och Gellivara är i fraktförhållanden liten, men skillnaden i kraftpris på

dessa ställen blir mycket betydande. Då dessutom i Porjus finnes eu
hel del bostadsbyggnader kvar från kraftstationens byggande blir även i
detta avseende Porjus att föredraga, varför jag helt bortser från Gellivare.
Åven från Kiruna vill jag nu bortse, enär kraften där tyckes bliva
relativt dyrbar och även en del andra förhållanden torde inverka lördyrarrde.
Jag vill därför ''nu endast räkna med Porjus och Luleå,
f förbigående vill jag nämna att beräkningen för Luleä även kan arises
gälla för Umeå och Skellefteå, där även stora kraftbelopp kunna erhållas
från vattenfall i närheten.

Kalkyl över tillverkningspriset av 1,000 kg.	vitt tackjärn.
''	I Porjus	I Luleå
1,560 kg. malm å kronor 10.— i Porjus j » » » » » 12.— i Luleå /.............	.............. 15.60	18.72
kalksten ............................................................................	.............. 0.6 0	0.4 0
24 hl. träkol å kronor 0.7 5/hl. i Porjus 1 » » » » » 0.6 5 » i Luleå J ............	.............. 18.—	15.60
0.272 kw.-år » » 37.50 i Porjus 1 » » » » 55.— i Luleå J .....................	.............. 10.20	14.96
elektroder ............................................................................	.............. 1.50	1.50
reparation och underhåll.................................................	.............. 3.30	3.—
avlöningar............................................................................	.............. 5.—	4.50
förvaltning och allmänna omkostnader......................	.............. 2.—	1.75
royalty (kronor 1.2 5 om järnverket blir medlem av järn-
kontoret).......................................................................	............. 1.50	1.50
amortering och räntor ................................................	.............. 8.—	7.20
	kronor 65.70	69.13
vilket motsvarar högst 74 kronor i Gävle.
Motsvarande pris för bergslagsjärn anser	jag kunna sättas till

80 kronor, varför norrlandstackjärnet blir konkurreusdugligt.

Till slut några ord i den ömtåliga frågan om någon större eller
mindre del av det elektriska tackjärnet skall få exporteras eller få
vidare bearbetas till stål vid smältverket i Norrland. Om verket blir
förlagt t. ex. till Luleå kunna väl icke många skäl framdragas mot
tanken att här i martinugnar och eventuellt elektriska stålugnar samt i
grovvalsverk framställa ämnen och halvfabrikat, som kunna eventuellt
sändas till de mellansvenska järnverken.

Jag anser dock att järnverket till att börja med endast skall tillverka
tackjärn och att detta må exporteras till så stor del, som de
svenska förädlingsverken icke vilja övertaga. Det nya järnverket bör
naturligtvis få samma rättigheter som varje annat järnverk (exempelvis
Luleå järnverk) har. Det är ju icke otänkbart att några utvecklingskraftiga
mellansvenska järnverk vilja slå sig ihop om byggandet av en
elektrisk masugnsanlägyning i Norrland, men jag antar att även de
vilja ha samma exportfrihet som andra verk.

Ludvika den 1 juli 1916.

Assar Grönwall.

207

Bil. Uti. F.

Av vattenfallssakkunniges ordförande, översten m. in. F. Vilh.
Hansen anmodad att lämna upplysningar rörande vissa under Kungl.
Statskontorets förvaltning stående fonder ävensom — med anledning av
Fullmäktiges i Riksgäldskontoret underdåniga skrivelse den 15 april 1915
— den av Fullmäktige förvaltade järn vägslånefonden, får jag härmed
avlämna följande

P. M.

Anmärkning: De efter denna i november 1915 upprättade P. M. införda nya
bestämmelser angående vissa lånefonder finnas angivna å sid. 23 och följande sidor i
vattenfallssakkunniges utlåtande angående statslån för vattenkraftsanläggningar.

IFamifäkturförlagslånefo liden.

Författningar :

Kungl. Brefven till Kungl. Kommerskollegium den 9 december 1818, den 18 maj 1836,
den 14 december 1841, den 7 november 1873, den 1 juli 1886, den 1 maj 1889
och den 2 juni 1899 (Sv. förf.-saml. 26. 36; 8. 44; 47. 86; 43. 87).

Till stöd för de inhemska näringarna åtogo sig rikets ständer
vid 1727 års riksdag en allmän landshjälp. Medlen skulle anskaffas
dels genom en personlig avgift och dels genom att belägga alla utifrån
inkommande varor, vilka kunde inom riket tillverkas, med en avgift av
5 procent av varornas värde, förutom tull och umgälder, och anförtroddes
medlen åt en av ledamöter ur de särskilda stånden bestående landshjälpsdeputation
samt skulle användas till lån utan ränta åt nödställda
fabriksidkare.

Då emellertid det med den allmänna landshjälpen åsyftade ändamålet
icke uppnåddes, beslöto ständerna vid 1739 års riksdag, att i
stället för densamma en särskild manufaktur fondsavgift skulle enligt
särskild taxa åläggas vissa varor.

För förvaltning av den sålunda bildade fonden inrättades Riksens
Ständers manufakturkontor med instruktion den 14 maj 1739.

208

Detta kontor delade tillsynen och vården om fabrikerna med
kommerskollegium.

På förekommen anledning beslöto ständerna vid 1766 års riksdag,
att kontoret skulle upphöra och att kommerskollegium skulle odelt
»behålla vården över manufakturerna» ävensom att manufakturfonden
skulle inflyta till statskontoret och penningar därifrån, på vederbörliga
anordningar, utassigneras till anslagna behov.

Vid 1818 års riksdag beslöto rikets ständer, att av manufakturdiskontfonden
skulle avsättas 200,000 rdr banko till förlagslån att användas
till understöd åt nya i riket förut okända uppfinningar och inrättningar
i fabriks- och slöjdeväg.

Så uppkom ma nu/akt ur förlag slånefonden. Denna, som till en början
stått under kommerskollegii förvaltning, överflyttades genom kungl.
brevet den 26 oktober 1877 till kungl. statskontoret.

Beträffande utlåningen från fonden är föreskrivet, att till Kungl.
Maj:t ställd ansökan om låneunderstöd bör, för att under året till prövning
förekomma, senast inom utgången av december månad året förut
vara till kungl. finansdepartementet ingiven.

Efter av kommerskollegium avgivet utlåtande över ansökningarna
och på dess förslag beviljar Kungl. Maj:t lånen, vilka sedermera i mån
av tillgång under årets lopp utbetalas av statskontoret.

Lånen meddelas för åtta år, räknat från lyftningsdagen; härav
äro de fyra första åren amorterings fria, under det att under de därpå
följande fyra åren årligen V4 av kapitalet inbetalas.

Räntan är 4 Va procent, men utgår med 6 procent å till betalningförfallet
kapitalbelopp, därest likvid ej verkställes sist inom åtta dagar
från förfallodagen.

Låntagare skall årligen inom viss av statskontoret bestämd tid —
utgången av juli månad — hos ämbetsverket styrka, att den fabriksanläggning,
för vilken lånet beviljats, bedrives på ett ändamålsenligt
sätt ävensom, därest säkerheten för lånet utgöres av borgen, intyg av
vederbörande myndighet — Konungens befallningshavande, (magistrat),
domare eller kronofogde — att borgensmännen fortfarande äro vederhäftige.

Säkerheten för lånen prövas och godkännes av statskontoret, sedan
lånen blivit av Kungl. Maj:t beviljade.

209

För de flesta hittills utlämnade manufakturförlagslån utgöres säkerheten
av borgen, ofta av resp. bolags styrelse.

I en del fall är sådan borgen förstärkt med första förlags inteckningar
till lånesummans belopp.

Aven enbart inteckningar — i så fall fastighetsinteckningar och
förlagsinteckningar med bästa rätt — hava godtagits såsom säkerhet.
Enbart förlagsinteckningar hava aldrig godtagits såsom säkerhet.

Skulle statskontoret under lånetiden finna, att den för lånet ställda
säkerheten icke vidare kan anses tillfredsställande, är låntagare skyldig
att senast två manader från, delfåendet av kungl. statskontorets beslut
i ämnet anskaffa nya säkerhetshandlingar, som kunna finnas antagliga.
I annat fall anses hela lånet vara till återbetalning genast förfallet.

Manufaläurförlagslånefondens ställning vid 1914 års utlåna-•
3,442,046:57. 8 8''

Anvisningar:

1756 års riksdag 5 tunnor guld (131,665% rdr) i form av kreditiv i banken.

1 aaall __]_

1758

1815

1818

66,666% rdr.

200,000 rdr banko.

508,713 rdr 36 sk. 7 rst b:ko.

Rederilånefonden.

Författningar:

Kungl. kungörelsen ang. villkoren för lån från fonden för rederinäringens understöd- *
jande den 18 december 1903 (Sv. förf.-saml. 133. 03).

Kungl. kungörelsen ang. villkoren för lån från anvisade medel för rederinäringens understödjande
den 3 maj 1907 (Sv. förf.-saml. 30. 07).

Kungl. kungörelsen ang. villkoren för lån från fonden för rederinäringens understödjande
den 26 april 1912 (Sv. förf.-saml. 64. 12).

Enligt nådiga kungörelsen den 18 december 1903 uppdrog Kungl.
Maj:t åt kungl. statskontoret att förvalta den genom 1903 års riksdags
beslut bildade fonden till rederinäringens understödjande. Denna lånefond
avsåg huvudsakligen befrämjande av den svenska skeppsfarten på
utrikes orter och särskilt avlägsna farvatten, ävensom anskaffande av
fartyg, företrädesvis sådant, som blivit tillverkat vid svensk verkstad.

Vattenfallssakkunnige II. 27

210

De närmare villkoren för lånens utbekommande och tillgodonjutande
finnas intagna i ovannämnda nådiga kungörelser.

Ansökan om lån ingives till Kungl. Maj:t i finansdepartementet
och skall vara åtföljd av eu i möjligaste mån fullständig redogörelse
för såväl arten och omfattningen av den rederiverksamhet, för vars
bedrivande låneunderstödet sökes, som ock den plan för dess fortsatta
bedrivande, en lånesökande tänker följa. Avser ansökan lån för anskaffande
av nytt fartyg, skall uppgift om, varest och av vem fartyget
skall tillverkas samt om dess tillämnade storlek, art och framtida
användning lämnas.

Vidare skall vid låns sökande uppgift lämnas om samtliga de
fartyg, med vilka sökanden driver den verksamhet, för vilken lånet
sökes, ävensom företes av kompetenta och ojäviga personer upprättat
värdering sinstrument över varje fartyg och bevis angående deras sjövärdighet.

Sedan lån blivit av Kungl. Maj:t beviljat — och detta sker efter
kungl. kommerskollegii utlåtande — utlämnas lånet av kungl. statskontoret
mot avlämnande av förbindelse å lånebeloppet och ställande
av säkerhet, som kan av statskontoret godkännas.

Rätten till lånets utbekommande är förverkad, därest icke inom
två månader efter därom erhållet föreläggande säkerhet till statskontoret
avlämnas.

Rederilånen meddelas för åtta år, äro amorterings fri a under de
två första låneåren samt amorteras därefter med en sjättedel under de
följande sex åren.

Räntan å lånen är 4 procent, men utgår med 6 procent å till
betalning förfallet belopp, därest likvid ej verkställes sist inom åtta
dagar från förfallodagen.

Låntagare skall årligen avgiva följande intyg:

1) bevis angående löftesmäns fortfarande vederhäftighet (för det .
fall att borgen är lämnad såsom säkerhet);

2) bevis om pantförskrivet fartygs sjövärdighet (för det fall att
fartygsinteckning är lämnad såsom säkerhet) — dessa båda intyg lämnas
till kungl. statskontoret inom den tid statskontoret bestämmer;

3) bevis att och i vilken omfattning den rederirörelse, för vilken
lån beviljats, fortfarande bedrives; detta intyg lämnas numera jämlikt
bestämmelse i kungl. kungörelsen den 26 april 1912, (Sv. förf.-saml. 64. 12) — till kungl. kommerskollegium inom av kollegium föreskriven
tid.

Den säkerhet, som lämnats för rederilån, består dels av borgen,

211

dels av i fartyg meddelade inteckning av, dels ock av bådadera slaget av
säkerhet.

Har enbart fartygsinteckningar lämnats, har alltid uppställts den
tordran att de hypotiserade inteckningarna äro meddelade i flera båtar,
en serie bestående av minst tre fartyg, och att dessas sammanlagda värde
betydligt överskjuter det lånebelopp, varom fråga är. I de flesta fall
kan man säga, utgör lånebeloppet V* av ångarnas sammanlagda (försäkrings-)
värde.

För pantförskrivna fartyg skall alltid avlämnas försäkringspott''ser,
transporterade på kungl. statskontoret och med vederbörande försäkringsgivares
godkännande av transporten.

Hava — såsom mycket vanligt är — samma rederi eller rederibolag
erhållit flere lån från fonden och har såsom säkerhet för dessa
lån lämnats hypotek av inteckningar i åtskilliga fartyg, plägar den
fordran uppställas, att samtliga inteckningar ligga såsom säkerhet för
samtliga lån.

Befinnes för ett rederilån avlämnad säkerhet sedermera under låntiden
icke vidare nöjaktig, äger statskontoret påfordra ställande av ny,
antaglig säkerhet, och är lånet, därest sådan icke avlämnas, genast till
betalning förfallet.

Rederilånefondens ställning vid 1914 års utgång: 17,238,631: 22.

Anvisningar:

1903 års riksdag 5,000,000 kronor.

1905 „ „ 5,000,000

1907 „ „ 5,000,000

1911 ,. „ 2,000,000

Fonden för torvindustriens befrämjande.

Författningar:

Kungl. kungörelsen ang. villkoren för lån för torvindustriens befrämjande den 21 november
1902 (Sv. förf.-saml. 121. 02).

Kungl. kungörelsen ang. ändrad lydelse av vissa punkter i ovannämnda kungörelse den
26 juni 1915 (Sv. förf.-saml. 205. 15).

1902 års riksdag hade till bildande av en lånefond för torvindustriens
understödjande, särskilt av bränntorv och torvkol samt framstå!-

212

lande av torvströ, bemyndigat riksgäld skontoret att för ändamålet i mån
av behov tillhandahålla kungl. statskontoret ett belopp av högst 1,500,000
kronor.

De närmare bestämmelserna för lånens erhållande och tillgodonjutande
återfinnas i ovannämnda kungl. kungörelse den 21 november 1902.

Ansökan om lån göres hus Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet
och skall vara åtföljd av instrument över verkställd besiktning och värdering,
uppgjort av en statens torvtjänsteman.

Lån beviljas till 7s av den å fullbordad anläggning nedlagda kostnad
eller av beräknad anläggningskostnad för företag, som vid tiden för
låneansökningens ingivande ännu icke fullbordats.

Sedan Kungl. Maj:t, efter det kungl. kommerskollegium och kungl.
lantbruksstyrelsen i gemensamt utlåtande yttrat sig över ansökningen,
beviljat lånet, utlämnas detta av kungl. statskontoret mot avlämnande dit
av förbindelse och sådan säkerhet, som kan av statskontoret godkännas.

Rätten till beviljat låns utbekommande är förverkad, därest icke
två månader efter därom erhållet föreläggande säkerhet är till statskontoret
avlämnad.

Torvlånen äro under de tve första aren amorteringsfna samt amorteras
därefter med en tiondedel, under de tio följande låneåren.

Räntan å torvlånen är 4 procent. Erlägges icke kapitalavbetalning
sist inom åtta dagar från förlallodagen, utgör räntan å det till betalning
förfallna kapitalbeloppet 6 procent från förfallodagen.

Låntagare skall årligen inom av kungl. statskontoret bestämd tid
dit avlämna:

1) intijg av någon statens torvtjänsteman, att den rörelse, för vilken
torvlånet beviljats, fortfarande ändamålsenligt bedrives; samt,

2) därest borgen lämnats såsom säkerhet (se nedan), bevis om
borgensmännens fortfarande vederhäftighet.

Det första slaget av dessa intyg ingivas visserligen fortfarande till
statskontoret, men överlämnas numera därifrån till lantbruksstyrelsen för
att — genom statens förste torvingenjör — underkastas sakkunnig
granskning och bedömande.

Säkerheten för dessa lån — som ju i allmänhet kunna sägas utg;å
med jämförelsevis mindre belopp — utgöres till stor del av personlig
borgen, stundom förstärkt med något hypotek eller ock, såsom skett i
några enstaka fall, av hypotek av fastighets- och förlag sinteckning ar. Detta
har även ansetts kunna godtagas, såsom säkerhet, då, såsom ovan sagts,
torvlån av Kungl. Maj:t beviljas till högst så stort belopp, som svarar mot
*/3 av den å fullbordad anläggning nedlagda kostnad eller av beräknad

213

anläggningskostnad för företag, som vid tiden för låneansökningens ingivande
ännu icke fullbordats.

Finner statskontoret under lånetiden ställd säkerhet icke vidare vara
nöjaktig, skall låneirmehavaren inom två månader efter därom erhållet
föreläggande avlämna nya säkerhetshandlingar, som av statskontoret godkännas.

Nedlägges under lånetiden anläggning, skall lånet eller vad därav
återstår oguldet anses vara till återbetalning genast förfallet, såvida icke
Kungl. Magt på särskild ansökning finner gott medgiva anstånd med
återbetalningen.

T or vlånefondens ställning vid 1914 års utgång: 3,584,682: 05.

Anvisningar:

1902 års riksdag 1,500,000 kronor.
1907 „ „ 2,000,000

Odlingslånefonden.

Författningar:

Kungl. kungörelsen ang. villkoren för lån från odlingslånefonden den 9 oktober 1914 (Sv.
förf.-sand. 278. 14).

Lag om ändrad lydelse av förordningen den 20 juli 1855 ang. kronans rätt vid återbetalning
av lån, som blivit i jordebok antecknade, den 9 oktober 1914 (Sv. förf.-saml. 279. 14).

Kungl. kungörelsen ang. tillägg till gällande bestämmelser i fråga om fördelning av
odlingslån den 9 oktober 1914 (Sv. förf.-sand. 280. 14).

För varje företag, till vilket odlingslån sökes, skall fullständig, av
utredning angående jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre
lämplighet för odling samt uppskattning av beräknat jordförbättringsvärde
åtföljd plan till arbetets utförande jämte beräkning över de såväl
med vattenavledningen och avdikningen som ock med odlingen, där
sådan förekommer, förenade kostnader vara av sakkunnig person uppgjord
och underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Lånets storlek bestämmes av Kungl. Maj:t till högst 70 procent av
det jordförbättringsvärde, som vederbörande myndighet anser sig kunna
vitsorda.

214

Kontrakt angående ett odlingsföretags utförande skall upprättas och
av lantbruksstyrelsen godkännas.

Lån, som beviljats, utlämnas av statskontoret — i den mån lantbruksstyrelsen
därtill lämnar medgivande — mot avlämnande av förskrivning
å lånebeloppet, försedd medborgen, som kan av statskontoret
godkännas.

Skulle de för lånen gällande villkor icke uppfyllas eller någon avvikelse
i ett eller annat avseende ske från den för företaget fastställda
planeu, ankommer det på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning
av lånet samt återfordra vad därav uppburits att på en gång
eller efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som av Kungl.
Maj:t bestämmes.

Någon ränta å lånen beräknas icke de tre första åren från lyftningsdagen.
Under näst därpå följande tre år erlägges ränta eller kapitalavbetalning
å lånen icke, men beräknas för dessa tre år å lyftade belopp
3.6 procent årlig ränta, vilken vid tidsperiodens slut lägges till den
beviljade lånesumman, varefter å det sålunda uppkommande beloppet
från och med det sjunde året efter första lyftningsdagen, till dess lånet
blivit slutbetalt, erlägges en annuitet av sex procent, därav såsom ränta
räknas 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet.

Sedan odlingslån blivit fördelat på vederbörande hemman, uppföras
anuuiteterna på debetsedlarna.

Fondens ställning vid 1914 års utgång: 17,800,260: 89.

Anvisningar:

1) Anslag från riksdagen till den s. k. äldre odlingslånefonden.

2) Fyllnadsmedel från riksgäldskontoret i den mån sådana erfordras för att fonden årligen

skulle bestrida en utlåning av 1,000,000 kronor.

Egnahemslånefondeu.

Författningar:

Kungl. kungörelsen ang. allmänna villkor och bestämmelser för den av Kungl. Maj:t och
riksdagen beslutade egnahemslånerörelse den 17 juni 1904 (Sv. förf.-saml. 36. 04).

Kungl. kungörelsen ang. förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den av staten
utövade egnahemslånerörelse den 13 juni 1908 (Sv. förf.-saml. 53. 08).

Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till statskontoret ang. den av staten utövade egnahemslånerörelse
den 13 juni 1908 (Sv. förf.-saml. 53. 08).

215

Kiingl. kungörelsen med särskilda föreskrifter till iakttagande av hushållningssällskap,
aktiebolag eller föreningar, vilka vilja erhålla statslån från egnahemslånefonden den
13 juni 1908 (Sv. förf.-sarnl. 53. 08).

Kungl. kungörelsen ang. utsträckt rätt att utlämna egnahemslån den 25 juni 1909 (Sv.
förf.-saml. 84. 09).

Kungl. kungörelsen ang. ändrad lydelse av mom. 2 i nåd. kungörelsen den 13 juni
1908 ang. förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den av staten utövade
egnahemslånerörelse den 25 nov. 1910 (Sv. förf.-saml. 123. 10).

Kungl. kungörelsen ang. ändrad lydelse av mom. 2 i gällande allmänna villkor och bestämmelser
för den av staten utövade egnahemslånerörelse den 10 juni 1912
(Sv. förf.-saml. 1G0. 12).

Egnahemslånen tilldelas hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar
såsom låneförmedlare, vilka genom utlämnande av egnahemslån
vilja bereda mindre bemedlade arbetare eller med dem likställda personer
tillfälle att förvärva egna hem å landsbygden eller till stad hörande
område, för vilket stadsplan icke blivit fastställd. Kungl. Maj:t prövar i
sådant fall, huruvida sådana aktiebolag eller föreningar kunna finnas
vara såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga och bereda tillräcklig
trygghet för, att egna hems förvärvande av mindre bemedlade personer
bleve på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjat och vilkas
bolagsordningar och stadgar vore upprättade i överensstämmelse med av
Kungl. Maj:t särskilt föreskrivna grunder.

Egnahemslån beviljas dels för förvärvande av lägenhet, avsedd för
idkande av jordbruk (jordbrukslägenhet), dels för lägenhet, där bostaden
är det väsentliga (bostadslägenhet).

Ansökan om lån göres hos Kungl. Maj:t och utlämnas till vederbörande
låneförmedlare av statskontoret efter ingången av det år, för
vilket lånet anvisats och före den 1 november samma år på en gång
eller i skilda delar och mot avlämnande av en utav låneförmedlaren till
statskontoret eller order ställd skuldförbindelse, som skall innefatta låneförmedlarens
åtagande att i behörig ordning återbetala lånebeloppet.
Statslånebelopp, som den 1 november kvarstår outtaget, återfaller till fonden.

Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan
någon del av statslånet må utbekommas, till statskontoret avlämna av
statskontoret godkänd säkerhet för skuldförbindelsens uppfyllande (se
nedan sid. 223). Lämnad säkerhet kan under lånetiden utbytas mot annan,
som kan av statskontoret godkännas.

Skulle statskontoret under lånetiden finna ställd säkerhet icke vidare
vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom av statskontoret förelagd tid,
dock minst tre månader, avlämna nya säkerhetshandlingar av beskaffenhet
att kunna av statskontoret godkännas.

216

Egnahemslånen förräntas efter 3.6 procent om året.

Vad av statslånet icke vid utgången av det år, under vilket lånet
i statskontoret lyfts, blivit till egnahemslån utlämnat eller eljest disponerat,
skall till statskontoret inbetalas före utgången av januari månad
nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning, medgiver låneförmedlaren
rätt att ytterligare ett år för avsett ändamål innehava statslånebeloppet
i fråga.

Egnahemslån, som av låneförmedlaren genom avtal, upprättat i
annan ordning än de för dylika lån lämnade föreskrifter medgiva, disponerats,
skall, om Kungl. Maj:t så prövar skäligt, genast jämte ränta till
statskontoret inbetalas.

Av låneförmedlaren utbekommet statslån skäll, i den mån detsamma
icke bör inbetalas i sådan ordning som nyss sagts, med avseende å
återbetalningen delas i två lika stora delar: en amortering sdel och en
stående del.

Å amortering sdel en erlägges, intill dess densamma blivit till fullo
gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för
jordbrukslägenheter, en annuitet av sex procent och vid statslån, som
utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet
av sju procent, varvid i vartdera fallet såsom ränta räknas 3.6 procent
å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten
inträder med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under
vilket lånet från statskontoret utbekommits.

Den stående delen kan i allmänhet från statens sida ej uppsägas,
förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren
därvid sex månaders uppsägning. Den stående delen skall i varje fall
vara gulden inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen
bort fullgöras. Skulle emellertid låneförmedlaren i något avseende icke
ställa sig till efterrättelse de för ifrågavarande lån meddelade bestämmelser,
kan Kungl. Maj:t, efter därom av statskontoret gjord anmälan,
bestämma, att oguldet statslånebelopp jämte ränta skall anses vara till
återbetalning genast förfallet.

Beträffande varje egnahemslån skall mellan låneförmedlaren och
låntagaren upprättas fullständigt lånekontrakt, varuti bestämmelser i
följande avseenden skola finnas intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet av den lägenhet, för
vars förvärvande lånet lämnas, samt densammas egenskap av jordbrukslägenhet
eller bostadslägenhet;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
och återbetalning;

217

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget, vid
äventyr att rätten till utbekommande av ej lyft belopp skall vara förverkad;

beträffande vilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,
inom vilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens hävdande
och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare
och låntagare beträffande tillämpningen av lånekontraktets bestämmelser
skola avgöras av skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28
oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.

Vid uppgörandet av omförmälda lånekoutrakt skall lända till
efterrättelse:

1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet
bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare än till
början av det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder;

2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, varom i fjärde
stycket å sid. 219 säges — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet
än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för
annat än fordran, vilka icke hava avsevärd betydelse för egnahemslägenhetens
värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande
tillika låneförmedlare, utan hinder av dessa bestämmelser, att, sedan
lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljat egnahemslån utbetala
större eller mindre del därav mot säkerhet, som låneförmedlaren prövar
tillfredsställande, i vilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ovan
sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början av
det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äventyr att
frågan om egnahemslånet anses hava förfallit och vad i förskott utbetalts
jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och

3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning,
än ovan angående statslån stadgats, dock med undantag i följande
avseenden, nämligen:

att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna
bestämmas till fem månader;

att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att överenskomma
angående tid och sätt för erläggande av de årliga rånte- och
kapitalavbetalningarna;

Vattenfallssakkunnige. II.

218

att låntagaren skall äga att, därest lian så önskar, ej mindre under
amorteringstiden på en gång infria återstoden av amorteringsdelen än
även före lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående del i dess
helhet eller delvis; samt

att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan
angivna förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid,
som låneförmedlaren bestämmer, nämligen:

a) om låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga
om lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven
rånte- och kapitalavbetalning;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för
lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade
villkor;

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad
neclrives eller bortflytta^ och värdet å lägenheten därigenom så minskas,
att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;

e) om äganderätten eller besittningsrätten till lägenheten i dess helhet
eller del därav genom köp eller annat fång från låntagaren övergår i
andra fall, än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande
make eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och av
bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock av annan person,
vilken är till egnahemslåns erhållande behörig;

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett egnahemslånets
beviljande;

g) om låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,
att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke
vidare ämna bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat,
att låntagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet avsedda ändamål,
uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, av vilka vardera
kontrahenten skall taga ett; och skall avskrift av kontraktet genom
låueförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas avfattande insändas
till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där lägenheten är
belägen.

Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgiva låntagare
de lindringar i avseende å egnahemslånets återbetalning eller
låntagarens skyldigheter i övrigt, vilka icke strida mot gällande föreskrifter
eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets ändamål, dock
att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i kontraktet be -

219

stämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre, än ovan
stadgats.

Inkomna lånekontrakt skola av Kungl. Maj:ts befallningshavande
granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshavande därvid lånekontrakt
ej vara upprättat i enlighet med gällande bestämmelser, har Kungl. Maj:ts
befallningshavande att, med bifogande av infordrad förklaring från
vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t.

Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång till Kungl.
Maj:ts befallningshavande i varje län, inom vilket låneförmedlaren förmedlar
egnahemslån, avgiva redogörelse enligt fastställt formulär för
lånerörelsen under det nästföregående året, vilka redogörelser det åligger
Kungl. Maj:ts befallningshavande att inom påföljande maj månad till
lantbruksstyrelsen översända.

Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl. Maj:ts
befallningshavande ombesörja, att räntor och avbetalningar å av sällskapet
utlämnade egnahemslån varda i samband med kronans arrenden eller
annan under våren infallande uppbörd genom vederbörandes försorgdebiterade,
uppburna och redovisade.

Till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken med ständig och
oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl. och HvitfeldDka
stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare utgå, utan
hinder därav att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens tomtområde;
ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån antaga den
säkerhet, de pröva lämplig.

Beträffande egnahemslån, som utlämnas av aktiebolag och föreningar
som låneförmedlare är stadgat:

Aktiebolag skall för att kunna erhålla statslån från egnahemslån
efonden vara behörigen registrerat; och skall den för bolaget gällande
bolagsordning innehålla:

a) att föremålet för bolagets verksamhet är att främja förvärvandet
av egna hem;

b) att under bolagets bestånd ej till aktieägarna må för något år
utbetalas mer än en viss, i bolagsordningen bestämd procent å inbetalade
aktiekapitalet;

c) bestämmelse, huruvida, i händelse till aktieägarna under något
år icke utbetalats vad de enligt bolagsordningen må för ett år högst

220

utbekomma, underskjutande beloppet må kunna framdeles under bolagets
bestånd eller vid dess upplösning till dem utbetalas eller ej;

d) att, om bolaget upplöses, av dess tillgångar ej må till aktieägarna
utbetalas mer, än som motsvarar inbetalade aktiekapitalet jämte
vad enligt bestämmelse, meddelad på grund av föreskriften i punkt c)
bär ovan, må kunna till dem utgå;

e) bestämmelser rörande användningen ej mindre under bolagets
bestånd av tillgängliga vinstmedel, i den män desamma icke enligt
lagen om aktiebolag den 28 juni 1895 skola avsättas till reservfond
eller enligt bolagsordningens bestämmelser må utbetalas till aktieägarna,
än även i händelse av bolagets upplösning av de tillgångar, som kunna
återstå, sedan till aktieägarna utbetalats vad till dem enligt bolagsordningen
må för sådant fall utgå; samt

f) föreskrift därom att, i händelse bolaget undfår statslån från
egnahemslånefonden, ändring i bolagsordningen i något av de avseenden,
varom här ovan i denna paragraf lörmäles, icke är giltig, med mindre
Kungl. Maj:t till ändringen lämnat medgivande.

Förening skall för att kunna erhålla statslån från egnahemslånefonden
vara behörigen registrerad såsom förening för ekonomisk verksamhet;
och skola de för föreningen gällande stadgar innehålla:

a) att föremålet för föreningens verksamhet är att främja förvärvandet
av egna hem;

b) att räkenskapsavslutning skall ske för år;

c) bestämmelse, huru stor del av föreningens årsvinst skall avsättas
till reservfond, innan vinstutdelning till föreningsmedlemmarna må
äga rum;

d) att under föreningens bestånd ej till medlemmarna må för något
år såsom vinstutdelning utbetalas mer än en viss i stadgarna bestämd
procent å de inbetalade insatserna;

e) bestämmelse, huruvida, i händelse till medlemmarna under något
år icke utbetalats såsom vinstutdelning vad de enligt stadgarna i sådant
avseende må för ett år högst utbekomma, underskjutande beloppet må
kunna framdeles under föreningens bestånd eller vid dess upplösning
till dem utbetalas eller ej;

f) att, om föreningen upplöses, av dess tillgångar ej må till medlemmarna
utbetalas mer än som motsvarar de inbetalade insatserna
jämte vad enligt bestämmelse, meddelad på grund av föreskriften i
punkt e) bär ovan, må kunna till dem utgå;

g) bestämmelser rörande användningen ej mindre under föreningens

221

bestånd av tillgängliga vinstmedel, i den mån desamma icke enligt stadgarna
skola avsättas till reservfond eller må utbetalas till medlemmarna,
än även i händelse av föreningens upplösning av do tillgångar, som
kunna återstå, sedan till medlemmarna utbetalats vad till dem enligt
stadgarna må för sådant fall utgå; samt

h) föreskrift därom att, i händelse föreningen undfår statslån från
egnahemslånefonden, ändring i stadgarna i något av de avseenden,
varom här ovan i denna paragraf förmäles, icke är giltig, med mindre
Kung]. Magt till ändringen lämnat medgivande.

Aktiebolag eller förening, som undfått statslån från egnahemslånefonden,
skall i avseende å dess verksamhet stå under högsta uppsikt
och kontroll från statens sida genom Kungl. Majds befallningshavande
i det län, inom vilket bolagets eller föreningens styrelse bär sitt säte;
och skola avskrifter av de utav bolagets eller föreningens styrelse och
revisorer avgivna förvaltnings- och revisionsberättelser genom vederbörande
styrelses försorg till nämnda Kungl. Majds befallningshavande
inlämnas inom fjorton dagar, efter det sådan berättelse avgivits; ägande
Kungl. Maj ds befallningshavande, där så finnes lämpligt, att för ett år
i sänder förordna särskilt ombud att under Kungl. Maj ds befallningshavande
utöva nämnda kontroll och att för sådant ändamål deltaga i
granskningen av vederbörande styrelses förvaltning samt bolagets eller
föreningens räkenskaper.

Sålunda förordnat ombud skall inom tid, som av Kungl. Maj ds
befallningshavande bestämmes, till Kungl. Maj ds befallningshavande inkomma
med berättelse över fullgörande av det honom lämnade uppdrag
ävensom i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, Kungl. Maj ds
befallningshavande kan finna nödigt för honom utfärda; och skall ombudet
av bolaget eller föreningen åtnjuta ersättning med belopp, som i
brist på åsämjande bestämmes av Kungl. Maj ds befallningshavande.

Förekommer emot den av aktiebolag eller förening, som undfått
statslån från egnahemslånefonden, utövade verksamhet anledning till anmärkning,
som Kungl. Maj ds bemälda befallningshavande finner vara
av beskaffenhet att inverka på bolagets eller föreningens lämplighet
såsom mellanhand vid egnahemslånerörelsen, bör Kungl. Maj ds befallningshavande
skriftligen giva bolagets eller föreningens styrelse del av anmärkningen
med anmodan att inom viss av Kungl. Majds befallningshavande
utsatt tid undanröja anledningen till densamma. Underlåter
styrelsen att inom föresatt tid ställa sig sådan anmodan till efterrättelse,

222

skall Kungl. Maj:ts befallningshavande om förhållandet göra anmälan
hos Kungl. Maj:t.

Slutligen är föreskrivet att vid ansökning om statslån från eguahemslånefonden
skall fogas:

av hushållningssällskap:

l:o) protokollsutdrag, utvisande sällskapets beslut att förmedla
egnahemslån och för sådant ändamål söka statslån;

2:o) samtliga, enligt av sällskapet eller dess förvaltningsutskott
fattade beslut, för sällskapets egnahemslånerörelse gällande särskilda
bestämmelser, såsom reglementen, stadgar, instruktioner, formulär och
dylika handlingar;

av aktiebolag eller förening:

l:o) gällande bolagsordning eller stadgar jämte bevis om behörig
registrering;

2:o) protokollsutdrag, utvisande aktiebolagets eller föreningens
beslut att förmedla egnahemslån och för sådant ändamål söka statslån;

3:o) samtliga angående bolagets eller föreningens egnahemslåne~
rörelse och vad därmed äger sammanhang gällande särskilda bestämmelser,
såsom reglementen, stadgar, instruktioner, formulär och dylika
handlingar;

4:o) uppgift å samtliga styrelseledamöters namn och hemvist;

5:o) de övriga handlingar och uppgifter, som bolaget eller föreningen
finner vara av beskaffenhet att kunna tjäna till ledning vid bedömande,
huruvida sökanden må kunna anses vara såsom mellanhand
vid egnahemslånerörelsen lämplig samt bereda tillräcklig trygghet för,
att egna hems förvärvande av mindre bemedlade arbetare eller med dem
likställda personer skulle bliva genom sökanden på ett oegennyttigt och
ändamålsenligt sätt befrämjat.

Hushållningssällskap, aktiebolag eller förening, som redan innehar
statslån från egnahemslånefonden, må, utan hinder av vad ovan stadgats,
kunna uti ansökning om ytterligare dylikt lån allenast åberopa sådan
vid förut ingiven ansökning fogad handling, som uteslutande innefattar
beslut, vilka fortfarande äro utan ändring gällande.

Ansökning om statslån från egnahemslånefonden skall göras före
den 1 november året näst före det, för vilket lån sökes.

Såsom ovan framhållits, skall annan låneförmedlare än hushållningssällskap
för erhållet egnahemslån ställa sådan säkerhet, som kan av
statskontoret godkännas.

Denna säkerhet har i de flesta fall ordnats så, att till eu början
lämnats borgen t. ex. av ett bolags eller en förenings styrelse eller andra
vederhäftiga personer och även bankborgen har lämnats. Då lånetiden
emellertid för dessa lån är synnerligen lång och svårighet att under
sådana förhållanden skaffa personlig ansvarighet ofta visat sig, har statskontoret
ansett sig icke kunna neka att såsom säkerhet godtaga i egnahemslägenheter
meddelade inteckningar. Så snart sådana kunnat anskaffas,
och detta kan vanligen icke ske vid tiden för ett låns utlämnande,
har statskontoret därför medgivit den förut lämnade borgenssäkerhetens
utbytande mot inteckningar, vilka — med hänsyn till deras
mängd — statskontoret icke ansett sig kunna mottaga till förvar, utan
hava dessa i stället deponerats i någon bankinrättning, som till statskontoret
avlämnat garantiförbindelse rörande inteckningarna och deras
skötande samt i sådant avseende iklätt sig skadeståndsplikt. Ifrågavarande
inteckningar skola ligga inom 3/4 av resp. egnahemslägenheters
taxeringsvärde eller därest, såsom ofta varit fallet, dylik taxering icke
föreligger, inom det värde, vartill resp. lägenheter uppskattats av två
utav statskontoret såsom sakkunniga ansedda personer.

Fondens ställning vid 1914 års utgång: 43,009,429: 07.

Anvisningar:

1904 års riksdag 10,000,000 kronor,

1908 „ „ 800,000 „ (för år 1908).

1908 „ „ medel för vart och ett av åren 1909—1913 till så stort belopp, som

vore erforderligt för att tillgodose ett årligt lånebehov av 5,000,000 kronor.

1913 års riksdag 7,500,000 kronor.

1914 „ „ 7,500,000

1915 „ „ 6,000,000

J ordform edlingsfonden.

Författning :

Kungl. kungörelsen ang. allmänna bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden den
28 juni 1907 (Sv. förf.-saml. 49. 07).

Denna fond avser underlättandet av inköp på landsbygden eller
å till ''stad hörande, men utanför det planlagda området belägen mark

224

av större jordområden, som kunna erhållas för billigt pris och särskilt
lämpa sig att helt och hållet eller till väsentlig del utstyckas till egnahemslägenheter.

I fråga om sökandet av lån från ifrågavarande fond äro följande
bestämmelser lämnade.

Ansökning om statslån skall ställas till Kungl. Maj:t samt ingivas
till Kungl. Maj:ts befallningskavande.

Vid ansökningen skola fogas:

a) i huvudskrift eller bestyrkt avskrift handling, utvisande, att
sökanden inköpt eller å auktion inropat det jordområde, till vars förvärvande
statslånet avses, eller att sökanden har anbud att få till visst
pris och på angivna villkor inköpa området,

b) beskrivning över området, innehållande uppgift å dess belägenhet,
storlek, naturbeskaffenhet, kommunikationsförhållanden, taxeringsvärde,
därest sådant finnes åsatt, de å området uppförda byggnader och
befintliga anläggningar m. m.,

c) de intyg och bevis, som erfordras för styrkande av uppgifterna
i beskrivningen ävensom i övrigt för bedömande av fastighetens värde
och lämplighet för styckning.

Kungl. Maj:ts befallningshavande åligger att ofördröjligen insända
de ingivna handlingarna jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:t.

Statslån beviljas till högst 4/5 av områdets med ledning av ovan
omförmälda handlingar beräknade värde, dock ej till mer än 4/s av
köpeskillingen.

Beviljade lån utanordnas av statskontoret, mot avlämnande av
skuldförbindelse, varvid även, därest låntagaren är annan än hushållningssällskap,
säkerhet skall lämnas.

Vad som av beviljat statslån icke blivit inom ett år från den dag
då det beviljats i statskontoret lyft, skall anses hava återfallit till fonden.

Sedan hushållningssällskap, aktiebolag eller förening erhållit dylikt
statslån, åligger det dem att skyndsamt gå i författning om det inköpta
områdets styckning på så lämpligt sätt som möjligt för vinnande av
det med statslånets beviljande avsedda ändamålet. Vid försummelse
härutinnan eller därest hushållningssällskapets, aktiebolagets eller föreningens
verksamhet icke handhaves på ett förtroendeingivande sätt,
ankommer det på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna förordna, att
statslånet genast skall vara till återbetalning förfallet. I annat fall åtnjutes
statslånet intill utgången av femte kalenderåret efter det, då detsamma
blivit i statskontoret lyft, vid vilken tid lånet skall vara till
statskontoret till fullo inbetalt, därest ej Kungl. Maj:t med hänsyn till

särskilda förhållanden, på ansökan, finner skäl medgiva ytterligare utsträckning
av lånetiden.

För varje kalenderår skall låntagaren inom nästföljande januari
månads utgång till Kungl. Maj:ts befallningshavaude ingiva redogörelse
för sin verksamhet, innefattande uppgift å de lotter av det inköpta området,
som under året från detsamma försålts, deras storlek och beskaffenhet
samt de för desamma erhållna köpeskillingar.

Med ledning av nämnda handling samt de upplysningar, Kungl.
Maj:ts befallningshavande i övrigt kan finna lämpligt införskaffa, skall
Kungl. Maj:ts befallningshavande avgiva förslag till bestämmande av
det belopp av statslånet, som vid jämförelse med hela områdets värde
skall anses belöpa å de försålda lotterna. Nämnda förslag jämte ovannämnda
redogörelse skall Kungl. Maj:ts befallningshavande därefter överlämna
till Kungl. Maj:t, som bestämmer, huru stor del av lånet på grund
av de skedda försäljningarna skall till statskontoret inbetalas. Sålunda
till inbetalning bestämt belopp skall inom en månad, efter det låntagaren
erhållit del av Kungl. Maj:ts beslut, jämte å samma belopp upplupen
ränta till statskontoret inlevereras.

Har under året det inköpta området blivit i sin helhet försålt,
åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att därom ofördröjligen
lämna statskontoret underrättelse. I detta fall skall den utestående delen
av statslånet jämte ränta inom nästpåföljande januari månads utgång
till statskontoret inbetalas.

Ifrågavarande lån löpa med 4 procent årlig ränta från lyftningsdagen
räknat. Å till betalning förfallet kapitalbelopp erlägges ränta
efter sex för hundra från förfallodagen, till dess likvid sker.

Skulle statskontoret under lånetiden finna den ställda säkerheten
(se nedan) icke längre nöjaktig, skall låntagaren inom tre månader efter
därom erhållet föreläggande avlämna nya säkerhetshandlingar, som kunna
av statskontoret godkännas, vid äventyr att statskontoret eljest äger
påfordra lånets ofördröjliga inbetalning. Samma rätt tillkommer statskontoret,
där föreskriven ränte- och kapitalavbetalning icke erlägges
inom fjorton dagar efter förfallodagen.

Av inköpt område må, så länge någon del av erhållet statslån är
ogulden, upplåtelse av lotter ske endast under äganderätt. Dock må, intill
dess försäljning kan ske, område upplåtas på arrende för kortare tid.

Hushållningssällskap, bolag eller förening, som erhållit statslån,
är, så länge någon del av detta ännu återstår ogulden, underkastad den
kontroll och de övriga föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna för gott bestämma.

Vattenfallssakkunnige II. -jh

226

Låntagare skall årligen inom juli månads utgång till statskontoret
inlämna intyg av vederbörande Kungl. Maj:ts befallnings!) avan de eller
domare i vad mån de personer, vilka tecknat borgen för lånet, fortfarande
anses vara för detsamma vederhäftiga.

Säkerheten för dessa lån har utgjorts av borgen t. ex. av bolags
eller förenings styrelse och i några fall av bankgaranti.

Jordförmedlingsfondens ställning vid 1914 års utgång: 2,893,990: 52.

Anvisningar:

1907 års riksdag 2,000,000 kronor (för åren 1908—1909).

1909 „ „ medel till så stort belopp, att detta tillsammans med de medel, som under

åren 1908 och 1909 utanordnats från fonden, uppgår till högst 2,000,000 kronor.

1911 års riksdag 800,000 kronor.

1912 „ „ 800,000

1913 „ „ 300,000

1914 „ „ 200,000

Fiskeri lånefonden.''

Författning:

Kungl. kungörelsen ang. ändrade bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande
den 7 augusti 1907 (Sv. förf.-saml. 61. 07).

Kungl. kungörelsen ang. ändrad lydelse av mom. l:o) i kungörelsen den 7 augusti
1907 ang. ändrade bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande
den 30 april 1915 (Sv. förf.-saml. 106. 15).

Hushållningssällskap eller landsting, som önskar från denna fond
erhålla lån för att därav utlämna låneunderstöd för anskaffande av fiskarbåtar
och fiskredskap eller för anläggande av smärre inrättningar för
tillgodogörande och förädling av fiskets produkter må därom för Göteborgs
och Bohus län till Konungens befallningshavande i samma län
och för rikets övriga län till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning,
innehållande uppgift å de ändamål, för vilka låneunderstöd
blivit hos hushållningssällskapet eller landstinget sökta, samt belopp och
lånetid för varje särskilt låneunderstöd.

Kungl. Maj:ts bemälde befallningshavande och lantbruksstyrelsen
må, efter prövning av sålunda gjorda framställningar, inom det belopp,
varöver, enligt vad särskilt bestämmes, vardera av dessa myndigheter

227

äger för ändamålet förfoga, bevilja vederbörande hushållningssällskap
eller landsting lån från fonden; åliggande det Kung!. Maj:ts bemälde
befalluingshavande och lantbruksstyrelsen att om beviljade lån meddela
uppgift till statskontoret.

Från fonden beviljat lån skall återbetalas inom högst tio år med
lika kapitalbelopp varje år jämte upplupen ränta.

Låneunderstöd, som åtnjutes av hushållningssällskap eller landsting
må utgöra högst tiotusen kronor.

Hushållningssällskap eller landsting beviljat lån löper med 3.6
procent årlig ränta, men under första låneåret, från lyftningsdagen
räknat, åtnjutes räntefrihet.

Därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskriven tid inbetalas,
skall å detta belopp erläggas 6 procents ränta från förfallodagen, till
dess betalning sker.

Fiskerilånefondens ställning vid 1914 års utgång: 3,096,618: 92.

Anvisningar:

För åren 1892—1907 anvisades i riksstaten tillsammans 1,300,000 kronor.

1907 års riksdag för vart och ett av åren 1907—1911 medel för tillgodoseende av ett
årligt lånebehov av 750,000 kronor.

1911 års riksdag 116,000 kronor.

1912 „ „ 116,000

1913 „ „ medgiver, att 750,000 kronor må under 1914 av Kungl. Maja dispo neras

såsom lån från fonden och anvisar till kapitalökning av fonden 126,000 kronor.

1914 års riksdag medgiver, att 750,000 kronor må under 1915 av Kungl. Maj:t disponeras
såsom lån från fonden och anvisar till kapitalökning av fonden 100,000
kronor.

1915 års riksdag medgiver, att fr. o. m. 1916 tillsvidare 750,000 kronor må av Kung!.
Maj:t disponeras såsom lån från fonden.

Täckdikningslånefonden.

Författning:

Kungl. kungörelsen ang. villkoren för erhållande och tillgodonjutande av lån ur täckdikningslånefonden
den 4 juli 1913 (Sv. förf.-saml. 185. 13).

1913 års riksdag beslöt, att en särskild fond, täckdikningslånefonden,
skulle inrättas för främjande av täckdikning vid mindre jordbruk, från
vilken fond, som skulle förvaltas av statskontoret, statslån i mån av

228

tillgång och intill ett belopp av högst 200,000 kronor årligen linge tilldelas
hushållningssällskap, som förklarat sig villiga att utlämna täckdikningslån
till mindre jordbrukare.

Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla
dylikt lån, må före den 1 mars det år, då statslånet är avsett att erhållas,
till lantbruksstyrelsen ingiva framställning, innehållande jämväl uppgift
å de företag, för vilka lån blivit hos sällskapet sökta samt belopp och
lånetid för varje särskilt dylikt lån.

Lantbruksstyrelsen beviljar lånen och lämnar därom meddelande
till statskontoret.

Å lyftat oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap erlägga
4 procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall
vid utgången av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen
återbetalas en sjundedel av det ursprungliga beloppet.

Hushållningssällskap åtnjuter med fullgörande av de sålunda stadgade
rånte- och kapitalinbetalningarna anstånd varje gång under tre
månader från förfallodagen.

Samma ränta och enahanda återbetalnings villkor må den åtnjuta,
som av hushållningssällskap erhåller täckdikningslån, men är hushållningssällskap
icke förpliktat att medgiva anstånd med fullgörandet av
förfallen rånte- och kapitalinbetalning.

Lånen utlämnas av statskontoret till hushållningssällskapen mot
dessas förskrivningar å beloppen.

Skulle stadgad kapital- och räntebetalning å statslån icke i rätt
tid fullgöras, har statskontoret att därom gorå anmälan hos Kungl.
Maj:t, som då bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta
skäll före den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

Skulle sällskapet icke inom sålunda föreskriven tid hava inbetalt
förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas 6 procent årlig ränta från
förfallodagen, tills inbetalning sker.

Skulle sällskapet disponera täckdikningslån på annat sätt än gällande
bestämmelser tillåta, skall lånet, på yrkande av lantbruksstyrelsen,
omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

Täckdikningslån må av hushållningssäl skap lämnas till ägare eller
brukare av högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, vilken är i
behov av dylikt lån, till brukare dock allenast under förutsättning^ att
dennes återstående brukningstid omfattar minst 10 år, det år lånet
utlämnas oräknat.

Täckdikningslån må icke beviljas till högre belopp än 2,000 kronor

229

och icke uppgå till mer än 70 procent av den beräknade kostnaden för
täckdikningen vid användning av rör och 50 procent då annat material
användes. Ej må låntagare på grund av särskilda täckdikuingslån samtidigt
häfta i skuld till högre belopp än 2,000 kronor.

Vid beräkning av denna kostnad upptages såväl kostnaden för
täckdikningsplanens uppgörande som för själva dikningsarbetet och
anskaffandet av täckdikningsmaterialier (rör, sten, stänger eller annat
material, som prövas lämpligt). För upptagandet av till täckdikningen
hörande öppet avlopp må lån icke beviljas till större belopp, än som
motsvarar 70 procent av sökandens audel i kostnaden för samma avlopp,
samt icke utgå, för så vitt statsbidrag under form av anslag eller lån
förut utgått därtill.

Plan och kostnadsförslag för täckdikningen skola vara uppgjorda
av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som vederbörande
hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent, och skall
denne även avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens
lämplighet för marken i fråga.

Till biträde vid arbetet skall låntagaren använda en uti vederbörande
hushållningssällskaps tjänst anställd eller av lantbruksingenjör godkänd
täckdikningsförman.

Hushållningssällskap äger bestämma de närmare villkoren för
åtnjutande av täckningslån, pröva huruvida lånesökanden är i behov av
lånet liksom ock tillse, att det med beviljat dylikt lån avsedda ändamålet
vinnes.

Täckdikningslånefondens ställning vid 1914 års utgång: 200,000::—.

Anvisningar:

1913 års riksdag 200,000 kronor.

1914 „ „ 200,000

1915 „ „ - 50,000

Lånefonden för inköp av ädla avelsston.

Författning:

Kungl. kungörelsen ang. villkoren för erhållande och tillgodonjutande av lån ur lånefonden
för inköp av ädla avelsston den 4 juli 1913 (Sv. förf.-saml. 226. 13).

1913 års riksdag beslöt att en särskild fond, lånefonden för inköp
av ädla avelsston, skulle inrättas, från vilken fond, som skulle förvaltas

230

av statskontoret, statslån i mån av tillgång och intill ett belopp av högst

100,000 kronor årligen finge tilldelas hushållningssällskap, som förklarade
sig villiga att till jordbrukare inom sällskapets område utlämna bästavelslån
för inköp av avelsston och inom vars område ädel hästavel bedreves
samt göda förutsättningar för densamma funnes.

Hushållningssällskap, som önskar från fonden erhålla statslån för ''
utlämnande av hästavelslån, skall före den 1 januari det år, statslånet
är avsett att erhållas, till stuteriöverstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t
ställd ansökan. Över inkomna ansökningar avgiver stuteriöverstyrelsen
yttrande, som jämte ansökningarna skola före den 15 nästföljande
februari överlämnas till Kungl. Maj:t.

Beviljat lån skall av hushållningssällskapet före utgången av det
år, lånet beviljas, lyftas i statskontoret mot sällskapets förskrivning. Statslånebelopp,
som vid årets slut kvarstår outtaget, återfaller till fonden.

Hushållningssällskap, som innehar statslån från ifrågavarande fond,
skall årligen före den 15 januari till stuteriöverstyrelsen ingiva redogörelse
för lånerörelsen under nästföregående kalenderår enligt formulär,
som stuteriöverstyrelsen äger fastställa. Stuteriöverstyrelsen åligger att
granska de inkomna redogörelserna samt före den 15 nästföljande februari
till Kungl. Maj:t avgiva yttrande med anledning av granskningen och
därvid särskilt meddela, huruvida lyftat statslånebelopp blivit av hushållningssällskap
disponerat på annat sätt, äu gällande bestämmelser tillåta,
eller vid nästföregående års slut återstått odisponerat.

Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på
annat sätt, än gällande bestämmelser tillåta, äger Kungl. Maj:t föreskriva,
att detsamma skall omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet,
Statslånebelopp, som återstår odisponerat vid utgången av det år, under
vilket lånet lyfts, skall till statskontoret inbetalas före utgången av januari
nästföljande år, där ej Kungl. Maj:t på ansökning medgiver hushållningssällskapet
rätt att ytterligare ett år för avsett ändamål innehava samma
belopp.

Å ifrågavarande lån erlägges icke någon ränta. Sedan statslån
innehafts ett år från lyftningsdagen, skall vid utgången av vart och ett
av de därpå följande fem åren årligen återbetalas en femtedel av det
ursprungliga beloppet.

Med fullgörande av de sålunda stadgade kapitalinbetalningarna må
dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd, varje gång under tre månader
från förfallodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbe -

231

talar förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas 6 procent årlig ränta
från för fa död agen, tills inbetalning skor.

Den, som av hushållningssällskap erhåller hästavelslån, skall åtnjuta
enahanda räntefrihet, som nyss nämnts, och skola jämväl de i föregående
moment stadgade återbetalningsvillkor tillämpas å hästavelslån, dock att
hushållningssällskap icke är förpliktat att medgiva anstånd med fullgörandet
av förfallen kapital inbetalning.

Hästavelslån må icke beviljas till högre belopp för varje sto än
1,200 kronor. Ej må låntagare på grund av särskilda hästavelslån
samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 3,000 kronor.

Hästavelslån må icke beviljas för inköp av andra avelsston än
sådana, som uppköpts genom remonteringsstyrelsens försorg.

Därest stadgad kapitalinbetalning å statslån icke i rätt tid fullgöres,
skall statskontoret därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som bestämmer,
huruvida oguldet statslånebelopp skall före den fastställda amorteringstidens
slut återbetalas.

Fondens ställning vid 1914 års utgång: 100,000: —.

Anvisningar:

1913 års riksdag 100,000 kronor.

1914 „ „ 100,000

1915 „ „ 80,000

Norrländska nyodlingsfonden.

Författning:

Kungl. kungörelsen ang. villkoren för lån från norrländska nyodlingsfonden den 22 juni
1906 (Sv. förf.-saml. 58. 06).

För befrämjande av uppodling av jord i Norrland och Dalarne
beslöt 1906 års riksdag inrättande av en särskild fond, från vilken i
mån av tillgång lån finge tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som förklarat sig villiga att utlämna låneunderstöd till mindre jordbrukare
för uppodling av till åker lämplig mark.

Hushållningssällskap eller landsting, som önskar från ifrågavarande
fond erhålla lån för att därav utlämna låneunderstöd för ovannämnda
ändamål, må därom före den 1 januari det år, då lånet är avsett att

232

erhållas, till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning, innehållande
jämväl uppgift å de odlingsföretag, för vilka låneunderstöd blivit hos
hushållningssällskapet eller landstinget sökta, samt belopp och lånetid
för varje särskilt låneunderstöd.

Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar
bevilja hushållningssällskap eller landsting lån från fonden;
åliggande det lantbruksstyrelsen *att om beviljade lån meddela uppgift
till statskontoret.

Från fonden beviljat lån skall återbetalas inom högst tio år med
lika kapitalbelopp varje år jämte upplupen ränta. Finnes lånebelopp
vara av hushållningssällskap eller landsting disponerat på annat sätt än
förevarande bestämmelser tillåta, skall detsamma, på yrkande av lantbruksstyrelsen,
av hushållningssällskapet eller landstinget omedelbart återbetalas.

För hushållningssällskap eller landsting beviljat lån från fonden
åtnjutes råntefrihet första året, under vilket lånet innehaves, men därefter
erlägges tre procent årlig ränta å oguldet kapitalbelopp, dock med
skyldighet för hushållningssällskap eller landsting att, därest förfallet
kapitalbelopp icke inom föreskriven tid inbetalas, å det förfallna beloppet
erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen, till dess inbetalning
sker. De, som av hushållningssällskap eller landsting erhållit låneunderstöd,
skola åtnjuta enahanda räntefrihet, som nyss är stadgad, och må
av dem icke fordras högre ränta, än i detta moment bestämis.

Låneunderstöd, som av hushållningssällskap eller landsting meddelas,
må utgöra högst 500 kronor och under ingå förhållanden uppgå
till mer än hälften av den uppskattade odlingskostnaden.

Vid beräkningen av denna kostnad upptagas såväl själva odlingsarbetet
som den erforderliga dikningen, för så vitt ej statsbidrag erhållits
till densamma.

Plan och kostnadsförslag för nyodiiugen skola vara uppgjorda av
lantbruksingenjör, länsagronom eller annan person, som hushållningssällskap
eller landsting därtill prövar kompetent, och skall denne även
avgiva yttrande om markens lämplighet till åker med avseende på såväl
dess beskaffenhet som läge.

Hushållningssällskap eller landsting äger bestämma de närmare
villkoren för åtnjutande av dylikt låneunderstöd liksom ock tillse, att det
med beviljat låneunderstöd avsedda ändamål vinnes.

Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap eller
landsting utbetala beviljat lån mot hushållningssällskapets eller landstingets
förskrivning därå.

233

Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning
icke i rält tid fullgöres, därom göra anmälan hos Kungl. Magt, som då
vill bestämma, huruvida oguldet lånebelopp jämte ränta skall före den
fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

Norrländska ny odlings fondens ställning vid 1914 års utgång
1,336,466: 64.

Anvisningar:

1906 års riksdag, 100,000 kronor.

1907 „ „ 100,000

1908 „ „ 100,000 (utöver för år 1908 redan anvisade 100,000 kr.) samt

för år 1909 300,000

1909 års riksdag för år 1910 så stort belopp, som erfordras för att tillgodose ett lånebehov
av 300,000 kronor.

1910 års riksdag för år 1911 d:o d:o d:o d:o.

1911 ,, „ 210,000 kronor för år 1912.

1912 „ „ 172,000 „ „ „ 1913.

1913 „ „ medgiver, att 300,000 kronor må under 1914 disponeras såsom lån från

fonden och anvisar till kapitalökning av fonden 100,000 kronor.

1914 års riksdag medgiver, att fr. o. in. 1915 tillsvidare 300,000 kronor må årligen
disponeras såsom lån.

Allmänna nyodlingsfonden.

Författning :

Kungl. kungörelsen ang. villkoren för lån från allmänna nyodlingsfonden den 24 september
1914 (Sv. förf.-saml. 253. 14).

För befrämjande av uppodling av jord i andra delar av landet än
Norrland och Dalarne beslöt 1914 års riksdag inrättande av en särskild
fond, benämnd allmänna nyodlingsfonden. Från denua fond, som förvaltas
av statskontoret, tilldelas i mån av tillgång lån till hushållningssällskap
eller landsting, som förklarat sig villiga att utlämna låneunderstöd till
mindre jordbrukare för uppodling av till åker lämplig mark.

Hushållningssällskap eller landsting, som önskar från ifrågavarande
fond erhålla lån för att därav utlämna låneunderstöd för ovannämnda
ändamål, skall före den 1 januari det år, då lånet är avsett att erhållas,
till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning, innehållande jämväl
uppgift å de odlingsföretag, för vilka låneunderstöd blivit hos husVattenfallssakkunnige.
II. 30

234

hållningssällskapet eller landstinget sökta samt belopp och lånetid för
varje särskilt låneunderstöd.

Lantbruksstyrelsen beviljar, efter prövning av gjorda framställningar,
lånen och lämnar härom meddelande till statskontoret, varifrån lånen mot
hushållningssällskapets eller landstingets förskrivning utlämnas.

Beviljat lån skall återbetalas inom högst tio år med lika kapitalbelopp
varje år jämte upplupen ränta.

Första året åtnjutes räntefrihet, därefter erlägges fyra procent å
oguldet kapitalbelopp. Skulle förfallet kapitalbelopp icke inom föreskriven
tid inbetalas, skall hushållningssällskap eller landsting å det
förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen, till
dess inbetalning sker.

Därest stadgad kapital- eller räntebetalning icke i rätt tid fullgöres
skall statskontoret därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som då bestämmer,
huruvida oguldet lånebelopp jämte ränta skall före den fastställda
amorteringstidens slut återbetalas.

Finnes lånebelopp vara av hushållningssällskap eller landstingdisponerat
på annat sätt än gällande bestämmelser medgiva, skall detsamma,
på yrkande av lantbruksstyrelsen, av hushållningssällskapet eller
landstinget omedelbart återbetalas.

Samma räntefrihet och ej högre ränta må komma dem till godo,
som av hushållningssällskap eller landsting erhållit låneunderstöd. Dylika
understöd må utgöra högst 500 kronor och under inga förhållanden
uppgå till mer än hälften av den uppskattade odlingskostnaden. Vid
beräkning av denna kostnad upptages såväl själva odlingsarbetet som
den erforderliga dikningen, för så vitt ej statsbidrag erhållits till densamma.

Plan och kostnadsförslag för nyodlingen skola vara uppgjorda av
lantbruksingenjör, länsagronom eller annan person, som hushållningssällskap
eller landsting därtill prövar kompetent och skall denne även
avgiva yttrande om markens lämplighet till åker med avseende på dess
såväl beskaffenhet som läge.

Hushållningssällskap eller landsting äger bestämma de närmare
villkoren för åtnjutande av låneunderstöd liksom ock tillse, att det med
beviljat låneunderstöd avsedda ändamål vinnes.

Anvisningar:

1914 års riksdag 100,000 kronor.

1915 „ „ 100,000

235

Hantverkslånefonden.

Författningar:

Kungl. kungörelsen ang. allmänna villkor och bestämmelser för lån från fonden för befrämjande
av hantverk och därmed jämförlig mindre industri den 16 december 1910
(Sv. förf.-saml. 143. 10).

Kungl. kungörelsen ang. förändrade allmänna villkor och bestämmelser för lån från fonden
för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri den 21 augusti
1914 (Sv. förf.-saml. 210. 14).

För befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri
beslöt 1910 års riksdag inrättandet av en särskild fond å 200,000 kronor.

Kungl. Maj:t beviljar statslån från denna fond och må dessa av
låneförmedlaren — Sveriges hantverksorganisation — på en gång eller
i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande av en utav låneförmedlaren
till statskontoret eller order ställd, av statskontoret godkänd
skuldförbindelse, som skall omfatta låneförmedlarens åtagande att återbetala
lånet i stadgad ordning, varjämte godkänd säkerhet för deri
avgivna skuldförbindelsens uppfyllande skall till statskontoret avlämnas.

Under lånetiden kan denna säkerhet utbytas mot annan, som kan
av statskontoret godkännas. Finner statskontoret ställd säkerhet icke
vidare nöjaktig, skall låneförmedlaren inom viss av statskontoret förelagd
tid, dock minst tre månader, avlämna nva säkerhetshandlingar,
som kunna av statskontoret godkännas.

Ifrågavarande lån åtnjutas så, att, sedan lånet innehafts under ett
år från lyftningsdagen, under de därpå följande fem åren återbetalas
en femtedel av det ursprungliga lånebeloppet. Hela lånet skall sålunda
vara till fullo återguldet, senast inom utgången av det sjätte året.

Räntan utgår med fyra procent, men är låneförmedlaren skyldig
att, därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskriven tid inbetalas, å
det förfallna beloppet erlägga sex procent från förfallodagen, tills betalning
sker.

Uppfyller icke låneförmedlaren de för ifrågavarande låns åtnjutande
stadgade villkor, äger statskontoret därom hos Kungl. Maj:t göra anmälan
och bestämmer då Kungl. Maj:t, huruvida oguldet statslånebelopp jämte
ränta skall anses vara till återbetalning genast förfallet.

Det låneunderstöd, som av låneförmedlaren utlämnas, utgör för en
och samma låntagare minst 300 kronor och högst 5,000 kronor och får
under inga förhållanden uppgå till mer än nio tiondelar av värdet å
det eller de för inköp avsedda eller redan inköpta föremål, för vilkas
betalande lån sökes.

236

Innan dylikt understöd av låneförmedlaren utlämnas, skall mellan
honom och låntagaren fullständigt lånekontrakt upprättas, innefattande
detaljerade bestämmelser om belopp, säkerhet, lånetid, beskaffenheten av
de maskiner o. d., för vilka understödet är avsett etc.

Slutligen är föreskrivet, att låneförmedlaren årligen före april
månads utgång skall till kungl. kommerskollegium avgiva redogörelse
för lånerörelsen under det nästföregående året, vilken redogörelse kollegium
med det yttrande, vartill densamma kan giva anledning, överlämnar
till Kungl. Maj:t.

Hnntveikslånefondens ställning vid 1914 års utgång: 175,560: 03.

Anvisningar:

1910 års	riksdag högst 50,000 kronor.
1911 *		75,000
1912 „	w	„ 25,000
1913 „		25,000
1914 „		25,000

Mörbyfonden.

Författningar:

Kungl. brev den 28 juli 1911. Kungl. brev den 27 oktober 1911.

1911 års riksdag medgav, att, sedan stadsplan och tomtindelning
fastställts för kronoegendomen lVs mantal Mörby nr 1 i Danderyds socken
av Stockholms län, finge till en av statstjänstemän bildad, behörigen
registrerad förening för ekonomisk verksamhet upplåtas tomter under
viss tid mot viss tomträttsavgift; och beslöt riksdagen bildandet av
ifrågavarande fond.

Från fonden beviljar Kungl. Maj:t lån till tjänstemannasamhällets
vid Mörby egnahemsförening m. b. p. a. för bebyggande av tomter
inom nämnda tjänstemannasamhälle.

Lånen amorteras under en tid av högst 40 år med en ränta av
4 Vs procent om året.

Lånen beviljas med belopp, som högst uppgår till 3U av byggnadskostnaden,
samt med iakttagande att värde över 15,000 kronor icke får
tagas i beräkning vid bestämmande av byggnadslånets belopp. I byggnadskostnaden
inräknas kostnad för tomtens planering ävensom dess
förseende med vatten-, avlopps- och belvsningsledningar samt stängsel.

237

Vid medlens utlämnande till föreningen skola företes följande handlingar: 1)

skuldförbindelse å beloppet;

2) bevis från bank att föreningen såsom säkerhet för lånet deponerat
inteckningar, gällande med bästa förmånsrätt;

3) bevis av statens kontrollant att inteckning icke överstiger tre
fjärdedelar av värdet.

Fondens ställning vid 1914 års utgång: 1,130,000:—.

Anvisningar:

1911 års riksdag 930,000 kronor.

1912 „ „ 200,000

Handels- och sjöfartsfonden.

Ifrågavarande fond — uppkommen ur den s. k. konvojkassan —
avser bland annat gynnandet av handelns och sjöfartens intressen och
befrämjande såväl utom som inom riket.

Från fonden hava utbetalts lån, såväl räntefria som löpande med
ränta, avseende dels understödjande av järnvägsföretag dels byggande
och utförande av bro- och hamnbyggnader.

Så har Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag beviljats ett lån å 300,000
kronor mot en annuitet av 5 procent å ursprungliga lånebeloppet, av
vilken annuitet först gottgöres ränta efter 4 V* procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden otgör avbetalning därå. Med räntans erläggande
har för lånet medgivits anstånd under tre år från lyftningsdagen. Skulle
till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erläggas, skall
bolaget därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess betalning sker.

Järnvägsbolaget har till statskontoret avlämnat förbindelse å lånebeloppet
jämte inteckning å samma belopp.

Nyköpings stad har även erhållit ett lån från fonden å 47,500
kronor mot annuitet av fem procent och ränta av fyra procent med befrielse
från annuitet under tre år från lyftningsdagen.

Staden har avlämnat skuldförbindelse utgiven av stadsfullmäktige.

Vidare har Väddö kanalkassa erhållit ett lån från fonden å 15,700
kronor att av kanalkassans medel återbetalas i den mån behållningen

238

av influtna kanalavgifter sådant medgiver, dock att återbetalningen bör
vara verkställd inom 10 år från lånemedlens lyftning, vilket skedde den
31 mars 1905. Då detta senare villkor visat sig icke kunna uppfyllas,
har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 30 juli 1915 medgivit, att

5.000 kronor finge inbetalas nämnda år och därefter årligen .inbetalas
det belopp, avrundat till jämnt hundratal kronor, varmed kanalkassans
behållning för nästföregående år överstiger 5,000 kronor.

I skuldförbindelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen iklätt
Väddö kanalkassa ifrågavarande betalningsskyldighet.

Såsom bidrag till anordnande av sillfiskeförsök med snörpevad vid
Island har Kungl. Maj:t anvisat och ställt till förfogande av firman
Häller & Odenberg ävensom James Andersson och C. Wallentin ett anslag
av 20,000 kronor. Av nämnda firma och personer har förbindelse avlämnats,
försedd med borgen.

Stadsfullmäktige i Visby hava för iståndsättande av den genom
storm skadade vågbrytaren och den yttre hamnarmen vid Visby hamn
från fonden utbekommit ett låneunderstöd av 26,800 kronor.

Stadsfullmäktige hava genom laga kraft ägande beslut tillförbundit
staden att återbetala lånet medelst erläggande varje år vid den tid,
lånet lyftes — vilket skedde den 24 oktober 1882 — till dess lånet blir
guldet, av en annuitet av 5 procent, varav 4 procent beräknas såsom
ränta och återstoden utgör avbetalning å lånet.

Skulle annuitet icke inbetalas vid den bestämda tiden, skall erläggas
ränta därå efter 6 procent om året från annuitetens förfallotid, till dess
densamma blir i behörig ordning gulden, varjämte återstoden av lånet
skall anses genast förfallet till betalning.

Tidaholms järnvägsaktiebolag har från fonden beviljats ett lån å

115.000 kronor, vilket belopp lyftes den 11 december 1909.

Å lånet skall erläggas ränta efter 5 procent om året och ränteinbetalning
första gången äga rum den 31 december 1910 och sedan
samma dag varje år, till dess lånet blivit till fullo guldet.

Lånet skall återgäldas med eu tiondedel av ursprungliga försträckningsbeloppet
för varje gång och skall sådan avbetalning första gången
verkställas den 31 december 1914, och sedermera äga rum samma dag
varje år, till dess lånet slutbetalts. Skulle ej till betalning förfallet belopp
i föreskriven ordning erläggas, skall bolaget därå gälda sex procent
årlig ränta, intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt. Såsom
säkerhet för ifrågavarande lån är lämnad inteckning i bolagets järnväg
från Tidaholm över Vartofta till Åsarp med alla därtill hörande bygg -

239

tiader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom. Bolaget har
dessutom till statskontoret avlämnat skuldförbindelse å beloppet.

Skellefteå stad har för hamnanläggning i Kakliolmsfjärden beviljats
ett lån tran fonden å 700,000 kronor mot eu ränta av 4 procent, med
räntefrihet under de två första låneåren. Å lånet, som utbekommes,
sedan styrkt blivit, att arbetet å hamnens anläggning tagit sin början,
skall innestå eu sjundedel, intill dess genom bevis från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
visats, att hamnanläggningen blivit fullbordad enligt
godkänd plan.

Lånet må innehavas under 20 år från det lyftning av någon del
av lånet ägt rum — 600,000 kronor lyftes den 31 augusti 1911 och
återstående 100,000 kronor den 23 mars 1914 — och skall under de 10
första åren kapitalavbetalning icke förekomma, men är staden skyldig
att under de 10 sista åren återbetala lånet med en tiondedel årligen. Fullgöres
ej likvid inom 8 dagar efter förfallodagen, skall räntan efter förtallodagen
beräknas att utgå med 6 procent å det till betalning förlåf na
kapitalbeloppet. Underlåter staden att fullgöra de för lånets tillgodonjutande
stadgade villkor, skall lånet eller vad därav återstår oguldet
anses till återbetalning genast förfallet.

Skuldförbindelse är för lånet utfärdad av Skellefteå stad genom
dess drätselkammare.

Kristinehamns stad innehar lån från fonden för bestridande av
kostnader för utvidgning av hamnen vid Kristinehamn till belopp av
622,200 kronor med en ränta av 4 procent. Lånet, som skall utgå med

400,000 kronor år 1914 och återstående 222,200 kronor år 1915, får
innehavas i 20 år från det lyftning av någon del av lånet ägt rum —
den 15 april 1914 lyftes 400,000 kronor och den 13 april 1915 222,200
kronor — och sker under de fem första åren ingen kapitalavbetalning,
men är staden skyldig att under vart och ett av de femton sista åren
med en femtondedel årligen återbetala lånet. Fullgöres ej likvid inom
8 dagar efter förfallodagen, skall räntan efter förfallodagen beräknas
att utgå med 6 procent å det till betalning förfallna kapitalbeloppet.
Underlåter staden att fullgöra något av de för lånets tillgodonjutande
stadgade villkor, anses hela lånet eller vad därav återstår oguldet genast
till betalning förfallet. — Skuldförbindelse är å stadens vägnar utfärdad
av dess drätselkammare.

För utförande av järnvägsanläggning från Eksjö till Österbymo
har Eksjö—Österbymo järnvågsaktieholag beviljats ett lån å 300,000 kronor.
Detta lån löper med 5 procent ränta om året och skall återgäldas, då
ett bolaget beviljat statslån å 643,000 kronor varder hos riksgäldiskon -

240

toret tillgängligt. Såsom säkerket för ifrågavarande lån — varav 220,000
kronor lyftes den 25 februari 1915 och återstående 80,000 kronor den
30 mars samma år — har bolaget avlämnat revers, åtföljd av fullmakt
för statskontoret att hos riksgäldskontoret lyfta så stor del av det bolaget
beviljade statslånet å 643,000 kronor, som svarar mot vad bolaget ur
handels- och sjöfartsfonden hos statskontoret uppburit jämte ränta därå.

Slutligen har den svenska avdelningen av föreningen för upprättande
av skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar, såsom bidrag för inköp
av en Evangeliska fosterlandsstiftelsen tillhörig fastighet vid Hafenthor
i Hamburg till inrättande av sjömanshem därstädes, tilldelats från handelsort!
sjöfartsfonden ett belopp av 10,000 kronor, vilket belopp styrelsen
för ovannämnda avdelning förbundit sig att, därest i en framtid det
ifrågavarande sjömanshemmets verksamhet komme att upphöra, till statskontoret
återbära. Såsom säkerhet för denna utfästelses fullgörande har
styrelsen pantförskrivit omförmälda fastighet.

Handels- och sjö farts fondens ställning vid 1914 års utgång:
5,431,195: 98.

Fondens inkomster hava under en senare tid till väsentlig del utgjorts, förutom
av räntemedel, av andel i de årsvinster, som uppkommit av rörelsen i Trollhätte kanal.
På grund av nådigt privilegium för Nya Trollhätte kanalbolag den 2 februari 1838 (§ 12)
har nämnda bolag i 25 år fr. o. in. år 1838 t. o. m. år 1862 av handels- och sjöfartsfonden
erhållit ett årligt bidrag av 90,000 kronor, tillsammans således 2,250,000 kronor.
Enligt samma privilegium skulle bolaget efter nämnda 25 års förlopp under viss inträffad
förutsättning till kronan i årlig avgift erlägga 10,000 rdr banko, varjämte det
belopp, varmed behållna inkomsten överstege 100,000 rdr banko, skulle levereras till
kronan. Jämlikt nådigt brev den 9 maj 1862 hava förenämnda medel alltsedan år
1863 ingått till handels- och sjöfartsfonden. Sedan staten jämlikt beslut av 1904 års
riksdag inköpt kanalverket, medgavs enligt riksdagens skrivelse den 19 maj 1905 och
nådigt brev den 16 juni samma år, att, sedan av kanal- och vattenverkets inkomster
guldits kostnaden för verkets förvaltning jämte utgifterna för nödiga underhålls- och
förbättringsarbeten, ävensom av samma inkomster till riksgäldskontoret överlämnats 3.6
procent av den i svenska statens 3.6 procent pr obligationer erlagda köpeskillingen för Trollhätte
kanalverk och viss annan Nya Trollhätte kanalbolags egendom, återstoden av årliga inkomsten,
med undantag av vad som inflöte för försäljning av tomter, skulle överlämnas
till handels- och sjöfartsfonden. Slutligen är genom nådiga brevet den 30 december
1911, angående bestämmelser i anledning av den förändrade uppställningen av riksstaten
m. in., föreskrivet, att, sedan av kanalverkets inkomster guldits verkets driftkostnader,
och sedan jämväl av samma inkomster till statsverket årligen inlevererats
161,000 kronor, återstoden av årliga nettobehållningen skall överlämnas till handelsoch
sjöfartsfonden, intill dess Trollhätte kanals ombyggnad blivit färdig, efter vilken
tidpunkt hela nettobehållningen skall ingå till statsverket. Trollhätte kanals ombyggnad
beräknas bliva färdig före utgången av år 1916.

Allmän na järnvägslåiicföndeii.

(Fullmäktiges i riksgäldskontoret underdåniga skrivelse den 15 april 1915.)

241

De medel, som blivit av riksdagen avsatta till understödjande av
enskilda järnvägsanläggningar, skola av riksgäldskontoret förvaltas och
bokföras under namn av järnväg slånefonden.

I skrivelse den 26 augusti 1914 anhöll riksdagen, i anledning av
inom densamma väckta motioner, om ökning av allmänna järnvägslånefonden.
Riksdagen ansåg, att avsättning till fonden torde erfordras
jämväl för tiden efter år 1916.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställde eu utredning i fråga
om dylik avsättning till fonden för tiden 1917—1921, och ansåg, att
det komme att bliva till det allmännas gagn och att välgrundade behov
förelåge för att den allmänna fonden för understöd medelst statslån avenskilda
järnvägsanläggningar under nämnda femårsperiod höjdes från
det belopp av 7,500,000 kronor, som av riksdagen beviljats för de två
senaste femårsperioderna 1907—1911 och 1912—1916, till 10,000,000
kronor.

Aven riksgäldsfullmäktige hava i underdånigt utlåtande den 15
april 1915 ägnat föreliggande fråga en undersökning.

Fullmäktige framhålla, att sedan lång tid tillbaka ett stort antal
av de med statslån understödda järnvägsbolagen icke varit i stånd att
fullgöra föreskrivna inbetalningar å sina skulder till riksgäldskontoret.
Det kunde visserligen, enligt fullmäktiges förmenande, finnas anledning
hoppas, att många järnvägsföretag, som under de första åren efter järnvägens
öppnande för trafik icke varit i stånd att erlägga ränta och
verkställa amortering å statslånet, framdeles skulle få sin ekonomiska
ställning så förbättrad, att skulden till staten kunde av dem till fullo
återgäldas. Beträffande åtskilliga järnvägsföretag måste man dock hysa
tvivel i fråga om deras framtida ekonomiska bärighet, varigenom staten
skulle få vidkännas förlust på den lämnade försträckningen. Bristande
tillförlitlighet av de beräkningsgrunder angående en järnvägsanläggnings
kostnad och avkastningsförmåga, som lädes till grund för låneunderstödens
beviljande torde, enligt fullmäktiges förmenande, helt visst
i ej oväsentlig mån kunna betraktas såsom orsaken till det dåliga ekonomiska
resultatet av en del järnvägsföretag. Med anledning av vad
fullmäktige i detta avseende för riksdagen framhållit har av Kung!
Maj:t kontroll vid beviljande av lån sedermera föreskrivits, en kontroll
som visat sig väl fylla sin uppgift.

Vattenfa llssakkun ni ge. II. 31

242

Av en utav fullmäktige verkställd utredning har framgått, att järnvägsbolagens
förmåga att fullgöra dem åliggande betalningsskyldighet
till staten under senare tid minskats. Detta föranleder fullmäktige att
framhålla, att det anslag, som riksdagen till låneunderstöd åt enskilda
järnvägsföretag anvisat för femårsperioderna 1907—1911 och 1912—1910
icke må bestämmas att utgå med högre belopp under nästkommande
femårsperiod.

1 detta sammanhang anse sig fullmäktige böra erinra därom att
— såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekat — de nu nytillkommande
järnvägarna såsom berörande endast mindre folkrika och utvecklade
trakter komma att lämna eu för anläggningskapitalets förräntning
tillräcklig avkastning först sedan deras trafikområden blivit mera
utvecklade genom industri och odling — ett förhållande, som enligt
fullmäktiges förmenande, bör ytterligare mana staten till försiktighet
vid understödjande av dylika järnvägsföretag.

Då slutligen de för berörda ändamål erforderliga medlen även för
framtiden måste anskaffas genom upplåning, bör en begränsning i möjligaste
mån ske.

Gentemot väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som föreslagit, att
allmänna järn vägslånefonden för femårsperioden 1917 —1921 måtte bestämmas
till 10,000,000 kronor, anse fullmäktige, att till fonden för
nämnda period måtte anvisas ett belopp av 7,500,000 kronor att utgå med

1,500,000 kronor för år.

Beträffande villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av ifrågavarande
lån för nyssnämnda femårsperiod hade väg- och vattenbvggnadsstyrelseu
föreslagit vissa ändringar och tillägg.

Dessa har styrelsen sammanfattat på följande sätt:

1) Noggrann, på marken utförd undersökning, eventuellt kontrollundersökning,
skall, om så av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anses
erforderligt, verkställas genom denna styrelses försorg på järnvägsaktiebolagets
bekostnad.

2) En verksam teknisk-ekonomisk kontroll, i huvudsaklig överensstämmelse
med den vid Kil—Torsby med flera järnvägar förda kontrollen,
bör av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utövas vid med statslån
understödda järnvägar.

3) Räntefrihet skall medgivas under de första åren, lånet innehaves,
och bör tiden för sådan räntefrihet bestämmas med hänsyn till
järnvägsarbetets längd, så att en mindre järnväg erhåller kortare anstånd
och en större järnväg längre anstånd, dock högst sex år, allt
beroende på Kuugl. Maj:ts prövning för varje särskilt fall.

24 3

4) Lån ur fonden bör ej lämnas järnväg, varå arbete påbörjats.

5) Till ledamot eller suppleant i direktionen för varje järnvägsaktiebolag,
som innehar lån av staten, bör utses eu person,''som är fullt
förtrogen med järnvägars såväl drift som underhåll och ej är delägare i
bolaget eller av detta mottagit avlönad befattning eller förtroendeuppdrag.

Mot de sålunda föreslagna bestämmelserna hava fullmäktige icke
ansett sig hava något att erinra, med undantag av vad styrelsen föreslagit
beträffande den så kallade anståndsräntan.

Fullmäktige, som icke kunnat biträda vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i detta avseende föreslagit, hava framhållit, hurusom frånsett det
ekonomiska stöd, som en försträckning av kapital alltid innebure, staten vid
utlämnande av7 lan åt enskilda järnvägsbolag även direkt gynnat dessa låntagare
genom medgivande av viss lindring i betalningsskyldigheten under
de första åren efter lånens utbetalande. Före år 1877 både denna lindring
utgått i form av räntefrihet under vissa år. 1 samband med beviljande
av lånemedel för de fem åren 1877—1881 gjordes emellertid häri av
1876 års riksdag den ändring, att räntefrihet ej vidare skulle få åtnjutas,
varemot den under högst 3 år efter lyftningsdagarna upplöpande
räntan Unge omvandlas till en ränteri kapitalskuld, så kallad anståndsrånta,
vilken icke behövde gäldas förr, än all annan rånte- och kapitalskuld
blivit till fullo inbetald. Denna form för understöd åt låntagande
järnvägsbolag, vilken inträdde med de lån, varå första ränteinbetalningen
förföll. under åren 1881 1885, har allt sedan dess varit tillämpad.

Givetvis har dock dylikt anstånd icke medgivits för sådana lån, som
uppkommit genom kapital)''serie g av äldre förfallna skulder. Frånräknas
dessa lån ävensom de lån, vara räntebetalningen ännu icke vidtagit före
1915 års ingång och för vilka anståndsräntan därför vid nämnda tidpunkt
icke uppnått sitt slutliga belopp, visar det sig, att de å järnvägslånen
upplupna anståndsräntorna uppgått till 5,766,261: 18 kronor, fördelade
pa 58 lån med en sammanlagt ursprunglig lånesumma om
56,604,797: 94 kronor. I förhållande till de utlämnade lånens belopp
uppgå således anståndsräntorna till 10.19 procent, vilket med hänsyn
tagen till den något olika räntefoten under tiden för räntornas upplöpande
innebär, att anståndsräntorna upplupit under i medeltal 2.2 21 år.

Rörande tillämpningen av de allmänna bestämmelserna om anståndsränta
må ytterligare anföras följande. För fyra lån om tillhopa 5,309,835
kronor har anstånd med räntas erläggande medgivits intill viss tidpunkt,
oberoende av när lånen lyfts. Den sammanlagda anståndsräntan för
dessa lån uppgår till 384,367: o2 kronor, vilket motsvarar en anstånds -

244

tid av 1.6 09 år. För ett lån om 500,000 kronor var anståndstiden
bestämd till högst 2 år från lyftningsdagen, och det faktiska anståndet
uppgick här till 2 år. För alla övriga lån, varå anståndsräntan vid
1914 års slut nått slutliga belopp, har vid lånens beviljande anstånd
med räntas erläggande medgivits under högst 3 år från lyftningsdagarna,
dock ej utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande senast skolat vara färdig och öppnad för trafik.
Sistnämnda inskränkning i förening med de ytterligare villkor, som äro
fästa vid lån från järnvägslånefonden, såsom om låneunderstödets lyftande
endast i mån av järnvägsarbetets fortgång m. m., har haft till följd, att
den verkliga anståndstiden kommit att avsevärt understiga de nominella
3 åren. Efterföljande sammanställning belyser närmare detta förhållande
beträffande var och en av de grupper, vari lånen blivit i det föregående
uppdelade.

Första förfalloår	Räntefot. O/ /o	Lånesumma. kronor	Anståndsränta, kronor	Anstånds-räntan i % av lånesumman	Anstånds tid i medeltal, år
1881 1885..................	5	9,875,000: —	1,427,583: 34	14.4 6	2.891
1886 1890..................	4.5	i0,558,612: 91	980,294: 3 2	9.28	2.065
1891—1895..................	4.5	5,787,250: —	546,632: g 8	9.45	2.009
1896 1900..................	4.5	5,000,000: —	472,772: 39	9,4 G	2.101
1901—1905..................	4.5	5,277,000: —	507,369: 3 o	9.G1	2.137
1906—1910..................	4.5	9,602,000: —	893,414: 71	9.30	2.068
1911 1914..................	4.5	4,695,100: —	508,825: 42	10.84	2.408
1881—1914..................	_	50,794,962: 84	5.336,894:16	10.51	2.286
Därav med 4.5 % ränta	4.5	40.919.962: 14	3 909 310: 82	9 55	2.128

Vid en räntefot av 5 procent skulle den slutliga anståndsräntan
utgöra 15 procent av lånesumman och vid 4 Va procents ränta 13.5 procent,
under förutsättning att den nominella anståndstiden av 3 år kunnat i
verkligheten åtnjutas. Sammanställningen utvisar emellertid, att så icke
varit fallet inom någon av lånegrupperna. Beträffande lånen inom gruppen
1881—1885, vilka under anståndstiden löpte med 5 procent ränta, är
skillnaden visserligen ganska liten. Mera betydande är den däremot
ifråga om de därefter utlämnade lånen. I stället för 13.5 procent uppgår

245

anståndsiäntan i Medeltal till endast 9.5 5 procent. Fn genomgående
ökning har visserligen ägt rum med undantag endast för lånegruppen
1906 — 1910, men i medeltal för alla dessa lån har anståndstiden likväl
uppgått till endast 2.123 år i stället för de nominella 3 åren.

Men även om, enligt vad nu anförts, effektiviteten av den vid lån
tran järnvägslånefonden medgivna rätt till anstånd med ränteinbetalning
måhända visat sig mindre betydelsefull än avsett varit, måste likväl de
förmåner, som genom dylikt anstånd beretts de låntagande bolagen,
anses vara för statsverket ganska betungande. Fullmäktige för
belysning av denna fråga hava inskränkt sig till den numera vanliga
låneformen, nämligen en annuitet om 5 procent av ursprungliga lånesumman,
vari ingår 4 Va procents ränta å oguldet kapital, samt eu
anståndstid av 3 år med inskränkning i enlighet med vad här ovan
anförts. Ett dylikt lån amorteras under något över 52 år, under förutsättning
att annuiteterna behörigen erläggas. Då anståndsräntan enligt
hittills vunnen erfarenhet uppgår till 9.5 5 procent av lånesumman, erfordras
för dess inbetalning något mindre än 2 annuiteter. * Å andra sidan
upplöper anståndsräntan under likaledes något över 2 år, varefter i allmänhet
. ytterligare ett år förgår, innan huvudlånets amortering tager
sin början. Den tid, varunder anståndsräntan utestår räntefri, kan&på
grund härav sättas till omkring 55 år. Beräknat efter 4 Va procents
ränta på ränta växer ett kapital under denna tid till 11.26 gånger sitt
ursprungliga belopp. Då nu endast anståndsräntan själv behöver inbetalas,
innebär således detta, att staten efterskänker en summa, som är
mer än 10 gånger så stor som anståndsräntan. Denna senare utgör
såsom nämnts 9.5 5 procent av lånesumman. Staten kan alltså genom
medgivande av anstandsränta anses lämna de låntagande bolagen ett
anslag, som vid tiden för lånets slutbetalning uppgår till ungefär samma
belopp som den ursprungliga lånesumman och vid amorteringens början
motsvarar omkring 8 Vä procent av samma summa. Av de 9.5 5 procent
av lånesumman, vartill anståndsräntan uppgår, återfår staten sålunda
blott föga över 1 procent, resten är att betrakta såsom rent anslag.
Givetvis kommer detta anslags värde att ökas i den mån den verkliga
anståndstiden tillväxer eller lånets amortering fördröjes.

Fullmäktige hava, såsom ovan framhållits, icke ansett sig kunna biträda
detta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag. Därest Kungl. Maj:t
och riksdagen i alla fall skulle finna skäl beslufa i enlighet därmed,
hava fullmäktige velat framhålla, att den tidpunkt, vid vilken anståndsräntan
ovillkorligen skall upphöra att beräknas eller senast ett år från
den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall

246

vara färdig och öppnad för trafik, då givetvis måste framflyttas för att
icke den nya bestämmelsen skall bliva fullständigt illusorisk.

Det för riksgäldskontoret vid slutet av 1915 års lagtima riksdag utfärdade reglemente
upptager en kapitalåterstod å fonden av kronor 57,620,453: 24.

Stockholm i november 1915.

Nils Spilhammar.

Fond

Fondens ändamål

Lånens utlämnande m. m.

Låneti d

D i

r a y

Räntefot

Lånebelopp

[

Fondens ställning
vid 1914 års slut

rån tefritt

amorterings-

fritt

amorterings-

tid

amorterings-belopp

Säkerhet

Anmärkningar

Mannfakturförlagslåne-

fonden.

Stöd för de inhemska näringarna. — Vården över
manufakturerna. — — förlagslån att användas till under-stöd åt nya, i riket förut okända uppfinningar och inrätt-ningar i fabriks- och slöjdväg.

Lånen beviljas av Kung!. Maj:t efter kommerskollegii
hörande samt utlämnas av kungl. statskontoret.

8 år.

—

4 år.

4 7» %

Låni agarens förb. Borgen (t. ex.
av bolags styrelse) jämte, ibland,
förlagsinteckn. Stundom endast fast.-och förlagsint:r — aldrig enbart för-lagsinhr.

3,442,046: 5!

Rederilånefo liden.

Rederinäringens understödjande; huvudsakligen befräm-jande av den svenska sjöfarten på utrikes orter och särskilt
avlägsna farvatten, ävensom anskaffande av fartyg, företrädes-vis sådant, som blivit tillverkat vid svensk verkstad.

Dito dito dito dito dito.

8 år.

2 år.

C år.

7«

Låntagarens förb. Borgen. Int:r
i fartyg, jämte förs. policer. Om endast
hypotek, minst 3 fartyg med samman-lagt värde 4 ggr lånesumman.

17,238,681: 22

Torvlånefonden.

Torvindustriens understödjande, särskilt av bränntorv och
torvkol samt framställande av torvströ.

Lånen beviljas av Kungl. Maj:t, sedan kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen (vanligen efter hörande av statens förste
torvingenjör) över ans. avgivit gemensamt utlåtande, samt ut-lämnas av statskontoret.

13 år.

3 ur.

10 år.

Vin

4 %

högst ‘In av å full-bordad anläggning
nedlagd kostnad
eller av ber. an-läggn. kostn. för
ofullbordad ant.

Se manufakturförlagslånefonden.

Då endast hypotek lämnats,
både fast. och förlagsinteckningar.

3,584,682: o 5

Odling-slånefonden.

Anvisande av lån till utförande av sådana vattenlednings-och avdikningsföretag, vilka avse odling av sänka marker
eller förbättring på annat sätt än genom täckdikning av
förut odlad åker eller äng eller vinnande av ny äng.

Efter kungl. lantbruksstyrelsens utlåtande beviljar Kungl.
Maj:t lånen, som sedermera utlämnas av statskontoret i olika
poster, allt efter som lantbruksstyrelsen meddelar statskontoret
om företagets fortskridande och best:r belopp.

De första tre åren från första lyftningsdagen beräknas icke någon ränta; under
näst därpå följande tre år erlägges icke ränta eller kapitalavbetalning å lånet, men
för dessa tre år beräknas å lyftade belopp 3. G. % årlig ränta, vilken vid tidsperiodens
slut lägges till den beviljade lånesumman. Ä det sålunda uppkommande beloppet
erlägges fr. o. m. 7:e året efter första lyftningsdagen, till dess lånet blivit slutbetalt
en annuitet av 6,%. därav ss. ränta räknas 3.6 % å det ogulda kapitalbeloppet.

högst 70 % av
jordförbättrings-värdet.

Förb. av intressen terna. Borgen.

17,800,266: S9

Egnaheiuslånefonden.

Utlämnande av lån för beredande av tillfälle åt mindre
bemedlade arbetare eller med dem likställda personer att
förvärva egna hem å landsbygden eller till stad hörande
område, för vilket stadsplan icke blivit fastställd.

Vederbörande Konungens befallningshavande avgiva ut-låtande, varefter lånen beviljas av Kung!. Maj:t och utlämnas
av statskontoret.

Med avseende på återbetalningen delas det beviljade lånet i två
lika störa delar a) amorteringsdelen med en annuitet av för jordbruks-lån 7 och för bostadslån 6 %, varav ss. ränta räknas 3.6 % å delens
oguldna kapitalbelopp och inträder amorteringsskyldigheten med 4:e året
efter utgången av det kalenderår, då lånet utbekommits; b) stående
delen, vilken — därest låneförmedlaren uppfyller villkoren för lånets
tillgodonjutande — icke kan från statens sida uppsägas förrän amorte-ringsdelen till fullo guldris, med 6 månaders uppsägning; den stående
delen skall dock gäldas inom 5 år fr. sista inbetala. å amort.-delen
bort fullgöras.

3.6 % intill
kap.-avbet.
böljas. Där-efter jämte
annuitet å
amort.-de-len, ränta
å stående
delen.

Till hushållningssällskap: säll-

skapets förb. — Till andra: förb.
jämte borgen.

Den av bolag eller föreningar
lämnade borgen utbytes så snart ske
kan mot i bank deponerade int:r i
egnahemslägenheter, vilka int:r ban-ken sköter. Stundom ikläder sig
banken direkt garanti.

43,009,429: 07

Jordförmedlings lo liden.

Underlättande av inköp på landsbygden eller å till stad
hörande, men utanför det planlagda området belägen mark av
större jordområden, som kunna erhållas för billigt pris och
särskilt lämpar sig att helt och hållet eller till väsentlig del
utstyekas till egnahemslägenlieter.

Ansökningar om dessa lån ingivas till Kungl. Maj:ts be-fallningshavande, vilka översända desamma jämte eget. ut-låtande till Kungl. Maj:t, som beviljar lånen, varefter de ut-lämnas av statskontoret.

5 år.

4 o/

Se egnahemslånefonden.

2,893,990: 52

Fiskeri låuefo liden.

Utlämnande av låneunderstöd för anskaffande av fiskar-båtar och fiskredskap eller för anläggande av smärre inrätt-ningar för tillgodogörande och förädling av fiskets produkter.

Kungl. Majris befallningshavande i Göteborgs och Bohus
län för nämnda lön och lantbruksstyrelsen för rikets övriga
län pröva till dem ingivna ansökningar om lån och bevilja
inom det belopp, varöver, enligt vad särskilt bestämmes, var-dera av dessa myndigheter äger för ändamålet förfoga, hus-hållningssällskap eller landsting lån från fonden. De beviljade
lånen, om vilka Kung!. Majris bemälde bef. och lantbruks-styrelsen skall underrätta statsk., utlämnas fr. detta ämb.-v.

Bestämd för
varje särskilt
fall.

1 år.

Vid utgången
av första låne-året och seder-mera vid utgån-gen av varje föl-jande låneår del
av lånet i för-hållande till den
best. lånetiden.

3.6 %

högst 10,000.

Hushållningssällskaps eller lands-tings förbindelse.

3,096,618: 92

Täckdikningslåne-

fonden.

Täckdikning av mindre jordbruk.

Dessa lån utlämnas av statskontoret efter kungl. lant-bruksstyrelsens beslut.

9 år.

2 år.

7. år.

7»

4 %

Hushållningssällskaps förbin-

delse.

200,000: -

Avelstolånefonden.

Utlämnande genom hushållningssällskap av lån till jord-brukare inom ett sällskaps område för inköp av avelston och
inom vars område ädel hästavel bedrives samt goda förut-sättningar för densamma finnas.

Ansökningar om dessa lån ingivas''till stuteriöverstyrelsen,
vilka ansökningar med utlåtande av nämnda styrelse ingivas
till Kungl. Majri, som beviljar lånen, varefter dessa utlämnas
av statskontoret.

6 år.

1 år.

5 år.

Se täckdikningslånefonden.

100,000: —

Norrländska nyodlings-fonden.

Utlämnande genom hushållningssällskap eller landsting av
lån för befrämjande av uppodling av jord i Norrland o. Dalarne.

Lånen utlämnas efter kungl. lantbruksstyrelsens beslut
av kungl. statskontoret.

högst 10 år.

1 ål''.

—

högst 10 år.

Vid utgången
av första låne-året och seder-

3 %

1,886,466: (it

Allmänna nyodlings-fonden.

Utlämnande genom hushållningssällskap eller landsting av
lån för befrämjande av uppodling av jord i andra delar av
landet än Norrland och Dalarne.

Dito dito dito dito dito.

högst 10 år.

1 år.

högst 10 år.

mera vid utgån-gen av varje föl-jande låneår en
best. del med
hänsyn till kap.

4- %

Hushållningssällskaps eller

landstings förbindelse.

Hantverkslånefonden.

Utlämnande genom Sveriges hantverksorganisation av lån
för befrämjande av hantverk och därmed lämförlig mindre
industri.

Kungl. Majri beviljar efter k. kommerskollegii utlåtande
dylika lån, som sedermera av statskontoret utlämnas till
Sveriges hantverksorganisation.

6 år.

—

1 år.

5 år.

4 V

Förb. av låneförmedlaren —Sveriges 1
hantverksorganisation —jämte borgen
hittills av ökänd. Kredit-ab).

•

175,560: 03

Mörbyfonden.

Anvisande av lån till Tjänstemannasamhällets vid Mörby
egnahemsförening m. b. p. a. för bebyggande av tomter inom
nämnda tjänstemannasamhälle

Sedan riksdagen, på Kungl. Majris förslag, beslutat att en
lånefond för ifrågavarande ändamål skulle bildas, har riks-dagen även medgivit, att statskontoret finge till tjänstemanna-samhällets egnahemsförening utlämna lån från samma fond.

högst 40 år.

Annuitet, vars storlek beror på lånebeloppet och
lånetiden och varav först gottgöres ränta efter 4 Va %
å oguldna lånebeloppet och återstoden är kap. av-betain.

4 7* %

högst s/i av bygg-nadskostnaden.

Egnahemsföreningens förb. jämte
hos bank deponerade inteckningar
och intyg av statens kontrollant.

1,130,000: —

Handels- ocli sjöfarts-fonden.

Fonden avser, hl. a., gagnandet av handelns och sjöfartens
intressen och befrämjande såväl utom som inom riket.

Lånen beviljas av Kungl. Majri. Utlåtande infördas stun-dom av k. kommerskollegium, ibland av statskontoret, även-som vederbörande befallningshavande.

Då för de lån, som från denna fond för olika ändamål utlämnas, olika amorteringsplaner och växlande räntefot)fastställts samt skilj-aktiga villkor för lånens tillgodonjutande föreskrivits, torde upplysningar i dessa avseenden lämpligast sökas i den föregående texten.

5,431,195: »8

Allmänna järnvägslåne-fonden.

Understöd åt enskilda järnvägar.

Efter Kungl. Maj ris anvisande utlämnas lånen från riks-gäldskontor^.

Se i dessa avseenden den föregående texten.

Det för riksgäldskontor!:! vid
slutet av 1915 års lagtima riksdag
utfärdade reglemente upptager en
kapitnlåterst.od av kr. 57,620,453:24.

Vattenfallssakkitrtnige II.

247

B Höga Utt. G.

Till herrar vattenfallssakkunnigo.

I skrivelse till kungl. utrikesdepartementet den 18 november
1915 hemställde vattenfallssakkunniges ordförande, vattenfallsdirektören
F. Vilh. Hansen, att genom utrikesdepartementets försorg måtte införskaffas
upplysningar rörande nedan närmare angivna förhållanden i
främmande länder, särskilt Frankrike, Italien, Schweiz, Tyskland, Förenta
staterna, Kanada och Japan. Till ledning för upplysningarnas inhämtande
voro följande frågor uppställda till besvarande.

1) Har staten för eget behov eller för kraftdistribution utbyggt vattenfall,
och, om så är fallet:

a) I vad utsträckning (antal monterade hkr)?

b) Vilket kapital har staten nedlagt på vattenkraftverk och ledningar?

2) Har staten i vissa fall beviljat enskilda företagare eller kommuner lån
med billig ränta för utbyggande av vattenfall, och, om så är fallet:

a) I vad omfattning ha dylika lån beviljats?

b) Lånebeloppets storlek och räntefot?

c) Antal hkr, som utbyggts med statslån?

d) Tid, då lånen beviljats, och bestämmelser för lånens beviljande?

e) Ha dylika lån beviljats ej blott för utbyggande av sådana vattenfall, som
efter eventuell koncessionstids slut skola kostnadsfritt för staten hemfalla
till denna, utan även för utbyggande av privata eller andra vattenfall, för
vilka sådan hemfallsskyldighet ej finnes stipulerad?

3) Har staten med statsmedel utfört eller ha statslån beviljats för utförande
av flod- och sjöregleringar för kraftändamål, och i så fall, i vad omfattning?

4) Om åtgärder i ovan under mom. 1—3 nämnd riktning ej vidtagits, frågas
om dylika åtgärder föreslagits?

Därefter har under hand utrikesdepartementet överlämnat de från
de nämnda länderna inkomna svaren jämte viss litteratur. Dessutom
har vattenfallssakkunniges ordförande som svar på en till Vasdrags -direktören I. Kristensen i Kristiania framställd förfrågan erhållit upplysningar
och litteratur rörande motsvarande förhållanden i Norge.

Sedan undertecknad med anledning därav av vattenfallssakkunniges
ordförande anmodats göra en sammanställning av de inkomna svaren

248

och övriga på annat sätt kända förhållanden i olika länder utom Sverige,
har jag härmed äran anföra följande.

Till en -början må anmärkas, att redan ett flyktigt genomögnande
av svaren visar, att lånefond i den mening, som nu ifrågasättes för
Sveriges del, ej finnes och ej heller är påtänkt i något av de tillfrågade
länderna, ehuru i vissa av dem andra med lånefonden i viss mån besläktade
åtgärder äro vidtagna för underlättande av vattenkraftens utnyttjande.

För att kunna bedöma innebörden av och orsakerna till de vidtagna
åtgärderna, skulle det vara önskligt att närmare skärskåda de
olika ländernas vattenkraftsförhållanden från ej blott geografisk, teknisk
och ekonomisk utan även juridisk och politisk synpunkt. Fn dylik
framställning skulle emellertid, om den gjorde anspråk på större fullständighet,
bliva allt för vidlyftig för att rymmas inom ramen för denna
sammanställning. På grund härav och även av andra skäl har jag i
det följande inskränkt mig till några korta anteckningar rörande dessa
förhållanden, vilka anteckningar grupperats under nedanstående rubriker.

8.
9.

10.

11.

12.

Nederbörd och klimat ............................................... sid. 248

Disponibel och utnyttjad vattenkraft ävensom

folkmängd och areal i några länder ................... » 250

Legala förhållanden...................................................... 252

Frankrike...................................................................... » 256

Italien ................................................................... ® 257

Norge ........................................................................... ® 262

Schweiz ........................................;...........-................... » 267

Tyskland ................................................................... » 272

Kanada..........................................................................» 281

Nordamerikas förenta stater...................................... » 289

Japan ..............................!............................................... * 304

Översikt........................................................................... » 305 1

1. Nederbörd och klimat.

Jordens medelnederbörd utvisas å fig. 1.

Därav synes, att medelnederbörden är relativt liten i Sverige. Avrinningen,
som, jämte landets höjdförhållanden, är bestämmande för ett
lands vattenkrafttillgång, är emellertid utom av nederbörden även beroende
på avdunstningen, och i detta avseende är Sverige gynnsammare
lottat än många andra länder. Så t. ex. har i Norra Amerika området

Vatten fallssakkunnige. II.

Arsisotermer och Regnmängd

■pa ia / *°

[v\ \

fiffel It

Jlåjm

Afx

•> . JV»:

mmm

Wwå%m&

% ^8®

S5C

Årlig regmnan^d i centimeter

liOill] under 25 HÉÉI JO -100 9H

Ja o termer- C°
Arhtisk. triiäffröns

o/t re 200

Gräns -rrucUxiTi,

2.5 SO

100-200

Visit OOuLrGrrrnw 20

& M

X 1

Usa

249

250

mellan 100:de longituden och västerut till Klippiga bergen visserligen
samma nederbördsbeteckning som övre Norrland (250—500 mm.), men
icke desto mindre är nederbörden i förhållande till den större avdunstningen
i allmänhet så ringa, att för odling fordras konstgjord bevattning,
och träffas inom detta område de stora gräs- och saltöknarna.
Förhållandet gäller särskilt för Förenta Staterna men även — ehuru i
mindre grad — för Kanada. Inom detta senare område (ungefär norr
om 48:de breddgraden) finnas några av de »jungfruliga» landsträckor,
som på sista åren kraftigast lockat emigrationen ej blott från Sverige
och Europa utan även från U. S. A. och övriga länder. Norr om i
stort sett cirka 52 breddgraden upp till den arktiska trädgränsen (fig. 1)
är samma »torra» område i Kanada skogbeväxt i likhet med Norrland.

Medeltemperaturen på olika orter å jorden utvisas likaledes av
lig. 1. Beträffande särskilt de klimatiska förhållandena i Nordamerika,
som i detta sammanhang äro av större intresse, är att märka, att hela
landet öster om Klippiga bergen har ett utpräglat inlandsklimat med
strängare vintrar och varmare somrar än orter med samma medeltemperatur
i exempelvis Skandinavien. Detta inlandsklimat kan på grund
av härskande vind- och ströinförhållanden egendomligt nog även i viss
män sägas råda å den Nordamerikanska kuststräckan utefter Atlanten.
Å den amerikanska Pacifickusten åter råder havsklimat med milda vintrar
och riklig nederbörd.

2. Disponibel och utnyttjad vattenkraft ävensom folkmängd och areal

i några länder.

En del data rörande areal, folkmängd och vattenkraft i Sverige
och några främmande länder äro sammanförda i nedanstående tabell.

Uppgifterna äro såvitt möjligt reducerade att gälla tiden omkring
1915. Folkmängden är dock tagen direkt enligt senaste uppgifter, som
i olika länder avse olika år, i regel enligt statistisk årsbok 1915. Uppgifterna
för utnyttjad vattenkraft åter ha genom extrapolering ur kända
uppgifter reducerats att gälla 1915.

I avseende på total disponibel vattenkraft komma i eu första
grupp U. S. A. med cirka 54 milj. hkr och Kanada cirka 26 milj. hkr,
sedan en andra grupp länder, omfattande Sverige, Norge, Frankrike,
Italien och Österrike med vardera 5 å 7 milj. hkr samt slutligen en
tredje grupp, omfattande Tyskland, Schweiz och Storbritannien med
Irland med vardera cirka 1 å 1.5 milj. hkr. Japan med 2.3 milj. hkr
intager eu mellanställning mellan dessa sistnämnda grupper.

Tabell 1.

L a it d	Areal 1,000 km-	Invå- nare	Disponibel vattenkraft	Utbygga vattenkraft
Totalt	Pr km8	Pr in-vånare	Totalt	Pr km2	Pr in-vånare
Milj.	Milj. hkr	Hkr	Hkr	Milj. hkr	Hkr	Hkr
l	2	8	4	5	«	7	8	9
Sverige ..........................................	448	5.8	6.2	13.8	1.1	0.9	2.0	0.16
Därav: Övre Norrland .....................	164.1	0.33	2.110	14.7	7.20	0.075	0.46	0.22
Nedre » ...................	126.7	0.87	2.560	20.2	2.93	0.3 05	2.4	0.3 5
Mellansverige .....................	37.5	1.29	0.087	2.3	0.0 7	0.078	2.1	0.06
Östra Sydsverige ..................	52.0	1.11	0.307	5.9	0.28	0.095	1.82	0.09
Skåne ................................	11.3	0.70	0.037	3.8	0.05	O.oos	0.71	0.01
Västsverige ...........................	56.1	1.33	0.804	14.3	0.60	0.354	6.3	0.27
Frankrike......................................	536	39.7	5.9	11.0	0.15	(0.9)	1.7	0.0 2
Italien ..........................................	287	35.2	5.5	19.1	0.16	(0.9)	3.2	0.0 2
Norge...........................................	322	2.5	6.o	18.6	2.4	(0.8)	2.5	0.82
Schweiz..........................................	41	3.s	1.4	34.0	0.3 7	0.9	22.0	0.24
Storbritannien och Irland...............	315	46.8	1.0	3.2	0.02	—	—	—
Tyska riket ....................................	541	67.0	1.1	2.6	0.0 2	_	_	_
Därav: Preussen .............................	349	40.2	0.5	1.4	0.01	—	—	—
Bajern .................................	76	6.9	0.6	7.9	0.01	—	—	—
Sachsen ..............................	15	4.8	0.04	2.7	0.01	—	—	—
Baden .................................	15	2.1	0.1	6.7	0.01	—	—	—
Wärttemberg ........................	20	2.1	0.06	3.0	0.02	—	—	—
Österrike ........................................	677	52.4	6.1	9.0	0.12	0.6	0.89	O.oi
Kanada..........................................	9,660	7.8	26-o.	2.7	3.3	1.7	0.17	0.22
Därav: Quebec ..............................	1,830	2.0	5.6	3.1	2.8	0.5	0.27	0.2 5
Ontario ..............................	1,055	2.5	4.9	4.6	2.0	0.7	—	0.28
Förenta staterna, U. S. A................	7,702 l)	98. s	53.9	7.0	0.5 4	4.8 7 *)	0.63	0.0 5
Därav: Norra Atlantiska staterna3) ..	419	27.9	4.1	9.8	0.15	2.1 7 a)	5.2	0.08
Södra *• » 8) ■ • •	697	13.0	4.2	6.0	0.3 2	0.6 2 a)	0.89	0.05
Östra centrala » *) ...	1,101	28.0	3.6	3.8	0.13	0.59 a)	0.54	0.0 2
Västra » » *) ..	2,436	21.9	2.8	1.1	0.13	0.24 a)	0.10	0.01
Bergsstaterna 3) .....................	2,225	3.0	16.1	7.2	5.4	0.3 6”)	0.16	0.1 2
Pacificstaterna3) ..................	824	5.0	23.1	28.0	4.6	0.89*)	1.1	0.18
Japan.............................................	674	72.2	2.3	3.4	0.03	0.8	1.2	0.01

'') Exkl. de stora sjöarna och exkl. Alaska, Portorico m. fl. utanför staterna belägna
områden.

*) Uppgifterna avse 1912.

’) För de olika statsgruppernas omfattning se sid. 289.

252

Beträffande det totala effektbeloppet utbyggd vattenkraft intaga
de olika länderna i stort sett samma relativa ordning (jmfr kol. 7) med
vissa undantag, såsom exempelvis Schweiz, som med avseende på vattenkrafttillgång
står i tredje gruppen, men rycker in i andra gruppen beträffande
tillgodogjord vattenkraft.

Uppdelas den totala disponibla vattenkraften på arealen, är det
vattenkraftrikaste landet Schweiz med 34 hkr pr kvkm. därpå Italien
(19.l), (Norge (18.6), Sverige (13.8) o. s. v. U. S. A. och Canada
komma, oaktat de disponera tillsammans cirka 80 milj. hkr, långt ned
på skalan med 7.0 resp. 2.6 hkr pr kvkm. Motsvarande siffror i avseende
på utnyttjad vattenkraft framgå ur kol. 8.

Slutligen kan även en liknande uppdelning av vattenkraften på
invånarantalet göras. En uppdelning av den totalt disponibla kraften
torde därvid vara av mindre intresse, men däremot kan en uppdelningav
den utbyggda vattenkraften pr invånare i viss mån anses utgöra ett
mått på den betydelse, vattenkraften intager i nationalekonomiskt hänseende.
Den största utbyggda vattenkraften pr invånare (kol. 9) kar
därvid Norge (0.32 hkr/inv.) därefter Schweiz (O.24), Kanada (0,22),
Sverige (0.16), U. S. A. (0.05) och slutligen Frankrike, Italien, Österrike,
Tyskland in. fl. (O.02 och därunder). Betraktar man från samma
synpunkt de olika svenska distrikten kommer i första rummet Nedre
Norrland (inkl. Dalälven) med siffran 0.3 5 hkr pr invånare, motsvarande
ungefär Norge, Västsverige (O.27) övre Norrland (O.22), motsvarande
ungefär Kanada, Östra Sydsverige (0.09), Mellansverige (0.06), motsvarande
ungefär U. S. A. och Skåne (O.01).

3. Legala förhållanden.

Tvenne olika huvudprinciper märkas beträffande vattenlagstiftningen
i olika länder. Enligt den ena äro vattendragen publika, tillhöriga
staten eller åtminstone stående under statens kontroll, men få
efter erhållet tillstånd enligt vissa bestämmelser utnyttjas till allmän och
enskild nytta. Dylikt av staten på vissa villkor givet tillstånd kallas i
det följande för koncession, ehuru flere olika benämningar användas för
olika villkor ävensom i olika länder och under olika tider. Enligt den
andra huvudprincipen åter är rätten att tillgodogöra sig vattnet förbehållen
strandägaren, (»den som äger strand äger vatten»). Geografiskt
taget kan i stort sett som en allmän regel sägas, att den första principen
med styrka hävdats i sådana länder, där de viktigaste vatten -

253

problemen utom navigation rört bevattning av åkerfält och där vattenkraftsintresset
var av sekundär natur, liylikt vattenregale lär kunna
spåras från uråldriga tider, bl. a. i Egypten, Indien och Kina, i vilka
länder stora bördiga jordområden skulle ödeläggas, därest strandägare!)
enligt den andra principen kunde hindra avledande av vatten. Den
romerska rätten skiljer likaledes på publika och privata vattendrag och
räknar vattendrag av betydelse som publika.

Den andra principen, karaktäriserad av strandägarens rätt över
vattnet, torde ursprungligen ha uppstått i mera nordliga länder, där
bevattning ej förekom i nämnvärd utsträckning, och där de viktigaste
vattenintressena utom navigation gällde kraftverk för kvarnar, sågar o. d.
ävensom fiske. Där var strandägaren närmast att tillgodogöra sig vattenrätten
med ekonomisk fördel, och i dessa sistnämnda länder kunde
dylikt tillgodogörande frånsett fiskaliska intressen ske med större frihet
för den privata företagsamheten utan förfång för det allmänna. I länder
med feodalsystem ansågos därvid de av vattenrätten härflytande iukomstkällorna
ofta böra tillfalla jordägaren d. v. s. det feodala överhuvudet
och ej staten.

I den lagstiftning, som sedermera ägde rum i olika länder, uppstodo
kompromisser mellan dessa olika synpunkter. I det feodala Frankrike,
vars lagstiftning i mycket är grundad på romersk rätt, inskränktes
den romerska rättens »publika vatten» att gälla endast »segelbara floder»,
under det övriga vattendrag, stora eller små, blevo privata. Detsamma
gäller Bayern och vissa schweiziska kantoner, Österrike, England 2) m. fl.

Däremot äro mera betydande floder publika i bl. a. Australien
och Holland, i vilka båda länder bevattningen är av vikt, ävensom i
Italien. På senare tid efter uppkomsten av den elektriska kraftöverföringstekniken
ha röster höjts, som göra gällande, att ett lands elektrifiering
skulle vara från allmän nyttas synpunkt jämnställd med förut nämnda
bevattningsfrågor, och att ur denna synpunkt ävensom stundom för att
erhålla ökade statsinkomster vore önskvärt att utsträcka begreppet publika
vatten att gälla alla viktigare vattendrag, oberoende av om de äro segelbara
eller ej. De publika vattnen hava utom i de nämnda länderna på
dylikt sätt utsträckts i Wiirttemberg och en del Schweiziska kantoner * I

’) Konsten att utnyttja vattenkraft medels vattenhjul var för flera tusen år sedan känd
i Indien och torde sedermera hava spritt sig längs länderna vid Svarta havet och Medelhavet.

I Rom omtalas vattenkvarnar från Kejsar Augustus tid, då de sannolikt voro en relativ nvhet
därstädes. Under hand uppstodo ett flertal vattenkvarnar, som utnyttjade vattnet i Roms akvedukter,

'') I England äro dock de publika vattnen inskränkta till flodmynningarna, så långt som
ebb och flod gör Sig märkbar.

254

under det att i andra länder såsom Frankrike, Österrike, Bayern in. fl.
dessa strävanden åtminstone för närvarande ej lett till resultat. ^ I Norge
råder numera koncessionstvång, varom mera i det följande. Åsikterna
om det lämpliga i dylika åtgärder äro som bekant delade.

Intressanta exempel på »nyttans» och de lokala förhållandenas förmåga
att inverka på lagstiftningen erbjuda Förenta Staterna (U. S. A.)
och Kanada. Lagstiftningen i båda dessa länder är uppbyggd på modell
ländernas lagar, d. v. s. förnämligast Englands och Frankrikes, i vilka
båda länder de publika vattendragen voro inskränkta till de segelbara
floderna. På samma sätt äro bl. a. de av holländarna koloniserade
Hudson- och Mohawkfloderna i enlighet med moderlandets lagar publika.
I övrigt hade förbundsstaten ursprungligen som ägare av alla obebyggda
områden jämväl privat äganderätt till vattnet, en rätt som dock i allmänhet
i ej segelbara vatten åtföjde strandfastigheterna. I staten Pennsylvanien
äro emellertid de större floderna publika, vilket förklaras
därav, att då på sin tid hela denna stats jordområde överläts på W.
Penn, samtidigt helstatens (U. S. A.) privata äganderätt till allt vatten
i Pennsylvanien övergick på honom. Denna vattenrätt har sedan tillfallit
staten Pennsylvanien.

I västra staterna av U. S. A. erfordras på grund av det torra
klimatet såväl bevattning för jordbruksändamål som avledning av vatten för
bergverksdrift (guldvaskning) o. d. Vid koloniseringens början avsågs därvid
att liksom i de östra staterna tillämpa från Europa lånade rättsregler,
enligt vilka principen om privata vatten var den förhärskande, men då
dylika lagar befunnos olämpliga, uppstod under kolonisationens brådska
i strid mot gällande lag, eller innan lag ännu stiftats, den praxis, att
den, som med iakttagande av vissa formaliteter först avledde vatten,
ägde rätt därtill utan hinder av annans strandäganderätt; »First in time,
first in right». Detta system ansågs dock vara och var givetvis formellt
sett juridiskt olagligt, men har sedermera under förhållandenas tvång
legaliserats och utvecklats olika i olika stater. Som allmän regel kan
sägas att i västra staterna vattendragen äro publika med koncessionstvång
(jmfr not. sid. 293), under det att i östra staterna, som ovan antytts,
endast de segelbara floderna jämte några, ovan delvis nämnda, undantag
äro publika. Koncession meddelas av de särskilda staterna och på
olika villkor i olika stater. Dessutom fordras särskilt tillstånd av förbundsstaten,
när anläggningar skola utföras i segelbara floder eller å
land, som tillhör förbundet.

I Kanada råder likadan legal uppdelning mellan de östra och
västra provinserna. I östra provinserna gälla olika bestämmelser i olika

255

provinser, varom mera i det följande. I västra provinserna åter meddelas
koncession, i några provinser av förbund sregeringen i Ottawa och
i andra av provinsstyrelsen.

Med avseende pa strandägarens möjligheter att ekonomiskt utnyttja
vattnet gäller, att företag i publika vatten ej få utföras annat än efter
erhållen koncession på tid och villkor, staten bestämmer, under det att
i privata vattendrag laga tillstånd beviljas utan andra villkor, än som
sammanhänga med statens eller annan persons rätt.

Strandägarens rätt är sålunda betydligt inskränkt i ett publikt
vattendrag, och är inskränkningens storlek beroende på, huru stränga
koncessionsvillkoren äro.

Koncessionsvillkoren kunna i viss män jämföras med villkoren i
Sverige för utarrendering av kronans vattenfall enligt gällande författningar,
ehuru vid dylik jämförelse bör bemärkas den olika rättsgrunden,
som motiverar en högre avgift för kronans »privata» fall än
för publika. Exempel på koncessionsvillkor i olika länder skola i det
följande meddelas. Redan nu må påpekas, att om koncessionsavgifterna
''som i vissa länder äro noll) sättas mycket låga i förhållande till privata
vattenfalls försäljningsvärde, och om koncessionsvillkoren i övrigt, särskilt
beträffande förhållandena vid koncessionstidens slut, göras för företagaren
betryggande, kan utbyggandet av ett koncessionerat publikt vattenfall
göras för företagaren t. o. m. ekonomiskt fördelaktigare än utbyggandet
av ett privat vattenfall, enär såväl kapitalutlägg som årskostnader kunna
tänkas bliva mindre. Som en fördel med koncessionssystemet har vidare
framhållits, att därvid expropriation möjliggöres, vilket däremot, när det
gäller ej koncessionerade verk, i ett flertal länder1) är omöjligt, Mot
dessa fördelar få vägas de risker för företagaren, som koncessionssystemet
medför.

I de länder, där endast de segelbara floderna äro publika, få koncessionsvillkoren
ej sättas mera betungande, än att vattenfallen i de
publika floderna kunna konkurrera med dem i de privata. Detta blandade
system skulle därför kunna tänkas medföra vissa fördelar, men olägenheter
uppstå på grund av svårigheten att avgöra, vilka floder rättvisligen
höra anses »segelbara» eller ej.

b Undantag synas dock bl. a. vara Quebec, där regeringen, om den så finner skäligt, kan
i vissa fall medgiva expropriation, ävensom vissa stater i U. S. A, där genom de av ålder befintliga
s. k. »Mill-acts» en så att säga temporär expropriation tills vidare kan på administrativ
väg eller genom domstol medgivas. Vidare må erinras om att i vissa stater företag, som erhålla
koncession som »allmännyttiga» i den mening, lagen avser, hava expropriationsrätt och har på
grund härav koneessionsförfarande tillämpats jämväl på kraftverk vid privata vatten.

256

I Frankrike liar man sökt hjälpa sig med en klassificering, som
kan justeras i någon mån, då nya flodsträckor bliva eller upphöra att
vara segelbara. En dylik klassificering blir emellertid alltid i viss grad
godtycklig och stridigheter uppstå. (Jmfr härmed tvisterna hos oss om
kungsådras förekomst eller ej.) Det har därför i Frankrike höjts röster
för att utjämna dessa förhållanden genom att förklara alla eller de flesta
större floder för publika.

I Quebec, där efter mönster av Gode Napoleon floder, som äro
»navigable ou floatable» äro publika, har man emellertid ej kunnat klarlägga,
huruvida »floatable» avser, i likhet med förhållandena i Frankrike,
endast flottning med sammanlagda flottar eller även lösflottning. I förra
fallet skulle endast ett fåtal floder ha publik natur, i sistnämnda åter
skulle, då lösflottning i stor skala förekommer inom provinsen, de flesta
större floder vara publika. Man har under senaste åren sökt kringgå
dessa svårigheter genom att för säkerhets skull behandla samtliga floder
som publika, i den mån ej genom äldre överlåtelsehandlingar vissa
vattenfall eller flodsträckor'' uttryckligen av staten överlämnats i privat
ägo. En förutsättning för att denna praxis skall kunna uppställas är
emellertid, att koncessionsvillkoren för byggande i publika vatten icke
göras för betungande. I Quebec har för undanrödjande av denna osäkerhet
den s. k. Quebec Streams Commission (varom mera nedan) föreslagit,
att med slopande av den i provinsens Civil Code fastställda uppdelningen
av segelbara och ej segelbara floder genom ny klassificering
samtliga floder skulle förklaras för publika, i den mån nederbördsområdet
är större än cirka 775 kvkm.

4. Frankrike.

Enligt svenska legationens i Paris skrivelse av den 27 december
1915 till svar på de av vattenfallssakkunnigas ordförande framställda
frågorna har franska staten icke själv utbyggt några vattenfall och ej
heller på något sätt uppmuntrat den enskilda företagsamheten i sådant
hänseende. Förslag till dylika åtgärder hava ej heller varit framställda.

Enligt uppgift från annat håll (Genie civil 3% 1904) skulle emellertid
statsunderstöd kunna under vissa villkor beviljas till föreningar, som
bildas för att utnyttja vattenkraft för jordbruksändamål. Dylika kraftanläggningar
skulle därvid likställas med andra mera allmännyttiga jordförbättringsföretag,
som under vissa förhållanden kunna komma i åtnjutande
av statsunderstöd. De statsunderstöd, som eventuellt utbetalats

257

lör dylika kraftanläggningar, synas dock, såvitt bekant, ej vara av större
betydelse.

överhuvudtaget torde kunna sägas, att vattenkraften i Frankrike
är av relativt underordnad betydelse i förhållande till landets resurser
i övrigt. Den totalt disponibla resp. redan utbyggda vaitenkraften är
sålunda (jmfr tab. 1) i Frankrike av ungefär samma storleksordning som
i Sverige. Enligt den officiella statistiken uppgick år 1906 den totalt i
Frankrike för industrien utnyttjade drivkraften till cirka 3,288,000 hkr,
varav endast cirka 766,000 hkr eller cirka 23 procent vattenkraft. I
Sverige åter var motsvarande siffra år 1913 över 60 procent.

Den gällande franska vattenlagen anses, såsom förut påpekats,
delvis föråldrad och föga ändamålsenlig. Flera nya lagförslag hava
därför under de senare åren uppgjorts och dryftats, senast 1908—13
och 191,4. Dessa förslag äro beträffande statens rätt att ingripa reglerade
för att tillgodose allmänna intressen av rätt radikal natur. Då intet av
förslagen hittills antagits, torde en behandling av desamma här vara
utesluten.

5. Italien.

1 Italien äro i regel alla vattendrag av någon betydelse såväl
större som mindre publika; privata äro huvudsakligen endast sådana
vatten, som upprinna på vederbörande jordägares egen jord samt vissa
vatten, vartill vederbörande grunda sin rätt på särskild rättstitel.

År 1884 erhöll Italien en lag om vatteuavledning från publika
vatten och 1893 utfärdades ett nytt reglemente, innehållande normer
för lagens tillämpning. För närmare upplysningar om innehållet i denna
Isig jämte reglemente, vilka båda ännu äro gällande, hänvisas till sid. 612
o. f. i vattenrätts- och dikningslagkommittérnas 1911 tryckta betänkande.
I detta sammanhang må endast erinras om, att koncessionstiden i regel
är 30 år med rätt till förnyad koncession, eventuellt med ändrade villkor,
att anläggningen utan lösen vid koncessionstidens slut kan övertagas
av kronan, att koncessionsavgifterna utom inskrivniugsavgift utgöra för
kraftändamål i allmänhet 2.1 o kronor1) pr »nominell» hästkraft, varvid
effekten beräknas efter nettofallhöjden och efter den vattenmängd, koncessionen
avser, dock med viss reduktion vid intermittent drift. Särskilda
bestämmelser gälla för avledning av dricksvatten och för bevattningsändanlål.

'') 1 lire har här liksom i det följande antagits till 0.7 o krona.

VattenfallssakJcunnige. II.

258

Vid tillämpningen av denna lag hava i några fall genom särskilda
dekret beviljats vissa lättnader och understöd, varom mera i det följande.

Vattenlagen av 1884 anses föråldrad, och hava olika förslag till
lagändringar dryftats. I vattenrätts- och dikningslagkommittéernas ovannämnda
betänkande återfinnas några uppgifter om ett dylikt ändringsförslag,
som då var under behandling, men sedan ej antagits.

För bevattningsändamål gäller, som ovan nämnts, med vissa modifikationer
lagen av 1884 med reglemente av 1893. Bevattningsfrågorna
hava gamla anor i Italien; sålunda erinras om de i nya tidens början
av Lionardo da Vinci planerade och delvis under hans ledning utförda
kanalerna i Poos flodområde, vilka kanaler delvis ingå som led i det
utvidgade kanalsystem, som ännu användes för bevattnings-, navigationsoch
senare även för vattenkraftsändamål. 1910 uppskattades det i Italien
bevattnade området till 17,000 har och att ytterligare cirka 13,000 har
skulle kunna bevattnas med vissa ifrågasatta anläggningar. I ändamål
att underlätta tillkomsten av för dylika bevattningsändamål avsedda
anläggningar kan enligt lag av 1875 till dylika företag medgivas vissa
fiskaliska privilegier, vilka privilegier bestå i skattelindringar och i minskning
av eljest utgående koncessionsavgifter.

År 1886 antogs eu lag, som innehåller bestämmelser, enligt vilka
för bevattningsändamål årliga understöd av staten kunna beviljas under
30 år som bidrag för erläggande av räntorna å byggnadskapitalet, varvid
förutsättes, att bidrag till företagen lämnas jämväl av de kommuner och
provinser, som hava gagn av företaget. Liknande statsbidrag till företag,
som avse vattenkraftens utnyttjande i industriellt syfte, kunna utdelas
enligt lag av år 1888. För att underlätta finansieringen av dylika företagför
bevattnings- och kraftändamål kan vidare den officiella depositionsoch
lånekassan (cassa depositi e prestiti) auktoriseras att medgiva amorteringslån
mot viss billig ränta.

Enligt som svar å vattenfall ssakkunnigas frågeformulär inkommet
meddelande hade före 1913 dylika årliga understöd, vilkas utdelning
handhaves av åkerbruksministeriet, endast utdelats till tvenne vattenkraftföretag
med industriellt syfte, nämligen på totalt 27,000 kronor åt staden
Macerata för anläggning av ett mindre kraftverk om cirka 372 hkr och
ett på totalt cirka 70,000 kronor till ett bolag — consorzio federativo
del)a utenze del Melis, Brescia — för utförande av ett kraftverk om
1,932 hkr.

Genom särskilda dekret har befrielse från de i 1884 års lag föreskrivna
koncessionsavgifterna ävensom lättnad i koncessionsvillkoren
medgivits i bland annat följande fall:

259

Staden Neapel erhöll genom dekret 1904 och 1908 tillstånd att
utan avgift och för evärdelig tid utnyttja vattenkraften (cirka 16,000
hkr) ur floden Volturnos källHoder ävensom liknande tillstånd att utnyttja
viss annan vattenkraft i floden Tusciano m. m. Förutnämnda
depositions- och lånekassa har vidare auktoriserats att för företagens
utförande medgiva staden Neapel lån, löpande efter 3.5 procent och avsedda
att amorteras på 50 år, dock med medgivande för staden att
under de första 10 åren endast erlägga 2.5 procent ränta och med
befrielse under samma tid från amorteringsavgift.

Staden Rom erhöll genom dekret av åren 1907 och 1908 liknande
tillstånd att för evärdelig tid utan avgift utnyttja 25,000 hkr i floden
Anieni.

Befrielse från koncessionsavgift har vidare meddelats för eu tid av
60 år för utförande av vissa anläggningar i Sardinien (1907) ävensom
för byggande av reservoardammar och kraftverk m. m. vid Tirso och
vid de Silanska floderna (1913) samt för en tid av 30 år för anläggningar
i Basilicata (1904) och i Calabrien (1906).

I det av det italienska ministeriet för offentliga arbeten avgivna
svaret å vattenfallssakkunnigas frågor lägges särskild vikt på de tilläggsbestämmelser,
som 1914 och 1915 givits beträffande den förutnämnda
hydroelektriska anläggningen vid Tirso, enär dessa tillägg skulle (juli
1916) angiva tendensen i den moderna italienska vattenlagstiitningen.

Anläggningen vid Tirso omfattar en bassäng, rymmande cirka
330 milj. kbm. och det magasinerade vattnet skall användas dels
till kraftuttagning (cirka 11,000 hkr) dels för bevattning. Efter den
60-åriga koucessionstidens slut skall anläggningen, som beräknas draga
en byggnadskostnad av 17.5 milj. kronor, övergå i statens ägo. Bolaget
erhåller utom ovan nämnda befrielse från koncessionsavgift ett statsbidrag
på 2.1 milj. kronor samt dessutom under 45 år ett årligt utgående
statsbidrag av 105,000 kronor pr år.

Anläggningarna vid de Silanska floderna, Neto med biflöden i
södra Italien, föreligga ännu endast i förslag och avse jämte bevattning
av 10,000 har jord att utvinna cirka 168,000 hkr. Anläggningarna
skola vid koncessonstidens (60 år) slut tillfalla staten, som dock i detta
fall icke lämnar direkt understöd. Anläggningskostnaderna beräknas
till cirka 52.5 milj. kronor.

Ett nytt lagförslag för att underlätta byggandet av reservoardammar
o. d. är av regeringen inlämnat, men ännu ej (1916) behandlat av parlamentet.
Enligt detta förslag skulle vid givandet av koncessioner till
reservoardammar även statsunderstöd kunna beviljas enligt liknande

260

grunder, som tillämpas i Italien med avseende på enskilda järnvägar,
nämligen att stats understöd kunna beviljas till sådana som allmännyttiga
ansedda löretag, som enligt kalkylerna komma att gå med förlust. Det
ifrågasatta statsunderstödet för anläggande av reservoarer skulle enligt
förslaget utgå årligen under högst 50 år från anläggningens fullbordande
och ej få överstiga 2,100 kronor pr år för varje milj. kbm. uppsamlat
vatten, dock att undantagsvis det årliga statsunderstödet kan höjas
ända till det dubbla beloppet.

I övrigt upptager lagförslaget följande fördelar och lättnader i
eljest brukliga koncessionsvillkor, nämligen:

Dispens från erläggande av såväl inskrivningsavgift som årliga
koncessionsavgifter;

medgivandet av viss expropriationsrätt;

instiftandet av ett rättsinstitut, varigenom de årliga statsunderstöden
kunna bindas som säkerhet för obligationslån och andra lånetransaktioner,
i den mån de använda lånemedlen användas för arbetets
utförande;

förbindelse från statens sida att för vissa statens ändamål till
överenskommet pris övertaga erforderlig del av vattnet eller av den
alstrade energien.

För närvarande har staten i Basilicata i södra Italien under utförande
och nära fullbordat en större reservoardamm vid S. Fetro-torsen
vid Muro Lucano. Denna damm har en rymd av cirka 9 5 milj.
kbm., en höjd av 54 in. och torde bliva en av de högsta i Europa.
Anläggningen avser i första hand bevattning av 800 har jord och i
andra hand alstrandet av vattenkraft (cirka 1,360 hkr).

För elektrisk järnvägsdrift har staten nppfört ett vattenkraftverk
om 6,<>00 hkr vid Morbegno. Vidare köpa statsbanorna för elektrisk
drift kraft från vissa privata vattenverk, som finansierats utan statsunderstöd.
Avsikten synes vara, att vid framtida eventuell elektrifiering
av statens järnvägar anskaffa den erforderliga elektriska energien huvudsakligen
från privata kraftverk. Erinras må i detta sammanhang därom,
att flera flodsträckor, S''>m anses särskilt lämpliga för elektrisk järnvägsdrift,
reserverats för dylikt ändamål, men kan koncession för utnyttjande
av desamma givas åt privata företagare, som tillförbindas att vid behov
och på skäliga villkor lämna kraft till elektrisk järnvägsdrift.

Slutligen må meddelas att efter krigsutbrottet och sannolikt som
följd av rådande kolnöd och höga kolpris vissa bestämmelser utfärdats
i avsikt att formellt underlätta beviljandet av koncessioner för särskilt
mindre kraftanläggningar.

Sedan ovanstående skrivits liar meddelande ingått, att ny vattenlag stiftats
(20 november 1910) att träda i kraft den 1 februari 1917.

Rörande den nya lagens innehåll må meddelas följande:

I avsikt att förenkla den formella behandlingen av vattenfrågor bär inrättats
en särskild vattenöverstyrelse (consiglio superiore delle acque), sorterande under
ministeriet för offentliga arbeten, ävensom en särskild vattendomstol (tribunale
delle acque pubbliche).

Vattenöverstyrelsens medlemmar, som för en tid av fyra år tillsättas av
Kungl. Maj:t, utgöras av en president och en vice president; en medlem av »consiglio
di stato» — ett ämbetsverk, motsvarande närmast lagrådet eller regeringsrätten
i Sverige; en avdelningschef från vartdera av följande ministerier, nämligen
departementet för allmänna arbeten, finans-, kommunikations-, jordbruks-, handels-,
inrikes-, skatte-, justitie- och post- och telegrafdepartementen; en kronojurist
(funzionario delle regia avvocature erafiale); fyra tekniska medlemmar, utsedda av
överstyrelsen för offentliga arbeten; ombud från statens järnvägar samt tre st.
experter rörande vattenbyggnader och elektroteknik.

Vattenöverstyrelsen, som huvudsakligen har rådgivande verksamhet, men
dessutom äger att besluta rörande sådana frågor, som hänskjutas till densamma,
åligger speciellt att yttra sig rörande koncessionsfrågor, att angiva normer för ett
ändamålsenligt ordnande av hydrografiska och meteorologiska undersökningar, att
uppgöra planer för utnyttjande av (publika) vattendrag, ävensom att söka samman -jämka järnvägarnas och privatindustriens behov och i allmänhet befordra ett enhetligt
och rationellt utnyttjande av vattenkraften.

Vattendomstolen, med säte i Rom, utgöres av en president, två medlemmar
av ovannämnda »consiglio di stato», två domare av hovrättsråds rang och två
tekniska bisittare. Domstolen dömer i allmänhet i tvister rörande allmänna vattendrag.
I vissa fall kan vädjas till högsta domstolen (corte di cassazione).

Vid behandlingen av koncessionsfrågor skiljes mellan »större» och »mindre»
företag. Gränsen mellan större och mindre företag ligger för företag, avseende:
vattenkraft vid 500 hkr, dricksvattenledningar 100 sek. liter, irrigation 1,000 sek.
liter och sanitära ändamål 5,000 sek. liter. I tvistiga fall avgör ministern för
offentliga. arbeten, om ett företag skall anses vara »större» eller »mindre».

Koncession meddelas efter vattenöverstyrelsens hörande av Kungl. Maj:t, då
det gäller större företag, och av ministern för allmänna arbeten i samråd med
finansministern, då det gäller mindre företag. Besvär över sålunda meddelade beslut
kunna inom 60 dagar från beslutets offentliggörande framföras inför vattendomstolen.

Koncession för kraftändamål meddelas på en tid av högst 50 år, för irrigations,
vattenlednings- och sanitära ändamål högst 70 år. Vid koncessionstidens
slut tillfalla vid kraftanläggningar själva vattenbyggnaderna utan lösen staten, som
dessutom äger rätt att till marknadspris förvärva maskiner, elektrisk utrustning,
ledningar etc. för kraftens överförande. Vid vattenlednings, irrigations och sanitära
företag åter kan koncessionen vid upplåtelsetidens slut förlängas i motsats
till de ovan anförda mera stränga stadgandena rörande vattenkraftsföretag.

Koncessionsavgifterna skola i allmänhet utgå med följande årliga belopp:
för vattenlednings- och irrigationsändamål 17.50 å 35 öre pr sek. liter, alternativt
35 öre pr bevattnad hektar; för kraftändamål 2.io kronor pr hkr., varvid
antalet hkr beräknas för enligt koncessionen i medeltal tillgänglig effekt.

I vissa fall kunna betydande lättnader medgivas, särskilt för kommuner.

262

6. Norge.

De vattenrättsliga förhållandena i Norge hava under de senaste
åren varit underkastade genomgripande förändringar. De viktigaste data
rörande detta lagstiftningsarbete angivas här nedan.

Den norska vattenrättslagstiftningen vilar eller åtminstone vilade
ursprungligen liksom den svenska på den grundsatsen, att rätten till
vattnet är förenad med äganderätten till den grund, varå vatten finnes.
I »Lov om vasdragenes benyttelse m. v.» av den 1 juli 1887 betecknas
denna grundägarens rätt till vattnet som äganderätt, som dock naturligen
är underkastad vissa inskränkningar. Beträffande innehållet av denna
lag (jmfr bl. a. 1910 års svenska vattenrätts- och dikningslagskommittéernas
betänkande, sid. 657 o. f.) må här endast erinras om, att
tillstånd till genomförande av flodregleringar o. d. kan meddelas av
konungen. Genom tillägg av den 19 juli 1907 kan konungen binda
tillåtelsen med vissa villkor, »som kunna antagas överensstämma med
statens och allmänhetens tarv».

I början av 1900-talet uppstodo farhågor, att det privata och särskilt
det utländska kapitalet skulle monopolisera landets vattenkraft, och
resulterade dessa farhågor i tillkomsten av de s. k. koncessionslagarna,
som avse att tillförsäkra staten ett sådant inflytande på vattenkraftens
utnyttjande, att gagnet därav ej blott kommer de enskilda till godo utan
jämväl staten, kommunerna och hela befolkningen. Dessa lagar gälla
i vissa avseenden även bergverk och skogar, varifrån dock i detta sammanhang
frånses.

År 1906 antogos dylika provisoriska lagar, enligt vilka utlänningars
rätt att förvärva bl. a. vattenfall inskränktes och gjordes beroende av
konungens tillstånd.

I »Lov til erhvervelse av vandfald» etc. av den 18 september
1909 stadgas bl. a., alt kungl. tillstånd (koncession) fordras som
villkor för andra än staten, norska kommuner eller norska statsborgare
att förvärva nyttjande- eller äganderätt till vattenfall, som enbart
eller tillsammans med andra av samma ägare disponerade fall äro större
än viss storlek (cirka 1,000 hkr efter reglering). Konungen kan under
vissa vilkor lämna koncession till utlänningar, till korporationer samt
bolag, vilkas styrelse har sitt säte i Norge och vilkas delägare till största
delen äro norska statsborgare. Vid koncessioners meddelande uppställas
en mängd villkor, bl. a. avseende att främja användandet av norskt

material och arbete, att kraftexport ej får ske utan administrativt tillstånd,
att viss del av kraften (totalt högst 10 procent) skall, om så
erfordras, levereras för visst pris enligt maximaltariff till stat och kommun.
Koncessionstid är för utlänningar, bolag och korporationer 60—80 år,
efter vilken tid vattenfallet med tillhörande anläggningar (eventuellt även
kraftstation med maskineri) skall utan vederlag tillfalla staten. Däremot
nämnes i denna lag intet om koncessionsavgifter annat än för fattigvårdsväsendet
och vissa sociala intressen. I samma lag stadgas även,
att koncession erfordras för andra än stat och kommuner för att hyra
elektrisk energi från vattenfall i större mängder än 500 hkr.

Sedermera har fråga väckts att förändra denna lag. År 1913 framlades
proposition om sådan förändring av lagen, att bl. a. bolag med
norsk styrelse och norskt aktiekapital skulle kunna erhålla koncession
på obegränsad tid och utan återfallsskyldighet till staten. Efter regeringsskifte
samma år återtogs denna proposition. Sedan har frågan om förändring
av lagen återkommit genom proposition 1915 och i reviderad
form 1916 1). Dessa ändringsförslag gå dock, i motsats till 1913 års förslag,
i riktning att ytterligare skärpa kontrollen ävensom att föreskriva
mer detaljerade och stränga koncessionsvillkor, när enskilda eller bolag
äro företagare. Sålunda tillkommer exempelvis i 1916 års förslag bl. a.
för bolag en koncessionsavgift av »icke under 10 öre och i regel icke
över 2 kronor pr naturhkr» (d. v. s. minst cirka 30 procent högre
avgifter, räknat pr effektiv hkr). Effekten räknas efter genomsnittsförbrukningen
pr år. Vidare kunna tillkomma vissa årliga avgifter till
de »amts-, herreds- eller bykommuner», som Konungen bestämmer. Avgifterna
få ej totalt överskrida 4 kronor pr naturhkr. Vidare fordras,
märkligt nog, stortingets beslut, när koncessionen avser större vattenfall
(5,000, resp. 20,000 hkr, det sistnämnda för norska medborgare och vissa
norska bolag med allmännyttigt ändamål).

I lagförslaget äro även villkoren för hyrande av energi från vattenfall
(kraftleie) skärpta, så att den i 1909 års lag föreskrivna koncessionen,
som när det gäller större belopp än 500 hkr (med vissa undantag)
är obligatorisk för alla utom för ståt och kommuner, kan förbindas med
årliga avgifter till stat och kommun av liknande storlek som vid koncession
för förvärvande* av vattenfall. Detta lagförslag är under behandling
av en stortingskommitté, men väntas ej bliva slutbehandlat detta år.

Jämsides med dessa lagar »om erhvervelse av vandfald» ete. hava
utfärdats lagar om vattenreglering.

) Senare har ett reviderat förslag av år 1917 tillkommit.

264

Sålunda utfärdades »Lov om vasdragsreguleringer i industriellt
öiemed» av den 4 augusti 1911 jämte tillägg av den 20 februari 1913.
Enligt denna nu gällande lag fordras för vattenregleringar för kraftändamål
kungligt, i vissa fall stortingets, tillstånd med några i detta
sammanhang mindre betydande undantag. Dylik tillåtelse ges i regel på
viss tid, 60—80 år, men kan även enligt i lagen angivna undantagsbestämmelser
givas på obegränsad tid för vissa — företrädesvis mindre —
regleringar, som ej medföra skada för allmänna intressen och ej heller
göra större intrång på enskilda intressen. Medgives tillstånd på viss tid,
skall anläggningen efter koncessionstidens slut antingen borttagas eller
bibehållas. Om regleringen skall fortfara, kan den förre ägaren, i regel
en regleringsförening, erhålla nytt tillstånd på då föreskrivna villkor, eller
ock kan staten övertaga driften och pålägga de vattenfallsäirare, som hava
nytta av regleringen, sådana avgifter, som motsvara vad den förre ägaren
av regleringsanläggningen skulle fått, om han erhållit förnyat tillstånd.
På liknande sätt begränsas de regleringsavgifter, enskilda fallägare hava
att betala till staten, om denna från början utför och handhar regleringar.
Frågan om tvångsanslutning till regleringsföretaget löses på så sätt, att
vattenfallsägare har rätt att ingå i företaget; gör han ej detta, är han
förhindrad att utnyttja den genom regleringen vunna kraften. Bland
övriga föreskrifter må nämnas, att årliga koncessionsavgifter av O.io å
1 kr. pr naturhkr skola erläggas till av regleringen berörda kommuner
och en liknande avgift till staten, allt beräknat efter den genom regleringen
vunna ökningen av vattendragets lågvattenföring. Dessutom tillkommer
i vissa fall engångsavgift av intill 2 kronor pr naturhkr. Dessa
avgifter skola fonderas att användas för vissa med regleringen sammanhörande
ändamål. Konungen (eventuellt stortinget) kan dock under vissa
förhållanden medgiva kommuner m. fl. befrielse från koncessionsavgifter.
I senare årens omfattande koncessioner för vattenregleririgar hava enligt
benägen uppgift från vasdragsdirektören i allmänhet tillämpats följande
villkor: koncessionstid 65 år: avgift till kommuner 0.5o kronor pr naturhkr
under första 10-årsperioden, 0.7 5 kronor under därpå följande 5-årsperiod
och 1 krona under återstående 50 år; dessutom till staten lika
stora avgifter som till kommunerna.

I den stortingsbehandling, som föregick antagandet av denna
regleringslag, höjdes röster för att göra lagen mera radikal i avsikt att
tillförsäkra staten större fördelar. Dessa strävanden hava i förändrad
form upptagits i proposition av 1915 och med vissa ändringar av 1916 D,
innehållande förslag till förändrad lag om vattenregleringar. Ur detta

P Senare har ett reviderat förslag av 1917 tillkommit.

265

lagförslag, som i likhet med motsvarande nyss omnämnda förslag till
ändring av lagen om »erhvervelse av vaudfald» ej väntas bliva avgjort
detta år, må anföras, att koncessionstiden för enskilda och bolag minskas
till högst 00 år (70 år med stortingets tillstånd) varjämte stadgas, att
vid koncessionstidens slut anläggningen utan ersättning tillfaller staten,
att koncession savgifterna höjas, dock högst till 4 kronor pr vunnen
naturhkr, vartdl kommer en ytterligare avgift till staten av högst 3 kronor
pr hkr, utvunnen genom reglering av sjö å statens överlopps mark; att
viss energimängd i allmänhet (högst 10 procent men undantagsvis högst
20 procent av det totala) skall, om så erfordras, för visst lägre pris
levereras till stat och kommuner; att, om staten utför eller övertager
reglering, vattenfall sägarn a skola vara skyldiga att betala de avgifter,
Kung]. INIaj:t fastställer (i motsats till ungefärliga självkostnaderna enligt
nu gällande lag) o. s. v.

Dessa lagar och lagförslag äro mycket omtvistade och hava till
och med ansetts olagliga, enär de skulle strida mot grundlagen.

Huru hava de hittills utfärdade lagarna verkat?

Ur 1915 års lagförslag erhållas följande uppgifter för tiden till
juni 1914:

Koncessioner å förvärv av vattenfall efter 1906 och å regleringar
efter 1907: •

Åren 1906—1909 ........................... 494,000 eff. hkr

» 1910—1911 ............................ 1,400 » »

)) 1912—juni 1914 ..................... 660,600 » »

Summa 1,156,000 eff. hkr.

Efter juli 1914 tillkomma ytterligare flera koncessioner, och torde
den totalt (1916) koncessionerade kraften kunna uppskattas till cirka
1.5 milj. hkr.

Koncessionerna åren 1906—1909 äro till större delen beviljade
enligt den äldre lagen med lindrigare villkor och utan återfallsskyldighet
o. d. Antagandet av lagen av den 18 september 1909 förorsakade, att
koncessionsansökningarna nedgingo till en obetydlighet under de närmast
följande åren 1910—11 för att därpå åter ökas. Direktör Eger, som
delvis kritiserat dessa officiella siffror (jfr vatteukraftföreningens publ.
1915, 10), uppger, att, om de äldre koncessionerna med lindrigare villkor
frånräknades, återstå (1914) cirka 788,000 hkr koncessionerade. Av
dessa skulle emellertid 1914 endast cirka 10,000 hkr vara utbyggda,
men skulle för ytterligare cirka 20 procent eller cirka 150,000 hkr

Vattenfallssakkunnige. II. 34

266

mogna planer för utbyggande föreligga, och arbeten delvis hava påbörjats.
*)

Emellertid är härtill att erinra, att i de officiella siffrorna för
koncessionerad kraft ingår all kraft, som utöver den vid oreglerat lågvatten
befintliga antages genom reglering kunna utvinnas ur nedanför
liggande fall, även om dessa fall ej äro underkastade koncession. Några
dylika regleringar hava utförts, ehuru kraften ännu ej är till fullo utnyttjad,
och synes den på detta sätt genom reglering vunna effekten
icke ingå i Egers siffror på utnyttjad kraft.

I mån som koncessionstiderna utgå, kommer norska staten att
bliva ägare av ett synnerligen stort antal kraftverk.

Den norska staten f. n. tillhöriga vattenkraften är uppgiven till
cirka 156,500 eff. hkr före reglering och cirka 775,000 hkr efter reglering.
För tillgodogörande av denna vattenkraft har staten för närvarande
i drift endast ett mindre vattenkraftverk vid Langerakelven,
som är ett tillflöde till den i Byglandsfjorden utmynnande Otterån.
Anläggningen, cirka 1,770 hkr, användes för elektrisk distribution av
kraft och ljus bl. a. till Landeskogens tuberkulossanatorium. Kostnaderna
inkl. 6.3 km. ledning uppgå till cirka 325,000 kronor, därav 40,000
kronor för markförvärv.

Beträffande regleringsföretag har norska staten 1903/04 och följande
år beviljat bidrag till reglering av sjön Sperillen, vilken reglering avsåg
dels att öka lågvattenmängden dels att främja vissa seglationsintressen.
Hela anläggningen kostade cirka 130,000 kronor, varav V4 erhölls som
statsbidrag.

Vidare har staten under utförande en damm för reglering av sjön
Thunhövd i Numedalslaagen, i vilket vattendrag norska statens bekanta
vattenfall vid Nore är beläget. Dammen utföres i första byg^nadsstadiet
för 10 meters regleringshöjd, men planeras så, att en höjning till 18
meter kan framdeles utföras. Genom denna reglering beräknas effekten
i samtliga nedanför varande vattenfall ökas med 96,000, respektive

176,000 naturhästkrafter, varav drygt hälften torde komma på Norefallet.
Kostnaderna för första utbyggnaden beräknades ursprungligen
till 3.2 8 milj. kronor, men väntas komma att något överskridas. Arbetet

*) Sedan detta skrivits, har erfarits att år 1917 äro under utbyggnad bl. a. större kraftverk
vid Glomfjord, Aura, Höyang, Bjölvefossen, Flörlivasdraget och Saudefaldene, för vilka
koncession erhållits efter 1912. Första utbyggnaden av dessa sex verk omfattar cirka 227,000
hkr. Denna förteckning är dock ej fullständig, enär bl. a. däri ej medräknats pågående utvidgningar
av befintliga verk, ej heller verk, avsedda att påbörjas inom den närmaste framtiden. Dessutom
tillkommer vattenkraft, vunnen på genomgående flodregleringar.

påbörjades 1914 och avses bliva färdigt 1917. Vattenfallsägarna betala
dels koncessionsavgifter dels regleringsavgifter. Koneessionsavgifterna äro
till staten dels engångsavgift av 1 krona pr vunnen naturhkr dels årliga
avgifter under de första 10 åren av 0.10 kronor och sedan 0.40 kronor
pr naturhkr och till kommuner O.io, resp. 0.3o kronor pr naturhkr
och år. De regleringsavgifter, som dessutom skola erläggas till staten
som dammägare, skola av regeringen årligen enligt vissa regler fastställas
att utgå av verken, i mån de utnyttja regleringen, och skola
täcka omkostnaderna för skötsel, underhåll, skatter, 5 procent ränta +
amortering under den 80-åriga koncessioustiden, varvid dock, innan
Noreanläggninyen kommit till stånd, de av privata utbetalda årliga utgifterna
begränsas till högst 77,100 kronor exkl. skatter.

Enligt benägen uppgift från vasdragsdirelctören väntas innevarande
års storting komma att taga ståndpunkt till ett par förslag att
bygga statsliga vattenkraftverk. Det ena av dessa förslag gäller att
utbygga Mörkfossen i Glommen tillsammans med ett nedanför liggande,
Kristiania stad tillhörigt fall. Statens andel (vid 400 kbsm.) motsvarar

16,500 hkr och utbyggaadskostnaderna (exkl. ledningar) beräknas till

6.3 5 milj. kronor. Kraften skall användas till allmän distribution eller
möjligen till elektrisk järnvägsdrift. Det andra förslaget gäller utbyggandet
av ett fall i Hakaviksvattendraget, beläget mellan Drammen
och Kongsberg, för elektrifiering av Kristiania—Drammenbanan. Fallet
är 380 meter högt och representerar endast 1,600 hkr i genomsnitt, men
skulle med hänsyn till den varierande belastningen utbyggas för 16,000
hkr, därav 1/4, i reserv. Kostnaderna för vattenbyggnaderna (inkl. turbiner
men exkl. elektrisk utrustning) beräknas till 2.5 milj. kronor.

Norska staten har enligt uppgift från vasdragsdirelctören ännu
icke beviljat lån för utbyggande av vattenfall. Däremot har inom den
kungl. vandfallskommissionen (jfr dess »Indstilling IV», sid. 24 o. f.)
dryftats spörsmålet, om staten bör ekonomiskt stödja kommuner, som
vilja köpa eller utbygga vattenfall. Kommissionen ifrågasätter dock ej
statsanslag eller direkta statslån, utan att lånen skulle erhållas genom
den av staten garanterade hypoteksbanken. Denna fråga har dock
senare vilat.

7. Schweiz.

Schweiz saknade före 1877 rättsliga, för hela förbundsstaten gällande
bestämmelser rörande vattnets utnyttjande, och förbundets (statens) verksamhet
inskränkte sig huvudsakligen till subventionering av som allmän -

268

nyttiga ansedda flodregleringsföretag, vilka dock i regel avsågo andra
ändamål än vattenkraftens utnyttjande, såsom minskning av högvattenöversvämningar
och stundom seglationens underlättande. Förbundsstutens
ingripande i vattenkraftsförhållandena kan sägas datera sig från 1890-talet, ehuru dock redan förut (1874) förbundsstaten erhållit överuppsiktsrätt
över vattenbyggnader i bergstrakterna (Wildbachverbauung)fl
samt redan 1865 föranstaltade vissa hydrografiska undersökningar.

Lagstiftningen i de 25 kantonerna är, som ovan under kap. 3
antytts, i hög grad varierande, ehuru förslag till införande av enhetligare
bestämmelser föreligga. (Jfr nedan.) I de flesta kantoner äro dock floder,
sjöar och bäckar publika och kantonernas egendom, såvida ej privat
äganderätt i vissa fall kan bevisas. Undantag äro, att i Graubunden
och i Wallis höghetsrätten tillkommer socknarna (Gemeinde) — i Wallis
dock Rhone undantagen — i Schwyz distrikten (Bezirke), i Glarus strandägarna
och i Uri (med undantag av Reuss med några biflöden) vissa
korporationer.

I alla kantoner med höghetsrätt över vattnet har vederbörande
myndighet rätt att övervaka och ingripa i syfte att vattenkraftföretag
utföras på ett rationellt sätt, ehuru denna rätt, med undantag möjligen
av den sista tiden, knappast kan sägas hava varit tillämpad i nämnvärd
mån. Ett ingripande i dylikt syfte skulle för övrigt i många fall varit
av ringa nytta eller t. o. m. verkat skadligt, enär myndigheterna givetvis
saknat möjlighet att förutse de tekniska och ekonomiska framsteg, som
möjliggjort den snabba utvecklingen på vattenkraftsområdet under senaste
årtionden.

Betraktar man först förhållandena före omkring 1890, hava årliga
avgifter för utnyttjande av vattenkraften upptagits i följande kantoner:
Zurieh, Bern, Lucern, Uri, Unterwalden, Solothurn, Baselland, Schaffhausen,
St. Gallen, Aargau, Waadt och Neuenburg, och växla emellan
0.7 0 och 4.2 0 2) kronor pr hkr, varvid dock antalet hkr beräknats efter
olika principer i olika kantoner. Viss begränsad koncessioustid fordras
enligt lag i Uri, St. Gallen och Waadt, under det denna fråga i andra
kantoner lämnas svävande. Vissa kantoner åter, bl. a. Schwyz och
Wallis, sakna i lagen fastställda bestämmelser rörande speciellt vattenkraftens
utnyttjande.

Det är givet, att en dylik olikformighet beträffande de rättsliga
förhållandena i olika kantoner medför olägenheter bland annat i national- * *)

J) Enligt uppgift skulle för »Wildbachverbauung» under de sista 50 åren (1916) i Schweiz
vara utförda arbeten för 160 milj kronor.

*) 1 franc har här och i det följande antagits till 0.7o krona.

269

ekonomiskt hänseende. Redan tidigt och i män som vattenkraften började
få större nationalekonomisk betydelse, höjdes också röster för att
få mera enhetliga förhållanden.

Sålunda bildades 1888 föreningen »Frei Land», vilken förening oinnämnes
i schweiziska inrikesdepartementets svar på de av vatten fallssakkunniges
ordförande uppställda frågorna. Föreningens program är »naturkraftens
överförande från privategendom till folkets gemensamma egendom»
och dess ändamål kan i huvudsak sammanfattas i följande slutord,
som förekomma i föreningens år 1891 till förbundsstyrelsen inlämnade
petition: »samtliga ännu icke utnyttjade vattenfall i Schweiz böra bliva
förbundets egendom, och utnyttjandet av desamma är en förbundets
angelägenhet. För att genomföra och förvalta dylikt kraftmonopol böra
nödiga bestämmelser utfärdas genom ny förbundslagstiftning».

Anmärkningsvärt är, att föreningen bildades redan innan den
elektriska kraftöverföringen på längre avstånd var löst. Mekanisk kraftöverföring
praktiserades emellertid i slutet av 1890-talet i större
eller mindre omfattning av kantonen Freiburg samt bland andra städerna
Bern, Gent, Schaffhausen och Ziirich. Vid ovannämnda petitions inlämnande
förelågo vidare planer, att vissa kommuner och städer skulle
bygga kommunala kraftverk för kraftöverföring medelst bland annat
tryckluft. Vidare torde det lyckade resultatet av den elektriska överföringen
Lauffen—Frankfurt, vilket ungefär samtidigt började visa sig,
hava i sin mån påskyndat föreningens aktion.

Förbundsförsamlingen beslöt år 1895, att föreningens petition om
införandet av ett forbundsmonopol icke skulle föranleda till åtgärd. Indirekt
medförde emellertid föreningens verksamhet, att hithörande frågor
närmare studerades och utreddes, varjämte nyttan av större samarbete
mellan kantonerna klarlades.

Vattenlagstiftningen i Schweiz efter 1890 har tenderat att successivt
överflytta makten från kantonerna till förbundet.

Den kantonala lagstiftningen har varit relativt stillastående, beroende
bland annat på, att man velat avvakta behandlingen av förbundsstatens
ifrågasatta vattenlagstiftning. Dock ha vissa kantoner (jämför
svenska vattenrätts- och dikningslagskommittéernas betänkande 1910),
bland annat i St. Gallen, Bern och Ziirich reviderat sina lagar.

Bland lagstiftningsåtgärder, som vidtagits av förbundsstaten märkas:
förbundslag rörande elektriska stark- och svagströmsanläggningar
av 1902 och lag av 1906 angående bestämmelser för export av elektrisk
energi till utlandet, enligt vilken sistnämnda lag tillstånd till export kan
erhållas på högst 20 år, med rätt för myndigheterna att för allmänt väl

270

avbryta leveransen. (1913 voro cirka 103,000 hkr koncessionerade för
export, därav dock endast cirka 48,000 hkr voro tagna i bruk.) År
1908 antogos vissa lagbestämmelser, genom vilka vattenkraftens utnyttjande
ställdes under förbundets överuppsikt. Förbundets uppgift skulle
därvid vara att uppställa föreskrifter för de allmänna intressenas tillvaratagande
ävensom för ett rationellt utnyttjande av vattenkraften: 1 an slutning

härtill föreligger för behandling ett lagförslag, vars antagande
skulle ytterligare inskränka kantonernas rätt över vatten till förmån för
förbundet. Detta lagförslag torde dock (åtminstone 1914) ännu ej vara
slutbehandlat. Enligt förslaget skulle bland annat koncessionsavgiften
bestämmas till högst 2.10 kronor pr brutto hkr och koncessionxtiden till
cirka 80 år med hemfallsskyldighet, dock med fördelaktigare villkor för
bland annat kommuner. Till jämförelse må nämnas, att 1891 den ovannämnda
föreningen »Frei Land» ifrågasatt en koncessionsavgift av cirka
7 kronor per hkr och en koncessionstid av 20 år med hemfallsskyldighet.

Som exempel på strävandena från förbundsstatens sida att utöka
sitt inflytande på vattenkraftfrågor på kantonernas bekostnad må även
nämnas inrättandet av administrativa organ för att på så sätt kraftigare
än förut inverka på vattenkraftsfrågorna.

Efter 1895 inrättades sålunda eu hydrometrisk avdelning av byggnadsinspektionen
(Eidgenössisches Oberbauinspektorat) och 1905 tillsattes
en studiekommission för elektrisk järnvägsdrift. Nämnda hydrometriska
avdelning av byggnadsinspektionen förändrades 1908 till ett mera självständigt
ämbetsverk för hydrografi (Landeshydrografi), som sorterade
under inrikesdepartementet (Departement des Innern). År 1914 omändrades
detta ämbetsverk till en avdelning för vattenbyggnader m. m.
(Abteilung för Wasserwirtschaft), som har att handlägga frågor bland
annat rörande skadegörelse av översvämningar, nyttiggörande av vattenfall
ävensom seglationsfrägor. Avdelningen skall vidare göra tekniska
och ekonomiska studier ävensom föreslå och förbereda nya lagar eller
andra åtgärder inom ovannämnda områden.

Enligt schweiziska inrikesdepartementets svar å de av vattenfallssakkunniges
ordförande framställda frågorna har förbund sstaten varken
själv utfört vattenkraftverk eller lämnat lån till enskilda för dy likt
ändamål.

Däremot ha, ehuru detta ej direkt påpekas i nämnda svar, kantoner
och kommuner utfört egna vattenkraftföretag eller deltagit i finansieringen
av privata sådana. Kantonen Freiburg var, som förut påpekats,
den första, som utförde eget kraftverk, ehuru sedan flera andra kantoner
följde exemplet, bland andra kantonen Baselstadt med kraftverket Augst

271

vid libell. I vissa fall synes eu strävan förelinnas, att flera kantoner
förena sig om byggandet av gemensamma kraftverk. Vissa kantoner,
som exempelvis Bern, hava ordnat sin kraftfråga genom att förvärva
aktiemajoriteten i privata kraftbolag.

Som svar på tredje frågan, huruvida staten utfört vattenregleringar
för kraftändamål, hänvisar schweiziska inrikesdepartementet till vissa
bilagor rörande reglering av Genfersjön enligt beslut av 1885 och av
Jouxthalsjön enligt beslut av 1902.

Genfersjön (Dac Léman) med en area av cirka 578 kvkm. (jämförHjälmaren
480 kvkm.) hade före regleringen eu vattenståndsvariation av normalt
1.5 meter och undantagsvis ända till 2.8 meter. Denna vattenståndsvariation
medförde stora olägenheter, nämligen att dels vid högvatten mark m. m.
skadades genom översvämning, varjämte vissa sanitära olägenheter uppkommo,
dels vid lågvatten vattenståndet i hamnar in. m. blev väl lågt.
Regleringen avsåg att i första hand minska variationen till cirka 0.6 meter
och att i andra hand i någon män öka den exceptionella lågvattenavrinningen
från sjön. Regleringen kostade enligt förslaget cirka 1.6
milj. kronor, varav förbundsstaten lämnade en tredjedel som bidrag,
kantonerna Waadt och Wallis omkring en sjundedel och återstoden
erlades av kantonen Genf, som skulle utföra arbetet.

Jouxthalsjön är en mindre sjö om cirka 10 kvkm. area. Regleringen
avser att till förmån för vissa jordägareintressen minska sjöns vattenståndsvariation
från cirka 6 till 3.5 meter och samtidigt öka lågvattenavrinningen
från sjön. Kostnaderna uppgå enligt förslaget till cirka

840,000 kronor, därav förbundet bidrog med ett anslag av en tredjedel.
Ursprungligen avsågs, att arbetet skulle utföras och bekostas i övrigt
av kantonen Waadt. Sedermera har emellertid kantonen träffat uppgörelse
med ött enskilt bolag, C:ie Vaudoise des Lacs de Joux et de
1 Orbe, enligt vilken uppgörelse bolaget utför anläggningarna och tillskjuter
de kostnader, som ej täckas av statsbidraget. I vederlag erhåller
bolaget en 50-årig koncession å viss vattenkraft. Bolagets aktiekapital
äges till 25 procent av kantonen, och har kantonen dessutom övertagit
garanti för förräntningen av ett bolagets obligationslån. Bland koncessionsvillkoren
märkas, att årliga koncessionsavgifter ej erfordras,
dock att bolaget är skyldigt att avstå viss del av vinsten, att kantonen
kan efter 5-årig uppsägningstid övertaga verket, dock tidigast 1927,
att bolaget erhöll viss expropriationsrätt och dyUikt.

Utom de nämnda med statsbidrag utförda sjöregleringarna, som
åtminstone delvis avse att underlätta vattenkraftens utnyttjande, före -

272

ligga mer eller mindre utarbetade planer för reglering av bland annat
Lago Ceresio (Lugano) Vierwaldstättersjön och Bodensjön.

Schweiziska inrikesdepartementet hänvisar slutligen till uppgjorda
planer att utbygga vattenkraftverk för de schweiziska statsjärn va garnas
elektrifiering. Dessa planer avse att i första hand elektrifiera den cirka 109
km. långa bansträckan Erstfeld-Bellinzona av Gotthardsbanan, men framdeles
även andra banor. Enligt meddelaude i fackpressen skulle statsbanornas
generaldirektion i januari 1916 tillstyrkt ovannämnda handels elektrifiering
medels enfasström, som skulle erhållas trån tvenne föreslagna statens
kraftstationer vid Amsteg och Ritom, om förslagsvis maximalt 32,0<>0
(framdeles 64,000 hkr) respektive cirka 50,000 hkr. Kostnaderna för
elektrifieringen uppgå enligt förslaget till cirka 27 milj. kronor, därav
nära hälften för vattenkraftverken.

8. Tyskland.

I Tyskland råda med avseende å tillgodogörande av vattenkraften
olika förhållanden i de olika staterna.

Med anledning av vatteufallssakkunniges frågoformulär hava till
utrikesdepartementet inkommit svar från Preussen, Bayern, Baden, Wiirtemberg
och Sachsen.

Preussen.

Preussen är relativt fattigt på vattenkraft. Staten har, enligt uppgift
från preussiska ministeriet för offentliga arbeten, ej själv utfört
och ej heller med statslån underlättat tillkomsten av anläggningar, som
uteslutande avse vattenkraftens utnyttjande.

Däremot har staten, s-m för k;inalanläggningar och kanalisering
av floder utfört vissa floddammar med tillhörande slussbyggnader, å
några platser exempelvis vid floderna Main, Noga!, M eser och Lippe i
samband med dessa dammar utfört eller planerat mindre vattenkraftverk.

Vidare har preussiska staten kraftigt ekonomiskt understött uppkomsten
av reservoardammar (Talsperren), delvis av betydande storlek,
vilka anläggningar dock i första hand avse huvudsakligen andra ändamål
än vattenkraft, men vilka även stundom komma vattenkraften till
godo. Enligt Sympher funnos 1907 i Tyskland utförda omkring 25
större reservoardammar med omkring 120 milj. kbm. innehåll, vilka
kostat cirka 27 fl milj. kronor utom sekundära anläggningar o. d. Med- l

l) 1 mk. är här och i det följande antagen till 0.89 krona.

278

räknas do planerade anläggningar, vilkas tillkomst ansågs säkrad, uppgav
Sympher, att i Tyskland inom don närmaste framtiden skulle linnas
cirka 40 spärrdammar om totalt cirka 500 milj. kbm. rymd och vilkas
kostnader skulle kunna anslås till cirka 72 milj. kronor. Av dessa anläggningar
kommo de flesta och viktigaste på Preussen. 1 verkligheten äro
dessa siffror numera överskridna.

Anläggningskostnaderna pr milj. kbm. rymd kommo i medeltal enligt
nämnda genomsnittssiffror på 225,000, resp. 112,500 kronor för äldre
resp. nyare anläggningar och årskostnaderna, räknade efter 6 procent,
till 13,500, resp. G,750 kronor pr milj. kbm. Dessa höga kostnader
hava föranlett att det ekonomiska resultatet för flera företag är mindre
tillfredsställande. Då varje milj. kbm. i runt tal motsvarar pr meter
fallhöjd cirka 1,850 kwt., skulle dessa årskostnader vid ex. 100 meter
nyttig fallhöjd motsvara ett energipris för enbart regleringen av 7.3,
resp. 3.7 öre pr kwt. Kostnaderna, som vid mindre fallhöjder bliva
större, äro alltså, såvida ej fallhöjden är mycket hög, i regel allt för
stora för att ekonomiskt motivera anläggandet av dylika dammar för
enbart kraftändamal. Detta belyses hven därav, att i Sverige för t. ex.
den ifrågasatta regleringen av Siljan utgöra anläggningskostnaderna
endast cirka 3,000 kronor och de årliga kostnaderna cirka 190 kronor
pr år och milj. kbm.J)

Reservoardammarna avse i allmänhet att tillgodose ett eller flera
av nedanstående intressen:

1) Kraftalstring;

2) Vattenledningsändamål för städer o. d.;

3) Bevattning (Irrigation);

4) Skydd mot översvämningar genom uppsamlande av högvatten;

5) Kanalers förseende med driftvatten;

6) Lågvattenmängdens ökande för underlättande av navigation,
för lantbruks- och sanitära ändamål.

Bland viktigare preussiska reservoardammar märkas, geografiskt
sett, bland andra följande trenne huvudgrupper:

1) Rhenområdet, förnämligast Ruhr och Wupperområdet;

2) Weserområdet;

3) Oderområdet (Schlesien).

De till 1) hörande dammarna äro utförda huvudsakligen med privata
och kommunala medel och utan eller med oväsentliga statsbidrag.

'') Dessa kostnader gälla bruttomagasin. På grund av omöjligheten att i kraftverken
effektivt fullt utnyttja hela magasinet, bliva kostnaderna pr enhet »nyttigt» magasin högre.

Vatten fallssakkun n ige. II. 35

274

De till 2) och 3) hörande dammarna åter äro utförda av staten med
huvudsakligen statsmedel.

Samtliira dessa dammar äro utförda efter 1860-talet. Dessutom
finnas, delvis med ursprung från sextonde århundradet, ett 70-tal mindre
reservoardammar i Harz för bergsdrift och industriellt ändamål, vilka
dammar dock ej äro av större intresse i detta sammanhang.

Bhenområdet.

Rhens båda bifloder Ruhr och Wupper genomflyta tätt bebyggda
och utvecklade industriområden, där behov av vatten för såväl husuållssom
industriella ändamål är stort. För alt tillfredsställa detta behov
hava under de sista 30 åren utförts flera spärrdammar av kommuner
eller av för ändamålet bildade föreningar (Wassergenossenschaft). kör
att tillvarataga de gemensamma intressena i Ruhrdalen bildades 1899
en »Ruhrtalsperrenverein», som enligt förslag av Intze skulle sträva att
centralisera skötseln av befintliga dammar, understödja tillkomsten av
nya ävensom själv utföra nya anläggningar. Inom Wupperområdet hava
dammanläggningar likaledes utförts, huvudsakligen för att anskaffa vatten
till kommuner och städer såsom Remscheid, Dennep, Bär men, Solingen
m. fl. Redan 1907 voro ett 20-tal dylika spärrdammar för en kostnad
av cirka 31 milj. kronor utförda inom dessa båda floddaiar, under det
att flera voro under utförande. Biand de mera kända av dessa spärrdammar
må nämnas nedanstående:

		Neder- börds- område			Kostnader1)	1
Namn	Byggnads- år.	Damm- höjd	Rymd	Totalt	Pr kbm. magasin	j Huvudändamål
	kvkm.	m.	milj. kbm.	milj. kronor	öre/ kbm.	j
Sengbachtal ......	1900—02	11.8	36	3	1.9	63	Vattenledning + kraft-alstring (till Solingen).
	1901—04	52.7	30.4	9.5	2.3	24	Vattenledning.
	1902—04	48.0	34.9	10	2.3	23	D:o + kraftalstring.
	1908—13	416	40. o	130	20.0	13.8	D:o d:o.
Urfttal ...........	1900—05	375	52.5	45.5	3.6	8.1	Kraftalstring -f hög-
						vattenskydd.

'') Kostnader för själva dammen, exkl. hjälpanläggningar (såsom kraftverk, pumpverk o. d.).

275

Anm Urfltaldainmon i Eifel Ur belägen i ett tillflöde till Rur, som till skillnad frän
ovan omnämnda Ruhr är en biflod till Maas.

Anm. 2. Mflhnetuldammen är deri första, som utförts av Ruhrtalsperrenverein som byggherre.
Övriga till denna förening anslutna dammar torde hava utförts av särskilda föreningar
eller bolug. ö

Inom Rhens flodområde lära i rik siandet Rlsass-Lothriugen redan,
då landet var en fransk provins, ävensom senare på 1880- och 90-talet
några mindre dammar vara utförda med statsbidrag. Dessa anläggningar,
som utom andra intressen även komma vattenkraftintresset till
godo, omnämnas ej i de erhållna svaren på vattenfallssakkunnigas frågeformulär,
sannolikt enär de ansetts vara utan nämnvärt intresse ur
vattenkraftsynpunkt.

Weser området.

köi den nya Rhen-Weser kamden samt den i samband därmed
stående kanaliseringen av Weser nedanför Hameln hava nyligen av
preussiska staten utförts tvenne dammar, den s. k. Edertaldammen vid
Hemfart (magasin cirka 205 milj. kbm.) samt dammen vid Diemental
(magasin cirka 20 milj. kbm.).

Ändamålet med dessa dammar är dels att mata vatten till RhenWeser-kanalen,
dels att öka Wesers lågvattenföring till fördel för navigationen,
dels i viss man alt minska högvattenmängden och dels slutligen
kraftalstring såväl för statens (kanalers) eget behov som för distribuering.

Rörande den 1910-1914 utförda Edertaldammen, som torde vara
bland de största reservoardammarna ej blott i Tyskland utan även i
Europa, må följande uppgifter lämnas. Största böjd cirka 48.0 meter;
krönlängd cirka 400 meter; murmassa cirka 300,000 korn.; uppdämd
area 12. kvkm., kostnad cirka 18 unlj. kronor, därav själva dammen
?;l m^.j- kronor, marklösen 8.1 milj. kronor. Uppdelas totalkostnaderna
på magasinets rymd, erhålles en anläggningskostnad av cirka 89,000
kronor pr milj. kbm.

De stora kostnaderna för markförvärv förklaras därav, att uppdämningen
nödvändiggjorde bl. a., att flera byarmed sammanlagt cirka
900 invånare måste flyttas. För att halla invånarna skadeslösa måste
ej blott översvämmade cirka 1,200 har utan totalt cirka 2,0(19 liar
inköpas. Inköpskostnaden i medeltal uppgick till ej mindre ’äu cirka
3,550 kronor pr bär.

Kraftverket vid Edertaldammen omfattar 4 turbinenhete* varav
dock endast två tills vidare äro installerade om vardera cirka 3,00''i likr.

376

Då fallhöjden varierar mellan 41 meter och 14 meter, beroende på vattenståndet
ovanför dammen, ha för lägre fallhöjder insatts tvenne hjälptnrbiner.
Den alstrade energimängden uppskattas till cirka 24 milj.
kwt. d. v. s. genomsnittligt dag och natt cirka 4,100 hkr. Kostnaderna
för kraftverket utom dammen äro cirka 1.5 milj. kronor, ledningsnät
m. m. cirka 3.5 milj. kronor, summa cirka 5.0 milj. kronor.

Detta kraftverk, som nu samarbetar bl. a. med en del befintliga
ångkraftverk, skall framdeles anslutas till planerade kraftverk vid Diementaldammen
ävensom vid slussen med tillhörande damm vid Munden.

Utom den nämnda anläggningen vid Edertaldammen har staten
utbyggt ett kraftverk i Weser vid Dörwerden om i medeltal cirka 2,400
hkr, till vilken anläggning, då effekten är varierande, anslutes ett ångverk
om 2,400 hkr. v

Oderområdet.

1 Schlesien har preussiska staten till minskande av de stora skador
som vissa år, särskilt 1897, uppstått genom högvatten, understött tillkomsten
av betydande reservoardammar. Enligt av statsmakterna 1900 antagen
plan skulle sålunda utföras arbeten för tillsammans 35 milj. kronor, varav
preussiska staten skulle tillskjuta 7.-, och provinsen Schlesien /». Bland
de sålunda beslutade dammarna märkas de numera utförda dammarna
vid Marklissa i Queissfloden .(magasin cirka 15 nnlj. kbm.) och vid Mauer
i Boberfloden (magasin cirka 50 milj. kbm.). I samband med de återstå
ende anläggningarna kommer enligt uppgift även vattenkraftsintresset

att tillgodoses.

Bayern.

Bayern torde i förhållande till ytinnehållet hava den relativt största
vattenkraften bland Tysklands stater. (Jmfr tab. 1 sid. 251)

Enligt bayerska utrikesministeriets svar a de av vattentalissakkunniga
framställda frågorna har staten utbyggt ett vattenkraftverk,
Salachverket, om 12,000 hkr för elektrifiering av den cirka 40 km. langa
banan Salzburg—Freilassing—Bad Reichenhall Berchtesgaden ävensom
för allmän distribuering. Byggnadskostnaderna uppgmgo till cirka

Vidare är avsett att omedelbart efter krigets slut utföra ett större
kraftverk vid Walchensee, rörande vilket projekt må anföras följande.

Walchensee är en mindre sjö om cirka 16 kvlums storlek, belägen
cirka 60 km söder om Miinchen och ej fullt 4 km. norr om floden Isar.

277

Ytterligare cirka 2 km. norr oin Walchensee ligger den något mindre
Kochelsee, som avbördar sitt vatten längre ned i Isar. Mellan båda
dessa sjöar, som i sitt naturliga tillstånd tillhöra olika avbördningsområden,
linnes en höjdskillnad av cirka 202 meter.

För utnyttjande av vattenkraften har uppgjorts ett stort antal
förslag, bland andra, dels av bayerska statsbaneförvaltningen, dels genom
anordnandet av'' eu internationell tävlan. De förslag, som ansetts kunna
ifrågasättas till utförande, kännetecknas i stort sett därav, att vatten
tran övre Isar, som å här avsedd sträcka har eu mycket brant lutning,
delvis genom tunnel ledes till Walchensee, som utgör övre regleringsmagasin,
och därifrån genom tunnel och tubledningar till huvudkraftverket
vid Kochelsee. Dessutom avse de flesta förslagen att på liknande
sätt leda vatten till Walchensee från Rissbach, eu mindre biflod till Isar.
De olika förslagen skilja sig, utom i rent tekniska avseenden, bland annat
genom att de kombinera huvudkraftverket vid Kochelsee med olika
sekundära kraftverk i avsikt att exempelvis utnyttja vattenkraften mellan
övre Isar och *Walchensee, vid nedre Isar och vid en biflod till Isar.

\ attenmängden från W alchensee, som i naturligt tillstånd är obetydlig,
skulle på detta sätt ökas enligt olika förslag till 25 å 30 skbm.
i medeltal, motsvarande i runt tal närmare f50,000 hkr i medeltal. På
grund av möjligheterna till dygn sreglering skulle verket kunna utbyggas
för förslagsvis lo0,000 hkr, varav dock endast en del til! eu början
skulle utbyggas.

Avsikten var ursprungligen att omedelbart använda eu del av
kraften för ifrågasatt elektrifiering av statsbanorna och resten för allmän
elektrisk distribution, och synas 6 milj. mark ha beviljats att utgå från
järnvägslånemedlen som bidrag till utförande av den för järnvägarnas
elektrifiering avsedda delen av kraftverket. Genom beslut april—juni
1914 (således omedelbart före krigsutbrottet) har emellertid bestämts, att
penningarna skola utgå från andra statens lånemedel, enär elektrifieringen
av statsbanorna, åtminstone vad huvudbanorna beträffar, ansågs tills
vidare ej böra komma till utförande.

Nu ifrågasättes, att finansieringen skall ske på sådant sätt, att kronan
byg''8''er kraftverket, men att hela den utvecklade energien försäljes till
ett föreslaget distributionsbolag »Bayernwerk», i vilket staten, flera
städer, bland andra Miinchen, samt ett antal befintliga kraftbolag skulle
ingå som delägare. v

Bayernwerk skulle inköpa den levererade kraften ej blott från
Walchenseeanläggningen utan även från ett flertal befintliga delvis högst
betydande vattenverk och ångcentraler (ex. Munchens ang- och vattenkraft -

278

verk, Isarwerket, statens vattenkraftverk vid Salach, ångverket Franken
vid Niirnberg m. fl.). Vidare skulle verket försälja och distribuera
energien bland annat till de kraftbolag med egna ledningar, som förut
erhållit kraft från ovan nämnda egna kraftverk. Genom denna centralisering
avses att vinna en kostnadsbesparing, som inom tio år, da
energimängden antages uppgå till cirka 630 milj. kwt, uppskattas till
cirka 3.7 5 milj. kronor årligen, jämfört med årskostnaderna, om de
olika verken drivas var för sig. Denna inbesparing anses innebära, att
sj älvkostnad erna för kraften minskas med 20 procent.

Kos!naderna för Bayernwerk anges till 28 milj. kronor, varav
cirka hälften skulle anskaffas med aktieteckning.

Enligt bayerska utrikesministeriet skulle det till utförande omedelbart
efter krigets slut föreslagna kraftverket omfatta 6 ■ 10,000 = 60,000 hkr.
Anläggningskostnaderna härför anslås till cirka 15.7 milj. kronor.

Bayerska staten har enligt uppgift ej lämnat statsbidrag för
utförande av privata vattenkraftverk.

Ej heller har staten utfört eller beviljat statsbidrag för utförande
av reglerangsföretag för kraftändamål.

Baden.

Baden, som till arealen är mindre än Värmlands län men större
än Skåne, har en omfattande industri med tät befolkning (cirka 140 inv.
pr kvkm. mot exempelvis 124 inv. i tyska riket och 99 inv. pr kvkm.
i Malmöhus län). Tillgången på byggnadsvärdig vattenkraft är relativt
liten och uppskattas av Koehn till endast cirka 100,000 hkr (jmfr tab. 1),
vilken vattenkraft huvudsakligen kommer på Rhen och norra delen av
landet. På grund av den stora efterfrågan på kraft torde det dock
befinnas lämpligt att utbygga vattenkraften för avsevärt större, möjligen
ända till det fyrdubbla beloppet, om vattenkraften kombineras med
ångcentraler.

De legala förhållandena i Baden och statsmakternas administrativa
åtgärder äro behandlade, bland annat, i elektriska kraftkommitténs betänkande,
sid. 618 och följande, varför här endast må erinras om följande.

Baden tillhör de länder, där segelbara floder äro publika. Den
nuvarande vattenlagen är med avseende på statens rätt att ingripa
ganska radikal. Vid byggandet av Murgverket, varom mera nedan,
fastställdes sålunda, att den lilla Murgbäcken var publik på grund av
dess förutvarande användning för flottning, ehuru dylik i verkligheten

279

ej förekommit pa de senaste 100 åren. Vidare kali vid erhållande av
koncession lör utförande av vattenbyggnader i publika vattendrag företagaren
underkastas ingripande villkor beträffande maximipris. Enskilda
vattenfall kunna för vissa allmänna ändamål exproprieras.

Myndigheterna hava genom upplysningsverksamhet, såsom genom
att lämna sakkunniga rådgivare, uppställa formulär och dylikt, sökt förhjälpa
kommunerna att tillvarataga sina intressen vid uppgörandet av
leveranskontrakt med enskilda kraftbolag-.

Badensiska regeringen meddelar i sitt svar å vattenfalDsakkunnigas
frågeformulär, att staten 1912 beslutat utföra ett statens vattenkraftverk
vid Marg, vilket kraftverk avses bliva färdigt 1917. Arbetet härmed
bedrives jämväl under kriget. Rörande detta kraftverk må meddelas
följ ande:

Badensiska statsbanorna hade omkring 1910 för egna behov, såsom
för drift av verkstäder och dylikt ävensom för kraftdistribution, tvenne
ångcentraler i Mannheim, Karlsruhe och Offenburg om tillsammans cirka
7,800 hkr. Planerna för utbyggandet av Murgtalvverket avse numera
att utvidga den sålunda befintliga elektriska distributionen, men avse
till skillnad från äldre planer ej elektrifiering av statsbanorna, enär en
dylik elektrifiering, åtminstone vad huvudbanorna beträffar, av militära
skäl anses tills vidare olämplig.

Murg är ett mindre vattendrag med ett nederbördsområde ovanför
kraftstationen av endast cirka 350 kvkm. Kraftverket är beläget cirka
40 km från Karlsruhe och cirka 90 km. från Mannheim. Planen avser i
första hand att utbygga ett kraftverk för, utom reserv, max. 21,000 hkr
och i medeltal 5,000 hkr. Anläggningen, som har en fallhöjd av cirka
148 meter, omfattar utom själva kraftverket bland annat en mindre
regleringsdamm samt damm nedanför verket för utjämnande av varierande
dygnstappning. I ett senare utbyggnadsstadium är avsett att bygga
ytterligare tvenne cirka 50 å 60 meter höga regleringsdammar, från
vilka vattnet ledes i särskilda ledningar till den i första byggnadsstadiet
utförda kraftstationen. Fallhöjden för dessa sist utförda anläggningar
blir cirka 345 meter. Den totala effekten i båda utbyggnaderna (exkl.
reserv) beräknas till max. 45,000 hkr och i medeltal till cirka 15,000 hkr.
Därvid förutsättes, att vattenverket samarbetar med ångcentraler, som
upptaga spetsbelastningen.

Kostnaderna beräknas i första utbyggnadsstadiet till cirka 7.7 milj.
kronor för kraftverket, vartill komma cirka 4.6 milj. kronor för elektriska
ledningar. Senare har (1916) begärts ett tilläggsanslag å cirka 2.2 milj.
kronor, varför totalkostnaderna torde uppgå till omkring 14.5 milj. kronor.

280

Fullt utbyggd beräknades totala anläggningen ursprungligen till cirka
26 milj. kronor.

Självkostnaderna i första byggnadsstadiet beräknas till cirka 3 öre
pr kwt'', därav nära 1 öre pr kwt i ledningskostnader.

Som svar på vattenfallssakkunnigas övriga frågor har badensiska
regeringen meddelat, att statslån ej utlämnats för utbyggande av vattenfall.
Flod- och sjöregleringar för kraftändamål äro ännu ej utförda och
ej heller statsunderstöd för dylika arbeten beviljade. Däremot hava
förslag utarbetats för utnyttjande av vattenkraften i Neckar och för
reglering av vissa sjöar i Schwarzwald.

Wttrttemberg.

Regeringen i Wurttemberg meddelar i sitt svar å vattenfallssakkunnigas
frågeformulär, att Wiirttembergska staten ej hittills, vare sig
ensam eller gemensamt med privata intressenter, befattat sig med utbyggandet
av vattenkraftföretag, med undantag dock av några mindre
vattenkraftverk för statens saltgruvor.

Olika planer för statens ingripande hava dock dryftats, ehuru
planerna ännu ej tagit bestämd form. Anledningen till att Wurttemberg
ännu ej fattat ställning till dessa frågor uppges vara bristen på mera
betydande vattenfall.

Sachsen.

Sachsiska staten har ej med statsmedel utbyggt vattenkraftverk
och ej heller lämnat statslån för dylikt ändamål. Staten har ej heller
med statsmedel utfört flod- och sjöregleringar för kraftändamål, men
däremot har staten på sätt nedan angives ekonomiskt understött utförandet
av reservoardammar.

För närvarande finnas två dylika dammar, nämligen vid Klingenberg
och Malter inom Vilda och Röda Weisseritz’ flodområden. Dessa
anläggningar avse dels att öka det nedanför varande vattendragets
lågvatten!öring och minska högvattenföringen, dels att underlätta ett
rationellt utnyttjande av vattnet för jordbruks-, vattenlednings- och
fiskeändamål, ävensom för att utnyttja den vid spärrdammarna förefintliga
kraften. Ovannämnda ökning av lågvattenmängden avser dock ej
i första rummet kraftändamål utan sanitära ändamål.

Dessa anläggningar hava utförts och skötas av en regleringsförening,
Weisseritz-Talsperrengenossenschaft, som uppfyller lagens bestämmelser
om offentliga vattenbolag. (Jmfr sid. 584 i 1910 års förslag till
ny vattenlag.)

281

Kostnaderna för anläggningarna, 11.2 milj. kronor, uppbringades efter
är IDOG dels genom statsbidrag i form av ett rån tefritt lån (med 18-årig
amortering) å 2.2 5 milj. kronor, dels genom privata lån, å vilka sistnämnda
staten dock garanterade 3.6 å 4 procent ränta (+ Vt procent
amortering).

År 1914 erhöll föreningen för att kunna utföra vissa utvidgningar
liknande statsgaranti beträffande räntan å ett nytt lån om 7.6 5 milj.
kronor, vilket lån dock möjligen ännu ej är emitterat. Föreningen
erhöll samtidigt av staten ett förskottslån å halva ovannämnda belopp,
som dock skall återbetalas, så snart det ovan angivna privata lånet
erhållits. Förskottslånet löper med eu ränta av 3 procent.

Slutligen har regeringen år 1912 erhållit bemyndigande att förliknande
föreningar för byggandet av spärrdammar i Zwickauer Muldeområdet
garantera inbetalandet av ränta och amortering av för ändamålet
upptagna enskilda lån om högst 23.4 milj. kronor.

9. Kanada.

I politiskt hänseende är landet uppdelat i ett antal provinser, som
i viss man hava självstyrelse i likhet med de olika staterna i U. S. A.
De förnämsta provinserna eller grupper av provinser äro följande:

■	Areal 1,000 kvkm.	Invånare (1911) milj.	Invånare pr kvkm.
1) Maritima provinserna (Prince Edward Isl., New Brons-
wick och Nova Scotia)......................................	134	0.94	7.0
2) Quebec .................................................................	1,830	2.oo	l.l
3) Ontario..............................................................	1,055	2.52	2.4
4) Prärieprovinserna Manitoba, Saskatchewan och Alberta	1,965	1.3 2	0.7
51 British Columbia ..................................................	922	0.3 9	0.4
6) North-West territorierna inkl. Yukon och arktiska öarna	3,754	0.03	0.008
Summa	9,600	7.20	0.75

Kanada har en areal, som är cirka 22 gånger så stor som Sveriges.
Invånareantalet (1911) är däremot endast cirka 1.4 gånger Sveriges.
Tillväxten i invånareantal sker dock hastigare i Kanada, cirka 44.5
procent i medeltal under senaste 1 O-årsperioden mot cirka 8 procent i
Sverige. Denna tillväxt i Kanada sker dock olika i olika delar, och
var cirka 280 procent i de s. k. prärieprovinserna, cirka 21 procent i
Quebec och cirka 15 procent i Ontario.

Folktätheten i Kanada är gles, cirka 0.7 5 invånare pr kvkm. eller,
Vatten fallssakkunnige. II. 36

282

frånsett North-YYest territories, cirka 1.2 invånare pr kvkm. mot cirka 12.5
i Sverige och cirka 2 i övre Norrland.

Beträffande höjdförhållandena uppdelas Kanada i trenne delar,
nämligen östra, centrala och västra delarna. Östra delen sträcker sig från
Atlanten till Lake Superior—Winnipeg sjön—St. Slavsjön—Mackensieflodens
utlopp i Norra ishavet och omfattar sålunda utom de maritima
provinserna, Öntario, Quebec, norra delen av Manitoba samt stora delar
av North-West territorierna. Hela detta område är till huvudsakliga
delar (utom de arktiska områdena) skogbeväxt och är, med undantag av
mindre platåer, i allmänhet beläget på lägre höjd än 500 in. ö. h. Det
är av äldre geologisk byggnad, har haft istid, är rikt på större och
mindre sjöar ävensom på vattenfall, som i likhet med de svenska i regel
hava små fallhöjder, men ofta stora vattenmängder.

Centrala delen begränsas västerut av Klippiga bergen och omfattar
större delen av Prärieprovinserna. Området är flackt och från vattenkraftsynpunkt
av mindre betydelse. Områdets rikligare vattenfall ligga
i gränsområdena mot norr och väster. Områdets viktigaste vattenfråga
gäller bevattning för agrikultura ändamål.

Vädra delen vid Stilla Oceanen har alpnatur med spetsar upp till

4,000 meter och däröver. Området är av yngre geologisk byggnad, är rikt
på natursevärdheter, och dess natur har liknats vid den norska. Området
är rikt på vattenfall såväl med stor vattenmängd som stor fallhöjd.

Av i Kanada år 1915 utbyggda cirka 1.7 milj. hkr komma cirka
85 procent på provinserna Quebec (0.5 2 milj. hkr), Ontario (0.7) och
British Columbia (0.2 3).

Centralregeringen i Ottawa har icke vidtagit åtgärder att befrämja
vattenkraftens utnyttjande genom lån eller genom kronans företagareverksamhet,
men däremot hava planer uppgjorts att reglera tvenne
floder, Bow River och Winnipeg River. Den förstnämnda floden upprinner
i Klippiga bergen och är en av källfloderna till Saskatchewan och
Nelson River, som utfaller i Hudson Bay. Projektet avser att utföra en
del regleringar av sjöar, från vilka det samlade vattnet skulle användas
dels för kraftändamål i flodens övre lopp i bergstrakterna, varigenom
cirka 30,000 hkr skulle utvinnas, dels för bevattningsändamål å prärien
i flodens nedre lopp. Kostnaderna för regleringsdammen och kraftanläggningen
röra sig omkring 13 milj. kronor1). Planerna föreligga endast
i förberedande skick.

För centralregeringens vattenfallsverksamhet jämför även vad nedan
anföres under rubriken Prärieprovinserna.

’) 1 dollar har och i det följande antagen till 3.7 5 kronor.

283

Ontario.

När i slutet av 1890- och början av 1900-talet försäljningen av
kraft från de olika anläggningarna vid Niagara Falls började kraftigt
utvecklas, uppstodo farhågor, att Aussa delar av Ontario skulle bliva
beroende av kraftmonopol, måhända framdeles dirigerat av utländska
finansmän i IT. S. A.

Provinsregeringen tillsatte då, år 1903, eu studiekommission. År
1906 tillsattes en permanent institution, den s. k. OntarioHydro-Electric
Power Commission, som skulle övergå från utredning till handling.

Kommissionen tillsättes aA7 provinsguArernören (Lieutenant Governor,
jmfr nedan), består av tre personer, därav minst en och högst två medlemmar
av »Executive Council». Ordföranden har en avlöning av upp
till 22,500 kronor, övriga ledamöter kunna likaledes avlönas enligt provinsguvernörens
bestämmelse, för så vitt de ej äro riksdagsmän (medlemmar
■av Legislative Assemblé).

Provinsen har i ekonomiska ting rätt stor självstyrelse, bär eget parlament
(Legislative Assembly), provinsregering, bestående av en Lieutenant-Governor jämte
av denne utnämnda medlemmar aAr »Executive Council», de sistnämnda sålunda
ungefär motsvarande våra statsråd.

Kommissionens första praktiska uppgift avsåg att förmedla kraftöverföring
från Niagara till vissa kommuner i närheten. Frågan löstes
så, att kommissionen från Ontario Power Co., d. v. s., ett av de privata
kraftbolag, som hava kraftverk vid Niagara, hyrde under 30 år ett
kraftbelopp, som i mån av behov successivt skulle få ökas till 100,000
hkr. Kraftpriset vid Niagara var cirka 34 kronor pr hkr-år. Vidare
ingicks kontrakt med kommunerna aA7- innehåll, att kommissionen skulle
bygga vissa delar av ledningsnätet, i främsta rummet huvudledningar,
under det att kommunerna åter skulle bygga vissa distributionsledningar
o. d.

Finansieringen sker på det sätt, att provinsregeringen, d. v. s.
Lieutenant-Governor in Council, således ej parlamentet, genom lån —
vanligen genom utsläppandet av motsvarande provinsobligationer —
lämnar nödiga medel till kommissionen, varvid dock fordras regeringens
godkännande för att av kommissionen ingångna avtal skola bliva giltiga.

Konsumenterna, som till övervägande del utgöras av kommuner,
anskaffa kapital till av dem bekostade delar av nätet och förbinda sig
att årligen betala på konsumenten löpande andel av alla kommissionens
omkostnader såsom för räuta (ursprungligen 4 procent), underhåll, drift,
administration, kraftförluster i nätet, försäkring, avskrivning o. d. samt

284

dessutom en årlig avgift tillräcklig att på 30 år avamortera och återbetala
de lån, kommissionen upptagit av provinsen.

Dessa avgifter äro minimifordringar. Avgifterna äro emellertid i
regel rikligare, så att vinst uppstått. Denna vinst får, då de av kommissionen
utförda anläggningarna ej tillhöra provinsen utan konsumenterna,
enligt gällande bestämmelser ej användas för provinsens övriga
utgifter, utan skall användas för kommissionens utvidgningar och för att
nedbringa kraftavgifterna för konsumenterna. Kraftpriset lär 1914 hava
minskats från förutvarande cirka 35 öre till cirka 15 öre pr kw.-timme
i medeltal.

Kommissionens arbete har under hand utvecklats att omfatta distribuering
av kraft även från andra kraftkällor än Niagara. Distributionen
från sistnämnda fall är dock störst med en anslutning, oktober 1914, av
cirka 68,000 hkr.

Den distribuerade kraften har hittills i allmänhet varit förhyrd,
men efter 1914 har kommissionen inköpt några smärre befintliga kraftstationer.
Dessutom har kommissionen numera själv utfört eller har under
utförande trenne kraftstationer om tillsammans cirka 10,600 hkr ävensom
uppfört en mindre regleringsdamm (för cirka 75,000 kronors kostnad).
Utvecklingen synes gå i den riktningen, att kommissionen framdeles i
allt större utsträckning alstrar kraften i egna stationer.

Kommissionen finansierar dessutom för kommunernas räkning elektriska
spårvägar.

Till belysning av kommissionens arbete lämnas nedanstående siffror.

Anläggningarnas värde cirka kronor .

Inkomster ..................................................

Driftomkostnader.....................................

Räntor 4 procent + amortering............

Avskrivning................................................

Nettovinst (exkl. räntor + amortering)

Antal anslutna kommuner......................

» )) ljuskonsumenter ..........

)) » kraftkonsumenter.........

Ontario Hydro
Electric Power Gom
mission 1/i 1915

. 57,185,000b
.. 12,860,000
. 7,550,000

.. 2,470,000

.. 1.340,000

.. 1,500,000

69
93,179
3,565

Räntor + amortering + vinst uppgå totalt till 3.9 7 milj. kronor,
motsvarande 6.9 5 procent å det disponerade kapitalet. Motsvarande

'') Dessutom tillkommo (1914) ytterligare cirka 54 milj. kronor, utgivna av konsumenterna
för egna anläggningar.

avkastningsprocent för Trollhätteverket var 1915 4.6 procent, varvid
dock är att märka, att avkastningen i båda fallen räknats med avdragav
avskrivning, vilken sistnämnda är räknad efter olika principer i
Trollhätte- och i Ontario-anläggningarna.

Till jämförelse må nämnas, att svenska statens kraftverk i Trollhättan,
Porjus och Ålvkarleö samtidigt eller den 1 januari 1915 voro
bokförda till cirka 61 milj. kronor, d. v. s. obetydligt större belopp än
i Ontario, varvid dock är att märka, att i den svenska siffran ingår ett uppskattat
vattenfallsvärde för fallen i Trollhättan, Porjus och Ålvkarleö av
15 -f- 1 + 3 = 19 milj. kronor, varför det direkt utlagda kapitalet i Sverige
uppgår till cirka 42 milj. kronor eller endast cirka 73 procent av beloppet
i Ontario. Pr invånare kommer i Ontario ett utlagt kapital för ändamålet
av 22.8 0 kronor mot endast 7.5 0 kronor i Sverige. I övrigt kan man knappast
göra en jämförelse mellan resultatet av den ekonomiska verksamhet,
som utövas av vattenfallsstyrelsen i Sverige och av kommissionen i Ontario,
enär den senare är organiserad för korta affärer, som omedelbart lämna
full av konsumenterna garanterad avkastning, som ej får användas för
statsfinansiella ändamål, under det att vattenfallsstyrelsens verksamhet
avser att till statsekonomisk fördel utbygga vattenfall på sådant sätt,
att avkastningen successivt ökas.

Utom de nämnda ekonomiska uppgifterna bär kommissionen en
omfattande administrativ verksamhet. Kommissionen utövar sålunda en
omfattande inspektion av privata ledningar, gör undersökningar rörande
hydrografiska förhållanden, har viss myndighet att inverka på anslutna
kommuners bokföring, taxor och tekniska anordningar, har en omfattande
expropriationsrätt o. d. Slutligen kan till kommissionens prövning hänskjutas
vissa frågor rörande koncession i vattendrag.

Denna sammanblandning av ekonomisk och administrativ verksamhet,
som i förevarande form enligt svenska begrepp torde förefalla mindre
tilltalande, torde kunna i någon mån förklaras därav, att kommissionens
ekonomiska verksamhet ej avser direkt statsekonomisk vinst utan indirekt
vinst för konsumenterna genom taxornas sänkande. De kommuner och
konsumenter åter, som anses äga kommissionens anläggningar, tillsätta,
som ovan nämnts, ej kommissionens medlemmar, utan dessa tillsättas av
och stå i intimt samarbete med provinsregeringen.

Koncession erfordras i Ontario för tillgodogörande av alla provinsens
(statens) vattenfall. Efter 1898 undantagas vid försäljning av kronans
land vattenfall med utmål. Försäljning av dylika fall torde numera ej i
regel medgivas, där fallen äro större än 150 hkr. Vattenfall, som äro

286

belägna på kronomark och utlämnade till enskilda före 1898, äro ofta
i enskild ägo eller är rätten omtvistad.

Koncession med på förhand bestämd avgift medgives för en period
av 20 år, varefter förnyelse kan erhållas på ytterligare tvenne perioder
om vardera 10 år, varvid avgifterna och villkoren revideras. Efter
koncessionstidens slut skall anläggningen utan lösen tillfalla kronan,
såvida ej den ovannämnda Ontario Hydro-Electric Power Commission anser,
att anläggningen helt eller delvis, är i gott skick och kan användas
av kommissionen, i vilket fall regeringen kan utbetala den lösen, som
kommissionen anser skälig. Koncessionsvillkoren förutsätta, att anläggningen
utbygges för viss storlek, och har kommissionen rätt att ingripa,
om avsättningsmöjlighet för kraft tinnes, men företagaren ej skulle vara
villig utvidga verket. Koncessionsavgiften är låg, i allmänhet cirka 1.8 7
kronor pr hkr-år ofta endast hälften eller fjärdedelen därav. Viss minimiavgift
pr år erfordras dock i regel. l>essa siffror gälla 23 koncessioner
om sammanlagt cirka 30,000 hkr, utfärdade åren 1901—1910.

Några uppgifter föreligga ej angående beloppen av de koncessionsavgifter,
som gälla för koncessioner, beviljade efter 1910. Med all
sannolikhet hava emellertid stadgats avgifter av ungefär enahanda belopp,
som nyss angivits. Bland äldre mera kända koncessioner må
nämnas de trenne koncessioner om tillsammans cirka 435,000 hkr, som
1899—1905 beviljats Canadian Niagara Power Co. (110.00O hkr), Ontario
Power Co. (200,000 hkr) och Eiectrical Development Co. (125,000 hkr)
för utnyttjande av kraft på den kanadensiska sidan av'' Niagara-falls.
Koncessionstiden är 50 år, med rätt till förnyelse på reviderade villkor
under ytterligare trenne perioder om 20 år, således tillsammans 110 år.
Koncessionsavgiften under den första perioden motsvarar för de törst
utnyttjade 40,000 hkr cirka 3.6 0 kronor pr hkr-år, dock för Ontario
Power Co. cirka 4.4 6 kronor pr hkr-år — och för varje ytterligare hkr
en avgift av 1.8 7 kronor pr hkr-år. I

I sitt svar på de av vattenfallssakkunnigas ordförande uppställda
frågorna har kommissionens ordförande Sir Adam Beck med
nej besvarat såväl frågan, om stulen för egen del utbyggt vattenfall,
som om staten beviljat lån för liknande ändamål till kommuner och
enskilda. Av det föregående ävensom av hänvisningarna i Sir Adams
skrivelse framgår emellertid, att detta svar bör så fattas, att staten (provinsen)
visserligen ej själv byggt vattenkraftanläggningar och ej heller
för dylikt ändamål lämnat lån direkt till kommuner och företagare, men
att provinsen Ontario däremot till Ontario Plydro-Electric Power Commission

287

lämnat betydande lån för kraftdistribuering, kraf!alstring ävensom i mindre
omfattning för regleringsändamål, och att de för dessa medel uppförda
anläggningarna ej anses tillhöra staten (provinsen) utan de kommuner
och andra förbrukare, som erhålla kraft genom kommissionen.

Quobec.

De staten tillhöriga vattenfallen i Quebec torde numera, i motsats
till förhållandena för några år sedan, endast undantagsvis försäljas,
därest vattenfallen äro större än cirka 200 hkr, utan utarrenderas, vanligen
under form av eu »emphyteutic» koncession. Det från romerska
rätten lånade laguttrycket »emphyteutic» avser därvid att inom vissa
gränser medgiva, att koncessionen får försäljas eller upplåtas på annan.

Följande koncessionsvillkor uppgivas numera som vanliga.

1) koncessionstid 25—99 år.

2) Arrendet, utgår, utom för själva jordområdet, med 0.3 8 å 1.31
kronor (10 å 35 cents) pr hkr-år, men arrendeavgiften kan revideras
för varje ny 21-årsperiod, varvid tvister mellan statens ombud och
arrendatorn lösas genom skiljedom.

3) Företagaren kan förbindas att leverera kraft för visst pris,
ävensom att inom viss tid utbygga kraftverket i viss omfattning.

Inom Quebec har under senaste åren arbetat den s. k. Quebec
Streams Commission, huvudsakligen i utredande syfte. År 1913 förelågo
som det främsta resultatet härav planer att på provinsens bekostnad
uppföra en regleringsdamm vid en av Sr. Maurice-flodens källsjöar.
Dessa planer voro vid krigets början i huvudsak antagna till utförande,
ehuru möjligen förverkligandet nu tills vidare blivit uppskjutet. Då
denna regleringsfråga torde erbjuda ett visst intresse, må rörande densamma
meddelas följande.

Regleringsdammen, som ut.föres av murverk, är max. cirka 24 meter
hög och bygges i ödemarken cirka 72 km. från närmaste järnvägsstation.
Klimatet är strängt och kan temperaturen om vintern nedgå ända till
cirka —50° C. Kostnaderna beräknas till cirka 5.6 milj. kronor. Det
genom dammen översvämmade området uppskattas till cirka 770 kvkm.,

d. v. s. mer än dubbla arealen av Siljan + Orsasjöu (350 kvkm). Genom
regleringen ökas lågvattenmängden (vid Shawinigan) från cirka 170 till
340 skbm. Den motsvarande ökningen av prima kraft uppskattas till
cirka 375,000 hkr, varav dock till eu början endast cirka 122,000 hkr
komma att omedelbart utnyttjas. Regleringen kommer i första hand
ett enda bolag till godo, nämligen Schawinigan Water & Power Co.,

288

som för närvarande utnyttjar cirka 183,000 hkr och efter regleringen
erhåller ytterligare cirka 82,000 hkr. En del av kraften ledes till Montreal.

Anläggningen skall utbyggas av och för staten (provinsen) genom
Quebec Streams Commission och finansieras genom avgifter från de
kraftverksägare, som hava gagn av företaget. För ändamålet skola
kontrakt på förhand uppgöras mellan kommissionen och kraftägarna.
Dessutom skall eu allmän tariff utfärdas av regeringen, som bestämmer
vilka avgifter skola för ändamålet begäras av eller påtvingas kraftverksägarna.
Kommissionen har expropriationsrätt för förvärvande av för
företaget nödiga dammar och jordområden.

Den här valda formen för statens medverkan vid utförandet av
regleringar för vattenkraftsändamål uppvisar vissa likheter med den
allmänna plan, som den i det följande omnämnda New York State Water
Supply Commission redan 1910 framlade, men vilken plan ej godtagits
av statsmakterna i New York.

Prärieprovinserna.

I Prärieprovinserna äro vattenfallen publika och stå under förvaltning
av »Dominions» myndigheter i Ottawa, således ej provinsregeringarna.

Bland normala koncessionsvillkor märkas följande:

a) Koncession stiden är 21 år, som kan förnyas för ytterligare
trenne perioder om likaledes 21 år, d. v. s. totalt 84 år.

b) Koncessionsavgifterna justeras varje 21-årsperiod av regeringen
eller av skiljemän. Skulle den nya avgiften ej godtagas av företagaren,
kan regeringen föreskriva, att den gamla fortfarande skall gälla, eller
att koncessionen skall upphöra, i vilket fall dock ersättning för vattenverken
skall utbetalas enligt vad nedan omförmäles.

c) Vid 84-årsperiodens slut eller, om koncessionen utan att förverkas
av företagaren upphör före denna tid, skall ersättning för utförda
vattenverk utbetalas till företagaren enligt värdering av tre skiljemän.

d) Skulle det koncessionerade verket befinnas utgöra hinder för
ett mera rationellt utnyttjande av vattenfallet på annat sätt, kan verket
inlösas, varvid utom verkets värde ett överpris betalas, som utgör 30
procent, om verket varit i drift mindre än 5 år, men successivt minskas
till 10 procent, om verket varit i gång 20 år eller därutöver.

e) Taxa för företagarens försäljningspris för distribution av kraft
från vederbörande anläggningar skall godkännas vid koncessionens början.

British Columbia.

Förvaltningen av de större vattenfallen (d. v. s. större än 100
hkr), som samtliga äro publika, sker genom provinsregeringen.

289

Hlaud vanliga koncessionsvillkor märkas:

1) Från inregistreringen av vederbörande företag till dess kraften
tages i anspråk betalas en årlig inregistreringsavgift, som utgår:

för värjo hkr upp till 1,000 hkr med 1.8 8 kronor pr hkr
» » ytterligare hkr från 1,000—5,000 hkr med 0.94 kronor pr hkr

® ® 5,000 och däröver » 0.3 7 » » »

2) bedan kraften tagits i anspråk, utbetalas eu årlig avgift enlio-t
överenskommelse, dock lägst 0.9 4 kronor pr hkr och högst 3.7 5 kronor
pr hkr.

Avgifterna kunna justeras vart femte år.

10. Nordamerikas Förenta stater.

iv i. • * °rstate.rna omfatta som bekant 48 st. särskilda stater järnte
District of Co umbia eller området närmast förbundets huvudstad Washington.
Härtill komma Alaska, Portorico, Fillipinerna, Panamazonen
m. ti. utom de egentliga staterna belägna besittningar, varom i detta
sammanhang ej är fråga. För större överskådlighet av vattenkraftorhallandena
kunna staterna uppdelas i följande huvudgrupper, räknat
från öster till väster: ’

1) Atlantiska staterna vid Atlantiska oceanen, vilka kunna uppdelas i

a) en norra grupp, nämligen New England, bestående av staterna
Mame, New Hampshire, Vermont, Massachussetts, Rbode Island, Connecticut
samt de s. k. Mellanatlantiska staterna New York, New Yersev
och Pennsylvamen;

b) en södra grupp, nämligen Delaware, Maryland, Virginia, West
\ lrginia, North och South Carolina, Georgia och Florida.

2) Östra centrala staterna, belägna öster om Mississippifloden, utgoras
av Ohio, Indiana, Illinois, Michigan, Wisconsin i norr, och Kentucky,
iennessee, Alabama och Mississippi i söder.

n ^ -X^ra- cen^ra^a staterna, vilka stater kunna sägas vara belägna
mellan Mississippi och Klippiga Bergen och omfatta Minnesota, Iowa,
Missouri, North och South Dakota, Nebraska, Kansas i norr och Arkansas,
Lousiana, Oklahoma och Texas i söder.

. 4) Bergsstaterna eller Montana, Idaho, Wyoming, Colorado, New
Mexico, Arizona, Utah och Nevada.

och QAAor^Ztaterna ^ °.Ceanen’ omfattande Washington, Oregon

Höjdförhållandena äro i stora drag, att landet inom de atlantiska
staterna höjer sig från Atlanten mot Alleghanybergen, vars högsta
Vattenfallssakkunnige. II.

290

toppar ligga cirka 2,000 meter över havet. Därefter faller landet mot
Mississippi men stiger väster om Mississippi mot foten av Klippiga
bergen (exempelvis vid Denver 1,500 meter). Cordillernas nögsta toppar
nå en höjd av över 4,800 meter. Mot Stilla oceanen faller landet

hastigt. o . ...

Medelnederbörden är, som av lig. 1 framgår, mycket riklig i sydöstra
delen vid Mexikanska viken, men minskas successivt mot norr och
väster, så att den i stort sett blir mindre än 500 millimeter väster om
100:de longituden.

Vid Stilla oceanen är nederbörden delvis mycket stor, men da
Sierra Nevada här nära kusten når betydande höjd, kondenseras molnen
och faller största nederbörden å ett relativt smalt mot havet vettande
kustområde, under det att bergsområdet bakom åt öster får ringa nederbörd.
Följden härav är, att Bergsstaterna och störa delar av Vattra
centrala staterna (jmfr kap. 1) lida av vattenbrist, varför inom dessa
områden ett av de viktigaste vattenproblemen gäller bevattning for
agrikulturella och andra ändamål. Denna fråga skall senare belysas.

Förenta staternas totala vattenkraft är uppskattad till 27.9, resp.
53.9 milj. hkr vid lågvatten, resp. 6 månaders medelvatteu, varav 1912
voro installerade 4.8 7 milj. hkr. Samma år användes en total primärkraft,
alstrad av vatten och värme av 30''45 milj. hkr. Den geografiska
fördelningen av denna kraft framgår av nedanstående tabell.

Av denna tabell framgår, att den största delen av den disponibla
vattenkraften finnes inom Pacific- och Bergsstaterna i Västern, som

—		Total vatten-kraft vid	1 1912 utnyttjad j
					Total j
		Låg-	6 mån.	Vatten-	primär- \| kraft av 1
		vatten	vatten	kraft	vatten 4- j
					värme i
		Milj.	Milj.	Milj.	Milj. \|
		hkr	hkr	hkr	hkr 1
		2.2	4.1	2.17	: 12.3 7 !
i xsorra aiiunusKa ssiaicma;...................................				i
\| Södra »	» ..................... ...................	2.3	4.2	0.6 2	2.9 5
\| Östra centrala	» ..........................................	1.9	3.6	0.59	8.61
Västra »	» .......................................	1.8	2.s	0.24	3.44
j Bergsstaterna ....	____•......	8.7	16.1	0.36	0.9 2
Paeificstaterna.... i Hela U. S. A.....		11.5	23.1	0.89	2. i <>
	27.9	53.9	4.8 7	30.4 5

291

rymma omkring 73 procent av den totalt disponibla vattenkraften i
Förenta staterna. Med avseende på utbyggd vattenkraft stå åter Norra
atlantiska staterna i främsta rummet, och finnes där t. o. m. utbyggt
ungefär samma antal hkr, som äro totalt disponibla vid lågvatten.
Trots den använda vattenkraftens storlek är dock den del därav, som tagits
i anspråk, relativt ringa i förhållande till den totalt använda vatten- +
värmekraften inom dessa stater.

Av den enligt ovan för år 1912 till 30.4 5 milj. hkr uppskattade
totala pnmarkraften användas 11.19 milj. hkr eller cirka 37 procent för
allmän elektrisk distribution inkl. järnvägsdrift från enskilda eller
kommunala distributionsverk och resten alstras för direkt, resp. elektrisk
drift i verk, tillhörande fabriker, för huvudsakligen eget behov. Motsvarande
procentsiffra beträffande vattenkraftens användning var 60
procent.

Lokförda anläggningskostnaden för enskilda distributionsanläggningar,
omfattande cirka 6.9 7 milj. hkr primärkraft — därav 2.3 4 milj.
hkr vattenkraft — och en total produktion av cirka 11,550 milj. kwt.
vai enligt den officiella statistiken 1912 cirka 7,867.5 milj. kronor,
därav cirka 52 procent aktiekapital. De totala bokförda kostnaderml
motsvara en genomsnittskostnad av cirka 1,130 kronor pr hkr, men antagas
vara högre än de verkliga utläggen. Motsvarande bokförda genomsnittssiffra
för municipala anläggningar uppgives till cirka 520 kronor
vilken siffra åter torde vara för låg.

Totala bruttoinkomsterna för de enskilda distribution sverken .uppslag0
till cirka 1,050 milj. kronor, motsvarande cirka 13 procent på
anläggningskostnaderna, och 150 kronor pr installerad hkr samt 9 öre
pr producerad kwt. ^ Vinsten — varmed här förstås bruttoinkomsten efter
avdrag av räntor å skuld, underhåll, avskrivning, skatter, försäkringar
och avsättningar till förnyelsefond — uppgick till cirka 236 milj.
kronor ), motsvarande en möjlig utdelning å aktiekapitalet av cirka
5.7 procent. I verkligheten reserverades en del av vinsten så, att i
medeltal endast cirka 3 procent utdelades.

Den av de privata verken för allmän distribution använda primärkraften
befinner sig i stark ökning såväl absolut taget som relativt den
totalt i U. S. A. använda primärkraften. Från 1902 till 1912 hade sålunda
den av privata distributionsverk använda primärkraften vuxit från
1.68 till 6.97 milj. hkr, motsvarande 11.2 resp. 23.0 procent av den 9

9 Därav cirka 6.0 milj. kronor, motsvarande 0.13 procent av aktiekapitalet bokförda som
amortering (sinking fund).

292

totala primärkraften dessa år. Distribution sverkens tillväxt är störst i
de västra staterna och utgjorde i Bergs- och Pacificstaterna, om enskilda
och kommunala verk sammanräknas, år 1912 över 50 procent, men hade
1915 stigit till cirka 90 procent. I allmänhet har iakttagits en tydlig
benägenhet att organisera vattenkraftstationer som företag för allmän
distribution, trots det att dylika företag äro underkastade koncession,
som i vissa stater innehåller bestämmelser om bl. a. maximitariffer och
offentlig kontroll.1)

Under senare åren har vidare en stark benägenhet visat, sig att
koncentrera stora kraftbelopp på ett fåtal händer. Av 1,500 i den
offentliga statistiken (för år 1915) upptagna privata distributionsverk
kontrollerade sålunda 87 st. bolag 65.9 procent av den samma år totalt
för distribuering i U. S. A. använda primärkraften. Betraktas särskilt
den för elektrisk distribuering använda vattenkraften, som år 1915 uppskattas
till 4.6 milj. hkr (exkl. av fabrikerna för eget behov använd kraft),
kontrollerade 18 bolag mer än hälften av denna vattenkraft och 6 bolag
mer än fjärdedelen. Det största bolaget Stone & Webster driver anläggningar
om cirka 530,000 hkr, varav cirka 340,000 hkr vattenkraft.
Härtill kommer, att ett fåtal bolag kontrollera störa mängder ej använd
vattenkraft (exempelvis 120 bolag cirka 3.7 milj. hkr). Flera av
de olika bolagen hava gemensam styrelse eller kontrolleras i sin ordning
av samma finansgrupper.

Den största gruppen, i vilken General Electric Co, ingår som
huvudpart, uppgives kontrollera 2.9 8 milj. hkr utbyggd primärkraft,
därav 1.29 milj. hkr vattenkraft, motsvarande 21.3 resp. 28 procent av
den totala för allmän distribution använda kraften.

Enligt förbundslagen äro floder, som äro segelbara (för fartyg eller
flottar) publika och stå under förbundets överhöghet. Inom åtminstone
vissa stater (exempelvis Wisconsin) är emellertid denna överhöghet inskränkt
till sådana floder, vilka äro segelbara mellan olika stater, under
det att sådana floder, som äro segelbara endast inom staten ifråga, lyda
under särstatens överhöghet. I övrigt gälla, såsom redan under kap.
3 ovan antytts i olika stater olika och delvis omstridda regler, rörande
vilka floder äro publika eller ej.

Förbundsstaten har utom denna överhöghet över segelbara floders i)

i) Denna kontroll utövas i allmänhet av s. k. Public Service Commissions, vilka kommissioner
i de olika staterna hava till uppgift att bestämma taxor och att i allmänhet kontrollera
företag, som efter koncession mot avgift till allmänheten distribuera elektrisk energi, värme, vatten,
gas. o. d„ ävensom stundom trafikföretag.

293

vattenkraft dessutom strandrätt vid vattenfall, belägna inom av förbundet
ägda jordområden, förnämligast bestående av överloppsmark och
reservationer för indianer, samt för bevattning och andra ändamål.
Dock är att beakta, att denna rätt till vattnet på grund av strandrätt
i regel är begränsad enligt den i västra staterna gällande under kap. 3
berörda lagprincipen, att nyttjanderätten till vattnet ej tillhör strandägaren
utan den, som under vissa förhållanden först utnyttjar vattnet. *)
Den av förbundsstaten som ägare av dylika jordområden disponerade
vattenkraften uppgår vid lågvatten till ej mindre än 8.5 milj. hkr eller
30 procent av den totalt disponibla vattenkraften och är med några
oväsentliga undantag belägen inom Bergs- och Pacificstaterna. I dessa
siffror är ej medräknad den stora mängd publik vattenkraft, som tillhör
de enskilda staterna, och ej heller vattenkraften vare sig vid segelbara
floder eller vid amerikanska stranden av Niagara.

Anmärkas må här, att vattenkraften vid Niagara brukar uppskattas
till cirka 4 milj. hkr vid medelvatten och drygt hälften vid lågvatten.
Enligt överenskommelse mellan regeringarna i U. S. A. och Kanada
få tills vidare avledas för kraftändamål 1,586 skbm. (motsvarande ungefär
1 milj. hkr), varav 35.7 procent på amerikanska sidan. År 1911 voro

300,500 hkr utbyggda, därav 129,000 hkr på amerikanska sidan. De
tillstånd, som 1911 voro meddelade, uppskattas approximativt medgiva
en kraftutveckling av 620,000 hkr, därav ungefär Vs på amerikanska
sidan. På samma sida ha tillstånd till utnyttjande av kraften givits 1

1) Donna princip tillämpas dock olika i olika stater. I Californien, Kansas, Oregon och
Washington erkännes strandäganderätt till viss grad, men är densamma inskränkt enligt särskilda
bestämmelser. I Wyoming, Idaho, Nevada och Texas, vilka staters konstitution är av senare
datum, tillhör vattnet staten. I Colorado m. fl. stater åter tillhör vattnet »det allmänna» (»t.he
public»).

1 det fall, att staten äger vattnet, fordras koncession (»grant») med vissa formaliteter,
bl. a. avseende en registrering av de upplåtna vattenrätterna. Om det allmänna åter äger
vattnet, vilket är den vanligast förekommande och äldsta doktrinen, kunna vattenrätter erhållas
under mera fria former. Till en början erfordrades i allmänhet enligt sistnämnda doktrin
över huvud taget inga formaliteter för att erhålla vattenrätt, utan man helt enkelt använde vattnet,
varvid dock särskilda bestämmelser gällde, om företagaren måste disponera annans mark. Först
senare fordrades, att en anmälan skulle insändas till viss myndighet — i regel ortsmyndighet —
med upplysning om, i vad omfattning man gjorde anspråk på vattnet. Sålunda anmälda vattenrätter
prövades ej sakligt, men de ansågos hava giltighet i den mån som vattnet togs i användning.
År 1914 erfordrades inga andra formaliteter än dessa i Arizona, Kansas, Montana och
Washington, men då detta system, eller brist på system, medför ovisshet och andra olägenheter,
torde en förändring komma att genomföras även i nämnda stater. I vissa av de stater, där vattnet
tillhör »det allmänna» hava fordringarna nu skärpts för erhållande av vattenrätt och erfordras
formaliteter, som närmare ansluta till doktrinen om, att vattnet tillhör staten.

294

utan åtminstone nämnvärd koncessionsavgift och det äldsta år 1857
meddelade tillståndet (cirka 75,000 hkr) gäller för evärdelig tid. På
kanadensiska sidan (jmfr sid. 286) torde koncessionsavgifterna år 1911
hava uppgått till cirka 590,000 kronor pr år.

Förbundets liksom de olika staternas vattenkrattspolitik vid disponerandet
av statens vattenkraft har varierat under- olika tider i likhet
med motsvarande förändringar i principerna vid disponerandet av förbundets
överloppsmark. Sistnämnda principer avsågo ursprungligen i
början av 18:de århundradet att sälja marken till den högstbjudande i
avsikt att rikta statskassan, men förändrades sedan särskilt under senare
hälften av 18:de århundradet genom ex. Homesteadlagen och skogsodlingslagarna
i liberal riktning, så att statens mark kunde förvärvas
för låga avgifter och t. o. m. bortskänktes gratis. När sedan i slutet av
förra och början av detta århundrade den bästa marken i huvudsakliga
delar var avhänd staten, och då man samtidigt fann, att landets naturliga
och förut som outtömliga ansedda rikedomar särskilt beträffande skogar och
mineralier genom alltför hastig avverkning, resp. brytning hotade att
taga slut inom en överskådlig framtid, uppstod den s. k. Conservationrörelsen,
som avsåg att för nuvarande och kommande släktleds behov
i statens hand bevara och utnyttja de naturliga tillgångarna. Flera
olika officiella kommissioner tillsattes för behandling av dessa frågor.
Då dessas utredningar i vissa fall resulterade i åtgärder och förslag,
varigenom enskilda intressen träddes nära, eller som syftade till att
staten skulle driva viss affärsverksamhet, och då en rätt allmän av
erfarenheten stödd åsikt fanns, att under rådande politiska förhållanden den
amerikanska helstatens och än mera de olika staternas förvaltning ej var
kompetent att driva affärsverksamhet, väcktes en rätt- så stark opposition
mot vissa delar av Conservationsrörelsen. Meningsbrytningarna härom
mellan »conservationisterna» och »u til isation is terna» pågå.

Betraktar man särskilt statens förhållande till vattenkraftens utnyttjande,
finner man, om man väljer exempel från mitten och senare
hälften av förra århundradet, talrika fall, då staten meddelat de enskilda
tillstånd att utnyttja staten tillhörig vattenkraft för ringa eller ingen
avgift, och (jmfr ovan rörande Niagara) för evärderliga tider eller
för begränsade tider ända upp till 999 ar. Detta gäller även då staten
för navigations- eller andra ändamål utbyggt dammar, som jämväl
kommit de enskilda vattenkraftsföretagen till godo.

I samband med de ovannämnda conservation-strävandena skedde
emellertid jämväl beträffande vattenkraften en förändring i de allmänna
åsikterna, vilken resulterade i diverse olika lagar och lagförslag. Då

21»5

dessa lagfrågor alltjämt äro under behandling, torde en kort redogörelse
för desamma vara av intresse i detta sammanhang.

Förbundsstatens nu gällande bestämmelser för segelbarn floder utfärdades
genom en lag av år 1910. Enligt densamma fordras särskilt
kongressbeslut lör erhållande av tillstånd att utföra varje dammbyggnad
i segelbara floder, vilket givetvis försvårar den formera behandlingen.
Lagen fordrar visserligen ej avgift för rätten att utnyttja vattenkraften,
men vissa fordringar framställas för underlättande av navigationen. Dessa
fordringar kunna stundom bliva rätt betungande: vid den "bekanta anläggningen
vid Keokuk i Mississippifloden måste exempelvis företagaren,
ett bolag, utan ersättning uppföra en sluss för eu kostnad av cirka 2
milj. dollars, motsvarande cirka 8 procent av totala kostnaderna för
anläggningen. Bland övriga villkor i nu gällande bestämmelser märkas:

1) Regeringen kan när som helst fordra, att ägaren på egen bekostnad
borttager anläggningen och återställer de naturliga förhållandena.

2) Upplåtelsetiden begränsas till 50 år utan rätt till förnyelse.

3) Kongressen förbehåller sig rätt att ändra eller återkalla överenskommelsen,
utan att staten skall vara skadeståndsskvldig på grund av
härav eventuellt uppkommen skada.

Resultatet uppgives vara, att av hittills enligt denna lag beviljade
tillstånd att uppföra 13 dammar tillstånd rörande endast två dammar
kunnat fullföljas, under det att finansieringen av de övriga misslyckats.
Efter år 1911, d. v. s. ett år efter lagens antagande, har ingen ansökan
om erhållande av tillstånd inlämnats.

Förslag till förändring av denna lag har 1916 varit under behandling.
Senaten har sålunda godkänt den s. k. Shields bill, som
bättre tillgodoser företagarens intressen. Bland viktigare förändringar
märkas, att tillstånd till utförande av anläggningen lämnas av regeringen,
att upplåtelsetiden begränsas till 50 år, efter vilken tid regeringen kan
övertaga anläggningen mot betalande av viss ersättning, att regeringen
(i vissa fall s. k. Public Service Commission i de olika staterna) skall
ha rätt att reglera taxorna för kraftförsäljning, att arrendatorn är skyldig
erlägga skälig avgift för den nytta, han kan erhålla, genom att vattendraget
regleras. Däremot skall i allmänhet ej erläggas avgift för rätten
att utnyttja kraften i segelbara floder, annat än i den mån staten är
strandägare eller utfört egna dammar eller andra anläggningar för
seglation e. d.

Ovannämnda förslag godkändes av senaten 1916. Representanternas
hus (2:a kammaren) har ännu ej slutbehandlat frågan, men en kom -

mitté i denna kammare liar föreslagit en del ändringar till nackdel för
företagaren.

Gällande lag rörande utarrendering av den förbundsstaten på grund
av str andag ar er ätt tillkommande vattenkraften är utfärdad 1901. Enligt,
denna lag kan regeringen på vissa villkor giva upplåtelse av statens jord
för vattenkraftsändamål. Lagen föreskriver emellertid, att dessa tillstånd
kunna återkallas av regeringen när som helst. Många miljoner
dollars ha nedlagts i anläggningar, som tillkommit enligt denna
lag, givetvis under antagande att nämnda bestämmelse i verkligheten
ej skulle komma att tillämpas i all sin stränghet efter ordalagen.
Emellertid inträffade 1909, att regeringen återkallade ej mindre än 25
dylika tillstånd, ej på den grund att tillstånden missbrukats, utan pa
den grund att regeringen hade utarbetat nya formulär för upplåtelse
och önskade tillämpa dessa retroaktivt. Det är givet, att ett dylikt
handlingssätt i hög grad i företagarekretsar minskade förtroendet för
förbundets vattenfallspolitik.

Ett nytt lagförslag uppgjordes och godkändes av representanternas
hus 1915, men då förslaget bibehöll föreskriften i den nu gällande
lagen, att regeringen skulle kunna när som helst återkalla givna tillstånd
och även i övrigt innehöll bestämmelser i en för företagaren ogynnsam
riktning, avslog senaten förslaget och utarbetade ett nytt lagförslag,
som dock (1916) icke slutbehandlats. Bland viktigare bestämmelser i
det senare förslaget må nämnas: att upplåtelsetiden är 50 år, att staten,
om den före upplåtelsetidens slut önskar övertaga anläggningen, skall
betala skälig ersättning, att arrendeavgiften ej får överstiga 0.9 2 öre
(25 cents) per år och utvecklad hästkraft, samt att upplåtelse till kommuner
sker utan avgift.

Vidare bestämmes att, om vid upplåtelsetidens slut staten ej övertager
anläggningen, men förutvarande arrendator ej vill gå med på de av staten
då fordrade villkoren för ny upplåtelse, skall det gamla arrendet gälla
oförändrat till dess antingen staten eller ny arrendator inlöser anläggningen
på av staten godkända villkor. Denna bestämmelse avser att tillförsäkra
företagaren inlösen av anläggningen, därest vid arrendetidens slut han
skulle anse, att av staten då fordrade villkor ej vore acceptabla.

En annan bestämmelse av intresse är att, om arrendatorn önskar
avsluta kontrakt om kraftleverans för period, som fortlöper efter arrendetidens
slut, detta kan ske efter tillstånd av regeringen (eller i vissa
fall s. k. Public Service Commission), och förutsättes därvid, att
kommande arrendatorer, resp. staten äro skyldiga att fullgöra dylikt
kontrakt.

297

Den vattenkraft, Horn (1915) utnyttjades av enskilda, men som är
helt eller delvis belägen ä mark, tillhörande förbundsstaten, uppgick
till omkring 710,000 hkr, vartill komma omkring 290,000 hkr, utgörande
kraftvinst för andra enskilda anläggningar på grund av flodregleringar,
som genomförts med användande av staten tillhöriga landområden,
varför summan av dylik kraft uppgår till i runt tal 1 milj.
hkr. Härtill komma ytterligare cirka 250,000 hkr under utbyggnad.
Dessa siffror innebära, att f. n. över hälften av den i Bergs- och
Pacificstaterna totalt utnyttjade vattenkraften helt eller delvis utnyttjas
med överlåtelse från förbundsstaten enligt nu gällande eller äldre lag.

Förbundsregeringen har, frånsett några smärre anläggningar för
slussar och några andra statens egna behov, icke själv utfört eller
finansierat vattenkraftverk, dock med undantag av omkring 30,000 hkr,
fördelade på anläggningar, som tillhöra av förbundsregeringen utförda
reservoardammar för huvudsakligen bevattningsändamål.

Då denna kraftuttagning är eu biprodukt, ligger bevattningsfrågan
(lrrigation) visserligen något på sidan om här föreliggande ämne, men
då densamma kan sägas förete vissa likheter med vår svenska vattenkraftfråga
så till vida, som i båda fallen företagen äro av stor nationalekonomisk
betydelse och fordra stora anläggningskapital, framtidsvinsteu
kan vara stor, men däremot vinsten under närmaste tiden ofta är ringa
eller t. o. m. kan övergå till förlust, samt genom företagen skaffas
ökade existensmöjligheter för befolkningen, varför statshjälp för finansieringen
ansetts motiverad, må här några korta meddelanden lämnas
om Förenta staternas bevattningsfråga.

Bevattningen avser att för jordbruksändamål bevattna åkerfälten.

Behovet av bevattning är beroende på lokala och klimatiska förhållanden
såsom avdunstning och nederbördens fördelning o. dyl. och
växlar på olika orter, men som regel brukar sägas, att bevattning
erfordras i IT. S. A., när årsmedelnederbörden är mindre än 500
m/m. (20"). Behov av befattning förefinnes sålunda (jmfr. fig. 1) i
stort sett å området väster om 100:e longituden, frånsett trakterna närmast
Stilla Oceanen. Dessutom finnas i mindre omfattning spridda bevattningsanläggningar
i östra staterna, där väl totala medelnederbörden är
tillräcklig, men man genom bevattning önskar bättre fördela densamma
huvudsakligen vid fruktodling och annan mera intensiv kultur. I det
följande avses endast bevattning i de västra staterna.

Fördelarna av bevattning av västerns i sig själv ofta fruktbara
jord äro påtagliga. Antalet solskensdagar är ovanligt stort, 60 å 70
procent, och om man till bördig jord på rätta tider tillför vatten efter
Vatten fallssakkunnige. II. as

300

I liera av de olika staterna, särskilt i New York, Wisconsin, Pennsylvanien,
Kalifornien och Oregon ha särskilda kommissioner eller ämbetsverk
inrättats för att studera vattenkraftsfrågorna ävensom för att reglera
utbyggandet av vattenkraften.

I Kalifornien, där som förut nämnts, strandägarerätten ej i sig
själv medför rätt att utnyttja vatten, erfordras koncession för allt utnyttjande
av vattenkraft.

Enligt nu gällande lag (16 juni 1913) meddelas licens (koncession)
av en kommission av 5 personer. Bland koncessionsvillkoren för kraftalstring
(för bevattningsändamål och gruvdrift gälla särskilda bestämmelser)
märkas bland annat, att när som helst efter 20 år stat, kommun
samt för bevattnings- och belysningsändamål vissa allmännyttiga föreningar
skola ha rätt att lösa kraftverket och övertaga licensen mot
en ersättning som bestämmes enligt lag om skiljedom, att vid licensansökans
inlämnande skall betalas en viss inregistreringsavgift, som för
kraftbelopp, mindre än 100 hkr, utgår med 9.4o kronor pr hkr, —
dock med minimiavgift 94 kronor —, för kraftbelopp mellan 100 och

10.000 hkr med 1,875 kronor och för högre kraftbelopp med 3,750
kronor, samt att efter licensens erhållande erlägges en årlig avgift av
0.9 4 kronor för varje hkr som »teoretiskt kan utnyttjas enligt licensen»,
varvid dock i vissa fall inga avgifter erfordras, när kraftbeloppet är
mindre än 50 hkr.

Ett annat villkor är att, därest för kraft- eller regleringsföretag
måste disponeras mark, som äges av förbundsstaten, staten Kalifornien
ej meddelar licens förrän förbundsstatens tillstånd erhållits. Detta villkor
innebär, att licenstagaren kan bliva tvingad att erlägga avgifter så väl
till förbundsstaten som till staten Kalifornien.

För övrigt må erinras, att koncessionslagarna och villkoren rätt så
ofta förändrats. Den senast upphävda lagen är utfärdad 1911, och voro
enligt denna de årliga koncessionsavgifterna lägre.

Med avseende på totalt disponibel vattenkraft är Kalifornien näst
Washington förbundets vattenrikaste stat (3.4 milj. hkr vid lågvatten
och 7.8 milj. hkr vid medelvatten) och kommer även med avseende
på uttnyttjad vattenkraft (cirka 440,000 hkr år 1912) som nr 2,
bland förbundets stater endast överträffad av staten New York fc:a

896.000 hkr).

Staten har ej själv utfört egna kraftverk för distribuering och ej
heller lämnat statslån för kraftändamål.

Wisconsin. Enligt lag av 1915 erfordras koncession för utbyggande
av vattenkraft i navigabla vatten. Bland de koncessionsvillkor, som upp -

301

ställte i denna lag, märkas, att stat eller kommun efter 30 år med ett
års uppsägning skall hava rätt att inlösa kraftverket för pris, som skall
utgöra dåvarande värdet av anläggningarna plus värdet av bolaget
tillhörande vattenrätter, vilket sistnämnda värde skall bestämmas på
förhand före koncessionens erhållande. En årlig koncessionsavgift kan
fordras, dock ej större än 0.3 7 kronor pr hkr, som enligt koncessionen
teoretiskt kan uttagas vid medelvatten. Huruvida dylik avgift skall erläggas
eller ej och avgiftens storlek upp till nämnda maximigräns
bestämmes för varje år av eu offentlig kommission (The Railway Commission
of Wisconsin).

1 Wisconsin liksom i mänga andra stater finnas bestämmelser, enligt
vilka finansieringen av distributionsföretag (public service corporations)
står under kommissionens kontroll, och få dylika företag ej upptaga nya
lån eller öka sitt aktiekapital utan tillstånd av kommissionen. Avsikten
härmed torde vara, att kommissionen skall kunna bilda sig en uppfattning
om, huruvida krafttarifferna äro skäliga eller ej.

Beträffande finansieringen uppgiver nämnda kommissions sekreterare
som typiskt ett exempel, där bolaget utfärdat 7 procent preferansaktier
och dessutom upptagit inteckningslån (mortgage) löpande med 5 procent
nominell räntefot.

Pennsylvanien. Vattenkraften i Pennsylvanien är nationalekonomiskt
sett av relativt mindre betydelse i förhållande till statens rikedom på
kol och naturlig gas. År 1912 användes sålunda cirka 191,000 hkr
vattenkraft mot totalt cirka 4.0 milj. hkr, alstrade av vatten, gas och
ånga. Officiella utredningar pågå rörande lämpligaste lösningen av
vattenkrafts frågorna. Statens totalt disponibla vattenkraft uppskattas
till 276,000 hkr vid lågvatten.

Anläggningskostnaden i medeltal för hydroelektriska anläggningar
i Pensylvanien uppges till 595 kronor pr installerad hkr., sålunda relativt
dyr.

New York är den mest vattenkraftrika av de östra staterna (1 milj.
hkr vid lågvatten) och innehar, som nämnts, med avseende på utnyttjad
vattenkraft rekordet; år 1912 voro utnyttjade över 896,000 hkr vattenkraft
av totalt med vatten och värme alstrade 3,533,000 hkr. Av den
totala vattenkraften tillhöra cirka 180,000 hkr staten, varjämte staten
eventuellt gör anspråk på ytterligare cirka 300,000 hkr, som skulle vinnas
genom av staten planerade flodregleringar, varom mera nedan.

Följande officiella kommissioner ha tillsatts för att utreda vattenkraftsförhållandena
i New York och för att klarlägga riktlinjerna för
statens vattenkraftspolitik.

302

År 1902 tillsattes Water Storage Commission i avsikt att förekomma
skador av översvämning, vilka skador 1902 voro synnerligen stora.
Kommissionen ansåg, att dessa skador skulle kunna minskas genom
reglering av floder och föreslog vissa lagstiftningsåtgärder för att möjliggöra
dylika anläggningar; lagförslaget härom antogs 1904. Enligt
detsamma skulle för sanitära ändamål flodregleringar kunna tvångsvis
utföras på därav berörda kommuners bekostnad under statens kontroll.

År 1904 tillsattes River Improvement Commission, som skulle
handha flodregleringsfrägor enligt nämnda lag.

År 1905 tillsattes State Water Supply Commission, som hade att
handlägga frågor rörande städers och kommuners förseende med vattenledningar
m. m., och som 1906 övertog jämväl de funktioner, som
förut tillkommit ovannämnda River Improvement Commission.

År 1907 uppdrog lagstiftande församlingen åt kommissionen att
uppgöra planer för »ett fortskridande utnyttjande av statens vattenkraft
till allmänt bruk under statens äganderätt och kontroll», varvid särskilt
skulle åsyftas, att staten skulle erhålla förtjänst av anläggningarna.

Med anledning av detta direktiv gjorde kommissionen omfattande
utredningar, som drogo eu kostnad av 375,000 kronor och som bl. a.
resulterade i förslag, att staten skulle i första hand utföra flodregleringar
för vattenkraftsändamål och framdeles eventuellt även kraftverk.

Utförandet av regleringar försvåras i New York liksom hos oss
därav, att expropriation för enskilt ändamål enligt lag ej är tillåten och
den utväg, som enligt avdelning 3 här ovan de s. k. Mill acts erbjuda
i vissa stater, ej står till buds i New York. Skulle däremot staten
utföra dylik reglering, ansåg kommissionen, att expropriationsrätt härför
kunde erhållas eller, om så ej vore fallet enligt gällande lag, eu lagförändring
i dylikt syfte borde genomföras.

För finansieringen föreslog kommissionen, att staten skulle ställa
till kommissionens förfogande 75 milj. kronor, vilken summa kommissionen
efter inhämtande av regeringens godkännande i olika fall
skulle få disponera för regleringsföretag. Vidare skulle kommissionen
äga rätt att av ägarna till de enskilda vattenfall, som hade nytta av
regleringen, tvångsvis uttaga årsavgifter, som täckte ej blott ränta,
underhåll och avskrivning utan dessutom fullständig amortering under
35 å 40 år och vinst för staten, uppgående till förslagsvis 3.5 å 4 procent
av anläggningskapitalet. Vinst och amortering skulle fonderas och
användas för nya företag.

För utförandet av denna plan erfordrades vissa lagäudringar och
utarbetades ett lagförslag i dylik riktning, vilket emellertid ej antogs.

308

Innan den förutnämnda av Water Supply Commission föreslagna
lagändringen blivit behandlad, tillstyrkte kommissionen att utföra det
s. k. Saeandaga-projektet, som avsåg en reglering av en av Hudsonflodens
källflöden.. Kostnaderna härför voro beräknade till cirka 17.5 milj.
kronor. Regleringen skulle i huvudsak utföras och finansieras för kraftändamål,
men då dessutom visst skydd mot översvämning samtidigt
skulle vinnas, försökte man att behandla förslaget som en huvudsakligen
sanitär fråga, varvid den s. k. River Improvement law skulle
kunna tillämpas. Detta innebar bl. a. att företaget skulle utföras utan
vinst för staten. Förslaget avslogs emellertid av lagstiftande församlingen
1911.

År 1911 tillsattes Conservation Commission, som är uppdelad i
trenne avdelningar, nämligen för jakt och fiskvård, för domäner och för
vattenfrågor. Denna sistnämnda avdelning motsvarar ungefär den förutvarande
och 1911 upplösta Water Supply Commission, men har dessutom
att granska och kontrollera enskilda dammar från hållfasthetssynpunkt.

År 1912 framlade kommissionen en allmän plan för utbyggande
av statens vattenkraft, och begärde att i dylikt syfte erhålla utsträckt
bemyndigande. Detta förslag antogs i senaten, men avslogs av andra
kammaren (Assembly), enär det ansågs, att en dylik plan förut borde
prövas i mindre skala.

Följande donna fingervisning, återkom kommissionen 1913 med
förslag att förse huvudstaden Albany med omkringliggande trakt med
elektrisk ström från vattenkraftanläggningar, som skulle anslutas till
redan utförda dammar för den staten tillhöriga New York Barge
canal, d. v. s. den nya 4 m:s djupa kanalen mellan Lake Erie och
Hudson River. Detta förslag, som var behäftat med vissa tekniska svagheter,
godkändes av båda kamrarna, men beslutet stadfästes icke av
guvernören.

I kommissionens senaste hittills tillgängliga rapport, som avser år
1914, hävda två av kommissionens trenne medlemmar med styrka, att
staten bör utföra egna kraftverk, under det att kommissionens tredje
medlem i reservation lika bestämt hävdar motsatsen — av politiska skäl,
enär den politiska situationen i New York vore sådan, att affärsmässig
ekonomisk statsdrift enligt hans åsikt vore omöjliggjord.

Trots det stora arbete, som nedlagts av dessa kommissioner och
även av statsmyndigheterna i övrigt, har något positivt resultat i New
York icke vunnits, och det är ovisst, i vilken riktning frågans lösning
kommer att gå.

304

11. Japan.

Utbyggande! av Japans vattenkraft har under senare åren gått
hastigt framåt. Detta belyses av nedanstående sammanställning för år
1913 ur den officiella »Statistical Report of Electric undertakings in
Japan», som dock endast upptager sådana vattenkraftanläggningar, som
användas för elektrisk drift, samt endast omfattar det egentliga Japan
och icke Formosa, Korea, Sachalin och Kvantung.

i	Effektiv	" Kapital - . _.... .
■	vattenkraft kw.	Nominellt milj. kr.1)	Inbetalt milj. kr.1)	Skulder milj. kr.1)
1903.....................	13,124	11.4	8.9	-
1908.....................	60,121	94.5	65.5	8.9
1913............. .......	321,596	620.8	489.3	86.5

Siffrorna för det använda kapitalet hava, i saknad av närmare
kännedom om, huru statistiken uppgjorts, endast relativt värde, men
visa tydligt den snabba utvecklingen.

Enligt uppgift från japanska kommunikationsdepartementets
elektriska byrå har staten icke utfört annat vattenkraftverk än ett
mindre verk (300 kw.) för statens järnvägar ävensom några nu slopade
provisoriska anläggningar för tunnelarbeten o. dyl. De befintliga vattenkraftverken
äro i övrigt utförda och finansierade av kommunala korporationer,
bolag eller enskilda efter koncession av regeringen.

Staten har utfört olika anläggningar för reglering av floder och
sjöar, dock uteslutande i ändamål att minska skadan av högvattenöversvämningar.

Undersökningar rörande lämpligheten av, att japanska staten
bygger egna kraftverk, ha under de senare åren utförts, men ha planerna
i detta syfte ännu ej tagit bestämd form. Däremot har regeringen alltifrån
1910 låtit utföra omfattande undersökningar av floder och sjöar i
avsikt att genom det insamlade materialet underlätta uppkomsten av
hydroelektriska anläggningar. Åren 1910—1912 beviljades för ändamålet
1.9 4 milj. kronor och 1917 lära ytterligare medel komma att beviljas.

'') 1 Yen antagen till 1.85 kronor.

305

Beträffande vattenlagstiftningen i Japan har antecknats följande:
hör ett tjugutal ar sedan instiftades eu flodlag. Denna lag tager
flock ej sikte på särskilda önskemål för vattenkraftens utnyttjande och
gäller endast vissa begiänsade delar av några få större floder.

För utnyttjande av övriga delar av de större floderna och för de
mindre floderna hava törhallandena ordnats dels genom förordningar
av de lokala myndigheterna, dels genom en lag av 1910 rörande elektriska
företag, däri inbegripna reservoarer, dammar, och övriga vattenbyggnader
för elektriska kraftverk.

Alla saväl segelbara som ej segelbara floder och sjöar uppgivas
tillhöra staten, och endast mindre, med konst utgrävda kanaler och
floder tillhöra enskilda. Ett dylikt vidsträckt vattenregale är jämlikt
kap. 3 att vänta i östern, men anmärkningsvärt är, att detta vattenregale
i Japan av ålder lär anses så självklart, att några lagbestämmelser,
som bekräfta detsamma, ej ansetts behövliga att utfärda.

För utnyttjande av vattenfall erfordras koncession, som meddelas
av lokala myndigheter. Efter 1910 erfordras, att dessa myndigheter
före koncessionens meddelande i varje särskilt fall erhålla tillstånd av
ministern för kommunikationer. Detta innebär, att alla koncessionsfiågor
numera avgöras enhetligt under centralregeringens kontroll.
Koncessioustiden begränsas numera vanligen till 25 — 50 år; inga avgifter
pläga uppbäras av centralregeringen, men däremot fordras vid
några floder avgift (vanligen 1.8 0 kronor pr hkr.), som inbetalas till
de lokala myndigheterna, att användas för reglering av floder i syfte
att hindra översvämningar. Några lokala myndigheter fordra dessutom,
ntt den kommun, inom vilken anläggningen är belägen, kostnadsfritt
till »viss del (vanligen 10 procent av anläggningskapitalet) blir delägare
i företaget och att inteckning i anläggningen till motsvarande
belopp överlämnas till den lokala myndigheten.

12. Översikt.

Å tabell 1 (sid. 251) ha lämnats uppgifter rörande disponibel och
u^byggd ^kraft jämte dess fördelning pr areal och invånare i olika
länder. A vidstående tabell 2 ha sammanförts ytterligare några uppgifter
rörande vatti-nkraltsförhållanden i olika länder. Dock är att märka,
att vissa av de berörda förhållandena betydligt variera i samma land och
under olika tider och därför endast med svårighet samt med frånseende
av delvis viktiga undantag låta inpressa sig i dylik skematisk tabellform.
Vatten fallssakkunnige. It. 3a

306

Tabell 2 är därför avsedd att lämna endast en orienterande hänvisning
till och översikt av det förut anförda, men kan ej ensam giva en tillräckligt
tydlig bild av vattenkraftsförhållandena i de olika länderna.

Stockholm den 15 september 1916.

Fredrik Jonson.

Tabell 2.

Frågan aktuell
rörande
mera genomgripande -

Koncessionssystem

i segelbara
resp. i huvudsak
alla

Sverige ...
Frankrike

Italien .....

Norge . ...

Schweiz ...........

Tyska staterna:
Preussen ........

Bajern

Baden ........

Wörltemberg
Sachsen ......

ändringar av] mera betyvattenlag
dande vattendrag -

Aktuell

Canada, Centralstaten...:

Ontario

Quebec.

Förenta staterna U. S. A.
Spec. New York State
» Pennsylvanien ...

» Wisconsin .........

» Californien.........

Japan

Aktuell

(?)

Segelbara
Nästan alla
Numera nästan
alla
Nästan alla

Segelbara

Nästan alla

Vanlig koncessions
tid

Å r

Hemfallsskyldighet

till staten
vid koncessionstidens

slut med
resp. utan
| lösen

Av staten utförda + under utförande
varande (samt några planerade)1) vattenkraftverk
för huvudsakligen

a) Allmän distri- | b) Statens egna
bution inkl. elek- j behov i samband
trisk järnvägs- ! med bevattning,
drift ; kanaler el. d.

Olika ex. 75
JO -t- 30 -|- etc.
60—80

Ej enhetligt

Utan lösen

Ej enhetligt

Effekt.1)

Hkr.

Ex. 65

» 80

Ex. ut. lösen

Nästan alla
i väst ra provinserna

; Segelbara

Nästan alla
Segelbara
Nästan alla
(i likhet med
de övriga av
de västra staterna) Nästan

alla

21 +3x21=84!

20 +2xl0=40j Utan (stundom
med)
lösen

25 + 99 Med lösen

50 Utan »

Ej enhetligt Ej enhetligt i

SO Med lösen

20 »

Kostnad1)
Milj. kr.

Effekt.1) Kostnad'')
Hkr. I Milj. kr. |

Statsunderstöd i :
pengar hava be-!
viljats till enskilda
kraftverk direkt, 1
resp. indirekt i j
samband med re-j
servoar och kanal-;
dammar o. d. !

244,000

6,000

1,770

(32.000) 1
0

12,000 |

(60.000) !

21,000

450

74.7

0.3

3.6

(15.7)

14.5

(?)

c:al4,000

! (8,000)

14.5

(5.8)

(Mindre) —

(30,000)j —

Keglei
ringsdam I
| 30,000 1

Ej nämnvärt
Direkt o. indirekt
Nej

Nej

| Lån till Hydro
Electric Power
Commission

Nej

Siffrorna inom parantes avse kraftverk, som ej äro påbörjade, men vilkas utförande anses mer eller mindre tryggat

L0?

309

AVDELNING II.

Statslån för landsbygdens elektrifiering.

I två vid 1914 års A-riksdag väckta likalydande motioner, den Motioner
ena i första kammaren (nr 77) av herr Ingeström, den andra i andra
kammaren (Dr 248) av herr Kronlund, hemställde motionärerna, att riks- ” * °9''
dagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t låta verkställa utredning om
och för riksdagen framlägga förslag till de åtgärder, som från statens
sida kunde vara erforderliga och lämpliga för främjandet av jordbrukets
och detsamma närstående näringars förseende med elektrisk kraft. Motionerna,
som sålunda upptogo till behandling behovet av dylik kraft icke
endast för lantbruket, utan även för hantverk och hemslöjd på landsbygden,
blevo emellertid ej behandlade före riksdagens upplösning och
upptogos sedermera icke vid den senare riksdagen samma år.

Däremot väckte herr Ingeström, såsom de sakkunniga redan i Motion
avd. I anfört, vid 1915 års riksdag i första kammaren en motion (nr
42), däri han förnyade sitt yrkande om utredning och förslag beträffande
åtgärder från statens sida till främjande av landsbygdens förseende med
elektrisk kraft. I sin motivering anförde herr Ingeström, bland annat,
att, som en förutsättning för en allmännare spridning av den elektriska
kraften på landsbygden vore bildandet av sammanslutningar mellan
jordbrukarna för utförande av gemensamma anläggningar, torde det
med skäl kunna ifrågasättas, om icke staten borde lämna dessa föreningar
något stöd, exempelvis i form av amorteringslån, uppgående
till den ungefärliga gemensamma anläggningskostnaden, mot den ränta
staten själv betalade.

I sitt utlåtande (nr 10) över motionen anförde andra kammarens
tredje tillfälliga utskott beträffande kapitalanskaffningen genom statslån
till distributionsnät från de stora kraftföretagens understationer, att
denna fråga icke torde innefattas i det uppdrag, som lämnats vattenfallssakkunniga,
men att dä regeringen hade sin uppmärksamhet riktad

310

på frågan, utskottet icke ansåge, att en hemställan från riksdagens sida
om utredning vore av behovet påkallad. I sin i anledning av motionen
avlåtna skrivelse (nr 176) uttalade riksdagen, att den delade motionärens
uppfattning att från statsmakternas sida intet borde underlåtas
för främjandet av att den elektriska krafteu kunde mera allmänt komma
till användning även på landsbygden för tillgodoseende av jordbrukets
och den smärre industriens behov.

Riksdagens skrivelse utmynnade endast i en anhållan, att Kungl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning i fråga om anordnande av upplysningsverksamhet
för främjande av landsbygdens förseende med
elektrisk kraft. I själva skrivelsen berördes emellertid, bland annat,
frågan om kapitalanskaffningen till distributionsnät från de stora kraftföretagens
understationer, och framhöll riksdagen härvid, att för dessa
näts tillkomst det givetvis vore av stor betydelse, om de kunde intecknas
och belånas i överensstämmelse med den s. k. kraftkommitténs förslag.
Efter att hava berört vissa mera formella svårigheter i detta
avseende, betonar skrivelsen, att, därest de tilltänkta konsumtionsföreningarna
kunde beredas möjlighet att belåna sina ledningsnät, möjligheterna
för privat finansiering skulle ökas, vilket icke minst under
nuvarande tidsförhållanden med dess svårigheter för staten att upplägga
nya lånefonder för olika ändamål vore önskvärt.

Som ovan redan anförts uppdrog Kungl. Maj:t den 31 mars 1916
på begäran av de sakkunniga åt dem att i anledning av riksdagens
nyssnämnda skrivelse taga under övervägande huruvida och i vad mån
landsbygdens förseende med elektrisk kraft lämpligen kunde anses böra
främjas genom beredande av möjlighet att erhålla statslån till anläggning
av för nämnda ändamål erforderliga distributionsledningar.

Framställ- Jämväl direkt hos Kungl. Maj:t hava framställningar gjorts om

Sökare vidtagande av åtgärder, som kunna befordra den elektriska kraftens
om stats■ snara spridning inom jordbruket. Sålunda hava häradshövding G.
åtgärder. j£roniun(j fp såsom ombud för jordbrukare inom Yilske, Valle och
Gudhems härader av Skaraborgs län i en den 7 maj 1916 dagtecknad
skrivelse hos Kungl. Maj:t gjort framställning om åtgärder för en snar
lösning av denna viktiga fråga.

Det heter i d*-nna framställning, bland annat:

»Två utvägar kunna då tänkas såsom lämpliga för en dylik lösning.

En utväg är inrättandet av eu lånefond för jordbrukets elektrifiering.
Ur denna lånefond skulle för ändamålet bildade andelsföreningar
samt möjligen även enskilda konsumenter kunna erhålla erforderliga

311

lån för de elektriska distributionsnätens byggande, För detta ändamåls
vinnande borde dylika lån ställas på viss tids amortering, för andelsföreningar
på minst tjugo år och för enskilda måhända på kortare tid
samt löpa med ränta ej överstigande vad staten själv betalar försina
lån.

Såsom eu annan åtgärd kan emellertid ifrågasättas huruvida icke
en dylik lånefond kunde begränsas till de fall där det gällde utbyggandet
av distributionsnät från enskilda kraftledningsföretag och att däremot
vattenfallsstyrelsen själv, beträffande de vattenkraftsanläggningar
staten ägde, lämpligen borde bygga icke allenast såsom nu är fallet
bygdelinjerna, utan även fördelningsnäten inom de olika orterna.

Man skulle därigenom vinna större planmässighet och enhetlighet
vid dylika företag, större soliditet i distributionsnätens uppförande,
minskade kostnader vid materialanskaffningcn, då ju staten med säkerhet
kan antagas för billigare pris inköpa de stora kvantiteter koppartråd
m. m., som den kan behöva, än andelsföreningarna.

Sedan distributionsnäten vore uppförda, kunde ju dessa på arrende
övertagas av för ändamålet bildade andelsföreningar, som dels svarade
för vården och underhållet av distributionsnäten dels indrevo och till
vattenfallsstyrelsen erlade de enskilda kraftabonnenternas strömavgifter
och dels för distributionsnätet utgjorde en hyra, motsvarande ränta och
lämplig amortering å anläggningskostnaden.

Genom en sådan anordning löstes på enklaste sätt de svårigheter,
som för närvarande möta jordbruket för att komma i åtnjutande av
elektrisk kraft från statens vattenfall, och tillika undginge vattenfallsstyrelsen
den stora förvaltningsapparat, som upptagandet av avgifterna
från småkonsumenterna och underhållet i detalj av de särskilda lokala
distributionsnäten medförde.

Ett analogt förhållande äger rum inom statens telefonväsen, där
telegrafstyrelsen i vissa fall själv bygger telefonledningar på landsbygden
och dessa linjer sedermera mot hyra överlämnas åt enskilda
abonnenter.»

Under åberopande av nämnda skrivelse från jordbrukare inom
Skaraborgs län överlämnade ett flertal i samma län bosatta kronoarreudatorer
till domänstyrelsen en den 27 maj 1916 dagtecknad skrivelse,
däri framhölls, att den för såväl kronan som kronoarrendatorerna
och de å kronodomänerna bosatta torparna betydelsefulla frågan om
elektrifiering av dessa domäner svårligen kunde lösas utan kraftig hjälp
från statens sida, helst arrendatorerna ej kunde såsom andra jordbrukare,
som med äganderätt innehade sin jord, erbjuda inteckningar som

312

Klektritka
kr eiftkommitléns

betänkande.

säkerhet för sina lånk Det framhölls vidare, att om å ena sidan armatur,
lampor, motorer, motorvägnar o. d. borde anskaffas genom kn>noarrendatorns
försorg, borde å andra sidan icke kostnaden för den
elektriska ledningen och möjligen erforderliga transformatorer stanna å
den arrendator, som införde elektrisk kraft å egendomen. Detta senare
borde anses utgöra en mera stadigvarande ökning i domänens värde
och eu ingående del i dess åbygynader och borde därför liäuföras till
nybyggnadsskyldighet, vilken arrendatorn i allmänhet utgjorde mot avräkning
å arrendebeloppet. Man kunde ock tänka sig bestämmelser,
enligt vilka de omedelbara utgifterna för elektrifieringen fördelades på
vissa år med skyldighet för en senare tihträdare av arrendet att gälda
vad på honom kunde anses belöpa efter kostnadsårens antal.

Ehuru de i sistnämnda skrivelse angivna spörsmål falla utanför
de sakkunnigas uppgift, vilja de sakkunniga dock uttala, att de finna
de däri framlagda synpunkterna värda allt beaktande.

Nyssnämuda båda framställningar blevo jämte riksdagens ovan
omtalade skrivelse den 29 maj 1915 överiämnade till kommerskollegium,
lantbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen för gemensamt yttrande, som
i vad det rörde anordnande av upplysningsverksamhet å landsbygden
för främjande av den elektriska kraftens användning avgavs den 16
april 1917. Innan ytterligare yttrande från ämbetsverken hunnit avgivas,
blev emellertid remissen av Kungl. Maj:t återtagen och överlämnad till
de sakkunniga, den s. k. elektrifieringskommittén, som i anledning av
riksdagens skrivelse den 9 juni 1917 (nr 302) på uppdrag av Kungl.
Maj:t av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet tillkallades
den 13 juli 1917 med uppdrag att skyndsamt verkställa utredning och
inkomma med förslag angående de åtgärder, som kunde inom den
närmaste framtiden ifrågasättas för att genom statens försorg få till
stånd en så allmän elektrifiering av landsbygden, som omständigheterna
kunde medgiva.

Till sist vilja sakkunniga erinra därom att den kommitté, den
s. k. elektriska kraftkommittén, som den 16 december 1914 avgav
underdånigt betänkande till lag, innefattande vissa bestämmelser i syfte
att trygga rätt till elektrisk kraft m. m., i detta sitt betänkande med
stöd av verkställda beräkningar angående anläggningskostnaderna för
landsbygdsnät, ett vidlyftigt statistiskt material m. m. ingående avhandlat
förutsättningarna för distributionen av elektrisk kraft på landsbygden.
Under hänvisning i ovigt till vad i nämnda betänkande anförts i detta
ämne, vilja de sakkunniga i detta sammanhang endast framhålla, att

313

kommittén härvid även berört frågan om ett statens ingripande till
främjande av bygdedistributionen och i samband därmed, bland annat,
åberopat ett yttrande av professor A. G. Timberg vid Ultima lantbruksinstitut,
däri han framhållit, att statsmakterna mycket effektivt kunde
bidraga till att lantbruket komme i åtnjutande av elektricitetens välsignelser,
nämligen genom att stödja de andelsföreningar, som för
anläggande av distributionsnät måste bildas ute i bygderna.

Vattenfallssakkunniga vilja härefter i korthet angiva de skilda
principer, efter vilka de lokala distributionsnäten å landsbygden organiseras.

Distribution av elektrisk energi har, vad beträffar vattenfallsstyrelsens
distributionsområden, hittills i regel/ plägat försiggå på det sätt, att
energien från re«p. sekundärstationer genom bygdelinjer för 10,000 eller

20,000 volt, vilka framdragas på styrelsens bekostnad, överföres till
lämpliga, centrala punkter inom var och en ort, som skall elektrifieras.
Å dessa platser anlägger vattenfallsstyrelsen på egen bekostnad transformatorstationer,
s. k. tertiärstationer, för nedtransformering av spänningen
till normalt 1,600 eller 3,200 volt, beroende på förbrukningens
beskaffenhet. Den elektriska kraftens vidare framförande från tertiärstationerna
inom de för elektrifiering avsedda områdena och dess nedtransformering
till förbrukningsspänningen övertages av för ändamålet
bildade elektriska distributionsföreningar, i vilka föreningar samtliga
strömförbrukare med vissa undantag ingå som medlemmar i enlighet
med vissa grunder. De kraftförbrukare, som lämpligen icke böra ingå
i dylika föreningar, utgöras av de båda grupperna kommunala och
industriella förbrukare, vilka pläga träffa uppgörelse om kraftleverans
direkt med vattenfallsstyrelsen. Dessa distributionsföreningar upprätta
var och en för sig för sina resp. medlemmars räkning kontrakt med
vattenfallsstyrelsen angående kraftleveransen samt omhändertaga i
övrigt strömförbrukarnas angelägenheter beträffande elektrifieringen i
enlighet med av andelsmedlemmarna antagna och av Konungens befallningshavande
godkända stadgar. Installationen å resp. gärdar samt
anskaffande av motorer och lampor tillkommer varje strömförbrukare
att själv ombesörja och bekosta.

Tertiärstationen, som således utgör övergångspunkten mellan vattenfallsstyrelsens
och föreningens anläggningar, inrymmer mätare för uppmätning
av föreningens energiförbrukning.

En de sakkuunigas utlåtande bilagd P. M. (bilaga litt. H) angående

Vatten falls sakkunnige. II. 40

De lokala
distributions
tiätens
organisation

314

Sparrsätranätet vid Enköping utgör exempel på organisationen av eu
elektrisk distributionsförening inom en större socken.

En dylik förenings distributionsanläggning består av följande
delar, som det åligger föreningen att för samtliga medlemmars gemensamma
räkning utföra:

a) Ledningar för 1,600 resp. 3,200 volt från vattenfallsstyrelsens
tertiärstation fram till de större förbrukningsplatserna (gårdarna) inom
en cirkel med omkring 3.5 km. radie och med medelpunkten i tertiärstationen.
Givetvis jämkas föreningars distributionsområden såväl beträffande
form som omfattning med hänsyn till de lokala förhållandena,
varjämte tillses, att de olika distributionsområdena så utläggas, att inga
oelektrifierade mellanrum uppstå. Ledningar med denna spänning användas
direkt för drivande av större motorer.

b) Kvartärtransformatorer för nedtransformering av spänningen
från 1,600, resp. 3,200 volt till lågspänning för småmotorer och belysning.
Transformatorerna göras i regel för 1—5 k. V. A. och placeras
antingen en vid varje enskild egendom, eller ock kan vid flera varandra
närliggande gårdar en och samma transformator användas för
samtliga dessa gårdar.

c) Lågspänningsledningar från kvartärtransformatorerna fram till
resp. byggnader, där energien skall användas.

d) Mätare för uppmätning av varje särskild förbrukares förbrukning.

Vid teckning av medlemskap i föreningen avlämnar medlem en

förbindelse å ett visst belopp för varje tecknad andel. Med dessa andelsförbindelser
som säkerhet och, som det vill synas, vanligen med ytterligare
personlig borgen från föreningsstyrelsen upptager föreningen lån
av det erforderliga anläggningskapitalet.

Föreningsmedlemmarna behöva alltså icke utbetala något kontant
belopp för byggande av distributionsnätet; däremot är varje andelsägare
skyldig att, kostnadsfritt verkställa en del naturaprestationer för
föreningens räkning, vilka finnas närmare angivna i omnämnda P. M.

Samtliga dessa naturaprestationer fördelas av föreningens styrelse
lika på varje andel samt värderas av föreningen. Medlem, som icke
lämpligen själv kan utföra dessa naturaprestationer, t. ex. en industriidkare
eller ljus förbrukare, kan efter anhållan lins föreningens styrelse
kontant inlösa de på hans andelar belöpande naturaprestationerna.

De kontanta engångskostnader, som medlemmar få vidkännas,
utgöras alltså endast av anskaffuiugs- och installationskostnader för
motorer och lampor å den egna gården.

Storleken av kostnaderna för distributionsanläggningarna samt

av medlemmarnas engångskostnader ocli årskostnader, vilka sistnämnda
utgöras av kostnad för ränta och amortering av det npplånade anläggningskapitalet,
administration och underhåll samt för förbrukad
energi, kommer här nedan att närmare beröras.

Sydsvenska kraft aktiebolaget åter försäljer högspänd kraft av i
allmänhet 20,000 volt och överlåter åt större sammanslutningar, vanligen
i form av enskilda bolag, bildade av konsumenterna själva, att bygga
alla erforderliga transformatorstationer, bygdelinjer och fördelningsnät.

Kraftaktiebolaget Gullspång—Munkfors försäljer likaledes högspänd
kraft av i allmänhet 10,000 volts spänning till sammanslutningar, vanligen
andelsföreningar. Hittills har bolaget i allmänhet bekostat huvudledningarna,
varemot andelsföreningarna fått bekosta antingen hela biledningarna
eller åtminstone markupplåtelse och stolpar för desamma.
På senare tid har bolaget på grund av de ökade kostnaderna för kraftledningar
fordrat att andelsföreningarna skola icke blott helt bekosta
biledningarna utan även lämna vissa bidrag till huvudledningarna.
Enär bolagets tillgång å kraft i allmänhet varit ganska väl upptagen,
och då intresset för erhållande av kraft å landsbygden tidigare varit
tämligen ringa har bolagets distributionsverksamhet på landsbygden
hittills ej nått någon större omfattning.

Vid utförande av distributionsanläggningar bygger Hemsjö kraftaktiebolag,
i motsats till vattenfallsstyrelsen, distributionsanläggningarna
ända fram till konsumenternas husväggar. Det erforderliga kapitalet
för såväl 20,000 volts ledningar och tertiärstationer som för distributionsledningar
till konsumenter anskaffas av en för ändamålet bildad
andelsförening, vars medlemmar teckna ansvarsförbindelser i proportion
till den av dem tecknade anslutningen av elektriska apparater. Andelsföreningen
upptager lån med de tecknade förbindelserna som säkerhet
och ställer det upplånade kapitalet till kraftbolagets förfogande. Bolaget,
som säljer den elektriska energien och underhåller nätet, betalar till
andelsföreningen ränta med 5 procent å det tillhandahållna kapitalet
samt amorterar dessutom lånet från och med det andra till och med det
21 året. Efter slutad amortering övergår distributionsnätet från andelsföreningens
till kraftbolagets ägo.

Av synnerligen stor betydelse är givetvis, på vilka villkor och
under vilka former det för ett andelsnäts byggande erforderliga kapitalet
skall kunna upplånas.

Vid en del andelsföretag, anslutna till vattenfallsstyrelsens nät,
har denna fråga ordnats på så sätt, att erforderliga lån upptagits i

Möjligheter
att på privat
väg erhålla
lån till
distributionsföretag.

316

sparbanker eller andra banker endast med medlemmarnas förutnämnda
förbindelser som borgen. Så har t. ex. varit fallet med den år 1915
startade föreningen i Teda, en relativt stor förening om c:a 2,500 har
åkerjord sydväst om Enköping, som i Enköpings sparbank erhållit ett
amorteriugslån på 18 år till Va procent lägre räntefot än vanlig ränta
å amorteringslåu mot borgen.

Vid andra föreningar åter hava bankerna förutom föreningsmedlemmarnas
förbindelser även fordrat resp. föreningsstyrelses underborgen.
Så var fallet exempelvis med Kda elektriska distribution»-förening, vilken, efter att hava gjort förfrågningar hos ett flertal banker
och kassor, utan att dessa velat ställa det erforderliga kapitalet till
förfogande, slutligen mot dylik underborgen erhöll lån i Sala sparbank.

Såsom anmärkningsvärt må antecknas, att det till Tierps elektriska
distributionsförening utlånade beloppet redan blivit återbetalt, vilket
emellertid har sin förklaringsgrund däri, att Söderfors bruks aktiebolag
ingått i föreningen för mer än hälften av dtd upplånade kapitalet.

En utlåtandet bifogad sammanställning (bilaga litt. I) visar de närmare
förhållandena vid låns beviljande till en del distributionsföreningar,
anslutna till Älvkarleby kraftverk.

I detta sammanhang må nämnas, att aktiebolaget Svenska Lantmännens
Bank meddelat, att banken lämnar lån åt andelsföreningar,
och beträffaude villkoren härför hänvisat till följande bestämmelse i
bolagsordn i ngen.

»Lån beviljas på högst sex månaders tid utan omsättningsrätt
eller, om realsäkerhet blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders,
uppsägning. Dock må s. k. avbetalningslån mot borgen eller annan
säkerhet beviljas intill ett sammanlagt belopp motsvarande hälften av
reservfondeD, under villkor i övrigt, att återbetalningstiden icke överstiger
tio år, att. avbetalning årligen göres med belopp, som i förhållande
till den tid, för vilken lånet beviljats, blivit i skuldebrevet bestämd,
att styrelsen förbehåller sig rätt att, om den så finner nödigt,
uppsäga lånet till återbetalning inom tre månader samt att styrelsen
årligen, så länge lånet kvarstår, underkastar detsamma förnyad prövning.»

Den 31 december 1917 beräknades reservfonden uppgå till 1,000,000
kronor, men funnes, enligt vad från banken meddelats, anledning antaga,
att densamma under år 1918 kommer att ökas till åtminstone

2,500,000 kronor.

En ytterligare möjlighet att på privat väg erhålla lån för ifrågavarande
ändamål finnes angiven i en till Kungl. Maj:t ställd underdånig
framställning, däri Kristianstads läns centralkassa för jordbruks -

317

kredit in. fi. dylika centralkassor hemställt om sådan ändring i nådiga
kungörelse?! den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas
sida av vissa eentralkassor för jordbrukskredit och nådiga kungörelsen
samma dag angående godkännande från det allmännas sida av
vissa jordbrukskassor, att elektrisk distributionsförening mål te, i likhet
med jordbrukskassa, ingå såsom medlem i ceutralkassa samt därvid
erhålla lån i erforderlig utsträckning.

Å inom landet befintliga centralkassors vägnar har Mälarprovinsernas
centralkassa för jordbrukskredit, med överlämnande av en avskrift
av förenämnda underdåniga framställning, i skrivelse till vattenfallssakkunniga
av den 17 november 1917 hemställt, att vattenfallssakkunniga
ville tillstyrka densamma. Då emellertid nämnda fråga innefattade
ett ämne, som icke ingick i det till de sakkunniga lämnade
uppdraget, hava de sakkunniga överlämnat skrivelsen till elektrifiermgskommittéri,
varom Mälarprovinsernas centralkassa undfått underrättelse.

För bedömande av frågan om uppläggande av en statens lånefond
för landsb}Tgdens elektrifiering funno de sakkunniga till en början
nödvändigt att erhålla en ingående undersökning om lämpligheten av
att upplägga en dylik fond ävensom en uppskattning av det lånebehov,
som kunde beräknas årligen förefinuas, i händelse det skulle
befinnas lämpligt att bevilja statslån för sagda ändamål. Med anledning
härav uppdrogs åt kaptenen vid väg- och vattenbyggnad skåren
P redrik Jonson och byråingenjören vid statens vatten fallsverks kraftverksförvaltning
E. M. Heineman att företaga utredning härom. I september
1917 var denna utredning verkställd, och finnes densamma intagen
såsom bilaga till de sakkunnigas utlåtande (bilaga litt. J). Vidare
har inspektören över elektriska anläggningar E. C. Ericson, på begäran
av de sakkunniga, tillställt dessa vissa uppgifter angående distributionsledningarnas
omfattning inom de olika länen, vilka uppgifter finnas intagna
i ovannämnda utredning.

I deu av Jonson och Heineman verkställda utredningen förutsättes,
att, därest statslån skulle beviljas för underlättande av landsbygdens
elektrifiering, lånen skola kunna förräntas och amorteras av
låntagaren utan förlust för statsverket. För detta ändamål anse utredarna
erforderligt, såväl att en relativt ingående kontroll äger rum
från statens sida, så att anläggningarna bliva rationellt och ekonomiskt
planerade och utförda, som ock att staten erhåller nödig säkerhet.

I fråga om den för staten erforderliga säkerheten för lånen anföres
följande:

Utredning
av kapten
Jonson och
byråingenjör
Heineman.

318

»Enligt nu gällande lag kan inteckning som säkerhet för lån beviljas
i fastighet, såsom exempelvis i kraftstation och i transformatorstation,
men däremot ej i ledningar å ofri grund, vilka anses som lösöre.
Då egendom vidare ej får enligt nu gällande lag intecknas till säkerhet
för kraftleverans, kan en inteckning i exempelvis en transformatorstation
ej anses betryggande för långivaren, såvida ej samtidigt inmatandet
av nödig kraft från en eller flera kraftstationer är säkerställt.
Eu inteckning i själva kraftstationen av sådan storlek, att den täcker
lånet för ledningsnätet, skulle däremot kunna bliva betryggande från
långivarens sida, ehuru å andra sidan en dylik inteckning givetvis ofta
torde vara alltför betungande för kraftverket. Dessa och andra förhållanden
äro utförligt belysta av elektriska kraftkommittén, vars betänkande
lämna olika förslag till de anmärkta olägenheternas avhjälpande.
Innan dessa brister i lagstiftningen på ett eller annat sätt
blivit avhjälpta, torde det bereda vissa svårigheter, att bevilja statslån
till elektriska distributionsanläggningar.

I vissa fall kan emellertid redan med nuvarande lagstiftning nödigsäkerhet
lämnas för statslån till ledningsnät. Däribland märkas följande
fall:

1) Statslån utlämnat mot säkerhet, bestående av — ej inteckning,
utan — borgen, värdepapper eller dylikt. I mån säkerheten täcker statslånet,
löper kronan därvid ingen ekonomisk risk, men även i dylika
fall torde det få anses önskvärt, att utlämnandet av statslån begränsas
till sådana nät, å vilka inmatandet av elektrisk energi anses tryggat.

2) Nätet ansluter sig till kronan tillhörig huvudlinje eller ledningsnät
från kronan tillhörigt kraftverk. I detta fall är inmatandet av
kraft å linjen* tryggat, och det skulle då kunna anses ej osannolikt, att
ägarna av privat ledningsnät skulle kunna lämna nödig säkerhet för
statslån, exempelvis genom inteckning i mottagningsstation eller transformatorstation,
eller enligt mom. 1 ovan genom borgen, värdepapper
eller dylikt.

Detta särfall skulle kunna tänkas inträffa inom exempelvis Trollhätte
eller Älvkarleby kraftverks distributionsområden, där staten i allmänhet
bygger huvudledningar och bygdenät till och med tertiära
nedtransformatorstationer, men enskilda i allmänhet bygga anslutande
distributionsledningar (ortsledningar).

3) Nätet ansluter till kronan tillhörigt vattenfall, som är utbyggt
efter arrende enligt gällande grunder (eventuellt vattenfall srätt). Billiga
statslån för dylika ledningsnät skulle givetvis för arrendatorn vara en
stor fördel och kunna underlätta utarrendering av kronofall.

319

4) Nätet ansluter till privat kraftstation, eventuellt kraftstationen
tillhörande linje, men utföres och bekostas av kronan.»

Då sistnämnda fall, på sätt även i utredningen anföres, icke
torde vara att hänföra till statens ifrågasatta verksamhet som långivare,
anse de sakkunniga detsamma här icke närmare böra relateras.

Under framhållande av att vinsten för företagaren av statslån, å
vilka betalas full ränta och amortering, är beroende av, förutom den
större eller mindre lättheten för den enskilde företagaren att anskaffa
penningar, vilken skillnad i effektiv medelränta kan påräknas, om anläggningskapitalet
till större eller mindre del anskaffas med, resp. utan
statslån, påpekas därefter i utredningen, att denna skillnad i effektiv
medelränta är beroende på flera faktorer, såsom statslånens storlek och
ränteskillnaden mellan statslån och enskilda lån. Då dessa frågor äro
mera utförligt behandlade i bilaga litt. A., särskilt kap. 4, hava utredarna
hänvisat till denna bilaga.

Under rubriken Statistik hava Jonson och Heineman erinrat, hurusom
enligt uppgift i elektriska inspektionens årsberättelse för år 1915
de av inspektionen vid 1916 års slut kända dels färdiga, dels under
byggnad varande anläggningarna omfattade 591 st. kraftstationer med
sammanlagt 603,664 kw. generatoreffekt järnte linjer med en total
linjeläugd av 11,720 km. Av d<-nna effekt, upplyses därefter, alstras
490,824 kw. eller 81 procent medelst vattenkraft. Med hänvisning till
en i utredningen intagen tabell påpekas vidare, att av dessa ledningar
7,165 km., avsedda för en spänning av upp till omkring 3,000 volt,
äro monterade på trästolpar samt vanligen hava en koppararea av
3 x 10 mm2. Kostnaderna för desamma vctro före kriget omkring 1,500 *
kronor pr km. Övriga ledningar äro avsedda för olika spänningar upp
till 70,000 volt, äro i allmänhet monterade på järnstolpar och hava
väsentligt större koppararea. Som ett minimipris för dylika ledningar
före kriget hava utredarna ansett sig kunna antaga 6,000 kronor pr km.
Totala anläggningskostnaden skulle då utgöra omkring 38 miljoner kronor.

I utredningen auföres därefter.

»Deuna siffra är emellertid för låg och måste ökas med hänsyn
till, att dels ett stort antal linjer äro byggda dyrare än nämnda som
minimum angivna kostnad, dels transformeringskostnaderna ej medräknats.
För ett antal undersökta verk uppskattar elektriska kraftkommitten
kostnaderna av huvudledningar till i medeltal 103 kronor pr
installerad kw. (motsvarande 144 kronor pr nyttig kw.). Detta skulle
motsvara ett anläggningskapital för samtliga linjer år 1916 av 62
milj. kronor. Denna siffra torde, i brist på noggrannare uppgifter, för

320

härvarande ändamål kunna godtagas som ett med användande av å-pris
före kriget erhållet uppskattningsvärde av totala anläggningskostnaderna
år 1916 för befintliga eller under byggnad varande elektriska ledningar
och transformatorstationer.

I denna siffra ingå emellertid ej kostnaderna för servisledningar
och distributionsnät i städer och slutna kommuner eller lågspänningsledningar
överhuvud.»

1 en avdelning angående räntans inverkan på årskostnaderna
framhålles till en början, att, om man utginge från de ovan uppskattade
siffrorna, skulle en sänkning av medelräntan av exempelvis 1 procent
medföra en sänkning av årskostnaderna för landets samtliga ledningar
och transformatorstationer av omkring 620,000 kronor pr år, vartill
komme en ej oväsentlig sänkning av årskostnaderna för distributionsnäten
i städer och slutna kommuner samt å landsbygden eller i runt
tal måhända omkring 1 milj. kronor pr år.

Åven om beviljandet av statslån för elektriska distributionsföretag
skulle kunna bidraga till att årskostnaderna sänktes, kan dock, anse
utredarna, sänkningen härav på grund av statslån, i den omfattning
dylika kunna komma att beviljas, ej ens närmelsevis uppnå ovan antydda
belopp.

Den minskning i årskostnader, som kan tänkas uppkomma på grund
av statslån till elektriska distributionsföretag, torde i själva verket,
enligt vad i utredningen framhålles, knappast kunna enbart motivera
uppläggandet av statslån. För att belysa denna fråga hava Jonson
och Heiueman undersökt, i vad mån en eventuell räntesänkning på
grund av statslån kan inverka på olika slag av elektriska distributionsanläggningar,
såsom

a) huvudledningar med transformatorstationer,

b) distributionsnät i städer och

c) distributionsnät på landsbygden.

Beträffande huvudledningar och transformatorstationer har undersökningen
givit vid handen, att en sänkning av inlåningsräntan med
1 procent, vilket antagits komma att medföra en minskning av de
årliga kostnaderna med ett belopp, motsvarande 1 procent av hela anläggningskapitalet,
kan sägas möjliggöra, att ett givet kraftbelopp utan
kostnadsökning kan vid större överföringslängder överföras minst omkring
11 procent längre väg, jämfört med den dyrare räntan. Vid
kortare överföringslängder skulle motsvarande procentsiffra bliva större.

Vad ovan sagts gällde i första hand, om linje- och transformatorstationer
byggdes med den spänning och storlek, som vore mest ekono -

321

»nisk för överförande av nätt och jämnt den avsedda effekten. 1 verkligheten,
framhålles det i utredningen, särskilt när det gäller allmän
distribution, måste ledningar och transformatorstationer tilltagas större
än det omedelbara behovet, i avsikt att kunna tillgodose en successivt
ökad kraftleverans. De totala kostnaderna inklusive ränteförlusten för
överföringen bero därvid utom av förut omnämnda faktorer bland
annat även av den hastighet, varmed kraftleveransen ökas, men inverkar
eu ändring av räntan även i dessa fäll på analogt sätt som vid
överförande av konstant effekt.

Beträffande huvudledningarna hava Jonson och Heineman såsom
ett allmänt omdöme uttalat, att inverkan på överföringskostnaderna av
en ränteändring är av större betydelse vid överförande av kraft för
elektrokemisk och dylik industri, vid vilken marginalen mellan försäljningspris
och självkostnad i regel är liten, än vid allmän distribution folkrätt
och belysningsändamål, där av flera skäl, bland annat nödvändigheten
att hålla reserv för successivt ökat kraftbehov, marginalen måste
hallas relativt stor, och där det därför ofta torde vara ovisst, om en
räntesänkning, även om den är fördelaktig för kraft försälj aren, kommer
att medföra märkbar inverkan på de detaljpris, förbrukaren har att
erlägga.

\ idkommande distributionsnät i städer och slutna kommuner anse
utredarna, att av utav dem anförda siffror torde framgå, att en minskning
av räntan genom statslån visserligen kan hava betydelse för dessas
ekonomi, men att inverkan härav i regel dock ej är så stor, att den
kan förorsaka en märkbar sänkning av kraftpriset för konsumenterna.

Vid undersökning, i vad mån en av statslån förorsakad räntesänkning
kan inverka på distributionsnät å landsbygden, hava Jonson
och Heineman först erinrat, hurusom elektriska inspektören E. C. Ericson,
på uppdrag av vattenfa-llssakkunniga, sammanställt vissa uppgifter
rörande landsbygdens elektrifiering i olika län, av vilka uppgifter en
del, då det befintliga statistiska materialet varit ofullständigt, i viss
mån uppskattats. Resultatet har angivits i efterföljande tabell.

Statistiska, hela landet omfattande, uppgifter av anläggningskostnaderna
för den hittills utförda elektrifieringen av landsbygden finnas
ej tillgängliga. En approximativ uppskattning av anläggningskostnaderna
har emellertid av Jonson och Heineman utförts med stöd av
efterföljande tabell på följande sätt:

Av tabellen framgår, att på 33 hektar elektrifierad jord i genomsnitt
kommer 1 km. distributionsledning. Distributionsspänningen är i
allmänhet 1,600—3,200 volt och ledningarna, som vanligen utföras med
Vattenfallssakkunnige. It

322

Tabell.

Data rörande landsbygdens elektrifiering.

Län	Distribu- tions- ledningar km.	Jan. 1917 elektri-fierad odlad jord liektar	Total odlad jord hektar	Förhällan- '' det elektri- i fierad odlad j jord till ! total odlad j jord %
; 1 Stockholms ......................	18.7	1,096	167,890	0.6 5
Uppsala............................	178.15	13,153	157,000	po ce CJ«
Södermanlands....................	60.2	6,785	176,208	3.9
Östergötlands ...................	429.5	14,500	246,205	5.9
Jönköpings ........................	165.3	3,000	136,088	2.2
Kronobergs .......................	70.6	1,200	93,410	1.3
Kalmar ..............................	108	3,700	181,000	2.1
Gottlands ...........................	—	—	70,000	—
Blekinge.............................	801	5,000	64,353	7.8
\| Kristianstads.......................	154.4 5	15,000	247,848	6
1 Malmöhus......... ..............	652.2	43,000	342,780	12.5
■ Hallands ...........................	99.9	8,000	138,000	5.8
i Göteborgs och Bohus ...........	44	400	100,756	0.4
Älvsborgs ...........................	877.1	4,500	221,578	2
Skaraborgs .....................	172.2	37,500	341,470	ii
Värmlands .........................	203.9	9,767	204,085	4.s
Örebro ..............................	133.9	6,950	155,505	4.5 j
Västmanlands ....................	123.6	8,826	153,856	5.7 1
Kopparbergs........................	391.6	15,307	103,444	14.s
Gävleborgs ........................	483.4	16,788	103,585	16.2
V ästernorrlan ds ..................	\| 1,090.85	12,064	87,089	13.s
Jämtlands...................,.......	477.5	5,448	59,658	9.1
Västerbottens .....................	235.7	3,008	92,533	3.3
Norrbottens ........................	193	532	38,496	0.14
Summa	7,164.75	235,524	3,682,837	t). 4

323

den minsta brukliga koppararean, nämligen 3 x 10 mm2, monteras i
allmänhet på trästolpar. hånligt de erfarenheter, som vunnits vid Älvkarleby
kraftverk, kunde de distributions- eller andelsföreningar, som
distribuera kraft, före kriget räkna med eu anläggningskostnad av i
genomsnitt 800 kronor pr km. ledning. Detta motsvarar eu total anläggningskostnad
av 5.7 milj. kronor för i Sverige hittills utförda 7,165
km. distributionsledningar. 1 denna summa äro dock ej inneslutna
andel smedlemmarnas naturabidrag i form av stolpar, grävningar, körslor,
kostnadsfritt upplåtande av mark o. s. v. Skulle dessa naturaprestatio11
er erläggas kontant, skulle priset för ledningen uppgå till omkring
1,500 kronor pr km., motsvarande omkring 10.7 milj. kronor för de
hittills utförda ledningarna.

En annan utgångspunkt för uppskattningen av anläggningskostnaderna
är, anföres i utredningen, anläggningspriset pr elektrifierad
hektar. Enligt erfarenheterna vid Älvkarleby kraftverk utgjorde denna
kostnad före kriget för landsbygd, som är särskilt lämplig att elektrifiera,
omkring 25 kronor pr hektar, inklusive mätare och transformatorer
för omformning av högspänningen till den för gårdarna lämpliga
lågspänningen, men exklusive ovannämnda naturaprestationer. Då den
hittills elektrifierade odlade jorden enligt förestående tabell utgör
235,524 hektar, skulle den på detta sätt härledda anläggningskostnaden
bliva 5.9 milj. kronor. Denna uppskattning, som innesluter transformatorei
och mätare, anse Jonson och Heineman väl låg jämförd med
kostnaderna för enbart distributionsledningarna, vilka förut beräknats
tall 5.7 milj. kronor. Skälet härtill anse de vara att finna däri, att det
från Älvkarlebynätet tagna priset pr elektrifierad hektar, som erhållits
från särskilt gynnsamt lottade områden, torde vara för gynnsamt för att
gälla som genomsnitt för hela den nu elektrifierade delan av landet.
Med hänsyn till växlande förhållanden i olika delar av vårt land hava
anläggningskostnaderna för befintliga distributionsnät, inklusive transformatorer
och mätare, av utredarna uppskattats till 7 milj. kronor,
motsvarande omkring 30 kronor pr elektrifierad hektar jord, exklusive
andelsmedlemmarnas naturaprestationer. Medräknas de sistnämnda,
toide, enligt dessas uppskattning, summan böra ökas till omkring 12
milj. kronor.

Det för elektrifiering av hela landets odlade jord, omkring 3.7
milj. hektar, erforderliga anläggningskapitalet, exklusive naturaprestationer,
skulle, anföres det i utredningen, om man utgår från nämnda
siffra av 30 kronor i genomsnitt pr elektrifierad hektar, kunna uppskattas
till omkring 110 milj. kronor. Då emellertid i den totala arealen

324

ingå vissa områden, som kräva väsentligt större kostnader än genomsnittskostnaden,
torde med hänsyn till dessa områden böra tilläggas
ytterligare några tiotal miljoner. Därvid hava, som ovan nämnts, använts
före kriget rådande å-pris; med nuvarande å-pris skulle åtgå ett
2 å 3 gånger så stort belopp. Huru å-prisen efter kriget komma att
gestalta sig, är naturligtvis, betonas det i utredningen, ej möjligt att
ens tillnärmelsevis överskåda. Dock torde man, heter det vidare, kunna
antaga, att, om än ett prisfall är att vänta på de flesta materialier,
likväl de före kriget rådande prisen ej uppnås. Med hänsyn härtill
hava Jonson och Heineman antagit, att, om hela landets odlade areal
skulle elektrifieras, anläggningskostnaderna härför, inberäknat ogynnsamt
belägen areal, kunde uppskattas till omkring 175. a 200 milj.
kronor, motsvarande omkring 47.50 å 55 kronor pr hektar. Hela denna
areal torde emellertid, enligt deras förmenande, ej med ekonomisk fördel
låta elektrifiera sig. De erinra härvid hurusom elektriska kraftkommittén
med stöd av erfarenhet från utförda anläggningar uppskattat,
att elektrifiering skulle vara ekonomiskt utförbar inom de områden,
där den odlade arealen överstiger 30 procent av den totala
arealen. Då ungefär 50 procent av landets totala odlade areal uppfyller
detta villkor, anse de, att för elektrifiering skulle uppskattningsvis
krävas ett kapital, som, räknat med ett genomsnitt av 40 kronor
pr hektar, motsvarar inalles omkring 75 milj. kronor. Emellertid kunna
självfallet, framhålles därefter, även andra områden, där den odlade
arealen utgör en mindre del av totalarealen, elektrifieras. Exempelvis
kunde åtskilliga floddalar, där den odlade arealen utgjorde endast en
obetydlig del av en socken, väl lämpa sig för elektrifiering, om de uppvisade
ett sammanhängande område av odlad jord. Anslutning av
industri eller hantverk i större utsträckning kunde ävenledes möjliggöra
elektrifiering av en landsbygd, som i sig själv ej erbjöde tillräckliga
förutsättningar härför o. s. v. Slutligen vore det ju en prisfråga var
gränsen för elektrifieringen borde sättas. Ett slutgiltigt svar på, huru
stor del av landet, som låter elektrifiera sig, erfordrade omfattande
detaljerade undersökningar, som torde falla inom ramen för av årets
riksdag beslutade utredningar angående landsbygdens elektrifiering.

Då den ovan uppskattade summan av 75 milj. kronor representerade
ett minimum, som antagligen borde höjas med hänsyn tagen till
de områden, vilka på grund av speciella betingelser lämpligen låta
elektrifiera sig, har i utredningen antagits, att i den omfattning, landsbygden
kan antagas bliva elektrifierad, anläggningskostnaderna för
distributionsledningar därstädes, inklusive transformatorer och mätare,

325

överslagsvis kunde uppskattas till minst 100 milj. kronor. Härtill
skulle antagligen komma eu minst lika stor summa för lågspänningsledningar
inom gardarna, motorer, apparater, lampor in. in., vilka installeras
därstädes.

Under framhållande av att enligt hittills tillämpade principer dessa
städse bekostas av abonnenten och ej av kraftproducenterna eller
distributionsföreningen, påpekas i detta sammanhang, att det ej torde
hava ifrågasatts att för ändamålet bevilja statslån till de enskilda till
distributionsföreningar anslutna medlemmarna för inköp av dem tillhöriga
eller av dem bekostade ledningar, armatur o. d.

Jonson och Heineman hava därefter övergått till att behandla
andelsföreningarnas årliga självkostnader pr hektar. Under betonande
av, att dessa äro beroende bland annat på kraftförbrukningen pr hektar,
anföra de härvid följande: »Enligt de erfarenheter, som gjorts vid
Älvkarleby kraftverk, uppgår på en enligt nuvarande begrepp fullt
elektrifierad gård förbrukningen för belysning, tröskning, gröpning och
diverse små ändamål vid hantverk, sågning, hyvling o. d. i vanlig
mindre skala till inemot 25 kwt. pr hektar. Räknar man med det
pris av i genomsnitt 11.5 öre pr kwt., till vilket vattenfallsstyrelsen
plägar tillhandahålla elektrisk energi till andelsföreningarna i landsbygden
skulle årskostnaden belöpa sig till omkring 2.8 5 kronor pr
hektar. För avskrivning, administration, underhåll och skötsel av den
elektriska anläggningen antages åtgå 5 procent av anläggningskapitalet.
Antages vidare en räntefot av exempelvis 6 procent, sammansätta sig
årskostnaderna pr hektar på följande sätt:

Ränta, 6 procent å 40 kronor .............................................................. 2.4 0

Avskrivning, administration, amortering och underhåll, o procent

å 40 kronor......................................................................................... 2.

Energikostnader........................................................................................ 2.8 5

Summa 7.25»

I utredningen påpekas, hurusom, om räntefoten säuktes med
exempelvis 1 procent, minskningen av årskostnaderna tydligen icke
skulle vara avsevärd, då desamma ju härvid komme att minskas med
omkring 40 öre pr hektar, eller med 5.5 procent av de totala årskostnaderna.

Jonsons ocli Heinemans ståndpunkt i frågan om statslåns inverkan
vid finansieringen av ifrågavarande anläggningar har av dem
sammanfattats i följande uttalande.

326

»Inverkan av statslån vid finansieringen av elektriska ledningsnät
och distributiousanläggningar är tvåfaldig, nämligen dels att, om
statslån beviljas i tillräcklig omfattning och med billigare ränta än
enskilda lån,'' driftkostnaderna minskas, dels att kapitalanskaffningen
underlättas. Denna inverkan är dock av olika stor betydelse för.a)
huvudledningar, inklusive transformatorstationer, b) distributionsnät i
städer och slutna kommuner samt c) distributionsnät å landsbygden.

För huvudledningar medför räntesänkning, att med givna överföringskostnader
överföringsavståndet kan ökas, och att därigenom ett
större område med ekonomisk fördel kan betjänas av ledningsnätet.
Vid givet överföringsavstånd medför räntesänkningen minskning av do
årliga självkostnaderna för överföringen. Denna minskning kan vara
av relativt stor betydelse för elektrokemisk och annan industri, som
fordrar billig krafthyra, men torde knappast vara av tillräcklig storlek
att mera märkbart inverka på distributionsprisen för motoriska och belysningsändamål.
Då de i huvudledningar bundna kapitalbeloppen äro
stora, skulle givetvis den av statslån underlättade kapitalanskaffningen
vara för företagaren fördelaktig och torde fördelarna särskilt vara av
betydelse, då ledningsnäten anslutas till sådana kronans vattenfall, som
äro upplåtna till enskilda.

För distributionsnät i städer och slutna kommuner torde såväl den
eventuella ränteskillnaden som den lättare kapitalanskaffningen på grund
av statslån vara av jämförelsevis mindre betydelse.

För distributionsnät å landsbygden torde i någon män den eventuella
ränteskillnaden men framför allt den lättare kapitalanskaffningen
bliva av värde, varför beviljandet av statslån kan väntas komma att
underlätta landsbygdens elektrifiering.»

Slutligen har i utredningen verkställts eu uppskattning av de
belopp, som årligen borde såsom statslån lämnas för elektriska ledningar
och distributionsnät. Under framhållande av att dessa belopp
till sin storlek utom av statsfinansiella synpunkter äro beroende på den
omfattning, i vilken elektrifieringen framdeles utföres, betonas, att det,
särskilt under nuvarande ovissa förhållanden, givetvis voi’e svårt att
söka förutsäga den sannolika utvecklingen, men att det torde få anses
sannolikt, att elektrifieringen såväl i städer som å landsbygd komme
att i allt större omfattning genomföras, och att den av kriget framkallade
materialbristen icke komme att nämnvärt tillbakahålla denna
utveckling. Betraktade man särskilt landsbygdens elektrifiering, hade
uppskattats, att det elektrifierade området år 1915, resp. 1916 ökades
med 30,000, resp. 40,000 hektar. Räknade man, med hänsyn till det

327

starka uppsving, som elektrifieringen av landsbygden tagit, med eu
ökning under de närmaste åren av i genomsnitt 100,000 hektar pr år,
skulle det för elektrifiering erforderliga kapitalet efter 40 kronor pr
hektar uppgå till 4.0 milj. kronor pr år. Om man vidare antoge, att
statslån beviljades till hälften, resp. två tredjedelar av anläggningskapitalet,
skulle lånen uppgå till 2.0 å 2.7 milj. kronor. Under förmenande,
att större delen av företagen säkerligen ej kommo att bliva i behov av
statslån, anse Jonson och Heineman detta i verkligheten kunna anslås
till ett lägre belopp, exempelvis till 0.5 å l.o milj. kronor pr år.

Därvid är hänsyn tagen endast till lånebehoven hos de förut omnämnda
distributionstöretagen för landsbygdens elektrifiering, och hava
därvid ej medräknats av föreningsmedlemmarna gjorda naturaprestationer
och ej heller anläggningar å föreningsmedlemmarnas gårdar.

I utredningen påpekas emellertid ånyo, att statslån även för
elektriska huvudledningar i åtminstone vissa fall bliva- motiverade. Från
statens rent finansiella synpunkt skulle detta gälla särskilt för ledningar
från utarrenderade kronofäll. Vidare kunde det från allmän och
social synpunkt otta bliva motiverat att med statslån underlätta tillkomsten
av sådana huvudledningar, som i sin mån möjliggöra den
elektriska energiens vidare fördelning på landsbygd och till kommuner
ävensom uppkomsten av ny och utveckling av befintlig industri m. m.
Med hänsyn härtill anse Jonson och Heineman, att de årliga belopp,
som i form av statslån ifrågasatts skola utdelas för finansiering av
elektriska ledningsnät och distributionsföretag, lämpligen böra anslås
till omkring 1 milj. kronor.

De fördelar, elektrisk kraft erbjuder i jämförelse med annan drivkraft,
hava framstått allt tydligare. Vad särskilt lantbrukarna beträffar,
hava dessa alltmer fått ögonen öppna för värdet av maskinkraft såsom
ersättare för den allt dyrbarare levande arbetskraften. Åven intresset
för införande av elektrisk belysning på landsbygden är utomordentligt
starkt.

En orsak, som mer än någon annan gjort frågan om landsbygdens
elektrifiering aktuell, är utan tvivel det nu pågående världskriget, som
visat nödvändigheten av att vårt land i möjligaste mån bör göra sig
oberoende av varuimporten från andra länder, särskilt med avseende på
sådana varor, som utgöra en nödvändig förutsättning för upprätthållandet
av landets huvudnäringar. Det är därför naturligt, att elektrifieringsfrågan
skulle bliva särdeles viktig vid en tidpunkt, då priset på

De sakkunnigas

yttrande.

328

stenkol och brännoljor, några av landets största importvaror, är flerdubbelt
högre än det normala om de ens kunna anskaffas.

Att ett verkligt lånebehov för utförande av ifrågavarande anläggningar
föreligger är ovedersägligt. Den i bilaga litt. I gjorda sammanställningen
av finansieringen för vissa till Älvkarleby kraftverk anslutna
elektriska distributionsföreningar visar, att samtliga dessa måst upptaga
lån, om än en av föreningarna, i vilken ett större bruksbolag är huvudintressent,
redan efter kort tid kunnat återbetala lånet. Åven för de
distributionsföreningar, vilkas medlemmar erhålla kraft från de i utredningen
angående de lokala distributionsnätens organisation angivna
kraftbolagen, är givetvis lånebehovet synnerligen stort. Då exempelvis
Hemsjö bola get, som bygger distributionsledningarna ända fram till konsumenternas
husväggar, såsom tidigare nämnts, av andelsföreningarna
kräver lån för anläggandet av såväl dessa ledningar som huvudledningar
och tertiärstationer, måste föreningarnas lånebehov i sin tur bliva avsevärt.
Att bolaget behöver upptaga lån även för utförande av andra anläggningar
än distributionsledningarna är förvisso ägnat att tagas i beaktande.
Såsom redan framhållits, måste de distributionsföreningar, vilkas medlemmar
taga kraft från kraftaktiebolaget Gullspång—Munkfors, numera lämna
bidrag jämväl till huvudledningarnas byggande, medan de, som konsumera
kraft från Sydsvenska kraftaktiebolaget, själva bygga alla erforderliga
transformatorstationer, bygdelinjer och fördelningsnät.

I detta sammanhang må erinras, hurusom i ovan omförmälda, av
häradshövding G. Kronlund med flera till Kungl. Maj: t ingivna skrivelse
föreslagits, att en lånefond för jordbrukets elektrifiering skulle begränsas
till de fall, där det gällde utbyggandet av distributionsnät från enskilda
kraftledningsföretag och att däremot vattenfallsstyrelsen själv, beträffande
de vattenkraftsanläggningar, staten ägde, lämpligen borde bygga icke
allenast såsom pu är fallet bygdelinjerna, utan även fördelningsnäten
inom de olika orterna. Sedan distributionsnäten vore uppförda, kunde
dessa, enligt vad i skrivelsen föreslogs, på arrende övertagas av för
ändamålet bildade andelsföreningar, som dels svarade för vården och
underhållet av distributionsnäten, dels indrevo och till vattenfallsstyrelsen
erlade de enskilda kraftabonnenternas strömavgifter och dels för distributionsnätet
utgjorde en hyra, motsvarande ränta och lämplig amortering
å anläggningskostnaden.

Häremot vilja de sakkunniga framhålla, att om vattenfallsstyrelsen
byggde även fördelningsnäten, staten bleve den, som i stället för andelsföreningarna
finge anskaffa motsvarande belopp genom upptagande av

329

lån. Skillnaden bleve då endast den, att staten tillhandaliölle upplånade
medel åt vattenfallsstyrelsen i stället för åt andelsföreningarna.

Såsom tidigare påpekats, finnas möjligheter att på privat väg
anskaffa lån för ifrågavarande ändamål, såsom genom sparbanker, aktiebolaget
Svenska lantmännens bank och eventuellt genom centralkassor
för jordbrukskredit, vilken sistnämnda möjlighet förutsätter författningsändringar,
varom förslag för närvarande föreligger.

Trots de möjligheter av olika slag, som finnas eller må komma
att finnas att på privat väg erhålla lån för anläggningar för landsbygdens
elektrifiering, äro de sakkunniga dock av den mening, att direkta statslån
för detta ändamål äro erforderliga och att införandet härav är av synnerligvikt
för jordbruket. De sakkunniga anse sig därför böra förorda uppläggandet
av en statens lånefond för finansiering av dylika anläggningar,
en fond, som lämpligen kunde benämnas kraftledningslånefonden..

En sådan fond skulle framför allt medföra en lättnad för företagens
finansiering. Särskilt för mindre bemedlade trakter komme
fonden att bliva av den största betydelse, ty under det att distributionsföreningar
i rikare bygder nog kunna erhålla privata lån, kan detta
erbjuda avsevärda svårigheter i mindre bemedlade eller från större samhällen
avsides liggande trakter. Utan statslån skulle det taga avsevärt
lång tid, innan dessa trakter kunde komma i åtnjutande av elektrisk
energi.

Emellertid visar erfarenheten, att icke heller distributionsföreningar,
vilka hava sin verksamhet förlagd till burgna bygder, utan svårighet
kunna erhålla banklån. Sålunda ha, vad beträffar de i ovannämnda
sammanställning omnämnda föreningarna, bankerna i åtta fall beviljat
lån först sedan, utom föreningsmedlemmarnas förbindelser, även föreningsstjrrelsens
underborgen erhållits.

Utom den ökade lättheten för företagens finansiering, som statslån
skulle medföra, och vilken är dessa låns största betydelse, vilja de
sakkunniga även understryka den i utredningen berörda fördel, en
eventuell minskning av den effektiva räntan å anläggningskapitalet
genom beviljande av sådana lån kan innebära. Dock må betonas, att
skillnaden i ränta under nuvarande förhållanden givetvis är synnerligen
svårberäknelig.

De sakkunniga vilja vidare förorda, att statslån beviljas icke blott .. statslån
för andelsföretag för landsbygdens elektrifiering utan även för sådana ”^ktriska
elektriska huvudledningar, som möjliggöra den elektriska energiens fram- handledande
till olika bygder. Då dessa huvudledningar jämte kraftstationerna ledmnsarVattenfallssakkunnige.
II. 42

330

Statslån för
vissa mindre
privata lokala
företag.

Angående

lånens

storlek.

utgöra en förutsättning för en distribution av elektrisk kraft, synas de
vara väl förtjänta av statsunderstöd i sådana fall, då det möter svårighet
att på annat sätt erhålla lån.

För ytterligare ett ändamål synes den nu ifrågasatta lånefonden
höra tagas i anspråk. I sitt utlåtande angående statslån för vattenkraftsanläggningar
iramhöllo de sakkunniga, att statslån även borde få
beviljas för sådana mindre, privata lokala företag, vilka ämnade utföra
mindre vattenkraftsanläggningar med uppgift att förse mindre kommuner,
lantbruk och hantverk med kraft. Dylika företag syntes nämligen
de sakkunniga vara av''stor nationalekonomisk betydelse — i synnerhet
om de ordnades på ett planmässigt sätt — även om de ej strängt taget kunde
sägas vara av allmänt intresse. De ställde dessutom jämförelsevis små fordringar
på kapital, men hade ofta nog svårt att komma till stånd utan
bistånd. I anslutning till vad sålunda uttalats, anse sig de sakkunniga
även böra förorda, att statslån må kunna lämnas jämväl till utförande
av de ledningsnät, som skola anslutas till dylika mindre kraftanläggningar,
och att dessa lån må kunna lämnas från den ifrågasatta kraftledningslånefonden
därest nödig säkerhet för lånen kan åstadkommas.

Vad angår lånebeloppens storlek, äro de sakkunniga, i likhet med
vad de sakkunniga uttalat beträffande storleken av statslån till vattenkraftsanläggningar,
av den mening, att denna i varje särskilt fall bör
rättas efter tillgång och efterfrågan samt lämnas till den beslutande myndighetens
prövning att avgöra.

Att, såsom vid statslån för vattenkraftsanläggningar, fastställa visst
procentuellt maximibelopp för dessa lån, synes, med hänsyn till att banklån
pläga lämnas för hela anläggningskostnaden, icke böra förekomma,
utan vilja de sakkunniga förorda, att lån bör kunna beviljas intill ett belopp,
motsvarande hela den beräknade anläggningskostnaden, i vilken härvid
icke inräknas lågspänningsledningar inom gårdarna, motorer, lampor m. m.,
som installeras där, vilka sistnämnda kostnader enligt gällande principer
bekostas av abonnenterna själva. På sätt i utredningen framhållits, skulle
ett användande av lånefonden även till sådana kostnader i hög grad
öka arbetet och kostnaderna med fondens förvaltning, och gäller detta
särskilt, om man fasthålla- den fordran, att den förvaltande myndigheten
skall granska, att betryggande säkerhet lämnas för lånen och
lånemedlen användas på ändamålsenligt sätt.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla betydelsen av.
att abonnenterna, i händelse de äro i behov av lån för installering av

331

elektrisk drift på sina gårdar, ingå såsom medlemmar i jordbrukskassor.
Av dessa äro de nämligen enligt nu gällande bestämmelser
berättigade att för dylikt ändamål erhålla lån.

Utan att närmare ingå på de förändringar i gällande lagbestämmelser
angående inteckning, som i utredningen framhållits vara önskvärda
och vilkas snara införande även för de sakkunniga framstår som en
oavvislig nödvändighet, vilja de sakkunniga understryka, att tryggheten
att till ledningsnäten erhålla elektrisk kraft borde vara en nödvändig
förutsättning för beviljande av statslån för ifrågavarande anläggningar,
då eljest ändamålet med lånet kan förfelas.

Vad angår säkerheten för lån, torde därför, i avvaktan på att lagstiftningen
ändras därhän, att elektriska ledningsnät kunna intecknas och i
sådana nät meddelade inteckningar alltså kunna lämnas såsom säkerhet,
de i utredningen angivna säkerheterna, inteckning i transformatorstation,
borgen, värdepapper o. d., liksom även förut omförmälda andelsförbindelser
tillsvidare böra godtagas; dock synes lån böra beviljas först
sedan utredning i varje särskilt fall givit vid handen, att abonnenternas
rätt till åtnjutande av elektrisk kraft kan anses säkerställd. Avgörandet
torde böra överlämnas till den beslutande myndigheten.

Givetvis måste även verkställas undersökning, huruvida inom de
olika områdena ekonomiska förutsättningar förefinnas för uppnående av
ett lyckligt resultat. Det kunde nämligen eljest inträffa, att i ekonomiskt
hänseende svaga områden genom möjligheten att lätt kunna erhålla
anläggningskapital skulle förledas att giva sig in på företag, med
vilka de icke hava utsikt att gå i land. Kontroll från statens sida,
att anläggningarna äro rationellt planerade, bör också vara en förutsättning
för statslåns beviljande.

Lånen böra lämnas såsom amorteringslån. Enligt de sakkunnigas
mening synes amorteringstiden i regel icke böra överstiga 20 år. Då
anläggningar av ifrågavarande art torde komma att lämna avkastningrelativt
snart, synes anstånd med betalning av amortering icke böra
medgivas.

Såsom av de sakkunniga framhållits vid behandlingen av frågan
om statslån till vattenkraftsanläggningar, kan lånerörelsen i avseende å
räntefoten ses ur två synpunkter. Endera så att staten bör hava sina
självkostnader för penningarnas anskaffande fullt betäckta, eller att,
med hänsyn till de stora nationalekonomiska fördelar, ett statslån avser

Säkerhet.

Amortering

Räntefot.

332

Lånefondens

storlek.

att medföra, staten betingar sig en ränta, understigande självkostnaderna.
Den förstnämnda synpunkten har i regel icke varit bestämmande
för fastslående av räntesatsen för statens hittillsvarande lånefonder, och
de sakkunniga kunna icke se, att nu ifrågavarande ändamål är mindre
viktigt och för landet mindre fruktbringande än de, för vilka de andra
fonderna upplagts. Å andra sidan måste man se till, att upplåningen
av de stora kapital, som här ifrågakomma, ej för staten medför allt
för stora utgifter, vilka icke motsvaras av de för staten uppkommande
indirekta fördelarna. Efter övervägande av dessa olika synpunkter
hava de sakkunniga, liksom vid sitt förslag till räntefot vid statslån
till vattenkraftsanläggningar, stannat vid att såsom en medelväg förorda
en räntefot av 5 procent för den närmaste framtiden. Genom att
sätta låneräntan avgjort lägre än vad i den enskilda rörelsen kan betingas,
bör ändamålet, landsbygdens hastigare elektrifiering, kunna
effektivare än eljest främjas.

Det ställer sig givetvis ytterst svårt att beräkna storleken av de
belopp, som årligen böra anslås som statslån för elektriska ledningar
och distributionsnät. Enligt den av Jonson och Heineman verkställda
beräkningen skulle ett årligt belopp av 1 milj. kronor vara för ändamålet
erforderligt. Ehuruväl, enligt de sakkunnigas mening, denna
summa synes väl låg, särskilt om lån beviljas för hela anläggningskostnaden,
anse de sig dock, med hänsyn till de stora krav, som för
närvarande ställas på statskassan, icke, såvitt avser den närmaste framtiden,
böra förorda högre belopp.

Sedan de sakkunniga, på anmodan, delgivit statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet denna sin uppfattning, har också i statsverkspropositionen
meddelats, att framställning komme att till riksdagen
göras om beviljande för vartdera av åren 1918 och 1919 av ett belopp
av 1 milj. kronor för inrättande av en lånefond för landsbygdens
elektrifiering. Med hänsyn till den oerhörda prisstegring på alla materialier
samt det livliga intresse för bygdedistributionen, som förefinnes,
vilja de sakkunniga dock understryka, att en avsevärd ökning i fondens
storlek inom kort med all sannolikhet skall befinnas erforderlig.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga för sin del framhålla,
att, därest anslag tidigare kommer att beviljas till inrättande av kraftledningslånefonden
än till inrättande av en lånefond för vattenkraftsanläggningar,
det synes icke böra möta något hinder att tills vidare,
till dess beslut fattats om uppläggande av sistnämnda fond, från kraftledniagslånefonden
i behjärtansvärda fall utlämna lån till förut om -

33R

nämnda mindre kraftanläggningsföretag, som endast äro avsedda för
det lokala kraftbehovet, jämväl för bestridande av kostnaderna för uppförande
av själva vattenkraftsanläggningarna. För så vitt och i den
mån lån från sistberörda fond utlämnas till sådant ändamål, torde denna
fond framdeles böra erhålla gottgörelse från en blivande vattenkraftslånefond.

Slutligen torde böra behandlas frågan om, av vilken myndighet
fonden bör förvaltas och vem, som bör hava att besluta om lånens
beviljande. I enlighet med numera tillämpade principer torde fonden
böra förvaltas av statskontoret. Beslutanderätten i fråga om lånens
utlämnande synes tills vidare böra lämnas till kommerskollegium, som
ju har bemyndigande att bestämma om låns utlämnande från vissa andra
statens lånefonder. Att i detta fall besvära Kungl. Maj:t synes ej
behövligt, då för beviljandet av dessa lån ej torde krävas eu prövningur
så allmänna synpunkter som då det gäller vattenkraftföretagen.
Emellertid böra yttranden över ansökningarna lämnas av vederbörande
Konungens befallningshavande, som närmast kunna bedöma de olika
företagens nytta för resp. landsändar, samt av vattenfallsstyrelsen i de
fall, då ansökningarna avse distributionsanläggningar, som skola anslutas
till styrelsens nät. Skulle lämpligt centralt organ för den landsbygdens
elektrifiering berörande konsulentverksamheten komma till stånd, torde
böra tagas i övervägande, huruvida icke detta organ borde givas ett
visst inflytande på lånens fördelning.

Forum
för linransökningarx

prövning.

Bilaga Uti. tf.

V. M.

angående lämpligaste sättet för leverans av elektrisk energi från Älvkarleby
kraftverk till lantbruk, belysning och småindustri inom
Sparrsätra socken och angränsande bygder.

A. Allmän disposition.

Vattenfallsstyrelsen framdrager på sin bekostnad en kraftledning för 20,000
volt från Enköping till Sparrsätra och anlägger i närheten av Benala torp, likaledes
på sin bekostnad, en transformatorstation å en lämplig c:a 1,000 kvm.
stor tomt, som till ett pris av femtio (50: —) kronor försäljes till vattenfallsstyrelsen.
I nämnda transformatorstation, som benämnes tertiärstationen vid Sparrsätra,
nedtransformeras kraften från 20,000 till c:a 1,600 volts spänning. Den
elektriska kraftens vidare framförande från tertiärstationen inom det för elektrifiering
avsedda området, — omfattande alla platser, som ligga inom en cirkel med
ungefär 8.5 km. radie från tertiärstationen> räknat, — och dess nedtransformering
till förbrukningsspänningen (220 volt för motorer och 127 volt för lampor) övertages
av en för ändamålet bildad elektrisk distributionsförening, lämpligen benämnd
Sparrsätra elektriska distributionsförening u. p. a., i vilken förening samtliga strömförbrukare
(med vissa nedan nämnda -undantag) ingå som medlemmar i enlighet
med här nedan angivna grunder (se »Teckning av andelar»). Denna distributionsförening
upprättar för samtliga medlemmars räkning kontrakt med vattenfallsstyrelsen
angående kraftleveransen samt omhändertager i övrigt strömförbrukarnas
angelägenheter beträffande elektrifieringen i enlighet med av andelsmedlemmarna
antagna och av Konungens befallningshavande i Uppsala län godkända stadgar.

Installationen å resp. gårdar samt anskaffande av motorer och lampor tillkommer
varje strömförbrukare att själv ombesörja och bekosta.

Den med 1,600 volts spänning levererade kraften användes direkt utan nedtransformering
för alla större motorer på omkring 10 kw. och däröver, under det
att för övriga motorer och för belysningen strömmen nedtransformeras till 220
volts huvudspänning, som användes för motorer, och 127 volt, som användes för
belysningen.

B. Uppgifter beträffande kraftleveransen till föreningen.

1) Kraftbelopp: Föreningen behöver i kontraktet icke binda sig för något
visst kraftbelopp, utan får kraften uttagas i mån av behov intill ett visst maximi -

336

belopp, som kommer att av vattenfallsstyrelsen fastställas, och över vilket föreningen
icke äger rättighet att utan vattenfallsstyrelsens särskilda tillåtelse uttaga kraft.

2) Strömart och spänning: Tre-fasig växelström om c:a 50 perioder per
sekund och c:a 1,600 volts ohuvudspänning.

3) Leveranspunkt: A 1,600 volts sidan av tertiärstationen vid Sparrsätra.

4) Uppmätningssätt: I tertiärstationen vid Sparrsätra uppsättes av vattenfallsstyrelsen
en kilowattimmemätare med dubbeltariffräkneverk och omkopplingsur,
som summerar var för sig dels alla av föreningen under spärrtid förbrukade kilowatttimmar,
dels alla under övrig tid av dygnet av föreningen förbrukade kilowattimmar.

Spärrtiden räknas:

Under januari och december månader

» februari » november »

» mars » oktober »

» april » september »

» augusti månad • »

från kl. 4 e. m. till kl. 10 e. m.

» » 5 » » » 10 »

» » 6 » » » 10 »

» » 7 » » » 10 »

» »8 » » » 10 »

Under maj, juni och juli månader räknas icke någon spärrtid.

All tid, som icke är spärrtid, benämnes spärrfri tid.

5) Kraftavgifter: Betalningen för den av vattenfallsstyrelsen till föreningen
levererade elektriska energien utgår med: .....

25 öre för varje enligt kilowattimmemätaren under spärrtid förbrukad kilowattimme
och

10 öre för varje enligt kilowattimmemätaren under spärrfri tid förbrukad
kilowattimme.

(1 kilowattimme är lika med det kraftbelopp, som förbrukas, om man driver
en motor å 11 /3 hkr. under 1 timme eller en motor å 1 hkr. under 11 :i timme eller
en motor å Va hlcr. under 22/x timme eller också om man har 35 st. lumpor å 25
normalljus samtidigt brinnande i l timme eller 1 st. sådan lampa brinnande i 35 timmar.)

Obs.! Vattenfallsstyrelsen fordrar dock, för att den över huvud taget skall
draga fram en 20,000 volts-linje till Sparrsätra och anlägga en tertiärstation vid
Benala torp, att den årliga strömavgiften från nämnda tertiärstation skall uppgå till
minst tretusenfemhundra (3,500: —) kronor. I den händelse föreningen icke ensam
kan garantera en dylik årlig minimiströmavgift av 3,500 kronor, är föreningen
skyldig att för varje år erlägga en s. k. anslutningsavgift av Etthundra (100: ) kronor.

C. Teckning av andelar.

Vid teckning av medlemskap i föreningen avlämnar medlem en förbindelse
å trettio (30: —) kronor för varje tecknad andel att av föreningen användas som
säkerhet för upptagande av lån för byggande av kraftledningar från tertiärstationen
vid Benala torp till medlemmarnas gårdar samt föranskaffning av transformatorer
och mätare.

Teckningen verkställes efter följande grunder:

1) För enbart belysning: (I normala fall ej användbart för lantbrukare.)
Medlem tecknar sig för V2 andel för varje ljuspunkt, som av honom installeras.
För ljuspunkter på över 50 normalljus tecknas dock 1 andel. För varje anslutningskontakt,
som skall användas för inomhusbelysning, tecknas Va andel.

337

2) För kraft och värme: (I normala fall ej användbar för lantbrukare.)
Medlem tecknar sig för 2 å 10 andelar för varje hkr., som av honom installeras.

3) För lantbruk: Medlem tecknar sig för lika många andelar, som antalet
hektar odlad åkerjord, som av honom brukas.

För sådana strömförbrukare, som icke lämpligen kunna ingå som medlemmar
i föreningen (t. ex. kyrkor, skolor, samlingslokaler, etc.) finnes möjlighet att erhålla
kraft från föreningen såsom abonnenter, vilka i så fall uppgöra om särskilda strömpris
med föreningen.

D. Föreningens åligganden.

Med de under C. här ovan omnämnda förbindelserna å trettio (30: —) kronor
som säkerhet upptager föreningen lån å erforderligt belopp för byggande av:

1) Kraftledningar för 1,600 volt från tertiärstationen vid Sparrsätra till
medlemmarnas gårdar.

2) Transformatorer för nedtransformering av strömmen från 1,600 till 220
volt (resp. 127 volt).

3) Mätare för uppmätning av varje medlems (resp. abonnents) strömförbrukning.

Kraftledningarna för 1,600 volt utföras i allmänhet som kopparledningar med
10 kvmm. area å trästolpar. Transformatorerna göras i regel för 1—5 kVA (1 kVA
ung. lika med 1 hkr.) och placeras antingen en vid varje särskild egendom, eller
ock kan vid flera varandra närliggande gårdar en och samma transformator användas
för samtliga (lossa, gårdar, vilket även är fallet i samhällen, där en transformator
matar ett visst område av samhället.

E. Medlemmarnas skyldigheter.

Varje andelsägare är skyldig att kostnadsfritt verkställa följande naturaprestationer
för föreningens räkning:

1) Att leverera ett visst antal ledningsstolpar i proportion till innehavande
andelar (c:a 1 stolpe på 3 andelar).

2) Att verkställa grävning, resp. borrning för samma antal stolpar.

3) Att verkställa ett visst antal kördagsverken för transport av materialier
för ledningsnätets byggande.

4) Att kostnadsfritt upplåta mark för föreningens kraftledningar.

5) Att på vissa av vattenfallsstyrelsen fastställda grunder upplåta mark för
vattenfallsstyrelsens kraftledningar.

• A F). * den män det av föreningen anses nödvändigt erlägga mellanavgift,

i den händelse kostnaderna för de ledningar m. m., som erfordras för medlemmens
räknmg, överstiga ett visst av föreningen fastställt belopp.

7) Att årligen utföra ett visst av föreningen i proportion till innehavande
andelar fastställt antal dagsverken och skjutsar samt leverera ett visst antal stolpar
per andel.

Obs.! Samtliga dessa naturaprestationer fördelas av föreningens styrelse lika
P“ varje andel samt värderas av föreningen. Medlem kan efter anhållan hos föremngens
styrelse kontant inlösa de på hans andelar belöpande naturaprestationerna.
Vcittenfallssakkunnige. II. 43

338

Värdet å dessa naturaprestationer kommer att beträffande anläggningsarbetena
icke överstiga 10 kronor per andel och beträffande de årliga arbetena icke överstiga
1 krona per andel.

F. Medlems engångskostnader.

Dessa utgöras av anskaffnings- och installationskostnader för motorer och
lampor å egen gård. Kostnaderna härför ställa sig givetvis olika beroende på
gårdens storlek och byggnadernas inbördes läge samt av installationens omfattning.
Dock torde till ledning kunna meddelas följande siffror på kostnaderna för installationer
m. m. å gårdar av olika storlek.

1) Installation av lampor (vid enbart belysning): 15 kronor för varje ljuspunkt.

2) » å lantgårdar, omfattande lumpor, (4 st. ljuspunkter för varje
10-tal h:ar åkerjord) en eller flera sm&motorer allt efter gårdens storlek samt anslutningskontakter
och andra erforderliga apparater. Obs.! Motor för tröskverk är
dock icke medräknad i nedanstående anläggningskostnader. Nämnda tröskverksmotor
bör om möjligt tagas gemensam för flera gårdar och kommer densamma
att med vagn, kabel och mätareutrustning belöpa sig på c:a 1,500 å 2,000 kronor.

Anläggningskostnader vid gårdar av följande storlek torde i medeltal bliva:

Vid 10 kurs gård c:a .................................... kronor 750: —

» 25 » » » .................................... » 1,000: —

» 50 » » » * 1,500:

» 100 » » » » 2,500: —

» 200 » » » » 3,500: —

o. s. v.

3) Installation av motorer (inköp och uppsättning men exkl. ledningar).

Motorer för 220 volt c:a 1,450 varv.

1 hkr.......	..... kronor 250:—	300
2 » ......	..... »	275: —	375	—
3 » .......	»	300: —	400	—
4 » .......		325: —	425	—
5 » .......	..... »	350: —	450	—
6 » .......	..... »	375: —	475	—
7.5 » .......	»	400: —	500	—•
Motorer för 1,500 volt c''a	720 varv.
8 hkr.......	...... kronor	650:-	1,000	—
15 » .....	»	750: -	1,100	—
20 » .....	»	825: -	- 1,200 1,300	—
25 • .....	>	900: -	—

G. Medlems årskostnader.

Dessa komma att uppgå till:

1) Ränta och amortering av det upplånta anläggningskapitalet
........................................................................................ c:a kr. 3: — per andel.

2) Underhåll och skötsel av föreningens ledningsnät » » 0: so » »

3) Strömavgifter inkl. förluster: (efter ett pris av 25 öre per kwt för förbrukare
av endast belysningsström [motsvarande c:a 3/., öre i timmen för en 25 nlj.
lampa] samt 10 öre per kwt under spärrfri tid och 25 öre pr kwt under spärrtid
för ljus- och kraftabonnenter.)

a) för ljusabonnenter........................................ c:a kr. 4: — ä 5: — per andel.

b) » lantbruksabonnenter ........................... » » 1: — å 2: so » >

c) » industriabonnenter är strömkostnaden
givetvis beroende på strömförbrukningen.

4) Mätarhyra:

5: — kronor per mätare för enbart belysning och

15: — » _ » » » samtidig ljus- och kraftförbrukning eller för

endast kraftförbrukning.

Dessa årskostnader resultera i en summa

av c:a 4: so å 6: — kronor per andel och år för lantbruksabonnenter

och c:a 7: so å 8: so » » » » » » ljusabonnenter

d. v. s. c:a 4:— å 5:— » » lampa » ».

Härefter erhålles all kraft för tröskning och alla smågöromål, som kunna
utföras med elektriska motorer vid resp. gårdar, samt till all normal belysning.

Uppsala den 23: XI 1915.

ÄLVKARLEBY KRAFTVERK

I HSTRIKTSFÖRV AKTNINGEN, HUVUDKONTORET.

Sammanställning

Bilaga litt. I.

av finansieringen för en del av de till Älvkarleby kraftverk anslutna elektriska distributionsföreningarna. som nu

fullt avslutat sina amorteringslån.

		An-	Det genom
		dels-	rever-	Det	An-
Förening	Antal an- delar	för- bindel- sens stor-	serna garan- terade kapi-	upp- lånade kapi- talet	iagg- nings- kapi- talet	Den bank, i vilken lån erhållits	Amorterings- tiden	Lånets räntefot
		lek	talet
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.			1
Teda elektriska distributionsförening	2,369	24	96,856	50,000	43,000	Enköpings spår	18 år	Va % lägre än
						bank F)		normal ränta
								å lån med
Sparrsälra » »								borgen
3,300	30	99,000	98,000	98,000	» S)	27 år	6%
Rasbo » >	1,840	25	54,250	54,250	54,250	Mälarprovinser-	Ännu icke be-	6 %
						nas bank S)	stämd
Kila » »	1,435	35	50,029	50,000	50,000	Sala spar-bank S) *)	30 år	Lägsta gällande
i Tierps » »	1,515	25	37,900	37,900		Stockholms handelsbank F)'')
						Lånet återbe	tält, föreningjen skuldfri

F) Banken har enbart tagit föreningsmedlemmarnas förbindelser som säkerhet.

S) Banken har utom föreningsmedlemmarnas förbindelser även fordrat föreningsstyrelsens underborgen *)

Kila elektriska distributionsförening har gjort förfrågningar bos ett flertal banker och kassor, men de flesta ba ej
velat ställa det erforderliga kapitalet till förfogande. Lånet i Sala sparbank är ej amorteringslån då ett sådant strider mot
bankens stadgar; däremot har föreningen erhållit tillstånd att årligen amortera bur mycket eller bur litet som helst.

a) En bidragande omständighet till att föreningsstyrelsens underborgen ej erfordrats är den, att Söderfors bruks A.-B.
ingått i föreningen för mer än hälften av det upplånade kapitalet.

Rekarnebygdens elektr. distrib.-fören.	2,800	3) 30	\| 84,000	80,000	85,000	j Rekarnes spar-bank S)	\| 15 år	6%
Ransta	»	1,284	35	44,940	55,000	55,000	Västmanlands läns sparbank S)	15 år	Lägsta gällande
Folkärna-Grytnäs >	»	2,242	40	89,680	122,000	130,000	By sockens sparbank S)	15 år	5 V» ä 6 %
Malmby-Åkers »	»	948	34	32,230	37,000	40,000	Strängnäs spar-bank S)	40 år	6 ''/* %
Vendels	»	2,100	*) 35	73,500	94,000		A.-B. Mälarepro-vinsernas bank F)	15 år	Lägsta gällande
Börje		1,476	35 å 50	54,000	94,000	74,000	Upplands en-skilda bank F)6)	Kreditiv med år-	>> » j
	lig obegränsad omsättningsrätt

Tortuna	»	2,460	35	86,100	86,000	—	Västmanlands läns sparbank och Stockholms	Ännu ej bestämd	5 7» å 6 %
							handelsbank, Västerås S)

F) Se föregående sida.

S) » » » .

s) Utöver förbindelserna bar varje medlem inbetalt kontant 3 kronor pr andel.

4) » » » » » » » 10 » » »

Föreningsstyrelsens borgen har erfordrats för det belopp, 40,000 kronor, varmed det upplånade kapitalet överstiger
förbindelsernas ansvarssumma.

342

Bilaga iitt. J.

Till herrar vatten f allssakkunniga.

Av vattenfallssakkunnigas ordförande, vattenfallsdirektören, generaldirektör
F. Vidi. Hansen, hava undertecknade anmodats att förbereda
utredning rörande lämpligheten av att upplägga en statens lånefond för
finansiering av elektriska ledningsnät och distributionsanläggningar. För
fullgörande av detta uppdrag hava vi härmed äran anföra följande, som
grupperats under nedanstående huvudrubriker, nämligen:

1) Allmänna förutsättningar.

2) Statistik över utförda elektriska distributionsanläggningar.

3) Räntans inverkan å årskostnaderna av:

a) huvudledningar och transformatorstationer,

b) distributionsnät i städer,

c) distributionsnät å landsbygden, samt slutligen

4) Sammanfattning.

1. Allmänna förutsättningar.

För att ändamålet med elektriska ledningsnät, nämligen överföring
av kraft från kraftstationer till förbrukare, skall kunna fyllas, erfordras
i första hand ett visst kraftbehov, i andra hand att kraft från en eller
flera kraftkällor finnes att inmata i nätet. I tredje hand kommer prisfrågan
som kan tänkas inverka så, att låga omkostnader öka kraftförbrukningen
och omvänt.

Om, som ifrågasatts, statslån skulle beviljas för underlättande av
tillkomsten av elektriska distributionsanläggningar, och om man uppställer
den fordran, att statslånen skola till fullo förräntas och avamorteras,
så att förlust ej uppstår för staten av låneverksamheten, är tydligt,
att statslånens beviljande förutsätter en relativt ingående kontroll från
statens sida, att de med statsunderstöd utförda distributionsanläggningarna
äro rationellt planerade med hänsyn såväl till disponibla eller möjliga

344

kraftkällor som till nuvarande och blivande kraftbehov, enär eljest stora
kapitalförluster kunna uppkomma. Åven om man skulle eftergiva fordran
på att statslån skola till fullo förräntas och amorteras, är en dylik
sakkunnig kontroll önsklig av nationalekonomiska skäl, och gäller detta
särskilt beträffande statslån till huvudledningar. I det följande förutsattes
därför, att statslån endast beviljas till sådana företag, som efter granskning
av sakkunnig myndighet befinnas ändamålsenliga.

Nu skulle kunna erinras, att ledningsnät, även om de rent privatekonomiskt
sett ej skulle bära sig som självständig affär, likväl på grund
av sociala eller andra skäl skulle kunna anses vara så behjärtansvärda
önskemål, att statslån likväl böra beviljas, oaktat dylikt statslån sålunda
komme att medföra förlust.

Utan att här närmare ingå på, i vad mån dessa synpunkter äro
berättigade eller ej, är emellertid tydligt, att en tillämpning av dessa
synpunkter rent affärsmässigt sett innebär, att förbrukarna erhålla kraft
billigare än självkostnaderna, och att skillnaden betalas av staten. En
dylik förlust, som staten sålunda vid företagets början medvetet ådrager
sig, bör noga taget ej betraktas som en förlust av lånerörelse utan som
ett socialt anslag och faller därför utom ramen för vårt uppdrag.

I det följande förutsättes därför, att lånen skola kunna förräntas
och amorteras av låntagaren utan förlust för staten. För detta ändamål
erfordrades, ej blott att distributionsanläggningarna i fråga äro rationellt
och ekonomiskt planerade och utförda, utan även att staten erhåller
nödig säkerhet.

Enligt nu gällande lag kan inteckning som säkerhet för lån beviljas
i fastighet, såsom exempelvis i kraftstation och i transformatorstation,
men däremot ej i ledningar å ofri grund, vilka anses som lösöre. Då
egendom vidare ej får enligt nu gällande lag intecknas till säkerhet
för kraftleverans, kan eu inteckning i exempelvis en transformatorstation
ej anses betryggande för långivaren, såvida ej samtidigt inmatandet av
nödig kraft från en eller flera kraftstationer är säkerställt. En inteckning
i själva kraftstationen av sådan storlek, att den täcker lånet för
ledningsnätet, skulle däremot kunna bliva betryggande från långivarens
sida, ehuru å andra sidan en dylik inteckning givetvis ofta torde vara
alltför betungande för kraftverket. Dessa och andra förhållanden äro
utförligt belysta av elektriska kraftkommittén, vars betänkande lämnar
olika förslag till de anmärkta olägenheternas avhjälpande. Innan dessa
brister i lagstiftningen på ett eller annat sätt blivit avhjälpta, torde det
bereda vissa svårigheter att bevilja statslån till elektriska distributionsanläggningar.
I vissa fäll kan emellertid redan med nuvarande lag -

345

stiftning nödig säkerhet lämnas för statslån till ledningsnät. Däribland
märkas följande fall:

1) Statslån utlämnas mot säkerhet, bestående av — ej inteckning,
utan — borgen, värdepapper eller dylikt. I mån säkerheten täck*-r
statslånet, löper kronan därvid ingen ekonomisk risk, men även i dylika
fall torde det få anses önskvärt, att utlämnandet av statslån begränsas
till sådana nät, å vilka inmatandet av elektrisk energi anses tryggat.

2) Nätet ansluter sig till kronan tillhörig huvudlinje eller ledningsnät
från kronan tillhörigt kraftverk. I detta fall är inmatandet av kraft
å linjen tryggat, och det skulle då kunna anses ej osannolikt, att ägarna
av privat ledningsnät skulle kunna lämna nödig säkerhet för statslån,
exempelvis genom inteckning i mottagningsstation eller transformatorstation,
eller enligt mom. 1 ovan genom borgen, värdepapper eller dylikt.

Detta särfall skulle kunna tänkas inträffa inom exempelvis Trollhätte
eller Älvkarleby kraftverks distributionsområden, där staten i
allmänhet bygger huvudledningar och bygdenät till och med tertiära
nedtransformatorstationer, men enskilda i allmänhet bygga anslutande
distributionsledningar (ortsledningar).

3) Nätet ansluter till kronan tillhörigt vattenfall, som är utbyggt
efter arrende enligt gällande grunder (eventuellt vattenfallsrätt). Billiga
statslån för dylika ledningsnät skulle givetvis för arrendatorn vara en
stor fördel och kunna underlätta utarrendering av kronofall.

4) Nätet ansluter till privat kraftstation, eventuellt kraftstationen
tillhörande linje, men utföres och bekostas av kronan. (Jmfr Ontario
Hydro Electric Power Commission.) I detta särfall, där statslånet kan
sägas uppgå till 100 procent av anläggningskostnaderna, torde säkerhetsfrågan,
åtminstone i vissa fall, kunna lösas, varvid förutsättes uppgörelse
för viss tid å ena sidan mellan kronan och kraftverket om leverans av
kraft till nätet och å andra sidan mellan kronan och kraftförbrukarna
om distribution av kraft på sådana villkor, som möjliggöra nätets avamortering
under den tid, kraftverket är skyldigt leverera kraft. En
dylik finansiering av elektriska distributionsanläggningar torde, för såvitt
den överhuvud taget anses lämplig för våra förhållanden, dock böra
behandlas som en statens företagareverksamhet och ej som en del av
statens ifrågasatta verksamhet som långivare. På grund härav har
detta särfall, som för större fullständighets skull ansetts böra omnämnas,
i det följande ej närmare behandlats.

Vinsten för företagaren av statslån, å vilka betalas full ränta och
amortering, är beroende, bland annat, på dels den större eller mindre
Vatten fallssakkunnige. II. 44

846

lättheten för den enskilde företagaren att anskaffa pengar, dels vilken
skillnad i effektiv medelränta som kan påräknas, om anläggningskapitalet
till större eller mindre del anskaffas med, resp. utan statslån. Denna
skillnad i effektiv medelränta är beroende på flera faktorer, såsom statslånens
storlek och ränteskillnaden mellan statslån och enskilda lån.
Dessa frågor äro mera utförligt behandlade i bilaga litt. A, särskilt
kap. 4, tillhörande vattenfallssakkunnigas utredningar, till vilken bilaga
hänvisas.

I det följande räknas med olika effektiva genomsnittsräntor, vanligen
5—8 procent och undantagsvis 4 procent, varvid i olika speciella
fall inverkan av statslånen kan erhållas, sedan genomsnittsräntan bestämts
xmder olika antaganden av statslånens relativa storlek och ränteskillnaden
mellan statslån och enskilda lån. Huru stor sistnämnda ränteskillnad
efter krigets slut kommer att bliva, är naturligtvis ej känt. Som exempel
må emellertid erinras om (jmfr tab. 8 bilaga litt. A), att, därest ränteskillnaden
mellan industriella obligationslån och statslån är 1.2 5 procent,
som var skillnaden i genomsnitt för dylika lån före 1913, blir skillnaden
i effektiv genomsnittsränta omkring 0.6, resp. 0.9 procent, beroende på,
om lånen utgöra hälften, resp. tre fjärdedelar av anläggningskapitalet.
Skulle åter efter kriget skillnaden i ränta mellan statslån och enskilda
lån bliva mindre, minskas i motsvarande grad jämväl skillnaden i
genomsnittsränta, och den av densamma härledande vinsten för företagaren
av statslån minskas samtidigt.

2. Statistik.

Enligt uppgift i elektriska inspektionens årsberättelse för år 1915
omfattade de av inspektionen vid 1916 års slut kända dels färdiga, dels
under byggnad varande anläggningarna 591 st. kraftstationer med
sammanlagt 603,664 kw. generatoreffekt jämte linjer med en total linjelängd
av 11,720 km. Av denna effekt alstras 490,824 kw. eller 81
procent medelst vattenkraft. Som under avd. 3 c) nedan visas, äro
7,165 km. av dessa ledningar, avsedda för en spänning av upp till
omkring 3,000 volt, monterade på trästolpar samt hava vanligen en
koppararea av 3x10 mm2. Kostnaderna för desamma voro före''kriget
omkring 1,500 kronor pr km. Övriga ledningar, avsedda för olika
spänningar upp till 70,000 volt, äro i allmänhet monterade på järnstolpar
och hava väsentligt större koppararea. Som ett minimipris för dylika
ledningar före kriget torde man kunna antaga 6,000 kronor pr km.
Totala anläggningskostnaden skulle då utgöra omkring 38 milj. kronor.

347

Denna siffra är emellertid för låg och måste ökas med hänsyn
till, att dels ett stort antal linjer äro byggda dyrare än nämnda som
minimum angivna kostnad, dels transformeringskostnaderna ej medräknats.
För ett antal undersökta verk uppskattar elektriska kraftkommittén
kostnaderna av huvudledningar till i medeltal 103 kronor pr installerad
kw. (motsvarande 144 kronor pr nyttig kw.). Detta skulle motsvara
ett anläggningskapital för samtliga linjer år 1910 av 62 milj. kronor.
Denna siffra torde, i brist på noggrannare uppgifter, för härvarande
ändamål kunna godtagas som ett med användande av å-pris före kriget
erhållet uppskattningsvärde av totala anläggningskostnaderna år 1916
för befintliga eller under byggnad varande elektriska ledningar + transform
atorstation er.

I denna siffra ingå emellertid ej kostnaderna för servisledningar
och distributionsnät i städer och slutna kommuner eller lågspänningsledningar
överhuvud.

3. Räntans inverkan på årskostnaderna.

Utgår man från de ovan uppskattade siffrorna, skulle en sänkning
av medelräntan av exempelvis 1 procent medföra en sänkning av årskostnaderna
för landets samtliga ledningar + transformatorstationer av
omkring 620,000 kronor pr år, vartill kommer en ej oväsentlig sänkningav
årskostnaderna för distributionsnäten i städer och slutna kommuner samt
å landsbygden eller i runt tal måhända omkring 1 milj. kronor pr år.

Åven om beviljandet av statslån för elektriska distributionsföretag
skulle kunna bidraga till att årskostnaderna sänktes, kan dock sänkningen
härav på grund av statslån, i den omfattning dylika kunna komma att
beviljas, ej ens närmelsevis uppnå ovan antydda belopp.

Den minskning i årskostnader, som kan tänkas uppkomma på
grund av statslån till elektriska distributionsföretag, torde i själva verket
knappast kunna enbart motivera uppläggandet av statslån. För att
belysa denna fråga har i det följande undersökts, i vad mån en eventuell
räntesänkning på grund av statslån kan inverka på olika slag av elektriska
distributionsanläggningar, såsom

a) huvudledningar med transformatorstationer,

b) distributionsnät i städer och

c) distributionsnät på landsbygden.

De ungefärliga årliga överföringskostnaderna i huvudledningar,
inklusive upp- och nedtransformatorstationer, belysas av vidfogade fig. 1

a) Huvudledningar
och
transformatorstationer.

848

och fig. 2, som, upprättade av driftchefen vid Älvkarleby kraftverk,
civilingenjör G. Centerwall och civilingenjör C. A. Rossander, åberopas
i elektriska kraftkommitténs betänkande (sid. 213). Vid uppgörandet av
dessa kurvor hava kostnaderna beräknats med 4 procents räntefot, hänsyn
har tagits till avskrivning, underhåll, effektförluster, linjebevakning
m. m. (Se Centerwalls uppsats i Teknisk tidskrift, avd. för elektroteknik
1911, sid. 129 och följande.) Linjen antages utförd med en mottagningsstation
och med den spänning och trådarea, som medför minsta årliga
omkostnad, varjämte antagas normala arbets- och materialpris. Kostnaderna
äro därför att betrakta som gynnsamma minimivärden, och äro
kostnaderna i allmänhet och speciellt under nuvarande förhållanden betydligt
högre.

^ /o o

/ooooo.

50000.

Öirerförd effekt i tf ur.

--k % räntefot.

-8 /o —" —

Fig. 1. Exempel på årliga överföringskostnader (inklusive uppoch
nedtransformering) vid 4, resp. 8 procents räntefot vid olika
effektbelopp och överföringsavstånd.

Om räntefoten ökas, resp. minskas med 1 procent, antages i det
följande i första hand, att de årliga omkostnaderna likaledes ökas eller
minskas, motsvarande 1 procent av anläggningskapitalet o. s. v. I enlighet

349

härmed hava å fig. 1 och 2 med finare linjer utvisats årskostnaderna,
om räntefoten ökas från 4 till 8 procent, varvid resultatet vid mellanliggande
räntefot kan erhållas genom interpolation.

/oo.

/ fT.m.

- 4 X rånte fot.

--3 % ---

i''ig- 2. Exempel på årliga överföringskostnader (inklusive upp- och
nedtransformering) vid 4, resp. 8 procents räntefot vid olika effektbelopp
och överföringsavstånd.

Mot ovan gjorda antagande — nämligen att 1 procents ändring av
räntefoten medför en ändring i årskostnaderna av 1 procent av anläggningskapitalet,
— skulle visserligen kunna erinras, att, om i den ursprungliga
beräkningen exempelvis linjen (utan bevakning) beräknats kosta 8 procent
i årliga omkostnader, därav 4 procent ränta, 2.5 procent underhåll och
1.5 procent avskrivning, vore sistnämnda avskrivning tillräcklig att vid
4 procents räntefot förnya linjen ungefär vart 33:e år. Räknar man åter
med 5 procents räntefot, skulle mot samma avskrivningstid svara en
avskrivningsprocent av omkring 1.2 5 procent och sammanlagda omkostnaderna
följaktligen bliva 5 + 2.5 + 1.25 = 8.75 procent, d. v. s. att eu
procents ändring av löpande räntan skulle medföra en motsvarande
ändring av de årliga omkostnaderna av endast 0.7 5 procent. Dessa

350

siffror gälla linjen (exklusive koppar), för andra delar av överföringsanläggningen
inträffa liknande förhållanden, ehuru siffrorna där äro andra.

Emot detta sistnämnda sätt att räkna skulle emellertid å andra
sidan kunna invändas, att, även om upptagna lån löpa med en högre
räntefot, det kan vara berättigat att räkna med, att avskrivningsfonden
så placeras, att den vid behov kan disponeras, och att den till följd
härav kommer att förräntas efter en lägre räntefot. Frågan, huruvida
1 procents ändring av genomsnittsräntefoten medför en ändring av årskostnadeima
av 1 procent eller mindre av anläggningskapitalet, är därför
i verkligheten beroende på, huru tillgångar och skulder placeras. En
korrektion med hänsyn härtill är dock utan nämnvärt inflytande på de
i den följande utredningen dragna allmänna slutsatserna.

Då en sänkning av inlåniugsräntan för visst kraftbelopp och överföringsavstånd
medför en minskning av årskostnaderna, kan med oför’
ändrad årlig överföringskostnad under i övrigt likartade förhållanden
samma effektbelopp överföras å en viss längre sträcka med den billigare
räntefoten, jämfört med den dyrare. De »fria överföringslängder», som
motsvara 1 procents ändring (från 6 till 5 procent) av inlåningsräntan,

fT.m.

Överföringsovsfånd} km. vid 6 % rånfa.

Fig. 3. Diagram utvisande vid olika effektbelopp och överföringsavstånd
den mot en ränteminskning av 1 procent (från 6 procent till 5 procent)
svarande “fria överföringslängden“.

351

under antagande av oförändrad utlåningsränta, utvisas för olika effektbelopp
å lig. 3, där abscissorna angiva olika överföringsavstånd och
ordinatorna motsvarande »fria överföringslängder».

Härav framgår sålunda, att en sänkning av inlåningsräntan med

I procent kan sägas möjliggöra, att ett givet kraftbelopp utan kostnadsökning
kan vid större överföringslängder överföras minst omkring

II procent längre väg, jämfört med den dyrare räntan. Vid kortare
överföringslängder blir motsvarande procentsiffra större.

Det antörda gäller i första hand, om linje + transformåterståtioner
byggas med den spänning och storlek, som är mest ekonomisk
för överförande av nätt och jämnt den avsedda effekten. I verkligheten,
särskilt när det gäller allmän distribution, måste ledningar och transformatorstationer
tilltagas större än det omedelbara behovet, i avsikt
att kunna tillgodose en successivt ökad kraftleverans. De totala kostnaderna
inklusive ränteförlusten för överföringen bero därvid utom av
förut omnämnda faktorer bland annat även av den hastighet, varmed
kraftleveransen ökas, men inverkar en ändring av räntan även i dessa
fall på analogt sätt som vid överförande av konstant effekt.

Beträffande huvudledningarna kan som ett allmänt omdöme sägas,
att inverkan på överföringskostnaderna av en ränteändring är av större
betydelse vid överförande av kraft för elektrokemisk o. d. industri, vid
vilken marginalen mellan försäljningspris och självkostnad i regel är
liten, än vid allmän distribution för kraft och belysningsändamål, där
av flera skäl, bland annat nödvändigheten att hålla reserv för successivt
ökat kraftbehov, marginalen måste hållas relativt stor, och där det därför
ofta torde vara ovisst, om en räntesänkning, även om den är fördelaktig
för kraftförsäljaren, kommer att medföra märkbar inverkan på
de detaljpris, förbrukaren har att erlägga. (Jmfr. härmed under rubrik
distributionsnät i städer.)

A andra sidan är det från ekonomisk synpunkt sett ett mycket vanskligt
företag att framdraga en större huvudledning från en kraftstation
till ett område, som är avsett att elektrifieras. Anslutningen kan låta
vänta på sig många år, vadan dels stora ränteförluster uppstå, dels
kapital bindes under avsevärd tid utan påtaglig säkerhet att kunna förräntas.
Då det likväl är dessa banbrytande huvudledningar, vilka jämte
kraftstationerna utgöra den förnämsta förutsättningen för en elektrifiering,
synas de vara väl förtjänta av understöd i sådana fall, då det
bereder svårighet att på annat sätt erhålla lån.

352

b) Distributionsnät

i städer.

o) Distributionsnät
ä
landsbygden.

Ur svenska elektricitetsverksföreningens statistik för år 1914 hava
sammanställts nedanstående siffror för ett antal s. k. B-kraftverk, avseende
distribution av kraft till städer och kommuner.

Antal verk ........................................................................... 45 st.

Ansluten effekt..................................................................... c:a 202,000 kw.

Max. använd effekt........................................................... » 53,000 a1

» på nätet inmatad energi....................................... 137,000,000 kwt.

» av förbrukaren utnyttjad energi .......................... 131,000,000 »

Anläggningskostnader totalt ................................................ 66.0 milj. kronor

därav distributionsnät, serviser och matare................ 28.4 » ))

Driftskostnader exkl. ränta totalt ................................... 6.8 )) »

» » » pr kwt.................................. 5.2 öre pr kwt.

Ränta 5 procent å totala anläggningskostnaden ......... 3.3 milj. kronor

D:o i öre pr använd kwt................................................... 2.5 öre pr kwt.

Ränta 5 procent å distributionsnät, serviser o. d....... 1.4 milj. kronor

D:o i öre pr använd Jtwt................................................. 1*1 öre pr kwt.

Inkomster i öre pr använd kwt...................................... 11.9 » » »

Av denna sammanställning framgår, bland annat, att en ändringav
1 procent å den löpande räntan för de kapital, som disponerats för
hela de i statistiken redovisade anläggningarna, motsvarar 0.5 öre pr
kwt., varav cirka hälften kommer på distributionsnät, serviser o. d. och
resten på själva kraftverken.

Dessa siffror äro visserligen medeltal, och för enskilda anläggningar
kan resultatet av ränteförändring bliva större. I allmänhet torde
dock av de anförda siffrorna framgå, att för städer och slutna kommuner
en minskning av räntan genom statslån visserligen kan hava betydelse för
verkens ekonomi, men att inverkan härav i regel dock ej är så stor,
att den kan förorsaka en märkbar sänkning av kraftpriset för konsumenterna.

Statslån för distributionsanläggningar m. m. i städer och slutna
kommuner torde därför knappast vara motiverade, isynnerhet som städer
och kommuner i regel hava möjlighet att erhålla billiga pengar utan
statslån.

Distribution av elektrisk energi å landsbygden har hittills i regel
plägat försiggå på så sätt, att energien från kraftverket tillhöriga
sekundärstationer genom högspänningsledningar för 10,000 eller 20,000

1 Därav c:a 7,000 kw. 3-fas växelström enligt uppskattning.

volt levereras till viss transformatorstation, tertiärstation, från vilken
energien, nedtransformerad till vanligen 1,600 resp. 3,200 volt, medelst
särskilt lokalt distributionsnät ledes vidare till de olika egendomarna,
varest genom kvartärstationer spänningen ytterligare ned transformeras,
och energien tillföres kraftförbrukarnas servisledningar. Distributionsnätet
inklusive kvartärstationerna och servisledningarna byggas och bekostas,
vad beträffar vattenfallsstyrelsens distributionsområden, av en
av kraftförbr likarna bildad andels- eller distribution sförening. Ledningarna
för 10,000 eller 20,000 volt jämte sekundärstationer byggas och
bekostas av vattenfallsstyrelsen. Sydsvenska kraftaktiebolaget åter försäljer
högspänd kraft av i allmänhet 20,000 volt och överlåter åt större
sammanslutningar, vanligen i form av enskilda bolag bildade av konsumenterna
själva, att bygga alla erforderliga transformatorstationer,
bygdelinjer och fördelningsnät. Hemsjö kraftaktiebolag slutligen bygger
distributionsanläggningama ända fram till konsumenternas husväggar,
varvid det erforderliga kapitalet för såväl ovannämnda 20,000 volts
ledningar, tertiärstationer som distributionsledningar till konsumenter
anskaffas av eu för ändamålet bildad andelsförening, med andelar i
proportion till tecknad anslutning av elektriska apparater. Andelsföreningen
upptar lån med de tecknade förbindelserna som säkerhet
och ställer det upplånade kapitalet till kraftbolagets förfogande. Bolaget,
som säljer den elektriska energien och underhåller nätet, betalar till
andelsföreningen ränta (5 procent) å det tillhandahållna kapitalet samt
amorterar dessutom lånet från och med det andra till och med det 21
året. Efter slutad amortering övergår distributionsnätet från andelsföreningens
till kraftbolagets ägo.

På uppdrag av vattenfallssakkunniga har elektriska inspektören,
civilingenjör E. C. Ericson, i mars 1917 sammanställt vissa data
rörande landsbygdens elektrifiering i olika län. Dessa hava delvis återgivits
i elektriska inspektionens skrivelse till kommerskollegium angående
åtgärder från statens sida till främjande av landsbygdens förseende
med elektrisk kraft, varvid, då det befintliga statistiska materialet
varit ofullständigt, en del uppgifter hava i viss män uppskattats. Resultatet
anges i nedanstående

VaUenfallssakkunnige. II

4ö

354

Tabell.

Data rörande landsbygdens elektrifiering.

Län

Stockholms ................

Uppsala......................

Södermanlands.............

Östergötlands ............

Jönköpings...................

Kronobergs...................

Kalmar ......................

Gottlands ...................

Blekinge......................

Kristianstads................

Malmöhus ...................

Hallands......................

Göteborgs och Bohus....

Alvsborgs ...................

Skaraborgs..................

Värmlands...................

Örebro.........................

Västmanlands .............

Kopparbergs...............

Gävleborgs...................

Västernorrlands ..........

. Jämtlands ..................

Västerbottens .............

Norrbottens................

Summa

Distribu- tionsled- ningar	Januari 1917 elektrifierad odlad jord	Total odlad 1 jord	Förhållan- det elektri-fierad/total odlad jord
Km.	i Hektar j	Hektar	%
18.7	1,096	167,890	0.6 5
178.15	13,153	157,000	8.3 5
60.2	6,785	176,208	3.9
429.5	14,500	246,206	5.9
165.3	3,000	136,088	2.2
70.6	1,200	93,410	1.3
108	3,700	181,000	2.1
—	—	70,000	—
801	5,000	64,858	7.8
154.45	15,000	247,848	6
652.2	43,000	342,780	12.5
99.0	8,000	138,000	5.8
44	400	100,756	0.4
877.1	4,500	221,578	2
172.2	37,500	341,470	11
203.0	9,767	204,085	4.8
133.9	6,950	155,505	4.5
123.6	8,826	153,856	5.7
391.6	15,307	103,444	14.8
483.4	16,788	103,585	16.2
1,090.85	12,064	87,089	13.8
477.5	5,448	59,658	9.1
235.7	3,008	92,533	8.3
193	532	38,496	0.14
7,164.7 5	235,524	3,682,837	6.4

Statistiska, hela landet omfattande, uppgifter av anläggningskostnaderna
för den hittills utförda elektrifieringen av landsbygden finnas
ej tillgängliga. Eu approximativ uppskattning av anläggningskostnaderna
har emellertid utförts med stöd av ovanstående tabell på följande
sätt:

355

Av tabellen framgår, att på 33 hektar elektrifierad jord i genomsnitt
kommer eu km. distributionsledning. Distributionsspäunirigen är
i allmänhet 1,000—3,200 volt och ledningarna, som vanligen utföras
med den minst i brukliga koppararean, niirnligen 3 x 10 mm*, monteras
i allmänhet på trästolpar. Enligt de erfarenheter, som vunnits vid
Älvkarleby kraftverk, kunde de distributions- eller andelsföreningar, som
distribuera kraft, före kriget räkna med en anläggningskostnad av i
genomsnitt 800 kronor pr km. ledning. Detta motsvarar en total anläggningskostnad
av 5.7 milj. kronor för i Sverige hittills utförda
7,165 km. distributionsledningar. 1 denna summa äro dock ej inneslutna
andelsmedlemmarnas naturabidrag i form av stolpar, grävningar,
körslor, kostnadsfritt upplåtande av mark o. s. v. Skulle dessa naturaprestationer
erläggas kontant, skulle priset för ledningen uppgå till
omkring 1,500 kronor pr km., motsvarande omkring 10.7 milj.
kronor för de hittills utförda ledningarna.

En annan utgångspunkt för uppskattningen av anläggningskostnaderna
är anläggningspriset pr elektrifierad hektar. Enligt erfarenheterna
vid Älvkarleby kraftverk utgjorde denna kostnad före kriget
för landsbygd, som är särskilt lämplig att elektrifiera, omkring 25 kronor
pr hektar, inklusive mätare och transformatorer för omformning av
högspänningen till den för gårdarna lämpliga lågspänningen, men exklusive
ovannämnda naturaprestationer. Då den hittills elektrifierade
odlade jorden enligt ovanstående tabell utgör 235,524 hektar, skulle den
på detta sätt härledda anläggningskostnaden bliva 5.9 milj. kronor.
Denna uppskattning, som innesluter transformatorer och mätare, är väl
låg jämförd med kostnaderna för enbart distribution sledningarna, vilka
förut beräknats till 5.7 milj. kronor. Skälet härtill är, att det från
Ålvkarlebynätet tagna priset pr elektrifierad hektar, som erhållits från
särskilt gynnsamt lottade områden, torde vara för gynnsamt för att gälla
som genomsnitt för hela den nu elektrifierade delen av landet. Med
hänsyn till växlande förhållanden i olika delar av vårt land hava i det
följande anläggningskostnaderna för befintliga distributionsnät, inklusive
trarfsformatorer och mätare, uppskattats till 7 milj. kronor, motsvarande
omkring 30 kronor pr elektrifierad hektar jord, exklusive
andelsmedlemmarnas naturaprestationer. Medräknas de sistnämnda,
torde summan böra ökas till omkring 12 milj. kronor.

Det för elektrifiering av hela landets odlade jord, omkring 3.7
milj. hektar, erforderliga anläggningskapitalet, exklusive naturaprestationer,
skulle, om man utgår från nämnda siffra av SO kronor i
genomsnitt pr elektrifierad hektar, kunna uppskattas till omkring 110

356

milj. kronor. Då emellertid i den totala arealen ingå vissa områden,
som kräva väsentligt större kostnader än genomsnittskostnaden,
torde med hänsyn till dessa områden höra tilläggas ytterligare några
tiotal milj. Därvid hava, som ovan nämnts, använts före kriget
rådande å-pris; med nuvarande å-pris skulle åtgå ett 2 å 3 gånger så
stort belopp. Huru å-prisen efter kriget komma att gestalta sig, är
naturligtvis ej möjligt att ens tillnärmelsevis överskåda. Dock torde
man kunna antaga, att, om än ett prisfall är att vänta på de flesta
materialier, likväl de före kriget rådande prisen ej uppnås. Med hänsyn
härtill antages i det följande, att, om hela landets odlade areal
skulle elektrifieras, anläggningskostnaderna härför inberäknat ogynnsamt
belägen areal kunna uppskattas till omkring 175 å 200 milj. kronor,
motsvarande omkring 47,5 0 å 55 kronor pr hektar. Hela denna areal
torde emellertid ej med ekonomisk fördel låta elektrifiera sig. Med
stöd av erfarenhet från utförda anläggningar har elektriska kraftkommittén
uppskattat, att elektrifiering skulle vara ekonomiskt utförbar
inom de områden, där den odlade arealen överstiger 30 procent av den
totala arealen. Ungefär 50 procent av landets totala odlade areal uppfyller
detta villkor och för elektrifieringen skulle uppskattningsvis krävas
ett kapital, som räknat med ett genomsnitt av 40 kronor pr hektar motsvarar
inalles omkring 75 milj. kronor. Emellertid kunna självfallet
även andra områden, där den odlade arealen utgör eu mindre del
av totalarealen, elektrifieras. Exempelvis kunna åtskilliga floddalar,
där den odlade arealen utgör endast en obetydlig del av eu socken,
väl lämpa sig för elektrifiering, om de uppvisa ett''sammanhängande
område av odlad jord. Anslutning av några industriföretag eller hantverk
i större utsträckning kan ävenledes möjliggöra elektrifiering av
en landsbygd, som i sig själv ej erbjuder tillräckliga förutsättningar
härför o. s. v. Slutligen är det ju en prisfråga var gränsen för elektrifieringen
bör sättas. Ett slutgiltigt svar på, huru stor del av landet,
som låter elektrifiera sig, erfordrar omfattande detaljerade undersökningar,
som torde falla inom ramen för av årets riksdag beslutade utredningar
angående landsbygdens elektrifiering.

Då den ovan uppskattade summan av 75 milj. kronor representerar
ett minimum, som antagligen bör höjas med hänsyn tagen till
de områden, vilka på grund av speciella betingelser lämpligen låta
elektrifiera sig, antages i det följande, att i den omfattning, landets
landsbygd kan antagas bliva elektrifierad, anläggningskostnaderna för
distributionsledningar å landsbygden, inklusive transformatorer och
mätare, överslagsvis kunna uppskattas till minst 100 milj. kronor.

15V

Härtill kommer antagligen eu minst lika stor summa för lågspänuingsledningar
inom gårdarna, motorer, apparater, lampor m. m., vilka installeras
därstädes. Enligt hittills tillämpade principer bekostas emellertid
dessa städse av abonnenten och ej av kraftproducenten eller distributionsföreningen.

Att för ändamålet bevilja statslån till de enskilda till distributionsföreningar
anslutna medlemmarna för inköp av dem tillhöriga eller av
dem bekostade ledningar, armatur o. d. torde ej hava ifrågasatts. I
varje fall skulle ett dylikt användande av lånefonden i hög grad öka
arbetet och kostnaderna med fondens förvaltning, och gäller detta särskilt,
om man fasthålla’ den fordran, att den förvaltande myndigheten
skall granska, att betryggande säkerhet lämnas för lånen och att lånemedlen
användas på ändamålsenligt sätt.

Andelsföreningarnas årliga självkostnader pr hektar äro beroende
bl. a. på kraftförbrukningen pr hektar. Enligt de erfarenheter, som
gjorts vid Älvkarleby kraftverk, uppgår på eu enligt nuvarande begrepp
fullt elektrifierad gård förbrukningen för belysning, tröskning, gröpning
och diverse småändamål vid hantverk, sågning, hyvlirjg o. d. i
vanlig mindre skala till inemot 25 kwt. pr hektar. Räknar man med
det pris av i genomsnitt 11.5 öre pr kwt, till vilket vattenfallsstyrelsen
plägar tillhandahålla elektrisk energi till andelsföreningarna i landsbygden,
skulle årskostnaden belöpa sig till omkring 2.8 5 kronor pr
hektar. För avskrivning, administration, underhåll och skötsel av den
elektriska anläggningen antages åtgå 5 procent av anläggningskapitalet.
Antages vidare en räntefot av exempelvis 6 procent, sammansätta sig
årskostnaderna pr hektar på följande sätt:

Ränta, 6 procent å 40 kronor.................................................................... 2.4 o

Avskrivning, administration, amortering och underhåll, 5 procent

å 40 kronor.......................................................................................... 2.—

Energikostnader............................................................................................ 2.8 6

Summa 7.25

Om räntefoten sänkes med exempelvis 1 procent, skulle årskostnaderna
minskas med c:a 40 öre pr hektar, eller med 5.5 procent av
den totala årskostnaderna. Sänkningen är tydligen icke avsevärd.

En statens lånefond torde emellertid medföra vissa väsentliga fördelar
^ därigenom, att- den möjliggör eller underlättar för distributionsföreningen
att anskaffa penningar. Under det rikare bygder i regel
tillsynes lätt no g erhålla kn, exempelvis ur lokala sparbanker, kan detta

358

erbjuda avsevärda svårigheter i mindre bemedlade eller från större samhällen
avsides liggande trakter. Särskilt i dylika tall torde ett statslån
i hög grad underlätta genomförandet av önskvärd elektrifiering.

4. Sammanfattning.

Inverkan av statslån vid finansieringen av elektriska ledningsnät
och distributionsanläggningar är tvåfaldig, nämligen dels att, om statslån
beviljas i tillräcklig omfattning och med billigare ränta än enskilda
lån, driftkostnaderna minskas, dels att kapitalanskaffningen underlättas.
Denna inverkan är dock av olika stor betydelse för a) huvudledningar,
inklusive transformatorstationer, b) distributionsnät i städer och slutna
kommuner samt c) distributionsnät å landsbygden.

För huvudledningar medför räntesänkning, att med givna överföringskostnader
överföringsavståndet kan ökas, och att därigenom ett
större område med ekonomisk fördel kan betjänas av ledningsnätet.
Vid givet överföringsavstånd medför räntesänkningen minsking av de
årliga självkostnaderna för överföringen. Denna minskning kan vara
av relativt stor betydelse för elektrokemisk och annan industri, som
fordrar billig krafthyra, men torde knappast vara av tillräcklig storlek
att mera märkbart inverka på distributionsprisen för motoriska och belysningsändamål.
Då de i huvudledningar bundna kapitalbeloppen åro
störa,'' skulle givetvis den av statslån underlättade kapitalanskaffningen
vara för företagaren fördelaktig, och torde fördelarna särskilt vara av
betydelse, då ledningsnäten anslutas till sådana kronans vattenfall, som
äro upplåtna till enskilda.

De årliga belopp, som böra anslås för utdelning som statslån för
elektriska ledningar och distributionsnät, äro till sin storlek utom av
statsfinansiella synpunkter beroende på den omfattning, i vilken elektrifieringen
framdeles utföres. Att,, särskilt under nuvarande ovissa för -

hållanden, söka förutsäga den sannolika utvecklingen, blir naturligtvis
endast eu gissning, men det torde i allmänhet anses sannolikt, att
elektrifieringen såväl i städer som å landsbygd kommer att i allt större
omfattning genomföras, och att den av kriget framkallade materialbristen
icke kommer att nämnvärt tillbakahälla denna utveckling. Betraktar
man särskilt landsbygdens elektrifiering, har uppskattats, att
det elektrifierade området år 1915, resp. 1916 ökades med 30,000, resp.

40,000 hektar. Räknar man med hänsyn till det starka uppsving, som
elektrifieringen av landsbygden tagit, med en ökning under de närmaste
åren av i genomsnitt 100,000 hektar pr år, skulle det för elektrifiering
erforderliga kapitalet efter 40 kronor pr hektar uppgå till 4.0 milj. kronor
pr år. Om man vidare antager, att statslån beviljas till hälften, resp.
Va av anläggningskapitalet, skulle lånen uppgå till 2.0 å 2.7 milj. kronor.
Då emellertid större delen av företagen säkerligen ej äro i behov av
statslån, torde lånebeloppen i verkligheten kunna anslås mindre, säg
t. ex. 0.5 å 1.0 milj. kronor.

Därvid är hänsyn tagen endast till lånebehoven hos de förut omnämnda
distributionsföretagen för landsbygdens elektrifiering, och hava
därvid ej medräknats av föreningsmedlemmarna gjorda naturaprestationer
och ej heller anläggningar å föreningsmedlemmarnas egen mark.

Som ovan nämnts synas emellertid statslån även för elektriska
.huvudledningar i åtminstone vissa fall bliva motiverade. Från statens
rent finansiella synpunkt gäller detta särskilt för ledningar från utarrenderade
kronofall. Vidare kan från allmän och social synpunkt
ofta bliva motiverat att med statslån underlätta tillkomsten av sådana
huvudledningar, som i sin mån möjliggöra den elektriska energiens
vidare fördelning på landsbygd och till kommuner, ävensom uppkomsten
av ny och utveckling av befintlig industri m. m. Med hänsyn härtill
synas de årliga belopp, som i form av statslån ifrågasatts skola utdelas
för finansiering av elektriska ledningsnät och distributionsföretag, lämpligen
böra anslås till omkring en milj. kronor.

Stockholm i september 1917.

Fredrik Jonson.

Ernst Heineman.