Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !).

1

Nr 9.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående extra
krig stid stillägg för senare halvåret'' av 1918 åt lärarpersonalen
vid privatläroverken; given Stockholms slott
den 25 oktober 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att

dels för beredande under tiden från och med den 1 juli till och med
den 31 december 1918 av extra krigstidstillägg åt sådana befattningshavare,
som avses i Kungl. Maj:ts kungörelse den 23 november 1917
(Svensk författningssamling nr 857) angående statsbidrag till beredande
av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt vissa lärare vid enskilda
läroanstalter, å extra tilläggsstat för år 1918 under åttonde huvudtiteln
anvisa'' ett förslagsanslag å 210,000 kronor;

dels förklara, att det extra krigstidstillägget skall i sin helhet gäldas
av statsmedel samt utgå enligt följande grunder:

1) Delaktighet i det extra krigstidstillägget tillkommer den, som under
senare hälften av år 1918 eller någon del av nämnda tid är anställd i
egenskap av föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare
eller övningslärare vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola, högre
goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd
från det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till
privatläroverk.

2) Det extra krigstidstillägget utgår med följande belopp utöver tillfälle
löneförbättring och föreskriven minimiavlöning eller, där föreskrift

o o n ° •

om minimiavlöning saknas, den avlöning, som för motsvarande tjänstgöring
i medeltal utgått under åren 1913—1915:

a) till föreståndare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 150 kronor;

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 9 käft. (Nr 9.)

1

2

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

b) till ämneslärare med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig, vid
enskild mellanskof, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt
lärarinneseminarium med 150 kronor;

c) till manlig timlärare vid enskild mellanskof, högre goss- eller sångskola
samt enskilt lärarinneseminarium med 6 kronor för veckotimme,
dock beträffande lärare vid högre goss- eller samskola endast för det antal
veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning vid bestämmande
av det särskilda understödet för anlitande i större omfattning
av manliga lärarkrafter;

d) till manlig timlärare vid högre flickskola med 5 kronor för veckotimme; e)

till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskof, högre flickskola,
högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 5 kronor
för veckotimme;

f) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskof,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 5 kronor för veckotimme.

3) Extra krigstidstillägg må icke utgå till befattningshavare, som
samtidigt från annan tjänst åtnjuter extra krigstidstillägg av statsmedel,
uppgående till minst 150 kronor. Ej heller må befattningshavare, som
från annan tjänst erhåller sådant krigstidstillägg till lägre belopp än 150
kronor, för tjänstgöring vid skof av här förevarande art uppbära extra
krigstidstillägg till högre belopp än att det sammanlagda tillägget uppgår
till högst 150 kronor;

dels ock besluta, att i fråga om det extra krigstidstillägget skall i
övrigt i tillämpliga delar gälla vad angående den tillfälliga löneförbättringen
finnes stadgat i omförmälda kungörelse den 23 november 1917.

De till ärendet hörande handlingarna skof tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 9

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 oktober

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

T proposition (nr 215) föreslog Kungl. Maj:t 1917 års riksdag att
anvisa ett förslagsanslag av 301,300 kronor såsom bidrag till beredande
under år 1918 av tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken,
att utgå enligt vissa i propositionen angivna grunder.

I två inom riksdagen väckta motioner föreslogs anvisande av medel
till tillfällig löneförbättring åt nämnda personal jämväl under år 1917
eller, om detta icke vunne riksdagens bifall, höjning av det i propositionen
begärda statsanslaget till tillfällig löneförbättring för beredande av ökning
av de till de särskilda lärarna utgående beloppen.

Av principiella skäl ansåg sig riksdagen icke kunna bifalla förslaget
om tillfällig löneförbättring för år 1917, men med hänsyn till att riksdagen
beviljat medel till krigstidshjälp åt samtliga statstjänare för år 1917,
fann sig riksdagen böra bevilja föreståndare och ämneslärare med full
tjänstgöring vid ovanberörda läroanstalter krigstidshjälp med angivet belopp
för år 1917.

Extra krigstidstillägg
för
senare halvåret
av 1918
åt lärarpersonalen
vid privatläroverken.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

Beträffande tillfällig löneförbättring åter för år 1918 till sagda lärarpersonal
anvisade riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 275,000 kronor såsom bidrag
till beredande under år 1918 av tillfällig löneförbättring åt lärare
och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och
samskolor samt enskilda lärarinneseminarier att utgå enligt följande grunder,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som
för tillämpning av dessa grunder kunde befinnas erforderliga:

1) Delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen tillkommer den, som
under år 1918 eller någon del av nämnda år är anställd i egenskap av
föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare eller övnings -lärare vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller
samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd från
det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk.

2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp utöver
föreskriven minimiavlöning eller, där föreskrift om minimiavlöning saknas,
utöver den avlöning, som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått
under åren 1913—1915:

a) till föreståndare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 300 kronor för år;

b) till ämneslärare med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig, vid
enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt
lärarinneseminarium med 300 kronor för år;

c) till manlig timlärare vid enskild mellanskola, högre goss- eller
samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 12 kronor för veckotimme,
dock beträffande lärare vid högre goss- eller samskola endast för det antal
veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning vid
bestämmande av det särskilda understödet för anlitande i större omfattning
av manliga lärarkrafter;

d) till manlig timlärare vid högre flickskola med 10 kronor för veckotimme
;

e) till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskola, högre flickskola,
högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 10 kronor
för veckotimme;

f) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 10 kronor för veckotimme;

dock att för de under c)—f) omförmälda grupper av lärare tillfällig

5

Kungl. Maj-Js Nåd. Proposition Nr .9.

löneförbättring icke må utgå till den, som samtidigt från annan tjänst
åtnjuter tillfällig löneförbättring av statsmedel, uppgående till minst 300
kronor, samt att den befattningshavare, som från annan tjänst erhåller
sådan löneförbättring till lägre belopp än 300 kronor, må för tjänstgöring
vid skola av här förevarande art uppbära tillfällig löneförbättring allenast
till så stort belopp, att den sammanlagda löneförbättringen uppgår till
högst 300 kronor för år.

3) Till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring bidrager staten med
två tredjedelar av det för varje fall bestämda beloppet, under villkor att
deri återstående tredjedelen tillskjutes av kommun eller enskilda donatorer
eller utgår av medel, som eljest stå till vederbörande läroanstalts förfogande.

De av riksdagen antagna bestämmelserna överensstämde med Kungl.
Maj:ts förslag utom i vad angår de för vissa fall meddelade föreskrifterna
rörande de under c)—f) upptagna grupperna av lärare. Genom den av
riksdagen åt dessa bestämmelser givna ändrade lydelsen ansåg sig riksdagen
kunna begränsa det av Kungl. Maj:t begärda anslaget till det av riksdagen
anvisade beloppet, 275,000 kronor.

Den 23 november 1917 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (nr 857)
rörande statsbidrag till beredande av ifrågavarande tillfälliga löneförbättring.
Denna kungörelse innehöll de av riksdagen fastställda grunderna
för löneförbättringens utgående med en oväsentlig omformulering, innebärande,
att de särskilda inskränkningarna i fråga om den, som för annan
tjänst uppbär tillfällig löneförbättring av statsmedel, gälla för samtliga
lärarkategorierna. Tillika upptogos i denna kungörelse de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av nämnda grunder befunnos erforderliga.
Dessa föreskrifter, innefattade i punkterna 4—8, 10 och 11 av kungörelsen
äro så lydande:

4. Den tillfälliga löneförbättringen fördelas på vår- och höstterminen i förhållande
till det antal läsveckor, som faller på den ena och den andra terminen.

5. Föreståndare samt ämneslärare med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig,
som tjänstgjort kortare tid än eu termin, erhåller tillfällig iöneförbättring i förhållande
till den del av terminen, under vilken han tjänstgjort, dock med iakttagande
att den, som på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet eller varit hindrad att tjänstgöra
på den grund, att tjänstgöringen vid skolan på grund av rådande smittosam
sjukdom måst för någon tid inställas, icke för denna tid ssall vidkännas avdrag å beloppet
av honom eljest tillkommande löneförbättring, samt att annan tillfällig, av
vederbörligen styrkt förfall förorsakad frånvaro från undervisningen, icke överstigande
sammanlagt åtta dagar av den tid, utbetalningen avser, icke föranleder avdrag å det
vederbörande eljest tillkommande belopp.

6. Med full tjänstgöring förstas i fråga om kvinnlig ämneslärare en tjänst -

6

1 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

göring till ungefärligen tleu omfattning, som åligger ämneslärariuna vid allmänt läroverk.
Vad beträffar manlig ämneslärare skola i fråga om tjänstgöringens omfattning
gälla i tillämpliga delar läroverksstadgans motsvarande bestämmelser om ämneslärares
under visningsskvldighet.

7. Till timlärare och övuingslärare utgår den tillfälliga löneförbättringen i förhållande
till den fullgjorda tjänstgöringen.

8. Tillfällig löneförbättring beräknas allenast för tjänstgöring, fullgjord i klasserna
över de förberedande, dock att kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring må
kunna fullgöra intill eu tredjedel därav i de förberedande klasserna eller i övningsämnen.

10. Den tillfälliga löneförbättringen utbetalas vid de tidpunkter, som'' i nådiga
cirkulären den 28 april 1916 angående statsunderstöd till privatläroverk äro fastställda
för utbetalning av de särskilda bidragen till löne- och älderstillägg åt lärarinnorna.

11. För rekvisition och utbetalning av den tillfälliga löneförbättringen skola i
övrigt i tillämpliga delar gälla de föreskrifter, som i förberörda cirkulär den 28 april
1916 äro givna beträffande nämnda bidrag till löne- och älderstillägg åt lärarinnorna.

I skrivelse den 31 augusti 1917 anhöll läroverksöverstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att såsom bidrag för beredande jämväl under
år 1919 av tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande lärarpersonal på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 275,000 kronor.

Då jag den 14 januari 1918 inför Kungl. Maj:t föredrog de ärenden,
som tillhörde regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1919,
berörde jag även frågan om den tillfälliga löneförbättringen åt lärarpersonalen
vid privatläroverken. Jag yttrade därvid (punkt 147):

Frågan om en mera definitiv reglering av avlöningsförhållandena för den vid
privatläroverken anställda lärarpersonalen är som bekant under utredning. Enligt vad
jag inhämtat, har lärarlönenämnden, som haft denna utredning om hand, för avsikt
att inom kort avlämna sitt betänkande i ämnet. Att frågan kan bliva föremål för
framställning till 1918 års riksdag är emellertid uteslutet.

Vid sådant förhållande bör tillfällig löneförbättring för år 1919 beredas denna
lärarpersonal.

Beträffande grunderna för denna löneförbättring är jag ej nu beredd att framlägga
ett i alla detaljer utarbetat förslag. De böra dock avpassas så, att de lämna vederbörande
en väsentlig förhöjning av löneförbättringen för år 1919, jämförd med den,
som utgår för år 1918. Efter ett preliminärt överslag skulle för äudamålet erfordras
ett belopp av omkring 600,000 kronor. Definitivt förslag om detta anslags beviljande
jämte grunder för den tillfälliga löneförbättringens utgående anhåller jag få framlägga^
sa snart ske kan under riksdagens lopp. Nu inskränker jag mig till hemställan,
det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag
för beredande av tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken,
beräkna för berörda ändamål på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag ett belopp
av 600,000 kronor.

Vid förnyad anmälan den 1 februari 1918 av ifrågavarande ärende
(proposition nr 73) anförde jag, bland annat, följande:

7

Kungl. Muj:ts Kålt. Proposition AV it.

Det torde vara obehövligt att här vidlyftigt angiva de skal, på vilka jag grundar
ruin övertygelse om nödvändigheten av att ett kraftigt ingripande sker till förbättrande
av ifrågavarande lärarpersonals avlöningsvillkor, ett ingripande som nu, i
avbidau på förestående definitiv lönereglering, endast kan avse en tillfällig anordning.
Dessa skäl iiro väsentligen desamma, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts berörda
proposition till 1917 års riksdag, numera i hög grad förstärkta genom det ökade ekonomiska
tryck, som för eu var är nogsamt bekant.

1 fråga om det sätt, varpå man nu skall komma de enskilda läroanstalternas
lärarpersonal till hjälp i dess svårigheter, föreligga i de gjorda framställningarna —
om jag liksom läroverksöverstyrelsen lämnar yrkande om krigstidsbjälp för år 1919
åsido — två förslag, avsedda att framläggas för 1918 års riksdag: krigstidsbjälp för
år 1918 och tillfällig löneförbättring för år 1919. Jag vill nämna, att frågan om
krigstidsbjälp åt en viss kategori av lärarpersonalen även i annat sammanhang berörts,
ity att centralstyrelsen för svenska skolkökslärarinnornas förening i underdånig ansökning
anhållit om beredande av ett krigstidstillägg under såväl år 1918 som år 1919
åt lärarinnor i huslig ekonomi vid statsunderstödda läroanstalter.

Privatläroverkens lärarpersonal, som ej kunde bliva delaktig av det krigstidstillägg
och^ den krigstidsbjälp, som för år 1917 tilldelades befattningshavare i statens
tjänst, ansågs emellertid ej böra lämnas alldeles utan bistånd för sagda år. Fördenskull
gav riksdagen, jämte det att sagda lärarpersonal erhöll tillfällig löneförbättring
för år 1918, densamma i särskild ordning krigstidsbjälp för år 1917. Lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken med flera statens undervisningsanstalter erhöll krigstidstillägg
och krigstidshjil!p för år 1917 och lärer för år 1918 komma i åtnjutande därav
jämte tillfällig löneförbättring. Detta synes mig dock ej böra för de enskilda läroverkens
lärarpersonal medföra befogade anspråk på att för år 1918, utöver tillfällig
löneförbättring, erhålla krigstidsbjälp. Trots all pliktig omvårdnad från statens sida
om det enskilda skolväsendet, torde det dock under nuvarande förhållanden ej äga
att uppställa krav på samma förmåner som statens egna läroanstalter. Jag tillåter
mig erinra om att gjord framställning om krigstidstillägg och krigstidshjälp för år
1918 vid kommunala mellanskolor — utöver för sagda år beviljad tillfällig löneförbättring
— av Kungl. Maj:t lämnats utan bifall och att krigstidshjälp för år 1918
till lärarpersonalen vid de såsom kommunala inrättningar behandlade folkskolorna och
högre folkskolorna ävensom vid de med privatläroverken i nu förevarande avseende
fullt jämförliga folkhögskolorna, vilken personal för år 1918 åtnjuter tillfällig löneförbättring,
icke av Kungl. Maj:t ifrågasatts.

Den tillfälliga löneförbättringen för år 1918 till lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken och andra statens läroanstalter var avsedd att utgöra en verklig, av gällande
lönereglerings otillfredsställande beskaffenhet påkallad löneförhöjning, som avsåg
att bringa dessa lärargrupper i någorlunda samma lönenivå som övriga statstjänare.
I enlighet därmed lärer ock denna personal, som sagt, oavsett den tillfälliga
löneförbättringen, bliva delaktig av krigstidstillägg och krigstidshjälp för befattningshavare
i statens tjänst under år 1918. Vad åter den tillfälliga löneförbättringen vid
de enskilda läroanstalterna angår, torde det ej saknas fog för att antaga, att med densamma
avsetts ej blott eu löneförhöjning utan även i sin mån en av krigstidsförhållandena
betingad hjälp till lärarpersonalen.

Då jag sålunda av dessa skäl funnit mig hindrad att understödja begäran om
krigstidshjälp, vill jag däremot förorda den andra ifrågasatta utvägen, nämligen eu
tillfällig löneförbättring för år 1919. Denna bör därvid göras så pass mycket större

8

KungJ. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 0.

än den för år 1918 gällande, att ifrågavarande personal härigenom i möjligaste mån
hålles skadeslös för uppskovet med den definitiva löneregleringen. Jag anser mig
därför böra förorda en fördubbling av motsvarande belopp för år 1918. Enligt vad
jag inhämtat, kommer därvid vederbörande lärarpersonals avlöningsmedel under år
1919 endast för vissa undantagsfall och endast med mycket obetydligt belopp att överskrida
vad lärarlönenämndens förväntade förslag i varje särskilt fall innebär. Den
omständigheten, att under nu rådande exceptionella förhållanden den tillfälliga löneförbättringen
skulle komma att för vissa grupper av lärarpersonalen höja avlöningsförmånerna
utöver lärarlönenämndens förslag till lönereglering, synes mig icke vara
ägnad att vålla betänkligheter, då lärarlönenämndens förslag bygger på en före världskrigets
utbrott gällande prisnivå.

Med bibehållande i övrigt av samma bestämmelser, som av riksdagen fastställts
beträffande den tillfälliga löneförbättringen för år 1918 till de särskilda kategorierna
av lärarpersonalen, skulle alltså föreståndare, manlig eller kvinnlig, samt ämneslärare
med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig, komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring
till belopp av 600 kronor för år. Manlig timlärare vid enskild mellanskola,
högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium skulle erhålla 24 kronor
för veckotimme, dock beträffande lärare vid högre goss- eller samskola endast för det
antal veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning vid bestämmande
av det särskilda understödet för anlitande i större omfattning av manliga lärarkrafter.
För manlig timlärare vid högre flickskola samt för kvinnlig timlärare ävensom
för övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola, högre flickskola,
högre goss- eller Barnskola och enskilt lärarinneseminarium skulle den tillfälliga löneförbättringen
utgöra 20 kronor för veckotimme. De i de kungjorda bestämmelserna
rörande 1918 års tillfälliga löneförbättring förekommande inskränkningarna rörande
sådan förbättring för den, som samtidigt från annan tjänst åtnjuter tillfällig löneförbättring
av statsmedel, torde böra bibehållas med den förändring, som påkallas dels
av de av mig föreslagna förhöjningarna av vederbörande belopp, dels ock av den omständigheten,
att flertalet stats- och kommunalt anställda lärargrupper senare under
riksdagens lopp torde komma att föreslås till erhållande av en definitiv lönereglering,
vilken lärer böra utesluta delaktighet i här ifrågasatta tillfälliga löneförbättring. Likasom
under år 1918 torde staten böra till den tillfälliga löneförbättringen under år
1919 bidraga med två tredjedelar av det för varje fall bestämda beloppet, under villkor
att den återstående tredjedelen tillskjutes av kommun eller enskilda donatorer eller
utgår av medel, som eljest stå till vederbörande läroanstalts förfogande.

Den i enlighet med min tillstyrkan av Kungl. Maj:t gjorda framställningen
till 1918 års riksdag blev jämväl av riksdagen bifallen.

Enligt riksdagens beslut komma alltså lönetilläggen till ifrågavarande
lärarpersonal att för år 1919 utgå med dubbelt så höga belopp emot vad
för år 1918 beviljats. Såsom ock riksdagen uttryckligen angiver, är det den
alltmer förvärrade dyrtiden, som föranlett en sådan höjning av ifrågavarande
tillägg. Denna dyrtid har emellertid, såsom nogsamt torde vara
känt, med oanad hastighet stegrats, och förhållandena under senare hälften
av år 1918 hava visat sig vara sådana, som man näppeligen torde hava

9

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr !).

kunnat förutse, då fråga förelåg om tillfällig löneförbättring för privatläroverkens
lärarpersonal för år 1918. 1 en till Kungl. Maj:t från läro verksöverstyrelsen

inkommen framställning av den 2.3 oktober 1918 har
också yrkats på ökat bidrag från statens sida till ekonomisk hjälp åt
ifrågavarande lärare redan innevarande år.

Överstyrelsen anför i sagda framställning följande:

Det är allmänt bekant, att särskilt under år 1918 prisen på livsmedel och allehanda
nödvändighetsvaror stigit på ett sätt, som man knappast kunnat förutse. Långt
i förväg beräknade löne- och dyrtidstillägg, som i regeln redan från början varit
ganska ”knappt tillmätta, hava därför under året visat sig alltmer otillräckliga, och
flertalet löntagare, både i allmän och enskild tjänst, hava hätigenom rakat i en allt
bekymmersammare ställning. Det har under sådana förhållanden synts Kungl. Maj'':t
nödvändigt att söka bereda statstjänarna eu förhöjning av de krigstidstillägg, som för
innevarande år beviljats, och har för detta ändamål en urtima riksdag inkallats.^

Läroverksöverstyrelsen tillåter sig framhålla angelägenheten därav, att sa vitt
möjlföt av ovannämnda skäl även någon ytterligare hjälp måtte beredas lärarpersonalen
vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna. Genom nådiga kungörelsen den 23
november 1917 angående statsbidrag till beredande av tillfällig löneförbättring under
år 1918 åt vissa lärare vid enskilda läroanstalter, ha för innevarande år åt lärare och
lärarinnor med full tjänstgöring vid dessa läroanstalter beviljats lönetillägg med 300
kronor för år, och åt timlärare ett däremot svarande tillägg till timarvodet. Till
ifrågavarande tillfälliga löneförbättring bidrager staten med tva tredjedelar av det för
varje fall bestämda beloppet, under villkor att den återstående tredjedelen tillskjutes
av kommun eller enskilda donatorer eller utgår av medel, som eljest sta till vederbörande
läroanstalts förfogande. För år 1919 liar innevarande års riksdag höjt nämnda
lönetillägg till dubbla beloppet eller till 600 kronor. Det är otvivelaktigt, att ett
vtterlföare lönetillskott för iuuevarande ar är i hög grad av behovet pakallat, då helt
visst många av de enskilda läroanstalternas personal genom de senaste månadernas
starka prisstegringar bragts i ett verkligt nödläge. Läroanstalterna själva torde endast
undantagsvis kunna träda emellan, då deras ekonomi under kristidens verkningar i
regeln torde ha blivit särdeles svag. Från kommunernas sida torde för innevarande
år°någon ytterligare hjälp ej vara att vänta. Den enda utväg, som står öppen, synes
under°sådana förhållanden vara, att staten lämnar ett ytterligare lönetillägg för senare

hälften av innevarande år. ., „, . ... . , ..

För att bringa någon mera verksam hjalp synes ett sadant lönetillägg ej hora
sättas lägre än till 200 kronor för lärare (lärarinna) med full tjänstgöring. Detta
skulle motsvara de två tredjedelar, med vilka staten bidrager till den förut beslutade
tillfälliga löneförbättringen för innevarande år. I de fall, då denna löneförbättring
utgår med belopp för veckotimme, torde nu ifrågasatt extra tillägg böra bestämmas
till två tredjedelar av det belopp, varmed deu tillfälliga löneförbättringen i varje fall
bestämts skola utgå. För det extra tillägget synes jämväl böra sättas ett maximum
av 200 kronor, och synes detta tillägg i övrigt böra utgå efter samma grunder, som
bestämts för den tillfälliga löneförbättringen i förenämuda nådiga kungörelse den 23
november 1917. Ett på sadant sätt bestämt extra lönetillägg skulle kräva ett belopp,
motsvarande det statsbidrag, som beviljats till den tillfälliga löneförbättringen vid de
enskilda läroanstalterna under år 1918, eller 275,000 kronor.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 9 käft. (Nr 9.)

2

10

Departementschefen
.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 9.

På grund av vad sålunda blivit anfört får överstyrelsen i underdånighet hemställa,
att Kungl. Magt täcktes föreslå instundande urtima riksdag

att för beredande åt lärarpersonalen vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
av ett extra lönetillägg under senare hälften av år 1918, att utgå efter ovan
angivna grunder, anvisa på tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag av 275,000
kronor.

I en den 24 oktober 1918 dagtecknad underdånig skrift har sedermera centralstyrelsen
för flick- och samskoleföreningen gjort framställning om beredande av krigstidshjälp
för år 1918 åt nu ifrågavarande lärarpersonal.

Jag finner alla skäl tala för ett verksammare biträde från statens
sida till avhjälpande av det brydsamma läge, vari de redan förut klent
avlönade lärarna vid privatläroverken befinna sig. Jag tillåter mig att
åberopa och instämma i vad statsrådet och chefen för finansdepartementet
denna dag anfört i fråga om extra krigstidstillägg under år 1918 åt befattningshavare
i statens tjänst. Enahanda skäl, som här anförts för ett
ökat krigstidstillägg under senare delen av år 1918 för statens befattningshavare,
kunna jämväl andragas till förmån för ett tillägg till den tillfälliga
löneförbättring, som för innevarande år beviljats privatläroverkens lärarpersonal.
Uppenbart torde jämväl vara, att samma omständigheter, som
tala till förmån för ytterligare bistånd från statens sida under år 1918
åt lärarpersonalen vid privatläroverken, i lika hög grad äga tillämpning i
fråga om andra inom enskild eller kommunal tjänst verkande lärarkategorier,
för vilka genom beslut av 1917 års riksdag tillfällig löneförbättring
blivit för år 1918 beviljad. Jag tänker härvid på lärarpersonalerna
vid kommunala mellanskolor, vissa småskoleseminarier, folk- och småskolor,
högre folkskolor och folkhögskolor.

Detta tillägg — vilket synes mig till undvikande av missförstånd böra
benämnas extra krigstidstillägg — synes böra för senare halvåret av 1918
utgå till en var befattningshavare med ett belopp, motsvarande hälften av
vad utav riksdagen redan beviljats motsvarande tjänstinnehavare i tillfällig
löneförbättring för hela år 1918, dock med undantag beträffande lärarpersonalen
vid folkhögskolorna, till vilken det extra krigstidstillägget
lämpligen torde kunna beräknas efter andra grunder. I de av riksdagen
i övrigt godtagna grunderna synes någon annan ändring icke böra vidtagas
än beträffande sättet för gäldande av kostnaderna för det extra
krigstidstillägget. Till denna fråga skall jag senare återkomma.

Med tillämpning av de utav mig nu förordade grunder för det extra
krigstidstillägget skulle alltså föreståndare, manlig eller kvinnlig, samt
ämneslärare med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig, komma i
åtnjutande av extra krigstidstillägg till belopp av 150 kronor för senare

It

Kungd. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !).

halvåret av 1918. Manlig-timlärare vid enskild mellanskola, högre, gosseller
samskola samt enskilt lärarinneseminarium skulle för sagda tid erhålla
6 kronor för veckotimme, dock beträffande lärare vid högre gosseller
samskola endast för det antal veckotimmar, som för vederbörande
läroanstalt tagits i beräkning vid bestämmande av det särskilda understödet
för anlitande i större omfattning av manliga lärarkrafter. För manlig
timlärare vid högre flickskola samt för kvinnlig timlärare ävensom för
övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola, högre flickskola,
högre goss- eller samskola och enskilt lärarinneseminarium skulle
det extra krigstidstillägget utgöra o kronor för veckotimme. De i de
kungjorda bestämmelserna rörande 1918 års tillfälliga löneförbättring förekommande
inskränkningarna rörande sådan förbättring för den, som samtidigt
från annan tjänst åtnjuter tillfällig löneförbättring av statsmedel,
torde få äga motsvarande tillämpning å det nu ifrågasatta extra krigstidstillägget.

Till den tillfälliga löneförbättringen bidrager staten med två tredjedelar
av det för varje fall bestämda beloppet, under villkor att den återstående
tredjedelen tillskjutes av kommun eller enskilda donatorer eller
utgår av medel, som eljest stå till vederbörande läroanstalts förfogande.
En motsvarande fördelning beträffande det extra krigstidstillägget synes
mig av praktiska skål icke kunna ifrågasättas, i det att kommunernas
inkomst- och utgiftsstater för år 1918 för länge sedan äro fastställda,
utan att medel för ändamålet kunnat beräknas. Hela detta tillägg torde
fördenskull böra utgå av statsmedel.

Vid beräkning av kostnaderna för den tillfälliga löneförbättringen för
år 1918 lades till grund en av läroverksöverstyrelsen verkställd utredning
rörande storleken av lärarpersonalen i dess helhet vid privatläroverken
samt beträffande omfattningen av denna personals tjänstgöring. För ändamålet
anvisade riksdagen ett förslagsanslag av 275,000 kronor, avsett att
täcka två tredjedelar av kostnaderna för den tillfälliga löneförbättringen,
under villkor att den återstående tredjedelen tillskötes av kommun, enskilda
donatorer eller vederbörande läimanstalter. Då det nu ifrågasatta
extra krigstidstillägget är avsett att helt utgå av statsmedel och med halva
beloppet av den tillfälliga löneförbättringen, torde följaktligen kostnaderna
för det extra krigstidstillägget kunna beräknas till tre fjärdedelar av det
redan anvisade anslaget till nämnda löneförbättring eller således till 206,250
kronor. Denna summa synes emellertid böra avrundas uppåt till 210,000
kronor, vilket belopp torde såsom förslagsanslag böra uppföras på extra
tilläggsstat för år 1918.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

Under åberopande av vad jag nu anfört får jag hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels för beredande under tiden från och med den
1 juli till och med den 31 december 1918 av extra
krigstidstillägg åt sådana befattningshavare, som avses i
Kungl. Maj:ts kungörelse den 23 november 1917 (Svensk
författningssamling nr 857) angående statsbidrag till
beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt
vissa lärare vid enskilda läroanstalter, å extra tilläggsstat
för år 1918 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
å 210,000 kronor;

dels förklara, att det extra krigstidstillägget skall i
sin helhet gäldas av statsmedel samt utgå enligt följande
grunder:

1) Delaktighet i det extra krigstidstillägget tillkommer
den, som under senare hälften av år 1918 eller
någon del av nämnda tid är anställd i egenskap av föreståndare,
äinneslärare med full tjänstgöring, timlärare
eller övningslärare vid sådan enskild mellanskola, högre
flickskola, högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium,
som åtnjuter understöd från det i
riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till
privatläroverk.

2) Det extra krigstidstillägget utgår med följande
belopp utöver tillfällig löneförbättring och föreskriven
minimiavlöning eller, där föreskrift om minimiavlöning
saknäs, den avlöning, som för motsvarande tjänstgöring
i medeltal utgått under åren 1913—1915:

a) till föreståndare, manlig eller kvinnlig, vid enskild
mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller
samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 150
kronor;

b) till ämneslärare med full tjänstgöring, manlig
eller kvinnlig, vid enskild mellanskola, högre flickskola,
högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 150 kronor;

c) till manlig timlärare vid enskild mellanskola,
högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 6 kronor för veckotimme, dock beträffande
lärare vid högre goss- eller samskola endast för det

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 9. 13

antal veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt
tagits i beräkning vid bestämmande av det särskilda
understödet för anlitande i större omfattning av manliga
lärarkrafter;

d) till manlig timlärare vid högre flickskola med
5 kronor för veckotimme;

e) till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskola,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt
lärarinneseminarium med 5 kronor för veckotimme;

f) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild
mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola
samt enskilt lärarinneseminarium med 5 kronor
för veckotimme.

3) Extra krigstidstillägg må icke utgå till befattningshavare,
som samtidigt från annan tjänst åtnjuter
extra krigstidstillägg av statsmedel, uppgående till minst
ISO kronor. Ej heller må befattningshavare, som från
annan tjänst erhåller sådant krigstidstillägg till lägre
belopp än 150 kronor, för tjänstgöring vid skola av
här förevarande art uppbära extra krigstidstillägg till
högre belopp än att det sammanlagda tillägget uppgår
till högst 150 kronor;

dels ock besluta, att i fråga om det extra krigstidstillägget
skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad
angående den tillfälliga löneförbättringen finnes stadgat
i omförmälda kungörelse den 23 november 1917.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Em. G.son Bergman.