Kuntjl. Maj:ta ''proposition nr 34.

1

Nr 34.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 m. m.; given
Stockholms slott den 22 november 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862,

2:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862,

3:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862,

4:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kyrkostämma,
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862,

5:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kyrkostämma,
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863,
6:o) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting
den 21 mars 1862 och

7:o) lag om ändring i stadgan om proportionellt valsätt vid vissa
val inom landsting och stadsfullmäktige den 13 juni 1913.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 33 höft. (Nr 34.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 8—11, 14, 16—19, 21, 27, 29, 30,
32, 36, 38, 40, 42 och 48 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 8.

Rättighet att deltaga i kommunalstämmans överläggningar och beslut
tillkommer man eller kvinna, som

a) är svensk undersåte,

b) är medlem av kommunen samt enligt § 57 förbunden att till
densamma erlägga skatt,

c) senast under nästföregående kalenderår uppnått tjugu ett års

ålder,

d) icke är omyndig förklarad,

e) icke är i konkurstillstånd, och

f) icke är från ovannämnda rättighet utesluten på grund av ådömd
straffpåföljd.

§ 9.

Rättighet, som i § 8 sägs, tillkommer ock gift kvinna, som icke
vunnit boskillnad eller hemskillnad, ändå att hon icke är skattskyldig

Kungl. Maj:ts proposition nr 34. Ä

till kommunen, såframt dylik skattskyldighet åligger mannen och hon
uppfyller övriga i nämnda paragraf stadgade villkor.

§ 10.

Mom. 1. I överläggningar och beslut, som angå ärenden, gemensamma
för hela kommunen, deltaga samtliga i kommunen röstberättigade.

Mom. 2. Angår ärende endast i mantal satt jord, tillkommer talan
och rösträtt allenast dem, som innehava sådan jord.

I ärende, som nu sägs, tillkommer talan och rösträtt jämväl omyndig,
oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet. För omyndig röstar
förmyndaren eller, där flera äro förmyndare, den som dessa bland sig
utse; för oskiftat bo må delägarna i boet utse ombud; för samfälld egendom
må ej mer än en person föra talan.

§ 11.

Mom. 1. Varje röstberättigad äger en röst.

Mom. 2. Där för deltagande — — — bestämda grunden.

§ 14.

Sedan taxeringslängden för allmänna bevillningen blivit av prövningsnämnden
granskad, skall kommunalnämnden med ledning av denna
längd och mantalslängden samt enligt bifogade formulär litt. A. upprätta
en längd, upptagande kommunens samtliga röstägande medlemmar och
särskilt angivande, dels vilka som icke äro i kommunen mantalsskrivna,
dels ock vilka som under kalenderåret uppnått eller uppnå myndig ålder,
jämte summa för dels i kommunen mantalsskrivna röstberättigade, dels
övriga röstberättigade. Anteckning i sistnämnda längd rörande hinder
för rösträtt må ske endast genom angivande av den del av § 8, däri
hindret beröres. Äro i kommun-----hos kommunalnämnden förvaras.

Huru denna längd — — — komma under prövning.

Missnöje med kommunalstämmans----vid kommunalstäm man

företedda.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

§ 16.

Kungörelse om kommunalstämma--— dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som---erläggande av bidrag därtill.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl anslås å
plats eller platser inom kommunen, som kommunalstämman för ändamålet
bestämmer.

Tillkännagivande om tid---deltagandes röster annorlunda

beslutar —--kännedom. Har vid fattandet av---deltagandes

röster, skall tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning.

Tillkännagivandet skall---å kommunalstämman förekomma.

På kommunalstämma —--nästföljande kalenderår.

Ordföranden skall — — — före stämman.

Den omständigheten — — — för stämmans hållande.

§ 17.

Mom. 1. Tre ordinarie kommunalstämmor--— — — — —

för dessa stämmor ovan stadgade tid.

Ordinarie kommunalstämma i december — —--— — — —

sön- eller helgdag.

Angående kommunalstämma —--särskilt stadgat.

Den, vilken---sagda förvaltning.

Mom. 2. Kommunalstämma hålles även när Konungens befallningshavande
eller kommunalnämnden det äskar, eller då ordföranden finner
sådant nödigt. Enskild man, som är berättigad till talan i kommunalstämma,
ävensom vederbörande kronobetjänt, äger ock kommunalstämmas
sammankallande för uppgivet ärende begära. Varder denna begäran av
ordföranden avslagen, meddelar han, om så äskas, sitt beslut skriftligen
med skälen därtill; och äger sökanden att däröver föra klagan inom den
tid och på den ort, som för besvärs anförande i § 75 stadgas.

§ 18.

De ärenden, som å kommunalstämma till avgörande företagas, skola
förut vara vederbörligen beredda av kommunalnämnden eller annan av
kommunen tillsatt nämnd eller styrelse, dit ärendet efter sin beskaffenhet
hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer.

Kungl. Maj Uti ■proposition nr 34.

5

Val må dock kunna av kommunalstämma förrättas utan föregående
beredning. Lag samma vare, där ärende kräver skyndsam handläggning
och icke avser utgift eller avliändande av kommunen tillhörig egendom
eller efterskänkande av någon kommunens rättighet.

Innan ärende, som beretts annorledes än genom kommunalnämnd,
företages till avgörande å kommunalstämma, skall kommunalnämnden
lämnas tillfälle att däröver avgiva yttrande.

Skola två eller flera personer utses för särskild beredning, varom
ovan förmäles, sker valet proportionellt, på sätt därom är särskilt stadgat,
därest sådant äskas av minst så många väljande, som motsvara det
tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer,
valet avser, ökat med 1; och har i sådant fall stämman att bland
de närvarande röstberättigade kommunmedlemmarna utse erforderligt antal
personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

§ 19-

Mom. 1. Kan ärende, som av kommunalstämma handlägges, å
den utsatta dagen icke till slut bringas, skall stämman fortsättas å annan
dag och, därest stämman så besluter, kungörelse härom i vederbörlig
ordning utfärdas. Beslutes icke kungörelse, har ordföranden att, innan
sammankomsten upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva
dagen för stämmans fortsättande.

Mom. 2. Då jämlikt § 18 eller § 40 mom. 2 val sker proportionellt,
äger ordföranden, om han med avseende å befarad tidsutdräkt eller
av annan anledning så finner nödigt, att, sedan valsedlarna avlämnats
och innan sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens
fortsättande och avslutande. I sådant fall skola vid stämman
utses minst två personer att såsom kontrollanter närvara vid den fort:
satta valförrättningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna
förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill
samt därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens
fortsättande borttages, skall ordföranden i kontrollanternas närvaro förvissa
sig om att sigillen äro obrutna.

Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande erfordras
ej.

Mom. 3. Om vid ärendes behandling å stämma begäres uppskov
med detsammas avgörande och minst en tredjedel av de närvarande
därom förena sig, då skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden
har att'' med iakttagande av de i § 16 givna föreskrifter kungöra.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Uppskov må ej ske i fråga om val eller mer än en gång i något
ärende, såvida icke uppskovet beslutas av pluraliteten i vanlig ordning.

§ 21.

Mom. 1. Sedan överläggningen förklarats — — — eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning
beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med
klubbslag. Omröstning skall verkställas efter upprop och, därest icke
sluten omröstning begäres, ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda
stadgas, bestämmes utgången genom enkel pluralitet av de avgivna
rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, varder den mening
beslut, som ordföranden biträder.

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fast egendom--— stadsplan eller tomt indelning; b)

beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt
men för vilket under det löpande året anslag ej utgår, i kommun, där
högsta kommunalskatten för 100 kronors inkomst av kapital och arbete
överstiger 9 kronor;

d) höjande av visst, under det löpande året utgående anslag, då
höjningen skulle utgöra:

l:o) mer än 25 % i kommun, där högsta kommunalskatten överstiger
9 kronor men icke 12 kronor för 100 kronors inkomst av kapital
och arbete;

2:o) mer än 15 % i kommun, där högsta kommunalskatten överstiger
12 kronor men icke 15 kronor för 100 kronors inkomst av kapital
och arbete;

3:o) mer än 10 % i kommun, där högsta kommunalskatten överstiger
15 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning; f)

upptagande eller förnyande av lån eller förlängning av tiden för
erhållet låns återbetalande eller ingående av borgen;

g) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder.

7

Kung}. Maj:ta proposition nr 34.

Mom. 3. Med kommunalskatt avses i inom. 2 e) och d) utskylder
till kommunen vare sig de beslutats å kommunalstämma eller ä
kyrkostämma.

Mom. 4. Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må ske
allenast, där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter
befunnits föreligga.

Mom. 5. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta,
huruvida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp
uttaxeras eller upplåning därav ske.

§ 27.

Mom. 1. I kommun med över 3,000 invånare skall, med de villkor
och undantag här nedan sägs, den kommunen i kommunala angelägenheter
tillkommande beslutanderätt uppdragas åt kommunalfullmäktige.

Mom. 2. Vill kommun med 3,000 invånare eller därunder åt
fullmäktige överlåta beslutanderätt, som i mom. 1 avses, må sådant vara
tillåtet.

__ Förslag om upphävande av sådant beslut må icke väckas förrän
fem år efter beslutets fattande.

Beslut i omförmälda frågor skall hos Konungens befallningshavande
ofördröjligen anmälas.

§ 29.

Mom. 1. För val---inom valkrets.

Mom. 2. Är kommun delad---valdistrikt för kommunal fullmäktigval.

Mom. 3. Äro i kommun — — — kommunalnämnden bestämmer.

Mom. 4. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas
valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

A valsedel må---själva fullmäktigvalet.

Ogin är valsedel:

till vilken användes annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt
där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel---- vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert.två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

8

Kung!. Maj:ts proposition nr 34.

Mom. 5. a) Val av kommunalfullmäktige — — — valdistriktet,
röstlängd.

I fråga om —--sådan anmärkning.

b) Ej må — — — inom stämmolokalen.

Vid förrättningen, därvid stämmans ordförande biträdes av två av
densamma utsedda personer, skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika
till storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen---val urnan

är tom.

Valmännen äga---kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet, varvid iakttages, att, om han---

tillsett, att kuvertet är behörigen stämplat men eljest på utsidan omärkt,
nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan--— därtill utser.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, utöva rösträtt.
Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget.

Då uppehåll i---skall försändelsen assureras.

c) Konungens befallningshavande---valet gäller.

§ 30.

För rösternas sammanräknande--— avse själva fullmäktig valet.

Härvid iakttages i fråga om den fria gruppen:

l:o) -Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel
röst. Det namn---första i ordningen.

2:o) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel såsom hel

röst, där icke---rum i ordningen. Annan valsedel gäller såsom

halv röst, där ett av dessa namn erhållit rum i ordningen; såsom en
tredjedels röst, där två av dessa namn uppförts i ordningen; såsom en

fjärdedels röst, där tre av dessa namn uppförts i ordningen---

högsta rösttalet.

I fråga om partigrupp iakttages:

l:o) Upptaga valsedlar till antal av mer än hälften av hela antalet
valsedlar inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn,
bliver detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava
samma första namn och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens

rösttal----samma första och samma andra namn samt utgöra mer

än tre fjärdedelar av gruppens rösttal--— efter samma grunder.

2:o) I den mån---motsvarande tillämpning.

0

Kungl. Majtia proposition nr 34.

§ 32.

Mom. 1. Mellan lika rösttal — — — skiljas genom lottning.
Mom. 2. Hava vid valet — — — de återstående platserna.

Mom. 3. Avgår kommunalfullmäktig---tilldelats honom.

Vid den nya — — — själva fullmäktigvalet. Varje valsedel
galler såsom hel röst, och röstvärdet skall tillgodoräknas den av de
förut ej valda, vilkens namn står främst å sedeln.

Den, som erhållit--— inläggas under försegling.

Mom. 4. Finnes i fall — — — blivit vald.

§ 36.

Mom. 1. Kungörelse om fullmäktiges sammanträde första gången
efter fattande av beslut, varom i § 27 förmäles, skall utfärdas av stämmans
ordförande, därefter Av fullmäktiges ordförande eller, i händelse
av hans förhinder, av vice ordföranden. Kungörelsen skall innehålla
bestämd uppgift om tid, ställe och överläggningsämne för sammanträdet
och uppläsas minst åtta dagar — — — ånyo uppläsas.

För ärende---bidrag därtill.

Besluta fullmäktige---föranstalta därom.

Skriftlig kallelse — — — honom översändas.

Mom. 2. Kommunalfullmäktige må ej---av dem äro till städes.

Är till följd av stadgandena i § 17 mom. 1 samt i mom. 4 här nedan
tillstädesvarande fullmäktig hindrad — ---för ärendets företagande.

Ordförande eller ledamot---inställas eller upplösas.

Mom. 3. Vid kommunalfullmäktiges---i besluten, deltaga.

Mom. 4. Kommunalfullmäktiges förhandlingar skola---hållas.

Vid omröstning---sker öppet.

Till beslut i sådana uti § 21 mom. 2 angivna frågor---full mäktiges

beslut.

I övrigt gäller---stadgat är.

§ 38.

Kommunalnämnden tillhör att:

ombesörja verkställigheten — — — kommunens övriga inkomster;

verkställa beredning, varom i § 18 förmäles, av ärenden, som skola
förekomma till behandling å kommunalstämma;

avgiva infordrade betänkanden — — — socknenämnds handläggning
överlämnat.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 33 käft. (AV 34.) 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

§ 40.

Mom. 1. Kommunalstämman utser, med hänsikt till kommunens
vidd och folkmängd, det antal ledamöter, varav kommunalnämnden skall
vara sammansatt; dock må detta antal icke vara under fem eller över elva.

Vid samma tillfälle utses jämväl ett lika antal suppleanter.

Mom. 2. Val av ledamöter och suppleanter i kommunalnämnd
sker proportionellt på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas
av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om
samtliga väljandes antal delas med det antal ordinarie ledamöter valet
avser, ökat med 1; och har i sådant fall stämman att bland de närvarande
röstberättigade kommunmedlemmarna utse erforderligt antal personer
att vid valförrättningen biträda ordföranden.

§ 42.

I avseende — — — stadgat är.

Beträffande såväl de ordinarie ledamöternas som suppleanternas
tjänstgöringstid gäller vad i § 28 mom. 2 är stadgat i avseende å kommunalfullmäktige.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,
och har valet ej skett proportionellt, anställes fyllnadsval; och
bör dylikt val, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga rum
å ordinarie kommunalstämma i december. Den sålunda valde tjänstgör
under den tid, som för den avgångne återstått. Avgår ordinarie ledamot,
som utsetts vid proportionellt val, inkallas till ordinarie ledamot den
suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordning bör i
stället inträda.

§ 48.

Kommunalnämnden må ej handlägga ärende, där icke mer än
hälften av ledamöternas hela antal är tillstädes.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1919; dock skall vad i § 18
första stycket och § 36 mom. 4 enligt deras nya lydelse är stadgat gälla
först från och med den 1 maj 1919.

I kommun eller municipalsamhälle, där kommunal- eller municipalf
ull mäktige finnas eller skola tillsättas, skall å stämma före utgången av
mars månad 1919 val av hela antalet fullmäktige äga rum. Därvid
skall halva antalet fullmäktige eller, om detta icke är jämnt, det antal,
som är närmast under hälften, utses för tiden från och med den 1 maj 1919

11

Kumjl. Maj:ts proposition nr ,‘M.

till och med (len 31 december 1920 och återstående antalet fullmäktige
för tiden från och med den 1 maj 1919 till och med den 31 december
1922; och höra de fullmäktige, som skola kvarstå till utgången
av år 1.920, och de, som skola kvarstå till utgången av år 1922, utses
genom särskilda val. Tjänstgöringstiden för de fullmäktige, som dessförinnan
utsetts för tid efter den 31 december 1918, skall utgå den 30
april 1919.

Särskild röstlängd skall enligt de nya bestämmelserna uppläggas
•så tidigt, att den kan, med iakttagande av föreskrifterna i § 65 första
stycket, företagas till justering å stämma å sådan tid i mars månad
1919, att längden vinner tillämpning såväl vid fullmäktigvalet som vid
det landstingsmannaval, vilket, enligt vad därom särskilt är stadgat,
kommer att äga rum under nämnda månad.

Där i fall, som i § 29 mom. 5 a) tredje stycket sägs, ordförande
vid distriktsstämma jämte suppleant för honom ej finnes utsedd, skall
sådan ordförande jämte suppleant utses i god tid före fullmäktigvalet.

Å stadgad tid under år 1919 skall val av hela antalet ledamöter
och suppleanter i kommunal- och municipalnämnd äga rum. Därvid
skall halva antalet eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast
under hälften, utses för allenast två år; och böra dessa ledamöter
och suppleanter, och de, som skola kvarstå i fyra år, utses genom särskilda
val. Tjänstgöringstiden för de ledamöter och suppleanter, som
dessförinnan utsetts, skall utgå den 31 december 1919.

Å stämma eller sammanträde med fullmäktige före utgången av
år 1919 skall till prövning upptagas fråga, huruvida nytt val, avseende
tiden från 1920 års ingång, skall förrättas jämväl av annan, av stämman
eller fullmäktige tillsatt nämnd eller styrelse eller av den eller de personer,
som i enahanda ordning må vara utsedda för beredning av ärenden.

Formulär litt. A.

Röstlängd för N. N. socken.

Nummer i
debiterings-och

uppbörds-

längden.

Den röstberättigades

Mantalsskriven

Anmärkningar. *)

namn och yrke eller titel.

bostad.

inom

kommunen.

utom

kommunen.

1

Karlfel t, N., major.......

Glittringe

1

_

2

Sven Persson, arrendator ....

Lugnås

1

—

Ej rösträtt § 8 e).

3

Anders Svensson, hemmansägare .

Berga

1

—

—

Mina Svensson, hustru till föregå-

ende............

»

1

—

4

Petter Krantz, skomakare . . .

Österby, Holms kom.

—

1

Ej rösträtt § 8 d).

5

Berg, N., kronoarrendator ....

Mora kungsladugård

1

—

6

Olsson, Anders, arbetare ....

Lugnet.

1

—

Myndig 19... Rösträtt fr.o.m. 19...

o. s. v. i den ordning, som i debiterings- och upp-

—

—

—

bördslängden är följd.

_

_

I

Summa

6

1

1

N. N. den..................19.

Justerad å kommunalstämma den..................19,

N. N.

På kommunalnämndens vägnar.-

N. N.
Ordförande.

Stämmans ordförande.

Ånyo justerad å kommunalstämma den..................19.

N. N.

Stämmans ordförande.

*) I denna kolumn göres bl. a. anteckning om dem, vilka under det år, varunder röstlängden upprättas, uppnått eller
uppnå myndig ålder och sålunda först från och med nästföljande år bliva röstberättigade.

KungI. Maj:ts proposition nr 34.

Kung]. Maj:t» proposition nr 34

VA

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 7, 9—11, 13, 15—18, 24, 25, 28, 41
och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862
skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 7.

Mom. 1. Uti stad---åt stadsfullmäktige.

Mom. 2. I stad — — beslutanderätt överlåta.

. Förslag om upphävande av sådant beslut må icke väckas förrän
fem år efter beslutets fattande.

Beslut i omförmälda frågor skall hos Konungens befallningshavande
ofördröjligen anmälas.

§ 9-

Rättighet att vid allmän radstuga deltaga i överläggningar och
beslut i alla de staden rörande angelägenheter, vilka icke enligt rikets
grundlagai eller särskilda författningar äro vissa klasser av stadens medlemmar
förbehållna, tillkommer man eller kvinna, som

a) är svensk undersåte,

b) är medlem av kommunen samt enligt § 57 förbunden att till
densamma erlägga skatt,

e) senast under nästföregående år uppnått tjuguett års ålder,

d) icke är omyndig förklarad,

14

Kung!. Maj:ts proposition nr 34.

e) icke är i konkurstillstånd, och o , ,

f) icke är från ovannämnda rättighet utesluten pa grund av adomd

straffpåföljd.

§ 10.

Rättighet, som i § 9 sägs, tillkommer ock gift kvinna som icke
vunnit boskillnad eller hemskillnad, ändå att hon icke är skattskyldig
till kommunen, såframt dylik skattskyldighet åligger mannen och hon
uppfyller övriga i nämnda paragraf stadgade villkor.

§ Il Var

je röstberättigad äger en röst.

§ 13.

Sedan taxeringslängden för allmänna bevillningen blivit av prövningsnämnden
granskad, skall magistraten med ledning av denna längd
och mantalslängden upprätta en längd, upptagande stadens samtliga
röstägande medlemmar och särskilt angivande, dels vilka som icke
äro i staden mantalsskrivna, dels ock vilka som under kalenderaret uppnått
eller uppnå myndig ålder, jämte summa för dels i staden mantalsskrivna
röstberättigade, dels övriga röstberättigade. Anteckning i denna
röstlängd rörande hinder för rösträtt må ske endast genom angivan e
av den del av § 9, däri hindret beröres. Förrän röstlängden tillampas
skall den för varje gång vara minst åtta dagar å kung]ort ställe till
granskning framlagd.

Innan något ärende---komma under provning.

Missnöje med magistratens--— inför magistraten företedda.

§ 15.

Kallelse---kännedom.

I december — — — av de i omröstningen deltagandes röster,

skall kallelsen---tidning.

Kallelsen---rådstuga fattas.

Kungl. AJuj:ta proposition nr 34. 15

§ 10.

Ej må ärende å allmän rådstuga till behandling företagas förn, än
det blivit vederbörligen berett av magistraten eller stadens drätselkammare
eller annan av allmän rådstuga tillsatt styrelse, dit detsamma efter
ärendets beskaffenhet hör, eller av särskilt för sådan beredning utsedda
personer.

Skola två eller flera personer utses för beredning, varom ovan förmärs,
sker valet proportionellt, på sätt därom är särskilt stadgat, därest
sådant äskas av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket
erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer, valet
avser, ökat med 1.

§ 17.

Mom. 1. Kan ärende, som vid allmän rådstuga handlägges, å den
utsatta dagen icke till slut bringas, skall rådstugan fortsättas å annan
dag och, därest rådstugan så besluter, kungörelse härom i vederbörlig
ordning utfärdas. Beslutes icke kungörelse, har magistraten att, innan
sammankomsten upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva
dagen för rådstugans fortsättande.

Mom. 2. Om vid ärendes behandling å rådstuga begäres uppskov
med detsammas avgörande och minst en tredjedel av de närvarande
därom förena sig, då skall ärendet uppskjutas till annan dag, som
magistraten har att med iakttagande av de i § 15 givna föreskrifter
kungöra.

Uppskov må ej ske i fråga om val eller mer än en gång i något
ärende, såvida icke uppskovet beslutas av pluraliteten i vanlig ordning.

§ 18.

Mom. 1. För varje fråga--— eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning
beslutet utfallit, oeh befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med
klubbslag. Omröstning skall verkställas efter upprop och, därest icke
sluten omröstning begäres, ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda
stadgas, bestämmes utgången genom enkel pluralitet av de avgivna
rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, är den mening beslut,
som ordföranden biträder.

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster, då beslutet avser:

16

Kungl. MajUs proposition nr 34.

a) avhändande av fast egendom---stadsplan eller tomt indelning; b)

beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

e) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt
men för vilket under det löpande året anslag ej utgår, i stad, där högsta
kommunalskatten för 100 kronors inkomst av kapital och arbete överstiger
10 kronor;

d) höjande av visst under det löpande året utgående anslag, då
höjningen skulle utgöra:

l:o) mer än 25 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger
10 kronor men icke 13 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och
arbete,

2:o) mer än 15 i stad, där högsta kommunalskatten överstiger
13 kronor men icke 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och
arbete,

3:o) mer än 10 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger
16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital oah arbete;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning; f)

upptagande eller förnyande av lån eller förlängning av tiden för
erhållet låns återbetalande eller ingående av borgen;

g) efterskänkande av oguldna stadsutskylder.

Mom. 3. Med kommunalskatt avses i mom. 2 c) och d) utskylder
till staden vare sig de beslutats å allmän rådstuga, av stadsfullmäktige
eller å kyrkostämma.

Mom. 4. Efterskänkande av oguldna stadsutskylder må ske allenast,
där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter
befunnits föreligga.

Mom. 5. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta,
huruvida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp
uttaxeras eller upplåning därav ske.

§ 24.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas
valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel må---själva fullmäktigvalet.

Ogin är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

Kungl. MajUs proposition nr 34L

17

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt
där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel---vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 2. Valet får ej — — — inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till
storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen — — — valurnan
är torn.

Valmännen äga — — — kunna iakttagas.

Val mannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet, varvid iakttages, att,---att kuvertet

är behörigen stämplat men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan — — — därtill utser.

Ej må någon i annan ordning än nu är sagd utöva rösträtt. Valkuvert,
som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med annat
kännetecken, varde ej mottaget.

Då uppehåll — — — röstningen avslutad.

§ 25.

För rösternas sammanräknande — — — avse själva fullmäktig valet.

Härvid iakttages i fråga om den fria gruppen:

l:o) Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel
röst. Det namn — — — första i ordningen.

2:o) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel såsom hel
röst, där icke — — — rum i ordningen. Annan valsedel gäller såsom
halv röst, där ett av dessa namn erhållit rum i ordningen; såsom eu
tredjedels röst, där två av dessa namn uppförts i ordningen; såsom en
fjärdedels röst, där tre av dessa namn uppförts i ordningen — — —
högsta rösttalet.

I fråga om partigrupp iakttages:

l:o) Upptaga valsedlar till antal av mer än hälften av hela antalet
valsedlar inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn, bliver
detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma

första namn och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens rösttal--■——

samma första och samma andra namn samt utgöra mer än tre fjärdedelar
av gruppens rösttal — — — efter samma grunder.

2:o) I den mån — — — motsvarande tillämpning.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 33 höft. (Nr 34.) o

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.
§ 28.

Mom. 1. Hava vid valet — — — de återstående platserna.

Mom. 2. Avgår stadsfullmäktig — — — tilldelats honom.

Vid den nya--— själva fullmäktigvalet. Varje valsedel gäl ler

såsom hel röst, och röstvärdet skall tillgodoräknas den av de förut
ej valda, vilkens namn står främst på s^edeln.

Den, som erhållit--— inläggas under försegling.

Mom. 3. Finnes i fall — — — blivit vald.

§ 41.

För varje fråga — —--eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver — — — en röst.

Till beslut i de uti § 18 mom. 2 angivna fall erfordras två tredjedelar
av de i omröstningen deltagandes röster.

I övriga frågor bestämmes, där ej för särskilda fall annorlunda

stadgas, utgången genom enkel röstpluralitet. Utfalla —--lika antal

röster.

Vad i § 17 mom. 2 samt § 18 mom. 3, 4 och 5 är för allmänna
rådstugan stadgat — — — å stadsfullmäktige.

§ 56.

Ledamöterna i drätselkammaren — — — av allmänna rådstugan.

Sådant val skår, där två eller flera personer skola utses, proportionellt
på sätt — -— — ökat med 1.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1919; dock skall vad i
§16 första stycket och § 41 tredje stycket enligt deras nya lydelse är
stadgat gälla först från och med den 1 april 1919.

1 stad, där stadsfullmäktige finnas, skall under mars månad 1919
val av hela antalet stadsfullmäktige äga rum. Därvid skall halva antalet
fullmäktige eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under
hälften, utses för tiden från och med den 1 april 1919 till och med
den 31 december 1920 och återstående antalet fullmäktige för tiden från
och med den 1 april 1919 till och med den 31 december 1922; och böra
de fullmäktige, som skola kvarstå till utgången av år 1920, och de, som
skola kvarstå till utgången av år 1922, utses genom särskilda val. Tjänst -

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr Hd. 19

göringstiden för de fullmäktige, som dessförinnan utsetts för tid efter den
31 december 1918, skall utgå den 31 mars 1919.

Särskild röstlängd skall enligt de nya bestämmelserna uppläggas så
tidigt, att den, med iakttagande av stadgandet i § 13 första stycket tredje
punkten, kommer till användning såväl vid fullmäktigvalet som vid det
landstingsmannaval, vilket, enligt vad därom särskilt är stadgat, kominer
att äga rum under mars månad 1919.

Efter denna lags ikraftträdande men före utgången av år 1919 skall
val av hela antalet ledamöter och suppleanter i drätselkammare äga
rum. Tjänstgöringstiden för de ledamöter och suppleanter, som dessförinnan
utsetts, skall utgå den 31 december 1919.

Å allmän rådstuga eller sammanträde med stadsfullmäktige före
utgången av år 1919 skall till prövning upptagas fråga, huruvida nytt
val, avseende tiden från 1920 års ingång, skall förrättas jämväl av annan,
å rådstuga eller av fullmäktige tillsatt nämnd eller styrelse eller av
den eller de personer, som i enahanda ordning må vara utsedda för beredning
av ärenden.

20

Kungl. Maj:U proposition nr 34.

Förslag till Lag om

ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommnnalstyrelse i

Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 5, 7—11, 14 och 23 i förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 5.

Mom. 1. För val — — — i valkretsar.

Vid valkretsindelningen ----särskilda valkretsarna.

Indelningen i — — — uppgjort förslag.

Mom. 2. Sedan taxeringslängden — — — med ledning av denna
längd och mantalslängden upprätta särskild---tillgängliga. An teckning

rörande hinder för rösträtt må däri ske endast genom angivande
av den del av § 7, däri hindret bei’öres.

Magistraten sammanträder — — — i röstlängden upptagen, ej
anses hava befogenheten av sitt anspråk styrkt, detsamma genom avsagt
beslut ogillas.

Över anmärkning — — — förmak anslagen.

Missnöje emot — — — magistraten företedda.

§ 7.

Rättighet att deltaga i val av stadsfullmäktige tillkommer man eller
kvinna, som

a) är svensk undersåte,

b) är medlem av kommunen samt enligt § 40 förbunden att till
densamma erlägga skatt,

Kungl. MajUs proposition nr 34.

21

e) senast under nästföregående kalenderår uppnått tjuguett års

ålder,

d) icke är omyndig förklarad,

e) icke är i konkurstillstånd, och

f) icke är från ovannämnda rättighet utesluten på grund av ådömd
straffpåföljd.

§ 8.

Mom. 1. Rättighet, som i § 7 sägs, tillkommer ock gift kvinna,
som icke vunnit boskillnad eller hemskillnad, ändå att hon icke är skatt -skyldig till kommunen, såframt dylik skattskyldighet åligger mannen oc h
hon uppfyller övriga i nämnda paragraf stadgade villkor.

Mom. 2. Röstägande är — — — en rösträttsberättigad.
Fullmakten skall — — — underskrift bestyrkt.

§ 9.

Varje röstberättigad äger en röst.

§ 10.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas
valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

A valsedel må---namnen avse själva fullmäktigvalet.

Ogin är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt
där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel —--vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla

ogilla.

Mom. 2. Valförrättning får ej — — — inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till
storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen — — — valurnan
är torn.

Valmännen äga--— kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet, varvid iakttages, att om han---till -

22

Kungl. Majt:s proposition nr 34.

sett, att kuvertet är behörigen stämplat men eljest på utsidan omärkt,
nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan — — — därtill utser.

Ej må någon i annan ordning än nu är sagd utöva rösträtt.
Valkuvert som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget.

Då uppehåll —--röstningen avslutad.

§ 11.

För rösternas sammanräknande — — -— själva fullmäktigvalet.

Härvid iakttages i fråga om den fria gruppen:

l:o) Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel
röst. Det namn — — — första i ordningen.

2:o) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel såsom hel

röst, där icke —--i ordningen. Annan valsedel gäller såsom halv

röst, där ett av dessa namn erhållit rum i ordningen; såsom eu tredjedels
röst, där två av dessa namn uppförts i ordningen; såsom en fjärdedels
röst, där tre av dessa namn uppförts i ordningen — — — högsta
rösttalet.

I fråga om partigrupp iakttages:

l:o) Upptaga valsedlar till antal av mer än hälften av hela antalet
valsedlar inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn,
bliver detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava
samma första namn och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens
rösttal — — — samma första och samma andra namn samt utgöra mer
än tre fjärdedelar av gruppens rösttal — — — efter samma grunder.

2:o) I den mån — — — motsvarande tillämpning.

§ 14.

Mom. 1. Hava vid valet — — — de återstående platserna.

Mom. 2. Avgår stadsfullmäktig---tilldelats honom.

Vid den nya — — — själva fullmäktigvalet. Varje valsedel gäller
såsom hel röst, och röstvärdet skall tillgodoiäknas den av de förut
ej valda, vilkas namn står främst å sedeln.

Den, som erhållit — — — inlägges under försegling.

Mom. 3. Finnes i fall — — — blivit vald.

Kung!. Maj:tu proposition n:r 34.

2 tf

8

23.

Mom. 1. För varje fråga — — — eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter —--stadsfullmäktig eu

röst.

Där ej — — — lika antal röster.

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster, då beslutet avser:

a) avbändande av fast egendom — — stadsplan eller tomtindelning; b)

beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplani
ng:

d) upptagande eller förnyande av lån eller förlängning av tiden
för erhållet låns återbetalande, eller ingående av borgen;

e) efterskänkande av oguldna stadsutskylder.

Mom. 3. Efterskänkande av oguldna stadsutskylder må ske allenast,
där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter
befunnits föreligga.

Mom. 4. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta,
huruvida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp
uttaxeras eller upplåning därav ske.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1919; dock skall vad i §
23 mom. 2 och 3 enligt deras nya lydelse är stadgat gälla först från och
med den 1 april 1919.

År 1919 skall å stadgad tid val av hela antalet stadsfullmäktige
äga rum. Därvid skall inom varje valkrets hälften av det för kretsen
bestämda antalet eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast
under hälften, utses för två år från och med den 1 april 1919 och återstoden
av det för kretsen bestämda antalet för fyra år från och med
sistnämnda dag; och böra de fullmäktige, som skola kvarstå två år, och
de, som skola kvarstå fyra år, utses genom särskilda val. Tjänstgöringstiden
för de stadsfullmäktige, som dessförinnan utsetts, skall utgå den
31 mars 1919.

Röstlängd för varje valkrets skall enligt de nya bestämmelserna
uppläggas så tidigt, att den kan, med iakttagande av föreskrifterna i § 5
mom. 2, komma till användning vid valet.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Å stadgad tid under år 1919 skall val av hela antalet ledamöter
och suppleanter i drätselnämnden äga rum. Tjänstgöringstiden för de
ledamöter och suppleanter, som dessförinnan utsetts, skall utgå den 31
december 1919.

Å sammanträde med stadsfullmäktige före utgången av år 1919
skall till prövning upptagas fråga, huruvida nytt val, avseende tiden från
1920 års ingång, skall förrättas jämväl av annan, av fullmäktige tillsatt
nämnd eller styrelse eller av den eller de personer, som i enahanda
ordning må vara utsedda för beredning av ärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34

■23

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kyrkostämma, samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 6, 7, 12, 13, 15, 23 och 35 i förordningen
om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862
skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 6-

Vid omröstning följes, på landet, vad för kommunalstämma och,
i stad, vad för allmän rådstuga stadgat är i avseende på rösträtt samt
dess utövning och överlåtande på annan person.

De för kommunerna---till granskning framlagd.

Innan något ärende--— komma under prövning.

Missnöje med kyrkostämmans —--vid kyrkostämman före tedda.

§ 7.

Där stads- och landsförsamlingar---varefter de för varje

mening avgivna rösterna sammanräknas.

Vad sålunda är stadgat — — — med varandra förenade.

§ 12.

Kallelse till kyrkostämma — — — må sökas.

Har domkapitlet--kallelsen utfärda.

Kungörelsen uppläses — — — ånyo uppläsas.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 33 höft. (Nr 34.) 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

26

För ärende —--sådan stämma fattas.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl anslås å
plats eller platser inom församlingen, som kyrkostämman för ändamålet
bestämmer.

Tillkännagivande om tid — — — två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster annorlunda beslutar, — — — eu tredjedel av
de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas jämväl
i denna tidning.

Tillkännagivandet skall —--å kyrkostämman förekomma.

På kyrkostämma ankommande — — — nästföljande kalenderår.

Ordföranden skall — — — före stämman.

Den omständigheten — — — för stämmans hållande.

§ 13.

Mom. 1. De ärenden, som å kyrkostämma till avgörande företagas,
skola förut vara vederbörligen beredda---lämpligt eller nödigt.

Val må dock kunna av kyrkostämma förrättas utan föregående beredning.
Lag samma vare, där ärende kräver skyndsam handläggning
och icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig egendom
eller efterskänkande av någon församlingens rättighet.

Skola två eller liera personer utses för särskild beredning, varom
ovan förmäles, sker valet proportionellt, på sätt därom särskilt är stadgat,
därest sådant äskas av minst så många väljande, som motsvara det
tal, som erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer,
valet avser, ökat med 1; och har i sädant fall stämman att bland
de närvarande röstberättigade församlingsmedlemmarna utse erforderligt
antal personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

Mom. 2. Kan ärende, som av kyrkostämma handlägges, å den
utsatta dagen icke bringas till slut, skall stämman fortsättas å annan
dag och, därest stämman så beslutar, kungörelse härom i vederbörlig
ordning utfärdas. Peslutes icke kungörelse, har ordföranden att, innan
sammankomsten upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva
dagen för stämmans fortsättande.

Mom. 3. Då jämlikt mom. 1 eller § 23 val sker proportionellt, äger
ordföranden, om han med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan
anledning så finner nödigt, att, sedan valsedlarna avlämnats, och innan
sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens fortsättande
och avslutande. I sådant fall skola vid stämman utses minst
två personer att såsom kontrollanter närvara vid den fortsatta valför -

Kanyl. Maj:tn proposition nr 34.

27

rättningen, och »kall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna förvaras,
omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt
därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens
fortsättande borttages, skall ordföranden i kontrollanternas närvaro förvissa
sig om att sigillen äro obrutna.

Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande erfordras
ej.

Mom. 4. Om vid ärendes behandling å stämma begäres uppskov
med detsammas avgörande och minst eu tredjedel av de närvarande
därom förena sig, dä skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden
har att med iakttagande av de i § 12 givna föreskrifter kungöra.

Uppskov som nu är sagt må ej ske i fråga om val eller mer än
eu gång i något ärende, såvida icke uppskovet beslutas av pluraliteten i
vanlig ordning.

§ lo.

Mom. 1. Sedan överläggningen förklarats -— — — nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattningbeslutet
utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med
klubbslag. Omröstning skall verkställas efter upprop, och, därest icke
sluten omröstning begäres, ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda
stadgas, bestämmes utgången genom enkel pluralitet av de avgivna
rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, varder den mening beslut,
som ordföranden biträder.

Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fast egendom — — — av sådan egendom;

b) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt
men för vilket under det löpande året anslaget ej utgår, i församling på
landet, där högsta kommunalskatten för 100 kronors inkomst av kapital
och arbete överstiger 9 kronor, i stadsfolksamling, där högsta kommunalskatten
för 100 kronors inkomst av kapital och arbete överstiger 10 kronor,
samt i förenade stads- och landsförsamlingar, därest högsta kommunalskatten
för 100 kronors inkomst av kapital och arbete i någon av församlingarna
överstiger 10 kronor;

d) höjande av visst under det löpande året utgående anslag

i församling på landet,

så vitt höjningen skulle utgöra:

28

Kungl. Majli» proposition nr 34.

1) mer än 25 %, därest, högsta kommunalskatten överstiger 9 kronor
men icke 12 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

2:o) mer än 15 %, därest högsta kommunalskatten överstiger 12
kronor men icke 15 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,
3:o) mer än 10 %, därest högsta kommunalskatten överstiger 15
kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete;
i stads för samling,
så vitt höjningen skulle utgöra:

1) mer än 25 % i församling, där högsta kommunalskatten överstiger
10 kronor men icke 13 kronor för 100 kronors inkomst av kapital
och arbete,

2) mer än 15 % i församling, där högsta kommunalskatten överstiger
13 kronor men icke 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital
och arbete,

3:o) mer än 10 % i församling, där högsta kommunalskatten överstiger
16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete;
samt i förenade stads- och landsförsamlingar,
så vitt höjningen skulle utgöra:

1) mer än 25 %, därest högsta kommunalskatten i någon av församlingarna
överstiger 10 kronor men icke 13 kronor för 100 kronors
inkomst av kapital och arbete,

2:o) mer än 15 %, därest högsta kommunalskatten i någon av församlingarna
överstiger 13 kronor men icke 16 kronor för 100 kronors
inkomst av kapital och arbete,

3:o) mer än 10 %, därest högsta kommunalskatten i någon av församlingarna
överstiger 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och
arbete;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning
;

f) upptagande eller förnyande av lån eller förlängning av tiden
för erhållet låns återbetalande eller ingående av borgen;

g) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder.

Mom. 3. Med kommunalskatt avses i mom. 2 c) och d) utskylder till
kommunen, vare sig de beslutats å kommunalstämma eller å kyrkostämma.

Mom. 4. Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må ske
allenast, där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter
befunnits föreligga.

Mom. 5. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta,
huruvida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp
uttaxeras eller upplåning därav ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

2f»

8 23.

Kyrkoherden eller den — — — i kyrkorådet ordförande.

I skolrådet — — — vara ordförande.

1 den — — — stämman tillstädes.

Till ledamöter i kyrkorådet äger församlingen att å kyrkostämma
utse, till det antal den finner lämpligt, för gudsfruktan och nit kända
män eller kvinnor.

Till ledamöter — — — män eller kvinnor.

Ledamöter i särskild — — — styrelsen företrädda.

Väljes kvinna--— avsäga sig uppdraget.

Skolrådet väljer — — — en vice ordförande.

Särskild fortsättningsskolestyrelse —---vice ordförande.

I såväl kyrkorådet — — — icke understiga fem.

Ledamöterna — — — vunnit tillämpning.

Kyrkovärd^- väljas å kyrkostämma för en tid av fyra år.

Då val av ledamöter i kyrkoråd eller skolråd äger rum, må, där
församlingen så beslutar, jämväl utses suppleanter till lika antal. I avseende
å valbarhet och tjänstgöringstid gälle för suppleant vad om ledamot
är stadgat.

Val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd eller skolråd skall
ske proportionellt på sätt som därom särskilt är stadgat, därest sådant
äskas av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erliålles,
om samtliga väljandes antal delas med det antal ordinarie ledamöter,
valet avser, ökat med 1; och har i sådant fall stämman att bland de
närvarande röstberättigade församlingsmedlemmarna utse erforderligt antal
personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid
och har valet ej skett proportionellt, anställes fyllnadsval;
och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne
återstått. Avgår ordinarie ledamot, som utsetts vid proportionellt
val, inkallas till ordinarie ledamot den suppleant, som enligt den mellan
suppleanterna bestämda ordning bör i stället inträda.

§ 35.

De avgifter, om vilka kyrkostämma beslutar, skola, utom i de fall,
för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet, utgå på sätt
om bidrag till kommuns gemensamma utgifter är stadgat i förordning -

30

Kungl. Maj:ti nåd. proposition nr 34.

ärna om kommunalstyrelse på landet och i stad, med iakttagande därav

---av kyrkostämma beslutas.

T fråga — — — icke ändring.

Angående den lindring —--är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1919.

De röstlängder, som, enligt vad särskilt är stadgat, skola upprättas
under början av år 1919, skola förses med anteckning, som i § 6 andra
stycket sägs.

Å stadgad tid under år 1919 skall val av hela antalet ledamöter
och suppleanter i kyrko- och skolråden äga rum. Halva antalet eller,
om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, skall
efter lottning utträda vid slutet av år 1921. Tjänstgöringstiden för de
ledamöter och suppleanter, vilka före det nu föreskrivna valet utsetts,
skall utgå den 31 december 1919.

Å kyrkostämma före utgången av år 1919 skall till prövning upptagas
fråga, huruvida nytt val, avseende tiden från 1920 års ingång,
skall förrättas jämväl av annan av stämman tillsatt nämnd eller styrelse
eller av den eller de personer, som i enahanda ordning må vara utsedda
för beredning av ärenden.

KungI. Maj:l,i proposition nr 34.

31

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i viss» delar av förordningen om kyrkostämma, samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863.

Härigenom förordnas, att §§ 4, 5, 11, 13, 16 och 25 i förordningen
om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november
1863 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§

Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut
tillkommer man eller kvinna, som

a) är medlem av svenska kyrkan,

b) vid val av stadsfullmäktige har rösträtt samt

c) är inom församlingen mantalsskriven eller ändock därstädes äger
fast egendom eller är för inkomst av arbete eller kapital till allmän bevillning
uppförd.

Den, som till — — — kyrkostämma undantagen.

Den, som i och för —- — församlings kyrkostämma.

§ 5.

Mom. 1. Varje röstberättigad äger en röst.

Mom. 2. De röstberättigade skola införas i behörig röstlängd, som
överståthållarämbetet för varje år från uppbördsverket infordrar och låter
tillställa församlingens kyrkoherde senast inom den 15 april för att vid
kyrkostämma före maj månads utgång justeras. De röstberättigades ordning
i röstlängden bestämmes av vars och ens bostad eller, då röstberättigad
icke bor inom församlingen, av läge å fastighet eller rörelse, för
vilken rösträtt utövas. För anmärkningar vare i längden nödigt rum
lämnat. Anteckning rörande hinder för rösträtt må däri ske endast genom
angivande av den del av § 4, däri hindret beröres.

32

Kung!. Maj:ts proposition Nr 34.

Mom. 3. Röstlängd, som vid kyrkostämma--— sin behörig het

styrker.

Förvärvar någon---i röstlängan införd.

§ 11.

De ärenden, som å kyrkostämma till avgörande företagas, skola
förut vara vederbörligen beredda — — — lämpligt eller nödigt.

Val må dock kunna av kyrkostämma förrättas utan föregående
beredning.

Lag samma vare, där ärende kräver skyndsam handläggning och
icke avser utgift eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller
efterskänkande av någon församlingens rättighet,

Skola två eller flera personer utses för särskild beredning, varom
ovan förmäles, sker valet proportionellt, på sätt därom är särskilt stadgat,
därest sådant äskas av minst så många väljande, som motsvara det
tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer,
valet avser, ökat med 1; och har i sådant fall stämman att bland
de närvarande röstberättigade församlingsmedlemmarna utse erforderligt
antal personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

§ 13.

Mom. 1. Sedan överläggningen — — — med klubbslag.

Mom. 2. Omröstning skall verkställas efter upprop och, därest
icke sluten omröstning begäres, ske öppet.

Mom. 3. Till beslut erfordras blott enkel pluralitet av de avgivna
rösterna.

Mom. 4. Falla rösterna lika för olika meningar, varder den mening
beslut, som ordföranden biträder.

§ 16.

Mom. 1. Kan ärende, som av kyrkostämma handlägges, å den utsatta
dagen icke bringas till slut, skall stämman fortsättas å annan dag
och, därest stämman så besluter, kungörelse härom i vederbörlig ordning
utfärdas. Beslutes icke kungörelse, har ordföranden att, innan sammankomsten
upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva dagen
för stämmas fortsättande. Den del av protokollet, som om sagda ärende
handlar, skall icke justeras innan överläggning därom slutad är.

Kungl. Alaj:t8 proposition nr •‘14.

33

Mom. 2. Då jämlikt § 11 eller § 25 val sker proportionellt, äger
ordförande, om han med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan
anledning så finner nödigt, att, sedan valsedlarna avlämnats, och, innan
sammankomsten, upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens fortsättande
och avslutande. I sådant fall skola vid stämman utses minst
två personer att såsom kontrollanter närvara vid den fortsatta valförrättningen,
och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna förvaras,
omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter
sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens fortsättande
borttages, skall ordföranden i kontrollanternas närvaro förvissa sig om
att sigillen äro obrutna.

Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande erfordras
ej.

Mom. 3. Om vid ärendes behandling å stämma begäres uppskov
med detsammas avgörande och minst en tredjedel av de närvarande sig
därom förena, då skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden
har att med iakttagande av de i § 10 givna föreskrifter kungöra.

Uppskov må ej ske i fråga om val eller mer än en gång i något
ärende, såvida icke uppskovet beslutas av pluraliteten i vanlig ordning.

§ 25.

Mom. 1. Kyrkoherden eller den---som skolrådet ordförande.

Mom. 2. Till ledamöter i kyrkorådet äger församligen att å kyrkostämma
utse, till det antal den finner lämpligt, för gudsfruktan och nit
kända män eller kvinnor.

Mom. 3. Till ledamöter — — — män eller kvinnor.

Skolrådet väljer--— en vice ordförande.

Mom. 4. Kvinna, som — — — avsäga sig uppdraget.

Mom. 5. I så väl — — — icke understiga fem.

Mom. 6. Ledamöterna i kyrko- och skolråden---— åter inväljas.

Kyrkovärdar väljas å kyrkostämma för en tid av två år.

Mom. 7. Då val av ledamöter i kyrkoråd äger rum, må, där församlingen
så beslutar, jämväl utses ett lika antal suppleanter. I avseende
å valbarhet gälle vad om ledamot är stadgat. Tjänstgöringstid
för suppleant är två år.

Vad här ovan — — — ledamöterna i skolrådet.

Val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd eller skolråd sker
proportionellt på sätt som därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas
av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 33 Käft. (AV 34.) 5

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

samtliga väljandes antal delas med det antal ordinarie ledamöter, valet
avser, ökat med 1, och har i sådant fall stämman att bland de närvarande
röstberättigade församlingsmedlemmarna utse erforderligt antal
personer att vid valförrättningen biträdande ordföranden.

Avgår ordinarie ledamot under det för honom bestämda tjänstgöringstid,
och var valet ej skett proportionellt, må vid nytt val annan
utses i hans ställe. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som
för den avgångne återstått. Avgår ordinarie ledamot, som utsetts vid
proportionellt val, inkallas till ordinarie ledamot den suppleant, som
enligt den mellan suppleanterna bestämda ordning bör i stället inträda.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1919.

Röstlängd, som avses i § 5 mom. 2, skall enligt de nya bestämmelserna
uppläggas så tidigt, att den kan justeras vid den första ordinarie
kyrkostämman under år 1919.

Å stadgad tid under år 1919 skall val av hela antalet ledamöter
och suppleanter i kyrko- och skolråden äga rum. Halva antalet eller,
om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, skall
efter lottning utträda vid slutet av år 1921. Tjänstgöringstiden för de
ledamöter och suppleanter, vilka före det nu föreskrivna valet utsetts,
skall utgå den 31 december 1919.

Å kyrkostämma före utgången av år 1919 skall till prövning upptagas
fråga, huruvida nytt val, avseende tiden från 1920 års ingång,
skall förrättas jämväl av annan av stämman tillsatt nämnd eller styrelse
eller av den eller de personer, som i enahanda ordning må vara utsedda
för beredning av ärenden.

Kung!. Maj:ta proposition nr 34.

35

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 2, 4—6, 8, 10 och 40 i förordningen
om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

1. För val av landstingsmän indelas länet i valkretsar särskilt
för landsbygden och särskilt för städerna.

För varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman
och därutöver efter folkmängden en landstingsman för varje fullt tal
av 4,000.

2. Domsaga med en folkmängd av 32,000 eller däröver skall delas
i valkretsar under iakttagande, att för varje valkrets komma att utses
minst tre, högst åtta landstingsmän; att området för varje valkrets skall
kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; att delning av
domsaga, som utgöres av flera tingslag eller härad, verkställes, där sådant
utan avvikelse från redan givr; "_gier kan ske, efter tingslag eller
härad; samt att eljest delning i valkretsar sker efter kommuner. Utan
hinder av vad nu är sagt må dock av tingslag bildas valkrets med mindre
folkmängd än 8,000, då synnerliga skäl därtill äro.

Med tingslag förstås sådan del av domsaga, som utgör egen domkrets.

Domsaga, vars folkmängd ej uppgår till 32,000, utgör eu valkrets;
dock att, där folkmängden överstiger 20,000 eller samfärdsmedlens bristfällighet
eller andra liknande orsaker påkalla domsagans delning, dom -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

sagan må, där så lämpligen kan ske, delas i två valkretsar; skolande
vid en sådan delning iakttagas vad ovan för delning av större domsaga
finnes stadgat.

Höra delar av samma ''domsaga till olika landstingsområden, bildar
varje del en valkrets.

3. Stad, vars folkmängd utgör minst 8,000, bildar egen valkrets.
Stad med mindre folkmängd än 8,000 skall förenas med annan eller
andra sådana städer till en valkrets med minst 8,000, högst 16,000 invånare.
Kan förening ej sålunda ske, eller skulle den medföra synnerlig
olägenhet, må stad eller städer bilda en valkrets, ändå att folkmängden
däri ej uppgår till 8,000.

4. Därest det antal landstingsmän, som med tillämpning av nu
meddelade föreskrifter bör utses inom ett län, icke uppgår till tjugu, skall
såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja ombud till landstinget
bestämmas lägre tal än det uti mom. 1 antagna, på det att landstingsmännens
antal för hela länet må uppgå till minst tjugu; och skall
i övrigt vid valkretsindelningen för landsbygden iakttagas, att landstingsmännens
antal för varje valkrets ej må vara lägre än tre eller högre
än åtta.

5. I sammanhang — — — lika fördelat.

6. Indelningen i — — — Konungens befallningshavande.

7. Varda de--— omförmälda valkretsgrupper.

Har vid — — — och suppleanter.

Skola de — — — stadgade val.

Förslag till — — — tjänstgöringstiden inskränkes.

8. Har förordnande--— må föranledas.

Om folkmängden — — — äga rum.

Därest val — — — och suppleanter.

I fall--— tjänstgöringstiden inskränkes.

9. Utträder stad--— befattningar fortfara.

Har beslut — — — må föranledas.

Om folkmängden — — — äga rum.

Därest val---och suppleanter.

I fall — — — tjänstgöringstiden inskränkes.

§ 4.

Valen av landstingsmän —--med slutna sedlar.

Vid valen skola begagnas valsedlar av vitt papper utan kännetecken.
Å valsedel må ;---för viss meningsriktning).

Klintjl. Maj:ta ''proposition nr 34.

37

Namnen skola — — — valet av landstingsman.

Ogin är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt
där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel —--vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

§ 5.

1. Rätt att deltaga i landstingsmannaval tillkommer inom den
kommun, där han är mantalsskriven, en var i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad.

2 a) Val av landstingsmän — — — kommunalstyrelse på landet.

b) Valet förrättas —--till kommunalstämma stadgas.

Om rösträtt — — — på annan samt om röstlängden —--är

stadgat.

c) Valet skall förrättas —--i omröstningen deltagandes röster

så beslutar, å annan dag under senare hälften av mars månad.

Valet får--— noggrant angivas.

d) Ej må —--inom stämmolokalen.

Vid förrättningen, därvid stämmans ordförande biträdes av två av
densamma utsedda personer, skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika
till storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen — — — valurnan
är tom.

Valmännen äga avgiva--— kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet, varvid iakttages, att,---att kuvertet

är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
— — — själv därtill utser.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, utöva rösträtt. Valkuvert,
som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med annat
kännetecken, varde ej mottaget.1

Då uppehåll--— sigillen äro obrutna.

De valmän —--röstningen avslutad.

Omedelbart därefter — — — i protokollet avtryckas.

Sedan val protokollet upplästs---skall försändelsen assureras.

e) Domhavanden skall---från valens förrättande.

Vid förrättningen biträdes — — — är valförrättningen avslutad.

38

Kung!. Maj:ts proposition nr 34.

3. a) I stad förrättas valet inför magistraten.

Valet, som skall---noggrant angivas.

Om kallelse —--på annan samt om röstlängdens — — —

är stadgat.

I övrigt skall---- är föreskrivet.

b) I stad--— för sammanräkningen tillkännagivas.

För annan stadsvalkrets —--skall försändelsen assureras.

Sammanräkningen av rösterna — — — mest spridda tidningar.

Valets utgång kungöres---är valförrättningen avslutad.

4. Vid avfattande---Kungl. Maj:t fastställes.

§ 6.

För rösternas sammanräknande — — — en grupp (partigrupp).

Inom varje grupp — — — avse själva landstingsmannavalet.

Härvid iakttages i fråga om den fria gruppen:

l:o) Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel
röst. Det namn---första i ordningen.

2:o) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel såsom hel

röst, där icke---rum i ordningen. Annan valsedel gäller såsom

halv röst, där ett av dessa namn erhållit rum i ordningen; såsom en
tredjedels röst, där två av dessa namn uppförts i ordningen; såsom en
fjärdedels röst, där tre av dessa namn uppförts i ordningen — — —
högsta rösttalet.

I fråga om partigrupp iakttages:

l:o) Upptaga valsedlar till antal av mer än hälften av hela antalet
valsedlar inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn, bliver
detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma
första namn och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens rösttal

--— samma första och samma andra namn samt utgöra mer än tre

fjärdedelar av gruppens rösttal —--efter samma grunder.

2:o) I den mån---motsvarande tillämpning.

§ 8.

1. Sedan valet —--först tilldelats honom.

De nya sammanräkningarna — — — — landstingsmännen blivit

valda.

Vid varje ny---landstingsmannavalet. Varje valsedel gäller

såsom hel röst, och röstvärdet skall---vald till suppleant.

2. Vid valtillfället skall---blivit tidigare vald.

39

Kungl. Muj:t8 proposition nr 34.

§ 10.

Valbar till landstingsman är envar inom landstingsområdet röstberättigad
man eller kvinna, som uppnått tjugufem års ålder.

Landstingsman kan ej vara:

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas
eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän
befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är
dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under
framtiden för brott, vilket kan medföra nämnda påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna, som är röstberättigad, vare ej på den grund att hon

står under mannens målsmanskap obehörig att utöva uppdrag, varom nu
är fråga.

För valbarhet till suppleant erfordras samma egenskaper som för
valbarhet till landstingsman.

Landstingsman eller suppleant må ej kunna avsäga sig uppdraget,
såvida han ej fyra år tjänstgjort såsom landstingsman eller uppnått 60
års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av landstinget godkännes.

Väljes kvinna till landstingsman eller suppleant, äger hon när som
helst avsäga sig uppdraget.

§ 40.

1. För att såsom landstingets beslut gälla, skall i följande ämnen
erfordras, att två tredjedelar av de avgivna rösterna om beslutet sig
förenat:

a) beslut, att domsaga med mindre folkmängd än 32,000 skall delas
i valkretsar; att av tingslag skall bildas valkrets med mindre folkmängd
än 8,000; eller att stadsvalkrets med mindre folkmängd än 8,000 skall
bildas i fall, då sådant ej är en ovillkorlig följd av vad i § 2 mom. 3
är stadgat;

b) underkännande av någons behörighet att såsom ledamot i landstinget
taga inträde eller medgivande, varom i § 32 sägs;

c) ° påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid
än fem år;

d) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning; -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

f) upptagande av lån, ställt på längre återbetalningstid än fem år,
eller ingående av borgen;

g) avhändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet;
och

h) uppskov till nästa landsting av väckta frågor.

2. Beslut om---därav ske.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1919.

Vad i § 2 enligt dess nya lydelse stadgas skall vid val av landstingsmän
gälla, sedan landstinget enligt de i samma lagrum angivna
grunder fastställt ny indelning av valkretsarna jämte det antal landstingsmän,
som skall för varje valkrets utses, samt valkretsarnas fördelning
i grupper; och skall sådant fastställande ske senast vid lagtima
landstinget år 1921. Stadgandet i § 40 enligt dess nya lydelse länder
till efterrättelse från och med den tid, då ny indelning av valkretsar,
varom nyss sagts, beslutas.

År 1919 skola å stadgad tid inom samtliga landstingsområden i
riket val av hela antalet landstingsmän jämte suppleanter äga rum för
tiden från och med den 1 maj 1919 till och med den 31 augusti 1922.
Tjänstgöringstiden för de landstingsmän och suppleanter, som dessförinnan
utsetts, skall utgå den 30 april 1919, där ej enligt särskilt stadgande
tjänstgöringstiden för dem upphör tidigare. Där i fall, som i § 5
mom. 2 b) andra stycket sägs, ordförande vid distriktsstämma jämte
suppleant för honom ej blivit utsedd å ordinarie kommunalstämma i
december 1918, skall sådan ordförande jämte suppleant i stället utses i
god tid före valet.

År 1922 skola å stadgad tid inom samtliga landstingsområden i
riket val av hela antalet landstingsmän jämte suppleanter äga rum. Av
de sålunda valda skola efter lottning mellan de grupper, i vilka valkretsarna
fördelats, ena gruppens samtliga landstingsmän och suppleanter
utträda den 31 augusti 1924 och andra gruppens samtliga landstingsmän
och suppleanter den 31 augusti 1926. Lottningen anställes å lagtima
landstinget år 1922.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 34.

41

• Förslag

* till

Lag

om ändring i stadgan om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting
och stadsfullmäktige den 13 juni 1913.

Härigenom förordnas, att 1 § i stadgan om proportionellt valsätt
vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige den 13 juni 1913 skall
erhålla nedan angivna lydelse och att i följd härav lagens överskrift
skall lyda som följer: ....... ^ säd

Stadga om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige
m. m.

1 §•

Då val av kommunalnämnd, drätselkammare, kyrkoråd och skolråd,
gemensamt kyrko- och skolråd samt landstings förvaltningsutskott, så ock
val av två eller flera personer för särskild beredning av ärenden, som
skola företagas till avgörande å kommunalstämma, inom kommunalfullmäktige,
å allmän rådstuga, inom stadsfullmäktige, å kyrkostämma eller
inom landsting, äro proportionella, skall vid valens förrättande iakttagas,
vad här nedan i 2—7 §§ är föreskrivet.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 33 höft. {Nr 34.) 6

42

Kung! Maj:tå proposition nr 34.

i

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 november
1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Peterson,

Schotte,

Pktrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Hans Excellens Herr statsministern Edén anförde:

Allmänna De väldiga världshändelser, som under de senaste veckorna timat

synpunkter. och som alltjämt äro under utveckling, hava inlett en utomordentligomvandling
i hela Europas statsliv. Det kan förutses att det fredsslut, som
nu närmar sig, kommer att på ett genomgripande sätt förändra själva
statssystemet såväl genom överflyttningar av större eller mindre landsdelar
från de besegrade till de segrande som genom erkännande av nya
statsbildningar, och man har rätt att hoppas, att i samband därmed även
allvarliga försök skola göras till skapande av nya och bättre grundmur
statei-nas allmänna samliv genom en fast utbyggd internationell” rättsordning.
Medan denna internationella nydaning ännu endast är under
förberedelse, har särskilt i de krigförande stater, där styrelsen förut varit

Kungi. Maj:ts proposition nr 34.

43

mer eller mindre autokratisk, eu inre kris brutit lös, som gestaltat sig
till eu fullständig katastrof för det gamla regeringssättet och medfört
eller gjort början till upprättande av helt nya statliga författningar.
Även ett land med sä klart demokratisk författning som England har
på grund av krigstidens lärdomar funnit sig böra taga betydelsefulla stegtill
en ytterligare demokratisering. De i kriget förblödda folken söka sin
styrka att övervinna den stora förödelsens verkningar och sitt hopp om
bättre tider i eu radikalt genomförd demokrati, som lägger makten och
plikten att svara för staternas och folkens öden helt och odelat i folkens
egna händer.

Det är uppenbart och redan genom händelsernas egen utveckling
ådalagt, att denna det inre statslivets ombildning icke stannar och icke
kan stanna inom de i kriget deltagande ländernas gränser. Liksom världskriget
under hela sitt förlopp utövat allt starkare återverkningar även på
de neutrala staterna och folken, liksom den stora nydaningen av statssystemets
yttre gestaltning i och genom fredsslutet måste medföra de
mest betydelsefulla följder även för dessa neutrala, som lyckats hålla sig
utom själva kriget, så har också den demokratiska rörelsen blivit universell
och gör sig oemotståndligt gällande även bland de neutrala folken.
De lidanden och de bekymmer för näringsliv och försörjning, som dessa
folk fått dela med de krigförande, de utomordentliga krav, som ställts
även på de neutrala samhällena under krigstiden och som tvingat ävfen
dem till självprövning med anledning av de brister, vilka framträtt i
deras samhällsbyggnad under denna världshemSökelse — allt detta har
banat väg över hela den europeiska kulturvärlden och ej blott inom krigsländerna
för behovet av en grundlig förnyelse inom statslivet, om ock
detta behov hos de neutrala tager sig andra uttryck och söker sig växlande
banor allt efter varje lands särskilda förhållanden och växlande
historiska förutsättningar. Jag behöver icke anföra exempel härpå; varje
dag medför underrättelse därom.

I vårt land har denna universella strävan till verklig och fullständig
demokratisering en alldeles särskild anknytning till de författningsproblem,
som sedan år tillbaka stått på dagordningen men hittills icke
kunnat finna sin lösning. Det nuvarande statsrådet har redan vid tillträdet
till sina ämbeten genom mig uttalat sin övertygelse, att för en
sund och på samma gång lugn svensk statsutveckling oundgängligen
kräves en genomgripande förändring i tåssa grunder för den politiska
och kommunala rösträtten, huvudsakligen genom införande av lika
rösträtt i kommunerna för alla kommunalt skattskyldiga, revision av de
8. k. fattigvårds- och utskyldsstrecken samt införande av politisk rösträtt

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

för kvinnor efter samma grunder som för män. Propositioner om eu
sådan kommunal rösträttsreform jämte därmed sammanhängande ändringar
i kommunallagarna samt om politisk rösträtt för kvinnor avlätos
också vid 1918 års lagtima riksdag och antogos med stor majoritet av
andra kammaren men godkändes icke av första kammaren. Det har för
statsrådet stått fullkomligt klart, att dessa förslag måste snarast möjligt
åter framläggas och genomföras, att därtill bör fogas även en proposition
om den revision av de politiska rösträttsstrecken, som ej medhanns
till lagtima riksdagen 1918, men som nu blivit förberedd genom särskild
utredning av tillkallade sakkunniga inom justitiedepartementet, samt att
även andra förändringar i grundlagarna äro av behovet påkallade. Under
normala förhållanden skulle samtliga dessa propositioner hava av statsrådet
föreslagits till avlåtande vid 1919 års lagtima riksdag. Men de
utomordentliga händelser, som fyllt dessa senaste veckor, och den väldiga
rörelse för demokratisk nydaning, som nu genomgår tiden, hava gjort det
trängande angeläget att i den mån sådant är enligt grundlagarna möjligt
framföra de riksviktiga spörsmålen redan till den urtima riksdag,
som av Kungl. Maj:t för annat ändamål sammankallats och nu är samlad.

I tider sådana som den världen nu genomlever gäller det för
varje statsledning, som är medveten om sitt ansvar, att göra sitt
yttersta för att icke försumma det psykologiska ögonblick, då det gäller
att inrikta rörelsen inom samhället mot mål, som överensstämma med
samhällets verkliga livsintressen. Och ingen, som med allvarlig uppmärksamhet
följer vad som nu rör sig inom stora lager av Sveriges folk,
bör kunna undgå att inse, att ett dröjsmål, om än jämförelsevis så kort
som till 1919 års lagtima riksdag, skulle kunna bliva olycksbringande
för svenskt statsliv. När kriget nu oförtydbart står inför sin avslutning,
reser sig oemotståndligt kravet att omedelbart bringa till verklighet de
författningsändringar, vilkas nödvändighet krigstidens erfarenheter bragt
till full mognad. När i land efter land ute i Europa de gamla statsformerna
kullkastas inom några dagar eller timmar, känner Sveriges folk
ögonblicket vara inne att taga ett avgörande steg för den författningsrevision,
som det under åratal funnit alltmera oundgänglig. Det är av
synnerlig vikt, att statsmakterna gripa verket an just nu, om de vilja
försäkra sig om att den demokratiska rörelsen icke skall gripas av misstro
mot deras förmåga att motsvara tidens bjudande krav, en misstro,
som skulle kunna få mycket allvarliga följder. Inför detta tidsläges
maning till snabb och beslutsam handling måste det bliva nödvändigt
att omedelbart uppdraga de riktlinjer, efter vilka en svensk författningsreform
bör genomföras, och att redan vid den nu samlade urtima riks -

Kungl. Maj:tn proposition nr 34.

45

dagen genomföra de delar därav, som enligt grundlagarna kunna vid eu
sådan riksdag komma under behandling.

Då, såsom jag nyss antytt, regeringsformen och riksdagsordningen
stadga, att grundlagsfrågor endast kunna föreläggas lagtima riksdag,
måste det förslag till proposition, som nu kommer att föreläggas Kungl.
Maj:t, begränsas till de förutnämnda ändringarna i kommunallagarna.
Men frågornas sammanhang så väl som den faktiska situationen påkalla,
att riksdagen och landet även erhålla kännedom om de huvudsakliga
linjerna av de grundlagsändringar, vilka tillsammans med den kommunala
rösträttsreformen utgöra regeringens program, på det att detta redan nu
må kunna av riksdagen överskådas såsom ett helt.

Jag har redan framhållit, att kärnan i detta program sedan
länge utgöres av eu serie rösträttsreformer: dels avskaffande av den
penninggraderade skala för den kommunala rösträtten, som nu är gällande
i Sverige ensamt bland alla kulturländer, dels politisk rösträtt för kvinnorna
och dels revision av de s. k. fattigvårds- och utskyldsstrecken.

Grunderna för den kommunala röstskalans avskaffande och för införande
av lika rösträtt för alla kommunalt skattskyldiga behöver jag icke
i detta sammanhang utveckla; de äro redan i propositionen till sistlidne
lagtima riksdag framlagda. Det må vara tillräckligt att framhålla, att ärendets
behandling vid lagtima riksdagen 1918 yttermera bestyrkte, hurusom
den gällande graderade skalan är ohållbar, och huru varje försök att i dess
ställe uppkonstruera någon annan gradering är dömt att misslyckas. De
utkast till något slags system av tilläggsröster, som ingingo i vissa
motioner vid nämnda riksdag, voro sinsemellan på viktiga punkter avsevärt
skiljaktiga och möttes av en kritik, som måste betecknas såsom
avgörande. Även inom den majoritet i riksdagens första kammare, som då
avvisade propositionen om lika kommunal rösträtt, gjordes bestämda gensagor
mot de föreslagna principerna för den nya gi-aderingen, och det
uttalades uttryckligen, att det beslut om begäran om eu ny utredning,
vartill majoriteten anslöt sig, icke finge uppfattas såsom en anslutning
till ifrågavarande principer i motionerna. Under sådana förhållanden
måste jag anse det uppenbart, att inga som hälst hållpunkter för en
modernisering av röstskalan låtit sig utfinna; att någon förnyad utredning
härför följaktligen ej kunnat av regeringen föranstaltas; samt att alltjämt
den lika rösträtten utgör den grundval, på vilken frågan nu bör
lösas. Detta bestyrkes yttermera av det faktum, att i stora delar av Europa
den kommunala rösträtten redan är grundad på avgjort radikalare linjer
än de, som nu föreslås i Sverige, och att den demokratiska rörelsen över
allt fullföljer sådana linjer. Om vi i Sverige kunna stanna vid att fortfa -

Ko in munal
rösträttsref
ort»

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Rösträtt för
gift kvinna,
vars man är
skattskyldig.

rande bibehålla den kommunala skattskyldigheten såsom villkor för rösträtt
i våra kommuner, med hänsyn till vissa säregna drag i det kommunala
livets nuvarande organisation i övrigt, så skulle det däremot stå i uppenbar
motsats till hela tidsutvecklingen och till andra länders förut inhöstade
erfarenhet att bjuda medborgarna i våra kommuner något mindre
än fullständig jämlikhet vid denna rösträtts utövning.

Vid den förnyade prövningen av principen om lika kommunal
rösträtt för alla kommunalt skattskyldiga har det framstått såsom önskvärt
att i en punkt utföra principen något längre än vad som skedde i
propositionen till 1918 års lagtima riksdag, nämligen så, att rösträtt tillerkännes
varje gift kvinna, vars man är kommunalt skattskyldig.

Så till vida hava de gifta kvinnorna redan möjlighet att förvärva
rösträtt, som gällande bestämmelser medgiva, att varje kvinna, vars man
är skattskyldig, har rätt att för även en helt obetydlig egen inkomst
bliva påförd skatt och i följd därav uppföras i röstlängden. Denna möjlighet
har också i viss utsträckning blivit tillvaratagen, och så kommer
säkerligen i mycket hög grad att ske, om alla de röstberättigade erhålla
lika rösträtt. Men det är tydligt, att ifrågavarande utväg närmast står
till buds för de gifta kvinnor, som antingen äga inkomst av eget kapital
eller utföra något arbete utom hemmet, för vilket de personligen erhålla
avlöning; alltså för hustrur inom de lyckligare lottade samhällsklasserna
och inom lönarbetareklassen. De gifta kvinnor däremot, vilka icke äga
inkomst av eget kapital och vilkas arbete är helt och hållet förlagt inom
hemmet, hava tydligen stor svårighet att på denna väg uppnå den kommunala
medborgarrätten, då det för dem kan vara vanskligt nog att uppgiva
sådan arbetsförtjänst, som kan föranleda särskild taxering. I synnerhet
för jordbrukarnes hustrur måste detta förhållande göra sig gällande.
Det skulle uppenbarligen vara en verklig orättvisa mot dessa stora grupper
av gifta kvinnor och avgjort stridande mot viktiga samhällsintressen
att icke nu, när en genomgripande kommunal rösträttsreform föreslås,
undanrödja en sådan anomali, och medlet är tydligen att generellt medgiva
rösträtt åt varje gift kvinna, vars man är kommunalt skattskyldig,
vare sig hon personligen blivit påförd skatt eller icke, utom i de fall, då
hon på grund av boskillnad eller hemskillnad intager en självständig
ekonomisk ställning och i följd härav faller under de vanliga reglerna
för kommunal skattläggning.

Det bör erinras, att denna grundsats redan vid 1908 års riksdag
framfördes genom en motion från det frisinnade partiet inom riksdagen,
och att därvid särskilt framhölls, att grundsatsen i all synnerhet borde
komma i tillämpning vid genomförande av lika kommmunal rösträtt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

47

Motionen vann mycken stark anslutning inom Andra kammaren, om den
också under dåvarande förhållanden ej lyckades vinna majoritet. Tanken
är sålunda gammal och utgör i själva verket eu konsekvent tillämpning
av grundsatsen om skattskyldighet såsom berättigande till kommunal
rösträtt, eftersom ju skatten i realiteten utgöres icke av mannen personligen,
utan av familjen i dess helhet, alltså mannen och hustrun gemensamt,
även om den formellt påtores mannen ensam. Denna regel om
kommunal rösträtt för både skattskyldig man och hans hustru står också
i full överensstämmelse med den nya lagstiftning om äkta makars egendomsförhållanden,
vilken nu är utarbetad efter gemensamma linjer för de
tre skandinaviska länderna och för närvarande ligger under behandling
av lagrådet. I Danmark, där den kommunala rösträtten liksom hos oss
vilar på skattskyldighet till kommunen, är regeln redan genomförd, i det
att hustrur till kommunalt röstberättigade män tillerkänts rösträtt, på
sätt som nu här förordas.

Över huvud torde denna tillämpning av principen om lika kommunal
rösträtt få anses på ett betydelsefullt sätt kunna stärka den bofasta
befolkningens ställning inom kommunerna. Att även hustrurna till de
kommunalt skattskyldige erhålla rösträtt, lägger uppenbarligen tyngdpunkten
vid kommunala avgöranden hos dem, som inom kommunen hava
bildat familj och sålunda äro starkast bundna vid kommunens gemensamma
intressen. För att de gifta kvinnornas rösträtt också skall kunna effektivt
utnyttjas har man för närvarande ett fullt tillfredsställande medel i
rätten att rösta genom fullmakt, vilken bereder möjlighet för de hustrur,
vilka eventuellt äro av det husliga arbetet förhindrade att personligen
inställa sig vid kommunalstämmorna eller de kommunala valen, att överlåta
sin rösträtt på andra, exempelvis sina män. Fullmaktsväsendet har
visserligen varit föremål för grundade anmärkningar och bör med snaraste
underkastas en revision, på sätt föredragande departementschefen
kommer att i motiveringen till propositionen omnämna. Men vid denna
revision kan och bör hänsyn tagas bland annat just till behovet att
bereda de gifta kvinnorna möjlighet att rösta i kommunerna utan personlig
inställelse, liksom samma princip sedan länge förknippats även
med genomförande av kvinnornas politiska rösträtt.

En annan avvikelse från propositionen vid 1918 års lagtima riksdag
bör här omnämnas, nämligen utsträckningen av kommunalfullmäktigeinstitutionen.
I nämnda proposition föreslogs på denna punkt ingen
annan ändring än att hittills gällande bestämmelse om att 2/3 majoritet erfordras
för beslut om införande av kommunalfullmäktige begränsades till att
gälla kommuner, vilkas invånareantal icke överstiger 1,000. Emellertid hade

Utsträckning
av kommnnalfullmäktigeinstitntionen.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Kvinnornas

politiska

rösträtt.

bland de sakkunnige, på vilkas utredning propositionen var grundad,
framträtt starka sympatier för en vidsträcktare tillämpning av kommunalfullmäktigeinstitutionen,
om än deras majoritet för det dåvarande ansåg
sig icke böra gå längre, och sedan dess hava oförtydbara tecken givit
vid handen, att tanken hastigt vunnit terräng, samt att tiden kan anses
vara inne till ytterligare steg i denna riktning. På grund härav kommer
föredragande departementschefen nu att föreslå sådan ändring i hithörande
bestämmelser, att kommunalfullmäktige skola införas i alla kommuner,
vilkas invånarantal överstiger 3,000 — liksom stadsfullmäktige äro i lag
stadgade för alla städer med motsvarande invånareantal, — samt att i
alla övriga kommuner, sålunda även de, vilka ej hava mer än 1,000 invånare,
fordran på kvalificerad majoritet för val av sådana fullmäktige
bortfaller. Att göi’a institutionen obligatorisk även för kommuner med
folkmängd intill 3,000 torde åtminstone icke för det närvarande böra
ifrågasättas, utan kan åt dessa kommuner, liksom åt de mindre städerna,
lämpligen överlämnas att själva avgöra, om de finna sig böra införa fullmäktige
eller ej.

Den politiska rösträtten för kvinnor kan i princip ej längre underkastas
någon allvarlig diskussion. Jag erinrar endast, att denna kvinnornas
politiska rösträtt under tiden efter 1918 års lagtima riksdag gjort ytterligare
och högst betydande landvinningar i land efter land. Den har
under detta år varit i tillämpning vid nya val i våra båda grannländer
Danmark och Norge, vilkas samhällsförhållanden så nära ansluta sig till
de svenska, — i Danmark för första gången efter kvinnorösträttens införande
i grundlagen —, och i båda länderna bestyrkes den erfarenhet,
som vunnits överallt i länder med kvinnlig rösträtt, nämligen att ingen av
de ogynnsamma verkningar, som vedersakarne därav förutspått, låter sig
skönjas, samt att kvinnornas politiska fullmyndighet, när den väl blivit
genomförd, endast ter sig såsom ett naturligt och självklart led i vår
tids samhälleliga ordning. I England hade redan när propositionen till
1918 års svenska lagtima riksdag avläts beslut blivit fattat om rösträtt för
kvinnor, och detta beslut har sedan dess kompletterats genom införande
även av valbarhet till underhuset. I Holland står frågan inför sin definitiva
lösning. I Tyskland och de österrikisk-ungerska länderna, där
rörelsen för kvinnornas politiska medborgarrätt förut endast på vissa
håll framträtt med avsevärd styrka, synes man nu allmänt utgå ifrån
att kvinnorna skola vid männens sida deltaga i valen till de kommande
konstituerande församlingarna och därmed på en gång träda in i full
politisk medborgarrätt.

Inför sådana erfarenheter och företeelser från världen runt omkring

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

49

oss måste de skäl, som i Sverige anförts mot rösträtt för kvinnorna, mer
än någonsin te sig såsom ohållbara, vare sig desamma varit av principiellt
avvisande art eller blivit omklädda i yrkanden på förnyade utredningar.
Vad särskilt sistnämnda yrkanden angår, har det redan vid
överläggningarna i kamrarna blivit till fullo ådagalagt, att de icke på
någon punkt voro av den beskaffenhet, att vid dem kän fästas något
allvarligt avseende. Rösträttens utsträckning till kvinnorna beror på ett
principiellt ställningstagande till kvinnans rätt och plikt såsom medborgare
i det moderna samhället, ej på beräkningar över kvinnornas fördelning
efter civilstånd eller inom olika åldrar och dylikt, och hela tidsutvecklingen
har redan oåterkalleligt avgjort, att Sverige såväl som andra
länder bör ofördröjligen taga steget till detta erkännande av kvinnornas
medborgerliga uppgifter vid männens sida.

Om sålunda den kommunala rösträttsreformen och den politiska rösträtten
för kvinnorna utgöra redan klarlagda programpunkter för en svensk
författningsrevision, hava däremot frågorna om de politiska strecken först
genom den utredning, vilken under senaste tid verkställts, blivit bragta
i det läge, att regeringen kan till dem taga definitiv ståndpunkt. Utredningen
är numera slutförd, och betänkandet kommer att inom de
närmaste dagarna offentliggöras. Utan att här ingå i någon redogörelse
för undersökningens gång och innehåll skall jag anföra de huvudsakliga
resultat, som för mig, liksom för statsrådets övriga ledamöter, synts vara
avgörande för det förslag, vilket från Kungl. Maj:t bör framläggas.

Vad fattigvårdsstrecket angår, har insikten om dess i en mängd
fall orättfärdiga verkningar under senare tid blivit allmän, och vid 1917
års riksdag voro samtliga partier ense om behövligheten av en reform,
ehuru meningarna delade sig rörande den lämpliga utsträckningen därav.
Det har nu av utredningen till fullo bestyrkts, vad som redan förut
varit i huvudsak känt, att den svenska grundlagens regler för diskvalifikation
på grund av understöd från fattigvården dels äro ojämförligt
strängare än motsvarande bestämmelser i andra länders författningar —
i de nu under tillblivelse varande författningarna synas över huvud taget
inga sådana bestämmelser vara tillämnade — dels faktiskt drabba en mängd
oförvitliga medborgare, dels slutligen på grund av vår svenska fattigvårdslagstiftnings
läggning tillämpas i högsta grad olika inom olika kommuner,
vilket missförhållande ej heller kommer att hävas genom 1918 års nyss antagna
fattigvårdslag, utan snarare måste befaras komma att än starkare göra
sig gällande, om icke grundlagsbestämmelsen radikalt förändras. De sakkunniga
hava efter ingående prövning stannat vid att föreslå en sådan ändring,
att åtnjutet understöd icke skall från rösträtt utestänga andra än
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 33 käft. (Nr 34.) 7

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Det politiska
utskyldsttrecket.

dem, som vid vallängdens uppgörande åtnjuta stadigvarande försörjningav
fattigvårdssamhälle. De skal, som härför anföras, synas mig fullständigt
bindande. Det kan icke anses med samhällelig rättvisa förenligt,
att — såsom nu är förhållandet — ett tillfälligt, exempelvis av sjukdom,
arbetslöshet eller annan olycka föranlett understöd skall medföra förlust
av den politiska medborgarrätten, eller ens att en medborgare, som under
någon del av treårsperioden före ett val nödgats mottaga försörjning av
fattigvården, men sedermera kunnat frigöra sig från behovet av sådan
försörjning, skall uteslutas från rösträtt. Varken i det ena eller det
andra fallet kan medborgaren anses vid tiden för valet befinna sig i
sådan ställning, att han bör berövas sin rösträtt. Det framgår av utredningen,
att de länder, som i sina författningar upptagit diskvalifikation
från rösträtten på grund av fattigvård, också på olika vägar sökt förhindra
sådan påföljd. Med de sakkunniges resultat i detta stycke sammanfaller
också i princip den ståndpunkt, som hävdats i motioner,
framförda av auktoriteter inom fattigvårdsväsendet, senast vid 1917
års riksdag, och som väsentligen accepterats av andra kammaren vid
upprepade tillfällen, då denna fråga behandlats. Det är statsrådets uppfattning,
att i blivande proposition till 1919 års lagtima riksdag bör ingå
förslag om fattigvårdsstreckets begränsning på sätt de sakkunniga
förordat.

Mot det politiska utskyldsstrecket hava gjorts samma avgörande anmärkningar
som mot fattigvårdsstrecket: att det i sin tillämpning drabbar
ett stort antal oförvitliga medborgare, som ingalunda av försumlighet eller
ond vilja, utan endast av oförvållad oförmåga underlåtit att fullgöra sin
skatteplikt, och att detta är oförenligt med den princip om allmän rösträtt,
som numera gäller hos oss liksom i snart sagt alla andra kulturländer.
Det* har därjämte påvisats, att den decimering av den svenska valmanskåren,
som därav blivit en följd, i sin omfattning vida övergått vad man
vid utarbetandet av nu gällande bestämmelser ansåg sig kunna antaga,
och att verkningarna även på sä sätt blivit sådana, att en grundlig förändring
måste finnas påkallad.

För de sakkunniges undersökning bar i enlighet med det yttrande
till statsrådsprotokollet, som jag avgav vid beslutet om deras tillkallande,
tjänat såsom utgångspunkt, att man borde söka utfinna en sådan
begränsning av grundlagens bestämmelser, genom vilken uteslutningen
från rösträtt icke skulle drabba den, vars underlåtenhet att betala sin
skatt berott på oförvållad oförmåga, föranledd av sjukdom, arbetslöshet
eller annan olycka, varigenom strecket skulle inskränkas till att verka
endast mot de oordentliga eller försumliga, i enlighet med det syfte som

51

Kungl. Mujits proposition nr 34.

alltid angivits såsom dess bärande grund. De sakkunniga hava också
gjort ett försök att komma fram på denna väg ocli sökt utarbeta stadgande!)
i syfte att i sådana fall vederbörande valman skulle vid sin rösträtt
bibehållas. Men det har därvid befunnits, såsom tydligt uppvisas i
utredningen, att denna väg stöter på praktiska svårigheter, vilka måste
betecknas såsom oövervinneliga. Att i själva lagen uttömmande angiva
de förutsättningar, under vilka giltig grund för underlåtenhet att erlägga
skatt må anses föreligga, låter sig icke göras med den klarhet och fullständighet,
som i eu så betydelsefull sak måste vara ett oavvisligt krav på
en tillfredsställande lagstiftning. Bestämmelserna skulle medföra alltför betänkliga
orättvisor i tillämpningen, och dessutom nödgades man på bevisningens
kvalitet ställa anspråk, vilka den skattskyldige alltför ofta bleve
oförmögen att uppfylla. Men icke heller kan man åt valmyndigheten
eller annan myndighet överlämna att fritt pröva betydelsen av de omständigheter,
den skattskyldige må vilja åberopa, eller den bevisning, han
därom förebringar. De myndigheter, åt vilka denna prövning skulle anförtros,
komme utan allt tvivel att i ett utomordentligt stort antal av''
fall ställas inför en mer eller mindre olöslig uppgift, och tillräckliga garantier
för deras opartiskhet vid utövningen av en befogenhet, som så
lätt kan innebära en frestelse till att låta politiska motsättningar inverka
på ståndpunktstagandet, låta sig uppenbarligen icke uppställas. De
sakkunniga hava under sådana förhållanden enhälligt funnit denna utväg
till frågans lösning oframkomlig.

En av de sakkunniga har, för att på annat sätt mildra utskyldsstreckets
verkningar, uttalat som sin åsikt att för rösträtt borde krävas
endast fullgjord skatt till staten — ej till kommunen — och att rösträtt
borde förloras endast av den, som ej betalt statsskatten under två år av
de tre, vilka närmast föregå valet, medan för närvarande fordras fullgjord
skattskyldighet för de tre nämnda åren. Det är emellertid tydligt,
att detta förslag icke tillgodoser vad man med revisionen av bestämmelsen
velat vinna. Om det skulle genomföras, kvarstode alltjämt
samma missförhållande, som givit upphov till hela frågan, i det att även
i sådant fall den, som utan eget förvållande varit urståndsatt att betala
kronoskatten under två av de tre åren, uteslutes från rösträtt. De sakkunnigas
flertal har icke kunnat acceptera en sådan ändring.

Emellertid har under frågans behandling en omständighet tillkommit,
som ställt frågan i ett väsentligen nytt läge. Kungl. Maj:t har till
den nu samlade urtima riksdagen avlåtit en proposition om »införsel» för
utskylder i varje löntagares avlöning. Förslaget är dikterat av rent
sakliga skäl, nämligen statens och kommunernas uppenbara rätt att till -

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

försäkras de inkomster, som funnits nödiga att i skatteväg uttaga, ock
det står i och för sig icke i något samband med villkoren för rösträttens
utövning. Men de sakkunniga liava funnit, att under förutsättning av
denna lagstiftnings genomförande hela problemet om utskvldsstrecket i hög
grad förenklas. Om på detta sätt den starkaste möjliga säkerhet lämnas
för att skattskyldigheten blir fullgjord av alla, som därtill äga förmåga,
då blir utskyldsstrecket såsom garanti för att ej den försumlige erhåller
rösträtt obehövligt och kan fullständigt upphävas.

För denna uppfattning hava de sakkunnige även funnit stöd i det
förhållandet, att av dem insamlade uppgifter visa, hurusom i så gott
som alla länder med allmän rösträtt saknas varje motsvarighet till det
svenska utskyldsstrecket. Med undantag för ett par mindre tyska stater
och ett par schweiziska kantoner samt åtminstone i princip Finland —
där dock på grund av den obegränsade möjligheten till undantag tillämpningen
säkerligen kan göra principen tämligen illusorisk — har man
ingenstädes i dessa länder uppställt det samband mellan skattebetalning
och rösträtt, som nu gäller i Sverige, uppenbarligen dels av principiella
skäl, dels emedan det överlåtits åt skattelagstiftningen att sörja för att
ingen försummelse från den skattepliktige, som kan fullgöra sin skyldighet,
får ifrågakomma — alltså just vad som nu skulle vinnas genom den
föreslagna nya lagstiftningen i vårt land.

Det resultat, vartill de sakkunnige kommit, synes mig även i denna
del vara övertygande. Mot det politiska utskyldsstrecket i Sverige hava
alltifrån dess tillkomst riktats mycket starka principiella och praktiska
invändningar. När det likväl på sin tid genomfördes och hitintills bibehållits,
har detta berott på den i och för sig riktiga åskådningen, att
den som vill utöva sina medborgerliga rättigheter också bör fullgöra sina
skyldigheter, samt att bestämmelsen betraktades såsom en »ordentlighets»-kvalifikation, vilken staten har rättighet att kräva. Erfarenheten har nu
visat, att detta villkor för rösträttens utövning skjutit över målet på ett
sätt, som strider mot rättvisa och billighet, och att det ej kan kvarstå i
sitt nuvarande skick. Utredningen ådagalägger, att den partiella revision,
som till en början ifrågasatts, ej kan på tillfredsställande sätt förverkligas.
De föreslagna nya medlen för skatteindrivningen trygga däremot,
så långt sig göra låter, att skattebetalning icke skall kunna försummas
av oordentlighet eller ond vilja. Därmed är grunden för ett »ordentlighetsstreck»
förfallen, och denna hittillsvarande, i sina verkningar så stöstande
inskränkning i den allmänna rösträtten kan och bör försvinna.
Förslag härom bör ingå i den proposition till nästa års lagtima riksdag,
om vilken jag förut talat.

Kungl. Maj:ti proposition nr 34. 59

Det resultat i fråga om det politiska utskyldsstrecket, som sålunda-De* Aomwuframgått
av (lön verkställda utredningen, kan icke undgå att medföra slcyldsstreckonsekvenser
även i fråga om villkoren för den kommunala rösträtten. JcetVisserligen
kvarstår, på sätt jag förut omnämnt, i den proposition som
nu kommer att föreläggas Kungl. Maj:t, liksom i motsvarande proposition
vid 1918 års lagtima riksdag, den väsentliga skillnad mellan kommunal
och politisk rösträtt, att den förra bibehålies vid hittillsvarande grund,
nämligen skattskyldighet till kommunen. Men riksdagen har redan genom
en skrivelse av år 1917 upptagit den grundsatsen, att i fråga om
diskvalifikationerna för rösträtt på grund av utebliven skattebetalning en
motsvarighet bör finnas mellan den politiska och den kommunala rösträtten.
Ifrågavarande riksdagsskrivelse utgick därifrån, att det politiska
skattestrecket skulle kvarstå, och avsåg alltså att begränsa den tid, under
vilken obetalda kommunalutskylder medföra förlust av kommunal rösträtt,
enligt i huvudsak samma grunder, som gällde för den politiska rösträtten.
Efter dessa grundsatser utformades på sin tid propositionen till
1918 års lagtima riksdag, som således gick ut därpå, att från rösträtt
skulle uteslutas den, som häftar för oguldna kommunalutskylder, vilka
förfallit till betalning under de tre sistförfluten kalenderåren. I det sakkunnigebetänkande,
som låg till grund för sagda proposition, uttalades
emellertid, att om den då pågående utredningen rörande omläggning av
det politiska utskyldsstrecket komme att föranleda bestämmelser, enligt
vilka politisk rösträtt icke skall förloras, därest utebliven skattebetalning
berott på den skattskyldiges sjukdom, oförvållade arbetslöshet eller andra
liknande av honom själv icke vållade förhållanden — till vilken princip de
sakkunniga anslöto sig — så borde denna princip även tillämpas på den
kommunala rösträtten. Det kan erinras, att obilligheten i hittills gällande
regler om förlust av kommunal rösträtt för var och en, som ej
betalat sin skatt till kommunen, särskilt framträtt under dessa senaste år,
då sådan påföljd drabbat värnpliktige, vilka inkallats till tjänstgöring för
neutralitetens skyddande och därigenom urståndsatts att fullgöra sin skattskyldighet,
samt att vid 1916 års riksdag en motion framfördes i syfte
att vederbörande i sådana fall skulle vid sin rösträtt bibehållas. Motionen
kunde visserligen på grund av praktiska svårigheter att inom nuvarande
lagstiftnings ram förverkliga det framställda önskemålet icke föranleda
någon åtgärd, men konstitutionsutskottet gav sitt erkännande åt dess
syfte och ifrågasatte i sitt utlåtande, att över huvud taget även andra
ömmande omständigheter än fullgörande av värnpliktstjänstgöring, —
exempelvis sjukdom eller oförvållad arbetslöshet — kunde av den, som
blivit urståndsatt att betala sina utskylder, åberopas såsom grund för att

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

hem ej borde föiloia sin rösträtt slitsa samma grundsatser som sedel''-mera upptogos av nyss nämnda sakkunnige.

När det nu på anförda skäl befunnits, att ifrågavarande grundsatser
endast kunna förverkligas genom ett fullständigt upphävande
av det politiska utskyldsstrecket, och å andra sidan genom lagen
om införsel i avlöning hindren för ett sådant upphävande bliva undanröjda,
så bör diskvalifikationen på grund av utebliven skattebetalning
upphävas även i fråga om rösträtten i kommunerna. Samma garanti
som för kronoskatten vinnes även för kommunalskatten, och de kommunala
myndigheterna hava liksom de statliga rätt och skyldighet att
tillse, att den tillvaratages. Mot eftergivenhet i detta avseende
finnes i propositionen till 1918 års lagtima riksdag den ytterligare
säkerhet, att . för efterskänkande av kommunalutskvlder fordras två
tredejdels majoritet, vilken bestämmelse givetvis ingår även i det
föreliggande förslaget. Därmed bör på ett tillfredsställande sätt vara
sörjt för att kommunens rätt att utfå de intäkter den för sina uppgifter
behöver tillbörligen tillvaratages. Det bör i detta sammanhanganmärkas,
att även om skattens betalande icke längre utgör villkor för
rösträtt, likväl skattskyldigheten utgör eu betydelsefull garanti för de
röstberättigades sätt att utöva sin rösträtt i kommunen, då var och en är
medveten därom, att konsekvenserna av hans röstning kunna direkt gälla
honom personligen genom de av besluten föranledda uttaxeringarna till
kommunens behov, och att skatten kommer att så långt hans tillgångar
medgiva av honom utkrävas.

reformernas Jap har härmed genomgått huvudpunkterna i det förslag till kom karaktår

och munal rösträttsform, som kommer att föreslås till framläggande vid urtima
innebörd, riksdagen, och till de ändringar i den politiska rösträtten,"vilka äro avsedda
att föreslås 1919 års lagtima riksdag. De innehålla i allt väsentligt endast
ett förnyat initiativ i enlighet med det allmänna reformprogram på
detta grundläggande område, som arbetat sig fram i vårt land sedan år
tillbaka, och som redan vid 1917 års val till Andra kammaren erhöll
anslutning av en mycket övervägande del av Sveriges valmanskår. Den
jämkning, som skett genom att utskyldsstrecket i stället för att genomgå
en genomgripande revision, såsom då förordades av det frisinnade partiet,
nu föreslås till upphävande, utgör endast en av den numera utförda
utredningen sakligt motiverad utformning av den princip, som redan då
godkändes av valmanskårens flertal. Det bör icke kunna bestridas, att
genom denna anslutning till ett sedan länge av landet prövat och godkänt
samlingsprogram den rösträttsreform, som nu framföres, har en säker
grundval i den allmänna meningen, och att, om den blir lyckligt genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 34. 55

Jord, detta utgör ett bevis för att Sverige även i nuvarande stormiga
tider förmår att bevara den lugna kontinuitet i sitt politiska reformarbete,
som är sä betydelsefull för eu sund statsutveckling. Men det bör också
uttalas, att med mindre än detta program kan den demokratisering, som
tiden så bjudande kräver i vårt land, icke anses bliva förverkligad!

Vid behandlingen av den kommunala rösträttsreformen under sistlidne
riksdag liksom i den offentliga diskussionen rörande detta ämne
har från dem, som motsatt sig reformen, gjorts gällande, att den genom
sina verkningar på grunderna för första kammarens bildande skulle
upphäva denna kammares karaktärsskillnad i förhållande till andra
kammaren och därmed undergräva det svenska tvåkammarsystemet.
Denna anmärkning bemöttes redan i motiveringen till propositionen vid
1918 års lagtima riksdag, vari uppvisades, dels att den kommunala röstskalans
avskaffande, långt ifrån att stå i strid med grunderna för svenskt
tvåkammarsystem, måste anses innebära ett återvändande till de principer,
som ursprungligen lågo till grund för dess tillkomst, dels att även med
lika rösträtt för alla skattskyldiga hos oss finnas alla de faktorer, som i ett
flertal andra länder med vald första kammare ansetts behövliga för denna
kammares särkaraktär, nämligen indirekta val, längre mandattid, särskilda
valbarhetsvillkor och successiv förnyelse genom omval gruppvis — samt
dessutom den väsentliga ytterligare grund för en sådan karaktärsskillnad, som
ligger i den kommunala skattskyldighetens bibehållande såsom villkor för
rösträtten i kommunerna. Föredragande departementschefen framhöll såsom
en av grundtankarna i 1865 års riksdagsskick, att första kammaren
skall utgå ur val av kommunala representationer, även om rösträtten till
dessa representationer förändras efter olika tiders och förhållandens krav.
På dessa skäl bör enligt min uppfattning även nu den kommunala rösträttsfrågan
framföras för sig och bringas till omedelbar lösning. Den
förändring i första kammarens sammansättning, som därav kan bliva en
följd, innebär icke mera än ett sådant närmande mellan kamrarna, som utan
att utplåna första kammarens särkaraktär bör kunna häva det motsatsförhållande
dem emellan, vilket i så hög grad försvårat deras samarbete
och blivit ett hinder i svensk samhällsutveckling.

Från vissa håll har ifrågasatts, att grunderna för första kammaren
borde förändras på så sätt, att valen till denna kammare skulle helt eller
delvis skiljas från landsting och stadsfullmäktige och överlåtas antingen
åt särskilda elektorer eller åt andra korporationer, eventuellt den samlade
riksdagen eller kammaren själv. Jag skall i detta avseende inskränka
mig till att uttala, att därest dylika tankar skulle samla sig om någorlunda
preciserade förslag, som äro byggda på klart demokratisk grundval

56

Kungl. May.ts proposition nr 34.

och anpassade efter våra svenska samhällsförhållanden, de väl kunna
förtjäna att upptagas till dryftning. Men hittills har detta icke skett.
Och så länge detta är förhållandet, så länge intet förslag framkommit,
som bättre än valen genom landsting och stadsfullmäktige synes ägnat att
tjäna till grundval för en första kammare, motsvarande vår tids krav,
så länge finnes icke anledning att frångå dessa hittillsvarande valkorporationer.
De uppslag, som framförts om en särskild valrätt för urväljarne
till första kammaren, synas förutsätta, att dessa väljare skulle utse
elektorer för förstakammarvalen, skilda från landsting och stadsfullmäktige,
men ifrågavarande uppslag äro icke utförda på sådant sätt, att de giva
någon tydlig föreställning om den ordning som åsyftas, och det må väl
med skäl anses tvivelaktigt, huruvida verkligen sådana elektorsförsamlingar
skulle bättre fylla den viktiga uppgiften att välja till första kammaren
än landsting och stadsfullmäktige, vilka i sig innesluta eliten av kommunal
skolning och erfarenhet. Under inga förhållanden böra oklara och
icke preciserade antydningar om andra grunder för första kammaren få
fördröja den kommunala rösträttsreformen, som nu icke längre kan undanskjutas.

Riksdagens Förutom de politiska rösträttsreformerna böra, såsom jag förut an kare

itf-" tytt, även andra grundlagsändringar ingå i det författningsprogram, som
rikes- redan nu skisseras till framläggande vid 1919 års lagtima riksdag. Jag
ärenden1 skall bland dem endast omnämna en grupp av frågor, som genom krigstidens
erfarenheter fått en alldeles särskild aktualitet: de som angå beslutanderätten
över krig och fred samt riksdagens ställning till andra
utrikespolitiska avgöranden.

Även på detta område föreligga sedan någon tid åtminstone grundlinjer
till ett program, som vunnit anslutning från andra kammarens och

— genom 1917 års val — valmanskårens stora flertal. Det inneslutes i
det skrivelseförslag, som på förslag av konstitutionsutskottet antogs av
andra kammaren vid 1917 års riksdag, och som hemställde om utredning
och kungliga propositioner i syfte att åstadkomma och lagfästa ett
närmare samarbete mellan regering och riksdag i viktigare utrikespolitiska
angelägenheter, med särskilt beaktande av, att § 13 i regeringsformen

— om konungens rätt att börja krig och sluta fred — borde undergå en

revision i samma riktning. Även första kammaren anslöt sig vid samma

riksdag till yrkandet om en viss reform på detta område, om än så beskuren,
att såsom medel därför angavs endast en utveckling av de nuvarande
»särskilda deputerade», det s. k. hemliga utskottet, till en vid

varje riksdag återkommande institution.

Jag har personligen medverkat vid tillkomsten av 1917 års kon -

Kungl. Maj:ta proposition nr 34. 57

stitutionsutskotts utlåtande och är alltjämt av den övertygelsen, att de
konstitutionella reformer, som i detta utlåtande förordas, äro i hög grad
påkallade av folkets och folkrepresentationens rättmätiga anspråk på andel
vid avgörandet av de viktigare utrikespolitiska angelägenheterna,
ävensom att en sådan delaktighet, om den organiseras på ett klokt och
taktfull sätt, långt ifrån att försvaga vår utrikespolitiska ledning tvärtom
skall giva densamma ökade förutsättningar för att med kraft kunna tillvarataga
Sveriges intressen utåt. Denna övertygelse delas, såsom jag
förvissat mig om, av statsrådets samtliga ledamöter. När hithörande
spörsmål hittills icke blivit Kungl. Maj:t förelagda, heror det uteslutande
därpå, att den mängd av ännu mera trängande uppgifter, som under
det närmast förflutna året ålegat statsrådet, icke medgivit upptagande av
ifrågavarande spörsmål annorledes än till förberedande diskussion. Nu
hör emellertid ärendet ej längre fördröjas. I andra länder, så väl krigförande
som neutrala, har det framstått såsom ett av de första konstitutionella
krav, som direkt motiverats av krigstidens bittra lärdomar, att
fölkrepresentationen måste tillförsäkras medbeslutanderätt i så livsviktiga
frågor som krig och fred samt kontroll i lämpliga former över utrikespolitiken,
Den svenska författningsrevision, som är av nöden, skulle
förete en uppenbar lucka på ett synnerligen betydelsefullt område, om
icke hithörande problem nu upptagas till ofördröjlig lösning.

Då utredning av nyss anförda skäl ännu icke hunnit verkställas,
kunna preciserade förslag för närvarande icke utformas. De allmänna
riktlinjerna böra emellertid ansluta sig till nyssnämnda betänkande av
1917 års konstitutionsutskott, och grundlagsändringarna alltså gå ut på
att dels trygga riksdagens medbeslutanderätt i frågor om krig och fred,
dels åt den tillförsäkra medverkan vid fördrag med främmande makter
i den utsträckning och på det sätt, som må finnas praktiskt lämpligt,
dels utveckla det hemliga utskottet till fast institution med grundlagsbestämd
befogenhet och rätt att sammanträda även mellan riksdagarna,
dels bättre ordna riksdagens kontrollrätt över utrikesstyrelsen ävensom
den allmänna kommunikationen mellan regering och riksdag i hithörande
ärenden. Anstalter torde böra träffas för att utan dröjsmål upptaga arbetet
för utredning och förslag i dessa frågor, i syfte att möjliggöra proposition
till 1919 års riksdag, och kommer vederbörande departementschef
att för detta ändamål begära rätt att tillkalla särskilda sakkunniga.

I 1917 års nyssnämnda riksdagsskrivelse ingår även en punkt om
närmare bestämmande av begreppet kommandomål och förstärkta garantier
för att viktigare försvarsärenden bliva behandlade i statsråd. Denna
fråga torde lämpligen beaktas vid utarbetandet av de förslag rörande

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 33 höft. (Nr 34.) 8

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

departementsindelningen och därmed sammanhängande ärenden, som nu
äro under beredning inom justitiedepartementet.

De förslag till riksdagens delaktighet i viktigare utrikespolitiska
angelägenheter, som jag nu förordat, innebära en viss förskjutning i fråga
om den formella maktfördelning mellan konung och riksdag, som regeringsformen
angiver. Det är emellertid min övertygelse, att denna utvidgning
av riksdagens befogenhet, liksom motsvarande förändringar,
vilka under tidens lopp ägt rum på andra områden av statslivet, icke
blott direkt och oförtydbart påkallas av svensk stats- och samhällsutveckling
och av de tidsförhållanden, i vilka vi nu leva, utan även stå i full
överensstämmelse med den princip om regeringens grundande på riksdagens
förtroende, som även i Sverige oemotståndligt tränger till fullt
förverkligande. Om svenskt kommunalliv och svensk folkrepresentation
fotas på rösträttsbestämmelser, vilka motsvara vår tids grundsatser om
medborgerlig jämlikhet och samhällelig rättvisa, och om den förtroendefulla
samverkan mellan regering och riksdag, som är inledd, utbygges och
befästas, då äro de avgörande dragen i den författningsrevision, som
denna nydaningens tid kräver i vårt land, lyckligt genomförda.

i

Statsrådets övriga ledamöter förklarade sig instämma i vad statsministern
sålunda anfört, varefter chefen för civildepartementet, statsrådet
Schotte yttrade:

I enlighet med de av statsministern angivna principerna för eu
reform av den kommunala rösträtten hava inom civildepartementet utarbetats
förslag till de ändringar i gällande författningar, som erfordras
för reformens genomförande. De av förslagen, som beröra ämnen, vilka
tillhöra ecklesiastikdepartementet, hava tillkommit efter gemensam beredning
med chefen för nämnda departement.

I avseende på de föreliggande förslagen må nämnas, att desamma
i det stora hela ansluta sig till de vid årets lagtima riksdag i proposition
den 16 april 1918 n:r 290 framlagda förslagen till ändringar i hithörande
författningar, dock att från sistnämnda förslag gjorts vissa avvikelser,
föranledda av de ändringar och jämkningar, vilka på sätt statsministern
nyss anfört, ansetts nödiga. Jämväl önskvärdheten av att de
nya bestämmelserna må träda i kraft så skyndsamt som möjligt hava
påkallat vissa tillägg till det föregående förslaget. Därutöver förefinnas
emellertid vissa andra olikheter mot detta förslag, till vilka olikheter jag
återkommer här nedan.

Beträffande de nu föreliggande lagförslagens allmänna innehåll
och uppställning tillåter jag mig att hänvisa till mitt yttrande till stats -

Kunyl. Muj:ts proposition nr 34. 59

lådsprotokollet den 16 april innevarande år vid framläggande av de
tidigare förslagen.

Kommunalförordningarna.

Med avseende å de mera principiella ändringarna hänvisar jag till
vad statsministern nyss anfört.

Härförutom torde följande vara att uppmärksamma.

De i de tidigare förslagen upptagna stadgandena om vissa garantier
i avseende å beslut om efterskänkande av oguldna utskylder hava
bibehållits oavsett utskyldsstreckets borttagande, enär stadgandena i fråga
äro av vikt ur den synpunkten, att de äro ägnade att förebygga beslut,
som kunna vara betänkliga med hänsyn till kommunens ekonomi.

Vid genomförande av principen om personligheten såsom grunden
för de medborgerliga rättigheterna torde gällande bestämmelser .om den
rösträtt, som för närvarande tillkommer oskiftat dödsbo, icke vidare böra
bibehållas. Betänklighet synes även kunna hysas mot en anordning,
enligt vilken varje myndig delägare i dylikt dödsbo skulle tillerkännas
rösträtt. Härigenom skulle nämligen i vissa fall dubbelrösträtt kunna
uppkomma. Då någon annan lämplig utväg icke synes förefinnas, har
i de nu föreliggande förslagen bestämmelsen om rösträtt för dödsbo helt
uteslutits.

Bestämmelserna om konkurs såsom diskvalifikationsgrund hava ansetts
böra undergå förtydligande.

Med avseende å gift kvinnas kommunala rösträtt upptager det bär
framlagda förslaget bestämmelser därom, att hustru, som icke är på grund
av boskillnad eller hemskillnad i ekonomiskt hänseende självständig, skall
äga rösträtt, även om hon icke är förbunden att till kommunen erlägga
skatt, därest hon i övrigt uppfyller de för rösträtt stadgade villkor och
mannen är till kommunen skattskyldig. Beträffande hustru, som har
boskillnad eller hemskillnad, är hon givetvis röstberättigad allenast såvitt
hon är skattskyldig till kommunen.

I avseende på sättet för genomförande av fullmäktiginstitutionen i
landskommunerna upptager förslaget bestämmelse därom, att vid ett
invånarantal, som överstiger 3,000, kommun skall vara skyldig att införa
fullmäktige samt att i annat fall kommunalstämman äger med allenast
enkel majoritet besluta om fullmäktiges införande, därest förslag i sådant
syfte vederbörligen väckes. I detta hänseende hava sålunda landskommuner
och städer blivit likställda.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

I avseende å rättigheten att utöva rösträtt genom fullmäktig torde
bestämmelserna härom inom närmaste framtiden böra underkastas revision.
Då detta spörsmål dock står i ett visst sämband med frågan om rätt för
frånvarande att i vissa fall utöva rösträtt vid politiska val, vilken sistnämnda
för närvarande är föremål för utredning, kan frågan om utövande
av rösträtt genom fullmäktig vid kommunala avgöranden icke nu slutligt
avgöras.

Landstingsförordningen.

I avseende å landstingsförordningen har andra kammaren vid särskilda
tillfällen uttalat sig för att valbarheten till landsting utsträckés till
kvinnorna, och konstitutionsutskottet vid årets lagtima riksdag har framlagt
förslag till den lagändring, som föranledes av en dylik reform. Då även
jag hyser den uppfattningen, att goda skäl tala för kvinnans likställighet
med mannen jämväl i detta avseende och att reformen i fråga lämpligen
bör nu genomföras, har jag ansett mig böra i förslaget till ändringar
i landstingsförordningen införa bestämmelser, anslutande sig till konstitutionsutskottets
berörda förslag.

Beträffande landstingen har jag vidare funnit mig böra i detta
sammanhang upptaga det i propositionen n:r 277 för årets lagtima riksdag
framlagda förslaget om åtgärder för åstadkommande av likställighet
mellan städer och landsbygd i avseende å grunderna för bestämmande
av antalet representanter i landsting, dock med de ändringar, som förordats
av konstitutionsutskottet vid nämnda riksdag i dess utlåtande
n:r 23. I detta avseende får jag hänvisa till mitt i berörda proposition
intagna yttrande till statsrådsprotokollet den 12 april innevarande år
ävensom till nämnda utskottsutlåtande.

Övergångsbestämmelserna.

Med avseende å de till författningsförslagen knutna övergångsbestämmelserna,
vilka hava till syfte ett snabbt genomförande av de föreslagna
reformerna, må anföras följande: Det föreslås att, med iaktta gande

av de nya grunderna för rösträtt, nya val av kommunal-, municipal-
och stadsfullmäktige skola i hela riket företagas under början av år
1919. Särskilda föreskrifter hava lämnats om upprättande i behörig tid
av röstlängder, grundade på de nya bestämmelserna, varvid jämväl man -

Kung!. Maj ds proposition nr 34.

61

talslängderna måste uppmärksammas i följd av den medgivna kommunala
rösträtten för gift kvinna. De nyvaldas tjänstgöring är avsedd
att börja å tidpunkter, då det tidsödande arbetet med röstlängdernas
upprättande hunnit fullbordas samt valen och efterföljande röstsammanräkningar
m. m. kunna med säkerhet vara avslutade. Kommunal- och
municipalfullmäktige hava sålunda ansetts böra väljas till ena hälften
för tiden från och med den 1 maj 1919 till utgången av år 1920 och
till andra hälften från och med förstnämnda dag till utgången av år
1922. Stadsfullmäktiges tjänstgöringstid skall enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna
börja den 1 april 1919 och sluta för ena hälften
vid utgången av år 1920 och för andra hälften vid utgången av år
1922. I avseende å Stockholm bliva med hänsyn till där gällande stadganden
motsvarande tjänstgöringstider två och fyra år, räknade från och
med den 1 april 1919.

Vidare föreslås, att nya val skola före utgången av år 1919 å för
dylika val stadgade tider företagas dels i hela riket utom Stockholm av
ledamöter och suppleanter i kommunal- och municipalnämnder, drätselkammare
samt kyrko- och skolråd, dels ock i Stockholms stad av ledamöter
och suppleanter i drätselnämnden samt kyrko- och skolråd. Valen
skola avse de i allmänhet föreskrivna tjänstgöringstiderna med början
den 1 januari 1920. Därjämte hava upptagits bestämmelser, att å kommunalstämma,
allmän rådstuga, kyrkostämma eller sammanträde med
fullmäktige skall före utgången av år 1919 till prövning upptagas fråga,
huruvida nytt val, avseende tiden från 1920 års ingång, skall förrättas
jämväl av annan, av stämman, å rådstugan eller av fullmäktige tillsatt
nämnd eller styrelse eller av den eller de personer, som i enahanda ordning
må vara utsedda för beredning av ärenden.

Slutligen skola enligt förslaget samtliga landstingsmän omväljas å
stadgade tider under år 1919, och tjänstgöringstiden för de tidigare utsedda
skall utgå den 30 april nämnda år. För tillämpning av likställigheten
mellan städer och landsbygd i avseende å grunderna för bestämmande
av antalet representanter i landstinget kräves, att landstingen
jämlikt § 2 i landstingsförordningen företagit indelning i valkretsar och
fastställande av det antal landstingsmän, som skall för varje valkrets
utses, ävensom fastställt valkretsarnas fördelning i grupper. Skola berörda
nya grunder för landstingens sammansättande kunna tillämpas redan vid
det påbjudna landstingsmannavalet 1919 måste således därförut valkretsindelning
hava av landstinget beslutats, vilket kan ske vid i god tid före
valet (t. ex. i februari 1919) utlysta urtima landsting. Då det emellertid
kan befinnas mindre påkallat att redan nu bestämma sig för den något

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

omständliga åtgärden med urtima landsting inom hela riket för nyssnämnda
ändamål, har föreskrivits, att den nämnda valkretsindelningen,
därest den ej tidigare ägt rum, skall företagas sist av 1921 års landsting,
varmed först valen år 1922 finge äga rum efter den nya valkretsindelningen
och således utjämningen mellan land och stad först vid
nämnda val komme i tillämpning.

Landstingsmannaval skola enligt nu gällande bestämmelser förrättas
åren 1920, 1922, 1924, 1926 etc. Då denna ordning icke synes böra
mer än nödigt rubbas genom förslaget att nu inskjuta ett nytt landstingsmannaval
år 1919, har föreskrivits, att tjänstgöringstiden för de år
1919 valda landstingsmännen skall utgå den 31 augusti 1922. Att ifrågasätta
landstingsmannaval både 1919 och 1920 har ansetts olämpligt med
hänsyn till riksdagens uttalade önskan om minskning i antalet valtillfällen
för politiska och kommunala val.

I samband med övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i
iandstingsförordningen torde jag böra i korthet beröra den av årets lagtima
riksdag behandlade frågan om upphävande av den successiva förnyelsen
av landstingen. I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 261
i detta ämne uttalade konstitutionsutskottet, att en dylik anordning enligt
utskottets mening skulle medföra betydande fördelar och att den borde
på det sätt genomföras, att, i samband med antagande av de vilande
grundlagsförslagen om fyraårig valperiod för andra kammaren, landstingsmannavalen
förlädes till andra året av varje för andra kammaren gällande
valperiod och att således dessa båda slag av val bleve alternerande med
två års mellanrum. Utskottet anslöt sig även, såvitt angår landstingens
successiva förnyelse, i huvudsak till Kungl. Maj:ts i propositionen
framlagda förslag till lagändringar i berörda syfte. I sammanhang
härmed föreslog utskottet, att landstingsmannavalen i allmänhet
skulle äga rum å första söndagen i september månad. Emellertid
yppades inom riksdagen tvekan, huruvida förslaget om berörda gemensamma
valdag vore lämpligt, och förordades, att hela frågan borde uppskjutas
till följande år, då en förnyad utredning, särskilt rörande valdagen,
kunde föreligga. Kamrarna enade sig också om att, med avslag
å utskottets förslag, hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
föranstalta om utredning av frågan om införande av en för hela landet
gemensam valdag på hösten alternerande för valen till andra kammaren
och landstingsmannavalen, vilken utredning borde omfatta jämväl frågan
om lämpligheten av den gemensamma valdagens fastställande till en
arbetsfri söckendag, samt till nästa riksdag framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda (se riksdagens skrivelse nr 454).

Kung], Maj:ta proposition nr 34.

C3

Deri i anledningen härav igångsatta utredningen är ännu icke bragd
till avslutning, men torde bliva färdig i så god tid, att förslag i ämnet
kan föreläggas 1919 års riksdag. Med hänsyn härtill och ehuruväl
tanken på ett upphörande i enlighet med Kungl. Maj ds förenämnda
förslag av den successiva förnyelsen av landstingen vunnit allmän tillslutning
inom riksdagen, synes nu ej kunna ifrågakomma annat än att
i övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om ändring i landstings
förordningen för närvarande bibehålla den successiva förnyelsen.
Annan hänsyn till möjlig ändring av bestämmelsen om den successiva
förnyelsen har således icke i förslaget tagits än att, på sätt förut framhållits,
tjänstgöringstiden för samtliga de landstingsmän, som skola utses
år 1919, föreslagits skola utgå den 31 augusti 1922.

Utöver de ändringar och tillägg, för vilka här redogjorts, hava i de
tidigare framlagda förslagen vidtagits vissa jämkningar av huvudsakligen
allenast redaktionell natur, vilka icke synas vara av beskaffenhet att särskild
redogörelse behöver för dem lämnas.

Departementschefen uppläste härefter de uppgjorda förslagen till

1) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862,

2) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862,

3) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862,

4) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kyrkostämma,
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862,

5) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kyrkostämma,
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863,

6) lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om landsting
den 21 mars 1862 och

7) lag om ändring i stadgan om proportionellt valsätt vid vissa val
inom landsting och stadsfullmäktige den 13 juni 1913,

samt hemställde, att desamma måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

64

Kungi. Maj:ts proposition nr 34.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

185020