Kungl. Mctj:ts nåd. proposition Nr 1.

1

Nr 1.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 och tills
vidare under år 1919 åt befattningshavare i statens
tjänst; given Stockholms slott den 25 oktober 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

I) för beredande av extra krigstidstillägg för tiden från och med
den 1 juli till och med den 31 december 1918 åt sådana befattningshavare,
som avses i Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 mars 1.918 (Svensk
författningssamling nr 138) angående krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst

a) å extra tillag g sstat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag

under

andra huvudtiteln ....

.......... kronor

600,000

—

tredje »

.......... ))

50,000

—

T>

fjärde »

.......... »

5,325,000

—

»

femte »

.......... »

2,375,000

—

sjätte »

.......... »

1,500,000

—

»

sjunde »

.......... »

1,550,000

—

»

åttonde. »

.......... »

1,700,000

—

»

nionde »

.......... ))

390,000

—

b) medgiva, att i fråga om befattningshavare vid verk och institutioner,
för vilka anslag här ovan icke beräknats, extra krigstidstillägg
må utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader
i övrigt bestridas;

c) å extra tillägg sstat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag högst
11,000,000 kronor att av tillfälliga lånemedel mot återbetalningsskyldighet
utanordnas till statens järnvägar

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. (Nr 1.)

1

2 Kungl. Mapts nåd. proposition Nr 1.

II) förklara, att det extra krigstidstillägget skall utgå med en tredjedel
av de å 1918 års senare hälft belöpande avlöningsförmåner, varå
krigstidstillägget beräknas, eller, där beloppet enligt denna beräkningsgrund
skulle understiga 300 kronor för samma tid räknat, med sistnämnda
eller däremot svarande belopp, dock med iakttagande att ingen
må uppbära mera än 4 kronor 50 öre per dag, ej heller mera än
hälften av de avlöningsförmåner, varå krigstidstillägget beräknas;

III) besluta, att i fråga om det extra krigstidstillägget skall i övrigt
i tillämpliga delar gälla vad i nyss berörda kungörelse finnes beträffande
krigstidstilläg stadgat; samt

IV) medgiva

a) att såsom förskott i avräkning å det krigstidstillägg, som kan
varda befattningshavare i statens tjänst för år 1919 beviljat, må under
sistnämnda år, intill dess kungörelse om sådant krigstidstillägg utfärdats
och trätt i kraft, utbetalas, utöver vad av 1918 års lagtima riksdag i
sådant avseende medgivits, extra krigstidstillägg enligt ovan angivna
grunder; och

b) att härför erforderliga belopp må utgå

beträffande befattningshavare vid verk och institutioner, för vilka
särskilt anslag för beredande av krigstidstillägg och krigstidsbjälp under
år 1918 icke av sagda års lagtima riksdag beräknats, av de medel, av
vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas; samt

beträffande övriga befattningshavare av de medel, som för beredande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 blivit å 1919 års riksstat
särskilt avsatta.

De till ärendet börande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 1.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 oktober

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:

Genom beslut den 18 i denna månad har Eders Kungl. Maj:t
kallat ledamöterna av riksdagens båda kamrar till urtima riksmöte i
Stockholm den 30 innevarande oktober för att mottaga framställningar
angående extra tillägg till de särskilda anslag, som av 1918 års lagtima
riksdag beviljats att utgå till statens befattningshavare och pensionärer.

Vid den föredragning, som föranledde detta beslut, anförde jag
följande:

»Under de senaste veckorna hava till Kungl. Maj:t inkommit ett

Sammankallandet
av
urtima riksdag.

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

flertal framställningar, i vilka gjorts gällande, att de vid 1918 års lagtima
riksdag beviljade anslagen till krigstidstillägg och krigstidshjälp
för statens befattningshavare och pensionärer numera, med hänsyn till
den alltjämt fortgående och innevarande år särskilt starka stegringen
av levnadskostnaderna, måste anses otillräckliga, att dessa befattningshavare
och pensionärer befunne sig i ett formligt nödläge, samt att
åtgärder omedelbart måste vidtagas för att i en eller annan form bringa
dem ofördröjlig hjälp.

Bland dessa framställningar anhåller jag att särskilt få erinra om
en från cheferna för de centrala ämbetsverken ingiven, den 19 nästlidne
september dagtecknad framställning, däri anfördes i huvudsak följande:
Penningvärdets oerhörda fall hade vållat, att tjänstemännens löner blivit
till sitt värde högst betydligt reducerade, och den krigstidsersättning,
som utginge, vore ingalunda tillräcklig att ens närmelsevis utjämna skillnaden.
De flesta statstjänsten)ännen saknade egen förmögenhet och vore
ej heller i tillfälle att genom arbete utom tjänsten skaffa sig några avsevärda
extra inkomster. De, som sålunda vore hänvisade till sina avlöningar
av staten, vore, åtminstone om de hade familj, under rådande förhållanden
nödsakade till svåra försakelser. Ofta torde det ej vara möjligt för dem
att ens med de största inknappningar draga sig fram på sina inkomster;
de måste skuldsätta sig för att kunna bereda uppehälle åt sig själva och
sina familjer. Att staten ej kunde med likgiltighet åse detta förhållande,
vore uppenbart. Det vore icke staten värdigt att lämna sina tjänare
i en sådan belägenhet. I statens intresse läge ock, att så ej skedde.
Det ekonomiska tryck, som så hårt vilade på tjänstemännen, inverkade
naturligen i hög grad på deras arbete. En följd av ställningen bleve
ock, att särskilt mera dugande personer i allt större omfattning droge
sig från statstjänsten. Men allra tydligast visade sig följderna i fråga
om de extra ordinarie tjänstemännen. Tillgången på dessa hade på
senaste tiden i allmänhet varit ytterst ringa, och från vissa ämbetsverk
hade de nästan helt försvunnit. Av nu angivna förhållanden
torde framgå, att, om ej ämbetsverken skulle bliva ur stånd att fullgöra
sina viktiga funktioner, det vore alldeles nödvändigt, att tjänstemännens
avlöningar höjdes väsentligt utöver vad som nu bestodes
dem. En sådan avlöningsförhöjning erfordrades så för högre som
för lägre graders tjänstemän, för ordinarie som för extra. Då ingen
utsikt torde finnas, att de ekonomiska förhållandena inom en överskådlig
framtid skulle återtaga samma gestaltning, som de hade vid
krigets början, vore helt visst en allmän lönereglering nödvändig. Men
då en lönereglering ej torde kunna omedelbart beslutas och nöden vore

5

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

trängande, syntes ovillkorligen erforderligt, att för den närmaste tiden
vidtoges provisoriska åtgärder, varigenom tjänstemännens avlöningsförmåner
väsentligen höjdes, så att de någorlunda komme att motsvara de
stegrade levnadskostnaderna.

De övriga av ovannämnda framställningar, som avse befattningshavare
i statens tjänst, innehålla i stort sett inga nya synpunkter utöver
de ovan omnämnda. Jag torde därför beträffande dem kunna inskränka
mig till att här redogöra för de huvudsakliga yrkanden, som framställts.

Statstjänarnas samarbetskommitté, som omfattar ett flertal sammanslutningar
av tjänstemän utav lägre grad, har sålunda hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte, på sätt som befunnes lämpligt, förordna, att ett
tillägg av 500 kronor å 1918 års avlöning måtte utgå till ordinarie,
extra ordinarie eller extra tjänsteman av lägre grad vid de statens verk,
som kommittén representerade. Sedermera hava jämväl andra föreningar
av tjänstemän utav lägre grad för sitt vidkommande gjort enahanda
yrkande.

Trafiktjänstemännens riksförbund, som innesluter tjänstemän av
högre grad vid statens järnvägar samt post- och telegrafverken, har
påyrkat ^anordnande snarast möjligt av ett supplerande krigstid stillägg
att, utan någon av inkomst eller avlöning föranledd begränsning, utgå
retroaktivt från den 1 januari 1918 med minst 40 procent av all avlöning,
varå krigstidstillägg beräknas.

En kongress av statstjänstemän, som hölls i Stockholm under slutet
av nästlidne september månad, och vid vilken voro representerade ett
stort antal sammanslutningar, har hemställt om omedelbart vidtagande
av åtgärder för att ett tillskott till det för år 1918 beslutade krigstidstillägget
snarast möjligt måtte för årets andra hälft tillkomma, så vitt
nu är ifråga, varje till krigstidstillägg berättigad tjänsteman med 50
procent å beloppet av hans å nämnda hälft av året belöpande avlöningsförmåner,
varå krigstidstillägg enligt gällande bestämmelser utginge, dock
med minst 500 kronor och högst 1,500 kronor, att på en gång till
vederbörande utbetalas.

Statssekreterare och expeditionschefer inom samtliga statsdepartement
hava genom en inlämnad promemoria å vederbörande kanslipersonals
vägnar gjort en liknande hemställan.

Ett antal f. d. befattningshavare ävensom änkor och barn efter
sådana hava — under erinran att, eftersom f. d. befattningshavare i
pension erhölle i stort sett 70 å 75 procent av sin lön, krigstidstillägget
åt dem borde bestämmas till motsvarande procenttal av det
tillägg, som utginge åt i tjänst varande befattningshavare, samt att, då
fråga vore om tjänstemän ävensom änkor och barn efter sådana, vilka blivit

6

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 1.

svagast tillgodosedda vid pensioneringen, krigstidstillägget borde beräknas
efter en avsevärt högre procent, särskilt beträffande änkor med oförsörjda
barn — hemställt, att proposition om ett supplementstillägg med
maximibelopp av 700 kronor för år 1918, att utgå enligt nu antydda
grunder, måtte bliva nästa riksdag förelagt.

Vid övervägande av dessa och andra liknande framställningar och
under gemensam beredning med övriga departementschefer har jag
kommit till den uppfattningen, att det läge, vari statens befattningshavare
och pensionärer blivit försatta genom den alltiämt fortgående
prisstegringen, är så allvarligt, att åtgärder till lindrande av deras ekonomiska
betryck synas böra utan dröjsmål vidtagas. Till belysande av
detta förhållande anhåller jag att få anföra följande.

T proposition till 1918 års lagtima riksdag (nr 10) angående krigstidstillägg
och krigstidshjälp hänvisades, bland annat, till en inom socialstyrelsen
verkställd utredning, enligt vilken levnadskostnaderna för en
»normalfamilj» med en årsbudget före kriget av 2,000 kronor stigit från
maj 1914 till december 1916 med 39 procent, till maj 1917 med 52
procent och till september 1917 med 66 procent, varav 27 procent
komme på tiden januari till och med augusti 1917. Socialstyrelsen
påpekade emellertid, att denna uppgift icke kunde göra anspråk på att
till alla delar grunda sig på fullt exakta beräkningar. Utgiftsstegringen
hade beräknats under . den förutsättningen, att förbrukningen varit i
huvudsak oförändrad, alltså med bortseende från de omläggningar av
och inskränkningar i förbrukningen, vilka givetvis framkallats av dyrtiden.
Vidare påpekades, att beräkningen grundade sig på uppgifter,
som representerade förhållandena i städer och stadsliknande samhällen.
De angivna procenttalen hade emellertid av socialstyrelsen ansetts böra
betecknas såsom minimisijfrror. Storleken av årsbudgetens särskilda
huvudposter, beräknade enligt prisförhållandena vid tiden före krigets
utbrott (maj 1914) och i september 1917, ävensom stegringens relativa
storlek framginge av följande tablå:

Födo- och njutningsämnen

Bostad ....................................

Bränsle och lyse ................

Beklädnad................................

Skatter.....................................

Övriga utgifter ...............

Årsbudget
1914 (maj)
kronor

Beräknad

ökning

procent

Beräknad
årsbudget
1917 (sept.)
kronor.

876 •

80

1,577

300

12

336

97

140

233

219

no

460

122

9

133

386

50

579

Summa utgifter 2,000 66 3,318

7

Kungl. Mny.ts nåd. proposition Nr J.

Prisstegringen liar emellertid alltjämt fortgått. I eu till finansdepartementet
någon tid före avlåtandet till innevarande års lagtima
riksdag av propositionen nr 10 inkommen promemoria beräknade socialstyrelsen
sålunda procenttalet för levnadskostnadernas stegring vid slutet
av november 1917 till minst 72.

Ännu starkare har ökningen i- levnadskostnaderna blivit under
den del av innevarande år, som faller efter riksdagens förutnämnda
beslut om krigstidstillägg och krigstidshjälp. Beräkningar över denna
ökning äro ännu endast delvis tillgängliga, men den kan i någon mån
följas i socialstyrelsens offentliggjorda rapporter över priserna på vissa
viktigare livsförnödenheter på ett antal orter inom olika delar av landet.
.Tåg torde icke hava anledning att i detalj återgiva dessa rapporter, utan
inskränker mig till att sammanfattningsvis anföra, att socialstyrelsen på
en under innevarande månad gjord förfrågan meddelat, att under förutsättning
av en i huvudsak oförändrad levnadsstandard procenttalet för
levnadskostnadernas stegring, räknat från maj 1914, under innevarande
år belupit sig till: i januari 92, den 1 april 103, den 1 juli 119 och
den 1 oktober omkring 140.

Det är på dessa siffror jag grundar mitt nyss fällda omdöme, att
åtgärder till ytterligare bispringande av statens befattningshavare och
pensionärer synas mig böra utan dröjsmål vidtagas. Visserligen kan
det ej undgå att väcka betänkligheter att, när innevarande års'' riksdag
för endast sex månader sedan beslutit så betydande tillskott till löner
och pensioner, nu ifrågasätta en höjning för detta samma löpande år.
Men prisstegringen har efter tidpunkten för riksdagens beslut varit så
stark, att den måste anses vida överskrida vad som vid ifrågavarande
tidpunkt kunde förutses eller förväntas, och därtill kommer, att densamma
i vissa avseenden uppenbarligen måste för innehavare av löner
och pensioner hava blivit i alldeles särskild grad tryckande under dessa
senast förflutna månader. Det är nämligen uppenbart, att en dyrtid blir
mera och mera kännbar för alla dem, som för sitt uppehälle äro helt eller i
huvudsak hänvisade till fixerade inkomster, ju längre denna dyrtid varar.
Många utgifter, såsom t. ex. för kläder, äro sålunda av den art, att de
stundom till en tid kunna uppskjutas. Desto kännbarare bliva de ekonomiska
svårigheterna, då dylika förnödenheter sedermera trots allt måste
anskaffas. Vidare torde det i ganska stor utsträckning hava förekommit,
att befattningshavare genom lån förskaffat sig medel till täckande av sina
utgifter. Även om det understundom varit så, att detta skett utan verkligt
nödtvång, kan dock icke förnekas, att skuldsättningen ofta varit ofrånkomlig.
I dylika fall bliva svårigheterna helt naturligt allt större ju

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

längre förskjutningen mellan de stegrade levnadskostnaderna och den
otillräckliga inkomsten verkar. När nu, såsom under dessa senaste månader
varit förhållandet, prisstegringen blir starkare än någonsin vid en
tidpunkt, då befattningshavare och pensionärer redan hava flera år av
betryck bakom sig, måste ovedersägligen för dem ett verkligt nödläge
inträda, vilket nödvändiggör ett omedelbart ingripande från statens sida.
Jag torde knappast behöva framhålla, att detta påkallas icke blott av
omtanke om befattningshavarne och pensionärerna personligen, utan också
av hänsyn till statens egen värdighet och intresse. Vad tjänstemännen
angår, måste staten redan på grund av de större krav, som ställas på
dessas arbete, tillse, att de bliva avlönade på sätt, som någorlunda tryggar
åt dem livets nödtorft, om statsarbetet skall kunna vederbörligen fortgå
och erforderlig arbetskraft bibehållas i statens tjänst.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag mig pliktig att till
Eders Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder för att ofördröjligen bereda
ett ytterligare tillskott till löner och pensioner för statens befattningshavare
och pensionärer. Däremot kan jag i fråga om dessa åtgärders
art icke ansluta mig till de inkomna framställningar, som av mig blivit
här förut omnämnda. Att Eders Kungl. Maj: t skulle utan riksdagens
hörande utanordna tillskott, låt vara provisoriska, till vad av 1918 års
lagtima riksdag beslutits, måste jag finna uteslutet redan av konstitutionella
grunder. Utan att nu närmare ingå på den omfattning, i vilken
sådana tillskott kunna anses erforderliga, anser jag det uppenbart, att
desamma böra av riksdagen prövas, på sätt som skett vid föregående
tillfällen, då krigstidstillägg och krigstidshjälp eller andra motsvarande
understöd beslutits. Jag torde också böra framhålla, att, därest åtgärder
i detta syfte skola vidtagas, kostnaderna komma att bliva synnerligen
betydande, och att riksdagens medverkan synes mig oumbärlig även
för bestämmande av det sätt, varpå dessa kostnader skola täckas. Vid
sådant förhållande torde ingen annan utväg stå till buds, än att Eders
Kungl. Maj:t sammankallar en urtima riksdag för att till dess prövning
framlägga vederbörliga förslag om extra tillägg till nu utgående anslag
för dessa ändamål; och hemställer jag alltså, att Eders Kungl.
Maj:t måtte härom fatta beslut.»

Jag anhåller nu att få framlägga förslag till de propositioner i detta
ärende, som ankomma på min föredragning; och torde det tillåtas mig
att därvid först behandla de frågor, som angå befattningshavarna i
statens tjänst.

Kungl. Majis nåd. proposition Nr 1. 9

Redan vid 1916 års riksdag- disponerades omkring 4,000,000
kronor för att i form av understöd, benämnt krigstidshjälp, utdelas till
sådana befattningshavare, som på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder och som hade att under samma år erlägga
inkomst och förmögenhetsskatt för högst 2,000 kronor. Krigstidshjälpen
utgick med 30—80 kronor för vart och ett av barnen till och med det
femte.

År 1917 beräknades för dyrtidstillägg ett belopp av omkring 30,000,000
kronor. Dyrtidstillägget utgick dels under benämningen krigstidstillägg
med 15 procent av befattningshavarnas kontanta avlöningsförmåner av
vissa uppräknade slag, dock lägst med 250 och högst med 800 kronor
för år räknat, och dels under benämningen krigstidshjälp till befattningshavare,
som för år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
för högst 3,000 kronor, med 30—50 kronor för vart och ett
av befattningshavaren underhållet minderårigt barn till och med det
femte samt med 60—100 kronor för befattningshavares hustru. Krigstidstillägg
utgick till befattningshavare allenast med så stort belopp, att
detta tillhopa med hans från en eller flera befattningar i statens tjänst
härflytande inkomster av vissa uppräknade slag icke översteg 9,800
kronor. Ingen fick åtnjuta krigstidstillägg för mer än en befattning. Åven
i övrigt stadgades åtskilliga undantag från den allmänna regeln om
femton procents krigstidstillägg.

Det belopp, som åv 1918 års lagtima riksdag beräknades för krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst för
berörda år, utgör 94,000,000 kronor.

I den till nämnda riksdag avlåtna, ovan omförmälda propositionen
nr 10 hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för ifrågavarande ändamål
dels anvisa eller beräkna erforderliga medel dels godkänna vissa
allmänna grunder för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående.

Efter det riksdagen fattat beslut i frågan, därvid riksdagen gjort
vissa ändringar eller tillägg i det av Kungl. Maj:t förelagda förslaget, har
Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med riksdagens beslut, den 22 mars
1918 utfärdat kungörelse i ämnet (Svensk författningssamling nr 138)
och därvid fastställt följande allmänna grunder för krigstidstilläggs och
krigstidshjälps utgående under nämnda år:

1916 års
riksdag.

1917 års
riksdag.

1918 års lag
tima riksdag

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt 1 höft. (Nr 1.) 2

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

A. Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen

prövade grunder.

§ !•

Mom 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 5, 13, 14, 15
och 16 angivna begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg
med en tredjedel av följande i samma avlöning ingående slag av kontanta
förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tj änstgöringspennin gar;

ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;

ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;

krigslön;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlöningstillägg;

tillfällig löneförbättring;

tillfälligt lönetillägg;

häradsskrivares förvaltningsbidrag; och

uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den för år
1917 utgående provisionen, dock högst å så stort belopp, som svarar
mot de tjänstgöringspenningar vederbörande tjänsteman skolat uppbära,
om han i enlighet med härför i gällande avlöningsreglemente givna
bestämmelser hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen
i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt lägst å
stadgat minimibelopp av uppbördsprovision.

Mom. 2. Å beklädnadsersättning, som icke till siffran bestämts
av Konung och riksdag och ej heller utgår efter av riksdagen prövade
grunder, må krigstidstillägg utgå med högst en tredjedel av ersättningens
belopp, om och i den mån vederbörande myndighet, som äger bestämma
ersättningens storlek, prövar sådant av omständigheterna påkallat.

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

Mom. ii. Eu var till krigstidstillägg enligt inom. 1 berättigad
befattningshavare — krigsmän av manskaps grad utom de underofficerskorpraler
vid marinen, vilka åtnjuta inkvarteringsbidrag, undantagna —
som vid årets början innehade stadigvarande anställning

antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,
ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
är såsom minimum i allmänhet stadgat,

eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,
äger dessutom uppbära krigstidstillägg med 365 kronor.

§ 2.

Krigstidstillägg enligt § 1 mom. 1 och 2 beräknas endast å avlöningsförmåner,
som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels
av statsmedel och dels av andra medel, beräknas samma krigstidstillägg
endast å den del därav, som utgår av statsmedel; dock att dylikt krigstidstillägg
åt befattningshavare vid universiteten, de allmänna läroverken
och navigationsskolorna beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna
slags avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå
att till bestridande av nämnda läroanstalters utgifter användas jämväl
andra medel än statsmedel, varjämte enahanda krigstidstillägg även beräknas
å författningsenligt utgående inkvarterings- och servisbidrag, som
gäldas av andra medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.

§ 3.

Krigstidstillägg till sådan i § 1 mom. 3 avsedd befattningshavare,
som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar,
utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som medför
högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den av dessa
befattningar, till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,
som på förordnande uppehåller annans befattning, äger uppbära
krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning
utav de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet får
behålla.

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

§ 4-

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom eller som åtnjuter semester, ferier eller därmed jämförlig
tjänstledighet, skall under sådan ledighet icke vidkännas något avdrag
å honom tillkommande krigstidstillägg.

Befattningshavare må icke på grund av annan tjänstledighet vid
årets början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, förlora
rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 3.

§ 5.

Oberäknat i § 1 mom. 3 avsedda, till vissa befattningshavare utgående
365 kronor, må ingen befattningshavares krigstidstillägg överstiga
4 kronor 50 öre per dag.

B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.

§ 6‘

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande i
tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.

§ 1-

Till andra befattningshavare i statens tjänst skall, med nedan i
§§ 8, 13, 14, 15 och 16 angivna begränsningar och undantag, den
myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning, lämna
krigstidstillägg, därest och i den män myndigheten, med hänsyn särskilt
till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad
avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat; och
utgår dylikt krigstidstillägg, under iakttagande i tillämpliga delar av de
i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna:

a) till befattningshavare, som vid årets början innehade stadigvarande
anställning

antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,
ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution
är såsom minimum i allmänhet stadgat,

eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra be f attn i ngs h a v aren s huvudsakliga verksamhet,

13

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 1.

med högst de belopp, som angivas i § 1;

b) till befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta
så kallade gratifikationer eller flitpenningar, med högst en tredjedel av
dem tilldelade belopp; samt

c) till övriga befattningshavare med högst en tredjedel av deras
kontanta avlöningsförmåner utav de i § 1 angivna slag.

§ 8.

Krigstidstillägg till sådan i § 7 a) avsedd befattningshavare, som
av statens medel åtnjuter avlöning för två eller flera befattningar, må
icke utgå för mer än en av dessa, nämligen för den, som medför högsta
avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,
till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,
som på förordnande uppehåller annans befattning, må kunna tillerkännas
krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning
av de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet tilläventyrs
får behålla.

C. Krigstidshjälj).

§ 9-

Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru,
om han vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid
samma tidpunkt anställd hos befattningshavare, som var änkling och
underhöll barn under 15 års ålder, och dels för barn under 15 års ålder,
vilka befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll, utgår, med här
nedan i §§ 10, 13, 14, 15 och 16 angivna undantag och förbehåll,

till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1918
innehade sådan ordinarie anställning, som avses i § 1 mom. 3; samt
till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari
1918 innehade och omedelbart dessförinnan under minst sex månader
vid statsinstitution innehaft stadigvarande anställning med en daglig
arbetstid, i medeltal — oavsett semester, ferier och därmed jämförlig
ledighet — icke understigande vad som för den ordinarie personalen
vid samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet
stadgat.

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

§ 10.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas:

l:o) befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt, vilken under år 1918 äger rum, har att erlägga
dylik skatt för högre belopp än 4,000 kronor, äkta makars taxeringar
sammanräknade;

2:o) kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var gift,
såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes
man under år 1917 haft högst 600 kronor inkomst;

3:o) befattningshavare, som utan pension lämnar statstjänsten
före den dag, då kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i
kraft; och

4:o) icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1917, oavsett
semester, ferier och därmed jämförlig ledighet, åtnjutit mer än en månads
tjänstledighet av annan orsak än sjukdom, offentligt uppdrag eller inkallelse
till militär tjänstgöring.

§ 11-

Mom. 1. Ivrigstidshjälpen utgår, då det beräknade belopp, för
vilket befattningshavaren under år 1918 har att erlägga skatt enligt
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar
sammanräknade), utgör

högst 1,000 kronor: med 150 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 75 kronor för vart barn;

från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 120 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 60 kronor för vart barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: .med 90 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 45 kronor för vart barn; samt

från 3,000 till och med 4,000 kronor: med 60 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 30 kronor för vart barn.

Mom. 2. Utöver ovan angivna krigstidshjälp äga furirer och
korpraler, en var om han vid årets början var änkling och underhöll
barn under 15 års ålder eller var gift, uppbära en särskild krigstidshjälp
med 180 kronor.

Denna särskilda krigstidshjälp tillkommer dock icke befattningshavare,
som avses i § 10.

Kungl. Maj-M nåd. proposition Nr 1.

15

§ 12.

Befattningshavare, som avgått med pension under tiden 1 januari
—31 maj 1917 och icke kommit i åtnjutande av krigstidshjälp under
år 1917, må, under, förutsättning att han under år 1918 icke har att
erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 3,000 kronor,
äkta makars taxeringar sammanräknade, uppbära, utöver vad som enligt
förestående bestämmelser må tillkomma honom, ett så stort belopp, som
under år 1917 .skulle hava såsom krigstidshjälp tillfallit honom, om han
innehaft sin befattning efter den 31 maj 1917 och under det året haft
att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för samma belopp, som under
år 1918 för honom fastställts.

Gemensamma bestämmelser.

§ 13-

Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstid stillägg
och krigstidshjälp under året må icke överstiga 2,007 kronor 50 öre.

§ 14-

Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt
här angivna grunder undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag;

2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk; samt

3:o) befattningshavare, som — oavsett pension, pensionstillägg och
understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913
— vid årets ingång ägde åtnjuta pension eller därmed jämförligt årligt understöd
av statsmedel eller från någon av staten understödd pensionsanstalt.

Avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet
medför icke någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.

§ 15-

Lärare vid statens blindundervisningsanstalter, vilka under år 1918
åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt kungl. kungörelsen den 11 december
1917 (svensk författningssamling n:r 851), skola vid uppbärande av
krigstidstillägg och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda tillfälliga
löneförbättring och därå belöpande krigstidstillägg svarande avdrag.

16

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 1.

Departement s chefen.

§ 16-

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp efter
enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst; dock
med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner,
som äro för vederbörande befattningshavare å stat
uppförda, utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk
lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom
bidrag av stat och kommun eller från enskild donation, samt under
villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides
av vederbörande kommun.

§ 17''

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa
och folkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av docentstipendier
vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;
skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg dem tillkommande
docentstipendier anses likställda med de i § 1 uppräknade
avlöningsförmånerna.

§ 18.

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans
rätt härutinnan till stärbhuset.

§ it).

Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning, som
av Kungl. Maj:t bestämmes.

I fråga om principerna för det nya tillskott till statens befattningshavares
löneförmåner, som jag på de av mig i yttrandet av den 18
oktober anförda grunder finner mig böra föreslå, har jag ansett det av
förhållandena påkallat att så nära som möjligt ansluta mig till 1918
års lagtima riksdags beslut. Redan med hänsyn till nödvändigheten
av frågans snara lösning torde det icke böra ifrågasättas att nu söka
utstaka några grunder, som väsentligt skilja sig från de av riksdagen

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

för endast få månader sedan prövade och fastställda. De förslag om
ett visst, för alla befattningshavare lika stort tillägg, som ingå i några
av de till Kungl. Magt inkomna framställningarna, kan jag icke biträda,
då desamma stå i strid med gällande grunder för avvägningen av befattningshavares
löneförmåner och i tillämpningen uppenbart skulle
komma att verka godtyckligt och ojämnt. Det torde ur alla synpunkter
vara rättvist och riktigt, att det extra tillskott, som nu äskas av riksdagen,
i likhet med vad alltid förut skett vid beviljande av motsvarande
anslag utmätes med hänsyn tagen till vederbörande befattningshavares
normala avlöningsförmåner.

Enklast och ur många synpunkter mest tilltalande synes mig vara,
att detta tillskott får formen av en utökning av det nu utgående procentuella
krigstidstillägget. Däremot lärer det icke böra ifrågakomma
att nu föreslå ökning även av krigstidshjälpen. En sådan ökningskulle,
därest man anslöte sig till principerna för 1918 års krigstidshjälp,
endast komma vissa befattningshavare till godo, medan andra bleve
ställda helt utanför, vilket icke synes mig med rättvisa och billighet
överensstämmande, och en eventuell utvidgning av krigstidhjälpen till
nya kategorier av befattningshavare skulle, liksom eu ändring av beloppen,
framkalla en mängd svårlösta spörsmål, vilka säkerligen måste
komma att fördröja frågans lösning.

Utgår man sålunda därifrån, att statens befattningshavare böra
bispringas genom en förhöjning av det procentuella krigstidstillägget,
så återstår att avväga denna förhöjning, vilket i sin ordning nära
sammanhänger med bestämmandet av den tidpunkt, från vilken förhöjningen
bör utgå. 1 sistnämnda avseende har i en av ovan omnämnda
framställningar yrkats, att det supplerande krigstidstillägget skulle räknas
från den 1 januari 1918, i en annan, att det skulle utanordnas för senare
hälften av året. Till förstnämnda hemställan kan jag icke ansluta mig,
då det synes mig icke kunna eller böra ifrågasättas, att en höjningskulle
ske för den del av året, under vilken Kungl. Maj:ts proposition
på sin tid framlades och av riksdagen prövades. Däremot anser jag
det väl motsvara de faktiska förhållandena, om det nya tillägget föreslås
att utgå från och med den 1 juli 1918, enär dels denna tidpunkt faller efter
avslutningen av den lagtima riksdagens samvaro och dels prisstegringen
i alldeles särskild grad gjort sig gällande under de senaste månaderna.
Därtill kommer, att halvårsskiftet ur formell synpunkt kan anses som
en lämplig och bekväm utgångspunkt för utanordningen av ett extra
tillägg.

Beträffande den procentsats, som bör föreslås för eu sålunda till
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft. (Nr 1.) 3

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

tiden bestämd förhöjning av kristidstillägget, erinrar jag, att enligt ovan
anförda meddelande från socialstyrelsen prisstegringen från den 1 juli 1918
till den 1 innevarande oktober beräknats så, att, medan densamma förstnämnda
datum utgjorde 119 procent i förhållande till ställningen i maj
1914, hade densamma den 1 oktober 1918 nått upp till omkring 142
procent. Skillnaden utgör alltså 23 procent. Emellertid kan det icke
förbises, att redan under tiden mellan 1918 års lagtima riksdags beslut
och den 1 juli likaså en stark stegring ägt rum, nämligen enligt samma
beräkning för tiden 1 april—1 juli från 103 till 119 procent, och att
alltså den sammanlagda stegringen från den 1 april till den 1 oktober
uppgår till 39 procent. Ej heller torde böra lämnas oanmärkt, att redan
vid den tidpunkt, då 1918 års lagtima riksdags beslut trädde i verkställighet,
krigstidstillägget icke tillfullo motsvarade den då inträdd a prisökningen.
Å andra sidan har vid tidigare behandling av hithörande frågor framhållits
såsom oundvikligt, att statens befattningshavare, i likhet med det
stora flertalet andra medborgare, själva finge bära någon del av dyrtidens
börda. Denna grundsats måste alltjämt i stort sett vidhållas. Aven statsfinansiella
skäl göra det icke möjligt att nu föreslå så stor ökning av
krigstidstillägget, som skulle fullt motsvara hela den konstaterade prisstegringen.
Jag hänvisar därtill, att ökningen av statsutgifterna även
enligt de förslag om extra krigstidstillägg åt statens befattningshavare
och pensionärer, som nu komma att framläggas, beräknas till sammanlagt
icke mindre än omkring 37,000,000 kronor.

Under sådana förhållanden har jag ansett mig böra stanna vid att
för tiden från och med den 1 juli 1918 föreslå ett extra krigstidstillägg för
befattningshavare i allmänhet av 33 Va procent på varje befattningshavares
löneförmåner, d. v. s. en fördubbling av det krigstidstillägg, som enligt
beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle utgå under det senare halvåret
innevarande år.

De lägst avlönade befattningshavarna synas emellertid böra komma i
åtnjutande av ett förhållandevis något högre tillägg. Visserligen hava de
ekonomiskt . sämre lottade statstjänare, som hava familj att underhålla,
bekommit en icke oväsentlig krigstidshjälp, varjämte den så kallade grundplåten
alltid inneburit ett, procentuellt sett, tämligen avsevärt tillskott.
Emellertid får det ej förglömmas, att dessa lägre befattningshavare, som
redan under vanliga förhållanden måst iakttaga den största sparsamhet,
till följd av de nuvarande levnadskostnaderna bragts i sådana ekonomiska
svårigheter, att ett jämförelsevis kraftigare ingripande till förmån för
dem måste anses vara av omständigheterna påkallat. Att riktigt avväga
storleken av det extra krigstidstillägg, som bör lämnas dessa lägre

19

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 1.

avlönade statstjänare, erbjuder givetvis svårigheter. Å ena sidan måste
eu verklig och effektiv hjälp lämnas, å andra sidan fordra statslinansiella
skäl, att man ej går längre, än omständigheterna oundgängligen påkalla.
Vid ett övervägande av på frågan inverkande synpunkter har jag ansett
mig böra stanna vid att för dessa lägre befattningshavare föreslå ett
minimitillägg av 300 kronor.

Ett extra krigstidstillägg av 300 kronor skulle emellertid för vissa
befattningshavare, särskilt för dem, som jämte lön åtnjuta förmånen av
fri kost och fri bostad, innebära ett lönetillskott, som vida överstege
den av prisstegringen under året förorsakade ökningen av deras levnadskostnader.
Därjämte måste det tagas i betraktande, att vissa befattningshavare
endast uppbära eu mindre del av sina inkomster från
statstjänst. Då det synes mig xäktigast att icke nu föreslå sådant lönetillskott,
att någon därigenom skulle komma i en förhållandevis bättre
ställning, än vad av lagtima riksdagen åsyftades, anser jag därför erforderligt
att i fråga om storleken av nämnda extra krigstidstillägg
stadga den begränsning, att detsamma ej må överstiga 50 procent av
den för halvåret utgående avlöning, varå krigstidstillägg beräknas.

Samma skäl, som på sin tid åberopats för en begränsning uppåt
av det procentuella krigstidstillägget, torde tala för en maximigräns
jämväl i fråga om det nu föreslagna extra krigstidstillägget. Tillräcklig
anledning att i fråga om maximigränsens bestämmande följa andra
normer än de av lagtima riksdagen antagna lärer icke förefinnas, och
föreslår jag sålunda, att ingen må uppbära mera än 4 kronor 50 öre
per dag.

Jämväl i övrigt torde med avseende å det extra krigstidstilläggets
åtnjutande böra i tillämpliga delar gälla enahanda villkor och bestämmelser,
som stadgats i kungörelsen av den 22 mars 1918 angående
krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i
statens tjänst.

Det sammanlagda belopp, vartill krigstidstillägg och krigstidshjälp
samt extra krigstidstillägg under året komme att uppgå för olika
befattningshavare, såväl absolut som procentuellt, belyses av följande
tablå, varvid emellertid beräkningarna för överskådlighetens skull icke
utsträckts till att avse större familjer än man och hustru med tre barn
(ifråga om den ytterligare krigstidshjälp, som utgår vid större barnantal,
hänvisas till ovan intagna bestämmelser).

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Hr 1.

KrigstidstiUägg och krigstidshjälp under år 1918.

Av-

löning

kronor

Krigs-

tids-

tillägg

kronor

Extra

krigs-

tids-

Summa krigs-tidstillägg

Krigs tidshjälp
för

Summa tillägg
och lijälp

Tillkommer för
vart ytterligare
barn

Med hustru
eller hus- 1
förest, och j
tre barn ''
i % av .
aviöning j
.

tillägg

(för-

slag)

kronor

kronor

i % av
avlö-ning

hustru
eller hus-förest.

ett

barn

kronor

i % av
avlö-ning

kronor

i % av-avlö-ning

500

532

125

657

131

150

75

882

176

75

15

•

206

1,000

698

250

948

95

150

75

1,173

117

75

7.5

132

1,500

865

300

1,165

78

120

60

1,345

90

60

4

98

2,000

1,032

333

1,365

68

120

60

1,545

77

60

3

83

2,500

1,198

417

1,615

65

90

45

1,750

70

45

1.8

73.0

3,000

1,365

500

1,865

62

90

45

2,000

67

45

1.5

™ i

3,500

1,532

583

2,115

60

60

30

2,205

63

30

0.8

64.0 j

4,000

1,698

667

2,365

59

60

30

2,455

61

30

0.7

62.4

4,500

1,865

750

2,615

58

—

—

—

—

. —

—

—

5,000

2,007

823

2,830

57

—

—

—

—

—

—

— |

5,500

2,007

823

2,830

51

—

—

—

—

—

—

—

6,000

2,007

823

2,830

47

—

—

—

—

—

—

—

7,000

2,007

823

2,830

40

—

—

—

—

—

—

8,000

2,007

823

2,830

35

—

—

—

—

—

—

_ I

9,000

2,007

823

2,830

31

—

—

—

-

—

—

_ •

10,000

2,007

823

2,830

28

—

—

—

—

—

—

—

11,000

2,007

823

2,830

26

—

—

—

—

—

—

—

12,000

2,007

823

2,830

23

—

—

—

—

—

—

—

13,000

2,007

823

2,830

22

—

—

—

—

—

—

-

Kostnads beräkning.

Beträffande kostnaderna för ett extra krigstidstillägg så hava beräkningar,
som verkställts inom statens affärsdrivande verk, för dessas
vidkommande givit vid handen, att ett tillägg av 33 V3 procent å vederbörandes
avlöningsförmåner för det sista halvåret skulle medföra en

för

postverket ...................................

.......................... kronor

2,050,000

-—

telegrafverket ............................

........................... »

1,800,000

—

statens järnvägar ...................

........................... »

10,100,000

—

»

statens vattenfallsverk ...........

........................... »

320,000

—

»

statens domäner ......................

........................... »

430,000

—

Summa kronor

14,700,000

—

21

Kungl. Majts nåd. proposition Nr 1.

Genom den ovan ifrågasatta höjningen av det extra krigstidstillägget
för de lägre avlönade befattningshavarna torde kostnaderna för
nämnda tillägg, enligt vad inkomna upplysningar givit vid handen,
komma att ökas upp till följande ungefärliga belopp, nämligen

för

postverket....................................

............................ kronor 2,300,000

—

»

telegrafverket..............................

.......................... » 2,250,000

—

statens järnvägar ......................

............................ » 11,000,000

—

»

statens vatteufallsverk.............

............................ » 350,000

—

»

statens domäner........................

............................ » 475,000

—

Summa kronor 16,375,000

—

Kostnaden för krigstidshjälp och krigstidstillägg för de statens
befattningshavare, vilka ej höra till något av ovan angivna affärsdrivande
verk, beräknades av särskilda utskottet vid årets lagtima riksdag i dess
utlåtande nr 3 till 48,000,000 kronor, fördelade på följande sätt:

Andra huvudtiteln ....

............................ kronor

2,300,000

—

Tredje

»

............................. »

200,000

—

Fjärde

»

............................. »

17,500,000

—

Femte

»

............................. »

8,500,000

—

Sjätte

»

............................ »

5,300,000

—

Sjunde

»

............... .......

............................. »

5,700,000

—

Åttonde

»

.............................. ))''

6,500,000

—

Nionde

............................. »

1,500,000

—

Säger kronor

47,500,000

—

Postsparbanken, försäkringsinspektionen, försäkringsrådet,
statens biografbyrå, patent- och
registreringsverket, mynt- och justeringsverket,
bankinspektionen, flottans pensionskassa och

folkskollärarnas pensionsinrättning ..................... kronor 500,000: —

Summa kronor 48,000,000:—.

Beträffande den del av nu angivna belopp, som ansågs belöpa å
det procentuella krigstidstillägget, synas fullt exakta beräkningar icke
hava kunnat göras i fråga om annat än utgifterna under fjärde huvudtiteln.
I avseende å denna huvudtitel förelåg en uppgift från arméförvaltningen,
utvisande att avlöningarna under denna huvudtitel belöpte
sig till 30,250,000 kronor. Den procentuella delen av krigstidstillägget
skulle alltså uppgå till 10,083,000 kronor minskat med vad som kan
antagas bortfalla till följd av den fastställda maximigränsen. Om i så -

22

Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 1.

dant avseende frånräknas 433,000 kronor, skulle återstå 9,650,000 kronor
eller för lialvt år 4,825,000 kronor. Förhöjningen av det''extra krigstidstillägget
för de lägre avlönade befattningshavarna utöver 33 V3 procent
torde komma att medföra en ökad kostnad av omkring 500,000 kronor.

I fråga om övriga huvudtitlar kan storleken av det för det ifrågasatta
extra krigstidstillägget erforderliga beloppet uppskattas endast approximativt.
Särskilda utskottet beräknade, att förhöjningen av det procentuella
krigstidstillägget från 30 till 33 Vs procent skulle medföra en ökad kostnad
av 4,000,000 kronor. Med utgångspunkt härifrån kan hela det av riksdagen
beslutade procentuella krigstidstillägget beräknas till 40,000,000 kronor,
vilken siffra emellertid bör något ökas till följd därav, att man vid bedömande
av verkningarna i statsfinansiellt hänseende utav höjningen
från 30 till 33 V3 procent torde hava bortsett från krigstidstillägget till
de löntagare, som uppnått maximigränsen för det procentuella krigstidstillägget
redan vid 30 procent. Då utskottet samtidigt, såsom ovan
nämnts, beräknade hela krigstid stillägget jämte krigstidshjälpen till sammanlagt
94,000,000 kronor, kan alltså det procentuella krigstidstillägget
uppskattas till i runt tal 43 procent av hela ifrågavarande dyrtidsanslag.
Med hänsyn därtill, att krigstidshjälpen och den så kallade grundplåten
torde uppgå till avsevärt högre belopp i förhållande till det procentuella
krigstidstillägget för befattningshavarna vid de affärsdrivande verken
än för andra befattningshavare, torde den ovannämnda genomsnittliga
siffran av 43 procent böra, då fråga är om de sistnämnda enbart, avsevärt
avrundas uppåt, exempelvis till omkring 50 procent. Vilka kostnader
den ifrågasatta höjningen av det extra krigstidstillägget för de
lägre avlönade befattningshavarna kommer att medföra, kan ej tillförlitligen
beräknas. Med stöd av vissa inkomna uppgifter och därpå
grundade uppskattningar har jag emellertid ansett kostnaden för det
ifrågasatta extra krigstidstillägget kunna, förutom det för de affars drivande

verken beräknade beloppet av.................. kronor 16,375,000: —,

uppskattas till följande summor:

Andra huvudtiteln ................

Tredje » ................

Fjärde » ................

Femte » ................

Sjätte

Sjunde

Åttonde

Nionde

»

»

»

)>

» 600,000: —

» 50,000: —

» 5,325,000: —

» 2,375,000: —

» 1,500,000: —

» 1,550,000: —

» 1,700,000: —

» 390,000: —

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

Postsparbanken, försiikringsinspektionen, försäkringsrådet,
statens biografbyrå, patent- oeli
registreringsverket, mynt- och justeringsverket,
bankinspektionen, flottans pensionskassa
och folkskollärarnas pensionsinrättning kronor 135,000:_

Säger kronor 30,000,000: —.

Med avseende a fragan huru dessa kostnader böra täckas, så har
från domänstyrelsen meddelats, att utgifterna för 1918 års krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt befattningshavare i eller under nämnda
verk torde komma att så väsentligt understiga den därför beräknade
kostnaden, att överskottet i det närmaste förslår till beredande av ett
extra kngstidstillägg av ovan angiven storlek åt samma befattningshavare.
I anledning härav synas några särskilda medel för nu ifrågavarande
ändamål oj behöva beräknas för statens domäners vidkommande.

Icke heller i avseende å postverket, telegrafverket och statens
vattenfallsverk lärer något anslag behöva äskas för beredande av medel
för det extra krigstidstillägget. Enligt vad jag inhämtat, torde nämligen
beträffande dessa verk kostnaderna för det extra krigstidstillägget
kunna bestridas av samma medel som övriga omkostnader för verken.
Vad däremot angår statens järnvägar, vilka under året gått med betydlig
förlust, stå några medel för nu ifrågavarande ändamål icke till förfogande.
Det synes därför riktigast, att det belopp, som erfordras för
beredande av extra kngstidstillägg åt befattningshavarne i sistnämnda
verk, anvisas veiket såsom tillfälligt lan, vilket — med hänsyn till att
driften med all sannolikhet icke heller under år 1919 kommer att lämna
något överskott — torde få ställas på återbetalning framdeles i mån av
uppkommande vinst.

Undei de säiskilda huvudtitlarna torde vidare böra såsom förslagsanslag
å extra tilläggsstat för år 1918 anvisas tillhopa 13,490,000
kronor.

Beträffande slutligen postsparbanken och övriga ovan uppräknade
■verk och institutioner, torde kostnaden för det extra krigstidstillägget
höra utgå av samma medel, av vilka dessa verks och institutioners
övriga omkostnader bestridas.

Emellertid synes det mig höra ifrågasättas, huruvida icke det Försatt ut.
extra krigstidstillägget bör utgå jämväl för år 1919, intill dess sa^da betaif»ng av
års riksdag hunnit fatta beslut i frågan. Jag vill därför till en början ** *e<ro

krigstidstillr
lägget jämväl
under år
1919.

24 Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

i korthet redogöra för vad i sådant avseende förekommit vid 1918 års
lagtima riksdag.

Uti en den 19 april 1918 dagtecknad proposition nr 393 foreslog
Kungl. Maj:t innevarande års lagtima riksdag att för beredande av krigstidstillägg
och krigstidshjälp för år 1919 åt vissa befattningshavare
och f. d. befattningshavare i statens tjänst samt deras änkor och barn
ävensom åt vissa utanför den egentliga statsförvaltningen stående kategorier,
att utgå enligt de grunder, 1919 års riksdag kunde komma att
bestämma, såsom förslagsanslag å riksstaten för år 1919 avsätta ett belopp
av högst kronor 57,000,000.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen.

Samma den 19 april 1918 föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr
394 riksdagen medgiva utbetalande av förskott å krigstidstillägg för år
1919 åt befattningshavare i statens tjänst.

Riksdagen hade visserligen tidigare förehaft till behandling en
motion i samma syfte men därvid, med hänsyn till möjligheten av att
den av kriget föranledda exceptionella krisen före årets slut kunde varda
väsentligen mildrad, ansett det vanskligt att då fatta ett beslut i sådan

riktning. •

Då jag för Kungl. Maj:t anmälde frågan om nämndä förskott a

krigstidstilläggen, uttalade jag, efter att hava erinrat om riksdagens
nyss antydda ståndpunkt, såsom min mening, att man ej längre kunde
hysa någon förhoppning om en sådan lindring av dyrtidens tryck under
den närmaste framtiden, att krigstidstillägg under år 1919 skulle bliva
vare sig obehövligt eller erforderligt i mindre utsträckning än under

innevarande år. . .

Vid behandlingen av nämnda proposition nr 394 gjorde sig samma
mening gällande även inom riksdagen, som under bifall i sak till propositionen
beslöt medgiva, ,

a) att såsom förskott i avräkning å det krigstidstillägg, som kunde
varda befattningshavare i statens tjänst för år 1919 beviljat, finge, intill
dess kungörelse om sådant krigstidstillägg utfärdats och trätt i kraft,
utbetalas vad som enligt kungörelsen den 22 mars 1918 (Svensk^ författningssamling
nr 138) skolat till respektive befattningshavaie såsom
krigstidstillägg vid utgången av varje avlöningsperiod utbetalas, därest
samma kungörelse vore även för år 1919 gällande, dock att dylikt förskott
icke finge utgå å den s. k. grundplåten, 365 kronor, om vilken
funnes stadgat i § 1 mom. 3 av samma kungörelse; samt

b) att härför erforderliga belopp fiDge utgå

beträffande befattningshavare vid verk och institutioner, för

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 1. 25

särskilt anslag för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp under
år 1918 icke av innevarande års riksdag beräknats, av de medel, av
vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestredes; samt
beträffande övriga befattningshavare av de medel, som för beredande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 kunde varda å
1919 års riksstat särskilt avsatta.

Åven om det nu pågående världskriget skulle sluta inom eu icke Departementsalltför
avlägsen framtid, synes det dock kunna tagas för givet, att någon c f
avsevärd prislindring icke är att förvänta under den jämförelsevis
korta tid, som återstår till dess 1919 års riksdag kan fatta beslut i
frågan rörande krigstidstillägg för år 1919. Samma skäl, som föranledde
riksdagens beslut rörande utbetalning av förskott i avräkning å
blivande krigstidstillägg för år 1919, tala därför för en fortsatt utbetalning
tills vidare under år 1919 jämväl av det ifrågasatta extra
krigstidstillägget.

På grund av vad jag ovan anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t ville föreslå riksdagen att

I) för beredande av extra krigstidstillägg för tiden från och med
den 1 juli till och med den 31 december 1918 åt sadana befattningshavare,
som avses i Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 mars 1918 (Svensk
författningssamling nr 138) angående krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst

a) å extra tillägg sstat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag

under

andra huvudtiteln........

...... kronor

600,000

—

»

tredje » ........

...... »

50,000

—

»

fjärde » ........

...... »

5,325,000

—

femte » ........

...... »

2,375,000

—

sj ätte » ........

...... »

1,500,000

—

»

sjunde » ........

...... »

1,550,000

—

»

åttonde » ........

...... )>

1,700,000

—

nionde » ........

...... »

390,000

—

b) medgiva, att i fråga om befattningshavare vid verk och institutioner,
för vilka anslag här ovan icke beräknats, extra krigstidstillägg
må utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader
i övrigt bestridas;

c) å extra tillägg sstat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag högst

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. '' 1 käft. (Nr 1.) 4

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

11,000,000 kronor att av tillfälliga lanemedol mot åtorbetalningssky Idi collet
utanordnas till statens järnvägar;

II) förklara, att det extra krigstidstillägget skall utgå med en tredjedel
av de a 1918 ars senare hälft belöpande avlöningsförmåner, varå
krigstidstillägget beräknas, eller, där beloppet enligt denna beräkningsgrund
skulle understiga 300 kronor för samma tid räknat, med sistnämnda
eller däremot svarande belopp, dock med iakttagande att ingen
må uppbära mera än 4 kronor 50 öre per dag, ej heller mera än
hälften av de avlöningsförmåner, vara krigstidstillägget beräknas;

III) besluta, att i fråga om det extra krigstidstillägget skall i
övrigt i tillämpliga delar gälla vad i nyssberörda kungörelse finnes
beträffande krigstidstillägg stadgat; samt

IV) medgiva

a) att såsom förskott i avräkning å det krigstidstillägg, som kan
varda befattningshavare i statens tjänst för år 1919 beviljat, må under
sistnämnda år, intill dess kungörelse om sådant krigstidstillägg utfärdats
och trätt i kraft, utbetalas, utöver vad av 1918 års lagtima riksdag
i sådant avseende medgivits, extra krigstidstillägg enligt ovan angivna
grunder; och

b) att härför erforderliga belopp må utgå

beträffande befattningshavare vid verk och institutioner, för vilka
särskilt anslag för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp under
år 1918 icke av sagda års lagtima riksdag beräknats, av de medel,
av vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas; samt

beträffande övriga befattningshavare av de medel, som för beredande
av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 blivit å 1919 års riksstat
särskilt avsatta.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilagan litt... vid detta protokoll
utvisar

Ur protokollet:

Bengt Arfividson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.