Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 93.
I
Nr 93.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående bidrag
till vissa odlings/''öretag m. m.; given Stockholms slott den
19 februari 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att för beredande av bidrag i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet tillstyrkta grunder till
odlingsföretag å fastmarksjord, myr- och torvjord samt sidlänta ängsmarker
ävensom till förbättrande av betes- och ängsmarker anvisa under
nionde huvudtiteln
dels å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag
av ................................................................................ kronor 8,800,000,
dels ock å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ................................................................................ » 7,350,000;
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 84 höft. (Nr 93.)
1
2
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 93.
Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:
Såsom jag under nästföregående punkt erinrat täcktes Kungl. Maj:t
den 7 december 1917 bemyndiga mig att tillkalla högst nio sakkunniga
personer för att skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag angående
de åtgärder, som från statens sida borde vidtagas för främjande
av jordbrukets och dess binäringars produktion, särskilt under skördeåret
1918, samt vad med denna fråga ägde sammanhang, varefter jag samma
dag för detta ändamål tillkallade ledamoten av folkhusbållningskoinmissionen
professorn Nils Hansson, vice ordföranden i samma kommission,
rådmannen Knut Dahlberg, professorn Carl Filip Gunnar Andersson, godsägaren
Nils Kleen, direktören Johan Gustaf J:son Leufvén, fabriksdisponenten
Per Andersson, ledamöterna av riksdagens andra kammare
Johan Relm och Per Henning Sjöblom samt landstingsmannen P. Stensson
i Fleninge.
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 93. 3
Vid anmälan den 14 januari 1918 av de anslagsfrågor, som beröra
tilläggsstaten för innevarande År, anförde jag under punkten .‘55,
att vissa förslag torde inom kort vara att förvänta från nämnda sakkunniga
och att medel borde finnas beräknade å budgeten för genomförande
av de åtgärder, som med anledning härav kunde bliva beslutade.
För detta ändamål och med anledning av eu av lantbruksstyrelsen
gjord framställning om anvisande av 3 miljoner kronor till räntefria
lån för tillhandahållande av förädlade utsäden ansåg jag ett förslagsanslag
av 5 miljoner kronor böra beräknas, men anförde tillika, att chefen
för finansdepartementet meddelat mig, att, därest med anledning av blivande
förslag från bemälda sakkunniga större anslag skulle finnas böra
föreslås, budgeten icke torde lägga hinder i vägen därför.
Nu hava bemälda sakkunniga — vilka allmänneligen benämnas
produktionskommittén — i eu till mig ställd skrivelse den 9 februari
1918 anfört följande:
»Bland de utvägar, som erbjuda sig att inom eu snar framtid ernå ökad
livsmedelsproduktion, intager odlingsarbetets främjande eu mycket betydelsefull plats.
I betraktande komma härvid i främsta rummet odlingsföretag å såväl fastmarksjord
som å godartad mera förmultnad myr- och torvjord, vidare torrläggning (avdikning,
ev. invallning) av sidlänta ängsmarker salut förbättring av betes- och
ängsmarker.
För att odlingsföretag skola komma till stånd i önskvärd omfattning är det
nödvändigt, att staten träder emellan för stödjande och uppmuntrande av det enskilda
initiativet. De anstalter, som staten redan träffat genom inrättande av särskilda
odlingslånefonder, komma härvid icke närmast i betraktande, om också mycket
kunde vinnas genom att fonderna utökades och lånen gjordes räntefria. Ifrågasättas
kan även, om icke lånesökanden bör lämnas frihet att i stället för borgen, som
ofta är svår att anskaffa, ställa annan säkerhet.
Erfarenheten från statens verksamhet för höjande av det mindre jordbruket
har emellertid visat, att den största odlingshågen skapas genom att staten lämnar
direkta bidrag genom premier eller premielån. Allt sedan år 1901 har riksdagen
anvisat medel till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket. Dessa medel äro
bland annat avsedda att utgå såsom premielån samt såsom premier för mindre odlingsföretag.
Premielånen utdelas för verkställande av visst förbättringsarbete,
vanligen för anordningar för gödselvård, såsom cementeringar i ladugårdsbyggnader
och gödselstäder men även, ehuru i mindre omfattning, nybyggnader, dikningsarbeten
och andra förbättringar. Premielånet anses vara guldet, om det avsedda förbättringsarbetet
blivit inom föreskriven tid utfört på tillfredsställande sätt, men
skall eljest återbetalas. Det belopp, som utgår av statsmedel, får uppgå till hälften
av den beräknade kostnaden för företaget, dock ej över 75 kronor. I proposition
till innevarande års riksdag har emellertid föreslagits, att maximibeloppet på grund
av prisstegringen å material av alla slag höjes till 150 kronor att gälla redan vid
innevarande års premieringar, varjämte i samband härmed och även för att möjlig
-
Produktion
kommittén
4 - Kung!. Maj:ta nåd. proposition Nr 93.
göra utdelning av ett större antal lån än hittills föreslås en betydande ökning av
anslagsbeloppet.
Odlingspremierna utgå med högst 150 kronor, dock ej över hälften av odlingskostnaden
samt endast till dem, som före odling hade högst 6 hektar åker
eller odlad äng. Med hänsyn till vikten av att så stora arealer till odling lämplig
jord som möjligt bliva lagda under plog och bidraga att framalstra näringsmedel
för människor och djur föreslås i innevarande års statsverksproposition, attodlingspremiernas
maximibelopp höjes till 250 kronor och att kretsen av de jordbrukare,
som må kunna erhålla dylik premie, utsträckes till dem. som förut haft högst 10
hektar åker eller odlad äng.
Det nu rådande kritiska läget för vår folkförsörjning anser emellertid kommittén
höra mana till att ytterligare betydligt utveckla denna verksamhet och låta
densamma komma även andra än mindre jordbrukare till godo. En grundläggande
princip för en sådan utvidgad premieringsverksamhet bör vara, att bidraget står i
visst förhållande till den på odlingsarbetet nedlagda kostnaden, om också beloppet
fastställes efter skilda grunder, beroende på odlingsarbetets art, den tid, inom vilken
detsamma utföres in. in. Med hänsyn till svårigheterna att i särskilda fall bedöma
storleken av denna kostnad och öva kontroll över en riktig uppskattning därav
kunde visserligen ifrågasättas att bestämma bidraget till ett bestämt belopp per
hektar, varvid kunde antagas, att odlingskostnaderna i det hela ställde sig lika å
olika jordnaturer, så att exempelvis de speciella kostnaderna för vattenavledning å
mera sidlänt mark motsvarades av större kostnad för stensprängning och stubbrytning
å höglänt mark. Härvid skulle dock näppeligen kunna undvikas, att i många
enskilda fall den verkliga odlingskostnaden komme att avsevärt under- eller överstiga
den genomsnittskostnad, som måste läggas till grund för bestämmandet av
statsbidragets storlek. Som följd härav skulle de odlingsföretag, som krävde den
minsta kostnaden, bliva oskäligt gynnade på andra företags bekostnad och syftet
med statshjälpen kunde komma att förryckas, i det att företag, som även med
ringare bidrag än det fastställda kunnat komma till stånd, lade beslag å medel,
som vid en mera rättvis fördelning kunnat användas för vinnandet av ytterligare
nyodling.
Den närmaste tillsynen över de odlingsföretag, till vilka staten enligt detta
förslag skulle lämna bidrag, synes böra tillkomma de odlingsnämnder, om vilkas
tillsättande inom varje landskommun kommittén samtidigt härmed framställer förslag.
1 första hand bör nämnden härvid hava till uppgift att rådföra sig med jordbrukare
angående möjligheterna att utföra mindre odlingsföretag av här ifrågavarande
beskaffenhet. Förefinnes lämplig mark för dylik odling och åstundas bidrag
för arbetets utförande, förrättas syn å platsen av odlingsnämnden eller lämplig person,
som nämnden därtill förordnar. I fall av behov bör nämnden kunna påkalla
hjälp av fackkunnig person (jordbrukskonsulent, lantbruksingenjör, vandringsrättare
eller annan lämplig person), som därtill förordnas av det odlingsråd, om vars tillsättande
inom varje hushållningssällskapsområde kommittén likaledes framställer
förslag. Vid förenämnda förrättning uppgöras beskrivning och kostnadsberäkning
med anlitande av ett kortfattat frågeformulär, som med ledning av de uppgifter,
vederbörande odlare lämnar, ifylles av nämndens ombud vid besiktningen. A formuläret
— — — bör meddelas uppgift om odlingsföretagets läge, jordmånen, beskaffenheten
av de arbeten, som erfordras, antalet nödiga dagsverken o. s. v.
Kung). Mnj.ts nåd. proposition Nr 93. 5
I de fall, då odlingsföretaget endast är av ringa omfattning och det sökta
statsbidraget uppgår till ett maximibelopp av 200 kronor, synes det böra tillkomma
nämnden att fatta beslut om bidrags beviljande. Härom bör dock nämnden omedelbart
göra anmälan hos odlingsrådet med bifogande av den enligt nyss omförinälda
•frågeformulär upprättade beskrivningen och kostnadsberäkningen. Överstiger det
sökta statsbidraget 200 kronor, bör det tillkomma odlingsrådet att fatta beslut om
bidrags beviljande med ledning av ingiven plan och kostnadsberäkning samt vederbörande
odlingsnämnds utlåtande i ärendet. Rådets beslut bör vara delgivet den
sökande inom viss kort tid efter det handlingarna inkommit.
Bidraget bör kunna utbetalas till odlaren intill två tredjedelar av beloppet
redan under arbetets fortgång och i mån av nedlagda odlingskostnader, utan att
säkerhet därför behöver ställas. Återstående tredjedel av bidraget utbetalas efter
det hela arbetet utförts och slutligt avsynats på sätt, som odlingsrådet närmare
bestämmer. Befinnes det därvid, att odlingsarbetet icke blivit inom föreskriven tid
utfört på tillfredsställande sätt, bör det sålunda återstående kunna innehållas. Därjämte
bör det tillkomma odlingsrådet att när som helst låta verkställa inspektion
av odlingsföretaget för utrönande av, om företaget planlagts efter lämpliga grunder
och bedrives i enlighet med det uppgjorda förslaget samt att i fall av behov meddela
rättelse.
Vad först beträffar odlingsföretag å fastm ark*jord och å myr- eller torvjord
ävensom torrläggning av sidlänta ängsmarker erbjuda sig stora möjligheter för en
ökad odling redan under innevarande år i både södra och mellersta Sverige samt
även i Norrland, där i synnerhet å sänka marker å kalkrik grund stora vidder skulle
kunna vinnas genom ett på lämpligt sätt lämnat understöd till mindre odlingar i
stort antal. Däremot komma i detta sammanhang icke i betraktande större vattenavledningsföretag
och därav beroende odlingar, för vilkas utförande krävas större
besvär och kostnader och för vilkas understödjande finnas att tillgå de inrättade
odlingslånefondema samt avdikningsanslagen.
Bidrag bör lämnas icke blott för odling av mark, som kan besås under är
1918, utan även för mark, som uppodlas och besås under tiden till och med våren
1921, detta på den grund att det ej torde kunna förutsättas, att nu rådande svåra
förhållanden äro i väsentlig män avlägsnade inom nämnda tid. Med hänsyn till den
relativa storleken av nu utgående odlingspremier för mindre jordbruk samt önskvärdheten
av att, så långt möjligt, sådan odling understödjes, som kan bidraga till
ökad produktion redan under innevarande år, synes bidraget lämpligen kunna bestämmas
till högst 60 procent av godkända kostnader för odling av mark, som
besås under våren 1918 med säd till mogen skörd eller med potatis, högst 50 procent
för odling, som besås under hösten 1918 eller våren 1919, högst 40 procent för
odling, som besås under hösten 1919 eller våren 1920, samt högst 30 procent för
odling, som besås under hösten 1920 eller senast våren 1921. Bidraget synes även
böra komma nyodlingar tillgodo, vilka påbörjats före det bestämmelser härom utfärdats
och trätt i kraft, dock icke före den io februari 1918.
Därjämte bör bestämmas ett absolut maximum för bidragets storlek per arealenhet,
vilket maximum efter en högsta odlingskostnad av 500 kronor per hektar
synes kunna sättas till resp. 300, 250, 200 och 150 kronor per hektar för odling,
som avslutas under var och en av nyssnämnda odlingsperioder.
6 Kttngl. Majds nåd. proposition Nr 93.
Däremot bör icke bestämmas någon maximigräns med avseende å storleken
av den jordbruksegendom, som kommer i åtnjutande av odlingsbidrag.
Vad beträffar sammanlagda storleken av den mark, som kan beräknas bliva
uppodlad, erhålles en ledning för bedömandet härav ur den officiella statistiken. På
grundval av de verkställda statistiska lokalundersökningarna kan omfattningen av.
de under senare år utförda nyodlingarna beräknas til! cirka 10,000 hektar per år
Under förutsättning att samma areal nyodlas (för sådd) under våren innevarandeår,
40,000 hektar under hösten 1918 och våren 1919, 30,000 hektar under hösten
1919 och våren 1920 samt 20,000 hektar under hösten 1920 och våren 1921 och
vid antagande, att odlingsbidraget utgår med ett belopp något understigande maximibeloppet
eller exempelvis genomsnittligen med 200 kronor per hektar under vardera
av de bägge första odlingsperioderna samt resp. 150 och 100 kronor per hektar
under vardera av de bägge sista odlingsperioderna, skulle bidragens sammanlagda
belopp utgöra:
Våren 1918 10,000 hektar å............... 200 kronor 2,000,000 kronor.
Hösten 1918—våren 1919 40,000 » »................ 200 » 8,000,000 >
Hösten 1919—våren 1920 30,000 » »................ 150 » 4,500,000 »
Hösten 1920—våren 1921 20.000 » »............... 100 » 2,000,000 *
Summa 16,500,000 kronor.
Med hänsyn till den begränsade arbetskraft, som kan påräknas, och andra
omständigheter torde den ovan angivna arealen vara den högsta, som kan påräknas
odlad inom ifrågavarande tidrymd.
Som nämnt bör även lämnas bidrag till förbättrande av betes- och ängsmarker.
Härför lämpa sig bäst de särskilt i mellersta Sverige rikligt förekommande hagmarkerna
samt gräsbevuxna och för gräsväxt lämpliga skogsmarker. Vad som
erfordras är i främsta rummet uthuggning och röjning samt kalkning. Röjningen
torde vid nu rådande höga bränslepriser lämna en ersättning, som i det närmaste
svarar mot kostnaderna för detta arbete, vadan utgifterna förnämligast betingas av
kostnaderna för kalkens anskaffning. Den minsta kalkmängd, som erfordras, torde
med hänsyn till behovet av att förbättring hastigt sker å största möjliga areal,
kunna sättas så lågt som 1,500 kilogram släckt kalk per hektar. Rörande kalkpriset
må nämnas, att enligt inhämtad uppgift bränd kalk till våren kan erhålla»
från kalkbruk i Västergötland till ett pris av 2 kronor per hektoliter.
Bland övriga arbeten, som kunna komma i fråga vid förbättring av betesmarker,
må nämnas enklare vattenavledningsarbeten, inhägnad, insåning och gödsling,
varvid lämpligen kan användas kompostgödsel, i vilket fall kostnaderna kunna hållas
inom mycket måttliga gränser. Att under nu rådande brist på vanliga gödselmedel
använda dylika till betesmarkerna på åkerns bekostnad, bör givetvis i regel icke
förekomma.
Såsom villkor för erhållande av bidrag till förbättring av betes- och ängsmarker
synes böra i första rummet uppställas, att marken i fråga blivit besiktigad,
uppröjd på lämpligt sätt och, då så erfordras, tillförd en kalkmängd på minst 1,500
kilogram per hektar. Bland övriga villkor, som kunna ifrågakomma, må nämnas,
att marken inhägnats, så att den på bästa sätt kan utnyttjas till bete, att kalken
spritts å lämplig tid (hösten eller eljest å frusen barmark eller snötäckt ofruséu
mark, men icke efter det vegetationsperioden tagit sin början), att efterhuggning å
Kanyl. Majds nåd. proposition Nr 93. 7
stubbar (skottslåtter) verkställes minst tvenne gånger årligen under 2 år, att .gödsel
från betande djur utspiådes å marken m. m.
Viss maximiareal å egendomen i fråga bör icke fordras.
Bidraget synes i förhållande till kostnaderna böra bestämmas efter liknande
grunder som bidraget till odlingsföretag å fastmarksjord samt myr- och torvjord
ävensom torrläggning av sidlänta ängar. Lämpligast synes vara, att bidraget bestämmes
till resp. 40, 30 och 20 procent av de godkända kostnaderna, allteftersom
förbättringsarbetet utförts under vart och ett av åren 1918, 1919 och 1920. På
grund av de betydligt mindre kostnaderna för här ifrågavarande arbeten synes
maximibeloppet kunna sättas avsevärt lägre än vid egentliga odlingsföretag, nämligen
till resp. 80, 60 och 40 kronor per hektar.
Under förutsättning att 30,000 hektar betesmarker iordningsställas under vartdera
av åren 1918 och 1919 samt 20,000 hektar under 1920 och vid antagande, att
bidraget utgår med ett genomsnittligt belopp av resp. 60, 45 och 30 kronor per
hektar under vart och ett av nyssnämnda år skulle bidragens sammanlagda belopp
utgöra
år 1918............................ 1,800,000 kronor.
» 1919............................................................... 1,350,000 »
» 1920................................... 600,000 »
Summa 3,750,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får kommittén hemställa, att genom proposition
till innevarande års riksdag måtte utverkas medgivande till att för främjande
av nyodlingar under åren 1918—1921 måtte ställas till förfogande att utgå enligt
de grunder, som ovan angivits,
dels ett belopp av 16,500,000 kronor såsom bidrag till odlingsföretag å fastnaarksjord
samt å myr- och torvjord ävensom till torrläggning av sidlänta ängsmarker,
dels ett belopp av 3,750,000 kronor såsom bidrag till förbättrande av betesoch
ängsmarker.»
Till följd av remiss har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande häröver
den 13 februari 1918 och därvid yttrat följande:
»Under de gångna krigsåren vunnen erfarenhet har tydligt lagt i dagen den
stora vikten och betydelsen av att verksamma åtgärder såväl av statsmyndigheterna
som av enskilda jordbrukare vidtagas, för att vårt land genom ökad produktion av
livsförnödenheter och fodermedel snarast möjligt måtte i vida mindre grad än nu
ar fallet bli beroende av utländsk tillförsel. Såsom en synnerligen verksam åtgärd
i dylik riktning kan tvivelsutan under normala förhållanden produktionskommitténs
föreliggande förslag betraktas. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde emellertid
kommittén, då hänsyn — såsom sig bör — tages till för närvarande rådande förhållanden,
i väsentlig grad hava överskattat den föreslagna åtgärdens verkningar.
Den mycket kännbara, med varje dag allt svårare foderbrist, under vilken vårt
jordbruk nu arbetar, har framtvingat en reducering även av dragamas antal till det
minsta möjliga, och det skick, vari dessa för närvarande i allmänhet befinna sig,
är sådant, att man så gott som överallt i landet med skäl kan befara, att ett fullt
Lantbruk*-
styrelsen
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr ''J3.
tillfredsställande vårbruk icke med dem skall kunna utföras. Att under sådana
förhållanden genom fördelaktiga erbjudanden locka till användande av dragkraften
på alltid i hög grad arbetskrävande och ansträngande nyodlingar kan lätt få till
följd en otillfredsställande och otillräcklig brukning av den gamla åkerjorden, vars
produktionsförmåga därigenom kan bliva mer eller mindre nedsatt. Hänsyn torde
härvid böra tagas jämväl till den rådande bristen på artificiella gödselmedel, vilken
brist bör och även torde komma att verka hämmande på nyodlingar i större utsträckning.
Utan tillgång till artificiella gödselmedel lärer säkerligen mången nyodling
komma att lämna mycket ringa avkastning; ifrågasättas kan ock, om icke
de jämförselsevis obetydliga kvantiteter dylika gödselmedel, som kunna anskaffas,
finna sin bästa användning på den gamla åkerjorden, detta i all synnerhet som den
naturliga gödselns värde på grund av olämplig och otillräcklig utfodring nu torde
vara vida mindre än under vanliga förhållanden.
Då anledning finnes befara, att kännbar foder- och gödselbrist kommer att
råda jämväl under närmast följande år, synes det lantbruksstyrelsen ej endast att
ringa utsikt finnes till åstadkommande av nyodlingar i tillnärmelsevis den av produktionskommittén
angivna utsträckningen, utan ock att nyodlingar i dylik skala
för närvarande lätt kunna verka till skada för vidmakthållandet av produktionen
från den gamla åkerjorden.
Då lantbruksstyrelsen detta oaktat anser sig höra tillstyrka den av produktionskommittén
gjorda framställningen, sker detta på den grund, att de i framställningen
föreslagna åtgärderna givetvis i mycket hög grad höra underlätta och befordra
de nyodlingar, som ■ här och var i vårt land säkerligen kunna, även under''
nu rådande förhållanden, med fördel verkställas, och som snarast möjligt böra komma
till utförande.
Mot storleken av den av kommittén föreslagna odlingshjälpen har lantbruksstyrelsen
icke något att erinra. Enligt styrelsens mening är detta statsbidrag icke
så stort, att det kan komma att under för odlingens verkställande mindre gynnsamma
förhållanden i särskilt hög grad verka lockande. Odlingskostnaderna torde
nämligen under de gångna åren ha stigit med i det närmaste det belopp, som nu i
genomsnitt föreslås att utgå såsom statsbidrag; och då varje nyodling i större utsträckning
i regel torde kräva även större utrymme i byggnader, kommer tvivelsutan
den vida större stegringen i byggnadskostnaderna att mana jordbrukarna att
med försiktighet och klok urskiljning nu verkställa mera omfattande nyodlingar.
Beträffande de odlingsföretag, som böra komma i åtnjutande av odlingshjälp, har
kommittén såsom sin mening uttalat, att större vattenavledningsföretag och därav
beroende odlingar icke syntes i detta sammanhang böra komma i betraktande, dä
för dessas understödjande funnes att tillgå odlingslånefonden samt avdikningsanslagen.
Denna kommitténs mening kan lantbruksstyrelsen icke dela under annan förutsättning
än att därvid fogas den förklaring, att odlingshjälp av ifrågavarande slag dock
ej må förvägras till odling av mark, som förbättrats genom fullbordat och behörigen
godkänt vattenavlednings- och avdikningsarbete, till vars utförande statsunderstöd erhållits
från odlingslånefond eller avdikningsanslag. Då, såsom bekant torde vara, varken
från odlingslånefonden eller från de båda avdikningsanslagen något som helst bidrag
kan erhållas till odling av vid dylika företag vunnen mark, synes det lantbruksstyrelsen,
att dessa marker, på vilkas avdikning staten redan offrat betydliga belopp
och vilkas odling redan på förhand är avsedd att verkställas under de närmaste
y
Ku it f/l. Maj.ta nåd. proposition Nr 93.
åren, nu i främsta rummet borde genom statens bär ifrågasatta ingripande bringas
under kultur. Genom redan utförd avdikning föreligga här de största möjligheterna
att få odlingen verkställd, och större sammanhängande arealer åker torde i många
fall här vara att vinna. Någon anledning att, såsom produktionskommittén föreslår,
ställa här omförmälda företag i en sämre ställning än andra odlingsföretag
synes lantbruksstyrelsen icke föreligga. Vägande skäl torde tvärtom kunna anföras
för att i här ifrågavarande hänseende söka bereda dem särskilda fördelar.
Såsom en grundläggande princip för sitt förslag framhåller kommittén, att
statsbidraget måste stå i visst förhållande till den på odlingsarbetet nedlagda kostnaden.
Bestämdes bidraget till visst belopp per hektar, skulle detta — såsom
kommittén vidare påpekar — medföra, att odlingsföretag, som krävde minsta kostnader,
bleve oskäligt gynnade på andra företags bekostnad.
Ett fasthållande vid nämnda princip måste givetvis, såsom kommittén även
betonar, betecknas såsom det enda med rättvisan fullt överensstämmande. Lantbruksstyrelsen
anser sig dock detta oaktat i detta sammanhang för sin del böra
framhålla, att det under de säregna och onormala förhållanden, under vilka vi nu
leva, och med nu rådande för jordbrukets drift otillräcklig tillgång till dragare och
annan arbetskraft, med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida icke målet för
statens ingripande i här föreliggande fall borde i första hand vara att med minsta
möjliga arbetskraft söka få så stor areal som möjligt nyodlad. Detta, mål uppnås
tvivelsutan säkrast genom att icke alltför strängt vidhålla ovan angivna, under
normala förhållanden enda riktiga princip utan i dess ställe genom att bereda den,
som har att tillgå lätt odlad jord, särskild fördel söka förmå i främsta rummet
honom att nu nedlägga arbete och kostnader på utförbara, för produktionens utökande
erforderliga, alltid önskvärda nyodlingar.
Ledningen av här föreslagna åtgärder för främjandet av nyodlingsarbetet
m. m. skulle, enligt kommitténs förslag, tillkomma dels på kommunalstämma valda
odlingsnämnder, en i varje landskommun, dels av hushållningssällskapens förvaltningsutskott
utsedda odlingsråd, ett för varje hushållningssällskaps område, dels
slutligen en för hela riket gemensam odlingskommitté, sammansatt av utav Eders
Kungl. Maj:t, lantbruksstyrelsen och folkhushållningskommissionen utsedda ledamöter.
Då det sökta statsbidraget icke överstiger 200 kronor, skulle odlingsnämnden äga
att därom besluta, medan det däremot skulle tillkomma vederbörande odlingsråd
att fatta beslut om beviljande av bidrag å högre belopp än 200 kronor.
Då kommittén sålunda föreslår, att handhavandet och fördelningen av hela
här begärda statsanslag, 20,250,000 kronor, helt och uteslutande måtte, överlämnas
åt lokala korporationer, på vilkas sammansättning någon ansvarig statsmyndighet
icke är i tillfälle att utöva något som helst inflytande, torde orsaken därtill vara
att söka i en strävan hos kommittén att åstadkomma största möjliga snabbhet och
enkelhet vid ifrågavarande ärendens handläggning. Det synes emellertid lantbruksstyrelsen,
att detta önskemål på fullt nöjaktigt sätt skulle kunna uppnås, om här
omförmälda fördelning av statsmedlen* uppdroges — i stället för åt respektive
odlingsnämnder och odlingsråd — åt odlingsråden och odlingskommittén. Lantbruksstyrelsen
anser denna förändring vara så mycket mer av behovet påkallad,
söm det enligt lantbruksstyrelsens mening finnes anledning befara, att det mångenstädes
kommer att visa sig förenat med stora svårigheter att till ledamöter, särskilt
av odlingsnämnderna, erhålla för uppdraget fullt kvalificerade personer. Därtill
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 84 käft. (Nr 93.) 2
Reservat io
10 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 93.
kommer, att det säkerligen för odlingskommittén och dess verksamhet skulle vara
av värde och till gagn, om densamma bleve satt i tillfälle att genom prövning av
inkomna ansökningar bilda sig en klar föreställning om och mera ingående kunna
följa de genom de anvisade statsmedlen uppnådda resultaten. Genom den föreslagna
förändringen skulle ock mera enhetliga principer komma att tillämpas vid beviljandet
av statsbidragen och en jämnare fördelning av statsanslaget åstadkommas.
I fråga om utbetalandet av beviljat statsbidrag hava kommitterade föreslagit,
att två tredjedelar av detsamma skall, utan att säkerhet därför behöver ställas,
utbetalas under arbetets fortgång och i mån av nedlagda odlingskostnader. Återstående
tredjedelen skulle av odlaren utbekommas efter verkställd slutavsyning, därvid
dock denna tredjedel, därest odlingsarbetet icke blivit inom föreskriven tid pa tillfredsställande
sätt utfört, skulle kunna innehållas. 1 dessa onekligen fördelaktiga
villkor synes det lantbruksstyrelsen, att åtminstone den skärpningen borde vidtagas,
att förbindelse avfordras odlaren att under sistnämnda förutsättning återbetala de
uppburna två tredjedelarna av bidraget.
Att, såsom kommittén jämväl föreslår, uppdraga åt odlingsrådet att förordna
lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller dylik att vid förefallande behov biträda
rådet skulle tvivelsutan medföra olägenheter och förvecklingar, som böra undvikas.
Framställning om dylikt förordnande torde av odlingsrådet böra göras hos den
myndighet eller korporation, under vilken vederbörande tjänsteman närmast sorterar.
I anslutning till det sålunda anförda får lantbruksstyrelsen i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t vid vidtagande av de åtgärder, som påkallas för
genomförande av produktionskommitténs här föreliggande förslag, måtte taga hänsyn
till lantbruksstyrelsens här ovan gjorda anmärkningar.»
Ledamoten av lantbruksstyrelsen, byråchefen Egerström har i avgiven
reservation anfört:
»Under nuvarande kristid böra i regel ingå nyodlingar eller ens täekdikningar
företagas. Lantbruket lider nämligen brist på utsäde, gödsel, dragare, arbetskraft.
Ingen praktisk jordbrukare lärer heller — annat än i gynnsamma undantagsfall,
varom här icke kan vara fråga, då lantmannen i dessa även under nuvarande förhållanden
kan utan statsbidrag utföra arbetet — för närvarande slå sig på dylikt,
även om sådana fördelar bjudas, som i det föreliggande förslaget. Skulle lian göra
detta, riskerade han, att den öppna jord, han brukar, bleve vanskött. Från denna
kommer i sådan händelse arbetskraften, dragarna, gödseln, utsädet att tagas. Inkomsterna
bleve mindre och utgifterna större. Det är sålunda icke att befara,
att jordbrukaren skall under nuvarande förhållanden låta sig lockas till nyodling
eller täckdikning.
Men om och i den mån detta skedde, skulle en verklig fara för tolkförsörjningen
under kristiden eller den tid, som i förslaget avses, uppstå.
Vad först täck dikningen beträffar, .pa visar erfarenheten, att den råa jord.
som upptages ur täckdikena och avloppsgravarna samt utbredes å åkern, under de
första åren försämrar jorden och att först sedan den nyupptagna jorden efter fortsatt
brukning och gödsling hunnit assimileras med den övriga jorden, åkern bliver
så god som förut och sedermera mera givande. Likaså är det av fara att under
nuvarande osäkra arbetsförhållanden täckdika jorden, da det mycket väl kan hända,
att den för täckdikningen använda tillfälliga arbetskraften, lockad av andra för
-
11
Kung). Majte nåd. proposition Nr 93.
tjänster eller av andra orsaker, lämnar arbetsplatsen, innan täckdikningen är fullbordad
och därigenom gör det omöjligt för jordbrukaren att få den ifrågavarande
jorden färdig till sådden. Dragarna måste också tagas från andra arbeten för att
köra ut täckdikesjorden och planera fälten. Härigenom kan skördens bärgning
äventyras, slåttern och inkörningen av grödan försenas.
Beträffande nyodlingen gäller i tillämpliga delar alldeles detsamma, endast i
mycket högre grad.
Nu kan häremot invändas, att sådant kan hända även under normala förhållanden,
men sannolikheten att dessa följder skola inträffa är då mycket mindre
och misslyckandet av åtgärderna också mycket mindre ödesdigert för land och folk.
Täckdikningar och nyodlingar kunna vara nyttiga åtgärder, men höra icke till
sådana tider, som de nuvarande. De verka långsamt.
De föreslagna åtgärderna skulle således icke bidraga att under kristiden höja
lantbrukets produktionsförmåga utan tvärtom leda till verkliga vådor för folkförsörjningen.
Härtill kommer, att staten, genom att skänka bort pengar till dylika åtgärder
— vilka icke äro jämförliga med premielånen åt mindre jordbrukare — slår in på en
mycket farlig väg. Den vänjer den idoga jordbrukaren att lita på annat än sig
själv och nedsätter därigenom hans energi, mod och handlingskraft. Han vänjer
sig vid tanken att vara en understödstagare. Onödigt är statsbidraget i ovannämnda
fall, och även onödigt vid hag- och betesmarkernas upphjälpande. När
sådana åtgärder böra vidtagas, kan detta ske all statshjälp förutan. Genom onödiga
statsbidrag demoraliseras lantmannen.
På grund av dessa skäl anser jag, att lantbruksstyrelsen bort på det
kraftigaste avstyrka vidtagande av varje åtgärd med anledning av det föreliggande
förslaget.»
Jag har förut i dag hemställt, att Eders Kungi. Magt måtte vidtaga
åtgärder för inrättande i samtliga landskommuner av odlingsnämnder
och i samtliga hushållningssällskapsområden av odlingsråd ävensom att
Kungl. Maj:t måtte för. dessa organisationer jämte en central statens
odlingskommitté begära anslag av riksdagen. Dessa mina framställningar
har Eders Kungi. Magt bifallit.
Produktionskommitténs nu ifrågavarande framställning avser att
med anlitande av sagda organisation vidtaga åtgärder efter en i stort
anlagd plan för att befordra nyodling av därtill tjänlig jord och att
förbättra betes- och ängsmarkerna. Framställningen är föranledd av de
nuvarande brydsamma förhållandena, då landet är hänvisat att för livsmedelsbehovets
täckande så gott som uteslutande lita till sina egna
resurser. Den bör ock bedömas ur denna synpunkt. Åtgärder, som
under normala förhållanden skulle icke blott synts överflödiga utan till
och med kunnat giva anledning till befogade anmärkningar, bliva nu
berättigade, ja nödvändiga. Tillgodoseendet av folkets omedelbara
behov av livsmedel under nuvarande kristid är nu lantbrukets ojämförligt
Departements
chefen.
12
Kung!- Maj:ts nåd. proposition. Nr 93.
viktigaste uppgift och när för denna uppgifts fyllande kräves statens
kraftigt understödjande bistånd, måste principiella betänkligheter vika.''
Om jag sålunda tinner mig böra i huvudsak biträda det nu framlagda
förslaget, är det likväl naturligt, att vid tillämpningen av detsamma
de vägande erinringar böra beaktas, vilka anförts av lantbruksstyrelsen
i fråga om faran av att för nyodlingars skull försumma att
på bästa möjliga sätt bruka den jord, som redan är under kultur. Såsom
styrelsen framhåller kunde nämligen vid sådant förfarande situationen
lätt bliva försämrad i stället-för förbättrad. Nyodlingar böra därför icke
uppmuntras kritiklöst utan endast där den på dem nedlagda arbetskraften,
gödseln, utsädet m. m. befinnas komma till för landet under nuvarande
förhållanden verkligt gagnelig användning.
Beträffande det framlagda förslaget vill jag framhålla, att de från
det allmännas sida hittills vidtagna åtgöranden, som syfta till att befordra
nyodling och jordförbättring, naturligtvis böra äga bestånd och fortfarande
verka jämsides med den nya anordningen, dock med iakttagande
att samma arbetskostnader in. in. naturligtvis icke få läggas till grund
för statsbidrag från bägge hållen, så att dubbelt understöd erhålles.
Däremot anser jag lika med lantbruksstyrelsen att, när avdikningsanslag
eller odlingslån erhållits för torrläggning av jord, detta icke bör utgöra
hinder för att till jordens odling, vartill kostnad icke tagits i beräkning
vid bestämmandet av anslagets eller lånets belopp, må kunna utgå
odlingsunderstöd i nu ifrågasatt ordning. Jag anser lika med styrelsen
detta just vara i hög grad lämpligt, helst som dessa torrlagda marker
torde vara de allra mest fördelaktiga jordar för en hastig uppodling,
som nu stå till buds. Huruvida på något sätt särskilda fördelar må,
såsom lantbruksstyrelsen ifrågasatt, beredas .för odling av dylik jord,
torde böra bli föremål för närmare övervägande.
DåJ ändamålet med de föreslagna åtgärderna är att söka hastigt
utöka landets åkerjord och förbättra dess betes- och ängsmarker, finner
jag kommitténs ståndpunkt, att någon maximistorlek för den jordbruksegendom,
som må komma i åtnjutande av bidrag, ej bör föreskrivas,
vara av omständigheterna påkallad.
Vad kommittén föreslagit i fråga om storleken av odlings- och
jordförbättringsbidraget i förhållande till de å arbetet nedlagda kostnaderna
och de särskilda odlingsperioderna, biträder jag. Lantbruksstyrelsens
erinran, att statsmedlen böra användas främst i syfte att få
så stor areal jord som möjligt nyodlad och att de därför böra i törsta
hand utgå till den mest lättodlade jordens uppodling, synes visserligen
grunda sig på ett riktigt betraktelsesätt, men lärer i tillämpningen bliva
13
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 93.
svår att iakttaga. Ifall någon särskild bestämmelse i sagda syfte vid
närmare övervägande tinnes leda till målet, torde den emellertid böra
föreskrivas. Man torde dock i regel kanna förutsätta att, då jordbrukaren
själv i varje fall skall vidkännas en stor del av odlingskostnaden,
växlande mellan 40 och 70 procent, han av egen drift främst
tager itu med den mest lättodlade och bördigaste jorden.
Jag vill framhålla, att vad nyodlingen beträffar kommittén föreslagit,
att den nyodlade marken skulle å de angivna tiderna besås med
säd till mogen skörd eller användas till odling av potatis. Andra grödor
skulle alltså icke godkännas. Detta finner jag riktigt. Åven den
av kommittén omförmälda torrläggningen av sidlänta ängsmarker bör
följas av markens odlande till åker, vilket enligt vad jag inhämtat, varit
kommitténs avsikt, enär eljest någon sådd å sådan mark vid viss tid
icke kunnat läggas till grund för bestämmande av statsbidragets storlek.
Till sådan torrläggning av mark, som kräver en mera omfattande och dyrbar
avdikning, bör bidrag från detta anslag ej utgå, varemot den dikning,
som tillhör själva odlingsarbetet, naturligtvis bör kunna tagas i beräkning.
Kommitténs förslag beträffande förfaringssättet vid besiktning av
(jdlingsjord och bestämmandet av odlingsbidrag synes mig i allt väsentligt
ägnat att böra godkännas. Med anledning av lantbruksstyrelsens
erinran synes dock biträde av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent in. fl.
böra rekvireras i den härför gällande ordning och odlingsråden icke tillläggas
befogenhet att för ändamålet förordna dem.
Då det är nödvändigt, att ärenden av ifrågavarande slag avgöras
med största skyndsamhet, helst så att säga på stående fot vid odlingsjordens
besiktning, kan jag icke biträda lantbruksstyrelsens förslag att
förlägga beslutanderätten om bidrag å mindre belopp till odlingsråden.
Styrelsens förslag att överflytta beslutanderätten rörande bidrag å större
belopp till den centrala odlingskommittén, vilken anordning skulle medföra
omgång och tidsutdräkt, anser jag mig ej heller kunna biträda,
Jag håller före, att man kan hysa det förtroendet för de lokala korporationerna,
att de skola lägga sig vinn om, att statsmedlen få ändamålsenlig
användning och att kostnaderna icke upptagas till högre belopp,
än som äro skäliga. Det bör för övrigt erinras, att enligt förslaget
inspektion från odlingsrådens sida skall anordnas samt slutlig avsyning
av arbetet alltid ske.
I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag förbindelse böra avfordras
odlaren att, därest arbetet finnes icke vara inom föreskriven tid
utfört på tillfredsställande sätt, återbetala de uppburna två tredjedelarna
av bidraget, Säkerhet härför torde dock icke behöva ställas. Det torde
14
Kungl. Majds nåd- proposition Nr 93.
höra tillkomma odlingsrådet att, när skäl därtill föreligga, medgiva högst,
ett års förlängning i den för odlingens fullgörande föreskrivna tiden,
varvid bidraget skall jämkas till det procenttal, som är tillämpligt för
den nya tiden.
I övrigt biträder jag kommitténs förslag, dock under betonande att
vid utfärdandet av närmare bestämmelser avvikelser i enskildheter måhända
kunna finnas böra ske liksom även tillägg göras.
Kommittén har föreslagit, att de för hela perioden 1918—1921
såsom behövliga beräknade beloppen nu skulle begäras av riksdagen.
Detta synes mig icke nödigt. Det torde, särskilt i betraktande av beloppens
storlek och ovissheten hur förhållandena under kommande år
skola gestalta sig, för närvarande vara tillräckligt att bereda medel för
de nyodlingar, som besås under åren 1918 och 1919 samt de ängs- och
betesmarksförbättringar, som ske under samma år. Ehuru jag liksom
lantbruksstyrelsen är benägen att antaga, att arealerna och till följd
därav bidragsbeloppen näppeligen komma att uppgå till de av kommittén
angivna, vill jag dock icke för nyssnämnda bägge år ifrågasätta någon
nedsättning i de av kommittén beräknade beloppen. Till odlingsbidragunder
år 1918 torde böra beräknas dels 2 miljoner kronor för våren och
dels förslagsvis 5 miljoner kronor för odling till höstsådd samt för
under året utfört arbete till odling för sådd våren 1919, tillhopa 7
miljoner. För år 1919 skulle krävas för våren 3 miljoner och för hösten
förslagsvis likaledes 3 miljoner, tillhopa 6 miljoner kronor. Härtill komma
de för ängs- och betesmarksförbättringar beräknade belopp av 1,800,000
kronor för år 1918 och 1,350,000 kronor för år 1919. Anslagen böra
med hänsyn till sättet för utbetalningarna av bidragen erhålla reservationsanslags
natur. De torde vara så rikligt tilltagna, att överskridande icke
är att befara. En sådan eventualitet bör i allt fall förebyggas genom
därtill ägnade föreskrifter vid utfärdandet av bestämmelser om bidrag
från anslaget.
Dessa belopp överstiga vad år 1918 beträffar högst väsentligt det
i tilläggsstaten för. nämnda år beräknade beloppet. För år 1919 har
överhuvud ej något belopp för ifrågavarande ändamål beräknats i budgeten.
Vid samråd med chefen för finansdepartementet har jag emellertid
inhämtat, att, på sätt av honom, i händelse av bifall till förevarande
anslagskrav, kommer att framdeles under riksdagens lopp närmare
angivas, hinder ur budgetssynpunkt ej synes honom föreligga mot
att å riksstaten uppföra de nu avsedda anslagen.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
15
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 93.
att för beredande av bidrag i huvudsaklig överensstämmelse med
de av mig nu tillstyrkta grunder till odlingsföretag å fastm arks jord,
myr- och torvjord samt sidlänta ängsmarker ävensom till förbättrande
av betes- och ängsmarker anvisa under nionde huvudtiteln
dels å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag
av .............................................................................. kronor 8,800,000,
dels ock å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ................................................................................. » 7,350,000.
Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter förenade
sig, behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall och
förordnade, att proposition i ämnet skulle med den
lydelse bil. — vid detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.