Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

1

Nr *).

Kung]. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående ansättande
såsom nationalpark av visst område av Bålby
kronopark i Malmöhus län; given Stockholms slott den
21 december 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att såsom nationalpark må avsättas ett i statsrådsprotokollet närmare
angivet område av 34.0 5 hektar av den till Dalby kronopark i Dalby
socken av Malmöhus län hörande Söderskogen.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kung]. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 8 käft. (Nr 9.)

1

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
december 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petuén,

Bhanting,

Nilson,

Löfgren,

friherre PälMSTIERNa,

Rydén,

Undén.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde.

Den kronan tillhöriga, i Dalby socken av Malmöhus län belägna
Dalby hage har tidigare varit anslagen till Flyinge hingstdepå men
jämlikt riksdagens beslut år 1913 blivit från och med den 14 mars
1914 överförd till statens domäners fond. Enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 13 juni 1913 har hagen, med undantag av en mindre del,
vilken ingår i arrendet rörande kronoegendomen Dalby nr 1, förenats
med Dalby kronopark.

Redan år 1905 fäste vetenskapsakademien uppmärksamheten å det
stora intresse hagen erbjöde för vetenskapsmannen och naturvännen till
följd av beskaffenheten av härvarande växtlighet samt hemställde, att
hagen måtte tillsvidare och intill dess frågan om hagens avsättande
till nationalpark kunde avgöras fredas och lämnas fullständigt oberörd.

Kungl. Maj:tfi Nåd. Proposition AV .9. B

Efter1 hörande av åtskilliga myndigheter m. fl. fann Kungl. Maj:t, den
22 september 1905 framställningen icke föranleda annan åtgärd, än
att stuteri överstyrelsen anbefalldes tillse, att chefen för Flyinge hingstdepå
på sådant sätt förfogade över hagen, att den då därstädes befintliga
skogsvegetationen bleve i möjligaste mån bibehållen.

Under den förberedande behandlingen av det ärende, som utmynnade
i riksdagens förenämnda beslut år 1913, hade angelägenheten
av bevarandet av den rika floran i Dalby hage även beaktats. Såsom
departementschef framhöll jag i anledning härav, att sådant bevarande
icke nödvändigtvis betingade hagens bibehållande under depån, utan att
nämnda fråga kunde lösas särskilt för sig, även om hagen då ställdes
under skogsstatens vård. I överensstämmelse härmed anbefallde Kungl.
Maj:t i ovannämnda beslut den 13 juni 1913 domänstyrelsen att inkomma
med den framställning i fråga om åtgärder för bevarandet av hagens
flora, vartill styrelsen efter närmare utredning kunde finna anledning.

1 skrivelse den 1 november 1916 har med anledning härav domänstyrelsen
efter inhämtande av yttranden av vederbörande skogstjänstemän
anfört huvudsakligen följande:

»Dalby hage består av tre olika delar, nämligen Norreskog, Söderskog samt den
häremellan belägna betesmarken. Hela arealen uppgår till 104.2 5 hektar, därav
54.17 hektar skogbeväxt skogsmark, 47.31 hektar kal betesmark samt 2.7 7 hektar
kärrmarker.

Norreskog utgöres dels av täta hasselsnår, var uti gles, kortvuxen ek finnes
insprängd, dels i fuktigare lägen av ett överbestånd, bildat av al, ask, ek och alm.
vari som underväxt ingå hassel, hagtorn, hägg m. fl. trädslag. Denna skogstyp är,
om ock icke allmänt förekommande, långt ifrån sällsynt inom orten. Detsamma är
förhållandet med den mellan Norre- och Söderskog belägna betesmarken, som icke
i något avseende kan betecknas såsom avvikande från den vanliga typen av hårdvallsäng.

Söderskog återigen utmärker sig dels genom sitt skogsbestånd, dels genom
den yppiga markvegetationen. Södra delen, varest marken är högland, är beväxt med
bok och alm, varuti ek och ask finnas insprängda. Inom den norra, sidlända delen
överväga sistnämnda tvenne trädslag. Som under- och mellanbestånd ingå hassel,
hägg, rönn, hagtorn m. fl. trädslag. Ståndskogen, särskilt eken, har uppnått mycket
hög ålder och avsevärda dimensioner. Marken är täckt av eu synnerligen rikhaltig
och yppig flora, varibland särskilt Mercurialis-, Ranunculus- och Anemonearter äro
framträdande.

Vid förnyad utarrendering från den 14 mars 1914 av kronodomänen Dalby
kungsgård tillädes till arrendelotten 12.50 hektar av ovanomförmälda betesmark.

Genom tvenne särskilda kontrakt har styrelsen till Dalby andelsbetesförening
på arrende upplåtit återstoden av betesmarken samt de delar av Norreskog, varest
betning icke ansetts skada skogsåterväxten. Arrendetiden utgör i ena fallet, där
endast kal betesmark ingår, 19 år eller tiden 1915 u/3 1934 samt i andra fallet,
där skogbeväxt mark ingår, 5 år eller tiden 1916 14/3 1921.

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 9.

Hela Söderskog, som är inhägnad, är däremot helt fredad för betning och
dylik kommer ej heller med hänsyn till återväxtens fredande att framdeles därstädes

äga rum. ...

Av skogstjänstemännens yttrande i ärendet framgår, att avverkningen i
Söderskog, som bedrives blädningsvis, i första rummet avser uttagandet av skadade
och övermogna träd; att självsådd av förefintliga lövträd överallt villigt uppkommer;
att någon fara för den typiska florans försvinnande ej synes föreligga, synnerligen
som skogen till väsentlig del utgöres av sådana ljusbehövande trädslag som ask
och ek, vilka medgiva uppkomsten under sina glesa kronor av en riklig örtvegetation;
samt att. om huggningarna alltjämt få fortgå medelst försiktig blädning och
hjälpgallring, några särskilda åtgärder ej anses erforderliga för Urnans bevarande.

Med stöd av det anförda får styrelsen i underdånighet framhålla, att styrelsen
icke för det närvarande finner särskilda åtgärder erforderliga för bevarandet av
fioran i Dalby hage.»

Domänstyrelsens skrivelse remitterades till vetenskapsakademien.
Innan akademien hann besvara remissen, inkommo emellertid till Kungl.
Maj:t tre särskilda framställningar, uti vilka begärdes skydd för hagens
natur, närmast med anledning av en utav domänstyrelsen da planerad
ytterligare avverkning i hagen.

Etnologiska föreningen i Lund, som förmälde sig hava bland
annat satt sig före att särskilt i Skåne uppsöka, uppteckna och skydda
minnesmärken av alla slag, för att de måtte kunna bevaras såsom
historiskt bevis- och studiematerial, framhöll sålunda bland annat följande:

»Skåne är den del av skandinaviska halvön, där istäcket först smälte, där
skogsvegetationerna, den ena efter den andra, vandrade in och där människor fors!
framträngde. Det är då av vikt att där vid sidan om de rika kulturminnena också
bevaras minnen, som giva bilder av den natur, vilken från början var lämnad åt
sig själv att utkämpa sina vegetationsstrider. En sådan natur bildar miljön åt
historikern, som söker sig en uppfattning av livet hos det folk, som här först slog
sig ned, och det folk, som började den välsignelsebringande röjningen och odlingen,
vilken nu är så utbredd, att knappast någon fläck finnes kvar, som påminner om
det förflutna. En sådan är dock, såsom bekant, den till arealen jämförelsevis
obetydliga Dalby hage.» — — — — — — — — — — —---

Jämväl i skrifter från Skånes naturskyddsförening samt från
Lunds universitets rektor och ett flertal professorer vid detta universitet
framhöllos liknande synpunkter. I alla tre skrifterna yrkades, att
den planerade nya skogsavverkningen måtte inställas eller åtminstone
uppskjutas samt att åtgärder måtte vidtagas för att hagen eller den
del därav, som kunde finnas mest typisk och värd att bibehållas, måtte
avsättas till nationalpark.

Med anledning av dessa skrifter förordnade Kungl. Maj:t den 1
december 1916, att all avverkning i Dalby hage skulle tillsvidare in -

Klint]!. M(tj:1x Nåd. ProfionUitm AV tf. •''

ställas, och förklarade si# vilja taga under övervägande frågan, huruvida
hagen eller viss del därav borde avsättas till nationalpark.

Vetenskapsakademiens naturskyddskommittcrade, till vilka domänstyrelsens
ovanberörda framställning överlämnades för utlåtandes avgivande,
inhämtade yttrande av akademiens ledamot professorn Svante
Murbeck, ur vilkens utförliga utredning följande må återgivas:

»Dalby hage består dels av två skogbeväxta skogsmarker, Norreskog och
Söderskog, tillsammans 54.17 hektar, dels av en mellan dem belägen kal betesmark.
Medan Norreskog lika litet som don nämnda betesmarken har någonting från naturhistorisk
synpunkt särskilt anmärkningsvärt att uppvisa, är detta desto mer fallet
med Söderskog. Med Dalby hage har också naturvännen städse förstått just Söderskog.
och när vetenskapsakademien för 11 år sedan gjorde underdånig framställning,
att Dalby hage måtte fredas och lämnas fullständigt orörd, och Kungl. Maj:t anbefallde
domänstyrelsen att företaga utredning angående åtgärder härför, sä avsågs
därmed helt naturligt i främsta rummet Söderskog. Att detta varit klart även för
domänstyrelsen, framgår därav, att den i sin utredning framhåller, hurusom Söderskog
gentemot Norreskog utmärker sig dels genom sitt skogsbestånd, däri särskilt
öken uppnått mycket hög ålder och avsevärda dimensioner, dels genom sin synnerligen
rikhaltiga och yppiga markvegetation.

I själva verket har Dalby hages Söderskog varit att beteckna såsom ett
naturminnesmärke av enastående slag, i det den stått såsom den sista kvarlevan av
de blandskogar utav ädlare trädslag, som. innan kulturen helt ändrade landskapsprägeln,
täckt de bördigare delarna av vår sydligaste provins. Den har varit ett
stycke urskog av ett alldeles säreget slag. Den högresta ståndskogen har utgjorts
av ek, alm och ask, och till följd av denna sin sammansättning bär kronornas valv
åstadkommit en vida svagare avdämpning av ljuset än t. ex. i en bokskog samt
därigenom medgivit utvecklingen dels av en utomordentligt rik underskog utav
hagtorn, hassel, hägg in. in. dels av en örtartad markvegetation av en prakt utan
like. Utan att närmare ingå på örtvegetationens sammansättning skall jag blott
framhålla, hurusom i Söderskogs sydligare hälft den praktfulla, i vårt land eljest
sällsynta och sparsamt förekommande, uti olika blomfärger skiftande Corydalis ernå
genom sitt massformiga uppträdande i överväldigande grad tryckt sin prägel på
densamma, varigenom en vegetationsbild uppstått, till vilken ett motstycke fullständigt
saknas i hela vårt land.

Den totalbild, som Söderskog erbjudit blott i förbigående vill jag framhålla
hurusom även talrika mindre vanliga djurarter (fåglar, insekter och mollusker)
här funnit gynnsamma livsbetingelser — är tydligtvis resultatet av olika, under
långa tidrymder ostört samverkande faktorer. Ändrar man eu av dem, så ändras
ofelbarligen också helhetsbilden: de mera granntyckta och därför sällsyntare sand
intressantare associationerna måste vika och ge plats åt mindre granntyckta eller
rent banala. Såsom den viktigaste faktorn får i förevarande fall anses ståndskogens
artsammansättning och av naturen själv reglerade täthetsgrad samt den härav beroende,
varken för höga eller för låga, graden av ljusgenomsläpplighet. Det var
emellertid icke blott för bibehållandet av detta utav naturen skapade jämviktsläge
mellan de olika faktorerna och associationerna utan redan för bevarandet av den
sista skånska blandskogen såsom sådan, som vetenskapsakademien gjort underdånig

6 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 9.

framställning, att Dalby hage måtte avsättas till nationalpark och intill dess lämnas
fullständigt orörd.

Vi skola nu tillse, huru domänstyrelsen, som naturligtvis bör äga erforderlig
inblick i de nyss berörda ekologiska förhållandena och som, i och med det den år
1914 övertog skötseln av Dalby hage, av Kungl. Maj:t blivit anbefalld att inkomma
med utredning angående åtgärder för florans bevarande därstädes, förfarit. Att
med floran skulle förstås även skogen, var ju i och för sig klart, och desto mera
uppenbart genom formuleringen av ej blott vetenskapsakademiens begäran utan också
Kimgl. Maj:ts åläggande för stuteriöverstyrelsen.

I stället för att verkställa den av Kungl. Maj:t begärda utredningen har
domänstyrelsen genast efter övertagandet av Dalby hage. således alltifrån år 1914,
företagit avverkning i Söderskog och framför allt i dess från naturhistorisk synpunkt
intressantaste, sydligare hälft. Man torde bäst få en föreställning angående omfattningen
av denna avverkning, när jag anför en till mig från trovärdigt håll
lämnad uppgift, enligt vilken inom det jämförelsevis ringa område (cirka 38 hektar),
som Söderskog utgör, redan vid början av innevarande år skog, och huvudsakligen
ek, blivit där avverkad för 40,000 kronor. Sedan dess har avverkningen ytterligare
fortgått. Sålunda har nu i höst genom annons i tidningar till salu utbjudits, likaledes
ifrån Söderskog och nu från dess nordvästra del, 14,300 kubikfot virke, till
större delen ek.

Först innevarande års höst har domänstyrelsen igångsatt den ifrågavarande
utredningen och den 1 sistlidne november framlagt den för Kungl. Maj:t. I densamma
heter det: 1) att avverkningen i Söderskog består i hjälpgallring och försiktig
blädning samt i främsta rummet avser skadade och övermogna träd; 2) att
självsådd av förefintliga lövträd överallt villigt uppkommer; samt 3) att någon fara
för den »typiska florans» försvinnande ej föreligger, eftersom skogen utgöres av så
ljusbehövande trädslag som ask och ek, vilka under sina glesa kronor medgiva
uppkomsten av en riklig örtvegetation.

Vad den första punkten beträffar, så torde det för belysning av vad domänstyrelsen
i detta fall avser med hjälpgallring och försiktig blädning vara nog att
hänvisa till vad i det föregående nämnts om arealens storlek och mängden av det
under de tre första åren enbart inom områdets ena hälft avverkade trädmaterialet.
Vad åter angår uppgiften att avverkningen i främsta rummet avsett skadade och
övermogna träd, så måste jag beteckna denna uppgift såsom i hög grad vilseledande,
eftersom jag under besök i Söderskog den 30 sistlidne november vid granskning av
hundratals snittytor å kvarstående stubbar ej påträffade mer än en enda, som genom
mörkare färg å vedens centralparti företedde tecken till röta eller övermognad; alla
andra snittytor visade alltigenom fullkomligt frisk ved. För övrigt bör framhållas,
hurusom även den omständigheten att diametern å stubbarnes snittyta i allmänhet
växlade mellan 60 och 80 centimeter och ytterligt sällan uppgick till en meter,
utgör ett bevis för att det icke heller gällt övermogna träd; sådana befunnos i
verkligheten hava nog så flitigt utgallrats redan under skogens Flyinge-tid.

Vad angår den andra punkten, att självsådd av förefintliga lövträd villigt
uppkommer, så är detta riktigt så till vida, som unga individer av ask befunnits
uppträda i mängd. Då emellertid bok förekommer dels insprängd dels i större antal
på vissa ställen, kan man med full visshet förutsäga, att, eftersom å de hittills avverkade
partierna utav Söderskog eken ej blott strängt utglesnats utan över stora

Kungl. Maj ds Nåd. Proposit ion Nr .9. 7

rf t,räckor helt avlägsnats, detta sistnämnda trädslag kommer att ersättas utav bok.
Ifall domänstyrelsen finge fortsätta med sin, efter vad det uppgives, 25-åriga omloppsplan
för avverkningen, skulle därför snart nog en bokskog uppstå, såsom överhuvudtaget
under liknande förhållanden inom Skånes bördigare delar; det naturminnesmärke,
som blandskogen utgjort, skulle vara förstört.

Vad slutligen beträffar den sista punkten, eller frågan om örtvegetationen,
så innehåller även denna punkt ett riktigt moment. Å de ställen, där såväl ståndskogen
som underskogen bortförts, är nämligen örtvegetationen fortfarande utomordentligt
rik. Såsom var och en kunnat vänta, har den dock en väsentligt annan
sammansättning, i det den redan nu innehåller dels vidsträckta djunglar av brännnässlor,
som med fruktansvärd hast utbreda sig och kväva allt därunder befintligt,
dels täta kolonier av höga gräs och liumex-arter samt i övrigt till huvudsaklig del
består dels av sammanhängande snår av (deum urbanum jämte snärj-måra dels av
ail annan lägre örtväxt förkvävande mattor utav Aegopodium podngraria. Sådan
är den örtvegetation, som domänstyrelsen velat identifiera med den »typiska floran»
eller i varje fall anser god nog såsom ersättning för denna.

Av vad jag i det förestående anfört torde framgå, dels att Dalby hages
Söderskog i sin egenskap av den enda återstoden av de forntida skånska blandskogarna
utgör ett naturminnesmärke av enastående slag, en sak som med styrka
framhållits även i petitionsskrivelser från Lunds botaniska förening, från etnologiska
föreningen i Lund samt från framstående forskare och naturvänner inom och utom
den sydsvenska universitetsstaden, dels att domänstyrelsen, som borde äga tillräcklig
insikt om betingelserna för naturminnesmärkets vidmakthållande såsom sådant och
som av Kungl. Maj:t varit ålagd att inkomma med utredning angående åtgärder för
bevarandet av floran i Dalby hage samt genom Kungl. Maj:ts resolution av den 22
september 1905 ägt vetskap om att härmed avsågs icke minst skogsvegetationen,
under trenne år uppskjutit igångsättandet av nämnda utredning men under tiden i
stor utsträckning avverkat fullkomligt frisk skog förnämligast i områdets från naturhistorisk
synpunkt intressantaste del, samt att, på grund av den hänsynslöshet och
egenmäktighet, som domänstyrelsen sålunda lågt i dagen, det tyvärr måste förutsättas,
att, om domänstyrelsen fortfarande efter eget skön finge omhänderhava
Dalby hages Söderskog, dennas karaktär av ett naturminnesmärke inom kort skulle
försvinna.»

Veteijskapsakademieus naturskyddskommitterade instämde med professor
Murbeck och akademien själv uttalade i utlåtande den G december
IDIG, att av utredningen tydligt framginge, att de åtgärder, som domänstyrelsen
föreslagit, ingalunda vore tillfyllest för att bibehålla Söderskogs
intressanta och ursprungliga blandskog med dess egenartade flora utan
tvärtom hotade densamma med fullständig undergång. Akademien hemställde,
att Söderskogen måtte avsättas till nationalpark.

Såväl lorenämnda tre skrifter från föreningar och enskilda i Skåne
som vetenskapsakademiens utredning remitterades till domänstyrelsen,
vilken i ärendet hörde vederbörande skogstjänstemän.

Jägmästaren åberopade, att domänstyrelsen vid fastställande den 18
december 1913 av skogshushållningsplan för hagen föreskrivit, att vid

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9.

skötseln av Söderskogen skulle iakttagas, att beståndets karaktär så
mycket som möjligt bibehölles, att naturlig föryngring eftersträvades
och att för området främmande trädslag icke infördes. Denna föreskrift
hade även efterkommits, så att all avverkning uttagits medelst blädning
och gallring till gynnande av uppkomst av självsådd och till befrämjande
av ungskogens tillväxt. Jägmästaren lämnade närmare redogörelse för
avverkningen och sökte bemöta de i törberörda skrifter och i professor
Murbecks utredning gjorda uttalanden samt hävdade, dels att
Söderskogen ej vore en ursprunglig skogstyp, som kunde hänföras till
tiden före bokens invandring i Skåne, dels att den genom att lämnas utan
ingripande från människans sida inom tämligen snar framtid skulle övergå
till bokskog på fastmarken och till askskog på de mera fuktiga lokalerna.

Även över jägmästaren redogjorde för Söderskogens virkesbestånd
och för avverkningen därstädes samt gjorde gällande, att med hänsyn till
de av domänstvrelsen vid skogshushallningsplanens fastställande lämnade
föreskrifter ansvaret för de klandrade åtgärderna å skogen borde läggas
allenast å jägmästaren och överjägmästaren. Dessa åtgärder hade emellertid
enligt hans åsikt i det stora hela varit till gagn just för naturskyddsintresset,
alldenstund utglesningen just möjliggjort fortvaron av de
mångskiftande blandningstormer, som vore karakteristiska föi Söderskogen.

Bägge skogstjänstemännen ansågo det lämpligast, att Söderskogen
bibehölles såsom kronopark.

För egen del har domänstyrelsen i utlåtande den 23 augusti 191/
bland annat anfört följande:

»I fråga om dispositionen av Dalby hage får styrelsen meddela, att ett område
om 12.5 0 hektar, såsom redan nämnts, ingår i arrendet av Dalby n:r 1 och
således ej tillhör kronoparken Dalby, att Norreskog jämte densamma omgivande
kalmarker med undantag av två mindre, längst i nordväst belägna, nyligen skogsodlade
områden, men med tillägg av en smal remsa av Söderskog genom två särskilda
kontrakt mot en årlig avgäld av 1,187.40 kronor för tiden till den 14 mars
1934 såsom betesmark utarrenderats till Dalby andelsbetesförening, samt att återstående
delar, däribland alltså största delen av Söderskog, utan inskränkning står till
Eders Kungl. Maj:ts och kronans disposition. Ytvidden av den sålunda ej särskilt
disponerade delen av Söderskog uppgår till 34.0 5 hektar.

1 vidlagda utdrag av 1909 års skogsindelningskarta över Dalby hästhage och
Linnebjers hage äro gränserna för nyssnämnda områden utmärkta med svarta avbrutna
linjer samt olika kantfärger, av vilka den gula betecknar det i arrende av
Dalby n:o 1 ingående område om 12.50 hektar, den röda den till Dalby andelsbetesförening
upplåtna betesmarken och den gröna de ej särskilt upplåtna delarna av Dalby
hage. De med ljusröd bottenfärg betecknade områdena voro vid tiden för skogsmdelningsförrättningen
kala eller beväxta med allenast hasselbuskar och enstaka träd.
Å kartutdraget har inlagts en genom skogsväsendets försorg under de senaste åren
genom Söderskog i syfte att underlätta utforsling och avsättning av virke anlagd väg.

Kanyl. Majds Nåd. Proposition Nr 9. 5*

Någon mer ingående beskrivning ä markens och vegetationens i Söderskog
beskaffenhet torde från domänstyrelsens sida ej erfordras, då utförliga sådana lämnats
i föreliggande framställningar från vetenskapsakademien in. fl.

Området har, ehuru arealen är obetydlig, ett jämförelsevis högt värde. Vid
skogsindelningen år 1909 uppskattades virkesmassan å ifrågavarande del av Söderskog
till omkring 7,3(56 kubikmeter virke av ek, alm, ask. bok och andra lövträd i eu
ålder av 100—200 år. Under tiden intill den l december 1916, dä Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt brev till domänstyrelsen föreskrev, att all avverkning å Dalby
hage skulle inställas, hade, såsom av överjägmästarens yttrande framgår, i den odisponerade
delen av Söderskog avverkats genom skogsväsendets försorg en virkesmängd
av omkring 2,302 kubikmeter, som försålts för ett belopp av 37,823.in kronor.
Enligt under senhösten år 1916 företagen stamvis uppräkning finns å samma område
följande virkesförräd

övermogen och skadad skog ................................................ 924 träd 1,647.51 kbm.

mogen och avverkningsbar skog ........................................ 2,043 » 4,428.2 2 »

utvecklingsbar skog.............................................................. 1,551 » 1,022.5 7 »

Summa 4,518 träd 7,098.3 0 kbm.

Huvudparten därav utgöres av de mycket värdefulla trädslagen ek, alm och
ask. Den synbara bristen på överensstämmelse mellan å ena sidan virkesförrådet
år 1909 och å den andra virkesförrådet enligt 1916 års undersökning med tilllägg
av under tiden avverkat virke kan, såsom överjägmästaren anfört, förklaras
dels genom beståndets tillväxt under de mellanliggande åren, dels genom att i
försäljningen ingått grenar och ris, som vid indelningstillfället såsom då osäljhara
icke medräknats. Under förutsättning att det kvarvarande virket har allenast
samma värde per kubikmeter som det försålda, skulle det nuvarande beståndets
värde uppgå till omkring 117,000 kronor. Sannolikt är detta värde avsevärt högre,
dels på grund av nu rådande höga virkespris, dels därför att det uttagna huvudsakligen
utgjorts av övermoget och skadat virke, under det att det kvarvarande
till större delen består av frisk skog. Till nämnda skogsvärde kommer värdet å
marken med (33.03 hektar å 600 kronor — 19,818 kronor) i runt tal 20,000 kronor.
Sammanlagda värdet av området i fråga kan således, lågt beräknat, angivas till
137,000 kronor.

Styrelsen kan ej undgå att finna de farhågor, som från förslagsställarnas sida
uttalats om den egenartade florans fullständiga undergång genom vidtagna och tilllämnade
skogsvårdsåtgärder, vara betydligt överdrivna, i synnerhet om avverkningen,
.såsom tillämnats och hittills även skett, uttages genom blädning och gallring. Styrelsen
får därför vidhålla sin i underdåniga skrivelsen den 1 november 1916 uttalade
mening. Med hänsyn till såväl områdets redan nu ej obetydliga värde och dess
framtida, ekonomiskt sett mycket stora avkastningsförmåga, som till möjligheten
att här odla Sveriges kanske allra värdefullaste trädslag, asken, såge styrelsen helst,
att Dalby hages Söderskog icke förklarades såsom nationalpark, utan att densamma
fortfarande finge skötas såsom kronopark, och vill styrelsen, därest så sker, tillse,
att varken kalhuggning äger rum eller för området främmande trädslag inplanteras.

Skulle åter Eders Kungl. Maj:t finna, att området bör avsättas till nationalpark
och till riksdagen därom avlåta proposition, får styrelsen dels hemställa, att
nationalparken måtte omfatta allenast den del av Dalby hages Söderskog, som å
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 8 höft. (Nr 9.) 2

10 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 9.

ovanberörda karta utmärkts med grön kantfärg och vars ytvidd, den därå anlagda
vägen medräknad, uppgår till 34.05 hektar, dels i likhet med överjägmästaren i
underdånighet föreslå följande förbehåll vid en eventuell förklaring av Söderskog
som nationalpark, nämligen,

att det för disponenten E. C:son Herslow i Staffanstorp den 24 april 1914
utfärdade arrendekontraktet om jakträtt till och med den 15 maj 1919 respekteras,
att den av skogsförvaltningen anlagda vägen måtte av skogsväsendet och dess underlydande
få allt framgent användas, att skogsväsendet befrias från underhåll av den
i rågången mot främmande ägor uppförda stenmuren samt att Söderskog fortfarande
måtte fä av gående beträdas.»

Slutligen bär Kungl. AIaj:ts befallnitigshavande i Malmöhus län i
utlåtande den 11 september 1917 anfört:

»Inför de ganska skiljaktiga meningar, som gjort sig gällande å ena sidan hos
liders Kung!. Maj:ts domänstyrelse och å andra sidan hos sammanslutningar och enskilda,
vilka närmast företräda de intressen, som åsyfta att skydda naturminnesmärken
från äldre tid, ägnade att vara studie- och bevismateriel, erbjuder det för Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande icke ringa svårighet att i frågan uttala sig. Emellertid
förefaller det Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, som om domänstyrelsen,
vilken givetvis måste antagas icke sakna blick och sans för bevarandet av floran
i Dalby hage och som säkerligen i sina yttranden och åtgöranden även haft detta
mål i sikte, dock därvid icke tillräckligt beaktat, att eu tidsenlig skogskötsel, huru
pietetsfullt den än må bedrivas, icke kan undgå att i mer eller mindre mån öva
inflytande på ursprungligheten „hos det skogskomplex, det gäller. Domänstyrelsens
plikt är tydligen att söka bereda statsverket så stor inkomst, som utan åsidosättande
av önskemålet att bevara den ursprungliga floran kan utvinnas. Men även om i
sådant syfte avverkningen, såsom hittills synes hava skett, inskränkes till blädning
och gallring, torde sådant inskridande av människohand med nödvändighet föra med
sig, att skogsområdet förändrar utseende och antager en annan typ än detsamma
företer, om det lämnas åt naturen själv att ombesörja skogsbeståndets med dithörande
underskogs och annan floras fortlevnad. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
betvivlar ingalunda, att under domänstyrelsens inseende och skötsel såväl skogen
kommer att bestå som ock en riklig flora för övrigt utvecklas, men Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande föreställer sig, att på grund av ändrade betingelser för
den ena eller andra artens trevnad vissa arter kunna efter hand försvinna och nya
uppstå, allt med påföljd att typen i sin helhet förvanskas. Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande måste ock betyga, att. vid besök på platsen dessa verkningar redan
äro skönjbara.

Dä nu Dalby hages Söderskog, vilken det närmast gäller, enligt synnerligt
auktoritativa betyganden anses vara en högst enastående skogstyp från längesedan
gången tid, synes det vara angeläget, att densamma fortfarande bevaras till forskningens
och undervisningens tjänst, och den inkomst, som genom skogsavverkning
å Söderskogen kan beredas statsverket, torde icke kunna anses så avsevärd, att icke
den bör träda tillbaka för nyssnämnda ideella syfte.

Med åberopande av det sålunda anförda anser sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke kunna annat än livligt tillstyrka, att avverkningen å Dalby hages
Söderskog fortfarande måtte inställas och området avsättas till nationalpark..>

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr U. 11

Redan genom de beslut Kung!. Magt den 22 september 1905 och
den 13 juni 1913 meddelat bär Kungl. Magt beaktat önskvärdheten av''
ätt skydda den egendomliga växtligheten i bålby hages Söderskog. Den
utredning, som nu iÖrebragts, synes mig ådagalägga, att denna växtlighet
förtjänar att komma i åtnjutande av det kraftiga skydd, som områdets
förklarande för nationalpark skänker. Såsom domänstyrelsen påvisat
äger visserligen området jämte därå växande skogsbestånd ett ganska
stort värde och dess förklarande för nationalpark innebär alltså för staten
eu rätt betydlig uppoffring i ekonomiskt hänseende, men jag håller före.
att i detta fall de ekonomiska intressena böra vika för de kulturhistoriska
och vetenskapliga. Då denna hage med dess egenartade markvegetation
är den sista återstoden av den typ av blandskogar utav ädlare trädslag,
som under länge sedan förgångna tidrymder allmänt förekommit i vårt
lands sydligaste provins, finner jag dess bibehållande i så vitt möjligt
oförändrat skick vara ett önskemål av synnerlig vikt. Jag behöver i
detta sammanhang icke närmare utveckla vilket omfattande arbete, som
under de senare årtiondena nedlagts på att åt eftervärlden bevara svenska
kulturminnesmärken av olika slag. Den nu ifrågasatta åtgärden skulle
enligt min mening såsom ett önskligt, led sluta sig till nämnda strävanden.

Nationalparkens gränser torde böra bliva de, som betecknats med
grön kantfärg å den av domänstyrelsen åberopade kartan, varav ett avtryck
torde få bifogas detta protokoll. Parkens ytvidd blir då 34.0 5
hektar, den däröver gående vägen inräknad. Denna väg bör uppenbarligen,
såsom domänstyrelsen föreslagit, även framdeles få användas för
sitt ändamål.

Beträffande de av domänstyrelsen i övrigt föreslagna förbehåll vill
jag erinra, att i gällande lag angående nationalparker den 25 juni 1909
toreskrives, dels att i lagen stadgade förbud icke skola leda till inskränkning
i enskild rätt, som må vara uppkommen, då område avsättes till
nationalpark, dels ock att det beror på Kungl. Maj:t att, där så finnes
lämpligt, meddela förbud mot nationalparks beträdande, varvid redan
uppkommen enskild rätt icke må kränkas. Då nationalparkerna enligt
reglemente den 22 december 1911 stå under vetenskapsakademiens
vård, kominer skogsväsendets befattning med området, sedan detta blivit
nationalpark, ej att fortfara i vidare mån än som föranledes av bestämmelserna
i nämnda reglemente eller blivande särskilt reglemente lör
ifrågavarande nationalpark. Med hänsyn till dessa omständigheter finner
jag de utav domänstvrelsen föreslagna förbehållen icke nu vara erforderliga.

Ijcptvr trull
.

12

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 9.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att såsom nationalpark må avsättas ifrågavarande område av 34.05
hektar av den till Dalby kronopark i Dalby socken och Malmöhus län
hörande Söderskogen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga — till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Eric Paul son.

STOCKHOLM, ISAAC MA KO US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

tfomestcog

•Skogvaktare

•Sjöstorp

----J-.

JJriZög

Utdrag af7909 års -skcgszndeZrzirigskccrta

öfver- till ftginge stnterC tifrmndc

iJDaZbg socken

•Sandig socken

ccfTbma 7idmd ocfvjyfaZmöftLis lcin/?car*-

Um vid irzierrrrzsirzdelrurig kopierad efter -

7Ö72 irpprxzttade. karta, af

•Sven Jjundberg

rutynhtna Jhpn