Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 88.
1
Nr 88
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
beviljande av ytterligare låneunderstöd, till täckande av
kostnaden för anläggning av järnväg från Gånghester
till Ulricehamn; given Stockholms slott den 12 februari
1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels medgiva, att åt Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag må, till
täckande av kostnaden för anläggning av bolagets järnväg från Gånghester
till Ulricehamn, från det av riksdagen enligt skrivelse den 18 mars
1916 till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljade och till Kungl.
Maj:ts förfogande ställda anslag av 7,500,000 kronor anvisas ytterligare
ett statslån å 150,000 kronor under förutsättning att nya aktier till
minst samma belopp tecknas i bolaget;
dels ock förklara, att för lånets tillgodonjutande skola i tillämpliga
delar gälla de i riksdagens berörda skrivelse upptagna villkor och bestämmelser,
därvid likväl skall iakttagas:
•att till säkerhet för lånet skall lämnas inteckning i bolagets järnväg
med förmånsrätt närmast efter den inteckning i samma järnväg, som
utgör säkerhet för det bolaget den 18 augusti 1916 beviljade statslån
å 1,165,000 kronor;
att anståndsränta icke må beräknas för längre tid än till den 1 juni
1921; samt
att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet
vidtaga den 1 juni 1922.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 79 käft. (Nr 88.)
1
2
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 88.
Koncession
å järnväg
Gånghester—
Ulricehamn.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 februari 1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Den 24 maj 1912 meddelade Kungl. Maj:t koncession å järnväg- av
1,435 meters spårvidd från Gånghesters hållplats å Borås—Alvesta järnväg
till Ulricehamn, varjämte Kungl. Maj:t till efterrättelse vid järnvägsanläggningens
utförande fastställde en av kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren
A. Asplund den 15 oktober 1910 upprättad plan. Kostnaden
för järnvägen beräknades av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till 2,005,000 kronor med rullande materiell och 1,675,000 kronor utan
sådan materiell.
Såsom villkor för tillgodonjutande av de k o n ees s i o n s h av are n förunnade
rättigheter och förmåner stadgade Kungl. Maj:t i koncessionen
jämte sedermera den 30 maj 1913 meddelat anståndsbeslut, att det skulle
åligga koncessionsliavaren att påbörja arbetet å järnvägen senast den 1
juni 1915 och därefter så bedriva detsamma, att järnvägen i sin helhet
kunde vara färdig att upplåtas för trafik senast den 1 juni 1918.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 88.
3
Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag, som med Kungl. Maj:ts
samtycke blivit innehavare av koncessionen, gjorde sedermera år 1914
framställning om låneunderstöd för utförande av ifrågavarande järnvägsanläggning
samt anhöll därvid, att statslånet måtte bestämmas till 1,010,000
kronor eller hälften av den i ett nytt kostnadsförslag till 2,020,000 kronor
beräknade kostnaden, däri inbegripet kostnaden för rullande materiell.
Vidare översände Kungl. Maj:ts befällningshavande i Ålvsborgs län med
skrivelse den 11 september 1914 särskilda av arbetslöshets- och hjälpkommittéerna
i Borås och Ulricehamn gjorda framställningar om åtgärders
vidtagande för skyndsamt påbörjande av järnvägsanläggningen i syfte
att motarbeta hotande arbetslöshet, och framhöll Kungl. Maj:ts befallningshavande
därvid för egen del önskvärdheten av att det sökta statslånet
med det snaraste bleve beviljat.
Då det anslag för en allmän lånefond för enskilda järnvägar, som
1910 års riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande att utgå under fem
år från och med år 1912, redan blivit i det närmaste för sitt ändamål
disponerat, fann Kungl. Maj:t sig icke för det dåvarande kunna upptaga
låneansökningen till prövning, utan lät därmed anstå, till dess riksdagen
kunde hava beslutat om anvisande av medel till ny sådan lånefond. Då
emellertid bolagets styrelse meddelat, att den vore sinnad att påbörja
arbetet redan år 1914, under förutsättning att bolaget icke därigenom
förlorade möjligheten att erhålla statslån, föreslog Kungl. Maj:t i en till
1914 års senare riksdag avlåten proposition riksdagen medgiva, att den
omständigheten, att arbetet å järnvägsanläggningen redan kunde hava påbörjats,
icke finge utgöra hinder för framtida beviljande av låneunderstöd
till järnvägen från det anslag till understödjande av nya, ännu ej påbörjade
enskilda järnvägsanläggningar, som kunde komma att av riksdagen ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande. Denna Kungl. Maj:ts framställning blev
också av riksdagen bifallen.
Såsom villkor för det av riksdagen lämnade medgivandet i fråga
om framtida låneunderstöd till ifrågavarande järnväg föreskrev Kungl.
Maj:t den 30 oktober 1914, att arbetet å järnvägsanläggningen skulle
med viss angiven arbetsstyrka påbörjas senast den 1 januari 1915.
Samtidigt fastställde Kungl. Maj:t till efterrättelse vid järnvägsanläggningens
utförande en av förbemälde kaptenen Asplund den 1 juli 1914
upprättad ny plan därför jämte till den nya planen hörande kostnadsförslag,
enligt vilken plan järnvägen komme att utföras i en delvis annan
sträckning och efter delvis förändrade tekniska bestämmelser.
Genom resolution den 26 februari 1915 förklarade Kungl. Maj:t
därefter, att de av Kungl. Maj:t för riksdagens medgivande i fråga om
Beviljat
statslån för
järnvägens
utförande.
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 88.
Ansökning om
ytterligare
statslån.
framtida låneunderstöd av staten till ifrågavarande järnväg föreskrivna
villkor beträffande tidpunkten för arbetets påbörjande samt för arbetsstyrkans
uppbringande till föreskrivet antal finge anses vara behörigen
fullgjorda.
I skrivelse den 18 mars 1916, nr 39, tillkännagav riksdagen, att
riksdagen dels till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljat och till
Kungl. Maj:ts förfogande ställt ett anslag av 7,500,000 kronor att utgå
under fem år från och med år 1917 med 1,500,000 kronor årligen,
dock så att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa år
anvisat, finge för ett efterföljande år av samma femårsperiod disponeras,
dels ock föreskrivit, att Kungl. Maj:t ägde att å detta anslag till understödjande
av nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar anvisa
av Kungl. Maj:t beviljade understödsbelopp att utgå i enlighet med
vissa villkor och bestämmelser.
Kungl. Maj: t fastställde därefter genom resolution den 18 augusti
1916 till efterrättelse för järnvägsanläggningens utförande en av kaptenen
Asplund den 15 maj 1916 uppgjord kostnadsberäkning att, så vitt den
sålunda beräknade kostnaden finge tagas till grund för bestämmande av
det sökta statslånets belopp, sluta å 2,330,000 kronor. Därjämte beviljade
Kungl. Maj:t bolaget för utförande av järnvägsanläggningen ett
lån å 1,165,000 kronor att av ovan omförmälda, av 1916 års riksdag
beviljade medel till belopp av 7,500,000 kronor till låneunderstöd för
enskilda järnvägsanläggningar utgå med 900,000 kronor av 1917 års
anslag och 265,000 kronor av 1918 års anslag. För tillgodonjutande
av lånet stadgade Kungl. Maj:t, under förklarande, att bolaget styrkt
sig förfoga över ett kapital, som jämte det beviljade statslånet voro
fullt tillräckligt för fullbordande av bolagets järnvägsanläggning, i enlighet
med riksdagens beslut och på grund av vad i övrigt förekommit
vissa villkor, däribland att anståndsränta ej finge beräknas för längre
tid än till den 1 juni 1919 samt att kapitalavbetalning genom erläggande
av fullständig annuitet skulle vidtaga den 1 juni 1921.
I en till Kungl. Maj:t den 15 november 1917 inkommen skrift har
nu Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag ifrågasatt ytterligare lån
av statsmedel för utförande av järnvägsanläggningen mellan Gånghester
och Ulricehamn samt därvid anfört följande:
»Sedan nu byggnadsarbetet fortskridit så långt, att kostnaderna för
vad som därav återstår kunna säkert överblickas, har det blivit uppenbart,
att det beräknade och för bolaget tillgängliga byggnadskapitalet icke kommer
5
Kungi. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 88.
att förslå till järnvägsanläggningens fullbordande. Krigskonjunkturerna med
deras alltjämt stegrade priser å varor och arbete samt de stundom hart när
oövervinnerliga svårigheterna att överhuvud anskaffa de nödiga materialierna
hava i flera avseenden medfört ökade kostnader. Så har till exempel en delvis
utebliven rälsleverans från Göteborg—Borås järnväg, vilken bolaget haft anledning
påräkna, ej mindre nödgat bolaget att från annat håll inköpa felande lider
till avsevärt högre pris än även föranlett entreprenörerna att framställa krav på
ersättning för hinder i arbetet. På grund av de rådande höga fastighetsvärdena
hava kostnaderna för den mark och de byggnader, som måst exproprieras, över
förväntan stegrats. Vidare hava särskilt de arbeten, som utföras i Ulricehamn
och Gångliester för anslutande järnvägars’ räkning, högst avsevärt fördyrats.
Enligt meddelande, som bolaget erhållit från kaptenen Asplund, vilken på
grund av Kungl. Majds förordnande utövar teknisk-ekonomisk kontroll över järnvägsarbetenas
utförande, beräknar kaptenen Asplund bristen å bolagets byggnadskapital
till omkring 300,000 kronor, och har han härom avgivit utförlig
rapport till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Vid övervägande på vad sätt det sålunda felande beloppet må kunna anskaffas,
har bolagsstyrelsen funnit uppenbart, att det särskilt är i det allmännas
intresse, ju mera därav som kan erhållas genom ytterligare aktieteckning. Från
några aktieägares sida har också uttalats intresse för sådan teckning, om därigenom
bolagets ekonomi kan säkert tryggas. Att det emellertid icke under några
förhållanden är möjligt att hopbringa mera än allra högst hälften av det bristande
beloppet genom aktieteckningar, står för bolagsstyrelsen klart, och ej ens detta
torde vara att påräkna, utan att aktieteckningen kan ske med grundad förhoppning
att berättiga bolaget till motsvarande ökning i statslånet. Sålunda skall
utsikt till erhållande av högre statslån gagna bolaget ej blott direkt utan även
indirekt genom att föranleda för bolaget intresserade kommuner och enskilda
till ny teckning av aktier.
Till förmån för statshjälp åt bolaget i dess genom omständigheterna iråkade
nödläge torde få anses tala även det förhållande, att bolaget, för att tillmötesgå
en av statsmakterna i september 1914 uttalad önskan om järnvägsarbetets snara
påbörjande till avhjälpande av hotande arbetsbrist, igångsatte arbetet redan i
december sagda år. Då långt senare statslånet beviljades och det med de alltjämt
stigande priserna blev tydligt, att kostnadsförslaget måste överskridas, hade
arbetet fortskridit så långt, att det icke längre kunde vara tal om att uppskjuta
detsamma, tills normala tider återinträtt eller byggnadskapitalet blivit kompletterat.
Bolaget tillåter sig slutligen att framhålla, att statskontrollanten, kaptenen
Asplund vitsordat, att järnvägen i fråga, trots de ökade kostnaderna, bliver jämförelsevis
billig i anläggning och att sålunda staten kommer att erhålla god
säkerhet i de inteckningar, som skola för statslånet avlämnas.»
På grund av vad sålunda anförts har bolagets styrelse anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte för byggande av järnvägen från Gånghester till
Ulricehamn bevilja bolaget ett ytterligare statslån, motsvarande det belopp,
som tecknas i nya aktier, dock högst 150,000 kronor, samt för
nämnda förmåns tillgodonjutande i övrigt föreskriva samma allmänna
villkor, som finnas upptagna i ovan omförmälda resolution den 18
augusti 1916.
6
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 88.
Till följd av remiss har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 8
december 1917 avgivit utlåtande i ärendet. Styrelsen anför till eu början,
att statens kontrollant vid järnvägsbyggnaden, kaptenen Asplund, i
infordrat yttrande tillstyrkt bifall till bolagets ansökning om ytterligare
statslån intill 150,000 kronor samt därvid åberopat dels den av honom
i egenskap av statskontrollant vid järnvägsbyggnaden avgivna rapporten
för oktober månad 1917 över byggnaden och dess ekonomiska ställning,
dels ock sin skrivelse den 19 september 1917, varmed rapporten för
augusti månad samma år översänts till stjmelsen.
Den förstnämnda rapporten giver, säger styrelsen, vid handen, att
en brist i anläggningskostnaden av 309,861 kronor 34 öre föreligger,
vilken huvudsakligen har uppstått på kontona för räler med ej mindre än
100,952 kronor 47 öre, för anslutningarna vid Ulricehamn med 51,072
kronor 13 öre och vid Gånghester med 36,379 kronor 65 öre, för jordlösen
med 37,716 kronor 63 öre, för stationshus in. m. med 34,044
kronor 26 öre och för godsvagnar med 48,345 kronor 51 öre, varemot
mindre vinster uppstått på några andra konton.
Av kontrollantens ovanberörda skrivelse den 19 september 1917
inhämtas dessutom, att järnvägens hela kostnad beräknas till 2,640,000
kronor, motsvarande en kostnad för kilometer av 69,473 kronor, vilken
ansåges vara en mycket måttlig kostnad för en järnväg med den trafikförmåga,
som den här ifrågavarande besutte.
Då det, yttrar styrelsen vidare, torde få anses, att 1914 års senare
riksdags medgivande i fråga om framtida statslån till järnvägen, oaktat
arbetet vore påbörjat, avsåg beviljandet av det den 18 augusti 1916
beviljade låneunderstödet, och detta riksdagens medgivande ej torde kunna
utsträckas att omfatta förnyade lån åt samma redan påbörjade järnväg,
torde frågan om ytterligare låneunderstöd åt järnvägen böra hänskjutas
till riksdagens prövning.
Beträffande frågan om skälig anledning kan förefinnas för tilldelandet
åt järnvägsaktiebolaget av ytterligare statslån, anför styrelsen
följande:
»Vid den tidpunkt, då låneunderstödet beviljades till den ifrågavarande
järnvägen, voro förhållandena på arbets- och materialmarknaden på grund av det
pågående kriget så osäkra, att en noggrannare beräkning av järnvägars anläggningskostnader
var omöjlig att åstadkomma. Vid denna järnväg hade emellertid
arbetet fortskridit så långt, att, då överenskommelser med entreprenörer och
leverantörer därjämte voro träffade för nästan alla arbeten och leveranser, styrelsen
ansåg sig kunna om den då föreliggande kostnadsberäkningen uttala, att
den syntes mycket tillförlitlig,
7
Kuntjl. May.ts Nåd. Proposition Nr 88.
Sedan denna tid liava emellertid inträffat ytterligare högst betydande stegringar
i prisen på alla förnödenheter och arbeten. Därjämte har den svårigheten
uppstått särskilt vid denna järnväg, att bolaget inköpt den skenmateriell, som
nu ligger i Göteborg—Borås järnväg, för sin bana. Göteborg—Borås järnvägsaktiebolag
hade i sin tur träffat avtal av leverans av nya räler från utlandet för
ersättande av de till Borås—Ulricehamns järnväg försålda äldre rälerna. Då
emellertid någon leverans av den utländska skenmateriellen på grund av kriget
ej kunde komma till stånd, kunde ej heller Göteborg—Borås järnvägsaktiebolag
avstå från sina räler, varför Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag blev tvungen
att på annat håll till nästan vad pris som helst anskaffa annan skenmateriell.
Detta inköp från annat håll vållade en kostnadsökning ensamt i kontot för skenor
av över 100,000 kronor. Att uppskjuta rälsläggningen och låta banan ligga
otrafikerad kunde ej heller låta sig göra, då högst betydande förluster därigenom
skulle drabbat bolaget. Om banan beräknas nätt och jämt komma att bära sig
eller lämna omkring 5 % på anläggningskapitalet, skulle den årliga behållningen
av trafiken kunna uppskattas till omkring 115,000 kronor, således mer än kostnadsökningen
för skenmateriellen. Då sådan näppeligen torde kunna erhållas
från utlandet förr än tidigast efter krigets slut, torde bolaget sålunda hava
handlat på bästa sätt.
Trots att överenskommelser beträffande anslutningarna vid Ulricehamn och
Gånghester voro träffade vid statslånets beviljande, hava kostnaderna icke desto
mindre överskridits, beroende därpå att anslutningsersättningen till de främmande
bolagen delvis utgjorts av bekostandet av en del utvidgningar av anslutningsstationerna,
vilka arbeten dragit drygare kostnader än beräknats.
Kostnaden för rullande materiell har ökats på ett fullkomligt oberäkneligt
sätt, varför även detta konto överskridits med omkring 22,000 kronor.
En av de större ökningarna utöver den beräknade kostnaden kommer på
kontot för markförvärv. I kostnadsförslaget har för marken beräknats mycket
höga priser, men torde vid expropriation på senare tider även markpriserna rönt
inverkan av all övrig prisökning eller kanske snarare av penningvärdets fallande.
Kostnadsökningen för markförvärv utgör sålunda ej mindre än cirka 38,000 kronor.
Av det ovanstående torde framgå, att bolaget ej kan anses bära skulden
till den kostnadsökning, som inträtt, sedan det kostnadsförslag uppgjordes, som
lades till grund för statsunderstödets beräknande, utan torde denna ökning nästan
helt och hållet få tillskrivas de svåra tidsförhållandena.
Statens kontrollant har framhållit och anser sig även styrelsen kunna vitsorda,
att den kostnad av 69,500 kronor för kilometer, som järnvägen nu beräknas
draga vid sin fullbordan, ej är hög för en järnväg, så solid som den här
föreliggande, utan fastmer torde den få anses tämligen låg och vittna om ett väl
bedrivet och kontrollerat arbete.
Den säkerhet, som erbjudes staten för det sökta nya lånet, eller inteckning
i järnvägen näst efter den för det förra lånet avsedda, torde till följd
av järnvägens goda utförande få anses tämligen tillfredsställande.
Huvudfrågan torde emellertid mindre gälla, om denna säkerhet är god, utan
snarare om den avkastning, banan kan komma att giva, blir sådan, att den räcker
till för lånets förräntande och amortering. Denna sak har alltid visat sig svår
att förutsäga, men torde det i alla fall kunna sägas, att utsikterna för bolaget
att fullgöra sina skyldigheter till staten i detta avseende synas ljusare nu än vid
den tid, det förra lånet beviljades, då det torde vara uppenbart, att de taxe
-
8
Fullmäktige
riksgälds
kontoret.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 88.
höjningar, som nu medgivits vid järnvägarna, komma att, om ej helt och hållet,
så dock till avsevärda delar kvarstå, även sedan normala förhållanden på nytt
inträtt. Under alla förhållanden torde man få antaga, att förändringarna i taxan
ej komma att leda därhän, att vinstmarginalen göres på långt när så liten, som
den hittills varit.»
På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till de alldeles
särskilt svåra förhållanden, varunder ifrågavarande järnväg kommit till
utförande, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att Ivungl.
Maj:t måtte dels avlåta proposition till riksdagen om beviljande av ett
lånetillskott till Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag med ett belopp,
lika med den ökade aktieteckningen i bolaget och som högst må uppgå
till 150,000 kronor, dels ock för detta lån, för vilket säkerhet i inteckningar
i järnvägen skola lämnas näst efter de för det genom resolutionen
den 18 augusti 1916 beviljade lånet avsedda, föreskriva samma villkor,
som äro uppställda i nyssnämnda resolution.
i Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i avgivet yttrande den 10
januari 1918 meddelat, att bolaget av det den 18 augusti 1916 beviljade
statslånet utbekommit ett belopp av 776,600 kronor samt att återstoden,
388,400 kronor, ännu innestode i riksgäldskontoret i avvaktan på fullgörande
av det för lånets tillgodonjutande föreskrivna villkoret, att inteckning
för statslånet med förmånsrätt framför varje annan fordran meddelades
i järnvägen.
Med konstaterande, att ökningen i kostnaderna för järnvägsanläggningen
berott på omständigheter, varöver bolaget icke kunnat råda, anföra
fullmäktige följande:
»Under sådana förhållanden föreligga enligt fullmäktiges mening goda skäl
för att staten lämnar bolaget ytterligare understöd till täckande av den uppkomna
bristen i anläggningskostnaden, varigenom även, såsom i ansökningen framhållits,
möjlighet skulle beredas för bolaget att genom ökning av aktiekapitalet själv
bidraga till anskaffande av det för bristens fyllande erforderliga beloppet. Fullmäktige
anse sig alltså böra tillstyrka, att proposition av Kungl. Maj:t avlåtes
till riksdagen om att bolaget, för fullbordande av järnvägen Gånghester—Ulricehamn,
må erhålla ett ytterligare statslån till samma belopp, som tecknas i nya
aktier, dock högst å 150,000 kronor; och torde, därest ett dylikt lån varder beviljat,
för detsamma ej böra fordras annan säkerhet än inteckning i bolagets järnväg
med förmånsrätt närmast efter inteckningen för bolagets äldre statslån.
Beträffande villkoren för utbetalningen av det ifrågasatta nya lånet synas
de allmänna bestämmelserna för lyftning av lån, som beviljas från jiirnvägslånefonden,
i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse; och torde i avseende
därpå böra föreskrivas, att lånet må utbekommas i samma mån som inbetalningar
verkställas å det nytecknade aktiekapitalet, samt att V3 av lånet bör i riksgäldskontoret
innestå, till dess inteckning med ovan angiven förmånsrätt beviljats i
järnvägen till säkerhet för hela lånebeloppet med ränta.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 88. 9
Härjämte torde — i nära överensstämmelse med de föreskrifter, som gälla
för återbetalning av lån från allmänna järn vägslånefonden — böra bestämmas,
att räntan å det nya lånet skall utgå efter 5 % och annuiteten för lånets återgäldande
utgöra 5,4 % å ursprungliga försträckningsbeloppet; att anståndsränta
må beräknas för en tid av tre år från lyftningsdagarna, dock ej utöver viss av
Kungl. Maj:t bestämd dag, förslagsvis den 1 juni 1921; att kapitalavbetalning
skall genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga ett år därefter eller den
1 juni 1922; samt att annuiteten sedermera skall till riksgäldskontoret inbetalas
samma dag varje år, intill dess såväl hela försträckningsbeloppet som all därå
upplupen ränta blivit till fullo gulden.»
Att den beräknade kostnaden för utförande av järnvägsanläggningen
från Gånghester till Ulricehamn måst överskridas med ett belopp av
omkring 300,000 kronor kan icke tillskrivas någon försummelse eller
bristande omsorg hos järnvägsaktiebolaget, utan har orsakats av den
allt sedan världskrigets utbrott i allt hastigare tempo fortgående allmänna
prisstegringen och andra omständigheter, varöver bolaget icke kunnat
råda. Under sådana förhållanden synas skäl föreligga för att staten
lämnar bolaget ytterligare låneunderstöd till täckande av den uppkomna
bristen i anläggningskostnaden, helst järnvägsföretagets igångsättande
å tid som skett eller i december 1914 ägt rum i syfte att motverka den
i början av kristiden hotande arbetslösheten. Efter företagets påbörjande
har arbetet å detsamma bedrivits så, att tillstånd till banans öppnande
för allmän trafik kunnat meddelas den 14 december 1917. Enligt vad
som vitsordats, har järnvägsanläggningen blivit mycket väl utförd, vadan
den får anses utgöra en tämligen tillfredsställande säkerhet för det
ifrågasatta nya lånet. Huruvida emellertid järnvägens avkastning kommer
att bliva sådan, att densamma förslår till detta låns förräntande
och amortering, är naturligen vanskligt att på förhand avgöra. Goda
förhoppningar härtill torde dock förefinnas efter de taxeförhöjningar, som
Kungl. Maj:t medgivit de enskilda järnvägarna och vilka sannolikt i
någon mån komma att äga bestånd jämväl sedan normalare förhållanden
inträtt.
Jag tillstyrker alltså beredande av ytterligare understöd av statsmedel
åt bolaget, och synes intet vara att erinra mot det äskade beloppet,
150,000 kronor, under förutsättning likväl att bolaget självt anskaffar
ett lika stort belopp genom aktieteckning.
Medel till ifrågavarande statslån torde utan olägenhet kunna anvisas
från det anslag av 7,500,000 kronor, som 1916 års riksdag ställt till
Kungl. Maj:ts förfogande till låneunderstöd för enskilda järnvägar.
Från berörda anslag hava av Kungl. Maj:t hittills såsom statslån åt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 79 höft. (Nr SS.) 2
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 88.
fyra enskilda järnvägar anvisats tillhopa 2,553,500 kronor, vadan av
detsamma återstår att disponera 4,946,500 kronor.
Emellertid torde det ifrågasatta nya statslånet icke kunna av Kungl.
Maj:t beviljas utan riksdagens hörande. På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit, torde nämligen det av 1914 års senare riksdag
lämnade medgivandet i fråga om framtida låneunderstöd åt bolaget icke
kunna utsträckas att omfatta ytterligare lån än det den 18 augusti
1916 beviljade, vartill kommer, att de för åtnjutande av statslån från
allmänna järnvägslånefonden av riksdagen uppställda villkor ej i allo
kunna i förevarande fall tillämpas.
Såsom villkor för lånets tillgodonjutande torde, i enlighet med vad
fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit, de av 1916 års riksdag föreskrivna
bestämmelserna för anvisande av lån från nämnda fond i
tillämpliga delar böra lända till efterrättelse, dock med iakttagande
därav, att staten till säkerhet för sin ifrågavarande fordran skall erhålla
inteckning i järnvägen med förmånsrätt näst efter inteckningen för det
den 18 augusti 1916 beviljade statslånet, att anståndsränta icke må
beräknas för längre tid än till den 1 juni 1921 samt att kapitalavbetalning
skall genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga den
1 juni 1922.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att åt Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag
må, till täckande av kostnaden för anläggning
av bolagets järnväg från Gånghester till
Ulricehamn, från det av riksdagen enligt skrivelse den
18 mars 1916 till låneunderstöd för enskilda järnvägar
beviljade och till Kungl. Maj:ts förfogande ställda
anslag av 7,500,000 kronor anvisas ytterligare ett statslån
å 150,000 kronor under förutsättning att nya aktier
till minst samma belopp tecknas i bolaget;
dels ock förklara, att för lånets tillgodonjutande
skola i tillämpliga delar gälla de i riksdagens berörda
skrivelse upptagna villkor och bestämmelser, därvid
likväl skall iakttagas:
att till säkerhet för lånet skall lämnas inteckning
i bolagets järnväg med förmånsrätt närmast efter den
inteckning i samma järnväg, som utgör säkerhet för
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 88.
11
det bolaget den 18 augusti 1916 beviljade statslån å
1,165,000 kronor;
att anståndsränta icke må beräknas för längre tid
än till den 1 juni 1921; samt
att kapitalavbetalning skall genom erläggande av
fullständig annuitet vidtaga den 1 juni 1922.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
skulle av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Corin.