Kling!. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående statsbidrag
till beredande av tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
vid privatläroverken ; given Stockholms slott den 1
februari 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 550,000
kronor såsom bidrag till beredande under år 1919 av tillfällig löneförbättring
åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor,
högre goss- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier att utgå enligt
följande grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av dessa grunder må befinnas erforderliga:
1) Delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen tillkommer den, som
under år 1919 eller någon del av nämnda år är anställd i egenskap av
föreståndare, ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare eller övningslärare
vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller
samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd från det
i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk.
2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp utöver
föreskriven minimiavlöning eller, där föreskrift om minimiavlöning saknas,
utöver den avlöning, som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått
under åren 1913—1915:
a) till föreståndare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 600 kronor för år;
b) till ämneslärare med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig, vid
enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt
lärarinneseminarium med 600 kronor för år;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 64 häft. (Nr 73.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
c) till manlig timlärare vid enskild mellanskof, högre goss- eller samskola
samt enskilt lärarinneseminarium med 24 kronor för veckotimme,
dock beträffande lärare vid högre goss- eller samskola endast för det antal
veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning vid bestämmande
av det särskilda understödet för anlitande i'' större omfattning
av manliga lärarkrafter;
d) till manlig timlärare vid högre flickskola med 20 kronor för veckotimme
;
e) till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskof, högre flickskola,
högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 20 kronor
för veckotimme;
f) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskof,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 20 kronor för veckotimme.
3) Tillfällig löneförbättring må icke utgå till den befattningshavare,
som tillika är anställd såsom lärare vid annan läroanstalt och i sådan
egenskap under år 1919 erhåller förhöjd avlöning enligt av 1918 års riksdagbeslutad
lönereglering för lärarpersonalen vid nämnda läroanstalt, eller till
befattningshavare, som samtidigt från annan tjänst åtnjuter tillfällig löneförbättring
av statsmedel, uppgående till minst 600 kronor. Ej heller må
befattningshavare, som från annan tjänst erhåller sådan löneförbättring
till lägre belopp än 600 kronor, för tjänstgöring vid skof av här förevarande
art uppbära tillfällig löneförbättring till högre belopp än att den
sammanlagda löneförbättringen uppgår till högst 600 kronor för år.
4) Till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring bidrager staten med
två tredjedelar av det för varje fall bestämda beloppet, under villkor att
den återstående tredjedelen tillskjutes av kommun eller enskilda donatorer
eller utgår av medel, som eljest stå till vederbörande läroanstalts förfogande.
De till ärendet hörande handlingarna skof tillhandahållas riksdagens
O O
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Värner Hydén.
Klut yl. Maj: tu Nåd. Proposition Nr 73.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
februari 1918.
Nä rva rande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Föredragande departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:
I proposition (nr 215) föreslog Kungl. Maj:t 1917 års riksdag att
anvisa ett förslagsanslag av 301,300 kronor såsom bidrag till beredande
under år 1918 av tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken,
att utgå enligt vissa i propositionen angivna grunder.
I två inom riksdagen väckta motioner föreslogs anvisande av medel
till tillfällig löneförbättring åt nämnda personal jämväl under år 1917 eller,
om detta icke vunne riksdagens bifall, höjning av det i propositionen
begärda statsanslaget till tillfällig löneförbättring för beredande av ökning
av de till de särskilda lärarna utgående beloppen.
Av principiella skäl ansåg sig riksdagen icke kunna bifalla förslaget
om tillfällig löneförbättring för år 1917, men med hänsyn till att riksdagen
beviljat medel till krigstidshjälp åt samtliga statstjänare för år
Statsbidrag
till beredande
av tillfällig
löneförbättring
åt
lärarpersonalen
vid
privatläroverken.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
1917, fann sig riksdagen böra bevilja föreståndare och äraneslärare med
full tjänstgöring vid ovanberörda läroanstalter krigstidshjälp med angivet
belopp för år 1917.
Beträffande tillfällig löneförbättring åter för år 1918 till sagda lärarpersonal
anvisade riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 275,000 kronor såsom
bidrag till beredande under år 1918 av tillfällig löneförbättring åt lärare
och lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och
samskolor samt enskilda lärarinneseminarier att utgå enligt följande grunder,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som
för tillämpning av dessa grunder kunde befinnas erforderliga:
1) Delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen tillkommer den, som
under år 1918 eller någon del av nämnda år är anställd i egenskap av
föreståndare, äraneslärare med full tjänstgöring, timlärare eller övningslärare
vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller
samskola eller enskilt lärarinneseminarium, som åtnjuter understöd från
det i riksstaten uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk.
2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp utöver
föreskriven minimiavlöning eller, där föreskrift om minimiavlöning saknas,
utöver den avlöning, som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått
under åren 1913—1915:
a) till föreståndare, manlig eller kvinnlig, vid enskild mellanskola.,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 300 kronor för år;
b) till ämneslärare med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig, vid
enskild mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt
lärarinneseminarium med 300 kronor för år;
c) till manlig timlärare vid enskild mellanskola, högre goss- eller
samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 12 kronor för veckotimme,
dock beträffande lärare vid högre goss- eller samskola endast för det antal
veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt tagits i beräkning vid
bestämmande av det särskilda understödet för anlitande i större omfattning
av manliga lärarkrafter;
d) till manlig timlärare vid högre flickskola med 10 kronor för veckotimme;
e)
till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskola, högre flickskola,
högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium med 10 kronor
för veckotimme;
5
Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
f) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild rnellanskola,
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 10 kronor för veckotimme;
dock att för de under c)—f) omförmälda grupper av lärare tillfällig
löneförbättring icke må utgå till den, som samtidigt från annan tjänst
åtnjuter tillfällig löneförbättring av statsmedel, uppgående till minst 300
kronor, samt att den befattningshavare, som från annan tjänst erhåller
sådan löneförbättring till lägre belopp än 300 kronor, må för tjänstgöringvid
skola av här förevarande art uppbära tillfällig löneförbättring allenast
till så stort belopp, att den sammanlagda löneförbättringen uppgår till
högst 300 kronor för år.
3) Till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring bidrager staten med
två tredjedelar av det för varje fall bestämda beloppet, under villkor att
den återstående tredjedelen tillskjutes av kommun eller enskilda donatorer
eller utgår av medel, som eljest stå till vederbörande läroanstalts förfogande.
De av riksdagen antagna bestämmelserna överensstämde med Kungl.
Maj:ts förslag utom i vad angår de för vissa fall meddelade föreskrifterna
rörande de under c)—f) upptagna grupperna av lärare. Genom den av
riksdagen åt dessa bestämmelser givna ändrade lydelsen ansåg sig riksdagen
kunna begränsa det av Kungl. Maj:t begärda anslaget till det av riksdagen
anvisade beloppet, 275,000 kronor.
Den 23 november 1917 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse rörande
statsbidrag till beredande av ifrågavarande tillfälliga löneförbättring. Denna
kungörelse innehöll de av riksdagen fastställda grunderna för löneförbättringens
utgående med en oväsentlig omformulering, innebärande, att de
särskilda inskränkningarna i fråga om den, som för annan tjänst uppbär
tillfällig löneförbättring av statsmedel, gälla för samtliga lärarkategorierna,
Tillikaupptogos i denna kungörelse de närmare föreskrifter, som för tillämpning
av nämnda grunder befunnos erforderliga. Dessa föreskrifter,
innefattade i punkterna 4—8, 10 och 11 av kungörelsen, äro så lydande:
4. Den tillfälliga löneförbättringen fördelas på vår- och höstterminen i förhållande
till det antal läsveckor, som faller på den ena och den andra terminen. _
5. Föreståndare samt ämueslärare med full tjänstgöring, manlig eller kvinnlig,
som tjänstgjort kortare tid än en termin, erhåller tillfällig löneförbättring i förhållande
till den del av terminen, under vilken han tjänstgjort, dock med iakttagande
att den, som på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet eller varit hindrad att
tjänstgöra på den grund, att tjänstgöringen vid skolan på grund av rådande smittosam
sjukdom måst för någon tid inställas, icke för denna tid skall vidkännas avdrag a beloppet
av honom eljest tillkommande löneförbättring, samt att annan tillfällig, av
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
vederbörligen styrkt förfall förorsakad frånvaro från undervisningen, icke överstigande
sammanlagt åtta dagar av den tid, utbetalningen avser, icke föranleder avdrag å det
vederbörande eljest tillkommande belopp.
... Med tjänstgöring förstås i fråga om kvinnlig ämneslärare en tjänstgöring
vr i W£1*en ,.n °mfattning, som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.
V ad betraifar manlig ämneslärare skola i fråga om tjänstgöringens omfattning gälla
i tillämpliga delar läroverksstadgaus motsvarande bestämmelser om amneslärares undervisningsskyldighet.
, , ,, 7- Ti,11 timlärare och övningslärare utgår den tillfälliga löneförbättringen i förhållande
till den fullgjorda tjänstgöringen.
8. lillfällig löneförbättring beräknas allenast för tjänstgöring, fullgjord i klasserna
över de förberedande, dock att kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring må
kunna fullgöra intill en tredjedel därav i de förberedande klasserna eller i övnin^sämnen.
°
_f0. Den tillfälliga löneförbättringen utbetalas vid de tidpunkter, som i nådiga
cirkulären den 28 april 1916 angående statsunderstöd till privatläroverk äro fastställda
tor utbetalning av de särskilda bidragen till löne- och ålderstillägg åt lärarinnorna.
ID *ör rekvisition och utbetalning av den tillfälliga löneförbättringen skola i
tillämpliga delar gälla de föreskrifter, som i förberörda cirkulär den 28 april
1916 aro givna beträffande nämnda bidrag till löne- och ålderstillägg åt lärarinnorna.
I skrivelse deri 31 augusti 1917 anhöll läroverksöverstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att såsom bidrag för beredande jämväl under
år 1919 av tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande lärarpersonal på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 275,000 kronor.
Då jag den 14 januari 1918 inför Kungl. Maj:t föredrog de ärenden,
som tillhörde regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1919,
berörde jag även frågan om den tillfälliga löneförbättringen åt lärarpersonalen
vid privatläroverken. Jag yttrade därvid (punkt 147):
Frågan om en mera definitiv reglering av avlöningsförhållandena för den vid
privatläroverken anställda lärarpersonalen är som bekant under utredning. Enligt vad
jag inhämtat, har lärarlönenämnden, som haft denna utredning om hand, för ”avsikt
att inom kort avlämna sitt betänkande i ämnet. Att frågan kan bliva föremål för
framställning till 1918 års riksdag är emellertid uteslutet.
Vid sådant förhållande bör tillfällig löneförbättring för år 1919 beredas denna
lärarpersonal.
Beträffande grunderna för denna löneförbättring är jag ej nu beredd att framlägga
ett i alla detaljer utarbetat förslag. De böra dock avpassas så, att de lämna
vederbörande en väsentlig förhöjning av löneförbättringen för år 1919, jämförd med
den, som utgår för år 1918. Efter ett preliminärt överslag skulle för ändamålet erfordras
ett belopp av omkring 600,000 kronor. Definitivt förslag om detta anslags
beviljande jämte grunder för den tillfälliga löneförbättringens utgående anhåller jag
fa framlägga sa snart ske kan under riksdagens lopp. Nu inskränker jag mig till
hemställan, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition
angående anslag för beredande av tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid
7
Kuntjl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 73.
privatläroverken, beräkna för berörda ändamål på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
ett belopp av 600,000 kronor.
Kungl. Maj:t biföll denna min hemställan. Vid densamma hade jag
för ögonen, utom ovannämnda av läroverksöverstyrelsen i skrivelse den
31 augusti 1917 gjorda framställning om tillfällig löneförbättring för
ifrågavarande lärarpersonal under år 1919, jämväl en av centralstyrelsen
för flick- och samskoleföreningen i skrivelse den 3 november 1917 framställd
begäran. Ur denna skrivelse torde jag här böra anföra följande:
På samma gång centralstyrelsen med tacksamhet erkände den förbättring, som
genom Kungl. Maj:ts och riksdagens år 1917 vidtagna åtgärder beretts de enskilda
läroverkens lärarpersonal, ville centralstyrelsen emellertid framhålla, att, på grund av
de under år 1917 ytterligare i hög grad stegrade levnadsomkostnaderna, ställningen
för denna lärarpersonal även med den beviljade löneförbättringen vore mycket bekymmersam.
Det hade upprepade gånger gjorts gällande och uttalades även av dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet i hans anförande till statsrådsprotokollet den 14
april 1917, att ifrågavarande lärares avlöningsförhållanden vid den senast genomförda
löneregleringen år 1909 blevo synnerligen knappt tillmätta, och att de nu under flera
år fått vänta på en definitiv lösning av sin lönefråga. Den för år 1918 beviljade
löneförbättringen torde därför böra betraktas såsom utgörande allenast en ersättning
för lönernas efterblivenhet och otillräcklighet redan före kristiden.
Genom den tillfälliga löneförbättringen komme lönen för ämneslärarinua i den
högre löneskalan att för år 1918 höjas från 1,400 kronor, 1,700 kronor och 2,000
kronor till respektive 1,700 kronor, 2,000 kronor och 2,300 kronor. Vid statens samskolor,
den skolform, med vilken de enskilda statsunderstödda läroanstalterna i avlöningshänseende
närmast vore att jämföra, utginge för år 1918 en tillfällig löneförbättring
för lärarinna i första lönegraden med 450 kronor samt för lärarinna i andra
lönegraden med 400 kronor, varigenom lönerna komme att bliva respektive 2,300
kronor och 2,500 kronor. Härav framginge, att lönen för lärarinna vid statsunderstödd
enskild läroanstalt avsevärt understege lönen för lärarinna vid statens samskolor, ehuru
båda dessa grupper av lärarinnor hade samma utbildning och motsvarande tjänstgöring.
I underdånig skrivelse den 31 augusti 1917 både läroverksöverstyrelsen framhållit
nödvändigheten av att för lärarinnorna vid statens samskolor liksom för övriga
vid statens allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och de kommunala mellanskolorna
anställda lärare ett krigstidstillägg för år 1918 finge utgå och anhållit, att,
därest Kungl. Maj:t komme att föreslå riksdagen att jämväl för år 1918 bevilja ett av
de nu rådande levnadsomkostnaderna alltför väl motiverat krigstidstillägg, även dessa
skolors lärarpersonal måtte liksom under år 1917 bliva delaktig av dylikt krigstidstillägg.
Då emellertid kristidens stegrade levnadsomkostnader givetvis i lika hög grad
drabbade lärarna vid de enskilda statsunderstödda läroanstalterna, vågade centralstyrelsen
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte behjärta även den vid dessa läroanstalter anställda
lärarpersonalens brydsamma ställning. Under det levnadsomkostnaderna beräknats
hava under kristiden stigit med omkring 70 %, utgjorde den för år 1918 beviljade
löneförbättringen för lärarinna i första lönegraden endast 21 % och för lärarinna
i högsta lönegraden endast 15 %. Möjligheten för skolorna själva att åstadkomma
en nämnvärd förbättring av lönerna vore, såsom allmänt bekant, ytterst liten
på grund av skolornas i allmänhet ringa ekonomiska bärkraft, vilken under kristiden
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
ytterligare försvagats genom de oerhört uppdrivna prisen på bränsle, lyse och andra
förbrukningsartiklar. Dessa ökade utgifter hade nämligen blott i ringa mån kunnat
uppvägas genom vidtagna höjningar av lärjungarnas terminsavgifter.
Med hänsyn till vad ovan anförts skulle eu höjning av nu gällande löner med
50 % för samthga lärare vara väl motiverad. Då centralstyrelsen emellertid icke under
nuvarande förhållanden vågade i sådan grad ifrågasätta statens mellankomst, nödgades
centralstyrelsen inskränka sig till att hemställa, att krigstidshjälp för år 1918 måtte
oavsett lönegrad utgå med minst 300 kronor för manlig och kvinnlig föreståndare
samt manlig och kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring. Härigenom skulle, inberäknat
den tillfälliga löneförbättringen, ökningen av avlöningsförmånerna för år
1918 uppgå till för lärarinna i första lönegraden omkring 42 % och för lärarinna i
högsta lönegraden 30 % samt lönerna belöpa sig till 2,000 kronor, respektive 2,600
kronor,, vadan begynnelselönen likväl komme att med 300 kronor understiga den för
ordinarie lärarinna i första lönegraden vid statens samskolor för år 1918, oavsett eventuellt
krigstidstillägg, fastställda lönen.
Vad beträffar övnings- och timlärare, ville centralstyrelsen framhålla, att samma
skal, som ovan anförts beträffande ämneslärarna, talade för att krigstidshjälp av staten
tilldelas även denna grupp av lärare. Även om deras avlöning på grund av tjänstgöringens
växlande omfång icke utginge med ett oavsett timtalet bestämt belopp för
är utan med visst belopp för veckotimme, vore deras anställning dock principiellt av
enahanda art som ämneslärarnas. Riksdagen hade också beslutat tillerkänna dem
tillfällig löneförbättring för år 1918. Centralstyrelsen tilläte sig även erinra, att lärarinna
i teckning, välskrivning och sång vid statens samskolor för år 1918 beviljats
en tillfällig löneförbättring av 400 kronor, även om tjänstgöringen omfattade endast
åtta timmar i veckan, och att jämväl krigstidstillägg för år 1917 utgått till samma
lärarinnor med 15 % av lönen.
I förhållande till den för ämneslärare föreslagna krigstidshjälpen torde sådan för
övnings- och timlärare böra utgå med 15 kronor för veckotimme, dock hötrst 300
kronor.
För den händelse den väntade allmänna löneregleringen för lärarpersonalen vid
de statsunderstödda enskilda läroanstalterna icke skulle kunna genomföras vid 1918
års riksdag, vågade centralstyrelsen tillika anhålla, att Kungl. Maj:t jämväl måtte till
riksdagen göra framställning om tillfällig löneförbättring åt denna lärarpersonal även
för år 1919 att utgå enligt de grunder, som fastställts för år 1918, samt om krigstidshjälp
för år 1919. 8
över centralstyrelsens omförmälda framställning har läroverksöverstyrelsen
den 26 november 1917 avgivit infordrat underdånigt utlåtande.
.. I utlåtande erinrar överstyrelsen beträffande den ifrågasatta tillfälliga löne
förbättringen
för år 1919 om sin härutinnan gjorda, ovan omförmälda framställning.
I fråga åter om krigstidshjälp för år 1918 — om sådan hjälp för år 1919 ville
överstyrelsen ej nu yttra sig — anmärker överstyrelsen, att den väl ej kunde i allo
ansluta sig till den motivering, som centralstyrelsen anfört till stöd för sin anhållan
i berörda hänseende. Överstyrelsen funne det emellertid ligga i öppen dag, att de
allt mera växande ekonomiska svårigheterna för löntagare såväl i allmän som enskild
tjänst måste framkalla ett stegrat behov av förbättrade lönevillkor. Löneförbättringar
och krigstidstillägg, som vid en tidigare tidpunkt synts för sitt ändamål någorlunda
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
tillfredsställande, visade sig under dyrtidens stegrade tryck snart nog otillräckliga.
Med hänsyn till de låga belopp, med vilka lärarpersonalens löner vid de enskilda läroanstalterna
i allmänhet utginge, syntes behovet av ett tillskott utöver den för år 1918
beslutade tillfälliga löneförbättringen vara ovedersägligt.
Överstyrelsen lämnar vidare eii utredning beträffande beloppet av den krigstidshjälp
för år 1918, som överstyrelsen finner böra beredas de enskilda läroverkens lärarpersonal,
samt de tillskott härtill, som överstyrelsen anser böra lämnas å ena sidan
av staten samt å andra sidan från kommuner, enskilda donatorer ellei annars till
vederbörande läroanstalters förfogande stående medel. Överstyrelsens framställning
slutar med hemställan om utverkande av anslag till bestridande av statens andel i
krigstidshjälpen ocli angivande av de grunder, efter vilka densamma enligt överstyrelsens
mening bör utgå.
Då jag nu går att framlägga de förslag, jag i förevarande ärende ansett
böra göras till riksdagen, vill jag först erinra om den redogörelse, som i
det vid ovannämnda proposition (nr 215) till 1917 ars riksdag fogade statsrådsprotokollet,
lämnats i fråga om de bestämmelser, vilka gällde rörande
statens bidrag till uppehållande av verksamheten vid ifrågavarande läroanstalter,
enkannerligen till lärarnas avlöning, ävensom för de regler, enligt
vilka denna avlöning utginge vid läroanstalterna. De i denna redogörelse
omnämnda förslagen om statsunderstöd till fortsättningsklasser vid
högre flickskolor samt högre goss- och samskolor blevo ej bifallna av 1917
års riksdag. För de enskilda lärarinneseminarierna medgav riksdagen, att
under vissa förutsättningar tilläggsunderstöd finge, i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag, utgå med högst 2,000 kronor (eventuellt 3,000 kronor).
I redogörelsen angives storleken av statsanslagen till de olika slagen av
skolor. I avseende därå erinrar jag om de av Kungl. Maj:t i 1918 års
statsverksproposition, punkt 146 under åttonde huvudtiteln, framlagda
förslagen om höjning av anslagen till högre flickskolor samt högre gossoch
samskolor ävensom sänkning av anslagen till enskilda mellanskolor
och enskilda lärarinneseminarier.
Departe
mentschefen.
Det torde vara obehövligt att här vidlyftigt angiva de skäl, på vilka
jag grundar min övertygelse om nödvändigheten av att ett kraftigt ingripande
sker till förbättrande av ifrågavarande lärarpersonals avlöningsvillkor,
ett ingripande som nu, i avbidan på förestående definitiv lönereglering,
endast kan avse en tillfällig anordning. Dessa skäl äro väsentligen
desamma, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts berörda proposition
till 1917 års riksdag, numera i hög grad förstärkta genom det ökade
ekonomiska tryck, som av centralstyrelsen omförmälts och som för en var
är nogsamt bekant.
1 fråga om det sätt, varpå man nu skall komma de enskilda läroBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 64 käft. (Nr 73.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
anstalternas lärarpersonal till hjälp i dess svårigheter, föreligga i de
gjorda framställningarna — om jag liksom läroverksöverstyrelsen lämnar
yrkandet om krigstidshjälp för år 1919 åsido — två förslag, avsedda att
framläggas för 1918 års riksdag: krigstidshjälp för år 1918 och tillfällig
löneförbättring för år 1919. Jag vill nämna, att frågan om krigstidshjälp
åt en viss kategori av lärarpersonalen även i annat sammanhang berörts,
itv att centralstyrelsen för svenska skolkökslärarinnornas förening i underdånig
ansökning anhållit om beredande av ett krigstidstillägg under såväl
år 1918 som år 1919 åt lärarinnor i huslig ekonomi vid statsunderstödda
läroanstalter.
Privatläroverkens lärarpersonal, som ej kunde bliva delaktig av det
krigstidstillägg och den krigstidshjälp, som för år 1917 tilldelades befattningshavare
i statens tjänst, ansågs emellertid ej böra lämnas alldeles utan
bistånd för sagda år. Fördenskull gav riksdagen, jämte det att sagda lärarpersonal
erhöll tillfällig löneförbättring för år 1918, densamma i särskild
ordning krigstidshjälp för år 1917. Lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
med flera statens undervisningsanstalter erhöll krigstidstillägg och
krigstidshjälp för år 1917 och lärer för år 1918 komma i åtnjutande därav
jämte tillfällig löneförbättring. Detta synes mig dock ej böra för de
enskilda läroverkens lärarpersonal medföra befogade anspråk på att för år
1918, utöver tillfällig löneförbättring, erhålla krigstidshjälp. Trots all
pliktig omvårdnad från statens sida om det enskilda skolväsendet, torde
det dock under nuvarande förhållanden ej äga att uppställa krav på samma
förmåner, som statens egna läroanstalter. Jag tillåter mig erinra om att
gjord framställning om krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918 vid
kommunala mellanskolor — utöver för sagda år beviljad tillfällig löneförbättring
— av Kungl. Maj:t lämnats utan bifall och att krigstidshjälp för
år 1918 till lärarpersonalen vid de såsom kommunala inrättningar behandlade
folkskolorna och högre folkskolorna ävensom vid de med privatläroverken
i nu förevarande avseende fullt jämförliga folkhögskolorna, vilken
personal för år 1918 åtnjuter tillfällig löneförbättring, icke av Kungl.
Maj:t ifrågasatts.
Den tillfälliga löneförbättringen för år 1918 till lärarpersonalen vid
de allmänna läroverken och andra statens läroanstalter var avsedd att utgöra
en verklig, av gällande lönereglerings otillfredsställande beskaffenhet
påkallad löneförhöjning, som avsåg att bringa dessa lärargrupper i någorlunda
samma lönenivå som övriga statstjänare. 1 enlighet därmed lärer
ock denna personal, som sagt, oavsett den tillfälliga löneförbättringen,
bliva delaktig av krigstidstillägg och krigstidshjälp för befattningshavare
i statens tjänst under år 1918. Vad åter den tillfälliga löneförbättringen
u
Kurnjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
vid de enskilda läroanstalterna angår, torde det ej saknas log för att antaga,
att med densamma avsetts ej blott eu löneförhöjning utan även i
sin man en av krigstidsförhållandena betingad hjälp till lärarpersonalen.
Då jag sålunda av dessa skäl funnit mig hindrad att understödja
begäran om krigstidshjälp, vill jag däremot förorda den andra ifrågasatta
utvägen, nämligen eu tillfällig löneförbättring för år 1919. Denna bör
därvid göras så pass mycket större än den för år 1918 gällande, att ifrågavarande
personal härigenom i möjligaste mån hålles skadeslös för uppskovet
med den definitiva löneregleringen. Jag anser mig därför böra förorda
en fördubbling av motsvarande belopp för år 1918. Enligt vad jag
inhämtat, kommer därvid vederbörande lärarpersonals avlöningsmedel under
år 1919 endast för vissa undantagsfall och endast med mycket obetydligt
belopp att överskrida vad lärarlönenämndens förväntade förslag i varje
särskilt fall innebär. Den omständigheten, att under nu rådande exceptionella
förhållanden den tillfälliga löneförbättringen skulle komma att för
vissa grupper av lärarpersonalen höja avlöningsförmånerna utöver lärarlönenämndens
förslag till lönereglering, synes mig icke vara ägnad att vålla
betänkligheter, då lärarlönenämndens förslag bygger på en före världskrigets
utbrott gällande prisnivå.
Med bibehållande i övrigt av samma bestämmelser, som av riksdagen
fastställts beträffande den tillfälliga löneförbättringen för år 1918 till de
särskilda kategorierna av lärarpei sonalen, skulle alltså föreståndare, manlig
eller kvinnlig, samt ämneslärare med full tjänstgöring, manlig eller
kvinnlig, komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring till belopp av
600 kronor för år. Manlig timlärare vid enskild mellanskola, högre
o-oss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium skulle erhålla 24
kronor för veckotimme, dock beträffande lärare vid högre goss- eller
samskola endast för det antal veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt
tagits i beräkning vid bestämmande av det särskilda understödet för
anlitande i större omfattning av manliga lärarkrafter. För manlig timlärare
vid högre flickskola samt för kvinnlig timlärare ävensom för övningslärare,
manlig eller kvinnlig, '' vid enskild mellanskola, högre flickskola,
höo-re goss- eller samskola och enskilt lärarinneseminarium skulle den tillfälliga
löneförbättringen utgöra 20 kronor för veckotimme. De i de kungjorda
bestämmelserna rörande 1918 års tillfälliga löneförbättring förekommande
inskränkningarna rörande sådan förbättring för den, som samtidigt från
annan tjänst åtnjuter tillfällig löneförbättring av statsmedel, torde böra
bibehållas med den förändring, som påkallas dels av de av mig föreslagna
förhöjningarna av vederbörande belopp, dels ock av den omständigheten,
att flertalet stats- och kommunalt anställda lärargrupper senare under
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
riksdagens lopp torde komina att föreslås till erhållande av en definitiv
lönereglering, vilken lärer böra utesluta delaktighet i här ifrågasatta tillfälliga
löneförbättring. Likasom under år 1918 torde staten böra till
den tillfälliga löneförbättringen under år 1919 bidraga med två tredjedelar
av det för varje fall bestämda beloppet, under villkor att den återstående
tredjedelen tillskjutes av kommun eller enskilda donatorer eller
utgår av medel, som eljest stå till vederbörande läroanstalts förfogande.
Vid beräkning av kostnaderna för den tillfälliga löneförbättringen för
år 1918 lades till grund en av läroverksöverstyrelsen verkställd utredning
rörande storleken av lärarpersonalen i dess helhet vid privatläroverken
samt beträffande omfattningen av denna personals tjänstgöring. Resultatet
av denna utredning är framlagt i det ovan omförmälda proposition bifogade
statsrådsprotokollet och innefattad i en så lydande
Summarisk översikt:
1. Ämneslärare.
Föreståndare eller föreståndarinna
Manlig ämneslärare med full tjänst
.
. göling.........................................
Atuneslärarinna med full tjänst
göriug.
....................................
Manlig timlärare ........................
Timlärarinnor................
2. Övningslärare.
Lärarinnor i teckning
» » musik...............
* » gymnastik.........
» » handarbete ......
» » huslig ekonomi
Övriga.......................
Summa
Högre flickskolor. |
j Enskilda |
(Högre goss- och |
Enskilda lära-rinnesemi-narier. |
||||
Antal lärare. |
Antal vecko- tim. |
Antal 1 |
Antal |
j Antal |
Antal vecko- tim. |
Antal |
Antal vecko- tim. |
79 |
— |
15 |
— |
14 |
— |
3 |
— |
— |
20 |
— |
45 |
— |
|||
750 |
_ |
73 |
_ |
96 |
|||
234 |
1.185 |
30 |
210 |
153 |
1,469 |
43 |
154 |
235 |
1811 |
6 |
42 |
1 23 |
197 |
25 |
116 |
1,298 |
2,996 |
144 |
252 |
331 |
1,666 |
71 |
270 |
135 |
1,364 |
8 |
84 |
17 |
235 |
3 |
7 |
74 |
480 |
4 |
12 |
4 |
26 |
2 |
2 |
93 |
1,151 |
6 |
31 |
10 |
83VJ |
3 |
7 |
119 |
1,629 |
12 |
70 |
9 |
168 | |
_ |
. |
65 |
897 |
2 |
9 |
4 |
54 |
_ |
_ |
30 |
196 |
4 |
72 |
11 |
125 Vj |
— |
— |
516 |
5,717 |
36 |
278 |
55 |
692 |
8 |
16 |
30 |
168 1 |
30 |
170 |
42 |
348 i |
— |
— |
Manliga övningslärare .............
Då någon nämnvärd förändring i läroanstalternas antal eller förhållanden
icke lärer hava ägt rum, sedan omförmälda utredning verkställdes,
13
Kungl. Maj-M Nåd. Proposition Nr 73.
torde densamma kunna läggas till grund vid beräkning av kostnaderna jämväl
för den tillfälliga löneförbättringen under år 1919. Då denna i varje särskilt
fall skulle utgöra en fördubbling av motsvarande belopp under år
1 ‘118, kommer det för år 1919 erforderliga statsbidraget följaktligen att
utgöra omkring dubbla beloppet av 1918 års anslag. För ändamålet bör
alltså på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag uppföras ett belopp
av 550,000 kronor.
Under åberopande av vad jag nu anfört får jag hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av 550,000 konor såsom bidrag till beredande
under år 1919 av tillfällig löneförbättring åt lärare och
lärarinnor vid enskilda mellanskolor, högre flickskolor,
högre goss- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier
att utgå enligt följande grunder, med rätt för
Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som
för tillämpning av dessa grunder må befinnas erforderliga
:
1) Delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen
tillkommer den, som under år 1919 eller någon del
av nämnda år är anställd i egenskap av föreståndare,
ämneslärare med full tjänstgöring, timlärare eller övningslärare
vid sådan enskild mellanskola, högre flickskola,
högre goss- eller samskola eller enskilt lärarinneseminarium,
som åtnjuter understöd från det i riksstaten
uppförda gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk.
2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande
belopp utöver föreskriven minimiavlöning eller,
där föreskrift om minimiavlöning saknas, utöver den avlöning,
som för motsvarande tjänstgöring i medeltal utgått
under åren 1913—1915:
a) till föreståndare, manlig eller kvinnlig, vid enskild
mellanskola, högre flickskola, högre goss- eller
saraskola samt enskilt lärarinneseminarium med 600 kronor
för år;
b) till ämneslärare med full tjänstgöring, manlig
eller kvinnlig, vid enskild mellanskola, högre flickskola,
högre gross- eller Barnskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 600 kronor för år;
14
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.
c) till manlig timlärare vid enskild mellanskof
högre goss- eller samskola samt enskilt lärarinneseminarium
med 24 kronor för veckotimme, dock beträffande
lärare vid högre goss- eller samskola endast för det
antal veckotimmar, som för vederbörande läroanstalt
tagits i beräkning vid bestämmande av det särskilda
understödet för anlitande i större omfattning av manliga
lärarkrafter;
d) till manlig timlärare vid högre flickskola med
20 kronor för veckotimme;
e) till kvinnlig timlärare vid enskild mellanskof
högre flickskola, högre goss- eller samskola samt enskilt
lärarinneseminarium med 20 kronor för veckotimme;
f) till övningslärare, manlig eller kvinnlig, vid enskild
mellanskof högre flickskola, högre goss- eller samskola
samt enskilt lärarinneseminarium med 20 kronor
för veckotimme.
3) Tillfällig löneförbättring må icke utgå till den befattningshavare,
som tillika är anställd såsom lärare vid
annan läroanstalt och i sådan egenskap under år 1919
erhåller förhöjd avlöning enligt av 1918 års riksdag
beslutad lönereglering för lärarpersonalen vid nämnda
läroanstalt, eller till befattningshavare, som samtidigt
från annan tjänst åtnjuter tillfällig löneförbättring av
statsmedel, uppgående till minst 600 kronor. Ej heller
må befattningshavare, som från annan tjänst erhåller
sådan löneförbättring till lägre belopp än 600 kronor, för
tjänstgöring vid skola av här förevarande art uppbära
tillfällig löneförbättring till högre belopp än att den
sammanlagda löneförbättringen uppgår till högst 600
kronor för år.
4) Till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring bidrager
staten med två tredjedelar av det för varje fall
bestämda beloppet, under villkor att den återstående
tredjedelen tillskjutes av kommun eller enskilda donatorer
eller utgår av medel, som eljest stå till vederbörande
läroanstalts förfogande.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
15
Kung!. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 78.
statsrådets övriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Christer d’Albedyhll.