Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

1

Nr 70.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd
åt vaktmästaren vid svenska Sojiakyrkan i Paris
M. J. A. Falkmans änka Louise Jenny Falkman; given
Stockholms slott den 8 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att till vaktmästaren vid svenska Sofiakyrkan i Paris M. J. A. Falkmans
änka Louise Jenny Falkman må från och med den 1 oktober 1916
under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt belopp i
svenskt mynt motsvarande 500 francs, dock högst 360 kronor, under villkor
att minst lika stort understöd under samma tid lämnas änkan Falkman
av svenska Sofiaförsamlingen i Paris.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

OUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. (il höft. (Nr 70.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

Understöd it
vaktmästaren
vid svenska
Sofiakyrkan
i Paris M. J.
A. Falkmans
änka Louise
Jenny Falkman.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnrr,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde:

Framställning om beredande av ett årligt understöd åt vaktmästaren
vid svenska Sofiakyrkan i Paris M. J. A. Falkmans änka Louise Jenny
Falkman har gjorts av kyrkorådet i svenska Sofiaförsamlingen i Paris, som
i en av Kungl. Maj:ts minister i Paris med eget yttrande av den 26 april
1917 till ministern för utrikes ärendena översänd skrivelse i fråga härom
anfört:

Född i Schweiz är änkan Falkman på grund av sitt den 9 oktober 1887 med
vaktmästaren Falkman ingångna äktenskap svensk undersåte. Av fyra i äktenskapet
födda barn bar ende sonen vid värnpliktsålderns inträde frivilligt hemrest till Sverige
och där gjort sin värnplikt. Familjen har alltså fullgjort sina skyldigheter såsom svensk.
Men även här ute i Paris har familjen Falkman, särskilt naturligtvis mannen och
hustrun, tjänat Sveriges intressen. Den 1 mars 1889 blev Falkman anställd som vaktmästare
i svenska kyrkan i Paris och kvarstod som sådan till sin död den 28 septem -

3

Kun yl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

ber 1916, sålunda i nära 28 år. Under denna långa tjänstetid har Falkman städse
fullgjort sina skyldigheter på ett utmärkt sätt och tillika varit varmt intresserad av
Paris-kyrkan, dess verksamhet och utveckling. Dock har Falkman icke varit kyrkvaktmästare
i vanlig mening, utan hans verksamhet har varit långt rikare och mera omfattande,
än den anspråkslösa titeln giver anledning förmoda. Allt sedan sin anställning
i kyrkans tjänst har han i många fall varit här boende svenskars bistånd och
hjälp. Särskilt gäller detta om ett stort antal av de hundratals hantverkare, som under
årens lopp kommit till Paris för att under några år söka vidare utbilda sig. Dem
har Falkman städse stått till tjänst med råd och dåd, och det har för dem varit av ovärderlig
betydelse att, när det gällde finna arbete och bostad, i honom hava eu hjälpare,
som väl var förtrogen med såväl språket som folket och förhållandena i allmänhet i
den för dem fullkomligt främmande och ofta farliga världsstaden.

Men utom sådant mera frivilligt arbete har vaktmästaren Falkman i fattigvården
och i annan hjälpverksamhet deltagit på ett synnerligen effektivt sätt. Med sin ingående
kännedom om Paris och härvarande stora och vitt spridda svenska koloni har han
varit de sex svenska präster, som varit anställda i Paris sedan den nuvarande kyrkoverksamhetens
upptagande, till oskattbar nytta. Icke endast när det gällde att uppsöka
fattiga, sjuka och ensamma landsmän har ban varit verksam, utan han har även
i det direkta hjälpandet ofta utgjort den arbetande och bispringande faktorn, och, ledd
av sin erfarenhet, har han då städse handlat med outtröttlighet och stor försynthet. Vad
vaktmästaren Falkman varit för landsmännen i Paris kali endast fullt uppskattas av
dem, som utgjort eller fortfarande utgöra del av kolonien här. Visst är, att när han
efter 28 års troget, outtröttligt och uppslitande arbete i koloniens tjänst vid 67 års
ålder stupade på sin post, landsmännen här ute gjorde eu stor förlust,

I sitt arbete i svenska församlingens och koloniens tjänst har Falkman under alla
dessa år haft eu outtröttlig och trogen medhjälpare i sin hustru, vilken förutom den
ofta krävande portvaktssysslan även bestritt de ej sällan mycket påkostande göromål,
som uppsikten över ett stort byggnadskomplex medför. Varmt intresserad av kyrkan
och laudsmänuen, har hon skött sin befattning på ett mönstergillt sätt. Aven hon
har sålunda under 28 år tjänat Sveriges intressen.

På grund av Sofiakyrkans finansiella svårigheter hava vaktmästaren Falkman och
hans hustru endast fått eu ringa avlöning, så ringa, att det varit dem omöjligt att av
den avlägga något för kommande dagar. Då nya krafter nu måste taga vid och änkan
Falkman sålunda måste lämna kyrkan, står hon därför fullkomligt medellös. Med
tanke på vad de båda trotjänarna varit för Sofiakyrkan och svenskarna i Paris,
och då Sofiakyrkans finanser tyvärr omöjligt medgiva, att den nu efterlevande av dem
får något årligt understöd, vågar kyrkorådet därför hemställa, huruvida av statsmedel
åt änkan Falkman skulle kunna beredas ett understöd av 1,000 francs för år.

Kungl. Maj:ts minister i Paris har i förberörda yttrande anfört:

Fru Falkman har med sin numera avlidna make i nära 28 år tjänstgjort vid
svenska Sofiakyrkan och därunder på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sina
ofta mycket krävande göromål. Sofiakyrkans ekonomiska ställning tillåter icke, att ett
årligt understöd utbetalas till fru Falkman, som nu vid sin makes frånfälle måste lämna
kyrkans tjänst och därigenom står fullkomligt medellös. Pa dessa och övriga i skrivelsen
anförda grunder får jag härmed på det varmaste förorda kyrkorådets anhållan.

Sedan handlingarna i ärendet genom utrikesdepartementet överlämnats

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

till ecklesiastikdepartementet, har ärkebiskopen, på grund av remiss, den
11 maj 1917 avgivit yttrande i ämnet och därvid anfört:

På grund av min mer än sjuåriga tjänstgöring vid svenska församlingen i Paris
och mina sedan dess vidmakthållna förbindelser med församlingen och familjen Falkman
får jag på det varmaste vitsorda riktigheten av vad kyrkorådet och Kungl. Maj:ts
minister i ärendet anfört.

Med nit och duglighet har familjen Falkman skött sin ansträngande och svagt
avlönade syssla vid kyrkan, förut vid Boulevard Ornano och nu vid det ganska vidlyftiga
och krävande byggnadskomplexet, vari den nya, välbelägna kyrkan ingår. Huvudparten
av detta tidtals mycket tidsödande och tunga arbete med eldning, renhållning,
städning, omsorg om alla kommande och gående, tillsyn och hjälp åt fattiga eller hemlösa,
som erhållit tillfällig bostad i församlingens lokaler, m. m. har ej sällan kommit på fru
Falkmans lott, enär hennes avlidne make togs i anspråk för församlingens räkning
med andra sysslor i stor utsträckning och, sorgligt att vidgå, var för familjens nödtorftiga
uppehälle nödsakad att skaffa sig extra inkomster, ehuru hans syssla i församlingens
tjänst krävde mer arbete än det var för en person möjligt att åstadkomma
och sålunda lade beslag på hustruns och i viss mån även på barnens tid och arbetskraft.

Ty ordet kyrkvaktmästare ger ringa eller ingen föreställning om det arbete,
herr och fru Falkman utfört i svenska koloniens och resande svenskars tjänst. Deras
tjänstvillighet har aldrig kunnat konsten att säga nej. Och de hava därigenom uträttat
mer än de flesta känna, till enskildas och församlingens gagn. Gällde det att spåra
upp en vilsekommen eller att med nödiga försiktighetsmått hemsända någon individ
eller att taga reda på någon kinkig sak, var Falkman i farten i kapp med pastor och
sparade varken tid eller krafter. Jag hör ännu hans: »Ja, pastor.» Och det stannade
icke vid ord.

Nu står hans maka kvar som änka. Hon har varit eu utmärkt hustru och moder
och lika uppoffrande och plikttrogen i att vid sin makes sida och efter hans död
arbeta i församlingens tjänst. Sina krafter har hon villigt ägnat åt detta värv. Nu är hon
utsliten. Med all hennes omtanke och sparsamhet hava de knappa inkomsterna icke
räckt till besparingar. Det synes vara en skyldig gärd av rättvisa och tacksamhet, att
hon nu erhåller den årliga understödssumma, som är på så goda grunder förordad. På
sin ringa post har denna familj varit värdefulla trotjänare åt Sverige och svenskarna.
Jag får därför på det varmaste understödja den gjorda ansökningen.

Vidare yttrar statskontoret i infordrat utlåtande den 19 maj 1917:

Då vaktmästaren vid svenska Sofiakyrkan i Paris M. J. A. Falkman icke varit
anställd i statens tjänst, måste det såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till
konsekvenserna anses betänkligt att av statsmedel bereda pension åt hans efterlämnade
änka. Liksom avlöningen till kyrkvaktmästaren utgått av församlingens medel, är det
också givetvis församlingens sak att sörja för hans efterlevande. Nu uppgives det, att
församlingens medel ej förslå till bestridande av en sådan utgift; men därom föreligger
ingen som helst utredning. A andra sidan kan det emellertid icke förnekas,
att med hänsyn ej mindre till den gagnande verksamhet, som, enligt vad handlingarna
giva vid handen, såväl Falkman som hans hustru uuder lång tid utövat inom den
svenska kolonien i Paris, än även till den nödställda belägenhet, vari änkan befinner
sig efter mannens död, starka billighetsskäl tala för beredande av något årligt uuder -

Kungl. Maj;té Nåd. Proposition Nr 70. 5

stöd åt henne-, och skulle det visa sig, att församlingen själv ej mäktar ensam draga
kostnaden, synes det böra tagas i övervägande, huruvida icke staten, som lämnar bidrag
till underhållet av svenska kyrkan i Paris, också skäligen borde bidraga med
exempelvis hälften eller omkring 300 kronor till kostnaderna för änkan Falkmans
pensionering. Under nämnda förutsättning synes framställning till riksdagen böra
göras därom, att detta belopp finge från allmänna indragningsstaten utgå till änkan
Falkman, så länge bon förbliver änka, under villkor att från församlingen för samma
ändamål anslås minst lika stort belopp.

På grund av remiss har därefter Kungl. Maj:ts minister i Paris med
skrivelse den 27 november 1917 till utrikesdepartementet insänt utdrag av
protokoll vid kyrkostämma med svenska Sofiaförsamlingen i Paris den 25
november 1917 jämte yttrande av kyrkorådet i församlingen. Av berörda
protokollsutdrag framgår, att kyrkostämman besluta att åt änkan Falkman,
så länge hon förbliver änka, bevilja ett årligt understöd av 500 francs,
under villkor att av statsmedel för samma ändamål utgår minst lika stort
belopp.

1 kyrkorådets omförmälda yttrande anföres:

Med anledning av statskontorets yttrande, att ingen som helst utredning förelåge,
av vilken kunde framgå, att svenska Sofiaförsamlingens medel ej försloge till bestridande
av den begärda pensionen till änkan Falkman, önskade kyrkorådet framhålla,
dels att församlingen på grund av ekonomiska svårigheter sedan lång tid tillbaka åtnjöte
statsunderstöd av 4,119 kronor för år, dels att deu på grund av genom kriget
iråkade ekonomiska bekymmer under åren 1915, 1916 och 1917 blivit beviljad kollekt
i rikets samtliga kyrkor.

Då svenska Sofiaförsamlingen sålunda trots sin ekonomiskt svaga ställning under
i dess stämmoprotokoll angivet villkor beviljat ett årligt understöd av 500 francs åt
änkan Falkman, hade det skett ej mindre för att visa, hur högt den uppskattade kyrkvaktmästaren
Falkmans och hans hustrus förtjänster under deras långa tjänstetid, än
även i hopp om att Kungl. Maj:t ville för samma ändamål bevilja ett lika stort
belopp.

De uppgifter, kyrkorådet lämnat rörande församlingens ekonomiska
ställning, hava vitsordats av Kungl. Maj:ts minister i Paris.

Efter det handlingarna från utrikesdepartementet överlämnats till
ecklesiastikdepartementet, har statskontoret i ärendet ånyo avgivit infordrat,
den 3 januari 1918 dagtecknat utlåtande, däruti anföres:

På grund av nu föreliggande utredning rörande svenska Sofiakyrkans i Paris
ekonomiska ställning och då ''svenska församlingen i Paris numera beviljat ett årligt
understöd av 500 francs åt kyrkvaktmästaren Falkmans änka, under villkor att av statsmedel
anslås minst motsvarande belopp, får statskontoret hemställa, det täcktes Kungl.
Maj.-t föreslå riksdagen medgiva, att till änkan Falkman må under hennes återstående
livstid, så länge hon förbliver änka, från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt
belopp, i svenskt mynt motsvarande 500 francs, att åtnjutas under villkor att motsva -

6 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 70.

rande understöd fortfarande anvisas att av svenska församlingens i Paris medel utgå
till änkan Falkman.

Enligt vad i ärendet inhämtats är änkan Falkman född den 8 maj 1857.

mentschvfé Givetvis kan man hysa principiella betänkligheter mot att tilldela änka

men sc • en. efter en kyrkvaktinästare understöd av statsmedel. Emellertid synes mig
den omständigheten, att svenska kyrkan i Paris tillhör svenska staten och
åtnjuter årligt anslag av statsmedel, i detta fall kunna åberopas som stöd
för lämnande av understöd, isynnerhet som av ifrågavarande anslag, 4,119
kronor, den huvudsakliga delen, eller 2,950 kronor, är avsedd till understöd
för den kyrkliga verksamheten, under det att återstoden utgör avlöningsförbättring
åt pastor. Då härtill kommer, att vaktmästaren Falkman
och även hans hustru utövat en från alla håll vitsordad outtröttlig verksamhet
till hjälp för fattiga landsmän i Paris samt svenska församlingen
därstädes på grund av sin tryckta ekonomiska belägenhet torde kunna
anses ur stånd att ensam lämna änkan Falkman det understöd, varav
hon är i behov och varav hon får anses hava gjort sig väl förtjänt, finner
jag mig kunna förorda, att svenska staten träder hjälpande emellan.

Vad angår storleken av statens bidrag torde detsamma lämpligen
kunna sättas till det av församlingen ifrågasatta beloppet, 500 francs, dock
att bidraget ej må överskrida ett efter normal växelkurs beräknat belopp
av 360 kronor. Vidare torde ifrågavarande bidrag böra utgå endast under
villkor att minst lika stort understöd lämnas änkan Falkman av svenska
Sofiaförsamlingen i Paris. Tidpunkten, från vilken understöd av statsmedel
bör utgå, vill jag föreslå till ingången av månaden näst efter mannens
död eller således till den 1 oktober 1916.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå
riksdagen medgiva,

att till vaktmästaren vid svenska Sofiakyrkan i
Paris M. J. A. Falkmans änka Louise Jenny Falkman
må från och med den 1 oktober 1916 under hennes
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, från allmänna indragningsstaten utgå
ett årligt belopp i svenskt mynt motsvarande 500 francs,
dock högst 360 kronor, under villkor att minst lika
stort understöd under samma tid lämnas änkan Falkman
av svenska Sofiaförsamlingen i Paris.

7

Kungl, Majits Nåd. Proposition Nr 70.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.