Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering
till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt;
given Stockholms slott den 1 februari
1918.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härigenom föreslå
riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om särskilda avdrag
vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och
förmögenhetsskatt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 60 höft. (Nr 69.)

1

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

Förslag

till

förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till
bevillning för inkomst samt till inkomst- och
förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §• .

Vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst-
och förmögenhetsskatt må här i riket mantalsskriven svensk
medborgare, vilken har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett
eller flera barn, som vid årets början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet,
efter prövning av behovet i varje fall, medgivas särskilda
avdrag, enligt vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må för skattskyldig, som icke taxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000
kronor, den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt
12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst
nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad
i enlighet med 10 § i de vid nämnda förordning fogade »Särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen»

e.j uppgår till 1,000 kronor... med högst 25 % för ett barn

» » 45 » » två »

» » 65 » » tre »

» » 80 » » fyra »

» » 90 » » fem eller flera barn,

3

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 69.

uppgår till 1,000
1,500 kronor ...

uppgår till 1,500

2,000 kronor ..

men ej till

uppgår till 2,000 men ej till

2,500 kronor

uppgår till 2,500

3,000 kronor ...

med

högst 20

%

för

ett

barn

»

»

40

»

två

)>

»

55

»

»

tre

»

»

»

70

»

»

fyra

»

»

75

»

»

fem

eller flera

barn,

till

»

»

15

»

»

ett

barn

»

30

»

två

»

»

»

45

»

»

tre

»

»

»

55

»

»

fyra

»

»

60

»

»

fem

eller flera

barn,

till

»

»

10

»

»

ett

barn

»

»

20

»

två

i

»

»

30

»

tre

»

»

»

40

»

»

fyra

))

)>

»

45

fem

eller flera

barn,

till

»

»

5

»

»

ett

barn

»

y>

10

»

två

»

»

»

15

»

»

tre

»

»

»

20

fyra

y>

»

25

»

fem

eller flera

barn.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom.
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig,
må ökas till högst 300 kronor för varje barn. För barn, som självt
åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig att tillgodonjuta dylikt avdrag
allenast om och i den mån barnets inkomst understiger beloppet av
den för barnet ifrågakommande nedsättning.

4 §•

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt.

4

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 69.

5 §•

över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna
förordning må klagan icke föras.

6 §■

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för
anteckningar med angivande jämväl av avdragens särskilda belopp; och
skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar
inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående
belopp.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 69.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari
1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

* friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter:

I skrivelse den 21 mars 1916 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte utfärda en av riksdagen i anledning av enskild motion beslutad
förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till bevillning för
inkomst av kapital eller arbete. I överensstämmelse härmed utfärdades
den 24 i samma månad förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering
till ''bevillning för inkomst av kapital eller arbete, däri stadgades:

Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar, dessa
tillhopa icke för året taxeras enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 2,400 kronor, och den skattskyldige har att på grund
av försörjningsplikt underhålla minst tre barn, vilkas ålder vid taxeringsårets början
understiger femton år, må taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje
särskilt fall, medgiva nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

enligt gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst
beskattningsbara inkomsten med följande procent, nämligen,

om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanlagda i
mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår till

belopp understigande 1,200 kronor, med högst 80 procent

1,200 kronor men ej till 1,800 » » » 50 »

1,800 » » » » 2,400 » » » 30 »

Det åligger taxeringsnämnden, att i inkomstlängdens kolumn för anteckningar
införa uppgift om beloppet av det enligt denna förordning medgivna avdraget.

Nämnda förordning var, såsom rubriken angiver, till sin giltighet
begränsad till 1916 års taxering.

Genom en den 9 mars 1917 dagteeknad proposition, nr 92, föreläde
därefter Kungl. Maj:t sistnämnda års riksdag förslag till förordning
om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst
samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Sedan riksdagen i skrivelse den 30 mars 1917, nr 77, tillkännagivit,
att riksdagen med bifall till propositionen antagit det framlagda
förslaget, utfärdade Kungl. Maj:t samma dag förordning om särskilda
avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch
förmögenhetsskatt av följande innehåll:

1 §•

Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt
må här i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor och som
har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid årets
början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje
fall, medgivas särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må den i skattskyldigs mantalsskrivningsort efter
avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst
nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet
med 10 § i de vid nämnda förordning fogade ^Särskilda anvisningar till ledning
vid taxeringen», ej uppgår till 1,200 kronor, med högst 20 procent för varje barn,
om årsinkomsten uppgår till 1,200 kronor, men ej till 1,800 kronor, med högst 15
procent för varje barn samt, om samma inkomst uppgår till 1,800 kronor men ej
till 2,400 kronor, med högst 10 procent för varje barn, dock ej i något fall med
mera än 80 procent.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom. förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, må ökas till högst 300

7

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 69.

kronor för varje barn till och med tre samt till högst 500 kronor för varje barn
därutöver, dock för barn, som självt åtnjuter inkomst, allenast om och i den män
barnets inkomst understiger beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.

Särskilt avdrag, varom nu är sagt, må i fall, som jämväl är hänförligt till
2 §, icke medgivas, med mindre samtidigt tillämpas där omförmäld nedsättning.

4 §■

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt.

5 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna förordning
må klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande
jämväl av avdragens särskilda belopp, och skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §,
i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant avdragåterstående
belopp.

Som jämväl 1917 års förordnings giltighet var begränsad till det
år, varunder förordningen utfärdats, har jag haft att taga i övervägande,
huruvida och i vilken form ett nytt förslag till förordning angående
skattelindring bör föreläggas riksdagen. Därvid har jag haft tillgång
till ett inom finansdepartementet upprättat utkast till bestämmelser i
ämnet, vilket utkast här nedan för korthetens skull benämnes 1918 års utkast.

För beredande av lättnad i lråga om skyldigheten att erlägga inkomst-
och förmögenhetsskatt borde enligt nämnda utkast vidtagas sådan
ändring i 19 § 2 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstocb
förmögenhetsskatt, att den i detta lagrum under vissa villkor
medgivna nedsättning i det taxerade beloppet ökades från 100 till 300
kronor för varje av den skattskyldige underhållet barn.

I fråga om skattelindring vid taxering till bevillning för inkomst,
upptog 1918 års utkast följande bestämmelser:

1 §•

Vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst må här i riket mantalsskriven
svensk medborgare, som taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett
belopp av mindre än 3,000 kronor och som har att på grund av försörjningsplikt

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

underhålla ett eller flera barn, som vid årets början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet
medgivas särskilda avdrag enligt vad här nedan sägs.

2 §.

Den i skattskyldigs mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i gällande •
bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst må, efter prövning av
behovet i varje fall, nedsättas,

om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet med
10 § i de vid nämnda förordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid
taxeringen»

ej uppgår till 1,000 kronor

med högst 25

% för ett barn

»

»

45

» »

två »

»

»

65

» »

tre »

»

»

80

» »

fyra »

»

»

90

» »

fem eller flera barn,

uppgår till 1,000 men ej till 1,500 kronor

»

»

20

» »

ett barn

»

»

40

» »

två »

»

»

55

» »

tre »

»

»

70

» »

fyra »

»

»

75

» »

fem eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,000 kronor

»

»

15

» »

ett barn

»

»

30

» »

två »

»

»

45

» »

tre »

»

»

55

» »

fyra »

»

»

60

» >

fem eller flera barn,

uppgår till 2,000 men ej till 2,500 kronor

»

10

» »

ett barn

»

»

20

» »

två »

y>

»

30

» »

tre »

»

»

40

» »

fyra »

»

45

» »

fem eller flera barn,

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor

»

5

ett barn

10

» »

två »

»

>

15

tre »

>

20

» »

fyra »

»

25

fem eller flera barn.

3 §•

Är fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen.

4 §■

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna förordning
må klagan icke föras.

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

9

§•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdcns kolumn för anteckningar med angivande
jämväl av avdragens särskilda belopp, och skall i kolumnen för antagen beskattningsbar
inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående belopp.

Då 1918 års utkast synts lämpligt att läggas till grund vid utarbetande
av förslag till bestämmelser i ämnet, har kammarrattens yttrande
över nämnda utkast infordrats. Uti utlåtande, som inkommit
den 28 januari innevarande år, har kammarrätten — under förklaring,
att kammarrätten ansåge sig hava att avgiva yttrande om de remitterade
förslagen allenast i vad desamma i skattetekniskt avseende innefattade
ändring i de bestämmelser, vilka enligt förordningen den 30
mars 1917 varit gällande i fråga om särskilda avdrag vid namnda ars
taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt
— beträffande de ifrågasatta bestämmelserna rörande taxeringen
till bevillning anfört: Genom bestämmelsen i 1 §, enligt vilken såsom villkor
för medgivande av avdrag vid bevillningstaxenngen fordrades, att
den skattskyldige taxerades till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett
belopp av mindre än 3,000 kronor, uteslötes från möjligheten att erhålla
avdrag såväl de, vilka väl taxerades till bevillning or in oms
men ej till inkomst- och förmögenhetsskatt, som ock de, för vilka vid
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt det taxerade beloppet bestämdes
till jämnt 3,000 kronor. Enär uppenbarligen någon saklig
ändring i motsvarande bestämmelse i 1917 års förordning icke asyftats,
torde denna förordnings ordalydelse uti ifrågavarande del hora antingen
bibehållas eller ock utbytas mot, förslagsvis, uttrycket: »som antingen
icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt eller ock taxeras till
sådan skatt för belopp, icke överstigande 3,000 kronor». I

I fråga om behovet av en skattelindring erfordras uppenbarligen
ingen särskild utredning. Redan vid 1917 års riksdag förklarade bevillningsutskottet
det vara överflödigt att ingå på någon undersökning
angående behovet av särskilda skattelättnader för namnda ar. De^mahända
starkaste prisstegringarna hava emellertid inträff åt, sedan detta
uttalande gjordes. På grund av den nu rådande dyrtiden lärer darior
böra tillses, i vad mån en skattelindring vid innevarande ars taxering
kan göras än mera omfattande än föregående år.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. käft. 60. (Nr 69.)

10

Höjning a
inkomst•
gränsen.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

I sådant syfte föreslås i 1918 års utkast en höjning av inkomstgränsen
i fråga om taxeringen till bevillning från 2,400 till 3,000 kronor

TZi1 °m, taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt från

3,000 till 6,000 kronor.

I fråSa om verkningarna av den sålunda föreslagna ökade skattelindrmgen
med avseende å förskjutning av den kommunala skattebördan,
torde det vara synnerligen svårt att göra något mera bestämt uttalande.
Da frågan om skattelindring förelåg till behandling hos bevillningsutskottet
vid 1916 års riksdag, utverkade sig utskottet Kungl. Maj:ts befallning
till statistiska centralbyrån att utföra en undersökning i'' sådant
hänseende beträffande ett mindre antal kommuner av olika representativ
typ. Angående resultatet av denna utredning, som med en antagen maximigräns
av 3,000 kronors inkomst verkställts på grundval av 1914 års
taxering, yttrade 1916 års riksdag i skrivelsen den 21 mars 1916, att
av utredningen syntes kunna slutas till, å ena sidan, att den lindring
i skatt, som kunde beräknas följa för hithörande skattskyldiga, komme attinnebära
en ej obetydlig förmån, och, å andra sidan, att därav följande relativa
ökning i kommunernas uttaxering"kunde antagas bliva måttlig nog att
icke behöva ingiva några större betänkligheter mot förslaget. Emellertid
är att märka, att den då föreslagna skattelindringen avsåg familjeförsörjare
med minst tre barn. En ny utredning verkställdes därefter under
början av år 1917 med anledning av ett av kammarrätten uppgjort författningsförslag.
Enligt detta förslag, som låg grund för 1917''års förordning,
skulle avdragen vid taxeringen till bevillning göras obligatoriska
samt utgå med 2o procent för varje barn, om den sammanlagda årsinkomsten
ej uppginge till 1,200 kronor, och med 15 procent för varje barn,
om årsinkomsten uppginge till 1,200 men ej till 1,800 kronor; dock att
uti intet fall avdraget finge utgå med mera än 75 procent, över kammariättens
förslag infordrades yttrande från statistiska centralbyrån, som efter
förnyad utredning avgav utlåtande den 31 januari 1917. Resultatet av
denna utredning, som stödde sig på mantals- och taxeringslängder för år
1914 och omfattade nio kommuner, representerande olika typer allt ifrån
lena jordbrukssocknar upp till rena fabrikssamhällen, sammanfattades i
följande tablå:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 60.

11

1

Iv o in m u n e r

Beskatt- i
ningsbar
inkomst
enligt
1914 års
taxeringar ]

Kronor

Därav 1
av kapi ;
tal och
arbete, i i
procent

Utdebi-tering peri
100 kr.
inkomst
enligt
beslut
år 1914

Kronor

:

1

Beräknat;

avdrag

Kronor

Avdraget
i procent
av in-komsten

Ökad
utdebi- |
tering (
per

100 kr. ;
inkomst
i procent

Sundbybergs köping.....................

3,859,953

82.7

4.05

125,014

3.2

3.3 i

Flen (Södermanlands län) ............

2,051,170

82.8

3.55

64,298

6.1

6.5 i

Därav Flens municipalsamhälle......

860,710

84.1

2.0 o1

45,980

5.3

5.6 I

i Riseberga (Kristianstads län) .........

549,237

. 54.6

6.50

32,326

6.0

6.4

Skabersjö (Malmöhus län) ............

177,281

42.5

4.31

6,937

. 3.9

4.1 ■

Mollösund (Göteborgs o. Bohus län)

134,811

82.0

6.60

20,173

15.0

17.7 :

Kristinehamns stad .....................

4,223,360

84.0

6.oo

196,300

4.6

4.8

Döda (Kopparbergs län) ...............

175,160

26.5

! 6.90

5,888

3.1

3.5 j

88.2

6.72

279,796

5.4

5.7 i

Karl Gustav (Norrbottens län) ......

1 Avser municipalskatten.

280,142

:. 7i.i

! 8.50

21,664

7.7

8.3

Med avseende å betydelsen därav, att rätten till avdrag vid 1916
års taxeringar varit beroende på prövning i de särskilda fallen, anförde
statistiska centralbyrån: »Huru denna taxeringsmyndigheterna medgivna

prövningsrätt i allmänhet tillämpats, är ej för centralbyrån kant. Enligt
några anteckningar i de på grund av Eders Kungl. Maj ds nådiga beslut
den 20 oktober 1914 till ämbetsverket inkomna utdrag ur 1916
års taxeringslängder skulle emellertid inom såväl hela Norra och Södra
Åsbo samt Bjäre härads fögderi av Kristianstads län som hela Villands,
Gärds och Ålbo härads fögderi av samma län de medgivna avdragen
icke hava uppgått till mera än 1.3 procent av den beskattningsbara
inkomsten. Inom Riseberga kommun, där avdragen enligt bevillningsutskottets
förenämnda betänkande beräknats kunna uppgå till 24,175
kronor, hava de i verkligheten stannat vid 3,260 kronor, och inom Båstads
köping synas inga avdrag alls hava medgivits.» Slutligen framhöll
statistiska centralbyrån, hurusom några av de undersökta kommunerna
visade en exceptionell ökning av den beskattningsbara inkomsten
av kapital och arbete och därmed även av hela den inkomst, vaiå kommunalutskylder
utdebiterades, vilket förhållande otvivelaktigt skulle haft
till följd, att den av de föreslagna avdragen betingade ökningen i utdebiteringen
skulle hava blivit avsevärt reducerad, därest nämnda avdrag
tillämpats vid 1916 års taxeringar.

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

Med hänsyn till nödvändigheten av att författning-storslag rörande
skattelindring vid innevarande års taxeringar snarast möjligt förelägges
riksdagen, tiar jag ansett ärendets handläggning icke böra nu fördröjas
genom infordrande av förnyat utlåtande från statistiska centralbyrån,
detta så mycket mera som under nuvarande ovissa förhållanden en tillförlitlig
utredning i hithörande avseenden icke lärer vara möjlig att
förebringa. Vad själva sakfrågan angår, så finner jag den i 1918 års
utkast föreslagna inkomstgränsen av 3,000 kronor i fråga om taxeringen
till bevillning vara väl vald. Fn sådan ökning av inkomstgränsen från
det i 1917 års förordning angivna beloppet, 2,400 kronor, motsvarar
visserligen icke den under senaste året inträdda stegringen av levnadskostnaderna.
Då emellertid varsamhet erfordras till undvikande av allt
för stor förskjutning av den kommunala skattebördan, lärer en ytterligare
ökning av inkomstgränsen icke böra ifrågasättas. Däremot torde
det ej kunna möta allt för stora betänkligheter att höja inkomstgränsen
till det sålunda föreslagna beloppet, i all synnerhet som maximiavdragen
för de högre inkomstgrupperna, på sätt nedan säges, komma att föreslås
till lägre procenttal än de enligt 1917 års förordning medgivna.

Beträffande därefter den ifrågasatta skattelindringen med avseende
å inkomst- och förmögenhetsskatten, så kan visserligen en förskjutning
av inkomstgränsen från 3,000 upp till G,000 kronor synas vara väl
stor. Emellertid bör ihagkommas, att redan 1910 års förordning om
inkomst- och förmögenhetsskatt, såsom ovan nämnts, medgiver rätt till så
kallade barnavdrag med 100 kronor för varje av den skattskyldige underhållet
barn för de fall, där det taxerade beloppet ej överstiger 6,000 kronorsgränsen.
Förslaget innebär alltså ingen utsträckning av skattelindringen
till inkomstgrupper, som ej förut ansetts böra komma i åtnjutande därav;
den nu föreslagna ökade skattelättnaden blir för de skattedragare, som
närma sig maximigränsen, relativt liten samt torde ingalunda komma att,
procentuellt räknat, motsvara den under senaste åren inträdda prisstegringen.
Därtill kommer, att en ändring i nu angivna riktning svnes vara
utan större statsfinansiell betydelse. Enligt finansstatistiska utredningar
VII, sid. 21 , utgjorde vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
ar 1913 det sammanlagda skattebelopp, som genom barnavdragen avkortats,
570,725 kronor. Då statistiska centralbyrån i sitt den 31 januari 1917 avgivna
utlåtande beiäknat, att staten vid taxeringen år 1913 gick förlust)0'' ett
belopp av 507,000 kronor till följd av de barnavdrag, som medgivits skatt -skyldiga med ett taxerat belopp om högst 3,000 kronor, framgår alltså, att
skattelindringen på sådan grund för inkomsttagare mellan 3,000 och 6,000
kronoi utgjorde allenast 63,725 kronor. Till följd av de utav såväl stat och

13

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

kommuner som enskilda arbetsgivare beviljade dyrtidstilläggen samt den
i övrigt för vissa yrkesklasser tämligen allmänna inkomststegringen kan
det visserligen antagas, att antalet skattskyldiga mellan ifrågavarande
båda inkomstgränser ökats i avsevärd grad. Denna ökning kan dock
icke vara av sådan omfattning, att den föreslagna ökade skattelindringen
behöver hindras av statsfinansiella skäl.

Under det att 1918 års utkast ifråga om förslaget till avdrag vid
bevillningstaxeringen följt den i 1910 och 1917 års förordningar fastslagna
principen om skattelindringens beroende på prövning i de särskilda
fallen, skulle däremot den ifrågasatta ändringen i 1910 års förordninginnebära,
att avdragen vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
bleve obligatoriska och permanenta.

Vad då först angår frågan, huruvida avdragen böra göras obligatoriska
eller ej, så vill jag till en början lämna en kortfattad redogörelse
för denna frågas tidigare behandling.

1916 års riksdag, vid vilken väcktes motion om fakultativ skattelindring
vid taxering till bevillning, yttrade härom, att riksdagen vore
fullt ense med motionären därutinnan, att den skattelindring, varom
fråo-a vore, icke borde lämnas rent schematiskt åt vissa lägre taxeringsgrupper
utan endast efter beskattningsnämndens prövning i det särskilda
fallet av alla., på behovet inverkande omständigheter.

Då sedermera kammarrätten genom nådigt brev den 1 december
1916 anbefalldes att inkomma med förslag till bestämmelser rörande
skattelindring vid 1917 års taxering, föreslog kammarrätten, att avdragen,
som enligt kammarrättens mening borde utsträckas att avse
jämväl taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, gjordes obligatoriska.
Efter att hava erinrat om, att anordningen med skattelindringen
enligt 1916 års förordning icke syntes vara i allo tillfredsställande, anförde
kammarrätten i denna del: »Enligt nämnda förordning är rätten till avdrag
allenast villkorlig och beroende av beskattningsnämndens fria skön.
Nämnden har att pröva behovet i varje särskilt fall, och några, som
helst grunder för denna dess prövning äro icke givna. Upplysningar
saknas visserligen, huru årets beskattningsnämnder, i första hand
taxeringsnämnderna, förfarit vid förordningens tillämpning, men det
är tydligt, att en fullt jämn och rättvis prövning knappast varit
möjlig ens inom samma taxeringsdistrikt. Att inom en så vid ram,
som den föx-ordningen lämnat öppen för det subjektiva omdömet,
gradera det olika behovet i olika fall måste stöta på. de största svårigheter.
Ån mindre lärer det kunna förväntas, att olika nämnder skola

Skattelindringen

beroende på
prövning i
varje fall.

14

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

följa enhetliga principer vid tillämpningen. Nästan med nödvändighet
måste praxis i olika orter förete stötande avvikelser. Dylika oegentligheter,
likasom givetvis mycket obehag och besvär för nämnderna själva,
torde kunna undvikas, om rätten till avdrag göres under stadgade
förutsättningar ovillkorlig, på sätt också fallet är i fråga om de vanliga
bevillningsfria avdragen.» ,

1 det förslag, som förelädes 1917 års riksdag och av denna antogs,
bibehölls emellertid principen om skattelättnadens beroende på
prövning i de särskilda fallen. Föredragande departementschefen anförde
i denna del till statsrådsprotokollet, bland annat: »Det huvudsakliga
skälet till kammarrättens ståndpunkt synes vara farhågan för
ojämnhet och bristande rättvisa ej endast i skilda taxeringsmyndigheters
sätt att tillämpa förordningen utan ock i en och samma myndighets
behandling av olika fall. Genom en schematisk anordning undvikes
ju självfallet godtycke från myndigheternas sida. Men icke lärer
därmed kunna vinnas rättvisa i den meningen, att samma behov städse
beredes lika stor lättnad. Bunden till val mellan ett fåtal behovstyper
blir taxeringsmyndigheten urståndsatt att smidigt anpassa lättnaden efter
behovet i det särskilda fallet, och i följd av rätten till lättnad för alla,
som passa in i schemat, komma många i åtnjutande därav, som kanske
ej behöva det eller i varje fall äro i mindre behov därav än många,
som icke komma i fråga.» Föredragande departementschefen framhöll
vidare i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den särskilda inverkan på
de kommunala skatteförhållandena, som en obligatorisk skattelindring
skulle medföra.

Bevillningsutskottet vid 1917 års riksdag yttrade i sitt betänkande
rörande denna fråga, bland annat: »Efter ett noggrant övervägande av
de skäl, som onekligen finnas för såväl den obligatoriska som den
fakultativa principen, har utskottet funnit sig böra, främst av hänsyn
till det kommunala intresset, giva företräde åt det sistnämnda.»

I skrivelsen den 30 mars 1917 anförde riksdagen i denna del:
»Några erfarenheter från den fakultativa tillämpningen av 1916 års förordning
äro icke ännu samlade. Det torde dock kunna antagas, att
denna tillämpning, såsom också kammarrätten i sitt förslag till författning
i ämnet framhållit, varit ganska ojämn och på sina håll ofullständig,
och att stundom det enskilda behovet fått stå tillbaka för det
kommunala skatteintresset. Redan det förnyade utfärdandet av författning
i ämnet bör ju vara ägnat att hos taxeringsmyndigheterna
klargöra statsmakternas allvarliga syfte, att författningen skall komma
till så vidsträckt användning, som de skattskyldigas behov påkallar och

Kung!. May.ls nåd. proposition Nr 69. 15

omständigheterna i övrigt medgiva. Då det emellertid är av vikt, att
eu sådan uppfattning verkligen blir allmän hos vederbörande, finner
riksdagen det angeläget, att deras uppmärksamhet uttryckligen fästes på
syftet med och innebörden av deras diskretionära befogenhet på förevarande
område.»

I enlighet med av riksdagen i dess skrivelse gjord anhållan, att
vad riksdagen uttalat rörande taxeringsmyndigheternas tillämpning av
1917 års förordning måtte genom Kungl. Majrts försorg, i den mån
och på det sätt, som funnes lämpligt, skyndsammast bringas till vederbörandes
kännedom, anbefalldes överståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länen genom cirkulärskrivelse den 30 mars 1917
att giva vederbörande taxeringsmyndigheter del av vad riksdagen sålunda
anfört.

Jag finner det vara av största vikt, att, på sätt riksdagen yttrat,
skattelindringen kommer till så vidsträckt användning, som de skattskyldiges
behov påkallar och omständigheterna i övrigt medgiva. Emellertid
lära varken vid taxeringen till bevillning för inkomst eller vid
taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt de ifrågasatta avdragen
böra göras ovillkorliga. Med avseende å förstberörda taxering torde
man härutinnan vara tämligen ense. Däremot äro meningarna mera
delade i fråga om avdragen vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.
1 detta sammanhang bör erinras om, hurusom 1916 års
riksdag uttalade den uppfattning, att dyrtiden vore mest kännbar för
de smärre inkomsttagarna, vilka för sitt uppehälle vore hänvisade till
sin kontanta lön eller arbetsförtjänst och måste till rådande höga pris
köpa alla sina livsförnödenheter. I det jag till fullo instämmer i detta
uttalande, vill jag emellertid framhålla, hurusom någon anledning till
skattelindring icke föreligger i de inom vissa yrkesgrupper synnerligen
vanliga fall, att skattskyldigs inkomster ökats i lika eller högre grad
än den av kristiden föranledda prisstegringen. En ovillkorlig skattelindring
skulle emellertid komma även sådan skattskyldig till godo. För
att likväl de skattskyldige, vilka en skattelättnad är tilläm nåd, i största
möjliga utsträckning också skola komma i åtnjutande därav, lärer möjligheten
till avdrag vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, i
motsats till vad som skedde i 1917 års förordning, icke böra göras beroende
av, att motsvarande avdrag beviljas vid taxeringen till bevillning
för inkomst.

Vad därefter angår frågan, huruvida en ändring i ovan angiven
riktning av bestämmelserna rörande rätt till avdrag vid taxering till
inkomst- och förmögenhetsskatt bör, på sätt som ifrågasatts i 1918 års

Skatte -lindringen
avser endast
1918 år8
taxeringar.

De s. k. barnavdragens

storlek.

16 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

utkast, göras permanent eller inskränkas till att avse taxeringen innevarande
år, så lärer det visserligen vara att befara, att den nu rådande
dyrtiden icke är så snart övergående. En dylik skattelättnad på obestämd
tid synes mig därför hava starka skäl för sig. Då jag emellertid har
för avsikt att närmare låta utreda frågan om en rättvisare fördelning
av skattetrycket vid den direkta beskattningen till staten, torde för det
närvarande en skattelindring med avseende å inkomst- och förmögenhetsskatten
böra, i likhet med vad som föreslagits i fråga om avdragen
vid taxering till bevillning för inkomst, inskränkas till att avse taxeringen
innevarande år. *

Med avseende å bestämmelserna rörande beräknandet av skattelindringens
storlek för olika fall, giver 1917 års förordning anledning
till den anmärkningen, att skattelättnaden vid taxeringen till bevillning
kan bliva synnerligen ojämn för olika grupper av skattskyldiga. Exempelvis
må sålunda omnämnas, att en skattskyldig med fyra barn och
en årsinkomst av 1,700 kronor enligt 1917 års förordning skolat skatta
såsom för en inkomst av 560 kronor, medan skatten däremot i händelse
av eu årsinkomst av 1,800 kronor skolat utgå för en beräknad
inkomst av 1,080 kronor. Därest den skattskyldiges inkomst varit
2,300 kronor, skulle skatt utgått för ett belopp av 1,380 kronor, medan
åter vid en inkomst av 2,400 kronor intet avdrag alls skulle medgivits.
Ån skarpare blir motsatsen, om såsom exempel väTjes en familjeförsörjare
med ett större antal barn; därest barnens antal uppgått till 8, skulle sålunda
en skattskyldig med 2,300 kronors inkomst skattat allenast för
460 kronor, medan däremot en person med 2,400 kronors avlöning ej
erhållit något avdrag alls. Många fall kunna tänkas, där skillnaden
mellan vederbörande skattskyldiges inkomster skulle bliva mindre än
skillnaden mellan deras skatter, så att för den mindre inkomsttagaren
komme att återstå ett större nettobelopp. Dylika ojämnheter med avseende
på skattelättnaden kunna väl ej helt avlägsnas, men de böra
dock i största möjliga utsträckning undvikas. Ovannämnda inom
finansdepartementet utarbetade utkast synes mig erbjuda en lycklig
lösning i detta avseende. En väsentlig utjämning har i 1918 års
utkast uppnåtts dels genom införandet av ett större antal inkomstklasser,
varigenom övergåugen från den ena klassen till den andra
blir mindre framträdande, och dels genom att så välja dessa inkomstklassers
gränser, att desamma icke, såsom i 1917 års förordning,
sammanfalla med gränstalen för de obligatoriska bevillningsfria
avdragen. Med avseende a sättet för avdragens beräknande före -

17

Kiingl, Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

ter berörda utkast jämväl i ett par andra avseenden olikheter med
1917 års förordning. Enligt den sistnämnda är inom varje inkomstklass
det procentuella avdraget lika stort för varje barn, varjämte beträffande
samtliga inkomstklasser avdraget må uppgå till sammanlagt
högst 80 procent. Då emellertid avdraget för varje barn är desto
högre, ju lägre den inkomstklass är, i vilken den skattskyldige befinner
sig, blir följden, att en skattskyldig med lägre inkomst uppnår maximigränsen
redan vid ett jämförelsevis litet barnantal. I 1918 års utkast
har däremot följts den principen, att ju högre inkomst den skattskyldige
har, desto lägre, procentuellt räknat, är det maximiavdrag, som medgives
honom; och har därvid maximiavdragets storlek inom de olika
inkomstklasserna satts i ungefärligt förhållande till det avdrag, som
medgives för varje barn. Genom denna enligt min tanke riktiga princip
vinnes jämväl, att maximiavdraget inom de olika inkomstklasserna uppnås
vid samma barnantal. 1918 års utkast erbjuder även den olikheten
med 1917 års förordning, att avdraget utgår med eu i förhållande till
barnantalet fallande procent, varigenom uppnås bättre överensstämmelse
med principen, att något avdrag ej sker, i händelse barnantalet
överstiger en viss gräns.

I enlighet med denna princip och för att bringa bestämmelserna
rörande tillfälliga avdrag vid 1918 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
i närmare överensstämmelse med stadgandena i förordningen
den 28 oktober 1910, synes det mig riktigare, att barnavdraget
vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt icke må, på sätt
3 § i 1917 års förordning medgiver, ökas progressivt.

Till belysande av de olika verkningarna av 1917 års förordning
samt 1918 års författningsutkast hava inom finansdepartementet utarbetats
fem tabeller. Tabell I utvisar den efter särskilt avdrag enligt
1917 års förordning återstående beskattningsbara inkomsten, förutsatt
att medgivna maximiavdrag tillämpats. Tabell II utvisar motsvarande
beskattningsbara inkomst enligt 1918 års utkast. Tabell III innefattar
en jämförelse mellan de procentiska avdragen enligt 1917 års förordning
och 1918 års utkast, medan tabell IV återigen visar den i db båda
fallen olika inverkan på de av taxeringen till bevillning beroende utskylderna.
Tabell V ådagalägger motsvarande inverkan med avseende å
taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. käft. 60. (Nr 69.)

3

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

I överensstämmelse med vad jag'' ovan anfört, har jag låtit inom
finansdepartementet utarbeta förslag till förordning om särskilda avdragvid
1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och
förmögenhetsskatt. Detta förslag är grundat på 1918 års utkast. Med
hänsyn därtill, att jag ansett de ifrågasatta avdragen vid taxeringen till
inkomst- och förmögenhetsskatt böra inskränkas till att avse taxeringen
innevarande år och göras beroende på prövning i de särskilda fallen,
har jag emellertid låtit sammanföra bestämmelserna om dessa avdrag
med stadgandena rörande avdragen vid taxering till bevillning för inkomst
till ett författningsförslag. Då maximigränsen för de särskilda
avdragen vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt avses att
sammanfalla med den i 19 § 2 mom. i förordningen den 28 oktober
1910 angivna inkomstgränsen, erfordras intet särskilt stadgande rörande
den högsta inkomst, vid vilken dessa särskilda avdrag kunna medgivas.
1 följd härav har bestämmelsen rörande den högsta, till inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerade inkomst, vid vilken må medgivas skattelindring
i fråga om bevillningstaxeringen, nedflyttats till 2 §. I denna
paragraf har, i likhet med innehållet i motsvarande paragraf i 1917 års
förordning, vid angivandet av de övre gränsvärdena för de olika inkomstklasserna
dessa gränsvärden själva uteslutits från respektive inkomstklasser.
I följd härav får skattelindring medgivas allenast, om
den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet med
10 § i de vid bevillningsförordningen fogade särskilda anvisningar till
ledning vid taxeringen, ej uppgår till 3,000 kronor. Det har därför
synts mig befogat att, såsom skett i 1918 års utkast, på enahanda sätt
angiva maximigränsen för den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade belopp. Då det emellertid möjligen kan tänkas
giva anledning till missförstånd att i detta avseende frångå bestämmelserna
i 1917 års förordning, har jag, i enlighet med kammarrättens
hemställan, åt förslaget i denna del givit enahanda lydelse som motsvarande
stadgande i nämnda förordning.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det inom
departementet, efter vad nyss nämnts, utarbetade förslaget till förordning
i ämnet, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition föreslå riksdagen att antaga det upplästa förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen för -

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

ordna, att tiil riksdagen skulle avlåtas proposition i

ärendet av den lydelse, bilagan litt.....till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bengt Arfwidson.

20

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

Tab. I. Efter särskilt avdrag återstående beskattningsbar inkomst enligt
1917 års förordning.

Taxerad

inkomst

jEfter från-räknande
av bevill-ningsfria
avdraget

Beskattningsbar

inkomst

efter “särskilt avdrag* för

I

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 barn

7 barn

8 barn

500

50

40

30

20

10

10

10

10

10

000

150

120

90

60

30

30

30

30

30

700

250

200

150

100

50

50

50

50

50

800

350

280

210

140

70

70

70

70

70

900

450

360

270

180

90

90

90

90

90

1,000

550

440

330

220

no

no

no

no

no

; i.ioo

650

520

390

260

130

130

130

130

130

1,200

900

765

630

495

360

225

180

180

180

1,300

1,000

850

700

550

400

250

200

200

200

1,400

1,100

935

770

605

440

275

220

220

220

1,500

1,200

O

ic

o

840

660

480

300

240

240

240

1,600

1,300

1,105

910

715

520

325

260

260

260

1,700

1,400

1,190

980

770

560

350

280

280

280

1,800

1,800

1,620

1,440

1,260

1,080

900

720

540

360

1,900

1,900

1,710

1,520

1,330

1,140

950

760

570

380

2,000

2,000

1,800

1,600

1,400

1,200

1,000

800

600

400

2,100

2,100

1,890

1,680

1,470

1,260

1,050

840

630

420

2,200

2,200

1,980

1,760

1,540

1,320

1,100

880

660

440

2,300

2,300

2,070

1,840

1,610

1,380

1,150

920

690

460

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

21

Tab. n. Efter särskilt avdra? återstående beskattningsbar inkomst enligt 1918 års

utkast till förordning.

1

Taxerad

inkomst

Efter fr&n-räknande
av bevill-ningsfria
avdraget

Beskattningsbar inkomst efter ‘särskilt avdrag" för

1

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 barn

7 barn 1

8 barn j

i

500

50

37.50

27.50

Cn

O

10—

5—

5—

5—

5-

600

150

112.50

82.50

52.50

30—

15.—

15—

15—

15-

700

250

187.50

137.50

87.50

50—

25—

25—

25—

25—

800

350

262.50

192.50

122.5 0

70—

35—

35—

35—

35.—

900

450

337.50

247.50

157.50

90—

45—

45—

45—

45—

1,000

550

440.-

330.—

247.50

165—

137.50

137.60

137.50

137.50

1,100

650

520.—

390.—

292.50

195—

162.50

162.50

162.50

162. so j

1,200

900

720 —

540 —

405—

270—

225—

225—

225—

225.—

1,300

1,000

800.—

600.—

450—

300—

250—

250—

250—

250—

1,400

1,100

880.—

660 —

495—

330—

275—

275—

275—

275—

1,500

1,200

1,020.—

840.—

660—

545.—

480—

480—

480—

480—

1,600

1,300

1,105 —

910.—

715—

590—

520—

520—

520—

520—

1,700

1,400

1,190.—

980.—

770—

635—

560—

560—

560—

560—

1,800

1,800

1,530 —

1,260.—

990—

810—

720—

720—

720—

720—

1,900

1,900

1,615.—

1,330.—

1,045.—

855.—

760—

760—

760—

760—

2,000

2,000

1,800 —

1,600.—

1,400—

1,200—

1,100—

1,100—

1,100—

1,100—

2,100

2,100

1,890 —

1,680.—

1,470—

1,260—

1,155—

1,155—

1,155—

1,155—

2,200

2,200

1,980 —

1,760.-

1,540—

1,320—

1,210—

1,210—

1,210—

1,210—

2,300

2,300

2,070.—

1

s

00

y—i

1,610—

1,380—

1,265—

1,265—

1,265—

1,265—

2,400

2,400

2,160.—

1,920—

1,680—

1,440—

1,320—

1,320—

1,320—

1,320—

2,500

2,500

2,375 —

2,250—

2,125—

2,000—

1,875—

1,875—

1,875—

1,875—

2,600

2,600

2,470.—

2,340—

2,210—

2,080—

1,950—

1,950—

1,950—

1,950—

2,700

2,700

2,565.—

2,430—

2,295—

2,160—

2,025—

2,025—

2,025—

2,025—

2,800

2,800

2,660.—

2,520—

2,380—

2,240—

2,100—

2,100—

2,100—

2,100—

2,900

2,900

2,755.—

2,610—

2,465.—

2,320.—

2,175—

2,175—

2,175—

2,175.—

3,000

3,000

3,000.—

1 3,000—

3,000—

i 3,000—

3,000—

3,000—

3,000—

3,000—

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

Tab. ID. Jämförelse mellan de procentiska avdrag-en enligt 1917 års förordning och enligt

utkastet till förordning för 1918.

Inkomstgrupp

För-

ordning

av

Maximiavdrag

för

1 barn

%

j 2 barn

o/

/O

3 barn

%

4 barn

%

5 barn

%

1 6 barn

%

7 barn

%

8 barn

% 1

500-— 999 kronor

1917

20

40

60

80

80

80

80

80

1918

25

45

65

80

90

90

90

90

1,000—1,199

1917

20

40

60

80

80

80

80

80

1918

20

40

55

70

75

75

75

75

1,200—1,499

1917

15

30

45

60

75

80

80

80

1918

20

40

55

70

75

75

75

75

1,500—1,799 „

1917

15

30

45

60

75

80

80

80

j

1918

15

30

45

55

60

60

60

60 1

1,800—1,999

1917

10

20

30

40

50

60

70

80

1918

15

30

45

55

60

60

60

60

2,000—2,399

1917

10

20

30

40

50

60

70

80 |

1918

10

20

30

40

45

45

45

45 j

2,400—2,499

1917

—

—

_

1918

10

20

30

40

45

45

45

45 :

2,500—2,999

1917

— J

—

- I

_

_

_

_

|

1918

5 1

10

15 !

20

25

25

25

25 !

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

23

Tält. IV. De “särskilda avdragens" verkan pa av bevillning^ beroende utskylder.

Förutsättningar: 1) Obligatorisk tillämpning av maximiavdrag enligt förordningen om “särskilda
avdrag*.

2) Skattetryck 8 kronor per bevillningskrona

3) Hänsyn ej tagen till avdragens minskande av antalet bevillningskronor.
Kolumn A = skatt enligt gällande bevillningsförordning.

» B = » » 1917 års förordning om särskilda avdrag.

» C = » » 1918 års utkast till förordning om särskilda avdrag.

In-

komst

Ett bar

n

T

re bar

n

Fe

in bar 11

Åtta b a r 11

A

B

c

A

B C

A

B

C

A

B

C

500

4.—

3.20

3—

4— !

l.oo:

1.40

4—

O.so

0.4o:

4.—

0.80

0.40

600

12.—

9.uo

9—

12—

4.so

4.20

12—

2.40

1.20

12—

2.40

1.20

700

20.—

16—

15.— j

20—

8—

7.—

§0—

4—

2.—

20—

4—

2._

800

28.—

22.40

21—

28—

11.20

9.80 |

28—

5.6 0:

2.80

28—

5.6Q

2.80

900

36.-

28.so

27—

36—

14.40

12.70

36—

7.20

3.6 0

36—

7.20

3.60

1,000

44.—

35.20

35.20

44—

17.00

19.90

44—

8.80

11—

44—

8.80

11—

1,100

52.—

41.60

41.60 1

52—

20.80

23.40

52—

10.40

13—

52—

10.40

13 —

1,200

72.—

61.20

57.0 0 j

72-

39.60

32.40

72—

18—

18—

72—

14.40

18—

1,800

80.—

68—

64—

80—

44—

36—

80—

20—

20—

80—

16—

20—

1,400

88.—

74.so

70.40

88—

48.40

39.60

88-

22-

22.—

88—

17,6 0

22—

1,500

96.—

81.60

81.00

96—

52.80

52.80

96—

24-

38.4o

96—

19.2 0

38.40

1,600

104.—

88.4 0

•88.40

104—

57.20

57.20

104—

26—

41.60

1104—

20.so

41.60

1,700

112.—

95.20

95.20

112—

61.00

61.60

112—

28—

44.80

112—

22.40

44.80

1,800

144—

129.00

122.40

144—

100.80

79.20

144—

72-

57.60

! 144—

43.20

57.60

1,900

152—

136.S0

129.20

152—

106.40

83.60

152—

76—

60. so

i 152—

45.60

60.80

2,000

160—

144—

144—

160—

112—

112—

160—

80—

88—

160—

48—

88—

2,100

168—

151.20

151.20

168—

117.60

117.60

168—

84—

92.40

168—

50.4 0

92.40

2,200

176—

158.40

158.40

176—

123.20

123.2 0

176—

88.-

96.so

176—

52.80

96.80

2,300

184—

165.60

165.60

184—

128.80

128.80

184—

92—

101.20

184—

55.20

101.20

2,400

192—

192—

172.80

192—

192—

134.40

192-

192—

105.60

192—

192—

105.60

2,500

200—

200—

190—

200—

200—

170—

! 200—

200—

150—

200—

200—

150—

2,600

208—

208—

197.60

208—

208—

176.80

208—

208—

156 —

208—

208—

156—

2,700

216—

216—

205.20

216—

216—

183.60

216—

216—

162—

216—

216—

162—

2,800

224—

224—

212.80

224—

224._

190.40

224—

224—

168—

224.—

224—

168—

2,900

232—

232—

220.40

232—

232—

197.20

232—

232—

174—

232—

232—

174—

3,000

240—

240—

240—

240—

240—

240—

240—

240—

240—

1240—

240.—

| 240—

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

Tab. V. De ‘‘särskilda avdragens" verkan på inkomst- och förmögenhetsskatten.

Förutsättning: Obligatorisk tillämpning av maximiavdrag enligt § 3 i 1917 års förordning.
Kolumn A = skatt enligt gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

* B = » » 1917 års förordning om “särskilda avdrag“.

* C = » » 1918 års utkast.

In-

Ett barn

Tre barn

Fem b a

r n

Åtta barn

komst

A

B

C

A

B

C

A

B

c

A

B

C

800

2.80

2.—

2.-

2.—

_

1.20

1,000

5.40

4.20

4''20

4.20

0.6 0

0.6 0

3.-

—

—

1.20

—

—

1,200

8.80

7.20

7.20

7.20

2.4 0

2.40

5.60

—

—

3.20

—

—

1,500

14.-

12.—

12.—

12.—

6.—

6.—

10.—

—

—

7.—

—

„_

1,600

15.—

13.—

13.—

13.—

7.—

7.—

11.-

—

1.—

8.—

_

_

2,000

26.60

23.80

23.80

23.80

15.40

15.40

21.—

1.40

7.—

16.80

—

_

| 2,500

33.60

30.80

30.80

30.8 0

22.40

22.40

28.—

8.40

U.-

23.8 0

—

1.40

3,000

46.40

43.20

43.20

43.20

33.60

33.60

40.—

17.60

24.—

35.20

_

9.60

3,100

54.—

54.—

50.40

50.40

50.40

39.60

46.80

46.80

28.8 0

41.40

41.40

12.60

4,000

78.—

78 —

74.—

74.—

74.—

62.—

70.—

70.—

50.—

64.—

64.—

32.—

5,000

107.80

107.80

103.40

103.40

103.4 0

90.20

99.—

99.—

77.—

92.40

92.40

57.20

6,000

132.7 5

132.7 5

128.25

128.25

128.25

117.7 5

123.75

123.7 5

101.25

117.—

117.—

84.—

6,100

138.-

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.-

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 19ia