Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .7,9.
1
Nr 53.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner
in. m. vid marinen på krigsfot; given
Stockholms slott den 25 januari 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med det såsom bilaga A vid statsrådsprotokollet fogade förslag, utfärda
förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.
vid marinen på krigsfot.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 46 höft. (Nr 53.)
1
Ärendet inför
1914 och 1916
års riksdagar.
Kungl. May.ts Nåd. proposition Nr 53.
Utdrag av protokollet över sjöfansvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 januari IBIS.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
SCIIOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna, anhöll härefter
att få underställa Kung]. Majris prövning ett av marinförvaltningen med
skrivelse den 19 februari 1917 överlämnat förslag till förordning med
särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner in. m. vid marinen på
krigsfot samt anförde därvid följande.
I anledning av en utav Kung! Maj:t i proposition (nr 272) till 1914
års senare riksdag därom gjord framställning bemyndigade riksdagen
Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid riksdagens
skrivelse i ämnet den 23 september 1914 (nr 281) fogat förslag,
utfärda reglemente för marinens avlöning under krigstjänstgöringstid.
I nämnda skrivelse uttalade riksdagen bland annat, att riksdagen på
grund av i skrivelsen närmare angivet skäl och i anslutning till vad
som förutsatts i det statsrådsprotokoll, som åtföljt Kungl. Majris berörda
Kung}. Maj ds Nåd. Proposition Nr .''5.9.
3
proposition, ansett reglementet böra erhålla en provisorisk karaktär och
utfärdas att gälla endast till och med utgången av är 1915, samt att
tillfälle borde beredas 1915 års riksdag att taga ärendet under förnyad
och definitiv prövning.
Vid föredragning den 25 september 1914 av riksdagens omförmälda
skrivelse beslöt Kungl. Maj:t utfärda reglemente för marinens
avlöning under krigstjänstgöringstid, att gälla tills vidare till och med
utgången av år 1915.
I överensstämmelse med 1914 års senare riksdags berörda uttalande
framlade Kungl. Maj:t för 1915 års riksdag förnyat förslag i ämnet
(proposition nr 179). Detta förslag var — i motsats till den till sistnämnda
riksdag avgivna propositionen angående reglemente för avlöning
vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente), vari sammanförts alla
bestämmelser rörande de personalen vid mobiliserade delar av armén
tillkommande avlöningsförmåner -— grundat därpå, att endast sådana
föreskrifter, som, utöver vad därom eljest vore stadgat, funnes erforderliga
för reglerande av avlöning för marinens personal under krigstjänstgöringstid,
borde inflyta i en förordning med särskilda föreskrifter
angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot.
I skrivelse den 27 maj 1915 (nr 171) anmälde riksdagen, att riksdagen
av samma skäl, som anförts i skrivelsen (nr 170) samma dag angående
krigsavlöningsreglemente för armén — den sena tidpunkt, varå förslaget
blivit för riksdagen framlagt — ansåge, att det föreliggande förslaget till
förordning borde erhålla en provisorisk karaktär och utfärdas att gälla
till och med utgången av år 1916; och ville riksdagen uttala sin förväntan,
att tillfälle måtte i god tid beredas 1916 års riksdag att taga
ärendet under förnyad och definitiv prövning. I likhet med vad riksdagen,
såsom anmäldes i ovanberörda skrivelse angående krigsavlöningsreglemente
för armén, beslutat angående vissa av de lägst avlönade
grupperna vid armén, hade riksdagen funnit sig böra antaga en motsvarande
övergångsbestämmelse beträffande avlöningen för menig värnpliktig
vid marinen.
Riksdagen hade följaktligen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning,
dels bemyndigat Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med ett vid skrivelsen fogat förslag, utfärda förordning med särskilda
föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot,
att gälla till och med utgången av år 1916;
4
Kungl. Maj:ts
proposition
till 1916 års
riksdag.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 53.
dels ock medgivit Kungl. Maj:t rätt att bestämma dagen för omförmäkla
förordnings ikraftträdande; dock att, beträffande övergången till
de i förordningen intagna bestämmelser, skulle gälla:
att krigslönen till menig värnpliktig, vilken under återstoden av
år 1915 fullgjorde krigstjänstgöring, skulle, oberoende av förordningens
föreskrifter, under den tid av året inkallelsen omfattade utgå med 8
kronor 10 öre för termin, men
att, därest allmän mobilisering bleve anbefalld, förordningen skulle
i dess helhet lända till efterrättelse.
Vid anmälan den 11 juni 1915 av riksdagens förenämnda skrivelse
beslöt Kungl. Maj:t att, i överensstämmelse med det vid skrivelsen
fogade förslaget, utfärda förordning med särskilda föreskrifter angående
avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot; och skulle
nämnda förordning träda i kraft den 1 augusti 1915 och gälla till och
med utgången av år 1916. Beträffande övergången till de i förordningen
intagna bestämmelserna upptogos i förordningen stadganden av
det innehåll, riksdagen i sådant avseende beslutat.
Då ärendet, jämlikt riksdagens år 1915 därom gjorda uttalande,
skulle till förnyad och definitiv prövning framläggas för 1916 års
riksdag, anmodade dåvarande departementschefen den 20 november
1915 marinförvaltningen att före samma års utgång inkomma med yttrande,
huruvida enligt den erfarenhet, som vunnits vid tillämpningen
av berörda förordning den 11 juni 1915, någon ändring i förordningens
bestämmelser funnes vara av behovet påkallad.
Med anledning härav avgav marinförvaltningen den 30 december
1915 utlåtande i ämnet samt meddelade därvid, att icke vare sig i
ärendet infordrade yttranden eller de erfarenheter i övrigt, marinförvaltningen
vunnit under den ännu jämförelsevis korta tid, nyssnämnda
förordning tillämpats, syntes ämbetsverket giva vid handen, att någon
sådan ändring vore av behovet påkallad.
\id ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 31 mars 1916 fann
departementschefen sig endast böra hemställa om vissa smärre jämkningar
i den då gällande författningen i ämnet, vilka berörde §§ 2,
4, 7, 8, 9, 11, 17, 18, 19 och 22; och avläts till riksdagen proposition
(nr 126) om bemyndigande för Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med ett vid statsrådsprotokollet i ärendet fogat förslag, utfärda
förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner
in. in. vid marinen på krigsfot.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58. 5
I skrivelse deu 13 juni 191 (i (nr 217) anmälde riksdagen, at t riksdagen,
som i samband med Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till behandling
förehaft dels två inom riksdagen väckta motioner (nr 268 och 270)
och dels en till vederbörande utskott från riksdagens militieombudsman
inkommen framställning i ämnet, ansett, att det föreliggande förslaget
borde erhålla provisorisk karaktär och utfärdas att gälla till och med
utgången av år 1917.
Vid granskning av de utav Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna
i §§ 2, 4, 7, 8, 9, 11, 17, 18, 19 och 22 av förordningen hade riksdagen
ej funnit anledning till erinran.
Enligt § 5 mom. 2 i Kungl. Maj:ts förslag ägde värnpliktig
rätt att åtnjuta kostnadsfri tjänstledighetsresa enligt reglementet för
militärtransporter på järnväg. I motionen nr 270 hade framhållits, att
detta lagrum borde erhålla en sådan avfattning, att därav tydligt framginge,
under vilka villkor och omständigheter värnpliktig vore berättigad
till erhållande av kostnadsfri tjänstledighetsresa. Vidkommande den
sålunda ifrågasatta ändringen hänvisade riksdagen till vad riksdagen
i sin skrivelse (nr 210) angående krigsavlöningsreglemente för armén i
samma avseende anfört. Häri framhöll riksdagen, att riksdagen måste
finna bestämmelsen i nämnda krigsavlöningsreglemente angående värnpliktigs
rätt till kostnadsfri tjänstledighetsresa enligt reglementet för
militärtransporter på järnväg böra så tolkas, att den avsåge icke endast
en, utan samtliga i vederbörlig ordning beviljade tjänstledighetsresor,
och hade riksdagen, som under sådant förhållande ansett sig böra inskränka
sig till detta uttalande, icke funnit anledning att vidtaga någon
ändring i reglementets avfattning i berörda hänseende.
I motionen nr 270 hade vidare hemställts om införande i förslaget
av en bestämmelse om undantagande från utmätning av värnpliktig
tillkommande krigslön. Åven i detta avseende hade riksdagen, i
likhet med vad riksdagen godtagit i fråga om krigsavlöningsreglemente
för armén, funnit sig böra biträda framställningen och beslutat
insättande av en paragraf av innehåll, att krigslön ej finge för gäld
tagas i mät.
I fråga om de i motionen nr 268 framhållna synpunkter, vilka närmast
avsåge förslaget till krigsavlöningsreglemente för armén, men
enligt motionärens framställning även skulle tagas i betraktande vid
behandlingen av föreliggande förslag till krigsavlöningsförordning beträffande
marinen, hade riksdagen i första hand uppmärksammat motionärens
yrkanden i fråga om bestämmelserna rörande portion och portions
-
1916 Ars
riksdag*
beslut.
6
Infordrande
av yttrande
och förslag
från marinförvaltningen
-
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 53.
ersättning. På skäl, som riksdagen i sin skrivelse angående avlöningsreglemente
för armén anfört och i likhet med vad riksdagen beträffande
nämnda reglemente beslutat, hade riksdagen även uti ifrågavarande
förslag till förordning gjort ett tillägg av innehåll, att portion skulle
vara av likartad beskaffenhet för samtliga portionstagare.
_ De i motionen nr 268 i övrigt framhållna synpunkterna, vilka av
motionären avsetts att komma i betraktande jämväl i fråga om förevarande
förslag, berörde kvarterförläggning (§ 5), krigsutrustningsbidrag
(§ 17), resekostnads- och traktamentsersättning (§§ 21—23), däribland
ersättning för resa hem under tjänstledighet. Såsom riksdagen
i sin skrivelse nr 216 i fråga om dessa anmärkningar framhållit, hade
riksdagen ej ansett sig kunna för det dåvarande ingå på en saklig
granskning av desamma, utan förväntade riksdagen, att Kung!. Maj: t
jämväl vid utarbetande av njdt förslag till krigsavlöningsförordning för
marinen skulle taga behörig hänsyn till de i motionen framhållna synpunkter.
På sätt riksdagen i sin skrivelse nr 216 erinrat, hade riksdagens
militieombudsman till riksdagens vederbörande utskott ingivit eu skrivelse,
däri militieombudsmannen bland annat framhållit, att det borde tagas i
övervägande, huruvida icke vissa närmare bestämmelser angående värnpliktigas
rätt till krigsavlöning under tjänstledighet borde upptagas i
själva krigsavlöningsreglementet. Riksdagen funne tydligt, att här omnämnda
förhållanden även berörde de marinen tillhöriga värnpliktiga,
men hade emellertid i detta avseende militieombudsmannens skrivelse ej
föranlett annat uttalande från riksdagens sida än att riksdagen förväntade,
att vid utarbetande av nytt förslag till krigsavlöningsförordning
för marinen behörig hänsyn jämväl skulle tagas till vad militieombudsmannen
i berörda skrivelse anfört.
I anslutning till vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen
bemyndigat Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med ett vid skrivelsen fogat förslag, utfärda förordning med särskilda
föreskrifter angående avlöningsförmåner in. m. vid marinen på krigsfot,
att gälla till och med utgången av år 1917.
Vid anmälan den 11 augusti 1916 av riksdagens berörda skrivelse
av den 13 juni samma år anbefallde Kungl. Maj:t marinförvaltningen att,
i anledning av vad riksdagen uti nämnda skrivelse anfört, till Kungl.
Maj:t inkomma med yttrande och förslag, så att ny proposition i ämnet
kunde i god tid föreläggas 1917 års riksdag.
7
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .7.9,
Sedermera liar Kungl. Maj:t den 24 november 1916 beslutat att, i
huvudsaklig överensstämmelse med det vid riksdagens skrivelse fogade
förslaget, utfärda förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner
in. in. vid marinen på krigsfot, att gälla från och med
den 1 januari 1917 till och med utgången av samma år.
Till åtlydnad av den i nådiga brevet den 11 augusti 1916 givna
befallningen överlämnade marinförvaltningen med skrivelse den 19 februari
1917 förslag till ny förordning med särskilda föreskrifter angående
avlöningsförmåner ro. in. vid marinen på krigsfot. Därvid har marinförvaltningen
tillika dels återställt en av chefen för marinstaben gjord
framställning angående åvägabringande av lika lydelse av arméns och
marinens inkallelseinstruktioner m. in., vilken framställning blivit till
marinförvaltningen överlämnad för att tagas i övervägande vid avgivande
av yttrande och förslag i fråga om ny krigsavlöningsförordning, jämte
»iver denna framställning infordrade yttranden, dels ock bifogat från
högste befälhavaren över kustflottan, stationsbefälhavarna vid flottans
stationer i Karlskrona och Stockholm, cheferna för Karlskrona och Vaxholms
kustartilleriregementen och chefen för Ålvsborgs kustartillerikår
infordrade utlåtanden i anledning av innehållet i nämnda nådiga brev
ävensom över förslaget till ändringar i inkallelseinstruktionerna in. in.
I berörda skrivelse har marinförvaltningen meddelat, att ämbetsverket
vid uppgörandet av omförmälda förslag icke ansett sig böra
upptaga frågan om införande av ett särskilt krigsavlöningsreglemente
för marinen, i likhet med vad som gällde för armén, utan vore förslaget
fortfarande grundat på den principen, att föreskrifterna om krigsavlöningen
vid marinen borde regleras genom tilläggsbestämmelser.
Beträffande de skäl, som i övrigt läge till grund för förslagets
olika delar, har marinförvaltningen anfört huvudsakligen följande.
Av stadgande™ i § 1 av den utav Kungl. Maj:t den 24 november
1916 utfärdade förordningen med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner
in. m. vid marinen på krigsfot syntes framgå, att förordningen
vore avsedd att gälla endast för personal vid mobiliserad del av
marinen. Någon avvikelse härifrån torde ej avses med stadgandet i sista
stycket av § 1, att Kungl. Maj:t vid partiell mobilisering av marinen
i varje fall lämnade föreskrift, beträffande vilka delar av marinen och i
vilken omfattning förordningen skulle äga tillämpning, då här förutsattes,
att partiell mobilisering vore anbefalld.
Utfärdande av
ny krigsavlöningsförordning.
Marinförvaltningens
yttrande
den 19
februari 1917.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
8
Emellertid torde det kunna inträffa, att värnpliktiga med stöd av
§ 28 värnpliktslagen inkallades till eller efter slutad fredsutbildning
kvarhölles i tjänstgöring utan att mobilisering av marinen eller del därav
anbefalldes. Dylik personal torde då ej vara omedelbart hänförlig under
förordningen i fråga.
Ej heller reglerades avlöningen för sådan personal genom de i
fred gällande föreskrifterna i förordningen angående avlöning för sjörullföringsbefäl
och för marinens värnpliktiga under fredstid m. m. den
21 maj 1915.
Sådan tjänstgöring, som värnpliktig hade att efter inkallelse på
grund av § 28 värnpliktslagen fullgöra vid icke mobiliserad del av
marinen, syntes dock ämbetsverket vara av så likartad beskaffenhet med
tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen, att ett stadgande därom,
huru avlöningen skulle regleras för sådan personal, borde inflyta i förordningen
med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. in.
vid marinen på krigsfot.
Vid sådant förhållande hade marinförvaltningen funnit sig böra föreslå,
att i förordningen måtte införas ett stadgande, att till rikets försvar
inkallad personal kunde komma i åtnjutande av krigsavlöning enligt
ifrågavarande förordning, därest Kungl. Maj:t sådant föreskreve, oberoende
av huruvida inkallelsen skett vid eller efter mobilisering av
marinen .eller ej. Detta stadgande hade emellertid ansetts böra givas
sådan lydelse, att det kunde göras tillämpligt på all personal, som ej
vore anställd på aktiv stat.
§2. I skrivelse den 3 juni 1916 angående åvägabringande av lika
lydelse av arméns och marinens inkallelseinstruktioner m. m. erinrade
chefen för marinstaben därom, att han i ett den 10 november 1915 avgivet
utlåtande över då föreliggande förslag till ändrade bestämmelser
rörande frikallelse från eller uppskov med inställelse till tjänstgöring buri
kets försvar anfört följande.
»Enligt förut gällande bestämmelser har frikallelse från inställelse
vid mobilisering bland annat åtnjutits av följande personalgrupper: vid
statens remontdepåer anställda fodermarskar och hästskötare; vid artilleri-,
fortifikations- och intendenturförråden samt verkstäderna (faktorierna
m. in.) anställda civila arbetare; vid flottans stationer (varven däri inbegripna)
anställda civila arbetare, förmän, verkmästare och tjänstemän
ävensom personalen vid sjökarteverket.
Enligt nu föreliggande förslag till ändringar av inkallelseinstruktionen
för beväringen och inkallelseinstruktionen för landstormen skall
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53,
9
denna personalgrupp ävensom vid kustbefästningarna anställda civila
arbetare m. fl. inkallas genom vederbörande chef.*)
Av marinens personal tillhör det övervägande flertalet inom denna
grupp någon av flottans kårer eller stater och är därigenom jämlikt
inskrivningsförordningens § 1 att betrakta som stamanställd och kan
sålunda ej vara underkastad inställelseskyldighet enligt för värnpliktiga
gällande bestämmelser. Ett mindre antal personer inom denna grupp,
exempelvis personalen vid sjökarteverket, är emellertid ej att betrakta
som stamanställd, och beträffande denna lilla grupp skulle sålunda den
stora förändringen inträda, att densamma från att hava åtnjutit frikallelse
kommer att inkallas för att i egenskap av värnpliktiga bestrida
samma tjänster, som den redan i fredstid bestritt.
Med inkallelsen till mobiliserad del av marinen följer, att denna
personal kommer att i avlöningshänseende bliva underkastad bestämmelserna
i krigsavlöningsreglemontet, och den skulle sålunda i ekonomiskt
hänseende bliva mycket ogynnsamt ställd, särskilt vid en jämförelse
med det stora flertalet av den personal, som åsyftas i den ovan
anförda bestämmelsen, men som på grund av sin ställning inom marinen
ej är underkastad inställelseskyldighet enligt värnpliktsbestämmelserna.
))
I ett av chefen för generalstaben den 3 juli 1916 avgivet yttrande
över chefens för marinstaben berörda framställning den 3 juni samma
år hade framhållits att, för arméns vidkommande, personal av den i
marinstabschefens framställning avsedda kategorien under krigstjänstgöring
erhölle avlöningsförmåner i likhet med vad som gällde i fred.
Sedermera hade chefen för marinstaben i ett den 14 augusti 1916
avgivet förnyat yttrande i ärendet framhållit önskvärdheten därav,
att förordningen med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner
in. m. vid marinen på krigsfot ändrades därhän, att ifrågavarande personal,
då den vore inkallad såsom värnpliktig, måtte erhålla gottgörelse
för den minskning i avlöningen, dylik personal kunde få vidkännas
i följd av inkallelsen, varjämte chefen för generalstaben den 13 september
samma år föreslagit, att arméns och marinens krigsavlöningsreglementen
måtte bringas att i möjligaste mån överensstämma med
varandra.
På sätt framginge av den motivering, tillkallade sakkunniga i ett
den 27 mars 1915 avgivet betänkande med förslag till bland annat
förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.
*) Dessa förslag hava den 21 januari 1916 vunnit fastställelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 46 käft. (Nr 53.)
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
vid marinen på krigsfot anfört i fråga om hithörande bestämmelse
(§ 2 mom. 3), hade avsikten varit, att bestämmelserna för armén och
marinen skulle i hithörande delar täcka varandra. Så syntes emellertid
icke hava blivit fallet, i följd varav marinförvaltningen föreslagit en
omredigering av § 2 mom. 3 i avsikt att bestämmelserna för armén och
marinen skulle givas en motsvarande räckvidd.
Genom remiss den 13 januari 1917 hade Kungl. Maj:t anbefallt
marinförvaltningen inkomma med utlåtande över en av krigsmaterielkommissionen
gjord framställning om införande av sådana ändringar i
gällande bestämmelser rörande värnpliktiga under tjänstgöring tillkommande
avlöning och naturaförmåner, att värnpliktig, vilken fullgjorde
sin tjänstgöringsskyldighet vid verkstad eller industriell anläggning,
som tillhörde kronan eller jämlikt lag eller träffat avtal toges i anspråk
för allmänt behov, måtte, såvida ej för visst fall annorlunda förordnades,
avlönas av anläggningens innehavare i likhet med vid anläggningen
anställda arbetare. Vid denna framställning hade fogats ett av
arméförvaltningens civila departement utarbetat förslag till särskilda
föreskrifter angående avlöning åt sådana värnpliktiga, vilka fullgjorde
sin tjänstgöringsskyldighet vid för arméns behov i anspråk tagna privata
verkstäder m. m. Enligt civila departementets förslag skulle avlöningsföreskrifterna
för sådan personal sammanfattas i en särskild förordning.
Häremot hade marinförvaltningen intet att erinra.
I denna paragraf stadgades, bland annat, att »under § 2 mom. 1 a)
hänförlig personal, på vilken denna förordning äger tillämpning, bibehåller
under krigstjänstgöring den avlöning och de övriga förmåner,
som enligt gällande stater, reglemente för marinen eller eljest äro personalen
tillförsäkrade.»
I § 2 mom. 1 al avsåges stampersonal, vartill även räknades mariningenjörsstipendiater.
Med avseende å deras avlöning i fred funnes
dock inga andra föreskrifter än de, som återfunnes i kungörelsen angående
antagning och utbildning av mariningenjörselever, mariningenjörsaspiranter
och mariningenjörsstipendiater samt anställning av extra
mariningenjörer m. in. den 13 oktober 1905 med däruti genom kungörelserna
den 10 april 1915 och den 30 december 1910 gjorda ändringar.
Enligt dessa bestämmelser utginge stipendium såsom enda avlöningsförmån
till mariningenjörsstipendiat under den tid, han hade anställning
vid mekanisk verkstad eller varv, ävensom för tid, då resa för tillträdande
av sådan anställning ägde rum. Stipendiet, som nu utgjorde
11
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 53.
1,200 kronor för år, utbetalades månadsvis. Emellertid hade i de fall,
då mariningenjörsstipendiat under nu pågående mobilisering inkallats
till tjänstgöring, hans anställning vid verkstad eller varv ansetts hava
i och med inkallelsen upphört, i följd varav stipendiet ej under tjänstgöringstiden
utgått. Åven för det fall att förordningen med särskilda
föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot
skulle hava tillämpats på stampersonal, skulle ändock mariningenjörsstipendiaternas
avlöningsförmåner ej vara genom samma förordning på
ett tillfredsställande sätt ordnade ''i brist på _ avlöningsföreskrifter för
fredstjänstgöriug. Då inkallelse av mariningenjörsstipendiater under nu
pågående mobilisering skett, hade Kungl. Maj: t genom särskilda nådiga
brev medgivit, att de inkallade härunder finge åtnjuta samma avlöningsförmåner
som extra mariningenjör. Marinförvaltningen hade nu förehaft
frågan, huruvida det icke kunde anses vara av behovet påkallat att
uti ifrågavarande krigsavlöningsförordning införa sådant stadgande, varigenom
avlöningsfrågan för stipendiaterna bleve reglerad. I en av chefen
för marinstaben gjord framställning, varöver marinförvaltningen avgivit
utlåtande den 9 januari 1917, hade emellertid föreslagits sådan ändring
av förordningen angående konstruering och anställning av personal
vid marinens stam och reserv vid mobilisering den 7 augusti 1914 med
däri senare gjorda ändringar, att marinöverdirektören skulle erhålla rätt
att vid mobilisering konstituera ifrågavarande personal till högre tjänsteklass.
Därest sagda ändringsförslag bleve av Kungl. Maj:t fastställt,
torde det undantagslöst komma att inträffa, att mariningenjörsstipendiat
samtidigt med inkallelsen till krigstjänstgöring konstituerades till extra
mariningenjör. Vid sådant förhållande syntes avlöningsbestämmelsers
införande i krigsavlöningsförordningen i stort sett sakna betydelse, i
följd varav ämbetsverket ej lunnit nödigt att föreslå sådana bestämmelser.
I mom. 1 av denna § uppräknades de förmåner, som enligt förordningen
kunde tillkomma personal, varå förordningen skulle tillämpas.
1 mom. 2 hade däremot, såsom framginge av motiven till det av tillkallade
sakkunniga den 27 mars 1915 avgivna förslaget till ifrågavarande
stadgande, endast påpekats, att personalen kunde äga rätt att under
krigs tjänstgöringstid få åtnjuta jämväl vissa andra, i mom. 1 ej nämnda
förmåner enligt särskilda stadganden.
Emellertid hade det visat sig, att i mom. 2 införda bestämmelser
givit anledning till tvekan med avseende å deras innebörd. Detta hade
föranlett ämbetsverket att vidtaga några mindre ändringar i momentets
avfattning.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
Vad särskilt beträffade påpekandet om rätten till kostnadsfri tjänstledighetsresa
hade i motionen nr 270 vid 1916 års riksdag framhållits,
att bestämmelserna borde erhålla en sådan avfattning, att därav tydligt
fram ginge, under vilka villkor och omständigheter värnpliktig vore berättigad
till erhållande av kostnadsfri tjänstledighetsresa.
tets hänvisning till reglementet för militärtransporter på
järnväg avsåge bestämmelsen i detta reglementes § 56, att militärtransporter
å särskilt avdelade krigsj ärnvägar utfördes utan betalning.
Att tjänstledighetsresor inginge bland dessa militärtransporter, framginge
av bestämmelsen i samma paragraf, att enskilda personer tillhörande
krigsmakten skulle för att få färdas på krigsjärnvägarna vara försedda
»med handling, som styrker, att de äro i rätta ärenden stadda, såsom
— — — — tjänstledighétsbevis — — —».
Då någon annan bestämmelse, som skulle medgiva rätt till kostnadsfri
tjänstledighetsresa, ej funnes meddelad i reglementet för militärtrausporter
å järnväg, avsåge sålunda krigsavlöningsreglementets stadgande
i § 5 mom. 2 om kostnadsfri tjänstledighetsresa endast färd ä
krig sjärnv äg.
Beträffande i motionen nr 270 föreslagen ändring av § 5 rörande
ersättning för värnpliktigas tjänstledighetsresor hänvisade riksdagen till
vad som anförts i riksdagens skrivelse (nr 216) angående krigsavlöningsreglementet
för armén. Häri framhölle riksdagen, att den funne
bestämmelsen i krigsavlöningsreglementet angående värnpliktigs rätt
till fri tjänstledighetsresa enligt reglementet för militärtransporter på
järnväg höra så tolkas, att den avsåge icke endast en, utan samtliga
i vederbörlig ordning beviljade tjänstledighetsresor, samt att riksdagen,
som under sådant förhållande ansett sig böra inskränka sig till detta
uttalande, icke funnit anledning att vidtaga någon ändring i reglementets
nuvarande avfattning.
Av. detta uttalande framginge väl icke fullt tydligt, huruvida riksdagen
i likhet med motionären funnit skäligt, att kontant ersättning
för tjänstledighetsresor i allmänhet borde ifrågakomma eller om allenast
förmånen av resa på järnväg utan kontant betalning i viss begränsad
omfattning borde bibehållas. Någon tvekan torde dock icke få anses
föreligga därom, att uttalandet hade den innebörd, att riksdagen icke
funnit anledning till ändring beträffande den personalen redan tillkommande
naturaförmån av tjänstledighetsresor på krigs] ärnväg utan kontant
betalning.
Då berörda reglemente för militärtransporter på järnväg icke begränsade
naturaförmånen av de kostnadsfria tjänstledighetsresorna på
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
13
krigsjärnväg för vare sig värnpliktiga eller annan personal till allenast
vissa resor, torde något behov icke kunna anses föreligga av ändring
i nu förevarande moment.
Såväl av motionerna nr 268 och 270 som av riksdagens
skrivelse nr 217 den 13 juni IDIG syntes emellertid framgå, att riksdagens
mening varit, att värnpliktig skulle erhålla fri tjänstledighetsresa
även under andra förhållanden än då krigsjärnvägar anlitades.
Marin förvaltningen, som jämväl funne önskligt, att bestämmelser i sådan
riktning infördes i krigsavlöningsförordningen, hade därför föreslagit de
bestämmelser, som återfunnes under § 23 i förslaget; och hänvisade
marinförvaltningen till vad som under denna paragraf med avseende
därå anförts.
Det stadgande beträffande den mobiliserade personalen tillkommande
naturaförmån av kvarterförläggning, som lämnades i § 5 mom. 2,
sista stycket, och som innehölle, att därutinnan skulle gälla de bestämmelser,
som meddelades med ledning av rekvisitionslagen och förordningarna
om inkvartering och truppers fortskaffande, hade i motionen
nr 268 föranlett följande yttrande:
»Beträffande denna förmån finnas dock icke utfärdade sådana bestämmelser,
att riksdagen kan nu överskåda de ekonomiska verkningarna
av vad härom föreslås. Att nu vinna full klarhet härom lärer ej medhinnas.
Det förhållandet utgör anledning att antaga reglementet att
gälla endast till och med utgången av år 1917.»
I ett av stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm till
marinförvaltningen insänt yttrande hade räkenskapskontoret vid stationen
härom anfört följande.
»Då såväl rekvisitionslagen som de författningar, som i momentet
avses (förordningen den 6 september 1842 med däri anbefallda ändringar),
redan gälla, och stadgandet angående kvarterförläggning således
icke innebär några nya bestämmelser utöver redan förefintliga,
anser räkenskapskontoret något skäl till ändring av ifrågavarande
stadgande icke föreligga, desto mera som kvarterförläggning endast
i ringa mån torde komma att tagas i anspråk för marinens personal.»
Marinförvaltningen, som anslöte sig till vad av räkenskapskontoret
sålunda anförts, ville framhålla, att § 5 mom. 2, såsom ovan sagts, icke
avsåge att lämna några stadganden om personalens naturaförmåner
utöver dem, som vederbörliga författningar innehölle. Då de bestämmelser,
som enligt förevarande stycke förutsattes behöva meddelas av
vederbörande militärmyndigheter, i varje fall måste äga stöd i förefint
-
14
§§ 6 och 7
§ 9.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
liga författningar, syntes lydelsen av förevarande punkt icke kunna, på
sätt i motionen ifrågasatts, medföra några andra ekonomiska konsekvenser
än som omedelbart följde av omnämnda av riksdagen godkända
författningar. För undanröjande av varje tvekan i detta hänseende
hade marinförvaltningen emellertid ansett sig böra föreslå viss formell
ändring av stycket.
Ändringar vore gjorda för att åvägabringa överensstämmelse med
den av Kungl. Maj:t den 3 december 1915 utfärdade förordningen angående
reservstat för marinen.
Mom. 2 av denna paragraf hade i förordningen den 24 november
1916 givits en viss annan lydelse än vad samma stadgande ägde enligt
förordningen den 11 juni 1915. På sätt framginge av det vid propositionen
nr 126 till 1916 års riksdag fogade statsrådsprotokollet, hade avsikten
med ändringen varit att bringa hithörande bestämmelser i närmare
överensstämmelse med motsvarande föreskrifter för armén. Innebörden
i ändringen syntes därför vara den, att erhållen högre grad i flottan
eller kustartilleriet eller högre tjänsteklass i en civilmilitär kår skulle
berättiga till krigstillägg för sådan grad eller tjänsteklass.
I avsikt att undvika misstolkning av stadgandet hade en ändring
i första stycket föreslagits, varjämte, för att bringa andra styckets
lydelse i så nära överensstämmelse som möjligt med första stycket, eu
ändring gjorts jämväl i andra stycket.
Mom. 2 av denna § lyder: »Under all tjänstledighet, som på grund
av i kommandoväg meddelade föreskrifter beviljas personal, berättigad
till krigslön, bibehålies, därest icke Kungl. Maj:t beträffande viss tjänstledighet
annorlunda förordnar, den för personalen bestämda krigslön».
Med erinran att tillämpningen av förut och nu gällande krigsavlöningsreglementens
bestämmelser rörande krigslöns åtnjutande vid
tjänstledighet, vad anginge värnpliktiga, genom nådiga brev till arméförvaltningen
den 28 augusti 1914 och den 16 oktober 1915 inskränkts
därhän, att krigslön finge bibehållas i högst tre dagar under den tjänstledighet,
som på grund av i kommandoväg utfärdade bestämmelser beviljades,
hade militieombudsmannen uti en i riksdagsskrivelsen nr 216
den 13 juni 1916 intagen framställning till riksdagens statsutskott anfört,
att det måhända förtjänade tagas under övervägande, om icke bestämmelsen
angående värnpliktigas rätt till krigsavlöning under tjänstledighet
borde upptagas i själva krigsavlöningsreglementet. Till moti
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53. 15
verande av en sådan åtgärd hade militieombudsmannen anfört följande:
»Till militieombudsmannen inkomna upprepade klagomål visa, att värnpliktiga,
åtminstone på flera ställen, väl känna till vad krigsavlöningsreglementena
innehålla om deras rättigheter. Innehållet av sådana
kungl. brev, som ändra eller fullständiga reglementena, kunna de värnpliktiga
däremot rimligen ej känna. Att värnpliktiga förmena sig äga
rätt till krigsavlöning även för den del av beviljad tjänstledighet, som
överskjuter tre dagar, torde även föranleda besvär för myndigheter, som
hava att utbetala krigsavlöning till värnpliktiga.» I detta sammanhang
både militieombudsmannen ytterligare antört följande: »Enligt vad ett
till mig inkommet yttrande giver vid handen, bär tvekan rått angående
tolkningen av föreskriften i kungl. brevet den 28 augusti 1914, att
värnpliktig skall få bibehålla krigsavlöning under högst tre dagar vid
tjänstledighet. I det omförmälda yttrandet göres nämligen gällande, att
bestämmelsen omfattar all tjänstledighet, som för en värnpliktig kan
komma i fråga under pågående mobilisering, så att en värnpliktig, som
fått tjänstledighet upprepade gånger, icke skulle vara berättigad att
uppbära krigslön under mer än tre dagar av de sammanlagda tjänstledigheterna.
Efter vad jag har anledning att antaga, är dock denna
uppfattning av föreskriften icke den vanligen tillämpade». Vad militieombudsmannen
sålunda anfört hade riksdagen ansett beröra jämväl marinen
och därför böra tagas i betraktande vid utarbetande av nytt förslag
till förordning rörande marinens avlöning under krigstjänstgöring.
Då förordningen avsåge att reglera avlöningsförhållandena i krig
samt tjänstledighet icke torde efter ett krigsutbrott komma att i stort
sett beviljas under andra omständigheter, än att det vore med rättvisa
och billighet förenat att låta den tjänstledige bibehålla sin krigslön,
ansåge marinförvaltningen det nuvarande stadgandet i § 14 i
princip riktigt.
Givet vore dock, att under olika förhållanden särskilda tilläggsbestämmelser
beträffande krigslönens bibehållande kunde bliva av nöden.
Sådant förutsattes också genom föreskrifterna i förordningens § 1, att
Kungl. Maj:t kunde vid allmän mobilisering i fråga om visst stadgande
i densamma annorlunda förordna ävensom vid partiell mobilisering
i varje fall bestämma, i vilken omfattning förordningen skulle äga
tillämpning.
Då det icke torde kunna förutses, i vad mån ett återupprepande
kunde ske av de förhållanden, vilka föranlett utfärdandet av de av
militieombudsmannen åberopade, för den nuvarande situationen avpassade
nådiga breven den 28 augusti 1914 och den 16 oktober 1915
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
angående krigslöns innehållande för värnpliktig under viss tjänstledighet,
kunde marinförvaltningen icke förorda förslaget, att innehållet av
nämnda brev i en eller annan form skulle intagas i förordningen med
särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen
på krigsfot.
I likhet med militieombudsmannen ansåge marinförvaltningen emellertid
önskvärt, om sådana Kungl. Maj:ts beslut, som i ämnen av ifrågavarande
eller annan liknande beskaffenhet meddelades till inskränkande
eller ändring av gällande bestämmelser rörande större personalkategoriers
avlöningsförhållanden, kunde bringas till en mera allmän kännedom.
Så torde kunna ske därigenom, att vederbörliga beslut antingen intoges
i Svensk författningssamling eller särskilda cirkulär, som kunde
anslås på lämpliga platser, eller annorledes på lämpligt sätt bekantgjordes.
Enligt § 17 mom. 1 avsåge krigsutrustningsbidrag »att utgöra bidrag
till fullständigande vid mobilisering av egna uniforms- m. fl. beklädnadspersedlar
samt till persedlarnas underhåll och ersättande i mån
av förslitning».
I motionen nr 268 hade anförts, att beträffande krigsutrustningsbidraget
borde erinras, hurusom fall från 1914 års mobilisering funnits,
varvid dylikt bidrag utbetalats till person, som varit i tjänstgöring allenast
omkring fyra å fem dagar, varför det borde tagas under övervägande,
att en viss minimitjänstgöringstid, förslagsvis en månad, bestämdes
för rätten till åtnjutande av berörda bidrag.
Ett upptagande av den utav motionären framkastade tanken skulle,
då det vore omöjligt att på förhand få veta, huru långvarig krigstjänstgöringen
för en viss person komme att bliva, medföra, att bidrag för
det första av nämnda två ändamål, fullständigande vid mobilisering av
egen personlig krigsutrustning, ej skulle kunna utgå vid krigstjänstgöringstidens
början, såsom nu vore fallet enligt bestämmelse i mom.
2. Det måste emellertid anses vara av största vikt såväl för den enskilde
som för kronan, att till vederbörandes disposition, på sätt nu
vore fallet, redan från krigstjänstgöringens början ställdes visst belopp,
som kunde användas för utrustningens fullständigande. Härigenom
vunnes säkerhet för, att personalen vid inryckning till krigstjänstgöring
kunde skaffa de persedlar, som under krigstjänstgöringen vore föreskrivna
såsom nödvändiga.
I den mån vid en mobiliserings anbefallande förhållanden skulle
därtill giva anledning, torde för övrigt bestämmelserna i § 1, vilka med
-
Kungl. Maj:fn Nåd. ''Proposition Nr IT
gåve Kungl. Maj:t att stadga inskränkningar i förordningens tillämpning,
icke utgöra hinder för en bestämmelse, att krigsutrustningsbidrag icke
skulle utgå till personal, vars krigstjänstgöring förväntades komma att
fortgå blott en särskild kort tid.
På grund härav ansåge marinförvaltningen, att någon ändring av
förevarande paragraf i den av motionären föreslagna riktningen icke
borde ifrågasättas.
För marinens personal utginge krigsutrustningsbidraget för en gång,
under det att vid armén bidraget kunde förnyas med hälften av det
stadgade beloppet efter tre månaders tjänstgöring. Såsom motiv till
dessa bestämmelser anförde de sakkunniga i sitt den 27 mars 1915 avgivna
betänkande: »Vad arméns personal beträffar, hava de sakkunniga
funnit skäligt, att krigsutrustningsbidrag utgår till den personal, som
under krigstjänstgöringstid skall hålla sig med egen krigsutrustning i
föreskriven utsträckning, dels vid krigstjänstgöringens början, dels ock,
därest så skulle beträffande vissa delar av armén befinnas erforderligt,
efter förloppet av varje period om tre månader. För marinens del hade
det i syfte att vinna full likställighet kunnat ifrågasättas, att krigsutrustningsbidraget
skolat utgå i samma utsträckning som för armén.
Då det emellertid kan förutsättas, att den slitning ifrågavarande uniformsm.
fl. persedlar är underkastad vid den tjänstgöring, som marinens
personal såväl ombord som i land förrättar, icke i allmänhet är så hård
eller så ofta fordrar förnyande eller komplettering som för arméns i
fält varande personal, hava de sakkunniga ansett sig böra stanna vid
att beträffande marinen föreslå krigsutrustningsbidragets utgående för
en gång.»
Då krigsutrustningsbidraget vore avsett jämväl för uniforms- m. fl.
beklädnadspersedlars ersättande i mån av förslitning, vore det givet,
att bidraget icke kunde vara tillräckligt för någon längre tid. Visserligen
torde förslitning kunna anses i allmänhet mindre hård vid marinen
än vid armén, men erinras borde dock, att personalen vid kustartilleriet
kunde vid krigstillfälle komma att uppträda i fält under liknande
förhållande som arméns personal. Det syntes marinförvaltningen
under sådana förhållanden vara behövligt, att även marinens personal
bereddes förmånen att efter viss tid få sitt krigsutrustningsbidrag förnyat
efter enahanda grunder, som gällde för armén, dock att tiden,
efter vilken sådant förnyat krigsutrustningsbidrag kunde komma att
utgå, sattes till dubbelt så lång tid som för armén eller till sex måBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 46 höft. (Nr 53.) 3
18
Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
nader. I överensstämmelse med det nu sagda hade i förslaget införts
ett rnfft mom. i § 17.
§ i9. I fråga om detta stadgande hade stationsbefälhavaren vid flottans
station i Karlskrona anfört, att det kunde läsas så, att alla värnpliktiga
skulle åtnjuta diet- eller mässpenningar. För undvikande av all misstolkning
i sådan riktning hade marinförvaltningen föreslagit, att framför
»värnpliktiga» skulle inskjutas ordet »sådana».
Enligt § 19 skulle sjökadetter, kustartillerikadetter samt mariningenjörs-
och marinintendentsaspiranter erhålla diet- och mässpenningar
även för det fall, att konstituering till officers- eller underofficers
grad eller till civilmilitär befattning av officers tjänsteklass icke
skett. Härigenom komme nämnda personal att i visst avseende intaga
en annan ställning än värnpliktiga, vilka erhölle diet- och mässpenningar
endast efter det konstituering till nämnda grad eller tjänsteklass
ägt rum. Enligt § 2 mom. 2 av förordningen med särskilda föreskrifter
angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot skulle
emellertid de för värnpliktiga gällande bestämmelser gälla för bland
andra sjökadetter och kustartillerikadetter ävensom mariningenjörs- och
marinintendentsaspiranter. I syfte att även i fred likställa ifrågavarande
personal med värnpliktiga, vad avlöningen beträffade, hade Kungl. Maj:t
genom kungörelser den 30 december 1916 fastställt vissa ändringar
dels i reglemente för sjökrigsskolan den 8 oktober 1915, dels i kungörelsen
den 11 december 1914 angående antagning och utbildning
av kustartillerikadetter, dels ock i kungörelsen den 11 december 1903
angående antagning och" utbildning av marinintendentselever och marinintendentsaspiranter
ävensom i reglemente för marinen. Under sådana
förhållanden hade marinförvaltningen funnit sig böra föreslå den vidare
ändring av ifrågavarande stadgande, som förslaget utvisade.
§ 23. Förslagets § 23 innefattade de nya bestämmelser, varom förmälts
under § 5. I de motioner, riksdagen haft till behandling i samband
med frågan om krigsavlöning för armén och marinen, hade endast värnpliktiga
uttryckligen nämnts. Marinförvaltningen hade därför tagit under
övervägande, huruvida förmånen av fri tjänstledighetsresa borde begränsas
att gälla endast värnpliktiga. Det syntes emellertid ämbetsverket
olämpligt, att en sådan begränsning skedde. Erfarenheten hade
visat, att även annan marinens personal än värnpliktiga kunde vara i
behov av fria tjänstledighetsresor. De i § 5 mom. 2 av nu gällande
19
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5H.
förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner in. in.
vid marinen på krigsfot intagna bestämmelserna avsage all vid mobiliserad
del av marinen tjänstgörande personal utan åtskillnad mellan
värnpliktiga och övrig personal. Så vore även fallet med bestämmelserna
angående resekostnads- och traktamentsersättniug. Vid sadant
förhållande hade marinförvaltningen ansett, att all personal, som skulle
erhålla avlöning enligt för krig gällande särskilda föreskrifter, borde
erhålla rätt till fri tjänstledighetsresa.
I riksdagens skrivelse nr 216 uttalade riksdagen, att rutten till In
tjänstledighetsresa borde avse icke endast en, utan samta l vederbörlig
ordning företagna tjänstledighetsresor. Häruti hade marmforvaltningen
trött sig finna ett stöd för det av ämbetsverket framlagda förslaget,
enligt vilket rätten till fri tjänstledighetsresa icke bundits till någon
viss orsak för ledighetens beviljande. Det nu pågående kriget hade
visat, att personalen kunde komma att meddelas en välbehövlig tjänstledighet
för endast rekreation. Åven under den vid flottan nu pågående
mobiliseringen hade behovet av fria resor gjort sig gällande och
tag-it sig- uttryck i upprepade framställningar om rätt till dylika resor,
exempelvis vid jul och nyår. Vid sådant förhållande hade personalen
enligt förslaget tillagts rätt till fri resa vid varje i vederbörlig ordning
beviljad tjänstledighet. Något missbruk av en _ sådan ratt torde sa
mycket mindre vara att befara, som Kungl. Maj:t i varje fall kunde, da
skäl därtill förelåge, med stöd av § 1 i förordningen göra inskränkning
med avseende å här föreslagen rätt till fri resa. .
1 fråga om vad som borde utgå såsom ersättning vid resa under
tjänstledighet hade ämbetsverket anslutit sig till den åsikten, att ersättningen
borde utgå endast för användningen av själva färdmedlet.
Denna 8 motsvarade § 23 i förordningen av den 24 november 1916 § 24.
Rubriken i denna paragraf hade ändrats i anledning av införandet
av en ny 8 23.
Det syntes böra anmärkas, att vad som i aberopade motionen nr
268 anförts med avseende å resekostnads- och traktamentsersättning
syntes hänföra sig till förhållandena vid armén, i följd varav något
yttrande och förslag med avseende härå icke torde av marmforvaltningen
förväntas, i all synnerhet som härom gällande bestämmelser ej
givit anledning till anmärkning.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj: t den 4 april 1917 Yttrade
föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet följande. till mi &r9
20
Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr
.»Enligt riksdagens därom gjorda uttalande torde frågan om antagande
av ny förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsormaner
m. m. vid marinen på krigsfot nu böra föreläggas riksdagen
till förnyad och definitiv prövning.
I anledning av vad i riksdagens skrivelse den 13 juni 1916 (nr 217)
anförts och med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits under den
tid, den av nämnda års riksdag provisoriskt antagna förordningen i
ainncä ^tuhimpats, har marinförvaltningen föreslagit vissa ändringar i
och tillagg till forordningen. Vid den granskning, jag underkastat det
av ämbetsverket uppgjorda förslaget till förordning, har jag icke funnit
ättledning till annan erinran än att vissa jämkningar synts mig lämplgen
höra a ldtagas till vinnande av närmare överensstämmelse med det
förslag till kngsavlönmgsreglemente för armén, som på lantförsvarsdepartementets
föredragning förut denna dag framlagts.
/V''11 i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t den 16 mars
iyi7 utfardat kungörelse angående ändrad lydelse av § 1 i förordningen
den 7 augusti 1914 angående konstituering och anställning av personal
vid mannens stam och reserv vid mobilisering, enligt vilken kungörelse
marinoverdirektören skall äga att vid mobilisering konstituera personal
av flottans stam till tjänstemän av officers tjänsteklass i mariningenjörkaren.
Vid sådant förhållande lärer, på sätt marinförvaltningen förutsatt,
bestämmelser rörande avlöning under krigstjänstgörino- för marin
mgenjorsstipendiater
icke behöva upptagas i § 4 av krigsavlöningsförordnmgen.
o a
Beträffande den förmån av förnyat krigsutrustningsbidrag efter viss
tids kngstjänstgöring, som enligt marinförvaltningens förslag (8 17)
i-o i--Bekomma mannens personal, anhåller jag att såsom vtterligare
skal för medgivande av denna förmån få framhålla, att tjänsten å flottans
mindre fartyg medför betydande slitning av beklädnaden.
ag finner mig alltså böra tillstyrka, att proposition avlåtes till
riksdagen om bemyndigande för Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstammeJse
med det av marinförvaltningen överlämnade förslaget
utfärda ny förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner
in. m. vid marinen på krigsfot. ö
Beträffande tidpunkten för ifrågavarande förordnings ikraftträdande
torde det lämpligen böra överlämnas åt Kungl. Makt att därom bestämma.
Såsom i det föregående omnämnts, har marin förvaltningen anbefallts
att inkomma med utlåtande över en av krigsmaterielkommissionen
gjord framställning om införande av sådana ändringar i gällande be
-
21
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr NI.
»tämmelser rörande värnpliktiga under tjänstgöring tillkommande avlöning
och naturaförmåner, att värnpliktig, vilken fullgör sin tjänstgöringsskyldighet
vid verkstad eller industriell anläggning, som tillhör
kronan eller jämlikt lag eller träffat avtal tages i anspråk för allmänt
behov, må, såvida ej för visst fall annorlunda förordnas, avlönas av
anläggningens innehavare i likhet med vid anläggningen anställda arbetare.
Då omförmälda framställning är av beskaffenhet att böra underställas
riksdagens prövning, kommer proposition i ämnet att till riksdagen
avlåtas, så snart erforderlig utredning i ärendet föreligger.»
På grund av vad sålunda anförts föreslog Kungl. Maj:t i proposition
(nr 198) riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med ett såsom bilaga A vid statsrådsprotokollet fogat förslag,
utfärda förordning med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner
m. m. vid marinen på krigsfot.
I skrivelse den 31 maj 1917 (nr 211) har riksdagen, under hänvisning
till vad riksdagen i sin samma dag avlåtna skrivelse (nr 210)
angående Kungl. Maj:ts proposition om reglemente för avlöning vid
armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente) yttrat rörande omöjligheten
för riksdagen att medhinna erforderlig granskning av berörda förslag
till reglemente, anmält, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande
proposition (nr 198), för sin del beslutat, att den dåvarande,
den 24 november 1916 utfärdade, intill utgången av år 1917 gällande
förordningen med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.
vid marinen på krigsfot finge fortfarande gälla intill den 1 juli 1918.
I anledning härav har Kungl. Maj:t den 16 november 1917 förordnat,
att nyssnämnda förordning skall äga fortsatt giltighet även efter
utgången av år 1917 till och med den 30 juni 1918.
Vidare har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 21 december 1917, i
enlighet med av marinförvaltningen och chefen för marinstaben i sådant
hänseende avgivet förslag, förordnat att, intill dess nu pågående partiella
mobilisering av marinen upphörde eller allmän mobilisering eller mobilisering
av marinen i dess helhet kunde varda anbefalld, bestämmelserna
i berörda förordning skulle från och med den 1 januari 1918 tillsvidare
äga tillämpning dels å sådan under förordningen hänförlig stampersonal
över stat eller personal i reserven, som i innehavande beställning
inkallats eller inkallades till tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen,
dels å sådan värnpliktig personal, som inkallats eller inkallades till
tjänstgöring jämlikt § 28 värnpliktslagen eller efter slutad fredstjänstgöring
kvarhölles i tjänstgöring, dels ock å frivilliga, som antingen
1917 års
riksdags
beslut.
Kungl. Maj:ts
beslut den 16
november
1917 m. m.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ~>3.
Departements
chefens
yttrande.
anställdes såsom meniga i reserven eller ock i densamma konstituerades
till militär tjänstegrad eller civilmilitär befattning; dock att från förordningens
tillämpning tills vidare skulle undantagas värnpliktiga och
frivilliga, som före den 1 augusti 1915 konstituerats till militär tjänstegrad
eller civilmilitär befattning.
Förevarande fråga torde nu för ernående av en definitiv lösning
ånyo böra underställas riksdagens prövning. Mot ifrågavarande författningsförslag,
sådant det förelädes 1917 års riksdag, hava icke några
anmärkningar blivit framställda, och synes detsamma vid sådant förhållande
böra i oförändrat skick föreläggas riksdagen.
Vad angår frågan om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra krigstjänstgöring
vid vissa industriella eller andra anläggningar eller å fartyg,
blev den till 1917 års riksdag i detta ärende avlåtna propositionen (nr
235) av riksdagen på anförda skäl avslagen. Jämväl i denna fråga
torde, efter verkställande av ytterligare utredning, förnyad framställning
komma att göras till riksdagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med det såsom bilaga A vid detta protokoll fogade förslag, utfärda förordning
med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.
vid marinen på krigsfot.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,
den vid detta protokoll fogade bilagan B utvisar.
Ur protokollet:
Gustaf Norblad.
23
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58.
Bil nejd A.
F ö islå}?
till
förordning*
med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner in. in.
vid marinen på krigsfot.*)
I. Allmänna bestämmelser.
§ I
Förordningens
ändamål och tillämpning.
1. I denna förordning meddelas föreskrifter
a) angående den avlöning och de övriga förmåner, som tillkomma
personal vid mobiliserad del av marinen, i den mån icke redan genom
gällande stater, reglementen eller förordningar är stadgat i sådant avseende,
samt
b) angående sådana ändringar i eller tillägg till de för personalen
gällande avlöningsbestämmelser, som föranledas av särskilda genom
marinens övergång till krigsfot inträdande förhållanden.
2. I de fall, då allmän mobilisering eller mobilisering av endast
marinen varder anbefalld, gäller denna förordning för marinen i dess
helhet, så framt icke Kungl. Maj:t för viss del eller i avseende å visst
stadgande finner skäl annorlunda förordna.
Vid partiell mobilisering av marinen lämnar Kung]. Maj:t i varje
fall föreskrift, beträffande vilka delar av marinen och i vilken omfattning
förordningen skall äga tillämpning.
3. Varder personal, som icke är anställd pa aktiv stat, inkallad till
tjänstgöring för rikets försvar, utan att mobilisering av den del av marinen,
vartill inkallelsen sker, samtidigt anbefalles, meddelar Kungl. Maj:t i varje
fall föreskrift, huruvida och i vad mån beträffande personalens avlöning
stadgandena i denna förordning skola träda i tillämpning.
De föreslagna ändringarna i nu gällande förordning äro utmärkta med kursiv stil.
24
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 53.
Under förordningen liänförlig personal.
1. Denna förordning äger tillämpning å nedannämnda personal,
då densamma tillhör mobiliserad del av marinen ävensom då den företager
färd för inställelse till eller hemförlovning från krigstjänstgöring
nämligen:
ä) personal av marinens stam, med undantag av personal tillhörande
ecklesiastikstaten, lärarstaten, manadslönarstaten och daglönarstaten vid
flottan, ävensom av de civilmilitära tjänstemännen vid kustartilleriet,
b) personal, tillhörande reservstat för marinen,
c) personal av marinens reserv, samt
d) värnpliktiga.
2. Oberoende av vad i reglemente för marinen eller eljest är stadgat
beträffande personalens fördelning på stam, reserv och värnpliktiga,
skola de i denna förordning angående värnpliktiga meddelade bestämmelser
gälla föi
dels
sjökadetter och kustartillerikadetter ävensom mariningenjörsaspiranter
och -elever samt marinintendentsaspiranter och -elever, då de
tagas i anspråk för tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen,
dels värnpliktiga, då de konstitueras till militär tjänstegrad eller
civilmilitär befattning, ehuru dylik konstruering enligt därför gällande
bestämmelser skall avse reserven,
dels ock frivilliga, då de antingen anställas såsom meniga i reserven
eller ock i densamma konstitueras till militär tjänstegrad eller civilmilitär
befattning utan att därvid tilläggas avlöning och övriga förmåner i likhet
med personal av stammen.
3. Beträffande avlöning och övriga förmåner till den personal, å
vilken, enligt vad i mom. 1 a) sägs, denna förordning icke äger tillämpning,
samt vid mobiliserad del av marinen tjänstgörande personal
av post- och telegrafstaten eller lotsverkets personal ävensom övrig vid
sådan del av marinen i samma eller liknande befattning som i fred placerad
personal i statens tjänst (t. ex. vid marinen genom skriftligt kontrakt eller
annat avtal fast anställda civila arbetare, förrådsbiträden, förmän, verkmästare
och tjänstemän, personal vid sjökarteverket och vid marinförvaltningen
anställda ritare) skola tillämpas de för personalen i fred gällande
föreskrifter och de särskilda bestämmelser, som för mobilisering äro eller
varda meddelade.
Kung], Maj:tf: Nåd. Proposition Nr 53.
25
§ 3.
Krigstjänstgöringsthl.
1. Krigstjänstgöringstid enligt denna förordning omfattar, i den
mån bestämmelserna i mom. 2 och 3 här nedan icke för viss personal
föranleda till annat beräkningssätt, tiden från och med första mobiliseringsdagen
för vederbörlig del av marinen till och med tionde dagen
efter det demobilisering av samma del tagit sin början.
2. Där personal senare än första mobiliseringsdagen inträffar å vederbörlig
mobiliseringsort (utrnstningsort), anses krigstjänstgöringstiden
för denna personal inträda först med dagen efter inställelsen å nämnda
ort. För personal, som beordras att utan föregående inställelse på mobiliseringsorten
(utrustningsorten) för särskilt tjänsteuppdrag omedelbart
infinna sig å annan ort, räknas krigstjänstgöringstiden från och med
dagen efter ankomsten till sistnämnda ort.
3. För personal, som hemförlovas från krigstjänstgöringen tidigare
än den i mom. 1 sist omförmälda dag, upphör krigstjänstgöringstiden
med den dag, då personalen hemförlovas.
§ 4.
Tillämpligheten mulei1 krigstjänstgöringstid av fastställda stater, reglemente
för marinen in. in.
1. Under § 2 mom. 1 a) hänförlig personal, på vilken denna förordning
äger tillämpning, bibehåller under krigstjänstgöringstid den
avlöning och de övriga förmåner, som enligt gällande stater, reglemente
för marinen eller eljest äro personalen tillförsäkrade, med iakttagande
:
att den, som i fred innehar bostad in natura och därjämte, i förekommande
fall, åtnjuter bostadens uppvärmning medelst värmeledning
eller avgiftsfri belysning med gas eller elektrisk ström, är skyldig att,
därest omständigheterna efter vederbörandes prövning skulle därtill föranleda,
omedelbart frånträda sådan förmån oberoende av föreskrifterna
i reglemente för marinen,
att till den, som sålunda förpliktas frånträda bostadsförmån in natura,
utgår gottgörelse för genom frånträdandet förorsakad kostnad för
avflyttning o. dyl. enligt de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj:t
efter framställning i varje särskilt fall varda meddelade,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 46 käft. (Nr 53.)
4
26
Ktingl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 53.
att all till inkvarteringsbidrag berättigad personal av officers eller
underofficers grad eller tjänsteklass äger att, oberoende av placeringseller
tjänstgöringsort, åtnjuta sådant bidrag, i den mån det under krigstjänstgöringstiden
förfaller till betalning, med det för personal i Stockholm
anvisade belopp,
att den förmån av portion, som enligt reglemente för marinen tillkommer
flottan tillhörande underofficer, under krigstjänstgöringstid i
intet fäll åtnjutes in natura, utan utgår såsom kontant löneförmån med
belopp, som enligt samma reglemente gäller för ersättning för portion
i land eller ombord; skolande i fråga om sådant belopps uppbärande
gälla vad som är stadgat om portionsersättning, dock utan den i del I
§ 145 mom. 2 stadgade inskränkning,
att flaggunderofficer äger åtnjuta förhöjning i den honom tillkommande
sjöavlöniug med 25 öre för dag, samt
att dagavlöning bibehålies av sjuka och sårade samt, såvitt ej annorlunda
förordnas, av tjänstlediga, så länge krigstjänstgöringstiden för dem
fortfar; skolande i fråga om bibehållande av dagavlöning för sjuka och
sårade, som efter avslutad krigstjänstgöringstid kvarligga å sjukvårdsanstalt,
gälla vad därom av Kung!. Maj:t på framställning av vederbörande
chef eller myndighet kan varda föreskrivet.
2. Beträffande avlöningen för den i § 2 mom. 1 b) omförmälda
personal tillämpas under krigstjänstgöringstid staten för reservstat för
marinen, men utgår därutöver till sådan personal lönefyllnad enligt denna
förordning.
3. Under § 2 mom. 1 c) hänförlig personal, på vilken denna förordning
äger tillämpning, åtnjuter under krigstjänstgöringstid avlöning
och övriga förmåner enligt reglemente för marinen eller ‘de särskilda
författningar, vilka gälla för personal, som tillhör marinens reserv eller
vid mobilisering genom konstituering anställes i densamma. Beträffande
förmånerna av inkvarteringsbidrag, portion eller sjöavlöning, då sådana
skola tillkomma personal, som i detta mom. avses, gälla dock enahanda
jämkningar, om vilka sägs i mom. 1 här ovan rörande sådana förmåner
för personal vid marinens stam.
4. Beträffande avlöning och övriga förmåner under krigstjänstgöringstid
för den under § 2 mom. 1 d) omedelbart eller i enlighet med
samma paragrafs mom. 2 hänförliga personal skall jämte bestämmelserna
i denna förordning tillämpas vad angående konstituering och anställningav
personal vid marinens stam eller reserv vid mobilisering är i särskild
författning stadgat.
21
Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr ad.
5. Skulle för personal, som enligt bestämmelserna i denna förordning
frånträder i fred utgående avlöning, dess under krigstjänstgöringstiden
utgående avlöningsförmåner understiga förstnämnda avlöning, förordnar
Kungl. Maj:t, därest omständigheterna därtill föranleda, på förslag
av vederbörande chef eller myndighet om särskild gottgörelse för
deri uppkomna minskningen i avlöningen.
§ 5-
Avlöning och övriga förmåner.
1. Avlöning och övriga förmåner, som enligt denna förordning
kunna tillkomma personal vid mobiliserad del av marinen och som avses
i § 1 mom. 1, äro följande:
a) lönefyllnad,
b) krigstillägg,
c) krigslön,
d) krigsutrustningsbidrag,
e) förplägnad och därmed sammanhängande förmåner,
f) sjukvård, samt
g) resekostnads- och traktamentsersättning.
2. Under krigstjänstgöringstid kunna dessutom följande förmåner,
på sätt därom finnes särskilt stadgat, tillkomma personal vid mobiliserad
del av marinen, nämligen:
tjänstebrevsrätt för befordran av meddelande till hemmavarande enligt
förordningen rörande postbehandling vid krig, samt
fri resa å järnväg för inställelse vid mobilisering och vid hemförlovning
samt kostnadsfri tjänstledighetsresa å krigsjärnväg enligt reglementet
för militärtransporter på järnväg.
Värnpliktig personal erhåller beklädnad enligt därom gällande särskilda
bestämmelser.
Angående kvarterförläggning och därmed förenade förmåner lända
till efterrättelse bestämmelserna i gällande rekvisitionslag samt i förordningarna
rörande inkvartering och truppers fortskaffande.
It. Lönefyllnad.
§ 6-
Avlöning till reser vstatspersonal utöver fastställd stat.
Utöver den avlöning, som enligt stat tillkommer personal på reservstat
för marinen, utgår till densamma under krigstjänstgöringstid löne
-
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
fyllnad med ett belopp, innefattande skillnaden mellan fredsavlöningsförmånerna
för beställning i motsvarande grad på aktiv stat samt avlöningsförmåner
enligt reservstaten, att utgå på sätt finnes stadgat i
reglemente för marinen om lönefyllnaden motsvarande avlöningsförmåner
för beställning på stat.
III. Krigstillägir.
§ 7.
Personal, berättigad till krigstillägg.
Under de i § 8 angivna förutsättningar åtnjutes krigstillägg under
krigstjänstgöringstid av nedannämnda personal, nämligen:
a) officer, underofficer och underofficerskorpral av marinens stam
ävensom flottans stam tillhörande personal av officers eller underofficers
tjänsteklass vid mariningenjörkåren, marinintendenturkåren, marinläkarkåren
och poliskåren,
b) officer och underofficer tillhörande reservstat för marinen, samt
c) officer, underofficer och underofficerskorpral '' i marinens reserv
ävensom personal av officers tjänsteklass vid mariningenjörkåren, marinintendenturkåren
eller marinläkarkåren i flottans reserv, härifrån dock
undantagen personal, som omedelbart eller i enlighet med § 2 mom. 2
är hänförlig under samma paragrafs mom. 1 d).
§ 8.
Krigstillägg* åtnjutande och utbetalande.
1. Krigstillägg utgår allenast vid tjänstgöring i land och under
den ytterligare förutsättning, att den mobiliserade del av marinen, vartill
personalen hör, befinner sig
antingen å ort, belägen inom avdelad krigsskådeplats,
eller inom fästning, vilken, även om den icke ligger inom området
för avdelad krigsskådeplats, förklarats i belägringstillstånd.
Krigstillägg utgår jämväl för tjänstgöring vid mobiliserad del av
marinen, som detacherats till fälthären.
2. I avseende å tiden och sättet för krigstilläggs åtnjutande och
utbetalande iakttages, utöver vad i mom. 1 sägs:
att i fråga om personal, som uppbär dagavlöning, skall i tillämpliga
delar gälla vad i motsvarande hänseende är stadgat beträffande dagavlöningen,
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 53.
29
att till dagavlöning ej berättigad civilmilitär personal äger uppbära
krigstillägg i den ordning, som gäller beträffande dagavlöningen för
militär personal i tjänstegrad, som motsvarar den tjänsteklass förstnämnda
personal innehar,
att för dag, då löntagare enligt gällande föreskrifter äger uppbära
traktamentsersättning, krigstillägg icke utgår,
att, därest under krigst j änstgör i 11 gstid personal, som åtnjuter krigstillägg,
enligt vederbörlig order förrättar tjänstgöring, som föranleder
sådan förläggning, att den jämlikt bestämmelse i reglemente för marinen
del III eljest berättigar officer, civilmilitär tjänsteman, underofficer, reservofficersaspirant
eller underofficerskorpral att uppbära mässpenningar, ävensom
underofficer att uppbära ersättning för portion, dessa förmåner skola
anses inbegripna i krigstillägget, samt
att till underofficer eller underofficerskorpral, som är inmönstrad å
fartyg eller båt, bemannad av kustartilleriets eller för kustartilleriets
räkning förhyrd personal, icke skall under sådan tid, då underofficeren
eller underofficerskorpralen åtnjuter krigstillägg, utgå de för sådan tjänstgöring
eljest enligt reglemente för marinen del III bestämda förmåner
av sjötiHägg och mässpenningar och, vad underofficer beträffar, ej heller
ersättning för portion.
§ 9.
Krigstilläggs belopp.
1. Krigstillägg utgår med belopp, som angivas i nedanstående tabell:
Flottans personal. |
Kustartilleriets personal. |
Krigs- | Kronor. : |
|
Flaggman ............................................. |
Generalsperson ....................................... |
8 |
i 50 |
Kommendör .......................................... |
Överste ................................................. |
7 |
— |
Kommendörkapten av 1. graden ................ |
Överstelöjtnant...................................... |
5 |
50 |
Kommendörkapten av 2. graden ................ |
Major ................................................... |
4 |
50 |
Kapten ................................................. |
Kapten ................................................. |
3 |
75 |
Löjtnant............................................... |
Löjtnant................................................ |
2 |
75 |
Underlöjtnant (fänrik).............................. |
Underlöjtnant (fänrik) .............................. |
3 |
25 |
Flaggunderofficer .................................... |
Underofficer av 1. graden ........................ |
2 |
40 |
Underofficer av 2. graden ....................... |
Underofficer av 2. graden ........................ |
1 |
40 |
Underofficerskorpral................................. |
Underofficerskorpral................................. |
— |
70 |
30
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
2. Vid tillämpning av tabellen i mom. 1 iakttages:
att personal med militär tjänstegrad, som finnes upptagen i tabellen,
åtnjuter krigstillägg efter innehavande grad, med iakttagande att särskilt
erhållen högre grad i marinen härvid icke medför rätt till krigstillägg
för sådan grad,
att innehavare av civilmilitär beställning åtnjuter krigstillägg med
det belopp, som tillkommer militär personal i tjänstegrad, vilken motsvarar
den tjänsteklass, till vilken beställningens innehavare är att hänföra,
med iakttagande av den inskränkning, som i detta moments första
stycke angives beträffande militär personal, dock att till marinläkare av
andra graden i varje fall skall utgå krigstillägg av det för kapten bestämda
beloppet, samt
att underofficer av stammen, som blivit förordnad att med månadslön
å varvets stat tjänstgöra å flottans varv, åtnjuter krigstillägg i likhet
med underofficer på stat.
IV. Krigslön.
§ io.
Personal, berättigad till krigslön.
Krigslön tillkommer under tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen
värnpliktiga och med dem jämlikt § 2 mom. 2 likställda.
§ 11-
Krigslöns belopp och grunder för dess utgående.
1. Krigslön utgår efter nedanstående krigslönetariff och under olika
föl-utsättningar antingen såsom högre krigslön (tariffens Tab. A) eller
såsom lägre krigslön (tariffens Tab. B).
Kung!. Maj:tu Nåd. Proposition Nr Mi.
31
Kiigxlönetiuifl''.
Krigslön för |
|||||
termin. |
|||||
P e r s o n a 1. |
Krigslöneklasser. |
Tab. A. |
Tab. 11. |
||
Högre |
Lägre |
||||
krigslön. |
krigslön. |
||||
Kronor. |
Kronor. |
||||
Konstituerad kapten...................................................... |
1. krigslöneklassen |
80 |
_ |
40 |
_i |
Konstituerad löjtnant ................................................. |
2. |
60 |
— |
30 |
— |
Konstituerad underlöjtnant (fänrik) ................................. |
3. |
55 |
— |
25 |
_i |
Konstituerad flaggunderofficer (underofficer av 1. graden) ... |
4. |
45 |
— |
20 |
—1 |
Konstituerad underofficer av 2. graden ............................ |
5. » |
35 |
— |
15 |
—i |
Konstituerad underofficerskorpral .................................... |
6. |
12 |
50 |
12 |
so: |
Konstituerad korpral ................................................... |
7. |
10 |
— |
10 |
—J |
Menig värnpliktig........................................................ |
8. |
5 |
— |
5 |
—1 |
2. Högre krigslön utgår till den i § 10 omnämnda personal vid
sjökommendering i varje fall samt därjämte vid tjänstgöring i land
under förutsättning, att den mobiliserade del av marinen, personalen tillhör,
befinner sig
antingen å ort, belägen inom avdelad krigsskådeplats,
eller inom fästning, vilken, även om den icke ligger inom området
för avdelad krigsskådeplats, förklarats i belägringstillstånd.
Högre krigslön utgår jämväl för tjänstgöring vid mobiliserad del
av marinen, som detacherats till fälthären.
3. Lägre krigslön utgår till den i § 10 omnämnda personal i de
fall, då de i mom. 2 angivna tjänstgörings- eller förläggningsförhållandena
för personalen eller vederbörlig mobiliserad del av marinen icke
föreligga.
4. Beträffande den till krigslön berättigade personalens fördelning
å de i krigslönetariffen upptagna krigslöneklasserna iakttages:
att krigslöneklassen för den personal, som konstitueras till officer,
underofficer, underofficerskorpral eller korpral eller som utnämnts till
någon av nämnda underbefälsgrader, skall vara den, som enligt tariffen
upptager personal i vederbörlig militär tjänstegrad,
att krigslöneklassen för personal, konstituerad till civilmilitär befattning
av officers tjänsteklass, ävensom för mariningenjörs- och marin
-
32 Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 53.
intendentsaspirant skall vara den, som upptager personal i sådan militär
tjänstegrad, som motsvarar den med befattningen förenade tjänsteklass,
samt
att krigslöneklassen för övrig personal skall vara den för menig
värnpliktig bestämda.
§ 12-
Löneterminer. Krlgslöns utbetalande.
1. Krigslön åtnjutes såsom intjänt i förskott för lönetermin. Varje
månad indelas i tre löneterminer, den första från och med den 1, den
andra från och med den 11 samt den tredje från och med den 21 dagen
i månaden.
2. Från och med första krigstjänstgöringsdagen till början av
törsta löneterminen närmast därefter åtnjutes krigslön med belopp, beräknat
för varje dag till b io av krigslönen för termin, och utbetalas
detta belopp tillika med krigslönen för nämnda termin.
3. Har före ingången av viss lönetermin meddelats föreskrift, att
till krigslön berättigad personal skall hemtörlovas under löneterminen,
utbetalas till sådan personal krigslön allenast för den del av löneterminen,
som motsvarar tiden till och med hemförlovningsdagen, och beräknas
krigslönen därvid för varje dag till Vio av krigslönen för eu termin.
4. Till betalning förfallen krigslön utbetalas, vid tjänstgöring i
land å den flottans station eller annan förläggningsort för marinens
personal, där löntagaren är tjänstgörande, samt vid sjökommendering å
det fartyg (sjöposition), där han är inmönstrad.
5. Till personal av officers eller underofficers grad och likställd
utbetalas krigslön mot personligt kvitto. Utbetalning av krigslön till
personal av manskaps grad äger rum på sätt för utbetalning av avlöningsmedel
till stammanskapet finnes föreskrivet.
§ 13.
Förändring i krigslön.
1. Vid övergång från sådan krigstjänstgöring, för vilken åtnjutes
lägre krigslön, till sådan, som berättigar till högre krigslön, eller tvärtom,
tillträdes den högre eller lägre krigslönen först från och med den efter
övergången närmast infallande löneterminen.
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 53. 33
2. För personal, som genom beslut av vederbörande myndighet
efter krigstjänstgöringstidens början genom konstruering tillägges högre
krigslöneklass än den, efter vilken krigslön förut åtnjutits, inträder förändring
i lönebelopp först med nästföljande lönetermin.
§ 14-
Krigslön för sjuka, tjänstlediga, tillfångatagna in. fl.
1. Krigslön bibehålies av sjuka och sårade, så länge krigstjänstgöringstiden
för dem fortfar. Varder sjuk eller sårad, som åtnjuter
högre krigslön, avsänd för vård till ort, belägen utom avdelad krigsskådeplats
eller utom området för belägrad fästning, äger han därefter
åtnjuta allenast den lägre krigslönen; skolande i avseende å övergången
till sistnämnda krigslön föreskriften i § 13 mom. 1 lända till efterrättelse.
2. Under all tjänstledighet, som på grund av i kommandoväg
meddelade föreskrifter får av vederbörande chef eller myndighet beviljas
personal, berättigad till krigslön, bibehålies, därest icke Kungl. Maj:t
beträffande viss tjänstledighet annorlunda förordnar, den för personalen
bestämda krigslön.
3. 1 de fall, då tjänstledighet omedelbart beviljas av Kungl. Maj:t,
prövar Kungl. Maj:t i samband därmed på förslag av vederbörande chef
eller myndighet, huruvida krigslön må under ledigheten bibehållas eller om
densamma skall i sin helhet eller till viss del avstås.
4. Varder till krigslön berättigad tagen i häkte eller arreststraff
honom ålagt, bibehålies krigslönen oavkortad under häktnings- eller
strafftiden.
Den, som undergår fängelsestraff, åtnjuter, därest han tillhör 8.
krigslöneklassen, icke någon del av den under strafftiden förfallande
krigslön, varemot personal med krigslön i någon av 1.—7. krigslöneklasserna
vid undergående av nyssnämnt straff äger för lönetermin bibehålla,
av krigslön i 1. eller 2. klassen 20 kronor, i 3., 4. eller 5. klassen
15 kronor, i 6. klassen 2 kronor 50 öre och i 7. klassen 2 kronor.
Den, som undergår straffarbete, äger icke åtnjuta under strafftiden
förfallen krigslön.
5. Den, som tillfångatages, äger under fångenskapen åtnjuta krigslön
allenast för så vitt han tillhör någon av 1.—7. krigslöneklasserna
och under sådan förutsättning med belopp, som enligt mom. 4 andra
stycket utgår för däri nämnt fäll. Sålunda utfallande medel omhänder
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 46 käft. (Nr 53.) 5
34
Kungi, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
tagas för den tillfångatagnes räkning i enlighet med de bestämmelser,
som vederbörande stationsbefälhavare eller regements- (kår-, detachement^-)
chef bestämmer.
6. Utan känd anledning frånvarande är icke berättigad till krigslön,
som under frånvaron förfaller till betalning. Vid återinträde i
tjänstgöring återvinnes dock rätt till hel eller, jämlikt bestämmelserna
i denna paragraf, reducerad krigslön för sådan termin eller del därav,
för vilken visas förfall, som vederbörande myndighet godkänner.
§ 15-
Krigslöns avsättande och försändande.
1. Sjökommenderad, som åtnjuter krigslön i någon av 1.—7. krigslöneklasserna,
må, såvida han därom gjort framställning till vederbörande
fartygschef och därvid meddelat uppgift å den person, som äger att
lyfta medlen, till utbetalning terminsvis å den flottans station, löntagaren
tillhör, avsätta av krigslön i 1. eller 2. klassen 20 kronor, i
3., 4. eller 5. klassen 15 kronor, i 6. klassen 2 kronor 50 öre och i 7.
klassen 2 kronor.
2. Beväringskompanichef ävensom kompanichef för kompani av
sjömanskåren, vid vilket i mom. 1 nämnd personal redovisas, skall
åligga att, då han därtill av sådan personal befullmäktigas, utkvittera
dennas avsatta medel och att, i den mån de utfalla, antingen för löntagarens
räkning insätta desamma i bankinrättning på stationsorten eller
till enskild av löntagaren uppgiven person inom riket såsom försändelse
i tjänsteärende avsända vederbörligt belopp. Sparkassebok eller annat
över bankinsättningen erhållet kvitto skall tillhandahållas vederbörande,
då han till stationen återkommer, eller, om han avlidit, överlämnas till
hans rättsinnehavare.
§ 16.
Avdrag å krigslönen vid ersättningsskyldighet till kronan. Krigslöns undantagande
från utmätning.
Genom avdrag å krigslönen äger statsverket uttaga ersättning för
sådana förluster, för vilka personal på grund av felaktigt förhållande
i tjänsten eller av annan orsak i vederbörlig ordning förklarats ersättningsskyldig.
Krigslön, som enligt denna förordning tillkommer värnpliktig, må
ej, så länge den innestår, för gäld tagas i mät.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
35
V. Krigsutrustningsbidrag.
§ 17-
Bidragets ändamål, belopj) och utbetalande in. in.
1. Krigsutriistningsbidrag avser att utgöra bidrag till fullständigande
vid mobilisering av egna uniforms- m. 11. beklädnadspersedlar
samt till persedlarnas underhåll och ersättande i mån av förslitning.
2. Krigsutrustningsbidrag åtnjutes av officer och underofficer eller
likställd, som är skyldig att vid tjänstgöring bära föreskriven uniform
och icke tillhandahålles beklädnad av kronan; dock att dylik förmån
icke tillkommer värnpliktiga eller med dem jämlikt § 2 mom. 2 likställda,
vilka vid mobilisering i reserven konstitueras till officers tjänstegrad
eller civil militär befattning av motsvarande tjänsteklass och, enligt
vad i särskild författning är stadgat, vid anställningen erhålla beklädnadshjälp.
Bidraget utgår för en gång vid krigstjänstgöringstidens
början med 150 kronor för officer och likställd samt med 100 kronor
för underofficer och likställd samt utbetalas vid den station eller det
regemente (kår, detachement), där vederbörande äger uppbära lön eller
däremot svarande avlöning.
Överflyttas löntagare för krigstjänstgöring från en mobiliserad del
av marinen till en annan eller inträder tillfälligt avbrott i krigstjänstgoringen,
medför överflyttningen eller avbrottet icke rätt för löntagaren
att ånyo uppbära krigsutrustningsbidrag.
3. Därest lerig stjänstgöring en för i mom. 2 nämnd personal utan
avbrott fortgår över 6 månader eller, då avbrott ägt rum, sammanlagt får
en motsvarande utsträckning, kan personalen, då förhållandena därtill giva
anledning, i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter komma i
åtnjutande av förnyat krigsutrustningsbidrag med högst hälften av det belopp,
som vid krigstjänstgöringstidens början utbekommits. Sådant förnyat bidrag
kan sedermera tillerkännas berörda personal efter varje ytterligare period av
6 månader.
4. Underofficer eller likställd, vilken, efter att såsom sådan hava
uppburit krigsutrustningsbidrag enligt mom. 2, under krigstjänstgöringstid
uppflyttas till officers grad eller till civilmilitär befattning av motsvarande
tjänsteklass, utbekommer skillnaden mellan underofficers och
officers krigsutrustningsbidrag vid den efter uppflyttningen närmast
följande utbetalningen av honom tillkommande lön.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
VI. Förplägnad och därmed sammanhängande förmåner.
§ 18.
Tillhandahållande av portion.
1. Utöver vad i reglemente för marinen är stadgat om naturaportion
till viss personal av marinen och med iakttagande av vad i § 4
mom. 1 sagts angående förvandling till kontant förmån av den underofficer
vid flottan tillkommande, på nämnda reglemente grundade rätt
till naturaportion äga under tjänstgöring vid mobiliserad del av marinen
1 land eller ombord samtliga officerare, underofficerare och likställda av
stam eller reserv ävensom värnpliktiga och med dem jämlikt § 2 mom.
2 likställda rätt att utan ersättning för varje dag bekomma en naturaportion,
och skall denna vara av likartad beskaffenhet för samtliga
portionstagare.
_ 2. Enligt mom. 1 utgående portion utbekommes vid marinens
matinrättning i land eller å förläggningsort, där förplägnad för marinens
manskap eljest finnes anordnad, samt, vad beträffar sjökommenderad
personal, å det fartyg, varå personalen är inmönstrad eller eljest tjänstgörande.
Till personal av officers eller underofficers grad eller tjänsteklass,
konstituerad personal häri inräknad, utlämnas dock portionen
endast efter hos vederbörande myndighet gjord anmälan.
Kan portion i land icke lämpligen på nu nämnt sätt tillhandahållas,
må vederbörande myndighet, under vilken personalen är ställd, anordna
förplägnad åt densamma på för kronan billigaste sätt.
För den, vilken icke begagnar sig av förplägnad, som enligt denna
paragraf blivit för honom anordnad, utgår icke någon ersättning för
portion.
3. Under tjänstledighet eller permission upphör all rätt till förplägnad
enligt denna förordning.
4. Sjuk eller sårad erhåller under tid, då han är intagen å militär
sjukvårdsanstalt, på kronans bekostnad förplägnad å sådan anstalt i
stället för den honom enligt denna paragraf eller, vad stammanskapet
beträffar, enligt reglemente för marinen tillförsäkrade naturaportion.
5. Den, som råkat i krigsfångenskap eller avvikit från krigstjänstgöring,
äger icke rätt till ersättning för portion under tiden för uteblivandet,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
37
§ 19.
Diet- och mässpenningar.
Under sjökommendering äga sådana värnpliktiga och med dem
jämlikt § 2 mom. 2 likställda, vilka konstitueras till officers eller underofficers
tjänstegrad eller till civilmilitär befattning av officers tjänsteklass,
åtnjuta diet- eller mässpenningar i enlighet med vad för personal
av vederbörlig grad eller tjänsteklass är i reglemente för marinen stadgat.
VII. Sjukvård.
§ 20.
Förmånens omfattning.
Utöver vad reglemente för marinen stadgar i fråga om sjukvård
för marinens personal av stammen gäller enligt denna förordning, att
envar av den i § 2 omförmälda personal, varå denna förordning äger
tillämpning, äger rätt till fri sjukvård, omfattande fri läkarvård och fria
läkemedel ävensom, då förhållandena så betinga, vård å militär sjukvårdsanstalt.
VIII. Resekostnads- och traktamentsersättning m. m.
§ 21.
Resekostnadsersättnings beräknande.
1. Resekostnadsersättning enligt denna förordning omfattar gottgörelse
för nödigt transportmedel för egen person, för betjänt åt personal,
som enligt i fred gällande resereglemente äger medföra sådan,
samt för medförda utrustningseffekter.
2. Kommer vid färd eller resa något av de i resereglementet
angivna fortskaffningsmedel till användning, skola vid bedömande av
vad som är att anse såsom nödigt transportmedel resereglementets bestämmelser
tjäna till ledning.
3. Resekostnadsersättning utgår med de verkliga utgifternas belopp
enligt såvitt möjligt verifierad och av vederbörande chef godkänd
räkning.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
§ 22.
Ersättningar för inställelse till eller hemförlovning från krigstjänstgöring.
1. Vid marinen tjänstgörande personal äger för inställelse till
krigstjänstgöring uppbära resekostnadsersättning enligt § 21 för färd
från fredstjänstgöringsorten till vederbörlig mobiliseringsort (utrustningsort)
eller, där inställelsen skall ske å annan ort, till den sålunda bestämda
orten.
Till krigstjänstgöring särskilt inkallad personal åtnjuter på angivna
sätt bestämd resekostnadsersättning för färd från hemvistet i kyrkobokföringsorten
till mobiliseringsorten (utrustningsorten); dock att, där annat
fortskaffningsmedel än järnväg eller ångfartyg använts för färden eller
någon del därav, resekostnadsersättning härför, icke åtnjutes i annat fall, än
då den väglängd, för vilken sådant fortskaffningsmedel anlitats, uppgår till
minst 10 kilometer. Styrker inkallad, att han vid färdens anträdande
uppehållit sig å annan än kyrkobokföringsorten, äger han, med nyss
angivna inskränkning, utbekomma ersättning för färd från dåvarande
vistelseorten inom riket eller, vid vistelse utom riket, från den plats
inom riket, å vilken han vid färden först inträffar.
2. Vid avslutande av eller hemförlovning från krigstjänstgöring
utgår resekostnadsersättning enligt § 21 till den personal, som skall
kvarstå i tjänstgöring vid marinen, för färd från den ort, där krigstjänstgöringen
upphör, till fredstjänstgöringsorten och till övrig personal
för färd från förstnämnda ort till hemvistet i kyrkobokföringsorten eller,
vad beträffar å sjömanshus inskriven personal, till det sjömanshus envar
tillhör; skolande i sistnämnda båda fall vid resekostnad sersättningens bestämmande
för färd eller del av färd, för vilken anlitas annat fortskaffningsmedel
än järnväg eller ångfartyg, tillämpas enahanda inskränkning,
■som i mom. 1 sägs.
. : 3. Har någon vid inställelse till eller hemförlovning från krigstjänst
göring
icke begagnat sig av sådan rätt till färd på järnväg utan kontant
betalning, som jämlikt reglementet för militärtransporter på järnväg stått
honom till buds, utgår icke till honom gottgörelse för järnvägsbiljett, som
han i stället löst.
4. För färd, som enligt mom. 1 eller 2 här ovan medför rätt till
■resekostnadsersättning, titgår därjämte till officerare, underofficerare,
underofficerskorpraler och, likställda dagtraktamente, vilket, då färden
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr dd.
39
sker såsom enskild resa, utgår enligt resereglementet men, då färden
sker i trupp, enligt i nådiga kungörelsen den 27 maj 1881 fastställd
lägre beräkningsgrund, i sistnämnda fall, vad underofficerskorpral beträffar,
dock endast då lian tjänstgör såsom marschbefäl.
5. Företages färd, som enligt mom. 1 eller 2 här ovan medför rätt
till resekostnadsersättning, såsom enskild resa, åtnjuter annat manskap
av stammen än underofficerskorpral ävensom värnpliktiga och med dem
jämlikt § 2 mom. 2 likställda traktamentsersättning enligt i nådiga
kungörelsen den 27 maj 1881 angiven lägre beräkningsgrund samt,
därest i förekommande fall inkvartering icke beredes genom kronans
försorg, dessutom nattkvarters ersättning med 1 krona 50 öre för varje
erforderligt nattkvarter. För dylik färd, vare sig den företages såsom
enskild resa eller i trupp, åtnjuta de värnpliktiga och med dem likställda
dessutom särskild färdavlöning med 50 öre för dag, dock icke
för dag, då krigslön utgår.
§23.
Resekostnadsersättning under tjänstledighet.^resa.
1. Hav någon av den under § 2 inom. 1 upptagna personal vare
sig omedelbart av Kungl. May.t eller jämlikt i kommandoväg meddelade
bestämmelser av vederbörande chef eller myndighet erhållit tjänstledighet av
orsak, varom i mom. 2 här nedan sägs, äger den tjänstledige att för resa,
som han under ledigheten i anledning av något av de i mom. 2 angivna
förhållanden företager från tjänstgöringsort till ort inom riket och äter,
åtnjuta resekostnadsersättning enligt § 21, med iakttagande dels att, där
annat fortskaffningsmedel än järnväg eller ångfartyg använts för färden
eller någon del därav, resekostnadsersättning härför icke åtnjutes i annat
fall än då den väglängd, för vilken sådant fortskaffningsmedel anlitats,
uppgår till minst 10 kilometer, dels ock att, i den män resa sker å krigsjärnväg,
någon resekostnadsersättning för sådan del av resan icke må uppbäras.
2. Ersättning enligt mom. 1 utgår, då tjänstledigheten beviljats
a) i anledning därav att den tjänstlediges hustru, barn, fader eller
moder eller annan av hans närmaste svårt insjuknat eller avlidit;
b) för den tjänstlediges personliga närvaro vid synnerligen viktigt
af färssammanträde, rättegång, syn eller dylikt;
c) för nödig tillsyn över den tjänstledige tillhörig fast egendom, handels-,
fabriks- eller annan industriell rörelse; samt
d) för avläggande av examen eller av annat prov för fortskriden lärokurs.
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.
§ 24.
Resekostnads- och traktamentsersättning för tjänsteresor och tjänsteförrättningar
under krigstjänstgöringstid.
1. För färder eller tjänsteresor, som av den vid mobiliserad del
av marinen tjänstgörande personalen företagas på grund av gällande
föreskrifter eller vartill personalen i behörig ordning kommenderas,
åtnjutes resekostnadsersättning enligt § 21.
2. Beträffande traktamentsersättning till i mom. 1 omnämnd personal
för färd, tjänsteresa eller extra förrättning under krigstjänstgöringstid-
gäller vad resereglementet, reglemente för marinen ävensom
nådiga kungörelsen den 27 maj 1881 härom stadga; dock att traktamente
icke tillkommer löntagare, som uppbär högre krigslön, i annat
fall än då han för tjänsteförrättning å annan ort än den, där han har
sin vanliga krigstjänstgöring, företager färd såsom enskild resa till
eller från tjänstgöringsorten, och beräknas därvid traktamentet enligt
nyssnämnda kungörelse.
Stockholm, K. L. Beckman» Boktr., 1918.