Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 50.

1

Xr 50.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående medgivande
för intendenten i ö v er i nt eu de utså mbetet F. II. V. Eckert
att övergå till byggnadsstyrelsens avlöning sstat; giren
Stockholms slott den 31 december 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva, att intendenten i överintendentsämbetet Fritz Herman Vilhelm
Eckert må, utan hinder av att han ej inom stadgad tid gjort därför
föreskriven anmälan, få, räknat från och med den 1 januari 1918, övergå
till den för byggnadsstyrelsen gällande avlöningsstaten.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hj. Bran ting.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 43 höft. (Nr 50.)

1

2

Kung! Majds nåd. proposition Nr 50.

Utdrag av protokollet över jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Branting,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Branting anhöll att för
Kungl. Maj:t få anmäla av intendenten i överintendentsämbetet Fritz
Herman Vilhelm Eckert gjord framställning om rätt att trots underlåtenhet
att därom inom föreskriven tid göra anmälan få övergå till den för
byggnadsstyrelsen gällande avlöningsstaten m. m. samt anförde i sådant
avseende följande.

Intendenten Eckert är född den 25 april 1852, antogs till extra
ordinarie arkitekt i överintendentsämbetet den 30 april 1878 och utnämndes
till intendent i ämbetsverket den 21 december 1904 med avlöning
enligt ämbetets ordinarie stat av 3,600 kronor, varav 2,400 kronor lön
och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, samt rätt till ålderstillägg.
Han har allt sedan sistnämnda tidpunkt tjänstgjort såsom intendent för
kronans under överintendentsämbetets inseende ställda hus och byggnader
i landsorten.

Eckert, som förmenade sig vid fyllda 65 år eller den 25 april
1917 uppnå stadgad pensionsålder och följaktligen då vara skyldig att

3

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 50.

avgå från sin tjänst, anhöll i eu till Kungl. Maj:t ställd skrift om tillstånd
att kvarstå i tjänsten under ett år efter sistnämnda dag, vilken
skrift av överintendentsämbetet med utlåtande den 26 september 1916
överlämnades till Kungl. Magt, varvid ämbetet för egen de! tillstyrkte
ansökningen.

Enligt beslut den 23 februari 1917 fann Kungl. Maj :t. gott på det
sätt bifalla berörda framställning, att Eckert finge kvarstå vid sin tjänst
tillsvidare intill utgången av år 1917.

Att denna tidpunkt sålunda fastställdes för Eckerts avgång torde
hava haft samband dämed att överintendentsämbetet från och med år
1918 ansågs skola erhålla eu helt ny organisation. Den 16 april 1917
avläts också proposition (nr 258) till riksdagen angående omorganisation
av och lönereglering för överintendentsämbetet m. m., däri föreslogs
ny stat för ämbetet under förändrat namn av byggnadsstyrelsen
att tillämpas från och med år 1918, upptagande bland annat
£ex intendenter med avlöning i andra normalgraden eller således 5,800
kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar
och 400 kronor orfstillägg, jämte rätt till ålderstillägg. Av dessa
intendenter var en avsedd huvudsakligen för det arbete, som skulle
tillföras byggnadsstyrelsen på grund av de åligganden, styrelsen skulle
övertaga från överintendentsämbetet beträffande vården av kronans
kyggnadt“r i landsorten, eller i stort sett enahanda göromål, som hittills
bestritts av Eckert. Nämnda proposition blev av riksdagen med endast
ett par jämkningar, som emellertid ej hava betydelse för nu förevarande
angelägenhet, bifallen enligt skrivelse den 11 juni 1917 (nr 269).

Den 25 juni 1917 fastställde Kungl. Maj:t den nya staten för
överintendentsämbetet under förändrat namn av byggnadsstyrelsen, att
tillämpas från och med år 1918, samt utfärdade i enlighet med riksdagens
beslut kungörelse angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av avlöningsförmånerna enligt staten. I denna kungörelse stadgades jämlikt
riksdagens beslut, att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar
i överintendentsämbetet, vilka icke före den 1 november 1917 anmälde,
att de ville övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig
de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid dem
enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranleddes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem.

Sedermera anhöll Eckert i en av chefen för överintendentsämbetet

Departements
cliefen.

4 Kung!.. Maj:ts null. proposition Nr 50.

med skrivelse den 13 december 1917 överlämnad och till nådigt bifall
förordad ansökning- om avsked med pension från sin intendentsbefattning
från och med 1918 års ingång.

Sedan Eckerts avskedsansökning remitterats till statskontoret yttrade
nämnda ämbetsverk i underdånigt utlåtande den 29 december 1917 följande:
Då handlingarna utvisade, att Eckert den 21 december 1904 utnämnts
till sin intendentsbefattning, vore han alltså enligt föreskrift i
nådiga kungörelsen den 31 mars 1900 underkastad de förändrade bestämmelser
i fråga om rätt till pension, som innehölles i lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Vid
sådant förhållande och då Eckert vore född den 25 april 1852 och alltså
först den 25 april 1919 uppnådde den ålder av 67 år, då han enligt
nämnda lag ägde rätt att efter avgång komma i åtnjutande av pension,
samt några sådana omständigheter icke syntes föreligga, som enligt sista
stycket av § 6 samma lag kunde föranleda tidigare avgång med pension,
hemställde statskontoret, att ifrågavarande ansökning icke måtte till
någon vidare åtgärd föranleda.

Med anledning härav inkom Eckert till Kung!. Maj:t med en skrift,
däri lian med hänsyn till de av statskontoret påvisade förhållandena
återkallade sin ansökning om avsked med pension. På det att några
rättsförluster i ekonomiskt avseende på grund av det föreliggande misstaget
beträffande den för Eckert gällande pensionsåldern icke måtte
komma att drabba honom, anhöll han tillika i den ingivna skriften, att
Kungl. Maj:t ville hos riksdagen utverka medgivande för honom att
övergå å den nya staten för byggnadsstyrelsen, oaktat han, på grund
av ovannämnda missförstånd, icke inom föreskriven tid innan den 1
november 1917 anmält sig villig därtill.

Overintendentsämbetet, vars utlåtande över Eckerts sistberörda
framställning genom remiss infordrats, förklarade sig i utlåtande den
29 december 1917 på det livligaste tillstyrka samma framställning.

1 likhet med statskontoret finner jag, att intendenten Eckert ej
är skyldig att avgå från sin tjänst förr än vid fyllda 67 år eller den
25 april 1919 samt att han vid eventuell avgång från tjänsten dessförinnan
ej äger rätt till någon på pensionslagen grundad rätt till pension.
Dä emellertid Eckert, vilken, på sätt ovan nämnts, numera återkallat
sin avskedsansökning, ej inom föreskriven tid anmält, att han ville övergå
till den nya avlöningsstaten och underkasta sig de nya avlön ingsvillkoren,
och han ej heller torde lagligen kunna därtill förbindas, skulle
han sålunda komma att kvarstå å den gamla avlöningsstaten. Han

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 50. 5

korame under sådana förhållanden att från och med nästa år ej endast
g-å miste om den högre avlöningen enligt den nya staten utan även
erhålla en väsentligt mindre avlöning än häri för närvarande åtnjuter,
enär de provisoriska avlöningstillägg, som under en följd av år utgått
vid tjänsterna å den gamla staten, från och med nästa ar ej vidare utgå,
varförutom han ävenledes bleve avstängd från rätten till den högre
pension, som är förknippad med övergång till den nya avlöningsstaten.

Att Eckert, som i sin sist berörda framställning förklarat sig vilja
övergå till den nya avlöningsstaten, ej inom föreskriven tid eller före
den 1 november 1917 avgivit den för övergång till den nya staten i
kungörelsen den 25 juni 1917 föreskrivna anmälan har, såsom den lämnade
redogörelsen otvetydigt giver vid handen, sin grund däri, att han
trodde sig efter utgången av år 1917 ej längre få kvarstå i tjänst. Som
dock denna Eckerts missuppfattning med hänsyn till vad jag förut i
ämnet anfört måste anses ej blott förklarlig utan även ursäktlig, synes
mig billigheten fordra, att Eckert utan hinder av sin ifrågavarande
underlåtenhet kommer i åtnjutande av den nya statens bättre avlöningsoch
därav följande pensionsförmåner, givetvis med skyldighet att vara
underkastad de därför stadgade villkor och bestämmelser. Härtill fordras
emellertid riksdagens medgivande.

Med stöd av det ovan anförda hemställer jag, att Eders Kungl.

Magt måtte

dels låta bero vid Eckerts återkallelse av den av honom gjorda
ansökningen om avsked med pension från hans intendentsbefattning i
Överintendentsämbetet;

dels ock föreslå riksdagen medgiva, att Eckert må, utan hinder av
att han ej inom stadgad tid gjort därför föreskriven anmälan, få, räknat
från och med den 1 januari 1918, övergå till den för byggnadsstyrelsen
gällande avlöningsstaten.

Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga litt. . . .
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 scnnl. 43 höft. (hr 50.)

2