Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451.
1
Nr 451.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den
11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension, given Stockholms slott den 16 maj 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj :t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 409 käft. (Nr 451.)
1
2
Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Härigenom förordnas att 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skola erhålla
följande ändrade lydelse:
2 §•
Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds-, j ustitierådsoch
regeringsrådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller
flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik,
lärarbefattning vid folkskoleseminariernas övningsskolor, ej heller
ifråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan gälle i avseende
å dem vad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda
stadgat.
4 §•
Pension är till sitt belopp antingen hel eller avkortad.
Hel pension utgör, där ej för särskilt fall annorlunda är stadgat,
samma belopp som det för tjänstinnebavaren vid tiden för hans avgång
från tjänsten gällande pensionsunderlag; dock skall, för tjänstinnehavare,
som under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång
äger rum, beloppet av hel pension utgöra en femtedel av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart ooh ett av de
senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren gällande; och skall,
därest sådan tjänstinnehavare under någon del av nämnda tid, utan att
tillika innehava tjänst, som i denna lag avses, innehaft annan statstjänst,
med vilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas järn
-
Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451. 3
val för den tid, sådan tjänst innehafts, och därvid tillämpas de i 3 §
givna föreskrifter.
Avkortad, pension utgör viss del av hel pension och beräknas på
sätt i 7 § föreskrives.
Där vid beräkning av pensions belopp detta icke slutar å helt tiotal
kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.
5 §.
Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:
för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiosju levnadsår och
trettiofem tjänstår;
för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio levnadsår och
trettio tjänstår;
dock att sådan rätt inträder:
a) för ämneslärarinna vid blindundervisningsanstalterna: vid femtiofem
levnads- och tjugufem tjänstår;
b) för yrkesinspektris: vid sextio levnads- och tjugu tjänstår;
c) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien eller Brasilien minst fem år, samt för mästerlots och lots:
vid sextio levnads- och trettio tjänstår;
d) för provinsialläkare: vid sextiotvå levnads- och tjugu tjänstår;
e) för fyringenjör och verkmästare vid lotsstyrelsen, befälhavare å
lotsverkets ångfartyg Vega, å lotsverkets ångfartyg anställd maskinist
och uppbördsman, å fyrskepp anställd fyrmästare eller reservfyrmästare,
fyrvaktare och befälhavare eller reservfyrvaktare, fyrvaktare samt fyrbiträde,
övermontör, stationsmästare, maskinist och montör samt sluss-,
bro-, kanal- och hamnvakter vid statens vattenfallsverk, betjänte vid
tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare och musiklärare vid
de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna,
de vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare ävensom
beridare vid hingstdepå: vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstår;
f) för förste provinsialläkare: vid sextiofem levnads- och tjugutre
tjänstår;
g) för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, anställda såsom överingenjör
vid kanalverk och driftingenjör vid kraftverk, för yrkesinspektör
och assistent åt yrkesinspektör ävensom underinspektör, för lärare
vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan,
gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet,
undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet,
4
Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451.
Chalmers tekniska institut, fria konsternas akademi, musikaliska akademiens
konservatorium, skogshögskolan samt lantbruksinstitutet vid Ultuna
och lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, för folkskolinspektör, för
föreståndare och överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, för avdelningsföreständare vid statens skogsförsöksanstalt
ävensom för statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen
samt länsveterinärer: vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;
h) för rektorer och lektorer vid tekniska fackskolor och tekniska
gymnasier: vid sextiofem levnads- och trettio tjänstår.
i) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, ämneslärare
vid allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
samt annan övningslärare vid sådan läroanstalt än de under e)
särskilt angivna ävensom för lärare vid skeppsgosseskola: vid sextiofem
levnads- och trettiotre tjänstår;
k) för den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstaltema
och statens arbetsanstalter, maskinist och förman vid statens uppfostringsanstalt
å Bona, lotskapten, lotslöjtnant, överlots, å fast fyr anställd fyrmästare,
uppbördsfyrvaktare, fyrvaktare och fyrbiträde, postvaktbetjänte,
följande till statens vattenfallsverk hörande tjänstemän, nämligen överingen
jörsassistent, distriktsingenjör, kanalingenjör, kanalinspektor, driftverkmästare,
instrumentmakare, reparationsmästare, befälhavare å bogserbåt,
förman och maskinskötare, landsfogde och landsfiskal, betjänte vid
tullverkets lokalförvaltning, skogsförvaltare och skogvaktare vid universitetet
i Uppsala, andra ämnes- och övningslärare vid statens läroverk än
de under e), g), h) och i) särskilt angivna ävensom statsgeologer, lantbruksingenjörer
och distriktslantmätare, förvaltande och bevakande personal
vid skogsstaten samt föreståndare och skogsrättare vid statens
skogsskolor, distriktschefer och distriktsingenj örer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten
ävensom observatörer, geodeter, kartografer, manliga ritare
och gravörer vid rikets allmänna kartverk samt första aktuarie, aktuarie,
kartograf, manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket: vid sextiofem
levnads- och trettiofem tjänstår;
l) för chefen för lantbruksstyrelsen: vid sextiosju levnads- och tio
tjänstår såsom chef för nämnda styrelse;
m) för lantbruksinspektoren vid statens uppfostringsanstalt å Bona,
ledamöterna å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, byråchefen för lantbruksärenden
i lantbruksstyrelsen och lantbruksakademiens sekreterare,
tillika ledamot och sekreterare i styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet och ordförande i anstaltens nämnd: vid
sextiosju levnads- och tjugufem tjänstår.
5
Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 451.
§ 6.
Skyldighet att från tjänsten avgå inträder:
a) för innehavare av domarämbete vid fyllda sjuttio år eller, där
han, efter att hava uppnått de i 5 § för rätt till hel pension stadgade
levnads- och tjänstår, oavbrutet under sex månader på grund av sjukdom
varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen;
b) för annan tjänstinnehavare vid uppnående av den i 5 § stadgade
levnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att
från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet
anstå, därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på
ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre
än till fyllda sjuttio år;
c) för tjänstinnehavare, som icke uppnått den i 5 § stadgade levnadsålder,
där han, efter att under fem på varandra följande år i följd
av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes
vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;
d) för tjänstinnehavare, som träffats av olycksfall i tjänsten, där
olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.
Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
och har sådan tjänstinnehavare tillika antingen, där enligt
5 § rätt till hel pension inträder vid sextiosju levnadsår, uppnått en
levnadsålder av minst sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt
till hel pension inträder vid sextiotvå år eller fråga är om läkare vid
hospital eller asyl för sinnessjuka eller förste provinsialläkare, som tillika
är provinsialläkare, uppnått en levnadsålder av minst sextio år, eller, där
fråga är om maskinist eller förman vid statens uppfostringsanstalt å
Bona, skogsförvaltare eller skogvaktare vid universitetet i Uppsala, tjänstinnehavare
inom den förvaltande eller bevakande personalen vid skogsstaten,
föreståndare eller skogsrättare vid statens skogsskolor, betjänte
vid tullverkets lokalförvaltning eller de i 5 § k) omförmälda tjänstemän
vid lotsverket, rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och statens vattenfallsverk,
uppnått en levnadsålder av minst sextiotre år, eller ock,
där fråga är om yrkesinspektris, mästerlots eller lots, uppnått en levnadsålder
av minst femtioåtta år, äge Konungen, uppå därom av vederbörande
myndighet gjord framställning, förklara sådan tjänstinnehavare
skyldig att från tjänsten avgå.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 maj 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
TJndén,
Thorsson,
Efter gemensam beredning med statsråden och cheferna för justitie-,
sjöförsvars-, civil- och ecklesiastikdepartementen anmälde härefter chefen
för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, uppkomna frågor om ändringar
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension samt anförde därvid:
Personalen vid I den till 1904 års riksdag avlåtna propositionen angående stats
Sfostringsan-
verkets tillstånd och behov föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att på extra
sfart d Bona. stat för år 1905 bevilja vissa anslag till tvångsuppfostringsanstalten
å Bona. Då nämnda ärende anmäldes inför Kungl. Maj:t, meddelade
dåvarande chefen för justitiedepartementet, bland annat, att de
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
7
i och för anstaltens upprättande utsedda delegerade förordat, att pensionsåldern
för direktören, avdelningsbefälhavare, förmän och maskinisten
samt husmodern borde fastställas till 60 år med en tjänstgöringstid
av minst 20 år samt med skyldighet att avgå vid fyllda 65 år.
I sin med anledning av nämnda anslagsfråga till Kungl. Maj:t avlåtna
skrivelse av den 24 februari 1904 (nr 12) yttrade riksdagen, bland
annat, att riksdagen fäst uppmärksamhet vid den stora skillnad, som,
därest förslaget bleve godkänt, komme att äga rum mellan pensionsåldern
för uppfostringsanstaltens personal och den, som vore bestämd för
fångvårdens tjänstemän och betjänte. Som det emellertid icke vore fråga
om uppförande av anstaltens personal å ordinarie stat, hade riksdagen
för det dåvarande icke ingått i prövning av, vare sig huruvida personalen
över huvud taget skulle vara berättigad till pension, eller huru, i
dylikt fall, pensionsförhållandena borde ordnas.
Den 30 oktober 1908 uppdrog Kungl. Maj:t åt löneregleringskommittén
att i sammanhang med frågorna om reglering av löneförhållandena
m. m. vid fångvårdsstaten till behandling upptaga motsvarande
frågor beträffande statens uppfostringsanstalt å Bona. — Kommittén,
som den 22 juni 1909 avgav utlåtande i ämnet, yttrade därvid i fråga
om pensionsålder för maskinist och förmän vid anstalten följande:
»Enligt § 1 i lagen den 11 oktober 1907 tillkommer rätt till pension vid
avgång från tjänst, med vissa undantag och under stadgade villkor, en var ordinarie
innehavare av civil tjänst med lön å stat, som blivit fastställd av Konungen
och riksdagen. — Jämlikt § 5 i samma lag inträder i allmänhet rätten till hel
pension för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår
samt för kvinnlig tjän stinn e hava re vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår. I
fråga om vissa kategorier av tjänstmnebavare har emellertid, på grund av tjänstens
särskilda beskaffenhet och de krav, densamma ställer på vederbörandes krafter,
eller av andra orsaker, medgivits rätt till hel pension vid lägre levnads- eller
tjänsteålder. Sålunda inträder för den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna
rätt till hel pension vid H5 levnads- och 35 tjänstår. För
den kvinnliga bevakningspersonalen inträder, enligt Kungl. Maj:ts tolkning
av § 5 i pensionslagen, nämnda rätt såsom för kvinnliga tjänstinnehavare i
a lmänhet vid 60 levnads- och 30 tjänstår. — I fråga om skyldighet att från
tjänsten avgå gäller i allmänhet enligt itrågavarande lag, att tjänstinnehavare
är pliktig avga vid uppnåendet av den för rätt till hel pension stadgade
levnadsåldern, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten
avskeda, den myndigheten obetaget att lata med avskedet anstå, därest
och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredställande
sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda 70 år. —
Det synes kommittén, att pensionsåldern för maskinisten och förmännen vid uppfostringsanstalten
å Bona bör bestämmas i enlighet med vad som gäller för den
manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna.
Löneregle
rinqskom
mittén.
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 431.
Kommittén hemställer fördenskull, att för maskinisten och förmännen vid
statens uppfostringsanstalt å Bona skall i fråga om skyldighet att avgå från
tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension gälla vad enligt lagen den 11 oktober
1!)07 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension gäller för den manliga
bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna.»
r I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 6 november 1916
. hemställde styrelsen för uppfostringsanstalten, att anstalten måtte uppföras
å ordinarie stat. I sammanhang härmed anförde styrelsen rörande
frågan om rätt till pension åt personalen, bestående av en direktör,
en lantbruksinspektor, en pastor och förste lärare, två andra lärare, en bokhållare,
en maskinist och en husmoder ävensom ett antal förmän, i huvudsak
följande:
Att sätta pensionsåldern så lågt för samtliga befattningshavare,
som föreslogs år 1904, då anstalten organiserades, torde knappast — med
hänsyn till vad lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension i allmänhet stadgade — vara möjligt. Enligt
berörda lag skulle nämligen pensionsrätt vid 60 levnadsår tillkomma
manlig tjänstinnehavare endast i några få undantagsfall, vid vilka tjänstgöringsförhållandena
icke vore jämförliga med de nu ifrågavarande. Det
framställda förslaget vittnade emellertid om, att man från början haft
blicken öppen för att vid det slag av uppfostringsarbete, som skulle åligga
personalen vid Bona, det krävdes att mer än vanligt vara i besittning
av oförminskad arbetskraft och spänstighet. Uppenbart vore ju ock, att
ledningen av en fristående anstalt, vars personal vid med åldern inträdande
nedsättning i förmågan att med fasthet och kraft handhava de
till anstalten hänvisade ynglingarna icke kunde överflyttas till en annan
mindre krävande tjänstgöring, måste beredas möjlighet att genom befattningshavarnas
tidigare pensionering förekomma, att uppfostringsverksamheten
komme att lida genom att dess handhavare till större eller mindre
del vore för gamla och utslitna. Särskilt hade styrelsen sin uppmärksamhet
därvid riktad på förmännen, vilka, själva deltagande i jordbruks-
och hantverksarbetet, skulle däri handleda de å anstalten intagna
eleverna. Det läge i öppen dag, att denna verksamhet icke ägnade sig
för män, som mycket överskridit sextioårsåldern. Styrelsen funne därför
den av löneregleringskommittén föreslagna åldern, vid vilken skulle inträda
rätt för maskinisten och förmännen att erhålla pension, vara för
hög och ansåge det synnerligen önskvärt, att sistberörda befattningshavare
komme i åtnjutande av hel pension redan vid den ålder av 62 år, som
enligt 5 § mom e) i 1907 års lag vore bestämd för, bland andra, betjänte
vid tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare ävensom de
9
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare. Även med hänsyn
till antalet tjänstår, vilket beträffande nu anförda tjänstemannakategorier
vore bestämt till 30 år, funne styrelsen anstaltens maskinist och förmän
böra i avseende å rätt till pension likställas med ovanberörda tjänstemannagrupper.
Vid valet av maskinist och förmän vore anstaltens
styrelse i regel hänvisad till sådana, som icke vore alltför unga, och
som i föregående verksamhet såväl haft tillfälle att ådagalägga duglighet
i sitt fack som ock sådana personliga egenskaper och kvalifikationer, som
erfordrades för anstaltens uppfostringsarbete. Att döma av dittillsvarande
erfarenhet vore det ej heller troligt, att rekryteringen komme att ske
bland sådana, som förut varit anställda i statens tjänst. Beträffande
anstaltens övriga tjänstemän torde innehavaren av pastors- och förste
lärarbefattningen, i överensstämmelse med vad som gjorts gällande i
fråga om motsvarande tjänster vid fångvården, icke kunna förväntas
kvarstå i tjänsten så länge, att pensionsrätt för honom kunde inträda.
Såväl från anstaltens och kyrkans synpunkt som för ifrågavarande tjänstinnehavare
själva vore det fördelaktigast och riktigast, att de endast förordnades
tillsvidare, och att avlöningen alltså utginge i form av arvode,
såsom ock i styrelsens lönestatsförslag angivits. Under sådana förhållanden
torde skäl icke förefinnas att ifrågasätta pensionsrätt för ifrågavarande
befattningshavare. Då för anställning såsom andre lärare och såsom tredje
lärare fordrades samma kompetens, som föreskrivits för behörighet att söka
och innehava lärartjänst vid folkskola, hade för dem utverkats rätt till
delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning. Av denna anledning hade
även för dem i styrelsens lönestatsförslag upptagna avlöningar erhållit
karaktären av arvoden. Vidkommande lantbruksinspektoren och direktören
syntes rätt till pension böra för dem inträda vid 65 levnads- och
25 tjänstår och alltså dessa befattningshavare i fråga om pensionsålder
likställas med de i 5 § mom. g) av pensionslagen omförmälda tjänstinnehavare.
Ifrågavarande befattningshavare borde i regel kunna bibehålla
för deras tjänsteutövning erforderlig kroppslig och andlig vigör intill
den föreslagna åldern och vore det fördelaktigt för anstalten att så
länge som möjligt få påräkna deras under tjänstetiden vunna erfarenhet.
Vad antalet tjänstår beträffade, syntes det styrelsen för erhållande av
lämpliga personer till ifrågavarande befattningar välbetänkt att icke för
full pension fordra så mycket som 30 tjänstår. De personer, bland vilka
valet kunde äga rum, måste genom föregående verksamhet av icke alltför
kort varaktighet vara prövade och kunde därför icke alltid väntas
vara så unga vid tjänstetillträdet, att de vid uppnådd stadgad levnadsålder
för rätt till pension kunde åberopa tillräckligt antal tjänstår i
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 409 käft. (Nr 451.) 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
Kunql.
Maj:ts befallning.
<<liavande
i Östergötlands
län.
Löneregle
ringskom
mittén.
Chefen för
justitiedepartementet.
statstjänst. Särskilt gällde detta, om de förut varit anställda hos privata
personer eller institutioner. Vad slutligen anginge bokhållaren
och husmodern vid anstalten, syntes anledning icke föreligga att för dem
föreslå annan pensionsålder än den i gällande pensionslag i allmänhet
fastslagna.
I ett över framställningen avgivet utlåtande förklarade sig Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län icke hava något att erinra
mot styrelsens förslag till pensionsbestämmelser för anstaltens personal.
Utlåtande infordrades jämväl från löneregleringskommittén. Denna
erinrade, hurusom styrelsen beträffande pensionsåldern för direktören, lantbruksinspektoren,
maskinisten och förmännen ifrågasatt undantag från
pensionslagens allmänna bestämmelser, varefter kommittén anförde följande:
Såsom
kommittén redan i sitt den 22 juni 1909 avgivna betänkande
angående anstalten å Bona uttalat, torde i fråga om maskinisten
och förmännen på grund av tjänstens särskilda beskaffenhet och de krav,
densamma ställde på vederbörandes krafter och spänstighet, rätt till hel
pension böra inträda något tidigare än vad i allmänhet gällde beträffande
manliga befattningshavare. I sådant hänseende hemställde kommittén
då, att nyssnämnda befattningshavare vid Bona måtte likställas
med den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna och sålunda
rätten till hel pension inträda vid 65 levnads- och 35 tjänstår.
Någon anledning att frångå berörda förslag i fråga om likställighet i
pensionshänseende mellan de ifrågavarande befattningshavaima vid anstalten
å Bona och den manliga bevakningspersonalen vid fångsvårdsanstalterna
syntes kommittén icke nu föreligga. Vad direktören och lantbruksinspektoren
vid anstalten beträffade, hade kommittén icke ansett
sig kunna för dem föreslå en lägre pensionsålder, än som gällde för befattningshavare
av högre grad vid fångvårdsanstalter, eller 67 levnadsoch
35 tjänstår.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 16 april 1917 av styrelsens
för uppfostringsanstalten ovanberörda framställning om anstaitens
uppförande å ordinarie stat anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Stenberg, med avseende å nu förevarande fråga:
»Förslag till avlöningsvillkor för innehavare av befattningar å ordinarie
avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona har av löne
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
11
regleringskommittén utarbetats, och har kommittén därvid, med utgångspunkt
från de genom nådigt brev den 15 december 1911 redan meddelade
bestämmelser i motsvarande hänseenden för befattninghavare vid
anstalten, avfattat dessa villkor i nära överensstämmelse med nu gällande
avlöningsvillkor för personal vid fångvårdsstaten. Kommitténs berörda
förslag anser jag i allt väsentligt böra följas. En mindre jämkning synes
mig dock böra vidtagas av följande anledning. Fråga har nämligen uppstått,
att pensionsåldern för vissa befattningshavare vid anstalten skulle
bestämmas lägre än vad i civila pensionslagen föreskrives såsom allmän
regel. Då emellertid styrelsen för anstalten och löneregleringskommittén
i nämnda hänseende äro av i viss mån olika mening samt då därjämte
yttrande av statskontoret torde böra i frågan inhämtas, lärer en eventuell
framställning om ändring i pensionslagen knappast kunna medhinnas
förr än till nästa års riksdag. Vid sådant förhållande torde en
var, som med eller under år 1918 tillträder ordinarie anställning vid anstalten,
böra åläggas skyldighet att underkasta sig de förändrade bestämmelser
i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om
rätt till pension, som under sagda år kunna varda meddelade.»
I överensstämmelse med nämnde departementschefs hemställan
föreslog Kungl. Maj:t 1917 års riksdag att i samband med uppförande
av uppfostringsanstalten å ordinarie avlöningsstat bland villkor och bestämmelser
för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt nämnda stat föreskriva,
att i fråga om befattningshavares skyldighet att avgå från tjänsten
ävensom i fråga om rätt till pension skulle gälla vad i särskild lag
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension vore vid hans tillträde
till befattningen stadgat; dock att den, som med eller under år 1918
tillträdde ordinarie befattning vid anstalten, skulle vara underkastad de
förändrade bestämmelser uti berörda hänseenden, som under samma år
kunde varda meddelade.
Sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning,
utfärdade Kungl. Maj:t den 25 juni 1917 kungörelse angående allmänna
villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den
från och med år 1918 gällande avlöningsstaten för statens uppfostringsanstalt
å Bona; och innefattade sagda kungörelse i fråga om befattningshavares
vid anstalten skyldighet att avgå från tjänsten och rätt till pension
föreskrift av ovan angiven innebörd.
Sedermera har utlåtande i denna fråga infordrats från statskontoret,
som härom anför, bland annat, följande:
I likhet med löneregleringskommittén ansåge statskontoret, att till -
Stats
lcontoret.
12
Kungi. Maj:tu nåd. proposition nr 451.
räckliga skäl icke förebragts för medgivande av undantag från de allmänna
reglerna vad anstaltens direktör beträffade. Statskontoret tilläte
sig erinra därom, att enligt bestämmelsen i sista stycket av 6 § pensionslagen
tjänstinnehavare, vilken i likhet med direktören i vanliga fall
vore skyldig aygå först vid 67 års ålder, dock kunde, under förutsättning,
att han befunnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, förklaras
skyldig att avgå redan vid uppnådd ålder av 65 år. Yad därefter
anginge lantbruksinspektoren, ville det synas statskontoret, att det
med hänsyn till de särskilda förhållandena i fråga om denna tjänst lämpligen
borde så ordnas, att pensionsfrågan icke utgjorde hinder att till
innehavare av denna tjänst utse en person, som förut icke varit i statens
tjänst anställd, och att på grund härav det för hel pension erforderliga
antalet tjänstår för lantbruksinspektoren, icke borde sättas högre än 25
år. Enligt statskontorets mening borde därför denne tjänstinnehavare
upptagas bland dem, som enligt 5 § 1) ägde rätt till hel pension vid 67
levnads- och 25 tjänstår, varvid även beträffande honom komme att gälla,
att han under ovan angivna förutsättning kunde förklaras skyldig avgå
redan vid uppnådd ålder av 65 år. I fråga om maskinisten samt förmännen
slutligen syntes böra stadgas samma bestämmelser i nu förevarande
avseenden, som gällde för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna;
och borde dessa tjänstinnehavare alltså, på sätt av löneregleringskommittén
förordats, upptagas bland dem, för vilka enligt 5 § i)
pensionslagen rätt till hel pension inträdde vid 65 levnads- och 35 tjänstår;
varvid emellertid statskontoret för sin del skulle vilja förorda, att de
av anstaltens styrelse framhållna synpunkterna måtte i så måtto vinna
beaktande, att anstaltens maskinist och förmän jämväl upptoges bland
de i sista stycket av § 6 angivna tjänstinnehavare, vilka redan vid 63
levnadsår kunde under enahanda förutsättning, som ovan nämnts, förklaras
skyldiga att ur tjänsten avgå.
Departe- Vid fastställande av för rätt till pension erforderligt antal levnads
men
sc eJenoc^ tjänstår beträffande personalen vid statens uppfostringsanstalt å Bona
synes det mig, att, på grund av arten utav anstaltens verksamhet, de för
fångvårdsstaten gällande bestämmelserna, såvitt möjligt, böra vinna tilllämpning.
Att i motsats till vad som gäller beträffande direktörerna
vid fängelserna medgiva direktören vid uppfostringsanstalten rätt till
pension, utan att denne uppnått den för manlig tjänstinnehavare stadgade
allmänna pensionsålder av 67 levnads- och 35 tjänstår, torde därför
ej vara lämpligt. Yad lantbruksinspektoren beträffar, bör även denne
13
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
förutsättas kunna i regel sköta sin tjänst, tills den vanliga pensionsåldern
inträtt. Vid sjuklighet eller minskad arbetsförmåga kan ju jämlikt 6 §
i pensionslagen, som skulle få tillämpning å såväl direktören som lantbruksinspektoren,
vederbörande befattningshavare förklaras skyldig att
avgå redan vid 65 års ålder. Beträffande antalet erforderliga tjänstår
för lantbruksinspektoren vill jag däremot i överensstämmelse med statskontorets
förslag förorda, att detsamma bestämmes till 25. Till lantbruksinspektor
torde nämligen på grund av den praktiska utbildning,
som platsen fordrar, i allmänhet icke komma att utses en person, som
redan är anställd i statens tjänst, varför en tjänstgöringstid av 35
år torde vara alltför högt tilltagen. — Vad därefter angår maskinisten
och förmännen vid uppfostringsanstalten, anser jag, att dessa böra jämställas
med bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna och således
upptagas under det med i) för närvarande betecknade stycket i 5 § av
ifrågavarande lag, enligt vilket stycke det för rätt till pension erfordras
65 levnads- och 35 tjänstår. I likhet med statskontoret vill jag emellertid
dessutom föreslå, att maskinisten och förmännen även upptagas
i sista stycket av 6 §, så att de i där avsedda fall må kunna förklaras
skyldiga att avgå från tjänsten redan vid 63 levnadsår. Ett sådant
stadgande torde betingas av ifrågavarande befattningshavares tjänsteåligganden
samt tillika innebära ett hänsyntagande till de önskemål,
som uttalats av uppfostringsanstaltens styrelse. — Beträffande slutligen
personalen i övrigt vid uppfostringsanstalten hava inga särskilda önskemål
uttalats av styrelsen; och synes mig, att, i den mån civila pensionslagen
äger tillämpning å nämnda personal, de vanliga bestämmelserna
för erhållande av pension böra gälla.
Vid bifall till vad Kung]. Maj:t föreslagit innevarande års riksdag
i proposition nr 388 om beviljande av anslag till fångvården och statens
arbetsanstalter m. m. skulle bl. a. tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och
i Landskrona från och med den 1 januari 1919 skiljas från fångvårdsförvaltningen
samt under namn av »statens arbetsanstalt å Svartsjö» och
»statens arbetsanstalt i Landskrona» läggas under särskilda styrelser.
Ett genomförande av denna organisationsförändring nödvändiggör
en ändring i 1907 års pensionslag. I 5 § mom. i) av berörda lag stadgas
bl. a., att rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder för
»bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna» vid 65 levnads- och 35
tjänstår. Under nämnda begrepp faller för närvarande jämväl den vid
tvångsarbetsanstalterna anställda personalen av lägre grad. Detta förhållande
skulle dock upphöra efter dessa anstalters skiljande från fång
-
Bevakningspersonalen
vid statens
arbetsanstalter.
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
Ledamöterna
i skolöverstyrelsens
yrkesskolavdelning.
vården. Då det givetvis icke är avsett, att organisationsförändringen skall
verka någon rubbning i de för nämnda personal nu gällande pensionsbestämmelserna,
torde till nyssberörda stadgande böra göras ett tillägg, varigenom
detta kommer till uttryck. De befattningshavare vid statens
arbetsanstalter, som motsvara bevakningspersonalen vid straffanstalterna,
skulle enligt de stater för arbetsanstalterna, vilkas godkännande sökts i
förut omförmälda proposition, komma att utgöras av förste förmän, förmän,
första vaktfruar och vaktfruar. Uti det med i) för närvarande betecknade
stycket uti ifrågavarande paragraf lärer alltså lämpligen efter
ordet »för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna» böra inskjutas
orden »statens arbetsanstalter». Samtidigt torde emellertid vid det förhållande,
att, jämlikt vedertagen tolkning av förevarande paragraf i pensionslagen,
rätt till pension för den kvinnliga bevakningspersonalen vid
fångvårdsanstalterna anses inträda, såsom för kvinnliga tjänstinnehavare
i allmänhet, vid 60 levnads- och 30 tjänstår, böra före ordet »bevakningspersonalen»
inskjutas ordet »manliga». Beträffande andra befattningshavare
vid arbetsanstalterna än de till bevakningspersonalen hänförliga böra de
för manliga befattningshavare meddelade allmänna bestämmelserna vinna
tillämpning. __
I en den 15 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 96, angående
^upprättande av praktiska ungdomsskolor har Kungl. Maj:t tillika föreslagit
inrättandet av en yrkesskolöverstyrelse, inom vilken skulle anställas
såsom ordinarie befattningshavare en chef, tre ledamöter, en sekreterare,
en notarie, en registrator och aktuarie, ett kvinnligt biträde av andra graden,
ett kvinnligt biträde av första graden samt en vaktmästare.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av berörda ärende anförde
chefen för ecklesiastikdepartementet beträffande chefens och ledamöternas
vid överstyrelsen pensionsålder följande: Med tillämpning av bestäm
melserna
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension skulle rätt att komma i åtnjutande av hel pension för
ifrågavarande befattningshavare inträda vid 67 levnads- och 35 tjänstår.
Då det emellertid vore av utomordentligt stor vikt att till innehavare
av chefsposten och ledamotsbefattningarna inom överstyrelsen
förvärva personer med omfattande erfarenhet på de olika områden
handel, industri och hantverk — som de skulle företräda inom styrelsen,
funne departementschefen det synnerligen önskvärt, att eventuella pensionsbestämmelser
för nämnda befattningshavare icke måtte lägga hinder
i vägen för anställande av personer, som icke förut tillhört statstjänst,
och som följaktligen icke hade några tjänstår att tillgodoräkna sig. Med
15
Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 451.
hänsyn härtill borde överstyrelsens chef, i likhet med vad som gällde
beträffande chefen för lantbruksstyrelsen, för att erhålla hel pension icke
behöva räkna mera än 10 tjänstår, under det att antalet dylika år beträffande
ledamot i överstyrelsen borde bestämmas till 25, såsom redan
vore föreskrivet i fråga om bl. a. statens folkskolinspektörer, vissa
av tjänstemännen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
samt byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen. Med
avseende å levnadsåldern däremot borde för såväl chef som ledamöter i
överstyrelsen gälla, att rätt till pension under vanliga förhållanden inträdde
först vid 67 år.
I infordrat utlåtande har statskontoret förklarat sig icke hava
något att erinra mot det framställda förslaget till pensionsbestämmelser
för chefen och ledamöterna vid överstyrelsen.
Riksdagen har numera fattat sitt beslut i anledning av nämnda Departeproposition
och därvid för sin del bestämt att förlägga ledningen av denmentschefenlägre
tekniska undervisningen under en för folkskoleundervisningen och den
lägre tekniska yrkesundervisningen gemensam skolöverstyrelse. Vid sådant
förhållande lärer frågan om ändring i pensionslagen beträffande chefen
för den ifrågasatta yrkesskolöverstyrelsen hava förfallit. Däremot kvarstår
behovet att sänka tjänståldern för erhållande av full pension för
ledamöterna i skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning. I enlighet med vad
i nyssberörda proposition föreslagits, lärer denna tjänstålder böra bestämmas
till 25 tjänstår. Stadgandet härom torde böra inflyta i det
med 1) för närvarande betecknade stycket i 5 § av civila pensionslagen.
Genom proposition den 22 mars 1918, nr 260, föreläde Kungl. Lärarna vid
Maj:t innevarande års riksdag förslag till löne- och pensionsreglering för
lärarpersonal erna vid de allmänna läroverken, högre 1 ä ra ii n n esen i manet, lärarinnesemifolkskolesemlnarierna,
folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och föZkoielemide
kommunala mellanskolorna. Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av narierna.
ifrågavarande ärende uttalade sig statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
för vissa ändringar i bestämmelserna angående pensionsåldern
för nämnda lärarekårer.
Nu gällande bestämmelser i berörda hänseende äro, vad angår personalen
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna,
att söka i 1907 års pensionslag; dock att de bestämmelser
om pensionsrätt och skyldighet att för pensionsändamål vidkännas
löneavdrag, vilka stadgats genom särskilda kungörelser av den 27 augusti
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
1904 beträffande a) tillförordnade rektorer vid rikets allmänna läroverk,
b) rektor vid högre lärarinneseminariet, c) lärare vid rikets folkskoleseminarier:
i musik och sång, i teckning, i gymnastik eller i slöjd, ävensom genom
kungörelse av den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,
fortfarande äga giltighet. Enligt de allmänna bestämmelserna
i 1907 års lag inträder rätt att komma i åtnjutande av hel
pension för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda 67 levnadsår och
35 tjänstår samt för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda 60 levnadsår
och 30 tjänstår. Beträffande de flesta av nu ifrågavarande befattningshavare
äro emellertid meddelade undantagsbestämmelser. Rätt att
komma i åtnjutande av hel pension inträder sålunda enligt 5 § e) i
nämnda lag för gymnastiklärare vid 62 levnads- och 30 tjänstår samt
enligt samma § i) för övriga övningslärare samt ämneslärarna vid 65
levnads- och 35 tjänstår. För ämneslärarinna vid nu ifrågavarande
undervisningsverk är pensionsåldern fastställd till 55 levnads- och 25
tjänstår. För övningslärarinna vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium gälla lagens allmänna bestämmelser
för kvinnlig tjänstinnehavare.
Enligt chefens för ecklesiastikdepartementet ovanberörda uttalanden
borde gällande bestämmelser rörande pensionsåldern för lärarpersonalen vid
de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
ändras på sådant sätt, att rätten att komma i åtnjutande av hel pension
inträdde, för manlig gymnastiklärare och manlig musiklärare vid uppnådda
62 levnads- och 30 tjänstår, för annan manlig övningslärare och
för manlig ämneslärare vid uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår samt för
kvinnlig ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.
Beträffande den utredning, som verkställts rörande nämnda fråga
och de utlåtanden, som avgivits i densamma, torde det tillåtas mig att
allenast hänvisa till chefens för ecklesiastikdepartementet därutinnan lämnade
redogörelse.
Departe- För att giva bestämmelserna i 1907 års pensionslag det av chefen
mentschefen. £»r eckiesiastikdepartementet åsyftade innehåll, torde i nämnda lag böra
vidtagas följande ändringar: Ur 5 § a) bör uteslutas bestämmelsen om
särskild pensionsålder för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, varigenom lagens
allmänna stadgande om en pensionsålder för kvinnlig befattningshavare
av 60 levnads- och 30 tjänstår blir tillämpligt å dem. I 5 § e) bör efter
ordet »gymnastiklärare» införas orden »musiklärare vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna». Annan man
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
17
lig övningslärare samt de manliga ämneslärarna torde böra upptagas
bland de i 5 § h) omförmälda befattningshavare, för vilka redan gäller
en pensionsålder av 65 levnads- och 33 tjänstår.
I nämnda proposition nr 260 förutsattes vidare, att de i 4 § av
civila pensionslagen förefintliga allmänna bestämmelserna rörande storleken
av så kallad hel pension icke skulle tillämpas å annan övningslärare
vid nu ifrågavarande läroanstalter än lärare i trädgårdsskötsel vid
folkskoleseminarium; och torde i anledning härav böra vidtagas en jämkning
i nämnda lagrum.
Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 tillsättas
läi''are vid seminariernas övningsskolor medelst förordnande av
folkskolöverstyrelsen.
Övningsskollärarna äro för närvarande delaktiga i folkskollärarnas
pensionsinrättning och äro i pensionshänseende underkastade samma bestämmelser
som folkskollärare; dock att enligt kungörelsen den 27 augusti
1904 skyldighet att avgå från tjänsten inträder för manlig lärare vid
uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår samt för kvinnlig lärare vid uppnådda
55 levnads- ech 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall
finner skäl tillåta sådan lärare att i tjänsten kvarstå, samt att enligt
kungörelsen den 28 juni 1907 pension för ifrågavarande lärare må bestämmas
till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg.
I ovannämnda proposition nr 260 föreslås, att dessa övningsskollärare
erhålla ordinarie anställning. I och med det att de bliva ordinarie
statstjänare, skola emellertid, såvitt annat ej stadgas, bestämmelserna
i 1907 års pensionslag jämlikt samma lags 1 § komma att tillämpas å
dem. Såväl löneregleringskommittén som chefen för ecklesiastikdepartementet
hava emellertid ansett, att pensionslagen icke bör äga tillämpning
å övningsskollärarna, utan att dessa fortfarande böra få kvarstå såsom delägare
i folkskollärarnas pensionsinrättning.
I det jag uttalar min anslutning till denna mening föreslår jag,
att i 2 § av pensionslagen, däri angivas de civila befattningshavare, å
vilka lagen icke är tillämplig, införas orden »lärarbefattning vid folkskoleseminariernas
övningsskolor».
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 409 käft. (Nr 451) 3
Lärarna vid
folkskoleseminariernas
övningsskolor.
Departe
mentschefen.
18
Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 451.
Lärare vid Genom proposition den 22 mars 1918, nr 335, liar Kungl. Maj:t
mintankoior, förelagt innevarande års riksdag förslag till omorganisation av den lägre
tekniska fack- tekniska undervisningen. Enligt detta förslag, rörande vars närmare intekniska°gym-nebörd
jag torde kunna inskränka mig att hänvisa till nämnda proposinasier.
tion, skulle inom landet upprättas dels tekniska fackskolor, avsedda att
meddela teknisk specialutbildning inom de olika huvudgrenar av industrien,
vilka vore av största betydelse för vårt land, dels ock tekniska
gymnasier för meddelande av en mera allmänt lagd teknisk utbildning.
Undervisningen skulle ombesörjas, vid de tekniska fackskolorna av
lektorer, facklärare, assistenter och extralärare samt vid de tekniska gymnasierna
av lektorer och extralärare. Rektorer och lektorer skulle förordnas
och utnämnas av Kungl. Maj:t, medan övrig lärarpersonal ifrågasattes
skola förordnas av den utav Kungl. Maj:t genom annan proposition
föreslagna yrkesskolöverstyrelsen.
Med avseende å lärarpersonalens rätt till pension uttalade chefen
för ecklesiastikdepartementet sin anslutning till vad därutinnan föreslagits,
nämligen att rektorer, lektorer och facklärare skulle erhålla full pension
vid 65 levnads- och 30 tjänstår. Departementschefen erinrade därvid, att
detta visserligen innebure en minskning i antalet tjänstår i jämförelse
med vad som gällde vid de nuvarande tekniska elementarskolorna, där
för*full pension förutsattes 35 tjänstår; men framhöll han därvid tillika,
att "det för ett gynnsamt resultat av den tekniska undervisningen, särskilt
i tillämpningsämnena, vore av utomordentlig betydelse, att läraren vant.
ute i praktisk verksamhet några år, samt att den föreslagna bestämmelsen
härvidlag utan tvivel skulle avsevärt öka möjligheten att för härarbefattningar
vid fackskolorna förvärva personer med grundlig praktisk
erfarenhet om industrien.
Departe- ptl sätt chefen för ecklesiastikdepartementet framhållit, torde det
mentsc eJen-yara önskvärt, att nu nämnda befattningshavare kunde erhålla full pension
redan vid 30 tjänstår. Bestämmelse härom torde böra inflyta i pensionslagens
5 § i ett nytt stycke, vilket torde böra betecknas med h)
samt höra föranleda ändrad beteckning å de med h)—1) för närvarande
betecknade styckena. Emellertid synes det lämpligast att för det närvarande
inskränka en dylik bestämmelse till att avse rektorer och lektorer
vid ifrågavarande undervisningsanstalter. Enligt vad chefen
för ecklesiastikdepartementet vid anmälandet inför Kungl. Maj:t av
frågan angående organisationen av den lägre tekniska undervisningen
meddelade, skulle nämligen facklärare anställas endast vid den föreslagna
textilfackskolan i Borås, och något anslag till denna skola vore nu ej
Kung1. Mnj:ts nåd. proposition nr 451.
19
ifrågasatt. Vid sådant förhållande synes det mig riktigast, att icke redan
nu föreslå intagande av särskild bestämmelse i pensionslagen rörande
fackskollärare.
I detta sammanhang vill jag erinra, hurusom vissa skäl tala för
att i
lorna med lärarna vid de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna.
I sakens nuvarande läge anser jag mig emellertid sakna anledning
att närmare ingå på denna fråga.
I eu den 22 mars 1918 dagtecknad proposition till pågående riks- Lärarna vid
dag (n:r 341) angående omorganisation av skeppsgosseutbildningen m. in. ske^^
har Kungl. Maj:t framlagt förslag till stater för skeppsgosseskolor i Karlskrona
och Marstrand, upptagande för vardera skolan såsom fast anställda
befattningshavare en rektor och ett antal ordinarie ämneslärare. Vid
föredragning inför Kungl. Maj:t av berörda ärende framhöll chefen för
sjöförsvarsdepartementet, att i fråga om pensionsålder för skeppsgosseskolornas
lärare borde meddelas enahanda bestämmelser, som samma
dag av chefen för ecklesiastikdepartementet förordats beträffande lärare
vid de kommunala mellanskolorna, eller 65 levnads- och 33 tjänstår.
Jag vill i detta sammanhang erinra, hurusom rätt att, komma i Departeåtnjutande
av hel pension vid 65 levnads- och 33 tjänstår här ovan mentschefenföreslagits
jämväl för manliga lärare vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna. Det synes mig därför desto
mera lämpligt, att samma pensionsålder även stadgas för lärare vid
skeppsgosseskolorna. För sådant ändamål torde orden »lärare vid skeppsgosseskola»
böra intagas i det med h) för närvarande betecknade stycket
i 5 § av pensionslagen.
I eu den 16 april 1918 dagtecknad proposition nr 340 till inne- förste aktu
varande års riksdag angående anslag till sjökarteverket och till utförande
av sjömätningar m. in. har Kungl. Maj:t bl. a. föreslagit inrättandet av sjökarteföljande
nya civila tjänster vid nämnda verk, nämligen eu förste aktua- verket
rie, eu kartograf, en redogörare, eu manlig ritare eller gravör och ett
kvinnligt biträde.
Enligt 5 § i) av pensionslagen skall rätt att komma i åtnjutande
av hel pension för aktuarie samt manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket
inträda vid sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår.
20
Departementschefen.
Befäl har are
å bogserbåt
vid statens
vattenfall sverk.
Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 451.
Uti avgivet utlåtande föreslår löneregleringskommittén, i överensstämmelse
med en av chefen för sj ökarteverket i förevarande avseende
gjord hemställan, att i fråga om rätt till pension för förste aktuarie
och kartograf måtte tillämpas de bestämmelser, som vore fastställda ej
endast för ovannämnda befattningar vid sj ökarteverket utan även för
observatörer, geodeter, kartografer samt manliga ritare och gravörer vid
rikets allmänna kartverk.
Jämväl statskontoret har i infordrat utlåtande instämt uti vad sålunda
föreslagits i fråga om särskilda pensionsbestämmelser för förste
aktuarien och kartografen vid sj ökarteverket.
Även mig synes lämpligen för förste aktuarie- och kartografbefattningarna
vid sj ökarteverket — för den händelse riksdagen bifaller Kungi.
Maj:ts förslag om deras inrättande — böra, i enlighet med vad för motsvarande,
redan förefintliga tjänster vid såväl berörda verk som vid rikets
allmänna kartverk finnes stadgat, föreskrivas rätt till full pension vid
sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår; och vill jag i överensstämmelse
härmed föreslå, att ifrågavarande befattningar upptagas under det
med i) för närvarande betecknade stycket i 5 § av pensionslagen. Den
nya ritare tjänsten faller under de i nämnda lagrum redan förefintliga
undantagsbestämmelserna. Å de två övriga föreslagna nya tjänsterna vid
sj ökarteverket torde pensionslagens allmänna bestämmelser böra tillämpas.
Efter föredragning av chefen för civildepartementet har Kungl.
Maj:t i en till innevarande års riksdag avlåten, den 29 april 1918 dagtecknad
proposition, nr 384, framlagt förslag till förnyat avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk. Enligt detta förslag
skulle befälhavarna å bogserbåtar, vilka förut varit inbegripna under
gruppen »förmän», upptagas såsom eu grupp för sig. Då nu ifrågavarande
befattningshavare i fråga om pensionsålder alltjämt lära böra likställas
med förmän, torde uti det med i) för närvarande betecknade stycket
i pensionslagens 5 § före ordet »förman» böra insättas »befälhavare
å bogserbåt». _______
Vad angår ikraftträdandet av de nu föreslagna ändringarna i pensionslagen,
så torde tiden därför böra bestämmas till den 1 januari 1919.
Visserligen kan det ifrågasättas, huruvida icke de bestämmelser, som
röra uppfostringsanstalten å Bona, borde träda i kraft tidigare. Det
torde emellertid möta vissa betänkligheter att låta de olika bestämmel
-
Kurigl. Majtia nåd. proposition nr 451.
21
serna i en och samma paragraf träda i kraft å skilda tider, därest omständigheterna
ej oundgängligen påkalla detta. Så synes här ej vara förhållandet.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att, därest författning
utfärdas under innevarande år, torde befattningshavare, som med eller
under samma år tillträtt ordinarie befattning vid anstalten, därmed vara
underkastad de ändrade bestämmelserna, även om tiden för dessas ikraftträdande
bestämmes till den 1 januari 1919.
Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet
med vad han ovan anfört inom finansdepartementet upprättat förslag till
lag om ändrad lydelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension och hemställde,
att detta förslag måtte föreläggas riksdagen till antagande.
•
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas
■ - till riksdagen. * .tv;; miiisseii
Ur protokollet:
Stig Östergren.