Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

1

Nr 440.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående lönereglering
för skogvaktarna vid universitetet i Uppsala
m. m.; given Stockholms slott den 30 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels, med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet°i Uppsala,
avdelningen A) Avlöningar m. in., c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets
samlingar och inrättningar in. in., av de under titeln Drätselverket
nu upptagna avlöningsförmåner för 9 skogvaktare, i stället i utgiftsstaten
under nämnda avdelning och titel uppföra för en var av dessa skogvaktare,
jämte anteckning om av universitetet tillhandahållen bostad, beräknad till
ett värde av 200 kronor och betraktad såsom lön, en kontant avlöning av
1,500 kronor, därav 750 kronor lön och 750 kronor tjänstgöringspenningar,
med rätt till tre ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, efter respektive 5, 10
och 15 års tjänstgöring,

dels förklara vederbörande äga att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom ordinarie skogvaktare vid
universitetet,

dels förordna, att för åtnjutande av ovannämnda avlöningsförmåner
ifrågavarande befattningshavare skola i tillämpliga delar vara underkastade
de villkor och bestämmelser, som genom kungörelsen den 13 juni 1908
äro fastställda för åtnjutande av de för vissa befattningshavare vid rikets
universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet från och med år
1909 gällande nya avlöningsförmåner, samt tillika vara skyldiga ej mindre
att avstå från innehavande boställen än även att underkasta sig de vid
tiden för löneregleringens trådande i kraft gällande bestämmelser i avseende
a. civila tjänstinnehavares rätt till pension, i den mån förpliktelse härtill
ej redan förefinnes,

dels förklara, att befattningshavare, som icke hos Uppsala universitets
drätselnämnd före den 1 november 1918 skriftligen förklarat sig villig
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 398 höft. (Nr 440.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

att underkasta sig de villkor och bestämmelser, som gälla för åtnjutande
av ifrågavarande nya avlöningsförmåner, skall bibehållas vid dem han äger
åtnjuta under år 1918, däri inberäknade lönetillägg å 200 kronor samt
dagarvoden vid vissa tjänsteförrättningar, dock att dagarvodena sammanlagt
må uppgå till högst 400 kronor för år,

dels, med uteslutande av den i universitetets utgiftsstat under ovannämnda
avdelning och titel upptagna posten å högst 900 kronor till
dagarvoden åt skogvaktarna, besluta, att i stället skall i utgiftsstaten till
reseanslag åt skogvaktarna, 200 kronor för en var, uppföras ett anslag av
1,800 kronor,

dels föreskriva, att traktamentsersättning till universitetets skogvaktare
vid tjänsteresor må, i huvudsaklig överensstämmelse med de av vederbörande
departementschef i anförande till ovannämnda protokoll i avseende
härå angivna grunder, utgå ur avkastningen av universitetets skogar,

dels ock för genomförande av ifrågavarande lönereglering höja det
ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala, universitetsstaten, med 6,885
kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAD.

Värner Rydén.

Kungl. Mcr.tjs Nåd. Proposition Nr 440.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Departementschefen, statsrådet Rydén yttrade härefter:

Från universitetet i Uppsala inkom i början av år 1917 underdånig
framställning om lönereglering för universitetets skogvaktare. Framställningen
avsåg, att dessa borde erhålla samma löneförmåner som med dem
närmast jämförliga befattningshavare, nämligen vissa kronojägare inom
skogsstaten. För ändamålet skulle erfordras ett belopp av 6,385 kronor.
I ärendet yttrade sig, förutom kanslern för rikets universitet, vilken med
skrivelse den 12 januari 1917 överlämnade handlingarna i ärendet till
Kungl. Maj:t, jämväl statskontoret i utlåtande den 17 april 1917.

Under punkt 74 av åttonde huvudtiteln i 1918 års statsverksproposition
har jag om förmält, hurusom nämnda framställning icke ledde till den
formliga lönereglering, som universitetet åsyftade. Anledningen därtill

Lönereglering
för skogvaktarna
vid
universitetet i
Uppsala m.m.

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 440.

var i främsta rummet, att när ärendet befann sig i färdigberett skick,
riksdagens båda kamrar redan hunnit behandla den ordinarie staten för
universitetet i Uppsala. Dåvarande departementschefen anmärkte desslikes
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 27 april 1917, att
utredningen i ämnet icke till alla delar torde vara fullt uttömmande. Han
fann den dock vara tillräcklig för att motivera ett förslag om tillfälligt
lönetillägg jämte beredande av ökade dagarvoden för skogvaktarna. Ett
starkt stöd för att inskränka sig till allenast ett tillfälligt lönetillägg fann departementschefen
ligga i den omständigheten, att Kung!. Maj:t i propositionen
nr 274/1917 angående driftkostnader under år 1918 för statens
skogsdomäner m. m, stannat vid att för kronojägarna föreslå endast ett
provisoriskt ordnande av lönefrågan.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
i en till 1917 års riksdag avlåten proposition, nr 336, riksdagen medgiva,
att ur universitetets i Uppsala reservfond finge under år 1918 utgå dels
för beredande av tillfälligt lönetillägg för sagda år å 200 kronor åt en var
av universitetets skogvaktare ett belopp av 1,800 kronor, dels ock för
vinnande av ökade medel till dagarvoden under år 1918 åt nämnda skogvaktare
ett belopp av högst 2,700 kronor.

Kungl. Maj:ts berörda förslag bifölls av riksdagen.

I mitt anförande under nyssnämnda punkt 74 av åttonde huvudtiteln
i årets statsverksproposition omförmälde jag, att kronojägarnas löneregleringsfråga,
enligt vad chefen för jordbruksdepartementet meddelat mig,
torde komma att framläggas för 1918 års riksdag. Jag ansåg mig då ej
böra underlåta att vidtaga på mig ankommande åtgärder för att skogvaktarna
snarligen måtte komma i åtnjutande av den förbättrade ställning i lönehänseende,
som med skälig hänsyn till de avlöningsförmåner, vilka komme
att beredas kronojägarna, borde tillerkännas ifrågavarande befattningshavare
vid Uppsala universitet. I förväntan på en blivande framställning till
riksdagen angående ordnande av kronojägarnas avlöningsförhållanden inskränkte
jag mig för det dåvarande till en hemställan om förslag till
riksdagen att, i avbidan på proposition om lönereglering för skogvaktarna
vid universitetet i Uppsala, för detta ändamål beräkna en höjning av
ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala, universitetsstaten, med
10,000 kronor.

Kungl. Maj:t biföll detta mitt förslag.

Framställning om reglering av kronojägarnas avlöningsförmåner föreligger
nu i Kung!. Maj:ts denna dag till riksdagen avlåtna proposition nr
399 angående driftkostnader under år 1919 för statens domäner. Jag

5

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

vill därför nu upptaga frågan om lönereglering för Uppsala universitets
skogvaktare, därtill liksom vid min nyssnämnda hemställan föranledd jämväl
av en från universitetet inkommen förnyad begäran om löneregleringens
genomförande.

Till en början torde en redogörelse för skogvaktarnas avlöningsförmåner
enligt universitetets ordinarie stat vara på sin plats. En sådan
redogörelse, åtföljd av upplysningar rörande löneförmånerna för vissa, till
sin ställning med skogvaktarna jämförliga kronojägare, återfinnes i dåvarande
departementschefens anförande till det vid förutnämnda proposition
nr 336/1917 fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 27
april 1917. Jag ber att här få anföra dessa delar av departementschefens
anförande:

Dessa (skogvaktarna vid universitetet i Uppsala) äro, yttrade departementschefen,
nio till antalet, och de avlönas enligt staten sålunda, att två av dem åtnjuta kontant
800 kronor jämte bostad, medan de övriga innehava boställsförmån, värderad i ett fall
till 50 kronor, i ett fall till 60 kronor, i två fall till 70 kronor, i två fall till 75 kronor
samt i ett fall till 85 kronor, vartill för en var kommer ett kontant penningbelopp,
så avpassat, att detsamma jämte bostälIsförmånens beräknade värde uppgår till
800 kronor. Yar och en av de nio skogvaktarna bar dessutom rätt till ett ålderstilllägg
å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring.

Till dagarvoden åt skogvaktarna är vidare i staten uppfört ett belopp av högst
900 kronor. Beträffande dagarvodet är i punkt 6 av särskilda utav Kungl. Maj:t
meddelade föreskrifter, hörande till staten för universitetet i Uppsala, bestämt, att detsamma
utgår med 2 kronor 50 öre för förrättning enligt skogsförvaltarens order å
skogstrakt, som ligger mer än 10 kilometer i rak sträckning från skogvaktarens bostad,
intill ett belopp av högst 100 kronor för kalenderår för varje skogvaktare. Detta belopp
räcker sålunda till högst 40 dylika förrättningar.

Skogvaktarnas ovan angivna avlöning är till beloppet bestämd vid 1907 års riksdag,
och man tog därvid hänsyn till de löneförmåner, som då utgingo för kronojägare.
År 1908 hade i statsverkspropositionen föreslagits förbättrade avlöningsförmåner för
dessa — ett förslag, som ock vann riksdagens bifall. Vid samma års riksdag framlades
förslag om en omfattande lönereglering för befattningshavare vid universiteten.
Det hade ej saknats skäl att därvid ifrågasätta någon förbättring i avlöningen för
skogvaktarna vid universitetet i Uppsala, så att denna fortfarande ställts i lämpligt
förhållande till krön oj ägarnas. Så skedde likväl ej, tvivelsutan på grund av den året
förut vidtagna löneregleringen för skogvaktarna. Den ändringen vidtogs emellertid,
att deras avlöning, som år 1907 angavs såsom arvode, i staten upptogs såsom lön och
tjänstgöringspenningar, de sistnämnda utgörande 300 kronor. De blevo sålunda berättigade
till pension enligt 1907 års pensionslag för civila befattningshavare.

Ifrågavarande skogvaktare åtnjuta, såsom av det ovan anförda framgår, relativt
låga löneförmåner. Man har icke utan skäl jämfört dessa med de avlöningar, som utgå
till lyonojägarna inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands län — de län, inom
vilka universitetets skogar äro belägna. Dessa kronojägare uppbära enligt nu gällande
stat i lön 600 kronor och i tjänstgöringspenningar 500 kronor, vartill kommer bostadslägenhet
eller hyresersättning med 100 kronor. Tre ålderstillägg, vartdera å 100 kro -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

nor, äro dem vidare under vissa villkor tillförsäkrade. Begynnelse- och slutavlöningen
kan alltså beräknas till 1,200, respektive 1,500 kronor, medan för universitetets
skogvaktare motsvarande siffror äro 800 och 900 kronor. I respenningar åtnjuta
kronojägarna belopp, växlande mellan 50 och 200 kronor. Såsom nämnt finnes
till dagarvoden för samtliga skogvaktarna ett belopp av högst 900 kronor upptaget i
staten för universitetet.

Redan denna jämförelse visade, anmärkte departementschefen, att
skogvaktarna i ekonomiskt hänseende vore vida sämre ställda än kronojägarna.
Men härtill komme vidare, att skillnaden i avlöningsförhållanden
till kronojägarnas förmån skulle bliva ännu större vid bifall till vad rörande
kronojägarna föreslagits i propositionen nr 274/1917. Sistberörda förhållande
hade särskilt medverkat till departementschefens önskan att ej
lämna den gjorda framställningen rörande skogvaktarna utan understöd.

1 sagda proposition nr 274/1917 föreslogs, att för kronojägarna skulle
under år 1918 utgå tillfälligt lönetillägg med 250 kronor, då befattningshavaren
uppbure hyresersättning, och med 200 kronor, då han innehade
bostad in natura. Med tillämpning av detta — av riksdagen gillade —
förslag sattes det tillfälliga lönetillägget för år 1918 till skogvaktarna, såsom
nämnt, till 200 kronor för en var. Den kontanta avlöningen för
skogvaktarna utgör sålunda under år 1918 för en skogvaktare 915 kronor,
för två 925 kronor, för andra två 930 kronor, för en 940 kronor, för en
950 kronor och för de återstående två 1,000 kronor.

1 propositionen nr 274/1917 berördes även frågan om sättet för beräknande
av rese- och traktamentsersättning för tjänsteförrättningar. Vad
i avseende därå föreslogs i fråga om kronojägarna föranledde den förut
omförmälda tillökningen för år 1918 i anslagsmedlen till dagarvoden
åt skogvaktarna. Genom denna tillökning skulle en var av de nio skogvaktarna
kunna erhålla ''dagarvode av 4 kronor under 100 dagar, under
förutsättning att man i övrigt iakttoge nu gällande — i det föregående
omnämnda — bestämmelser rörande dagarvoden åt skogvaktarna. Huru
frågan om kronojägarnas rese- och traktamentsersättning för närvarande
är ordnad, får jag tillfälle att omförmäla i det följande.

Då j ag nu går att närmare inlåta mig på den föreliggande frågan,
skall jag först återgiva erforderliga delar av vederbörande universitetsmyudigheters
förnyade framställning i ämnet. Liksom beträffande den föregående
framställningen ligger även för den nuvarande till grund en till
universitetets drätselnämnd ställd skrivelse från skogsförvaltaren yid universitetet
A. Hahr. I denna den 22 september 1917 dagtecknade skrivelse,
vilken i väsentliga delar är likalydande med den förra (i huvudsak

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

intagen i vederbörande departementschefs förut omförmälda anförande till
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 27 april 1917), yttrar Hahr
till en början:

Då Uppsala universitets skogvaktare i fråga om arbetets art och omfattning,
ansvar och i övrigt sociala förhållanden kunna fullt jämföras med de ordinarie kronojägarna
inom skogsstaten, synas de mig ock med allt skäl böra i fråga om avlöning
jämnställas med dessa, för såvitt man skall kunna hava förhoppning att få bibehålla
den goda kår, som nu tjänstgör, och vid eventuella tjänstebyten kunna få lika goda
krafter i stället.

I all synnerhet bliver detta än mer nödvändigt nu, då det med varje år sig
ökande arbetet kommer att ställa allt större krav på deras förmåga och omöjliggöra för
dem att genom bisysslor skaffa sig någon inkomst.

Hahr gör därefter eu jämförelse mellan avlöningsförmånerna för de båda omförmälda
kategorierna av befattningshavare, ett ämne, för vilket jag nyss redogjort. Han
erinrar vidare därom, att i ett betänkande och förslag, som av tillkallade sakkunniga
avgivits angående de allmänna skogarna i södra och mellersta delarna av Sverige,
anförts, att arealen av varje kronojägares bevakniugstrakt i genomsnitt ej bör överstiga
2,500 hektar. »Det bör ihågkommas», yttra de sakkunniga, »att kronojägaren
är arbetsförmannen inom bevakningstrakten och såsom sådan skall vara personligen
närvarande vid verkställande av ett flertal skogsvårdsarbeten. Den årligen medhunna
mängden av dessa arbeten per ytenhet räknat blir därför direkt beroende på bevakningstrakternas
storlek. Vidare bör det framhållas, att resultatet av de igångsatta
skogsarbetena i väsentlig mån blir beroende av den tid och det intresse, kronojägaren
hinner ägna åt desamma.»

I fråga om kronojägarnas reseersättningar anför Hahr följande uttalande
av ovannämnda sakkunniga:

Jämväl kronojägarnas reseersättningar anse de sakkunniga böra utgå med dagarvoden
för förrättningsdagar på större avstånd än 5 km. från bostaden samt fasta anslag
till biljett- och skjutskostnader. Då dagtraktamenten avse att betäcka utgifterna
för kost och logi under bortovaro från hemmet, böra de utgå med så pass stort belopp,
att dessa kostnader verkligen bliva betäckta. Då vid flertalet resor inom södra Sverige
kronojägarna såväl som jägmästarna nödgas för erhållande av kost och logi anlita
hotell och gästgivargårdar, torde det knappast kunna förutsättas, att de skola kunna
erhålla kost och logi för mindre än 4 kronor per dag, med vilket belopp dagarvodena
alltså böra utgå.

De fasta reseanslagen böra givetvis vara helt beroende av bevakningstrakternas
utsträckning.

För egen del yttrar Hahr härefter:

Vad sålunda av de sakkunniga sagts om kronojägarna finner jag i allt äga sin
tillämpning på universitetets skogvaktare.

Akademiskogarnas areal torde, efter numera gjorda inköp och efter vad uppmätningarna
giva vid handen, komma att uppgå till cirka 22,500 har, vadan således var och
en av de nu anställda 9 skogvaktarna skulle erhålla eu bevakningstrakt av cirka 2,500
har. Antalet skogvaktare bör sålunda tills vidare bibehållas vid det nuvarande, om än

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

en reglering av respektive skogvaktares bevakningstrakter bör ske, dock vill jag erinra
om de stora skogsinköp, som årligen ske och som torde nödvändiggöra en ökning
av skogspersonalen inom en mycket snar framtid.

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslår Hahr, att skogvaktarna
i avseende å lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg samt bostad
eller hyresersättning likställas med kronojägarna enligt nu gällande stat.
I fast reseanslag borde skogvaktare erhålla 100 kronor för år. Beträffande
åter dagarvoden för förrättningar på större avstånd än 5 km. från
hemmet borde arvodena utgå med 4 kronor per dag i likhet med vad ovan
omnämnda sakkunniga föreslagit.

I anslutning härtill framlägger Hahr följande stat för skogvaktarpersonalen
vid universitetet:

9 skogvaktare: lön.......................................... kronor 5,400: —

tjänstgöringspenningar ......... » 4,500: — kronor 9,900: —

fasta reseanslag ................................................ » 900: —

Summa kronor 10,800: —

Härtill komma dagarvoden, vilkas antal Hahr funnit vara omöjligt att nu exakt
beräkna, men vilka lian, beräknade efter 4 kronor om dagen, anser komma att uppgå
till högst 4,000 kronor.

Hahr yttrar sig slutligen i skrivelsen om lämpligheten av att indraga
de boställslägenheter, som sju av skogvaktarna i enlighet med den nu
gällande staten för närvarande innehava:

Två skogvaktare, säger Hahr, innekava bostadsboställe med täppa, och till de övriga
sju skogvaktarna äro upplåtna mindre torp med en åkerareal av 8 till 10 hektar. Då
skogvaktarna ej böra sysselsätta sig med jordbruksarbete utan uteslutande ägna sig åt
skogarnas skötsel och vård, synes det mig lämpligt att vid en blivande lönereglering
indraga ifrågavarande sju torp.

Samtliga skogvaktarna skulle sålunda få bostadslägenhet med en mindre täppa,
innehållande 1,5—2 hektar, samt fri vedbrand. Torpens återstående areal åter skulle
antingen anslås till skogsarbetarboställen, där så lämpligen kunde ske, eller utarrenderas
till närmast boende akademiarrendator, och kunde för denna åkerareal beräknas
ett årligt arrende av 800 kronor, varigenom utgiftsstaten i själva verket skulle minskas
med motsvarande belopp.

Extra jägmästaren O. Kollberg, som av universitetet antagits till biträdande
skogsförvaltare, har i ärendet avgivit följande utlåtande:

Till Uppsala universitets drätselnämnd.

Anmodad avgiva utlåtande rörande arten och omfattningen av det arbete, som
utföres av Uppsala universitets skogvaktare, jämfört med de tjänsteuppdrag, som åligga
i statens tjänst anställda kronojägare, får jag vördsamt anföra:

För att kunna göra en noggrann jämförelse emellan dessa båda kategorier av
lägre tjänstemän har jag punkt för punkt genomgått de av domänstyrelsen utfärdade
reglementariska föreskrifterna till efterrättelse vid kronojägares tjänstgöring och där -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

9

vid funnit, att de däri upptagna bestämmelserna för kronojägarna i huvudsak äga sin
tillämpning även på universitetets skogvaktare. Då jag dessutom från min tjänstgöring
inom skogsstaten under åren 1901—1915 och som biträdande förvaltare vid universitetets
skogsförvaltning från den 1 januari 1916 och till dato funnit, att blott detaljer
ifråga om åtalsrätt och rapportföring äro olika, men att utbildning och arbetsprestation
hos den ena kategorien måste vara fullt lika god som hos den andra för ett rätt
handhavande av tjänsten, intygas, att jag finner dem böra i allt jämnställas beträffande
arbetets art och omfattning.

Uppsala den 24 september 1917.

Oscar Kollberg.

Deri 25 september 1917 företog drätselnämnden ifrågavarande ärende
till behandling. Drätselnämnden fann därvid den förebragta utredningen
giva vid handen, att den nuvarande avlöningen till universitetets skogvaktare
vore alltför låg, särskilt jämförd med de avlöningsförmåner, som utginge
till kronojägarna, med vilka skogvaktarna närmast vore att jämnställa
i fråga om arbetets art och omfattning. Likaså ansåg drätselnämnden den
föreslagna indragningen av de nu förefintliga 7 skogvaktartorpen och deras
ersättande med bostadslägenheter väl motiverad. Drätselnämnden fann
därför skäligt tillstyrka den av skogsförvaltaren föreslagna avlöningen för
skogvaktarna, nämligen: lön 600 kronor och tjänstgöringspenningar 500
kronor, summa 1,100 kronor, jämte tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor,
efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring, fast reseanslag
100 kronor, allt per år, samt bostadslägenhet, vartill slutligen skulle komma
dagarvode med 4 kronor för dag för förrättningar på större avstånd än 5
km. från hemmet.

Kostnaderna för avlöning åt skogvaktarna, inberäknat fast reseanslag
men frånsett ålderstillägg, upptog drätselnämnden i anslutning till skogsförvaltarens
beräkningar till 10,800 kronor, vartill skulle komma dagarvoden,
tillhopa förslagsvis 4,000 kronor, vadan hela årskostnaden skulle uppgå
till 14,800 kronor.

Då enligt nu gällande stat till universitetets 9 skogvaktare, med inberäknande
av dagarvoden å högst 900 kronor, utginge ett sammanlagt
lönebelopp av 8,100 kronor, därav beräknat värde av boställen 485 kronor
samt kontant 7,615 kronor, och då enligt skogsförvaltarens utsago en årlig
inkomst av 800 kronor kunde beräknas uppkomma genom utarrendering
av de delar av skogvaktartorpen, vilka skulle avskiljas från dessa, komme
ett kontant årligt belopp av 8,415 kronor att stå till buds. För erhållande
av ovan nyss angivna belopp 14,800 kronor erfordrades alltså ytterligare
ett belopp av 6,385 kronor.

Drätselnämnden beslöt förty under åberopande av skogsförvaltarens
utredning samt av det i ärendet avgivna intyg från extra jägmästaren

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 398 höft. (Nr 440.) 2

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 440.

Kollberg hemställa hos det större konsistoriet om utverkande vid 1918
års riksdag av ett anslag å ordinarie stat av 6,385 kronor för förhöjning
av skogvaktarnas avlöning till ovan angivna belopp ävensom om rätt för
skogvaktarna till ytterligare 2 ålderstillägg å vartdera 100 kronor. 1 enlighet
med vad redan skogsförvaltaren i sin skrivelse föreslagit, hemställde
drätselnämnden vidare, att, därest vid 1918 års riksdag skulle begäras
eller beviljas löneförmåner åt kronojägarna, överstigande de nu av drätselnämnden
för universitetets skogvaktare föreslagna, samma löneförmåner
måtte beredas de sistnämnda.

Såsom villkor för åtnjutande av de sålunda föreslagna löneförmånerna
borde, enligt vad drätselnämnden föreslog, stadgas skyldighet dels att
ingå på de genom lag av den 8 juli 1916 införda ändrade pensionsbestämmelser
i de fall, där sådan skyldighet ej utan vidare förelåge, och dels att
avstå från nu innehavande skogvaktartorp.

Här torde jag böra påpeka en olikhet mellan drätselnämndens —
och övriga vederbörandes — nu föreliggande framställning och den, som
förut gjorts, bestående däri, att enligt den föregående framställningen de
för den ifrågasatta löneregleringen erforderliga medlen skulle utgå av den
behållna inkomsten å skogarnas konto.

Ärendet behandlades av det större akademiska konsistoriet vid sammanträde
den 29 september 1917. Därvid intogs i konsistoriets protokoll
följande av överjägmästaren i Bergslagsdistriktet Uno Wallmo avgivna
intyg:

På begäran intygas härmed, att Uppsala universitets skogvaktares verksamhet
som bevakare av universitetsskogarna till art och omfattning är likställd med kronojägares
tjänstgöring.

Örebro den 27 september 1917.

Uno Wallmo.

Det större konsistoriet tillstyrkte drätselnämndens framställning och
begärde universitetskanslerns medverkan till vinnande av den ifrågasatta
löneregleringen.

Med underdånig skrivelse den 6 oktober 1917 överlämnade tillförordnade
kanslern för Uppsala universitet handlingarna i ärendet till Kungl.
Maj:t. Under hänvisning i tillämpliga delar till kanslerns för rikets universitet
underdåniga utlåtande den 12 januari 1917 angående den förut gjorda
framställningen i ämnet och till Kungl.* Maj:ts proposition nr 336/1917
anhöll tillförordnade kanslern om proposition till 1918 års riksdag i överensstämmelse
med det nu framlagda förslaget.

Med anledning av denna hänvisning torde jag här böra ur nämnda
utlåtande den 12 januari 1917 återgiva följande:

11

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 440.

I likhet med de akademiska myndigheterna ansåge universitetskanslern det vara
skäligt och lämpligt, att avlöningsförmånerna för universitetets skogvaktare reglerades
så, att de bleve överensstämmande med de ordinarie kronojägarnas inom de län, inom
vilka universitetets fasta egendomar vore belägna, nämligen Stockholms, Uppsala och
Västmanlands län. Kanslern hade alltså i det stora hela icke något att erinra mot
konsistoriets förslag.

Därest utredningen rörande kronojägarnas avlöning jämte därav föranlett förslag
komme att föreläggas 1917 års riksdag samt för kronojägarna därvid föresloges höjda
avlöningsförmåner i annan form än vad konsistoriet ifrågasatt för universitetsskogvaktarna,
anhölle kanslern, att Kungl. Maj:t täcktes till 1917 års riksdag avlåta
proposition om beredande åt Uppsala universitets skogvaktare av avlöningsförmåner
efter samma grunder, som komme att tillämpas vid bestämmande av avlöningsförmånerna
för kronojägarna inom nämnda tre län.

Skulle åter ärendet angående lönereglering för kronojägarna icke komma att
framläggas för 1917 års riksdag, anhölle kanslern, att frågan om lönereglering för
skogvaktarna i allt fall måtte oberoende härav föranleda proposition till årets riksdag
och att därvid konsistoriets förslag angående avlöningsförmånerna för ifrågavarande
befattningshavare måtte läggas till grund för densamma.

Därest sålunda lönereglering för skogvaktarna komme till stånd, borde, i enlighet
med vad drätselnämnden anfört, universitetets inkomststat jämkas därhän, att dels
posten »3) Penningar och persedlar av universitetets hemman m. m.» ökades med 800
kronor och dels så stort belopp tillädes posten »4) Inkomst av skogarna» o. s. v., som
därutöver bleve erforderligt för löneregleringens genomförande. Kanslern hade förvissat
sig därom, att den höjning av sistnämnda post, vilken sålunda skulle kunna
ifrågakomma, väl motsvarades av påräknelig ökad avkastning från universitetets skogar.
För den händelse utjämning av samma post till jämnt tusental skulle anses böra ske,
torde sådan lämpligen kunna åstadkommas medelst motsvarande ökning å utgiftsstaten
av det till Kungl. Maj:ts disposition stående beloppet.

I sammanhang med lönereglering för skogvaktarna erfordrades ävenledes vissa
jämkningar i eller tillägg till de till staten hörande, i nådigt brev den 19 februari 1909
meddelade särskilda föreskrifter, punkterna 1—3 samt 6, ävensom, enligt drätselnämndens
framställning, uti övergångsbestämmelserna till lagen den 8 juli 1916 angående
ändring i lagen om civila tjänstinnebavares rätt till pension.

Jag ber även att få anföra vad statskontoret i sitt i det föregående
omförmälda, den 17 april 1917 avgivna utlåtande yttrade:

I likhet med universitetskanslern anser statskontoret skäligt, att avlöningsförmånerna
för Uppsala universitets skogvaktare regleras så, att de bliva överensstämmande
med de ordinarie kronojägarnas inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands län.
Statskontoret hemställer därför,

dels att, därest förslag kommer att föreläggas riksdagen om höjning av kronojägarnas
avlöningsförmåner i annan form än vad större akademiska konsistoriet i
Uppsala nu ifrågasatt för universitetsskogvaktarna, Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att bereda Uppsala universitets skogvaktare avlöningsförmåner efter samma
grunder, som komma att tillämpas vid bestämmande av kronojägarnas inom nämnda
tre län avlöning,

dels ock att, om ärendet angående lönereglering för kronojägarna icke kommer

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

j ^ram^^oa.s för 1917 års riksdag, Kungl. Maj:t täcktes — i överensstämmelse med
vad konsistoriet föreslagit utom vad angår dagarvoden — i proposition föreslå riksdagen
medgiva, att till var och en av universitetets nio skogvaktare må årligen
utgå lön 600 kronor och tjänstgöringspenningar 500 kronor, med rätt till tre ålderstillägg,
vartdera a 100 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring,
fast reseanslag 100 kronor samt bostadslägenhet med täppa, men med skyldighet
dels att avsta saväl från hittills för vissa fall utgående dagarvoden som från innehavande
skogvaktare, med undantag av bostadslägenhet och täppa, och dels att
ingå på de genom lagen den 8 juli 1916 angående ändring i lagen om civila tjänstinnehavares
rätt till pension införda ändrade pensionsbestämmelser i de fall, där sådan
skyldighet ej utan vidare föreligger.

Beträffande de härav föranledda jämkningar i universitetets stat och i därtill
hörande särskilda föreskrifter instämmer statskontoret i vad universitetskanslern anfört
och hemställt.

Däremot synes, om1 i staten eller i särskilda föreskrifter inryckts stadgande om
här ovan föreslagna skyldighet för skogvaktarna att ingå på de genom lagen den 8
juli 1916 införda pensionsbestämmelser, ingen jämkning erfordras i övergångsbestämmelserna
till nämnda lag.

Såsom redan nämnts synas mig skogvaktarnas avlöningsförhållanden
böra ordnas med skälig hänsyn till de löneförmåner, som tillkomma motsvarande
kronojägare. Kronojägarna äro i det nu till riksdagens prövning
framlagda löneregleringsförslaget, likasom hittills, indelade i särskilda grup"
per. Av dessa bör den, som omfattar södra och mellersta Sverige och
sålunda de län, där universitetets skogar äro belägna: Stockholms, Uppsala
och Västmanlands län, närmast utgöra förebild vid löneregleringen för
Uppsala universitets skogvaktare.

För denna grupp av kronojägare har Kungl. Maj:t föreslagit följande
avlöningsförmåner i egentlig mening: lön 950 kronor, tjänstgöringspenningar
750 kronor, tillhopa 1,700 kronor, jämte rätt till 3 ålderstillägg.
vartdera å 150 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring;.
Innehar befattningshavare boställe, skall boställets uppskattade afkomst
avgå å indelningshavarens kontanta lön. Därest åt befattningshavaren
upplåtes bostad, skall han vidkännas avdrag å lönen, motsvarande skälig
hyra, dock icke i något fall med lägre belopp än 200 kronor.

för befattningshavare, vilken såsom kronojägarna, på grund av verksamhetens
art komma att ofta vistas borta från hemmet, är naturligen
ordnandet av frågan om rese- och traktamentsersättning vid tjänsteförrättningar
av stor betydelse. Såsom jag i det föregående antytt, var denna
fråga för kronojägarnas vidkommande förelagd 1917 års riksdag. Genom
riksdagens beslut blev densamma då på det sätt ordnad, att i lönestaten
upptogos resepenningar med fasta belopp, för de särskilda kronojägarna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

13

med hänsyn till bevakningstrakternas storlek och kommunikationsförhållandena
växlande mellan lägst 50 kronor och högst 250 kronor. I avseende
åter å traktamentsersättning skulle sådan utgå till kronoj ägarna i
huvudsaklig överensstämmelse med vissa av riksdagen antagna grunder.
Bestämmelserna om denna ersättning blevo, med tillämpning av riksdagens
beslut, av Kungl. Maj:t utfärdade genom kungörelse den 28 augusti 1917
angående resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare vid
skogsstaten och statens skogsskolor.

I § 1 av denna kungörelse förklaras, att till ordinarie och extra befattningshavare
vid skogsstaten och statens skogsskolor skall för resor och
förrättningar i tjänsten resekostnads- och traktamentsersättning utgå enligt
gällande resereglemente, i den mån ej annorlunda stadgas i §§ 2—6 av
kungörelsen.

§ 2 av kungörelsen innehåller vissa bestämmelser rörande resekostnadsersättning
till befattningshavare vid skogsstaten, tillhörande den förvaltande
personalen samt skogsskoleföreståndare vid resa inom det överjägmästardistrikt,
där befattningshavarens tjänstgöring är förlagd.

Befattningshavare vid skogsstaten, tillhörande den bevakande personalen,
åtnjuter ej någon resekostnadsersättning vid resa för förrättning,
varom i § 2 förmäles, utan uppbär, såsom av det föregående framgår, ett
fast resepenninganslag. Härom förmäles i § 3.

Sedan i § 4 meddelats bestämmelser i fråga om traktamentsersättning
till befattningshavare vid skogsstaten, tillhörande den förvaltande personalen
samt till skogsskoleföreståndare, heter det i §§ 5 och 6:

§ 5.

I fråga om traktamentsersättning till befattningshavare vid skogsstaten, tillhörande
den bevakande personalen, ävensom till skogsrättare skola vid resa för förrättning,
varom i § 2 förmäles, följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1) Ersättning utgår endast i de fall, som avses under 2) och 3) här nedan, samt
under förutsättning tillika, att resan sträckt sig mer än fem kilometer, räknat i rak
riktning från bostadsorten.

2) Ersättning utgår med fullt belopp enligt resereglementet, då befattningshavaren
nödgats anlita nattkvarter utom bostadsorten eller då resan företagits på
särskild order av vederbörande jägmästare eller annan överordnad tjänsteman för att
biträda med, utföra eller leda avverkning, skogsodling eller annat särskilt arbete samt
räckt minst 12 timmar.

3) Har resa, som företagits på särskild order av vederbörande jägmästare eller
annan överordnad tjänsteman för att biträda med, utföra eller leda avverkning, skogsodling
eller annat särskilt arbete, räckt kortare tid än 12 timmar, dock minst 8
timmar, och skall ej full traktamentsersättning jämlikt 2) utgå på grund av nattkvarter,
må ersättning utgå med hälften av det i resereglementet för en resdag stadgade
belopp.

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 440.

Departe mentschefen.

§ 6.

Beträffande traktamentsersättning, varom i §§ 4 och 5 förmäles, skola ytterligare
följande bestämmelser gälla.

1) Är förrättning av den omfattning, att uppehållet å en och samma plats överstiger
femton dagar, utgår för överskjutande dagantalet ersättning med allenast tre
fjärdedelar av den i resereglementet bestämda.

2) Vid tjänsteresa, för vilken fullt traktamente må utgå, beräknas dylikt traktamente
endast för den tid, varunder befattningshavare varit frånvarande från bostadsorten,
sålunda att frånvaro, som räckt högst 24 timmar, räknat från tiden för resans
anträdande, ersättes med ett traktamente, frånvaro, som räckt mer än 24 men högst
48 timmar, med två traktamenten och så vidare.

I den nu föreliggande framställningen till riksdagen om reglering av kronojägarnas
med fleres avlöningsförmåner föreslås i avseende å den bevakande personalens
rätt till traktamentsersättning den ändring i ovanstående § 5, 3), att den tid, som
erfordras för att hälften av det i resereglementet för en resdag stadgade beloppet
skall utgå, skall nedsättas från nu stadgade minst 8 timmar till minst 6 timmar.

Vad i ärendet, sådant det nu föreligger, förekommit bär övertygat
mig om att skogvaktarna vid Uppsala universitet i avseende å kraven på
deras utbildning och å dem tillkommande åligganden i allt väsentligt äro
att anse såsom likställda med kronojägarna i de län, där universitetets
skogar äro belägna. Jag tvekar därför icke att tillstvrka, att skogvaktärna
beredas avlöningsförmåner, motsvarande dem, som enligt vad ovan
nämnts äro föreslagna för nämnda kronojägare, d. v. s. egentlig lön 950
kronor och tjänstgöringspenningar 750 kronor, tillhopa 1,700 kronor,
jämte rätt till tre ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, efter respektive 5,
10 och 15 års tjänstgöring. Skogvaktarna böra få räkna sig föregående
sådan till godo för åtnjutande av ålderstilläggen.

Universitetsmyndigheterna hava ansett, att skogvaktarna ej i något
fall böra hava boställen utan samtliga åtnjuta bostadsförmån jämte eu
mindre täppa om 1,5 — 2 hektar. Jag har. ej funnit anledning att göra någon
invändning häremot, ehuruväl det i fråga om kronojägarna förutsattes,
att de skola kunna innehava boställen eller bostadsförmån. Likasom för
kronojägarna bör med åtnjutande av bostadsförmån följa avdrag å den
egentliga lönen, motsvarande skälig hyra. De hittillsvarande bostadsförmånernas
förvandling till bostadsförmån har till följd en ändring i universitetets
inkomststat, varom jag i det följande kommer att yttra mig.

Den omständigheten, att samtliga skogvaktarna skola berättigas åtnjuta
bostad medför, att de ej under några förhållanden komma att uppbära
hela den för dem avsedda avlöningen. Det är således ej anledning
att för dem — såsom sker för universitetets vaktmästare, vilka kunna erhålla
bostad men ej äro därtill ovillkorligt berättigade — i universitetets

15

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4i0.

utgiftsstat kontant upptaga hela det ovannämnda avlöningsbeloppet, 1,700
kronor; så sker ej heller nu beträffande den stipulerade skogvaktaravlöningen,
800 kronor, i de fall, där vederbörande åtnjuter boställsförmån. Vid
beräknande av det belopp, varmed statens anslag till universitetet behöver
höjas för genomförande av löneregleringen, bör man taga hänsyn till vad
sålunda anmärkts. Ett annat förfarande innebure, att universitetets reservfond
opåkallat skulle årligen tillföras ett kontant tillskott till belopp,
motsvarande värdet av skogvaktarnas sammanlagda bostadsförmåner. Jag
har ansett det ovannämnda avdraget kunna sättas till ett bestämt, för alla
skogvaktarna lika belopp av 200 kronor, det belopp, vartill vid den utredning,
som ligger till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 399/1918,
värdet å kronojägares bostad ansetts böra lägst uppskattas. Skogvaktarnas
egentliga begynnelselön kommer alltså att kontant utgå med ett belopp
av 750 kronor: lön och tjänstgöringspenningar skola, frånsett ålderstillägg,
utgöra 1,500 kronor. Lägsta pensionsunderlaget kommer med inräknande
av bostadsförmånens värde att uppgå till 950 kronor.

Huruledes frågan om rese- och traktamentsersättning för närvarande
är ordnad för kronojägarna är nyss omnämnt.

Vad angår reseersättningen är enligt propositionen nr 399/1918 avsett att
frångå den nu gällande ordningen med visst antal respenninganslag å
vissa bestämda belopp, såsom nämnt växlande mellan 50 och 250 kronor.
I stället upptages, efter beräkning av i medeltal ungefär 200 kronor för
befattningshavare, en totalsumma att fördelas efter Kungl. Maj:ts bestämmande.
Enligt en motsvarande beräkning skulle till reseanslag för de 9
skogsvaktarna erfordras ett belopp av 1,800 kronor. Vad i ärendet förekommit
ger vid handen, att beloppet bör fördelas lika å de 9 skogvaktarna.

Beträffande vidare traktamentsersättning åt skogvaktarna torde väsentligen
enahanda bestämmelser som de, vilka enligt kungörelsen den 28
augusti 1917, §§ 5 och 6, gälla för kronojägarna kunna meddelas till efterrättelse
för universitetets skogvaktare. Bliva i sammanhang med den nya
löneregleringen, som kan komma att fastställas för kronojägarna, ändrade
bestämmelser i nu förevarande avseende givna i fråga om kronojägarna,
böra naturligen i tillämpliga delar enahanda bestämmelser utfärdas i avseende
å skogvaktarna.

För åtnjutande av de nya avlöningsförmånerna böra, på sätt i ärendet
erinrats, uppställas vissa villkor utöver dem, som gälla enligt kungörelsen
den 13 juni 1908. Dels skola nämligen de skogvaktare, som nu innehava

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 440.

boställslägenheter, torp, vara skyldiga att avstå från denna förmån, vilken
ersättes genom bostadslägenhet med tillhörande mindre täppa, dels skola
vederbörande skogvaktare, som ej på grund av gällande bestämmelser
redan äro skyldiga att underkasta sig vad vid tiden för löneregleringens
trädande i kraft gäller i avseende å civila tjänstinnehavares rätt till pension,
förpliktas härtill. Därigenom komma de, jämlikt år 1916 vidtagen
ändring i pensionslagen, att äga rätt och skyldighet att avgå ur tjänst
vid 65 års ålder i stället för såsom hittills vid fyllda 67 år.

Vid genomförande av löneregleringen bliva vissa ändringar i de till
staten för universitetet i Uppsala hörande särskilda föreskrifter av nöden.
Detta gäller i fråga om de föreskrifter, som innefatta bestämmelser om
avlönings fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, om ålderstillägg samt
om rese- och traktamentsersättning åt skogvaktarna.

Frånsett ålderstilläggen, vilka komma att utgå ur det för sådan löneförmån
å åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget, skulle enligt den
nu ifrågasatta löneregleringen en var av de nio skogvaktarna i lön och
tjänstgöringspenningar uppbära kontant 1,500 kronor, tillhopa alltså 13,500
kronor. Till respenningar skulle, såsom förut nämts, erfordras ett belopp
av 1,800 kronor.

Vad angår nödiga medel till bestridande av traktamentsersättning åt
skogvaktarna synes det svårt att med någon säkerhet fastställa det härför
erforderliga anslagsbeloppet. Universitetsmyndigheterna hava till dagarvoden
beräknat ett anslag av högst 4,000 kronor, och i den av riksdagen
bifallna propositionen nr 336/1917 antogs ett belopp av 3,600
kronor vara tillräckligt. De grunder, efter vilka traktamentsersättning nu
skulle komma att utgå, avvika väsentligen från dem, som för närvarande
gälla i fråga om dagarvodena, och avvikelserna synas kunna i vissa fall
leda till minskad, i andra fall åter till ökad påkänning å de medel, varur
traktamentsersättningen bör utgå. Det är i avseende härå tillräckligt att
påpeka, hurusom för närvarande dagarvode ej utgår för förrättning, som
äger rum på ett avstånd av 10 kilometer eller därunder, i rak sträckning
från skogvaktarens bostad, medan traktamentsersättningen vid tillämpning
av de för den bevakande personalen vid skogsstaten gällande föreskrifter
kan komma att utgå redan vid resa, som sträckt sig mer än 5 kilometer
i rak riktning från bostadsorten. Å andra sidan äro universitetets skogvaktare
— under förutsättning att det stadgade årsbeloppet av dagarvodena
ej överskrides — berättigade till dagarvode, om en av vederbörande anbefalld
förrättning äger rum i skogstrakt, som ligger mer än 10 kilometer
i rak sträckning från bostaden, under det att traktamentsersättning vid
skogsstaten i motsvarande fall utgår endast om resan räckt minst 12 tim -

17

Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition Pr 440.

mar, eller — därest nattkvarter ej behöft anlitas — med halva beloppet,
om den räckt enligt nu gällande föreskrifter minst 8 timmar, enligt föreslagna
bestämmelser minst 6 timmar.

Då, som sagt, någon möjlighet ej finnes att med säkerhet fastställa
det behövliga anslagsbeloppet, kan detsamma nu endast till närmelsevis
uppskattas. Särskilt med hänsyn till de för närvarande väsentligt höjda
dagtraktamentena enligt resereglementet, torde det emellertid kunna antagas,
att för ändamålet kommer att erfordras ett belopp, som, i likhet med vad i
andra fall ägt rum, kan förutsättas med 50 % överstiga det av universitetsmyndigheterna
beräknade och således uppgå till 6,000 kronor.

De nya bestämmelserna om avlöning samt respenningar och traktamentsersättning
skulle således kräva för
kontant avlöning åt de 9 skogvaktarna, 1,500 kronor

för en var ................................................................................. kronor 13,500: —

respenningar, 2D0 kronor för en var ................................... » 1,800: —

tr&ktamentsersättning............................................................ » 6,000: —

Summa kronor 21,300: —

När det nu gäller att undersöka med vilket belopp statsanslaget till
universitetet behöver ökas för den nya ordningens genomförande, är först
att ihågkomma, att de till skogvaktarna nu från universitetet utgående
kontanta medlen, med inberäknande av dagarvode men frånsett ålderstillägg,
utgöra sammanlagt förutnämnda belopp av 7,615 kronor. Vidare må erinras,
att enligt skogsförvaltarens beräkning ett belopp av 800 kronor bör
till universitetet inflyta genom utarrendering av viss del av åkerarealen
vid de sju indragna boställena — en del av densamma komme att läggas
till bostadstäppor för skogvaktarna. Den odlade jord, som sålunda skulle
utarrenderas, lärer, enligt vad ett från akademifogden inkommet skriftligt
meddelande utvisar, av skogsförvaltaren beräknas till omkring 35 har.
I nämnda meddelande har akademifogden förklarat, att den av skogsförvaltaren
antagna summan, 800 kronor, motsvarar det belopp, som normalt
kan beräknas i arrende för ifrågavarande fastigheter. Akademifogden
har vid denna uppskattning tagit hänsyn till att jorden komme att utarrenderas
utan åbyggnader, att den till större delen vore ocentralt belägen samt
att den utgjordes av smärre oregelbundna och delvis ofullständigt torrlagda
ägofigurer. Med summan av nyssnämnda två belopp, 7,615 kronor och
800 kronor, alltså 8,415 kronor, kan ovannämnda summa av 21,300 kronor
minskas. Ett tillskott av 12,885 kronor skulle alltså erfordras.

Jag har emellertid blivit betänkt på en anordning, som skulle leda
till ett minskat behov av direkt ökat statsanslag. Såsom jag redan omförmält,
hade universitetsmyndigheterna vid sin första framställning om
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 398 höft. (Nr 440.) 3

18

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition Nr 440.

lönereglering för skogvaktarna avsett, att de erforderliga medlen för dennas
åvägabringande, beräknade till 6,385 kronor, skulle utgå av den behållna
inkomsten å skogarnas konto. Till grund för förslaget härom låg ett den
8 december 1916 av universitetets skogsförvaltare, efter remiss från
drätselnämnden, avgivet utlåtande, ur vilket jag torde få anföra följande:

Det av drätselnämnden från och med år 1913 igångsatta arbetet med taxeringen
av universitetets skogstillgång, som skall läggas till grund för upprättande av
nya hushållningsplaner för skogarnas avverkning, kommer ej att avslutas förrän
tidigast om 2—3 år.

För närvarande är det därför icke möjligt att med full bestämdhet avgiva ett
utlåtande om storleken av den virkesmassa, som genom de nya hushållsplanernas
genomförande kan få uttagas, eller den nettovinst, som för framtiden kan beräknas
från skogarna.

Taxeringsarbetet har emellertid framskridit så långt, att ett bedömande av den
remitterade frågan redan nu kan ske, då det hittills fullbordade skogstaxeringsarbetet
ger god ledning diirför.

Av vad härvid inhämtats framgår nämligen, att en avsevärd förhöjning i universitetets
skogars avkastning kan påräknas samt att med all säkerhet den årliga behållningen
från skogarna därigenom bliver betydligt förökad.

På grund härav ävensom med hänsyn till de inköp, som årligen ske av betydliga
skogsvidder, och till förhöjda virkespris, får jag såsom min bestämda åsikt uttala,
att det belopp, som enligt det av mig framlagda förslaget erfordras för förhöjning av
skogvaktarnas avlöning, kan av den förökade behållningen bestridas, och anser jag,
att intet hinder möter för att ifrågavarande lönereglering träder i kraft från början
av år 1918.

På denna skogsförvaltarens av drätselnämnden biträdda uppfattning
om möjligheten av att ur skogsavkastningen erhålla medel till löneregleringen
stödde sig dåvarande departementschefen vid sitt förutnämnda
riksdagen förelagda förslag om beredande av medel till tillfälligt lönetillägg
för skogvaktarna in. in. Förslaget gick visserligen efter orden ut
på att de nödiga medlen, tillhopa 4,500 kronor, skulle utgå ur universitetets
reservfond. Men denna anordning grundades av departementschefen
därpå, att till denna fond ingå behållningarna å skogsmedlen utöver det
i .inkomststaten för universitetet upptagna beloppet, 7,000 kronor, (jämte
viss myckenhet ved och virkesprodukter, som dels utgå in natura, dels
gottgöras en vid universitetet varande ålderstilläggsfond).

I anslutning härtill har jag tagit i övervägande, huruvida det vore
möjligt att bestrida utgifterna för avlöning in. in. i fråga om skogsbetjäningen
helt och hållet eller åtminstone till en del ur den behållna avkastningen
av universitetets skogar. Jag har därför från universitetet skaffat
mig uppgift om ställningen av universitetets skogars konto under de senaste
åren. Av vad därvid meddelats framgår, att behållningen å detta
konto utgjort: år 1914 20,690 kronor 53 öre, år 1915 23,144 kronor 65

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

öre, år 1916 10,286 kronor 21 öre samt år 1917 71,487 kronor 93 öre.
Det bör beträffande dessa siffror anmärkas, att i dem ingå nyssnämnda
7,000 kronor, som i universitetets inkomststat äro såsom inkomst av skogarna
beräknade bland de tillgångar, med vilka universitetet har att möta
utgifterna enligt utgiftsstaten, samt att år 1917 akademiska biblioteket
m. fl. institutioner påförts tillhopa 34,244 kronor för inköpt ved från
universitetets skogar, en fordran, som man med hänsyn till institutionernas
ekonomi ej förväntar sig kunna indriva.

I betraktande av vad sålunda förekommit och till dess någon erfarenhet
vunnits rörande det årliga beloppet av kostnaderna för dagtraktamenten,
finner jag mig ej nu böra ifrågasätta att, såsom annars lämpligen skulle
ske, den kontanta avlöningen till skogsbetjäningen skall utgå ur behållna
skogsmedel. Tanken härpå bör dock ej förfalla; med den skogspolitik,
universitetet med Kungl. Maj:ts bifall sedan ett antal år följt, genom inköp
av växtliga ungskogar — för år 1917 beräknas sålunda fonden för
inköp av växtliga ungskogar skola krediteras ett genom extra avverkningar
utvunnet belopp av ej mindre än 446,845 kronor av årets inkomster från
skogarna, medan under år 1914 motsvarande avsättning till nämnda fond
uPPoick till allenast 4,000 kronor samt under åren 1915 och 1916 ingen
avsättning kunde göras — bör framdeles skogsbetjäningen, likasom ock
skogsförvaltaren, kunna erhålla sin avlöning ur behållna skogsmedel, utan
universitetsstatens betungande i övrigt.

Redan nu bör emellertid skogvaktarna tillkommande traktamentsersättning
kunna utgå ur sagda skogsmedel. Jag finner detta framgå såväl
av ovannämnda yttrande av skogsförvaltaren som av nyss återgivna siffror
rörande behållningarna å skogarnas konto under de senaste åren. Att
denna behållning år 1916 varit jämförelsevis låg torde få anses såsom ett
undantagsfall. Allt talar tvärtom för att den behållna skogsavkastningen
kommer att ökas, och jag finner därför fullgiltig anledning förefinnas för
att eu undersökning verkställes, huruvida icke, även om traktamentsersättningen
åt skogvaktarna kommer att utgå ur denna avkastning, den
i universitetets inkomststat upptagna posten: »inkomst av skogarna» o.s. v.,
7,000 kronor, bör höjas. Frågan härom bör i sinom tid upptagas.

Med beräknande att skogvaktarnas traktamentsersättning kan utgå ur
de behållna skogsmedlen, finner jag alltså det belopp, 12,885 kronor, varmed
enligt vad ovan sagts statsanslaget till universitetet borde för löneregleringens
genomförande ökas, kunna minskas med 6,000 kronor. Anslagsökningen
skulle då bliva 6,885 kronor.

Såsom av det föregående framgår är det avsett, att skogvaktarna ej
längre skulle innehava boställen, och att viss till deras nuvarande boställen

20 Kvngl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 140.

hörande åkerareal skulle utarrenderas. Skogsförvaltaren har beräknat, att
universitetet i arrende skulle kunna erhålla en årlig inkomst av 800 kronor,
och i denna beräkning har akademifogden instämt. Det sålunda påräknade
beloppet har, såsom av det anförda framgår, legat till grund vid
utredningen om den ökning, som löneregleringens genomförande gör behövlig.
Med nämnda belopp bör vid genomförande av mitt nu framlagda
förslag inkomststatens post: »Penningar och persedlar av universitetets
hemman m. in. 30,119: 68», genom beslut av Kungl. Maj:t ökas, alltså
till 30,919 kronor 68 öre.

Då den lönereglering jag nu anser mig böra föreslå för Uppsala universitets
skogvaktare innebär en väsentlig höjning av de avlöningsförmåner,
som nu tillkomma ifrågavarande befattningshavare, torde man kunna
antaga, att de samtliga skola befinnas villiga att underkasta sig de villkor
och bestämmelser, som jag föreslagit skola uppställas för åtnjutande av
de höjda avlöningsförmånerna. I händelse någon av dem emellertid icke
skulle vilja underkasta sig berörda villkor och bestämmelser, torde han
böra bibehållas vid honom nu tillkommande avlöningsförmåner, däri inberäknade
lönetillägg å 200 kronor samt dagarvoden vid vissa tjänsteförrättningar
efter 4 kronor för dag, dock att dagarvodena för varje särskild
befattningshavare, på sätt nu gäller jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 29
juni 1917, må uppgå till högst 400 kronor. Till befattningshavare, som
sålunda tilläventyrs må komma att kvarstå å nu gällande stat, torde de
kontanta avlöningsförmånerna kunna tillsvidare förskjutas av universitetets
reservfond. Till 1919 års riksdag lärer därefter böra göras framställning
om sådan befattningshavares uppförande å övergångsstat, i samband varmed
även förslag bör avgivas rörande det slutliga gäldandet av till honom
förskjutna avlöningsförmåner.

Slutligen torde jag även böra något ingå på frågan, huruvida de
universitetets skogvaktare, som övergå till de nya avlöningsbestämmelserna,
böra erhålla krigstidstillägg och krigstidshjälp, därest andra befattningshavare
i statens tjänst under något eller några följande år komma i
åtnjutande därav. Jag vill i sådant avseende framhålla, att i det kommittébetänkande,
som ligger till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda proposition
nr 399/1918, med styrka framhållits, att de i betänkandet föreslagna avlöningsbeloppen
icke äro utmätta med hänsyn till rådande dyrtid utan att
vid deras bestämmande förutsatts, att vederbörande befattningshavare skola
i samma mån som andra motsvarande statstjänstemän erhålla krigstidstillägg
och krigstidshjälp. Till denna uppfattning har jämväl chefen för
jordbruksdepartementet anslutit sig. Vid sådant förhållande synes det mig
uppenbart, att även skogvaktarna vid Uppsala universitet — för att icke

21

Rungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 440.

överensstämmelsen mellan deras avlöningsförmåner och kronojägarnas åter
skall brytas — böra komma i åtnjutande av framledes utgående krigstidstillägg
och krigstidshjälp.

Under åberopande av vad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels, med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet
i Uppsala, avdelningen A) Avlöningar m. m., c)
Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar och
inrättningar m. m., av de under titeln Drätselverket nu
upptagna avlöningsförmåner för 9 skogvaktare, i stället
i utgiftsstaten under nämnda avdelning och titel uppföra
för en var av dessa skogvaktare, jämte anteckning
om av universitetet tillhandahållen bostad, beräknad till
ett värde av 200 kronor och betraktad såsom lön, en
kontant avlöning av 1,500 kronor, därav 750 kronor lön
och 750 kronor tjänstgöringspenningar, med rätt till tre
ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, efter respektive 5,
10 och 15 års tjänstgöring,

dels förklara vederbörande äga att för erhållande
av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
såsom ordinarie skogvaktare vid universitetet,

dels förordna, att för åtnjutande av ovannämnda
avlöningsförmåner ifrågavarande befattningshavare skola
i tillämpliga delar vara underkastade de villkor och
bestämmelser, som genom kungörelsen den 13 juni 1908
äro fastställda för åtnjutande av de för vissa befattningshavare
vid rikets universitet och kåimlinska medikokirurgiska
institutet från och med år 1909 gällande nya
avlöningsförmåner, samt tillika vara skyldiga ej mindre
att avstå från innehavande boställen än även att underkasta
sig de vid tiden för löneregleringens trädande i
kraft gällande bestämmelser i avseende å civila tjänstinnehavares
rätt till pension, i den mån förpliktelse härtill
ej redan förefinnes,

dels förklara, att befattningshavare, som icke hos
Uppsala universitets drätselnämnd före den 1 november
1918 skriftligen förklarat sig villig att underkasta sig
de villkor och bestämmelser, som gälla för åtnjutande
av ifrågavarande nya avlöningsförmåner, skall bibehållas

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 440.

vid dem han äger åtnjuta under år 1918, däri inberäknade
lönetillägg å 200 kronor samt dagarvoden vid
vissa tjänsteförrättningar, dock att dagarvodena sammanlagt
må uppgå till högst 400 kronor för år,

dels, med uteslutande av den i universitetets utgiftsstat
under ovannämnda avdelning och titel upptagna
posten å högst 900 kronor till dagarvoden åt skogvaktarna,
besluta, att i stället skall i utgiftsstaten till
reseanslag åt skogvaktarna, 200 kronor för en var, uppföras
ett anslag av 1,800 kronor,

dels föreskriva, att traktamentsersättning till universitetets
skogvaktare vid tjänsteresor må, i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan av mig i avseende härå
angivna grunder, utgå ur avkastningen av universitetets
skogar,

dels ock för genomförande av ifrågavarande lönereglering
höja det ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala,
universitetsstaten, med 6,885 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Holmström.

Stockholm 1918, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.