Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 407.

1

Nr 407.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfälliga
lönetillägg till tjänstemän vid tullverket m. m.; given
Stockholms slott den 29 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av protokollet över finansärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels medgiva, att § 11 i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910
angående avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning må, räknat från och med den
1 januari 1919, erhålla följande ändrade lydelse:

»Å ort, där de allmänna levnadsomkostnaderna äro särskilt höga,
utgår ortstillägg till tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder,
med tio eller femton procent av avlöningen, dock med iakttagande
därav att ortstillägget ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor»;

dels medgiva, att en var ordinarie befattningshavare vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning må för år
1919 komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg å 300 kronor, för
helt år räknat, med skyldighet likväl för den, som uppbär sådant
tillägg, att, därest han på grund av gällande taxa å ersättning, som
enligt särskilda bestämmelser skall av trafikerande utgöras för vissa
av tulltjänstemän verkställda tjänsteförrättningar, uppbär extra inkomst
i tjänsten, som icke är att hänföra till rese- och ti’aktamentsersättning
enligt resereglemente^ han skall, i den mån samma inkomst överstiger,
för helt år räknat, det tjänstemannen tillkommande tillfälliga lönetilllägg,
vara skyldig att till statsverket avstå en tredjedel av det sålunda
överskjutande sportelbeloppet, dock icke i något fall högre belopp än
som motsvarar nämnda lönetillägg;

dels medgiva, att befattningshavare å extra stat vid tullverkets
Bihang till riksdagens protokoll in 18. 1 sand. 307 hä[t. (Nr 407.) 1

2

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 407.

lokalförvaltning samt tjänsteman, som erhållit stadigvarande förordnande
att bestrida ledig tjänst vid tullverkets kustbevakning, ävensom
tjänsteman, förordnad i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda
förordnad befattningshavare, må erhålla ej mindre ortstillägg
enligt de för ordinarie befattningshavare föreslagna grunder än även
avlöningstillägg motsvarande de för sistnämnda befattningshavare här
ovan angivna tillfälliga lönetillägg, dock med förberörda skyldighet
att under vissa förhållanden avstå extra inkomster i tjänsten;

dels till ortstillägg till befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning i riksstaten för år 1919 bland
de ordinarie anslagen under sjunde huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
av 333,800 kronor;

dels ock till tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal m. m.
för år 1919 under sjunde huvudtiteln för samma år bevilja ett förslagsanslag
å extra stat av 665,000 kronor. .

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Thorsson anförde därefter:

Såsom av statsrådet och chefen för civildepartementet förut denna inledning,
dag erinrats, uppdrog Kungl. Maj:t den 13 augusti 1917 åt 1915 års
kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
med flera verk att inkomma med utlåtande och förslag
dels angående lönereglering för befattningshavare vid vissa angivna
verk dels ock rörande tillfällig löneförbättring för, bland andra, befattningshavare
i tullverket, med bibehållande åtminstone i huvudsak
av det vid sistnämnda verk nu tillämpade sportelsystemet, varvid emellertid
behörig hänsyn skulle tagas till den återverkan, ett förverkligande
av kommissionens förslag kunde tänkas utöva på avlöningsförhållandena

Huvudgrunderna
för nu
gällande avlöningsbestämmelser.

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

i de centrala verken och jämförliga ämbetsverk jämte dem underställd
personal.

Till fullgörande av berörda uppdrag har kommissionen den 20
mars 1918 avgivit betänkande i ämnet.

På grund av den förut omförmälda, av Kungl. Maj:t vid uppdragets
meddelande givna anvisningen har den av kommissionen föreslagna
löneförbättringen, vad tullverket beträffar, i huvudsak inskränkts
till åstadkommande av tillfälliga lönetillägg vid sidan av de ordinarie
avlöningsförmånerna. Anledningen härtill är, såsom kommissionen framhåller,
tvåfaldig. Dels befinner sig nämligen detta verk för närvarande
under omorganisation, vilken förberedes av en särskild för ändamålet
arbetande kommission, 1914 års tullkommission. Såsom resultat härav
torde vara att förvänta eu genomgripande omläggning av ett flertal
tjänstekategorier inom verket, indragning av befattningar samt eventuellt
inrättande av nya sådana, ävensom möjligen andra organisatoriska
förändringar. Att under dylika förhållanden nu företaga genomgående
omläggningar av den fasta avlöningsskalan vid detta verk har kommissionen
redan av dessa skäl icke ansett lämpligt. Härtill kommer, att
1915 års kommission vid nu ifrågavarande provisoriska reglering haft
att utgå från ett bibehållande tills vidare, åtminstone i huvudsak, av
det vid verket tillämpade sportelsystemet. Då en verklig lönereglering
vid tullverket icke torde kunna äga rum utan att frågan om sportlernas
bibehållande till art och omfång samtidigt i hela dess vidd upptages
till prövning och detta icke kan ske under nuvarande förhållanden,
utgör detta, framhåller kommissionen, ett ytterligare motiv för att
man i fråga om detta verk håller sig till det mindre vittgående systemet
med tillfälliga löneförbättringar.

Över kommissionens i betänkandet innefattade förslag rörande
tullverket har generaltullstyrelsen den 4 april 1918 avgivit underdånigt
utlåtande, vilket torde få såsom bilaga åtfölja det i detta ärende nu
förda statsrådsprotokoll. Därjämte hava Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
och Sveriges tullmannaförening inkommit med särskilda
yttranden i anledning av betänkandet.

Innan jag närmare ingår på föreliggande fråga, må det tillåtas
mig att i största korthet omförmäla huvudgrunderna för nu gällande
avlöningsbestämmelser vid tullverket.

Den senaste löneregleringen för tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning ävensom för generaltullstyrelsen genomfördes
år 1910, och äro de avlöningssatser, som från och med år 1911 blevo

o

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

tillämpliga i avseende å de särskilda då befintliga befattningshavarna
fortfarande gällande, utom vad avser generaltullstyrelsens förste vaktmästare
och vaktmästare, vilka vid 1911 års riksdag förklarats berättigade
den förre till ett ålderstillägg samt de senare till ett andra
ålderstillägg.

Utöver berörda löneförbättringar hava icke andra ändringar i de
år 1910 beslutade avlöningsstaterna vidtagits, än att antalet befattningshavare
i redan befintliga grader tid efter annan ökats samt att från
och med år 1918 å generaltullstyrelsens ordinarie stat uppförts avlöningar
till kvinnliga biträden av andra lönegraden.

Samtidigt med löneregleringen av år 1910 godkändes dels avlöningsreglemente
för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning dels ock villkor och bestämmelser lör åtnjutande
av de från och med 1911 års början fastställda nya avlöningsförmånerna
för generaltullstyrelsen (se kungl. kungörelser den 18 juni
1910). Under det att avlöningsvillkoren för generaltullstyrelsen fortfarande
äro gällande — dock med visst tillägg — hava några mindre
förändringar vidtagits beträffande avlöningsreglementet, vilka dock ej
beröra de i detta sammanhang avhandlade frågor.

Det avlöningssystem, som gäller för tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, liknar i flera hänseenden det vid kommunikationsverken
tillämpade.

Till nämnda personal vid tullverket utgår, på sätt i avlöningsstaten
närmare angives, fast avlöning, vilken kan förhöjas efter respektive
3, 6 och 9 års tjänstgöring. Denna fasta avlöning, vare sig den
utgör begynnelseavlöning eller efter viss tids tjänstgöring intjänad förhöjd
avlöning, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar enligt, en i
avlöningsreglementet intagen skala. Utöver den fasta avlöningen åtnjuter,
på grund av bestämmelse i § 11 i reglementet, tjänsteman vid
lokalförvaltningarna i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen ortstillägg
med 10 procent av begynnelselönen vid vederbörande tjänst, dock högst

300 kronor årligen.

Vad generaltullstyrelsen beträffar, hava avlöningarna för tjänstemännen
därstädes bestämts efter samma normer som för motsvarande
befattningshavare i de efter den s. k. statskontorstypen reglerade centrala
ämbetsverken.

Jämte den ordinarie personalen finnas anställda tjänstemän med
avlöningar av särskilda, å extra stat anvisade förslagsanslag till förstärkning
av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen och vid tullverkets
lokalförvaltning. Nämnda tjänstemän uppbära avlöning till samma

Tullverkets
lokalförvaltning
samt
kust- och
gränsbevakning.

6 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 407.

belopp som ordinarie tjänstemän i samma tjänstegrad, dock efter avdrag
av vissa belopp, motsvarande, i avrundade tal, avgifter för egen pensionering.

Nu gällande avlöningssatser vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning framgå av följande tablå, uti vilken befattningarna
ordnats efter begynnelseavlöningarnas storlek med utgångspunkt
från den lägst avlönade tjänstekategorien.

Begyn-

Slutavlö-

För tjänste-man, som

nelse-

åtnjuter

avlöning

ning

ortstillägg,
liöjes avlö-ningen med

Kustroddare ....................................................................

1,200

1,500

Vakl mästare av klass 3 ...............................................

1,200

1,500

90

Kustvakt ........................................................................

1,300

1,600

Grftnsridare.....................................................................

1,500

1,800

Vaktmästare av klass 2 .............................................

1,500

1,800

112

Kustuppsyningsman ......................................................

1.650

1,950

Vaklmästare av klass 1 ...........................................

1,750

2,050

131

Uppsyningsman av klass 3................................................

1,750

2,200

131 1

» » » 2...............................

1,900

2,350

143

Gränsuppsyningsman...... .................................................

2,050

2,500

'' * — |

Uppsyningsman av klass 1...........................................

2,050

2,500

154

Kuslöveruppsyningsman ................................................

2,100

2,550

Overuppsyningsman av klass 2..........................................

2,300

2,900

173

Gränsöveruppsyningsman ........................................

2,600

3,500

Overuppsyningsman av klass 1........................................

2,600

3,500

Gransinspektor ............................................................

2,600

3,800

Tullinspektor ..................................................................

2,600

3,800

195

Kammarskrivare........................................................

2,800

4,000

210

Till (fiskal ..................................................................

3,000

4,200

225

Tullförvaltare av klass 5.................................................

3,300

4,500

245

» » » 4..............................................

4,000

5,200

280

Kontrollör.................................................................

4,200

5,400

290

Gränsbevakningschef ....................................

4,800

6,000

Förste kontrollör; tullförvaltare av klass 3 .....

4,800

6,000

300

Overkontrollör av klass 2 ..................................

5,300

6,500

300

Knslbevakningschef ......................................

5,500

6,700

Tullförvaltare av klass 2, överinspektör av klass 3 ............

Overkontrollör av klass 1; tullförvaltare av klass 1; över-

5,500

6,700

300

inspektor av klass 2 .....................................................

6,300

7,500

300

Överinspektör av klass 1...................................................

7,300

8,500

300

Anm. Enär ortstillägg utgår endast till tjänstemän vid lokalförvaltningarna i Stockholm,
Haparanda och Riksgränsen samt då därstädes förekomma allenast vissa tjänstekategorier, äro
åtskilliga av de ovan angivna ortstilläggen att anse såsom blott beräknade.

Ortstillägg. Såsom förut är nämnt, avsåg det kommissionen givna särskilda

uppdraget, såvitt angår tullverket, åstadkommande av allenast tillfällig

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

löneförbättring för befattningshavare vid nämnda verk med bibehållande
i huvudsak av det vid verket nu tillämpade sportelsystemet.

Om också beredandet av tillfälliga lönetillägg icke direkt behöver
föranleda ändringar i gällande avlöningsreglemente, har kommissionen
dock ansett sig böra i detta sammanhang såsom ett .led i strävandet
efter gemensamma avlöningsbestämmelser vid de verk, kommissionens
uppdrag gäller, föreslå en omläggning av nuvarande, i avlöningsreglementet
för tullverkets personal meddelade bestämmelser rörande ortstillägg.

Yad då sistnämnda fråga beträffar, erinrar kommissionen till en
början därom, att dylikt tillägg utgår till en var lokalförvaltningen
tillhörande tjänsteman, som är placerad i Stockholm, Haparanda eller
Riksgränsen, med ett belopp, som motsvarar 10 procent av den för
tjänsten bestämda begynnelselönen (lön i motsats till tjänstgöringspenningar)
dock högst med 300 kronor årligen.

Kommissionen anför vidare:

»Beträffande detta ortstillägg är att märka, att sådant icke tillkommer
personal vid kust- eller gränsbevakningen; att ortstillägget
utgår med samma procentsats i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen,
oaktat dessa orter eljest anses tillhöra olika dyrortsgrupper; att ortstillägg
icke förekommer på andra orter, som i dyrhetshänseende äro
likställda med de nyssnämnda; samt att ortstillägget vid tullverket till
beloppet bestämmes allenast efter begynnelselönen, dock med viss begränsning,
medan vid postverket och telegrafverket ortstillägget beräknas
å innehavande lön jämte tjänstgöringspenningar, likaledes med
viss begränsning.

Vid upprepade tillfällen har fråga förelegat om sådan utsträckning
av rätten till ortstillägg .vid tullverket, att dylika tillägg skulle utgå
jämväl å andra dyrorter än Stockholm, Haparanda och Riksgränsen.
Förslag i sådant hänseende har emellertid, efter avstyrkanden av vederbörande
departementschefer, icke av Kungl. Maj:t framlagts för riksdagen.
Såsom huvudsakliga skäl för berörda avstyrkanden har framhållits,
att, då det vore önskvärt att söka åstadkomma enhetlighet
beträffande avlöningsförmånerna för kommunikationsverken och tullverket,
denna syntes bliva svårare att vinna, därest för något av verken
en utsträckning av de för desamma gällande avlöningsbestämmelserna
ägde rum. Vidare har anförts, att, då den förestående revisionen av
tullverkets organisation kunde förmodas föranleda därtill, att personalförhållandena
inom tullverket bleve väsentligt förändrade, det på grund

Kommissio nen.

8

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 407.

därav icke vore tillrådligt att vidtaga en så genomgripande ändring i
de för tullverkets personal gällande avlöningsförmånerna, som en utsträckt
användning av avlöningstiteln ortstillägg vid tullverket skulle
innebära.

Enligt kommissionens mening böra emellertid de antydda skälen
icke nu behöva förhindra en omläggning av ortstillägget vid tullverket.

Därest kommissionens i detta betänkande innefattade förslag beträffande
viss ändring av bestämmelserna om ortstillägg eller dyrortstillägg
vid postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk
godtagas, skulle samtliga dessa verk erhålla i sak enhetliga stadganden
uti ifrågavarande avseende. Bringas nu tullverkets bestämmelser om
ortstillägg till överensstämmelse med nyssberörda stadganden, är detta
att anse såsom ett steg i riktning mot gemensamhet i avlöningsbestämmelser
vid omhandlade verk, vadan enligt kommissionens uppfattning
redan ur denna synpunkt en åtgärd i sådant hänseende måste
anses synnerligen önsklig och ingalunda ägnad att försvåra kommissionens
kommande arbete.

Då vidare ortstillägg enligt kommissionens mening bör tillkomma
icke blott personal vid tullverkets lokalförvaltning utan jämväl vid
kust- och gränsbevakningen, torde den nu ifrågasatta åtgärden, icke
kunna på något sätt verka föregripande vid en blivande omorganisation
vid tullverket. Det är nämligen icke tjänstens beskaffenhet, som påkallar
ortstillägg, utan det är dyrhetsförhållandena å den ort, där vederbörande
är placerad, som härutinnan böra vara bestämmande. Eventuella
omflyttningar av befattningshavare på grund av blivande omorganisation
synas fördenskull snarare underlättas genom väl avvägda och
efter enhetliga grunder utgående ortstillägg.

Då en utvidgning i angivna hänseende av rätten till ortstillägg
för tullverkets personal torde få ansés vara av rättvisa och billighet
påkallad samt då, enligt kommissionens förmenande, icke i övrigt anförts
några omständigheter, som lägga hinder i vägen för en dylik
åtgärd, har kommissionen icke tvekat att, såsom redan blivit antytt,
föreslå, dels att bestämmelserna om ortstillägg vid tullverket utsträckas
att omfatta jämväl personal vid kust- och gränsbevakningen, dels ock
att dessa bestämmelser bringas till närmaste överensstämmelse med vad
i sådant hänseende enligt kommissionens nu avgivna förslag skulle
bliva gällande för manliga befattningshavare vid postverket, telegrafverket
och statens vattenfallsverk.

I enlighet därmed skulle alltså befattningshavare, som är placerad
å ort, där de allmänna levnadsomkostnaderna äro särskilt höga, äga

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

uppbära ortstillägg utgående med 10 eller 15 procent å hela den fasta
avlöningen, med iakttagande emellertid av den begränsningen, att för
befattningshavare, vilkens avlöning överstiger 3,000 kronor, ortstillägg
ej beräknas å högre belopp än 3,000 kronor. Ortstillägget skulle sålunda
ej överstiga 300 kronor å ort, där ortstillägget utgår efter 10
procent, och 450 kronor å ort, som anses berättiga till 15 procents
ortstillägg. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, dels å
vilka orter dylikt tillägg över huvud taget bör utgå, dels ock dyrorternas
inbördes gruppering.

Då avsikten med den sålunda ifrågasatta förändringen av bestämmelserna
i fråga. om ortstillägg vid tullverket bland annat är att
åstadkomma en viss enhetlighet i detta hänseende mellan de särskilda
verken, förutsätter kommissionen, att vid den blivande ortsgrupperingen
iakttages, att ort vid tullverket, som tillika utgör placeringsort för
personal vid postverket, telegrafverket eller statens vattenfallsverk, i
regeln hänföres till samma ortsgrupp som vid dessa senare verk.

Kommissionen har låtit genom socialstyrelsens försorg verkställa
en preliminär undersökning för utrönande, huru en indelning av tullorterna
i riket med tillämpning av samma grunder, som kommit till
användning vid nu gällande gruppering i dyrortshänseende av postoch
telegraforterna, skulle komma att te sig. Därvid har befunnits,
att Haparanda och Riksgränsen rätteligen icke borde hänföras till ort,
där ortstillägg skulle utgå. Då emellertid nämnda två orter hittills
vid tullverket betraktats såsom dyrorter, torde dock — för att de därstädes
stationerade befattningshavarna icke må särskilt under dessa
ekonomiskt brydsamma tider berövas dem för närvarande tillkommande
tillägg — dessa två orter tillsvidare böra hänföras till dyrorter med 10
procent tillägg.»

Uti sitt utlåtande över förslaget har generaltullstyrelsen förklarat Generaituiisig
icke hava något att erinra mot detsamma. styrelsen.

Sveriges tullmannaförening har föreslagit, att för beredande av Sveriges
förhöjd sammanlagd avlöning åt särskilt de lägst avlönade befattningshavarna
tillägget måtte bestämmas till 15 och 25 procent å den fasta
avlöningen men i övrigt utgå enligt de av kommissionen förordade
grunderna.

Såsom kommissionen omförmält, har gäng efter annan frågan om Departeutsträckning
av rätten till ortstillägg vid tullverket varit föremål för mentschefen.

Bihang till riksdagens piololcoll 1918. 1 sand. 307 käft. (Nr 407.) 2

10

Tillfälliga

lönetillägg.

Kommis sionen.

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 407.

prövning hos Kungl. Maj:t, utan att dock hava lett till någon framställning
i ämnet hos riksdagen. I fråga om de huvudsakliga skäl,
som anförts mot en dylik åtgärd, tillåter jag mig hänvisa till den av
kommissionen i sådant hänseende lämnade redogörelsen.

Då jag emellertid anser en utvidgning av rätten till ortstillägg
enligt de av kommissionen föreslagna grunder vara fullt befogad och
då de nyssberörda invändningarna mot en åtgärd i sådan riktning
numera torde hava förlorat sin betydelse, finner jag mig böra tillstyrka
kommissionens förslag, vilket nära ansluter sig till vad i sådant hänseende
förut denna dag hemställts skola gälla för postverket, telegrafverket
och statens vattenfallsverk.

I enlighet härmed torde § 11 i gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
böra erhålla följande förändrade lydelse:

»Å ort, där de allmänna levnadsomkostnaderna äro särskilt höga,
utgår ortstillägg till tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder,
med tio eller femton procent av avlöningen, dock med iakttagande
därav, att ortstillägget ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor.»

Jag övergår härefter till frågan om beredande av tillfälliga lönetillägg
åt .personalen vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning.

Vidkommande detta spörsmål har kommissionen anfört, att
kommissionen vid en mera allmän jämförelse mellan nuvarande avlöningar
för, å ena sidan, nämnda personal samt, å andra sidan, befattningshavare
vid kommunikationsverken samt inom centrala verk uppmärksammat,
hurusom ifrågavarande tullstatspersonal vid senaste lönereglering
blivit relativt väl tillgodosedd, vadan det tilltänkta lönetillskottet
för densamma borde, enligt kommissionens mening, kunna
hållas inom något snävare gränser än för åtskilliga befattningshavare
vid andra verk.

Givetvis vore det önskvärt, yttrar kommissionen vidare, om tillläggen
kunde avvägas så, att tjänstemännen vid tullverket, å ena, samt
jämförbara befattningshavare vid de övriga verken, å andra sidan,
bleve i avlöningshänseende så vitt möjligt likställda, men kommissionen
hade icke ansett sig nu kunna eller böra företaga några ingående
jämförelser mellan de särskilda tjänstekategorierna inom de olika
verken. Och vad nu tullverket anginge, måste med verkets nuvarande
organisation en dylik jämförelse ställa sig synnerligen vansklig. Kom -

11

Kuvgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

missionen syftade härvidlag särskilt på det förhållandet, att den indelning
av vissa tjänstekategorier i olika klasser, som förekomme vid
tullverket, vore grundad icke så mycket på göromålens art utan fastmera
på deras omfattning. Den klassificering av de särskilda tullförvaltningarna,
som företagits huvudsakligen ur synpunkten av arbetets
omfattning, hade nämligen beträffande de tjänstemän, som vore indelade
i klasser, i regeln blivit bestämmande även för den tjänsteklass,
till vilken vederbörande befattningshavare skulle hänföras. Sålunda
förekomme exempelvis vaktmästare av 3:e (lägsta) klassen uteslutande
å de mindre tullförvaltningarna, under det att vaktmästare av denna
klass icke alls funnes vid de större tullförvaltningarna, även om det
arbete, som vid dessa senare förvaltningar ålåge vederbörande vaktmästare,
vore av den enklaste beskaffenhet. Vid dessa större tullförvaltningar
tillhörde däremot samtliga vaktmästare antingen l:a eller
2:a klassen.

Kommissionen anför därefter följande:

»Vad då först beträffar obefordrade tjänstemän av lägre grad vid
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning har kommissionen,
i betraktande av de avlöningar, kommissionen tänkt sig för de
obefordrade tjänstemannagrupperna vid kommunikationsverken, funnit
sig böra för ifrågavarande tullpersonal föreslå ett, såsom lämpligt
ansett, tillägg av 300 kronor.

Bland tjänstemän av högre grad erbjuda kammarskrivarna en
jämförelsepunkt vid avvägandet av löneförbättringens belopp. Dessa
befattningshavare kunna nämligen enligt kommissionens mening med
fog jämföras med stationsskrivare, manliga postexpeditörer och telegrafassistenter.
Vid en dylik jämförelse måste emellertid beaktas,
att med hänsyn till den långa extra ordinarie tiden för kammarskrivare
dessas ordinarie begynnelseavlöning redan nu är satt jämförelsevis
hög, ett förhållande, som även vid den förevarande tillfälliga löneförbättringen
synes böra bibehållas.

Enligt kommissionens förslag skulle de nämnda befattningshavarna
vid statens järnvägar, postverket och telegrafverket erhålla i avlöning

å billigaste ort

å dyraste ort

lägst

högst

lägst

högst

stationsskrivare ...................

................. 2,520

4,320

2,940

4,800

postexpeditör, manlig .........

................... 2,500

4,300

2,875

4,750

telegrafassistent.....................

..................... 2,500

4,300

2,875

4,750

1 anslutning härtill

har kommissionen

ansett

lönetillä£

£get till

kammarskrivare skäligen kunna bestämmas till 300 kronor eller samma

Generaltull styrelsen.

Sveriges
tullmannaförening
och
Sveriges
allmänna
tull tjänstemannaförening.

Departe mentschefen.

12 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

belopp som nyss ifrågasatts för vissa tjänstemän av lägre grad. Sammanlagda
avlöningsbeloppet för kammarskrivare skulle nämligen, med iakttagande
av de nya grunderna för ortstillägg, bliva å billigaste ort lägst
3,100 kronor (fast avlöning 2,800 + tillfälligt lönetillägg 300) och högst
4,300 kronor (fast avlöning 4,000 + tillfälligt lönetillägg 300) samt å
dyraste ort lägst 3,520 kronor (fast avlöning 2,800 + ortstillägg 420 +
tillfälligt lönetillägg 300) och högst 4,750 kronor (fast avlöning 4,000
+ ortstillägg 450 + tillfälligt lönetillägg 300).

Beträffande övriga befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning erbjuder en jämförelse med tjänstehavare
vid andra verk stora svårigheter. Vid sådant förhållande och
då, enligt vad nyss föreslagits, det tillfälliga lönetillägget för vissa
tjänstemän av lägre grad samt kammarskrivare skulle utgå med 300
kronor, har det synts kommissionen som borde lönetillägget jämväl för
övriga befattningshavare av såväl högre som lägre grad kunna lämpligen
sättas till samma belopp eller 300 kronor.»

Uti sitt utlåtande i anledning av kommissionens betänkande har
generaltullstyrelsen förklarat sig visserligen för sin del icke kunna
godkänna kommissionens motivering för storleken av det ifrågasatta
lönetillägget åt tullverkets personal, men likväl icke nu vilja göra
framställning om höjning av detsamma, bland annat under hänvisning
till den definitiva lönereglering, som ställts i utsikt.

De förut nämnda personalsammanslutningarna, Sveriges tullmannaförening
och Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening, hava däremot
påyrkat höjning av det tillfälliga lönetillägget. Den förra föreningen
har sålunda hemställt, att lönetillägget skulle för tjänstemän av lägre
grad utgå med 500 kronor, under det att den senare föreningen föreslagit,
att lönetillägget måtte bestämmas till 300 kronor för tjänster
med begynnelseavlöning under 2,600 kronor samt till 500 kronor för
övriga tjänster.

Då det nu gäller, att bestämma beloppet av de tillfälliga lönetillägg,
som må böra utgå till nu ifrågavarande befattningshavare vid
tullverket, måste givetvis hänsyn tagas till den omständigheten, att
verket är föremål för omorganisation. Det kan under sådana förhållanden
icke vara lämpligt att genom lönetillägg, som noggrant avvägts i
förhållande till avlöningarna inom andra verk, föregripa en framdeles
möjligen önskvärd omvärdering av tjänsterna gent emot befattningar

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

inom mer eller mindre närstående verk. Den frågan torde nämligen
böra stå öppen, huruvida avlöningarna vid tullverket skola, såsom
hittills i viss mån varit fallet, alltjämt bibehållas på ett något högre
plan än vid andra verk eller om lönesatserna böra bestämmas efter
mera ensartade grunder. Då härtill kommer, att, såsom kommissionen
framhållit, den nuvarande klassindelningen av vissa stora tjänstemannagrupper
vid tullverket så gott som omöjliggör en mera ingående jämförelse
med tilläventyrs motsvariga tjänster på andra håll, anser jag i
likhet med kommissionen, att lönetillägget vid tullstaten bör bestämmas
efter helt summariska grunder. På de av kommissionen anförda skäl
finner jag mig ock kunna tillstyrka, att lönetilläggets belopp sättes
till genomgående 800 kronor, vilket tilläggsbelopp för vissa grupper
av tulltjänstemän skulle åstadkomma, att de i avlöningshänseende bleve
någorlunda jämställda med i viss mån jämförliga befattningshavare
vid andra verk. Jag tillåter mig ock erinra, att generaltullstyrelsen
ansett sig kunna åtminstone för närvarande godtaga kommissionens
förslag i fråga om lönetilläggets belopp.

Därest kommissionens av mig sålunda tillstyrkta förslag beträffande
ortstillägg samt tillfälliga lönetillägg för tjänstemän vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning vinner bifall, skulle
begynnelse- och slutavlöningarna å billigaste ort och å dyraste (15 procent)
ort komma att uppgå till följande belopp.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

Lönetilläggets
förhållande
till sp-.rielinkomster.

Kommissio nen.

14

Kustroddare; vaktmästare av klass 8...............

Kustvakt .........................................................

Gränsridare; vaktmästare av klass 2 .................

i Kusluppsyningsman ..........................................

Vaktmästare av klass 1 ....................................

Uppsyningsman av klass 3................................

» » » 2.................................

| Gränsuppsyningsman; uppsyningsman av klass 1

| Kustfiveruppsyningsman ....................................

Överuppsyningsman av klass 2.........................

j Griinsöveruppsyningsman; överuppsyningsman av

klass 1 .........................................................

j Gränsinspektor; tullinspektor ...........................

Kammarskrivare ..............................................

Tullfiskal .....................................................

Tullförvaltare av klass 5....................................

» » » 4...................................

Kontrollör........................................................

i Gränsbevakningschef; förste kontrollör; tullförvaltare
av klass 3 ............................................

; Överkontrollör av klass 2 ................................

Kustbevakningschef; tullförvaltare av klass 2; över .

inspektor av klass 3..................................

Overkontrollör av klass 1; tullförvaltare av klass 1;

. överinspektör av klass 2.................................

Överinspektör av klass 1...................................

Billigaste ort

Dyraste ort

Begyn-

nelse-

avlöning

Slut-

avlöning

Begyn-

nelse-

avlöning

Slut-

avlöning

1,500

1,800

1,680

''

2,025

1,600

1.900

1,795

2,140

1,800

2,100

2,025

2,370

1,950

2,250

2,197.50

2,542.50

2,050

2,350

2,312.50

2,657.50

2,050

2,500

2,312.60

2,830

2,200

2,650

2,485

3,002.5 0

2,350

2,800

2,657.50

3,175

2,400

2,850

2,715

3,232.5 0

2,600

3,200

2,945

3,635

2,900

3,800

3.290

4,250

2,900

4,100

3,290

4,550 |

3,100

4,300

3,520

4,750

3,300

4,500

3,750

4,950

3,600

4,800

4,050

5,250

4,300

5,500

4,750

5,950

4,500

5,700

4,950

6,150

5,100

6,300

5,550

6,750

5,600

6,800

6,050

7,250

5,800

7,000

6,250

7,450

6,600

7,800

7,050

8,250

7,600

8,800

8,050

9,250

Härvid bör emellertid uppmärksammas, att vissa tjänstekategorier
endast förekomma å billig ort och andra allenast å dyr ort.

De sålunda föreslagna tillfälliga lönetilläggen böra emellertid
enligt kommissionens mening icke obetingat tillkomma samtliga ifrågavarande
tjänstemän, utan har kommissionen ansett även någon hänsyn
böra tagas till de extra inkomster i tjänsten, som i förekommande fall
åtnjutas av vederbörande befattningshavare på grund av den så kallade
sporteltaxan (kungl. taxan den 23 december 1910 å ersättning, som
enligt särskilda bestämmelser skall av trafikerande utgöras för vissa av
tulltjänstemän verkställda tjänsteförrättningar). I detta sammanhang
torde böra omnämnas, att dylika extra inkomster icke kunna tillkomma
tjänstemän i generaltullstyrelsen.

Efter att hava erinrat, att nämnda extra inkomster utgöras av,
förutom rese- och traktamentsersättningar enligt resereglementet, de
ersättningar, trafikanter hava att erlägga för förrättningar, verkställda

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

å andra tider än den för vederbörande tjänstinnehavare gällande tjänstgöringstid,
yttrar kommissionen vidare:

»Då tullverkets avlöningsförhållanden senast voro föremål för omreglering
eller år 1910, gavs visserligen uttryck åt den uppfattningen,
att de tulltjänstemännen tillfallande extra inkomster, som utgjorde gottgörelse
för de tjänsteförrättningar, han med uppoffrande av vila eller
frihet fullgjorde å övertid, icke skulle tagas i betraktande vid bestämmandet
av hans avlöning.

För sin del kan kommissionen emellertid vid den nu ifrågasatta
tillfälliga avlöningsförhöjningen icke helt bortse från det förhållande
att, om också nämnda extra inkomster delvis hava karaktär av verklig
övertidsersättning, desamma dock i många fall även äro att anse
såsom sportler i egentlig mening.

Genom en på kommissionens föranstaltande verkställd utredning
angående de av befattningshavare vid tullverket under åren 1912 —1916
åtnjutna extra inkomster i tjänsten eller i omedelbart samband därmed
har utrönts, att vederbörandes extra inkomster under åren 1912 —
1914 understundom uppgingo till avsevärda belopp och att dessa inkomster
under åren 1915—1916 ytterligare ökats, detta dock huvudsakligen
på grund av de under sistnämnda år rådande exceptionella
förhållanden, varunder den internationella samfärdseln ägt rum.

Av denna utredning framgår emellertid tillika, att beloppet av
dessa sportler för olika tjänstinnehavare växlat i så hög grad, att även
inom en och samma tjänstemannakategori samt vid en och samma tullförvaltning
vissa personer icke varit i tillfälle att erhålla några som
helst dylika inkomster, under det att andra personer haft sportelinkomster
uppgående till betydande belopp

Då vid en blivande omorganisation av tullverket de nämnda
extra inkomsterna, åtminstone i vad de icke äro att hänföra till verklig
övertidsersättning, kunna anses böra helt eller delvis bortfalla, synes det
kommissionen, som borde man även av denna anledning iakttaga en
viss försiktighet vid beredande av tillfälliga lönetillägg åt personer
med dylika extra inkomster.

Såsom redan antytts, ingå bland tullpersonalens ifrågavarande
extra inkomster, bland annat, rese- och traktamentsersättning enligt
gällande resereglemente. Då dylik ersättning är avsedd att hålla tjänstemannen
skadeslös för de ökade kostnader, som föranledas av tjänstgöring
å annan ort än stationeringsorten, bör givetvis ersättning av sådant
slag icke alls inverka på förevarande spörsmål. Vad de övriga extra
inkomsterna enligt sporteltaxan beträffar, hava dessa, såsom nämnt,

Generaltull styrelsen.

16 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 407.

delvis karaktären av ett slags övertidsersättning. Vid sådant förhållande
och då trafikanternas berättigade intresse att på annan tid än
under stadgad expeditionstid erhålla erforderligt biträde av tulltjänsteman
icke med nuvarande organisation torde kunna tillgodoses på annat
sätt än att personalen för dylikt biträde å övertid fortfarande må uppbära
särskild ersättning, synas tjänstemännen böra, i den mån de
extra inkomsterna kunna anses motsvara skälig övertidsersättning, uppbära
såväl dessa som det tillfälliga lönetillägget utan avkortning. Därest
emellertid sportelinkomsten stiger till mera avsevärt belopp, synes det
kommissionen, som borde en löneförbättring i samma omfattning som
för övriga befattningshavare icke vara av behovet påkallad. Saken
torde härvidlag kunna ordnas på det sätt, att antingen lönetillägget,
minskas i förhållande till sportlernas belopp eller ock vederbörande
tjänsteman förpliktas avstå någon del av sportlerna för rätten att
uppbära lönetillägget oavkortat. Av praktiska skäl torde det senare
förfaringssättet vara att föredraga.

I enlighet med denna uppfattning anser kommissionen böra såsom
villkor för åtnjutande av tillfälligt lönetillägg föreskrivas,

att, därest tjänsteman på grund av gällande taxa å ersättning,
som enligt särskilda bestämmelser skall av trafikerande utgöras för
vissa av tulltjänstemän verkställda tjänsteförrättningar, uppbär extra
inkomst i tjänsten, som icke är att hänföra till rese- och traktamentsersättning
enligt resereglementet, han skall, i den mån samma inkomst
överstiger, för år räknat, det tjänstemannen tillkommande tillfälliga
lönetillägg, vara skyldig att till statsverket avstå en tredjedel av det
sålunda överskjutande sportelbeloppet, dock icke i något fall högre
belopp än som motsvarar nämnda lönetillägg.

Genom denna anordning komme alltid den tjänsteman, som —
frånsett rese- och traktamentsersättning — uppbär extra inkomster
till ett belopp ej överstigande 300 kronor för år räknat, att erhålla
det tillfälliga lönetillägget utan någon som helst avkortning. Av
sportelinkomst mellan 300 och 1,200 kronor skulle avstås en tredjedel,
till följd varav löneförbättring skulle komma tjänstemännen tillgodo
efter en fallande skala, som innebure, att tillägget vid 1,200 kronors
sportelinkomst skulle bliva lika med 0. Överstiger sportelinkomsten
1,200 kronor, skall tjänstemannen i varje fall avstå enahanda belopp,
som uppbäres i tillfälligt lönetillägg, eller 300 kronor, vadan i sådant fall
vederbörande faktiskt icke kommer att åtnjuta någon löneförbättring.»

Generaltullstyrelsen, som framställt vissa erinringar mot kommis -

17

Kung!. Afaj.ts nåd. proposition Nr 407.

sionens uppfattning angående ifrågavarande extra inkomsters natur,
har dock, med hänsyn därtill att frågan om tulltjänstemännens extra
inkomster i hela dess omfattning torde komma under omprövning vid
det pågående arbetet med tullverkets omorganisation, icke framställt
något förslag om ändring eller bortfallande av berörda villkor för
tilldelande av lönetillägg åt tullpersonalen.

Från såväl Sveriges tullmannaförening som Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings
sida har däremot yrkats, att det föreslagna villkoret
måtte helt bortfalla.

För egen del kan jag icke annat än giva kommissionen rätt uti
dess uppfattning, att den ökning av avlöningen, som skulle tillgodokomma
tullpersonalen genom det tillfälliga lönetillägget, bör göras
beroende av, huruvida vederbörande utom sin avlöning åtnjuter mera
avsevärda inkomster på grund av den s. k. sporteltaxan. Då de förrättningar,
varför dylika inkomster åtnjutas, falla utanför den egentliga
expeditionstiden, bör dock iakttagas, att dylik extra inkomst, i den
mån den kan anses utgöra skälig övertidsersättning, icke bör inverka
på avlöningen av statsmedel. Som det emellertid icke torde låta sig
gorå att i varje särskilt fall avgöra, huru stor del av den extra inkomsten
kan anses motsvara en efter arbetets beskaffenhet avvägd
ersättning för övertidsarbete, synes det vara lämpligt att, såsom kommissionen
föreslagit, tillämpa ett mera summariskt tillvägagångssätt.

Med den av kommissionen tilltänkta lösningen av förevarande
spörsmål synas mig ock de nyss antydda synpunkterna hava blivit på
ett tillfredsställande sätt tillgodosedda.

I överensstämmelse med vad kommissionen föreslagit anser jag
sålunda, att som villkor för åtnjutande av tillfälligt lönetillägg bör
föreskrivas, att, därest tjänsteman på grund av förberörda taxa uppbär
extra inkomst i tjänsten, som icke är att hänföra till rese- och
traktamentsersättning enligt resereglementet, han skall, i den mån
samma inkomst överstiger, för helt år räknat, det tjänstemannen tillkommande
tillfälliga lönetillägg, vara skyldig att till statsverket avstå
eu tredjedel av det sålunda överskjutande sportelbeloppet, dock
icke i något fall högre belopp än som motsvarar nämnda lönetillägg.

Sveriges tullmannaförening har hemställt om beviljande av tillfälliga
pensionstillägg å 450 kronor till de tjänstemän av lägre grad,
som härefter uppföras å tullverkets pensionsstat.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 367 höft. (Nr 4</i.)

Persoual sammanslut ningama.

Departe mentschefen,

Ifrågasatta
pensionstillägg
tn. m,

3

18

Departe mentschefen.

Generaltull styrelsen.

Kommis sionen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har föreslagit, »att
lönetillskottet måtte läggas till lönen och liksom denna bliva grundläggande
för änkepensioner m. m.»

Som de av mig nu föreslagna avlöningsförhöjningarna åt ordinarie
personal vid tullverket endast skulle hava karaktären av tillfälliga
lönetillägg, förbliva givetvis pensionsförhållandena oberörda.

Icke heller anser jag mig kunna föreslå beredande av jämväl
tillfälliga pensionstillägg åt nämnda personal, enär en dylik åtgärd icke
skulle stå i överensstämmelse med de grundsatser, som tillämpats i
fråga om tillfälliga löneförhöjningar vid andra verk.

Vidkommande generaltullstyrelsen har kommissionen till en början
erinrat, att till behandling av 1902 års löneregleringskommitté överlämnats
frågan om reglering av avlöningarna för förste vaktmästare
och vaktmästare i bland andra verk generaltullstyrelsen.

Då detta spörsmål alltså i annat sammanhang syntes finna sin
lösning, har kommissionen förklarat sig sakna anledning att ingå i
prövning av berörda befattningshavares avlöningsförhållanden.

Vad generaltullstyrelsen i övrigt beträffar, har kommissionen ansett
befattningshavarna i allmänhet därstädes böra erhålla tillfälliga lönetillägg
till belopp, som, efter jämförelse med de av kommissionen föreslagna
avlöningar för motsvarande tjänstemän inom kommunikationsverken,
kunde anses skäliga.

Kommissionen anför vidare:

»Av de kvinnliga skrivbiträdena i generaltullstyrelsen åtnjuta för
närvarande de, som tillhöra första lönegraden, en begynnelseavlöning
av 1,200 kronor och en slutavlöning av 1,600 kronor samt biträdena
av andra lönegraden en begynnelseavlöning av 1,600 kronor och eu
slutavlöning av 2,000 kronor. För dessa befattningshavare bör enligt
kommissionens mening det tillfälliga lönetillägget utgå med 400 kronor
eller samma belopp, som av kommissionen i sådant hänseende föreslås
för motsvarande befattningshavare i domänstyrelsen. Den sammanlagda
avlöningen skulle alltså därigenom komma att uppgå för biträde av
första lönegraden till lägst 1,600 kronor och högst 2,000 kronor samt
för biträde av andra lönegraden till lägst 2,000 kronor och högst
2,400 kronor. De sålunda ifrågasatta avlöningsbeloppen för biträde av
första lönegraden skulle visserligen komma att något understiga de av
kommissionen för de kvinnliga biträdena i generalpoststyrelsen föreslagna
avlöningarna, men därvid är att märka, hurusom sistnämnda

19

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 407.

grupp av befattningshavare omfattar jämväl biträden med högre kvalificerat
arbete och att inom generalpoststyrelsen arbetstiden utgör
minst sju timmar, under det att inom generaltullstyrelsen minimiarbetstiden
är bestämd till sex timmar.

Av de övriga befattningshavarna i generaltullstyrelsen äro registrator,
notarie, revisor och bokhållare, revisor, aktuarie och andre
byråassistent att hänföra till tjänstemän i första graden samt sekreterare,
kamrerare, förste revisor, förste aktuarie och byråassistent till
tjänstemän i andra graden. Dessa tjänstemän ävensom byråcheferna
åtnjuta för närvarande följande begynnelse- och slutavlöningar, nämligen: tjänstemän

i l:a graden .................... 4,000 kronor resp. 5,500 kronor

» » 2:a » ........................ 5,800 » > 6,800 >

byråchefer............................................... 8,100 » > 8,700

För dessa befattningshavare inom generaltullstyrelsen anser kommissionen
det tillfälliga lönetillägget böra utgå med 800 kronor.

Härigenom skulle dessa tjänstemän komma i åtnjutande av en
sammanlagd avlöning, som någorlunda likställde dem med jämförliga
befattninghavare inom exempelvis järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen.

För ifrågavarande tjänstemän inom generaltullstyrelsen skulle avlöningarna
med inräknande av de föreslagna tillfälliga lönetilläggen
komma att uppgå till

för tjänsteman i l:a graden:

begynnelseavlöning 4,800 kronor och slutavlöning 6,800 kronor,
för tjänsteman i 2:a graden:

begynnelseavlöning 6,600 kronor och slutavlöning 7,600 kronor,
för byråchef:

begynnelseavlöning: 8,900 kronor och slutavlöning 9,500 kronor.

De nämnda avlöningsbeloppen för generaltullstyrelsens tjänstemän
skulle visserligen komma att något understiga de av kommissionen
föreslagna avlöningarna för närmast motsvariga tjänstemän inom kommunikationsverken
i allmänhet. Kommissionen har likväl ansett sig höra
stanna vid de angivna tilläggsbeloppen, 800 kronor, med hänsyn till,
bland annat, dessa tilläggs mera summariska och provisoriska karaktär
samt den omläggning av avlöningsformerna, som kan tänkas äga rum
för såväl generaltullstyrelsen som domänstyrelsen i samband med införandet
av gemensamma avlöningsbestämmelser vid samtliga nu omhandlade
verk.»

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

Vad generaltulldirektören beträffar har kommissionen, under hänvisning
till att frågan om förbättring av dennes avlöning ägde ett
visst samband med spörsmålet om förhöjd avlöning till övriga verkchefer,
icke framlagt något bestämt förslag uti nu ifrågavavande hänseende.

General tullstyrelsen.

Mot kommissionens förslag beträffande provisoriskt lönetillägg åt
vissa hos generaltullstyrelsen anställda befattningshavare har nämnda
styrelse icke framställt någon erinran.

mentschefén Vid meddelande åt kommissionen av det särskilda uppdrag, som

föranlett kommissionens nu föreliggande betänkande, ålades kommissionen
bland annat att taga behörig hänsyn till den återverkan, ett
förverkligande av kommissionens förslag kunde tänkas utöva på avlöningsförhållandena
i de centrala verken och jämförliga ämbetsverk
jämte dem underställd personal. Nämnda åliggande har kommissionen,
såsom framgår av vad som yttrats å sid. 24 i betänkandet, närmast
fattat så, att kommissionen vid uppgörandet av sina förslag till löneförbättringar
för sådana tjänster, till vilka motsvarigheter förefinnas
inom de centrala verken, haft att taga i betraktande, hurusom ifrågavarande
förslag kunde bliva av betydelse även för sistnämnda verk
därigenom att frågan om beredande av motsvarande löneförbättringar
jämväl inom dessa verk då kunde uppkomma. I enlighet med denna
uppfattning har kommissionen också funnit sig böra i fråga om de
centrala verk, som berördes av kommissionens föreliggande uppdrag,
nämligen generaltullstyrelsen och domänstyrelsen, föreslå viss tillfällig
löneförbättring för befattningshavare i dessa styrelser. Kommissionen
framhåller därjämte såsom sin mening, hurusom det skulle vara till
fullo i sin ordning, att dylika löneförbättringar efter hand bereddes
även de övriga centrala verken, intill dess desamma kunde bliva föremål
för en verklig ny lönereglering.

Yad kommissionen föreslagit i fråga om löneförbättring åt vissa
hos generaltullstyrelsen anställda befattningshavare finner jag mig icke
kunna biträda. Ej minst med hänsyn till de konsekvenser ett bifall
till kommissionens hemställan härutinnan skulle kunna medföra i avseende
å löneförmåner åt befattningshavare vid andra enligt statskontorstypen
reglerade centrala verk synes mig med upptagandet av den
föreliggande frågan böra för det närvarande anstå. Enligt vad jag
inhämtat kommer ej heller beträffande domänstyrelsens motsvarande

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 407. 21

befattningshavare förslag till av kommissionen förordad löneförbättring
att nu framläggas.

Såsom förut är nämnt, finnas vid tullverket befattningshavare,
som åtnjuta avlöning från det å extra stat uppförda förslagsanslaget
till förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning.

Då dessa befattningshavare ävensom i omedelbar eller medelbar
succession efter dem förordnade tjänstemän i avlöningshänseende äro i
det närmaste likställda med motsvarande ordinarie personal vid verket,
böra, såsom kommissionen framhållit, dessa tjänstemän jämväl i avseende
å nu föreslagna ändrade grunder för ortstillägg ävensom beträffande
ifrågasatta tillfälliga lönetillägg beredas enahanda förmåner
som de ordinarie.

Detsamma bör givetvis gälla en annan grupp befattningshavare,
nämligen sådana som till följd av frågan om verkets omorganisation
allenast på förordnande men dock på ett stadigvarande sätt uppehålla
lediga tjänster vid tullverkets kustbevakning, ävensom tjänstemän, vilka
erhållit stadigvarande förordnande i omedelbar eller medelbar succession
efter sålunda förordnad person.

De förändrade avlöningsbestämmelser, som föreslagits för statens
järnvägar, postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk,
hava förutsatts skola träda i tillämpning från den 1 januari 1919. Vad
tullverket beträffar, finner jag mig i anslutning härtill böra föreslå,
att såväl den ifrågasatta ändringen av § 11 i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
må bliva gällande från nyssnämnda tidpunkt, som ock de tilltänkta
tillfälliga lönetilläggen för befattningshavare vid tullverket må
utgå för år 1919.

I fråga om de medel, som skulle behöva äskas av riksdagen för
bestridande av kostnaderna för genomförande av de utav mig nu framlagda
förslagen, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag under sjunde huvudtiteln,
punkterna 36 och 40, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde bliva förelagd riksdagen, under nämnda
huvudtitel för år 1919 beräkna dels till ortstillägg till befattningshavare
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningbiand
de ordinarie anslagen ett förslagsanslag av 410,000 kronor dels

Befattningshavare
i
extra stat
m. fl.

Tiden för
förslagets
tillämpning.

Anslag.

Departementschefs
ns
hemställan.

22 Kunjl. Maj:ts nåd, proposition Nr 407.

ock för tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal m. in. bland de
extra anslagen ett förslagsanslag av 600,000 kronor.

Såsom jag nämnde vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 14
januari 1918 av berörda anslagsfrågor, bär det ansetts lämpligt att, för
att icke fördröja riksdagens behandling av tullverkets stater i övrigt,
för år 1919 utbryta anslaget till ortstillägg ur tullverkets stater och
upptaga detsamma som ett särskilt anslag å riksstaten. Vid detta
anslags beräkning togs hänsyn till ej mindre nu utgående ortstillägg
för den ordinarie personalen vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod!
gränsbevakning än även de ökade kostnader, som kunde föranledas
dels av utsträckning av nämnda rätt för bemälda ordinarie personal
och dels av föreslagna nya tjänster.

Vidkommande det förenämnda anslaget till tillfälliga lönetillägg
m. in. omförmälde jag vid berörda tillfälle, att anslaget beräknats för
tillfälliga lönetillägg till såväl den ordinarie tullpersonalen som även
personal å extra stat vid tullverket, samt att därjämte under anslaget
inbegripits vad som för den å extra stat uppförda personalen vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning kunde erfordras
för beredande av ortstillägg enligt kommissionens förslag utöver vad
för närvarande gäller.

Sedan numera noggrannare beräkningar kunnat verkställas rörande
ifrågavarande bägge anslagsbelopp, torde framställning böra göras till
riksdagen om uppförande för år 1919 bland de ordinarie anslagen under
sjunde huvudtiteln av ett förslagsanslag av 333,800 kronor till ortstilllägg
till befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning samt kustod]
gränsbevakning ävensom beviljande för år 1919 å extra stat under
samma huvudtitel av ett förslagsanslag av 665,000 kronor för tillfälliga
lönetillägg till tullverkets personal in. m.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att § 11 i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910
angående avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning må, räknat från och med den
1 januari 1919, erhålla följande ändrade lydelse:

»Å ort, där de allmänna levnadsomkostnaderna äro särskilt höga,
utgår ortstillägg till tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder,
med tio eller femton procent av avlöningen, dock med iakttagande
därav, att ortstillägget ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor»;

23

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

dels medgiva, att en var ordinarie befattningshavare vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning må för år
1919 komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg å 300 kronor, för
helt år räknat, med skyldighet likväl för den, som uppbär sådant tilllägg,
att, därest han på grund av gällande taxa å ersättning, som enligt
särskilda bestämmelser skall av trafikerande utgöras för vissa av tulltjänstemän
verkställda tjänsteförrättningar, uppbär extra inkomst i
tjänsten, som icke är att hänföra till rese- och traktamentsersättning
enligt resereglementet, han skall, i den mån samma inkomst överstiger,
för helt år räknat, det tjänstemannen tillkommande tillfälliga lönetilllägg,
vara skyldig att till statsverket avstå en tredjedel av det sålunda
överskjutande sportelbeloppet, dock icke i något fall högre belopp än
som motsvarar nämnda lönetillägg;

dels medgiva, att befattningshavare å extra stat vid tullverkets
lokalförvaltning samt tjänsteman, som erhållit stadigvarande förordnande
att bestrida ledig tjänst vid tullverkets kustbevakning, ävensom
tjänsteman, förordnad i omedelbar eller medelbar succession efter
sålunda förordnad befattningshavare, må erhålla ej mindre ortstillägg
enligt de för ordinarie befattningshavare föreslagna grunder än även
avlöningstillägg motsvarande de för sistnämnda befattningshavare här
ovan angivna tillfälliga lönetillägg, dock med förberörda skyldighet
att under vissa förhållanden avstå extra inkomster i tjänsten;

dels till ortstillägg till befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning i riksstaten för år 1919 bland
de ordinarie anslagen under sjunde huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
av 333,800 kronor;

dels ock till tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal m. m.
för år 1919 under sjunde huvudtiteln för samma år bevilja ett förslagsanslag
å extra stat av 665,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bil. litt. . . . till detta protokoll utvisar,
skulle till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:
Sten Zethelius.

24

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

Bilaga.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 26 mars 1918 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
generaltullstyrelsen att avgiva och senast den 6 dennes till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med underdånigt utlåtande i anledning av ett utav 1915 års kommission
för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken med flera verk
avgivet betänkande angående reglering av löneförhållandena vid åtskilliga verk, i
vad samma betänkande anginge tullverket.

I anledning härav får generaltullstyrelsen underdånigst anföra följande.

Kommissionens förslag innebär beträffande tullverket i korthet,

att ortstillägg i närmaste överensstämmelse med vad enligt kommissionens
förslag skulle bliva gällande för manliga befattningshavare vid postverket med flera
verk skulle tillerkännas personalen vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning ävensom befattningshavare å extra stat vid lokalförvaltningen samt
tjänstemän, förordnade i omedelbar eller medelbar succession efter å sådan tjänst
förordnade tjänstemän; samt

att tillfälligt lönetillägg för år 1919 skulle med vissa angivna belopp tillgodokomma dels

samtliga ordinarie befattningshavare hos styrelsen med undantag för
styrelsens chef samt de hos styrelsen anställda vaktmästare,

dels samtliga ordinarie befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, dock med skyldighet att under vissa förhållanden
avstå närmare angiven del av vederbörande tillkommande extra inkomster enligt
tullverkets så kallade sporteltaxa,

dels ock samtliga å extra stat uppförda befattningshavare hos styrelsen samt
vid lokalförvaltningen ävensom tjänstemän, förordnade i omedelbar eller medelbar
succession efter å sådan tjänst förordnade tjänstemän, dock, vad beträffar befattningshavare,
som tjänstgör vid lokalförvaltningen, med förberörda skyldighet att
avstå viss del av extra inkomster.

Yad nu först beträffar frågan om tilldelande av ortstillägg åt personalen vid
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning har densamma, såsom
känt är, vid flera föregående tillfållen stått på dagordningen utan att dock vid
något av dessa hava lyckats vinna sin lösning. Kommissionens förslag, som i stort
sett torde likställa tullverkets befattningshavare med befattningshavare i postverket
och telegrafverket, är därför ägnat att hälsas med tillfredsställelse. Mot förslaget
är från styrelsens sida icke något att erinra. Emellertid tillåter styrelsen sig livligt
understödja kommissionens hemställan, att ortstillägg fortfarande måtte få utgå

25

Kung/. Maj:ts nåd. proposition JS''r 407.

till befattningshavare i Haparanda och Riksgränsen, ehuruväl dessa två orter enligt
verkställda undersökningar icke lära vara att hänföra till dyrorter.

Vidkommande härefter kommissionens förslag om tillfälligt lönetillägg åt
befattningshavare vid tullverket faller vid granskning av detsamma i ögonen, att
lönetillskottet för personalen vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen
hållits, såsom kommissionen uttrycker förhållandet, inom något snävare gränser
än för åtskilliga befattningshavare inom andra verk. Kommissionens motiv härföi*
är, att tullstatspersonalen skulle vid senaste lönereglering (år 1910) hava blivit relativt
väl tillgodosedd i förhållande till exempelvis befattningshavare vid kommunikationsverken.
I anledning härav tillåter styrelsen sig erinra, dels att vid sagda
lönereglering avlöningarna för samtliga tjänstemän av högre grad, med undantag
av kammarskrivare, inspektörer och tullfiskaler, bestämdes ej oväsentligt lägre än
vad 1908 års tullstatskommission föreslagit, dels ock att det sedan gammalt ansetts
av statsverkets eget välförstådda intresse betingat, att avlöningen för tullverkets
personal skulle utgå med något högre belopp än avlöningen för tjänstinnehavare i
motsvarande ställning inom vissa andra statens verk. Kommissionen för gemensamma
avlöningsbestämmelser synes emellertid, att döma av nyssnämnda motivering''
för ett lägre lönetillskott åt tullverkets personal än åt personalen vid andra verk,
icke vilja godkänna sagda uppfattning, liksom kommissionen även anser, att en
kammarskrivare i tullverket är att jämföra med stationsskrivare, manliga postexpeditörer
och telegrafassistenter. Mot denna kommissionens uppfattning kan generaltullstyrelsen
icke underlåta att inlägga sin gensaga. Beträffande skälen för ovanberörda,
sedan gammalt hävdade uppfattning, att tullverkets personal bör i avlöningshänseende
stå något framför andra verks personal, tillåter styrelsen sig hänvisa
till vad 1908 års tullstatskommission därom anfört (betänkande 1 sid. 207); och
dessa skäl äga enligt styrelsens uppfattning allt fortfarande full giltighet, ja de
kunna, till följd av den nya tulltaxan och de ökade krav, denna ävensom den fortgående
utvecklingen av tullagstiftningen i dess helhet ställa på tullverkets personal,
utan allt tvivel sägas hava ytterligare vunnit i styrka sedan tiden för berörda uttalande.
Även åt avlöningskommissionens påstående, att kammarskrivare är att
likställa med stationsskrivare, postexpeditör eller telegrafassistent, kan enligt styrelsens
förmenande tillerkännas allenast en jämförelsevis begränsad giltighet. Påståendet
torde måhända kunna anses riktigt beträffande eu del vid större tullförvaltningar
eller tullförvaltningsavdelningar med enklare kontorsgöromål sysselsatta
kammarskrivare, men icke beträffande det övervägande flertalet sådana tjänstemän,
nämligen de, som vid de större förvaltningarna äro sysselsatta uteslutande med
tullbehandlingsgöromål, samt de, som vid medelstora eller mindre tullförvaltningar
handlägga alla slag av tullgöromål. Framför allt tullbehandlingsgöromålen ställa
mycket stora krav på tjänstemännen; de fordra icke blott omfattande varukännedom
och kunskaper samt god omdömesförmåga utan även, med hänsyn särskilt till
den självständiga verksamhet, ofta långt från tjänstelokalen, som därvid utövas av
förrättningsmannen, fasthet i karaktären och förmåga att göra sin mening gällande
gent emot trafikens intressen, vilka oftast gå i motsatt riktning mot det av tjänstemannen
representerade statens intresse. Att göromål av så ansvarsfull och i allmänhet
krävande beskaffenhet skulle, annat än möjligen undantagsvis, tillkomma
stationsskrivare, postexpeditörer eller telegrafassistenter, vågar styrelsen betvivla.

Om alltså generaltullstyrelsen, ehuru densamma för sin del icke kan godHihang
filt riksdagens protokoll 1918. / sand. 967 höft. (Nr 407.) I

26

Kung/.. Maj ds nåd. proposition AV 407.

känna kommissionens motivering för storleken av det ifrågasatta lönetillägget åt
tullverkets personal, likväl icke nu vill göra framställning om höjning av detsamma,
beror detta i främsta rummet på farhågan, att ett försök i sådan riktning skulle
kunna äventyra eller åtminstone på obestämd tid uppskjuta en åtgärd, som lärer
vara av verkligt behov påkallad, och vidare på förhoppningen, att vid den definitiva
lönereglering för tullverket, som ställts i utsikt, möjlighet skall beredas att framföra
och göra gällande de synpunkter, som enligt styrelsens mening tala för att
lönetillägget åt tullpersonalen bestämmes till åtminstone samma belopp som åt befattningshavare
i andra verk. Att förväntningar på ett högre lönetillskott hysts
hos tullpersonalen, torde emellertid kunna antagas och framgår för övrigt av hosföljande,
från centralstyrelsen för Sveriges tullmannaförening till generaltullstyrelsen
ingivna framställning.

Mot kommissionens förslag beträffande provisoriskt lönetillägg åt vissa hos
styrelsen anställda befattningshavare har styrelsen — som antager, att förutsättningen
för förste vaktmästarens och vaktmästarnas uteslutande från lönetillägg för
år 1919 är, att frågan om reglering av dessa befattningshavares avlöningsförmåner
vinner sin lösning så tidigt, att förhöjd avlöning må tillkomma dem för sagda år
— ansett sig icke böra framställa någon erinran, om också styrelsen icke kan
undgå att finna kommissionens motivering för att befattningshavare hos styrelsen
skulle sättas i en mindre gynnsam ställning än befattningshavare hos andra av kommissionen
behandlade centrala ämbetsverk väl svag.

Genom nådigt beslut den 12 november 1915 har Eders Kungl. Maj:t förklarat,
att befattningen såsom kustbevakningschef i Skåne och Blekinge skulle tillsättas
allenast medelst förordnande; och vidare har Eders Kungl. Maj:t enligt
nådigt brev till generaltullstyrelsen den 22 december 1916, bland annat, förordnat,
att lediga eller ledigblivande tjänster av lägre grad vid tullverkets kustbevakning
skulle tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare, med rätt för de sålunda
förordnade och för dem, som i omedelbar eller medelbar succession efter dessa erhölle
stadigvarande förordnande, att åtnjuta full begynnelseavlöning jämte övriga
till tjänsten hörande förmåner. Då billighet lärer kräva, att sålunda förordnade
tjänstemän komma i åtnjutande av såväl ortstillägg som avlöningstillägg, men det
måhända kan anses tvivelaktigt, huruvida med tillämpning av de utav kommissionen
föreslagna bestämmelser sådana förmåner kunna beredas dem, hemställer styrelsen
i underdånighet,

att tjänsteman, som erhållit stadigvarande förordnande att bestlida ledig
tjänst vid tullverkets kustbevakning, ävensom tjänsteman, på stadigvarande sätt
förordnad i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda förordnad tjänsteman,
måtte erhålla ej mindre ortstillägg än även avlöningstillägg enligt samma grunder
och med samma villkor, som kunna varda bestämda för ordinarie tjänstemän samt
tjänstemän å extra stat eller i succession efter dem förordnade tjänstemän.

Vad slutligen beträffar kommissionens förslag rörande skyldighet för befattningshavare
vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen att under
vissa förhållanden såsom villkor för lönetilläggets åtnjutande avstå viss andel av
extra inkomster enligt den s. k. sporteltaxan, är detta förslag grundat på den uppfattning,
att berörda extra inkomster skulle endast delvis hava karaktären av
övertidsersättning men i många fall vore att anse såsom sportler i egentlig mening,
samt att i fall, då sportelinkomsten stege till mera avsevärt belopp, en löneför -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407. 27

bättring i samma omfattning, som för övriga befattningshavare, icke vore av behovet
påkallad. Gent emot detta tillåter styrelsen sig invända, att de extra inkomster,
som enligt sporteltaxan tillfalla tjänstemännen — med undantag för ersättning
enligt resereglemente t — städse utgöra ersättning för å övertid verkställda
tjänstförrättningar; vad däremot beträffar enligt samma taxa utgående
ersättning för å tjänstgöringstid verkställda förrättningar tillfaller denna, med
nämnda undantag, tullverket. Den ena av de grunder, på vilka kommissionen
stött sitt ifrågavarande förslag, torde alltså icke vara giltig. Huruvida och i vad
mån giltighet bör tillerkännas den andra av ovanberörda grunder, därom kunna ju
delade meningar råda. 1908 års tullstatskommission uttalade, såsom även avlöningskommissionen
omförmäler, såsom sin uppfattning, att ifrågavarande extra
inkomster, vilka utgjorde ersättning för uppoffrad vila och fritid, icke borde tagas
i betraktande vid bestämmandet av tulltjänstemännens avlöning; och denna uppfattning
torde hava godkänts vid 1910 års lönereglering. Då nu emellertid frågan
om tulltjänstemännens extra inkomster lärer i hela dess omfattning komma under
omprövning vid det pågående arbetet med tullverkets omorganisation, vill styrelsen,
utan att för närvarande taga någon bestämd ståndpunkt till spörsmålet om sådana
inkomsters inverkan på avlöningen, av samma skäl, som förut andragits i fråga
om lönetilläggets belopp, icke nu framställa något förslag om ändring eller bortfallande
av ifrågavarande villkor för tilldelande av lönetillägg åt tullpersonalen.

I detta sammanhang torde emellertid böra omförmälas, dels att vissa tulltjänstemän
tillkommande extra inkomster hava karaktären av verkliga sportler i
tjänsten, t. ex. lösen för vissa intyg, mätbrevslösen in. m., dels att på några få
platser tulltjänstemän, som enligt särskilda överenskommelser verkställa uppbörd
av vissa avgifter till vederbörande kommun, härför åtnjuta ersättning av denna.
Vad beträffar det förra slaget av dessa extra inkomster, torde desamma, åtminstone
under normala förhållanden, uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp. Motsvarighet
till sådana extra inkomster torde förefinnas inom många grenar av förvaltningen.
Vidkommande åter det andra slaget av ovanberörda, tulltjänsteman tillkommande
extra inkomster — vilka endast på två ställen, nämligen i Stockholm och
Göteborg, uppgå till mera avsevärda belopp — torde få erinras, att före 1910 års
reglering hela den ersättning, som utbetalades av vederbörande kommun, tillföll
tjänstemännen, men att detta förhållande med ingången av år 1911 ändrades, så
att numera endast tre fjärdedelar av ersättningen tillfalla tjänstemännen såsom
gottgörelse för bestyret och därmed förenat ekonomiskt ansvar, under det att en
fjärdedel tillfaller statsverket såsom gottgörelse för arbetskraft in. in., som vid
bestyrets fullgörande tillhandahålles av detta.

Kommissionen har icke ifrågasatt, att någotdera av nu omförmälda slag av
extra inkomster skulle tagas i betraktande vid bestämmandet av villkoren för tulltjänstemännens
rätt till lönetillägg. Icke heller enligt styrelsens uppfattning bör
sådant ifrågakomma. Förstnämnda verkliga sportelinkomster uppgå såsom ovan
nämnts i allmänhet endast till jämförelsevis obetydliga belopp och synas lika litet
i tullverket som inom övriga verk, där inkomster av sådant slag förekomma, böra
minska utsikten att erhålla lönetillägg eller inverka till nedsättning av dettas
belopp. Och vad beträffar ersättningen för uppbörd av kommunala avgifter torde
fog ej kunna anses förefinnas för att, efter den med ingången av år 1911 inträdda

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 407.

förändringen, nu ytterligare beskära den andel därav, som tillfaller tulltjänstemännen,
för vilka uppbörden av dessa avgifter medför såväl ökat arbete som
ekonomisk risk.

Remissakten varder härmed återställd.

Stockholm den 4 april 1918.

Underdånigast

H. THEMPTANDER.

E. Beyer,
föredragande.

John Ewerlöf.

Ture Alsén.

Ernst Schönaich.

Ed. Linders.

STOCKHOLM, I8AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1918.