Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
1
Nr m
Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående driftkostnader
under år 1919 för statens domäner; given
Stockholms slott den SO april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen
att
dels godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslagen till avlön ingsstu ter för domänstyrelsen och för skogsstatens
ordinarie personal, att tillämpas från och med år 1919;
dels förklara, att de villkor och bestämmelser, som äro stadgade
för åtnjutande av de i nu gällande stater för domänstyrelsen och för
skogsstatens ordinarie personal upptagna avlöningsförmåner, skola vara
ogillande även i fråga om avlöningar till samtliga ordinarie befattningshavare
å vederbörande nya stat, dock med de av departementschefen
tillstyrkta förklaringar och tillägg;
dels förklara, att en var, som med eller efter den 1 januari 1919
tillträder ordinarie befattning i domänstyrelsen eller skogsstaten, skall
vara pliktig att underkasta sig de sålunda tillstyrkta villkoren och bestämmelserna,
samt att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar
i nämnda styrelse eller inom skogsstaten, vilka icke före den
1 december 1918 anmäla, att de vilja övergå till vederbörande nya
avlöningsetat och underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande avlöningsstat
tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den man ej annat löranledes
av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 359 höft. (Nr 399.) 1
2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
dels, med godkännande av de utav departementschefen i statsrådsprotokollet
gjorda beräkningar, såsom driftkostnader under år 1919 för
statens domäner förslagsvis uppföra ett belopp av 23,500,000 kronor,
att utgå av domän fondens avkastning;
dels ock medgiva, att arvodes tillökning med 400 kronor för helt
år räknat må under år 1918 av domänfondens avkastning utgå till en
var skogstaxator och extra skogsingenjör ävensom sådan assistent, vilken
enligt de bestämmelser, som gällde före ikraftträdandet av den vid 1917
års riksdag beslutade ändringen i rese- och traktamentsersättning till
skogsstateus personal, skulle ägt åtnjuta särskilt dagtraktamente av 6
kronör.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 399.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Mnj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson.
SCHOTTE,
Petuén,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
Såsom driftkostnader för statens domäner under år 1918 har riksdagen
enligt skrivelsen nr 347 den 12 juni 1917 förslagsvis uppfört ett
belopp av 16,730,000 kronor att utgå av domänfond.-ns avkastning.
Till grund för detta beslut hava lagts följande beräkningar: I.
I. Kostnader för domänstyrelsen:
avlöningsstat för styrelsen ................................... kronor
extra skogsbyrå hos styrelsen............................. >''
ålderstillägg åt styrelsens personal..................... t''
pensionering av styrelsens personal .................. »
anställande av extra amanuenser och biträden
hos styrelsen samt renskrivning m. in....... )>
186,800
15,300
12.000
2,300
9,600
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 899.
styrelser expenser ...........................
rese- och traktamentsersättning åt
personal ............................................
tryckningskostnader för styrelsen......
.................. kronor 18,000
styrelsens
.................. » 6,000
.............. » 9,500 259,500
II. Kostnader för statens skogsdomäner:
skogsstatens ordinarie personal ...........
ålderstilliigg åt skogsstatens personal
pensionering av skogsstatens personal
tillfällig löneförbättring...........................
reseersättningar........................................
ersättning för expeditionslokal...............
förnyelsefond för återväxtkostnader
egentliga förvaltningskostnader ....
Avgår
a) ordinarie anslag för tillsyn å
enskildas skogar i lappmarkerna
och Sårna socken med
Idre kapellag.........................
b) ordinarie anslag för tillsyn å
enskildas skogar i Västerbottens
och Norrbottens läns
kustland ...................................
c) extra anslag för sistnämnda
ändamål ....................................
kronor 1,480,350
» 125,000
» 65,000
» 180,000
» 725,950
» 35,100
» l,75o,000
» 11,708,000
kronor 16,070,000.
kronor 200,000
» 130,000
» 80,000 410,000 15,660,00*1
III. Kostnader för statens jordbruksdomäner:
avlöning åt domänintendenter ........................ kronor 35,500
resek'' >stnader vid domänförvaltningen ......... » 45,000
övriga med förvaltningen av jordbruks
domänerna
förenade kostnader .................. » 100,000 180,500
.............................. 630,000
Summa kronor 16,730,000
IV. Krigstidstlllägg och krigstidshjälp för år 1917
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399. 5
I skrivelse den 21 september 1917 har nu domänstyrelseu framlagt
förslag rörande driftkostnaderna för statens domäner för år 1919.
I detta förslag har styrelsen i åtskilliga hänseenden hänfört sig till ett
av styrelsen den 25 april 1917 avgivet utlåtande angående delar av den
norrländska skogsvårdskommbténs betänkande den 10 mars 1912 och i
anledning av de skogss ■ k kunnigas för södra Sverige betänkande den
17 december 1915, vdket utlåtande blivit befordrat till trycket i en
mindre upplaga. Dessa handlingar hiva jämte vissa andra inkomna
framställningar varit remitterade till 1915 års kommission för gemensamma
avlöningsbestämmelser vid kommunikations verken m. 11. verk.
Denna kommission har den 20 mars 1918 avgivit ett såsom I betecknat
betänkande angående löneförhållandena vid åtskilliga verk och tjänstemannakårer,
bland dem domänstyrelsen och dess underlydande personal.
Även detta betänkande har blivit tryckt. Över de i detsamma framställda
fö slag beträffande domän styrelsen och skogssiaten hava infordrade
utlåtanden avgivits av vederbörande, varvid domänstyrelsen till
alla delar biträtt lönekommissionens förslag.
Jag anhåller nu att få anmäla dessa ärenden jämte vissa i samband
med dem stående frågor. 1
1. Kostnader för domänstyrelsen.
Den nu gällande stiten för domänstyrelsen fastställdes av riksdagen
år 1908, varefter ändringar i och tillägg till densamma skett
åren 1911, 1912, 1913, 1915 och 1917, så att den numera har följande
utseende:
Domänstyrelsens
avlöningsstat
-
ti
Kungl. Mnj:ts nåd■ proposition Nr 399.
Förslag av
aorrlindska
skogsvårdxkommittén
och
skogssakkunmga
för södra
Sverige.
K r o |
n o r |
||||
Tjänsts |
Orts- |
||||
1 |
Lön |
görings- |
till- |
Summa |
|
1 |
pennin- gar |
lägg |
|||
Generaldirektören och chefen ......... |
7,000 |
3,000 |
1,000 |
11,000 |
|
'' 1 byråchef.................................... |
B,000 |
2,500 |
600 |
8,100 |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
j 5 byråchefer................................. |
25,000 |
12,500 |
3,000 |
40,500 |
| med 600 kronor. |
Efter 5 år kan lönen höjas |
|||||
1 ombudsman och fiskal .............. 1 |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
j med 500 kronur och efter |
- |
Efter 5 år kan lönen böjas |
||||
med 500 kronor, efter 10 |
|||||
1 l:a granens tjänsteman............... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
år med ytterligare 500 |
9 l:a gradens tjänstemän............... i |
19,800 |
13,500 |
2,700 |
36,000 |
kronor och efter 15 år |
1 kvinnligt biträde av andra löne- |
|||||
900 |
550 |
150 |
1,600 |
1 |
|
4 kvinnliga bilräden av andra löne- |
1 Efter ö år kun lönen höjas |
||||
graden .................................... |
3,600 |
2,200 |
600 |
6,400 |
1 med 200 kronor och efter |
1 kvinnligt biträde av lörsta löne- |
10 år med ytterligare 200 |
||||
graden ................................ 10 kvinnliga biträden av första löne- |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
kronor. |
graden ................................... |
7,000 |
3,500 |
1,500 |
12,000 |
|
1 förste vaktmästare..................... |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
1 vaktmästare............................. |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
j 10 år med ytterligare 100 |
|
Till arvoden åt amanuenser och In- |
|||||
träden samt för byggimdsplaners |
56.300 |
• |
|||
Summa kronor |
- |
186,800 ! |
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, sä länge denna
förmän kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Beträffande domänstyrelsen har norrländska skogs vårdskommittén
ansett, att de löpande göromålen, som i första rummet måst handläggas,
tagit styrelsens tid från de större uppgifter, som Idrott av dess initiativ.
Genom den förändring i förvaltningens organisation, som kommittén
föresloge (inrättande av distriktsstyrelser m. m ), och den därmed följande
överflyttningen av en avsevärd del av de administrativa ärendena till
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399. 7
lägre instanser skulle styrelsen få mera tid till sådana uppgifter, som
tillkomme den verkliga ledaren av statens skogshushållning. Styrelsens
verksamhet borde vara av dels rent skoglig, dels politiskt-ekonomDk,
dels administrativ natur. För fullgörandet av styrelsens uppgifter i
förstnämnda avseende föreslogs bland annat inrättandet inom styrelsen
av en skogstaxeringshyrå, varest skogsindelnings- och skogstaxeringsarbetet
skulle centraliseras Härigenom skulle större enhetlighet i det
grundläggande arbetet befordras, från olika håll vunna erfarenheter
bättre lillgodogöras, materialet samlas och bearbetas samt rationella
uppskattningsmetoders utarbetande främjas. Då vidare i samband med
det föreslagna inrättandet av distriktsstyrelser försaljningsverksamheten
angående skogsprodukter skulle bliva omlagd, så att styrelsens bestyr
därmed skulle bliva vidgat, under det att länsstyrelsernas skulle upphöra,
borde för att bereda dessa viktiga och komplicerade ärenden eu
tillfredsställande, fullt sakkunnig handläggning inrättas en affärsbyrå
inom styrelsen. Denna skulle omhänderhava även all bokföring m. m.
De skogssakkunniga f<>r södra Sverige hava instämt med norrländska
skogsvårdskommittén beträffande behovet av decentmlisation m. m. De
hava emellertid ansett ytterligare reformer inom själva domänstyrelsen
erforderliga och i sådant avseende föreslagit, att såsom chefens närmaste
man och souschef måtte anstäkas en skogligt bildad fackman;
att såväl generaldirektörs snm souschefsbefattn n garn a måtte tillsältas
endast för sex åt* i sänder; att en särskild byrå för de ecklesiastika
skogarna måtte inrättas med hänsyn till av de sakkunniga föreslaget
avskiljande av dessa skogar till särskilda revir; samt att två domänfullmäktige
måtte tillsattas med uppgift att tillhandagå styrelsen i särskilt
viktiga ärenden och jämväl fungera som styrelsens överrevisorer.
Förslaget om inrättandet inom domänstyrelsen av en souschefsbefattning
liar av de skogssakkunniga för södra Sverige motiverats i
huvudsak sålunda:
Med hänsyn till den mångfald rent skogliga eller skogligt administrativa
ärenden, som berodde av domänstyrelsens prövning, krävdes numera med nödvändighet,
att de avgjordes av en person med högre skoglig fackbildning. På grund därav måste
med nu bestående ordning styrelsens chef för visso tagas ur fackmännens led. En
följd härav bleve åter, att personvalet måste göras inom en tämligen liten krets.
Det kunde då tilläventyrs tänkas möta svårigheter att finna en person, som förutom
de rent skogliga kvalifikationerna besutte den personliga duglighet i organisationsfrågor
och den beprövade erfarenhet i politiskt-ekonomiska ting, vilken dock måste
finnas hos styrelsens chef. De olägenheter, som härvid kunde uppstå, ansåge de
sakkunniga vara så avsevärda, att utvägar måste sökas för deras avhjälpande.
En lösning av frågan kunde enligt de sakkunnigas förmenande vinnas på det
sätt, att till generaldirektör och chef för styrelsen alltid valdes en person, som
J}<mtänet»irelsen
''-*/i 1917.
8 Kungi. May.ts nåd. proposition Nr 399.
besutte de högsta kvalifikationer i fråga om organisatorisk förmåga och erfarenhet
i politiskt-ekonomiska ting. Den rent skogliga fackkunskap, som därjämte borde
finnas i styrelsens ledning, ansåge de sakkunniga böra förvärvas därigenom, att
generaldirektören som närmaste man och souschef erhölle en skogligt bildad fackman.
På detta sätt syntes de båda olika grenarna av domänstyrelsens verksamhet
kunna bliva företrädda av de yppersta krafter, som på respektive områden stode
att erhålla.
För att fördelarna av det antydda systemet skulle fullt komma till sin rätt,
kunde det bliva önskvärt, att generaldirektören till souschefen överlämnade beslutanderätten
i alla de löpande ärendena på det skogliga området, på det att generaldirektörens
tid och arbetskraft ej måtte dragas från de stora frågor av förut antytt slag, åt
vilkas lösande han först och främst borde ägna sig.
För att generaldirektörs- och souschefsbefattningarna alltid skulle kunna
hållas besatta med de bästa krafter, ansåge de sakkunniga det vara lämpligt, att
befattningarna endast tillsattes för sex år i sänder.
i fråga om förslaget angående domän full mäktige hava de skogssakkunniga
för södra Sverige yttrat:
»Förutom de förändringar i domänstyrelsens organisation, som ovan föreslagits,
vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida det ej därjämte kunde vara lämpligt,
att på enahanda sätt som skett vid vissa statens andra affärsdrivande verk Kungl.
Maj:t berättigades att tillsätta några i skogliga och politiskt-ekonomiska ting sakkunniga
personel’, exempelvis kallade domänfullmäktige, vilka, då särskilt viktiga
ärenden vore föremål för styrelsens behandling, kunde tillhandagå styrelsen med sin
erfarenhet. Dessa personer borde emellertid i domänstyrelsen ej blott motsvara
järnvägens fullmäktige, ut.m jämväl dess överrevisorer och alltså erhålla befogenhet
även till en saklig granskning av styrelsens verksamhet. Till dessa platser borde
lämpligen kallas statens skogslörvaltning utomstående personer, vilka i det privata
näringslivet gjort sig kända såsom särskilt framstående i ekonomiska och skogspolitiska
frågor. Deras uppdrag borde i första rummet omfatta att på kallelse av
styrelsens chef deltaga i styrelsens överläggningar och därvid tillhandagå med råd
och upplysningar. Dock borde de ej vara berövade allt initiativ, utan borde de äga
rätt och skyldighet, att, då de ansåge, att de linjer, enligt vilka styrelsen ledde och
utvecklade de allmänna skogarnas förvaltning, gåve anledning till anmärkning eller
orsaker i övrigt kunde föreligga, därom göra framställning hos Kungl. Maj:t.
Genom ett dylikt tillsättande av två domänfullmäktige tro de sakkunniga, att
kontakten mellan statens skogsförvaltning och det privata näringslivet på bästa sätt
skulle kunna uppehållas. Framsteg och förbättringar ur privatdriften skulle snabbt
kunna tillgodogöras även vid de allmänna skogarnas förvaltning, och denna skulle
förvisso komma att få emottaga många goda impulser.»
Domäustyrelsen liar i sitt utlåtande den 25 april 1917 över kommitténs
och de skogssakkunnigas ifrågavarande betänkanden förklarat
sig dela åsikten om önskvärdheten av större decentralisation. Dock
funne styrelsen ett frigörande Dån styrelsen av ärendesgrupper till
den omfattning, kommitterade tänkt sig, icke fullt genomförbart, även
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr -''199. 9
vid organisation av distriktsstyrelser. Organiserandet av dylika styrelser
kunde för övrigt ej nu genomföras, enär dels frågan tarvade ytterligare
utredning och dels bristen på personal utgjorde ett bestämt binder däremot.
1 betraktande härav och med hänsyn till den starka stegring i
utvecklingen, som skogs- och domänförvaltningen alltjämt företedde,
ansäge domänstyrelsen, att eu verksamhet, sådan som kommitterade
skisserat den, kunde utövas endast med en vidare utveckling och förstärkning
av styrelsen, i första hand genom ökandet av byråernas antal.
Med anledning av förslaget om inrättande inom styrelsen av en
skogstaxeringsbyrå har styrelsen tillstyrkt, att en ny byrå måtte anordnas,
vilken emellertid borde kallas skogsindelningsbyrån.
Härom har styrelsen ant ört i huvudsak följande:
»Sedan ett flertal år tillbaka har styrelsen haft sill uppmärksamhet riktad pa,
att skogsindelningsarbetet borde reformeras i syfte att större sakkunskap och enhetlighet
borde inläggas i detsamma. Det var delvis med hänsyn till detta som
skogstaxatorer redan år 1903 började anställas såsom biträden åt överjägmästama
vid indelningsförslagens planläggning och granskning samt, i den män tiden medgav,
jämväl vid indelningsplaners upprättande. Emellertid var det ej styrelsens avsikt
att stanna härmed — — —.
I syfte att den väsentliga delen av skogsindelningsarbetet må kunna bliva
enhetligt utförd vore av stor betydelse, om på sätt den norrländska skogsvärdskommittén
hemställt en särskild indelningsbyrå i domänstyrelsen inrättades, under
vilken stode tjänstemän, som huvudsakligen vore sysselsatta med hithörande arbeten.
Styrelsen är av den mening, att en specialisering efter arbetets art i detta
avseende borde kunna införas inom styrelsen. Detta förutsätter emellertid, att för
ändamålet inrättas en helt ny byrå med sin särskilde byråchef. Till denna byrå
skulle sålunda från de övriga överflyttas alla ärenden angående indelning, varigenom
dels de övriga skogsbyråchefernas arbetsbörda komme att lättas, dels ock nu ifrågavarande
för skogshushållningen grundläggande arbeten kunde erhålla en ingående
och enhetlig behandling. Handläggningen av indelningspianerna skulle ock på sådant
sätt kunna bliva kvalitativt bättre utförd, då en person finge helt ägna sig häråt
och sålunda sattes i tillfälle att specialisera sig på denna gren av styrelsens arbeten.
Genom eu dylik tillökning av styrelsens arbetskrafter bleve det ock möjligt,
att från kameralbyrån överföra och på respektive skogsbyråer fördela den sakliga
granskningen av förvaltningsförslagen, vilket med hänsyn till dessa förslags för
varje år ökade omfattning snart icke kan på den därför knappt tillmätta tiden utföras
å allenast en byrå — -.
Beträffande förslaget om inrättande av en affärsbyrå har domänstyrelsen
anfört, att detta förslag kunde synas innebära vissa fördelar,
och att det förvisso vore lämpligt, om försälj ni ngsären den a kunde behandlas
ä en särskild byrå, vilkens chef Unge odelat ägna sig åt specialisering
på detta område. Enligt styrelsens mening kunde dock en
dylik organisation icke praktiskt genomföras, förnämligast enär sagda
Rifning till riksdagens protokoll I91H. 1 sand. -''159 höft. (Nr 999.j 2
10
Kungl. Maj ds nåd. ''proposition JS/r 399.
ärenden hörde nära samman med ett stort antal andra ärenden inom
var och en av skogs byråerna. Sakkunskap i dessa frågor finge för
övrigt forntsättas hos åtminstone den ena av chefen och den föreslagne
souschefen ävensom bland domänfullmäkiige. Med hänsyn härtill och
då frågan om bokföringens anordning vore under utredning av särskilda
sakkunniga, avstyrkte d- •mänstyrelsim förslaget om en affärsbyrå.
Domänstyrelsen har vidare förklarat sig biträda förslaget om
tillsättande av en souschef, dock ej obetingat så som'' de sakkunniga
formulerat detsamma. Då tyngdpunkten av domäustyrelsens verksamhet
vore förlagd till skogliga ärendens handläggning, ansåge styrelsen visserligen,
att en av cheferna ovillkorligen borde vara skogligt fäckbildad.
Men de sakkunnigas förslag, att just souschefen skalle innehava denna
kompetens, syntes styreken 1< da till eu viss begränsning av Kungl.
Maj:ts utnämningsrätt, som kunde verka motsatsen till vad som avsetts.
Med hänsyn till de krav, som komme att ställas på såväl chefen som
souschefen, syntes det styrelsen vara av vikt, att Kungl. Maj:t vid tillsättandet
av dessa poster skulle vara obunden i autydda hänseende.
Såsom en följd härav borde enligt styrelsens mening souschefens beslutanderätt
icke inskränkas till endast skogliga ärenden.
Mot de sakkunnigas förslag att dessa chefsbefattningar skulle tillsättas
endast för sex år i sänder, föiklarade sig domänstyrelsen icke
hava något att erinra.
På grund av den alltjämt växande arbetsbörda, som påvilade chefen
särskilt genom den ökade mängd ärenden, som måste föredragas för
honom, samt de ständigt nya krav utvecklingen ställde på chefen, ansåge
sig styrelsen böra föreslå vidtagande av åtgärder för framläggande
vid 1918 års riksdag av proposition uti nu ifrågavarande hänseenden,
oavsett om andra av kommitténs och de sakknunigas betänkanden föranledda
förslag kunde föreläggas samma riksdag.
Domänstyrelsen, som funne sig böra avstyrka inrättandet av särskilda
revir för s. k. ecklesiastika m. fl. skogar, har avstyrkt de skogssakkunnigas
för södra Sverige förslag om, att en särskild byrå för ärenden
angående dessa skogar skulle upprättas inom styrelsen, desto mera
som frågan om förvaltningen av de ecklesiastika skogarna sammanhängde
med den åt särskilda sakkunniga anförtrodda, ännu ej avslutade
utredningen angående ändrad förvaltning av kyrkofonden in. m.
Domänstyrelsen har med anledning av förslaget om inrättande av
domän full mäktige anfört:
»Med hänvisning till de sakkunnigas motivering till detta förslag, i vilken de
uttalat, att dessa domänfullmäktige jämväl skulle fungera såsom styrelsens över
-
11
Kungl. Maj ds nåd. ‘proposition Nr 339.
revisorer, får styrelsen framhålla det mindre lämpliga i en dylik sammankoppling
av två rent skilda funktioner. Denna skulle nämligen kunna leda till den absurditeten,
att fullmäktige i vissa fall komme att granska sin egen verksamhet, vilket
helt visst skulle kunna åsamka förvaltningen störande förvecklingar. Däremot har
styrelsen intet att erinra emot. att särskilda överrevisorer tillsättas.
Enligt styrelsens åsikt böra till fullmäktige med hänsyn till domänförvaltningens
vikt kallas personer, som besitta framstående erfarenhet ej endast i skogsutan
även i jordbruksfrågor. Styrelsen får även framhålla önskvärdheten av, afl:
chefen äger bestämma de ärenden, vid vilkas handläggning fullmäktige skola tillkallas.
Ett stadgande om ovillkorlig skyldighet för styrelsen att i vissa fall inhämta
fullmäktiges yttrande kunde komma att medföra avsevärd tidsförlust i fall,
där skyndsamhet vore av nöden.
Slutligen anser sig styrelsen nu likasom i sitt utlåtande över departementalkommitterades
betänkande, där ävenledes förslag om domänfullmäktige avgavs, höra
framhålla, att det måhända kan möta svårigheter att till fullmäktige finna verkligt
lämpliga personer från den praktiska affärsverksamheten, vilka genom denna verksamhet
ej äro mer eller mindre ekonomiskt intresserade av statens skogsafiärsverksamhet.
Med dessa reservationer anser sig dock styrelsen för egen del böra biträda
de sakkunnigas förslag om tillsättande av domänfullmäktige att tillhandagå styrelsen
med sin erfarenhet, så som detta förslag av de sakkunniga formulerats.»
1915 års avlöningskonimission har i sitt förenänmda betänkande
yttrat angående det ifrågasatta inrättandet tiv en skogsindelningsbyrå,
att, då närmare utredning om personalbehovet å eu sällan byrå icke
förelåge och lämpligheten av denna organisationsändring väl i allt fall
borde hava varit prövad å extra stat, innan ch*n definitivt fastställdes,
kommissionen icke ansett sig böra i förevarande sammanhang ingå på
detta spörsmål.
Angående generaldirektörs- och souschefsbefattningarna har lönekommissionen
anfört:
»Vidkommande föreliggande spörsmål rörande omorganisation av chefskapet
för domänstyrelsen får kommissionen såsom sin uppfattning uttala, att den föreslagna
uppdelningen av generaldirektörens alltjämt växande arbetsbörda mellan eu
chef och en souschef synes vara av behovet synnerligen påkallad. I fråga om de
särskilda kvalifikationer, som må böra fordras hos chefen och souschefen, hava i
någon mån olika meningar kommit till uttryck i de skogssakkunnigas och domänstyrelsens
för lag Att åtminstone antingen chefen eller souschefen måste hava
skoglig fackutbildning, ligger ju i sakens natur, men att, såsom de nämnda sakkunniga
ifrågasatt, det skulle föreskrivas, att just souschefen skulle representera
berörda fackutbildning, synes kommissionen mindre lyckligt. Härutinnan ansluter
sig kommissionen alltså till den av domänstyrelsen uttalade meningen, att det i
varje särskilt fall bör avgöras, huruvida den ena eller den andra befattningen bör
■besättas med eu fackman på det skogliga området. —_ — —.
Vad generaldirektören beträffar, lärer det väl icke kunna bestridas, att deri
1915 år» avlöning
»kommunion
-
12
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr -199.
avlöning, som på sin tid bestämdes för denne, numera ingalunda kan anses vara tillfyllest.
Det är därvid särskilt att framhålla, hurusom den pågående omläggningen
av statens skogsvård kommit att ställa allt större krav på chefen för denna gren
av statsförvaltningen, vilken med avseende å det i densamma bundna kapitalet samt
avkastningens belopp är att hänföra till ett av våra största affärsdrivande verk.
Tages därjämte hänsyn till de avlöningar, som erbjudas cheferna för de större trävarubolagen,
torde en icke obetydlig förhöjning av den nuvarande avlöningen bliva
oundgänglig, därest staten skall kunna för nu ifrågavarande befattning påräkna eu
verkligt dugande person.
\ id nu angivna förhållanden har kommissionen funnit sig böra förorda det i
piopositionen vid 1908 års riksdag framlagda förslaget, att generaldirektören och
chefen för domänstyrelsen må jämställas med chefen för telegrafverket såväl i
avseende å avlöningens belopp som i fråga om sättet och villkoren för anställningen.
Därest den ifrågasatta souschefsbefattningen i domänstyrelsen, för vilken
överdirektörs- tillika souschefsbefattningarna vid statens järnvägar synas hava tjänat
till förebild, anses nu böra inrättas och åt innehavaren av befattningen gives den
vidsträckta befogenhet, som av såväl de förenämnda skogssakkunniga som domänstyrelsen
förutsatts, lärer väl åt denne befattningshavare böra givas likartad ställning,
som intages av de nämnda överdirektörerna.
För närvarande utgör arvodet till chefen för telegrafverket 15,000 kronor
och till överdirektör och souschef vid statens järnvägar 12.000 kronor. Enahanda
11 ^® alltså, i enlighet med vad förut blivit antytt, böra bestämmas för
chefen för domänstyrelsen och souschefen därstädes. För den händelse emellertid,
såsom kommissionen ifrågasatt, nu gällande arvoden för chefen för telegrafverket
samt överdirektörerna vid statens järnvägar skulle komma att bliva föremål för
reglering, böra givetvis berörda arvoden för chef och souschef för domäns tyre! sen i
motsvarande män höjas.
I likhet med vad förhållandet är beträffande befattningarna såsom chef för
telegrafverket samt överdirektör vid statens järnvägar böra även de ifrågavarande
befattningarna hos domänstyrelsen tillsättas allenast på förordnande för viss tid.
exempelvis sex år.
Såsom eu konsekvens av den föreslagna anordningen beträffande domänstyrelsens
chef och souschef torde oek, i anslutning till vad som gäller för motsvariga
befattningshavare vid vissa av kommunikationsverken, böra meddelas särskilda föreskrifter
rörande pensionering.
Generaldirektör eller souschef för domänstyrelsen, vilken i minst 12 ar innehaft
förordnande såsom sådan, bör sålunda vara berättigad att i pension uppbära
6,000 kronor. Om generaldirektör eller souschef, innan han uppnått 12 tjänstår,
antingen på grund av sjukdom be finnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring
eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att hava på
grund av tjänstefel förverkat densamma, bör han vara berättigad att i pension uppbära
5.000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500 kronor,
då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår. Pensionen torde böra utgå av
domänlöndens avkastning.
Som pensionsavgilt synes ett belopp av 360 kronor årligen böra avdragas a
det för generaldirektör eller souschef bestämda arvodet eller den honom, intill dess
han uppnått 67 år, tillkommande pension.»
13
Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr S99.
Vidkommande notarietjänsterna å domänstyrelsens skogsbyråer
bar domänstyrelsen uti sitt nämnda utlåtande den 25 april 1917 framhållit,
att en snar lösning av frågan om förändring av dessa tjänster
på grund av senaste tids erfarenhet visat sig trängande.
Det hade nämligen, enligt vad styrelsen meddelade, visat sig, att till ifrågavarande
befattningar, som vore tjänster i första lönegraden, under senare åren kompetenta
personer endast med stor svårighet kunnat erhållas och att orsaken därtill
varit de jämförelsevis låga löneförmåner, som utginge å nämnda befattningar. Därest
emellertid dylika befattningar i vissa fall kunnat besättas med personer av erforderlig
kompetens, så hade dessa personer i regeln efter en jämförelsevis kort tids verksamhet
i styrelsen sökt sig ut till revir- eller annan tjänst i landsorten på grund
ej minst av de dyra levnadsomkostnaderna i huvudstaden. Dessa missförhållanden
hade sedermera alltmera skärpts. Såsom närmast varande exempel anfördes av styrelsen,
att trots upprepade kungörelser under senare delen av år 1916 och under år
1917 inga kompetenta sökande anmält sig till en ledigförklarad notarietjänst å tredje
skogsbyrån. För en därefter ledigbliven notariebefattning å andra skogsbyrån ävensom
för en motsvarande tjänst å fjärde skogsbyrån, som inom kort väntades bliva
ledig, syntes ock utsikterna att därtill erhålla kompetenta sökande ytterst ringa.
Det läge i öppen dag, att sådana förhållanden måste i hög grad menligt inverka
på arbetets jämna bedrivande i st yreisen.
Då därtill komme, att, till följd av byråarbetets fortgående ökning å notarierna,
som närmast sorterade under byråcheferna, ställdes alltjämt stegrade fordringar,
ansåge styrelsen, att dess verksamhet allvarligt äventyrades, därest icke
snarast en reform komme till stånd, vilken vore ägnad att tillföra styrelsen personer
med den erfarenhet, som fordrades för tjänster närmast motsvariga de nu befintliga
notariebefättningama å skogsbyråerna. Denna reform borde enligt styrelsens
åsikt innebära, att berörda tjänster förändrades 1 ill högre lönegrad än den nuvarande
eller lämpligen till tjänster med de löneförmåner, som tillkomme andra
gradens befattningshavare i de centrala ämbetsverken.
Domänstyrelsen har därjämte i skrivelsen den 21 september 1917
— under hänvisning- till styrelsens nyss omförmälda uttalande ävensom
en tidigare framställning i ämnet — ytterligare framhållit svårigheten
att fa notarietjänsterna å skogsbyråerna vid ledighet eller vakans
besatta med fullt kompetenta personer.
Kravet på sådan kompetens kunde, yttrade styrelsen vidare, icke nedsättas,
då dessa notarier ofta och under rätt utsträckt tid måste tjänstgöra i byråchefs
ställe vid semester, ledighet för sjukdom, särskilda uppdrag eller inspektionsresor.
Då för ifrågavarande notarietjänster fullt kvalificerade personer genom att övergå
i enskild tjänst kunde bereda sig avsevärt större ekonomiska fördelar än vad nu
gällande lönebestämmelser medgåve samt då i övrigt för dessa befattningar lämpliga
skogstjänstemän i allmänhet föredroge tjänstgöring i landsorten framför sådan i
huvudstaden med där rådande dyrare levnadskostnader, funne sig styrelsen nödsakad
att ånyo framlägga sitt berörda förslag för åstadkommande av bättre förhållanden
härutinnan.
Ang. notarietjänst
små å
domänstyrelsens
skogshyråer.
Domän -styrelsen.
14
Iiönökammissicn
pn
Kung l. Maj ds nåd. proposition Nr 399.
Lönekommissionen har beträffande denna fråga anfört följande:
»Inony domänstyrelsen finnas, förutom andra byråer, tre ordinarie och en extra
skogsbyrå. A var och en av dessa byråer är såsom byråchefens närmaste man anställd
eii notarie. I likhet med notarier i allmänhet inom styrelsen åligger det
notarierna å skogsbyråerna att under vederbörande byråchefers inseende biträda
med beredning till föredragning av förekommande ärenden och med anskaffande av
erforderliga upplysningar.
Vad nu särskilt notarierna å skogsbyråerna angå, må framhållas, hurusom,
med hänsyn till mängden och omfattningen av de till dessa byråer hörande ärenden,
behov föreligger att åt vederbörande notarier kunna anförtro en mängd krävande
gransknings- och utredningsarbeten, i synnerhet av skogsteknisk natur. Dä
härtill kommer, att vid förfall för vederbörande byråchef notarien i allmänhet inträder
såsom ledamot i styrelsen, måste givetvis av notarien fordras icke blott god
teoretisk skoglig utbildning utan även prakiisk erfarenhet inom det skogliga området,
vadan på dessa befattningars innehavare alltså måste ställas ungefär samma
kompetensfordringar som på en revirförvaltare. Det synes vid sådant förhållande
ligga i sakens natur, att stora svårigheter måste uppstå att för notariebefattningarna
med deras nuvarande avlöning, som åtminstone under de femton första tjänsteåren
understiger vad bil tills i sådant hänseende utgått till revirförvaltare, kunna
erhålla kompetenta sökande.
För avhjälpande av berörda missförhållande har kommissionen trott den
lyckligaste lösningen vara, om de nuvarande notariebefattningarna å skogsbyråerna
ombildas till jägmästartjänster utan revir. Härigenom skulle även underlättas en
önskvärd växelverkan mellan centralförvaltningen och lokalförvaltningen. Att däremot
såsom domänstyrelsen ifrågasatt höja dessa notariebefattningar till sekreterartjänster
är enligt kommissionens mening åtminstone för närvarande icke lämpligt.
Kommissionen tillåter sig i sådant avseende särskilt framhålla, att vid ett
bifall till domänstyrelsens berörda förslag eu alltför stor skillnad i avlöningshänseende
skulle åstadkommas mellan de hittillsvarande notarierna å skogsbyråerna och
notarier i motsvarande ställning å övriga byråer inom styrelsen, en skillnad som
icke torde kunna anses tillräckligt motiverad av olikheten i göromål eller ansvar.
I) är esf åt notarierna å skogsbyråerna såsom jägmästare i styrelsen skulle utgå de
av kommissionen för revirförvaltare i mellersta och södra delarna av landet föreslagna
. avlöningsbeloppen, komme visserligen jägmästarna i styrelsen att få eu
väsentligt högre avlöning än som nu åtnjutes av notarier därstädes. Men om de
utav kommissionen i det följande ifrågasatta tillfälliga lönetilläggen av SOU kronor
beviljas första gradens tjänstemän i styrelsen, skulle dessa i avlöningshänset-nde
icke alltför mycket skilja sig ifrån de ifrågavarande jägmästarna i styrelsen, och
skillnaden i varje fall bliva avsevärt mindre än mellan första och andra gradens
tjänster med inräknande av det även för''sistnämnda grad tilltänkta lönetillägget
Enligt kommissionens mening böra alltså de nuvarande notariebefattningarna
ä de tre ordinarie skogsbyråerna utbytas mot jägmästarbeställningar med avlöning
av 5,200 kronor, därav lön 3,000 och tjänstgöringspenningar 2,200 kronor, jämte
tre ålaerstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor, efter respektive 5, fO
och 15 år.
För den befattningshavare, som uppehåller motsvarande tjänst å den extra
skogsbyrån, torde arvodet böra bestämmas i förhållande härtill, varvid dock bör
15
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
iakttagas, att arvodet sättes 150 kronor lägre än den ordinarie tjänstemannens
avlöning, med hänsyn till denne senare åliggande pensionsavgift.»
Det bör anmärkas, att de av kommissionen för ifrågavarande notarier
sålunda föreslagna avhmingsbeloppen grunda sig på kommissionens
samtidig avgivna förslag till höjda avlöningar för jägmästarna med
revir. Till denna fråga återkommer jag vid behandlingen av staten
för skogsstatens ordinarie personal.
I sin skrivelse den 21 september 1917 med förslag angående
driftkostnaderna för statens domäner under år 1919 har domänstyrelsen
framlagt ytterligare ett förslag, avseende ändring i styrelsens ordinarie
stat, nämligen .uppförande i staten av en tredje revisorsbefattning.
Styrelsen har härom anfört:
Enligt nådigt brev den 10 augusti 1917 hade Kungl. Maj:t på styrelsens förslag
medgivit anställande för återstående delen av år 1917 av en extra revisor.
Behovet härav komme att kvarstå även för åren 1918 och 1919. Då det arbete
(granskning av skogsstatspersonalens reseräkningar), vilket nödvändiggjorde anställande
av denne tjänsteman, komme att bliva beständigt, så länge de nu fastställda
principerna för reseersättningens utgående komme att tillämpas, syntes skäl saknas
för anslagets bibehållande å extra stat, varför styrelsen finge hemställa, att denne
tredje revisor från och med år 1919 måtte uppföras å ordinarie stat som tjänsteman
i första lönegraden med samma löneförmåner, som tillkomme styrelsens övriga tjänstemän
i denna grad, eller tillsammans 4,1)00 kronor jämte rätt till ålderstillägg.
Jag vill erinra, alt medel till anställande av dylik tjänsteman under
är 1918 beretts genom att en anslagspost å 3,900 kronor såsom extra
anslag upptagits härtill i det .av Kungl. Maj t den 31 december 1917
fastställda generalförslaget för domänfondens driftkostnader år 1918.
Beträffande anslag till domänstyrelsen för år 1919, vilka erfordras
utöver den ordinarie staten, har styrelsen i förenämnda skrivelse den
21 september 1917 först framhållit, att den nuvarande extra skogsbyrån,
som arbetat sedan oktober månad år 1916, borde bliva beståndande tillsvidare
och intill dess fullständig omreglering av styrelsen bleve genomförd.
Anslagsbt loppet bär föreslagits höjt med anledning av den ifrågasatta
förändringen beträffande notarietjäusten å byrån.
Vidare har styrelsen gjort framställning om anställ nde av en ny
tjänsteman å domänfiskalskontoret och därom yttrat huvudsakligen:
Ang. en tredje
revi-orsbefattning.
Övriga anslag
för domänstyrelsen
-
På domänfiskalskontoret hade sedan år 1906 varit anställd såsom biträde åt
domänfiskalen en amanuens med en daglig tjänstgöringstid av 3 å 4 timmar eller
IB
Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
samma tid som de å styrelsens jordbruksbyråer tjänstgörande amanuenserna. Emellertid
hade sedan länge det biträde i arbetet; som sålunda stått domäntiskalen till
buds, visat sig otillräckligt. Frågan om en förstärkning av arbetskrafterna å sagda
kontor torde därför icke längre kunna skjutas å sido.
Göromålen å domänfiskalskontoret hade alltsedan tiden för genomförande av
senaste lönereglering för domänstyrelsen, i sammanhang varmed domänfiskalstjänsten
uppfördes i andra lönegraden, varit stadda i en oavbruten ökning. Detta framginge
beträffande de sista 5 åren i viss mån av nedanstående sammanställning.
År
1912
1913
1914
1915
1916
Rättegångar |
Andra mål |
Summa |
............................ 98 |
525 |
623 |
......................... 90 |
570 |
660 |
........................... 108 |
645 |
753 |
.................... 121 |
633 |
754 |
........................... 142 |
597 |
739 |
Ett enbart angivande av antalet diarieförda ärenden vore emellertid endast i
viss grad belysande för ökningen i göromålen på domänfiskalskontoret. Utom de
ärenden, i vilka domänfiskalen efter remiss av styrelsen hade att avgiva yttrande
och som särskilt vad anginge de från skogsbyråerna remitterade ofta avsåge rättsfrågor
av mera svårlöst beskaffenhet, hade domänfiskalen att utföra och bevaka
kronans talan i rättegångar, vilka på grund av styrelsens alltmer omfattande fastighetsförvaltning
vore stadda i oavbruten tillväxt och mestadels vore av invecklad
beskaffenhet. För handläggningen av dylika mål, särskilt dem, som anginge tvist
om fast egendom, erfordrades icke sällan synnerligen tidsödande undersökningar,
vilka domänfiskalen alltid själv måst verkställa, då till domänstyrelsens förfogande
icke funnes någon personal, som besutte kompetens att verkställa arkivforskningar
av nu ifrågavarande slag. Härtill komme den skriftväxling, som oftast föreginge
själva målens anhängiggörande vid domstol i syfte att, såsom numera blivit praxis,
få tvistigheterna bilagda utan rättegång.
Enligt den för styrelsen gällande instruktion ålåge det vidare domänfiskalen
att med enahanda befogenhet och skyldighet som byråchef bereda och föredraga de
ärenden, som enligt styrelsens bestämmande för dylikt ändamål överlämnades till
honom, så ock på anmodan deltaga i handläggning av vissa närmare angivna ärenden.
Dessa sistnämnda ärenden vore sådana, i vilkas behandling skulle deltaga
byråchef med juridisk utbildning eller domänfiskalen. Av särskilda skäl hade det
blivit den senare, som nästan undantagslöst härvid fått biträda styrelsen. Av de
ifrågavarande ärendenas beskaffenhet framginge tydligt, vilken betydande arbetsbörda
härigenom blivit lagd å domänfiskalen.
Det förtjänade även att omnämnas, att ytterligare ett stort antal ärenden
under hand passerade domänfiskalen och således icke bleve redovisade i kontorets
diarium. Hit hörde samtliga kontrakt å arrendeupplåtelser från skogsdomänerna,
kontrakt om försäljning av virke och dylikt, granskning av borgensförbindelser med
flera sådana ärenden. Slutligen hade domänfiskalen att i icke ringa utsträckning
meddela juridiska råd och upplysningar såväl inom styrelsen som ock till styrelsen
underlydande personal.
17
Kungl. Maj''Jk nåd. proposition AV 3 99.
Genom det nu anförda syntes behövligheten av den ifrågasatta förstärkningen
av kontorets arbetskrafter vara fullt ådagalagd. Med hänsyn till den sparsamhet,
som under nuvarande förhållanden inom förvaltningen borde iakttagas, hade styrelsen
sett sig nödsakad att härvid för närvarande inskränka sig till det oundgängligen
nödvändiga. Genom att i stället för den nu å kontoret tjänstgörande amanuensen
anställdes en tjänsteman i första lönegraden å extra stat med enahanda tjänstgöringsskyldighet
som ordinarie tjänsteman, skulle det nödvändigaste behovet av ökade
arbetskrafter å kontoret enligt styrelsens mening bliva åtminstone tillsvidare tillgodosett.
Då till amanuensen å kontoret för närvarande utginge ett arvode av
2,000 kronor, skulle den för ändamålet erforderliga ökningen utgöra 1,900 kronor,
enär avlöningen i likhet med andra extra tjänstemän i första lönegraden borde bestämmas
till 3,900 kronor, därav 2,400 kronor borde anses såsom lön och 1,500
kronor såsom tjänstgöringspenningar. Nämnde tjänsteman syntes jämväl böra beredas
semester, motsvarande den, som tillkomme ordinarie tjänsteman i samma lönegrad.
På grund av det trängande behovet hemställde styrelsen, att den ifrågavarande
befattningen måtte få tillsättas från och med den 1 juli 1918. Ifrågavarande
tjänsteman borde besitta samma kompetens som domänfiskal. Han skulle hava till
åliggande att under dom knäskål ens inseende biträda med utredning av förekommande
mål och ärenden och med anskaffande av erforderliga upplysningar, därvid han
skulle vara ansvarig för riktigheten av de upplysningar, uppgifter och utdrag av
handlingar han lämnade; att uppsätta koncept till utgående expeditioner; samt att
efter skedd justering skyndsamt låta utskriva de utgående expeditionerna och ansvara
för deras överensstämmelse med koncepten.
Domänstyrelsen bär ytterligare anfört:
»Den ovan föreslagne tredje revisorn kommer att för sitt arbete behöva
minst ett kvinnligt biträde, och då dessutom behovet av extra arbetskrafter inom
styrelsen visåt sig vara i stadig ökning, begäres uti anslaget till anställande av
extra amanuenser och biträden samt renskrivning m. m. en höjning med 3,400
kronor eller från 9,600 kronor för år 1918 till 13,000 kronor för-år 1919.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1916 skola kostnaderna för domänstyrelsens
och styrelsen underlydande personals tjänstepost gäldas av till driftkostnader
för statens domäners fond anvisade medel. Då dessa sammanlagda kostnader
äro ganska betydande, har styrelsen ansett det nödvändigt att upptaga desamma
såsom en särskild utgiftspost. Hittills hava de belupit sig till omkring 12,400
kronor i kvartalet, men då utgifterna häruti till följe av de nu för vissa postförsändelser
förhöjda portosatserna komma att avsevärt ökas, äro de för år 1919 nu
uppförda med ett förslagsbelopp av 52,000 kronor.
Då man med all visshet torde kunna förutse, att den inträffade stora prisstegringen
å papper, skrivmaterialier med flera för styrelsens arbete nödvändiga
varor icke under närmaste år kommer att minskas, ser styrelsen sig nödsakad att
begära en häremot svarande ökning i anslaget till expenser. Denna ökning anses
icke kunna sättas lägre än till 7,000 kronor, vadan nämnda anslag skulle komma
att ökas från 18,000 kronor för år 1918 till 25,000 kronor för år 1919.»
i övriga i driftkostnadsberäkningen för år 1918 upptagna anslagtill
domänstyrelsen har styrelsen icke ifrågasatt annan förändring än att
Bihang till riksdagens protokoll 191R. 1 sund. 339 höft. (AV 399.)
Tillfälliga
lönetillägg
18 Kvntjl. Maj.ts nåd. ''preposition Nr 39U.
anslaget till ålderstillägg föreslagits höjt med 1,000 kronor från 12,000
kronor till 13,000 kronor.
Jag bär i detta sammanhang att anmäla ytterligare ett förslag
av förbemälda lönekommission, avseende tillfälliga lönetillägg åt domänstyrelsens
personal.
Lönekommissionen har erinrat, att Kung]. Maj:t, på av kommissionen
gjord hemställan, den 13 augusti 1917 uppdragit åt kommissionen
att dels verkställa en närmare undersökning om möjligheten och lämpligheten
av en lönereglering för befattningshavare vid, bland annat,
skogsstaten ävensom, i den mån undersökningen därtill föranledde, inkomma
med utlåtande och förslag i ämnet, därvid emellertid mera
genomgripande förändringar i de i gällande avlöningsbestämmelser tilllämpade
grundsatser för avlönings utgående med mera borde undvikas;
dels ock inkomma med utlåtande och förslag rörande tillfällig löneförbättring
för åsyftade befattningshavare. Därjämte har erinrats, att Kungl.
Maj:t den 31 december 1917 bemyndigat kommissionen att angående, bland
annat, skogsstaten framlägga allennst ett förslag, avseende antingen reglering
av utgående ordinarie avlöningsförmåner eller ock beredande av
tillfälliga lönetillägg utöver nuvarande fasta avlöningar.
Kommissionen har i sitt betänkande yttrat sig angående användandet
av den ena eller andra av dessa alternativa utvägar för de verk
och personalgrupper, dess uppdrag gällde. Vad beträffar domänstyrelsen
och skogsstaten är kommissionens yttrande av följande lydelse:
»Ett verk, som jämväl (jämte tullverket) får anses intaga en särställning
med hänsyn till den föreliggande frågan, är domänstyrelsen med därunder
lydande personal. Vid redogörelsen för de olika avlöningsbestämmelsernas ålder har
påpekats, hurusom domänstyrelsen erhållit sin reglering enligt den för de centrala
verken i allmänhet gällande typen. Styrelsens hela organisation överensstämmer
ock med de verks, till vilka den sålunda hittills i löneregleringsavseende hänförts.
Vad å andra sidan angår skogsstaten och den övriga under domänstyrelsen lydande
personalen, så äro avlöningarna för dithörande tjänstemän konstruerade efter en för
verket i åtskilliga fall säregen typ, vilken dock mera närmar sig den för kommuuikationsverken
utbildade. Under dessa förhållanden har kommissionen ansett, att
någon tvekan kunde hysas angående den väg, som lämpligast borde följas i fråga
om detta verk i dess helhet. För domänstyrelsens vidkommande har kommissionen
emellertid stannat vid den uppfattningen, att kommissionen nu icke bör föreslå en
lönereglering utan åtnöja sig med att framlägga förslag om beredande av allenast
tillfälliga lönetillägg, i likhet med vad förhållandet skulle bliva beträffande generaltullstyrelsen.
Frågan om ändring av de ordinarie avlöningarna för domänstyrelsen
torde nämligen böra sättas i samband ined en övergång i fråga om avlöningssystemet
till huvudsaklig överensstämmelse med den s. k. kommunikationsverkstypen. Ett
förslag om verklig lönereglering med bibehållande av det nu för styrelsen gällande
19
Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
avlöningssystemet enligt typen för de centrala verken i allmänhet torde däremot
knappast höra framläggas av kommissionen, då härigenom ett ingrepp kunde anses
äga rum på det arbetsområde, som tillkommer 1902 års löneregleringskommitté.
Dä kommissionen sålunda för domänstyrelsens del endast föreslår lönetilläggvid
sidan av de fasta avlöningarna, kan det synas, som om det riktigaste vore
att tillämpa samma system även för den underlydande personalen. Att kommissionen
likväl beträffande denna personal följer en annan princip och föreslår nya
fästa avlöningar, har sin grund dels däri, att kommissionen vunnit den övertygelsen,
att verkets utveckling sedan senaste lönereglering med hänsyn till rörelsens art och
arbetets omfattning varit av den beskaffenhet, att en i största möjliga mån effektiv
löneförbättring är i hög grad påkallad. Till följd härav anser kommissionen, att
löneförbättringarna för denna personal måste följa en något annan måttstock än för
styrelsen, och då det nuvarande avlöningssystemet icke lägger några större hinder
i vägen därutinnan, har kommissionen därför tänkt sig, att skogsstatens personal
redan nu borde komma i åtnjutande av de fördelar, som en verklig löneregleringinnebär.
Det förhållandet, att de vid skogsstaten utgående pensionerna få anses
synnerligen knappt avvägda, har härvidlag även tillmätts en viss betydelse.
För skogsskolornas relativt fåtaliga personal har kommissionen ansett lämpligast
att följa samma system, som ifrågasattes beträffande skogsstaten.»
Kommissionen liar erinrat, atf, med frånseende av kvinnliga biträden
och vaktmästare, samtliga ordinarie befattningshavare vid styrelsen
vore ställda på den avlöningsnivå, som bestämdes år 1908. Kommissionen
har avgivit följande yttrande och förslag beträffande tillfälliga
lönetillägg för domänstyrelsens personal, varvid anmärkts, att de
föreslagna beloppen vore desamma, som föreslagits för befattningarna
inom generaltullstyrelsen:
»Kvinnliga biträden av l:a och 2:a lönegraden åtnjuta för närvarande i begynnelseavlöning:
de förra 1,200 kronor och de senare 1,600 kronor, därutöver
kunna för bägge komma två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, vadan alltså slutavlöningen
utgör 1,600 respektive 2,000 kronor.
För en var av dessa befattningshavare har kommissionen ansett det tillfälliga
lönetillägget skäligen böra sättas till 400 kronor, varigenom sammanlagda begynnelseavlöningen
skulle komma att utgöra för biträde av l:a lönegraden 1,600
kronor och för biträde av 2:a lönegraden 2,000 kronor samt slutavlöningen stiga
till respektive 2,000 och 2,400 kronor. Från det föregående torde höra erinras, att
enligt kommissionens förslag gruppen kvinnliga biträden i generalpoststyrelsen skulle
erhålla en begynnelseavlöning av 1,925 kronor och eu slutavlöning av 2,325 kronor,
därvid dock är att uppmärksamma, att denna grupp omfattar biträden med olika
kvalificerat arbete, samt att för samtliga dessa biträden minimiarbetstiden utgör 7
timmar eller 1 timme längre än i de centrala ämbetsverken i allmänhet.
Tjänstemännen i l:a och 2:a {/raderna samt byråcheferna åtnjuta för närvarande
följande begynnelse- och slutavlöningar:
tjänsteman i 1: a graden:
begymielseavlöning 4,000 kronor och slutavlöning 5.500 kronor:
''JO
Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 399.
tjänsteman i 2:a graden:
begynnelseavlöning 5,800 kronor och slutavlöning 6,800 kronor;
byråchef:
begynnelseavlöning 8,100 kronor och slutavlöning 8,700 kronor.
För att sätta dessa tjänstemän i en med motsvarande befattningshavare inom
övriga affärsdrivande verk någorlunda jämförlig ställning, anser sig kommissionen
böra föreslå, att envar av nämnda tjänstemän i domänstyrelsen beredes tillfälligt
lönetillägg av 800 kronor.
Med inräknande av berörda belopp skulle alltså avlöningarna komma att
uppgå till
för tjänsteman i 1: a graden:
begynnelseavlöning 4,800 kronor och slutavlöning 6,300 kronor:
för tj änsteman i 2:a graden:
begynnelseavlöning 6,600 kronor och slutavlöning 7,600 kronor;
för byråchef:
begynnelseavlöning 8,900 kronor och slutavlöning 9,500 kronor.
Ehuru beloppen av begynnelse- och slutavlöningar, med inräknade lönetillägg,
för domänstyrelsens ifrågavarande tjänstemän — likasom för generaltullstyrelsens
motsvariga befattningshavare — skulle komma att något understiga motsvarande
siifror för närmast jämförliga tjänstemannakategorier vid kommunikationsverken i
allmänhet, har kommissionen likväl, på sätt förut vid generaltullstyrelsen uttalats,
ansett sig böra stanna vid de angivna tilläggsbeloppen, 800 kronor, med hänsyn
till, bland annat, dessa tilläggs mera summariska och provisoriska karaktär och
den omläggning av avlöningsformerna, som kan tänkas komma att äga rum för
detta verk i samband med införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid
samtliga de nu ifrågavarande verken.
För de nu föreslagna jägmästarbefattningarna inom styrelsen skulle givetvis
icke utgå något tillfälligt lönetillägg.
> Kommissionen hemställer alltså,
att under år 1919 må utgå tillfälligt lönetillägg till följande ordinarie befattningshavare
hos domänstyrelsen, nämligen: med 400 kronor till kvinnligt biträde
av l:a och 2:a lönegraderna samt med 800 kronor till tjänsteman av l:a och 2:a
lönegraderna ävensom till byråchef.
Vad sålunda föreslagits i fråga om beredande av tillfälliga lönetillägg åt
vissa ordinarie befattningshavare inom styrelsen, torde även höra tagas i betraktande
vid bestämmande av arvoden till de motsvarande befattningshavare i
styrelsen, till vilka avlöningen utgår från anslag å extra stat, t. ex. byråchefen å
den extra skogsbyrån eller den extra revisorn, för så vitt denne senare icke i
enlighet med styrelsens förslag erhåller ordinarie anställning, eller en ifrågasatt
biträdande tjänsteman åt domänliskalen.»
parUmtnit- Vad i de särskilda betänkande^ anförts i fråga om önskvärdheten
° e av decentralisation beträffande en del av de ärenden, som nu handläggas
av domänstyrelsen, finner jag vara särdeles beaktansvärt. Dock torde
en sådan decentralisation endast i viss, begränsad omfattning nu låta sig
genomföras. Såsom domänstyrelseu framhållit tarvar frågan om inrät
-
Kung!. Majds nåd. proposition Nr 399. 21
tande av distriktsstyrelser, vilka skulle från domänstyrelsen övertaga
vissa ärendesgrnpper, ytterligare utredning'', och sådana styrelser kunna
i allt fall på grund av personalbrist inom skogsstaten icke ännu på en
tid tänkas komma till stånd. Med den starka ökning, som domänstyrelsens
arbetsmängd under senare tid företett och som säkerligen kommer
att på grund av den ökade intensiteten i skogsskötsel och av andra
samverkande anledningar fortfara, framstår det därför såsom oundgängligt,
att styrelsens arbetskrafter ökas och isynnerhet att lättnad beredes
chefen i de honom åliggande göromålen.
För ökande av styrelsens arbetskrafter har i första rummet ifrågasatts
inrättandet av nya byråer. 1 likhet med domänstyrelsen anser jag
emellertid förslagen om inrättande av eu affärsbyrå och en byrå för de
ecklesiastika skogarna, vilka förslag sammanhänga med utredningar,
som ännu pågå, icke nu böra föranleda någon åtgärd.
Däremot finner jag inrättandet av en skogsindolningsbyrå, vilket,
ehuru med annan benämning å byrån, föreslagits av norrländska skogsvårdskommittén
och som tillstyrkts av domänstyrelsen, vara av behovet
påkallat. De ärenden, som skulle tillkomma denna byrå, äro av den
speciella beskaffenhet, att de utan olägenhet kunna avskiljas från de
övriga skogsbyråernas ärendesgrupper, och därigenom skulle såväl önskvärd
lättnad beredas dessa byråer som ock handläggningen av skogsindeluingsärendena
bliva bättre och på ett enhetligare sätt tillgodosedd.
I likhet med lönekommissionen anser jag emellertid, att denna nya
byrå bör tillsvidare anordnas allenast på extra stat. Jag återkommer
senare till denna fråga.
Förslaget att inom domänstyrelsen inrätta eu souschefsbefattning
biträder jag. 1 likhet med domänstyrelsen och lönekommissionen anser
jag det höra i varje särskilt fall avgöras, huruvida generaldirektörs- eller
souschefsbefattningeu bör besättas med eu fackman på det skogliga området.
Bägge befattningarna böra tillsättas på förordnande för sex år
i sänder. Generaldirektörens arvode torde enligt lönekonnnissionens
förslag böra höjas till 15,000 kronor. För souschefen torde arvodet
böra såsom föreslagits sättas till 12,000 kronor och bör hans benämning
bliva överdirektör. 1 avseende å pensionsrätt, pensionsbelopp och
pensionsavdrag för dessa bägge befattningshavare instämmer jag i vad
lönekommissionen i dessa hänseenden föreslagit.
Jämväl förslaget om tillsättande av tvä domänfullmäktige synes
mig vara av beskaffenhet att böra vinna bilall. Genom eu sådan institution
skulle säkerligen betydelsefulla fördelar beredas vid förvaltningen
av statens skogar och övriga domäner. De ärenden, i vilkas hand
-
22 Kung!. Maj$* nåd. proposition Nr 399.
läggning de fullmäktige skola deltaga, torde endast i allmänhet böra
angivas i instruktionen och för övrigt bliva beroende av chefens för
styrelsen bestämmande. Ax skäl, som domänstyrelsen anfört, synes
det mindre lämpligt, att dessa fullmäktige tjänstgöra jämväl som överrevisorer.
Deras arvode torde liksom för telegraffulimäktige böra bestämmas
till 3,000 kronor för vardera.
Den föreslagna förändringen av notarietjänsterua å domänstyrelsens
tre ordinarie skogsbyråer till befattningar såsom jägmästare utan revir
med samma avlöning, som tillkommer revirförvaltare i denna del av
landet, biträdes av mig. Jag anser den sålunda föreslagna utvägen
innefatta en ur flera synpunkter synnerligen lämplig lösning av frågan
om beredande av arbetskrafter å dessa byråer. Jag har för avsikt att
vid behandlingen av skogsstatens ordinarie avlöningsstat tillstyrka lönekoinmissionens
förslag beträffande jägmästaravlöningar och får därför
även förorda de nu för dessa jägmästare inom styrelsen föreslagna avlöningarna.
Då behovet av en tredje revisor påtagligen är konstant, bör eu
sådan tjänsteman nu uppföras å ordinarie stut såsom första gradens
tjänsteman.
I enlighet med vad jag nu föreslagit bör den ordinarie avlöningsstaten
för domänstyrelsen ändras och får jag fördenskull framlägga följande
förslag till dylik avlöningsstat, varvid jag tillåter mig erinra, att
vaktmästarnas avlöning torde höra undergå jämkning, beroende på det
beslut, som må bliva fattat beträffande avlöningarna till dylika befattningshavai-e
i allmänhet.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
j 0 O u • |
o r |
||||
Lön |
Tjänst- görings- |
Orts- |
Arvode |
Summa |
|
pennin- |
tillägg |
||||
gar |
|||||
Generaldirektör och chef'' |
_ |
— |
15,000 |
15,000 |
|
Överdirektör och souschef |
— |
— |
12,000 |
12,000 |
|
1 byråchef |
5,000 |
2,500 |
600 |
— |
ce o o |
5 byråchefer |
25,000 |
12,500 |
3,000 |
— |
40,500 j |
1 domänfullmäktig |
— |
3,000 |
.3,000 |
||
1 » ...... |
— |
— |
3,000 |
3,000 |
|
1 ombudsman och fiskal |
5,600 |
1,800 |
400 |
— |
5,800 |j |
1 jägmästare............... |
3,000 |
2,200 |
— |
— |
5,200 t |
2 » .............. |
6,000 |
4,40p |
— |
~ |
10,400 |
1 första gradens tjänste-man ........................ |
2,200 |
1.500 |
300 |
— |
4,0001 |
7 första gradens tjänste-män........................ |
15,400 |
10,500 |
2,100 |
— |
28,000 i |
1 kvinnligt biträde av |
1)00 |
550 |
150 |
1,600 |
|
4 kvinnliga biträden av |
3,600 |
2,200 |
600 |
0,400 | |
|
andra lönegraden...... |
|||||
1 kvinnligt biträde av |
700 |
350 |
150 |
- |
1,200 |
10 kvinnliga biträden av |
7,000 |
3,500 |
1,500 |
— |
12,000 |
1 förste vaktmästare |
900 |
450 |
ISO |
1,500 ! |
|
l vaktmästare ............ |
700 |
350 |
iso |
— |
1,200 | |
1 » ............ |
700 |
350 |
ISO |
— |
t.200; |
Till avnden åt amanuenser |
|||||
o. biträden samt lörbygg-nadsplaners granskning, |
|||||
mästare samt vikariats-ersättningar ............... |
__ |
— |
— |
— |
5(1,500 |
Summa kronor |
_ |
— |
216,400 |
fter 5 Är kali lönen höjas
med 600 kr.
Efter 5 år kali lönen höjas
med 500 kr. och efter 10
år med ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 400 kr., efter 10 år
med ytterligare 400 kr.
och efter 15 år med än
ytterligare 400 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr., efter 10 år
med ytterligare 500 kr.,
och efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kr. och efter 10
År med ytterligare 200 kr.
med 100 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kr. och efter 10
År med ytterligare 100 kr.
Anmärkning: llärest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så langa
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
2-1
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr -49:9.
Genom riksdagens beslut år 1908 och kungörelsen den 16 oktober
samma år hava stadgats villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
från och med 1909 års början fastställda nya avlöningsförmåner för
domänstyrelsen. Sedermera hava genom särskilda författningar meddelats
en del föreskrifter, som innebära vissa ändringar i och tilläggtill
de nyssnämnda bestämmelserna, t. ex. beträffande kvinnliga biträdesbefattningar
och semester åt vaktmästare.
Lönekommissionen har ansett de sålunda för domänstyrelsen gällande
avlöningsföreskrifterna tills vidare kunna tillämpas och endast böra
kompletteras med vissa bestämmelser, avseende bland annat generaldirektören
och souschefen.
I enlighet härmed har kommissionen föreslagit, att det måtte
förklaras, -
att de villkor och bestämmelser, som äro stadgade för åtnjutande
av de i nu gällande stat för domänstyrelsen upptagna avlöningsförmåner,
skola vara gällande även i fråga om avlöningar till samtliga
ordinarie befattningshavare å den nya ståten, därvid, vad samma villkor
och bestämmelser innehålla beträffande tjänsteman av första lönegraden
skall äga tillämpning jämväl å innehavare av jägmästarbefattning å
styrelsens stat.
Tillika har kommissionen ansett det böra stadgas,
att vad enligt förenämnda villkor och bestämmelser gäller i fråga
om generaldirektör skall i tillämpliga delar vara gällande för den, som
förordnas å generaldirektörs- eller souschefsbefattning å den nva staten,
dock med iakttagande av följande särskilda bestämmelser:
l:o) att, där generaldirektören beviljats ledighet och vikarie för honom förordnats,
på prövning av Kung!. Maj:t beror, huru stor del av arvodet må avstås
till vikarien;
2:6) att generaldirektör, vilken minst 12 är innehaft generaldirektörsförordnande
skall vara berättigad att av domänfondens avkastning i pension uppbära
6,000 kronor;
3:o) att, om generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänstår, antingen på
grund av sjukdom finnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen .eller ock utan
egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att på grund av "tjänstefel hava
förverkat densamma, han skall vara berättigad att likaledes av domänfondens avkastning
i pension uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår
samt 5,500 kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår;
4:o) att såsom pensionsavgift skall avdragas ett belopp av 360 kronor årligen
å det för generaldirektören bestämda arvodet eller den honom, intill dess han uppnått
67 år, tillkommande pension; samt
5:o) att vad sålunda blivit särskilt stadgat beträffande generaldirektör skall
gälla jämväl i avseende å souschef.
25
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 999.
Vad kommissionen sålunda föreslagit biträder jag, med tillägg att
det synes böra medgivas ordinarie notarie å skogsbyrå att vid övergång
till jägmästartjänst å domänstyrelsens stat få för ålderstillägg i
den senare befattningen tillgodoräkna sig tjänstgöringstid som dylik
notarie. Det torde vara självfallet, att rätt bör tillkomma ordinarie
jägmästare i skogsstaten, som transporteras till jägmästare i styrelsen,
att för ålderstillägg i den senare befattningen tillgodoräkna sig ordinarie
tjänstetid i den förra, och likaså att motsvarande rätt bör åtnjutas vid
transport i motsatt riktning.
För att bereda domänstyrelsens ordinarie befattningshavare någon
avlöningsförbättring i avvaktan på den fullständiga lönereglering i
samband med förändring av avlöningssystemet, vartill lönekommissionen
ännu ej medhunnit att framlägga förslag, har kommissionen ifrågasatt
tilldelande åt sagda personal av tillfälliga lönetillägg med 400 kronor
för kvinnliga biträden och 800 kronor för tjänstemännen av l:a, 2:a
och 3:e graden. Dylikt lönetillägg skulle däremot icke utgå till generaldirektören,
vilken nu skulle få sin avlöning reglerad, till överdirektören
och souschefen, vilkens befattning nu skulle upptagas i staten, till jägmästarna
inom styrelsen, vilkas avlöningar skulle utgå i likhet med
revirförvaltarnas, eller till vaktmästarna, vilkas avlöningar väntades bliva
reglerade i annan ordning. Ej heller till domänfullmäktige skulle dylikt
tillägg ifrågakomma. Detta lönekommissionens förslag finner jag mig
ej kunna biträda. Ej minst med hänsyn till de konsekvenser, ett bifall
till kommissionens hemställan härutinnan skulle kunna medföra i avseende
å avlöningsförmåner åt befattningshavare vid andra, enligt statskontorstypen
reglerade centrala verk, synes mig med upptagande av
den föreliggande frågan böra för närvarande anstå. Jag vill erinra, att
Eders Kungl. Maj:t icke heller beträffande generaltullstyrelsen funnit
skäligt förelägga riksdagen förslag om dylika tillfälliga lönetillägg.
Vad beträffar do — utöver själva avlöningsstaten — i driftkostnadsberäkningen
för år 1918 under rubriken kostnader för dom än styrel sen
upptagna poster är den till bestridande av kostnaderna för ''eu extra
skogsbyrå hos styrelsen givetvis fortfarande behövlig. Det härtill nu
upptagna beloppet, 15,300 kronor, grundar sig på följande beräkning:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 959 höft. (Nr 999. i
26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
byråchef (efter avdrag, |
motsvarande pensionsavgift)..... |
... kronor |
7,800 |
notarie b b |
B B |
B |
3,900 |
amanuens ........................ |
B |
3,000 |
|
vikariatsersättning......... |
B |
600 |
Summa kronor 15,300
Notarietjänsten bör nu förändras till jägmästartjänst med avlöning
efter avdrag å 150 kronor, motsvarande pensionsavgift, av 5,050 kronor.
Härav föranledes ökad utgift å 1,150 kronor, så att hela kostnaden för
byrån stiger till 16,450 kronor.
Samma kostnad bör beräknas även för den nya skogsindelningsbyrån,
vars inrättande jag tillstyrkt. För bägge byråerna blir alltså
beloppet 33,900 kronor.
Posten till ålderstillägg åt domänstyrelsens personal torde böra
enligt vad styrelsen föreslagit höjas till 13,000 kronor. Posten till
pensionering av styrelsens personal, vari ändring ej ifrågasatts, torde
höra upptagas med oförändrat belopp av 2,300 kronor.
Behovet av ökat arbetsbiträde å domänfiska]skontoret synes mig
ådagalagt, och jag har ej något art erinra mot förslaget, att i stället för
den nu där tjänstgörande amanuensen anställes en notarie å extra stat
med arvode av 3,900 kronor.
I anslagsposten för anställande av extra amanuenser och biträden
hos styrelsen samt renskrivning in. m. har nu ifrågasatts en höjning
från 9,600 till 13,000 kronor. På grund av att ett amanuensarvode
blir ledigt genom inrättandet av nyssnämnda notarietjänst å domänfiskalskontoret
torde 2,000 kronor kunna avdragas och beloppet alltså
bestämmas till 11,000 kronor.
Förslaget att uppföra ett särskilt belopp för befordringsavgifter
för styrelsens och styrelsen underlydande personals tjänstepost synes
mig lämpligt. Styrelsen har föreslagit 52,000 kronor. Med hänsyn till
beslutade portohöjningar torde summan böra ökas till 60,000 kronor.
Mot den föreslagna ökningen i expensanslaget från 18,000 till
25,000 kronor har jag ej något att erinra.
Anslagsposterna till rese- och traktamentsersättning åt domänstyrelsens
personal samt till tryckningskostnader för styrelsen, uti vilka
Kunyl. Muj\ts nåd. proposition Nr 399. 27
poster ej någon ändring ifrågasatts, torde böra upptagas med samma
belopp som för innevarande år, nämligen respektive 6,000 och 9,500
kronor.
Domänstyrelsen har ifrågasatt, att vissa av de nu tillstyrkta förändringarna
skulle träda i tillämpning redan under innevarande ar.
Detta kan jag icke tillstyrka, utan torde samtliga förändringar böra inträda
med år 1919.
II. Kostnader för statens skogsdoinäner.
Såsom jag förut anfört har lönekommissionen ansett sig beträffande
skogsstatens personal böra framlägga förslag till lönereglering. Kommissionen
har emellertid framhållit, att dess förslag icke innebure
några mera genomgripande förändringar av nu tillämpade avlöningsprinciper
för ifrågavarande personal, utan anslöte sig på det närmaste
till vad för närvarande i sådant hänseende gällde. En omläggning av
avlöuingssystemet efter modernare linjer hade nämligen synts kommissionen
böra fä anstå, till dess enhetliga avlöningsbestämmelser för samtliga
affärsdrivande verk kunde komma till stånd.
Jag torde nu böra i ett sammanhang redogöra för kommissionens
ifrågavarande förslag, vari även beröras vissa av domänstyrelsen gjorda
framställningar i fråga om skogsstatens personal.
Kommissionen erinrar till en början, att avlöningen å stat till
kronojägare och tillsyningsman för närvarande utgår enligt följande
reglering:
Skogsstatens
ordinarie
personal
Avlönings
staten.
Liinekommissionens
yttrande
och
föi slag.
Kronojägare
och tillsyningsmftn.
28
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
Lön |
Tjänst- görings- pen- ningar |
Hyres-bidrag i |
Summa begyn- nelse- avlöning |
Ålderstillägg efter ! efter efter 5 år ; 10 år 15 år 1 1 |
Summa slut- avlöning |
|||
Kronojägare i Norrbottens |
600 |
700 |
100 |
1,4.00 |
100 |
100 |
100 |
1,700 |
1 Utsyningsman ............... |
600 |
700 |
100 |
1.400 |
100 |
100 |
100 |
1,700 |
Kronojägare inom övriga |
600 |
600 |
loo |
1.300 |
100 |
100 |
100 |
1.600 |
Kronojägare i övriga delar |
600 |
500 |
100 |
1,200 |
100 |
100 |
100 |
1,500 |
Anm. Om bostadslägenhet in natura erhålles, utgår ej hyresbidrag.
Det bör anmärkas, att tjänstgöringspenningar å 700 kronor utgå
jämväl till kronojägare inom skyddsskogsområden i Jämtlands län.
Härtill kommer för år 1918 det av 1917 års riksdag beviljade
tillfälliga lönetillägg till ordinarie kronojägare och tillsyningsmän —
ävensom till årsförordnade extra kronojägare och andra årsförordnade
extra bevakare — med 250 kronor, då befattningshavaren uppbär hyresersättning,
och med 200 kronor, då häri innehar bostad in natura.
Vidare anför kommissionen:
»Dä dessa avlöningar på sin tid bestämdes, torde kronojägarna till sin huvudsakliga
uppgift haft att hålla uppsikt över och utöva bevakning inom kronans
skogar. Sedan dessa skogar efter hand blivit föremål för en intensivare skogsskötsel
och kronan i allt större omfattning själv företagit sig att bedriva skogsavverkning,
kolning o. d., har kronojägarnas ställning undergått en avsevärd förändring,
i det att de nu i första hand hava att såsom förmän för understundom
stora arbetslag leda och ansvara för de betydande arbeten, som pågå inom skogarna.
Den egentliga bevakningstjänsten torde däremot vara av jämförelsevis mindre betydelse.
Vid nu angivna förhållande har kommissionen ansett det vara med rättvisa
och billighet förenat, att vid förevarande lönereglering hänsyn tages icke blott till
stegringen i levnadskostnader utan jämväl i viss mån till de'' ökade krav, som måste
■ställas på kronojägaren.
Med iakttagande härav har kommissionen funnit sig böra för de till lägsta
avlöningsgruppen hörande kronojägarna (i de sydligare delarna av landet) föreslå
en avlöning av 1,700 kronor, därav lön 950 kronor och tjänstgöringspenningar 750
kronor, jämte tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 150 kronor, efter respek
-
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 399. 29
tive 5, 10 och 15 år, till följd varav slutavlöningen alltså skulle uppgå till 2,150
kronor.
I nämnda avlöning skulle vara inräknad jämväl hyresersättning. Där bostad
in natura erhålles, vare sig i form av enbart bostadslägenhet eller i samband med
boställe, bör göras ett avdrag å lönen, med belopp, motsvarande skälig hyra, bestämd
efter å orten gängse pris, varvid kommissionen dock förutsätter, att detta hyresvärde
icke må sättas till lägre belopp än 200 kronor. Härigenom har kommissionen
velat åstadkomma större likställighet i avlöningshänseende mellan, å ena sidan, den
befattningshavare, som åtnjuter bostad in natura, och, å andra sidan, den, som har
att själv anskaffa sådan. Behovet av en utjämning i nämnda hänseende torde ock
få anses fastslaget vid det förhållande, att det år 1917 beviljade tillfälliga lönetillägget
till lcronoj ägare bestämdes till lägre belopp för den, som erhåller bostad
in natura, än för den, som åtnjuter hyresersättning.
I fråga om tjänstgöringspenningarnas belopp för kronojägare i de övriga
(nordligare) delarna av landet har kommissionen bibehållit den nuvarande skillnaden
av 100 kronor mellan var och en av de särskilda zonerna. Sålunda skulle tjänstgöringspenningarna,
vilka såsom nyss nämnts enligt kommissionens förslag skulle
utgöra lägst 750 kronor, komma att inom de övriga zonerna utgå med 850 kronor
respektive 950 kronor. De högst avlönade kronojägarna skulle alltså åtnjuta en
begynnelseavlöning av 1,900 kronor och en slutavlöning av 2,350 kronor.
Tillsyningsmännen eller, såsom de enligt ett av domänstyrelsen framställt
förslag skulle benämnas, skogsfogdarna, skulle, på sätt hittills varit fallet, åtnjuta
samma avlöning som de högst avlönade kronojägarna.
Avlöningarna till kronojägare och tillsyningsman skulle alltså enligt kommissionens
förslag utgå enligt följande reglering.
Lön |
Tjänst- görings- pen- ningar |
Summa |
Ålders tillägg efter efter ! efter 5 år 1 10 år 15 år |
Summa slut. avlöning |
|||
Kronojägare i Norrbottens och Väster-botten» län samt Surna socken med |
950 |
950 |
1,900 |
150 |
150 |
150 |
2,300 |
Tillsyningsman (skogsfogdar)......... |
950 |
950 |
1,900 |
150 |
150 |
150 |
2,350 |
Kronojägare inom övriga norrländska |
950 |
850 |
1800 |
150 |
150 |
150 |
2250 |
Kronojägare i övriga delar av landet |
950 |
750 |
1,700 |
150 |
150 |
150 |
2,160 |
Anm. Om bostadslägenhet in natura erhålles, skall avdrag göras å lönen med belopp,
motsvarande skälig hyra.»
'') Torde avse även kronojägare inom skyddsskogsområdena i Jämtlands län.
Jägmästare,
30
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
Angående jägmästarna erinrar kommissionen, att de för närvarande
åtnjuta de avlöningar, som framgå av följande tablå:
1 |
Lön |
Tjänst- görings- pen- ningar |
Summa begyn- nelse- avlöning |
Ålderstilläg lönen efter ! efter 5 år 1 10 år |
? till efter |
Summa slut- avlöning |
||
I-a gruppen: i Jukkasjärvi m. fl. revir! |
2,300 |
3,000 |
3.300 |
400 |
400 |
400 |
0,500 |
|
lira |
» i Görjeå » » I |
2,300 |
2,800 |
3.100 |
400 |
400 |
400 |
6,300 |
like |
i Tnrneå » » ! |
2.300 |
2,600 |
4,900 |
400 |
400 |
400 |
6 100 |
lV:e |
i Bjurholras > » |
2,300 |
2,400 |
4.700 |
400 |
400 |
400 |
5,900 |
V:e |
» i Sollelteå » » |
2,300 |
2,200 |
4.300 |
400 |
400 |
400 |
5,700 |
Ylle |
i Gästriklands » » |
2,300 |
2.000 |
4,300 |
400 |
400 |
400 |
5,500 |
Kommissionen har beträffande jägmästarna yttrat:
»Även i fråga om jägmästarnas åligganden har, sedan nu angivna avlöningar
bestämdes, skett en genomgående omgestaltning på grund därav att, såsom förut
är antytt, statens skogstillgångar värdas och tillgodogöras på ett helt annat sätt än
förut. På jägmästarens förmåga av initiativ, hans driftighet och affärsblick beror
också närmast den avkastning, staten kan erhålla av sina skogar. Då härtill kommer,
att med de avlöningar, som för närvarande utgå till jägmästare, det visat sig allt
svårare att kunna på ett tillfredsställande sätt rekrytera revirförvaltartjänsterna,
synes det kommissionen vara av den största vikt, att även vid nu föreliggande,
mera provisoriska reglering avlöningarna till jägmästarna tillmätas så, att staten
må kunna tillförsäkras verkligt dugande personer för förvaltningen av de ofantliga
kapital, våra statsskogar representera.
Med hänsyn härtill har kommissionen icke ansett sig kunna för jägmästare,
tillhörande den lägsta (VI:e) avlöningsgruppen, föreslå mindre avlöning än 5,200
kronor, därav 3,000 i lön och 2,200 i tjänstgöringspenningar, vartill skulle, i likhet
med vad nu är fallet, komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor,
efter resp. 5, 10 och 15 år. Slutavlöningen skulle alltså utgöra 6.400 kronor. I
överensstämmelse med vad nu gäller, torde tjänstgöringspenningarna böra utgå med
200 kronor högre belopp för var och en av de övriga fem grupperna och således i
högsta (I:a.) gruppen bliva 1.000 kronor högre än i lägsta (VI.e) gruppen.
Enligt kommissionens förslag skulle alltså avlöningarna för jägmästarna komma
att te sig sålunda:
Tjänst- |
Summa |
Ålderstillägg till |
Summa |
||||
Lön |
görings- |
begyn- |
|||||
pen ningar |
nelse- avlöning |
efter |
efter |
efter |
avlöning |
||
5 år |
10 är |
15 år |
i |
||||
I:a gruppen ................................. |
3,000 |
3,200 |
6,200 |
400 |
400 |
400 |
! 7,400 |
lira '' ................................ |
3,000 |
3,000 |
6,000 |
400 |
400 |
400 |
7.200 | |
like ................................. |
3,000 |
2,800 |
5.800 |
400 |
400 |
400 |
7,000 |
IV:e ................................. |
3,000 |
2 600 |
5,600 |
400 |
400 |
400 |
6.800 |
V:e ................................. |
3,000 |
2,400 |
5 400 |
400 |
400 |
400 |
6,600 |
Vl:e » ................................. |
3,000 |
2,200 |
5.200 |
400 |
400 |
400 |
6,400 |
31
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr SOU.
1 fråga om skog singenjörer och Inträdande skogsingenjörer anför
kommissionen:
»Skogsingenjörerna, vilka från och med 1916 års ingång övertagit revirförvaltamas
göromål inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland med avseende
å de enskilda skogarna i kustlandet, äro för närvarande i avlöningshänseende likställda
med jägmästare inom samma landsdelar eller sålunda med dem, som tillhöra
III:e avlöningsgruppen; och åtnjuta skogsingenjörerna alltså en begynnelseavlöning
av 4,900 kronor och en slutavlöning av 6,100 kronor.
Därjämte finnas å ordinarie stat anställda biträdande skogsingenjörer, vilka,
som benämningen antyder, egentligen skulle biträda de andra skogsingenjörerna.
Emellertid har den åtgärden vidtagits, att sådant skogsvårdsområde, där biträdande
skogsingenjör tjänstgör, uppdelats mellan denne och skogsingenjören, så att även
den biträdande skogsingenjören på självständigt sätt förvaltar sin del av området.
Avlöningen för biträdande skogsingenjör har fastställts till lägre belopp än för skogsingenjör
och utgör 4,200 kronor, därav lön 1,800 och tjänstgöringspenningar 2,400
kronor, jämte ett ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter 5 år.
Uti skrivelse den 2L september 1917 med förslag till driftkostnader för statens
domäner år 1919, vilken skrivelse remitterats till kommissionen för yttrande, har
domänstyrelsen anfört, att på grund av numera vunnen erfarenhet, icke minst med
hänsyn till svårigheten att i konkurrensen med enskilda skogsägare och bolag kunna
till de biträdande skogsingenjörsbefattningarna erhålla lämpliga och kompetenta
tjänstemän, och då tjänstgöringen för skogsingenjör och biträdande skogsingenjör i
praktiken visat sig bliva fullkomligt enahanda, de biträdande skogsingenjörstjänstema
borde från och med år 1919 förändras till skogsingenjörstjänster med de för dessa
senare befattningar gällande avlöningsförmåner.
Då, enligt vad nyss blivit antytt, någon verklig skillnad i avseende å tjänstgöring
och ansvar icke torde föreligga mellan skogsingenjör och biträdande skogsingenjör,
synes det kommissionen icke heller förefinnas något fog för bibehållande
av olikheten i avlöningshänseende. Kommissionen anser fördenskull, att befattningarna
såsom biträdande skogsingenjörer böra ombildas till skogsingenjörstjänster och åtnjuta
den avlöning, som kan komma att bestämmas för dessa senare tjänster.
Då, såsom förut är nämnt, skogsingenjörerna för närvarande uppbära samma
avlöning som jägmästare tillhörande like gruppen, torde avlöningen för skogsingenjör
böra sättas till 5,800 kronor, därav lön 3,000 och tjänstgöringspenningar 2,800
kronor, jämte tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor, efter resp. 5,
10 och 15 år, vadan alltså slutavlöningen skulle uppgå till 7,000 kronor.»
Över jägmästarnas avlöning * I
utgår
för närvarande sålunda:
[joll
Tjänst- Summa Ålders- j
görings- begyn- tillägg I
pen- | nelse- jtill löneni
ningar | avlöningl efter 5 år!
I Övre och Nedre Norrbottens, Skellefteå, Umeå,
Härnösands och Mellersta Norrlands distrikt.. 4,000 .4,200 7,200 OOO 7,800
I Gävle-Dala, Bergslags, Östra, Vöstra, Smålands!
och Södra distrikten .................................... 4,000 2,800 0.800 «00 7,400
Skogsingen
jörer.
Overj agio
ä stare.
32
Overjiig
mästarassi
stenter.
Skogstaxa
torer.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
Angående överjägmästarna har kommissionen anfört:
»Då med den förut antydda omläggningen av statens skogsvård allt större
krav kommit att ställas även å överjägmästarna, torde en höjning av dessa tjänstemäns
avlöningar redan av denna anledning få anses fullt befogad. Och då vidare
den nuvarande relationen mellan överjägmästarnas och jägmästarnas avlöningar synes
böra bibehållas, föreslår kommissionen för överjägmästare i södra och mellersta
Sverige en avlöning av 7,700 kronor, därav lämpligen 4,700 kronor kunna utgöra
lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle komma ett ålderstillägg
till lönen å 600 kronor efter 5 år.
För överjägmästare i de nordligare delarna av landet skulle tjänstgöringspenningarna,
i anslutning till vad för närvarande är förhållandet, komma att utgå med
400 kronor högre belopp.
Kommissionens förslag i fråga om överjägmästarna skulle alltså bliva följande:
Lön
Tjänst- | Summa
görings-1 begynpen-
; nelseningar
[avlöning
i Ålders- Summa
til. ägg j slutjefter
5 år avlöning
I Övre och Nedre Norrbottens, Skellefteå, Umeå,
Härnösands och Mellersta Norrlands distrikt...! 4,700 3,400- 8,100 600 8,700 I
I Gävle-Dala, Bergslags, Östra, Västra, Smålands
och Södra distrikten ..................................... 4,700 3,000 7,700 600 8,300»
Fråga har väckts om beredande av ordinarie anställning'' för vissa
extra tjänstemän vid skogsstaten. bland dem överjägmästarassistenter och
skogstaxatorer.
Uti de särskilda betänkanden, som avgåvos av den norrländska
skogsvårdskommittén och av de skogssakkunuiga för södra Sverige,
förutsattes sålunda, att vid de ifrågasatta distriktsstyrelserna anställda
assistenter — motsvarande de nuvarande överjägmästarassistenterna —
skulle hava ordinarie anställning. Därjämte innebar de nämnda skogssakkunnigas
förslag, att även skogstaxatorsbefattningarna skulle uppföras
bland ordinarie tjänster.
Domänstyrelsen har uti sitt den 25 april 1917 avgivna utlåtande
i anledning av berörda betänkanden anfört beträffande denna fråga, att,
ehuru styrelsen ansett sig böra tillsvidare avstyrka organiserandet av
distriktsstyrelser, styrelsen dock icke funnit hinder möta för att såväl
överjägmästarassistent- som skogstaxatorsbefattningar utan avbidan på
distriktsstyrelsers inrättande överfördes till ordinarie stat. Till stöd
härför har styrelsen anfört följande:
För överjägmästarnas verksamhet vore det av vikt, att ombyte av innehavare
av assistenttjänsterna hos dem ej skedde alltför ofta. Aven vore det önskligt, att
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr U99. 33
dessa befattningar så vitt möjligt besattes med personer, som utövat eu längre tids
praktisk tjänstgöring, vilket hittills i regel ej varit fallet, då tjänsterna oftast ansetts
såsom övergångsplatser till andra mera förmånliga extra anställningar.
Då ett genomförande av förslaget om överflyttning på ordinarie stat av överjägmästarassistentbefattningarna
helt visst komme att göra dessa tjänster mera
eftersträvansvärda och ägnade att för längre tid kvarhälla sina innehavare, ville
styrelsen för sin del biträda detta förslag.
Vidkommande skogstaxatorerna har styrelsen framhållit, hurusom — med det
alltmer krävande skogsindelningsarbetet och anställandet under normala förhållanden
av ett år från år allt större antal skogsindelningsassistenter — det arbete, som vilade
på skogstaxatorerna, blivit förenat med ett alltjämt ökat ansvar. På dem ankomme
att närmast leda och övervaka skogsindelningsassistenternas arbete. Även tillkomme
dem en väsentlig del av ansvaret för värderingen av de egendomar, som hembjödes
kronan till inköp. Det vore därför av vikt, att skogstasatorstjänsterna innehades
av verkligt dugande personer, och för skogsindelningsarbetets jämna och likformiga
bedrivande vore det erforderligt, att personalombyten ej alltför ofta skedde å dessa
tjänster.
Styrelsen ansåge på dessa grunder förslaget om överförande på ordinarie stat
av skogstaxatorsbefattningarna beaktansvärt och ville för sin del biträda detsamma.
Lönekommissionen har beträffande nu ifrågavarande extra befattningshavare
anfört:
»Aven kommissionen har ansett sig böra tillstyrka, att överjägmästarassistentoch
skogstaxatorsbefattningarna må ombildas till ordinarie tjänster. Den sålunda
föreslagna åtgärden har nämligen synts kommissionen ägnad att tillgodose de utav
domänstyrelsen framförda önskemålen i fråga om åstadkommande av en viss kontinuitet
å befattningarna samt beredande av möjlighet att för desamma kunna påräkna
personer, som förvärvat tillräcklig erfarenhet genom föregående praktisk
tjänstgöring. För att det sålunda avsedda syftet må kunna vinnas, måste emellertid
tillika tillses, att avlöningarnas belopp icke alltför mycket skiljer sig från vad som
plägar av kommuner eller enskilda erbjudas även åt dylika yngre skogstjänstemän.
Då det sålunda gäller att bestämma avlöningarna för ifrågavarande befattningar,
må till en början erinras, att överjägmästarassistent för närvarande åtnjuter
ett arvode av 3,400 kronor i de sex sydligare och 3,600 kronor i de sex nordligare
distrikten; för skogstaxatorerna äro motsvarande arvodesbelopp satta till 3,000
respektive 3,200 kronor.
Enligt kommissionens mening böra bägge de ifrågavarande tjänsterna, såsom
krävande ungefär samma kvalifikationer, i avlöningshänseende likställas, och föreslår
kommissionen, att avlöningen för överjägmästarassistent eller skogstaxator i de sex
sydligare distrikten må bestämmas till 4,200 kronor, därav lön 2,600 och tjänstgöringspenningar
1,600 kronor, jämte ett ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter
5 år, samt för sådan tjänsteman i övriga distrikt till 4,400 kronor, därav lön 2,600
och tjänstgöringspenningar t,800 kronor, vartill skulle komma nyss angivna ålderstillägg.
Att kommissionen för dessa befattningar föreslagit allenast ett ålderstillägg
har sin grund däri, att tjänsterna hava karaktären av övergångsplatser, vilka i
allmänhet icke torde komma att innehavas under någon längre följd av år.
Bihang till riksdagens ''protokoll 1919. 1 samt. ''199 höft. (Nr -''199.) 9
''•''tätens flott
iedsinerenjör
B4 Kunyl. Maj:ts nåd, proposition Nr 89:9.
Det torde i detta sammanhang böra erinras därom, att domänstyrelsen i sin
förenämnda skrivelse den 21 september 1917 hemställt om beredande av ersättning
åt skogstaxatorerna för hållande av expeditionslokal på sätt redan medgivits åt
revirförvaltarna; och har styrelsen såsom strid härför andragit, att nämnda tjänstemän
hade ett ganska avsevärt expeditionsarbete, för vars utförande såväl skogsindelningsassistenter
och kronojägare som mera tillfälliga biträden oftast måste arbeta
i samma lokal som taxatorn själv.
Från kommissionens sida synes icke något vara att erinra mot styrelsens
berörda förslag.»
Fråga föreligger jämväl om uppförande å avlöningsstaten för
skogsstaten av ytterligare en ordinarie tjänst, nämligen befattningen
såsom statens flottledsingenjör.
I sådant hänseende har domänstyrelsen uti skrivelse den 8 oktober
1917 anfört följande.
Behovet av en flottledsingenjör i norra delarna av riket hade visat sig vara
av stadigvarande natur. För flottledsarbetenas behöriga gång vore det därjämte av
synnerlig vikt, att största möjliga kontinuitet ägde rum i fråga om deras planläggande
och ledande, vilken kontinuitet enligt styrelsens förmenande icke kunde påräknas,
därest flott! edsingenjören endast vore förordnad för ett år i sänder. Det
läge också nära till hands, att en allenast på viss tid förordnad befattningshavare,
som i statens tjänst icke kunde erbjudas sådana avlöningsförmåner som hos enskilda,
utan tvekan skulle lämna statstjänsten, då tillfälle till förmånlig anställning
på annat håll erbjöde sig; och ägde styrelsen en nedslående erfarenhet i sådant avseende.
På grund av vad sålunda blivit anfört ansåge sig styrelsen böra hemställa
om uppförande av ifrågavarande befattning på ordinarie stat. Under framhållande,
att flottledsingenjörens avlöning rätteligen borde, framdeles likasom hittills, utgå
från anslaget till flottledsregleringar, ansåge styrelsen emellertid, att, då detta anslag
anvisats å extra stat, ifrågavarande avlöning borde, vid bifall till nyssberörda framställning,
utbrytas från flottledsanslaget och i stället avföras å driftskostnaderna
för statens domäner.
Med erinran att flottledsingenjören alltsedan år 1912 uppbure, förutom reseoch
traktamentsersäitning för resor i tjänsten enligt fjärde klassen i gällande resereglemente,
ett årsarvode av 6.000 kronor, har styrelsen tillika uttalat önskvärdheten
därav, att flottledsingenjören bleve tillförsäkrad något högre avlöning än han
för närvarande åtnjöte. Det syntes styrelsen vara överensstämmande med billighet
och rättvisa, att flottledsingenjören, vilken vore stationerad i Umeå, bleve i avlöningshänseende
likställd med baningenjör av första klassen vid statens järnvägar,
varvid borde iakttagas, att den provisoriska löneförbättring, som kunde komma att
tillerkännas dylik baningenjör, jämväl måtte komma flottledsingenjören till godo.
Med befattningen i fråga borde även, i likhet med vad för baningenjör därutinnan
vore gällande, vara förenad rätt till pension.
Sedan denna framställning remitterats till lönekommissionen, har
kommissionen, enligt vad den meddelat i sitt betänkande, fått till vidare
35
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
utredning rörande förevarande särskilda fråga från domänstyrelsen mottaga
en promemoria av i huvudsak följande innehåll.
Från och med år 1891 hade riksdagen årligen anvisat anslag för bekostande
av flottledsregleringar. Vid skilda tillfällen hade riksdagen därjämte medgivit, att
de inflytande flottledsavgifterna finge för samma ändamål av domänstyrelsen
disponeras. .
Sedan Kungl. Maj:t den 16 december 1892 bemyndigat domänstyrelsen att
anställa, ett tekniskt biträde vid anordnande av och tillsynen över kronans flottledsbyggnader
i Norrbottens län, förordnades en major i väg- och vattenbyggnadskåren
såsom sådant biträde med benämning statens flottledsingenjör mot åtnjutande avett
årsarvode av 3,000 kronor samt rese- och traktamentsersättning enligt 4:e klassen
i gällande resereglemente.
Sedan den nämnde innehavaren av befattningen, efter vunnen befordran till
annan tjänst, avsagt sig uppdraget att vara statens flottledsingenjör i Norrbottens
län, förordnades år 1899 annan ingenjörsutbildad person å nämnda befattning emot
ett’ årsarvode av 4,000 kronor och viss reseersättning. År 1909 bestämdes årsarvodet
till 5,000 kronor och medgavs reseersättning enligt 3:e klassen i gällande
resereglemente. Emellertid hade flottledsingenjörens verksamhet kommit att utsträckas
utom Norrbottens län, så att den vid sistnämnda tid omfattade tillsyn
över och ledning av statens samtliga flottledsarbeten.
På grund av den omfattning flottledsingenjörens verksamhet sålunda tagit
och med hänsyn därtill att de kvalifikationer, som måste fordras av ifrågavarande
ingenjör, nämligen att vara hemmastadd i både flottledsbyggnad och flottning, ej
kunde vinnas utan direkt utbildning, varför en lämplig ersättare för flottledsingenjören
icke kunde omedelbart påräknas, begärde och erhöll domän styrelsen under år
19()9 bemyndigande att till biträde åt statens flottledsingenjör förordna en assistent
mot ett årsarvode av 4,000 kronor jämte rese- och traktamentsersättning enligt
4:e klassen i resereglemente!.
År 1911 uppdelades arbetet med kronans flottledsbyggnader emellan flottledsingenjören
och assistenten så, att den förre förordnades såsom statens flottledsingenjör
inom Kopparbergs och söder därom belägna län mot årsarvode av 3,000
kronor, medan den senare erhöll motsvarande befattning i de norrländska länen
mot årsarvode av 6,000 kronor.
Sedan den dåvarande innehavaren av, befattningen såsom flottledsingenjör
inom Kopparbergs och söder därom belägna län på grund av hög ålder dragit sig
tillbaka, förordnade domänstyrelsen jämlikt erhållet bemyndigande år 1912 annan
person att mot viss taxa utföra statens flottledsarbeten i södra och mellersta
delarna av landet.
Inom de norrländska länen hade emellertid statens fiottledsföretag år trän ar
tagit allt större omfattning, och flottledsingenjörens arbete hade också i betydlig
grad ökats, sedan all medelsredovisning beträffande statens flottledsbyggnader från
och med år 1916 överflyttats från vederbörande jägmästare till denne.. Sedan
domänstyrelsen i anledning därav hos Kungl. Maj:t gjort framställning i ämnet,
hade styrelsen i början av år 1916 erhållit bemyndigande att såsom assistent åt
statens flottledsingenjör förordna lämplig civilingenjör emot ett årsarvode av 3.000
kronor jämte reseersättning enligt 4:e klassen i resereglemente!.
Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 399.
J sammanhang med bemyndiganden för domänstyrelsen att förordna flottledsingenjör
eller assistent åt denne hade Kungl. Maj:t tillika föreskrivit, att medel
tiL avlönande av dessa tjänstemän skulle tagas av de utav riksdagen till flottledsreglermgar
anvisade anslagen.
Vidkommande domänstyrelsens förevarande framställning i skrivelsen den 8
oktober 1917 om uppförande å ordinarie stat av befattningen såsom statens flottledsmgenjor
meddelades vidare, att densamma avsåge, att flottledsingenjören skulle
beredas avlöningsförmåner till samma storlek som dem, vilka utginge till baninoenjör
av första klass vid statens järnvägar, ävensom däremot svarande pension, och att
dessa avlöningsförmåner, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar, ävensom pension
borde utgå efter de grunder, som i detta avseende vore stadgade för skogsstatsFlottledsingenjören,
som vore underordnad överjägmästaren men som
tUl toljd av arten och omfattningen av sitt arbete måste anses hava en nog så
maktpåliggande tjänst som en jägmästare, syntes böra intaga en tjänsteställning
emellan dessa båda skogsstatstjänstemän men så nära överjägmästaren, som vore
förenligt med ovannämnda underordnade ställning gent emot denne.
Såsom ytterligare motiv till detta domänstyrelsens förslag har i promemorian
därjämte anförts följande.
De kvalifikationer, som innehavaren av befattningen såsom flottledsingenjör
i norra delarna av landet numera besutte och som vore av den art, att de måste
uppställas såsom villkor för ett fullgott arbete av en statens flottledsingenjör, bestode
1 j e blott teoretiska kunskaper, vilka i detta hänseende syntes motsvara vad som
tordrades av en baningenjör av I klass vid statens järnvägar, utan jämväl en betydande
praktisk erfarenhet om fiottledsbyggnader och flottning. Med hänsyn härtill
skulle det antagligen icke möta någon som helst svårighet för den nuvarande
innehavaren av tjänsten att vid privata företag erhålla anställning mot väsentligt
högre avlöning än som av domänstyrelsen föreslagits; och det syntes vara mer än
sannolikt att endast förhoppningen att komma på ordinarie stat tillsvidare avhållit
honom från att övergå i privattjänst.
. . ^ grund av den betydande omfattning, som statens flottledsarbeten numera
tagit i de norrländska länen, och den omständigheten att desamma icke kunde vart
och ett slutföras under ett och samma år utan måste fortgå under loppet av ett
flertal ar, ville det synas, som om det skulle medföra betydande risker för arbetenas
andamålsenbga och planmässiga utförande, om ledningen därav skulle anförtros åt
någon annan än den nuvarande flottlgdsingenjören, för så vitt det över huvud taget
skulle befinnas möjligt att erhålla för denne fullt kompetent ersättare.
Såsom ett ytterligare skäl för beredande av ordinarie anställning åt ifrågavarande
befattningshavare framhölls i promemorian, att en redovisning av, såsom
nu vore fallet, omkring 350,OoO kronor årligen, vilken ålåge denne, ej syntes böra
uppdragas åt en mot ärligt förordnande å extra stat anställd tjänsteman.
För egen del liar kommissionen beträffande denna fråga anfört
följande:
»Då, enligt vad domänstyrelsen upplyst, behovet av en befattning såsom statens
flottledsingenjör visat sig vara av stadigvarande natur, lärer icke något vara
att erinra mot att befattningens innehavare beredes den mera tryggade ställning
som skulle föranledas av tjänstens överflyttande på ordinarie stat. Av vad styrelsen
37
Kungi. Maj:ts nåd. ‘proposition Nr 399.
i övrigt anfört synes det kommissionen framgå, att en dylik åtgärd jämväl ur statens
synpunkt torde få anses förmånlig, särskilt med hänsyn till möjligheten att kunna
få, trots förmånliga anbud från enskilt håll, behålla en med denna egenartade tjänst
fullt förtrogen person. Kommissionen anser sig fördenskull böra tillstyrka, att en
befattning såsom statens flottledsingenjör varder uppförd å den ordinarie avlöningsstaten
för skogsstaten. Då emellertid erforderlig praktisk specialutbildning för tjänsten
icke i regeln torde stå att vinna utom densamma, har kommissionen funnit sig böra
framhålla önskvärdheten därav, att för framtiden iakttages, att befattningen icke i
allmänhet varder med ordinarie innehavare besatt, förr än vederbörande blivit tillräckligt
prövad i extra tjänst.
För bestämmande av avlöningsförmånerna å denna tjänst har styrelsen åberopat
jämförelse med baningenjör av första klass vid statens järnvägar. Om också,
enligt kommissionens mening, en direkt jämförelse mellan de båda befattningarna i
fråga näppeligen torde låta sig göra med hänsyn till olikheten av åligganden i
tjänsten, synes det emellertid kommissionen, som skulle befattningen såsom flottledsingenjör
vara av den vikt och betydelse för det allmänna, att en avlöning, som
någorlunda motsvarar vad kommissionen tänkt sig för nämnde tjänsteman vid statens
järnvägar, må kunna anses skälig. Beträffande den ifrågavarande tjänstens art och
det med densamma förenade ansvar må särskilt framhållas, att flottledsingenjören
utövar högsta ledningen av och tillsynen över samtliga flott]edsarbeten för kronans
räkning inom ett så stort område som hela Norrland samt att hans tjänståligganden
över huvud taget är o av synnerligen svårkontrollerbar beskaffenhet.
Med beaktande av de nu angivna synpunkterna samt med iakttagande därav,
att slutavlöningen för flottledsingenjören icke bör överstiga begynnelseavlöningen
för å samma ort, Umeå, placerad över jägmästare (enligt kommissionens förslag
8,100 kronor), torde avlöningen för flottledsingenjören lämpligen kunna sättas till
7,000 kronor, därav lön 4,200 och tjänstgöringspenningar 2,800 kronor, vartill skulle
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor, efter 5
och 10 år.
Då denna befattning sålunda skulle uppföras på avlöningsstaten för skogsstaten,
synes därav ock böra bliva en följd, att jämväl för flottledsingenjören skola
gälla de för den förvaltande personalen vid skogsstaten fastställda särskilda bestämmelserna
om resekostnads- och traktamentsersättning.
Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att den nu ifrågasatta åtgärden
att uppföra befattningen såsom statens flottledsingenjör å avlöningsstaten
för skogsstaten icke avser att verka någon som helst ändring beträffande de övriga
befattningar, som avlönas från anslaget till reglering av flottleder.»
Såsom förut nämnts har domänstyrelsen i utlåtande över lönekommissionens
förslag’ till alla delar tillstyrkt detsamma.
Yttranden över förslaget hava därjämte inkommit från överjägmästarna
G. Barthelson och P. O. Welander, föreningen Sveriges ordinarie
jägmästare, de extra jägmästarnas förbund, Sveriges kronojägarförbund
och Smålands kronojägarförening.
Ut lat anden
iiver lönekovimissionens
förslag ■
Överjag mästarna
Bär{helsot!
och
Welavder.
38 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 899.
De bägge överjägmästarna liava, med förmälan att de erhållit
bemyndigande att föra talan för samtliga överjägmästare, framhållit,
att, då nu fråga vore icke om kristidshjälp utan om lönereglering, om
ock en provisorisk sådan, förhöjningarna hade bort för att vara fullt
rättvisa bliva procentuellt tämligen lika för de olika tjänstemannaklasserna.
De hava vidare anfört:
»Lönekommissionen synes dock icke hava konsekvent följt denna grundsats,
då den föreslår en löneförhöjning av 900 kronor för såväl jägmästare som överjägmästare.
Härigenom bibehålies visserligen den ursprungliga, absoluta skillnaden
från 1,900 till 2,500 kronor mellan de bägge tjänstemannaklassernas begynnelselöner
men förhållandet mellan lönerna har däremot förändrats till överjägmästarnas
nackdel.
Med stöd av det ovan anförda och då kommissionen icke anfört några skäl
för den sålunda föreslagna förskjutningen mellan jägmästares och öveijägmästares
löner samt nuvarande relation mellan lönerna blev av statsmakterna prövad som
lämplig vid senaste lönereglering, våga vi hemställa, att överjägmästarna måtte
under nu förestående provisorium erhålla proportionsvis lika stor löneökning som
jägmästarna, till dess denna icke oviktiga fråga kan bliva föremål för närmare
utredning i sammanhang med den definitiva löneregleringen.
Det finnes enligt vår mening dessutom ett särskilt skäl, som talar för att
överjägmästarna i lönehänseende icke böra ställas i ett förhållandevis sämre läge
än hittills. Enligt gällande instruktion för skogsstaten få nämligen jägmästare
åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda, såvitt domänstyrelsen icke finner detta
vara hinderligt för statstjänsten, varemot för överjägmästare stadgas uttryckligt,
att dessa icke alls få åtaga sig dylika privata uppdrag.
Ifråga om domänstyrelsens tjänstemän, vilka i regel rekryteras från skogsstaten,
äro dessa oförhindrade av gällande författningar att utföra privata skogsförrättningar,
en frihet varav också tre byråchefer begagnat sig genom att utöva
tillsyn och skötsel av enskildas skogar. Det har icke heller saknats exempel på.
att jägmästare haft privata skogsuppdrag och att ersättningen härför jämte statslönen
tillsammans uppgått till lika mycket som en överjägmästarlön och även till
mera. Särskilt under den tid bränslekommissionen varit i verksamhet har ett flertal
ordinarie jägmästare haft och hava fortfarande domänstyrelsens tillstånd att
biträda kommissionen, för vilket arbete utgått en relativt hög ersättning.
Överjägmästarna intaga således i berörda hänseende en undantagsställning
inom domänförvaltningen och äro de enda tjänstemän, vilka äro ålagda att uteslutande
ägna sig åt statstjänsten, varav givetvis följer, att de ekonomiska förmåner,
som dessa tjänster erbjuda i förhållande till andra befattningar i skogsstaten och
domänstyrelsen, icke äro i realiteten så stora, som man kunde förmoda enbart av
de nakna siffrorna i gällande lönestat.
På grund av ovanberörda förhållanden är det också antagligt, att vissa jägmästare
skola föredraga att behålla sina tjänster jämte biinkomster framför en mer
krävande överjägmästartjänst. Vi finna det därför icke blott rättvist, att överjägmästare
erhålla proportionsvis lika stor löneökning som jägmästare utan anse
detta även vara ett statsintresse, emedan härigenom vinnes större utsikt för att
överjägmästartjänsterna kunna besättas med möjligast dugliga personer.
Kungl. Maj ts nåd. proposition Nr 399. 39
Då jägmästarna äro i löneavseende delade i sex grupper med en begynnelselön
av lägst 4,3u0 och högst 5,:''00 kronor, motsvarar kommissionens förslag en
ökning från 17 till och med 21 procent å nuvarande löner eller i medeltal 19 procent
Tillämpas denna medelprocent på överjägmästares begynnelselön, lägst 6,800
och högst 7,200 kronor, skulle förhöjningen för de sex södra distrikten uppgå till
1,292 kronor och för de sex norra till 1,368 kronor. För att i likhet med kommissionen
erhålla jämna och lika tal för varje tjänstemannaklass få vi föreslå en
förhöjning av 1,300 kronor för samtliga överjägmästare.
Angående fördelningen av nämnda belopp på lön och tjänstgöringspenningar
få vi anföra, att skogsstaten ifråga om lönens storlek i förhållande till tjänstgöringspenningarna
är ogynnsammare ställd än flertalet, för att icke säga alla andra
tjänstemannagrupper. Vi anse därför angeläget, att en relativ förhöjning av lönen
sker redan vid nu förestående provisoriska reglering, och föreslå, att av ovan föreslagna
löneökning 200 kronor utgöra tjänstgöringspenningar och 1 ,H''0 kronor lön.
Under förutsättning att tjänstgöringspenningarna komma att fortfarande utgå
med 400 kronor högre belopp i de sex norra distrikten, skulle således ovan gjorda
förslag ställa sig på följande sätt:
i. ii n
Tjänstgörings-j
i penningar |
Summa
begynnelse avlöning -
Summa
j Alilersitillägg j
I slutavlöning
I Övre och Nedre Norrbottens,
Skellefteå, Umeå Härnösands
och Mellersta Norrlands distrikt
................................ 5,100 3,400 8.500 j 600 | 9,100
I Gävle-Dala, Bergslags, Östra,
Västra, Smålands och Södra
distrikten........................... 5,100 3,000 8,100 : 600 | K,700 I
I det- av föreningen Sveriges ordinarie jägmästare avgivna yttrandet göres
gällande, att jägmästarnas lönebehov blivit av kommissionen ganska snävt tillgodosett.
Med den uppfattning rörande jägmästarnas arbete, som kommissionen uttalat,
hade man kunnat vänta, att högre avlöningar skulle föreslagits. Större delen av
den föreslagna löneförbättringen torde betingats av den prisstegring, som hade inträtt
under tiden från sista löneregleringen till tiden strax före krigsutbrottet. Förslaget
innebure därför i stort sett endast ett framflyttande av lönenivån en del år
i tiden och lämnade jägmästarnas löner kvar å samma lönestandard som 1908 års
lönereglering. Föreningen har framlagt jämförelse med vissa högskolebildade befattningshavare
i lägre grader vid kommumkationsverken, vilka enligt föreningens åsikt hade
blivit mer tillgodosedda vid förslaget än jägmästarna. Därjämte vore att märka, att
vid statens järnvägar och telegrafverket ålderstilläggen utginge efter treårsperioder och
att högsta lönegraden nåddes efter 9 år, under det att för jägmästarna tillämpades
Iföreningen
Sveliges
ordinarie
jägmästare.
Uö extra
jägmästarnas
förbund.
40 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr -i99.
femårsperioder med högsta lönegradens uppnående efter 15 år. Förhållandet mellan
lön och tjänstgöringspenningar vore inom skogsstaten ogynnsammare än inom Övriga
verk. Föreningen finge därför hemställa, att för jägmästarna och med dem likställda
befattningshavare måtte beviljas utöver vad kommissionen föreslagit, ett tilllägg
av minst 200 kronor genom ökning av tjänstgöringspenningarna. Härigenom
skulle bättre överensstämmelse erhållas med avlöningarna för linje-, kanal- och
verkstadsingenjörerna vid telegrafverket och vattenfalls verket. Föreningen har slutligen
betonat den föreslagna löneregleringens provisoriska karaktär.
De extra jägmästarnas förbund framhåller likaledes, att en mera genomgripande
lönereglering genom avlöningssystemets omläggning efter modernare linjer
ställts i utsikt av kommissionen. Kommissionens nuvarande förslag innebure en
sammanpressning av avlöningsskalorna, så att den procentuella ökningen bleve större
för de lägre avlönade och mindre för dem, som nu hade högre avlöningar. Denna
princip medförde även, att de i Norrland placerade tjänstem nnen erhölle procentiskt
mindre löneförbättring än övriga, och likväl hade levnadskostnaderna där, till följd
av de utomordentliga fraktomkostnaderna, stigit mer än annorstädes. Fn sådan
princip vore möjligen på sin plats vid tillfällig krigstidshjälp, då det gällde att hålla
nöden från dörren, men icke vid en lönereglering. En mindre förskjutning nedifrån
och uppåt av avlöningsskalan vore därför befogad. Kommissionens åtgärd att giva
större delen av avlöningstillskottet karaktär av lön, skulle visserligen medföra någon
förbättring i det inom skogsstaten synnerligen ogynnsamma förhållandet mellan lön
och tjänstgöringspenningar, men det hade varit lyckligast, om hela löneförbättringen
hänförts till lönen. Endast för kronojägarna hade i avseende å ålderstilläggen en
ändring föreslagits, i det att dessa höjts från 100 till 150 kronor. I enlighet härmed
borde en proportionell höjning ske även i övriga befattningshavares älderstilllägg.
Eljest skulle en viss förryckning uppkomma i det nuvarande avlöningssystemet.
I fråga om skogstaxatorerna anför förbundet, att dessa tjänstemän, ehuru de
föreslagits att uppföras å ordinarie stat, blivit i avlöningshänseende vanlottade. De
skogsssakkunniga för södra Sverige hade till och med förordat en något högre avlöning
för de av dem föreslagna förste skogstaxatorerna än för revirförvaltare.
Den nu föreslagna avlöningsförbättringen för skogstaxatorerna vore ej heller så stor,
som den vid första påseendet kunde tyckas, ty dels måste frän desamma dragas de
400 kronor, som beräknats utgöra ersättning för förlust genom att skogstaxatorerna
numera åtnjöte resekostnads- och traktamentsersättning endast efter reducerat resereglemente
i stället för förut efter resereglementet utan inskränkning, och dels vore
det alldeles visst, att sagda 400 kronor ingalunda täckte den genom nyssnämnda förändring
uppkomna inkomstnedsättningen. På grund härav och under framhållande,
att skogstaxatorerna vore fullt jämförbara med exempelvis skogsingenjörerna, ansåge
förbundet, att de borde erhålla samma avlöning som dessa.
Överjägmästarassistenterna, för vilka kommissionen föreslagit samma avlöning
ä ordinarie stat som för skogstaxatorerna, borde kunna sättas lägre än dessa, vilket
också de skogssakkunniga för södra Sverige ansett. Nämnda assistenter kunde
lämpligen erhålla samma avlöning som med inräknande av den tillfälliga löneförbättringen
föreslagits för första gradens tjänstemän i domänstyrelsen, dock vad beträffade
dylika assistenter i de sex sydligaste distrikten efter avdrag av 300 kronor,
motsvarande sagda tjänstemäns ortstillägg. I de sex nordligaste distrikten borde
41
Kuiigl. Maj:ts nåd. proposition Nr ''■>99.
dessa 300 kronor tillkomma överjägmästarassistenterna genom höjning av tjänstgöringspenningarna.
Avlöningen skulle då bliva resp. 4,500 och 4,800 kronor, under
det kommissionen föreslagit resp. 4,200 och 4,400 kronor.
Sveriges kronojägarförbund anför bland annat, att den föreslagna förhöjningen
i den lägre skogsstatspersonalens avlöning till stor del skulle bliva illusorisk, ifall,
såsom föreslagits, bostadsförmånen borttoges, samt framhåller, att motsvarande förmån
vid statens järnvägar föreslagits att icke blott bibehållas utan även utsträckas.
Då hittills hyresersättning ä allenast 100 kronor utgått till sådana bevakare, som
icke åtnjutit bostad in natura, men enligt förslaget staten skulle för upplåtna bostäder
kräva minst 200 kronor i hyra, vore en hyresersättning å sistnämnda belopp
eller också fri bostad in natura för bevakarnas del en av de oeftergivligaste
betingelserna för en rättvis lönereglering, som kunde bliva jämförbar med den för
andra likställda befattningshavare.
För egen del både förbundet kommit till den slutsatsen, att en jämförelse
närmast kunde ske med de vid statens järnvägar anställda banmästarna, vilka liksom
kronoj ägarna hade att träffa avtal om samt leda och ansvara för betydelsefulla
arbeten. Hittills hade dock kronojägarna i avlöningshänseende legat betydligt under
banmästarna, men de hade å andra sidan haft högre lönenivå än den s. k. stationskarlsgruppen.
Nu föresloge kommissionen - utan någon motivering — för kronojägarna
en avlöning, som till och med vore lägre än för banvakter, stall- och vagnkarlar
vid statens järnvägar. Slutavlöningen å dyraste ort skulle nämligen utgöra
för banmästare av andra klass 2,830 kronor, innefattande en höjning av 670 kronor
samt för banvakter och stationskarlar 2,410 kronor, innebärande en höjning av
810 kronor, men för kronojägare endast 2,350 kronor, utgörande en höjning av
blott 650 kronor. Sagda befattningshavare vid statens järnvägar hade dessutom en
del förmåner (uniformspersedlar eller beklädnadsersättning, fri läkarvård och medicin
samt vissa fria transporter), vilka kunde uppskattas till minst 200 kronor för år,
under det att inga dylika förmåner tillkomme kronojägarna. Det vore då naturligt,
att förslaget innefattade för kronojägarna en besvikelse. Samma omtanke om höjning
av den lägre järnvägspersonalens sociala villkor, som besjälat kommissionen,
hade bort få göra sig gällande ännu beträffande den lägre skogsstatspersonalen.
För att kronoj ägarnas avlöning måtte i någon mån motsvara deras arbete
och ansvar —- deras redovisningsskyldighet uppginge i flera fall till 60,000 å 70,000
kronor årligen - samt kunna bliva jämförbar med likställda befattningshavares
borde dels, som förut nämnts, hyresersättning å 200 kronor eller fri bostad medges,
dels ock den föreslagna lönen å 950 kronor höjas till 1,100 kronor, varjämte
kronojägarna borde tillerkännas beklädnadsersättning samt fri läkarvård och medicin.
Genom den av lönekommissionen föreslagna låga grundlönen skulle vid sjukdom
kronojägarna komma i vida ogynnsammare ställning än jämförliga befattningshavare.
Smålands kronojägarförening har förklarat sig ej hava något att erinra mot
lönekommissionens förslag beträffande lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg
åt kronojägarna men ansett, att en hyresersättning, även avsedd för kostnad för
bränsle, å 250 kronor därjämte behövdes på den grund att kronojägarna ofta finge
i sitt hem mottaga skogsarbetare, körare m. 11. för avlöningar m. in. och därjämte
hade i förvar eu hel del kronan tillhörig arbetsmateriel.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. I sr mil. HR9 höft. (Nr 999.) 6
Sveriges
kronojägar
förbunrl.
Smålands
kronojägar
förening.
Ang. löneregleringens
ikraftträdande.
Ökat antal
jägmästare
och kronojägare.
Revir
delning.
42 Kungl. Maj:ts nåd. proposition A r ''199.
Domänstyrelsen har i utlåtande häröver den 15 april 1918 erinrat, att i den
av kommissionen föreslagna avlöningen för kronojägare uttryckligen inräknats hyresersättning,
samt att, då minst 200 kronor skulle avdragas vid fri bostad, sagda
hyresersättning borde beräknas till minst detta belopp eller dubbelt mot hittills.
Då kronojägarna i södra delarna av landet nu hade i begynnelseavlöning 1,200 och
slutavlöning 1,500 kronor men föreslagits att få resp. 1,700 och 2,150 kronor, i varje fall
med hyresersättning inräknad, utgjorde förhöjningen nära 42 procent å begynnelseavlöningen
och 431j3 procent å slutavlöningen. Denna förbättring vore skälig och
ytterligare höjning kunde ej för närvarande tillstyrkas.
Såväl förenämnda bägge överjägxnästare som ock i särskilda skrifter
föreningen Sveriges ordinarie jägmästare ävensom de extra jägmästarnas
förbund hava vidare hemställt, att den ifrågasatta löneregleiingen
för skogsstatens personal måtte få tillämpas redan från och med ingången
av år 1918. Som skäl härför framhålles huvudsakligen, att
dylik lönereglering sedan länge ansetts nödvändig samt att, då kommissionen
som utgångspunkt vid sina beräkningar angående löneförbättringens
anpassning efter det allmänna prisläget valt tiden närmast
före krigsutbrottet, detta syntes visa, att det varit normalt och berättigat,
om lönereglering på föreslaget sätt redan då skett.
I sin skrivelse den 21 september 1917 har domänstyrelsen framlagt
förslag om inrättande av en ny jägmästartjäust och 129 nya kronojägartjänster.
Styrelsen har motiverat dessa förslag sålunda:
Ehuru den förvaltande skogsstatspersonalens arbetsbörda under de senare
åren ökats i så hög grad, att delning och reglering av revir inom närmaste framtid
mångenstädes måste ske, ansåge domänstyrelsen sig dock icke nu böra framlägga
fullständigt förslag härtill. För ett revir, nämligen Kopparbergs, vore förhållandena
dock sådana, att styrelsen ansåge delning redan nu tvingande nödvändig.
A detta revirs Garpenbergsdel, för vars förvaltande en biträdande jägmästare nu
vore anställd, hade göromålen ökats i hög grad, särskilt sedan skogsförvaltningen
även måst övertaga själva jordbruket å Garpenbergs huvudgård. Förvaltningen av
denna revirdel hade efter hand, även genom ökad virkesförädiing och utvidgad
elektrifiering, blivit av den krävande art, att det ansåges nödvändigt, att denna befattning
handhades av ordinarie tjänsteman. En behövlig reglering mellan Kopparbergs
revir och det intill liggande Älvdalens östra revir skulle ock härmed möjliggöras.
Styrelsen har därför hemställt, att nämnda biträdande jägmästarbefattning
från och med år 1919 måtte förändras till ordinarie jägmästartjänst.
För ett någorlunda fullgott upprätthållande av skogsbevakningen och arbetsledningen
å de allmänna skogarna och vissa enskilda skogar, huvudsakligen i lappmarkerna
och Särna socken med Idre kapellag i Kopparbergs län, hade under åtskilliga
år ett betydande antal extra kronojägare måst anställas. För år 1917 uppginge
antalet av årsanställda extra kronojägare med arvode inom de delar av riket,
som här avsåges, till omkring 280 och, därest förhållandena härutinnan finge ostört
43
Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 399.
fortgå, kommo detta antal säkerligen att behöva ytterligare ökas. För att, även
ur rekryteringssynpunkt få proportionen mellan ordinarie och extra kronojägare
bättre avvägd, ansåge styrelsen ett antal nya kronojägartjänster oundgängligen nödvändigt,
och har sålunda föreslagit inrättande av följande nya ordinarie kronojägartjänster
:
1. I Norr- och Västerbottens län, vissa inom skyddsskogsområdet i Jämtland för -
lagda bevakningstrakter samt Sårna och Idre socknar i Kopparbergs län ... 77
2. I övriga delar av Norrland och Dalarna samt i Värmland ............................ 41
3. I övriga delar av riket (Bergslags- och Östra distrikten)................................ 11
Summa 129.
Vad angår det fasta reseanslaget så har styrelsen beräknat detsamma efter
ett genomsnittsbelopp av 200 kronor. Fördelningen av det sålunda föreslagna reseanslagsbeloppet
syntes kunna ske rättvisast, om densamma av domänstyrelsen utfördes,
sedan verkan av den nu medgivna traktamentsersättningen för kronojägare
under någon tid prövats.
Dessa personalökningar hava av lönekommissionen tagits i beaktande
i det förslag till avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal,
som kommissionen framlagt.
Jag bör i detta sammanhang omförmäla, att domänstyrelsen i
förenämnda skrivelse den 21 september 1917, jämte det styrelsen föreslagit
inrättande inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland av
nya befattningar å extra stat, benämnda förste skogsfogdar, tillika
föreslagit, att. den nuvarande benämningen »tillsyningsman» för vissa
ordinarie bevakare måtte ändras till »skogsfogde». 1
1 proposition nr 274 till 1917 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att medgiva, att resekostnads- och traktamentsersättning finge
utgå efter ett modifierat resereglemente till samtliga ordinarie och extra
befattningshavare vid skogsstaten. Riksdagen, som biföll detta förslag
beträffande den förvaltande personalen, ansåg, att till den bevakande
personalen visserligen borde utgå dagtraktamenten enligt modifierat resereglemente
men ersättning för de direkta reskostnaderna beredas i form
av årsanslag. Dessa anslag borde avpassas efter vederbörandes utgifter
för resorna. Tillsvidare syntes de förutvarande fasta respenninganslagen
lämpligen kunna gälla såsom resekostnadsanslag av nu ifrågavarande slag.
Med iakttagande härav införde riksdagen i den av Kungl. Maj:t föreslagna
avlöningsstaten för skogsstatens ordinarie personal ett tillägg,
upptagande respenningar å 250 kronor till 202 kronojägare och 27 till -syningsmän samt å 200 kronor till 73, 150 kronor till 57, 100 kronor
till 100 och 50 kronor till 73 kronojägare. Totalsumman härav uppgår
till 94,050 kronor.
Ant).
de fasta respenningarnoi
it bevakare.
44
Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 399.
Uti en den 16 mars 1918 till jordbruksdepartementet inkommen
skrift har Sveriges kronojägarförbund hemställt, att Kungl. Maj.t måtte
föreslå riksdagen en mot skjutslegans och järnvägsbiljettprisernas stegring
svarande förhöjning av de fasta reseanslagen att gälla från början
av innevarande år. Förbundet har till stöd härför anfört:
I anledning av den oerhörda ökning, som tillkommit under sista året i utgifterna
för resor hade den bevakande skogsstatspersonalen uppdragit åt sin organisation,
Sveriges kronojägarförbund, att hos Kungl. Maj:t hemställa om snar åtgärd
för de fästa reseanslagens höjande. Som stöd för det berättigade i denna
hemställan ville förbundet först och främst anföra det faktum, att kostnaden för
resor å järnväg i tredje klass under den senaste tiden ökats med 70 procent och
att gällande skjutslega förhöjts med i allmänhet 50 procent — i några län t. o. m.
högre. För s. k. privatskjutsar, som bevakarna i mycket stor utsträckning måste
anlita, hade kostnaden i de flesta fall mångdubblats. Dessa ökningar i omkostnaderna
hade till ojämförligt största delen inträffat efter det 1917 års riksdag fattade
sitt beslut * i reseersättningsfrågan. För den personal, som erhölle reseersättning
enligt resereglementet, hade denna stegring ytterst liten betydelse, ty dessa erhölle
ju motsvarande ersättning. Däremot vore det tydligt, att de fasta reseanslagen
numera icke på långt när försloge till resekostnadernas täckande. Med avseende
på skogsstaten drabbade detta missförhållande de lägst avlönade befattningshavarna.
I detta sammanhang ville förbundet dock uttryckligen framhålla, att det ansåge
det av riksdagen beslutade sättet för resekostnadsersättning åt bevakarna i
form av fasta årsanslag vara mycket lämpligt för ifrågavarande personal.
L utlåtande häröver den 3 april 1918 har domäustyrelsen yttrat:
Att en sådan ökning i reskostnaderna, som kronojägarförbundet omförmält.
hade i avsevärd grad förekommit, vore ovedersägligt och skulle denna, därest bevakningspersonalen
verkligen i större utsträckning vore hänvisad att vid tjänsteresor
anlita järnväg eller skjuts, i vissa fall otvivelaktigt motivera den förhöjning, varom
förbundet nu hemställde.
1915 års lönekonnnission hade emellertid i sitt betänkande den 28 februari
1917 angående reseersättning åt skogspersonalen uttalat, att, vad särskilt kronojägarna
anginge, dessa endast mera sällan torde behöva begagna sig av skjuts
eller annat allmänt transportmedel vid sina färder inom bevakningstrakten. Detta
förhållande bestyrktes av uppgifterna angående kronojägarnas resor under de senaste
åren,vilka givit vid handen, att av den å landsväg eller i skogarna tillryggalagda
väglängden bortåt hälften folie på sådana färder, som icke kunnat ske annat än
till fots. Aven beträffande sådana fall, då möjlighet förelegat att använda skjuts,
syntes dock sådan endast sällan i verkligheten hava tagits i anspråk.
Detta kommissionens uttalande ville domänstyrelsen för sin del tillfullo biträda.
Sammanställdes detta uttalande med vad kommissionen i berörda betänkande
jämväl betonade, nämligen att ersättning till skogsstatspersonalen för av densamma
fullgjorda resor i tjänsten givetvis icke vore avsedd att utgöra någon slags avlöning
till vederbörande utan allenast ersättning för av tjänstemannen havda utgifter i och
föi'' resan, så syntes härav framgå — med beaktande ävenledes av den ersättning
45
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 399.
i form av dagtraktamenten, som komme bevakningspersonalen till del för tjänsteresor,
vilka med nu höjda dagtraktamenten mycket ofta överstege 1,000 kronor
och ej sällan torde uppgå till sammanlagt 1,400 kronor och däröver för år
räknat — att sådan förhöjning, varpå förbundet nu gjorde anspråk, tillsvidare och
till dess fullständig utredning rörande den jämkning av de fasta reseanslagen, som
helt visst tarvades, kunde åvägabringas, ej borde ske.
De bevakningstrakter, för vilka höjningen i skjuts- och järnvägstaxor kunde
hava någon större inverkan, vore givetvis de, inom vilka funnes ett störie antal
smärre och spridda skogar. Men i fråga om sådana bevakningstrakter borde kronoiägarna
kunna påräkna dagarvoden för i det närmaste varje förrättmngsdag. Om
alltså innehavaren av en dylik bevakningstrakt hade 200 å 250 kronor i fast reseersättning
och därtill finge uppbära dagtraktamenten a 7 kronor för exempelvis
200 dagar eller tillsammans 1,400 kronor, bekomme han i rese- och dagtraktamentsersättning
1,600 å 1,650 kronor mot före den 1 september 1917 200 a 250
kronor Med gtöd ^ vad blunda anförts har domänstyrelsen hemställt, att kronojägarförbundets
förevarande hemställan icke måtte föranleda vidare åtgärd.
Vad först angår avlöningsstaten för skogsstatens ordinarie personal
har lönekommissionen föreslagit en provisorisk lönereglering för hela
denna personal. Enligt detta förslag skulle de nuvarande avlöningarna
överallt ökas för över jägmästare, jägmästare och skogsingenjörer med
900 kronor. Liksom nu skulle genom att tjänstgöringspenningarna
sättas till växlande belopp skillnad göras mellan befattningshavare i
olika delar av landet. För kronojägare och tillsyningsman skulle överallt
lönen och tjänstgöringspenningarna tillhopa ökas med 600 kronor
samt de tre ålderstilläggen höjas från 100 till 150 kronor, vart och ett,
varemot det nu utöver sagda avlöning utgående hyresbidraget å 10<>
kronor — eller förmån av fri bostad — skulle hädanefter inräknas i
lönen, till följd varav, om fri bostad erhölles, avdrag å lönen skulle
ske, motsvarande skälig hyra. Kommissionen har uttalat, att dylikt
avdrag icke borde understiga 200 kronor.
Mot detta förslag hava erinringar riktats från samtliga de .tjänstemannakategorier,
som beröras av förslaget. De skål, som därvid förebragts,
synas icke kunna frånkännas visst tog. Särskilt gäller detta vad
som anförts av de högst och lägst avlönade — dels överjägmästarna
och dels kronojägarna och tillsyningsmännen.
Då emellertid den nu ifrågasatta löneregleringen är endast provisorisk
samt kommissionens förslag framkommit efter noggrant övervägande
av förhållandena inom samtliga de verk och tjänstemannakårer,
som äro föremål för kommissionens utredningsarbete, samt tillstyrkts
av domänstyrelsen, anser jag mig icke kunna tillråda vidtagandet a\
några ändringar av principiell betydelse i kommissionens föreslagna
Departe menitchefen -
46
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
avlöningsstat. Jag finner mig därför böra biträda kommissionens förslag
beträffande avlöningsbeloppen för de särskilda tjänstemannakategorierna,
och instämmer även i förslaget beträffande avdrag å lönen med minst
200 kronor för kronojägare och tillsyningsman, som åtnjutit fri bostad.
Vad beträffar de av lönekoinmissionen tillstyrkta ändringar i skogssfatens
ordinarie avlöningsstat, som avse förändring av befattningarna
såsom biträdande skogsingenjörer till skogsingenjörsbefattningar samt
uppförande i staten såsom ordinarie tjänstemän av överjägmästarassistenter,
skogstaxatorer och flottledsingenjören, biträder jag dessa förslag.
Vad de för dessa befattningshavare föreslagna avlöningarna angår bär
erinran endast gjorts av de extra jägmästarnas förbund, som ansett, att
skogstaxatorernas och överjägmästarassistenternas avlöning borde höjas
och för de förra mer än för de senare. Då emellertid domänstyrelsen
icke haft något att erinra mot att dessa bägge slag av tjänstemän
likställas i avlöningshänseende, lärer någon åtskillnad nu icke höra göras.
Jag tillstyrker lönekommissionens förslag till avlöningar för samtliga
nu nämnda befattningshavare.
Domänstyrelsens förslag om uppförande å ordinarie stat av en ny
jägmästartjänst i stället för den extra befattningen såsom biträdande
jägmästare i Kopparbergs revirs Garpenbergsdel förordar jag. Den nya
tjänsten bör erhålla avlöning enligt V:e klassen i lönekommissionens
avlöningsförslag.
Behovet av att öka antalet ordinarie kronojägare synes mig påtagligt.
Mot det föreslagna antalet nya dylika befattningshavare har
jag icke något att erinra. Jag tillstyrker alltså domänstyrelsens förslag
om uppförande i staten av 129 nya ordinarie krono]ägartjänster.
I sammanhang med förslag om inrättande av förste skogsfogdetjänster
å extra stat har domänstyrelsen ifrågasatt, att benämningen
tillsyningsman skulle ändras till skogsfogde. Jag anser dock ej tillräckliga
skäl föreligga att vidtaga en sådan förändring.
Såsom förut omförmälts har Sveriges kronojägarförbund hemställt
om höjning i de fasta respenninganslag, som jämlikt riksdagens beslut
år 1917 bibehållits i staten med sina förutvarande belopp och som avse
att bereda kronojägarna och tillsyningsmännen ersättning för de direkta
reskostnaderna. Såsom skäl för denna framställning har åberopats den
stegring, som skett i biljettpris, skjutslega in. in. Jag vill erinra, att
riksdagen vid anmälan om sitt nyssnämnda beslut anförde, att beloppen
av dessa årsanslag till de direkta reskostnaderna givetvis borde bestämmas
med hänsyn till bevakningstrakternas utsträckning och kommunikationsförhållanden,
och att på grund härav ersättningen i fråga
47
Kungl. Muj:ts nåd. proposition Sr 399.
torde komma att anpassas- efter vederbörandes utgifter för resorna.
Tillsvidare syntes dock de förutvarande fasta respenniuganslagen lämpligen
kunna gälla som resekostnadsanslag av nu ifrågavarande slag.
Såsom av detta riksdagens yttrande framgår, var avsikten, att reseanslagen
skulle regleras till att så vitt möjligt motsvara de verkliga reskostnader,
som kunde beräknas inom de särskilda bevakningstrakterna.
Då en sådan reglering givetvis beror av ett flertal omständigheter, som
äro underkastade ofta skeende förändringar — exempelvis inrättande
av nya bevakningstrakter, inköp av skogsmark, försäljningar av kronoegendomar,
nya kommunikationers öppnande m. m. —, är det tydligt,
att en dylik reglering icke gärna kan bli beståndande någon längre tid.
Det vill därför synas, som om det vore mindre lämpligt att i staten fastslå
visst antal respenninganslag å vissa bestämda belopp. Domänstyrelseu
synes också omfatta denna åskådning, i det att styrelsen i fråga
om reseanslag till de föreslagna nya 129 kronojägarna beräknat detsamma
efter ett genomsnittsbelopp av 200 kronor och uttalat, att fördelningen
därav torde kunna ske rättvisast, om densamma utfördes av
styrelsen, sedan någon tids erfarenhet vunnits. Jag anser på grund
härav, att till reseanslag åt kronojägare och tillsyningsman bör i staten
upptagas allenast ett totalbelopp, att fördelas efter Kungl. Maj:ts bestämmande.
Summan av de i staten nu upptagna reseanslagen till de
nuvarande 532 kronojägarna och tillsyningsmännen utgör 94,050 kronor.
Till de 129 nya kronojägarna skulle efter 200 kronor till varje behövas
25,800 kronor. Sammanlagda göra dessa belopp 119,850 kronor. I betraktande
av höjningarna i biljettpris och skjutslegor, vilka väl få anses
komma att åtminstone till eu del bli beståndande även efter kristidens
slut, synes det belopp, som bör stå till Kungl. Maj:ts förfogande för
ändamålet, böra bestämmas till 140,000 kronor. Att jag icke anser beloppet
böra sättas högre, beror på, att kronojägarna blott vid en mindre
del av sina färder i tjänsten torde använda sådant transportmedel, för
vilket avgift betalas.
På grund av vad jag nu anfört får jag framlägga följande förslagtill
avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal:
48
Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 399.
i
;
■mästare
1 flottledsingenjör .........
1 jägmästare ....................................
17 d:o .................................
1 do ....................................
23 d:o ....................................
1 d:o ....................................
14 d:o ....................................
1 d:o ....................................
6 d:0 ....................................
1 d:o ....................................
10 d:o ....................................
1 d:o ....................................
46 d:o ....................................
1 skogsingenjör.................................
10 skogsingenjörer ..............................
1 överjägmästarassistent.....................
5 överjägmästarassistenter ..................
1 överjägmästarassistent.....................
5 överjägmästarassistenter ..................
1 skogstaxator ................................
5 skogstaxatorer.................................
1 skogstaxator .................................
4 skogstaxatorer.................................
1 kronojägare....................................
278 d:o ...................................
1 d:o ....................................
148 d:o ....................................
1 d:o ....................................
205 d:o ....................................
1 tillsyningsman................................
26 tillsyningsman.................................
Reseanslag till kronojägare och tillsyningsman
................................................
Summa
Lön |
Tjftnst- görings- pennin- gar |
Summa |
4,700 |
3,400 |
8,100 |
23,500 |
17,000 |
40,500 |
4,700 |
3,000 |
7,700 |
23,500 |
15,000 |
38,500 |
4,200 |
2,800 |
7,000 |
3,000 |
3,200 |
6,200 |
51,000 |
54,400 |
105,400 |
3,000 |
3,000 |
6,000 |
69,000 |
69,000 |
138,000 |
3,000 |
2,800 |
5,800 |
42,000 |
39,200 |
81,200 |
3,000 |
2,600 |
5,600 |
18,000 |
15,600 |
33,600 |
3 000 |
2,400 |
5,400 |
30,000 |
24,000 |
54,000 |
3,000 |
2,200 |
5,200 |
138,000 |
101,200 |
239,200 |
3,000 |
2,800 |
5,800 |
30,000 |
28,000 |
58,000 |
2,600 |
1,800 |
4,400 |
13,000 |
9,000 |
22,000 |
2,600 |
1,600 |
4,200 |
13,000 |
8,000 |
21,000 |
2,600 |
1,800 |
4,400 |
13,000 |
9,000 |
22,000 |
2,600 |
1,600 |
4,200 |
10,400 |
6,400 |
16,800 |
950 |
950 |
1,900 |
264,100 |
264,100 |
528,200 |
950 |
850 |
1,800 |
140,600 |
125,800 |
266,400 |
950 |
750 |
1,700 |
194,750 |
153,750 |
348,500 |
950 |
950 |
1,900 |
24,700 |
24,700 |
49,400 |
— |
— |
140,000 |
— |
— 12,290,000 |
(Etter 5 år kan lönen höjas
med 600 kronor.
f Ef ter 5 år kan lönen höjas
) med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
1 kronor.
Etter 5 år kan lönen höjas
med 400 kronor, efter
ytterligare 5 år likaledes
med 400 kronor samt efter
än ytterligare 5 år ävenledes
med 400 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
* med 300 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 150 kronor, efter!
ytterligare 5 år likaledes!
med 150 kronor samt efter
än ytterligare 5 år ävenledes
med 150 kronor.
Anmärkning. Innehar befattningshavare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå
å indelningshavarens lön. Därest åt befattningshavare upplåtes bostad, skall han vidkännas avdrag
å lönen, motsvarande skälig hyra,
Genom riksdagens beslut år 1908 och kungörelsen den 17 juni
samma år hava stadgats villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de från och med år 1909 fastställda nya avlöningsförmånerna för
skogsstaten. I sammanhang med godkännandet av den nya avlönings
-
49
Kung1. Maj ds nåd. proposition År 399.
staten för skogsstaten av år 1915 förklarades, att de villkor och bestämmelser,
som då gällde för åtnjutande av de i avlöningsstaten för skogsstaten
för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner, skulle
vara gällande även i fråga om avlöningarna å den nya staten, därvid
vad samma villkor och bestämmelser innehölle beträffande jägmästare
skulle äga tillämpning jämväl å skogsingenjör och biträdande skogsingenjör
samt vad de innehölle beträffande kronojägare skulle tillämpas
även i fråga om tillsyningsman.
Slutligen har, i samband med fastställandet av avlöningsstaten av
år 1917, förklarats, att nyssnämnda villkor och bestämmelser skulle vara
gällande även i fråga om avlöningarna å denna nya stat.
Emellertid är att märka, hurusom genom kungörelsen den 28
augusti 1917 angående resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare
vid skogsstaten och statens skogsskolor vissa modifikationer
ägt rum beträffande do bestämmelser i avlöningsvillkoren, som
avse respenningar.
Lönekommissionen har anfört, att då densamma enligt sitt huvuduppdrag
hade att undersöka möjligheten av gemensamma avlöningsbestämmelser
för ett flertal verk, bland dem skogsstaten, statens skogsskolor
och domänstyrelsen, och den nu föreliggande löneregleringen
endast vore att anse såsom ett provisorium, hade kommissionen icke
ansett sig böra i detta sammanhang föreslå nya avlöningsvillkor, utan
borde de nu gällande bestämmelserna fortfarande kunna tillämpas, dock
med vissa tilläggsstadganden, som föranleddes av tillkomsten av nya
grupper ordinarie befattningshavare.
Därvid borde särskilt framhållas, hurusom kommissionen ansett,
att, i anslutning till vad nu vore föreskrivet beträffande jägmästare,
bestämmelse borde meddelas därom, att flottledsingenjör, överjägmästarassistent
och skogstaxator endast i inskränkt omfattning må äga åtaga
sig sådana förrättningar åt enskilda, som kunna sägas falla inom området
för deras tjänster.
Kommissionen har i enlighet härmed föreslagit, att det måtte förklaras,
att de villkor och bestämmelser, som nu gälla för åtnjutande av de i avlöningsstaten
för skogsstaten för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner
skola vara gällande även i fråga om avlöningarna för samtliga ordinarie befattningshavare
å den nu föreslagna staten, dock med iakttagande
dels att flottledsingenjör, överjägmästarassistent och skogstaxator endast inom
de gränser domänstyrelsen bestämmer, äga åtaga sig, den förstnämnde flottledsförrättningar
och de senare skogsförrättningar åt enskilda:
och dels att vid sjukdomsförfall överjägmästarassistent eller skogstaxator
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sa*nl. 359 käft. (Nr 399.) 7
Skogsstatens
extra
personal
Lönekom
missioner.
.
50 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid skogsstaten, bestrida
densamma mot åtnjutande av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningarna
i stället för egna tjänstgör ingspenningar, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalenderår.
Vad kommissionen sålunda föreslagit får jag tillstyrka.
Den nya avlöningsstaten torde böra vinna tillämpning från och
med år 1919.
1915 års lönekommission har i sitt omförmälda betänkande yttrat
sig jämväl angående viss extra personal vid skogsstaten samt därom
anfört följande:
»Ett bifall till det av kommissionen framlagda förslaget beträffande
avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid skogsstaten torde även
böra befinnas föranleda vissa förhöjningar i avlöningshänseende för
extra befattningshavare därstädes.
Grunderna för avlönande av denna senare personal finnas emellertid
icke upptagna i avlöningsstaten för skogsstaten utan hava fastställts
av Kungl. Maj:t.
De biträdande jägmästarna äro för närvarande två till antalet, en
i Kopparbergs och en i Värmlands län. Av dessa åtnjuter från 1918
års början den förre ett arvode av 3,800 kronor och den senare ett
arvode av 3,600 kronor.
Förordnande åt dylik tjänsteman plägar meddelas, när till följd
av markinköp eller av andra skäl arbetet inom visst revir hastigt ökats,
och uppdrages därvid åt den biträdande jägmästaren att på ett mera
självständigt sätt förvalta en del av reviret. Enligt styrelsens förslag
skulle under år 1919 förordnas allenast en sådan extra tjänsteman,
nämligen inom Värmlands län.
Därest kommissionens förslag beträffande förhöjd avlöning åt ordinarie
revirförvaltare vinner bifall, torde arvodet för den ifrågavarande
biträdande jägmästaren lämpligen kunna sättas till 4,200 kronor eller
samma belopp, som av kommissionen föreslagits skola i begynnelseavlöning
utgå till överjägmästarassistent och skogstaxator i motsvarande
del av landet.
Revirassistenterna och de med dem likställda skyddsskogsassistenterna
åtnjuta arvode av lägst 2,400 och högst 3,000 kronor enligt följande
grunder: begynnelsearvodet utgör i s. k. fjällrevir 2,600 kronor
och i s. k. kustrevir 2,400 kronor, vartill kunna komma två arvodesförhöjningar,
vardera å 200 kronor, efter resp. 3 och 6 års väl vitsordad
tjänstgöring å avlönad befattning inom skogsstaten eller domänstyrelsen.
51
Kun yl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
I fråga om resekostnads- och traktamentsersättning gälla beträffande
dessa assistenter från och med den 1 september 1917 de
genom kungörelse den 28 augusti 1917 för personal vid skogsstaten
i sådant hänseende meddelade bestämmelser. Enligt tidigare föreskrifter
ägde däremot assistenter i Norrland samt i vissa delar av
Kopparbergs län att utöver fasta respenningar uppbära dagtraktamente
av 6 kronor för dag under resor och utearbeten. På grund av stadgandena
i nyssnämnda kungörelse äro numera de sistnämnda revirassistenterna
i fråga om dagtraktamenten likställda med övriga assistenter.
Yad förut är sagt om revirassistenter i norrländska kustrevir
gäller till alla delar även beträffande extra skogs ingenjörer; och åtnjuta
dessa sålunda för närvarande begynnelsearvode av 2,400 kronor och
slutarvode av 2,800 kronor jämte reseersättning enligt nämnda kungörelse.
Vid övervägande av de arvoden, som må böra bestämmas för
ifrågavarande assistenter och extra skogsingenjörer, torde — på grund
av ett utav riksdagen år 1917 gjort uttalande i sammanhang med godkännande
av de nya grunderna för resekostnads- och traktamentsersättning åt
skogsstatens personal — hänsyn böra tagas till den inkomst, som de i
norra delarna av landet tjänstgörande assistenter och extra skogsingenjörer
tidigare kunnat påräkna till följd av de till dessa utgående särskilda
dagtraktamentena.
Då nu, enligt vad domänstyrelsen uti sin förenänmda skrivelse den
21 september 1917 beräknat, berörda särskilda dagtraktamenten skulle
kunna anses för de därtill berättigade motsvara en merinkomst av 400
kronor om året, synas fördenskull arvodena böra avvägas så, att befattningshavare
i de revir, där dylika traktamenten förut utgått, komma
i åtnjutande av minst 400 kronor högre ersättning än motsvarande
tjänstemän i södra delarna av landet.
Med iakttagande härav och med tillämpning av övriga nu gällande
grunder för arvodenas bestämmande torde avlöningarna för revirassistenter,
skyddsskogsassistenter och extra skogsingenjörer lämpligen
böra hållas mellan lägst 3,000 och högst, ålderstillägg inberäknade,
4,000 kronor.
Domänstyrelsen har uti skrivelsen den 21 september 1917 föreslagit
inrättande av en ny grupp extra befattningshavare med benämning
förste skogsfogdar, och har styrelsen därvid anfört huvudsakligen
följande.
52 Kungl. Majds nåd. proposition AV 399.
För att undvika användande av överkvalificerad arbetskraft borde enligt styrelsens
mening i Norrbottens och Västerbottens kustland tillsättas ett antal befattningshavare
med tjänsteställning mellan skogsingenjörema och de nuvarande tillsy
ningsmännen . Dessa tjänstemän, vilka i första hand borde tillsättas med en inom
vart och ett av de 11 skogsvårdsområdena, skulle i väsentlig mån kunna utföra
stämplingsförrättningar och anordningar för skogsvården å de enskilda, dimensionslagen
underkastade skogarna i nämnda kustland.
Sedan numera medel anvisats för inrättande av fortsättningsskola å Kloten,
ansåge styrelsen för ifrågavarande befattningar fullt utbildade och kompetenta personer
komma att bliva tillgängliga. Det framhölls tillika, att genom den sålunda
föreslagna anordningen ock kunde vinnas, att den nu kännbara bristen på skogstjänstemän
skulle bliva i någon mån avhjälpt.
De ifrågavarande befattningshavarna syntes styrelsen böra benämnas förste
skogsfogdar, i sammanhang varmed den nuvarande benämningen tillsyningsman
ansågs höra utbytas mot skogsfogdar.
Då de föreslagna förste skogsfogdetjänsterna ej förut ägde någon motsvarighet
inom skogsstatens förvaltning, ansåg styrelsen, att verkningarna först borde prövas,
innan tjänsterna uppfördes å ordinarie stat. Styrelsen föresloge fördenskull, att befattningarna
för år 1919 måtte uppföras å extra stat med för var och en ett årsarvode
av 2,200 kronor samt med rätt till tre ålderstillägg, vartdera å 150 kronor
efter 3, 6 och 9 år. Därjämte skulle utgå 350 kronor i fasta respenningar och 6
kronor i dagarvode vid resor.
Därest det av domänstyrelsen i förevarande avseende framlagda
förslaget anses böra komma till utförande — en fråga varom kommissionen
icke torde hava att yttra sig — synes arvodet till de tilltänkta
nya befattningshavarna, vilka skulle stå i förmansställning till de nuvarande
tillsyningsmännen, böra sättas i lämpligt förhållande till den
av kommissionen för tillsyningsman föreslagna avlöningen; och har
kommissionen i överensstämmelse härmed funnit berörda arvode kunna
bestämmas till 2.500 kronor. Då emellertid inrättandet av dessa extra
befattningar till en början endast skulle hava karaktären av ett försök,
har kommissionen icke ansett det vara lämpligt, att redan nu meddelas
bestämmelser om några mot ålderstillägg svarande förhöjningar
av arvodet.
Mot förslaget att de ifrågasatta nya befattningshavarna skulle
utöver fasta respenningar åtnjuta traktamentsersättning, motsvarande
den för 5:e klassen i resereglementet gällande, har icke givit kommissionen
anledning till annan erinran, än att kommissionen förutsätter,
att för utgående av dylikt traktamente skall tillämpas vad enligt
förenämnda kungörelse den 28 augusti 1917 i sådant hänseende gäller
för tillsyningsman och kronojägare.
Någon anledning att särskilt yttra sig beträffande avlöningarna
till övriga extra befattningshavare har icke för kommissionen förelegat.»
Kungl. Maj.ts nåd. proposition AV 399. 53
I fråga om benämningen skogsfogde har domänstyrelsen i den
åberopade skrivelsen hänvisat till att ordet fogde vore en gammal
svensk benämning, som inom andra fack återfunnes i gruvfogde, gårdsfogde,
brandfogde, plogfogde m. fl.
I merberörda skrivelse den 21 september 1917 har domänstyrelsen
beträffande den extra personlen framlagt, förutom de av lönekommissionen
omförmälda förslag om fortsatt anställande av en biträdande jägmästare
inom Värmlands län, om 400 kronors arvodesökning för vissa assistenter
samt om inrättande av förste skogsfogdebefattningar, även följande förslag.
Åt skogstaxatorerna borde med hänsyn till den inkomstminskning
dessa bleve underkastade genom att de skulle åtnjuta resekostnads- och
Iraktamentsersättning enligt modifierat i stället för förut oreducerat resereglemente
medgivas en arvodesförhöjning av 400 kronor, vilket för 11
taxatorer under helt år och en taxator under ett halvt år skulle uppgå
till 4,600 kronor. Denna tillökning borde få beräknas från och med år
1918, enär minskningen i förmåner bleve lika kännbar under sistnämnda
år, som sedermera. Vid bifall till lönekommissionens förslag om taxatorernas
uppförande å ordinarie stat har denna framställning betydelse
endast för år 1918.
Under förutsättning att de av domän styrel sen föreslagna 129 nya
kronojägartjänsterna inrättades, skulle de extra bevakarnas antal kunna
minskas. Årsarvodet borde beräknas till i medeltal 1,450 kronor, varav
200 kronor utgjorde tillfälligt lönetillägg i enlighet med vad som beviljats
för år 1918.
Med anledning av en framställning från de extra jägmästarnas
förbund har därefter domänstyrelsen i utlåtande den 28 januari 1918
förklarat, att det varit styrelsens avsikt, att den arvodestillökning å 400
kronor, som styrelsen ifrågasatt för vissa assistenter och för extra skogsingenjörer
på grund av borttagandet av det förut till dem utgående
dagtraktamentet av 6 kronor, skulle tillkomma dem även under år 1918. 1
1 särskilt utlåtande den 20 mars 1918 har lönekommissionen beträffande
förslagen om arvodesförhöjning med 400 kronor under år 1918
åt skogstaxatorer och vissa assistenter samt åt extra skogsingenjörer
erinrat, att de nu till dessa tjänstemän utgående avlöningar, på föreslaget
sätt förhöjda, skulle komma att understiga de avlöningsbelopp,
kommissionen tänkt sig skola utgå till samma befattningshavare från
och med år 1919, samt förklarat, att, därest dylik arvodesförhöjning
funnes böra med hänsyn till riksdagens uttalande år 1917 beredas
Domän
styrelsen.
Lönekom
missionen.
De extra
)äjmiistarni;
förbund.
54 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
nämnda tjänstemän under år 1918, kommissionen icke hade något att
erinra mot det av domänstyrelsen i sådant avseende föreslagna beloppet.
1 sitt yttrande över lönekommissionens betänkande bar de extra
jägmästarnas förbund berört även vissa frågor angående den extra skogsstatspersonalen.
Beträffande de arvodesförhöjningar ä 200 kronor efter resp. 3 och 6 år, som
nu äro medgivna revir- och skyddsskogsassistenter samt extra skogsingenjörer, har
förbundet framhållit, att till ålder stilläggens allmänna uppgift att medgiva ungefär
samma levnadsstandard, alltefter som behoven växte på grund av ökad försörjningsplikt,
samt att i någon mån förmedla övergången för de obefordrade tjänstemannagrupperna
till högre avlöningsklasser komme, vad skogsstatens personal beträffade,
även uppgiften att motverka de lockelser, som särskilt för de äldre extra jägmästarna
gjorde sig allt starkare gällande till att övergiva statstjänsten. Då arvodesförhöjningarna
hittills ej stått i rimlig proportion till behovet, föresloges, att revirassistenterna
måtte erhålla tre eller åtminstone två dylika förhöjningar, vardera å omkring
Vs eller lägst 1/K av skillnaden mellan begynnelseavlöningen för en revirassistent och
en jägmästare, således 400 kronor, efter resp. 3, 6 och 9 år. Denna fråga vore av
stor vikt och borde genomföras redan nu vid den provisoriska löneregleringen.
Om man frånsåge de 400 kronor, vilka av kommissionen och domänstyrelsen
beräknats utgöra en ersättning för förlust av tidigare åtnjutna dagtraktamenten, och
om man vidare toge i betraktande, att kommissionen icke föreslagit någon förändring
av förut utgående ålderstillägg rörande dessa tjänstemannagrupper, skulle högsta
begynnelseavlöning för assistent och extra skogsingenjör utgöra 3,200 kronor, enär
arvodet, de båda ålderstilläggen och ersättningssumman inberäknade, skulle få utgöra
högst 4,000 kronor. Då assistenterna tidigare kunnat räknas i tre avlöningsgrupper:
a) sådana med 2,400 kronor i begynnelsearvode och utan dagtraktamenten (sörlandsassistenter),
b) sådana med 2,400 kronor i begynnelseavlöning och med dagtraktamenten
å 6 kronor (kustrevirassistenter och extra skogsingenjörer) och c) sådana
med 2,600 kronor begynnelseavlöning och med enahanda dagtraktamenten (fjällrevirassistenter),
samt likartad absolut löneförbättring torde förutsättas för samtliga klasser,
skulle dessa enligt kommissionens förslag komma att i begynnelsearvode åtnjuta
a) 3,000 kronor b) 3,000 kronor + 400 kronor i förlustersättning och c) 3,200 kronor +
400 kronor i förlustersättning. Den absoluta löneförbättringen skulle således inskränka
sig till 600 kronor eller till och med mindre än den för ordinarie kronojägare
(ålderstilläggsförhöjning inberäknad) föreslagna. Även sedd i förhållande till
den förhöjning, som föreslagits för övriga befattningshavare, vore den för assistenter
anmärkningsvärt låg. Förbundsstyrelsen ville därför föreslå, att skillnaden i förutvarande
begynnelsearvode mellan kust- och fjällrevirassistenter, eller 200 kronor,
vilken vore att betrakta som ett rent kallortstdlägg, utbrötes som sådant, och att
kommissionens löneskala i övrigt tillämpades, varigenom begynnelsearvodena skulle
ställa sig på följande något fördelaktigare sätt: a) 3,200 kronor, b) 3,200 kronor -f400
kronor i förlustersättning samt c) 3,200 kronor -f 400 kronor i förlustersättning
och 200 kronor i kallortstillägg.
Förbundet har slutligen uttalat sig för höjning av den biträdande jägmästarens
avlöning, att för skogsindelningsassistenter begynnelsearvodet måtte bli 3,000 kronor
Kungl. Maj ds nåd. ■proposition Nr 399. 55
med två förhöjningar å 400 kronor efter resp. 3 och 6 år samt att sockenallmänningsassistenterna
måtte till den del de avlönades av staten komma i åtnjutande av samma
avlöningsförbättring som likställda skogsstatstjänstemän.
Domänstyrelsens förslag om inrättande av förste skogsfogdetjänster
samt förändrande av titeln tillsyningsman till skogsfogde liar föranlett
en inlaga från Sveriges kronojägarförbund, som anfört bland annat:
Dessa förslag vore av så genomgripande betydelse ej blott för de lägre skogsstatstjänstemännens
tjänsteställning i allmänhet utan ock för själva arbetssättet inom
skogsstaten och i viss mån även för skogsstatspersonalens anseende inför den befolkning,
som för sina skogars vård hade beröring med denna personal, att förbundet
beslutat göra framställning, att förslaget ej måtte av Kungl. Maj:t upptagas.
Förslaget syntes vara att betrakta som en något modifierad form av det
redan av 19u6 års skogsundervisningskommitté framlagda förslaget om inrättande
av en dylik mellanklass tjänstemän inom skogsstaten, vilket förslag icke föranlett
någon åtgärd, antagligen därför, att de i statstjänst varande fackmännen inom kommittén
reserverat sig mot detsamma och betecknat de föreslagna nya tjänstemännen
såsom onödiga och olämpliga. De hade ansetts onödiga, emedan bristen kunde avhjälpas
genom ökad utbildning av den egentliga kronojägarkåren, och olämpliga
därför att deras anställning vore tvärt emot all strävan att förenkla förvaltningen.
Nödvändigheten av denna nya tjänstemannaklass i skogsstaten syntes än mera
tvivelaktig numera, då den lägre skogsundervisningen stode inför en verklig reform
till det bättre. Med den förbättrade skogsskolundervisning, som nu vore att motse,
vore förbundet fullt övertygat, att tillsyningsmännens i Norr- och Västerbottens
läns kustland befogenhet utan risk skulle kunna ökas till den omfattning, som skulle
tillkomma de föreslagna nya tjänstemännen.
Emot den nuvarande arbetsordningen inom skogsstaten framkastades ofta den
tillvitelsen, att den vore invecklad och onödigt omständlig. Skulle nu ytterligare en
klass tjänstemän inrättas, så skulle därmed skapas en ny instans, vilket i många
fall skulle försena ärendenas behandling och för befolkningen göra det än mera
oklart, vem de skulle vända sig till i frågor, som berörde deras med skogen förbundna
intressen. Särskilt gällde detta Norrland, där skogslagarna lagt även enskilda
skogars vård i skogsstatspersonalens händer. Den popularitet, som skogsstatspersonalen
åtnjöte i denna del av landet, vore icke stor och med ytterligare en tjänstegrads
tillökning bland denna personal komme befolkningens välvilja förvisso ej
att ökas.
Den föreslagna benämningen »skogsfogde» vore olämplig. I folkmedvetandet
vore namnet »fogde» ännu förbundet med känslan av att det bures av skatteindrivare,
förpaktare eller pådrivare över arbetsfolk. Bland svenska allmogen hade denna
benämning en allt annat än god klang.
Förbundet befarade även, att förste skogsfogdarnas tjänsteställning i förhållande
till de förutvarande tillsyningsmännen och kronojägarna komme att bli en
onödig befälsställning. där den yngre, möjligen teoretiskt bättre bildade, förmannen
komme att pressa och vara pådrivare över den äldre kamraten, som dock hade
samma bottenskola och därtill mångårig erfarenhet. Att ett sådant förhållande ej
Sveriges
kronojttgar
förbund.
Domän*
styrel ten.
06 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr S99.
komme att skapa arbetstrevnad inom skogsstaten, vore visst och säkert. Det komme
sannolikt att medföra disciplinära slitningar av beklaglig art.
Därest denna nya tjänstemannaklass nu skulle inrättas, hade därmed tillkommit
behov av en ny skolform i den skogsundervisningsplan, som beslutats av
1912 års riksdag. Till de skogliga undervisningsanstalter, som då bestämdes, nämligen
skogsskolan, forstmästarkursen och jägmästarkursen vid skogshögskolan, skulle
nu komma en fortsättningsskola med full ämnesomfattning. De sakkunniga, som
enligt bemyndigande den 13 oktober. 1916 tillkallats av domänstyrelsen för att avge
förslag till den lägre skogsundervisningens omorganisation, hade i sitt betänkande
uttalat som sin enhälliga mening, att ett sådant undervisningsväsende skulle bli
tungt och mindre ändamålsenligt. Dessa sakkunniga hade vidare enhälligt och övertygande
förklarat, att den nu försöksvis inrättade ettåriga fortsättningsskolan å
Kloten vore olämplig och borde ersättas med en fortsättningsskola för specialundervisning
med kortare kurser. En omändring av fortsättningsskolan enligt dessa sakkunnigas
förslag skulle givetvis i hög grad försvåras — kanske omöjliggöras — om
staten själv dessförut hade skaffat sig behov av från den ettåriga skolan utgångna
elever för att med dem. tillsätta de nya, till sin nytta omtvistade, förste fogdarna.
Alla skäl syntes tala för, att ett beslut om inrättande av förste skogsfogdetjänster
icke nu borde fattas, utan att därmed borde anstå, tills den lägre skogsundervisningen
blivit definitivt ordnad och det därefter tagits i övervägande, huruvida
icke användningen av överkvalificerad arbetskraft inom skogsstaten kunde inskränkas
genom att öka den nuvarande lägre personalens befogenhet.
1 utlåtande häröver den 4 mars 1918 liar domänstyrelsen yttrat
huvudsakligen följande:
Förbundet ställde sig avvisande gentemot inrättandet av en mellanklass av
tjänstemän inom skogsstaten. Endast två klasser av tjänstemän för skogsstaten
hade hittills utbildats; antingen vid skogsskola eller ock vid skogsinstitut, respektive
skogshögskola. Detta förhållande hade med skogsskötselns alltjämt stegrade intensitet
och det därmed ökade kravet på utnyttjande i högsta möjliga grad av tjänstemännens
kunskaper och kompetens i övrigt ej alltid visat sig tillfredsställande. Det hade i
vissa fall lett till att överkvalificerad arbetskraft kommit till användning. Offentligen,
såsom inom riksdagen, hade fyrfaldiga gånger hävdats den åsikten, att överkvalificerad
arbetskraft borde undvikas inom statens tjänstekårer. Redan 1906 års skogsundervisningssakkunniga
hade, helt visst med tanke härpå, föreslagit, att ett så kallat
skogsläroverk skulle inrättas, avsett att utbilda en mellanklass av tjänstemän. Visserligen
hade två av de sakkunniga anfört reservation mot nämnda förslag, men dessa
reservanter hade saknat erfarenhet om den speciélla tjänstgöring, som utövades inom
de delar av landet, för vilka styrelsen nu föreslagit tillsättande av en mellanklass.
I det utlåtande, som styrelsen den 24 september 1908 avgav i anledning av
nämnda sakkunnigas betänkande, både styrelsen visserligen avstyrkt inrättandet av
det ovan berörda skogsläroverket, men hade däremot uttalat, att inrättandet av en
skogsskolans fortsättningskurs, avsedd för personer med folkskoleutbildning, syntes
böra ske, vilken kurs skulle förse enskilda och i någon mån även staten med arbetsledare,
vilkas kompetens vore större än de från allenast skogsskola utexaminerade
lärjungarnas.
57
Kung!,. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 399.
Det av skogsundervisningssakkunniga föreslagna skogsläroverket hade icke
kommit till stånd. I stället hade vid skogshögskolan irrättats en så kallad forstmästarkurs,
som i huvudsak bildade en motsvarighet till den förutvarande lägre
kursen vid skogsinstitutet. Dessa lägre kurser hade icke löst frågan om utbildningav
den mellanklass av tjänstemän, som syntes erforderlig såväl i vissa fall inom
skogsstaten som ock hos enskilda skogsägare, då nämligen de från nämnda kurser
utexaminerade i regel kommit att tillgodose behovet hos enskilda av förvaltande
personal, alltså med en ställning nära jämförlig med jägmästarnas.
Hos enskilda skogsägare hade sedan gammalt funnits tjänstemän av en mellanklass
i viss mån motsvarande den, som styrelsen nu föreslagit. Sålunda hade å,
bland andra, större bruksskogar varit anställda överskogvaktare med ställning mellan
den vid bruket anställde skogsförvaltaren, ofta med jägmästares utbildning, och
skogvaktarna med utbildning i regel vid statens eller enskilda skogsskolor. Även
skogsägare, som icke ansett sig kunna anställa särskild skogsförvaltare med högre
skoglig utbildning, utan i stället uppdragit åt sådan person att en eller ett par
gånger om året besöka deras skogar för att giva instruktioner och direktiv, hade
i många fall ansett lämpligt att anställa överskogvaktare. Vidare hade sedan länge
hos de större skogsbolagen, särskilt de norrländska, varit anställda faktorer med en
ställning i viss mån motsvarande de nyssnämnda överskogvaktarnas. Denna mellanklass
av tjänstemän, som den privata skogshanteringen sålunda synes funnit med
sin fördel förenligt att använda, torde med de mindre fordringar, som tidigare ställts
på densamma, fyllt sin uppgift, men dess utbildning torde numera knappast kunna
anses tillfyllest.
Till inrättande av en fortsättningsskola hade sedermera 1916 års riksdag
anvisat medel å extra stat, varefter densamma trätt i funktion vid Kloten sistlidna
höst. Ehuruväl den slutliga formen för denna skola först efter några års erfarenhet
syntes böra fastställas, vore domänstyrelsen dock övertygad, att densamma skulle
visa sig i stånd att meddela erforderlig kompetens för den mellanklass av tjänstemän,
som syntes erfordras för staten såväl som för enskilda.
Det läge givetvis nära till hands, att kronojägarna ställde sig avvisande mot
ett förslag, som innebure, att med dem ursprungligen jämställda skulle komma att
i vissa fall intaga en förmansställning gentemot dem. Några vägande skäl kunde
styrelsen icke finna, att förbundet framlagt vid den nu framförda oppositionen. Då
förbundet uttalade, att de med kronojägarna jämställda tillsyningsmännen utan risk
skulle kunna erhålla den ökade befogenhet, som avsetts att tilläggas förste skogsfogdarna,
syntes detta häntyda på, att förbundet icke för sig klargjort, vilka krav,
som komme att ställas på förste skogsfogdarna. vilka i huvudsak skulle komma att
övertaga arbeten, som hittills utförts av skogsingenjörer med utbildning vid skogsinstitut
eller skogshögskola. Och då förbundet antydde, att, med fortsättningsskolans
uppdelning å ett flertal skilda kortare kurser, åt kronojägarna likaväl skulle kunna
anförtros den mera krävande tjänstgöring, som nu vore avsedd kunna lämnas åt
förste skogsfogdarna, förbisåge förbundet, att för erhållande av kompetens till utförande
av arbeten, som eljest varit uppdragna åt liögskolebildade tjänstemän, det
icke vore tillräckligt att erhålla större utbildning i en eller annan gren av skogshushållningen,
utan att därför erfordrades en generellt större utbildning. För den
tjänstgöring, som ålåge en kronojägare i allmänhet, vore sådan större utbildning
däremot icke behövlig.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 359 höft. (Nr 399 )
8
58
Departements
chefen.
Kung]. Maj ds nåd. proposition Kr 399.
Den av förbundet anförda åsikten, att en viss kompilering i ärendenas behandling
skulle uppstå genom tillsättandet av förste skogsfogdar, syntes sakna fog.
Det borde tvärtom kunna förväntas, att en såväl snabbare som enklare behandling
av de utsynings- och andra ärenden, varom här vore fråga, skulle kunna åvägabringas
genom en förste skogsfogdeinstitution, rekryterad med kompetenta krafter,
vilket allt för övrigt ej så mycket hängde på en förste skogsfogdeinstitution i och
för sig som på arten av de reglementariska föreskrifter, vilka kunde finnas erforderliga
att utfärda efter ett eventuellt beslut om tillsättande av dylika tjänstemän.
De betänkligheter förbundet framhållit beträffande benämningen skogsfogde
syntes med allt skäl kunna anses överdrivna.
Vad slutligen vidkomme förbundets andragande av de disciplinära slitningar,
som en förste skogsfogdeinstitution skulle befaras medföra, så ville icke styrelsen
tro, att faran för dylika slitningar skulle vara större inom kronojägarkåren än inom
varje annan kår, där tjänstemän genom befordringar ofta komme i den situation,
vari förste skogsfogdarna skulle komma till med dem förut jämställde.
I sammanhang härmed ville styrelsen erinra därom, att i nästan alla kårer
eller yrken funnes tjänstemän av mellanklasställning, vilket visat sig vara praktiskt
och nyttigt för att i vissa fall undvika användande av överkvalificerad arbetskraft.
Enligt styrelsens mening borde dock tjänstemän av dylik mellanklass icke i allmänhet
införas inom skogsstaten, men för här ifrågavarande arbeten ansåge styrelsen på
förut anförda motiv tjänstemän med högskoleutbildning till en del kunna utbytas
mot tjänstemän av sådan mellanklasställning. Framdeles syntes också sådana från
fortsättningsskolan utexaminerade elever kunna lämpligen användas såsom dikningsledare
och som sådana även ersätta högskolebildade tjänstemän.
Beträffande kostnaderna för arvoden till skogsstatens extra personal
har domänstyreken i sin skrivelse den 21 september 1917 framlagt en
beräkning. l)å emellertid denna dels upptager tjänstemän, vilka nu
ifrågasatts att uppföras å ordinarie stat, dels för viss extra pers''mai förutsätter
andra avlöningar, än som numera, sedan lönekommissionens
förslag avgivits, lära böra beviljas, giver sagda beräkning ej längre
någon användbar grund för beloppets bestämmande.
Mot de av lönekommissionen föreslagna arvodesbeloppen för den
biträdande jägmästaren inom Värmlands län, för revirassistenter och
skyddskogsassistenter samt extra skogsingenjörer har jag ej något att
erinra. Assistenternas begynnelsearvoden böra alltså för olika delar av
landet bliva resp. 3,000, 3,400 och 3,600 kronor, vartill komma två
arvodesförhöjningar å 200 kronor. De extra skogsingenjörerna böra
erhålla arvode å 3,400 kronor jämte enahanda arvodesförhöjningar.
Förslaget att för dimensionslagens tillämpningsområde inrätta en
ny grupp av befattningshavare med tjänsteställning mellan skogsingenjörerna
och tillsyningsmännen synes mig vara av domänstyrelsen
på ett övertygande sätt motiverat. De erinringar, som framställts mot
59
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
detta förelag från kronojägarförbnndets sida, finner jag vara tillfyllestgörande
bemötta i styrelsens utlåtande över förbundets skrift. Det synes
mig mycket lämpligt, att dessa nya befattningar besättas med från lortsättuingsskolan
vid Kloten utgångna elever. Benämningen å de nya
befattningshavarna anser jag böra bliva skogsfogde. Jag finner detta
ord mera lämpligt för dem än för tillsynintrsmännen. Deras arvode bör
i enlighet med vad lönekommissionen tillstyrkt sättas till 2,500 kronor,
varjämte de böra erhålla fasta respenninganslag å i genomsnitt 350
kronor, att fördelas efter Kungl. Maj:ts bestämmande. Några särskilda
dagarvoden vid resor böra icke tillkomma dem i annan mån än att de
böra åtnjuta traktamentsersättning efter femte klassen i resereglementet
enligt samma grunder, som gälla för tillsyningsmän.
I enlighet med domänstyrelsens, av lönekommissionen tillstyrkta
hemställan bör arvodestillökning med 400 kronor för år redan under år 1918
tillkomma de extra skogsingenjöreima, ävensom de assistenter, vilka enligt
de bestämmelser, som gällde före den vid fjolårets riksdag beslutade
ändringen i rese- och traktamentsersättningarna, ägde åtnjuta särskilt
dagtraktamente av 6 kronor. Beträffande skogstaxatorerna, vilka nu
föreslås att från och med år 1919 uppföras å ordinarie stat, bör tillökning
med samma belopp beviljas för år 1918.
Med iakttagande av de sålunda tillstyrkta arvodena samt efter inhämtande
från domänst37relsen av vissa uppgifter har jag funnit arvodena
m. m. för skogsstatens extra personal böra för år 1919 förslagsvis
beräknas sålunda:
biträdande jägmästare, arvode ........................ kronor 4,200
revir- m. fl. assistenter, arvoden .................. » 325,000
extra skogsingenjörer, arvoden ................... » 62,000
skogsfogdar, arvoden ...................................... » 27,500
» respenningar ............................. » 3,850
extra skogsbevalcare, arvoden ....................... » 261,000
Summa kronor 683,550,
vilken summa torde böra avjämnas till 685,000 kronor.
1 sitt förslag angående domänfondens driftkostnader för år 1919
har domänstyrelsen upptagit anslagsposten till ålderstillägg åt skogsstatens
personal med ett från 125,000 kronor till 150,000 kronor höjt
belopp. Häremot har jag ej något att erinra.
Anslagsposten till pensionering av skogsstatens personal torde
höra i enlighet med domänstyrelsens förslag bibehållas vid sitt nuvarande
belopp av 65,000 kronor.
Ålderstillägg
åt skogsstatens
personal.
Pensionering
av skogsstatens
personal.
60
Reseersätt
ningar.
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
Då nu lönereglering föreslås för kronojägare och tillsyningsman
samt ökade arvoden beräknats för den extra bevakarpersonalen, behöver
någon anslagspost till tillfällig löneförbättring icke för år 1919 tagas i
beräkning bland domänfondens driftkostnader.
Till reseersättningar åt skogsstatens personal beräknades i proposi
tionen nr 274 till 1917 års riksdag ett belopp av 820,000 krouor, avsett
för såväl ordinarie som extra personal. Riksdagen, vilken, såsom
förut nämnts, ansåg fasta reseanslag böra bibehållas för den bevakande
personalen och för sådant ändamål upptog i avlöningsstaten för skogsstatens
ordinarie personal ett belopp av 94,050 kronor, minskade den
föreslagna särskilda anslagsposten till reseersättningar med samma belopp
till 725,950 kronor.
I skrivelsen den 21 september 1917 har domänstyrelsen för beräknande
av anslagsbehovet till resekostnader utgått från de beräkningar
lönekommissionen år 1917 framlagt och som återgivits i nyssberörda
proposition. Styrelsen har emellertid höjt de sålunda beräknade beloppen
med 20 procent på grund av flen ökning i resornas frekvens, som även
kommissionen förutsatt, och har därefter höjt det sålunda erhållna beloppet
med 10 procent för den förvaltande och 5 procent för den bevakande
personalen på grund av den redan vid tiden för avlåtandet av
styrelsens skrivelse inträffade stegringen i järnvägs- och skjutstaxor.
För den i styrelsens förslag såsom ordinarie upptagna personalen har i
enlighet härmed uträknats ett totalbelopp av 709,860 kronor. Härvid
bör dock anmärkas, att styrelsen synes hava upptagit resekostnad för
bevakarna enligt lönekommissionens och Kungl. Maj:ts förslag år 1917
i stället för enligt de bestämmelser, som på grund av riksdagens beslut
blivit gällande. Från sagda belopp böra därför dragas bevakarnas fasta
reseanslag, nämligen för de förutvarande bevakarna 94,050 kronor och
för de 129 föreslagna nya kronojägarna 25,800 kronor, tillhopa 119,850
kronor ävensom förslagsvis 10 procent härå för de av domänstyrelsen
nu beräknade höjningarna, i vad de gälla själva reskostnaderna. Härigenom
sänkes den beräknade resekostnaden för den personal, som
domänstyrelsen i sagda skrivelse upptagit som ordinarie, däri inräknade
skogsskolföreståndarna i egenskap av förvaltare av skolrevir, till i av
-
jämnat tal ............................................................................... kronor 578,000.
Härtill kommer enligt styrelsens beräkningar
för en biträdande jägmästare ............................................... » 1,780
» skogstaxatorer .................................................................... » 16,100
» revir- m. fl. assistenter.................................................. » 208,000
61
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
för extra skogsingenjörer ..................................................... kronor 42,500
» (förste) skogsfogdar .......................................................... » 10,560
» extra bevakare................................................................... » 136,000
Summa kronor 992,940.
Det är emellertid att märka, att denna beräkning verkställdes i
september 1917. Sedan dess hava dels maximiskjutstaxorna och åkdonslegorna
ävensom biljettprisen å järnvägar blivit ytterligare höjda dels ock
dagtraktamentsbeloppen enligt resereglementet höjts med 3 kronor för
varje klass. Sammanlagda torde dessa förhållanden medföra en mycket
väsentlig höjning av resekostnaderna.
I detta sammanhang har jag att omförmäla följande ärende.
1 lönekommissionens förslag till ändrade grunder för resekostnadsoch
traktamentsersättning åt befattningshavare vid skogsstaten, vilket
omförmäldes i propositionen nr 274 till 1917 års riksdag och som —
med bortseende från att fasta respenninganslag tilldelades berakarna —
ledde till, att dylik ersättning beslöts skola utgå enligt gällande resereglemente
med iakttagande av de modifikationer och särskilda bestämmelser
Kungl. Maj:t ägde föreskriva, föreslogs bland annat, att halvt
dagtraktamente måtte få utgå vid resa, som räckt minst 8 men ej fullt 12
timmar, dock beträffande den bevakande personalen endast om resan företagits
på förmans order för utförande av visst uppdrag. Hade nattkvarter
måst anlitas, skulle dock alltid fullt dagtraktamente utgå. I enlighet
härmed hava föreskrifter härom meddelats i kungörelse den 28 augusti
1917.
Dessa bestämmelser ägde motsvarighet vid statens järnvägar. I
skrivelse den 8 september 1917 har nu emellertid järnvägsstyrelsen hemställt,
att sagda tid av 8 timmar måtte sänkas till 6 timmar och såsom
skäl anfört de numera väsentligt fördyrade kostnaderna under resor,
isynnerhet om, såsom fallet vore vid resor, vilka räckte 6 timmar, eller
däröver, måltid därunder behövde intagas utom hemmet. Lönekommissionen
har i häröver avgivet utlåtande den 27 december 1917 framhållit,
att kommissionens nämnda förslag år 1917 grundat sig på
önskvärdheten att åstadkomma likformighet och att, då järnvägsstyrelsens
nu framlagda förslag syntes hava fog för sig, kommissionen ej
hade något att däremot erinra, under förutsättning att ändringen komme
att gälla även skogsstaten. Domänstyrelsen har i utlåtande den 4 februari
1918 jämväl biträtt förslaget.
Därefter har föreningen Sveriges ordinarie jägmästare i ingiven
Ersättning
för expeditionslokal.
Egentliga förvaltningskostnader.
62 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
skrift anhållit, att för jägmästare måtte utgå dagarvoden enligt samma
bestämmelser, som gälla för vissa tjänstemän under vattenfallsstyrelsen,
vilka bestämmelser vore än mer fördelaktiga för tjänstemännen.
För egen del finner jag mig böra tillstyrka nedsättning i omförmälda
tid från 8 till 6 timmar. Beträffande statens järnvägar kan detta ske
utan riksdagens hörande. Ehuruväl även i fråga om skogsstaten Kungl.
Maj:t äger meddela närmare bestämmelser angående dagtraktamentena,
synes dock beträffande den nu ifrågasatta ändringen riksdagen böra,
med hänsyn till vad i ärendet uttalats vid fjolårets riksdag, beredas tillfälle
att yttra sig om densamma.
Med hänsyn till samtliga nu angivna förhållanden torde det behövliga
anslaget till skogsstatens reseersättningar icke böra upptagas
till lägre belopp än förslagsvis 1,300,000 kronor.
Till ersättning för expeditionslokal till vissa skogsstatstjänstémän
har för år 1918 uppförts ett anslag av förslagsvis 35,100 kronor.
Domänstyrelsen har i merberörda skrivelse den 21 september 1917 icke
föreslagit annan ändring härutinnan, än att dylik ersättning måtte beredas
jämväl skogstaxatorerna med samma belopp som revirförvaltarna
eller 250 kronor till varje. Taxatorerna hade nämligen ett ganska avsevärt
expeditionsarbete, för vars utförande såväl indelningsassistenter
och kronojägare som mera tillfälliga biträden oftast måste arbeta i samma
lokal som taxatorn själv.
Jag tillstyrker för min del detta förslag. Enligt vad jag från
domänstyrelsen inhämtat anses dylik ersättning böra beredas även flottledsingenjören.
Då nu föreslås att å ordinarie stat uppföra 11 skogstaxatorsbefattningar
jämte nyssnämnde flottledsingenjör, behöver anslaget
ökas med 3,000 kronor till 38,100 kronor.
Beträffande de egentliga förvaltningskostnaderna har domänstyrelsen
i skrivelsen den 21 september 1917 yttrat:
»Efter hand som skogsskötsel för varje år alltmera ökats i intensitet och
virkesförädlingen utvidgats, hava de egentliga förvaltningskostnaderna även stigit.
Härtill har nu även kommit den oerhörda stegringen i alla arbets- och transportpriser,
som uppkommit under de nu rådande förhållandena. Dessa prisstegringar
gorå, att alla jämförelser med förut år från år skeende någorlunda jämna ökningar
i utgifterna för avverkningar och transporter nu bliva skäligen värdelösa vid beräkningar
för framtiden. Det för år 1917 till nämnda ändamål anslagna beloppet,
6,189,422 kronor, har sålunda visat sig alldeles otillräckligt, och redan nu hava
vederbörande jägmästare hos styrelsen begärt ökning i respektive anslag med till
-
63
Knngl. Maj ds nåd. proposition Nr 399.
sammans i det närmaste 2,000,000 kronor. Denna starka ökning är huvudsakligen
beroende på avverkningarna för tillgodoseende av landets bränslebehov. Styrelsen,
som dock håller före, att senare tids starka prisstegringar nu nått sin höjdpunkt,
och att de priser, på vilka jägmästarnas beräkningar av förvaltningskostnader för
år 1918 grundat sig, icke i någon nämnvärd grad behöva höjas för år 1919, har
därför till utgångspunkt för beräknande av anslagsbehovet till de egentliga förvaltningskostnaderna
antagit summan av de utav jägmästarna och skogsingenjörerna
för år 1918 begärda förvaltningsmedlen. Dessa medel uppgå till:
för Övre Norrbottens |
distrikt ......... |
........... kronor |
1,393,044 |
» Nedre Norrbottens |
» .......... |
.......... » |
2,080,930 |
» Skellefteå |
» ......... |
.......... » |
844,929 |
» Umeå |
» .......... |
.......... » |
1,234,175 |
» Härnösands |
» .......... |
........... » |
1,021,670 |
» Mellersta Norrlands |
» .......... |
.......... » |
1,496,000 |
» Gävle-Dala |
» .......... |
.......... » |
2,448,816 |
» Bergslags |
» .......... |
.......... » |
1,459,328 |
» Östra |
» ......... |
.......... » |
1,043,689 |
» Yästra |
» ......... |
......... » |
1*150,661 |
» Smålands |
» __________ |
.......... » |
928,041 |
» Södra |
» .......... |
........... » |
900,524 |
Summa kronor 16,001,807.»
Uti dessa summor vore dock även inräknade kostnader för extra
skogsbevakning. Dessa, som av styrelsen inräknats under »kostnader
för skogsstatens extra personal», beräknades ungefärligen motsvara den
normala ökningen i anslagsbehovet från år 1918 till år 1919.
Sedan generalförslag angående driftkostnader under år 1918 för Departementsstatens
domäner numera blivit fastställt, bar jag med ledning av detta chefcnförslag
ävensom generalförslaget för år 1917 låtit för jämförelse uppgöra
följande tabell, upptagande de förvaltningskostnader för skogsdomänerna
under berörda två år, som utgöras av jägmästarnas och skogsingenjörernas
förvaltningsmedel. I tabellen upptagas icke kostnaderna
för extra skogsbevakning och ej heller resekostnads- och traktamentsersättning
till skogsstatens personal, vilka ingå i den i'' domiinstyrelsens
ovanintagna yttrande meddelade slutsumman av 16,001,807 kronor.
Dessa kostnader hava nämligen här förut upptagits med särskilda belopp.
64
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
Förnyelsefond
för
återväxtkostnader.
1917 |
1918 |
Ökning |
Minskning |
|
Avverkning och virkestransport.................. |
6,189,423 |
10,652,662 |
4,463,239 |
|
Skogsodling och beståndsvård .................. |
549,863 |
621,610 |
71,747 |
— |
Vägar .................................................. |
361,103 |
538,150 |
177,047 |
_ | |
Hägnad m. m.......................................... |
51,783 |
63,298 |
11,515 |
— j |
Dikning................................................. |
451,893 |
282,471 |
— |
169,422 |
Byggnader ............................................. |
884,796 |
939,228 |
54,432 |
— |
Inventarier ............................................ |
63,654 |
53,800 |
• - j |
9,854 |
Skatter .................................................. |
808,332 |
909,918 |
101,586 |
— |
Diverse utgifter ....................................... |
278,765 |
389,810 |
111,045 | |
— |
Summa kronor |
9,639,612 |
14,450,947 |
4,990,611 | |
179,276 |
I denna tabell faller genast i ögonen den våldsamma ökningen i
kostnaderna för avverkning och virkestransport, huvudsakligen beroende
på bränsleavverkning. Även om dessa kostnader skulle nedgå under år
1919, vilket är synnerligen tvivelaktigt i betraktande av bland annat
de högt uppdrivna arbetskostnaderna, behöva ökade medel anvisas förandra
ändamål, vilka nu måst mer eller mindre eftersättas. Den omständigheten,
att flertalet av övriga utgiftsposter utvisa stegringar, innebär
nämligen ej i och för sig, att arbetena ökats, utan torde till stor del
bero på prisstegringar.
På grund härav synas mig jägmästarnas och skogsingenjörernas
direkta förvaltningsutgifter för år 1919 ej böra beräknas lägre än till
14,500,000 kronor.
I de egentliga förvaltningskostnaderna ingå emellertid jämväl en
del andra utgifter, så att nämnda kostnader synas kunna med ledningav
genera!förslaget för år 1918 och för slutsummans avjämning beräknas
för år 1919 sålunda:
Direkta förvaltningsutgifter................................................ kronor 14,500,000
Overjägmästares expenser.................................................. » 39,340
Skogsindelning, vissa byggnadsarbeten, oförutsedda
utgifter m. m............................................ » 787,860
Summa kronor 15,327,200
Då bruttoinkomsterna av skogsmedlen för år 1919 i statsverkspropositionen
beräknats till 47,000,000 kronor, bör, enligt den av riksdagen
år 1916 godkända princip, 5 procent härav beräknas att avsättas
65
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
till förnyelsefonden för återväxtkostnader med 2,350,000 kronor. Enär
till skogsodlings- och diktan gsarbeten, som böra bestridas från denna
fond, i förenämnda beräkning över de direkta förvaktdngsutgifterna för
år 1919 kan anses ingå ett belopp av i runt tal 1,000,000 kronor, kunna
i stället dessa utgifter sänkas med samma belopp och till följd därav
summan av de egentliga förvaltningskostnaderna minskas till 14,327,200
kronor.
För skogsstatens befattning med privatskogar under utsyningslagen
och dimensionslagen skall gottgörelse tillföras domänfonden genom
anslag å riksstaten. Härtill finnas för år 1919 enligt riksdagens numera
fattade beslut att tillgå dels för utsyningslagens handhavande
anslag å 200,000 kronor å ordinarie stat och dels för dimensionslagens
handhavande anslag å 130,000 kronor å ordinarie samt 80,000 kronor
å extra stat, tillhopa 410,000 kronor.
III. Kostnader för statens jordbruksdomäner.
I sin skrivelse den 21 september 1917 har domänstyrelsen framlagt
förslag till höjda avlöningar åt domänintendenterna.
Styrelsen har härom anfört:
»Till avlöning åt domänintendenter finnas bland driftkostnaderna uppfört
ett belopp av 35,500 kronor. Detta belopp har jämlikt nådiga breven den 29 oktober
och den 31 december 1915 fördelats mellan de särskilda domänintendentsbefattningarna
sålunda, att av domänintendenterna i årligt arvode åtnjutas i Östergötlands
samt vissa delar av Kalmar län 3,800 kronor, i. Jönköpings, Kronobergs samt vissa
delar av Kalmar län, Kristianstads, Malmöhus, Alvsborgs och Skaraborgs län 3,000
kronor, i Södermanlands län 2,600 kronor, i Uppsala samt Göteborgs och Bohus län
2,500 kronor, i Stockholms län 2,000 kronor, i Västmanlands län 1,900 kronor, i
Örebro län 1,400 kronor och i Hallands län 800 kronor.
1 sin underdåniga skrivelse den 15 oktober 1915 angående det till avlöning
åt domänintendenter för år 1916 anvisade anslag anförde domänstyrelsen, bland
annat, att det ej syntes vara tvivel underkastat, att ej den ersättning, som utginge
för uppehållande av domänintendentsbefattningarna i riket, vore knappt tillmätt
med hänsyn såväl till betydelsen och omfattningen av därmed förenade göromål
som till de under senare tider väsentligt stegrade levnadsomkostnaderna samt att, då
frågan om domänintendenternas framtida ställning och avlöning torde bliva föremål
för prövning av de utav chefen för jordbruksdepartementet tillkallade domänsakkunniga,
styrelsen ej ansett sig böra för det dåvarande framkomma med något förslag
till genomgripande förändringar i berörda avseende.
Då det emellertid ej försports, att de s. k. domänsakkunniga till prövning
förehaft nyssberörda fråga, och då det torde vara tvivel underkastat, huruvida den
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 359 käft. (Nr 399.) 9
Avdrag.
Avlöning åt
domänintendenter.
Domänsty
relsen.
66
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
omgestaltning av den lokala domänförvaltningen, som inrättandet av distriktsstyrelser
skulle medföra, kommer till stånd inom en närmare framtid, bär styrelsen ansett,
att åtgärder nu böra vidtagas för förbättrande av domänintendenternas avlöningsförhållanden.
Genom nådigt brev den 7 december 1883 angående ordnandet av domänförvaltningen
i orterna under år 1884 fastställdes avlöningsförmånerna för dåvarande
19 domänintendenter. De belopp, som då fastställdes, äro fortfarande gällande beträffande
domänintendentsbefattningarna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs
och Örebro län. Vad övriga nuvarande domänintendentsbefattningar angår hava i
samband med indragningen av domänintendentsbefattningen i Kalmar län och de
med sistnämnda befattning förenade göromåls fördelning mellan domänintendenterna
i Östergötlands och Kronobergs län arvodena höjts för domänintendenten i Östergötlands
län från det år 1883 fastställda beloppet 3,000 kronor till 3,800 kronor
och för domänintendenten i Kronobergs län, vars arvode tidigare sänkts från 2,600
till 2,000 kronor, till 3,000 kronor. Beträffande slutligen Hallands och Västmanlands
län hava arvodena i dessa län höjts i Hallands län från och med år 1910
från 500 till 800 kronor och i Västmanlands län från och med år 1916 från 1,300
till 1,900 kronor.
Under erinran vidare att styrelsen i skrivelse denna dag angående uppehållande
av domänintendentsbefattningarna m. m. gjort framställning därom, att den
fördelning av domänintendentsgöromålen i Kalmar län mellan domänintendenterna i
Östergötlands och Kronobergs län, som ägt rum under 1916 och 1917, måtte upphöra
och särskild domänintendent tillsättas för Kalmar län, får styrelsen till stöd
för sitt yrkande om förbättring i domänintendenternas avlöningsvillkor ytterligare
anföra följande. Det är visserligen sant, att under de år, som förflutit sedan domänintendenternas
arvoden fastställdes, antalet under domänstyrelsens förvaltning ställda
jordbruksegendomar väsentligt nedgått, men det torde icke desto mindre vara fallet,
att domänintendenternas göromål likafullt under årens lopp ökats väsentligt. En ny
lagstiftning har framkallat nya sätt för egendomarnas användning, och de inom jordbruket
i allmänhet framträdande kraven på en intensivare skötsel hava givit anledning
till ökat antal framställningar från såväl domänförvaltningens som arrendatorers
och utomståendes sida.
För förrättningar i statens ärenden åtnjuter domänintendent resekostnads- och
traktamentsersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente. Dessa ersättningar
kunde med det stora antal förrättningar, som det åligger domänintendent att
utföra, vid tillämpning av resereglementet av den It februari 1881 uppgå till avsevärda
belopp. Numera sedan resereglementet av den 13 december 1907 trätt i kraft,
torde resekostnadsersättningen i regel åtgå för täckande av de särskilda resekostnaderna.
Om avsikten också ej varit, att tjänsteresor skulle medföra vinst för förrättningsmannen,
ligger dock i nu anmärkta förhållanden en omständighet, som är
ägnad att försvåra utkomsten.
Under åberopande av vad sålunda anförts får domänstyrelsen hemställa, att
det under rubrik »kostnader för statens jordbruksdomäner: avlöning åt domänintendenter»
nu uppförda belopp måste höjas till 53,700 kronor att tillsvidare fördelas
med 4,500 kronor till varje av domänintendenterna i Östergötlands, Malmöhus och
Skaraborgs län, 4,000 kronor till varje av domänintendenterna i Jönköpings, Kristian
-
67
Kungl. Moj:ts nåd. proposition AV 399.
stads och Alvsborgs län, 3,600 kronor till varje av domänintendenterna i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län,
3,000 kronor till varje av domänintendenterna i Kalmar, Kronobergs och Örebro
län samt 1,200 kronor till domänintendenten i Hallands län.»
I utlåtande den 20 mars 1918 har förbemälda avlönings kommission Lönekimmis.
med hänsyn till den långa tid, som förflutit, sedan nu utgående arvoden Sl0nen''
till domänintendenterna bestämdes, funnit fullt fog föreligga för en
arvodesförböjniug samt meddelat, att från kommissionens sida icke något
vore att erinra mot de av domänstyrelsen i sådant hänseende föreslagna
beloppen.
Att domänintendenternas arvoden numera måste betecknas såsom Depar''ementsalltför
låga, finner jag uppenbart. Såsom domänstyrelsen antytt hava chefenvisserligen
förslag framkommit till omorganisation av förvaltningen av
kronans jordbrnksdomäner, varav naturligtvis domänintendentsbefattningarna
skulle röna inverkan, men då utredningen härom ej är avslutad
och det i varje fall synes sannolikt, att, i den mån frågan förbindes
med inrättandet av distriktsstyrelser, densamma icke på grund
av personalbristen inom skogsstaten kan inom den närmaste tiden företagas
till avgörande, anser jag nämnda förslag icke böra få utgöra
hinder för att bereda dessa befattningshavare en välbehövlig arvodesförhöjning.
Jag vill erinra, att numera särskild domänintendet blivit förordnad
för Kalmar län. De av domänstyrelsen föreslagna arvodesbeloppen
synas mig lämpligt avvägda, men häller jag före, att Kungl. Maj.t
bör äga frihet att bestämma de särskilda arvodenas storlek. Av skilda
anledningar kunna nämligen ändringar finnas böra ske, vilket också
hittills inträffat. Mot det föreslagna totalbeloppet, 53,700 kronor, har
jag ej något att erinra.
I de till resekostnader vid domänförvaltniugen samt till övriga Resekostnamed
förvaltningen av jordbruksdomänerna förenade kostnader upptagna ö(Jpjga0Cuht_
beloppen, respektive 45,000 och 100,0<>0 kronor, har domänstyrelsen gifter,
icke ifrågas itt någon ändöng. På grund av numera höjda dagtraktamenten,
stegrade biljettpris m. m. synes mig emellertid det förra av dessa
belopp böra höjas till 70,000 kronor.
68
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
Krigstidstillägg
och
Rrigstidshiälp
Tdr år 1919.
Samman
fattning.
IV. Krigstidstillägg'' och krigstidshjälp för år 1919.
I den av riksdagen godkända beräkningen över driftkostnaderna
för statens domäner för år 1918 finnes upptagen en post till krigstidstillägg
och krigstidshjälp under år 1917. Med hänsyn till den omläggning
av budgetens anordning, som medfört, att krigstidstillägg och
krigstidshjälp för år 1918 vad beträffar den personal, som avlönas
från anslag under huvudtitlarna, uppförts å tilläggsstat för samma år,
böra icke heller för domänfondens vidkommande 1919 års driftkostnader
belastas med utgifter för sagda ändamål för år 1918. Enligt riksdagens
redan fattade beslut skola dessa utgifter för år 1918 vad statens domäner
angår bestridas av verkets medel, och den åtgärd, som må erfordras
för att sagda utgift må bliva vederbörligen beaktad vid statsregleringen,
lärer icke ankomma på jordbruksdepartementet.
Jag vill däremot erinra, att chefen för finansdepartementet vid
framläggandet av förslag till årets statsverksproposition anfört, att det
syntes påtagligt, att jämväl för år 1919 sådana dyrtidstillägg, som nyss
nämnts, måste beredas vederbörande och borde tillsvidare upptagas till
samma belopp, vartill de beräknats för år 1918. Han anförde även,
att han i fråga om befattningshavare vid de affärsdrivande verken tagit
hänsyn t ill dyrtidstilläggen åt dem vid beräkningarna över samma
verks inkomster för sistnämnda år. Med hänsyn härtill lärer nu visst
belopp för år 1919 böra härtill upptagas bland statens domäners driftkostnader.
I propositionen nr 10 beräknades ifrågavarande kostnad för år
1918 vad statens domäner angår till 1,400,000 kronor. Riksdagen, som
beslöt vissa ändringar å de av Kungl. Magt föreslagna grunderna för
krigstidstilläggen och krigstidshjälpen, medförande ökade utgifter för
statsverket, ansåg beloppet böra beräknas till 1,900,000 kronor. Då
vid bifall till mina här förut framlagda förslag till provisorisk lönereglering
samt tillfällig löneförbättring m. in. de belopp, å vilka krigstidstillägg
bör beräknas, bliva ganska avsevärt höjda, torde för krigstidstillägg
och krigstidshjälp för år 1919 beträffande statens domäner
icke böra beräknas lägre belopp än 2,100,000 kronor.
Vid bifall till mina här ovan gjorda framställningar skulle följaktligen
driftkostnaderna för förvaltningen av statens domäner under
år 1919 komma att beräknas på följande sätt:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
69
I. Kostnader för domänstyrelsen:
avlöningsstat för styrelsen ........................... kronor
extra byråer hos styrelsen......................... »
extra notarie å domänfiskalskontoret ...... »
ålderstillägg åt styrelsens personal........ »
pensionering av styrelsens personal......... »
anställande av extra amanuenser och biträden
hos styrelsen samt renskrivning
in. m............................................................. »
postbefordringsavgifter ................................ »
styrelsens expenser ....................................... »
rese- och traktamentsersättning åt styrelsens
personal ........................................... ))
tryckningskostnader för styrelsen ............ »
216,400
33,900
3,900
13,000
2,300
11,000
60,000
25,000
6,000
9,500 381,000
II. Kostnader för statens skogrsdomäner:
skogsstatens ordinarie personal.............
» extra » ............
ålderstillägg åt skogsstatens personal
pensionering av skogsstatens personal
reseersättningar ....................................
ersättning för expeditionslokal ..........
iornyelsefond för återväxtkostnader
egentliga förvaltningskostnader ........
... kronor 2,290,000
... » 685,000
... » 150,000
» 65,000
... » 1,300,000
... » 38,100
... » 2,350,000
.... » 14,327,200
kronor 21,205,300
Avgår
a) ordinarie anslag för tillsyn å
enskildas skogar i lappmarkerna
och Sårna socken med
Idre kapellag ....................... kronor 200,000
b) ordinarie anslag för tillsyn å
enskildas skogar i Västerbottens
och Norrbottens läns
kustland .............................. » 130,000
c) extra anslag för sistnämnda
ändamål ............................... kronor 80,000 410,000 20,795,300
70
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 399.
111. Kostnader för statens jordbrnksdomäner:
avlöning åt domänintendenter .................. kronor
res^kostuader vid domänförvaltningen...... »
övriga med förvaltningen av jordbruksdomänerna
föreuade kostnader.............. »
IV. Krlgstidstilläggr och krigstidshjälp för år 1919
53,700 .
70,000
100,000 223,700
............... 2.100,000
Summa kronor 23,500,000.
I statsverkspropositionen hava dessa driftkostnader beräknats till
allenast 23,000,000 kronor. Den nu inträdda ökningen av 500,000
kronor är uteslutande beroende av de av riksdagen vidtagna äudringarna
i de av Kungl. Maj:t föreslagna reglerna för krigstidstilläggs och krigstidshjälps
utgående, på grund av vilka riksdagen ansett dessa kostnader
vad statens domäners fond angår böra för år 1918 höjas, vilket, som
ovan nämnts, nu ansetts böra iakttagas även för år 1919. Oaktat den
nu av Kungl. Maj:t beräknade höjningen i dessa kostnader uppgår till
700,000 kronor utöver vad som beräknats i propositionen nr 10, har
dock den totala ökningen i driftkostnadsberäkningen kunnat begränsas
till 500,000 kronor, eller det belopp, varmed enligt riksdagens beräkning
utgifterna för krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918 skulle
komma att ökas på grund av riksdagens beslut.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig framlagda förslagen till avlöningsstater
för domänstyrelsen och för skogsstatens ordinarie personal, att tilllämpas
från och med år 1919;
dels förklara, att de vilkor och bestämmelser, som äro stadgade
för åtnjutande av de i nu gällande stater för domänstyrelsen och för skogsstatens
ordinarie personal upptagna avlöningsförmåner, skola vara gällande
även i fråga om avlöningar till samtliga ordinarie befattningshavare å
vederbörande nya stat, dock med de av mig tillstyrkta förklaringar
och tillägg;
dels förklara, att en var, som med eller efter den 1 januari 1919
tillträder ordinarie befattning i domänstyrelsen eller skogsstaten, skall
vara pliktig att underkasta sig de sålunda tillstyrkta villkoren och bestämmelserna,
samt att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar
i nämnda styrelse eller inom skogsstaten, vilka icke före den 1
71
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.
december 1918 anmäla, att de vilja övergå till vederbörande nya avlöningsstat
och nnderkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande avlöningsstat
tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes
av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
dels, med godkännande av de av mig härovan gjorda beräkningar,
såsom driftkostnader under år 1919 för statens domäner, förslagsvis
uppföra ett belopp av 23,500,000 kronor, att utgå av domänfondens
avkastning;
dels och medgiva, att arvodestillökning med 400 kronor för helt
år räknat må under år 1918 av domänfondens avkastning utgå till en
var skogstaxator och extra skogsingenjör ävensom sådan assistent, vilken
enligt de bestämmelser, som gällde före ikraftträdandet av den vid 1917
års riksdag beslutade ändringen i rese- och traktamentsersättning till
skogsstatens personal, skulle ägt åtnjuta särskilt dagtraktamente av 6
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga ... vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.