Kungl. Maj ds nåd proposition Nr .ii).

1

Nr

39.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper; given
Stockholms slott den 22 januari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga närlagda förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §
1 mom. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 34 höf t. (Nr 39.)

1

2

Katigt. May.ts nåd. proposition Nr 39.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen
den 6 november 1908 angående eu särskild stämpelavgift vid
köp och byte av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §■

1. Avräkningsnota, varom i 2 § formäles, skall, där ej nedan
annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,
nämligen:

a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 60
öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens
sammanlagda värde icke överstiger 200 kronor, och därutöver
60 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej överstiger 200 kronor, och därutöver 10 öre för
varje påbörjat belopp av 200 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet
avslutas icke för dennes räkning utan i kommission, avräkningsnotan
skall förses,

c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis med
stämpel av 30 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens
eller delaktighetsbevisens sammanlagda värde icke överstiger 200 kronor,
och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor, samt

3

Kung!. Majits nåd. proposition Nr 39.

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej överstiger 200 kronor, och därutöver
5 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota
vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen:

e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktigbetsbevis 30
öre, då det värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas,
ej överstiger 200 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat
belopp av 200 kronor, samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 §
4 inom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 200 kronor, och
därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan rörelse
med fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1918, och gäller till
dag, som av Konungen bestämmes, dock ej längre än till den 1 april

1919.

4

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 39.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
januari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilsson,

Löfgren

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter:

I en till riksdagen avlåten, den 20 mars 1917 dagtecknad proposition,
nr 128, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom.
i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper.

Nämnda förslag innebar en fördubbling av den dittills vid köp
och byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis utgående
fondstämpeln. Da fragan var föremal för Kungl. Maj:ts prövning, lämnade
dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten
en redogörelse för såväl tillkomsten av 1908 års förordning som ock en
i anledning av motion utav herr A. J. Christiernson vid 1913 års riksdag
beslutad ändring i sagda förordning. Statsrådet Vennersten meddelade

Kuwjl. Majds nåd. proposition Nr ,7.9. r>

därefter, att han — utgående från de huvudgrunder, efter vilka fondstämpelskatten
i sin dåvarande gestaltning kunde anses vara anordnad,
nämligen beredande av ökade medel till statskassan och skattebördornas
jämna fördelning — ansett sig böra till förnyad prövning upptaga
frågan om en revision av berörda stämpelskatt samt i sådant syfte
anmodat de för utarbetande av förslag till börslagstiftning m. in. tillkallade
sakkunniga att inkomma med förslag till höjning av stämpelavgiften
vid köp och byte av fondpapper.

I sitt den 27 december 1916 avgivna yttrande hade de sakkunniga
— efter att hava erinrat om de riktlinjer, som för denna stämpelskatts
anordnande i vårt land dittills varit uppdragna — anfört följande:

»Enligt de sakkunnigas åsikt råder intet tvivel därom, att osund spekulation
icke kan medels omsättningsskatt stävjas, utan att densamma göres så hög, att
samtidigt kapitalplaceringen i aktier i allt för hög grad motverkas och varje sund
spekulation så gott som omöjliggöres. De vinstmöjligheter, med vilka spekulanterna
på vår fondmarknad under hausseperioder räkna, äro nämligen i regel så avsevärda,
att med all sannolikhet även en större höjning än den av herr Christiernson i hans
merberörda motion föreslagna icke skulle i någon högre grad verka hämmande på
börsspelet. Men däremot skulle även en mindre höjning, om den vore avsedd att
bliva för framtiden bestående, enligt vår åsikt kunna bliva till väsentligt hinder för
kapitalplaceringen och den sunda spekulationen. Och särskilt skulle detta bliva
förhållandet i tider av depression å fondmarknaden, då ett ingripande av kapitalstarka
krafter i ändamål att mildra depressionens verkningar är ur de flesta synpunkter
i hög grad önskvärt.

Om sålunda de sakkunniga på nu anförda grunder icke kunna tillstyrka
någon varaktig höjning av fondstämpeln, anse emellertid de sakkunniga, att någon
befogad invändning icke kan göras mot att under nu rådande goda konjunkturer
och våldsamma spekulation fondpappersomsättningen underkastas en tillfällig skatteförhöjning.
Sedd ur denna synpunkt blir stämpeln uteslutande ett medel att förskaffa
staten en särskilt under nuvarande tid välbehövlig inkomstökning. Och någon
tvekan att på så sätt beskatta en spekulation av den art, som speciellt under senare
delen av innevarande år rått å vår fondmarknad, lärer icke kunna råda. De sakkunniga
vilja emellertid betona, att höjningen av stämpeln, vilken bör träda i kraft
så snart ske kan, bör, såsom ock skett i Danmark, göras provisorisk. Efter den
hausseperiod, vilken fondmarknaden nu genomlever, torde med all sannolikhet följa
en depressionsperiod, då alla faktorer, som kunna verka såsom ett hinder för
marknadens stödjande från kapitalets sida, böra så vitt möjligt bortelimineras.
Lämpligast torde vara att skattehöjningen beviljas allenast för år 1917 och så lång
tid av år 1918, att riksdagen kan bli i tillfälle att pröva förnyat förslag i ämnet.

Beträffande förhöjningens omfattning hemställa vi, att densamma för aktier
och banklotter icke må överstiga 100 procent av nuvarande belopp eller 3 kronor
per 1,000 kronor av köpeskillingen samt att förhöjningen icke må träffa överlåtelse
av obligationer. Omsättningen i sistberörda slag av värdepapper synes nämligen
icke böra betungas med högre avgift än nu är förhållandet, i synnerhet som eu

6

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 39.

förhöjd stämpelavgift för obligationer icke skulle för staten medföra någon avsevärd
inkomstökning. — Någon ändring av vad 1908 års förordning i övrigt innehåller
synes icke böra företagas.»

Statsrådet Vennersten anförde därefter vidare, bland annat:

»Till vad de sakkunniga sålunda yttrat har jag ansett mig kunna
giva min anslutning. Jag föreslår alltså en fördubbling av stämpelavgiften
å fondomsättningen av aktier samt därmed likställda fondpapper och
hemställer, att denna erhåller allenast provisorisk giltighet. En höjning
under nuvarande förhållanden av denna omsättningsskatt synes mig vara
ett naturligt fullföl jande av de syften, för vilka fondstämpeln, enligt vad
ovan angivits, är avsedd: att utgöra ett medel att tillföra statskassan
behövliga inkomster och i sin mån bidraga till skattebördornas utjämnande.
Med hänsyn till fondbörsomsättningens av de sakkunniga betonade
betydelse att vid depressionsperioder tillföra marknaden erforderligt
kapital och inför möjligheten av en förändring i nu rådande konjunkturer
i nedåtgående riktning tinner jag, i likhet med de sakkunniga,
förhöjningen böra göras provisorisk. Lämpligast torde det härvid vara
att lägga i Kungl. Maj:ts hand att bestämma, såväl när höjningen skall
träda i kraft — vilket, om förhållandena på förevarande område icke
undergå förändring i nyss angiven riktning, torde ske snarast möjligt —
som ock när den skall sättas ur tillämpning. Under inga omständigheter
synes dess giltighet emellertid nu böra bestämmas längre än till
den 1 april 1918. Skulle förhållandena då visa sig vara i det hela oförändrade,
lära statsmakterna få anledning att upptaga frågan om dess
fortsatta bestånd. Någon förhöjning av fondstämpeln vid köp och byte
av obligationer anser jag lika med de sakkunniga icke påkallad.»

Riksdagen anmälde i skrivelse den 30 mars 1917, nr 78, att riksdagen
antagit det med Kungl. Maj:ts ovannämnda''proposition nr 128
framlagda förslaget. T sin berörda skrivelse anförde riksdagen bland
annat: »Stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper har synts riksdagen
vara en av de inkomsttitlar, som närmast bör ifrågakomma
att anlitas, då det gäller att bereda staten den betydande inkomstökning,
varav den för närvarande är i behov. De rådande goda konjunkturerna
och den högt uppdrivna spekulationen måste nämligen anses göra eu
höjning av fondstämpeln fullt befogad. Med hänsyn härtill har riksdagen
ansett sig böra vidtaga eu sådan höjning.» Riksdagen meddelade
vidare, att den till behandling i sammanhang med förevarande proposition
förehatt två i ämnet väckta, lika lydande motioner, vilka, i vad de skilde
sig från Kungl. Maj:ts förslag, icke vunnit riksdagens bifall. Under
hänvisning till viss del av motiveringen i nämnda motioner, däri fram -

Knnyl. Maj:fs nåd. proposition Nr .''19. 7

hölls vikten liv att tillse, huruvida stadgandena i 11)08 års förordning
angående undantag från stämpel [»likt och kontrollföreskrifter kunde anses
tillräckliga för att, i den mån sådant över huvud vore möjligt, förebygga
överträdelser i avsikt att undgå skattskyldighet, anförde emellertid riksdagen
vidare: »Vad motionärerna sålunda framhållit, har riksdagen
funnit värt beaktande, men med hänsyn till den skyndsamma-behandling,
som riksdagen velat ägna detta ärende, har riksdagen måst inskränka
sig till att fästa Eders Kung!. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten
av att kontrollen å författningens efterlevnad blir så effektiv om möjligt,
under uttalande av sin förvissning därom, att Eders Kung!. Maj:t
kommer att, i den män förordningens nuvarande bestämmelser därtill
bereda möjlighet, vidtaga erforderliga åtgärder i det angivna syftet,.»

Den 30 mars 1917 utfärdade Kungl. Maj:t förordning om ändrad
lydelse av 3 § 1 mom. 7 förordningen den 6 november 1908 angående en
särskild stämpelavgift vid köp ock byte av fondpapper, däri stadgades, att
nämnda lagrum skulle erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan annorlunda
stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp, nämligen:

a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 60 öre, då de
överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens sammanlagda
värde icke överstiger 200 kronor, och därutöver 60 öre för varje påbörjat
belopp av 200 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas sammanlagda
värde ej överstiger 200 kronor, och därutöver 10 öre för varje påbörjat
belopp av 200 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas
icke för dennes räkning utan i kommission, avräkningsnotan skall förses,

c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis med stämpel
av 30 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens
sammanlagda värde icke överstiger 200 kronor, och därutöver 30 öre för
varje påbörjat belopp av 200 kronor, samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej överstiger 200 kronor, och därutöver 5 öre för varje
påbörjat belopp av 200 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota vid byte
förses med stämpel till följande belopp, nämligen:

e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 30 öre, då
det värde, som enligt 4 § 4 inom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger
200 kronor, och därutöver 30 öre för värjo påbörjat belopp av 200 kronor, samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 § 4 mom.

Departe mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 39.

skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 200 kronor, och därutöver 5 Öre
för varje påbörjat belopp av 200 kronor.

Med fondhandlare föi’stås i denna förordning solidariskt bankbolag, bankaktiebolag
och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan rörelse med fondpapper,
att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

Därjämte stadgades, att den sålunda utfärdade förordningen skulle
träda i kraft å dag, som Konungen bestämde, och gälla till dag, som
jämväl av Konungen bestämdes, dock ej längre än till den 1 april 1918.

Genom kungörelse den 30 mars 1917 angående tiden för ikraftträdandet
av förordningen om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper bestämdes tillika, att ovannämnda
förordning av den 30 mars 1917 skulle träda i kraft den 1 april 1917.

I anledning av riksdagens ovannämnda skrivelse, såvitt densamma
avsåg frågan om effektiv kontroll å efterlevnaden av bestämmelserna
rörande stämpelbeläggning vid köp och byte av fondpapper, hava utlåtanden
infordrats från vederbörande myndigheter; och är frågan nu
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Sedan jag i skrivelse den 15 innevarande januari anmodat de för
utarbetande av förslag till börslagstiftning in. m. tillkallade sakkunniga
att avgiva yttrande, angående huruvida och i så fall för vilken tid bestämmelserna
i förordningen den 30 mars 1917 borde förnyas för tiden
efter nästinstundande mars månads utgång, hava de sakkunniga i utlåtande
den 19 januari 1918 anfört: Enligt deras åsikt hade något förhållande,
som borde påkalla en nedsättning av fondstämpelavgiften, icke
inträtt, sedan den ifrågavarande förordningen trädde i kraft. Mot förlängning
av förordningens giltighetstid förelåge därför ur sagda synpunkt
icke något hinder. Beträffande den tid, för vilken en dylik förlängning
borde äga rum, syntes en ny förordning böra, i likhet med
vad som stadgats i 1917 års förordning, förklaras skola gälla till dag,
som av Konungen bestämdes, dock ej längre än till den 1 april 1919.

De förhållanden, vilka föranledde tillkomsten av ifrågavarande
förordning, äro, såsom de sakkunniga framhållit, allt jämt förhanden.
Huru länge desamma komma att fortvara, lärer ej nu låta sig avgöras.

9

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 39.

Emellertid kan förvisso icke inom den närmaste framtiden förväntas
någon sådan ändring i dessa förhållanden, att återgång till förut gällande
stämpelavgifter skulle redan för det närvarande kunna anses motiverad.
Med hänsyn till önskvärdheten av att stävja den för det närvarande
alltför livliga spekulationen kan det det till och med ifrågasättas, att
stämpelavgiften borde än ytterligare ökas. Då det emellertid kan befaras,
att den legitima fondhandeln därigenom skulle försvåras allt för
mycket, har jag dock ansett en sådan åtgärd åtminstone icke för det
närvarande böra vidtagas. Enligt min mening bör alltså den vid 1917
års riksdag beslutade högre avgiften utgå med oförändrat belopp jämväl
för tiden efter den 31 mars 1918. Med hänsvn till nämnda avedfts

... «... .*/ O

tillfälliga natur synes, på sätt de sakkunniga yttrat, ett beslut om avgiftens
fortsatta utgörande för det närvarande dock icke böra avse
längre tid än ett år, räknat från sistnämnda dag, varjämte Kungl. Maj:t
tillika lärer böra tillerkännas befogenhet att, därest förhållandena skulle
sådant påkalla, redan dessförinnan förordna, att beslutet om stämpelavgiftens
förhöjning ej vidare skall äga tilllämpning.

Med avseende å de inkomster, som den förhöjda skatten kan antagas
komma att tillföra statsverket, må erinras, att influtna beloppet
för under januari—september 1917 försålda överlåtelsestämplar uppgår
till 7,062,059 kronor, samt att statskontoret i sin beräkning över statsverkets
inkomster för år 1919 upptagit fondstämpelskatten till 8,000,000
kronor.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det förslag
till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen den
6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper, som han i anslutning till det nu anförda låtit inom
finansdepartementet upprätta, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att antaga berörda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
förordna, att proposition i ämnet skulle till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bil. litt. . .. vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Stig Östergren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 34 käft. (Nr 39.)

2