Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

1

Nr 385.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
fastställande av postverkets stat för driftkostnader år
1919 m. m.; given Stockholms slott den 29 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen
dels besluta, att § 3 mom. 4 i gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid postverket, skall, med tillämpning från 1919 års början,
erhålla följande lydelse: »Har generalpostdirektören beviljats ledighet och
vikarie för honom förordnats, beror på Kungl. Maj:ts prövning, huru stor
del av arvodet skall avstås till vikarien.»;

dels ock godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till
postverkets stat för driftkostnader för år 1919 samt bestämma postverkets
anslag till driftkostnader för år 1919, förslagsvis, till 43,020,000
kronor, att utgå direkt av postmedlen.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 345 käft. (Nr 385.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 29
april 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Den av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda staten för postverkets
driftkostnader under år 1918 upptager följande slutsummor:

Avlöningar ..........................................

Övergångsstaten .................................

Pensioner .............................................

Postbefordran .......................................

Omkostnader .......................................

Oförutsedda utgifter...........................

Avkortningar och restitutioner .....

Avsättning till förnyelsefond .........

Krigstidstillägg och krigstidshjälp

............ kronor 14,702,500: —

................... » 19,350: —

......................... » 589,700: —

......................... » 7,477,500: —-

........................ » 3,283,000: —

........................ » 25,000: —

......................... » 17,050: —

........................ » 335,900: —

........................ » 2,450,000: —

eller tillhopa kronor 28,900,000: —

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

I skrivelse den 24 september 1917 har generalpoststyrelsen avgivit
förslag till stat för driftkostnader för år 1919.

Då jag nu går att redogöra för styrelsens förslag, har jag att först
behandla

A. Avlöningar.

Beträffande anslagen till

1. Generalpoststyrelsen,

så äro i 1918 års stat upptagna följande anslagsbelopp:

Löner och tjänstgöringspenningar.................................... kronor 474,000: —

Ortst i Hägg och hyresbidrag................................................ » 30,000: —

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m. » 75,000: —

Summa kronor 579,000: —

I fråga om anslaget till

ordinarie löner och tjänstgöringspenningar

skulle detta för år 1919, enligt generalpoststyrelsens förslag, väsentligt
ökas. Styrelsen har nämligen hemställt om inrättande av en hel del
nya tjänster hos styrelsen: 1 byråchef, 1 aktuarie, 5 manliga förste
postexpeditörer, 5 kvinnliga biträden, 3 förste postvaktmästare och 17
postvaktmästare. Därjämte har generalpoststyrelsen ifrågasatt ett särskilt
arvode till generalpostdirektörens ställföreträdare samt förändrade
avlöningsbestämmelser för vaktmästare hos styrelsen.

Den numera upphävda instruktionen för generalpoststyrelsen den
31 december 1902 innehöll föreskrift om att i generalpostdirektörens
frånvaro skulle, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda förordnade, den allmänna
tillsynen över ärendenas gång inom styrelsen utövas av äldste
tjänstgörande ledamoten. Ett stadgande av liknande innehåll är upptaget
i nu gällande instruktion för generalpoststyrelsen den 31 december
1909 uti § 34, som innefattar föreskrifter rörande handläggning av
ärenden i generalpostdirektörens frånvaro och lyder sålunda:

Ställföreträdare
för
generalpostdir
ektören.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Mom. 1. I generalpostdirektörens frånvaro skall, därest Kung! Maj:t icke
annorlunda förordnar, den allmänna tillsynen över ärendenas gång inom styrelsen
utövas av äldste tjänstgörande byråchefen, men de ärenden, i vilka generalpostdirektören
eljest beslutar, avgöras av styrelsens ledamöter samfält, därvid
för avgörande erfordras, att, förutom den byråchef, till vilkens byrå ärendet hör,
och, i förekommande fall, särskild föredragande, äro tillstädes vid handläggning
av de i § 29 omförmälda ärenden minst två byråchefer samt vid behandling av
övriga ärenden en byråchef.

Ärendena skola föredragas i vanlig ordning. I händelse av olika meningar
och lika röstetal bland ledamöterna utfärdas styrelsens beslut i överensstämmelse
med den byråchefs mening, till vars byrå ärendet hör, med åliggande för ledamot,
som hyser skiljaktig åsikt, att låta anteckna densamma i protokoll. Protokollsutdrag
över sådan skiljaktig mening i mål, som bör hos Kungl. Maj:t anmälas,
bifogas den underdåniga skrivelsen i ämnet.

Mom. 2. Generalpostdirektören äger meddela de närmare bestämmelser, som
kunna finnas erforderliga i fråga om den ordning, i vilken ledamöterna skola
under hans frånvaro deltaga med varandra i ärendenas handläggning.

Mom. 3. Då generalpostdirektören är frånvarande, må icke, såvida ej Kungl.
Maj:t för tillfället annorlunda förordnar,

lediga tjänster tillsättas annorledes än genom förordnande att dem tills
vidare förrätta;

tjänsteman eller poststationsföreståndare på grund av begånget tjänstefel
skiljas från sin anställning vid postverket, dock att däri ej inbegripes avstängning
från tjänstgöring; . .

beslut fattas om öppnande av nya poststationer eller indragning av dylika
postanstalter, därest ej åtgärder i sådant syfte påkallas vare sig av nya järnvägars
eller järn vägsdelars upplåtande för allmän trafik eller av trafikens inställande
eller inskränkning å redan befintliga järnvägar eller ock andra oförutsedda
omständigheter göra det nödigt att vidtaga åtgärd av förenämnda slag,

eller sådana åtgärder vidtagas, som rubba eller förändra de grunder för
postförvaltningen, vilka förut blivit inom styrelsen stadgade eller följda.»

Den enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juli 1907 tillsatta
kommissionen för avgivande av yttrande och förslag beträffande lönereglering
för generalpoststyrelsen m. m. anförde i sitt den 28 november
1907 till dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet avgivna
betänkande, att det syntes kommissionen billigt, att någon särskild
ersättning utginge till den av generalpoststyrelsens byråchefer, som
under generalpostdirektörens frånvaro hade att närmast övervaka ärendenas
gång inom generalpoststyrelsen. I detta ämne anförde kommissionen
vidare (betänkandet sid. 49):

»Visserligen har kommissionen funnit sig icke böra ifrågasätta, att inom
generalpoststyrelsen skulle, liksom vid statens järnvägar, anställas någon särskild
sous-chef, men det torde icke kunna undvikas, att då generalpostdirektören icke
själv är i tjänstgöring inom styrelsen, någon av byråcheferna måste hava en
viss uppsikt över arbetets gång inom styrelsen och i samband därmed, såsom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

5

•chefens ställföreträdare, representera postverket gent emot allmänheten och de
främmande postfnnktionärer, som icke sällan för studieändamål eller eljest besöka
huvudstaden. Kommissionen har därför funnit sig böra hemställa, att ett
särskilt traktamente av 10 kronor för dag må tillerkännas den av generalpoststyrelsens
byråchefer, som i generalpostdirektörens frånvaro utövar den allmänna
tillsynen över ärendenas gång».

Enligt kommissionens förslag blev en bestämmelse om särskild ersättning
till byråchef, som ntövar den allmänna tillsynen över ärendenas
gång, intagen i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket den
27 augusti 1909. Detta stadgande har i oförändrad form överflyttats
till nu gällande, av Kungl. Maj:t den 20 juni 1913 fastställda avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket, där det återfinnes i § 3 mom.
4 och lyder:

»Har generalpostdirektören beviljats ledighet och vikarie för honom förordnats,
beror på Kungl. Maj:ts prövning, huru stor del av arvodet skall avstås
till vikarien.

Byråchef, som jämlikt gällande föreskrift utövar den allmänna tillsynen
över ärendenas gång inom generalpoststyrelsen, då generalpostdirektören begagnar
sig av semester eller är frånvarande på tjänsteresa, äger under tiden uppbära
särskilt arvode av 10 kronor för dag».

Enligt avlöningsreglementets nu återgivna bestämmelser tillkommer
sålunda den äldsta tjänstgörande byråchefen icke någon särskild ersättning
i de fall, då generalpostdirektören åtnjuter annan ledighet än semester
och särskild vikarie av Kungl. Maj:t för honom icke förordnats.
Härvidlag är emellertid att märka, att sagde byråchefs åligganden uti
nu ifrågavarande hänseende givetvis äro av samma vikt och omfattning,
oavsett av vilken anledning generalpostdirektören icke själv utövar den
tillsyn, varom nu är fråga.

Då vid sist anförda förhållanden en ändring av omförmälda ersättningsbestämmelser
syntes önskvärd, har generalpoststyrelsen föreslagit
en sådan lösning av denna fråga och i samband därmed stående förhållanden,
att åt en och samma byråchef skulle uppdragas att företräda
generalpostdirektören vid alla tillfällen, då denne vore frånvarande och
annorlunda icke av Kungl. Maj:t förordnats, samt att nämnde byråchef
såsom ersättning för detta särskilda bestyr finge uppbära ett på förhand
bestämt årsarvode.

I detta sammanhang erinras om, huru motsvarande förhållande ordnats
inom de övriga kommunikationsverken.

Enligt instruktionen för järnvägsstyrelsen in. in. den 19 november 1914 utgöres
sagda styrelse av, bland andra,

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

en generaldirektör och chef för statens järnvägar samt
två överdirektörer och souschefer vid statens järnvägar.

Beträffande överdirektörernas åligganden stadgas, att överdirektörerna äro
generaldirektörens närmaste män samt hava att i sådan egenskap biträda generaldirektören
vid utövningen av dennes ämbete. Såvitt ej annorlunda förordnas, är
den i tjänsten främste av överdirektörerna ställföreträdare för generaldirektören, då
denne åtnjuter tjänstledighet eller semester eller befinner sig på tjänsteresa eller
eljest är förhindrad att utöva sitt ämbete eller någon av dess funktioner. Äro
såväl generaldirektören som den i tjänsten främste överdirektören förhindrade,
skall den andre överdirektören vara ställföreträdare för generaldirektören. Överdirektörerna
hava att efter särskilt uppdrag av generaldirektören, jämväl då denne
i övrigt förvaltar sitt ämbete, i stället för generaldirektören avgöra under viss tid
viss grupp eller visst slag av ärenden eller alla till en eller flera byråer hörande
ärenden.

De till järnvägsstyrelsens handläggning hörande ärendena med vissa angivna
undantag avgöras av generaldirektören eller överdirektör efter föredragning
av vederbörande tjänsteman i styrelsen, varjämte överdirektör bör, därest sådant
lämpligen låter sig göra, vara närvarande vid föredragning inför generaldirektören
av ärenden av större vikt och betydelse samt jämväl i övrigt, så ofta generaldirektören
anser sådant erforderligt.

Överdirektör förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av generaldirektören
för en tid av högst sex år, då sådant förordnande första gången meddelas, och
för en tid av högst tre år, om förordnandet förnyas.

Enligt gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar
av den 30 juni 1916 utgå till eu var av nämnda överdirektörer och souschefer
arvoden av 12,000 kronor.

Enligt instruktionen för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907 förordnar Kungl.
Maj:t efter förslag av generaldirektören för telegrafverket en byråchef hos styrelsen
att i generaldirektörens frånvaro företräda honom. Dylikt förordnande
meddelas för eu tid av tre år.

Sistnämnda instruktion stadgar vidare, att generaldirektörens ställföreträdare,
därest Kungl. Maj:t icke annorlunda förordnar, i generaldirektörens frånvaro inträder
i utövningen av generaldirektörens åligganden; gällande dock vissa inskränkningar
angående ärenden, varuti beslut må fattas under generaldirektörens
frånvaro. Slutligen skall generaldirektörens ställföreträdare, även då han ej
fungerar såsom sådan, i allmänhet närvara vid alla viktigare föredragningar av de
övriga byråernas ärenden.

Den byråchef, som sålunda förordnas att vara generaldirektörens ställföreträdare,
äger för detta uppdrag uppbära ett särskilt arvode, som för närvarande
utgår med 1,000 kronor för år.

De skäl, som talat för anordningen att förordna en särskild ställföreträdare
för generaldirektören och chefen för telegrafverket, hava av de
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1906 tillkallade kommitterade
för avgivande av yttrande och förslag i fråga om förändrad
organisation av telegrafstyrelsen m. m. i det av dem den 14 januari
1907 angivna betänkande (sid. 53) formulerats sålunda:

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

»Enligt gällande instruktion för telegrafstyrelsen få vissa viktigare ärenden
icke avgöras utan att generaldirektören är närvarande. En dylik föreskrift är
utan tvivel fullkomligt i sin ordning, då den, som bär ansvaret för verkets direktion
i rätt riktning, även måste hava sin hand med i de ärenden, som kunna på
densamma inverka. Men detta förutsätter också, att generaldirektörens stol aldrig
får stå tom. Sa är dock ej nu förhållandet, och det är denna anordning kommitterade
ej finna väl stämma överens med vad vid en stor affärs skötsel kräves.
Det kan ju ej undvikas, att generaldirektören stundom bortkallas vare sig för
uppgifter, som det svenska telegrafverkets del i världstelegrafnätet ställer, eller
för andra med hans ämbete följande plikter eller ock för njutande av någon vila
i _ arbetet eller av tillfälligt sjukdomsfall och dylikt. Det är tydligt, att generaldirektören
i sådana fall kan förbehålla sig, att vissa ärenden icke få utan hans
hörande avgöras, men det är också nödvändigt, att andra mycket viktiga avgöranden
skola kunna omedelbart komma till stånd. Så är det till exempel vid
vissa omfattande inköp av dyrbar materiel med mycket växlande pris obetingat
nödvändigt att kunna begagna en gynnsam konjunktur för inköpet. Och i allmänhet
bör det _ av telegrafverket kunna fordras, att ett avgörande besked skall
kunna lämnas vid förekommande förfrågningar oberoende av chefens tillfälliga
frånvaro.

Kommitterade föreslå därför, att åt en av verkets byråchefer uppdrages att
i generaldirektörens frånvaro företräda denne vid behandling av alla sådana ärenden,
som han icke kunnat särskilt förbehålla sig, ävensom i övrigt utöva de sammanhållande
och övervakande funktioner, som aldrig böra ligga nere. Denna
generaldirektörens adjoint, som skall vara fullkomligt initierad i generaldirektörens
uppfattning om verkets skötsel i stort sett, måste givetvis skaffa sig en
fullständigare kännedom även om sådana telegrafverkets ärenden, som icke tillhöra
hans egen beredning, och sålunda i allmänhet närvara vid alla viktigare föredragningar
av de övriga byråernas ärenden.»

Med hänsyn till omfattningen av generalpoststyrelsens arbetsområde
samt vikten och mängden av till dess handläggning hörande ärenden
anser generalpoststyrelsen att — för säkerställandet av den nödvändiga
kontinuiteten i styrelsens arbete och för åstadkommande av en fullt affärsmässig
skötsel av postverket såsom ett av statens största affärsdrivande
verk — en anordning med på förhand utsedd ställföreträdare för generalpostdirektören,
som vid förfall för denne fullgör vissa av hans åligganden,
är önskvärd.

Ehuruväl vissa skäl kunde tala för att inom generalpoststyrelsen borde
finnas en souschef med befogenhet ungefärligen motsvarande överdirektörs
vid statens järnvägar, har generalpoststyrelsen emellertid funnit sig
åtminstone icke för närvarande böra föreslå sådan lösning av frågan,
utan har i stället förordat eu anordning motsvarande vad som gäller
inom telegrafstyrelsen.

Generalpoststyrelsen håller före, att de av telegrafkommitterade anförda
skäl för förordnande av eu ställföreträdare för generaldirektören

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

för telegrafverket äro fullt tillämpliga såsom motiv för en liknande anordning
inom generalpoststyrelsen.

Poströrelsens alltjämt stegrade tillväxt och tillkomsten av nya
rörelsegrenar med därav följande krav på organisationens anpassande
efter förändrade förhållanden nödvändiggör i allt större utsträckning
tjänsteresor av generalpostdirektören för utövande av den honom åliggande
tillsynen att likformighet och samarbete äger rum mellan underlydande
vid fullgörande av deras åligganden ävensom för att eljest
undersöka förhållanden, som för postverket äro av vikt.

Vidare förekomma av förenämnda och andra anledningar i allt
större utsträckning tjänsteresor av vederbörande byråchefer.

Det vore vid nu anförda förhållanden av stor fördel att, därest
något viktigt ärende, som kräver skyndsam behandling, inkommer vid
tillfälle, då generalpostdirektören eller till äventyrs såväl generalpostdirektören
som den byråchef, till vars beredning ärendet hör, är frånvarande,
detsamma kunde avgöras av en i förhållandena fullt initierad
person.

Generalpoststyrelsen förutsätter nämligen, att, därest dess nu föreliggande
förslag vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, ställföreträdaren
för generalpostdirektören skulle äga under hans frånvaro utöva
den honom eljest tillkommande beslutanderätt med undantag för sådana
ärenden, som finnas uppräknade i § 34 mom. 3 av gällande instruktion
för generalpoststyrelsen, ävensom för ärenden, vilkas avgörande generalpostdirektören
särskilt förbehållit sig och varmed utan olägenhet kan
uppskjutas till generalpostdirektörens återkomst. Under denna förutsättning
skulle de i sagda instruktion § 34 mom. 1 och 2 meddelade, här
förut återgivna föreskrifter rörande handläggning av ärenden i generalpostdirektörens
frånvaro bortfalla och ersättas med en bestämmelse, att
under generalpostdirektörens frånvaro skulle, därest Kungl. Maj:t icke
annorlunda förordnade, generalpostdirektörens ställföreträdare inträda i
utövningen av generalpostdirektörens åligganden. För att hålla generalpostdirektörens
ställföreträdare fullt förtrogen med de av generalpostdirektören
tillämpade riktlinjer för postverkets skötsel ävensom med de
verkets ärenden, som icke falla inom ställföreträdarens ordinarie verksamhetsområde,
skulle vidare erfordras, att i instruktionen intoges föreskrift
om att generalpostdirektörens ställföreträdare skulle, även då han
ej fungerade i sagda egenskap, så vitt möjligt närvara vid alla viktigare
föredragningar av de övriga byråernas ärenden.

Generalpostdirektörens ställföreträdare syntes lämpligen böra, efter

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 9

förslag av generalpostdirektören, av Kungl. Maj:t förordnas för tidsperiod
av tre år.

Vidkommande den särskilda ersättning, som kunde anses böra utgå
åt eu ställföreträdare för generalpostdirektören, har generalpoststyrelsen
meddelat, att med stöd av nu gällande bestämmelser till vederbörande
byråchefer utbetalas under åren 1910—1916 i medeltal något över 1,000
kronor för år. Därest i enlighet med generalpoststyrelsens förevarande
förslag en generalpostdirektörens ställföreträdare skulle komma att förordnas,
håller generalpoststyrelsen före, att till denna borde — i motsvarighet
till förhållandena inom telegrafstyrelsen — utgå ett årsarvode
av 1,000 kronor. I samband härmed borde bestämmelserna i sista
stycket av det här förut återgivna mom. 4 av § 3 i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket upphävas.

Med stöd av det anförda hemställer generalpoststyrelsen alltså,

att å generalpoststyrelsens avlöningsstat uppföres ett belopp av 1,000
kronor, utgörande arvode till generalpostdirektörens ställföreträdare, samt

att § 3 mom. 4 i avlöning sreglementet för tjänstemän vid postverket av
den 20 juni 1,913 erhaller följande ändrade lydelse: ''».Har generalpostdirektören
beviljats ledighet och vikarie för honom förordnats, beror på Kungl.
Majds prövning, huru stor del av arvodet skall avstås till vikarien.»

Efter det göromålen inom generalpoststyrelsen alltsedan den 1 april
1895 varit uppdelade på 5 byråer, av vilka en varit på extra stat, överflyttades
denna sistnämnda byrå från och med år 1903 på ordinarie stat.

Den kommission, som hade sig anförtrott att avgiva förslag beträffande
lönereglering för tjänstemännen vid postverket, framlade i sitt den
28 november 1907 avgivna betänkande jämväl förslag till ändrad organisation
av generalpoststyrelsen och därunder lydande förvaltningar.

Sedan på förekommen anledning kommissionens förslag till byråindelning
inom generalpoststyrelsen ansetts icke böra godtagas, utarbetades
ett jämkniugsförslag, enligt vilket styrelsen skulle vara uppdelad
på 4 byråer. Detta förslag godkändes.

Från och med år 1910 har därför generalpoststyrelsen utgjorts av
generalpostdirektören såsom chef för postverket och 4 byråchefer såsom
ledamöter av styrelsen och chefer var för sin byrå.

Byråerna benämnas första byrån, andra byrån, tredje byrån och
fjärde byrån. Fördelningen av ärendena mellan byråerna bestämmes av
generalpostdirektören i den arbetsordning, som denne äger utfärda.

Såväl första Horn andra byråerna påvilar emellertid numera, framhåller
generalpoststyrelsen, en sådan arbetsbörda på grund av göromålens

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. ''.ilo haft. (Nr 385.) •>

Inrättande av
en ny byrå
inom general''poststyrelsen.

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

alltjämt fortgående stegring, särskilt länder de senaste åren, att en uppdelning
av nämnda byråers göromål nu är av behovet oundgängligen
påkallad.

Å första byrån hava från och med år 1910 sammanförts kansliärenden
och trafikärenden, vilka dessförinnan ända sedan 1879 varit fördelade
å två olika byråer, nämligen kanslibyrån och trafikbyrån. Ärendena
å första byrån äro uppdelade i två särskilda avdelningar, personalavdelningen
och trafikavdelningen, vilka närmast förestås av de två å
byrån anställda sekreterarna. Å de övriga byråerna äro placerade allenast
en sekreterare, dock att på andra byrån äro jämte eu sekreterare
anställd en kamrerare och från och med 1918 års början ytterligare eu
sekreterare och förste intendent.

Till första och andra byråernas handläggning höra enligt arbetsordningen
för generalpoststyrelsens personal följande ärenden:

Till första byråns handläggning höra nedannämda ärenden:

1) ärenden angående distriktsindelningen och distriktsförvaltningarnas stationsorter; 2)

inrättande och indragning av postanstalter;

3) postanstalternas klassindelning;

4) tillsättande av postverkets personal, ledighet, avsked och pension för
denna personal samt personalens placering till tjänstgöring, i den män dylika
ärenden, i vad de avse personal å någon av styrelsens övriga byråer, ej avgöras

av

vederbörande byråchef;

5) bestämmandet av personalens avlöning;

6) ärenden angående verkställande av suspensionsstraff;

7) ärenden angående fel och försummelser av lantbrevbärare eller postförare;

8) ärenden i övrigt angående postverkets personal, i den män dessa ärenden
ej tillhöra annan byrås handläggning;

9) anordnande av postbefordran å nya linjer samt omreglering och indragning
av postföringen å redan befintliga linjer;

10) ärenden angående postkupéer;

11) ärenden angående lokalbrevbäring;

12) utgivande av postanstalt- och personalförteckningar samt tidtabeller o. d.;

13) ärenden angående utbildning av posttjänstemän; samt

14) ärenden, vilka särskilt angå första byrån ocli ej skola å annan byrå
handläggas.

Av dessa handläggas ärendena under 1), 4), 5), 6), 8),_ 11), 12) delvis, 13) och
14) å personalavdelningen; övriga ärenden å trafikavdelningen;

Till andra byråns handläggning höra följande ärenden:

1) inkomstberäkning och utgiftsstater för postverket (Instr. § 19);

2) summarisk redogörelse för det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse
(Instr. § 18);

3) avgivande av den i kungörelserna den 23 maj 1884 och den 14 oktober
1910 omförmälda, för riksdagens revisorer avsedda berättelse och räkenskapssam -

mandrag;

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

4) ärenden angående postverkets fasta egendomar och fartyg;

5) förhyrande av de för postverket erforderliga lokaler;

6) ärenden angående uppvärmning, belysning, städning och renhållning av
postlokaler ävensom angående expensutgifter i övrigt;

7) ärenden angående telefonabonnemang;

8) förvaltningen av postverkets medel, persedlar och inventarier;

9) ärenden angående postverkets understödskassor;

101 generalavräkningar och likvider med utländska förvaltningar;

11) ärenden angående reseräkningar;

12) anskaffande av frankotecken, svarskuponger m. m.;

13) inköp och förhyrande av automobiler och andra fordon;

14) ärenden angående inventarier och förbrukningsartiklar;

15) ärenden angående uniformsbeklädnad och beväpning;

16) anskaffande av de för posttjänsten erforderliga blanketter;

17) upprättande av postverkets huvudböcker rörande såväl medels- som persedels-
och inventarieräkenskaperna;

18) granskning av postverkets räkenskaper, i den mån denna granskning ej
sker å fjärde byrån, samt handläggning av de anmärkningar m, m., som hänföra
sig till berörda granskning;

19) läkarvård och medikamenter till tjänstemän av lägre grad;

20) flyttningsbidrag och andra gratifikationer samt hyresbidrag;

21) understöd och skadestånd åt poststationsföreståndare, lantbrevbärare och
postförare;

22) ärenden angående avgifter för begagnande av amerikanska fack;

23) ärenden angående stämpelväsendet, nämligen anskaffande samt tillhandahållande
genom s. k. stämpelförsäljare och postanstalterna av stämplar ävensom
fastställande av stämpel belopp för och ombesörjande åt allmänheten av stämpling
utav blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller obligationer, utbyte
och avskrivning av stämplar och slutligen redovisning av stämpeluppbörden;

24) ärenden angående postverkets verkstad, boktryckeri och bokbinderi; samt

25) ärenden, vilka särskilt angå andra byrån och ej skola å annan byrå
handläggas.

Till grund för den från år 1910 förändrade organisationen av generalpoststyrelsen
med inskränkning av antalet byråer låg den lättnad i
styrelsens arbetsbörda, som ansågs böra inträda genom den decentralisation
i ärendenas behandling, som var en av huvudgrunderna för den
nya organisationen. Från styrelsens handläggning avlägsnades de grupper
av ärenden, vilka ansågos vara av den beskaffenhet, att deras avgörande
kunde och borde överflyttas till de förstärkta distriktsförvaltningarna.

Antalet diarieförda mål hos generalpoststyrelsen, som år 1900 utgjorde
16,520, hade år 1909 stigit till 20,099.

De överflyttade ärendena, vilka rörde rent lokala förhållanden eller
innebure tillämpning i speciella fall av en gång för alla fastslagna principer
-- och vilka ärenden givetvis fortfarande handläggas på diatrib -

12

Kungi. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 385.

ten — äro, såsom ligger i sakens natur, av den beskaffenhet, att de
måste betraktas såsom enklare och mindre arbetskrävande ärenden.

Angående generalpoststyrelsens arbetsbörda efter omorganisationen
anför generalpoststyrelsen följande:

Allt efter som rörelsen ökats, har givetvis också arbetet i generalpoststyrelsen
stegrats. En i väsentlig mån bidragande orsak härtill är ock att finna i
de nya rörelsegrenar, som tillagts postverket. Det visar sig således, att medan
under året närmast efter år 1909 de diarieförda målens antal nedgått till något
över 12,000, detta antal under de senare åren ökats så, att detsamma år 1916
uppgått till icke mindre än 22,724.

Av de diarieförda ärendena falla följande antal på de olika byråerna:

å första byrån ................................ 6,487

» andra » ................................. 4,406

» tredje » ................................ 3,870

» fjärde » 7,961.

Härvid är dock att märka, att flera grupper ärenden, som tidigare särskilt
diarieförts, antingen ej längre införas i diarierna eller ock sammanföras under
gemensamt nummer.

De i plenum behandlade mål — alltså de viktigaste och mest krävande
målen — hava i antal år 1910 uppgått till allenast 4,743, under det att desamma
år 1916 stigit till 5,798, alltså en ökning av 1,055 ärenden, motsvarande 22 %.

Å de olika byråerna föredragna plenimål fördela sig sålunda:

å första byrån ................................. 1,664

» andra » 1,903

» tredje » 890

. » fjärde » 1,341.

Det är dock ej blott genom det växande antalet ärenden, som styrelsens
arbetsbörda ökats, utan detta har fastmer sin orsak däri, att de under de senaste
åren i styrelsen handlagda ärenden i regel varit av betydligt större omfattning
och vikt än tillförene.

För att åskådliggöra postverkets utveckling åberopar generalpoststyrelsen
efterföljande jämförande statistiska uppgifter rörande postverket
åren 1910 och 1916:

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 13

1910.

1916.

Ökning.

Antal resp. '' 0,

kronor. j ''

Personal, tillhopa............................................

10,364

11,832

1,468

14

: Antal postkontor .............................................

242

252

10

4

» poststationer och brevsamlingsställen .........

3,026

3,256

230

7 i

» avsända försändelser.................................

399,676,337

501,921,595

102,245,258

25, |

» avsända i medeltal per innevånare...............

72.4

87.2

14.8

24

i » postbeliandlade paket ..............................

4,710,142

11,993,342

7,283,200

154

j . » km. postföringslinjer, järnväg.....................

13,713

14,898

1,185

9 1

i » » » , landsväg ..................

42,835

48,523

5,688

13

1 » » » , ångbåt .....................

50,336

54,870

4,534

9

» postförda km. å järnväg ...........................

28,089,126

31,457,565

3,368,439

12

» » » » landsväg...........................

12,578,418

13,867,513

1,289,095

10

Värdebelopp, assuransbelopp ...........’..................

1,478,645,398

2,575,283,936

1,096,638,538

74

» inbetalade postanvisningsmedel .........

266,046,674

564,398,822

298,352,148

108

•> inbetalade prenumerationsmedel.........

3,763,200

7,215,092

3,451,892

92 i

| Sammanlagt ansvarsbelopp .................................

1,748,455,272

3,146,897,850

1,398,442,578

80

t Postverkets inkomster .......................................

21,905,317

32,360,123

10,454,806

48

» driftkostnader .................................

20,538,720

25,712,700

5,173,980

25 I

Av don redogörelse, som nu lämnats, vill det, anför generalpoststyrelsen
vidare, synas med all tydlighet framgå, att arbetsmängden i postverkets
centralförvaltning särskilt under de senare åren ökats i större
omfattning, än som kunde förutses vid postverkets omorganisation. Den
allmänna utveckling, som ägt rum inom handelns och industrins m. fl.
områden, övar en omedelbar och direkt återverkan på postverket, som
måhända mer än de flesta andra verken får känning av denna utveckling.
Det ligger ock särskild makt uppå, att postverkets ledning med
vidsynt blick följer och underlättar utvecklingen genom de postala anordningarnas
noggranna anpassande efter tidsförhållandena. Stora anspråk
kunna och böra i sådant avseende ställas på verket och dess ledning.
I de stora kulturländerna visar ock erfarenheten, huru statsmakterna
visat förståelse för den betydande roll, som postsamfärdseln spelar
i det allmänna framåtskridandet. Men det är icke nog med de egentliga
postala uppgifterna, som ålagts postverket. Under tidernas lopp har
verket tillförts betydande nya arbetsområden, som i viss mån kunna sägas
ligga vid sidan av verkets egentliga uppgift. Sålunda hava, jämsides

14 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

med postsparbanksrörelsen, tillkommit utbetalning av folkpensioner och bestyret
med stämpelförsäljning, varjämte från 1918 års början tillkommer
ombesörjandet av kronouppbörden. Det behöver icke närmare framhållas,
vilka krav i organisationshänseende härmed ställas enkannerligen på
verkets centralförvaltning.

Postverket har, såsom ett stort affärsdrivande företag, följande tidens
strömningar, sökt allt mer och mer göra sig oberoende av de enskilda
affärsföretagen vid anskaffandet av de för verkets drift erforderliga inventarier,
persedlar och effekter m. in. genom anordnandet av egen verkstad
samt eget tryckeri och bokbinderi.

För att general poststyrelsen skall kunna i alla avseenden fylla sin
uppgift såsom högsta ledning för de mångskiftande och krävande arbetsuppgifter,
som påvila verket, är det enligt generalpoststyrelsens åsikt
oundgängligen nödvändigt, att göromålen i styrelsen uppdelas så, att
generalpostdirektören vid sin sida har tillräckligt antal chefer, som närmast
äro ansvariga för icke alltför stora ärendesgrupper. Generalpoststvrelsen
anser det ligga i öppen dag, att de för postverkets utveckling
så viktiga ärendena som personal- och trafikmålen kräva var sin byråchef
i spetsen för de avdelningar, å vilka dessa ärenden behandlas. Om
detta kan sägas gälla i allmänhet, så gäller det ändå mera nu, till följd
därav att under de närmare åren på dagordningen står ett flertal särdeles
omfattande trafikfrågor, som måste finna sin lösning samt vilka
måste handläggas centralt och icke kunna överlåtas till distrikts förval tningarna.

Enligt instruktionen för generalpoststyrelsen åligger det byråcheferna
bland annat:

att tid efter annan företaga inspektionsresor för att tillse, att likformighet
och samarbete äger rum mellan underlydande vid fullgörandet av deras åliggande,
ävensom för att eljest undersöka förhållanden, som för postverket äro av vikt;

samt att med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen inom det
område, som utgör föremålet för byråns verksamhet, samt att taga initiativ till
och väcka förslag om sådana anordningar och förenklingar, som kunna leda till
besparingar eller eljest befinnas lämpliga.

Byråchefen å första byrån åligger särskilt:

att vid inspektionsresor och eljest göra sig förtrogen med personalförhållandena
vid de särskilda distriktsförvaltningarna och postanstalterna; samt

att övervaka, att allmänhetens behov av postanstalter och postföring tillgodoses
i den utsträckning, postverkets ekonomi sådant medgiver.

Under nuvarande förhållanden har chefen för första byrån på grund
av de å byrån hopade löpande göromålen, vilka vuxit till sådan mängd

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

15

och betydenhet, att de i och för sig kunna anses kräva tvenne personers
arbete, icke kunnat i den utsträckning, som varit önskligt, medhinna de
honom sålunda åliggande skyldigheter.

Det är emellertid enligt generalpoststyrelsens mening alldeles nödvändigt,
att också chefen för andra byrån beredes ytterligare lättnader
i sin arbetsbörda utöver vad som skett genom de förändringar i personalbesättningen
å byrån, som vidtagits från 1918 års ingång. De ärenden,
som tillhöra andra byrån, äro nämligen av så stor ekonomisk betydelse
och i övrigt av den vikt för postverkets rationella skötsel och
utveckling, att, chefen å andra byrån måste i större utsträckning än skett
befrias från löpande göromål av jämförelsevis mindre betydelse för att
kunna ägna ytterligare tid och krafter åt de stora frågorna. Detta gäller
nu i all synnerhet efter stämpelväsendets inordnande å andra byrån,
efter den centralisering av upphandlingsärenden, som allt mer och mer
äger rum, efter tillkomsten av en mångfald göromål, som föranletts av
postverkets ökade byggnadsverksamhet och därmed följande omvårdnad
om postverkets fastigheter, som för närvarande hava ett värde av närmare
nio miljoner kronor, samt slutligen efter inrättandet och utvidgningen
av postverkets verkstad samt tryckeri och bokbinderi, å vilka
inrättningar sysselsättas sammanlagt inemot ett hundratal personer.

När man således skall överväga frågan om förändrad uppdelning
av ärendena inom generalpoststyrelsen, ligger naturligen närmast till
hands att undersöka, huruvida icke till tredje och fjärde byråerna skulle
kunna överflyttas vissa av de göromål, som åligga de två övriga byråerna,
utan att det ändamålsenliga sammanförandet av ärenden brötes.
Hå anser generalpoststyrelsen emellertid icke kunna ske.

Cheferna för tredje och fjärde byråerna hava redan nu så stora och
maktpåliggande arbetsuppgifter, att de icke kunna övertaga nya ärenden
av någon egentlig betydenhet i sådan omfattning, att de två övriga
byråcheferna härigenom kunde beredas den lättnad i sina göromål, som
är erforderlig.

De ärenden, som skola å nämnda byråer handläggas, äro följande:

Till tredje byråns handläggning höra nedannämnda ärenden:

1) ärenden angående postverkets eller styrelsens organisation;

2) avslutande av internationella avtal och ändringar i dylika avtal;

3) övriga ärenden i förbindelse med internationella postbyrån i Bern, i den
mån sådana ärenden icke skola å annan byrå behandlas;

4) ärenden angående postala reglementen och instruktioner samt övriga
allmänna föreskrifter rörande posttjänsten;

5) ärenden angående posttjänstemäns studieresor;

6) ärenden angående postavgifter och posttaxor, i den mån sådana ärenden
ej skola å andra byrån handliiggas;

16

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3S5.

7) ärenden angående tidningsregistret;

8) oregelbundenheter i avseende å tidnings utgivande eller expedierande;

9) ärenden angående förseelser vid försändelsers avlämnande till postbefordran
;

10) ärenden angående de i § 24 av instruktionen omförmälda försändelser;

11) ärenden angående styrelsens tryckta cirkulär och cirkrdärbihang A;

12) statistiska ärenden och utarbetande av postverkets årsberättelse (Instr.

§18);

13) utarbetande av den för justitiekanslärsämbetet avsedda förteckning över
vissa icke slutligt handlagda ärenden hos styrelsen (Instr. § 19);

14) utarbetande av årlig redogörelse för vad inom postverket timat av beskaffenhet
att böra inflyta i den s. k. riksdagsberättelsen;

15) diarieföring och registrering av de till styrelsen inkommande handlingar
;

16) vården av postverkets arkiv och bibliotek: samt

17) ärenden, vilka särskilt angå tredje byrån och ej skola å annan byrå
handläggas.

Till fjärde byråns handläggning höra följande ärenden:

1) avskrivnings-, avkortnings-, restitutions- och balansmål;

2) ärenden i övrigt, som röra de till postverkets medelsförvaltning hörande
specialräkenskaper eller som därmed sammanhänga;

3) upprättande och granskning av de specialräkningar, som ligga till grund
för generalavräkningar och likvider med utländska förvaltningar;

4) adressförändringar och återtagande av postförsändelser samt reklamationer
i allmänhet rörande sådana försändelser, i den mån dylika ärenden ej skola
å tredje byrån handläggas;

5) ärenden angående obeställbara och oregelbundna försändelser;

6) ersättning för bortkomna eller skadade försändelser och felaktigt utbetalade
postanvisningsmedel;

7) tillgrepp av postförsändelser, postverkets medel eller övriga tillhörigheter; 8)

ansvar för fel och försummelser av postverkets tjänstemän eller poststationsföreståndare;
samt

9) ärenden, vilka särskilt angå fjärde byrån och ej skola å annan byrå
handläggas.

Generalpoststyrelsen finner alltså, att det icke återstår annat än att
genom inrättandet av en ny byrå råda bot på de nuvarande oriktiga
och oegentliga arbetsförhållandena inom generalpoststyrelsen.

Därest således eu ny byrå — den femte byrån — kommer till
stånd, skulle ärendena enligt generalpoststyrelsens förslag efter sin natur
och sitt inbördes sammanhang lämpligen erhålla ungefär följande uppdelning.

Första byrån tilldelas förutom de personal- och kansliärenden i
övrigt, som nu åligga denna byrå, följande ärenden från andra byrån:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

17

ärenden angående städning och renhållning av postlokaler,
ärenden, som angå expensutgifter i övrigt, med undantag beträffande
uppvärmning och belysning,

ärenden angående telefonabonnemang,

ärenden angående reseräkningar,

läkarvård och medikamenter till tjänstemän,

flyttningsbidrag och andra gratifikationer samt hyresbidrag.

Andra byrån skulle därjämte till den nya, femte byrån, som skulle
handhava de å första byrån nu förekommande trafikärenden i egentlig
mening, överlämna följande ärenden, som stå i nära samband med trafikmålen,
nämligen:

inköp och förhyrande av automobiler och andra fordon,
understöd och skadestånd åt poststationsföreståndare, lantbrevbärare
och postförare, samt

ärenden angående avgifter för begagnande av amerikanska fack.
Några smärre jämkningar skulle även förekomma i avseende å ärendenas
fördelning, vad beträffar tredje och fjärde byråerna.

Det närmare ordnandet av ärendenas fördelning å de olika byråerna
skulle emellertid, liksom för närvarande, bestämmas av generalpostdirektören.

På grund av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt,
att från och med 1919 års ingång måtte inrättas ytterligare ett byråchefsämbete
i generalpoststyrelsen.

Några ytterligare tjänstebefattningar anser generalpoststyrelsen sig
icke behöva nu begära i och för den nya byråns vidkommande. Till tjänstgöring
å densamma skulle förflyttas den ena av de två å första byrån
för närvarande placerade sekreterarna. Den biträdespersonal i övrigt,
som bleve erforderlig, anser styrelsen åtminstone tills vidare kunna erhållas
genom förändrad placering bland övrig dylik personal hos styrelsen,
särskilt i betraktande därav att generalpoststyrelsen, såsom längre
fram i förevarande statförslag meddelas, funnit sig böra föreslå uppförande
i staten av avlöningar till ytterligare fem förste postexpeditörer
hos styrelsen.

Generalpoststyrelsen har i fråga om verksamheten
tryckeri och bokbinderi anfört följande:

å Styrelsens Inrättande av
en aktuariebefattning.

»Samtidigt med överflyttandet från Malmö till Stockholm av postverkets
tryckeri och bokbinderi har vidtagits en betydande utvidgning av såväl tryckeriet
som bokbinderiet.

Tryckeriets verksamhet i Malmö har till en början huvudsakligen omfattat
tryckning av för de olika postdistrikten erforderliga specialblanketter, vilka
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 345 käft. (Nr 385.) 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

förut genom vederbörande postdirektioner anskaffats från privata tryckerier och som
sålunda icke tillhandahållits av styrelsens blankettförråd. Efter hand som tryckeriet
utvidgats, genom anskaffande av ytterligare tryckpressar och -stilar m. m.,
hava även vissa av de för posttjänsten i allmänhet erforderliga blanketterna
tryckts genom tryckeriets försorg. Huvudparten av dessa och särskilt de blanketter,
som anskaffats i stora upplagor eller med vilkas tillverkning varit förenat
bokbinderiarbete, levererades dock från privata tryckerier i enlighet med tidigare
avslutade kontrakt.

Under senare hälften av år 1916 blevo emellertid ett flertal av dessa kontrakt
— rörande leverans av större delen av postverkets blanketter och däribland
samtliga, som avsågo tryckning av blanketter i massupplagor — på grund av
rådande prisstegring å papper och övriga för tryckning erforderliga materialier
av vederbörande entreprenörer uppsagda till upphörande med utgången av
nämnda år.

Generalpoststyrelsen stod då inför valet att antingen avsluta nya kontrakt,
i vilket fall högst avsevärt förhöjda priser skulle hava ifrågakommit, eller ock
vidtaga åtgärder för att verkets eget tryckeri skuffa kunna övertaga tillverkningen
av omhandlade blanketter.

Redan förut hade generalpoststyrelsen haft för avsikt att, i samband med
överflyttningen till Stockholm, i viss mån utvidga tryckeriet. För en större utvidgning
erforderliga lokaler kunde nämligen disponeras i tillbyggnaden till centralposthuset.
Då dessutom tryckeriets verksamhet förut visat sig lämna ett
mycket gott ekonomiskt resultat, har generalpoststyrelsen icke tvekat att vidtaga
sådan utvidgning av tryckeriet, att detta skulle bliva rustat att utföra allt för
verket erforderligt blankettryck.

Generalpoststyrelsen hur i övrigt, då dessa massuppsägningar ägde rum,
funnit tidpunkten lämplig att låta tryckeriet övertaga arbetet med tillverkningen
av alla de blanketter, rörande vilka leveranskontrakten uppsagts. Styrelsen, vars
avsikt det eljest varit att så småningom övertaga tillverkningen, har härigenom
kunnat undvika att själv uppsäga leveranskontrakten.

Förutom de vid tryckeriet i Malmö befintliga fyra mindre tryckprcssarna och
två skärmaskinerna, vilka överflyttats till Stockholm, hava under slutet av år
1916 och början av år 1917 inköpts ytterligare sex tryckpressar (en större tvåturssnällpress,
en större och en medelstor enkelsnällpress, samtliga dessa tre
med iläggningsapparater, en s. k. Lagermandigeltryckpress samt tvenne mindre
digeltryckpressar) ävensom en större skärmaskin, alla av modernaste konstruktion
och avsedda för elektrisk drift. Vidare hava anskaffats erforderliga partier
nya tryckstilar samt maskiner och redskap för tillverkning av stereotyper
ävensom för bokbinderiet en större och två mindre skärmaskiner, två pappsaxar,
två häftmaskiner, två hål- och märlmaskiner, två stockpressar, en pagineringsoch
en perforeringsmaskin.

Medan det i tryckeriet och bokbinderiet för inköp av maskiner och stilmaterial
m. m. nedlagda kapitalet vid utgången av år 1916 uppgått till icke fullt
30,000 kronor, utgör motsvarande belopp numera, efter den verkställda utvidgningen,
något över 100,000 kronor.

Samtliga nyanskaffade pressar och maskiner hava inköpts å sådan tid, att
kostnaden för desamma icke nämnvärt överstigit under normala förhållanden rådande
priser.

För närvarande torde dylika pressar och maskiner betinga ett pris, som med
omkring 40 % överstiger vad postverket erlagt.

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

För att belysa trycberirörelsens storlek och utveckling hänvisas till följande

Sammanställning över verksamheten vid postverkets tryckeri under

åren 1913—1916.

År.

Antal

med tryck-pressarna
verkställda
tryck.

Antal

tryckta

blanketter.

Värdet av
verkställt
arbete (ex-klusive
kostnaden
för papper)

Kronor.

Omkostna-der (inklu-sive av-skrivnin-gar, ränta
å kapital
m. m.)

Kronor.

Besparing

genom

tryckeriets

verksam-

het.

Kronor.

Besparing
genom
bokbinde-riets verk-samhet.

Kronor?

Antal

tillverkade

frimärks-

häften.

Ytterligare
besparing
genom
tillverkning
av fri-märks-häften.

Kronor.

Summa

besparing.

Kronor.

1913

1,970,000

3,116,000

5,804

4,300

1,504

—

_

_

1,504

1914

2,778,000

6,212,000

13,130

7,762

5,368

—

120,000

2,758

8,126

1915

4,806,000

31,145,000

22,111

9,793

12,318

1,350

840,000

20,399

34,067

1916

9,164,500

48,921.000

36,348

14,234

22,114

2,230

480,000

12,298

36,642

Summa

18,718,500

89,394,000

77,393

36,089

41,304

3,580

1,440,000

35,455

80,339

Den avsevärda stegringen av det belopp, som genom tryckeriets verksamhet
besparats postverket under år 1916 vid jämförelse med motsvarande belopp under
1915, beror därpå, att tryckeriet under förstnämnda år tillförts bland annat en
ny modern press med synnerligen stor prestationsförmåga.

Vid denna beräkning har man utgått från de kostnader, som enligt allmänt
gängse beräkningsgrunder bort debiteras, därest tryckning ifrågakommit vid privat
tryckeri; såsom omkostnader hava utom arbetslöner m. m. jämväl inräknats
årliga avskrivningar å inventarier ävensom ränta å inventarievärdet.

Den förut angivna besparingen på grund av tillverkning av frimärkshäften
avser skillnaden mellan av generalpoststyrelsen infordrat anbud å tillverkning av
frimärkshäften och den kostnad, som belöpt vid häftenas tillverkning genom tryckeriets
försorg.

Under år 1917 till och med utgången av augusti månad kan verksamheten,
med avseende å arbetets olika omfattning, lämpligen uppdelas i tre särskilda
perioder, nämligen:

a) januari—mars, då verksamheten varit förlagd till Malmö,

b) april—maj, då installeringen ägt rum i de nya lokalerna i Stockholm och
då tryckeriets prestationsförmåga givetvis varit i viss grad nedsatt på grund av
att monterings- och installationsarbeten krävt ej ringa tid, och

c) juni—augusti, då arbetet kan anses hava varit normalt med avseende å
den utvidgade verksamheten i Stockholm.

Rörelsens omfattning under angivna perioder framgår av följande sammanställning.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

I. Tryckeriet.

Period.

Antal
med tryek-pressarna
verkställda
tryck.

Antal

tryckta

blanketter.

Värdet av
verkställt
arbete
(exklusive
kostnaden för
papper).

Kronor.

Omkostnader.

Kronor.

Besparing

genom

tryckeriets

verksamhet.

Kronor.

Vi—24/s i Malmö...................

2,364,300

7,570,000

11,495

4,818

6,677

V4—»V*................................''

1,727,200

4,400,000

10,526

6,817

3,709

Ve-31/*................................

5,249,700

30,698,000

29,997

14,810

15,187

Summa

9,341,200

42,668,000

52,018

26,445

25,573

II. Bokbinderiet.

Period.

Värdet av verkställt
arbete (exklusive
kostnaden för
papper).

Kronor.

Omkostnader.

Kronor.

Besparing genom
bokbinderiets
verksamhet.

Kronor.

*/i- 14 s ...........,..............................

5,706

3,307

2,399

V«—"Ve ..........................................

6,105

3,895

2,210

Ve—1»Ve ..........................................

14,741

8,915

5,826

Summa

26,552

16,117

10,435

För vartdera av åren 1918 oeli 1919 beräknas värdet av verkställt arbete
exklusive papperskostnaden uppgå till:

För tryckeriet minst.......................................... kronor 120,000

» bokbinderiet» ......... ............................ »_50,000

eller sammanlagt kronor 170,000

Det är givetvis ytterst svårt att nu beräkna den besparing, som för postverket
kan komma att uppstå å tryckeri- och bokbinderirörelsen under år 1919,
men torde, såvitt nu kan bedömas, besparingen med all sannolikhet icke komma
att understiga ett belopp av 80,000 kronor.

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Åtskilliga kontrakt om leverans av blanketter från privata tryckerier hava
visserligen ännu icke uppsagts, men dessa kontrakt avse i allmänhet blanketter i
mindre upplagor och äro de därför av föga betydelse. I stort sett kan således
postverkets tryckeri redan nu anses hava övertagit blankettryckningen i hela dess
vidd med undantag likväl av tillverkningen av kuvert. Med hänsyn till de synnerligen
avsevärda prisstegringar, som under senare tid inträtt å kuvert och då
åtgången av kuvert inom postverket kan skattas till icke mindre än omkring
12,000,000 stycken per år, för vilka anskaffningskostnaden med nu uppdrivna priser
beräknas utgöra (^ikring 80,000 kronor, har generalpoststyrelsen för avsikt
att framdeles, därest sa kan befinnas ändamålsenligt och fördelaktigt för verket,
vidtaga åtgärder för att med tryckeriet även kombinera kuverttillverkning. Denna
fråga har dock ännu icke kunnat lösas, enär möjlighet icke förefinnes att nu anskaffa
erforderliga maskiner.

Bokbinderiets verksamhet har inriktats på, att allt bokbinderiarbete, som
sammanhänger med tillverkningen av de genom tryckeriets försorg tryckta blanketterna,
skall utföras genom sagda bokbinderi och att härförutom även övrigt
för postverkets räkning ifrågakommande bokbinderiarbete skall utföras av detsamma.

För närvarande sysselsättas i tryckeriet 23 och i bokbinderiet 30 personer,
eller inalles, då föreståndaren och dennes biträden jämväl medräknas, icke mindre
än 56 personer.

Vid avflyttning från Malmö utgjordes personalen av sammanlagt 24 personer,
varav likväl ett 10-tal bokbinderiarbeterskor anställda under månaderna närmast
före avflyttningen på grund av att vissa brådskande bokbinderiarbeten då måste
verkställas.»

Av det anförda framgår, i vilken betydande omfattning verksamheten
utvidgats efter tryckeriets överflyttning från Malmö till Stockholm. I

I sitt förslag till stat för driftkostnader för år 1918 föreslog
generalpoststyrelsen bland annat, att ledningen av postverkets blankett-
och persedelförråd med den därunder förlagda verkstaden samt
tryckeriet och bokbinderiet skulle handhavas av en ny intendent hos
generalpoststyrelsen (förrådsintendenten) ävensom att tryckeriet och bokbinderiet
närmast skulle lyda under blankettförråd et med nuvarande aktuarien
vid sagda förråd såsom föreståndare. För att under aktuarien
handhava detalj ledningen av tryckeriet och bokbinderiet och för att därstädes
övervaka arbetets fortgång hemställde generalpoststyrelsen i
sagda förslag, att en vid förutvarande postdirektionen i Malmö distrikt
anställd postexpeditör skulle från och med år 1918 överflyttas till
generalpoststyrelsen. Härvid uttalade styrelsen, att ehuru styrelsen
ansett, att den tjänsteman, som skulle närmast handhava tillsynen
över tryckeriet och bokbinderiet, med hänsyn till arbetets beskaffenhet
lämpligen borde utgöras av en förste postexpeditör, styrelsen likväl trott
sig tills vidare kunna fylla angivna behov med en tjänsteman av postexpeditörs
grad.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Vad generalpoststyrelsen sålunda föreslog blev av Kungl. Maj:t och
riksdagen godkänt.

GeneralpoststyrelsenB omförmälda förslag hade framställts med tanke
på att tryckeriets och bokbinderiets verksamhet efter överflyttningen till
Stockholm under den första tiden visserligen skulle utvidgas, men dock
icke i den utsträckning som skett.

Då emellertid, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, verksamheten
i tryckeriet på en gång blivit flerdubbTad och även bokbinderiets
verksamhet erhållit en vida större omfattning än från början
beräknats, har det, framhåller styrelsen, visat sig omöjligt att, på sätt
tidigare avsetts, förlägga tryckeriet och bokbinderiet direkt under blankettförrådet,
utan har befunnits nödvändigt anställa särskild föreståndare
för tryckeriet och bokbinderiet.

Såsom ett provisorium har denna angelägenhet ordnats genom att
generalpoststyrelsen från och med 1917 års ingång från distrikts- och
lokalförvaltningarna till generalpoststyrelsen tillfälligtvis överflyttat en
förste postexpeditör.

Denne tjänsteman har av generalpoststyrelsen erhållit uppdrag att
tills vidare vara tryckeriföreståndare.

Såsom biträden åt föreståndaren hava tjänstgjort en postexpeditör
och ett tillfälligt anställt kvinnligt biträde. Postexpeditören har motsvarat
den postexpeditör, som, enligt för år 1918 fastställda utgiftsstater,
skulle överflyttas till generalpoststyrelsen från och med sagda års ingång.

Såväl denne postexpeditör som ett kvinnligt biträde måste på grund
av rörelsens omfattning även framdeles disponeras för tryckeriets behov.

Ej heller efter ingången av år 1918, från och med vilken tid den
enligt den fastställda staten för driftkostnader för år 1918 omförmälda
förrådsinteudentsbefattningen tillkommit, anser styrelsen det möjligt att
handhava tryckeriet och bokbinderiet i dess nuvarande omfattning med
mindre än att särskild föreståndare finnes anställd för detta.

Såsom generalpoststyrelsen framhållit i fråga om inrättandet av
sagda intendentsbefattning skulle nämligen innehavaren därav huvudsakligen
handhava upphandlingen för persedel- och blankettförråden samt
hava uppsikten över dessa ävensom handhava ledningen av verkstaden,
tryckeriet och bokbinderiet samt övervaka arbetena vid dessa. Därjämte
skulle intendenten biträda vid andra ärenden, som beröra dennes arbetsområde,
såsom frågor om inredning av postkontorslokaler m. m. Det
kan icke förväntas, att denne tjänsteman skall kunna medhinna att i detalj
ordna och leda arbetet vid tryckeriet och bokbinderiet.

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Aktuarien vid blankettförrådet skulle, såsom tidigare nämnts, handhava
sagda förråd och biträda intendenten i fråga om upphandling av
papper och skrivmaterialier. Genom tryckeriets tillkomst erhåller visserligen
denne tjänsteman lättnad i förutvarande bestyr. I stället kommer
han emellertid att åläggas ytterligare arbete genom att blaukettförrådet
framdeles skall i större utsträckning än förut varit förhållandet
tillhandahålla postanstalterna skrivmaterialier och liknande förbrukningsartiklar.
Det är nämligen avsett, att upphandlingen av dessa skall i
största möjliga utsträckning centraliseras. Även kommer antalet olika
slag av blanketter och därigenom antalet avgående leveranser att betydligt
ökas, sedan generalpoststyrelsen genomfört gemensamma blanketter för
respektive postdistrikt, där dessa för närvarande begagna specialblanketter,
fastställda och anskaffade genom vederbörande postdirektioner. Denna
fråga är för närvarande under utredning. Blankettaktuariens tid blir
därför så upptagen med de göromål, som egentligen äro förenade med
denna tjänst, att med stor visshet kan sägas, att denne tjänsteman icke
blir i tillfälle att ägna den tid och i övrigt fylla de krav, som ovillkorligen
måste påfordras, för att den närmaste ledningen av tryckeriet
och bokbinderiet skall bliva tillfredsställande och inrättningarna i fråga
skola skötas på ett fullt affärsmässigt och riktigt sätt.

Ur sådan synpunkt anser generalpoststyrelsen sig icke böra eller
kunna underlåta att redan nu uttala, att särskild föreståndare (tryckeriföreståndare),
lydande direkt imder förrådsintendenten, även framdeles
närmast bör handhava tryckeriet och bokbinderiet.

Tryckeriföreståndaren måste besitta särskilda kvalifikationer för ett
rationellt skötande av uppdraget i fråga. Han kommer, såsom förut
framhållits, att handhava jämförelsevis stor ''personal med särskild fackutbildning
och han bör därför även själv besitta en ingående kunskap
om vad till dessa yrken hörer. I främsta rummet är det han, som skall
bära ansvaret för arbetet i tryckeriet och bokbinderiet med därstädes
befintliga dyrbara maskiner och stora papperspartier m. m. ävensom stå
i ansvar för tryckeriet med avseende å bestämmelserna enligt allmän lag
(tryckfrihetsförordningen). Generalpoststju-elsen anser nödvändigt, att
sagda tjänsteman erhåller aktuaries tjänsteställning, i avlöningshänseende
likställd med notarie, revisor m. fl.

Den ökade utgift, som skulle uppstå genom inrättandet av nu ifrågavarande
aktuariebefattning, beräknas av generalpoststyrelsen till 4,200
kronor eller begynnelseavlöningen för dylik befattning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer generalpost -

24

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

Inrättande av
nya manliga
förste postexpeditörstjänster
hos
generalpoststyrelsen.

Ökning av
antalet kvinnliga
biträden.

styrelsen, att från och med 1919 års ingång ytterligare en aktuariebefattning
måtte inrättas hos generalpoststyrelsen med innehavaren placerad såsom
föreståndare för postverkets tryckeri och bokbinderi.

För arbetets behöriga bedrivande inom generalpoststyrelsen har styrelsen
varit hänvisad att i stor utsträckning anlita tillfällig arbetsförstärkning
av ordinarie förste postexpeditörer och postexpeditörer från
distrikts- och lokalförvaltningarna. Sålunda hava under år 1915 och
skilda tidpunkter av år 1916 till tjänstgöring hos styrelsen inbeordrats
3 förste postexpeditörer och 4 postexpeditörer, vilka därefter i så gott
som oavbruten följd tjänstgjort därstädes. Därutöver hava, i huvudsak
å första och andra byråerna, under tiden från 1916 års början till utgången
av augusti 1917 måst under en sammanlagd tid av ej mindre
än 33 månader för olika arbeten användas inkallade ordinarie postexpeditörer.
Den ökning i centralförvaltningens arbetskrafter under notarie-,
aktuarie- och revisorsgrad, som utvecklingen föranleder, anser generalpoststyrelsen
lämpligen böra bestå i förste postexpeditörer. Det måste
nämligen framstå såsom särdeles angeläget för centralförvaltningen
att för sitt arbete förvärva dugande krafter. Och i längden lära sådana
icke kunna erhållas, med mindre åt tjänstemännen där kan erbjudas åtminstone
den avlöning, som utgår till förste postexpeditörer.

Generalpoststyrelsen anser sig, särskilt som för den föreslagna nya
byrån i generalpoststyrelsen icke ifrågasatts några nya ordinarie tjänstemän,
icke kunna längre uppskjuta att nu gorå framställning om upptagande
i generalpoststyrelsens stat av avlöning till ytterligare 5 manliga
förste postexpeditörer.

Vid avgivande av sitt förslag till driftkostnader för år 1918 har
generalpoststyrelsen bland annat framhållit behovet av ökat antal ordinarie
kvinnliga biträden hos styrelsen och därvid närmare redogjort för
dessas arbete m. m. Emellertid inskränkte generalpoststyrelsen sig till
att för år 1918 ifrågasätta allenast det antal ordinarie biträden, som då
syntes för sagda år bliva oundgängligen erforderligt. Det har emellertid,
meddelar styrelsen, visat sig, att arbetet inom flera av styrelsens olika
avdelningar, där dylik arbetskraft anlitas, stigit avsevärt och att det
redan nu är nödvändigt att för arbetets behöriga gång anställa ytterligare
kvinnlig arbetskraft med stadigvarande arbete året om.

Hos generalpoststyrelsen voro under år 1917 anställda 33 ordinarie
kvinnliga biträden och 43 extra dylika. I 1918 års stat hava uppförts

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 985.

25

45 ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar. Genom denna ökning av
ordinarie biträden komma tolv av de äldsta extra kvinnliga biträdena,
vilka i genomsnitt kunna tillgodoräkna sig 7 <\ 8 års fortlöpande förordnande
lios styrelsen, att från år 1918 vinna befordran till ordinarie.

Av de vid 1919 års ingång återstående obefordrade biträdena hava
många bakom sig en avsevärd tjänstgöringstid. Sålunda antogos till
extra kvinnliga biträden

4 år 1913

1 » 1914 och

5 b 1915.

Före sitt antagande till extra biträden hava samtliga dessa under
eu jämförelsevis lång tid stått till styrelsens disposition för bestridande
av vikariat vid semestrar och annan ledighet samt vid behov av arbetsförstärkning.

Generalpoststyrelsen finner det med billighet och rättvisa överensstämmande,
att åtminstone 5 av dessa överföras på ordinarie stat från
och med år 1919.

Generalpoststyrelsen hemställer alltså, att antalet ordinarie kvinnliga
biträden, i staten för är 1918 upptaget, till 45, mätte i staten för är 1919
bestämmas till 50.

Enligt vad generalpoststyrelsen i skrivelser den 23 mars och den 27 öve-,-flyttning
april 1917 hos Kungl. Maj:t anmält, utgöres personalen i tryckeriet och tiU äeneralbokbinderiet
dels av i postverkets tjänst anställda, i sina yrken utlärda f/a< av förste
eller kunniga tjänstemän av postvaktmästares grad, och dels av lärlingar,
som aspirera på dylik anställning. Aspirauttiden för sistnämnda perso- *''postjakt
ner har beräknats till i allmänhet minst 1 år. I bokbinderiet användes mästare,
ciarjamte numera jamval kvinnlig arbetskraft. postverkets

På general poststyrelsens i sammanhang med berörda anmälan av h''fikeri och
den 27 april 1917 gjorda hemställan har Kungl. Maj:t genom brev den okbllu,eri29
juni 1917 medgivit vissa förändrade avlöningsbestämmelser för extra
postiljon^-, anställda å postverkets tryckeri och bokbinderi, i jämförelse
med ersättningen till övriga postiljoner vid verket.

Alltsedan tryckeriet år 1909 började sin verksamhet i Malmö, har
den där anställda personalen avlönats i samma ordning som övrig i
postverket anställd personal.

Enahanda princip har jämväl tillämpats i fråga om vissa andra befattningshavare,
vilka icke utföra direkt postalt arbete, men vilkas göroBihang
till riksdagens protokoll li)18. 1 sand. 343 käft. (Nr 383.) 4

26 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

mål i alla fall äro nödvändiga för verkets skötsel, exempelvis maskinister
m. fl.

Vid tryckeidpersonalens antagande bär tillsetts, att vederbörande ägt
den utbildning i facket, som krävts, på det att icke maskinerna skulle
utsättas för risken att förfaras eller tryckeriets prestationsförmåga begränsas
på grund av för ringa fackutbildning bos personalen. Av de
nu anställda äro sålunda 9 personer fullt fackutbildade eller utlärda i
sina yrken.

För närvarande äro vid tryckeriet och bokbinderiet anställda bland
andra 1 förste postvaktmästare (förste förman i tryckeriet), som åtnjuter
särskilt avlöningstillägg enligt § 8 i avlöningsreglementet, 2 postvaktmästare
(en förman i bokbinderiet och en andre förman i tryckeriet),
som likaledes åtnjuta tillägg av angivna slag, samt 13 extra postiljoner,
(därav 3 utlärda typografer och 3 utlärda bokbindare).

Samtliga dessa posttjänstemän äro placerade vid postdirektionen i
Stockholms distrikt. De sortera emellertid helt och hållet under generalpoststyrelsen
och närmast dess andra byrå. Postdirektionen har icke
något att göra med ordnandet och övervakandet av deras arbete.

Svenska postmannaförbundet har i skrivelser till generalpoststyrelsen
den 25 augusti och den 10 september 1917 upptagit frågan angående
dessa tjänstemän och i sådant hänseende förklarat, att förbundet givetvis
intet har att invända emot tryckeripersonalens anställande som postvaktmästare,
men att förbundet — med frambärande som önskemål att
tryckeripersonalen placerades i lönehänseende så, att den vid en jämförelse
med liknande befattningar inom den privata arbetsmarknaden icke
underbetalades för sitt arbete — ansåge, att nu omhandlade befattningar
borde upptagas och beräknas särskilt, så att icke den övriga postpersonalens
befordringsutsikter bleve i någon mån lidande.

Generalpoststyrelsen, som delar den sålunda från postmannaförbundets
sida uttalade uppfattningen, säger sig redan förut hava haft för
avsikt att i samband med nu föreliggande statförslag föreslå vidtagande
av den åtgärden, att de tjänstemän, som sysselsättas vid tryckeriet och
bokbinderiet, med oförändrade avlöningsförmåner överflyttas till generalpoststyrelsens
stat, med särskilt angivande, att tjänstemännen i fråga
tillsvidare bliva anställda å tryckeriet och bokbinderiet.

Generalpoststyrelsen anser, att den vid postverkets bokbinderi såsom
förman anställde postvaktmästaren, vilken åtnjuter avlöningstillägg enligt
§ 8 i avlöningsreglementet, bör från och med år 1919, i likhet med den
vid tryckeriet anställde förste förmannen, vinna anställning såsom förste
postvaktmästare med dylikt tillägg, samt att den vid tryckeriet såsom

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

andre förman anställde postvaktmästaren med tillägg av angivna slag
från och med samma tid måtte vinna anställning som förste postvaktmästare.

Såväl förste förmannen i tryckeriet som nämnde förman i bokbinderiet
utövar nämligen förmanskap för en jämförelsevis stor personal
samt har till åliggande att närmast under tryckeriföreståndaren ordna
och leda arbetena inom respektive arbetslokaler.

Dessa båda funktionärers göromål måste därför, enligt generalpoststyrelsens
åsikt, anses vara av den art och beskaffenhet, att de böra
jämställas med göromål för övriga förste postvaktmästare, vilka för särskilt
maktpåliggande uppdrag åtnjuta förberörda avlöningstillägg.

Övriga vid tryckeriet och bokbinderiet nu anställda extra postiljoner
böra enligt styrelsens mening, i likhet med andra extra postiljoner inom
postverket med samma tjänstetid, kunna vinna befordran till postvaktmästare
från och med år 1919.

Postverkets tryckeri och bokbinderi hava, såsom förut framhållits,
företett en betydande utveckling. Det är att förutse att så fortfarande
kommer att bliva fallet. I likhet med vad som äger rum beträffande
postmästaravlöningar, av vilka ett visst antal anvisas å postverkets stat
för att generalpoststyrelsen skall i mån av behov äga tillgång till dylika,
finner generalpoststyrelsen sig nu böra ifrågasätta, att å styrelsens stat,
för tryckeriets och bokbinderiets vidkommande, måtte upptagas ett något
större antal postvaktmästartjänster än som för närvarande är erforderligt,
på det att styrelsen må vara i tillfälle att kunna tillgodose framdeles
uppkommande behov. Generalpoststyrelsen framhåller, att styrelsen
givetvis icke kommer att vid tryckeriet och bokbinderiet anställa ordinarie
postvaktmästare till större antal än som är oundgängligen nödvändigt
för rörelsens behöriga bedrivande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen,
att i staten för år 1919 mätte under generalpoststyrelsen (postverkets
tryckeri och bokbinderi) upptagas 3 förste postvaktmästarbefattningar
och 17 postvaktmästarbefattningar.

Vaktmästarna hos generalpoststyrelsen hava vid tidigare tillfällen
gjort framställning om att de i avlöningshänseende måtte likställas med
tjänstemän av lägre grad vid distrikts- och lokalförvaltningarna.

Vid avgivande år 1915 av sitt förslag till driftkostnader för postverket
för år 1917 framhöll generalpoststyrelsen, att vaktmästarnas i
ovannämnda avseende gjorda framställning icke för det dåvarande ansågs
böra föranleda till någon styrelsens åtgärd.

Avlöningsförbättring

för vaktmästarna
hos
general]? oststyrelsen.

28

Departement
scliefen.

Löne reglering.

Ställföreträdare
för
generalpostdirektören.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Generalpoststyrelsen har nu i sitt statförslag upptagit vaktmästarnas
lönefråga.

Styrelsen har därvid på anförda skäl förklarat sig Unna det vara angeläget,
att av vaktmästarpersonalen gjord framställning om likställighet med
tjänstemän av postvaktmästares grad nu vinner vederbörligt beaktande,
och har generalpoststyrelsen fördenskull hemställt, att beträffande den i
§ 1 av gällande avlöning sreglemente för tjänstemän vid postverket intagna
stat rörande tjänstemännens fasta avlöning ävensom beträffande de i §§ 7
och 8 av samma reglemente innefattade avlöningsförmåner mätte vidtagas
den ändring, att vaktmästare hos generalpoststyrelsen likställes med postvaktmästare
och postiljon, med bibehållande av förutvarande särskilda arvode
till förste vaktmästare.

Innan jag går att närmare yttra mig angående generalpoststyrelsens
förslag beträffande anslagen till styrelsen, ber jag få hänvisa till den
samtidigt härmed avlåtna propositionen angående tillfällig löneregleringför
tjänstemän vid postverket in. in., i vilken föreslås bl. a. vissa förändringar
beträffande ortstillägget, de lägre posttjänstemännens indelande
i fyra avlöuingsgrupper med benämning överpostiljon, förste postiljon,
postiljon av klass 1 och postiljon av klass 2 samt en genomgående förhöjning
av den fasta avlöningen till posttjänstemännen.

Förslaget att åt en och samma byråchef i generalpoststyrelseu uppdraga
att vid alla tillfällen, då generalpostdirektören är frånvarande
och annorlunda icke av Kungl. Maj:t förordnats, såsom generalpostdirektörens
ställföreträdare inträda i utövning av dennes åligganden utom
beträffande vissa viktigare ärendens avgörande synes på av generalpoststyrelsen
anförda skäl böra bifallas. Liknande anordning är införd i
telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,
läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen. Inom järnvägsstyrelsen
är en av de båda överdirektörerna, så vitt ej annorlunda förordnas,
ställföreträdare för generaldirektören vid förhinder för denne. Mot det
föreslagna arvodet av 1,000 kronor om året torde så mycket mindre
vara något att erinra, som till vikarier för generalpostdirektören under de
senaste åren i medeltal årligen utbetalats en summa, överstigande nu ifrågasatta
arvodesbelopp, samt förslaget sålunda ej komme att medföra någon
ökad kostnad för statsverket. Samma arvode är för övrigt bestämt för
ställföreträdaren för vederbörande chef i de verk, där särskilt arvode blivit
för sådant ändamål anslaget, nämligen telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen
och pensionsstyrelsen. I likhet med vad i allmänhet är fallet beträf -

29

Kung}. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 385.

fande övriga verk, där dylik ställföreträdare finnes, torde generalpostdirektörens
ställföreträdare böra förordnas för en tid av tre år för varje
gång, varom bestämmelse sålunda skulle införas uti instruktionen för
generalpoststyrelsen. Övriga föreslagna ändrade bestämmelser i nämnda
instruktion, vilka överensstämma med motsvarande föreskrifter i instruktionen
för telegrafstyrelsen, synas mig böra godtagas. Frågan om ändringav
instruktionen för generalpoststyrelsen torde jag emellertid framdeles
få anmäla för Kungl. Majlt. Därest general poststyrelsens förslag vinner
bifall, torde sista stycket av § o mom. 4 i avlöningsreglementet för tjänstemän
vid postverket böra bortfalla, varefter stadgandet överensstämmer
ined lydelsen av § 6 3:o i avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket
den 11 oktober 1907.

Då antalet bjmåer inom generalpoststyrelsen från och med år 1910
nedsattes från fem till fjera, var detta beroende på den lättnad i styrelsens
arbetsbörda, som ansågs komma att inträda genom decentralisation
av vissa ärenden till distriktsförvaltningarna. Sedan dess har emellertid
ärendenas antal i styrelsen vuxit i så betydande grad, att detsamma
numera väsentligt överstiger motsvarande antal vid tiden närmast före
den nyss omförmälda förändrade organisationen. Medan antalet diarieförda
ärenden år 1909 uppgick till omkring 20,100 och de närmaste
åren därefter nedgått till något över 12,000, utgjorde, enligt vad styrelsen
meddelat, detta antal år 1917 mer än 24,800.

Nya arbetsområden hava tillförts styrelsen, och ärendena äro ofta
av större omfattning och vikt än tillförne. Särskilt har det, såsom av
styrelsens redogörelse framgår, visat sig nödigt, att cheferna för första
och andra byråerna befrias från en del dem nu åliggande uppgifter.
Det torde ej heller låta sig göra att till tredje och fjärde byråerna överflytta
några mera betydande ärendesgrupper; eu sådan anordning skulle
till följd av poströrelsens hastiga utveckling i allt fall endast komma
att utgöra ett provisorium. De anförda skälen för inrättande av en ny byrå,
som skulle handhava de egentliga trafikärendena och vissa i samband
därmed stående frågor, synas därför övertygande. För ändamålet skulle
för närvarande erfordras endast en ny byråchefsbefattning, då övrig
personal skulle tillsvidare kunna erhållas genom vissa omplaceringar av
styrelsens personal. I

I samband med överflyttningen nästlidet år av postverkets tryckeri
och bokbinderi från Malmö till Stockholm inordnades detsamma under
blankettförrådet under närmaste ledning av den därstädes anställde aktua -

Ny byråchef.

Eu aktuarie.

30

Förste postexpeditörstjänster
m. m.

Vaktmästare.

Sammanfattning.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 385.

rien. Den hastiga utveckling, verksamheten i postverkets tryckeri och
bokbinderi utvisar, synes numera göra det nödvändigt att för nämnda
rörelse anställa eu särskild föreståndare med aktuaries tjänsteställning.
Härvid bör avseende fästas vid de betydande besparingar, som stå att
vinna å denna rörelse, och angelägenheten av att densamma därför
ordnas på ett rationellt och affärsmässigt sätt.

Mot generalpoststyrelsens förslag om inrättande av fem nya manliga
förste postexpeditörstjänster och fem nya kvinnliga biträdesbefattningar
samt om överflvttning till generalpoststyrelsens stat utav personalen av
lägre grad å postverkets tryckeri och bokbinderi har jag intet att erinra.

Då enligt förslaget till lönereglering för postverkets personal vaktmästare
hos generalpoststyrelsen skulle i avlöningshänseende likställas
med postiljon av klass 2, torde styrelsens förslag om förändrade avlöningsbestämmelser
för nämnda vaktmästare ej påkalla vidare åtgärd.

I anslutning till det i sagda proposition innefattade förslag om överlåtande
åt Kungl. Maj:t att bestämma antalet ordinarie befattningar inom
de lägre graderna vid postverket har jag i statförslaget ej upptagit vare
sig antalet tjänstemän av lägre grad vid postverkets tryckeri och bokbinderi
eller antalet vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

Anslaget till löner och tjänstgöringspenningar åt generalpoststyrelsens
ordinarie personal är i 1918 års stat fastställd till 474,000 kronor.

För år 1919 beräknas utgifterna i löner och tjänstgöringspenningar
för sagda personal med det antal, som jag förordat, och med de avlöningsbelopp,
som ifrågasättas i nyssnämnda proposition angående lönereglering
för postpersonalen, komma att uppgå till 626,300 kronor.

Ortstillägg.

För ortstillägg och hyresbidrag är i 1917 års stat anvisat 23,750
kronor, vilket belopp emellertid icke till fullo tagits i anspråk. Utgifterna
hava nämligen uppgått till endast 23,651 kronor 80 öre, därav
21,430 kronor 63 öre som ortstillägg och 2,221 kronor 17 öre som
hyresbidrag. Anslaget blev för år 1918 höjt till 30,000 kronor.

I sin skrivelse den 24 september 1917 har generalpoststyrelsen föreslagit
utbytande av den ersättning, som jämlikt § 13 i postverkets avlöningsreglemente
nu utgår under benämning hyresbidrag, mot traktamenten,
vilka skulle avföras å anslaget till ersättning för tjänsteresor i allmänhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

31 •

Med hänsyn emellertid till den föreslagna ökningen av generalpoststyrelsens
personal ävensom visssa förändrade avlöningsbestämmelser
hemställer generalpoststyrelsen, att å styrelsens avlöning sstat för år 1919
andel'' rubriken >•Ortstillägg» uppföres ett anslag av 45,000 kronor.

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. in.

Utgifterna å detta anslag hava under år 1916 uppgått till 88,561
kronor och sålunda med 13,561 kronor överstigit anslagsbeloppet, 75,000
kronor. För år 1917 hava, enligt vad generalpoststyrelsen sedermera
meddelat, motsvarande utgifter uppgått till 109,148 kronor 14 öre,
vadan anslagsbeloppet för sistnämnda år, som likaledes upptagits till
75,000 kronor, kommit att i än högre grad överskridas.

Den ökade arbetsbörda, som, på sätt generalpoststyrelsen här förut
haft anledning närmare utveckla, kommit att påvila styrelsen, har i allt
större omfattning tvungit till användande av extra personal för utredningsm.
fl. arbeten. Bland annat har särskilt revisionsarbetet, som till följd av
den stadigt fortgående ökningen av postanvisnings- och tidningsrörelsen
i hög grad stegrats, föranlett utsträckt anlitande av extra personal.

Visserligen kommer den av generalpoststyrelsen här förut ifrågasatta
ökning av generalpoststyrelsens ordinarie personal att något minska
behovet av extra personal, men härvid är att märka, att utgifterna för
särskilt den mera kvalificerade förstärkningspersonal, som inkallats från
distrikts- och lokalförvaltningarna och som skulle ersättas av de ifrågasatta
nya förste postexpeditörerna, icke belastat nu ifrågavarande utan
andra, å sistnämnda förvaltningars avlöningsstat uppförda anslag. Då
omfattande utredningsarbete ävensom fortgående stegring av revisionsarbetet
är att förutse, torde enligt generalpoststyrelsens åsikt anlitande
av extra personal allt fortfarande behöva ske i rätt stor utsträckning.

I anledning härav har generalpoststyrelsen, på det att utgifterna å
anslaget må lämna hållas inom anvisat belopp, hemställt, att för nu ifrågavarande
ändamål för år 1919 upptages ett anslag sbelopp av 125,000 kronor.

Förslaget om utbytande av de enligt nu gällande bestämmelser utgående
hyresbidragen mot traktamenten har upptagits till behandling i
propositionen angående förändrade avlöningsbestämmelser för postpersonalen.

De förändrade bestämmelser i sådant avseende, som i förenämnda
särskilda proposition föreslagits riksdagen, föranleda höjning av nu
ifrågavarande båda anslag utöver vad generalpoststyrelsen ifrågasatt.
Sålunda skulle ortstillägg komma att utgå dels till ett ökat antal
tjänstemän dels ock på i vissa fäll förhöjda avlöningsbelopp, varjämte

Departe ments chefen.

Ökat antal
kontrollörer t
''postdirektionerna.

32 Kling!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr SSo.

givetvis de ökade avlöningarna till den ordinarie personalen torde böra
medföra höjda ersättningar till extra personalen. Efter att i dessa hänseenden
hava inhämtat upplysningar från generalpoststyrelsen, har jagfunnit
mig böra föreslå, att anslaget till ortstillägg upptages till 65,000
kronor samt anslaget till arvoden åt extra tjänstemän, v ikariatsersättning
in. in. till 175,000 kronor.

Det må framhållas, att sistnämnda anslag, enligt vad närmare kommer
att utvecklas i mitt yttrande i fråga om »Gratifikationer m. m. åt
tjänstemän eller andra personer, som äro anställda vid postverket eller
anlitas i dess ärenden», skulle komma att tagas i anspråk även för beredande
av övertidsersättning åt vissa tjänstemän i styrelsen.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar.

Anslaget till ordinarie löner och tjänstgöringspenningar åt personalen
vid distrikts- och lokalförvaltningarna, inklusive tillägg till tjänstgöringspenningarna
åt vissa tjänstemän av lägre grad än postexpeditör
enligt § 8 i avlöningsreglementet, är i staten för år 1918 upptaget till
9,813,500 kronor. Detta belopp synes generalpoststyrelsen icke behöva
överskridas.

Av orsaker, som här efteråt närmare utvecklas, har generalpoststyrelsen
funnit sig böra ifrågasätta uppförande i staten av ett antal nya
befattningar, nämligen kontrollörer, postmästare av klass 4, förste postexpeditörer
samt tjänstemän av lägre grad än postexpeditör.

Postverket har, framhåller generalpoststyrelsen, under de senaste
åren haft att uppvisa eu avsevärd utveckling. Nya rörelsegrenar och
vidgade arbetsområden hava tillförts detsamma. Genom den allmänna
kommersiella och industriella utvecklingen i landet har poströrelsen
alltjämt ökats och allt större krav hava härvid ställts på verket.

Sedan den internationella posttrafiken på grund av världskriget
måst söka sig nya vägar och Sverige härvid kommit att till stor del få
tjäna som transiteringsland, har ytterligare en stor arbetsbörda pålagts
postverket. Visserligen kommer detta arbetstillskott att efter krigets
slut avsevärt avtaga. Men genom det uppsving, som då torde vara att
förvänta inom flera områden, särskilt industrins och handelns, kan beräknas,
att den härav föranledda ökningen i postarbetet kommer att mer
än väl svara mot den arbetsminskning, som genom transitpostens avtagande
kan komma att uppstå.

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Poströrelsens stegring och utveckling hava givetvis ställt stora krav
på personalen i allmänhet och ej minst på de postfunktionärer, som på
ort och ställe haft att organisera och leda arbetet samt vaka över, ej
mindre att postverkets intressen tillvaratagas utan även att allmänhetens
berättigade anspråk på ett ändamålsenligt och snabbt betjänande tillgodoses.

Generalpoststyrelsen har funnit, att det med hänsyn till postarbetets
jämna och behöriga gång icke låter sig göra att längre undanskjuta de
krav på personalökning, som gjort sig gällande vid postverkets distriktsförvaltningar.

Enligt gällande huvudgrunder för distrikts förvaltningarnas verksamhet
är postdirektören generalpoststyrelsen i första hand ansvarig för de
till distriktet hörande postala inrättningarnas ekonomiska och reglementsenliga
skötsel, vilken han har att genom inspektion och annorledes övervaka.
Det åligger honom därvid tillse, att postbefordringen bestrides
med ordning, säkerhet och all möjlig skyndsamhet, att göromålen vid
postanstalterna förvaltas i enlighet med givna föreskrifter, samt att anordningarna
för allmänhetens betjänande äro tillfredsställande och lämpade
efter posttrafikens omfattning. Det åligger ock postdirektören att
med noggrant aktgivande på förhållandena å särskilda orter inom distriktet
i avseende å inrättande av nya postanstalter, postsparbankskontor
och postgångar eller indragning eller förändring av redan befintliga
dylika anstalter m. m. avgiva de förslag, som påkallas av omständigheterna.

Generalpoststyrelsen meddelar, att tid efter annan vederbörande
distriktschefer hos generalpoststyrelsen framhållit, hurusom de icke utan
den allra största svårighet med hänsyn till ökningen av de löpande
göromålen medhinna den inspektion, som för distriktets eftersyn ansetts
vara oundgängligen erforderlig. Det föreligger en verklig fara för, att
distriktschefen under trycket av det löpande arbetet hindras att ägna
tillräcklig uppmärksamhet åt frågor, som hava avgörande betydelse för distriktets
rationella skötsel, och att taga initiativ till sådana förbättringar
i postförhållandena i allmänhet inom distriktet, som kunna finnas nödiga.

Med hänsyn till ökningen i postdirektionernas arbetsbörda har generalpoststyrelsen
också medgivit så gott som oavbruten förstärkning i
arbetskrafterna därstädes året om. Den förstärkningspersonal, som därvidlag
kunnat anlitas, har dock i allmänhet ej innehaft sådana kvalifikationer,
att det postdirektören och hans närmaste man påvilande arbetet
kunnat i någon avsevärd mån minskas. Härför fordras givetvis tjänsteBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 345 käft. (Nr 385.) 5

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

män med mognat omdöme och stor erfarenhet i alla postala frågor.
Det ligger således i öppen dag, att man icke kan anförtro åt en tjänsteman
i alltför '' underordnad ställning att på egen hand företaga inspektioner
och undersökningar, därvid förhandlingar föras ej blott med postmästarne
i orterna utan även ofta med personer utom postverket i så
väl högre som lägre samhällsställning.

Generalpoststyrelsen anser det därför med hänsyn till postverkets
tidsenliga utveckling och skötsel nödvändigt, att postdirektionerna tillföras
ytterligare kvalificerad arbetskraft, och anser styrelsen av skäl,
som här förut anförts, att de tjänstemän, som härvid kunna ifrågakomma,
böra innehava kontrollörs grad.

Generalpoststyrelsen har för någon tid sedan igångsatt omfattande
utredningar för omläggning och förbättring av postföringsförhållandena
ävensom för omorganisation i viss mån av poststationerna. Dessa frågor
komma givetvis att av postdirektionerna kräva ett ingående och i hög
grad omfattande arbete. Härför fordras i postala förhållanden väl förfaren
personal. Åven sedermera, då berörda förändringar genomförts
efter de grunder och riktlinjer, som blivande utredningar kunna utvisa,
erfordras för postanstalternas behöriga tillsyn tjänstemän, som härvid
kunna vara postdirektörerna till verklig hjälp och som äga de nödiga
förutsättningarna för dylikt maktpåliggande och ansvarsfullt arbete.

Vid den år 1910 ikraftträdda ändrade organisationen av generalpoststjrrelsen
och därunder lydande förvaltningar erhöllo postdirektionerna
den personalbesättning, som då syntes vara ett oavvisligt villkor för att
dessa förvaltningar skulle kunna på ett tillfredsställande sätt utföra de viktigare
funktioner, som blevo dem ålagda. Postdirektionernas arbetsbörda har
emellertid sedan den tiden tagit en omfattning, som då icke var väntad.

Den inträdda, högst betydande arbetsökningen har dock mötts med
eu ingalunda i samma grad ökad personal. Visserligen har personalen
något tillökats och sålunda rent kvantitativt undergått förändring. Men
för att distriktsförvaltniugarna skola kunna fullgöra sin viktiga uppgift
fordras, som generalpoststyrelsen förut framhållit, framför allt en kvalitativ
förstärkning av personalen. År 1910 utgjorde antalet tjänstemän
av lägst postexpeditörs grad å postdirektionerna sammanlagt 70. /ir
1916 uppgick motsvarande personalstyrka till 72.

Generalpoststyrelsen hade ursprungligen tänkt sig föreslå inrättande
av en ny kontrollörstjänst vid var och en av de 6 postdirektionerna.
Emellertid har generalpoststyrelsen ansett sig nu ej böra ifrågasätta mer
än 3 nya kontrollörsbefattningar från och med år 1919.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 35

Beträffande behovet av dessa befattningar, vilka skulle inrättas vid
norra distriktet, Stockholms distrikt och västra distriktet, anför generalpoststyrelsen
följande:

»Norra distriktet, vars areal i förhållande till övriga distrikt är synnerligen
vittomfattande, liar på grund av de exceptionella förhållanden, som världskriget
fört med sig, helt naturligt tillförts ett betydligt tillskott i postdirektionens
redan förut tyngande arbete, ett arbetstillskott, som för de närmaste
åren framåt knappast torde komma att minskas.

Postföringsärendenas behandling har krävt ett avsevärt merarbete. I anledning
av svårigheten att anskaffa skäliga beting å postgångarnas besörjande
måste nämligen föras en omfattande och tidsödande skriftväxling. Och, efter
allt att döma, kommer detta att fortfara under en lång tid framåt. Då prövningen
av hithörande frågor på grund av bestämmelser i gällande instruktion
närmast tillkommer postdirektören, tvingas denne att hålla sig å stationsorten
i den omfattning, att för honom icke återstår mycken tid för inspektionsresor.

Betydande arbeten har postdirektionen att motse de närmaste åren. I
sådant avseende torde särskilt böra framhållas de stora omregleringar av postgångar,
som bliva en följd av den beslutade utdragningen av Inlandsbanan
och tillkomsten av nya tvärbanor däremellan och norra stambanan.

Norrlands vidare utveckling och kolonisering, som möjliggöres genom
järnvägsnätets utvidgning, blir givetvis i hög grad beroende på huru postförhållandena
ordnas. Dessa måste noggrannt undersökas å ort och ställe i all
den mån så ske kan. De långa avstånden inom distriktet stå redan nu mången
gång hindrande i vägen för postdirektören att kunna själv eller genom postdirektionens
tjänstemän å orterna inhämta kännedom om föreliggande postala
behov.

Sammanbindningen av de svenska och finska järnvägarna och de anstalter
i postalt hänseende, som därav föranledas, väntas även bereda postdirektionen
ökat och krävande arbete.

Allteftersom Norrlands kolonisering fortskrider, kräver självfallet tillsynen
av distriktet ökat arbete. Tillsynen har emellertid på senare tiden svårligen
kunnat fullt effektivt utövas.

Å postdirektionen i Stockholms distrikt, där, liksom i norra distriktet, för
närvarande endast en kontrollör finnes placerad, har behovet av ytterligare
arbetskraft av kontrollörsgrad sedan länge jämväl gjort sig gällande.

Yid samtliga övriga postdirektioner, utom vad norra distriktet beträffar,
som i detta hänseende är jämnställt med Stockholms distrikt, handliiggas personalärenden
av eu kontrollör med biträde av eu postexpeditör. Då hand -

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

läggningen av dylika ärenden å postdirektionen i Stockholms distrikt utföre*
av funktionärer i förhållandevis låg tjänsteställning, måste jämväl personalfrågor
av mindre omfattning, vilka eljest vederbörande tjänsteman borde, efter
en med postdirektören förut uppgjord plan, kunna på egen hand slutgiltigt
avgöra, liänskjutas till postdirektörens eller överkontrollörens avgörande.

Denna olägenhet har medfört, att såväl postdirektören som hans närmaste
man, överkontrollören, så småningom fått sin tjänstgöringstid i onödig omfattning
upptagen med utförandet av detaljgöromål, något som i sin tur verkat
hindrande på handläggandet av större och viktigare ärenden.

Ökningen av posttrafiken inom Stockholms distrikt har varit särdeles stor
och större än i något annat distrikt. Detta torde finna sin naturliga förklaring
däri, att stegringen i affärsverksamheten till stor del koncentrerats till
huvudstaden med omnejd. Så har exempelvis frankoteckensuppbörden vid
postanstalterna inom distriktet under åren 1911 —1916 ökats med 61.2 %,
under det att samma uppbörd under enahanda tidsperiod för hela Sverige
stigit med allenast 33.5 %.

Generalpoststyrelsen har för avsikt att inom den närmaste tiden under
postdirektionen i Stockholms distrikt förlägga samtliga från Stockholm utgående
postkupéer, av vilka hittills de flesta och därjämte de mest betydande
tillhört östra och mellersta distrikten. Denna ur flera postala synpunkter önskvärda
förändring torde lämpligen böra genomföras, sedan efter postdirektionens
i mellersta distriktet förflyttande till Gävle, båda sistnämnda postdirektioner
förlagts utom huvudstaden.

Vidare är styrelsen betänkt på att hos Kungl. Maj:t framlägga förslag
om införlivande med Stockholms distrikt av vissa nu till mellersta distriktet
hörande fasta postanstalter jämte därmed sammanhängande postförings- ock
lantbrevbäringslinjer inom Stockholms län.

Den av nu omförmälda förändring uppkommande ökningen i postdirektionens
arbetsbörda anser generalpoststyrelsen kräva ytterligare en tjänsteman
med förutsättning att på egen hand kunna fullgöra mera ansvarsfulla uppdrag.

Genom minskningen i postdirektionens i mellersta distriktet verksamhetsområde
har kravet på ökad, mera kvalificerad personal därstädes kunnat åtminstone
tills vidare undanskjutas.

Vidkommande slutligen postdirektionen i västra distriktet är även behovet
av ytterligare kvalificerad arbetskraft trängande. Ärendenas antal inom detta
distrikt uppvisa en förhållandevis synnerligen stor ökning. Denna är visserligen
delvis beroende på förhållanden, stående i samband med världskriget.
Men det lärer dock få anses ostridigt, att göromålen vid postdirektionen i hög
grad ökats, även utan den inverkan världskriget medfört.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

37

I detta sammanhang finner generalpoststyrelsen sig även böra framhålla
den tilltänkta reguljära förbindelsen mellan Sverige och England, som tvivelsutan
kommer att medföra en ökning av postdirektionens arbete även under
normala förhållanden.

Postdirektionens arbete har under nuvarande förhållanden förtyngts därav,
att till förfogande icke stått tillräckligt antal funktionärer av kontrollörs grad.
Denna brist har gjort sig särskilt gällande därutinnan, att ofta nog lämplig
tjänsteman icke förefunnits till förrättande av vissa uppdrag utanför postdirektionens
förläggningsort. Utredningar angående särskilt postföringar och
poststationer hava därför ej medhunnits i den utsträckning, som önskligt varit.
Yad särskilt lan tbrevbäringslinj erna och postutdelningslinjerna vidkommer,
måste dessa i detalj undersökas för att desamma skola kunna ordnas på bästa
sätt. Det är angeläget förebygga, att dylika detaljundersökningar, i brist på
tid och personal att fullgöra dem så ingående, som är erforderligt, bliva eftersatta
eller ixndanskjutna.

Aven i fråga om själva kansligöromålen har samma brist varit kännbar.
Mängden av göromål har, i den mån desamma påkallat beslut, alltmer betungat
postdirektören och överkontrollören.

Dessa omständigheter i förening hava så småningom fråntagit dessa båda
funktionärer den frihet från detaljgöromål, som är nödvändig för distriktets
rationella skötsel. Generalpoststyrelsen anser därför oavvisligt, att vid postdirektionen
anställes ytterligare en kontrollör, vilken i denna sin tjänsteställning
kan självständigt utföra vissa göromål, som för närvarande påvila ledningen.
»

För anställande av ytterligare en ny kontrollör jämväl vid de tre
återstående postdirektionerna, nämligen i södra, östra och mellersta postdistrikten,
anser generalpoststyrelsen föreligga nog så bärande skäl.
Framställningar i syftet hava ock inkommit från postdirektörernas sida.
Generalpoststyrelsen har emellertid ansett, att åtminstone tills vidare må
kunna anstå med inrättandet av nya kontrollörsbefattningar vid dessa
postdirektioner, särskilt i betraktande därav, att styrelsen här efteråt
föreslår upptagande i staten av 10 nya förste postexpeditörstjänster vid
distrikts- och lokalförvaltningarna, av vilka tjänsters innehavare en eller
annan, därest så skulle visa sig nödvändigt, kan placeras vid sistnämnda
postdirektioner.

Med stöd av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen alltså
hemställt, att i 1.91.9 års stat mätte uppföras ytterligare 3 Jcontrollörstjänster
och antalet dylika befattningar för samma år alltså fastställas
till 56.

38

Nya postkontor
av
klass 4.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

I staten för år 1917 äro upptagna avlöningar åt sammanlagt 252
postmästare, därav 89 av klass 4. Generalpoststyrelsen meddelar, att
samtliga sålunda anvisade avlöningar nu äro tagna i anspråk. I staten
för år 1918 uppfördes i enlighet med generalpoststyrelsens förslag avlöningar
till ytterligare två postmästare av klass 4. I avseende härå
har riksdagen i skrivelse den 16 juni 1917 angående fastställande av
postverkets stat för driftkostnader år 1918 — i anslutning till vad riksdagen
1915 yttrat om då föreliggande förslag om inrättande av nya
sådana tjänster — betonat angelägenheten av att möjligheterna att utbyta
postkontor mot poststationer fortfarande omsorgsfullt tillvaratoges
och att framgent nya postkontor inrättades endast då sådant visat sig
vara oundgängligen nödvändigt.

För närvarande föreligger beträffande flera platser inom landet sådana
förhållanden med avseende å poströrelsens omfattning in. m., att
frågan om hittillsvarande poststations utbyte mot postkontor synes generalpoststyrelsen
böra inom den närmaste framtiden företagas till avgörande.
I sådant hänseende har generalpoststyrelsen under handläggning
ett flertal framställningar från vederbörande postdirektör eller korrespondenter.

Till åtlydnad av det utav riksdagen lämnade, här förut omförmälda
direktiv säger sig generalpoststyrelsen oavlåtligt hava sin uppmärksamhet
riktad på möjligheten att vid lämpliga tillfällen indraga sådana postkontor,
vars poströrelses omfattning är av mindre betydenhet, för att
tillfälle må kunna givas att tillgodose sådana orter, där behovet av
postkontor är mera framträdande. I sådant syfte har generalpoststyrelsen
i början av år 1917 i samband med framläggande av förslag om
inrättande av postkontor i Vilhelmina vid tidpunkten för Inlandsbanans
framdragande till denna ort — ett förslag, vars genomförande generalpoststyrelsen
såväl med hänsyn till allmänhetens intressen som ur postal
organisatorisk synpunkt ansett synnerligen angeläget — ifrågasatt indragning
av postkontoret i Trosa, vars frankoteckensuppbörd under år
1916, 6,127 kronor, understigit motsvarande uppbörd vid samtliga de
postkontor, som varit i verksamhet under hela sistnämnda år. Detta
förslag har emellertid icke vunnit Kungl. Maj:ts bifall.

Under det att under år 1913 24 poststationer hade en franko teckensuppbörd

överstigande 10,000 kronor, hade motsvarande antal för
år 1916 stigit till 47 sålunda att:

1 hade dylik uppbörd överstigande ......... 20,000 kronor

3 » » » mellan 18,001 och 19,000 »

1 » » » » 17,001 » 18,000 »

Ku

ngl. Maj:ts

Nåd.

Proposition Nt

- 38 J.

1

hade

dylik

uppbörd i

mellan 16,001

och

17,000

kronor

1

))

»

)>

15,001

))

16,000

»

5

»

»

»

14,001

»

15,000

5

))

»

)>

»

13,001

»

14,000

))

5

»

»

»

»

12,001

»

13,000

7

»

»

))

»

11,001

»

12,000

»

18

y>

)>

))

»

10,001

11,000

»

Av rikets under hela år 1916 i verksamhet varande postkontor
hade 19 en sammanlagd frankoteckensnppbörd imderstigande 20,000
kronor; av dessa hade 5 en uppbörd understigande 15,000 men överstigande
10,000 kronor och endast 3 — Torshälla, Oregrund och Trosa —
hade lägre uppbörd än 10,000 kronor.

Ehuruväl, på sätt vid avgivande av föregående statförslag blivit
från generalpoststyrelsens sida framhållet, på grund av utvidgning av
poststationernas befogenhet med avseende å postutväxling m. m., desamma
numera även vid en jämförelsevis hög utveckling av poströrelsen
kunna tillfredsställande betjäna allmänheten, lärer dock, såsom i någon
mån torde vara belyst genom förestående uppgifter angående frankoteckensuppbördens
storlek vid vissa poststationer, å en hel del orter
hava uppnåtts den gräns, då allmänhetens berättigade krav på lämpliga
postanordningar icke längre kan tillgodoses med poststation. Vidare
förekommer vid öppnande av nya järnvägstrafikleder — i detta fall må
särskilt påpekas Inlandsbanans framdragande genom Norrland — att
nya centralpunkter för kringliggande trakters postföringsnät måste anordnas.

För tillgodoseende av för närvarande på flera orter av nyssnämnda
båda anledningar otvivelaktigt föreliggande eller inom kort uppstående
behov av nyinrättande av postkontoi- har generalpoststyrelsen under år
1917 icke haft tillgång till annan postmästaravlöning än den, som blivit
disponibel, då under hösten av sagda år vid förutvarande postmästarens
avgång på grund av uppnådd pensionsålder ett av de minsta postkontoren,
Vretstorp, indragits. I stället har ett nytt postkontor inrättats i
Vilhelmina. De två i 1918 års stat nyuppförda postmästaravlöningarna
torde därför med säkerhet antagas behöva tagas i anspråk under sistnämnda
år, oavsett de möjligheter till indragning av förutvarande postkontor,
som då kunna yppa sig.

Vid sådant förhållande finner generalpoststyrelsen sig nödsakad
hemställa, att i staten för år 191,9 upptagas sammanlagt 93 avlöningar

40

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

ökning av
antalet förste
postexpeditörer -

till postmästare av klass 4, innebärande en ökning av antalet dylika avlöningar
i jämförelse med 1918 års stat med 2.

Posttjänstemännens förening har i en den 20 augusti 1917 dagtecknad
skrivelse förnyat sin vid tidigare tillfällen gjorda framställning,
att generalpoststyrelsen ville i sitt statförslag, i och för förmansbefattningars
inom vissa postkupéer besättande med förste postexpeditörer,
föreslå ett ytterligare antal förste postexpeditörstjänster. Vid avgivande
år 1916 av förslag till driftkostnader för postverket för år 1918 fann
generalpoststyrelsen nämnda förenings då avgivna framställning i ärendet
på grund av att densamma inkommit så sent, att styrelsen icke
ansåg sig kunna medhinna att före den bestämda tiden för statförslagets
avgivande verkställa erforderlig utredning, icke böra föranleda till
någon åtgärd.

Generalpoststyrelsen har emellertid sedermera haft frågan om inrättande
av förste postexpeditörsbefattningar vid de större ambulanta
postanstalterna under behandling. Såsom resultat av de härvid verkställda
utredningarna har väl framgått, att vissa skäl tala för ifrågavarande
förmansbefattningars — särskilt inom de största och viktigaste
postkupéerna — besättande med förste postexpeditörer (från posttjänstemännens
förenings sida hava nu ifrågasatts postkupéerna nr 8, å linjen
Göteborg—Laxå, och 83, som framföres å linjen Nässjö—Malmö—Köpenhamn).
Men å andra sidan anser generalpoststyrelsen dock åtskilliga
skäl finnas, som tala emot en dylik anordning.

På grund härav och med avseende jämväl fäst å det osäkerhetstillstånd,
som under nuvarande exceptionella förhållanden råder inom
järnvägsposttrafiken, i det ständiga rubbningar och omläggningar förekomma
med därav följande ändringar i personalförhållandena, har generalpoststyrelsen
ansett sig nu icke böra taga slutlig ståndpunkt till
frågan om förste postexpeditörsbefattningars inrättande å även andra
postkupéer än sjöpostexpeditionerna Trälleborg—Sassnitz, där sådana
befattningar redan finnas.

Emellertid har styrelsen ändock funnit sig nu böra föreslå inrättandet
av några nya förste postexpeditörstjänster. Behovet härav har
gjort sig särskilt kännbart under sista tiden. Till följd av poströrelsens
utveckling och tillkomsten av nya rörelsegrenar, såsom övertagande från
1918 års början av kronoskatteuppbörden, måste å vissa platser framträda
behov av tjänstemän i förmans- och ledareställning. A en del
postkontor har därstädes förut befintlig förste postexpeditörstjänst kunnat

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 41

tills vidare indragas. Tjänsten har sedermera på grund av nytillkomna
omständigheter visat sig åter behövlig. Posttrafikens ökning för också
med sig behovet av exempelvis ytterligare antal vaktföreståndare, särskilt
å de största brevbärarexpeditionerna. I enstaka fall kräves också
anställande å postkontor av en förste postexpeditör såsom biträde åt
postmästaren vid kontorets allmänna skötsel och övervakande av arbetet
därstädes. Härtill kommer, i anslutning till vad anförts rörande
personalbehovet å vissa postdirektioner, angelägenheten att anställa ytterligare
förste postexpeditörer vid dessa.

Utan att närmare ingå i detalj i avseende å ökningen av förste
postexpeditörernas antal har generalpoststyrelsen såsom sin åsikt uttalat,
att enbart av vad anförts torde framgå, hurusom ett ej ringa behov av
ytterligare förste postexpeditörer förefinnes.

Generalpoststyrelsen har dock under nuvarande förhållanden velat
begränsa sitt yrkande till det minsta möjliga och därför nu icke föreslagit
eu större ökning i antalet än 10.

I detta sammanhang har generalpoststyrelsen berört frågan om styrelsens
rätt att placera förste postexpeditör till tjänstgöring.

De efter postverkets omorganisation från år 1910 å verkets stat
uppförda förste postexpeditörstjänster voro avsedda för distriktsförvaltningarna
samt postkontor av klass 1 och 2.

Sedermera visade emellertid erfarenheten, att vid ett eller annat
postkontor av sagda klasser åtminstone tills vidare utan större olägenhet
kunde undvaras en av de förste postexpeditörer, som voro därstädes
placerade, under det att i stället vid några postkontor av klass

3. och 4 ett trängande behov av anställande av en dylik tjänsteman
gjorde sig gällande.

Generalpoststyrelsen erhöll därför rätt att, utan hänsyn till postkontorets
klass, placera förste postexpeditör vid vilket postkontor som
helst, där behov av sådan mellangradstjänst förefunnes.

Denna utvidgade rätt för generalpoststyrelsen att placera förste
postexpeditör vid fast postanstalt, där behov därav förelåge, synes styrelsen
lämpligen böra utsträckas att innefatta befogenhet för styrelsen
att jämväl kunna, därest sådant av förekommande omständigheter skulle
ur verkets synpunkt vara lämpligt och fördelaktigt, anvisa förste postexpeditör
tjänstgöring, mer eller mindre tillfälligt, även å ambulant
postanstalt. Mot en dylik befogenhet för ledningen av ett stort affärsdrivande
verk beträffande tjänstemän av så jämförelsevis underordnad
ställning som förste postexpeditörer, synes styrelsen icke böra vara något
att erinra.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 345 höft. (Nr 385.) 0

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Generalpoststyrelsen har alltså nu hemställt, att i 1919 ars stat
uppföres anslag till ytterligare 10 manliga förste postexpeditörer vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar.

Antalet post- Genom successivt överflyttande av göromål från postexpeditörer till
expeditörer. tjänsteman av lägre grad har antalet tjänstemän av postexpeditörsgrad
under de sista åren trots stegringarna i postarbetet icke behövt ökas.

Generalpoststyrelsen anser sig icke heller i staterna för år 1919
böra ifrågasätta ökning i antalet postexpeditörer.

ökning av Generalpoststyrelsen har framhållit, att, såsom en följd av det allt antaiet

tjän- jämt f0rto-ående överflyttandet av sådana göromål, som tidigare ålegat
lägre grad. tjänsteman av postexpeditörs grad, pa tjänstemän av lägre grad avensom
posttrafikens ständiga stegring antalet tjänstemän av lägre grad
med uppdrag att bestrida mera maktpåliggande uppdrag stigit år från
år. Då generalpoststyrelsen håller före, att billigheten fordrade, att de
tillförordnade nuvarande förste postvaktmästare och förste postiljoner,
som i regel utförde enahanda arbete som de ordinarie, icke allt för
länge borde gå obefordrade och då erfarenheten visat, att det icke vore
erforderligt, att tiden för prövande av deras lämplighet för mera krävande
arbete alltför långt utsträcktes, har generalpoststyrelsen funnit
sig böra föreslå upptagande i 1919 års stat av ett antal nya förste
postvaktmästar- och förste postiljonsbefattningar.

Under framhållande att fullgiltiga skäl, ej minst hänsynen till nödvändigheten
av att kunna tillfredsställande rekrytera tjänstemannakåren
av lägre grad, talade för att den hittillsvarande långa extratiden för
dessa tjänstemän nedbringades har generalpoststyrelsen jämväl hemställt
om upptagande i nämnda stat av ett ytterligare antal postvaktmästar-
och postiljonsbefattningar.

Departe- Generalpoststyrelsen har framhållit, att postdirektionernas arbets mtsnts-

börda ökats i så hög; grad, att nästan oavbruten förstärkning i arbets3kontrollörer,
krafterna hos desamma måst medgivas. För postdirektörerna och deras
närmaste män har denna förstärkning likväl icke inneburit någon direkt
lindring i deras ökade arbete, enär härför behövliga kvalificerade tjänstemän
icke stått till buds. Då det är av vikt, att postdirektörerna icke
av löpande göromål hindras att taga omedelbar befattning med viktigare
ärenden eller förrätta erforderlig inspektion, finner jag mig böra biträda
generalpoststyrelsens förslag om inrättande av ytterligare en kontrollörstjänst
vid var och en av de tre mest betungade postdirektionerna.

43

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Då det såväl med hänsyn till poströrelsens stegring vid de största
poststationerna som ock ur organisatorisk synpunkt, exempelvis vid öppnande
av nya järnvägsleder, kan bliva nödvändigt att inrätta nya postkontor
utan att i sådant hänseende uppkommande behov kan tillgodoses
genom indragning av förutvarande postkontor, ser jag mig föranlåten
tillstyrka bifall till generalpoststyrelsens hemställan om upptagande i
staten av ytterligare två avlöningar till postmästare av klass 4. Jag
vill emellertid härvid särskilt framhålla, att givetvis de av riksdagen
givna direktiv i fråga om inrättande av nya postkontor skola beaktas.
Av vad generalpoststyrelsen anfört framgår också, att styrelsen har sin uppmärksamhet
riktad på möjligheten att framdeles i all den mån så låter sig göra
indraga postkontoren å de platser, där detta lämpligen låter sig göra.

Enligt nu gällande instruktion äger generalpoststyrelsen besluta om
inrättande och indragning av poststationer. Beslut om inrättande och
indragning av postkontor ankommer däremot på Kungl. Maj:t.

Redan departementalkommittén föreslog i samband med behandling
av frågan om överflyttande av vissa grupper av ärenden från Kungl.
Maj:ts avgörande till underlydande verk, att till generalpoststyrelsens
prövning måtte överlämnas, bland annat, ärenden angående inrättande
eller indragning av postkontor ävensom angående ändring av postkontorens
fördelning å klasser; och har detta förslag, vilket av generalpoststyrelsen
tillstyrkts, jämväl upptagits i det den 27 februari 1917 avgivna
betänkandet angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer
m. m. Frågan om överlåtande å styrelsen av behandling
av dylika ärenden torde jag framdeles få anmäla för Kung],
Magt. Emellertid anser jag mig redan nu böra framhålla, att detta
överlåtande ej synes böra möta betänkligheter, då ju antalet postmästaravlöningar
av varje särskild klass bestämmes av Kungl. Maj:t och
riksdagen, och prövning därvid kan äga rum jämväl från den synpunkten
att nya postkontor i enlighet med av riksdagen uttalat önskemål ej
inrättas i andra fall än då sådant visar sig vara oundgängligen nödvändigt.

Med anledning av generalpoststyrelsens framställning om rätt för styrelsen
att anvisa förste postexpeditör tjänstgöring även å ambulant postanstalt
må erinras, att 1907 års postkommission, som föreslog uppförandet
av förste postexpeditörer på ordinarie stat, uttalade, att dylika förmansbefattningar
borde finnas å samtliga postkontor av första och andra klass,
samt hemställde, att sådana befattningshavare finge placeras även vid
några postkontor av tredje klass. Vederbörande departementschef ansåg
emellertid, att några dylika tjänstemän icke behövde avses för postkontor

2 postmästare
av
klass 4.

Inrättande
och indragning
av
postkontor.

Placering av
förste postexpeditörer.

44

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

10 förste postexpeditörer.

av sistnämnda klass. På grund härav minskades det föreslagna antalet
förste postexpeditörer med det för postkontor av tredje klassen avsedda
antalet. Generalpoststyrelsen fann sig av denna anledning förhindrad
att placera någon dylik tjänsteman vid postkontor av tredje och fjärde klass.
Vid avgivande av statförslaget för år 1914 anförde generalpoststyrelsen,
att det visat sig av behovet påkallat att för vissa postkontor av tredje
och fjärde klass anställa förste postexpeditörer, under det sådana tjänstemän
till förut beräknat antal kunde undvaras å några postkontor av första
och andra klass. Då klassindelningen av postkontoren fastställdes för
en period av fem år och sålunda icke kunde ändras i samma mån, som
rörelsen för de olika postkontoren varierade, samt grunden för postkontorens
klassindelning ej heller fullt sammanfölle med förmansbehovet,
ansåg dåvarande departementschefen det icke böra möta något hinder,
särskilt då det ej vore fråga om inrättande av några nya tjänster, att
tillåta placering av förste postexpeditörer även å postkontor av andra
klasser än de två första. I samma statförslag hemställde generalpoststyrelsen
om ökning av antalet förste postexpeditörer med fem för att
tillgodose behovet att tilldela de vid sjöpostexpeditionerna å ångfärjeleden
Trälleborg—Sassnitz såsom förmän anställda postexpeditörerna
tjänsteställning och avlöning såsom förste postexpeditörer. Då det vore
viktigt, att denna vår ojämförligt största internationella postförbindelse
bleve mönstergillt skött, ansåg departementschefen önskvärt, att den person,
som närmast hade överinseendet och ansvaret för skötseln, icke
av befordringshänsyn behövde ombytas alltför ofta, utan kunde kvarstanna
och förvärva nödig rutin. Av denna anledning vore det nödvändigt
att förvandla de såsom ledande funktionärer anställda postexpeditörernas
platser till förste postexpeditörsbefattningar. Vad departementschefen
sålunda föreslagit blev av Kung!. Maj:t och riksdagen
bifallet. Generalpoststyrelsen ifrågasätter nu rätt för styrelsen att anvisa
förste postexpeditörer tjänstgöring även å ambulanta postanstalter i allmänhet.
Härigenom skulle styrelsen lämnas full frihet att placera dessa
tjänstemän vid vilken postanstalt som helst, där behov yppar sig. Enär
sådan befogenhet får anses erforderlig för den ökade verksamhetens
behöriga utövning, torde, med hänsyn jämväl till att antalet dylika tjänstemän
bestämmes av Kungl. Maj:t och riksdagen, betänkligheter ej böra
möta mot att uppdraga åt styrelsen att bestämma om rätten att placera
förste postexpeditörer å alla slags postanstalter.

Behovet av det föreslagna ökade antalet, 10, förste postexpeditörer
synes vederbörligen styrkt med hänsyn till poströrelsens utveckling och

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

45

tillkomsten av nya verksamhetsgrenar. Särskilt torde ytterligare förmansbefattningar
bliva behövliga med anledning av postverkets övertagande
av kronoskatteuppbörden.

Då, såsom ovan vid behandlingen av generalpoststyrelsens avlöningsstat
framhållits, i den särskilda propositionen angående förändrade
avlöningsförhållanden för postpersonalen ifrågasatts, att antalet ordinarie
befattningar inom de lägre graderna vid postverket skulle bestämmas av
Kungl. Maj:t, är antalet dylika befattningshavare icke i statförslaget upptaget.
Generalpoststyrelsen har med anledning av den ifrågasatta löneregleringen
på anmodan verkställt förnyade beräkningar, enligt vilka det sammanlagda
avlöningsbelopp, som förslagsvis bör i staten upptagas för de
ordinarie tjänstemännen av lägre grad än postexpeditör vid distrikts- och
lokalförvaltningarna, uppgår till 5,526,400 kronor.

Mot dessa beräkningar har jag intet att erinra.

Ortstillägg.

För ortstillägg och hyresbidrag har i staten för år 1917 anvisats
ett belopp av 970,000 kronor samt för år 1918 1,000,000 kronor.

Utgifterna å anslaget hava för år 1916 uppgått till 928,262 kronor.

Från ingången av år 1917 hava i viss mån förändrade bestämmelser
angående utbetalande av ortstillägg trätt i kraft, i det att Kungl.
Maj:t jämlikt brev den 13 juli 1917 för tillämpning från sagda tidpunkt
fastställt ny gruppindelning av postpersonalens stationsorter.

A idare har Kungl. Maj:t genom brev den 12 juni 1917, i enlighet
med av generalpoststyrelsen avgivet förslag, fastställt vissa förändrade
bestämmelser angående avlöning till extra personal vid postverket, innebärande
vissa ändringar i avseende å ortstilläggen.

På grund av dessa omständigheter hava utgifterna för ortstillägg
under år 1917, enligt vad generalpoststyrelsen sedermera meddelat, stigit
till 960,845 kronor 92 öre. Då såsom hyresbidrag utbetalats 43,917
kronor 90 öre, hava anslagets utgifter utgjort sammanlagt 1,004,763
kronor 82 öre. I

I skrivelse den 18 januari 1918 har generalpoststyrelsen föreslagit
viss ändring av § 7 i avlöningsreglementet.

Genom omförmälda brev den 13 juli 1917 angående fastställande
av nya grunder för ortstilläggs utgående till tjänstemän i allmänhet vid
postverket har Kungl. Maj:t, beträffande grunderna för ortstilläggs ut -

Antalet befattningar av

lägre grad.

Ändring av
§ 7 i avloningsreglcmcntct.

Ändring av
§ 13 i
avlönings -reglementet.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

gående till kvinnliga biträden, förklarat sig vilja framdeles meddela beslut.
Anledningen därtill har varit den, att de bestämmelser, som borde i sådant
avseende utfärdas, krävde ändring i avlöningsreglementet för tjänstemän
vid postverket. I § 7 av nämnda reglemente stadgas nämligen, bland
annat, att ortstillägg, enligt av Knngl. Maj:t fastställda grunder, utgå,
för år räknat, till kvinnliga biträden, stationerade i Stockholm, med 150
kronor, och, stationerade å annan ort, där de allmänna levnadskostnaderna
äro särskilt höga, med 100 kronor. Till följd av den i brevet
fastställda nya gruppindelningen av stationsorterna, i vilken Sundsvall
hänförts till samma grupp som Stockholm, borde emellertid ortstillägg
med 150 kronor för år utgå jämväl till kvinnliga biträden, stationerade
i Sundsvall. Härjämte har styrelsen i skrivelse den 28 december 1917
hemställt, att jämväl Göteborg måtte, från 1917 års början räknat, hänföras
till samma dyrortsgrupp som Stockholm. A id bifall till denna
framställning skulle även kvinnliga biträden, stationerade i Göteborg, få
åtnjuta ortstillägg med 150 kronor för år.

I sin skrivelse den 18 januari 1918 har generaljDOststyrelsen anfört,
att då jämväl i framtiden gruppindelningen, för beräknande av ortstilllägg,
av stationsorterna måste antagas bliva underkastad växlingar, det
syntes vara lämpligt, att § 7 av avlöningsreglementet avfattades sålunda,
att ortstillägg till kvinnliga biträden skola, enligt av Kungl. Maj:t fastställda
grunder, utgå med 150 eller 100 kronor för år, så att de orter,
å vilka tilläggen skola utgå med det ena eller det andra av dessa belopp,
ej angivas i reglementet. Därigenom skulle i detta avseende vinnas
överensstämmelse mellan bestämmelserna om ortstillägg till kvinnliga
biträden och bestämmelserna om ortstillägg till andra tjänstemän.

Generalpoststyrelsen har tillika framlagt förslag till ändring av avlöningsreglementet
i förevarande hänsende ävensom hemställt, att Kungl.
Maj:t, vid bifall till detta förslag, måtte såsom tillägg till de i brevet
den 13 juli 1917 meddelade bestämmelserna, för tillämpning från 1917
års början räknat, meddela vissa i styrelsens skrivelse angivna föreskrifter
i fråga om ortstillägg till kvinnliga biträden.

Under förutsättning av bifall till generalpoststyrelsens här ovan under
ortstillägg å styrelsens avlöningsstat omförmälda förslag om utbytande
av de till posttjänstemännen i allmänhet nu jämlikt § 13 i avlöningsreglementet
utgående hyresbidragen mot traktamenten borde i staten
för år 1919 i stället för det hittillsvarande anslaget till ortstillägg och
hyresbidrag, uppföras ett anslag med rubriken »Ortstillägg». Styrelsen
har ansett sig icke kunna förorda, att detta anslag fastställes till lägre
belopp än förslagsvis 1,000,000 kronor.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 47

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatser sättning in. in.

Under denna titel ingå följande utgifter:

a) _ arvoden till extra tjänstemän med fast placering och till sådana
extra tjänstemän utan fast placering, som, ehuru de stå till verkets förfogande,
ej innehava tjänstgöringsuppdrag;

b) dispositionsanslag för tillgodoseende av antingen mera stadigvarande
eller tillfälligt behov av personalförstärkning;

c) anslag för beredande av semesterledighet och sabbatsledighet åt tjänstemän
av högre och lägre grad;

d) vikariatsersättning eller avlöningsfyllnad i vissa fall för av sjukdomsfall
träffad tjänsteman av högre eller lägre grad, ordinarie eller
extra, varjämte av detta anslag även utgår ersättning åt vikarie för
tjänsteman av lägre grad, som inkallats till undervisningskurs.

Generalpoststyrelsen har framhållit, att, i anledning av under år
1917 utfärdade bestämmelser angående förhöjning av den tillförene utgående
ersättningen till extra tjänstemän och tillfällig personal vid postverket
ävensom det av poströrelsens stegring förorsakade, alltjämt växande behovet
av personalförstärkning, betydande utgiftsstegringar å ifrågavavarande
anslag vore att förutse; och har generalpoststyrelsen i anslutning
härtill hemställt, att anslaget, som i staten för år 1918 upptagits till
1,000,000 kronor, för år 1919 icke sättes till lägre belopp än 1,150,000 kronor.

Generalpoststyrelsens förslag om ändring av § 7 i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket synes, enär den särskilda
propositionen angående avlöningsreglering för postverkets personal jämväl
innefattar förslag till ändringar i sagda avlöningsreglemente uti nu
ifrågavarande hänseende, icke nu böra påkalla någon åtgärd.

Såsom ovan under anslaget till ortstillägg å generalpoststyrelsens
avlöningsstat framhållits, har styrelsens förslag till ändrade bestämmelser
ifråga om hyresbidrag åt postpersonalen upptagits till behandling i samband
med de i särskild proposition framlagda förslagen om andra förändringar
i avlöningsbestämmelserna för sagda personal. Sistnämnda
förändringar föranleda emellertid avsevärd ökning av utgifterna till ortstillägg,
för vilkas bestridande nu ifrågavarande anslag uteslutande skulle
bliva avsett. Enligt vad jag inhämtat av generalpoststyrelsen, torde anslaget
i fråga med hänsyn härtill icke böra sättas till lägre belopp än
1,300,000 kronor.

Vidkommande anslaget »Arvoden åt extra tjänstemän, vikariats- /
ersättning m. in.» hava de av generalpoststyrelsen omnämnda er -

Departe ments chefeu.

Ändring av
§ 7 i avlÖningsreglementet.

Ortstillägg.

1 rvoden åt c.
tjänstemän,
vikariats
ersättning
m. in.

48

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

sättnings förhöjningarna åt extra tjänstemän och tillfällig personal, ävensom
det ökade behovet av personalförstärkning föranlett, att utgifterna
å anslaget under år 1917 stigit till 1,018,418 kronor 17 öre. Vid
sådant förhållande och då därtill kommer, att den föreslagna löneregleringen
för postverkets ordinarie personal givetvis kräver, att den
extra personalens avlöningsförhållanden anpassas efter den ordmaiie peisonalens,
finner jag mig, efter samråd med generalpoststyrelsen, böra
föreslå, att nu ifrågavarande anslag upptages med högre belopp än det
av styrelsen föreslagna eller till 1,400,000 kronor. Jag vill tillika
framhålla, att anslaget skulle komma att tagas i anspråk även för
beredande av övertidsersättning åt vissa postverkets tjänstemän, till vilken
fråga jag återkommer under anslagstiteln »Gratifikationer in. in. åt
tjänstemän eller andra personer, som äro anställda vid postverket eller
anlitas i dess ärenden».

3. Övriga anslag.

Arvoden till ''poststationer.

Detta anslag, som i staterna för åren 1914—1917 upptagits med
lika stora belopp eller 2,150,000 kronor, har för år 1918 förhöjts till
2 200,000 kronor. Under förevarande anslagstitel utbetalades under år
1915 2,003,957 kronor och under år 1916 2,045,808 kronor.

Antalet poststationer, som vid slutet av år 1915 uppgick till 3,195,
hade vid utgången av år 1916 ökats till 3,239 samt utgjorde, enligt av
generalpoststyrelsen sedermera lämnad uppgift, den 1 januari 1918 3,276.

I fråga om den för poststationernas skötande utgående ersättningen
har generalpoststyrelsen anfört följande:

»Poststationerna kunna uppdelas i två stora huvudgrupper, järnvägspost stationer

och lantpoststationer. ..

Beträffande den förstnämnda gruppen eller de poststationer, som aro torenade
med vid järnväg belägna trafikstationer och efter åtagande av vederbörande
järn vägsförvaltning handhavas av trafikstationens föreståndare, har Kungl. Maj. t genom
brev den 3 december 1909 utfärdat bestämmelser i fråga om ersättningens
utgående efter vissa avlöningsklasser m. m. På generalpoststyrelsen ankommer
att avgöra rörande de särskilda poststationernas hänförande till olika avlöningsklasser På

grund härav har generalpoststyrelsen fastställt vissa allmänna grunder
för avlöningsreglering beträffande järnvägspoststationerna. Med tillämpning ai
dessa grunder liar avlöningsreglering ägt rum under ar 1909 för perioden 1910
1914 samt under år 1914 för perioden 1915—1919.

Enligt bemyndigande i brevet den 3 december 1909 bär generalpoststyrelsen
med järnvägsstyrelsen ävensom vissa enskilda järnvägsförvaltningar träffat
särskilda avtal om poststationers skötande i samband med järnvägsstationer, inne -

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

fattande jämväl överenskommelse om ersättningens utbetalande kvartalsvis i samlad
summa till förvaltningen i stället för till vederbörande stationsföreståndare.
Avtalet med järnvägsstyrelsen omfattar 445 poststationer. Med 89 enskilda järnvägsförvaltningar
äro avtal gällande om sammanlagt 891 poststationer. Avtalen
löpa för kalenderår med ett års uppsägningstid.

I slutet av år 1916 uppsade 70 olika förvaltningar till upphörande med utgången^
av år 1917 de med dem träffade avtalen, innefattande skötandet av tillhopa
779 poststationer mot en sammanlagd ersättningssumma av 526,005 kronor.
Såsom motiv för uppsägningen har anförts, att den utgående ersättningen ansåges
för låg med hänsyn därtill, att poststationernas göromål på senare tid tagit en
sådan omfattning, som man icke tidigare kunnat beräkna. I sådant hänseende
åberopades dels den ofantligt stora tillväxten av den egentliga poströrelsen, som
de rådande förhållandena medfört, och dels de bestyr med utbetalning av folkförsäkringspensionerna,
som poststationerna fått sig pålagda. Vidare gjordes gällande,
att järn vägsförvaltningarna fått vidkännas avsevärt ökade kostnader för
förhöjd avlöning till sin personal samt för uppvärmning och belysning av de för
postgöromålens besörjande använda lokalerna. Uppsägningarna skedde emellertid,
enligt vad angavs, i syfte att bereda möjlighet till förhandlingar mellan generalpoststyrelsen
och svenska järn vägsföreningen angående erhållande av förhöjning
i den för närvarande utgående ersättningen. 5 förvaltningar hava endast
under förutsättning att enighet angående förhöjd ersättning icke kunde åstadkommas
uppsagt med dem träffade överenskommelser, representerande 38 stationer
och en sammanlagd ersättningssumma av 24,180 kronor. Av sammanlagt 89
avtal, innefattande 891 poststationer och en ersättningssumma av inalles 603,225
kronor,_ kvarstå orubbade endast 14 avtal — 74 poststationer och en sammanlagd
ersättningssumma av 53,100 kronor.

Utan att avtal träffats med vederbörande järn vägsförvaltning i fråga om ersättningens
utbetalande direkt till förvaltningen äro 212 poststationer förenade
med järnvägsstationer, tillhörande 32 olika enskilda förvaltningar. Av dessa
hava 20 till generalpoststyrelsen anmält, att de, därest förhandlingarna mellan
generalpoststyrelsen och svenska järnvägsföreningen angående förhöjda ersättningar
icke komme att leda till åsyftat resultat, frånsåga sig bestyret med handhavande
av postgöromål vid respektive järnvägsstationer efter utgången av år 1917.

Antalet järnvägspoststationer, beträffande vilka avlöningsreglering sålunda
ifrågasatts, uppgår till 975. Den för närvarande utgående ersättningen för dessa
poststationers skötande utgör tillhopa 658,876 kronor.

I anledning . av vad sålunda förekommit har generalpoststyrelsen igångsatt
omfattande utredningar rörande hithörande förhållanden. Dessa utredningar hava
emellertid ännu icke slutförts. Generalpoststyrelsen kan därför icke i frågans
nuvarande skick göra något mera bestämt uttalande, huru frågan angående omhandlade
975 järnvägspoststationer må kunna komma att ordnas och vilken utgiftsökning,
som må av förhållandena föranledas. Under alla omständigheter
torde man dock beträffande år 1919 böra räkna med att avlöningarna måste
stegras med nog så betydande belopp.

Ersättningen för skötandet av den andra huvudgruppen av poststationer,
lantpoststationerna, vilkas föreståndare äro anställda medels personliga kontrakt,
har icke varit underkastad någon reglering efter på förhand fastställda, allmängiltiga
grunder. Antalet lantpoststationer uppgår för närvarande till 1,730.

Ersättningen har prövats och fastställts i varje särskilt fall. Förut har förBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 käft. (Nr 385.) 7

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

höjning av ersättningen i regel ägt rum allenast på därom av vederbörande poststationsföreståndare
gjord framställning. Under senare tider har generalpoststyrelsen
emellertid i allt större utsträckning funnit sig höra, då den vid någon
poststation utgående ersättningen icke längre synes stå i lämpligt förhållande till
arbetets omfattning, medgiva ersättningsförhöjning utan att särskild framställning
förelegat. Och vid fastställandet av arvode åt föreståndare för lantpoststation
har också hänsyn tagits till den ersättning, som, enligt gällande principer för
avlöningsreglering, skulle utgå vid järnvägspoststation av motsvarande storlek

Ersättningsförhöjningarna till lantpoststationsföreståndare uppgmgo under
år 1916 till sammanlagt 46,434 kronor, under det att motsvarande tal for tiden
1 januari—31 juli 1917 utgör 57,966 kronor, allt för helt år räknat.

Med hänsyn till den numera inträdda och alltjämt fortgående höjningen av
den allmänna prisnivån torde det vara rätt och billigt, att åtgärder vidtagas for
att de vid lantpoststationerna i allmänhet nu utgående ersättningsbelopp, som
under förut rådande förhållanden kunde anses skäliga, höjas i sådan mån, att de
under nu rådande förhållanden utgöra skälig ersättning för utförda arbetsprestationer
och utgifter, som stå i samband med poststationernas skötsel.

Yad nu är sagt gäller i all synnerhet beträffande de större och största poststationerna,
vilkas rörelse är så stor, att den tager föreståndarnas tid och arbetskraft
fullt i anspråk, och ej sällan därutöver kraver bitradeshjälp av andra personer.
För undvikande av att dylika poststationer i en del fall skola utbytas
mot fullständiga postanstalter av postkontorstyp är det nödvändigt, för att allmänhetens
postala behov skola i tillfyllestgörande grad tillgodoses, att gottgorelsen
för poststationernas handhavande av kompetent personal och i lämplig lokal
sättes så högt, att man har tillräckliga garantier i nämnda hänseenden. Antalet
poststationer av den storlek, som förut nämnts, är ratt betydande. De avlöningsförhöjningar,
som av nyss nämnd anledning äro att förvänta, förutser generalpoststyrelsen
komma att gå till jämförelsevis ej ringa belopp.

Av vad sålunda anförts framgår, att det förestår av omständigheterna pakallade
regleringar av avlöningsförhållandena vid såväl järnvägs- som lantpoststationer.
»

Frågan om poststationernas ordnande och ersättningen för desammas
skötsel vore en ur allmänt postal synpunkt så viktig angelägenhet,
att densamma icke längre torde böra uppskjutas. För att på ett tillfredsställande
sätt kunna ordna hithörande förhållanden och tillgodose
allmänhetens och verkets krav beträffande sådana platser, soin ej äro
försedda med postkontor, anser generalpoststyrelsen det därför ej kunna
undvikas, att det för år 1918 beräknade anslagsbeloppet kommer att ej
obetydligt överskridas. Härav följer också, att anslaget för år 1919 bör
upptagas till avsevärt högre belopp än nästföregående år. Med vilket belopp
detta bör ske är givetvis vanskligt att uppgiva. Styrelsen befarar emellertid,
att utgiftsökningen å anslaget icke bör beräknas under ett belopp
av omkring 20 % av anslagssumman för år 1918; särskilt om man tager i
betraktande de avlöningsförhöjningar, som utan vidare måste följa av
det utav poströrelsens utveckling å poststationerna föranledda ökade ar -

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

bete för personalen å desamma. I avseende å poströrelsens utveckling
å poststationerna år 1916 i förhållande till år 1913 åberopas efterföljande
tabell:

Antalet avg&ngna

Sammanlagda

Å r.

Franko-

teckens-

uppbörd

fullt

frankerade
vanliga brev.

paket.

beloppet

inbetalade

postanvis-

ningar

kronor.

st.

st.

kronor.

1913.................

5.954,762

37.386,428

745,442

141,423,779

1916.................

6,684,008

40,855,311

970,516

208,001,661

Ökning i % .....

12. a 4

9.27

30.19

47.0 7

Därest någon förändring av de genom meranämnda brev den 3
december 1909 fastställda avlöningsbestämmelser anses böra vidtagas,
komma hithörande frågor att underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Generalpoststyrelsen föreslår, att nu ifrågavarande anslag för år
1919 upplages till förslagsvis 2,700,000 kronor, d. v. s. en förhöjning
i jämförelse med 1918 års anslag av 500,000 kronor.

Arvoden åt frimärksförsäljare.

Detta anslag, som under åren 1913, 1914 och 1915 utgått med
75,000 kronor och i 1916 års stat upptagits till 70,000 kronor, har för
åren 1917 och 1918 fastställts till 50,000 kronor.

Denna stora nedsättning av anslagsbeloppet möjliggjordes genom
den av Kungl. Maj:t efter riksdagens'' hörande beslutade begränsning av
arvodet till antagna särskilda frankoteckensförsäljare, vilken begränsning
riksdagen fann välbetänkt.

Verkningarna av de ändrade grunderna för arvodets utgående, sådana
de intill avgivandet av generalpoststyrelsens statförslag visat sig,
belysas av efterföljande jämförelse mellan utgifterna å anslaget under
tiden januari—juli 1916 och motsvarande tid år 1917. Därvid är dock
att märka att januariutgifterna 1917, som avse arvodet för 4:e kvartalet
1916, icke hava utgått efter de nya grunderna utan i överensstämmelse
med de äldre bestämmelser, som legat till grund för arvodesberäkningen
1916.

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Månad.

Utbetalade

arvoden år

1916.

1917.

Januari..................

19,073

30

17,192

51

Februari ...............

249

06

709

40

Mars .....................

97

58

14

—

April.....................

15,792

—

9,961

84

| Maj .....................

328

—

302

67

Juni .....................

172

—

32

—

j Juli .....................

15.669

50

7,854

SO

Summa

51,381

44

36,066

92

Minskningen i utgifterna utgör alltså 15,314 kronor 52 öre, motsvarande
29.8 %. Om man bortser från utgifterna under januari månad
för de år, jämförelsen avser, utgör minskningen i procent räknat cirka
41 %. Utgifterna under tiden augusti—december 1916 belöpte sig till
15,366 kronor. Utgifterna för 1917 i dess helhet hava, enligt vad generalpoststyrelsen
sedermera meddelat, uppgått till omkring 43,640 kronor,
innebärande en minskning vid jämförelse med 1916 års utgifter, 66,748
kronor, av 34,6 %.

Generalpoststyrelsen har ansett sig i detta sammanhang böra anmäla,
att, enligt vad till styrelsens kännedom kommit, de utfärdade bestämmelserna
angående förändrade beräkningsgrunder för arvoden åt frimärksförsäljarne
på vissa håll bland dessa väckt missnöje. Detta har tagit
sig uttryck bland annat däri, att några sammanslutningar av tobakshandlare
— exempelvis i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping —
ävensom svenska pappershandlarföreningen, enligt vad uppgivits, beslutat
att vid försäljning av frankotecken åsätta desamma ett högre
pris än det nominella värdet (11 öre för ett tioöresmärke, 6 öre för ett
femöresmärke, 6 öre för ett femöres brevkort etc.).

I saknad av lagbestämmelser å detta område har generalpoststyrelsen
funnit vad sålunda förekommit icke kunna föranleda annan styrelsens
åtgärd, än att styrelsen föranstaltat därom att, i händelse någon av postverket
antagen frimärksförsälj are beträdes med att tillämpa dylik prisförhöjning,
det honom meddelade förordnande att vara frankoteckensförsäljare
omedelbart återkallas.

De gjorda besparingarna å anslaget hava även i någon mån varit
beroende på de indragningar av frimärksförsäljningsställen, som kunnat
äga rum. Den 1 januari 1916 utgjorde dessas antal 1,315. Vid mot -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 53

svarande tidpunkt 1917 voro antagna allenast 1,207 frankoteckensförsäljare.

Generalpoststyrelsen hade dock beräknat, att antalet frimärksförsäljare
skulle hava kunnat ytterligare nedbringas och, så långt förhållandena
det medgåve, ersättas med frimärksautomater. Emellertid har tillverkningen
av dessa automater på grand av den knapphet i materialier,
som vållats av kristiden, icke kunnat bedrivas i den utsträckning, generalpoststyrelsen
beräknat och därom tidigare uttalat sig.

För år 1917 hava alltså utgifterna å anslaget kunnat hållas inom
ramen för det anvisade anslagsbeloppet, och det synes generalpoststyrelsen
möjligt, även om man tar i betraktande, att en ökning av frankoteckensomsättningen
hos frimärksförsäljarne kan komma att uppstå och
sålunda föranleda en höjning av till dem utgående arvode, att så reglera
utgifterna å anslaget för de närmaste åren, att ett överskridande av
anslagsbeloppet icke behöver äventyras.

Generalpoststyrelsen har fördenskull hemställt, att anslaget, arvoden
åt frimärks försäljare, jämväl för år 1919 upptages till 50,000 kronor.

Gratifikationer in. in. åt tjänstemän eller andra personer, som äro anställda
vid postverket eller anlitas i dess ärenden.

Det i postverkets stater anvisade fasta anslag till gratifikationer
m. m., vilket sedan lång tid tillbaka utgått med 20,000 kronor och för
år 1917 förhöjts till 25,000 kronor, har enligt den fastställda staten för
år 1918 bestämts till 40,000 kronor.

Av utgifterna å anslaget för år 1916, vilka belöpte sig till 19,995
kronor 15 öre, hänföra sig 11,525 kronor till gratifikationer åt personalen
för nitiskt och intresserat arbete under avsevärt utsträckt tjänstgöring
utöver den normala vid jul- och nyårsperioderna, 3,400 kronor
för studieresor till utlandet, 1,192 kronor 94 öre till flyttningsbidrag och
övriga belopp till gratifikationer av skilda anledningar.

Utgifterna å anslaget hava under år 1917 uppgått till 24,665 kronor
65 öre.

Generalpoststyrelsen hänvisar till vad styrelsen vid föregående tillfällen
yttrat i fråga om användningen av anslaget och angelägenheten
av att detsamma icke fastställes till alltför ringa belopp med hänsyn
därtill att övertidsersättning icke utgår vid postverket.

Av angivna skäl finner generalpoststyrelsen sig nödsakad att jämväl
i år ifrågasätta förhöjning i anslaget. Generalpoststyrelsen anför
härom följande:

»Erfarenheten liar allt mer och mer ådagalagt behovet för generalpoststyrelsen
att äga tillgång till jämförelsevis betydande summor för att kunna till -

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

godose de berättigade krav, vilka från postpersonalens sida kunna göras gällande
på bekommande av särskild ersättning för visst arbete. ........

Men härtill kommer nu ett ytterligare skäl för anslagets förhöjning. På
sätt förut omförmälts, har Kungl. Magt medgivit vissa förändrade avlöningsbestämmelser
för extra postiljoner, anställda vid postverkets tryckeri och bokbinderi,
i jämförelse med ersättningen till övriga extra postiljoner vid verket.

De flesta av de vid tryckeriet och bokbinderiet anställda extra postiljonerna
äro fullt fackutbildade eller utlärda i sina yrken. Några av dessa personer hava
genom sin anställning såsom extra postiljoner icke kommit i åtnjutande av den
avlöning, som skulle hava till dem utgått med tillämpning av tariffbestämmelserna
enligt gällande avtal mellan Svenska boktryckarföreningen och Svenska
typografförbundet. Med hänsyn härtill och för att postverkets tryckeri och bokbinderi
må kunna tillföras erforderligt antal fullt yrkeskunniga och skickliga arbetare,
har Kungl. Maj:t genom brev den 29 juni 1917, efter av generalpoststyrelsen
gjord framställning, bemyndigat styrelsen att till extra postiljoner, anställda
i postverkets tryckeri ocli bokbinderi samt fackutbildade eller utlärda i tiyckeneller
bokbinderiyrkena, utgiva ersättning, utöver de för extra postiljoner fastställda
avlöningsförmåner, med belopp högst motsvarande skillnaden mella,n avlöningsförmånerna
såsom extra postiljoner och de avlöningsbelopp, som i Stockholm
utgå enligt gällande tariffer för arbetare i tryckeri- och bokbinderiyrkena,
inberäknat dyrtidstillägg.

Även efter det nu omförmälda extra postiljoner vunnit anställning såsom
p o s t vak t m ii s tar e, torde de, i varje fall under de första åren av ordinarie anställning,
komma att såsom postvaktmästare erhålla lägre avlöning, än vad som skulle
hava till dem utgått vid privata tryckerier med avlöning beräknad enligt gällande
tariffbestämmelser. Detsamma gäller i viss grad även beträffande övrig ordinarie
personal vid tryckeriet och bokbinderiet.

Härvid må emellertid icke lämnas oanmärkt, att den fördel, som för personalen
är förknippad med den fasta statsanställningen, måste i tillbörlig män värderas.
Personalen bör därför i regel icke kunna gorå anspråk på att komma i åtnjutande
av ersättning med fullt de belopp, som utgå i den privata verksamheten.

Särskilt under nu rådande dyrtid, då avlöningsförhållandena inom privat
verksamhet regleras lättare och smidigare än för statsanställd personal,^ skulle,
därest generalpoststyrelsen icke ägde i sin hand att kunna ordna ersättningsförhållandena,
svårigheter lätteligen kunna uppstå för postverkets tryckeri att erhålla
och anskaffa fullgod personal och därigenom ernå det för staten fördelakti^aste
resultat

Såsom omständigheter, vilka även böra tagas med i räkningen vid jämförelse
med annan i postverket anstalld motsvarig personal, må framhållas, att tryckeri
och bokbinderipersonalen" har längre arbetstid, än vad som i allmänhet förekommer
för annan postpersonal i Stockholm, och att arbetet i tryckeriet och bokbinderiet
under hela arbetstiden pågår utan avbrott samt slutligen att personalen
besitter särskild yrkesskicklighet.

Med avseende därå att postverkets tryckeri skall verkställa allt for verket
erforderligt blankettryck, kommer det att inträffa, att arbetet under vissa tider
och perioder hopar sig, och att det, liksom å tryckerier och bokbinderier i allmänhet,
bliver nödvändigt att låta personal och maskiner arbeta utöver den normala
arbetstiden. Inom det privata arbetsområdet erhåller personalen för dylikt
övertidsarbete särskild ersättning, på sätt avtalen inom respektive yrken stadga.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

55

I överensstämmelse med vad äger rum beträffande posttjänstemän i allmänhet
måste jämväl den i verkets tjänst anställda personalen i tryckeriet och
bokbinderiet i form av gratifikation beredas gottgörelse för vissa tider verkställt
nitiskt arbete å s. k. övertid.»

Generalpoststyrelsen har sålunda framhållit, att det jämväl för beredande
av övertidsersättning åt tryckeri- och bokbinderipersonalen torde
erfordras förhöjning av det anvisade fasta anslaget till gratifikationer.

Generalpoststyrelsen har emellertid funnit sig nu böra inskränka
sig till att icke ifrågasätta högre anslagshöjning än allenast 5,000 kronor
och alltså hemställt, att anslaget för år 1919 bestämmes till 45,000 kronor.

Understöd in. m. åt personer, som är o eller varit anställda vid postverket

eller anlitats i dess ärenden.

Av ifrågavarande anslag — 20,000 kronor — utbetalades vid tiden för
statförslagets avgivande årligt understöd åt 44 f. d. poststationsföreståndare
och 20 f. d. lantbrevbärare med ett årligt belopp av tillhopa 17,850 kronor.

Enligt upplysningar, som sedermera inhämtats från general poststyrelsen,
har under år 1917 styrelsen med stöd av utav Kungl. Maj:t
genom brev den 20 juni 1913 givet bemyndigande av anslaget utbetalat
ett sammanlagt belopp av 800 kronor, utgörande gratifikationer
med 100 kronor för år till poststationsföreståndare i allmänhet,
som, utan åtnjutande av ålderdomsunderstöd, avgått från sin befattning
efter att hava tjänstgjort minst 25 år.

Anslaget har dessutom anlitats för beredande av ersättning till personer
i postverkets tjänst för mistade inkomster i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstutövning. För sådant ändamål har under
år 1917 utbetalats 517 kronor 5 öre.

Av anslaget har under år 1917 disponerats tillhopa 19,562 kronor
49 öre. År 1916 uppgingo utgifterna å anslaget till 19,385 kronor.

Visserligen vill det, anför generalpoststyrelsen, synas som om, för
undvikande av att anslagsbeloppet skulle behöva överskridas, anslaget
borde något förhöjas, men då tillräcklig erfarenhet ännu icke i alla delar
vunnits rörande samtliga de förhållanden, som inverka på anlitandet
av anslaget i fråga, har generalpoststyrelsen ansett sig icke för närvarande
böra ifrågasätta någon höjning av anslaget utan hemställer, att
anslaget i staten för är 1919 upptages till enahanda belopp som tillförne
eller 20,000 kronor.

Enligt vad jag inhämtat, har generalpoststyrelsen efter avgivandet
av förslaget till driftkostnadsstat för år 1919 träffat nya avtal
med vederbörande enskilda järnvägsförvaltningar om skötandet av järn -

Dcpnrte iiionls.

chefen.

Arvoden till
poststationer.

Ersättning
. för övertidsarbete.

56 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

vägspoststationerna att gälla från och med 1918 ävensom från och med
innevarande år genomfört allmän reglering av samtliga lantpoststationsföreståndares
avlöningar efter enhetliga grunder. Med anledning av
den rådande dyrtiden har avlöningsnivån för nämnda föreståndare blivit
höjd mer än som beräknats vid stat förslagets avgivande eller, beträffande
järnvägspoststationernas föreståndare, med omkring 60 å 70 procent och,
vad angår lantpoststationernas föreståndare, med i genomsnitt 50 procent,
däri inbegripet visst dyrtidstillägg. Föreståndarna erhålla däremot icke
något krigstidstillägg. Då berörda avlöningsförhöjningars vidtagande
innebär en ökning av ej mindre än ungefär 1,000,000 kronor vid jämförelse
med 1917 års utgifter för poststationernas handhavande, vilka utgifter,
enligt vad inhämtats från generalpoststyrelsen, stigit till 2,116,474
kronor, är det tydligt, att en motsvarande höjning av anslagssumman
måste ske. Generalpoststyrelsen har vid statförslagets upprättande endast
räknat med 500,000 kronors ökning. Man får sålunda tillägga ytterligare
500,000 kronor, vadan anslaget alltså bör fastställas till 3,200,000 kronor.

I skrivelse den 18 december 1917 har generalpoststyrelsen gjort
framställning om bemyndigande att till postpersonalen utbetala ersättning
för å övertid utfört arbete.

Därvid har styrelsen, efter att hava redogjort för den dagliga tjänstgöringstiden
för den vid postkontoren och järnvägsposten anställda postpersonalen,
förmält, att det på grund av förekommande tillfälliga anhopningar
i trafiken vid särskilda tillfällen, i synnerhet tiden omkring julen
och årsskiftet, befunnits nödvändigt att, trots den stora extra personal,
som vid dessa tider inkallades, ''av tjänstemännen uttaga längre tjänstgöringstid
än den för normala förhållanden enligt tjänstgörings- och
turlistor fastställda, samt att styrelsen för utfört dylikt extra arbete
under jul och nyår plägat efter förslag av vederbörande postdirektörer
tilldela tjänstemännen gratifikationer till växlande belopp. Vidare har
stjmelsen meddelat, att från posttjänstemännens sida redan tidigare gjorts
framställning därom, att för tjänstgöring å övertid måtte få utgå en
efter allmänna grunder reglerad övertidsersättning, men att styrelsen,
med hänsyn till det åt 1915 års kommission med uppdrag att företaga
undersökning i fråga om utfärdande av i huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser
för tjänstemän vid statens järnvägar m. fl. verk sålunda
meddelade uppdrag i fråga om bland andra jämväl kommunikationsverken,
hittills icke ansett sig böra för postverkets vidkommande
införa övertidsersättning.

Då emellertid reglerad övertidsersättning redan funnes införd i de
med postverket närmast jämförliga kommunikationsverken och, enligt

57

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

vad styrelsen från nämnda kommission inhämtat, från dess sida intet
vore att erinra mot omedelbart införande av övertidsersättning inom
postverket i samma begränsade omfattning som vid exempelvis statens
järnvägar, ansåg styrelsen sig likväl icke höra hysa några betänkligheter
mot att föreslå övertidsersättning jämväl för postpersonalen. Med hänsyn
därtill, att utredning rörande gemensamma avlöningsnormer för personalen
vid kommunikationsverken för närvarande påginge, ansåg styrelsen
det emellertid nödvändigt, att övertidsersättningen för personalen
vid postverket, såväl beträffande frågan till vilka befattningshavare ersättning
borde utgå som ock i fråga om ersättningens storlek, begränsades
på samma sätt som vid det kommunikationsverk, vid vilket tjänstgöringsförhållandena
vore mest likartade med förhållandena vid postverket,
nämligen statens järnvägar. Liksom vid statens järnvägar övertidsersättning
icke utginge till förste stationsskrivare eller tjänstemän av grad
därutöver, syntes styrelsen fördenskull icke heller beträffande postverket övertidstidsersättning
böra utgå till tjänstemän av högre grad än postexpeditör.

Med utgångspunkt från den för postpersonalen för närvarande gällande
normala tjänstgöringstiden, ansåg styrelsen skäligt, att, till en
början försöksvis, såsom övertid borde anses och alltså, försåvitt ersättning
ej kunde beredas genom motsvarande tids ökad ledighet, övertidsersättning
utgå för det antal timmar, varmed den sammanlagda tjänstgöringstiden,
beräknad, vad nattimmar anginge, enligt hittills gällande
grunder, för hel kalendermånad om trettio dagar överstege:

för tjänsteman av postexpeditörs grad vid postkontor 210 timmar

» » i» förste postvaktmästares » » » 225 »

» » » postvaktmästares » » » 240 »

» » » postexpeditörs » » järnvägs posten

eller å ångbåtspostlinje................. 210 »

» » » förste postiljons eller postiljons grad vid

järnvägsposten eller å ångbåtspostlinje . 225 »

» » » postiljons grad å landsvägspostlinje............ 255 »

med iakttagande av att tjänstgöring utöver den å turlista angivna
tiden skulle räknas såsom övertidstjänstgöring endast då densamma uppginge
till minst en halv timme i följd. När i gällande tjänstgöringslista
för posttjänsteman fastställts längre normal tjänstgöringstid per månad
än nu angivna, borde för sådan tjänsteman såsom övertid räknas allenast
den tjänstgöringstid, som överstege den i tjänstgöringslistan fastställda.
Vidare borde, i likhet med vad tillämpades vid statens järnvägar,
tjänstgöring å dag, då vederbörande el jest skolat åtnjuta sabbats Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 3-15 käft. (Nr 385.) 8

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

ledighet eller å fridag, beräknas särskilt för sig, utan att övertiden
inräknades i den sammanlagda tjänstgöringstiden för månad. Enahanda
ansåg styrelsen böra vara fallet beträffande extra resetur (vändtur o. d.),
som tjänsteman vid järnvägsposten kunde komma att åläggas å tjänstgöringsdag.

Då styrelsen vidare ansåg tjänsteman under alla förhållanden böra
komma i åtnjutande av särskild gottgörelse i de fall, då honom komme
att påläggas en till flera timmar uppgående sammanhängande övertidstjänstgöring
å tjänstgöringsdag, men detta ofta nog ej bleve fallet, om
denna övertid inräknades i den sammanlagda tjänstgöringstiden för
månad, syntes styrelsen den regeln böra tillämpas, att när helst å tjänstgöringsdag
fullgjord övertidstjänstgöring uppginge till minst två timmar,
ersättningen härför skulle beräknas särskilt för sig på samma sätt som
skulle ske för övertidstjänstgöring å fridag eller dag, då sabbatsledighet
skolat åtnjutas.

I fråga om beloppet av övertidsersättningen har styrelsen, under
framhållande av önskvärdheten av att ersättningen bestämdes i så nära
anslutning som möjligt till vad i detta hänseende gällde för tjänstemän
vid statens järnvägar, föreslagit följande belopp för timme, nämligen:

till manlig postexpeditör......................................................................

» kvinnlig postexpeditör och kvinnligt biträde .......................

» förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare

och postiljon........................................................................._.........

» manlig person utom verket, som bestrider postexpeditörs göromål

................................................................................■_.........

» kvinnlig person utom verket, som bestrider postexpeditörs göromål

...........................................................................................

D manlig person utom verket, som bestrider postvaktmästargöromäl
...........................................................................................

1: —
—: 75

—: 60

—: 75

—: 60

—: 50

Då det syntes styrelsen önskvärt, att postpersonalen måtte kunna
beredas ersättning jämväl för det med den redan inträdda jultrafiken
sammanhängande övertidsarbetet, har styrelsen uttalat önskvärdheten av
att ersättning enligt de föreslagna grunderna finge utbetalas från och
med den 1 december 1917 räknat.

Beträffande ersättning till tjänstemän i generalpoststyrelsen ansåg
styrelsen, att ersättning med visst belopp per timme för arbete å övertid
vore lämpligt endast i fråga om vissa lägre grupper av tjänstemän; vad
anginge andra tjänstemän förklarade styrelsen sig i stället vilja, därest
i särskilda undantagsfall så skulle befinnas erforderligt, bereda vederbörande
ersättning genom tilldelande av gratifikation.

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

\ idkommande frågan å vilken anslagstitel övertidsersättningen borde
avföras, har, med hänsyn till att det å postverkets stat för driftkostnader
uppförda anslag till gratifikationer m. m. vore ett bestämt anslag,
vilket således icke finge överskridas, samt det icke med bestämdhet
kunde sägas, om övertidsersättningen skulle komma att begränsas till
vad av gratifikationsanslaget kunde avvaras för sagda ändamål, styrelsen
ansett lämpligast, att utbetalad övertidsersättning avfördes å förslagsanslaget:
arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m.

Till följd av remiss har förut nämnda kommission avgivit utlåtande
i ärendet. Då redan tidigare övertidsersättning ansetts böra i viss omfattning
införas vid telegrafverket och statens järnvägar samt tjänstgöringsförhållandena
vid postverket och nyssnämnda verk syntes ganska
likartade, har kommissionen förklarat sig icke hava något att invända
mot generalpoststyrelsens förslag.

Genom brev den 21 december 1917 har Kungl. Maj:t bemyndigat
gencralpoststyrelsen att från och med den 1 december 1917 tills vidare
till postpersonalen utbetala ersättning för å övertid utfört arbete i huvudsaklig
överensstämmelse med av styrelsen sålunda angivna grunder samt
föreskrivit, att styrelsen skulle äga utbetala nämnda ersättning beträffande
ordinarie tjänstemän av det å postverkets stat för driftkostnader
uppförda anslag till gratifikationer m. m. åt tjänstemän eller andra personer,
som äro anställda vid postverket eller anlitas i dess ärenden, samt
beträffande extra tjänstemän av det å samma stat uppförda förslagsanslag
till arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m.

De sålunda meddelade bestämmelserna, vilka såsom avsedda att
tillämpas under senast förflutna jul och nyår voro av brådskande beskaffenhet,
förklarades, såsom av beslutet framgår, skola gälla endast
tillsvidare på det att riksdagen skulle lämnas tillfälle yttra sig i frågan.

Tvekan har uppstått ifråga om å vilket anslag utgifterna för övertidsersättningen
skall avföras. Enligt verkställd beräkning antages övertidsersättningen
för helt år komma att uppgå till inemot 60,000 kronor.
Då postpersonalen utgöres till omkring 4/s av ordinarie och V5 av extra
tjänstemän, kan man antaga, att av nämnda belopp omkring 48,000 kronor
faller på den ordinarie och 12,000 kronor på den extra personalen.

Det fasta anslaget till gratifikationer m. m. åt tjänstemän eller
andra personer, som äro anställda vid postverket eller anlitas i dess
ärenden, vilket för år 1918 upptagits till 40,000 kronor, räcker sålunda
icke till ens för bestridande av övertidsersättningen åt den ordinarie
personalen. Det torde alltså, vad beträffar utgifterna för ändamålet för
år 1918, få tagas i övervägande, huruvida icke, därest förslaget lämnas
utan erinran, den på sistnämnda personal belöpande ersättningen eller

60

Ändrade föreskrifter
om
utdelande av
understöd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

del därav, som ej kan utgå av omförmälda anslag, må gäldas av förslagsanslaget
till diverse utgifter. För framtiden torde dock vara lämpligast,
att övertidsersättningen, vad den ordinarie personalen angår, i sin helhet
bestrides av gratifikationsanslaget. På grund av svårigheten att
beräkna ifrågavarande ersättnings storlek synes berörda anslag böra
givas förslagsanslags karaktär. För år 1919 lärer i samband härmed erfordras
en höjning av detsamma med omkring 48,000 kronor, och skulle
anslaget sålunda — i stället för av generalpoststyrelsen föreslagna
45,000 kronor — upptagas till ett belopp av i runt tal 95,000 kronor.
Beträffande den extra personalen, torde övertidsersättningen lämpligen
få bestridas av anslagen till arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning
m. m., vartill hänsyn tagits vid beräknandet av sagda anslag.

Från anslaget till understöd in. m. åt personer, som äro eller varit
anställda vid postverket eller anlitats i dess ärenden, utbetalas bland
annat, jämlikt av 1913 års riksdag godkända grunder, understöd åt
medelst personligt kontrakt anställda poststationsföreståndare ävensom
lantbrevbärare, som avgått från sina befattningar. Berörda grunder
finnas närmare angivna i Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1913, däri
stadgas, att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt
kontrakt anställd, eller lantbrevbärare avgått från sin befattning efter
att hava tjänstgjort minst 25 år, från berörda anslag må, därest den
avgångne befinnes vara i behov av understöd, till honom utbetalas årligt
ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp, dock högst vad som motsvarar
två tredjedelar av det arvode, som till honom senast utgått från postverket.

Såväl i departementalkommitténs utlåtande som i betänkandet angående
statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. m.
har föreslagits, att ärenden om beviljande av understöd av angiven art
skulle decentraliseras till generalpoststyrelsen; och har styrelsen i avgivna
utlåtanden förklarat sig ej hava något att häremot erinra. Då
närmare bestämmelser rörande villkoren för understöd blivit, på sätt
framgår av vad nyss yttrats, meddelade samt Kungl. Maj:t hittills nästan
undantagslöst lärer hava beviljat av generalpoststyrelsen föreslaget understödsbelopp,
synas några betänkligheter ej möta mot att dessa ärendens
behandling överlämnas till generalpoststyrelsen. Med hänsyn emellertid
därtill att i 1909 och 1913 års statsverkspropositioner förutsatts,
att Kungl. Maj:t skulle anvisa understöd av angivet slag, synes riksdagen
böra lämnas tillfälle yttra sig i frågan.

I skrivelse den 9 februari 1918har generalpoststyrelsen gjort framställning
om undantag i vissa fall från nämnda bestämmelser om ålderdomsunderstöd.

Generalpoststyrelsen har därvid framhållit, att den omständigheten,

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

61

att befattningen såsom föreståndare för de största poststationerna numera
i allt större utsträckning kommit att beklädas med personer, som
förut gjort tjänst vid postverket å andra befattningar, syntes böra föranleda
viss jämkning av den hittills gällande regeln, att poststationsföreståndare,
för att över huvud kunna komma i åtnjutande av ålderdomsunderstöd,
skall hava tjänstgjort såsom poststationsföreståndare
minst 25 år.

På senaste åren hava nämligen förekommit upprepade fall, då f. d.
poststationsföreståndare, vilka å sistnämnda slags befattning icke haft
att tillgodoräkna sig den för understöds erhållande föreskrivna tjänstetiden
av 25 år, med sammanräknande av tid, varunder de i annan egenskap
tjänat postverket, haft mer än 25 års tjänstetid. På grund av
nyss åberopade bestämmelse hava emellertid dylika poststationsföreståndare
icke kunnat av Kungl. Maj:t tilldelas ålderdomsunderstöd. Efter
särskild framställning har dock riksdagen medgivit understöd i vissa fall.

I sådana och liknande fall, då vederbörande visserligen icke innehaft
befattning såsom poststationsföreståndare i 25 år, men därutöver
antingen före eller efteråt bestritt annat uppdrag för postverkets räkning
under så lång tid, att sammanlagda tjänstetiden uppgår till minst 25 år,
syntes det generalpoststyrelsen fullt rättvist och billigt att, därest förutsättningarna
för erhållande av ålderdomsunderstöd eljest äro för handen,
vederbörande tilldelas dylikt understöd enligt för poststationsföreståndare''
i allmänhet gällande grunder — d. v. s. med lämpligt belopp, dock
högst intill två tredjedelar av det från postverket senast utgående arvodet.
Enligt styrelsens mening vore det även mest lämpligt och praktiskt,
att frågan om understöd i dylika fall kunde, liksom sker i övriga
fall, avgöras av Kungl. Maj:t utan att behöva överlämnas till behandling
av riksdagen.

Generalpoststyrelsen har i detta sammanhang erinrat om, hurusom
jämväl förekommer, att poststationsföreståndare på grund av sjukdom
eller hög levnadsålder nödgas avgå från sin befattning, innan han eller
hon uppnått det för ålderdomsunderstöds erhållande stadgade antalet
tjänstår och utan att vederbörande kan såsom fyllnad åberopa längre
eller kortare tids tjänstgöring å annan befattning inom postverket. Hur
ömmande omständigheterna i dylika fall än må hava varit, har generalpoststyrelsen
varit förhindrad att med hänsyn till nu gällande bestämmelser
i fråga om ålderdomsunderstöd hos Kungl. Maj:t föreslå sådant
understöd, utan har generalpoststyrelsen måst inskränka sig till att hos
Kungl. Maj:t göra framställning om beviljande åt vederbörande av ett
understöd en gång för alla att utgå av det å postverkets driftkostnadsstat
anvisade anslag till diverse utgifter. De framställningar i sådant

62

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

avseende, som av generalpoststyrelsen avlåtits, hava samtliga vunnit
Kungl. Maj:ts bifall.

Åven i dylika fall syntes det generalpoststyrelsen önskvärt, att understödsanslaget
finge användas och att Kung]. Maj:t bleve oförhindrad att,
givetvis under förutsättning att vederbörande i övrigt uppfyllde villkoren
för erhållande av ålderdomsunderstöd, bevilja det understöd, dock högst
intill två tredjedelar av arvodet, som med hänsyn till omständigheterna
i varje särskilt fall kunde befinnas skäligt och billigt.

Generalpoststyrelsen har således ansett sig böra föreslå sådan utvidgning
av bestämmelserna rörande ålderdomsunderstöd till poststationsföreståndare,
som varit medelst personligt kontrakt anställd, att — med
bibehållande såsom huvudregel att poststationsföreståndare skall hava
tjänstgjort i sådan egenskap minst 25 år för att kunna komma i åtnjutande
av dylikt understöd — undantagsvis, och särskilt när vederbörande
därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid såsom poststationsföreståndare
tjänstgjort i annan egenskap vid postverket, understöd
må kunna tilldelas även poststationsföreståndare med kortare tjänstetid.

Enligt förberörda brev den 20 juni 1913 äger generalpoststyrelsen
att till poststationsföreståndare i allmänhet, vilken, utan åtnjutande av
ålderdomsunderstöd, avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort
minst 25 år, utbetala gratifikation av etthundra kronor att årligen utgå
under hans återstående livstid, dock att gratifikationsbeloppet icke i något
fall må överstiga senast innehavda arvodesbelopp.

Åven beträffande sådana fall anser generalpoststyrelsen, att bestämmelserna
angående antalet tjänstår böra jämkas i sådan mån, att gratifikation
må kunna undantagsvis och under enahanda villkor som ålderdomsunderstöd
tilldelas poststationsföreståndare, ehuru dennes sammanlagda
tjänstetid såsom poststationsföreståndare icke fullt uppgår till 25 år.

Då, enligt generalpoststyrelsens förmenande, samma skäl, som här
förut i fråga om poststationsföreståndare anförts för medgivande i vissa
fall av undantag från den allmänna regeln om minst 25-årig tjänstetid
såsom villkor för erhållande av ålderdomsunderstöd, äga full tillämpning
jämväl beträffande lantbrevbärare, har generalpoststyrelsen hemställt, att
den nu föreslagna jämkningen i detta avseende må få gälla även sistnämnda
slag av befattningshavare.

Då generalpoststyrelsens förevarande förslag om medgivande av
undantag under angivna omständigheter från bestämmelsen om minst
25 års tjänstetid såsom poststationsföreståndare eller lantbrevbärare för
att komma i åtnjutande av ålderdomsunderstöd respektive gratifikation
synes värt beaktande, har jag för avsikt att, därest erinran ej framställes
av riksdagen, framdeles tillstyrka Kungl. Maj:t att utfärda ändrade före -

63

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

skrifter i angivna hänseende. Om härvid uttryckligen angivas de förutsättningar,
under vilka de ifrågasatta undantagsbestämmelserna skulle
vinna tillämpning, torde hinder ej möta att jämväl ärenden av nu förevarande
art överlämnas till generalpoststyrelsens avgörande.

Da efter tidpunkten för förevarande statförslags avgivande tillkommit
den omständigheten, att, såsom ovan omförmälts, reglering av lantpoststationernas
avlöningsförhållanden vidtagits med innebörd bl. a. att
poststationsföreståndarnas arvoden betydligt höjts, varav givetvis blir en
följd, att understödsbeloppen framdeles torde komma att utgå med i
genomsnitt högre belopp än hitintills, lärer anledning förefinnas att höja
anslaget till understöd utöver hittills utgående 20,000 kronor. Jag vill
i detta avseende föreslå, att anslaget upptages till förslagsvis 30,000 kronor.

Vid bifall till förevarande förslag under rubrik »Avlöningar» skulle
sammanlagda beloppet av därunder innefattade anslag utgöra 19,005,900
kronor, innebärande en ökning, vid jämförelse med motsvarande summa
i 1918 års stat, 14,702,500 kronor, av 4,303,400 kronor.

B. Övergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

Vid tidpukten för statförslagets avgivande har generalpoststyrelsen
beräknat, att härunder uppförda anslag skulle för år 1919 utgå med
samma belopp som år 1918 eller 9,100 kronor. Sedermera har generalpoststyrelsen
meddelat, att, då den föreslagna löneregleringen skulle öva
viss inverkan på de i anslaget ingående beloppen, nya beräkningar verkställts,
vilka givit till resultat, att nu ifrågavarande anslag synes böra
i 1919 års stat uppföras med ett belopp av 7,200 kronor.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

I skrivelsen den 24 september 1917 har generalpoststyrelsen beräknat
slutsumman för år 1919 å detta anslag till 9,400 kronor.

Av skäl, som nyss anförts i fråga om anslaget till generalpoststyrelsens
övergångsstat, har styrelsen verkställt nya beräkningar av anslaget
samt därefter meddelat, att slutsumman av de å distrikts- och lokalförvaltningarnas
övergångsstat upptagna tjänstemännens avlöningsbelopp
antages komma att uppgå till 55,600 kronor samt att under rubriken
»Avgå under A upptagna avlöningar» ett sammanlagt belopp av 42,000
kronor torde böra beräknas. Skillnaden mellan dessa båda belopp, 13,600
kronor, utgör då den slutsumma, vartill övergångsstaten för distriktsoch
lokalförvaltningarna bör beräknas för år 1919.

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Departements chefen.

Departements chefen.

Om sålunda slutsumman i övergångsstaten för generalpoststyrelsen
beräknas till 7,200 kronor samt för distrikts- och lokalförvaltningarna
till 13,600 kronor, skulle Övergångsstaten i dess helhet för år 1919 upptagas
till 20,800 kronor. Då för motsvarande ändamål för år 1918 anvisats
19,350 kronor, innebär detta en ökning av 1,450 kronor.

Emot vad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit beträffande övergångsstaten
har jag intet att erinra.

C. Pensioner.

(Förslagsanslag.)

De i staterna upptagna utgiftsbelopp till pensioner åt postverkets
tjänstemän äro för nedannämnda år följande:

1916 .......................... 495,100 kronor

1917 .......................... 536,600 »

1918 .......................... 589,700 »

Med bortseende från det belopp, som postverket under år 1916
blivit gottgjort från pensionsfonden för civila tjänstinnehavare, 5,371
kronor, hava de verkliga utgifterna å pensionsanslaget utgjort 471,732
kronor. Detta belopp understiger sålunda de i staten för nämnda år
beräknade utgifterna med 23,368 kronor.

Enligt vad generalpoststyrelsen numera meddelat, hava utgifterna
för år 1917 uppgått till 505,667 kronor 18 öre.

Enär den föreslagna löneregleringen för postpersonalen även innefattar
höjning av pensionsunderlagen, hava av generalpoststyrelsen
verkställts nya beräkningar angående det belopp, vartill postverkets pensionsstat
för år 1919 bör beräknas, och har styrelsen på grund därav
ifrågasatt ett belopp av tillhopa 620,000 kronor, vilket belopp borde
fördelas på de tre i staten upptagna grupperna sålunda:

1) Tjänstemän, som erhållit avsked........................ kronor 603,335: —

2) Tjänstemän m. fl., som i följd av skada under
tjänstutövning eller av annan orsak tillerkänts

årligt understöd .................................................................. » 14,215: —

3) Avlidna tjänstemäns m. fl. änkor och barn )) 2,450: —

Vid beräknande av de under 2) och 3) upptagna beloppen hava endast
tagits i betraktande sådana understöd, som vid tidpunkten för statförslagits
avgivande blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen beviljade.

Vad generalpoststyrelsen under rubriken »Pensioner» sålunda föreslagit
har ej föranlett någon erinran ''från min sida.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

65

D. Postbefordran.
(F örslagsanslag.)
Postbefordran å järnväg.

Detta anslags ställning under de vid statförslagets avgivande sistförflutna
3 åren framgår av följande tabell:

År.

Anvisat belopp.

Utgifter å anslaget.

Utgiftsökning i jäm-förelse med före-gående år.

1914 ..........................

4,400,000

3,909,299

80,678

1915 ............................................

4,400,000

4,414,418

505,119

1916 ..........

4,400,000

4,908,680

494,262

Anledningen till att utgifterna å anslaget kommit att, i så stor utsträckning
som skett, överstiga de anvisade anslagsbeloppen, äro de extra
ordinära förhållanden, som framskapats av världskriget. Transitoposten
till och från Ryssland och därbortom liggande länder bar nämligen som
följd därav kommit att befordras över Sverige.

Av utgifterna å anslaget för år 1916 utgöra, enligt vad generalpostsstyrelsen
uppgiver, allenast, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
generalpoststyrelsen beräknade i sitt näst förut avgivna statförslag, omkring

4.100.000 kronor normala utgifter, under det att ej mindre än inemot

800.000 kronor hänföra sig till befordringen av sagda transitoposter.
Av sistnämnda summa faller den största delen eller cirka 566,000 kronor
på fram forslandet av krigsfångeposten. Denna befann sig vid tiden
för statförslagets avgivande i ständig tillväxt. Detta förhållande belyses
av följande sammanställning:

År.

Vikten av genom
Sverige befordrad
brevpost till och
från krigsfångar.

Kg.

Antal genom Sverige
befordrade krigs-fångepaket.

St.

1915.................

72,976

1,132,782

1916............

214,260

4,933,115

>/i—so/o 1917............

310,319

3,512,473

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 Käft. (Nr 385.)

9

66

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Då den övervägande delen av dessa postmängder måste forslas
genom landet i hela dess utsträckning eller från Trälleborg till Haparanda
samt delvis från Göteborg till Haparanda, är det givet, att transportkostnaderna
komma att uppgå till högst avsevärda belopp. Sålunda meddelar
generalpoststyrelsen, att under år 1916 enbart för transport av
krigsfångepaket använts sammanlagt 1,425 godsvagnar från Haparanda
till Trälleborg, betingande en kostnad för postverket av 443,071 kronor.
För första halvåret av år 1917 har antalet för samma ändamål använda
dylika vagnar å sagda sträcka uppgått till ej mindre än 1,653, motsvarande
en utgift av 510,569 kronor.

Den av transitoposterna förorsakade ökade kostnaden för järnvägspostbefordringen
under år 1917 beräknar generalpoststyrelsen hava uppgått
till omkring 1,150,000 kronor. På grund av de tågindragningar, som av
såväl statens som enskilda järnvägar successivt företagits under nämnda år,
har antalet postbefordringslägenheter minskats. Kostnaderna för den vanliga
järnvägspostföringen hava i följd härav nedbragts med ett belopp
av cirka 215,000 kronor för helt år räknat. Det oaktat hava emellertid,
i anseende till det höga kostnadsbeloppet för transitotrafiken, utgifterna
i sin helhet å anslaget för år 1917, enligt vad generalpoststyrelsen
sedermera meddelat, uppgått till 5,279,527 kronor, och desamma hava
således med icke mindre än 879,527 kronor överstigit det i staten upptagna
beloppet, 4,400,000 kronor.

Någon ytterligare minskning av kostnaderna för järnvägspostbefordringen,
åtminstone till mera avsevärt belopp, på grund av tågindragningar
torde näppeligen vara att förutse vare sig under ar 1918
eller 1919. Med hänsyn nämligen därtill att förefintligt postkupéutrymme
torde vara så långt möjligt utnyttjat, lärer indragning av en
postlägenhet i ett tåg hädanefter i allmänhet föranleda insättande av
motsvarande postutrymme i annan tåglägenhet. Beträffande kostnaderna
för den normala järnvägspostbefordringen kan man nog icke undgå att
räkna med vissa förhöjningar på grund av det förändrade läget å penningmarknaden.
Sålunda visa de för reparation och underhåll av postvagnar
föranledda utgifterna tendens att väsentligt ökas. Generalpoststyrelsen
har uppgivit, att för detta ändamål utbetalats under ar 1915
98,856 kronor, under år 1916 113,637 kronor samt under år 1917 icke
mindre än 149,973 kronor. De angivna beloppen för vart och ett av
nu nämnda år hänföra sig till reparationer, som företagits under nästföregående
år. Vidare inverka givetvis de rådande prisförhållandena i
mycket hög grad på de jämväl av detta anslag utgående ersättningarna
för postvagnars uppvärmning och belysning.

67

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Vid beräkning av de normala utgifterna å nu ifrågavarande anslag
måste jämväl tagas i betraktande, att poströrelsens ständiga tillväxt,
öppnandet av nya järnvägslinjer och kommunikationsväsendets utveckling
i övrigt m. m. allt framgent kommer att föranleda en betydande stegring
av kostnaderna för järnvägspostbefordringen.

Vad särskilt poströreisen beträdar, drager den synnerligen stora
ökningen av paketbefordringen genom det stora vagnsutrymme, som
paketposten kräver, dryga utgifter.

De posttrafikerade järnvägarnas längd uppgick vid slutet av år 1916
till 14,898 kilometer. Under år 1917 beräknas därutöver bava tagits i
anspråk sammanlagt 76,37 kilometer och under år 1918 ytterligare 103,5
kilometer. Järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hava uppgivit, att därutöver före utgången av år 1919 103,2 kilometer
statsbanelinjer och omkring 300 kilometer enskilda järnvägslinjer äro
avsedda att öppnas för allmän trafik.

För att möta den allmänna förbättring i järnvägspostkommunikationerna,
som utvecklingen å skilda områden måste medföra, är givetvis
nödvändigt att beräkna ej obetydliga belopp.

I betraktande av de betydande överskridanden av de anvisade anslagsbeloppen,
som, enligt vad av det förutnämnda framgår, på grund
av de med världskriget sammanhörande förhållanden ägt rum för år 1916
(omkring 500,000 kronor), har generalpoststyrelsen ställt sig tveksam,
huruvida det icke, för det fall extra ordinära utgifter av den beskaffenhet,
som förut omförmälts, kunna tänkas ifrågakomma jämväl under år
1919, vore ur budgetssynpunkt riktigare att öka det för ändamålet i
staten upptagna förslagsanslaget med ett så stort belopp, att detsamma
kunde täcka eventuellt förekommande extra ordinära utgifter och undvika
den minskning av postverkets nettobehållning, som blir en följd
av anslagets upptagande med för låg siffra.

Så har likväl icke skett beträffande staterna för åren 1917 och 1918.
Styrelsen har därför ej heller nu velat framlägga förslag i sådant hänseende,
men har dock ansett sig böra särskilt påpeka förhållandet.

Bortsett från angivna extra ordinära utgifter anser sig generalpoststyrelsen
emellertid, i anslutning till vad styrelsen anfört rörande det
normala utgiftsbehovet under förevarande anslagstitel, böra beräkna
betydande utgiftsstegringar för såväl år 1918 som år 1919. Det är
_ också enligt styrelsens uppfattning angeläget att under nuvarande särdeles
vanskliga tider hava ett jämförelsevis stort belopp av anslagssumman
att tillgå för mötande av mer eller mindre oförutsedda utgiftsökningar,
som nu icke kunna överblickas. För att kunna är 1919 till -

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

godose normalbehovet under denna utgiftstitel och alltså kunna något så
när begränsa utgifterna inom anslagsramen hemställer generalpoststyrelsen,
att anslag sbelopp et, som för år 1918 är upptaget till 4,450,000
kronor, för är 1919 förhöjdes med 750,000 kronor och således fastställes
till 5,200,000 kronor.

Postbefordran å landsväg jämte lokala transporter.

Anslaget har för vart och ett av åren 1914—1917 varit i staten
upptaget med lika stora belopp eller 2,100,000 kronor samt har för år
1918 förhöjts till 2,350,000 kronor. Generalpoststyrelsen meddelar, att
utgifterna å detsamma under år 1916 stigit till 2,145,078 kronor. Av
detta belopp hava cirka 90,000 kronor orsakats av den av världskriget
föranledda transitopostbefordringen genom landet, vadan de normala utgifterna
å nu ifrågavarande anslag under samma år uppgått till omkring

2,055,000 kronor.

Stegringen under de senaste åren av de normala utgifterna å anslaget
framgår av följande tabell (avrundade tal).

År

Normala utgifter.

Ökning vid
jämförelse med
föregående år.

%

1913 ...............

1,710,000

1914.....................

1,805,000

95,000

5,5

1915.....................

1,860,000

55,000

3,0

1916...................

2,055,000

195,000

10,5

För år 1917 hava de normala utgifterna vid statförslagets avgivande
beräknats till 2,500,000 kronor, men hava, enligt vad jag inhämtat, uppgått
till 2,670,000 kronor, motsvarande en ökning, i förhållande till år
1916, av icke mindre än cirka 30 %.

Denna stora utgiftshöjning är, som generalpoststyrelsen framhållit
vid avgivande av statförslagen för åren 1917 och 1918, till ojämförligt
största delen föranledd av de alltjämt stegrade kraven å högre ersättning
för fullgörande av postföring och lantbrevbäring. Särskilt legorna
för postföring med häst och åkdon hava såsom följd av den allmänna
prisnivåns, enkannerligen foderprisens, uppskruvning befunnit sig och
befinna sig alltjämt i stadigt uppåtgående, vilket belyses av följande
sammanställning:

Eungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 385. 69

År

för nya avtals tillämpning

Antal uppsagda
postföringskontrakt

Sammanlagd
ersättningssumma
enligt de uppsagda
kontrakten

Sammanlagd
kostnadsökning
föranledd av nya
avtal

Ökning i
%

1914 ...........................

112

105,177

8,009

7,6

1915 ..........................

91

94,411

11,357

12,02

1916 ...........................

142

190,906

36,600

19,2

1917 ...........................

294

366,260

160,310

43,8

Generalpoststyrelsen uppgiver, att vid utgången av augusti månad 1917
— postföring8kontrakten löpa i regel för kalenderår med uppsägning
före den 1 september — hade till upphörande med sagda års utgång
uppsagts tillhopa 298 dylika kontrakt, innefattande en sammanlagd ersättningssumma
av 454,600 kronor. Vid förnyandet av dessa avtal har
man, med hänsyn till den knappa tillgång ej blott på foder utan även
dragare, som kunde befaras för vintern 1917—1918, haft att räkna med
en avsevärt högre ökningsprocent än den i tabellen för år 1917 angivna.

Vidare anför generalpoststyrelsen, att jämväl lantbrevbärarnas ersättningskrav
år från år stegrats, ökningsprocenten vid förnyande av
dylika avtal under år 1915 utgjorde 11.9 %. Motsvarande siffror för år
1916 äro 21.7 %. De efter uppsägning nyupprättade lantbrevbärarkontrakt,
som trätt i tillämpning under tiden 1 januari—31 augusti 1917,
innefatta eu årlig kostnadsökning av 88,298 kronor å en sammanlagd
förutvarande kontraktssumma av 279,222 kronor eller 31.62 %.

Men även i fall, då uppsägning icke förelegat, har, efter ansökan,
generalpoststyrelsen, av förekomna orsaker och med hänsyn till att utgående
lega icke stått i lämpligt förhållande till vederbörandes arbetsprestationer
för postverket, funnit sig böra bevilja ersättningsförhöjning
åt postförare och lantbrevbärare. I sådant hänseende har för trädande
i tillämpning under tiden 1 januari—31 augusti 1917 beviljats förhöjning
åt 110 postförare med sammanlagt 36,225 kronor för år samt åt
353 lantbrevbärare med tillhopa 37,808 kronor för år.

Till dessa ersättningsförhöjningar kommer jämväl utgiftsökning på
grund av nyinrättande utav postförings- och lantbrevbäringslinjer samt
omreglering och turökning beträffande förefintliga linjer. Postföringsnätets
årliga ökning är i och för sig ganska avsevärd. General poststyrelsen
meddelar, att antalet å landsväg — medelst postförare och lantbrevbärare
— postförda kilometer utgjorde år 1915 13,549,465 och år
1916 13,867,578, innebärande en ökning av 318,113 kilometer. Nyinrättandet
och omreglering av samt turökning å postförings- och lånt -

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

brevbäringslinjer bava under tiden 1 januari—31 augusti 1917 betingat
en årlig utgiftsökning av ungefärligen 48,000 kronor.

De av transitbefordringen genom landet av utländsk post föranledda
utgifter, som avföras å detta anslag, äro huvudsakligen att hänföra till
ökade kostnader för lokala transporter i Göteborg och Haparanda. Dessa
kostnader, som på sätt förut nämnts för år 1916 uppgått till omkring

90,000 kronor anses, under förutsättning att förändrade förhållanden icke
inträda, för år 1917 och år 1918 komma att uppgå till ungefärligen
enahanda belopp.

Att kalkylera utgifterna å nu ifrågavarande anslag ställer sig, med
hänsyn till de oberäkneliga faktorer, som nu råda i avseende å arbetsförhållanden,
foderpriser m. m., givetvis synnerligen vanskligt.

Alla tecken tyda på att man även för år 1918 måste räkna med en
betydaude utgiftsstegring. Generalpoststyrelsen, som vid statförslagets
avgivande räknade med en utgiftsökning å ifrågavarande anslag för år
1917 av omkring 20 %, har ansett, att stegringen för innevarande år
kommer att bliva minst 20 %. Detta skulle innebära, att utgifterna å
anslaget för sistnämnda år — oavsett krigstrafiken — skulle komma att
stiga till omkring 3,000,000 kronor. Visserligen har styrelsen förutsatt
att, åtminstone därest värlskriget dessförinnan skulle upphöra, stabilare
prisförhållanden inträda under år 1919 och i följd därav den hittillsvarande
ofantliga stegringen av hithörande utgifter skall upphöra. Men
generalpoststyrelsen har dock, för att äga tillgång till medel för mötande
av en fortgående, om ock procentuellt mindre utgiftsstegring utan att anslagssumman
behöver överskridas, ansett sig böra hemställa, att densamma
för år 1919 upptages till 3,400,000 kronor, innebärande en ökning
i jämförelse med är 1918 av 1,050,000 kronor.

Postbefordran sjöledes.

1. Emellan Sveriges fastland och Gottland.

Detta anslag, som för år 1917 är upptaget till 75,000 kronor, blev
för år 1918 höjt till 100,000 kronor i anledning därav att det mellan
generalpoststyrelsen och ångfartygsaktiebolaget Gotland den 14 november
1911 avslutade kontrakt om upprätthållande av regelbunden postförbindelse
mellan fastlandet och Gottland blivit uppsagt till upphörande med
den 14 november 1916. Generalpoststyrelsen har jämlikt bemyndigande
av Kungl. Maj:t den 17 november 1916 träffat förnyat avtal med bolaget
innefattande en ersättningssumma av 140,000 kronor för år. Även

71

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 385.

sistnämnda avtal har nu av bolaget uppsagts och på grund därav trätt
nr tillämpning med avslutandet av sommarseglationen den 14 november

1917.

De underhandlingar om nytt avtal, som inletts med bolaget, hade
vid förevarande förslags avgivande ännu icke slutförts, vadan generalpoststyrelsen
icke var i stånd uppgiva den ersättningssumma, som kunde
komma att utgå. Då emellertid man åtminstone icke vågade räkna med
någon nedgång i kostnader för sjötransporter, har generalpoststyrelsen
föreslagit, att nu ifrågavarande anslag för år 1919 sättes till 150,000
kronor, alltså en ökning i förhållande till år 1918 av 50,000 kronor.

2. Emellan övriga inrikes orter.

Anslaget är för år 1918 upptaget till 150,000 kronor. Utgifterna
å detsamma för år 1917 hava enligt generalpoststyrelsens uppgift uppgått
till 130,863 kronor, innebärande en ökning vid jämförelse med
utgifterna för år 1916 av över 13 %.

Enär i följd av den allmänna stegring av sjöfrakter, som under de
sista åren ägt rum, nog så vidsträckta krav på ökad ersättning för postbefordran
sjöledes torde vara att förvänta, finner generalpoststyrelsen
sig böra hemställa om höjning av detta anslag för år 1919 med 25,000
kronor till 175,000 kronor.

3. Emellan Sverige och Tyskland.

Å anslaget avföres, då de tyska ångfärjorna fortfarande liksom hitintills
allt från krigsutbrottet icke anlitas för postbefordran, för närvarande
endast den på Sverige belöpande delen av den ersättning, som enligt
gällande överenskommelse skall utgå till statens järnvägar för uppehållande
medelst svenska statens ångfärjor av regelbunden postförbindelse
å linjen Trälleborg—Sassnitz, vilken ersättning motsvarar ungefär halva
anslagsbeloppet. Härtill kommer emellertid en särskild ersättning för
det av krigsfångepaketpostens befordran nödvändiggjorda överförandet
av särskilda godsvagnar, lastade med dylik post. Vidare utbetalas av
anslagets medel kostnaderna för den transport medelst särskilt förhyrda
båtar av krigsfångepaket från Sverige till Tyskland, som understundom
kan befinnas nödvändig. De extra kostnader, som sålunda uppkomma
för såväl överförande av särskilda godsvagnar som befraktande av båtar,
delas, i enlighet med gällande postfördrag mellan Sverige och Tyskland,
lika mellan de båda länderna. Generalpoststyrelsen upplyser, att för överförande
av godsvagnar för tiden oktober 1914—mars 1917 utbetalats
under år 1917 72,431 kronor och beräknar motsvarande ersättning för
tiden april—december 1917 till cirka 54,000 kronor. För befraktande

72

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

vid två olika tillfällen av båtar för angivna ändamål hava utbetalats
tillhopa 7,077 kronor. Sveriges andel i dessa särskilda kostnader för
krigsfångepostens befordran skulle sålunda för tiden intill utgången av
år 1917 komma att uppgå till inemot 70,000 kronor.

Efter krigets avslutande bortfalla givetvis dessa extra kostnader
och utgifterna å anslaget komma åter att uppgå till det belopp, varmed
anslaget är upptaget.

Generalpoststyrelsen har sedermera meddelat, att utgifterna å anslaget
för år 1917 uppgått till 113,983 kronor 31 öre.

För ifrågavarande ändamål anser generalpoststyrelsen för ar 1919
böra anvisas lika högt belopp som för är 1918 eller 273.500 kronor.

4. Emellan Sverige och Danmark.

Beträffande detta anslag, som alltsedan år 1914 varit i staterna
uppfört med 15,000 kronor för varje år, anser generalpoststyrelsen sig
icke böra ifrågasätta någon förändring. För år 1917 hava utgifterna
belöpt sig till 12,507 kronor 76 öre.

5. Emellan Sverige och Finland.

Beträffande detta anslag, vilket under en följd av år i staterna upptagits
till 25,000 kronor, har generalpoststyrelsen vid avgivande av statförslagen
för åren 1917 och 1918, i avvaktan på inträdande av normala
förhållanden med därav följande möjlighet att beräkna utgifterna
å anslaget, icke ansett sig böra ifrågasätta någon förändring av detsammas
storlek.

Under nuvarande förhållanden avföras å anslaget kostnaderna för
överförande medelst ångbåtslägenhet, då sådan kan åstadkommas, av
krigsfångepaket från Finland till Sverige. I motsatt riktning har under
år 1917 ifrågavarande paket forslats landvägen till Haparanda, varifrån
desamma med en av finska postverket uppsatt linbana överföras till
finskt område.

Kostnaderna för postbefordran sjöledes mellan Sverige och Finland
skall enligt gällande konvention angående postförbindelserna mellan
Sverige och Ryssland delas lika mellan båda postverken.

Generalpoststyrelsen uppgiver, att under år 1916 å anslaget avfördes
142,303 kronor, utgörande ersättning för den under sagda år
uppehållna sjöpostförbindelsen mellan Sverige och Finland, beträffande
vilken generalpoststyrelsen lämnat redogörelse vid avgivande av statförslaget
för år 1918.

Under år 1917 hava utgifterna å anslaget, enligt vad generalpoststyrelsen
meddelar, uppgått till endast 7,014 kronor.

Kung!, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

73

Beträffande Sveriges andel i kostnaderna för postöverföringen med
nyss nämnda linbana har definitiv överenskommelse ännu icke träffats.

Av ovan anförda skäl har generalpoststyrelsen icke avgivit något
förslag om förändring av anslaget.

6. Emellan Sverige samt Storbritannien och Amerika.

Å anslaget avföras kostnaderna för den sjöpostförbindelse mellan
Sverige och England, som första gången anordnades i september månad
1914 och som allt fortfarande uppehälles med användande av alla tillgängliga
för ändamålet lämpliga ångbåtslägenheter mot den ersättning,
som i varje särskilt fäll kan betingas. Generalpoststyrelsen upplyser,
att kostnaderna för postförbindelsen i fråga under år 1916 uppgingo
till sammanlagt 604,882 kronor, samt att för år 1917 för ändamålet utbetalats
232,706 kronor 74 öre. Den minskning av utgifterna, som sålunda
ägt rum, är givetvis beroende på den av nämnda förhållanden
föranledda inskränkningen av sjöfarten mellan Göteborg och England
samt därpå att en stor del av utrikesposten måste sändas över Norge.

Ej heller i fråga om detta anslag, som för vart och ett av åren
1909—1918 upptagits till 14,000 kronor, finner generalpoststyrelsen sig
böra nu föreslå någon förändring av anslag sbeloppet, varmed borde anstå
intill dess sådana förhållanden inträtt, att kostnaderna för den sjöpostbefordran,
varom nu är fråga, kunde något så när tillförlitligt beräknas.

Transitersättning åt främmande postverk.

Frågan angående storleken av de belopp, som skola utbetalas av
detta anslag, befinner sig enligt vad generalpoststyrelsen meddelar fortfarande
i det läge, varom generalpoststyrelsen vid avgivande av statförslagen
för åren 1917 och 1918 lämnat redogörelse, i det att några
ytterligare uppgifter från internationella postbyrån i Bern i fråga om
storleken av utländska postförvaltningars tillgodohavande av svenska
postverket för brevtransitering allt fortfarande icke till generalpoststyrelsen
inkommit. Vid sådant förhållande hemställer generalpoststyrelsen,
att anslag sbeloppet i likhet med sagda bägge år fastställes till 100,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har, på sätt skett vid avgivande av nästföre- dh ekonogående
båda års statförslag, i detta sammanhang lämnat en kortfattad )fska resuh
redogörelse för det ekonomiska resultatet för postverket av den transit- sitposo''1
postbefordring genom Sverige, som tog sin början efter världskrigets Hordringen.
utbrott och sedan dess alltjämt fortgått.

Styrelsen har nu härom meddelat följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 815 höft. (Nr 385.) 10

74

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

»Vidkommande först frågan om den ersättning, som kan beräknas tillgodokomma
svenska postverket för transitbefordringen av brevpostförsandelser, så
befinner sig denna fortfarande ungefär i det läge, för vilket generalpoststyrelsen
i sammanhang med avgivande av statförslaget för år 1918 lämnat redogörelse.
Och det torde kanske ej vara att förvänta, att densamma bringas till full lösning
förrän efter krigets slut och i samband med andra med anledning av de extraordinära
förhållandena uppkomna principfrågor rörande tolkning av eller tillägg
till de internationella eller separata postfördragen. Fortfarande saknas
emellertid anledning antaga, att icke postverket skulle komma att tillgodoforas
skälig ersättning för de av brevtransiteringen förorsakade kostnader.

Sverige tillkommande portoandelar för från utlandet ankomna paket — såväl
till Sverige adresserade som transiterade — hava under år 1916 stigit till
ett belopp av 715,300 kronor. Härav få i likhet med föregående år omkring
500 000 kronor beräknas belöpa sig på paket till Sverige, vadan cirka ilo,300
kronor skulle utgöra ersättning för transitbefordringen av utländska paket.

Emellertid bör i detta sammanhang anmärkas, att indirekt tillgodoforas
postverket inkomster av den utrikes paketrörelsen i annan form, i det att avsevärda
mängder reexportgods omförpackas inom landet och vidaresändes såsom

* ^hinder de olika postbefordringsanslagen här förut har närmare påvisats,
vilka avsevärda utgifter, som härröra av den ifrågavarande särskilda transitpost Dessa

kostnader hava för år 1916 stigit till i avrundade tal följande belopp

för postbefordring å järnväg ............................................................ kr »

» sjöledes efter avdrag av besparingen å de normala
utgifterna för sjöpostföring emellan Sverige och Tyskland » 580,000

.................... » oU,UUU

I utslag''...................... »(»o

1tv 1 FSfSOOOO»

De .arte- Utgifterna å anslagen under »D. Postbefordran» hava de senare

menta- åren på grund av de genom världskriget uppkomna förhallandena utchefen.
y-gat en a[[t starkare stegring. Detta har varit beroende därpå, att dels
de olika slagen av postförsändelser, särskilt paket, i hög grad ökats, vartill
kommit den stora mängden transitopost, dels ock arbets- och materialprisen
alltjämt gått i höjden. Någon förändring härutinnan synes
icke på länge komma att inträda. På grund härav och i betraktande
av den hastiga utveckling, vari kommunikationsväsendet är slätt icke
blott i vårt land utan även annorstädes, torde försiktigheten bjuda, a,tt
man — givetvis med noggrant aktgivande på angelägenheten att särskilt
under nuvarande tider begränsa statsutgifter av nu ifrågavarande slag
i all möjlig mån — för år 1919 räknar med väsentligt högre befordringskostnader
än för innevarande år.

Postbefordran Anslaget för postbefordran å järnväg har i staten för år 1917 uppd
järnväg, tagits med ett belopp av 4,400,000 kronor. Härvid har hänsyn icke tagits
till av kriget föranledda extra ordinarie utgifter för transitoposten. Största

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

75

delen av sistnämnda utgifter har förorsakats av krigsfångeposten — särskilt
krigsfångepaketen — mellan Tyskland och Ryssland. Återstoden
av dessa extra utgifter faller på befordringen Göteborg—Haparanda av
posten mellan å ena sidan Ryssland (och vissa delar av Ostasien) samt
å den andra England, Frankrike och Amerika in. fl. länder. Generalpoststyrelsen
har meddelat, att utgifterna i sin helhet för nämnda år
uppgått till 5,279,527 kronor. Då kostnaden för transitoposten lär
hava utgjort omkring 1,150,000 kronor, skulle de normala utgifterna
hava belöpt sig till omkring 4,130,000 kronor och alltså med omkring
270,000 kronor understigit de beräknade. Anslaget har för år 1918
ökats med 50,000 kronor eller till 4,450,000 kronor. Efter de mellan
Tyskland och dess bundsförvanter, å ena, samt de ryska staterna, å
andra sidan, avslutade fredsfördragen, på grund av vilka särskilt de betydande
sändningarna av krigsfångepost mellan de ifrågavarande länderna
upphöra, komma utgifterna för transitoposten att betydligt reduceras

Huruvida några större extra utgifter komma att erfordras under
nästkommande år undandrager sig ännu ett säkert bedömande. Med
framhållande av de betydande överskridanden, som ägt rum i fråga om
de för 1916 och 1917 anvisade beloppen, har generalpoststyrelsen också förklarat
sig tveksam, huruvida det icke ur budgetssynpunkt vore riktigare
att öka anslaget för år 1919 med så stort belopp, att eventuellt förekommande
extra ordinära utgifter kunde täckas, varigenom man skulle
undvika den minskning av postverkets nettobehållning, som bleve en
följd av anslagets upptagande med för låg siffra. Då så icke skett
beträffande staterna för 1917 och 1918, har styrelsen emellertid ansett
sig icke böra ifrågasätta någon ökning av anslaget med hänsyn till
dylika extra utgifter.

Med anledning av väntade kostnadsstegringar och på grund av
de vanskliga tiderna har styrelsen ansett angelåget att hava ett jämförelsevis
stort belopp att tillgå för mötande av det normala utgiftsbehovet
å förevarande anslagstitel för år 1919 och har därför hemställt om
anslagssummans ökning med 750,000 kronor till 5,200,000 kronor. Man
skulle då räkna med en stegring av kostnaderna från 1917 (4,130,000
kronor) till 1919 med omkring 1,070,000 kronor. Detta är visserligen
en högst avsevärd ökning särskilt med hänsyn till de vidtagna tåginskränkningarna.
Å ett anslag, sådant som det nu ifrågavarande, måste
ju emellertid förefinnas en tämligen stor marginal för utveckling och
oförutsedda utgifter. Med hänsyn till de ytterligare kostnadsstegringar,
som i anseende till den alltjämt fortsatta prisfördyringen må vara att emotse,
anser jag försiktigheten bjuda att tilltaga marginalen än större än generalpoststyrelsen
gjort, på det att överskridande av anslaget, till förryckande
av de ekonomiska beräkningarna, må i möjlig mån kunna undvikas.

76

Postbefordran
& landsväg
m- m.

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 385.

Jag förordar sålunda en höjning av anslaget, utöver vad generalpoststyrelsen
ifrågasatt, med 500,000 kronor. Anslagets sammanlagda
belopp skulle sålunda utgöra 5,700,000 kronor.

Den relativt största ökningen uppkommer liksom närmast föregående år
på landsvägspostens utgiftskonto, beroende till övervägande del på de höga
ersättningar, som med anledning av arbets- och foderprisens fortgående
ökning måste betalas för postföring med skjuts ävensom lör lantbrevbäring.
Att beräkna härför erforderliga utgifter för år 1919 medför,
som lätt inses, stora svårigheter. Ökningen av utgifterna från år 1916
till år 1917 har uppgått till nära 35%. Enligt vad jag inhämtat, har
legoförhöjningar måst äga rum i än större utsträckning än som vid
statförslagets avgivande kunnat beräknas. Da prisstegringen synes fortgå
oavbrutet, torde motsvarande ökning från sistnämnda till innevarande
år sannolikt icke bliva lägre än den nyssnämnda. Generalpoststyrelsen
har emellertid räknat med en stegring av endast 20 vilket skulle
innebära, att utgifterna — oavsett krigstrafiken — komme att stiga
från 2,500,000 kronor, till vilket belopp desamma vid statförslagets avgivande
beräknats belöpa sig för år 1917, till omkring 3,000,000 kronoi
och alltså med omkring 650,000 kronor överstiga det för ändamålet
anslagna beloppet, 2,350,000 kronor. För därpå följande år har generalpoststyrelsen
föreslagit ett belopp av 3,400,000 kronor och sålunda antagit
en utgiftsökning av 400,000 kronor eller något mindre än 15 % i jämförelse
med år 1918. Då utgifterna för år 1917 efter statförslagets avgivande
visat sig hava med mera än 250,000 kronor överstigit nämnda
av styrelsen för samma år beräknade belopp samt med hänsyn till vad
förut yttrats rörande den fortsatta prisstegringen kunde tvekan råda,
huruvida den av generalpoststyrelsen ifrågasatta höjningen av anslaget
kan komma att visa sig tillräcklig. Efter statförslagets avgivande bär det befunnits
nödvändigt företaga utredning rörande den ekonomiska innebörden
av att legorna i allmänhet för lånt brevbärare och landsvägspostförare bringas
i nivå med arbetspriserna inom ungefärligen motsvarande arbetsområden.
Utredningen bär visserligen ej slutförts, men den har dock redan på dess nuvarande
stadium givit vid handen, att man måste räkna med, att 1918 års utgifter
komma att överstiga även det av generalpoststyrelsen för år 1919 beräknade
beloppet eller 3,400,000 kronor. Med hänsyn till den oerhöida pnsföidyringen
ävensom svårigheten att anskaffa arbetskraft och dragare m. m. torde
man emellertid kunna räkna med inskränkningar jämväl i avseende åhindsvägspostföringen,
i likhet med vad av kristidsförhallandena påkallats i Dåga
om övriga kommunikationsmedel; och i allt fall bör givetvis nyinrättande av
postförbindelser ävensom turökning å redan befintliga linjer endast äga ruin,
då alldeles oavvisliga behov föreligga. Oaktat jag förutsätter, att general -

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

77

poststyrelsen med avseende å utgifterna å anslaget iakttager den allra största
sparsamhet, torde det dock icke kunna undvikas, att anslaget, därest detsamma
upptages till av generalpoststyrelsen beräknat belopp, skulle komma att väsentligt
överskridas. Vid sådant förhållande anser jag mig nödsakad förorda,
att anslaget för år 1919 upptages till högre slutsumma än den av styrelsen angivna
eller förslagsvis till 3,800,000 kronor.

Beträffande postbefordran sjöledes har generalpoststyrelsen ifrågasatt Postbefordran
höjning av anslaget till sådan befordran mellan Sveriges fastland och Gott- si''lledes m mland
med 50,000 kronor till 150,000 kronor och anslaget till postbefordran
mellan övriga inrikes orter med 25,000 kronor till 175,000 kronor.

Sedan de förut omnämnda underhandlingarna med ångfartygsaktiebolaget
Gotland blivit slutförda, har Kungl. Maj:t den 9 november
1917 bemyndigat generalpoststyrelsen att med bolaget träffa avtal rörande
uppehållande av postförbindelsen mellan Gottiand och fastlandet från
och med den 15 november 1917 till och med den 14 november 1918
på huvudsakligen vissa i företett förslag till kontrakt upptagna villkor
samt mot en ersättning av 150,000 kronor. Detta är det belopp, generalpoststyrelsen
ansett böra för ändamålet upptagas i 1919 års stat, och
hemställer jag om bifall härtill.

Utgifterna å anslaget emellan Sverige samt Storbrittannien och
Amerika hava till följd av den sedan världskrigets utbrott anordnade
transitopostförbindelsen med England mångdubbelt överskridit det för
senaste åren upptagna anslagsbeloppet 14,000 kronor. Sålunda uppgingo
dessa utgifter för år 1915 till 751,989 kronor, år 1916 till 604,882
kronor och år 1917 till 232,706 kronor. Till sistnämnda summa bör
emellertid läggas ett under år 1918 utbetalat belopp av 77,087 kronor,
vilket hänför sig till under år 1917 utförd postföring. För de tre första
månaderna av 1918 hava utgifterna belöpt sig till respektive 16,502,

11,932 och 5,504 kronor.

För att undvika, att anslaget i allt för hög grad överskrides,
och då även under mera normala förhållanden den allmänna stegringen
av sjöfrakterna säkerligen kan antagas medföra ökad belastning av
anslaget, synes en höjning av detsamma böra för år 1919 äga rum till
förslagsvis 150,000 kronor.

Mot vad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om övriga anslag
för postbefordran sjöledes samt anslaget till transitersättning åt främmande
postverk synes icke vara något att erinra.

Genom de av mig förordade höjningarna av anslagen under »D. SammanfattPostbefordran»
komma desamma under år 1919 att uppgå till samman- antingen
lagt 10,388.500 kronor. under .d.

7 i Post befordran»

.

78

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

E. Omkostnader.

(Förslagsanslag.)

Felräkningspenningar.

Detta anslag har alltsedan år 1913 utgått med 75,000 kronor.

Nu gällande bestämmelser angående felräkningspenningar äro enligt
§ 9 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket följande:
»Felräkningspenningar tillkomma:

intendenten vid postverkets liuvudkassa med 500 kronor;
tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning, med 300
kronor, därest minst 500,000 kronor årligen av honom utbetalas i avlöningar och
omkostnader m. m., men i annat fall med 120 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom huvudkassör vid något av postkontoren
Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, ävensom, efter generalpoststyrelsens
bestämmande, i undantagsfall kontrollör eller förste postexpeditör, som tjänstgör
såsom avdelningskassör vid något av nämnda postkontor, med 180 kronor;

tjänsteman, ordinarie och extra, som vid postkontor, där postanvisningsmedel
genom postverkets försorg utsändas till adressaterna, utlämnar dylika
medel till brevbärare, med 120 kronor vid postkontor av l:a eller 2:a klass och
med 60 kronor vid postkontor av 3:e eller 4:e klass; samt

tjänsteman, ordinarie och extra, liksom ock annan å tjänstemannabefattning,
ständig eller tillfällig, behörigen förordnad person, som i regelbunden tjänstfördelning
och under viss av generalpoststyrelsen bestämd minimitid varje söckendag
å postkontor betjänar allmänheten samt därvid mottager och utlämnar kontanta
medel, med 120 kronor vid postkontor av l:a eller 2:a klass och med 60
kronor vid postkontor av 3:e eller 4:e klass, allt för år räknat.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.»

Redogörarna vid postkontoren hava hitintills i enbart denna sin
egenskap icke uppburit felräkningspenningar.

Endast i de fall posttjänsteman, som är redogörare, tillika under
visst antal timmar tjänstgör såsom dagkassör, äger han att i sistnämnda
egenskap åtnjuta felräkningspenningar efter ovan angivna grunder.

Vid avgivande av nästföregående stat förslag anmälde generalpoststyrelsen,
hurusom styrelsen för postmästarföreningen i en till generalpoststyrelsen
inkommen skrivelse hemställt, att generalpoststyrelsen ville
söka utverka, dels att samtliga redogörare bleve tillerkända felräkningspenningar,
dels ock att nu utgående belopp av felräkningspenningar till
de funktionärer, som redan äro därtill berättigade, förhöjdes.

Som skäl härför hade föreningen framhållit, bland annat, ej mindre
den på de senare åren avsevärt ökade omfattningen av postanvisningsrörelsen
samt det för postkontorens redogörare och övriga tjänstemän
därav föranledda, betydligt ökade ansvar, än även den större risk, som
uppstått för dem genom tillkomsten av nya, för den egentliga posttjänsten
främmande rörelsegrenar.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 385

79

Generalpoststyrelsen fann för sin del framställningen beaktanvärd.
Då emellertid frågan om felräkningspenningar antogs komma att i samband
med andra avlöningsfrågor bliva föremål för behandling av den
arbetande kommissionen för gemensamma avlöningsbestämmelser vid
kommunikationsverken, fann generalpoststyrelsen sig icke för det dåvarande
böra för sin del upptaga frågan till behandling.

Postmästarföreningen har emellertid förnyat sin framställning i ämnet.

Vidare har styrelsen för posttjänstemännens förening inkommit till
generalpoststyrelsen med en framställning angående förändrade bestämmelser
i fråga om felräkningspenningar.

Efter en omfattande utredning framföres ett förslag om, att det för närvarande
gällande systemet med fasta belopp skulle upphöra och i stället införas
procentberäkning av uppbörd och penningomsättning såsom grund för felräkningspenningarnas
utgående, varjämte ifrågasatts andra förändringar, avseende
bland annat, att felräkningspenningar skulle utgå till samtliga i dagkassa sysselsatta
tjänstemän utan hinder av någon viss minimitid för tjänstgöringen därstädes,
såsom för närvarande är förutsatt. Vidare har föreningsstyrelsen även för sin
del framburit önskemålet om utvidgning av rätten till felräkningspenningar jämväl
för postkontorens redogörare i allmänhet. Härvid har särskilt åberopats, att
dessa tjänstemän sedan två år tillbaka ålagts stämpelförsäljning med skyldighet
att direkt betjäna allmänheten.

Styrelsens för posttjänstemännens förening hemställan utmynnar i
att generalpoststyrelsen ville hos Kungl. Maj:t föreslå,

»dels att postkontoren tilldelas årliga felräkningsanslag, reglerade på sätt
och efter beräkningsgrunder, som i det föregående utvecklats;

dels att de i avlöningsreglementet § 9, fjärde till och med näst sista styckena,
innehållna bestämmelser om felräkningspenningar i så måtto ändras och utvidgas,
att felräkningspenningar jämlikt desamma måtte tillkomma,

ej mindre tjänsteman, som tjänstgör som redogörare vid postkontor eller
postkontorsavdelning, med årligt belopp, motsvarande 0,6 % å nästföregående
års stämpeluppbörd och 0,0 0 5 % av vid postkontoret eller postkontorsavdelningen
under nästföregående år redovisade, till postverkets förvaltning hörande medel,
dock med högst 300 kronor, samt

tjänsteman, som enligt gällande bestämmelser i egenskap av underkassör
tjänstgör som redogörares biträde, med årligt belopp, motsvarande hälften av
det till vederbörande redogörare utgående,

än även tjänsteman, ordinarie eller extra, liksom ock annan å tjänstemannabefattning,
ständig eller tillfällig, behörigen förordnad person, som vid postkontor
utlämnar postanvisningsmedel till brevbärare eller som betjänar allmänheten samt
därvid mottager och utlämnar kontanta medel, med belopp, utgående av det till
respektive postkontors förfogande ställda felräkningsanslag på sätt, till storlek
och efter villkor, som i det föregående av denna skrivelse anförts.»

Generalpoststyrelsen har i anledning av de framförda önskemålen
anfört, att allteftersom uppbörden ökas och penningomsättningen stiger,
givetvis också kassatjänstemännens arbete samt ansvar och risk bliver

80

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 385.

större. Det borde ock, enligt generalpoststyrelsens förmenande, kunna
anses befogat att nu till prövning upptaga frågan, huruvida icke utvecklingen
berättigade till ändring av de principer och grunder, efter vilka
felräkningspenningarna på sin tid reglerades.

Emellertid har generalpoststyrelsen, i anslutning till vad som anfördes
vid avgivande av nästföregående statförslag, icke för närvarande
ansett sig kunna vidtaga annan åtgärd än att med yttrande i förut angivna
riktning överlämna framställningen till kommissionen för gemensamma
avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken för vidare behandling.

I ett avseende anser generalpoststyrelsen åtgärder redan nu höra
vidtagas, nämligen i fråga om beredande av felräkningspenningar åt
stämpelförsäljarna vid postkontoren.

Genom postverkets övertagande från och med år 19lo av stämpelväsendet
hava redogörarna vid postkontoren pålagts ytterligare ett arbete,
som är förenat med stort ansvar och stor risk, vilken mer och mer ökas
allteftersom stämpelväsendet utvecklas. Efterföljande sammanställning
av den månatliga stämpeluppbörden vid postkontoren i riket under åren
1915—1917 lämna en bild av omfattningen utav detta arbete:

Månad.

Stämpeluppbörden vid postkontoren

1915.

1916.

1917.

Januari.........................................

445,418

90

554,072

34

1,309,858

42

Februari......................................

378,264

54

611,606

62

835,684

20

Mars...........................................

451,576

21

634,386

85

1,178,307

67

April............................................

469,462

16

743,252

35

1,422,265

57

Maj .............................................

483,537

87

792,831

39

1,409,911

79

Juni.............................................

461,784

35

811,517

35

814,064

72

Juli............................................

432,428

11

786,012

75

972,460

64

Augusti ......................................

502,030

61

763,032

88

1,392,960

77

September ...................................

482,643

85

706,993

68

1,691,324

77

Oktober ..................... .................

512,772

10

996,796

64

2,277,561

82

November ....................................

647,795

40

1,190,833

72

2,896,953

24

December.....................................

587,638

86

1,010,395

54

1,695.249

41

Summa kronor

5,855,352

96

9,601,732

11

17,896,603

02

Generalpoststyrelsen har i fråga om stämpeluppbörden vidare anfört
följande:

»Det är givet, att denna stora uppbörd medför en ej ringa risk för redogörarne,
och det måste tvivelsutan, enligt generalpoststyrelsens åsikt, fa anses

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

med billighet och rättvisa överensstämmande, att redogörarna på något sätt
säkerställas för de förluster, som kunna uppstå och som, enligt vad kommit till
generalpoststyrelsens kännedom, även hava uppstått på flera ställen genom felräkning
eller förväxling av stämplar. Detta synes styrelsen vara så mycket mer
av behovet påkallat, som redogörarna och postkontorspersonalen i allmänhet icke
erhållit någon lindring i det egentliga postarbetet, sedan, i samband med postverkets
övertagande av stämpelväsendet, det härmed förenade arbetet ålades dem.
ljanstemannens tid kom att ännu mer tagas i anspråk, vilket i vissa fall medförde
en forcering i arbetet, som i sin mån föranledde, att kontrollen ej alltid
kan bliva så effektiv som önskligt är. Och detta har även å sin sida medfört eu
okad förlustrisk. Då det nu finnes mera än 150 olika stämplar, av vilka en stor
del skiljer sig åt endast genom den angivna valören, kan förväxling lätt ske och
och förorsaka vederbörande tjänstemän betydande förluster. Erfarenheten har
givit nog så hårda bevis härpå.

Till belysande av stämpeluppbördens fördelning år 1916 bland postkontoren
aberopas nedanstående tabell

Antal postkontor med stämpeluppbörd

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

under

5,000

5,001 —
10,000

10,001—

20,000

20,001-

30,000

30,001—

40,000

40,001—

50,000

50,001—

75,000

75,001—

100,000

100,001-

200,000

200,000
och däröver

131

43

32

13

o

3

9

5

6

8

174

50

14

0

8

„ Såsom framgår av tabellen har det ojänmförligt största antalet postkontor en
årlig stämpeluppbörd understigande 10,000 kronor. Visserligen kan även en jämförelsevis
liten omsättning av stämplar vara förenad med viss risk, men generalrvrvY^i
S6n koller dock för sin del före, att en årlig stämpeluppbörd under
10,000 kronor icke fullt motiverar behovet av felräkningspenningar. Däremot
anser styrelsen, att vid en uppbörd över 10,000 kronor införande av felräkningspenningar
är befogat samt att felräkningspenningarna böra efter vissa grunder
stiga i samma mån som uppbörden växer, dock med fastställande av ett maximibelopp.
»

Generalpoetstyrelsen föreslår följande beräkningsgrunder:

Felräkningspenningar utgå för år räknat

*

vid en årlig stämpeluppbörd av kr.

med kronor

10,001—50,000

120

50,001—100,000 ...........................

180

100,001—200,000

240

över 200,000

300

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 315 höft. (Nr 385.)

82

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Dessa felräkningspenningar skulle, på sätt förut berörts, tillfalla
redogörarna.

Med tillämpande av dessa grunder skulle, beräknat efter 1916 års
stämpeluppbörd, den årliga utgift, som i detta hänseende komme att
förorsakas statsverket, utgöra

6,000 kr. till redogörare vid 50 postkontor med en uppbörd av 10,001— 50,000 kr.

2.520 » » » » 14 » » » » » 50,001—100,000 »

1,440 » » » » 6 » » » » » 100,001—200,000 »

2,400 » » » » 8 » >* » •> » över 200,000 kronor eller till hopa

allenast 12,360 kronor.

I sammanhang härmed erinrar generalpoststyrelsen om, att intendenten
vid postverkets huvudkassa med hänsyn till honom åliggande bestyr
med stämpelväsendet av Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande, tillerkänts
ett särskilt tilläggsarvode av 500 kronor för ar att utgå från
och med 1918 av det å riksstatens sjunde huvudtitel upptagna anslagtill
stämpelomkostnader.

Därest generalpoststyrelsens förslag i fråga om felräkningspenningar
åt stämpelförsäljarna vid postkontoren vinner beaktande, anser generalpoststyrelsen
att, i anslutning till vad skett beträffande intendenten vid
huvudkassan, de ersättningsbelopp, som i sådant hänseende kunna tilldelas
nämnda tjänstemän, böra utgå såsom särskilda tilläggsarvoden, att
utbetalas sedan'' det visat sig till huru stort belopp stämpeluppbörden vid
postkontoren under närmast föregående år uppgått.

Styrelsen ifrågasätter jämväl, huruvida icke den nu omhandlade ersättningsförmånen
bör komma stämpelförsäljarna a kontoren till godo,
räknat för uppbörden år 1917 och således från och med år 1918.

Generalpoststyrelsen hemställer sålunda, att redogörarna vid postkontoren
må från och med år 1918 äga uppbära särskilda tilläggsarvoden, i
enlighet med av generalpoststyrelsen föreslagna grunder, att utbetalas på sätt
angående felräkningspenningar föreskrives i § 9 av avlöningsreglementet för
tjänstemän vid postverket den 20 juni 1913, samt utgå av det a riksstatens
sjunde huvudtitel upptagna anslag till stämpelomkostnader.

Någon ändring i anslaget till felräkningspenningar å postverkets
omkostnadsstat för år 1919 ifrågasättes icke. %

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet.

Anslagen för detta ändamål hava för åren 1916, 1917 och 1918
fastställts till respektive 95,000, 105,000 och 115,000 kronor.

83

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Av anslaget i fråga bestrides ersättning till tjänstemän i allmänhet
för resor, som företagas på grund av tjänstgöringsuppdrag på annan ort
än stationsorten o. d. ävensom gottgörelse till generalpostdirektören, byråcheferna,
postombudsmannen m. fl. tjänstemän hos generalpoststyrelsen,
postdirektörerna och tjänstemän å postdirektionerna samt postmästarna
för av dem företagna resor i tjänsteärenden.

Generalpoststyrelsen meddelar, att utgifterna å anslaget under år
1916 utgjort 116,520 kronor, varigenom anslagsbeloppet överskridits med
ej mindre än 21,520 kronor. Åven år 1917, då utgifterna uppgått till
148,400 kronor, uppvisar underskott, som uppstått särskilt på grund av
de under året inträffade förhöjningarna i biljettpriserna å såväl enskilda
som statens järnvägar.

Den under de senaste åren alltjämt fortgående stegringen av här
ifrågavarande utgifter beror, förutom på de av nu pågående världskrig
förorsakade extraordinära förhållanden, jämväl på poströrelsens alltmer
ökade omfattning och postverkets vidgade verksamhetsområde med därav
föranledda ökade resor för inspektion, undersökningar och kontroll.
En bidragande orsak- har ock varit den stora ökningen i antalet uppsagda
avtal och kontrakt av alla slag, som nödvändiggjort företagandet
av tjänsteresor i större utsträckning än vanligt för anskaffande av lämpliga
postlokaler samt poststationsföreståndare, lantbrevbärare, postförare
och andra funktionärer.

Någon nedgång i utgifterna å detta anslag lärer av allt att döma
icke vara att motse under de närmaste åren, utan torde snarare än ytterÄgare
stegring kunna förväntas.

Vid bifall till det av generalpoststyrelsen i annat sammanhang här
förut framställda förslag om utbytande av den ersättning, som för närvarande
under benämning hyresbidrag utgår till tjänstemän såsom gottgörelse
för merutgifter vid tjänstgöringsuppdrag utom stationsorten, mot
traktamenten, torde dessa traktamenten böra belasta nu ifrågavarande
anslag.

Generalpoststyrelsen hemställer av förenämnda anledningar och för
att om möjligt undvika ett överskridande av anslaget, om detsammas
ökning för är 1919 till 200,000 kronor, innebärande en förhöjning av

85,000 kronor i förhållande till senast fastställda anslag.

Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsvägspostlinje.

Anslaget har alltsedan år 1915 årligen utgått med 310,000 kronor.
Utgifterna å anslaget hava för år 1917 utgjort 266,586 kronor.

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Traktamenten av nu ifrågavarande slag utgå för närvarande enligt
av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser med vissa belopp för tjänstemän
av postexpeditörs grad och andra belopp för tjänstemän av lägre
grad än postexpeditörs.

Dessa traktamenten äro avsedda att utgöra ersättning för den höjning
av levnadskostnaderna, som förorsakas de å ambulant postanstalt
samt å landsvägspostlinj e tjänstgörande postfunktionärer därigenom, att
de på grund av sin tjänstgöring måste tillbringa längre eller kortare
tid å annan ort än sin stationsort och fördenskull nödsakas intaga måltider
på olika ställen.

Generalpoststyrelsen framhåller, att denna ersättning, som enligt de
vid tiden för statförslagets avgivande tillämpade bestämmelser utginge
sedan början av år 1913 och vid denna tidpunkt givetvis ställts i lämpligt
förhållande till då gällande priser, enligt generalpoststyrelsens uppfattning
efter de på senaste åren inträdda prisstegringarna på alla områden
icke längre kunde anses för det avsedda ändamålet tillräcklig.
Detta förhållande hade ock varit föremål för påpekande från personalorganisationernas
sida. Sålunda hade svenska postmannaförbundet den
27 juli 1917 gjort framställning, att tjänstemän av förste postiljons och
postiljons grad tillerkända traktamenten måtte, från ingången av år 1917
räknat, förhöjas att utgå med lika stora belopp, som enligt nämnda bestämmelser
utginge till tjänstemän av högre grader.

Generalpoststyrelsen håller före, att, med hänsyn till den allmänna
prisnivåns stigande, förhöjning av ifrågavarande traktamentsersättning
är av omständigheterna oundgängligen påkallad. Generalpoststyrelsen
har fördenskull, för mötande av de merutgifter, som av nu angiven anledning
kunna tänkas uppstå på anslaget, hemställt, att detsamma för år
1919 höjes med 50,000 kronor och således för sagda år i staten upptages
med 360,000 kronor.

Överliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé eller å

landsvägspostlinje.

Ifrågavarande anslag är i staterna för åren 1917 och 1918 upptaget
till 70,000 kronor.

Utgifterna å anslaget för år 1917 hava uppgått till 66,433 kronor.

Omkring 3,4 av detta utgiftsbelopp utgöras av härbärgesersättning
till resepostpersonalen. Återstoden utgör ersättning för av postverket
förhyrda överliggningslokaler.

85

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

Från postpersonalen av lägre grad har, meddelar styrelsen, inkommit
framställning om viss förhöjning av härbärgesersättningen. Denna
ersättning skall utgöra gottgörelse för de merutgifter, som förorsakas
tjänsteman, tjänstgörande vid ambulant postanstalt eller å landsvägspostlinje,
därav att han vid vistelse å annan ort än stationsorten måste
förhyra särskilt härbärge. Då grunderna för denna ersättnings utbetalande
av Kungl. Maj:t fastställts för så länge sedan som den 31 januari
1913, har, anför styrelsen, den inträdda höjningen av den allmänna prisnivån
åstadkommit, att ersättningen i fråga icke längre står i rimligt
förhållande till motsvarande utgifter. Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen
ansett sig hos Kungl. Maj:t böra föreslå förändrade bestämmelser
angående ersättningsbeloppens storlek.

Utgiftsposten beträffande överliggningslokaler har, såsom ligger i
sakens natur, även rönt inverkan av den allmänna prisförhöjningen å
lägenheter och visar tendens till fortsatt stegring.

Generalpoststyrelsen anser sig med hänsyn till nu anförda omständigheter
. böra hemställa, att anslaget för år 1919 förhöjes med 30,000
kronor till 100,000 kronor.

Uniformsbeklädnad.

Anslaget till uniformsbeklädnad har upptagits i staten för år 1917
till 420,000 kronor och i staten för år 1918 till 450,000 kronor.

Ehuru förråd av olika slags beklädnadsmaterialier med hänsyn till
det pågående krigets befarade långvarighet redan i början av år 1917
upphandlats i tämligen stora kvantiteter, avsedda att fylla behovet för
längre tid än i allmänhet beräknas vid dylik upphandling, hava utgifterna
under ovanstående titel för år 1917 likväl icke uppgått till mer
än. 324,839 kronor och sålunda understigit det anvisade anslaget med
95,161 kronor.

_ De. priser, postverket erlagt för beklädnadsutensilier, hava hittills
hållit sig inom tämligen rimliga gränser. Nu rådande svårigheter att
till riket införa sådana för beklädnad erforderliga råvaror, som icke
kunna hänföras till inhemsk produktion, samt de, särskilt under senare
tiden, inom landet väsentligt ökade omkostnaderna vid fabrikation och
tillverkning, komma med all sannolikhet att driva de redan nu höga
priserna å uniformskläde — om dylikt överhuvud taget kan anskaffas
av något sa när tillfredsställande kvalité — än ytterligare i höjden.

Huru priserna å uniformstyg och andra beklädnadsmaterialier komma
att ställa sig under åren 1918" och 1919 torde därför vara ytterst svårt

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

att nu beräkna. Med hänsyn till resultatet av de utredningar, generalpoststyrelsen
låtit verkställa och efter att i ämnet hava rådfört sig med
sakkunniga på området har generalpoststyrelsen såsom sin mening uttalat,
att samma belopp, som anvisats för år 1918, eller 450,000 kronor
icke kommer att täcka utgifterna under 1919.

Generalpoststyrelsen anser därför, att anslaget till uniformsbeklädnad
bör för år 1919 förhöjas med 100,000 kronor i förhållande till anslaget
för år 1918 och sålunda i staten upptagas till 550,000 kronor.

Sjukvård m. m.

Anslaget i fråga, varav bestridas kostnaderna för läkarvård, medikamenter,
sanatorievård in. m. åt därtill berättigade tjänstemän vid postverket,
har i 1917 och 1918 års stater upptagits till 60,000 kronor.

Utgifterna å anslaget hava år 1917 ökats med i runt tal 7 procent
i förhållande till år 1916, vilket till en väsentlig del beror på höjningen
av priset på medicinalier.

Någon förhöjning av anslaget för år 1919 synes generalpoststyrelsen
emellertid icke vara erforderlig.

Undervisningskurser.

Ifrågavarande anslag, alltsedan år 1913 upptaget till 33,000 kronor,
anser generalpoststyrelsen böra jämväl för år 1919 utgå med.enahanda
belopp.

Hyror för postlokaler.

Detta anslag är i staterna för åren 1917 och 1918 upptaget till

475,000 kronor.

Utgifterna å anslaget för år 1917 hava belöpt sig till 400,277 kronor
och sålunda icke uppgått till det anvisade anslagsbeloppet.

Generalpoststyrelsen meddelar angående anslagets ställning följande:

»Postdirektionens i mellersta distriktet förflyttning från Stockholm till
Gävle och förläggande till telegrafverkets fastighet därstädes medför en avsevärd
stegring i hyresutgifterna, vilken dock till en del motväges därav, att postdirektionen
i östra distriktet, för vilken hittills förhyrts lokal i Linköping, numera
inrymts i postverkets hus i samma stad.

87

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 385.

Av de under år 1917 utlöpande hyreskontrakten hava 18 förnyats, medförande
en höjning i hyresersättningen av tillhopa 18,300 kronor. Detta utgör
en ökning av i det närmaste 78 % å förutvarande hyrespris. Motsvarande procenttal
utgjorde 66 % för år 1916 och 52 % för år 1915. Att märka är dock, att
hyresstegringarna i en del fall medfört fördelen av utvidgade lokaler samt i två
fall jämväl tillgång till fri värme. Under år 1918 utlöpa 24 hyreskontrakt med
en sammanlagd hyressumma av 49,019 kronor och under år 1919 ytterligare 20
kontrakt med en hyresersättning av 28,730 kronor. Därjämte finnas för närvarande
40 hyreskontrakt, som löpa år för år, och av vilka 17 kunna upphöra
efter ett års föregående uppsägning samt 23 efter en uppsägningstid av allenast
6 månader. Dessa kontrakt representera ett hyresbelopp av tillhopa 70,975
kronor.

Det torde kunna emotses, att en avsevärd del av förenämnda kontrakt på
grund ^ av nu allmänt rådande höga hyrespriser kommer att uppsägas, varjämte
det på grund av poströrelsens alltmer ökade omfattning i ett ej ringa antal fall
torde bliva nödvändigt, att nuvarande postkontorslokaler utbytas mot rymligare
och mera tidsenliga sådana. Som en följd härav torde postverket komma att få
vidkännas eu ganska betydlig utgiftsstegring. Men å andra sidan har man att
räkna med en väsentlig ökning i de till postverket inflytande hyror uti postverkets
fastigheter eller eljest inflytande hyresmedel. Dessa belopp gottgöras
nämligen anslaget till hyror för postlokaler.

År 1916 uppgick det sammanlagda influtna beloppet i sådant hänseende
till 74,973 kronor 76 öre. För år 1919, då de för uthyrning avsedda lägenheterna
ej mindre i tillbyggnaden till centralposthuset i Stockholm, inom vilken till
riksförsäkringsanstalten uthyrts två våningar m. m., än även i posthusen i
Kristianstad, Uddevalla och Linköping tagits i anspråk, lärer inflytande hyresmedel
kunna beräknas i runt tal till 120,000 kronor.»

Generalpoststyrelsen anser emellertid oaktat det jämförelsevis stora
belopp, som genom inflytande hyror gottgöres förevarande anslag, särskilt
i betraktande av läget å hyresmarknaden, försiktigheten bjuda att
icke nu företaga någon nedsättning i anslaget till hyror för postlokaler
utan föreslås, att anslaget i staten för år 1919 upptages med samma belopp,
vartill det fastställts för de båda sista åren 1917 och 1918 eller

475,000 kronor.

Postlokalers uppvärmning, belysning och städning.

Anslaget har upptagits

år 1916 till
» 1917 » ...

kronor 390,000
» 410,000

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Utgifterna uppgingo år 1916 till 444,300 kronor och hava för år
1917 belöpt sig till 628,749 kronor.

Beträffande de förhållanden, som inverka på förevarande anslags
ställning, anför generalpoststyrelsen följande:

»Den ojämförligt största andelen i denna betydande utgiftsökning hänför
sig till postlokalernas uppvärmning.

Priset å den för postverkets fastigheter erforderliga koks, inlagd i källare,
uppgick till ungefär följande belopp, nämligen:

under eldningsperioden 1914—1915 till.................. 26 kronor

hösten 1915 till......................................................... 49 » 50 öre

från början av år 1916 till....................................... 59 » 50 »

och i oktober 1916 » ...................................... 67 » 20 »

allt per ton räknat.

Denna koks levererades, efter överenskommelse med järnvägsstyrelsen, från
statens järnvägars förråd.

Sedan emellertid järnvägsstyrelsen, i anseende till förändrade förhållanden
rörande importen av bränsle, i skrivelse till generalpoststyrelsen den 2 februari
1917 framhållit önskvärdheten av att åtgärder vidtoges från generalpoststyrelsens
sida för anskaffning av under bränsleåret ytterligare erforderliga mängder koks
från annat håll, blev postverket hänvisat till att i stor utsträckning anlita enskilda
firmor för erhållande av erforderliga kvantiteter koks. Priset härå växlade
rätt avsevärt å olika tider och platser. Yad koksen till centralposthuset
och posthuset vid Lilla Nygatan, båda i Stockholm, beträffar, betingade den koks,
som under februari och mars 1917 anskaffades från enskilda firmor (s. k. westfalisk
gjuterikoks) 4: 50 å 4: 60 per hektoliter, vilket pris beräknas motsvara omkring
81 ä 83 kronor per ton. För de sista koksleveranserna till nämnda posthus
i Stockholm under maj 1917 betalades 5 kronor 85 öre per hektoliter, motsvarande
i runt tal omkring 105 kronor för ton.

För posthusen vid Yasagatan och Lilla Nygatan i Stockholm hava endast
kostnaderna för anskaffning av koks under nedannämnda eldningsperioder uppgått
till följande belopp:

1914— 1915............................................................ 18,666 kronor

1915— 1916........................................................... 54,036

1916— 1917........................................................... 92,729

För hela riket hava utgifterna för uppvärming, vilka utgjort 200,883 kronor
under eldningsperioden 1915—1916, stigit till 290,377 kronor för perioden 1916—
1917. Detta innefattar en kostnadsökning på icke mindre än 44,5 procent.

Av kända orsaker lärer man för nästa eldningsperioder hava att emotse ej
blott svårigheter att överhuvudtaget kunna erhålla erforderliga bränslekvantiteter
av det ena eller andra slaget utan även än ytterligare prisfördyringar.

Den stora tillbyggnaden till centralposthuset i Stockholm har redan tagits
i bruk. Den 1 oktober 1917 blevo jämväl de nya posthusen i Kristianstad och
Uddevalla färdiga till inflyttning. Posthuset i Linköping beräknas kunna upplåtas
under första hälften av år 1918. Såväl härigenom som i anseende till i

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

övrigt behövliga utvidgningar av postlokaler måste man räkna med en betydlig
ökning i bränsleförbrukning med åtföljande kostnadsstegringar.

Av vad nu anförts vill det synas generalpoststyrelsen, som om man med skäl
kunde befara, att under de närmast förestående eldningsperioderna hela det belopp
— och kanske ännu mera — som är anslaget till både uppvärmning samt
belysning och städning av postlokaler, behöver tagas i anspråk allenast för uppvärmning.

Vad beträffar utgifterna för belysning visa dessa under det gångna belysningsaret
i motsats till uppvärmningskostnaderna endast en jämförelsevis obetydökning
eller 3, l procent. Denna härrör från ökade strömförbrukningskostnader.
Dessa hava under de tre sista belysningsåren utgjort

1914 1915 .......................................................... 83,000 kronor

1915— 1916 ....................................................... 93,000 »

1916- 1917 ........................................................ 101,000 »

Den totala kostnaden, i vad avser postlokalernas belysning, belöpte sig för
belysningsåret 1916—1917 till 121,800 kronor.

Genom tillkomsten av nya och utökning av äldre postlokaler torde man få
räkna med en avsevärd förhöjning i strömförbrukningskostnaderna samt i viss
mån även förhöjning i utgifterna för anskaffande av elektriska metalltrådslampor.

Vad beträffar de för närvarande 29 postkonter, vid vilka elektrisk belysning
icke finnes anordnad, är på grund av nu rådande förhållanden en betydlig
stegring av belysningskostnaderna att emotse.

o Utgifterna för städning uppgingo år 1916 till 116,600 kronor. För första
halvåret 1917 utgjorde kostnaden i sådant hänseende 62,120 kronor. Ökningen
i förhållande till samma halvår 1916 är 9,6 procent.

• a aV ffeneralP°ststyrelsen anvisade anslagen till postlokalers städning hava
i de flesta fall förutom arbetslön jämväl inbegripit ersättning för anskaffande och
tillhandahållande av för städningen erforderliga materialier och förbrukningsartiklar.
Ett allmänt krav på förhöjda ersättningar för ifrågavarande bestyr har
framkommit. Sedan den 1 september 1916 hava ett 70-tal städningsanslag reglerats,
medförande en utgiftsstegring av omkring 8,200 kronor för år räknat. Detta
motsvarar en ökning av 27,7 procent. En ytterligare reglering av städningsanslagen
är av förhållandena påkallad. Härtill komma ökade ersättningar för i
bruk tagna nya och utvidgade lokaler.

Vid avgivande av nästföregående statförslag anförde generalpoststyrelsen
följande:

»För att möta de ökade utgifterna under nu förevarande anslagstitel, som
utvecklingen i och för sig påkallar, samt med särskild hänsyn till de rådande
oberäkneliga prisförhållandena å de områden, varom här är fråga, synes det generalpoststyrelsen,
för undvikande av att anslaget, på sätt kommer att ske år 1916,
skall behöva överskridas med alltför betydande belopp, vara lämpligt och riktigt,
att förslagsanslaget till postlokalers uppvärmning, belysning och städning höjes
med 90,000 kronor för år 1918 och således för nämnda år fastställes till 500,000
kronor.»

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 haft. (Nr 385.)

12

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Av den redogörelse, som generalpoststyrelsen nu lämnat, framgår,
påpekar styrelsen, att de antydda oberäkneliga prisförhållandena verkat
därhän, att de kostnader, enkannerligen för bränsle, som bestridas av
detta anslag, stigit i höjden på ett sätt, varom man näppeligen förut
kunnat göra sig en föreställning.

För att icke utgifterna under anslagstiteln skola år 1919 kunna befaras
komma att överstiga den förslagsvis anvisade summan med sådana
belopp, att dessa utgifter i viss mån förrycka omkostnadsstaten, anser
generalpoststyrelsen angeläget, att anslagssumman för år 1919 höjes med
det belopp, vartill generalpoststyrelsen, efter verkställande av så ingående
kalkyler, som det varit möjligt, kommit, eller 350,000 kronor.
Anslaget skulle således böra i staten för år 1919 förslagsvis upptagas till

850,000 kronor.

Utgifterna, som år 1916 överstego anslagsbeloppet med i runt tal

53,000 kronor, hava för år 1917 på grund av försenad leverans av erforderlig
kartong icke uppgått till mer än 230,374 kronor.

I fråga om tillverkningen av frankotecken meddelar generalpoststyrelsen
:

»Till följd av den oväntat stora ökning i poströrelsen, som ägt rum dessa
båda år, har frankoteckensförbrukningen blivit större än som beräknats.

Under det att under år 1916 från frimärksförrådet till de underlydande
postanstalterna utsändes 294,799,450 frimärken till ett värde av 28,468,966 kronor,
innefattande en ökning i jämförelse med år 1915 av 10,9 procent, har enbart
under månaderna januari—augusti 1917 utsänts frimärken till värde av 20,876,972
kronor, innefattande en ökning i förhållande till motsvarande månader 1916 av
3,213,034 kronor eller 18,2 procent.

Särskilt under nu rådande ovissa förhållanden är det uppenbarligen angeläget
att i enlighet med den princip, som redan förut tillämpats, säkerställa behovet
av frankotecken för en jämförelsevis lång tid framåt genom att öka inneliggande
förråd av frankotecken av olika slag.

Det med en enskild firma avslutade kontrakt angående frankotecknens tillverkning
uppsades på sin tid från firmans sida till upphörande med utgången av

Tillverkning av frankotecken.

Anslaget för detta ändamål har förslagsvis fastställts till

för år 1916
» » 1917

» » 1918

230.000 kronor

240.000 »

240,000 »

91

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

år 1917. För att täcka inträdda betydande prisfördyringar å de områden, som
beröra frankoteckenstillverkningen, uppställdes från firmans sida såsom villkor
för kontraktets förlängning åtskilliga krav, medförande väsentligt ökade utgifter.
I den situation, som förelåg, ansåg generalpoststyrelsen sig böra, efter förhandlingar
med firman, förnya kontraktet för åren 1918 och 1919 i enlighet med vissa
överenskomna bestämmelser.

Aven med en beräkning av icke större ökning i frankoteckensåtgången än
4 procent under år 1918 samt med kalkylerande av allenast den höjning i priset
å frimärkspapper, brevkorts- och frankokuvertskartong samt gummi, som redan
inträtt, ävensom de stegrade arbetslönerna, lärer icke kunna undgås, att postverkets
utgifter för tillverkning av frankotecken under år 1918 komma att uppgå
till inemot 400,000 kronor.»

Generalpoststyrelsen, som anser minst samma belopp böra beräknas
för år 1919, har dock funnit sig böra stanna vid att föreslå, att anslaget
för sistnämnda år förslagsvis i staten fastställes till 400,000 kronor,
innebärande en förböjning i anslagsbeloppet av 160,000 kronor.

Blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m.

Detta anslag bär i postverkets stater fastställts:

för vartdera av åren 1915 och 1916 ...... till 425,000 kronor,

» år 1917 ........................................................ » 435,000 »

» » 1918 ........................................................ » 500,000 »

Utgifterna, som under år 1915 uppgått till omkring 413,000 kronor,
hava för år 1916 stigit till 500,790 kronor. För allenast de åtta första
månaderna av år 1917 hava i vederbörande räkenskaper under nu förevarande
titel avförts icke mindre än omkring 662,000 kronor. Utgifterna
under återstående delen av året hava på grund av försenade leveranser
av papper icke uppgått till mer än omkring 130,000 kronor. Utgifterna för
hela året hava uppgått till 792,627 kronor och anslaget har således överskridits
med 357,627 kronor. Åven anslaget för år 1918 beräknas komma
att överskridas med ungefär lika stort belopp.

Generalpoststyrelsen anför i fråga härom följande:

»Denna betydande ökning i utgifterna beror dels på de under nu rådande
förhållanden ytterligt uppdrivna priserna å särskilt papper och kuvert m. m. och
dels även därpå, att generalpoststyrelsen under december månad 1916 och januari
månad 1917 verkställt upphandling av stora partier papper och bokbinderimaterialier,
avsedda för användning i postverkets tryckeri under åren 1917 och
1918. Dessa papperspartier hava likviderats under år 1917.

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

På sätt generalpoststyrelsen framhållit i förslaget till postverkets stat för
driftkostnader år 1917 hava utgifterna för papper av olika slag (inklusive kuvert)
med ledning av förhållandena år 1914 beräknats till omkring 200,000 kronor
för år. Under tiden därefter hava papperspriserna ökats undan för undan såväl
genom höjning av förut gällande grundpriser som genom tillämpning av särskilda
dyrtidstillägg, beräknade med vissa procent å grundpriserna. I allmänhet torde
för närvarande böra räknas med en prisförhöjning å papper av omkring 140 ä
150 % mot priserna före kriget. För vissa pappersslag utgår för närvarande dyrtidstillägg
med ända till 220 %; och för kuvert utgör höjningen för närvarande
100 %>. Med nu senast under augusti månad 1917 inträdda höjningar i papperspriserna
beräknas kostnaderna för postverkets årsbehov av papper av olika slag
(inklusive kuvert) till 450,000 ä 475,000 kronor.

Då generalpoststyrelsen, såsom närmare utvecklats under anslaget till avlöningar
inom styrelsen, under slutet av år 1916, på grund av verkställda uppsägningar
av förut gällande kontrakt angående leverans av blanketter, fattade
beslut, att postverkets tryckeri i samband med överflyttningen till Stockholm
skulle utvidgas i sådan omfattning, att tryckeriet kunde övertaga tryckningen av
samtliga för verkets behov erforderliga blanketter, följde såsom en nödvändighet
härav, att styrelsen även måste för någon tid framåt säkerställa tryckeriets behov
av papper. Efter verkställda utredningar och med hänsyn till läget å pappersmarknaden,
vilket visade tydliga tendenser för ytterligare prisstegringar, ansåg
generalpoststyrelsen, att så stora papperspartier borde anskaffas, att tryckeriets
behov av papper bleve tillgodosett icke endast för år 1917 utan även för större
delen av år 1916.

De papperspartier, som sålunda för tryckeriets vidkommande upphandlats
för angivna år, hava med de priser, som gällt i slutet av år 1916, betingat en
kostnad av omkring 331,000 kronor. Av de inköpta partierna beräknas ett förråd,
som i inköp betingat omkring 200,000 kronor, komma till användning för 1918
års behov. Efter under augusti månad 1917 inträdda prisförhöjningar hava priserna
för inneliggande förråd av papperspartier stegrats med i medeltal 33,5 %,
sedan inköpet verkställdes. För de år 1918 beräknade partierna skulle detta
hava motsvarat en kostnadsökning av icke mindre än 67,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har anledning antaga, att det ökade värdet av de inköpta
papperspartierna, vartill givetvis även bör beräknas de i förråd vid slutet
av år 1917 befintliga partier, skall komma att än ytterligare stegras, innan papperspartierna
bliva tagna i anspråk och förbrukade under år 1918.

För att säkerställa behovet av papper för tryckeriets vidkommande för hela
år 1918 erfordras inköp av ytterligare papperspartier till ett belopp av omkring

50.000 kronor. Då det är generalpoststyrelsens avsikt att redan före utgången
av år 1917 verkställa upphandling av även dessa papperspartier, har nämnda belopp
medräknats under förut angivna utgiftsbelopp för år 1917. I belöpande
kostnader för blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m. för år 1917 —

860.000 kronor — ingå således ett belopp av ej mindre än omkring 250,000 kronor,
vilket avser pappersförbrukning under år 1918. Återstående överskjutande
belopp — omkring 180,000 kronor — hänför sig till 1917 års förbrukning och är
i huvudsak att anse såsom en å papper, kuvert och blanketter fallande prisfördyring,
vilken icke ens tillnärmelsevis varit motsedd vid avgivande under år 1915
av förslaget till stat och driftkostnader år 1917.

För av postverkets blankettförråd tillhandahållna kuvert samt omslagspapper

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385. 93

för expediering av tidningar är för år 1917 att medräkna en prishöjning av inemot

70,000 kronor.

Även har generalpoststyrelsen, med hänsyn därtill att postverkets tryckeri
efter överflyttningen till Stockholm kunnat beräknas vara i full verksamhet först
omkring juni månad år 1917, nödgats genom npphandling från privattryckerier
säkerställa behovet för första halvåret 1917 av vissa blanketter i större upplagor,
och hava dessa blanketter därvidlag betingat avsevärt högre pris, i några fall
mera än dubbelt, mot vad de tidigare kostat. Merkostnaden för på angivna sätt
under år 1917 anskaffade blanketter beräknas hava uppgått till omkring 20,000
kronor.

Slutligen torde även böra tagas med i räkningen den genom postverkets
utveckling väsentligt ökade blankettförbrukningen. Särskilt har den ökade pakettrafiken,
i synnerhet reexportpakettrafiken på utlandet, föranlett ökning av blankettförbrukningen
och kostnaderna i följd därav.

Såsom förut framhållits skulle behovet av papper för postverkets tryckeri
för hela år 1918 bliva tillgodosett genom den ytterligare upphandling, som kommer
att verkställas under år 1917.

Emellertid torde, så länge postverket är nödgat att för upphandling av
papper vända sig till privata försäljare eller andra pappersbruk än statens^ få
anses angeläget, att tryckeriets behov av papper är säkerställt för viss tid framåt.
Eljest skulle särskilt under de inom pappersindustrien nu rådande vanskliga förhållanden,
kunna uppstå svårigheter att i behörig tid anskaffa erforderligt papper.
Med hänsyn härtill och under antagande att läget å pappersmarknaden icke giver
anledning påräkna fallande papperspriser, anser generalpoststyrelsen, att under
år 1918 bör upphandlas papper för 1919 års behov, och att även framdeles behovet
av papper bör på samma sätt säkerställas åtminstone ett år i förväg.

De papperspartier, som sålunda förutses komma att under år 1918 upphandlas
för tryckeriets behov under år 1919, skulle med nu rådande priser betinga
en kostnad av omkring 300,000 kronor. Tages emellertid med i beräkningen
en förhöjning av ytterligare 33%, motsvarande den medeltalsförhöjning, som
hittills inträtt under år 1917. skulle beloppet uppgå till omkring 400,000 kronor.
Kostnaderna för de av postverkets blankettförråd tillhandahållna kuvert samt
omslagspapper för tidningar m. m. beräknas för år 1918 till omkring 200,000
kronor. Sammanlagt skulle således utgifterna för år 1918 för anskaffning endast
av papper, inklusive kuvert, komma att belöpa sig till omkring 600,000 kronor.
Då hela anslaget för blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m. för år
1918 fastställts till 500,000 kronor och då häri inräknats papper till belopp av
allenast omkring 250,000 kronor, befarar generalpoststyrelsen att även anslaget
för år 1918 skall behöva överskridas med ett betydande belopp, omkring 350,000
kronor.

Vad beträffar den del av anslaget för år 1918, 250,000 kronor, som är avsedd
att täcka kostnaderna för tryckning, bokbinderiarbeten, skrivmaterialier m. m.,
får generalpoststyrelsen framhålla, hurusom även i avsende å dessa kostnader är
att räkna med högst betydande höjningar.

Endast i betraktande av den besparing i kostnaderna för tryckning och
bokbinderiarbeten, som beräknas uppstå på grund av verksamheten i postverkets
tryckeri och bokbinderi, och vilken besparing generalpoststyrelsen med nu rådande
avsevärt höjda tryckningskostnader m. in. för vartdera av åren 1918 och

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

1919 beräknat komma att uppgå till omkring 80,000 kronor, vågar generalpoststyrelsen
antaga, att omförmälda belopp, 250,000 kronor, av anslaget i fråga för

1918 skall räcka för täckande av kostnaderna för tryckning, bokbinderiarbeten,
skrivmaterialier m. m.»

För år 1919 anser sig generalpoststyrelsen böra räkna med samma
förhållanden, som, enligt vad förut framhållits, antagits skola komma att
göra sig gällande under år 1918.

Någon prisnedsättning å pappersfabrikat torde ej heller under år

1919 vara att emotse; snarare torde ytterligare prisökning vara att
befara.

Generalpoststyrelsen har alltså hemställt, att anslaget till blankettoch
cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m. för är 1919 i staten upptages till
ett belopp av 900,000 kronor. Förhöjningen i förhållande till det i staten
för år 1918 upptagna belopp skulle således utgöra 400,000 kronor.

Till förbrukningsartiklar hänföras bland an q åt bindgarn, blyplomber,
datumstilar, dextrin, lack, postpåsar och postsäckar, påssaxar, stämpellådor,
stämpelfärg, tidbrickor, årsstilar m. m.

Anslaget har i postverkets stater upptagits till:

Utgifterna under år 1916 utgjorde 187,997 kronor. Utgifterna under
nämnda år hava sålunda begränsats till ungefär de belopp, som anslagits.
Anslaget för år 1917 har på grund av de alltmer uppdrivna
priserna och företagna stora inköp för att säkerställa tillgången av vissa
för driften nödvändiga artiklar, uppgått till icke mindre än 336,693
kronor. Åven anslaget för år 1918 beräknas komma att ej oväsentligt
överskridas.

Härom anföres följande:

»Generalpoststyrelsen bär i sin skrivelse med förslag till stater för år 1918
framhållit, att flertalet av postverkerts leverantörer av nu ifrågavarande artiklar
redan då uppsagt sina kontrakt. Nu kvarstå icke några kontrakt till de priser,
som voro gällande före kristiden, utan postverket har beträffande så gott som
alla slag av förbrukningsartiklar fått vidkännas avsevärt högre kostnader än som
kunnat i förväg beräknas.

Förbrukningsartiklar.

år 1916
» 1917
» 1918

kr. 200,000,

» 230,000, samt
» 300,000.

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

En annan i viss män bidragande orsak till den stora utgiftsökningen å detta
anslag under år 1917 är, att generalpoststyrelsen beträffande några förbrukningsartiklar
gjort jämförelsevis stora inköp, avsedda att fylla behovet för längre tid
framåt.

Jämväl för år 1918 torde kunna befaras, att utgifterna komma att överstiga
det för nämnda år fastställda anslaget, 300,000 kronor. Den allmänna prisförhöjningen
å de förnödenheter, som falla under denna titel, har nämligen särskilt
under den senaste tiden varit oväntat stor, huvudsakligen beroende därpå att i
landet befintliga förråd av råmaterialier äro mycket knappa och att på grund av
det pågående världskriget stora svårigheter rörande införsel av de slag av råmaterialier,
som icke frambringas inom landet, förefinnas.

Den stora transitopost, som under det pågående kriget befordrats genom
Sverige, har även i sin mån bidragit till att öka utgifterna för vissa förbrukningsartiklar.
Detta gäller i synnerhet postpåsar och postsäckar, vilkas anskaffning
kräver bortemot en fjärdedel av anslaget.

Generalpoststyrelsen har alltjämt sin uppmärksamhet noga riktad på åtgången
av förbrukningsartiklar och har, i all den mån sådant, varit möjligt, vidtagit åtgärder
för att begränsa åtgången, använda ersättningsmedel samt tillvarataga begagnade
förbrukningsartiklar för förnyad användning.»

Ändring till det bättre i nu rådande förhållanden beträffande priserna
på förbrukningsartiklar torde emellertid knappast kunna förväntas
under de närmaste åren. På grund härav samt med avsende jämväl
fästat å inträdande stegring i poströrelsen, som givetvis kräver ökade
utgifter för förbrukningsartiklar, anser generalpoststyrelsen, efter ingående
beräkning av åtgång och kostnad för samtliga olika slag av postverkets
förbrukningsartiklar, att anslaget för ändamålet bör vid jämförelse med
anslaget för år 1918 ökas med 100,000 kronor och således för år 1919
fastställas till 400,000 kronor.

Telefonavgifter och telegramporto.

Anslaget under denna titel, som för åren 1913—1916 utgick med
35,000 kronor, förhöjdes för år 1917 till 45,000 kronor och fastställdes
i 1918 års stat till 55,000 kronor.

Utgifterna å anslaget hava under år 1916 överskjutit anslagsbeloppet
med 15,484 kronor. Jämväl för år 1917 har det anvisade anslagsbeloppet
överskridits med ungefär samma summa, eller 16,942 kronor.

I fråga om anledningen till utgifternas stegring meddelar generalpoststyrelsen
följande:

»Av 1917 års utgiftsökning hårrör endast en mindre del från inträdes- och
abonnemangsavgifter för nyanordnade telefonförbindelser. Den ojämförligt största
ökningen lärer i stället, såsom i föregående års statförslag redan framhållits, få
tillskrivas nödvändigheten av att med föranledande av rubbningar i såväl in- som
utrikes posttrafiken i allt större utsträckning anlita telefon och telegraf för vidtagande
av erforderliga dispositioner i trafik- och personalhänseenden.

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Departe ments chefen.

Felräknings penningar -

En bidragande orsak till utgiftsökningen får ock sökas i de från och med
den 1 augusti 1917 ikraftträdande ändringar i telegraf- och telefontaxorna, vilka
innebära en rätt så avsevärd förhöjning av förut utgående avgifter.»

Utgifterna för år 1919 anses av generalpoststyrelsen icke kunna
täckas med samma anslagsbelopp, som anvisats för år 1918. Generalpoststyrelsen
har därför hemställt, att anslaget, för att om möjligt undvika,
att utgifterna överstiga det i staten upptagna belopp, för år 1919
fastställes till 70,000 kronor, innebärande en höjning med 15,000 kronor.

Diverse utgifter.

Anslaget till diverse utgifter upptogs i 1916 års stat till 55,000
kronor, i 1917 års till 75,000 kronor och för år 1918 till 100,000 kronor.

Utgifterna å anslaget belöpte sig för år 1916 till 60,739 kronor
och har för år 1917 utgjort 80,203 kronor.

Ehuru under de närmaste åren ej oväsentligt ökade utgifter å ifrågavarande
anslag torde vara att emotse, har generalpoststyrelsen emellertid
ansett sig icke böra ifrågasätta någon höjning i anslaget utan hemställer,
att anslaget jämväl för år 1919 sättes till 100,000 kronor.

Generalpoststyrelsens förslag om tilldelande av särskilt tilläggsarvode
såsom felräkningspenningar åt redogörarna vid postkontoren på grund
av deras bestyr med stämpeluppbörden finner jag beaktansvärt.

Redogörare vid postkontor är beträffande postkontor av första klass
kontrollör och vad angår övriga postkontor vederbörande postmästare.
De åligganden, som ankomma på dylik tjänsteman i egenskap av redogörare,
äro följande. Redogöraren är postkontorets huvudkassör och har
att verkställa den slutliga redovisningen till generalpoststyrelsen av postkontorets
samt underlydande poststationers, lantbrevbärares och ångbåtspostexpeditioners
kontanta medel, frankotecken, kvittenskuponger, sparmärken
och statsstämplar ävensom persedlar och inventarier. Härvid
har han att tillse, att postkontoret alltid innehar tillräckligt kontant belopp
för mötande av utbetalningar både vid postkontoret och underlydande
poststationer samt att överflödiga medel Varda i riksbanken insatta.
Redogöraren handhar postkontorets huvudförråd av förenämnda
värdetecken och ansvarar för att tillräckliga mängder av dem alltid
finnas i förråd.

Vidare tjänstgör redogöraren som stämpelförsäljare i förhållande till
allmänheten under anslagen bestämd tid varje söckendag och har att för

i>7

Kungl. Maj:t* Nåd. Proposition Nr 385.

stämplarna avgiva redovisning för varje månad. I sammanhang med
redovisningen skall fullständig inventering av förråden av stämplar
äga rum.

All kontroll beträffande behörig redovisning från dagkassorna vid
postkontoret och från postkontoret underlydande poststationer, lantbrevbärare
och ångbåtspostexpeditioner åligger i första hand redogöraren.
Häruti ingår ansvar för granskning av olika journaler (postanvisnings-,
tidnings-, postsparbanks- m. fl. journaler) jämte därtill hörande verifikationer,
som ligga till grund för postkontorets slutredovisning av olika
medel.

Det är sålunda ett stort ansvar, som påvilar redogörarna vid postkontoren.
Detta gäller ej minst handhavandet av stämpelförsäljningen,
vilken i hög ökats under det förflutna året. Såsom den förut införda
tabellen utvisar, har beloppet av försålda stämplar från år 1916 till år
1917 nära nog fördubblats. De första månaderna innevarande år uppvisa
likaledes höga försäljningssiffror.

På grund av den störa ökning, som ägt rum beträffande stämpelförsäljningen
under år 1917, lämnas här nedan, för uppvisande av uppbördens
fördelning å postkontoren, följande tabell:

Stämpeluppbördens fördelning å postkontoren år 1917.

Antal postkontor med stä

mpeluppbörd.

under

5,000.

5,001—

10,000.

10,001—

20,000.

20,001—

30,000.

30,001—

40,000.

40,001—

50,000.

50,001—

75,000.

75.001—

100,000.

100,001—

200,000.

200,001

och

däröver.

129

43

• 33

10

2

2

6

5

10

ii

17

2

47

ii

10

it

Med den storlek, stämpeluppbörden sålunda numera utvisar, och
vilken till följd av affärsverksamhetens hastiga utveckling kan väntas bliva
i än högre grad stegrad, är det tydligt, att stor risk förefinnes, att vid
handhavandet av dylik uppbörd misstag och felräkningar kunna äga rum.
Det torde därför få anses billigt, att felräkningspenningar utgå till den, som
ombesörjer stämpelförsäljningen vid postkontor. De av generalpoststyrelsen
föreslagna arvodesbeloppen synas ock på tillfredsställande siitt avvägda i förhållande
till uppbördens storlek. Efter samråd med chefen för finansdeparteBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 käft. (Nr 385.) 13

98

Traktamenten
och öv erliggningslokaler.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

mentet anser jag mig därför böra såtillvida förorda bifall till generalpoststyrelsens
hemställan, att redogörarna vid postkontoren må från och med
år 1919 äga uppbära särskilda tilläggsarvoden, i enlighet med de av
generalpoststyrelsen föreslagna grunder, att utbetalas på sätt angående
felräkningspenningar föreskrives i § 9 av avlöningsreglementet för tjänstemän
vid postverket den 20 juni 1913 samt utgå av det å riksstatens
sjunde huvudtitel upptagna anslag till stämpelkostnader; och har jag för
avsikt att, därest detta förslag lämnas utan erinran, framdeles föreslå
Kungl. Maj:t att utfärda föreskrift i sådant syfte.

Kungl. Maj:t har numera utfärdat bestämmelser angående förhöjning
av traktamenten till poststjänstemän, tjänstgörande å järnvägs-, ångbåtseller
landsvägslinjer samt beträffande förhöjd härbärgesersättning till
dylika tjänstemän. Sålunda har genom brev den 1 februari 1918 för
tillämpning tillsvidare från och med den 1 januari 1918 förordnats:

att tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad vid postverket,
vilken tjänstgör å järnvägs- eller ångbåtslinjer, må åtnjuta traktamente,
utgående vid sådan tjänstgöring efter 27 öre för timme under dag och
40 öre för timme under natt och vid överliggning å annan ort än stationsorten
efter 9 öre för timme under dag och natt;

att tjänsteman av förste postiljons eller lägre grad vid verket, vilken
tjänstgör å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje, må tillgodonjuta
traktamente, utgående, vid tjänstgöring å järnvägs- eller ångbåtslinje
efter 18 öre för timme under dag och 27 öre för timme under natt, vid
tjänstgöring å landsvägslinje efter 12 öre för timme under dag och 18
öre för timme under natt samt vid överliggning efter 6 öre för timme
under dag och natt;

att traktamente beräknas efter den tid, som åtgår från det tjänsteman
enligt tidtabell lämnar stationsorten, till dess han enligt tidtabell
skall återkomma till densamma, dock att förlängd tjänstgöring på grund
av vederbörande bantågs-, ångbåts- eller landsvägspostlägenhets försening
medräknas, om den uppgår till minst en timme;

att för den tid, under vilken tjänsteman tilläventyrs användes till
tjänstgöring å överliggningsort, traktamente utgår såsom för överliggning;

att avbrott i resa å såväl stationsort som annan ort, vilket varar
två timmar eller mindre, räknas såsom tjänstgöring, berättigande till
traktamente; samt

att vid beräkning av den tid, för vilken traktamente skall utgå,
skall iakttagas, att ersättning utgår för hel och halv timme, att för varje
dag upptages den verkliga tiden för tjänstgöring, berättigande till dylikt
traktamente under dag och dylik tjänstgöring under natt samt för över -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

99

liggning och att summorna för månaden avrundas på det sätt, att, om
tiden för varje slag av tjänstgöring överskjuter hela timmar eller halvtimme
med minst 15 minuter, överskjutande tid beräknas såsom för halv
timme.

Vidare har genom brev den 14 december 1917 föreskrivits, att
härbärgesersättning må från 1917 års ingång räknat tills vidare utgå,
till tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad med högst två kronor
25 öre och till tjänsteman av förste postiljons eller lägre grad med
högst en krona 50 öre för varje särskild gång härbärge å överliggningsort
för honom erfordrats och av postverket anordnad överliggningslokal
icke funnits att tillgå.

Då generalpoststyrelsen vid statförslagets avgivande tagit hänsyn
till dessa då väntade förhöjningar, erfordras icke någon ytterligare ökning
utöver vad styrelsen föreslagit av anslagen till traktamenten för
tjänstgöring i postkupé eller å landsvägspostlinje och till överliggningslokaler
åt tjänstemän med dylik tjänstgöring.

De belopp, varmed generalpoststyrelsen ansett omkostnadsanslagen Övriga

böra ökas för att därav må kunna bestridas erforderliga utgifter under anslag.

år 1919, äro ganska avsevärda. Den föreslagna ökningen uppgår sammanlagt
till icke mindre än 1,290,000 kronor. Med hänsyn till den
fortgående prisstegringen, särskilt beträffande beklädnadsartiklar, kol,
ved, papper, arbetslöner, m. m. är det emellertid ställt utom allt tvivel,
att omkostnaderna under nämnda år komma att bliva högst betydande.

På grund härav och för att om möjligt söka undvika så stora överskridanden,
som skett i fråga om vissa av förevarande anslag för år
1917, finner jag mig föranlåten tillstyrka bifall till anslagssummornas
upptagande i enlighet med vad generalpoststyrelsen föreslagit.

Totalsumman av anslagen under omkostnadsstaten

för

år 1918 Upp- Sammanfatt-

går till .................................................................................

kr.

3,283,000: — Ttj av T

slagen under

Här förut hava föreslagits förhöjningar å följande

»E. Omkost-nader. »

anslag:

ersättning för tjänsteresor i allmänhet.....................

traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å

med

»

85,000: -

landsvägspostlinje...................................................

»

»

50,000:

överliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande

i postkupé eller å landsvägspostlinje...............

»

30,000: -

uniform sbeklädnad............................................................

»

))

100,000: —

postlokalers uppvärmning, belysning och städning

D

»

350,000: —

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

tillverkning av frankotecken ....................................... med kr,

blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier m. m. » »

förbrukningsartiklar......................................................... » »

telefonavgifter och telegramporto ............................ » »

160,000: —
400,000: —
100,000: —
15,000: -

Summa kronor 1,290,000: —

Omkostnadsstaten skulle således för år 1919 uppgå till 4,573,000
kronor.

De ökningar i anslagen till postbefordran och å omkostnadsstaten,
som nu föreslagits, äro således osedvanligt höga. Med hänsyn till penningvärdets
fall, den allmänna prisnivån samt läget i övrigt på arbetsmarknaden
och det industriella området torde det emellertid, därest ej
oförutsedda omständigheter inträffa, näppeligen vara möjligt att, med
iakttagande av postverkets rationella skötsel,'' kunna hålla utgifterna å de
olika anslagstitlarna under nu angivna belopp.

F. Oförutsedda utgifter.

Av detta anslag likvideras mera tillfälliga utgifter, såsom ersättningar
till tjänstemän, som inkallats för deltagande hos styrelsen i reglements-
m. fl. arbeten, särskilda gottgörelser till den vid de tillfälliga
utväxlingspostanstalterna i Göteborg och Karungi ävensom kontrollstation
i Boden tjänstgörande postpersonalen, utbetalningar med stöd av
vissa Kungl. Maj:ts beslut in. m.

Nu ifrågavarande anslag har alltsedan år 1914 i postverkets stater
upptagits till 25,000 kronor.

Utgifterna, som år 1916 uppginge till 15,266 kronor, hava för år
1917 utgjort 24,968 kronor. De främsta anledningarna till den avsevärda
skillnaden i utgiftsbeloppen äro dels det förhållandet, att sjöpostbefordran
sommaren 1916 var anordnad mellan svensk och finsk hamn,
under vilken tid den tillfälliga utväxlingspostanstalten Karungi utr. icke
var i verksamhet, dels ock inrättandet av kontrollstationen i Boden för
övervakande av att icke åtskilligt exportförbjudet gods såsom postpaket
införes till visst område inom Norrbottens län i strid mot det genom
förordningen den 13 oktober 1916 stadgade förbud.

Då det vill synas som om utgifterna under ifrågavarande titel skulle
kunna för såväl år 1918 som år 1919 hållas inom det för förstnämnda
år fastställda anslagsbelopp, anser generalpoststyrelsen sig icke böra

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385.

101

föreslå någon ändring i anslaget utan hemställer, att detsamma jämväl
för år 1919 bestämmes till 25,000 kronor.

G. Avkortningar och restitutioner

(förslagsvis).

Av detta anslag utbetalas ersättning för bortkomna och skadade
värdeförsändelser, anmärkningsprovision samt avkortningar och restitutioner,
vilka utgifter på grund av sin natur icke kunna på förhand
beräknas.

Utgifterna för ovan angivna ändamål belöpte sig år 1916 till 14,287
kronor samt hava för första halvåret 1917 stigit till 13,808 kronor 76
öre och för året i dess helhet till 42,453 kronor.

För åstadkommande av jämn slutsumma å staten föreslår generalpoststyrelsen,
att för år 1919 anvisas en summa av 27,200 kronor, motsvarande
en förhöjning vid jämförelse med anslagssumman år 1918, 17,050
kronor, av 10,150 kronor.

H. Avsättning till förnyelsefond. .

För avsättning till postverkets förnyelsefond har av Kungl. Maj:t
och riksdagen beräknats:

dels 1 1 / 2 procent av värdet å postverkets i bruk tagna fastigheter

dels ock 5 procent av värdet å postverkets inventarier.

Värdet av postverkets i bruk tagna fastigheter beräknades i 1918
års statförslag komma att uppgå till 9,416,900 kronor.

Emellertid har det på skäl, som generalpoststyrelsen i sitt förslag
till utgifter för kapitalökning beträffande postverket för år 1919 närmare
utvecklat, visat sig, att posthuset i Linköping i fullt färdigt skick kommer
att draga en merkostnad av 145,000 kronor utöver det i slutet av
år 1915 beräknade beloppet 240,000 kronor. Värdet av postverkets i
bruk tagna fastigheter torde sålunda vid 1918 års slut
uppgå till kr. 9,561,900: —

Under år 1919 blir posthuset i Gällivare färdigt.

Fastigheternas värde ökas härigenom med det för

nämnda posthus avsedda anslag .......................................... » 275,000: —

Vid 1919 års utgång skulle sammanlagda värdet
av postverkets i bruk tagna fastigheter alltså beräknas
till kr. 9,836,900: —

1.5 procent härå utgör 147,553 eller i runt tal 147,500 kronor.

102

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Värdet av postverkets inventarier nppgick vid 1916

års slut till ................................................................................. kr. 3,191,415: —

För år 1917 är till inköp av inventarier anvisat » 350,000: —

och för år 1918 likaledes........................................................ )) 350,000: —

Vid 1918 års utgång skulle postverkets inventarier

således hava ett värde av .................................................. kr. 3,891,415: —

Bifalles generalpoststyrelsens under utgifter till
kapitalökning gjorda hemställan om ett anslag till inventarier
för år 1919 till ett belopp av 350,000 kronor,
skulle inventariernas värde ökas med detta belopp ...... )) 350,000: -

Värdet av postverkets inventarier skulle sålunda

kunna beräknas vid 1919 års slut utgöra........................ kr. 4,241,415: —

5 procent härå utgör 212,070 eller i avrundat tal 212,100 kronor.
Sammanlägges den här förut beräknade kostnaden för posthusens

underhåll.................................................................................... kr. 147.500: —

med nyss angivna beräknade utgift för underhåll av

inventarier.................................................. » 212,100: -

erhålles det belopp, som för år 1919 bör beräknas till

förnyelsefonden................................................................. kr. 359,600: -

vilket innebär en ökning av 23,700 kronor i förhållande till 1918 års
anslag 335,900 kronor.

Då anledning icke torde förefinnas att föreslå någon ändring i det
sätt, varpå generalpoststyrelsen beräknat anslagen för år 1919 till oförutsedda
utgifter, avkortningar och restitutioner samt avsättning till förnyelsefond,
får jag tillstyrka bifall till vad generalpoststyrelsen härutinnan
hemställt.

I. Krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Till täckande av utgifter för krigstidstillägg och krigstidshjälp åt
postverkets personal under år 1917 är i staten för år 1918 upptaget
ett belopp av 2,450,000 kronor. Med den beslutade ändrade uppställningen
av riksstaten komma jämväl utgifterna för krigstidstillägg och
krigstidshjälp för år 1918 att belasta sistnämnda års stat.

Å postverkets stat för driftkostnader för år 1919 lärer däremot
krigstidstillägg och krigstidshjälp böra förslagsvis beräknas enligt de av
innevarande års riksdag antagna grunder för krigstidstilläggs och krigs -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 385. 103

tidshjälps utgående under år 1918 samt med hänsyn tagen till den
föreslagna löneregleringen för postpersonalen. Det sålunda erforderliga
beloppet har i staten förslagsvis upptagits till 8,000,000 kronor.

Vid bifall till generalpoststyrelsens förslag till postverkets stat för
driftkostnader för år 1919 jämte de av mig här ovan föreslagna jämnkningar
däruti komma de särskilda anslagssummorna att i förhållande till
år 1918 ställa sig på sätt närmare framgår av efterföljande sammandrag,
däri emellertid kostnaderna för krigstidstillägg och krigstidshjälp
ej medräknats:

År 1918.

Kronor.

År 1919.

Kronor.

Ökning
år 1919
i förhållande
till

år 1918.

Kronor.

A. Avlöningar .......................................................

14,702,500

19,005,900

4,303,400

B. Övergångsstat......................................................

19,350

20,800

1,450

C. Pensioner............................................................

589,700

620,000

30,300

D. Postbefordran ....................................................

7,477,500

10,388,500

2,911,000

E. Omkostnader.......................................................

3,283,000

4,573,000

1,290,000

F. Oförutsedda utgifter .............................................

25,000

25,000

—

G. Avkortningar och restitutioner ..............................

17,050

27,200

10,150

H. Avsättning till förnyelsefond .................................

335,900

359,600

23,700

Summa

26,450,000

35,020,000

8,570,000

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att § 3 mom. 4 i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket skall,
med tillämpning från 1919 års början, erhålla följande
lydelse: »Har generalpostdirektören beviljats ledighet
och vikarie för honom förordnats, beror på Kungl.

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Maj:ts prövning, huru stor del av arvodet skall avstås
till vikarien.»;

dels ock godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade
förslaget till postverkets stat för driftkostnader
för år 1919 samt bestämma postverkets anslag till
driftkostnader för år 1919, förslagsvis, till 43,020,000
kronor, att utgå direkt av postmedlen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

105

Bilaga.

Förslag

till

Postverkets stat för driftkostnader år 1919.

K

O

n o r.

A. Avlöningar.

..i

1. Generalpoststyrelsen.

Generalpostdirektören.............

arvode

13,000

—

Generalpostdirektörens ställföreträdare

»

1,000

—

| 5 byråchefer ... (8,500—9,500 kr.) förslagsvis

46,500

—

1 kamrerare ... (6,500—7,500

•>)

»

7,500

—

6 sekreterare ... (6,500—7,500

»)

»

43,000

—

1 ombudsman... (5,500—7,000

3 förste aktua-

-•)

»

7,000

—

rier ............ (5,500—7,000

» )

21,000

—

2 intendenter... (5,500—7,000

»)

l)

13,000

—

2 aktuarier...... (4,700—6,000

! 1 förrådsförval-

»)

W

10,700

“

tare........... (4,700—6,000

->)

»

5,500

—

7 notarier....... (4,700—6,000

»)

»

40,600

—

1 registrator ... (4,700—6,000

”)

»

6,000

—

5 revisorer...... (4,700 — 6,000

3 revisorer och

»)

»

30,000

bokhållare .... (4,700—6,000
24 förste postex-

»)

))

17,100

peditörer, man-liga............. (3,500-4.700

»)

»

100,100

—

14 postexpeditö-

rer, manliga.. (2,500—4,300

»)

n

46,800

—

22 d:o, kvinnliga (1,900—2,700
50 biträden,

»)

»

54,400

kvinnliga...... (1,700 -2,100

» )

»

95,400

—

.

Transport

558,600

1

1

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 345 höft. (Nr 385.)

14

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

för slags vis -

Transport

överpostiljoner
(boktryckeriet och

bokbinderiet) ...... (2,100—2,700 kr.)

förste postiljoner

(d:o d:o) ............ (1,850-2,400 » )

postiljoner av klass

2 (d:o d:o) ......... (1,550-1,950 » )

vaktmästare ...... (1,550—1,950 »)

Förste vaktmästaren, arvode.......................

Ortstillägg.................... ......förslagsvis

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning
m. m................ »

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

I för 6

postdirektörer... (7,500—8,500 kr.) ^slags -

Kronor.

558,600

67,500

200

11 postmästare av

klass 1 A ...... (6,000—7,500 » )

23 postmästare av

klass 1 B ...... (5,500—7,000 » )

6 överkontrollörer (5,500—7,000 » )
15 postmästare av

klass 2 A ...... (5,100-6,500 » )

8 förste kontrollörer
............... (5,100—6,500 » )

28 postmästare av

klass 2 B ...... (4,700—6,000 » )

86 mäklare fmanliS (4,300-5,500 » )
av klass \ kvinn -

{ vis

av klass 1^‘M-J(3,3oo_3,80o „ )
56 kontrollörer...... (4,300—5,500 » )

Transport

48.500
») 83,700

160,500

40.000

97.500

51.000
168,000
472,000
306,800

626,300

65,000

175,000

1,428,000

*) Häri innefattas även särskilda arvodon till 3 postmästare

866,300

866,300

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

107

Transport

93 mästare |manliS (3,900-5,100 kr.) 1 för rklass

ikviign_ }(3,io°—s,500 ») i8 r

162 förste postexpe ditörer,

manliga (3,500—4,700 » ) »

27 förste postexpeditörer,
kvinnliga.
.............. (2,300—3,100 » )

874 postexpeditörer,

manliga......... (2,500—4,300 » ) »

270 postexpeditörer,

kvinnliga ...... (1,900—2,700 » ) »

16 biträden, kvinnliga.
.............. (1,700—2,100 » )

överpostiljoner.. (2,100—2,700 » )

förste postiljoner (1,850—2,400 » )

postiljoner av

klass 1............ (1,650-2,250 » )

postiljoner av

klass 2............ (1,550—1,950 » )

Ortstillägg ....................................

Arvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning
m. m..........................

3. Övriga andag.

Arvoden till poststationer, förslagsvis.........

» åt frimärksförsäljare, »
Gratifikationer m. m. åt tjänstemän eller andra
personer, som äro anställda vid postverket
eller anlitas i dess ärenden, förslagsvis
Understöd m. m. åt personer, som äro eller
varit anställda vid postverket eller anlitats i
dess ärenden, förslagsvis...........................

Transport

Kronor.

461.600

732,900

82,300

3,153,200

646.600
33,600

5,526,400

12,064,600

1.300.000

1.400.000

866,300 -

50,000

95,000

30,000

14,764.600

3,375,000

19,005,900

19,005,900

108

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 385.

Transport

B. Övergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

Personligt avlöningstillägg åt byråchefen C. A. Hasselrot,

förslagsvis.....................................-...................

5 tjänstemän i la graden, förslagsvis ...........................

Personlig verkmästarbefattning för E. V. Nyberg, för -

Arvoden åt extra tjänstemän, förslagsvis .......................

Avgå följande under A. upptagna avlöningar:

till 5 förste postexpeditörer, manliga ............kr. 20,750

» 1 postexpeditör, kvinnlig........................ » 2,125

kr. 22,875

avrundat till.

Återstod

Kronor.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

2 postmästare av klass 2 B (enligt 1914 års stat)......

1 » » » 3, manlig ( » » » » )......

1 postexpeditör med avlöning som postmästare av klass 3,
manlig (enligt 1914 års stat)....................................

1 postexpeditör med avlöning som postmästare av klass 4,

manlig (enligt 1917 års stat)....................................

2 postexpeditörer med avlöning som förste postexpeditörer,

manliga (enligt 1915 resp. 1917 års stat) ..............

7 postexpeditörer i 2:a lönegraden (enligt 1909 års stat)
Personliga avlöningstillägg, förslagsvis .......................

Avgå följande under A. upptagna avlöningar:

till 2 manliga postmästare av klass 3......kr. 11,000

» 1 manlig » » » 4..... » 5,100

» 4 postexpeditörer, manliga ................ » 11,000

»7 » , kvinnliga............... » 14,900

—

3,050

19,500

5,100

2,500

—

30,150

22,950

7,200

—

12,000

5,500

—

5,000

—

4,600

—

8,600

—

19,600

—

300

—

55,600

"

42,000

13,600

—

—

7,200

19,005,900

13,600 —

20,800

19,026,700

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

109

Krön

o r.

Transport

—

—

—

—

19,026,700

—

C. Pensioner.

(Förslagsanslag.)

Tjänstemän, som erhållit avsked....................................

Tjänstemän med flera, som i följd av skada under tjänstut-

—

—

603,335

övning eller av annan orsak tillerkänts årligt understöd

—

—

14,215

—

Avlidna tjänstemäns med fleras änkor och barn...............

—

—

2,450

—

620,000

—

D. Postbefordran.

(Förslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg ............................................

—

—

5,700,000

—

» å landsväg jämte lokala transporter............

» sjöledes:

3,800,000

emellan Sveriges fastland och Gottland.......................

150,000

—

» övriga inrikes orter.......................................

175,000

—

» Sverige och Tyskland....................................

273,500

—

» » » Danmark...................................

15,000

—

» » » Finland......................................

25,000

—

» » samt Storbritannien och Amerika..........

150,000

—

788,500

_

Transitersättning åt främmande postverk ........................

—

—

100,000

—

10,388,500

_

E. Omkostnader.

(Förslagsanslag.)

Felräkningspenningar..................................................

—

—

75,000

—

Ersättning för tjänsteresor i allmänhet...........................

Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsvägs-

200,000

postlinje.................................................................

överliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i post-

360,000

kupé eller å landsvägspostlinje...................................

Uniformsbeklädnad ...... .....................................

100,000

550,000

Transport

—

—

1,285,000

—

30,035,200

-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 345 käft. (Nr 385.) 15

no

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 385.

Kronor.

Transport

_

1,285,000

-

30,035,200

-

Sjukvård m. m.........................................................

—

—

60,000

—

Undervisningskurser ............. ...................

—

—

33,000

—

Hyror för postlokaler..................................................

—

—

475,000

—

Postlokalers uppvärmning, belysning och städning............

—

—

850,000

—

Tillverkning av frankotecken .......................................

—

—

400,000

—

Blankett- och cirkulärtryck, skrivmaterialier in. m..........

_

—

900,000

—

Förbrukningsartiklar ..................................................

—

—

400,000

—

Telefonavgifter och telegramporto .................................

—

—

70,000

—

Diverse utgifter ..................

—

—

100,000

4,573,000

_

F. Oförutsedda utgifter....................................

—

—

—

—

25,000

—

G. Avkortniugar och restitutioner, förslagsvis

—

—

—

—

27,200

—

H. Avsättning till förnyelsefond ..................

—

—

—

—

359,600

—

I. Krigstidstillägg och krigstidshjälp, för-

slagsvis ........................................................

—

—

—

—

8,000,000

—■

Summa kronor

—

—| —

—

43,020,000 -

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.