Kungl. Majds nåd. proposition Nr 383.

1

Nr 383.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig
lönereglering för tjänstemän vid telegrafverket m. m.;
given Stockholms slott den 29 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels, med upphävande av bestämmelsen i § 18 i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid telegrafverket, besluta sådan ändring av
nämnda reglemente, som framgår av det vid statsrådsprotokollet fogade
förslag till kungörelse i ämnet;

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med de av departementschefen omnämnda grunder, utfärda
nödiga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för den pers mai,
som antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 höft. (Nr 383.)

1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april
1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde vidare:

Jag anhåller härefter att för Kungl. Maj:t få framlägga frågan
om reglering av avlöningsförhållandena vid telegrafverket.

Såsom jag redan tidigare denna dag vid behandling av frågan
om lönereglering för personalen vid statens järnvägar haft tillfälle att
beröra, har 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken med flera verk i sitt den 20 mars
1918 avgivna betänkande även uppgjort förslag till reglering av löneförhållandena
vid telegrafverket, som avsetts att tillämpas i avvaktan
på avgörandet av frågan om införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser
för de av kommissionens arbete berörda verken.

3

Kungl. Maj;ts nåd. preposition Nr 383.

Över kommissionens förslag har telegrafstyrelsen den 3 april 1918
avgivit utlåtande, varjämte svenska telegraftjänstemännens förening,
telegrafverkets ingenjörsförening, kvinnliga telegrafpersonalens förening,
telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening, kvimdiga telefontjänstemannaföreningen,
telegraf- och telefonmannaförbundet samt linjemästarna
i andra linjedistriktet inkommit med särskilda yttranden.

Telegrafstyrelsens förutnämnda utlåtande jämte en inom departementet
upprättad sammanfattning av de i nyssnämnda personalsammanslutningars
yttranden framställda yrkanden torde såsom bilagor få åtfölja
protokollet i detta ärende.

Innan jag ingår på kommissionens förslag, anhåller jag att få Nuvarande
lämna följande redogörelse för de nuvarande avlöningsförhållandena vid förhållanden.
telegrafverket och deras tillkomst.

Den senaste genomgående regleringen av löneförhållandena vid 19r°Jg^gne''
telegrafverket ägde rum år 1907, och den 11 oktober samma år fastställde
Kungl. Maj:t det avlöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket,
som med vissa däri sedermera vidtagna ändringar, vilka
emellertid icke berört reglementets huvudgrunder, ännu är gällande.

Vid nämnda reglering kommo en del nya principer i avlöningshänseende
till tillämpning. Stationsföreståndarna avskildes sålunda såsom
en särskild grupp med ett frän de övriga befattningshavarnas
avvikande avlöningssystem. Därjämte fastställdes för ett flertal tjänstemannagrupper
relativt låga begynnelseavlöningar med flera förhöjningar,
tätare — i tvåårsperioder — och mindre i början samt därefter glesare
— i treårsperioder — och större.

Yad först angick stationsföreståndarna, hade dessa liksom de av
dem ledda stationerna dittills varit indelade i fem klasser med samma
totalavlöning till alla föreståndare inom samma klass.

I enlighet med ett av särskilda kommitterade uppgjoi''t förslag
ställdes däremot vid 1907 års reglering stationsföreståndarnas avlöning
i direkt relation till det ekonomiska resultat, som den av vederbörande
föreståndare förvaltade stationen lämnade, på sådant sätt, att stationsföreståndare
utöver ett fast avlöningsbelopp, som gavs karaktär av
lön i egentlig bemärkelse, tillerkändes provision å uppbörden vid
stationen efter vissa i avlöningsreglementet angivna grunder. Denna
uppbördsprovision skulle motsvara de tjänstgöringspenningar, som tillkomnio
de icke provisionsberättigade befattningshavarna.

För telegrafverkets stationsföreståndare ansågs ett dylikt system

1909 års riks
dag.

1912 års riksdag.

4 Kungl. Maj-M nåd. proposition Nr 383.

för avlöningens utgående vara det enda rättvisa, enär inom detta —
såsom inom intet annat verk — den uppbörd, som visade stationens
rörelse, vore till väsentlig del direkt beroende på, huru föreståndarens
förmåga och intresse visat sig hava kunnat tillgodose allmänhetens
krav och sålunda även göra rörelsen för staten inkomstbringande.

Till den icke provisionsberättigade personalen skulle enligt 1907
års reglering utgå fast avlöning fördelad i lön och tjänstgöringspenningar
med i avlöningsreglementet närmare angivna belopp.

Vissa kvinnliga och flertalet lägre manliga befattningshavare
erhöllo vid sidan av de fasta avlöningarna antingen fri bostad eller
hyresersättning, varjämte ett särskilt dyrortstillägg, till en början benämnt
»tilläggsarvode», skulle utgå till vissa kategorier av icke provisionsberättigade
tjänstemän.

Pensionerna till befattningshavare vid telegrafverket skulle utgå
efter fasta, i avlöningsreglementet angivna pensionsunderlag.

I fråga om den provisionsberättigade personalens avlöningsförmåner
har efter år 1907 icke någon ändring vidtagits. Däremot hava
beträffande vissa av de övriga befattningshavarna ändringar ägt rum.

Vid 1909 års riksdag undergick sålunda avlöningen till vaktmästare
hos telegrafstyrelsen en reglering. Under det att nämnda befattningshavare
enligt 1907 års bestämmelser erhöllo eu begynnelseavlöning
av 1,140 kronor med två avlöningsförhöjningar å 120 kronor,
varje gång efter tre år, tilldelades de från och med år 1910 ytterligare
en tredje avlöningsforhöjning å 120 kronor och en fjärde dylik förhöjning
å 150 kronor, att utgå efter respektive nio och tolv års tjänstgöring.
Därigenom kommo vaktmästarna hos telegrafstyrelsen i avlöningshänseende
att bliva likställda med vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

Efter beredning av särskilda sakkunniga framlades vid 1912 års
riksdag förslag till en mera ingripande reglering av avlöningsförhållandena
för ett flertal befattningshavare samt om inrättande av vissa
nya tjänstemannakategorier.

Inom telegrafstyrelsen gjordes sålunda en uppdelning av den grupp
befattningshavare, som benämndes byråtjänstemän, och som dittills innefattat
samtliga biträdande manliga tjänstemän inom styrelsen utan
assistenter.

För dessa tjänstemän, oberoende av kvalifikationer, hade Kungl.
Maj:t vid 1907 års riksdag föreslagit en gemensam löneskala med en

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

begynnelseavlöning av 3,400 kronor och en högsta avlöning av 7,000
kronor, vilken slutavlöning skulle kunna uppnås efter tjuguett år.
Sistnämnda års riksdag ansåg emellertid på angivna skäl denna anordning
mindre lämplig. För de tjänster inom telegrafstyrelsen, som med
avseende a arbetets art kunde anses motsvara första gradens tjänster
inom det vid samma riksdag nyreglerade statskontoret, begränsades
det högsta avlöningsbeloppet till 6,000 kronor, vilken avlöning, med
utgång från en begynnelseavlöning av 3,400 kronor, skulle ernås efter
femton år. Då emellertid fyra befattningar inom styrelsen, vilka enligt
det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget skulle avlönas efter byråtjänstemännens
löneskala, nämligen sekreterar-, kamrerar-, byräingenjörsoch
förrådsintendentsbefattningarna, enligt riksdagens mening borde
högre avlönas än övriga byråtjänstemän, ställde riksdagen till telegrafstyrelsens
förfogande erforderliga medel för att i form av tilläggsarvoden
med 1,000 kronor för varje tilldelas de byråtjänstemän, som av styrelsen
förordnades att uppehålla ifrågavarande fyra befattningar. Enligt
beslut vid 1910 års riksdag likställdes sedermera byråkontrollör med
ovannämnda fyra befattningar.

Då vissa olägenheter visat sig vara föranledda av förutnämnda
utav riksdagen vidtagna anordning, beslöt 1912 års riksdag, efter framställning
av Kungl. Maj:t, att det till nyssnämnda byråtjänstemän utgående
särskilda arvodet skulle tilläggas dessa tjänstemäns egentliga
avlöning, samt att därjämte en reglering av deras avlöningar skulle
verkställas på sådant sätt, att desamma kunde inrangeras i den för
veikets alla icke provisionsberättigade tjänstemän gällande avlöningsskalan.
Degynnelseavlöuingen bestämdes därvid till 4,600 kronor o^ch
slutavlöningen, efter tolv år, till 7,000 kronor. Samtidigt beslöt riksdagen,
att den aktuariebefattning, som fanns inrättad inom styrelsen,
skulle förändras till befattning såsom sekreterare och aktuarie samt
i förevarande avseende likställas med nyssnämnda fem byråtjänstemän.

Vidare beviljades de kvinnliga kontorsskrivarna hos styrelsen,
vilkas avlöning utgjorde lägst 1,260 kronor och högst, efter tolv år’

1,800 kronor, ännu en avlöningsförhöjning med 150 kronor, varigenom
deras slutavlöning alltså kom att uppgå till 1,950 kronor. Därjämte
vidtogs viss ändring i fråga om perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.

Samtidigt och genom inskjutande av nyssnämnda arvodesbelopp
ä 1,950 kronor, vilket därförut icke förekommit i verkets löneskala,
vidtogs en reglering av perioderna för avlöningsfcrhöjningarnas utgående
för den kvinnliga föreståndaren för katalogexpeditionen.

6

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

Slutligen uppfördes en ordinarie befattning såsom föreståndare
för telegrafverkets provningsanstalt på telegrafstyrelsens stat under

benämningen professor. .

Vad därefter angår linjepersonalen är först att märka, att linjedirektörs
och liujeingenjörs avlöningar undergingo förhöjning. Nämnda
tjänstemäns år 1907 bestämda avlöningar utgjorde: för linjedirektör
lägst 4,600 kronor och högst, efter femton år, 7,000 kronor samt för
linjeingenjör lägst B.000 kronor och högst, efter aderton år, 5,500
kronon Sedan förslag om avlöningsförbättring för ifrågavarande grupper
av tjänstemän redan under år 1908 framkommit utan att vinna bifall,
gjorde telegrafstyrelsen under år 1911 framställning i ämnet. Under
framhållande av det oavvisliga behovet av en avlöningsförbattring
föreslog telegrafstyrelsen därvid följande avlöningsbelopp, nämligen för
linjedirektör lägst 6,000 och högst, efter tolv år, 8,000 kronor samt
för linjeingenjör lägst 4,600 kronor och högst, efter likaledes tolv år,

6,500 kronor. Styrelsen påvisade, att de sålunda föreslagna avlöningsbeloppen
för linjedirektör såväl i begynnelse- som slutavlömng väsentligt
understege de avlöningsförmåner, inberäknat ersättning för bostad
och bränsle, som enligt år 1907 bestämda och då ännu gällande avlöningar
tillkomme ban- och maskindirektörer vid statens järnvägar,
ävensom att en motsvarande jämförelse mellan avlöningsförmånerna för
å ena sidan linjeingenjör vid telegrafverket och å andra sidan baningenjör
av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar utvisade
en avsevärd skillnad i begynnelseavlöning till förmån för nämnda befattningshavare
vid statens järnvägar, under det att slutavlöningarna
i det närmaste sammanfölle. Styrelsen framhöll med anledning därav,
att de föreslagna avlöningarna för telegrafverkets ingenjörspersonal
icke kunde anses för höga samt att det vore oeftergivligt, att berörda
avlöningar bleve fastställda. Styrelsens förslag framlades av Kungl.
Maj:t oförändrat för 1912 års riksdag och blev även av riksdagen godkänt.

Med hänsyn till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden
verkställdes vidare en reglering av avlöningarna för linjemästare av
2:a lönegraden samt linjeförman och reparatör.

Därjämte inrättades två nya ordinarie tjänstemannakategorier,
nämligen förrådsbokhållare och reparatör av l:a lönegraden. Sistnämnda
grupp av befattningshavare tillkom genom utbrytning ur den dittillsvarande
reparatörsgruppen av sådana reparatörer, av vilka krävdes
större yrkesskicklighet och specialkunskaper.

Även den biträdande stationspersonalens avlöningar blevo föremål
för reglering.

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

För kontrollör av såväl l:a som 2:a lönegraden hade dittills begynnelseavlöningen
varit bestämd till 3,000 kronor. På grund av en
år 1907 meddelad övergångsföreskrift hade emellertid dessa kontrollörer
tilldelats högre ingångsavlöningar, vadan berörda begynnelseavlöning
icke kommit till användning. År 1912 höjdes begynnelseavlöningen
för de båda graderna av kontrollörer till resp. 3,800 och 3,400 kronor.

I ill grund för den vid 1907 års reglering bestämda avlöningen
för assistent låg ett antagande, att assistent skulle kunna vinna ordinarie
anställning vid tidigare ålder än motsvarande befattningshavare
vid andra verk. Enär den sedermera vunna erfarenheten visat, att berörda
antagande icke var hållbart, fastställdes år 1912 för assistent
samma begynnelse- och slutavlöningar som för manlig postexpeditör.

Vidare erhöllo telegrafist, vaktföreståndare och interurbantelefonist
viss avlöningsförbättring efter jämförelse, där sådan kunde ske,
med befattningar vid andra verk. Jämväl för stationsförmän och stationsbiträden
blevo avlöningarna reglerade.

Verkstudspersonalens avlöningar blevo vid 1912 års riksdag, i samband
med en omorganisation av verkstaden, i väsentlig mån förändrade.
Befattningen såsom verkstadsdirektör, vilken dittills haft karaktär av
ordinarie tjänst, förändrades till en arvodesbefattning med ett årligt
arvode av 12,000 kronor. Verkstadsingenjör, vilken i avlöningshänseende
varit likställd med linjeingenjör, fick sin avlöning reglerad på
samma sätt som, enligt vad förut nämnts, skedde för sistnämnda kategori
av ingenjörer. Den dittillsvarande befattningen såsom verkstadskassör
och bokhållare indrogs, och i dess ställe inrättades, jämte en
tjänst såsom kassör av l:a lönegraden med samma avlöning som likanämnda
tjänster vid linjedistrikten, en kontorschefsbefattning. Därjämte
reglerades avlöningarna för materialförvaltare och verkmästare
huvudsakligen med ledning av avlöningar till motsvarande befattningshavare
vid enskilda verkstäder.

Slutligen torde böra framhållas, att 1912 års riksdag medgav rätt
till dyrortstillägg för vissa befattningshavare, vilka dittills icke åtnjutit
dylik förmån, nämligen för kontrollör, kvinnlig kassör och bokhållare,
linjemästare av l:a lönegraden, stationsförman och stationsbiträde, liksom
även för den nyinrättade kategorin förrådsbokhållare.

Efter år 1912 har ingen annan förändring ägt rum i fråga om de
nämnda år fastställda avlöningarna för då förekommande slag av tjänster
vid telegrafverket, än att befattningen såsom föreståndare för telegrafverkets
undervisningsanstalt vid 1916 års riksdag uppflyttades från den

Organisation
sförändringar
efter
Sr 19i2,

Allmänna

synpunkter.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

lägre till den högre graden av byråtjänstemän inom telegrafstyrelsen.
Vid sistnämnda riksdag fattades emellertid tillika beslut om inrättande
av tre nya ordinarie tjänstemannakategorier nämligen dels radiokommissarier
och radiotelegrafister för de nya radiotelegrafstationerna och
dels en befattning såsom inköpschef vid telegrafverkets verkstad. Radiokommissarierna,
vilka icke blevo berättigade till uppbördsprovision,
likställdes i avlöningshänseende med kontrollör av l:a lönegraden.
För radiotelegrafisterna, vilkas rekrytering antogs komma att ske från
stationsbiträdes- och stationsförmansgrupperna, ansågs avlöningen böra
bestämmas så mycket högre än för stationsförmän, att man skulle kunna
förvänta, att för radiotelegraftjänst lämpade personer inom verket skulle
finna med sin fördel förenligt att ägna sig åt sådan tjänst.

Slutligen torde böra omnämnas, att telegrafstyrelsen i skrivelse
till 1915 års avlöningskommission den 22 februari 1918 meddelade,
att styrelsen ämnade till Kungl. Maj:t ingiva förslag dels beträffande
uppförande å ordinarie stat av nya befattningar såsom ingenjörsassistent
och ritare, dels ock angående omläggning och höjning av det arvode,
som utgår till tjänsteman, vilken förordnats till telegrafinspektör.

Då jag nu går att framlägga förslag till löneförbättring för tjänstemän
vid telegrafverket och vad därmed äger samband, tillåter jag mig
först att beträffande de allmänna synpunkter, som därvid varit för mig
bestämmande, hänvisa till vad jag i sådant hänseende förut denna dag
anfört vid behandlingen av motsvarande fråga rörande statens järnvägar.
Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande, utan att måhända tillräckligt
hava beaktat den provisoriska karaktär, som förslaget av 1915 års
kommission innebär, framställt yrkanden, bland annat, på andra och
väsentligt högre avlöningar i allmänhet än de av kommissionen ifrågasatta.
Då det ej varit möjligt att utan frågans undanskjutande till
en kommande riksdag föreslå i någon mån genomgripande förändringar
i de förslag, som av kommissionen framlagts, har jag ej i nu förevarande
sammanhang kunnat upptaga frågan om behovet i och för sig
av de av telegrafstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen till en ingående
prövning, utan måste därmed anstå till den mera definitiva prövning
av vissa avlöningsspörsmål vid de affärsdrivande tekniska verken, som
jag har för avsikt att så snart som möjligt upptaga till''vidare utredning.

Vid nu angivna förhållanden har jag vid den följande behandlingen
av telegrafverkets lönefråga endast undantagsvis redogjort för de
av telegrafstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen, utan torde härutinnan
få hänvisas till styrelsens bifogade yttrande. En del ändrings- och tilläggs -

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 883.

förslag, som från styrelsens sida framkommit och som i några punkter
jämväl synas ägnade att undanröja vissa med kommissionens förslag
förbundna ojämnheter, får jag emellertid tillfälle att i det följande
närmare beröra.

Vid behandlingen av de speciella löneförhållandena vid telegrafverket
följer jag i de av kommissionen upptagna frågorna den ordning,
som kommissionen använt i sitt betänkande. Därefter ämnar jag för
Kungl. Maj:t framlägga några frågor, vilka icke av kommissionen berörts,
men som dock, utan att utgöra några egentliga avsteg från
huvudgrunderna för nu ifrågavarande lönereglering, torde kunna lösas
i detta sammanhang.

Det förslag till avlöningsförbättring för telegrafpersonalen, som
kommissionen framlagt, omfattar dels en förändring av grunderna för
hyresbidrags utgående, dels utsträckning av rätten till dyrortstillägg
och dels reglering av själva avlöningsbeloppen jämte viss omläggning
av grunderna för uppbördsprovisions utgående. I samband därmed
har kommissionen slutligen föreslagit en höjning i de fasta pensionsunderlagen
för den ordinarie telegrafpersonalen.

Enligt nu gällande, i § 16 av avlöningsreglementet införda bestämmelser
äger kommissarie av-5:e, 6:e och 7:e lönegraderna åtnjuta fri
bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda lägenheter
jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag med högst
300 kronor för år. Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje
''särskilt fall bestämma, huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall
utgå, ävensom beloppet av berörda bidrag. Till verkmästare, linjemästare,
linjeförman, radiotelegrafist, stationsförman, reparatör och
stationsbiträde utgår hyresbidrag enligt av telegrafstyrelsen fastställda
grunder, med minst femton, högst trettio procent av avlöningen.

Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.

De av telegrafstyrelsen år 1907 bestämda grunderna för hyresbidragens
beräknande undergingo år 1912 en förändring, varigenom själva
bidragsbeloppen inom den i avlöningsreglementet angivna ramen höjdes.
Sedermera har under år 1917 en ytterligare höjning ägt rum.

I enlighet med de av telegrafstyrelsen senast fastställda grunderna
för hyresbidrag beräknas dylikt bidrag till därtill berättigad personal
alltid efter trettio procent av avlöningen, dock med vissa maximibelopp
för olika befattningsgrupper och stationeringsorter. Telegraförterna
hava med hänsyn härtill blivit indelade i sju grupper, av vilka
den första innefattar de dyraste och den sjunde de billigaste orterna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 licift. (Nr 383.) 2

Inneborden
av kommissionens
förslag.

Hyresbidrag.

Nuvarande

bestämmel ser.

10

Kommis sionen.

Kungl. Maj:ts nåd. -proposition Nr 383.

Maximibeloppen enligt de år 1917 utfärdade bestämmelserna framgå
av följande tabell:

Ortsgrupp

Linjemästar**
av 1 :a löne-graden

Linjeförman
av l:a löne-graden och
stationsför-

man

Reparatör
och stations-biträde

Grupp I (dyraste ort) ...........

800

540

450

» It ...........................

750

540

400

» in ..............................

700

525

385

» IV ..............................

600

495

330

» V ..............................

—

470

305

» VI ...........................

—

440

275 |

» Vll (billigaste ort)...........

—

415

250

Till reparatör av l:a lönegraden å orter tillhörande grupperna
VI och VII utgår emellertid hyresbidraget med 300 kronor.

Det torde här böra anmärkas,- att för närvarande icke några
linjemästare av l:a lönegraden finnas placerade på orter tillhörande
grupperna V—VII.

Verkmästare åtnjuter ett fast hyresbidrag med 600 kronor.

För alla linjemästare av 2:a lönegraden och linjeförmän av 2:a
lönegraden utgöra hyresbidragens maximibelopp 600 respektive 450
kronor. Dessa befattningshavare hava nämligen för närvarande icke
fast stationeringsort.

Radiotelegrafist åtnjuter hyresbidrag efter samma grunder som
linjeförman av l:a lönegraden.

Kommissionen har i fråga om hyresbidragen anfört följande:

»Enligt kommissionens förmenande böra förutom tjänstemän, vilka
enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade till hyresbidrag, jämväl
vaktmästare hos telegrafstyrelsen av skäl, som kommissionen i det
följande får tillfälle att närmare angiva, komma i åtnjutande av dylik
förmån.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att telegrafstyrelsen för
kommissionen anmält sin avsikt att hos Kungl. Magt göra framställning
om sammanslagning dels av de båda linjemästargraderna och dels av
de två linjeförmansgrupperna. Genom en dylik sammanslagning skulle
samtliga befattningshavare inom å ena sidan linjemästar- och å andra
sidan linjeförmansgruppen komma att i fråga om hyresbidrag bliva
underkastade inom respektive grupper enhetliga bestämmelser. Någon
ändring i avlöningsreglementet är emellertid på grund härav icke
erforderlig.

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Kommissionen har icke ansett sig böra i detta sammanhang föreslå
någon ändring i de normer, efter vilka hyresbidragen böra beräknas,
och förutsätter sålunda, att dylikt bidrag skall utgå med trettio procent
å de avlöningar, som kommissionen i det följande ämnar föreslå. Enär
de nuvarande maximibeloppen enligt kommissionens mening skulle
komma att i många fall alltför kraftigt beskära de i enlighet därmed
beräknade hyresbidragen, har kommissionen emellertid ansett sig böra
föreslå genomgående höjningar av nämnda belopp.

Enligt kommissionens mening bör hyresbidraget för annan befattningshavare
än verkmästare begränsas till högst nedanstående belopp,
därvid kommissionen förutsätter, att de senast tillämpade grunderna
för orternas gruppering fortfarande bibehållas:

Ortsgrupp

Linje-

mästare

Linjeförman,
radiotele-grafist och
stations-förman

Reparatör

Stati ons-biträde

Grupp I .........

900

600

550

500

» II ............

850

575

500

450

» 11! ............

800

550

450

400

» IV ............

750

525

425

375

700

500

400

350

1 » VI ............

650

475

375

325

» VII ...........

600

450

350

300

För verkmästare bör hyresbidraget bestämmas till ett fixt belopp
av 750 kronor.

Därest någon sammanslagning av å ena sidan de båda linjemästargraderna
och å andra sidan de två linjeförmansgrupperna skulle anses
icke böra ske, bör hyresbidrag för linjemästare av 2:a lönegraden och
linjeförman av 2:a lönegraden beräknas efter ett maximibelopp av
respektive 750 och 500 kronor.

Samtidigt torde det i avlöningsreglementet angivna maximibeloppet
för hyresbidrag till vissa kvinnliga befattningshavare böra höjas från
nuvarande 300 kronor till 400 kronor.

Såsom förut nämnts äger för närvarande telegrafstyrelsen att fastställa
de grunder, efter vilka hyresbidrag skall utgå. För åstadkommande
av enhetlighet, särskilt beträffande ortsgrupperingen, mellan de
verk, varest hyresbidrag förekomma såsom avlöningsform, torde för framtiden
rätten att fastställa berörda grunder böra förbehållas Kungl. Maj:t.

De maximibelopp för hyresbidragen, som här ovan föreslagits,
hava bestämts med beaktande av de särskilda principer, som legat till

12

Kungl. M«j:ts nåd. ''proposition Nr 383.

grund för nu förevarande lönereglering och under jämförande av de
sammanlagda avlöningsbelopp, som skulle komma att utgå för likställda
befattningshavare i telegrafverket och inom andra verk. Kommissionen
förutsätter därför, att i berörda grunder bestämmelser meddelas om
maximibelopp i enlighet med förslaget samt att dessa maximibelopp
bliva beståndande tills en allmän reglering av avlöningarna vid telegrafverket
ånyo äger rum.»

Yttranden. Vissa personalsammanslutningar hava i sina över kommissionens

förslag avgivna yttranden ifrågasatt helt nya huvudgrunder för hyresbidragens
beräknande. I övrigt hava inga andra erinringar framställts
emot kommissionens förslag än att högsta hyresbidraget till kvinnliga
stationsföreståndare borde bestämmas till ännu högre belopp än kommissionen
föreslagit. Telegrafstyrelsen har sålunda, med hänsyn därtill
att kvinnlig stationsföreståndare numera äger i likhet med linjeförman
åtnjuta fri bostad om två rum och kök jämte fri uppvärmning och belysning,
påyrkat, att sådan kvinnlig stationsföreståndare, som icke kan
erhålla denna förmån in natura, skall i stället tilldelas hyresbidrag till
samma belopp som linjeförman eller högst 600 kronor, och kvinnliga
telegrafpersonalens förening har föreslagit, att maximibeloppet borde bestämmas
till 800 kronor.

Departe- För egen del kan jag med hänsyn till de av mig förut omnämnda

mentschefeo. huvudgrundsatserna för genomförande av nu ifrågavarande lönereglering
icke förorda, att några helt nya huvudgrunder för hyresbidragens bestämmande
för närvarande komma till tillämpning.

Vad maximibeloppet för hyresbidrag till vissa kvinnliga befattningshavare
angår, synes mig det av telegrafstyrelsen anförda skälet
för en höjning hava visst fog för sig, och jag tillåter mig därför föreslå,
att maximibeloppet bestämmes till 600 kronor eller samma belopp,
som av kommissionen föreslagits såsom maximibelopp för hyresbidrag
till linjeförman å i hyresavseende dyraste ort. Då emellertid telegrafstyrelsens
av mig upptagna förslag grundar sig på det förhållandet,
att kvinnlig kommissarie äger erhålla fri bostad av samma storlek som
linjeförman, synes det mig dock böra förutsättas, att nämnda kvinnliga
tjänstemän i de fall, då fri bostad ej kan erhållas, icke tilldelas hyresbidrag
till högre belopp än de maximibelopp, som fastställts för linjeförman,
placerad å ort, vilken i hyresavseende är av samma dyrhet
som den ort, där vederbörande föreståndare är stationerad.

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 3S3. 13

I övrigt har jag under förhandenvarande förhållanden intet att
erinra mot kommissionens förslag.

Det av mig förordade förslaget föranleder ändring i § 16 i avlöningsreglementet
i tre avseenden, nämligen dels i fråga om maximibeloppet
för hyresbidraget till vissa kvinnliga tjänstemän, dels beträffande
rätten att fastställa gruuder för hyresbidragen till övrig därtill
berättigad pers'' nal, vilken rätt, ifrån att hava tillkommit telegrafstyrelsen,
skulle förbehållas Kungl. Maj:t dels ock såtillvida som vaktmästare
hos telegrafstyrelsen skulle beredas förmånen att komma i
åtnjutande av hyresbidrag. Det av kommissionen i övrigt framställda
förslaget till grunder för hyresbidragens utgående torde i enlighet med
vad nyss nämnts böra fastställas av Kungl. Maj:t, och torde jag få tillfälle
att framdeles, sedan frågan om lönereglering för telegrafpersonalen
blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen prövad, fä återkomma till detta
spörsmål.

Redan i detta sammanhang torde jag få nämna, att det är min
avsikt att förorda den ifrågasatta sammanslagningen av å ena sidan
de båda linjeförmansgrupperna och å andra sidan de två linjemästargraderna.

Beträffande dyrortstillägg är i § 17 av avlöningsreglementet stadgat,
att radiokommissarie, kontrollör, assistent, förrådsbokhällare, telegrafist,
vaktföreståndare, kassör, bokhållare, interurbantelefonist, linjemästare
av l:a lönegraden, linjeförman av l:a lönegraden, radiotelegrafist,
stationsförman, reparatör och stationsbiträde skola äga, enligt av telegrafstyrelsen
fastställda grunder, uppbära dylikt tillägg med högst
femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av att för manlig
tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor, dyrortstillägg ej må
beräknas å högre belopp än 3.000 kronor samt för kvinnlig tjänsteman,
vars avlöning överstiger 1,500 kronor, ej å högre belopp än 1,500 kronor.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som avlöningen; dock skola minst tvä tredjedelar därav
anses såsom lön.

Enligt av telegrafstyrelsen för tiden från och med den 1 januari
1917 fastställda grunder utgår dyrortstillägg med tio eller femton
procent till därtill berättigad personal å vissa orter enligt särskild
gruppering. Å övriga orter utgår icke dylikt tillägg. *

Kommissionen har härutinnan anfört följande:

»Rätten till dyrortstillägg är sålunda enligt avlöningsreglementets

Dyrorts tillägg.

Nuvarande

bestäm melser.

Kommis sionen.

14

Kiwgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

nuvarande bestämmelser inskränkt till allenast vissa grupper av tjänstemän.
Såsom kommissionen redan i den allmänna delen av detta betänkande
framhållit, bör emellertid enligt kommissionens uppfattning
rätten till dylika tillägg tillkomma samtliga de befattningshavare vid
nu förevarande verk, vilka äro placerade å dyrorter, med undantag av
stationsföreståndarna. Det skulle kunna ifrågasättas, att rätten till
dyrortstillägg skulle utsträckas även till sistnämnda grupper av befattningshavare,
inen kommissionen har ansett sig icke kunna avgiva
förslag härutinnan, så länge de nuvarande avlöningsformerna för dessa
befattningshavare med de förmåner, som rätten till uppbördsprovision
innebär, äga bestånd.

Generaldirektör och verkstadschef böra givetvis icke åtnjuta dyrortstillägg.

Den nuvarande begränsningen av dyrortstilläggens belopp torde
fortfarande kunna bibehållas.

Fastställandet av de närmare grunderna för dyrortstilläggets utgående
bör, i likhet med förhållandet vid de övriga kommunikationsverken
och av samma skäl som förut anförts beträffande hyresbidragen,
ankomma på Kungl. Maj:t.»

Yttranden. I sitt över kommissionens förslag avgivna utlåtande har telegraf styrelsen

ifrågasatt sådan förändring i berörda förslag, att rätten till
dyrortstillägg skulle begränsas allenast på sådant sätt, att för manlig
tjänsteman, vilkens avlöning överstiger 6,000 kronor, dyrortstillägg
icke skulle utgå å högre belopp än 6,000 kronor samt för kvinnlig
befattningshavare, vilkens avlöning överstiger 8,000 kronor, ej å högre
belopp än 3,000 kronor Liknande yrkanden hava framkommit från
telegrafverkets ingenjörsförening, svenska telegraftjänstemännens förening
samt kvinnliga telegraftjänstemännens förening. De två sistnämnda
sammanslutningarna hava därjämte föreslagit, att rätt till
dyrortstillägg i förekommande fall jämväl skulle tillkomma stationsföreståndarna.
Slutligen hava telegraf- och telefonmannaförbundet samt
linjemästare i andra linjedistriktet föreslagit en omläggning av huvudgrunderna
för dyrortstilläggets utgående.

Deporte- Sistnämnda förslag kan jag av samma skäl, som jag nyss

mentschefen. omnänmcie beträffande framställt förslag om helt nya huvudgrunder
för hyresbidragens bestämmande, icke biträda. Vidkommande
frågan om utsträckning av rätten till dyrortstillägg jämväl till sta -

15

Kungl. Maj ts nåd. proposition Nr 383.

tionsföreståndare sjnes mig det av kovnmissionenmot en dylik utsträckning
anförda skälet vara avgörande. Ej heller har jag vid
den nu förevarande provisoriska regleringen kunnat ansluta mig
till yrkandena, att dyrortstillägg skulle kunna beräknas å högre
belopp än kommissionen föreslagit. En höjning av de utgående dyrortstilläggsbeloppen
skulle nämligen föranleda, att de sammanlagda avlöningsbeloppen
för vederbörande befattningshavare vid telegrafverket
skulle komma att bliva högre än för motsvarande befattningshavare
vid exempelvis statens järnvägar.

Jag anser mig sålunda böra tillstyrka kommissionens förslag i
denna del oförändrat.

Kommissionen övergår härefter till redogörelsen för den reglering
av själva avlöningsbeloppen, som enligt kommissionens mening bör
äga rum, och anför härvid inledningsvis:

»Till en bo rjan må därvid framhållas, att, såsom redan tidigare
uttalats, kommissionen ansett sig endast i några- undantagsfall böra
ifrågasätta en rubbning i de olika tjänstekategoriernas förhållande sinsemellan
eller till befattningsgrupper i andra verk, med vilka vid senaste
reglering jämförelser förekommit.

Från vad kommissionen i den allmänna delen av detta betänkande
anfört må vidare erinras, att det för vissa befattningsgrupper vid telegrafverket
förekommande systemet med avlöningsförhöjningar efter tvåårsperioder
enligt kommissionens mening icke bör bibehållas. Samtidigt
med eu förändring härutinnan på sådant sätt, att samtliga avlöningsförhöjningar
för alla befattningshavare skulle inträda efter treårsperioder,
och för att icke genom en dylik åtgärd den tid, efter vilken slutavlöning
kan uppnås, må ytterligare förlängas, har kommissionen vidtagit en
motsvarande minskning av avlöningsförhöjningarnas antal. En dylik
minskning har därjämte företagits i vissa fall, nämligen dels då avlöningsskalan
för någon tjänstemannagrupp varit lagd på sådant sätt,
att slutavlöningen uppnåtts efter alltför läng tid, och dels då en förkortning
av skalan varit nödvändig för att uppnå närmare överensstämmelse
i avlöningshänseende med någon tjänstemannakategori vid
de övriga verken.

I detta sammanhang torde också böra nämnas, att kommissionen
ansett sig böra vidtaga vissa ändringar i gällande avlöningsskala för
den icke provisionsberättigade personalen utöver de förändringar, som
föranledas av den allmänna avlöningsnivåns höjande. Ett nytt arvodesbelopp
av 1,320 kronor har kommissionen sålunda ansett böra införas

Regleringen
av avlöningsbeloppen.

Kommis sionen,

Departe mentschefen.

16 Kungl. Maj:t,s nåd. proposition Nr 383.

mellan de nuvarande arvodesbeloppen 1,260 och 1,880 kronor. För
att göra själva avlöningskurvan mjukare har kommissionen vidare ansett,
att ovanför avlöningsbeloppet 2,100 kronor vissa förändringar i avlöningsskalan
böra äga rum. I nuvarande avlöningsskalan följa ovanför
beloppet 2,100 kronor följande belopp: 2,400, 2,700, 8,000, 3,400, 3,800,
4,200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor. Enligt kommissionens mening
bör emellertid skalan i berörda del erhålla följande utseende: 2,100,

2,250 2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,900, 4,300, 4,700, 5,100

och 5,500 kronor.»

För egen del anser jag mig ytterligare böra understryka, att den
nu ifrågavarande provisoriska regleringen endast avser att på det bestående
avlöningssystemets grund vidtaga en förhöjning av avlöningsbeloppen.
Med de utgångspunkter, som därvid varit bestämmande,
hava därför rubbningar i de olika tjänstekategoriernas inbördes ställning
och förhållande till jämförliga befattningsgrupper i andra verk måst
i möjligast största mån undvikas.

Av telegrafstyrelsen har ifrågasatts, att i den av kommissionen
föreslagna avlöningsskalan för den icke provisionsberättigade personalen
avlöningsbeloppen 1,950 och 2,100 kronor skulle utbytas mot allenast
ett belopp av 2,000 kroncr. Denna förändring har jag emellertid under
förhandenvarande förhållanden icke kunnat förorda.

Däremot har jag, av skäl som jag i det följande får tillfälle att
närmare angiva, ansett skalan mellan avlöningsbeloppen 2,500 kronor
och 3,900 kronor böra undergå en förändring, varigenom avlöningsintervallernas
antal skulle minskas med en. Kommissionens förslag till
avlöningsskala innefattar i sistberörda läge beloppen 2,750, 3,000, 3,300
och 3,6<)0 kronor. Enligt min mening böra nämnda belopp utbytas
mot beloppen 2.800, 3,100 och 3,500 kronor.

I den följande framställningen av sitt förslag om reglering av
själva avlöningsbeloppen har kommissionen först redogjort för stationsoch
linjepersonalens avlöningar samt därefter övergått till verkstadspersonalen
och befattningshavarna vid telegrafstyrelsen. Inom förstnämnda
avdelning har kommissionen ansett sig först böra upptaga
till behandling de manliga icke provisionsberättigade tjänstemannakategorierna
vid stationerna samt manliga befattningshavare vid liojedistrikten,
därvid början gjorts med de tjänstemän, vilka äro berättigade
till hyresbidrag, samt därefter de kvinnliga icke provisionsberättigade
befattningshavarna inom nämnda delar av telegrafverket och
slutligen den provisionsberättigade personalen. Inom varje behandlad

17

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Sr 383.

grupp av tjänstemän har kommissionen utgått från de befattningshavare,
som stå lägst i avlöningshänseende.

I det följande använder jag samma ordningsföljd för frågornas
behandling.

Stationerna och linjedistrikten.

Beträffande de hyresbidragsberättigade manliga tjänstemän, vilka
icke äga rätt till uppbördsprovision, anför kommissionen:

»Vad då den lägst avlönade manliga tjänstemannakategorin inom
stations- och lirijepersonalen, stationshitråden, angår, har, såsom redan i
den allmänna delen av detta betänkande angivits, kommissionen vid
regleringen av avlöningsförhållandena för personalen vid telegrafverket
liksom vid, bland annat, statens järnvägar och postverket utgått ifrån,
att de obefordrade manliga tjänstemannagrupperna inom de olika verken
såvitt möjligt böra i avlöningshänseende likställas.

För stationsbiträdena vid telegrafverket utgör för närvarande den
fasta begynnelseavlöningen 900 kronor med avlöningsförhöjningar efter
resp. två, fyra, sex, nio och tolv år till 960, 1,020, 1,140, 1,260 och
1,380 kronor. Dessutom åtnjuta dessa befattningshavare, förutom hyresbidrag,
i förekommande fall dyrortstillägg.

Det torde här böra erinras, att telegraforterna i hyresbidrags- och
dyrortsavseende äro indelade i flera grupper, nämligen med hänsyn till
hyresbidrag i sju och i fråga om dyrortstillägg i tre grupper, vilka
gruppindelningar kunna sinsemellan kombineras på olika sätt. Till
billigaste ort äro sålunda att hänföra sådana orter, varest dyrortstillägg
icke utgår och beträffande vilka lägsta maximum för hyresbidrag är
fastställt, samt till dyraste ort sådana orter, där dyrortstillägg utgår
med femton procent av den fasta avlöningen och i fråga om vilka de
högsta maximibeloppen för hyresbidrag gälla.

För stationsbiträden utgör den sammanlagda avlöningen för närvarande
å billigaste ort i begynnelseavlöning 1,150 kronor och i slutavlöning
1,630 kronor samt å dyraste ort i begynnelseavlöning 1,305
kronor och i slutavlöning 2,001 kronor.

I anslutning till vad kommissionen nyss anfört angående likställigheten
mellan de obefordrade personalgrupperna vid de olika verken
har kommissionen ansett, att stationsbiträdena hädanefter i avlöningshänseende
böra likställas med personal tillhörande stationskarlsgruppen
vid statens järnvägar, och bör för detta ändamål stationsbiträdes begynnelseavlöning
sättas till 1,260 kronor med förhöjningar till 1,320.

Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 käft. i Nr 383.) 3

1. Hyyes*
bidragsberättiyademanliga

tjänstemän.

Kommis sionen,

Stations biträde.

Reparatör.

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Avlöningsförhöjningarnas antal skulle
sålunda från nuvarande fem, av vilka den sista erhälles efter tolv år,
inskränkas till allenast fyra. Därigenom att samtliga perioderna för
erhållande av avlöningsförhöjning bestämmas till tre år, kommer emellertid
slutavlöningen fortfarande att uppnås efter tolv år. Den sammanlagda
avlöningen för stationsbiträden skulle, med tillämpning av de
utav kommissionen föreslagna förändrade grunderna för hyresbidragens
utgående, komma att uppgå till följande belopp:

Begynnelse- Slutavlöavlöning
ning

kr. kr.

billigaste ort .............................. 1,560 1,950

dyraste ort ............................ 1,827 2,392.50

Till jämförelse må nämnas, att den sammanlagda avlöningen för
stationskarlsgruppen vid statens järnvägar enligt kommissionens förslag
skulle bliva:

Begynnelse- Slutavlöavlöning
ning

kr. kr.

billigaste ort .................................. 1,530 1,980

dyraste ort ........................ 1,885 2,410

De anförda beloppen utvisa alltså avvikelser, som med hänsyn till
de skilda avlöningsbestämmelserna vid telegrafverket och statens järnvägar
måste betraktas såsom oväsentliga.

Närmast över stationsbiträden i avlöningshänseende stå av den
manliga linje- och stationspersonalen de båda reparatö>rsgrupperna.
Reparatör av 2:a lönegraden åtnjuter för närvarande en fast begynnelseavlöning
av 960 kronor med förhöjningar till 1,020, 1,140, 1,260. 1,380
och 1,500 kronor och reparatör av l:a lönegraden en fast begynnelseavlöning
av 1,020 kronor med förhöjningar till 1,140, 1,260, 1,380,

1,500 och 1,650 kronor. För båda grupperna inträda avlöningsförhöjningarna
efter resp. två, fyra, sex, nio och tolv år.

För dessa tjänstemän har kommissionen ansett uppflyttning böra
ske på sådant sätt, att begynnelseavlöningarna bestämmas för reparatör
av 2:a lönegraden till 1,320 kronor och för reparatör av l:a lönegraden
till 1,380 kronor. Samtidigt med att kommissionen förändrat perioderna
för avlöningsförhöjning på sådant sätt, att dylik förhöjning varje gång
inträder efter tre år, har kommissionen minskat dessa förhöjningars
antal, så att slutavlöningen fortfarande uppnås efter tolv år.

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

De fasta avlöningsbeloppen skulle enligt kommissionens förslag
bliva:

för reparatör av 2:a lönegraden 1,320, 1,380, 1,500, 1,650 och

1,800 kronor samt

för reparatör av l:a lönegraden 1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och
1,950 kronor.

Härtill skulle komma hyresbidrag samt, i förekommande fall,
dyrortstillägg.

Stntionsförman åtnjuter för närvarande en fast begynnelseavlöning
av 1,020 kronor med förhöjningar, varje gång efter tre år, till 1,140,
1,260, 1,380 och 1,500 kronor, vilken slutavlöning sålunda kan uppnås
efter tolv års tjänstgöring.

Med hänsyn till önskemålet att bibehålla nuvarande proportionen
mellan avlöningarna till å ena sidan stationsförman och å andra sidan
stationsbiträde har kommissionen ansett avlöningarna för stationsförman
böra utgå med följande belopp, nämligen: 1,320, 1,380, 1,500, 1,650
och 1,800 kronor, vartill skulle komma hyresbidrag och dyrortstillägg.

Befattningarna linje för man och linjemästnre äro för närvarande
var för sig fördelade i två lönegrader. Till den l:a lönegraden höra
sådana befattningshavare, som hava fast stationeringsort, och till 2:a
lönegraden sådana, som på grund av arbetets beskaffenhet hittills icke
ansetts böra tilldelas fast stationeringsort. För dylika tjänstemän av 2:a
lönegraden utgå de fasta avlöningarna med lägre belopp än för motsvarande
befattningshavare av l:a lönegraden, men de förra erhålla
i stället, vid sidan av den fasta avlöningen, särskilda dagtraktamenten
under varje dag av året.

Såsom redan blivit omnämnt vid behandlingen av frågan om förändrade
grunder för hyresbidragens beräknande, har emellertid telegrafstyrelsen
meddelat sin avsikt att hos Kung!. Maj:t föreslå, att samtliga
linjeförmän och linjemästare skulle erhålla fast placeringsort i likhet
med vad numera bestämts i fråga om arbetare vid linjedistrikten.
Genom en dylik anordning skulle de nuvarande befattningarna linjeförman
av 2:a lönegraden och linjemästare av 2:a lönegraden komma
att försvinna, och deras innehavare likställas med motsvarande tjänstemän
i l:a lönegraden.

För närvarande utgöra de fasta avlöningsbeloppen:

för linjeförman av l:a lönegraden 1,140, 1,260, 1,380, 1,500,
1,650 och 1,800 kronor samt

för linjemästare av la lönegraden 1,500, 1,650, 1,800, 1,950,

2,100, 2,400 och 2,700 kronor.

Stations förman.

linjeförman
och linjemästare.

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Sr 383.

De tre första avlöningsförhöjningarna inträda efter tvåårsperioder
ocli de övriga efter treårsperioder, så att slutavlöningarna uppnås av
linjeförman efter tolv och av linjemästare efter femton år.

För dessa tjänstemannakategorier har kommissionen tänkt sig en
uppflyttning av begynnelseavlöningen till 1,650 kronor för linjeförman
och till 1.950 kronor för linjemästare samt, i samband med en omläggning
av perioderna för ålderstillägg till enbart treårsperioder, förändring
av löneskalan, så att slutavlöningen skulle uppnås efter samma
antal år som för närvarande. Avlöningsförbättringen skulle sålunda
komma att bliva proportionsvis något lägre för linjemästare än för
linjeförman. Kommissionen har emellertid icke ansett sig kunna föreslå
högre avlöning för linjemästare vid det förhållande, att dessa
tjänstemän dels år 1912 erhöllo rätt till dyrortstillägg och dels från
och med år 1917 erhållit ytterligare avlöningsförbättring genom en
väsentlig höjning av det till dem utgående hyresbidraget.

Avlöningsbeloppen skulle alltså enligt kommissionens mening
böra bestämmas:

för linjeförman till 1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,250 kronor samt

för linjemästare till 1,950, 2,100, 2,250, 2,500. 2,750 och 3,000 kronor.

För den händelse de nuvarande linjemästarna av 2:a lönegraden
och linjeförmännen av 2:a lönegraden erhålla fast stationeringsort samt
å avlöningsskalan uppflyttas till likhet med motsvarande befattningshavare
av l:a lönegraden, lära självfallet dagtraktamenten till ifrågavarande
tjänstemän komma att utgå allenast under verkliga tjänsteresor.

Därest emellertid de av telegrafstyrelsen ifrågasatta sammanslagningarna
inom linjeförmans- och linjemästargrupperna skulle anses icke
böra komma till stånd, böra de av kommissionen nyss omnämnda avlöningsbeloppen
utgå till de linjeförmän och linjemästare, som tillhöra
l:a lönegraden.

De befattningshavare inom linjeförmans- och linjemästargrupperna,
vilka för närvarande hänföras till 2:a lönegraden, åtnjuta enligt nu
gällande bestämmelser fasta avlöningar till följande belopp med förhöjningar
efter samma tidsperioder som motsvarande befattningshavare
av l:a lönegraden, nämligen:

linjeförman av 2:a lönegraden 1,020, 1,140, 1,260, 1,380, 1,500
och 1,650 kronor samt

linjemästare av 2:a lönegraden 1,380. 1,500, 1,650, 1,800, 1,950,
2,100 och 2,400 kronor.

Under nyss angivna förutsättning, att sammanslagning icke äger
rum, böra enligt kommissionens mening avlöningsbeloppen bestämmas:

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

för linjeförman av 2:a lönegraden till ''1,500, 1,650, 1,800, 1,950
och 2,100 kronor samt

för linjemästare av 2:a lönegraden till 1,800, 1,950, 2,100, 2,250,

2,500 och 2,750 kronor.

Samtliga avlöningsförhöjningar böra inträda efter treårsperioder.

För samtliga linjeförmän och hnjemästare tillkomma utöver de
fasta avlöningarna hyresbidrag samt, i förekommande fall, dyrortstillägg.

Radiotelegrafist åtnjuter för närvarande fast begynnelseavlöning av
1,260 kronor och fast slutavlöning av 2,100 kronor. Kommissionen föreslår,
att avlöningsbeloppen för sådan tjänsteman bestämmas till 1,650,

1,800, 1,950, 2,100‘och 2.250 kronor eller till samma belopp, som föreslagits
för linjeförman, vartill skulle komma hyresbidrag och dyrortstillägg.»

Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande framställt förslag om att de
nuvarande två reparatörsgraderna skulle utbytas mot en lönegrad reparatörer,
motsvarande nuvarande reparatörer av 2:a lönegraden, och en
tjänstekategori montörer, omfattande dels nuvarande reparatörer av l:a
lönegraden och dels å ordinarie stat nyinrättade reua montörstjänster.
Ett liknande förslag har framkommit från telegraf- och telefonmannaförbundets
sida.

Vidare har styrelsen framfört det bebådade förslaget, att den
nuvarande uppdelningen av vardera av de båda linjeförmans- och linjemästargrupperna
måtte upphöra. Styrelsen har härvid framhållit, att
skälet till den hittillsvarande uppdelningen varit det, att de linjeförmän
och linjemästare, som haft befäl över de flyttande arbetslagen, tillgodonjutit
särskilt dagtraktamente året om. Då numera samtliga linjearbetare
blivit fast placerade å viss ort, bleve härav följden, att jämväl deras
ledare, linjeförmän och linjemästare, borde hava fast placeringsort.
Därmed skulle anledningen till upprätthållande av två skilda avlöningsgrader
inom vardera av ifrågavarande tjänstemannagrupper bortfalla.

Vad först angår telegrafstyrelsens förslag, att de nuvarande båda
reparatörsgrupperna skulle utbytas mot eu reparatörsgrupp och en
delvis nyinrättad kategori såsom montör, har jag funnit detsamma icke
för närvarande böra genomföras. Benämningen montör skulle kunna
giva presumtion för att befattningshavare, tillhörande nämnda grupp,
skulle i avlöningshänseende vara att jämställa med likabenämmla befattningshavare
vid annat verk, och då av den föreliggande utredningen
icke kan utrönas, huru i detta hänseende må kunna vara förhållandet,

Radiotolegrafist.
-

Telegraf styrelsen,

Departe ments chefen.

22

Kungl. Maj:ts nöd. proposition Nr 383.

har jag däri sett en särskild anledning att icke nu förorda telegrafstyrelsens
förslag i denna del.

Beträffande det av telegrafstyrelsen likaledes framförda förslaget
att sammanföra alla linjeförmän och alla liujemästare till en avlöningsgrad
inom vardera kategorin har jag, såsom redan tidigare omnämnts,
intet att däremot invända, enär de skäl, som anförts för en dylik
åtgärd, synas mig visa lämpligheten av åtgärdens vidtagande.

Såvitt angär ifrågavarande befattningshavare har jag icke i allmänhet
ansett mig kunna föreslå någon förändring. Telegrafstyrelsen
har emellertid för mig framhållit angelägenheten av att avlöningen till
reparatör av l:a lönegraden bestämdes högre i förhållande till reparatör
av 2:a lönegraden än vad enligt kommissionens förslag är fallet. Då
sistnämnda slags befattningshavare hade tillfälle att genom traktamente
av nattlogiersättniug vid tjänsteresor öka sina inkomster, förelåge eljest
fara, att dugliga reparatörer föredroge att stanna i 2:a lönegraden
framför att söka befattning som reparatörer av l:a graden. På grund
av sålunda anförda förhållanden anser jag avlöningsskalan för reparatör
av l:a lönegraden böra bestämmas till 1,500, 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100
kronor i stället för av kommissionen föreslagna 1,380, 1,500, 1,650,

1,800 och 1,950 kronor.

Med anledning av den utav mig förordade ändringen i kommissionens
avlöningsskala böra vidare avlöningsbeloppen för linjemästare
efter respektive tolv och femton år, vilka av kommissionen föreslagits
till 2,750 och 3,000 kronor, bestämmas till 2,800 och 3,100 kronor.

2. Makliga
tjänstemän,
vilka ick äro
ba ättig de
till hyn sbidra
t.

Kommis sionen.

Assistent.

Kommissionen övergår därefter till de manliga icke provisionsberättigade
tjänstemän, vilka icke äro berättigade till hyresbidrag, och
anför beträffande de>sa följande:

»Vad därefter angår sådana manliga tjänstemän vid stationerna,
som icke äro berättigade till hyresbidrag, är först att märka assistenterna.
Dessas begynnelseavlöning är för närvarande bestämd till 1,800
kronor med avlöningsförhöjningar, varje gång efter tre år, till 1,950,

2.100, 2,400, 2,700, 3,000, 3,4 00 och 3,800 kronor. Såsom redan
framhållits i den allmänna delen av detta betänkande, har kommissionen
ansett, att assistenterna böra i avlöningshänseende likställas med
stationsskrivare vid statens järnvägar och manliga postexpeditörer vid
postverket. Med hänsyn härtill har kommissionen ansett, att begynnelseavlöningen
för assistent bör bestämmas till 2,500 kronor med
avlöningsförhöjningar till 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och, såsom
slutavlöning, 4,300 kronor.

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

En jämförelse mellan sammanlagda avlöningarna till stationsskrivare,
manlig postexpeditör och assistent framgår av följande tablå:

billigaste ort
lägst högst

kr. kr.

dyraste ort
lägst högst

kr. kr.

stationsskrivare ...........

manlig postexpeditör...

2.520 4,320

2,500 4,300

2,500 4,300

2,940 4,800

2,875 4,750

2,875 4,750

assistent.....

Därest avlöningsskalan för assistenter skulle bestämmas på nyss
angivna sätt, skulle slutavlöningen komma att uppnås efter aderton
i stället för, såsom för närvarande, efter tjuguett år. Med hänsyn till
den nuvarande avlöningsskalans längd har kommissionen funnit detta
vara till fördel, helst slutavlöningen då skulle komma att uppnås efter
samma tidrymd, som skulle komma att gälla för manlig postexpeditör.

Genom beslut vid 1912 års riksdag blevo avlöningarna för hon- Kontrollörer.
trollöror, i enlighet med ett av teleg! afstyrelsen avgivet förslag, bestämda
till följande belopp:

för kontrollör av 2:a lönegraden 3,400, 3,800, 4,200, 4,600 och

5,000 kronor samt

för kontrollör av l:a lönegraden 3,800, 4,200, 4,600, 5,000 och

5,500 kronor.

Vid lönefrågans behandling vid nämnda riksdag utgick man ifrån,
att dessa tjänstemän vid telegrafverket skulle, med avlöningar bestämda
till nyssberörda belopp, komma att i avlöningshänseende ställas något
lägre än kontrollör resp. förste kontrollör vid postverket. Sistnämnda
befattningshavare åtnjöto då och uppbära alltfort i begynnelseoch
slutavlöning: kontrollör 3,800 — 5,000 kronor och förste kontrollör
4,600—6,000 kronor. Enligt kommissionens förslag till avlöningar
för nämnda posttjänstemän skulle dessa erhålla i begynimlseoch
slutavlöning: kontrollör 4,300—5,500 kronor och förste kontrollör
5,100 — 6,500 kronor. För bibehållande av den nuvarande proportionen
mellan avlöningarna till dessa post- och telegraftjänsteman liar kommissionen
ansett de fasta avlöningarna för ifrågavarande telegraftjänsteman
böra bestämmas till följande belopp:

för kontrollör av 2:a lönegraden 3,900 kronor med förhöjningar
till 4,300, 4,700, 5,100 och 5,50U kronor samt

iör kontrollör av l:a lönegraden 4,300 kronor med avlöningsförhöjningar
till 4,700, 5,100, 5,500 och 6,000 kronor.

24

Radiokom missarie.

Förrådsbok h&llare.

Linje ingenjör

och
linjedirektör.

Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 383.

Radiokommissarie bör, enligt kommissionens förmenande, liksom
för närvarande i avlöningshänseende likställas med kontrollör av l:a
lönegraden.

Av de manliga befattningshavare vid linjedistrikten, som icke
äro berättigade till hyresbidrag, åtnjuter för närvarande förrådxbokhållare
begynnelseavlöning till samma belopp som assistent eller 1,800 kronor,
men en slutavlöning av endast 3,400 kronor. I enlighet med nuvarande
förhållande mellan dessa båda kat gorier av tjänstemän bör enligt
kommissionens mening förrådsbokhållares avlöningsskala bestämmas till

2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600 och 3,000 kronor.

Såsom kommissionen i inledningen till denna avdelning av betänkandet
påvisat, blevo vid 1912 års riksdag avlöningarna till linjeingenjör
och linjedirektör ställda i viss relation till avlöningarna för
å ena sidan baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör samt å andra
sidan ban- och maskindirektör vid statens järnvägar. Linjeingenjörs
begynnelseavlöning sattes sålunda lägre än motsvarande avlöning för
baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar,
under det att slutavlöningen till dessa tre kategorier av tjänstemän i
det närmaste kommo att sammanfalla. Linjedirektör åter kom att stå
lägre än ban- och maskindirektör vid statens järnvägar i såväl begynnelse-
som slutavlöning.

Avlöningsbeloppen hava efter 1912 års reglering utgjort:

för linjeingenjör 4,600, 5,000, 5,500, 6,000 och 6,500 kronor samt

för linjedirektör 6,0o0, 6,500, 7,000, 7,500 och 8,000 kronor.

Samtliga avlöningsförhöjningar inträda efter treårsperioder, så
att slutavlöningarna uppnås efter tolv är.

Under den tid, som förflutit sedan nämnda lönebelopp fastställdes,
har erfarenheten visat, att stora svårigheter förefinnas att särskilt
till linjeingenjörstjänst inom telegrafverket förvärva och där bibehålla
kvalificerad och i övrigt lämplig personal. Det har sålunda inträffat,
att skickliga linjeingenjörer lämnat sin statstjänst för att taga anställning
inom den privata industrin, därtill lockade av de avsevärt högre
avlöningar, som där kunna erbjudas.

Frän personalens sida har såsom ett medel att motverka detta
missförhållande ifrågasatts en väsentlig uppflyttning i avlöningshänseende
av tjänstemän med högre teknisk utbildning. Med hänsyn till den av
kommissionen i enlighet med dess uppdrag hävdade uppfattningen, att
rubbningar av det nuvarande inbördes förhållandet mellan olika tjänste -

25

Katigt. Maj:ti nåd. proposition Nr 383.

maunakategorier böra, såvitt möjligt, på detta stadium av kommissionens
arbete undvikas, har kommissionen emellertid, såsom kommissionen
redan i den allmänna delen av detta betänkande omnämnt, ansett sig
icke för närvarande kunna föreslå någon åtgärd i berörda syfte. Vad
särskilt linjeingenjörerna angår har kommissionen dock, till följd av de
rådande rekryteringssvårigheterna, ansett sig böra redan nu söka åstadkomma
en utjämning av den skillnad i avlöningshänseende, som hittills
varit rådande mellan nämnda befattningshavare samt baningenjör
av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar. Denna utjämning,
i den mån den kan erhållas med de skiljaktiga avlöningssystemen
vid de båda verken, har kommissionen tänkt sig kunna vinnas genom en
förkortning av avlöningsskalan för linjeingenjör, så att slutavlöningen
skulle uppnås efter nio år, liksom förhållandet är beträffande förutnämnda
befattningshavare vid statens järnvägar, samt därigenom att
avluningsbeloppen för linjeingenjör bleve bestämda till 5,500, 6,000,

6,500 och 7,000 kronor.

Då avlöningsskalan för linjedirektör icke lämpligen kan vara
längre än för linjeingenjör, har kommissionen även beträffande de
förstnämnda tänkt sig att slutavlöningen bör uppnås efter nio år.
Avlöningsbeloppen för linjedirektör böra enligt kommissionens uppfattning
bestämmas till 7,000, 7,500, 8,000 och 8,500 kronor.»

Telegrafstyrelsen har föreslagit, att den nuvarande assistentgruppen
skulle uppdelas i eu första och en andra lönegrad. Såsom jag i det
följande får anledning att ytterligare omnämna, har styrelsen även
föreslagit eu motsvarande uppdelning av den nuvarande telegrafistgruppen.
Till den l:a lönegraden skulle hänföras sådana befattningshavare,
som redan nu hava sig anförtrott visst högre kvalificerat arbete
än det rena expedieringsarbetet och som under vederbörande kontrollörs
överinseende i viss män intaga en förmansställning till de med expedieringsarbetet
sysselsatta assistenterna och telegrafisterna. Till den
l:a lönegraden skulle även hänföras de assistenter och telegrafister,
vilka tjänstgöra såsom föreståndare för filialstationer och vilka redan
nu blivit i så måtto ställda pä ett högre plan än övriga assistenter
och telegrafister, att de eldigt bestämmelse i § 18 i gällande avlöningsreglemente
uppbära ett tilläggsarvode av högst 200 kronor för år
räknat, vilket arvode därmed skulle bortfalla.

Beträffande den av telegrafstyrelsen i övrigt lämnade utredningen
i detta hänseende ber jag fä hänvisa till styrelsens utlåtande.

Jämväl svenska telegraftjänstemännens förening har framställt
Bihang till riksdagens protokoll 7.9/8. / sand. 343 käft. (Nr 383.) 4

Yttranden.

Departe ments chefen.

26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

yrkande om en sådan uppdelning av assistentgruppen, som av telegrafstyrelsen
ifrågasatts.

De skäl, som av telegrafstyrelsen blivit anförda för en uppdelning
av assistentgruppen, synas mig vara värda beaktande. Jag ber att få
erinra om, att vid såväl statens järnvägar som postverket motsvarande
tjänstekategorier, nämligen stationsskrivare ock manliga postexpeditörer,
äro uppdelade i två tjänstegrader. Genom ett genomförande av telegrafstyrelsens
förslag skulle sålunda en likformighet beträffande de nyssnämnda
grupperna av tjänstemän vid telegrafverket och de^ två övriga
verken komma att ernås. Då därjämte, enligt vad jag från kommissionen
under hand inhämtat, nagra betänkligheter icke heller i övrigt
kunna förefinnas emot ifrågavarande förslag, har jag ansett mig böra
biträda detsamma.

Därest denna uppdelning kommer till stånd, torde den nuvarande
§18 böra utgå ur avlöningsreglementet.

Beträffande själva avlöningsbeloppen ber jag till en början få
framhålla, att den av mig ifrågasatta förändringen i kommissionens
förslag till avlöningsskala huvudsakligen varit föranledd av en strävan
att söka ännu mer än genom kommissionens förslag skulle bliva fallet
åstadkomma jämlikhet i avlöningshänseende mellan assistenter — eller,
efter genomförande av nyssnämnda förslag till uppdelning, assistenter
av 2:a lönegraden — å ena sidan samt stationsskrivare vid statens järnvägar
och manliga postexpeditörer å den andra. Även om kommissionens
förslag till avlöningsbelopp för assistent, vilka belopp efter nyssnämnda
uppdelning skulle komma att utgå till assistent av 2.a lönegraden,
skulle medföra, att begynnelse- och slutavlöningarna för dylik
assistent samt stationsskrivare och postexpeditör i det närmaste sammanfölle,
skulle emellertid den tidrymd, efter vilken slutavlöningen komme
att uppnås, bliva olika, nämligen för assistent av 2:a lönegraden och
manlig postexpeditör aderton år samt för stationsskrivare femton år.
Genom den av mig förut omnämnda förändringen av avlöningsskalan
mellan beloppen 2,500 och 8,900 kronor, varigenom de mellanliggande
avlöningsförhöjningarnas antal skulle minskas från fyra till tre, skulle
emellertid assistent av 2:a lönegraden komma att -uj^pna slutavlöning
efter samma tid som stationsskrivare eller femton år. Eu motsvarande
förändring av avlöningsskalan för postexpeditör har jag tidigare i
dag föreslagit, och skulle sålunda enligt de utav mig förordade förslagen
dessa tre kategorier av befattningshavare även i fråga om tiden
för slutavlönmgens intjänande komma att bliva likställda.

27

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Avlöningsbeloppen för assistent av 2:a lönegraden skulle alltså
bliva 2,500, 2,800, 3,100, 3,500, 3,900 och 4,300 kronor.

För den nya kategorin assistent av l:a lönegraden har jag efter
samråd med kommissionen ansett mig böra föreslå avlöningsbeloppen

3,100, 3,500, 3,900, 4,300 och 4,700 kronor.

Nyssnämnda förändring av avlöningsskalan skulle även komma
att inverka på avlöningsbeloppen för förrådsbokhållare, och skulle dessa
belopp sålunda enligt mitt förslag bliva 2,500, 2,800, 3,100, 3,500 och
3,900 kronor.

Beträffande de av kommissionen föreslagna avlöningsbeloppen för
övriga nu avsedda befattningshavare har jag icke ansett mig kunna
ifrågasätta någon förändring. Jag ber emellertid att i detta sammanhang
få erinra om det uttalande, som jag tidigare denna dag gjort
angående avlöningarna till de högskoleutbildade tjänstemännen — för
telegrafverkets vidkommande linjeingenjörer och linjedirektörer samt vid
telegrafverkets verkstad anställda verkst ad singenjörer - ävensom angående
de åtgärder, som av mig ansetts erforderliga för att för statstjänst ej
blott förvärva utan även bibehålla särskilt dugande krafter, i synnerhet
inom de högre kvalificerade tjänstemännens krets. I det följande torde
jag få återkomma till det förslag om bestämmelse i sistnämnda avseende
beträffande telegrafverkets personal, som jag har för avsikt att framställa.

Beträffande de kvinnliga icke provisionsberättigade befattningshavarna
vid stationerna och linjedistrikten anför kommissionen:

»Av de kvinnliga befattningshavarna vid linjedistrikten och stationerna
åtnjuta:

interurbantelefonist en begynnelseavlöning av 960 kronor med
förhöjningar efter respektive två, fyra, sex och nio år till 1,020, 1,140,
1,260 och 1,380 kronor samt

bokhållare en begynnelseavlöning av 1,020 kronor med förhöjningar
efter två, fyra, sex, nio och tolv år till 1,140, 1,260, 1,380,

1,500 och 1,650 kronor.

För dessa befattningshavare har kommissionen ansett begynnelseavlöningen
böra bestämmas, beträffande interurbantelefonist till 1,380
kronor och i fråga om bokhållare till 1,500 kronor med avlöningsförhöjningar
i perioder, som alltigenom böra omfatta tre år.

Avlöningsbeloppen böra i enlighet härmed bestämmas på följande
sätt:

för interurbantelefonist till 1,380, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor samt

för bokhållare till 1,500, 1,650. 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.

S. Kvinnliga
befattningshavare Kommis sionen.

Interurbantelefonist
och
bokhållare.

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 383-

För närvarande utgöra de fasta avlöningarna

Kassörer, för kassör av 2:a lönegraden 1,140, 1,260, 1,380, 1,500, 1,650 och

vaktförestån- i 800 kronor samt

no ro OO M ''

telegrafisk för kassör av l a lönegraden, vaktföreståndare och telegrafist 1,260,

1,380, 1,500, 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.

För kassörer av båda lönegraderna inträda de tre första avlöningsförhöjningarna
efter tvåårsperioder och de övriga efter treårsperioder,
för vaktföreståndare och telegrafist åter inträda samtliga förhöjningar
efter treårsperioder. Slutavlöningarna uppnås alltså av kassör av 2:a
lönegraden efter tolv år, av kassör av l:a lönegraden efter femton år
samt av vaktföreståndare och telegrafist efter aderton år.

Av ifrågavarande kvinnliga befattningshavare har kommissionen
ansett telegrafist böra i avlöningshänseende jämställas med kvinnlig
postexpeditör. Enligt kommissionens förslag skulle kvinnlig postexpeditör
erhålla en begynnelseavlöning av 1,900 kronor och en slutavlöning, efter
tolv år, av 2,700 kronor. I anslutning härtill har kommissionen ansett
begynnelseavlöningen för telegrafist böra bestämmas till 1,800 kronor
och slutavlöningen, vilken skulle erhållas efter femton år, till 2,750
kronor. Den avvikelse, som sålunda skulle komma att förefiunas, är
beroende på den olika konstruktionen av avlöningsskalorna vid de
ifrågavarande båda verken.

Med bibehållande av nuvarande proportionen mellan avlöningarna
till nu ifrågavarande befattningshavare vid telegrafverket samt med
omläggning av perioderna för avlöningsförhöjning för kassörer till enbart
treårsperioder skulle avlöningsbeloppen bliva:

för kassör av 2:a lönegraden 1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,250
kronor, samt

för kassör av l:a lönegraden, telegrafist och vaktföreståndare

1,800, 1,950, 2,100, 2,250, 2,500 och 2,750 kronor.

Slutavlöningen skulle alltså uppnås av kassör av 2:a lönegraden
efter tolv år och av de övriga nu ifrågavarande befattningshavarna
efter femton år.»

Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, att benämningen å kategorin
interurbantelefonister måtte förändras till rikstelefonister. Såsom jag
redan i det föregående omnämnt, har telegrafstyrelsen vidare föreslagit
den nuvarande telegrafistgruppens uppdelning i två lönegrader, och enahanda
yrkande har framställts av kvinnliga telegrafpersonalens förening.

Departe ments chefen.

Emot den föreslagna benämningen å kategorin interurbantelefonister
har jag, särskilt med hänsyn till avfattningen av vissa bestämmelser
i det nya telefonreglementet, intet att invända.

29

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

Liksom jag förut tillstyrkt en uppdelning av nuvarande assistentgruppen
har jag ej heller något att erinra emot att den nuvarande
telegrafistgruppen uppdelas i en första och en andra lönegrad. Motsvarande
uppdelning förefinnes redan beträffande de kvinnliga postexpeditörerna
vid postverket.

Avlöningsbeloppen för den högre telegrafistgruppen torde böra
bestämmas till 2.250, 2,500, 2,800 och 3,100 kronor.

Beträffande de av kommissionen föreslagna avlöningsbeloppen för
övriga nu ifrågavarande kvinnliga befattningshavare har jag intet annat
att erinra, än att slutavlöningen för telegrafist — eller, efter den av mig
förordade uppdelningen av nuvarande telegrafistgruppen, för telegrafist
av 2:a lönegraden — ävensom för kassör av l:a lönegraden och vaktföreståndare
till följd av förut omnämnda omläggning av avlöningsskalan
bör förändras från av kommissionen föreslaget belopp av 2,750
kronor till 2,800 kronor.

Kommissionen anför vidare i fråga om den provisionsberättigade
personalen:

»Den provisionsberättigade personalen utgöres, såsom förut antytts,
av stationsföreståndarna, nämligen dels kommissarier av 7:e—l:a lönegraden,
vilka förestå stationer, som med hänsyn till uppbörden äro indelade
i motsvarande klasser, dels telegraf direktörer, vilka äro föreståndare
för huvudtelegrafstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Sundsvall, de tre sistnämnda av 2:a och den förstnämnda av l:a
lönegraden, dels ock telefondirektörer, vilka äro chefer för centraltelefonstalionerna
i Stockholm och Göteborg. Av kommissariebefattningarna
äro de, som tillhöra 7:e—5:e lönegraderna, avsedda att i regel innehavas
av kvinnliga tjänstemän.

Stationsföreståndarna uppbära fast lön enligt särskild löneskala
samt därjämte, i stället för tjänstgöriugspenningar, provision på uppbörden
vid vederbörande station.

Den fasta lönen till de provisionsberättigade tjänstemännen utgår
enligt följande i § 4 mom. 2:o i avlöningsreglementet angivna reglering:

Kronor

Kronor

Kommissarie av

7:e

lönegraden ...........

........... lägst

1,050

högst 1,350

» »

(>:e

» .............

........... »

1,050

»

1,500

» »

5:e

» .............

........... »

1,050

»

1,800

» »

4:e

» .........

»

2,200

»

2,800

» »

3:e

» .............

........... »

2,400

»

3,000

» »

2: a

» .............

........... »

2,(100

»

3,400

» »

1 :a

» .............

........... »

3,000

*

3,800

Telegrafdirektör

av

2:a lönegraden ..........

........... »

3,000

»

4,200

■ »

Telefondirektör

»

l:a » ..........

...........1 »

...........1

3,400

»

4,000

4. Den pro
visionsberättiyade
personalen.

Kommis sionen.

30

Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 3S3.

Bestämmelserna om uppbördsprovision återfinnas i § 5 i avlöningsreglementet.
Provisionen beräknas å vid stationen influten uppbörd av
telegramporto-, telefonabonnemangs- och inträdesavgifter samt telefonsamtalsavgifter
och utgår med:

5 procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger

10,000 kronor;

3 procent av den del av uppbörden, som överstiger 10,000 men
ej 30,000 kronor;

1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men
ej 100,000 kronor;

Va procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000 men
ej 500,000 kronor; samt

Vm procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.

Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke för någon stationsföreståndare
understiga 450 kronor, vadan från det i telegrafverkets
avlöningsstat upptagna provisionsanslaget må, utöver ovan angivna
procentbelopp, utgå vad som tilläventyrs erfordras för att fylla denna
minimiprovision.

Av utredningar, som för kommissionens räkning verkställts rörande
uppbördsprovisionen för därtill berättigade befattningshavare under åren
1908—1916, framgår, att i de flesta fall en avsevärd stegring av provisionen
ägt rum utöver motsvarande belopp för år 1905, med vilka
sistnämnda belopp man vid 1907 års lönereglering för nu ifrågavarande
personal hade att räkna. Denna stegring har varit föranledd av flera
omständigheter, bland dem även förhållanden, som varit oberoende av
stationsföreståndarnas åtgöranden. I sistnämnda avseende torde man
icke böra förbise den inverkan på provisionsbeloppen, som de under
senaste tiden vidtagna höjningarna av telegraf- och telefontaxorna
kunnat utöva.

Ehuru stationsföreståndartjänsterna efter år 1907 icke varit föremål
för någon lönereglering, hava sålunda flertalet av dessa föreståndare
genom förut nämnda starka stegring av uppbördsprovisionen kommit
i åtnjutande av väsentligt förbättrade avlöningsförmåner.

Denna avlöningsförbättring har emellertid endast kommit att
belöpa på den del av avlöningarna, som är att betrakta såsom tjänstgöringspenningar.
Under sådana tider, då stationsföreståndare åtnjutit
ledighet med bibehållande av allenast den egentliga lönen, hava dessa
tjänstemän sålunda icke kommit i åtnjutande av nämnda förbättring.
Kommissionen har därför ansett skäligt, att någon åtgärd vidtages för
att den avlöningsförbättring, som kommit stationsföreståndare i allmän -

31

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 383.

het till del, i någon mån må kunna tillgodokomma även sådana stationsföreståndare,
som åtnjuta tjänstledighet under nyss angivna omständigheter.
Enär på grund av nyssnämnda stegring någon anledning att
höja den sammanlagda avlöningen för stationsföreståndare icke förefinnes,
har det synts kommissionen lämpligt att för vinnande av berörda
syftemål föreslå en överflyttning av visst belopp av provisionen till
den egentliga lönen. Med hänsyn till den för den provisionsberättigade
personalen gällande avlöningsskalan samt de av kommissionen i det
föregående föreslagna löneförbättringarna för den icke provisionsberättigade
personalen har kommissionen ansett, att den egentliga lönen bör
för de manliga stationsföreståndarna ökas med ett belopp av 400
kronor. I stället bör provisionen minskas i motsvarande mån därigenom,
att det procenttal, efter vilket provision skall utgå för dendel
av uppbörden, som ej överstiger 30,000 kronor, bestämmes till
2 ''A procent. Provisionsbeloppet för eu uppbörd av nyssnämnda belopp
skulle nämligen då komma att uppgå till 700 kronor, under det att
enligt nu gällande bestämmelser provision för samma uppbördsbelopp
stiger till 1,100 kronor. För att rubbning av den nuvarande särskilda
löneskalan för stationsföreståndare måtte i minsta möjliga mån ske,
har kommissionen tänkt sig, att den egentliga lönen för de kvinnliga
kommissarierna skulle ökas med ett något högre belopp än nyss för
de manliga stationsföreståndarna angivits.

Enligt kommissionens förslag skulle den egentliga lönen för stationsföreståndarna
böra utgöra:

Begynnelse-

Slut-

lön

lön

kronor

kronor

Kommissarie av

7:e lönegraden .................

............. 1,500

1,800

» »

tf:e » ..............

............. 1,500

2,000

» »

5:e » .................

......... 1,500

2,400

» »

4:e » ................

............. 2,600

3,200

» »

Be » .............

............. 2,800

3,400

» »

2:a » .................

............. 3,000

3,800

» »

l:a » ...............

............ 3,400

4,200

Telegrafilirektör

av 2:a lönegraden ...........

............. 3,400

4,600

»

Telefondireklör

» l:a » ...........

.............) 3,800

............t

5,000

Den nyss omförmälda utredningen giver vidare vid handen, att
uppbördsprovisionen icke stigit i samma proportion för samtliga föreståndare
inom en och samma kategori. Sä är särskilt förhållandet
vid sådana stationer, vilkas egen avgående trafik är relativt liten och
vilka huvudsakligen hava till uppgift att i större eller mindre omfattning
förmedla telegram- och telefontrafik mellan andra stationer.

32

Kungl. Maj:ts nåd. preposition Nr 383.

På grund härav och då det med fog kan ifrågasättas, huruvida
uppbördsprovisionen alltid står i direkt beroende av stationsföreståndarens
arbete, har kommissionen funnit det erforderligt, att en utjämning
i någon mån äger rum av den skillnad i avlöningshänseende för föreståndare
tillhörande en och samma kategori, som är föranledd av de
varierande provisionerna. En dylik utjämning har kommissionen tänkt
sig kunna ske på sådant sätt, att för varje föreståndarkategori bestämmes
ett visst belopp såsom garanterad minimiprovision.

Dessa minimiprovisionsbelopp har kommissionen ansett böra utgöra: Kronor -

för kommissarie av 7:e lönegraden

» » » H:e »

» » » 5:e »

» » » 4:e »

» » » 8:e »

» » » 2:a »

» » » 1 :a *

» telegraf- och telefondirektörer

600

700

900

1.400
1,800
2,000

2.400
2,400

Sammanlagda beloppen av egentlig lön och garanterad minimiprovision
för stationsföreståndare skulle alltså enligt kommissionens
förslag bliva:

Begynnel se- Slut avlöning

avlöning kronor

kronor

för kommissarie

av

7:e

lönegn

»

»

»

6:e

»

»

»

»

5:e

»

»

»

4:e

»

»

»

3:e

»

»

»

»

2:a

»

»

»

»

l:a

»

»

telegrafdirektör

»

2 a

»

»

»

»

l:a

»

telefondirektör .

. 2,100
. 2,200
. 2,400
. 4,000
. 4,600
. 5,000
. 5,800
. 5,800

j 6,200

2.400
2,700
3,300

4.600
5,200
5,800

6.600
7,000

7.400

För flertalet stationsföreståndare torde emellertid de sammanlagda
avlöningarna komma att överstiga ovannämnda belopp, enär den verkliga
uppbördsprovisionen torde komma att uppgå till högre belopp än
den garanterade minimiprovisionen.

Kommissarier av 7:e — 5:e lönegraderna skulle utöver förutnämnda
sammanlagda belopp erhålla fri bostad jämte uppvärmning och belysning
eller ock kontant ersättning härför med högst 400 kronor. >

Departe ments chefen.

I de över kommissionens förslag avgivna yttrandena har såväl från
telegrafstyrelsens som vissa personalsammanslutningars sida yrkats, att

33

Kung!,. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.

den fasta lönen för stationsföreståndare måtte utöver det från uppbördsprovision
till den fasta lönen genom kommissionens förslag överförda
beloppet ytterligare höjas.

De av kommissionen omnämnda utredningarna angående uppbördsproyisionens
belopp för olika befattningshavare, av vilka utredningar
jag tagit närmare del, utvisa emellertid, att en del av stationsföreståndarna
genom ökningen av uppbördsprovisionens belopp redan
kommit i åtnjutande av en i förhållande till vid 190 7 års lönereglering
beräknade avlöningsförmåner proportionsvis lika stor eller
större avlöningsförbättring än de icke provisionsberättigade tjänstemännen
i jämbördig tjänsteställning skulle beredas genom den nu ifrågasatta
löneregleringen. De stationsföreståndare åter, för vilka den redan
inträdda avlöningsförbättringen varit mindre än nyss antytts, torde
åtminstone i flera fäll få fördel av den utav kommissionen föreslagna
höjningen av beloppen för den garanterade minimiprovisionen.
Eldigt kommissionens förslag har också den fasta lönen för vissa
stationsföreståndare ökats något utöver det från uppbördsprovision till
den fasta lönen överförda beloppet. Därtill kommer, att man icke får
bortse från de sportler, mången gång till betydande belopp, vilka
stationsföreståndare enligt nu gällande bestämmelser äga uppbära.
Under sådana omständigheter anser jag mig icke i nu förevarande
sammanhang kunna föreslå någon ändring i kommissionens förslag till
fasta lönebelopp för stationsföreståndarna.

Emot kommissionens förslag till bestämmelser om uppbördsprovision
hava icke några anmärkningar framförts, och förslaget i denna del
föranleder ej heller någon erinran från min sida.

Telegrafverkets verkstad.

.Beträffande verkstadspersonalen anför kommissionen:

»Vad därefter angår personalen vid telegrafverkets verkstad —
frånsett befattningen såsom kassör av l:a lönegraden, för vilken avlöningsbeloppen
böra bestämmas till samma belopp, som nyss angivits
för likabenämnda befattningar vid stationerna och linjedistrikten —
är först att märka kategorin verkmästare. Sådan befattningshavare
åtnjuter för närvarande en begynnelseavlöning av 2,100 kronor med
förhöjningar, varje gång efter tre år, till 2,400, 2,700, 3,000, 3,400
och 3,800 kronor. Därtill kommer, såsom redan nämnts, hyresbidrag
med ett fast belopp av 600 kronor.

Kommissionen har ansett begynnelseavlöningen för verkmästare
Bihang till riksdagens protokoll 1318. 7 sand. 343 höft. (Nr 383.) 5

Kommit» -aionen.

Verkmästare.

Vtatorialföi valtare.

Inköpschef

ocli

kontorschef.

Verkstol (Isingen
jör.

34 Kung''. Maj.ds nåd. ''proposition Nr 383.

höra bestämmas till 2,500 kronor med förhöjningar till 2,750, 3,000,
3,300, 3,600 och 3,900 kronor. Det torde i detta sammanhang böra
beaktas, att hyresbidraget enligt kommissionens förslag skulle utgå med
750 kronor.

Materiaiför »ältare åtnjuter för närvarande avlöning till följande
belopp, nämligen 2,100, 2,400, 2,700, 3,000, 3,400, 3,800 och 4,200 kronor
med avlöningsförhöjningar efter respektive två, fyra, sex, nio, tolv och
femton år.

Med hänsyn därtill, a+t avlöningsförmånerna för denne befattningshavare
blevo vid- 1912 års riksdag väsentligen förbättrade, har kommissionen
ansett begynnelseavlöningen icke kunna bestämmas till högre
belopp än 2,750 kronor, vartill bör komma fem avlöningsförhöjningar,
varje gång efter tre år, till 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,300 kronor.
För den nuvarande innehavaren av tjänsten i fråga, vilken redan intjänat
slutavlöningen å befattningen, skulle visserligen den egentliga
lönen endast komma att höjas med 100 kronor, men det torde böra
erinras, att därtill enligt kommissionens förslag skulle komma rätt till
ett dyrortstillägg i förevarande fall till belopp av 300 kronor.

För närvarande utgöra avlöningsbeloppen:

för inköpschef 3,800, 4 200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor med
förhöjning varje gång efter tre år, så att slutavlöningen uppnås efter
tolv år, samt

för kontorschef 3,400 kronor i begynnelseavlöning med förhöjningar
efter respektive två, fyra, sex, nio, tolv och femton år till 3,800, 4,200,
4,600, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor.

Med iakttagande av att för kontorschef eu omläggning av perioderna
för avlöningsförhöjnings åtnjutande verkställes till genomgående
treårsperioder, har kommissionen ansett avlöningsbeloppen för ovannämnda
befattningar böra bestämmas:

för inköpschef till 4.300, 4,700, 5,100, 5,500 och 6,000 kronor samt

för kontorschef till 4,300, 4,700, 5,100, 5,500, 6,000 och 6,500
kronor.

Verkstadsinrjenjör åtnjuter för närvarande samma avlöning som
linjeingenjör. Då någon förändring i detta förhållande icke torde böra
ske, skulle alltså, i enlighet med vad kommissionen förut anfört beträffande
linjeingenjörerna, verkstadsingenjörs avlöningsbelopp bliva

5,500, 6,000, 6,500 och 7,000 kronor.»

35

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.

Emot kommissionens förslag till avlöningar beträffande nu förevarande
befattningshavare har jag icke funnit anledning till annan erinran
än att till följd av omläggningen av löneskalan avlöningsbeloppen för
verkmästare och materialförvaltare böra bestämmas, för den torre till

2,500, 2,800, 3,100, 3,500 och 3 900 kronor samt för den senare till

2,800, 3,100, 3,500, 3,900 och 4,300 kronor. Av enahanda anledning
bör slutavlöningen för kassör av l:a lönegraden bestämmas till 2.800
kronor eller samma belopp som för dylik befattningshavare vid stationerna
och linjedistrikten.

Telegrafstyrelsen.

I fråga om befattningshavare inom telegrafstyrelsen anför kommissionen: »Vaktmästare

i telegrafstyrelsen åtnjuter för närvarande'' en begynnelseavlöning
av 1,140 kronor med förhöjningar, varje gång efter
tre år, till 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Dessa befattningshavare
hava hittills i avlöningshänseende varit likställda med vaktmästare
hos generalpoststyrelsen. Då sistnämnda befattningshavare
vid postverket enligt kommissionens förslag skulle erhålla avlöning
med samma belopp som den lägsta kategorin av befattningshavare
vid postverket, postiljon av klass 2, synes sålunda vaktmästare hos
telegrafstyrelsen i avlöningshänseende böra likställas med stationsbiträden
vid telegrafverket. Avlöningsbeloppen böra alltså bestämmas
till 1,260, 1,320, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Därjämte böra dessa
vaktmästare, i likhet med stationsbiträdena, komma i åtnjutande av
såväl hyresbidrag som dyrortstillägg.

Avlöningsbeloppen för kvinnliga kontorsskrivare utgöra för närvarande
1,260, 1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och 1.950 kronor.

Dessa befattningshavare har kommissionen ansett böra i fråga
om avlöningsbeloppen helt jämställas med bokhållare vid linjedistrikten
och stationerna och sålunda erhålla en begynnelseavlöning av 1,500
kronor med förhöjningar till 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.

Någon berättigad anledning att med nuvarande organisation bibehålla
den obetydliga skillnad i avlöningshänseende, som för närvarande
förefinnes mellan nämnda båda kategorier av befattningshavare,
synes kommissionen icke föreligga. Visserligen är det arbete, som
påvilar kontorsskrivare, för vissa av dem av mera kvalificerad art än
för Övriga, varför fråga skulle kunna uppstå om utbrytande av några

Departe

ments chefett -

Kommifo sionen.

Vaktmästare.

Kontur» -skri varf.

jtoreståndiue
för katalogexpeditionen.

Ritare och
ingenjörs»ssistent.

36 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.

av dessa befattningar till en särskild högre avlöningsgrupp. Någon
sådan uppdelning har emellertid icke ansetts för närvarande böra
komma till stånd.

Föreståndaren för katalogexpeditionen, för närvarande en kvinnlig
tjänsteman, åtnjuter enligt nu gällande bestämmelser en begynnelseavlöning
av 1,800 kronor med förhöjningar efter respektive tvä, fyra
och sex år till 1,950, 2,100 och 2,400 kronor. Kommissionen bär
ansett avlöningsbeloppen för denna befattningshavare lämpligen böra
bestämmas till 2,250, 2,500 och 2,750 kronor med avlöningsföi höj ning
varje gång efter tre år.

I förutnämnda till kommissionen avlåtna skrivelse av den 22
februari 1918 har telegrafstyrelsen meddelat sin avsikt att hos Kungl.
Maj:t föreslå inrättande inom styrelsen av två nya ordinarie tjänstemannakategorier,
nämligen ritare och inyenjörsassistenter. Styrelsen har
därom anfört följande;

De vid linjebyråns konstruktionsavdelning anställda ritarna äro avlönade
efter ålder och skicklighet och anses tillfälligt anställda. Denna deras ställning
synes emellertid ej riktig, alldenstund konstruktionsavdelningen numera vuxit ut
till en fullt konstant avdelning, vars arbete under de år den existerat varit i ständig
och snabb ökning. För att belysa denna omständighet torde en översikt av
personalens ökning vara lämplig. När avdelningen började sin verksamhet är 19o8,
bestod den av en ingenjör och en ritare. Snart därefter befanns nödvändigt att
överflytta ännu en ingenjör till avdelningen, varefter sedermera vid behov ritarnas
antal ökades och utgjorde vid 1914 års slut 8 å 9 stycken. Under mellanliggande
år hade dessutom uppsatts en med konstruktionsavdelningen sammanhörande modellverkstad
för utexperimentering av nya modeller för avdelningens konstruktioner.
Denna verkstad har sedermera sysselsatt en verkmästare och 8 å 4 arbetare.
Sedermera ha såväl ingenjörernas som ritarnas antal vuxit ytterligare, så att personalen
för t llfället består av 5 ingenjörer, 18 ritare, 4 arbetare och 1 springpojke
eller tillsammans 28 personer. Därav torde framgå, att konstruktionsavdelningen
vuxit ut till en konstant institution, som av allt att döma ej gärna kan upphöra.
Personalens ställning bör under sådana förhållanden ej heller vara tillfällig, såsom
fallet nu är med ritarnas. Denna deras ställning har hittills föranlett en stor person
ilomsättning. Sålunda lämnade under 1916 ej mindre än 11 ritare sina anställningar.
Svårigheten med en dylik personalomsättning är särskilt stor på den grund,
att det Utarbete, som å avdelningen förekommer, är av så speciell art, att det är
hart när omöjligt erhålla en ny ritare med kännedom i facket. Varje ombyte förorsakar
därför rubbningar i arbetets gång. icke minst därigenom att vederbörande
ingenjör måste i så hög grad sysselsätta sig med varje ny ritare, att hans eget
arbete därav blir betydligt lidande. Av vikt är därför, att de ritare, som genom
årslång erfarenhet å avdelningen vunnit fackkunskap och förmåga att självständigt
arbeta, kvarstanna på sina platser. För att emellertid detta allmänt skall ske, är

Kanyl. Maj ts nåd. proposition Nr 383. 37

(Jet ej tillräckligt att böja ritarnas avlöning, så att någon massflykt ej för ögonblicket
behöver befaras, utan det är också nödvändigt att tillse, att ritarpersonalens
framtidsutsikter förbättras. Detta är så mycket mer nödvändigt, som väl
kvalificerad ritarpersonal måste fordras för det konstruktionsarbete, som förekommer
å avdelningen. Detta arbete är något helt annat än vanlig renritning, tv
ritaren måste självständigt kunna utarbeta ett nytt ledningsschema eller en nykonstruktion.
Den person, som sysslat med dylikt arbeta i flera år, blir emellertid
så småningom vuxen större uppgifter, ty han lär känna alla tekniska kombinationer
och detaljer och måste gorå klart för sig. varför anordningarna göras på ena eller
andra sättet. För den skull är det även ur verkets egen synpunkt lämpligt, om
ritarna så småningom kunna befordras till ingenjörsassistenter. Därigenom skulle
även åt ritarna givas de ökade framtidsutsikter, som ovan omtalats, och skulle det
sålunda bli lättare att kvarhålla ritare, på vilkas utbildning mycket arbete nedlagts.

Då emellertid ritarpersonalens framtidsutsikter genom dylika platser förbättras,
höra även fordringarna på nya ritares teoretiska utbildning kunna skärpas.
För att vinna anställning som ritare bör sålunda kunna fordras, att vederbörande
skall luy avlagt någon teknisk examen, såsom vid teknisk elementarskola, Chalmerska
institutets lägre avdelning eller maskinyrkesskolan i Stockholm. Då ep
person med någon av nämnda examina anställes å konstruktionsavdelningen. bör
han till en början anställas på prov, ännu ej som extra ordinarie utan som elev.
Han bör därunder ställas under sådan observation, att, om han visar sig olämplig,
han i tid blir uppsagd från sin anställning. I annat fall bör han för vidare utbildning
kvarstanna å byrån någon tid, till exempel ett halvt år. Sedan han under
denna tid fått inblick i konstruktionsarbetet och lärt känna de olika detaljer, som
användas vid telefon- och telegrafstationerna, bör tillfälle beredas honom att som
elev å verkstaden taga del av de olika detaljernas fabrikation under till exempel
ett halvt års tid. Vid ritarens återkomst från verkstaden till konstruktionsavdelningen
torde lämpligen antagning till extra ordinarie ritare ske. Ritaren skulle
sedan kvarstanna å konstruktionsavdelningen under sin tid som extra ordinarie och
ordinarie ritare. Dock bör under tiden tillfälle beredas honom att som elev eller
underbefäl deltaga i något stationsmontage. Då ritaren så småningom vinner be-*
fordran till ingenjörsassistent, bör han på, så sätt äga de bästa kvalifikationer att
på egen hand sköta stationsbyggnader. Även borde han lämpligen kunna tagas i
bruk ej endast för nybyggnader utan även för stationernas underhåll. Likaså torde
behov av dylika ingenjörsassistenter förefinnas å konstruktionsavdelningen samt även
å linjebyggnader.

Vad antalet ordinarie platser beträffar, avser telegrafstyrelsen att föreslå,
att de sju i tjänsten äldsta av konstruktionsavdelningens tretton ritare
snarast böra vinna dylika platser på det sätt, att i telegrafverkets stat för år 1919
skulle upptagas 2 ingenjörsassistentbefattningar och 5 ritarbefattningar. De sju
äldsta av avdelningens ritare äro antagna i telegrafverkets tjänst vid följande tider;
t i januari 1904, I i juni 1907, I i september 1910, 1 i oktober 1911, 1 i januari
191-, 1 i januari 1914 och 1 i november 1914. Vad de övriga 6 ritarna beträffar,
bör flertalet av dem kunna antagas till extra ordinarie.

Avlöningen till ingenjörsassistent föreslår styrelsen till samma belopp som
för kontrollör av andra lönegraden och för ritare till samma belopp som för
assistent.

Byta tiänstenoSis.

38 Kung/.. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

För egen del får kommissionen anföra, att kommissionen, därest
det befinnes lämpligt att å ordinarie stat uppföra avlöningar till ifrågavarande
kategorier av befattningshavare, ritare och ingenjörsassistent,
icke har något att erinra emot att avlöningarna bestämmas till samma
belopp som för respektive assistent och kontrollör av 2:a lönegraden.
Avlöningarna skulle alltså bliva:

för ritare 2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,300
kronor samt

för ingenjörsassistent 3,900, 4,300, 4,700, 5,100 och 5,500 kronor.

Byråtjänstemarmén hos telegrafstyrelsen äro uppdelade i två grupper,
eu lägre och en högre. Till den lägre gruppen räknas huvudkassör,
notarie, ombudsman, revisor och statistiker samt till den högre sekreterare,
kamrerare, sekreterare och aktuarie, byråingenjör, förrådsintendent,
byråkontrollör samt föreståndare för telegrafverkets undervisningsanstalt.
För den lägre gruppen utgöra avlöningarna för närvarande 3.400,

3,800, 4,200, 4,600, 5,000, 5,500, och 6,000 kronor samt för den högre
gruppen 4,600, 5,000, 5,500, 6,000, 6,500 och 7,000 kronor. För båda
grupperna inträda de tre första avlöningsförhöjningarna efter tvåarsperioder
och de övriga efter treårsperioder, så att slutavlöningen uppnås
inom den lägre gruppen efter femton och inom den högre gruppen efter
tolv år.

Av dessa båda grupper anser kommissionen den lägre, notariegruppen,
böra i avlöningshänseende likställas med motsvarande befattningshavare
vid de övriga verken, nämligen notariegrupperna i järnvägsstyrelsen
och generalpoststyrelsen. De sammanlagda avlöningsbeloppen
för notariegrupperna i sistnämnda två styrelser skulle enligt
kommissionens förslag bliva: i järnvägsstyrelsen lägst 5,460 kronor och
högst 6,400 kronor samt i generalpoststyrelsen lägst 5,150 kronor och
högst 6,450 kronor. Inom båda dessa grupper skulle slutavlöningen
såsom för närvarande uppnås efter nio år.

På grund av de skilda konstruktionerna i avlöningsskalorna för
statens järnvägar, postverket och telegrafverket har det visat sig omöjligt
att på detta stadium av kommissionens arbete uppnå full överensstämmelse
med avseende å avlöningarna till nu ifrågavarande tjänstemanna1
grupper. Enligt kommissionens mening böra emellertid de sammanlagda
slutavlöningarna för dessa grupper uppgå till ungefär samma belopp.
Vidare har kommissionen ansett, att den skillnad beträffande tiden för
slutavlöningens intjänande, som förefinnes inom förevarande tjänste -

Kunyl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 388. 39

mannagrupper vid de tre verken, redan nn bör undanröjas, så att nämnda
tid jämväl för notariegruppen vid telegrafverket blir bestämd till nio år.

I enlighet härmed har kommissionen ansett, att den fasta avlöningen
för notariegruppen -vid telegrafverket bör bestämmas till 4,700,

5,100, 5,500 och 6,000 kronor eller enahanda belopp, som av kommissionen
föreslagits för notariegruppen i postverket. Med inräknande av
dyrortstillägg skulle sålunda den sammanlagda avlöningen för ifrågavarande
telegraftjänsteman komma att utgöra lägst 5,150 kronor och
högst 6,450 kronor.

Av vad kommissionen anfört framgår, att kommissionen med hänsyn
till den slutavlöning, som ansetts böra tillkomma notariegruppen
vid statens järnvägar och postverket, funnit sig förhindrad att föreslå
någon höjning av slutavlöningen för notariegruppen vid telegrafverket.
Härvid är ock att märka, att slutavlöningen för sistnämnda befattningshavare
på sin tid sattes jämförelsevis hög, beroende på — såsom
framgår av den inledande redogörelsen för de senaste regleringarna av
avlöningarna för byråtjänstemännen — den av 1907 års riksdag fastställda
gemensamma avlöningsskalan för såväl den nuvarande notariegruppen
som de befattningshavare, vilka sedermera komtno att tillhöra
den högre byråtjänstemannagruppen inom telegrafstyrelsen. Det torde
emellertid böra uppmärksammas, att en byråtjänsteman av lägre graden,
som redan uppnått slutavlöningen, i varje fall skulle genom tillkomsten
av dyrortstillägg komma att erhålla en förbättring i sina avlöningsförmåner
med 450 kronor.

Den högre byråtjänstemannagruppen, sekreterargruppen, är närmast
att jämföra med sekreterargruppen inom järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen.
För sekreterargruppen i järnvägsstyrelsen skulle den sammanlagda
avlöningen enligt kommissionens förslag komma att uppgå till
lägst 6,720 kronor och högst 7,980 kronor och för motsvarande grupp
i postverket till lägst 6,950 kronor och högst 7,950 kronor. Slutavlöningen
skulle av berörda järn vägspersonal komma att uppnås efter nio
år och av tjänstemän inom sekreterargruppen i postverket efter sex år.

Såsom nyss nämnts utgör tiden för slutavlöningens intjänande för
sekreterargruppen vid telegrafverket för närvarande tolv är. Denna
tid har kommissionen ansett böra nedbringas till överensstämmelse med
motsvarande tid för sekreterargruppen vid statens järnvägar eller sålunda
till nio år; och har kommissionen ansett, att avlöningsbeloppen för
den högre byråtjänstemannagruppen vid telegrafverket böra bestämmas
till 6,000, 6,500, 7,000 och 7,500 kronor, vilken slutavlöning alltså
skulle uppnås efter nio år. Med inräknande av dyrortstillägg skulle

40

Kunyl. M"j:ts nåd. ''proposition Nr 388.

den sammanlagda avlöningen komma att uppgå till lägst 6,450 kronor
och högst 7,950 kronor.

Professoroci. För professor och för byråchef äro avlöningsbeloppen för närvarande

byråchef. pestämda för den förre till 7,500 och 8,000 kronor samt för den senare
till 8,000, 8,500 och 9,000 kronor. Beträffande båda dessa kategorier
har kommissionen tänkt sig en uppflyttning med en avlöningsklass,
varigenom avlöningarna skulle komma att utgöra för professor 8,000,
och 8,500 kronor samt för byråchef 8,500, 9.000 och 9.500 kronor.
Vad särskilt angår byråchef, skulle denna befattning liksom samma
befattning vid postverket, med inberäknande av dyrortstillägg enligt
kommissionens förslag, komma att i avlöningshänseende så nära som
möjligt likställas med byråchefsbefattningarna i järnvägsstyrelsen. Samtliga
avlöningsförmånerna i begynnelse- och slutavlöning skulle nämligen
bliva för byråchef vid statens järnvägar 9,000 och 9,900 kronor samt
för byråchef vid såväl postverket som telegrafverket 8,950 och 9,950
kronor.»

Döpartfc- Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande gjort den anmärkningen emot

chefen" kommissionens förslag beträffande vaktmästarna hos styrelsen, att likställigheten
mellan nämnda tjänstemän och den lägre linjepersonalen
icke borde vidtagas på sådant sätt, att samtliga vaktmästare under
hela sin tjänstetid skulle avlönas såsom stationsbiträden. utan att det
vore riktigare att bereda de äldsta vaktmästarna tillfälle att vinna
befordran såsom stationsförmän, och har styrelsen i enlighet härmed
föreslagit, att de nuvarande vaktmästarbefattningarna ersättas med
stationsbiträdes- och stationsförmansbefattningar.

Detta telegrafstyrelsens förslag har jag icke kunnat biträda. Förslaget,
som icke torde avse att innebära någon förändring av de arbetsuppgifter,
som skulle påvila de nuvarande innehavarna av vaktmästarbefattningarna,
skulle nämligen, därest det genomfördes, komma att
medföra, att ifrågavarande befattningshavare i telegrafstyrelsen skulle
erhålla en i flera hänseenden annan ställning än motsvarande befattningshavare
vid de övriga närstående verken. Jag anser därför, att
den nuvarande vaktmästarkategorin bör vid den provisoriska löneregleringen
bibehållas oförändrad inom styrelsen.

Telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening har i sitt yttrande
framställt yrkande om en uppdelning av den nuvarande kvinnliga
kontorsskrivargruppen i två lönegrader, och telegrafstyrelsen har
i sitt utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra emot en dylik

41

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 388.

■uppdelning. För egen del är jag- jämväl principiellt böjd för en uppdelning
av ifrågavarande befattningsgrupp, varigenom de kontorsskrivare,
som hava sig pålagt högre kvalificerat arbete än de övriga inom samma
tjänstekategori, komme att i avlöningshänseende intaga en förmånligare
ställning än dessa. Emellertid har jag icke för närvarande ansett mig
kunna avgiva förslag därom. En uppdelning av kontorsskrivargruppen
vid telegrafverket torde nämligen tilläventyrs böra ses i samband med
frågan om ett mera allmänt ordnande av avlönings- och tjänsteförhållanden
för kvinnliga befattningshavare i motsvarande tjänsteställning
i statsförvaltningen, för vilket ändamål, bland annat, närmare utredning
synes önskvärd beträffande förhållandet mellan ifrågavarande
befattningshavare vid kommunikationsverken och motsvarande tjänsthavare
vid de centrala verken i fråga om det påvilande arbetets art
och omfattning.

Beträffande den kvinnliga föreståndaren för katalogexpeditionen
har telegrafstyrelsen framhållit, att det med befattningen förenade
arbetet numera vore betydligt utvidgat och krävande samt att den
underställda personalen vore ganska stor, och har styrelsen därför
ifrågasatt, att avlöningen borde bestämmas till högre belopp än kommissionen
föreslagit. Motsvarande framställning har gjorts av kvinnliga
telegrafpersonalens förening. Då föreståndarens för katalogexpeditionen
arbete synes vara av omfattande och ganska kvalificerad art, har jag
ansett mig böra biträda det av styrelsen och nyssnämnda förening framförda
önskemålet, mot vilket kommissionen under hand förklarat sig
ej hava något att erinra. Avlöningsbeloppen för ifrågavarande befattningshavare,
för vilken jag i enlighet med telegrafstyrelsens hemställan
vill föreslå den ändrade benämningen »katalogredaktör», torde böra
bestämmas till 2,500, 2,800 och 3,100 kronor, varigenom slutavlöningarna
för denna befattningshavare och för telegrafist av l:a lönegraden
skulle komma att sammanfalla.

Emot förslaget om inrättande inom styrelsen av befattningar såsom
ritare och ingenjörsassistent har jag intet att erinra. Avlöningsbeloppen
för ritare torde, i enlighet med vad jag tidigare anfört beträffande avlöning
till assistent av 2:a lönegraden, böra bestämmas till 2.500, 2,800,

3,100, 3,500, 3,900 och 4,300 kronor.

Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, att byråtjänstemännen, för undvikande
av ändringar i avlöningsreglementet vid ökning av antalet
befattningshavare inom den högre graden, borde i reglementet benämnas
»byråtjänstemän av högre grad» och »byråtjänstemän av lägre
Bihang till riksdagens protokoll iD18. / sand. 313 höft. (Nr 383.) fi

Verkstads
ekefen och
ge.ieraldirt! -Uren.

Tablå över
•nuvarande
och föreslagna,
avlöningar.

Reglering av
arvodet till
teleg''afinspektör.

Telegraf styrelsen.

42 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

grad» i stället för att nu de förras tjänstetitlar uppräknas och de
senare benämnas »övriga byråtjänstemän».

Denna tanke har jag ansett mig böra upptaga. Då emellertid
särskilt benämningen »byråtjänsteman av lägre grad» icke synes mig
tillräckligt tydligt beteckna tjänstens karaktär, helst som en förväxling
möjligen skulle kunna äga rum med tjänstemän av lägre grad, d. v. s.
tjänstemän utan högre kvalifikation, vid vissa andra verk, har jag ansett
de två byråtjänstemannagrupperna böra benämnas byråtjänsteman av
l:a lönegraden och byråtjänsteman av 2:a lönegraden.

Mot kommissionens förslag i övrigt beträffande befattningshavare
i telegrafstyrelsen finner jag under förhandenvarande förhållanden icke
anledning till erinran.

Från vad jag tidigare anfört vid anmälan av frågan om reglering
av löneförhållandena vid statens järnvägar ber jag att här få erinra,
att jag icke nu ansett mig kunna tillstyrka någon förhöjning i de avlöningar,
som utgå till verkstadschefen samt till generaldirektören och
chefen för telegrafverket.

Av en tablå, vilken torde böra såsom bilaga fogas till protokollet
i detta ärende, framgå beloppen av nuvarande och föreslagna begynnelse-
och slutavlöningar för personalen vid telegrafverket å billigaste
och dyraste ort.

Vid telegrafverket äro för närvarande fyra tjänstemän förordnade
såsom telegrafinspektörer. Dessa befattningshavare, vilka under tiden
för förordnandet få avstå de med deras ordinarie befattningar förenade
tjcänstgöriugspenningar eller, i förekommande fall, uppbördsprovision,
åtnjuta, jämte lönen vid den ordinarie befattningen, i stat särskilt
upptagna arvoden, vilka betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

I förutnämnda skrivelse av den 22 februari 1918 till 1915 års
kommission har telegrafstyrelsen meddelat, att styrelsen hade för avsikt
att hos Kungl. Maj:t göra framställning om viss förändring i sättet för
avlönande av telegrafinspektörerna. Styrelsen har därom anfört följande:

»På grund av telegrafverkets egenskap av tekniskt trafikverk har det varit
nödvändigt att uppdela den lokala förvaltningen på två olika avdelningar: en Hnjeavite
ning för de tekniska arbetena samt en trnfit ardelning för det direkta arbetet
med stationernas och linjernas utnyttjande för trafik samt därav föranled la mellanhavanden
mellan telegrafverket och allmänheten. Såsom distriktsmyndigheter vid
dessa båda olika avdelningar äro närmast under telegrafstyrelsen anställda sju

43

Kungl. Maj.fs nåd. proposition Nr 383.

linjedirektörer vid linjeavdelningen samt fyra telegrafinspektörer vid trafikavdelningen.
I sitt förhållande till telegrafstyrelsen äro dessa båda slag av distriktsmyndigheter
jämställda; båda hava nämligen att dels i enlighet med givna instruktioner
självständigt avgöra vissa ärenden och dels verkställa de utredningar samt
taga initiativ till och väcka förslag om de förändringar berörande linje- respektive
trafikavdelningen inom distriktet, vartill förhållandena kunna giva anledning. Skillnaden
mellan de båda myndigheterna ligger sålunda uteslutande i de olika fälten
för deras verksamhet.

Såsom distriktsmyndighet vid linjeavdelningen åligger det linjedirektören att
planlägga och efter telegrafstyrelsens beslut verkställa nyanläggningar av stationer,
nät och ledningar, att ansvara för underhållet av stationer och ledningar samt alt
för övrigt hava tillsyn över att alla för trafiken erforderliga tekniska anordningar
befinna sig i fullgott skick. Linjedirektören utövar förmanskap över den speciellt
till linjeavde''ningen hörande personalen ävensom över föreståndarna för telegrafoch
centraltelefonstationerna inom distriktet, i den mån dessa hava sig anförtrott att
ombesörja underhälls- och nyanläggningsarbeten inom sina stationsområden.

Telegrafinspektörerna åter hava sig ålagt arbetet med telegraf- och telefontrafikens
ordnande samt tillsynen av den administrativa förvaltningen vid stationerna.
Telegrafinspektörerna hava sålunda att självständigt bestämma rörande korrespondensens
dirigering å de olika trafikvägarna, att uppgöra förslag till sådan fördelning
och eventuellt tidsindelning mellan stationerna av de tillgängliga ledningarna,
att ledningarna bliva på det för trafikbehovet lämpligaste och ekonomiskt mest fördelaktiga
sätt utnyttjade, samt att väcka förslag rörande de nya ledningar, som
kunna vara för trafiken behövliga. Vidare hava telegrafinspektörerna sig pålagt
ansvaret för att personalbesättningen å stationerna hålles lämpligt avvägd i förhållande
till trafiken och skola således för telegrafstyrelsen föreslå de ändringar i
arbetsstyrkan, vartill trafikens fluktuationer kunna giva anledning. Såsom kontrollerande
myndighet rörande den administrativa förvaltningen vid stationerna skola
telegrafinspektörerna vidare verkställa kassainventering och inspektion av stationernas
räkenskaper samt för övrigt hava tillsyn över att stationernas bokföring och
medelredovisning sker med ordentlighet och i enlighet med gällande bestämmelser.
Vidare hava telegrafinspektörerna att bestämma rörande anskaffning och kasserande
av stationsinventarierna å stationerna samt genom inspektion kontrollera, att dessa
inventarier befinna sig i komplett och tillfredsställande skick.

I fråga om förhållandet till personalen har telegrafinspektören chefskap över
all vid stationerna anställd personal, vad angår föreståndarna för telegraf- och
centraltelefonstationerna dock icke i fråga om den del av deras verksamhet, som
faller inom linjeförvaltningens område. Beträffande sättet för personalens anställning
gäller, att centraltelefonstationernas personal anställes av telegrafstyrt Isen på
förslag av telegrafinspektören, varemot telegrafinspektör självständigt bestämmer
rörande såväl antagande som avskedande av föreståndare och annan personal vid
de under centralstationerna lydande växelstationerna ävensom inom vissa gränser
bestämmer avlön ngen för föreståndare och personal vill dessa stationer.

Från telegrafinspektörernas chefskap äro undantagna de fyra huvudstationema
Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, vilka förestås av direkt under telegrafstyrelsen
lydande telegraf- eller telefondirektörer, som i tillämpliga delar hava
telegrafinspektörs befogenhet inom sina stationsområden.

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

1 och med ikraftträdandet år 1916 av gällande telefonreglemente Lava telegrafinspektörerna
utöver ovan nämnda åligganden fått sig ytterligare arbete pålagt
därigenom, att åt dem uppdragits vissa av de förändrade abonnemangsvillkoren
föranledda bestyr med telefonabonnemangsrörelsen. I stället för att lörut abonnemangsavgifterna
utgått med visst för varje ort bestämt belopp, oberoende av huruvida
trafiken från apparaten varit stor eller liten, utgår numera abonnemangsavgiften
med olika belopp allt eftersom samtalsfrekvensen är större eller mindre. För utrönande
av samtalsfrekvensen måste räkning av abonnenternas samtal under vissa
tidsperioder äga rum. Överinseendet över att denna samtal sräkning bliver på ett
tillfredsställande och betryggande sätt ordnad har överlämnats åt telegrafinspektörerna.

Oavsett att på så sätt nytt arbete pålagts telegrafinspektörerna, har jämväl
deras ursprungliga arbete med övervakandet av trafiken och kontrollen över deri
administrativa förvaltningen avsevärt ökats, sedan nu gällande avlöningsreglemente
år 19"7 fastställdes. Under den tid. som sedan dess förflutit, har nämligen såväl
trafik som ledningsnät avsevärt tillväxt, vilket givetvis måst draga med sig en
betydlig ökning av såväl personalen som räkenskaps- och redovisningsrörelsen Hur
stor denna ökning i själva verket varit belyses av nedanstående tablå över uppbörden
av telegraf- och telefonmedel inom riket, antalet vid trafikavdelningen sysselsatt
personal, antalet växeltelefonstationer, antalet telefonapparater, antalet rikssamtalsperioder
samt längden av telegrafverkets riks- och landsledningar vid ingången
av år 1908 och år 1917.

År

Uppbörd av
telegraf- och
telefon-avgifter

Antal till

trafikavdel- jAntal växel
ningen i telefon-hörande | stationer
personal j

Antal

telefon-

apparater

Antal

rikssa intal s-perioder

Samman-lagd längd
av riks- och
lands-ledningar

1908 ................

11,574,405

29,038,937

3,042 1,472

5,204 2,358

102,094

207,281

12,911,168

35,649,739

98,362

180.446

1917 ..................

Givet är, att den utveckling, varom dessa siffror bära vittne, måste medföra
vidgade krav på den person, som har sig ålagt att sörja för att trafikförhållandena
bliva på för allmänheten bästa sätt ordnade, liksom det ock är självklart, att ju större
omfattning trafik och ledningsnät erhåller, av ju större såväl direkt som indirekt
ekonomisk betydelse för telegrafverket bliver det, att personal och ledningsdispositionerna
äro i allo väl avvägda och ändamålsenliga. Det torde i själva verket icke
kunna bestridas, att med den utveckling, särskilt telefonnätet och telefontrafiken nu
nätt, telegrafinspektörernas befattningar såväl med avseende på arbetets omfattning
som den ekonomiska betydelsen av arbetets rätta skötsel kunna fullt jämställas
med linjedirektörernas. Under sådana förhållanden kan det ej anses annat än befogat,
att dessa tjänstemän jämväl i avlöningshänseende göras likställda.

Arvodet till telegrafinspektör, varom stadgas i avlöningsreglement< t § 3 mom.
4, har under senare åren varit i driftkostnadsstaten bestämt till 3,500 kronor för
inspektör med omkring 10 års förordnande såsom sådan samt till 2,500 kronor för
övriga inspektörer. Därjämte uppbära inspektörerna lön å sin ordinarie befattning;

45

Kungi. Maj ts nåd. proposition Nr 388.

för närvarande äro tre av inspektörerna kommissarier av lista lönegraden samt den
fjärde byråtjänsteman. För att uppnå full likställighet i avlöning mellan telegrafinspektör
och linjedirektör, synes lämpligen böra bestämmas, att telegrafinspektör
•skall under tiden för förordnandet uppbära arvode till belopp motsvarande avlöningen
jämte dyrortstillägg för linjedirektör men i stället frånträda honom enligt stat tillkommande
avlöning -å den ordinarie tjänst, som han innehar, vilken avlöning efter
omständigheterna uppbäres av den, som bestrider samma tjänst, eller ock besparas
telegrafverket. Ytterligare torde i § 6 mom. 3 av avlöningsreglementet böra efter
verkstadsdirektören’ inskjutas orden ''eller telegrafinspektör’.»

Kommissionen har i denna fråga anfört följande:

»Enär vad telegrafstyrelsen sålunda''anfört svnes giva vid handen,
att telegrafinspektörerna i fråga om vikten och omfattningen av deras
arbete kunna vara att jämföra med linjedirektörerna, har kommissionen
icke haft något att erinra emot, att telegrafinspektör, på sätt
telegrafstyrelsen hemställt, må, mot avstående av den med hans ordinarie
tjänst förenade avlöning, åtnjuta arvode till belopp, motsvarande
de linjedirektör tillkommande sammanlagda avlöningsförmåner. De till
télegrafinspektör utgående arvodena, i vilka sålunda i förekommande
fall böra inberäknas belopp motsvarande dyrortstillägg, torde såsom
hittills böra särskilt upptagas i telegrafverkets avlöningsstat.

Därest nyssnämnda förändring i fråga om telegrafinspektörernas avlönande
blir genomförd, synes, såsom telegrafstyrelsen jämväl anfört, en
ändring böra vidtagas i § 6 mom. 3 i avlöningsreglementet, varigenom
åt Kungl. Maj:t överlämnas att i de fall, då telegrafinspektör beviljats
ledighet och vikarie förordnats, pröva, huru stor del av telegrafinspektörens
arvode må till vikarien avstås.»

För egen del har jag intet att invända emot att arvodet till telegrafinspektör
må utgå på sätt kommissionen sålunda tillstyrkt.

Personalen vid telegrafverket är icke underkastad den civila pensionslagen,
utan gälla i pensionshänseende vissa i § 7 i avlöningsreglementet
införda bestämmelser.

Såsom redan förut blivit omnämnt, utgå pensionerna efter fasta,
för de olika tjänstemannagrupperna bestämda pensionsunderlag. Dessa
pensionsunderlag beräknas för närvarande för de ordinarie befattningshavarna
till följande belopp:

5.600 kronor för byråchef och professor;

6,000 * » linjedirektör, telelondireklöv och telegrafdirektör av l:a lönegraden;

4.600 sekreterare, kamrerare, sekreterare och aktuarie, hvråingenjör, förradsintendenl,

byråkontrollör, föreståndare för undervisningsanstalten och telegrafdirekt.ör av
3:a lönegraden;

Kommis sionen.

Deparw mentschefen.

Pensionsun derlag.

Nuvarande

bestämmel ser.

Kommis sionen.

46

4.200 kronor

4.000 »

3.900 »

3.600 .»

3.300 »

3.000 »

2,700 » .

2.500 » .

2,3()0 »

1.900 »
1,800 »

1.600 »

1.500

1,400

1.300 i

1.200 »

1.000 »

för

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

kommissarie av l:a lönegraden;
li"jeingenjör och ver k ?,(antingen jör;

Övriga hyråljäustem&n och knnlorschef vid verkstaden;

kommissarie av 2:a lönegraden, radiokonimissarie, kontrollör av l:a lönegraden
och inköpschef vid verkstaden;

kommissarie av 3:e lönegraden och kontrollör av 2:a lönegraden:

» » 4:e » ;

assistent och måleri dförvaltare vid verkstaden;
verkmästare vid verkstaden;
förråd.slmk hållare;
linjeinäslare;

kommissarie av n:e lönegraden;

» » 6:e »

kommissarie av 7:e lönegraden,
graden och radiolelegrafisl;
konlorsskrivare och linjeförman;
kassör av 2:a lönegraden;
bokhållare, reparatör och stationsförman;
interurbautelefonist, slationsbiträde och vaktmästare

och föreståndare för katalogexpeditionen;
telegrafist, vaktföreståndare, kassör av l:a löne -

Kommissionen anför i fråga om pensionsund erlagen följande:

»Efter ett genomförande av de avlöningsförbättringar, som kommissionen
i det föregående föreslagit, skulle enligt kommissionens förmenande
de nuvarande pensionerna i förhållande till de avlöningsförmåner,
vederbörande tjänstemän skulle komma att erhålla, bliva väl
låga. Kommissionen har därför ansett sig böra föreslå en genomgående
höjning av förutnämnda pensionsunderlag.

Vid beräknande av beloppen för dessa pensionsunderlag har kommissionen,
såvitt angår de lägsta manliga befattningshavarna, stationsbiträden
och vaktmästare, utgått ifrån en jämförelse med de pensioner,
som skulle tillkomma de obefordrade manliga befattningshavarna av
lägre grad vid postverket. I anslutning härtill har kommissionen
ansett pensionsunderlaget för stationsbiträden och vaktmästare samt
de med dem i pensionshänseende nu likställda interurbantelefonisterna
vid telegrafverket böra bestämmas till 1,350 kronor.

Den likställighet i avlöningshänseende, som enligt kommissionens
förslag skulle komma att råda mellan kontorsskrivare och bokhållare,
torde böra medföra, att den sistnämnda kategorin även i pensionshänseende
jämställes med kontorsskrivare, och har kommissionen ansett
pensionsunderlaget böra bestämmas till 1,550 kronor eller samma belopp,
som kommissionen föreslagit såsom pensionsunderlag för kvinnligt biträde
vid postverket. Enahanda pensionsunderlag bör även tillkomma
kassör av 2:a lönegraden, vilken befattningshavare i pensionshänseende
för närvarande intager en mellanställning mellan kontor.-skrivare och
bokhållare.

För övriga ordinarie befattningshavare vid telegrafverket har

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383. 47

kommissionen ansett en förhöjning i pensionsunderlagen böra äga rum
med 250 kronor.

Därvid bör emellertid iakttagas, att linjeförman, vilken tjänstehavare
enligt kommissionens avlöningsförslag skulle jämställas med
radiotelegrafist, i pensionshänseende bör beredas samma förmåner som
sistnämnda befattningshavare.

Slutligen böra innehavare av de nyinrättade befattningarna ingenjörsassistent
och ritare i pensionshänseende likställas med resp. kontrollör
av 2:a lönegraden och assistent.

Pensionsunderlagen skulle sålunda enligt kommissionens mening
för de ordinarie befattningshavarna vid telegrafverket böra bestämmas
till följande belopp:

5.850 kronor för

5,250 » »

4.850 »

4.450 »

4.250 » ''»

4.150 » »

3.850 » »

3.550 » »

3.250 » »

2,950 » »

2.750 » »

2.550 » »

2.150 » »

2,050 » »

1.850 » »

1.750 » »

1.550 » »

1.450 » »

1,350 » »

byråchef och professor;

linjediieklör, telefontlircklör och telegrafdircklör av l:a lönegraden;
sekreterare, kamrerare, sekreteraie oeh aktuarie, byråingenjör lörrådsinfendent,
byrakonirollör, föreståndare för undervisningsanstalten och telegrafdireklör av
2:a lönegraden;

kommissarie av l:a lönegraden;

linjeingenjör och verkstadsingenjör;

öiriga byiåljänstemän och kontorschef vid verkstaden;

kommissarie av g:a lönegraden, radiokommissarie, kontrollör av l:a lönegraden
och mköpsclief vid verkstaden;

ingenjörsassislcnt, kommissarie av 3:e lönegraden och kontrollör av 2:a lönegraden;
kommissarie av J:e lön. graden;

ritare, assistent och mule! iulförvaltare vid verkstaden;
verkmästare vid verkstaden;
firrrådsbok hål Inre;
linjemäslnre;

kommissarie av 5:e lönegraden;

» » 6:e » och föreståndare för katalogexpcditionen;

» » 7:e » , telegrafist, vakt föreståndare, kassör av l:a löne graden,

radiotelegrafist och linjeförman;
kontorsskrivare. kassör av 2 a lönegraden och bokhållare;
reparatör ocli stationsförinan;

inierurbanlelefonist, stalionsbiträde och vaktmästare.»

Kommissionens förslag beträffande pensionsunderlagen har jag ansett
mig böra tillstyrka.

Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande över kommissionens förslag
med anledning av den av styrelsen ifrågasatta uppdelningen av assistentoch
telegmfistgrupperna föreslagit, att å ena sidan assistent av de bada
lönegraderna och å andra sidan telegrafist av l:a och 2:a lönfegraderna
måtte tillsvidare bliva i pensionshänseende likställda. För egen del
ansluter jag mig härtill. Någon förändring i det av kommissionen
framlagda iörslaget till ändring av § 7 i avlöningsreglementet torde icke
behöva föranledas därav.

Departe mentschefen.

4:8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition JSIr 383.

Övriga änd- De av mig sålunda förordade ändringar och tillägg föranleda vissa

Telingsregk- förändringar i det utav kommissionen avgivna förslag till ändringar av
mentet. själva bestämmelserna i avlöningsreglementet. I samband därmed ber
s o mom. 2:o jag få nämna, att jag, efter framställning av telegrafstyrelsen, ansett
och ^ 18’ mig böra vidtaga några mindre jämkningar i den fördelning av vissa
avlöningsbelopp i lön och tjänstgöringspenningar, som framgår av kommissionens
förslag till ändrad lydelse av § 3 mom. 2:o i reglementet.

Likaledes ber jag särskilt få erinra, att efter den av mig förordade

uppdelningen av assistent- och telegrafi stgrupperna i två lönegrader §.
18 i reglementet bör upphävas.

s 4 mom. Telegrafstyrelsen har emellertid ifrågasatt ännu eu ändring i kom 1''°-

missionens förslag rörande avlöningsreglementet, nämligen beträffande
sättet för de icke provisionsberättigade befattningshavarnas omnämnande
i § 4 mom. l:o samt i de vid avlöningsreglementet fogade
allmänna grunder till avlöningsförhöjning för ifrågavarande tjänstemän.
För närvarande äro de olika tjänsterna hänförda till underavdelningarna
»inom styrelsen», »vid linjedistrikten», »vid stationerna» och »vid verkstaden».
Styrelsen har nu, av skäl som i dess utlåtande närmare angivas,
förklarat sig anse, att tjänstemännen böra i avlöningsreglementet

upptagas i en enda följd, och har styrelsen i ett förslag till ändringav
reglementet i nu ifrågavarande delar ävensom i sitt förslag till stat
för driftkostnader låtit denna mening komma till tillämpning.

Telegrafstyrelsens förslag härutinnan har jag ansett mig böra tillmötesgå,
enär en sådan förändring skulle medföra den praktiska innebörden,
att en och samma befattning därigenom skulle behöva upptaga*
allenast en gång, under det att för närvarande vissa befattningar uppräknas
flera gånger.

Jag ber emellertid få göra det uttalandet, att förändringen uteslutande
måste anses hava karaktär av en lämplighetsåtgärd och att
förändringens genomförande icke får i någon mån åberopas emot ett
eventuellt införande av något nytt system för avlönande av telegrafpersonalen,
t. ex. genom att bestämma särskilda avlöningsskalor för
styrelsens personal och för övriga tjänstemän inom verket.

I sammanhang med nyssberörda fråga har telegrafstyrelsen erinrat
om, att då styrelsen, med användande av redan förefintlig befogenhet
därutinnan, förflyttar en tjänsteman från en ort till en annan, utan att
tjänstemannen därom gjort framställning, skall dylik befattningshavare
äga uppbära ersättning för flyttningskostnaden med belopp, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, och har styrelsen ifrågasatt, huruvida det fort -

49

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383-

farande kunde anses nödigt, att fråga om utbetalande av flyttningsersättning
i dylikt fall skulle underställas Kungl. Maj:t eller om ej
dylika frågor kunde slutligen avgöras av styrelsen själv. Då emellertid
för närvarande icke förefinnas några närmare bestämmelser om de kostnader,
som skola ersättas, samt 1915 års kommission lär hava under
prövning frågan om gemensamma bestämmelser i detta ämne för bland
annat kommunikationsverken, synes det mig vara lämpligast, att rätten
att slutligen avgöra frågan om utbetalande av flyttningsersättning i
nyss angivna fall fortfarande förbehålles Kungl. Maj:t.

Såsom jag redan nämnt, är det min avsikt att föreslå vissa ändringar
i avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket i ämnen,
som icke blivit av 1915 års kommission berörda i dess betänkande.

Till en början ber jag då att få erinra om det av mig i det före- § 4mom.4:o
gående antydda, vid anmälan av frågan om reglering av löneförhållandena
vid statens järnvägar närmare utvecklade förslaget, att möjlighet
skulle beredas för Kungl. Maj:t att ej blott, såsom redan för närvarande
kan ske, för förvärvande utan även för bibehållande i tjänst av viss
särskilt kvalificerad person tilldela denne en för befattningen förekommande
högre avlöning än han enligt de allmänna bestämmelserna skulle
äga uppbära. För vinnande av nämnda ändamål beträffande telegrafverket
bör § 4 mom. 4:o i avlöningsreglementet givas en i viss mån förändrad
och vidare avfattning.

1 § 6 mom. 8:o är för närvarande stadgat, bland annat, att det g ömom.8:e
skall ankomma på telegrafstyrelsens prövning, huruvida vid förordnande
å annan ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas traktamente,
motsvarande högst en femtedel av det vid resor enligt resereglementet
tjänstemannen tillkommande dagtraktamente. Motsvarande
bestämmelse förefinnes även i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
postverket.

Enär ifrågavarande begränsning av traktamentet visat sig vara
alltför snäv, har jag tidigare i dag föreslagit, att sistnämnda bestämmelse
måtte för postverkets vidkommande ändras på sådant sätt, att det skulle
ankomma på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman vid
förordnande av nyss angiven beskaffenhet må åtnjuta traktamente enligt
av Kung], Maj:t utfärdade bestämmelser. Enahanda skäl torde böra
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 käft. (Nr 383.) 7

§ 14-

50 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383,

föranleda en liknande omarbetning av förevarande bestämmelse i av-;
löningsreglementet för telegrafverkets tjänstemän. i , ;

Enligt bestämmelse i § 14 i avlöningsreglementet må kassör å
linjedistriktsbyrå och vid verkstaden komma i åtnjutande av felräkningspenningar
med 200 kronor för år räknat.

Telegrafstyrelsen har nu i sitt utlåtande* under hänvisning till den
betydliga ökningen i nämnda institutioners kassor, ifrågasatt, att felräkningspenningar
måtte tillkomma ifrågavarande kassörer med ett till
400 kronor förhöjt årligt belopp.

Häremot har jag intet att invända.

Telegrafstyrelsen har ävenledes framhållit, att vissa ändringar
påkallades i avlöningsreglementet bland annat för att bringa detsamma
i överensstämmelse med olycksfallsförsäkringslagen. Dessa ändringar
har jag emellertid ansett böra tillsvidare anstå, helst som motsvarande
ändringar torde böra vidtagas jämväl i avlöningsbestämmelserna för
vissa andra närstående verk.

Beträffande grunder för erforderliga övergångsbestämmelser samt
tiden för löneregleringens ikraftträdande tillåter jag mig att hänvisa
till vad jag tidigare i dag vid anmälan av frågan om reglering av löneförhållandena
för statsbanepersonalen därom anfört. Vid meddelande
av övergångsbestämmelser torde även böra beaktas vad telegrafstyrelsen
anfört i fråga om fortsatt beredande av en undantagsställning för de
assistenter, som vunnit inträde i telegrafverket före år 1908.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels, med upphävande av bestämmelsen i § 18 i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid telegrafverket, besluta sådan ändring av
nämnda reglemente, som framgår av bifogade förslag till kungörelse i
ämnet;

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med de av mig omnämnda grunder, utfärda nödiga bestämmelser
i fråga om övergång på ny stat för den personal, som antagits
i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft.

51

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet avlåtas
till riksdagen av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

-Y-.v:.; iiiv iy; i Ur protokollet:

n Fredric Hawerman.

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Bilaga.

Förslag

till

nådig kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907.

§ 3.

l:o) Till-------------------

-— — — — — — — — — —--— — — — — — kronor.

2:o) Till icke provisionsberättiqad tjänsteman utgår avlöning enligt
följande avlöningsskala med däri angivna årliga belopp:

;

Klass

Lön

Tjänst- |
görings-penningar

Summa

avlöning

Klass

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

avlöning

i...............

5,700

3,800

9,500

15...............

2,100

1,000

3,100

! 2...............

5,400

3,600

9,000

16...............

1,900

900

2,800

5,100

4,800

3,400

3,200

8.500
8,000

7.500

17...............

1,700

1,600

800

2,500

1 I.::::::...:..

18...............

650

2,250

1 5..............

4,500

3,000

19...............

1,500

600

2,100

6................

4,200

2,800

7,000

20...............

1,440

510

1,950

7...............

3,900

2,600

6,500

21...............

1,350

450

1,800

8...............

3,600

2,400

6,000

22...............

1,240

410

1,650

9...............

3,300

2,2<K)

5,500

23...............

1,130

370

1,500

10...............

3,060

2,040

5.100

24 ..............

1,040

340

1,380

11...............

2,825

1,875

4,700

25...............

1,000

320

1,320

12...............

13 ...............

14 ...............

2,600

2,450

2,250

1,700

1,450

1,250

4,300

3,900

3,500

26...............

950

310

1,260

|

B o) Till provisionsberättiqad tjänsteman utgår, förutom den i § 5
bestämda uppbördsprovision, lön enligt följande löneskala med däri angivna
årliga belopp:

Klass

Lön

Klass

Lön

j

5,000

9 .............................................

2,600

2 .. ..........

4,600

10 ...........................................

2,400

3

4,200

11 .............................................

2,200

4 .............................................

3,800

12 ............................................

2,000

5 .. ........

3,400

13 ............................................

1,800

6 .............................................

3,200

14 ............................................

1,650

7 ............■■................................

3,000

15 .............................................

1,500

8 ...........................................

2,800

53

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

4:o) Såsom telegrafinspektör förordnad tjänsteman äger att, mot
avstående av samtliga honom på den ordinarie tjänsten tillkommande
avlöningsförmåner, uppbära arvode till belopp, som i staten för telegrafverkets
driftkostnader angives.

5:o) Till

§ 4.

l:o) Avlöning åtnjutes av icke provisionsberättigad tjänsteman enligt
följande reglering:

Lägsta avlöning

Högsta avlöning

Klass

Kronor

Klass

Kronor

Byråchef...........................................................

3

8,500

_

1

9,500

_1

Professor ........................................................

4

8,000

—

3

8,500

—

Byråljäustemän av l:a lönegraden........................

8

6,000

—

5

7.500

—

» » 2:a »

11

4,700

—

8

6,000

—

Linjedirektör......................................................

6

7,000

_

3

8,500

_

Linjeingenjör......................................................

9

5,500

—

6

7,000

—;

Verkstadsingenjör ............................................

9

5.500

—

6

7,000

—

Kontorsclief ......................................................

12

4,300

_

7

6,500

Inköpschef.......................................................

12

4,300

—

8

6,000

-

Kontrollör av l:a lönegraden ..............................

12

4,300

—

8

6,000

-!

Radiokommissarie................................................

12

4,300

—

8

6,000

—

Ingenjörsassistent................... ...........................

13

3,900

—

9

5,500

—!

Kontrollör av 2:a lönegraden ..............................

13

3,900

—

9

5,500

—

Assistent » l:a » ..............................

15

3,100

—

11

4,700

—

Muterialförvaltare ...............................................

16

2,800

_

12

4,300

_

Assistent av 2:a lönegraden.................................

17

2,500

—

12

4,300

-!

Ritare .............................................................

17

2,500

—

13

4,300

-•

Förrådsbokhållare .............................................

17

2,500

—

13

3,900

—

Verkmästare ......................................................

17

2,500

13

3,900

Linjemästare......................................................

20

1,950

—

15

3,100

—

Linjeförman ......................................................

22

1,650

—

18

2,250

_

Radiotelegrafist ................................................

22

1,650

_

18

2,250

_

Reparatör av l:a lönegraden ..............................

23

1,500

19

2,100

—

» » 2:a » ..............................

25

1,320

_

21

1,800

_

Slalionsförman................................................

25

1,320

_

21

1,800

_

Stalionsbiträde...................................................

26

1,260

—

22

1,650

_

Vaktmästare hos telegrafstyrelsen ........................

26

1,260

—

22

1,650

—1

Katalogredaktör..............................................

17

2,500

_

15

3,100

_

Telegrafist av l:a lönegraden ...........................

18

2,250

—

15

3.100

-’

Kassör » l a » ...........................

21

1,800

_

16

2,800

_''

Telegrafist » 2:a » ...........................

21

1,800

16

2 800

_1

Vakt/öreståndare .............................................

21

1,800

16

2,800

_1

Kassör av 2:a lönegraden .................................

22

1,650

—

18

2,250

_i

Bokhållare ......................................................

23

1,500

—

19

2,100

_i

Kontorsskrivare................................................

23

1,500

—

19

2,100

__

Rikstelefonist ...................................................

24

1,380

—

21

1,800

—

De -

kronor.

Anm. De befattningar, smil »ro angivna med

kursiv stil, iiro avsedda

att i regel innehavas

UV

kvinnliga tjensteman.

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383

2ro) Lön åtnjutes av provisionsberättigad tjänsteman enligt följande
reglering:

Lä

^sta lön

Högsta lön

Klass

Kronor

Klass

Kronor

Telefondirektör .
j Telégrafdirektör

av l:a lönegraden .................................

*

3,800

—

1

5,000

—

»

» 2:a » ...............................

5

3,400

—

2

4.600

Kommissarie

» l:a » .................................

5

3,400

—

3

4,200

»

» 2:a » .................................

7

3,000

—

4

3,800

»

» 3: e » .................................

8

2,800

—

5

3,400

»

» 4:e » .................................

9

2,600

—

6

3,200

—

i Kommissarie av o:e löneqraden..................................

15

1 500

—

10

2,400

_

» »

6’.e » .................................

15

1,500

—

12

2,000

_

« »

7:e » ..............................

15

1,500

—

13

1,800

-

Anm. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil, äro avsedda att i regel innehavas av
kvinnliga tjänstemän.

3:o) Uppflyttning — — — — — — klass.

4:o) Undantagsvis må, när telegrafverkets intressen så oundgängligen
fordra, Kungl. Maj:t kunna, för förvärvande eller bibehållande i
tjänst av särskilt kvalificerad person, tilldela befattningshavare avlöning
eller lön efter högre klass än den, vartill han enligt förut angivna
grunder eljest skulle vara berättigad, dock icke i något fall med högre
belopp än som svarar mot den för befattningen bestämda slutavlöning
eller slutlön; börande varje sådant undantag ävensom skälen för detsamma
angivas i näst därefter avgivna statförslag.

5:o) Telegrafstyrelsen äger tilldela den, som konstitueras till reparatör
av l:a eller 2:a lönegraden eller till linjeförman, avlöning efter sådan
för befattningen gällande avlöningsklass, att hans sammanlagda avlöningsförmåner
för år räknat icke komma att understiga, utan motsvara eller,
därest full motsvarighet ej kan ernås, så nära som möjligt överensstämma
med den årsinkomst, han vid tiden för övergången på ordinarie stat
skulle, om han i stället kvarstått såsom icke ordinarie, hava åtnjutit
på grund av gällande prislista å avlöningar till arbetare vid telegrafverkets
linjedistrikt.

Reparatör — — — — — — i fråga.

§ 5.

Föreståndare för telegraf- eller centraltelefonstation äger uppbära
provision å vid stationen influten uppbörd av telegramporto-, telefonabonnemangs-
och inträdesavgifter samt telefonsamtalsavgifter med:

55

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

2 Va procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger
30,000 kronor;

1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men
ej 100,000 kronor;

Va procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000
men ej 500,000 kronor; samt

Vio procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.
Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke för någon stationsföreståndare
understiga här nedan angivna belopp, vadan av provisionsanslaget
må, utöver ovan angivna procentbelopp, utgå vad som tilläventyrs
erfordras för att fylla denna minimiprovision.
Minimiprovisionen utgör:

för telefondirektör ........................................................

» telegrafdirektör av l:a lönegraden .......................

o.

:a

2.400 kronor

kommissarie

»

»

>5

kommissarie av

» l:a
» 2:a
» 3:e
» 4:e

5:e lönegraden

6:e »

7:e

2,000 »
1,800 »
1,400 »

900 »

700 >

600 »

§ 6.

f ör åtnjutande av arvode eller i stat uppförd avlöning och därtill
hörande förhöjning efter viss tids fortsatt innehavande av befattning
gälla, med undantag beträffande telegrafifullmäktige, följande bestämmelser: l:o)

Tjänsteman-------härför.

2:o) Med — — — — — — nödigt.

3:o) Har generaldirektören, verkstadsdirektören eller telegrafinspektör
beviljats ledighet och vikarie förordnats, beror på prövning
av Kungl. Maj:t, huru stor del av arvodet må till vikarien avstås.

4:o) Tjänsteman — — — — — — pensionsinrättning.

5:o) Den — — — — — — uppbördsprovision.

6:o) Tjänsteman — — — — — — skäligt.

7:o) Därest — — — — — månader.

8:o) Tjänsteman------befattning.

Erfordras — — — — — — — — avlöning.

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383-

Erfordras--------uppbörd.

På telegrafstyrelsens prövning ankommer, huruvida tjänsteman
under tjänsteutövning å annan ort än stationeringsorten må komma i
åtnjutande av traktamente enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.
9:o) En--— — — — grunder.

§ 7-

l:o) Rätt — — — — — — bestämmelser.

2:o) Generaldirektör — — — — — — inrättning.

3:o) För övriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till
följande belopp:

5,850 kronor för byråchef och professor;

5.250

4.850

4,450

4.250

4.150

3.850

3.550

3.250
2,950

2.750

2.550

2.150
2,050

1.850

1.750

1,550

1,450

1,350

linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör av
l:a lönegraden;

byråtjänsteman av l:a lönegraden och telegrafdirektör
av 2:a lönegraden;
kommissarie av l:a lönegraden;
linjeingenjör och verkstadsingenjör;
byråtjänsteman av 2:a lönegraden och kontorschef;
inköpschef, kontrollör av l:a lönegraden, radiokommissarie
och kommissarie av 2:a lönegraden;
ingenjörsassistent, kontrollör av 2:a lönegraden och
kommissarie av 3:e lönegraden;
kommissarie av 4:e lönegraden;
materialförvaltare, assistent och ritare;
verkmästare;
förrådsbokhållare;
linjemästare;

kommissarie av o:e lönegraden;

katalogredaktör och kommissarie av 6:e lönegraden;
linjeförman, radiotelegrafist, kassör av l:a lönegraden,
telegrafist, vaktföreståndare och kommissarie av 7:e
lönegraden;

kassör av 2:a lönegraden, bokhållare och kontor sskrivare;
reparatör och stationsförman;
stationsbiträde, vaktmästare och rikstelefmist.

4:o) Pesinon — — — — — — medel.

5:o) Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

57

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

a) för manliga tjänstemän vid uppnådda sextiofem levnads- och
trettiofem tjänstår, dock att sådan rätt inträder:

för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju levnads- och trettiofem
tjänstår;

för linjemästare, linjeförmän och reparatörer vid sextio levnadsoch
trettiofem tjänstår;

för verkmästare vid sextio levnads- och trettio tjänstår;

b) för kvinnliga tjänstemän vid sextio levnads- och trettio tjänstår,
dock att sådan rätt inträder för rikstelefonister vid femtiofem levnads -

och trettio tjänstår.

6:o) Skyldighet —------- tjänsten.

7:o) Vid — — — — — — inträde.

8:o) Rätt — — — — — — förverkad.

9:o) Tjänstår — — — — — — pensionsinrättning.

§ 8.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gäng kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna,
professorn och byråtjänstemän av l:a lönegraden envar under en och
en halv månad, linjemästare, linjeförman, reparatör, stationsförman,
stationsbiträde och vaktmästare envar under en halv månad samt
envar av övriga tjänstemän under en månad.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av vederbörande överordnade
myndighet bestämmes, begagna sig av semester.

§ 14.

Felräkningspenningar tillkomma:

den hos telegrafstyrelsen anställda huvudkassören med 500 kronor
för år räknat;

kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 400 kronor,
likaledes för år räknat;

tjänsteman, som i regelbunden tjänstefördelning tjänstgör i kassan
vid telegraminlämning, med en halv procent av därstädes kontant inbetalda
telegram avgifter, efter fördelning mellan samtliga nu nämnda
tjänstemän vid stationen;

å station särskilt anställd kassör eller, om sådan tjänsteman ej
finnes, stationsföreståndare med en tiondels procent av influtna teleBilmng
Ull riksdagens protokoll, 1918. 1 samt. ''148 käft. (Nr 883.) 8

58 Kungl. Majis nåd. proposition Nr 383.

fonabonnemangs-, inträdes- och samtalsavgifter, dock högst 400 kronor
för år räknat; ägande telegrafstyrelsen att till tjänsteman, som enligt
styrelsens uppdrag tjänstgör såsom biträdande kassör å station med
minst 600,000 kronors telefonuppbörd, utbetala felräkningspenningar
med högst 200 kronor för år räknat.

Felräkningspenningar utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

§ 16.

l:o) Fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda
lägenheter jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag
med högst 600 kronor för år må tillkomma kommissarie av
5:e, 6:e och 7:e lönegraderna ävensom, enligt telegrafstyrelsens bestämmande,
föreståndare för större växelstation.

Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje särskilt fall bestämma,
huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, ävensom
beloppet av berörda bidrag.

2:o) Till verkmästare, linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist,
reparatör, stationsförman, stationsbiträde och vaktmästare utgår hyresbidrag,
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med minst femton,
högst trettio procent av avlöningen.

3:o) Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.

§ 17-

Tjänsteman, som icke är berättigad till uppbördsprovision, äger att,
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg med
högst femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av att för
manlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor, dyrortstillägg
ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor samt för kvinnlig
tjänsteman, vars avlöning överstiger 1,500 kronor, ej å högre belopp
än 1,500 kronor.

Generaldirektör och verkstadsdirektör må icke åtnjuta dyrort.stillägg.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som avlöningen; dock skola minst två tredjedelar därav
anses såsom lön.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1919.

Allmänna grunder

tni

avlönings- respektive löneförhöjning

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

60

Allmänna grunder till avlöningsförhöjning

Klass.................................

Avlöning, kronor ...............

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Uppflyttning i högre klass kan äga rum,

26

25

24

23

22

21

20

19

18

1,260

1,320

1,380

1,500

1,650

1,800

1,050

2,100

2,250

Byråchef..........................................

8,500

Professor ..................................

8,000

—

_

_

_

_

_

_

_

—

| Byråtjänstemän av l:a lönegraden ......

6,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» » 2:a » ......

4,700

—

—

—

—

—

—

—

—

—

i

Linjedirektör ..................................

7,000

_

_

j Linjeingenjör ..................................

5,500

—

—

—

_

—

_

—

_

—

Verkstadsingenjör..............................

5,500

_

_1''

_

_

_

_

_

_

—

Kontorschef ....................................

4,300

_

_

_

_

_

__

—

Inköpschef.......................................

4,300

_

_

_

_

_

_

—

Kontrollör av l:a lönegraden ..........

4,300

—

_

_

_

_

_

_

_

—

Radiokommissarie..............................

4,300

—

_

_

_

_

_

_

_

—

| Ingenjörsassislent..............................

3,900

—

—

_

_

—

_

_

_

Kontrollör av 2:a lönegraden ...........

3,900

—

—

—

_

—

_

—

_

i Assistent » l:a » ............

3,100

—

_

_

_

_

_

_

_

—

Materialförvaltare..............................

2,800

_

_

_

_

_

_

_

_

—

| Assistent av 2:a lönegraden...............

2,500

—

—

—

—

—

—

—

—

Ritare .............................................

2,500

_

_

_

_

_

_

—

Förrådsbokhållare ...........................

2,500

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Verkmästare ....................................

2,500

_

Linjemästare ....................................

1,950

—

—

—

—

—

_

_

3

3

Linjeförman ....................................

1,650

—

—

—

—

—

3

3

3

3

Radiotelegrafist............................

1,650

_

—

—

—

—

3

3

3

3

Reparatör av l:a lönegraden...............

1,500

—

—

—

—

3

3

3

3

» » 2:a » ...............

1,320

—

_

3

3

3

3

_

_

Stationsförman .................................

1,320

_

_

3

3

3

3

_

_

_

Stationsbi träde .................................

1,260

_

3

3

3

3

_

_

Vaktmästare hos telegrafstyrelsen ......

1,260

—

3

3

3

3

—

—

—

— !

Katalogredaktör ..........................

2,500

_

_

_

_

_

_

_

_

Telegrafist av T.a lönegraden .........

2,250

—

—

—

—

—

—

—

• -

- 1

Kassör » l:a » .........

1.800

—

—

—

—

—

—

3

3

3

Telegrafist » 2:a » .........

1,800

—

—

—

—

—

—

3

3

3

Vaktföreståndare ........................

1,800

—

—

—

—

—

—

3

3

3

Kassör av 2:a lönegraden ...............

1,650

—

—

—

—

—

3

3

3

3

Bokhållare ....................................

1,500

—

—

_

_

3

3

3

3

_ 1

Kontorsskrivare..............................

1,500

—

—

—

_

3

3

3

3

- |

Rikstelefonist .................................

1,380

—

—

—

3

3

3

—

—

—

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

61

för icke provisionsberättigad tjänsteman.

när avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

17

16

15

14

13

12

11

10

9

8

1

7

6

5

4

3

2

1

2,600

2,800

3,100

3,500

3,900

4,300

4,700

5,100

5,500

6,000

6,500

7,000

7,500

8,000

8,500

9,000

9,500

3

3 1

3

3

3

—

—

_

- 1

—

—

—

—

—

3

3

3

—

—

—

—

—

— j

-

3

3

3

3

3

3

—

—

—

- j

3

3

3

_

_

_

_

- j

—

—

—

—

—

3

3

3

3

3

—

—

—

—

—

— |

—

—

—

—

—

3

3

3

3

—

-

—

—

—

—

—

— •

—

—

—

—

3

3

3

3

—

—

_

_

—

_

— ;

—

—

—

—

—

—

3

3

3

3

—

—

-

—

—

—

— |

—

—

—

—

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

— |

—

—

—

—

3

3

3

3

—

—

—

__

—

—

—

— ;

'' —

—

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

- ;

—

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

_

—

—

—

—

3

3

3

3

3

—

3

3

3

3

—

—

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

-•

—

—

—

—

3

3

3

3

—

—

—

—

—

_

—

—

—

—

-

3

3

3

Z

—

z

_

—

—

—

—

—

• -

i -

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

3

3

_

_

—

_

_

3

3

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

_

—

—

—

—

3

3

—

—

—

_

—

—

—

"

—

—

i —

—

—

—

—

—

—

_

62

Knngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Allmänna grunder till löneförhöjning

;

Begyn-

i

|

nelselön

Uppflyttning i högre klass

i

Klass ......................................................

15

14

13

1,500

1,650

1,800

Telefondirektör

Telegrafdirektör

av

l:a

lönegraden ................................................

j 3,800

-

!

»

»

2:a

» ..............................................

3,400

—

—

—

Kommissarie

»

l:a

» ..................... . .......................

3,400

—

—

—

»

»

2:a

» ................................................

3,000

—

—

»

»

3:e

» ................................................

2,800

—

—

»

»

4:e

» .............................................

2,600

—

_

Kommissarie

»

5.e

» ...............................................

1,500

—

3

3

»

»

6x

................................................

1,500

—

3

3

» 7.e

1,500 — 3 3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

63

för provisionsberättigad tjänsteman.

kan äga rum, när lön enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

12

ii

10

9

9

8 i

7

6

i

5

4

3

2

1

2,000

2,200

2,400

2,600

2,800

3,000

3,200

3,400

3,800

4,200

4,600

5,000

—

—

.

3

3

3

—

—

—

_

— i

_

—

3

3

3

3

—

_

_

-

3

3

3

I

—

—

_

3

3

3

3

—

—

—

—

3

3

8

3

~ i

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-''

—

—

—

, .>

Bilaga.

Tablå

över

nuvarande och föreslagna avlöningar.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 1 samt. 343 käft.

(Nr 383.)

9

66 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Telegrafverket.

Sammanlagda avlöningsbelopp.

Nuvarande avlöningsbelopp

Av departementschefen
föreslagna avlöningsbelopp

Befattningshavare

Billigaste ort

. .... .

Dyraste ort

Billigaste ort

Dyraste ort

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

I. Icke provisions-

berättigade tjänstemän.

(Fast avlöning jämte i före-kommande fall, hyresbidrag
och dyrortstillägg.)

j

A. Telegrafstyrelsen samt

linjedistrikten oeh
stationerna:

Byråchef*)..............................

- |

8,000

9,000

—

8,950

9,950

Professor1).............................

—

—

7,500

8,000

—

—

8,450

8,950

Byråtjänsteman av l:a lönegra-

6,450

7,950

den x)

—

—

4,600

7,000

—

—

» » 2:a » *)

—

—

3,400

6,000 1

—

—

5,150

6,450

Linjedirektör...........................

6,000

8,000

6,000

8,000

7,000

8,500

7,450

8,950

Linjeinaenjör .......................

4,600

6,500

4,600

6,500

5,500

7,000

5,950

7,450

Kontrollör av l:a lönegraden ...

3,800

5,500

4,250

5,950

4,300

6,000

4,750

6,450

Badiokommissarie ..................

3,800

5,500

4,250

5,950

4,300

6,000

4,750

6,450

Ingeniörsassistent1)..................

—

—

—

—

—

—

4,350

6,950

Kontrollör av 2:a lönegraden ...

3,400

5,000

3,850

5,450

3,900

5,500

4,350

5,950

Assistent av l a lönegraden......

—

—

—

—

3,100

4,700

3,550

5,150

» » 2:a » ......

1,800

3,800

2,070

4,250

2,500

4,300

2,875

4,750

Bitare1)...............................

—

—

—

—

—

—

2,875

4,750

Förrådsbokhållare ..................

1,800

3,400

2,070

3,850

2,500

3,900

2,875

4,350

Linjemästare2) ........................

1,950

3,300

2,175

3,905

2,535

3.850

2,828

4,450

Linjeförman ...........................

1,482

2,215

1,653

2,610

2,100

2,700

2,393

5,188

j Radiotelegrafist .....................

1,638

2,515

1,827

2,955

2,100

2,700

2,393

3,188

j Reparatör av l:a lönegraden ...

1,320

1,950

1,479

2,348

1,850

2,450

2,175

2,965

» » 2:a »

1.210

1,750

1,392

2,175

1,670

2,150

1,914

2,610

Stationsförman........................

1,326

1,915

1 1,479

2,175

1,716

2,250

1,914

2,610

Stationsbiträde........................

1,150

1,630

1,305

2,001

1,560

1,950

1,827

2,393

Vak 1 masta re R ........................

—

—

1,140

1,650

—

—

1,827

2,393

j Katalogredaktör ‘)..............

—

—

1,800

2,400

—

—

2,725

3,325

Teleyrafist av la lönegraden

—

—

—

—

2,250

3,100

2,475

3,325

j Kassör av l:a lönegraden......

1,260

2,100

1,419

2,325

1,800

2,800

2,025

3,025

j Telegrafist ...........................

1,260

2,100

1,449

2,325

1,800

2,800

2,025

3.025

[ Vaktföreståndare ..................

1,260

2,100

1,449

2,325

1,800

2,800

2,025

3,025

Kassör av 2 a lönegraden......

1,140

1,800

1,311

2,025

1,650

2,250

1,875

2,475

| Bokhållare ..........................

1,020

1,650

1,173

1,875

1,500

2,100

1,725

2,325

i Kontorsskrivare1)..................

—

—

1,260

1,950

—

—

1,725

2,325

j Rikstelefonist ........................

960

1,380

1,104

1,587

1,380

1,800

1,587

2,025

1) Tillhör telegrafstyrelsen.

2) De för linjernastare å billigaste ort angivna beloppen hänföra sig till de billigaste orter, varest
linjemästave av l:a lönegraden för närvarande äro placerade.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

67

Befattningshavare

Nuvarande

avlönings-

belopp

Av departe-mentschefen
föreslagna
avlönings-belopp

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

B. Verkstaden:

Verkstadsingenjör ........................

4,600

6,500

5,800

7,300 |

Vcrkstadspersonal finnes lör

Kontorschef .................................

8,400

6,000

4,600

6,800 i

närvarande placerad alle-

Inköpschef...................................

3,800

5,500

4,600

6,300

nast vid Nynäs, varest

Materialförvaltare...........................

2,100

4,200

3,080

4,600

dyrortstillägg utgår med

Verkmästare .................................

2,700

4,400

3,500

4,950

10 procent d den fasta

Kassör av l:a lönegraden............

1,386

2,250

1,950

2,950

avlöningen.

II. Provisionsberättigade
tjänstemän.1)

(Fast avlöning och miuimi-provision.)

Telefondirektör..............................

8,850

5,050

6,200

7,400

Telegrafdirektör av l:a lönegraden...

3,850

5,050

6,200

7,400

» » 2:a »

3,450

4,650

5,800

7,000

Kommissarie » l:a »

3,450

4,250

5,800

6,600

» » 2:a »

3,050

3,850

5,000

5,800

Dessa avlöningar utgå obe-

» » 3:e »

2,850

3,450

4,600

5,200

roende av placeringsorten.

» » 4:e »

2,650

3,250

4,000

4,600

Kommissarie » öe » 2)...

1,500

2,250

2,400

3,300

» » 6:e » 2)...

1,500

1,950

2,200

2,700

» » 7:e » !)...

1,500

1,800

2,100

2,400

Amu. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil, äro avsedda att i regel innehavas av
kvinnliga tjänstemän.

x) De i tabellen angivna avlöningsbeloppen torde åtminstone för föreståndare å större stationer
komma att i de flesta fall överskridas, därigenom att uppbördsprovisionen överstiger de belopp, som den
garanterade minimiprovisionen angiver.

2) Kommissarier av 5:e—7:e lönegraden åtnjuta, utöver de angivna avlöningsbeloppen, fri bostad
jämte uppvärmning och belysning eller ock kontant ersättning härför. Den kontanta ersättningen utgår för
närvarande med högst 300 kronor och skulle enligt departementschefens förslag komma att uppgå till
Högst 600 kronor.

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Bilaga.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 25 mars 1918 bär Eders Kungl. Maj:t anbefallt
telegrafstyrelsen att före den 7 april 1918 avgiva underdånigt utlåtande över ett av
1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
med flera verk den 20 mars 1918 avgivet betänkande angående reglering
av löneförhållandena vid telegrafverket med flera verk att tillämpas i avvaktan på
avgörandet av frågan om införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid de
ifrågavarande verken. Till åtlydnad härav får telegrafstyrelsen, med återställande
av resolutionen, härmed avgiva följande underdåniga utlåtande, i vilket dock på grund
av den knappa tid, som stått styrelsen till buds för betänkandets granskning och
avfattandet av styrelsens anmärkningar mot detsamma, icke kunnat framläggas alla
de synpunkter, som enligt styrelsens förmenande bort komma till övervägande vid
bedömandet av kommissionens förslag. f*gö*r Innan

styrelsen ingår på granskning av kommissionens betänkande, tillåter
sig styrelsen omnämna, att, så snart det åt kommissionen lämnade särskilda uppdrag,
till vars fullgörande det förevarande betänkandet avgivits, blivit för styrelsen bekant,
styrelsen lät sig angeläget vara att till kommissionen, där telegrafverket i motsats
mot postverket och statens järnvägar icke hade någon i verkets alla detaljer och
förhållanden initierad representant, skriftligen framföra såväl några av de allmänna
synpunkter, som styrelsen för sin del ansåge böra beaktas vid fullgörandet av kommissionens
uppdrag, som ock uppgift å de avlöningsbelopp, vilka styrelsen funnit
böra bestämmas vid den avsedda provisoriska löneregleringen för telegrafverkets
tjänstemän. Efter det sedermera telegrafstyrelsen i slutet av förra året fått under
hand taga del av de förslag i avseende å avlöningarna för telegrafverkets tjänstemän,
som kommissionen ärnade framlägga, samt styrelsen därvid funnit, att kommissionen
endast i ringa mån beaktat de av styrelsen förut framhållna synpunkterna och kraven
rörande avlöningarna, lät styrelsen för kommissionen skriftligen framhålla de mest
påtagliga bristerna i dess förslag i syfte att ernå åtminstone några jämkningar däri
i de fall, då telegrafverkets intressen blivit i upprörande grad lämnade åsido eller
eftersatta i jämförelse med de övriga av kommissionen behandlade verk, vilkas
intressen kunnat bevakas av deras egna representanter. Beklagligtvis måste telegrafstyrelsen
konstatera, att förslagen i det nu föreliggande betänkandet, i vilket visserligen
några förbättringar utöver vad kommissionen tidigare haft för avsikt att föreslå
vunnit plats, allt fortfarande dock äro, åtminstone för telegrafverkets vidkommande,
synnerligen otillfredsställande och, trots kommissionen under mera än två års tid
sysselsatt sig med sin huvuduppgift — utarbetandet av gemensamma avlöningsbestämmelser
för de åsyftade verken — bära allt för tydliga spår av att vara upp -

69

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

gjorda utan närmare kännedom om de förhållanden, under vilka telegrafverket arbetar,
och utan allvarlig strävan att söka göra det bästa möjliga av det åt kommissionen
lämnade uppdraget. Då kommissionen, enligt vad å sid. 18 anföres, själv
funnit, att »omständigheter av olika slag» synts alltmera oavvisligt kräva åstadkommande
snarast möjligt av eu verklig löneförbättring för de stora grupper av
statstjänstemän det här gäller, och då avfattningen av det på grund av ett dylikt
motiv sedermera åt kommissionen lämnade uppdraget, sådant det framgår av betänkandet,
lämnat kommissionen ganska fria händer härutinnan, vill det synas, som
om kommissionen bort kunna under de sju månader den tagit på sig komma till ett
resultat, vilket ej, såsom det nu föreliggande, icke blott måste betecknas såsom eu
halvmesyr — vilket kommissionen med sin tolkning av uppdraget just synes hava
eftersträvat — utan till och med kan få utseende av en utmaning mot den hittills
lojalt tålmodiga personal av statstjänare, som dock trott sig hava anledning hoppas
att av kommissionens hand få emotse ett förslag till den beramade »verkliga löneförbättringen»
men nu i stället ställts inför utsikten att, medan kommissionen lugnt
fortsätter sina årslånga utredningar om de gemensamma avlöningsbestämmelserna,
avspisas med helt njuggt tilltagna förhöjningar av den ersättning, de erhålla för sitt
plikttrogna och till följd av tidsförhållandena såväl kvalitativt som kvantitativt
oerhört uppdrivna arbete i statens tjänst.

Man hade väntat, att kommissionen, som dock förklarat sig anse åstadkommandet
av en verklig löneförbättring snarast möjligt vara av oavvisliga krav påkallad,
skulle icke blott framlagt sina förslag i så god tid, att de kunnat vid nu pågående
riksdags början behandlas, utan även gjort sig till tolk för yrkande om löneförbättringens
omedelbara tillämpande redan under innevarande år. Då så icke skett
och telegrafstyrelsen val inser svårigheten av att utan sådant stöd av kommissionen
vinna gehör för ett yrkande i antydda riktning, i följd varav den löneförbättring,
som skulle kunna bliva av innevarande års riksdag beslutad, icke torde kunna bliva
gällande tidigare än från 1919 års ingång, har telegrafstyrelsen funnit sig böra göra
det uttalandet, att det, åtminstone från telegrafverkets synpunkt sett, skulle, framför
ett antagande av kommissionens förslag oförändrat, vara att föredraga, att kommissionens
förslag nu icke bleve föremål för annan åtgärd från statsmakternas sida än att
beslut fattades dels om uppdrag för särskilda sakkunniga att till framläggande vid
1919 års riksdags början utarbeta nytt förslag till lönereglering för telegrafverket,
statens järnvägar och vattenfallsverket — dessa tre tekniska affärsverk, vilka och
endast de böra jämföras med varandra och icke hopföras med andra icke-tekniska
ämbetsverk — dels ock om att i 1919 års riksstat upptaga driftkostnaderna för dessa
verk till sådant förslagsvis beräknat belopp, att den lönereglering, som av 1919 års
riksdag kan komma att beslutas, må kunna givas tillämpning från 1919 års ingång.
En sådan anordning skulle vara att förorda även av det skäl. att telegrafstyrelsen
i alla händelser måste så tidigt som möjligt under innevarande är utarbeta en genomgående
omläggning av distriktsförvaltningarna, vilken icke kan längre undanskjutas,
så vida ej .statens telefonverksamhet skall ohjälpligt köra fast. Då emellertid även
med ett dylikt tillvägagångssätt åtskilliga olägenheter — framförallt den fortvarande
ovissheten för personalen i avseende å dess avlöningsförhållanden samt den därav
framkallade fortsatta svårigheten med personalens rekrytering .skulle vara förknippade,
har telegrafstyrelsen under förhoppning att h*os statsmakterna vinna den
förståelse, som saknats hos kommissionen, ansett sig böra ingå i detaljgranskning

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

av kommissionens förslag och i samband därmed framlägga sina minimikrav rörande
avlöningarna. En del allmänna synpunkter torde dock först få här framföras.

Såsom av kommissionens historik inhämtas, äro de nu gällande avlöningarna
för telegrafverkets tjänstemän — frånsett de smärre jämkningar, som vidtogos år
1912 huvudsakligen för att rätta en del förbiseenden eller misstag, vilka icke
kunde undgås vid den genomgripande omdaning av telegrafverket, som år 1907
försöksvis beslutades — grundade på förhållandena inom telegrafverket vid 1905
års utgång eller således för mer än tolv år sedan. Under denna tidrymd har telegrafverket
varit statt i en oavbruten och synnerligen hastigt försiggående utveckling.
NågFa statistiska siffror till belysande härav torde få anföras:

år 1905 år 1917

Stolplinjers och kablars längd........................................ km. 23,561 34,530

Telefon- och telegrafledningars längd.......................... » 196,111 468,760

Telefonstationers antal .................................................... 1,380 3,332

Telegrafanstalters antal ............................................... 904 1,458

Telefonapparaters antal........................................... 81,994 236,596

Avgiftsbelagda telefonsamtals antal ............................ 6,842,000 32,670,000

Avgiftsfria » » ............................ 224,177,000 322,648,000

Telegrammens antal ....................................................... 2,920,000 7,040,000

Personalens antal ............................................................ 5,900 13,100

Från att år 1905 hava varit ett företag med ett disponerat kapital om

41.000. 000 kronor och en inkomst av 9,200,000 kronor utgör nu det av telegrafverket
disponerade kapitalet 137,000,000 kronor, dess inkomster under år 1917_yoro

35.000. 000 kronor och äro för år 1919 beräknade till 44,900,000 kronor. Överskottet
av verkets rörelse har stigit från 3,125.000 kronor år 1905 till 13,925,000
kronor år 1917.

De nu anförda siffrorna torde vara till fyllest för att ådagalägga, att den
gångna tidrymden av tolv år medfört en så genomgripande omvälvning inom telegrafverket,
att det icke kan förvåna, att personalen såsom vederlag för sitt därigenom
oerhört ökade arbete och såväl tekniskt som ekonomiskt ökade ansvar kräver
beaktande för sina anspråk på förbättrade avlöningsvillkor. Det går icke då att,
om ock såsom ett provisorium, vilket därjämte kan befaras bliva ganska långvarigt,
erbjuda en löneförbättring, som för det stora flertalet inskränker sig till några få
procents höjning av avlöningen, en höjning, så liten, att den sannerligen icke kan
verka sporrande på personalens arbetslust och duglighet utan säkerligen skulle av
densamma mottagas utan entusiasm såsom en motvilligt utdelad nådegåva.

Men telegrafstyrelsen måste tänka icke blott på den redan i tjänst varande
personalen utan även på möjligheten av att kunna rekrytera densamma med dugande
arbetskrafter. Redan nu, då man dock trott sig kunna ställa förbättrade framtidsmöjligheter
i utsikt, har det visat sig hart när omöjligt att förvärva nya arbetskrafter,
särskilt inom de områden, som kräva högre förutbildning, och gång efter
annan har telegrafstyrelsen även måst se skickliga män lämna telegrafverket för
övergående till enskild, bättre avlönad tjänst. Skulle kommissionens avlöningsförslag
bliva antaget och därmed utsikten till en verklig löneförbättring undanskjuten
på obestämd tid, bleve givetvis rekryteringen än svårare och avgången än större.

71

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383-

Vad ovan sagts gäller verkets personal i dess helhet, men i alldeles särskild
grad ingenjörspersonalen. Såväl inom telegraf- som i synnerhet inom telefon- och
radioteknikens områden göras nya uppfinningar och utfinnas nya tillämpningsmetoder
i snabb följd. Telegraf- och telefonsystemen bliva allt mera komplicerade och kräva
följaktligen allt större teknisk skicklighet och erfarenhet hos dem, som skola utföra
och handhava desamma. Då på telegrafverket, med rätta, ställas stora krav på att
det skall följa med utvecklingen och även självt bidraga till densamma, måste verket
ock beredas möjlighet härtill genom att kunna draga till sig och behålla framstående
kapaciteter på det tekniska området, och man får då icke ställa sig betänksam mot
anvisandet av för ändamålet erforderliga, höjda avlöningar, vilka såsom avlöningar
icke spela någon roll i verkets budget, men för vilka verket kan erhålla tjänstemän,
på vilkas arbete och duglighet verkets egen ekonomi i det stora hela är i hög grad
beroende.

Nu anförda synpunkter synas visserligen icke hava varit helt främmande för
kommissionen, men de hava icke givits annat uttryck i kommissionens betänkande
än ett påpekande (sid. 33) av att nuvarande avlöningsbestämmelser möjliggöra att
för förvärvandet av nya, särskilt kvalificerade arbetskrafter tilldela vederbörande
vid anställandet i ordinarie tjänst en högre avlöning än den lägsta för befattningen
förekommande. Kommissionen förbiser emellertid, såväl att det kan möta svårigheter
att få nämnda undantagsbestämmelse tillämpad som ock att bestämmelsen i
fråga icke lämnar möjlighet att på nämnt sätt binda en i verket redan anställd
ordinarie tjänsteman eller att, enär de ordinarie tjänsternas antal bestämmas av
riksdagen, det kan vara nödigt att redan för extra ordinarie beställningar kunna
erbjuda lockande avlöningar.

Med det anförda har telegrafstyrelsen velat framhålla, att åtminstone för
telegrafverkets vidkommande kravet på en snar och verklig löneförbättring betingats
icke endast och icke väsentligast av den ökning i levnadskostnader, som kunnat
konstateras under tiden från gällande avlöningsstats fastställande och till krigsutbrottet.
Denna omständighet, jämte strävandet efter åstadkommandet av likformighet
i avlöningar även där ingen sådan är lämplig eller ens möjlig, synes
dock hava varit kommissionens enda ledstjärna vid fullgörandet av dess viktiga
uppdrag, och denna enda ledstjärna har dock icke kunnat visa kommissionen någon
annan väg än den att konstatera en »väsentlig stegring av levnadskostnaderna»
(sid. 21) men föreslå en oväsentlig höjning av tjänstemännens avlöningar. Fastmera
betingas en effektiv löneförbättring av den betydande och helt omvälvande
utveckling, som de tolv sista åren medfört. Hade denna synpunkt, som telegrafstyrelsen
sökt bibringa kommissionen, fått i någon mån göra sig gällande, skulle
för visso kommissionens förevarande förslag erhållit en helt annan innebörd. Det
är också främst från denna synpunkt sett. som telegrafstyrelsen här nedan kommer
att framlägga förslag, vilka visserligen betydligt avvika från kommissionens
men dock i likhet med dennas hava uteslutande karaktär av ett provisorium, avsett
att råda bot för svårigheterna under den närmaste tiden, och, enär vid deras
framställande ingen hänsyn tagits till den exceptionella levnadsfördyringen under
krigstiden, liksom kommissionens förslag förutsätta, att telegrafverkets tjänstemän
allt fortfarande skola komma i åtnjutande av samma tillägg till avlöningarna som
andra statstjänare.

Ett ytligt betraktande av kommissionens förslag till avlöningar för telegraf -

72 Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 383.

verkets tjänstemän bibringar lätt den uppfattningen, att ganska väsentliga förbättringar
blivit föreslagna. Det är särskilt två omständigheter, som medverka härtill:
borttagandet av en del låga begynnelseavlöningar — ett resultat, som telegrafstyrelsen
på ett sent stadium av kommissionens arbeten lyckades till viss grad uppnå
— samt införandet av dyrortstillägg även för högre befattningshavare. De sakkunniga,
som år 1907 framlade förslag till telegrafverkets nuvarande organisation
och i stort sett ännu gällande avlöningsnormer, föreslogo därvid mycket låga begynnelseavlöningar
samt många avlöningsförhöjningar, tätare och mindre i början
men därefter glesare och större. De utgingo härvid från de förutsättningarna, att
telegrafverkets tjänstemän skulle vid mycket unga år ernå ordinarie beställning
samt att telegrafstyrelsen skulle kunna tilldela varje tjänsteman efter skicklighet
och förtjänst en avlöning från den lägsta till den högsta å den för varje tjänstemannagrupp
fastställda löneskalan. Den förra av dessa förutsättningar har icke
kunnat upprätthållas och den senare blev icke av riksdagen godkänd. Härigenom
bortföll i själva verket varje skäl för bibehållandet av de låga begynnelseavlöningarna
inom telegrafverket i motsats mot inom andra statens verk. Ett första steg
i syfte att bättra den ofördelaktiga ställning i lönehänseende, som telegrafverkets
tjänstemän sålunda kommit att intaga vid jämförelse med tjänstemännen särskilt
vid övriga kommunikations verk, togs genom de år 1912 beslutade jämkningarna i
avlöningsreglementet. I känslan emellertid av svårigheten att, så kort tid efter det
att med år 1908 den nya löneregleringen trätt i kraft, kunna genomdriva mera betydande
ändringar i denna, nödgades man framgå med försiktighet, och full likställighet
mellan telegrafverkets och övriga kommunikationsverks tjänstemän blev ingalunda
en följd. I förslaget till 1912 års ändringar i avlöningsreglementet påpekades
också beträffande hart när varje tjänstebefattning, att jämkningarna skett med
så ytterlig försiktighet, att man städse bemödat sig om att allt fortfarande hålla
avlöningarna ganska betydligt under vad närmast motsvarande befattningshavare
inom andra kommunikationsverk uppbure i avlöning. Den särskilda delegation av
riksdagen, som granskade förslaget, innan det blev föremål för proposition, konstaterade
också, att nämnda synpunkt blivit över allt upprätthållen, och kunde därför
utan nämnvärd erinran förorda förslaget till antagande. Då nu efter ytterligare
sex års förlopp yppat sig tillfälle att taga ut det steg, som man kanske av allt för
stor försiktighet underlät år 1912. hade det synts telegrafstyrelsen såsom en självklar
sak, att så skulle genom kommissionens initiativ ske. Såsom nämnt, har telegrafstyrelsen
delvis lyckats förmå kommissionen därtill, men kommissionen har i
liera fall synbarligen missuppfattat syftet med de ovan nämnda jämförelser, som i
1912 års förslag anställdes mellan vissa grupper av tjänstemän inom telegrafverket
med motsvarande grupper befattningshavare inom andra kommunikationsverk. Det
förefaller, som om kommissionen rent av känt sig förpliktad att för de förra allt
jämt bibehålla lägre avlöningar än för de senare, ja, kommissionen har till och med
i fall, då 1912 års riksdagsdelegation framhållit, att dylik jämförelse synts böra ske
med en högre grupp befattningshavare inom annat verk, ändock utgått från den
för telegrafverkets vidkommande tjänstemannagrupp ofördelaktigaste jämförelsen.
Då det nu omnämnda bortskärandet av vissa låga begynnelseavlöningar alltså i och
för sig endast innebär en rättelse av tidigare begången orättvisa mot telegrafverkets
tjänstemän, bör den avlöningsförbättring, som därigenom uppkommer, icke betraktas
såsom en särskild förmån för telegrafverkets tjänstemän utöver vad andra verks

73

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 383.

tjänstemän skulle genom kommissionens förslag vinna. Och dock har kommissionen
(sid. 36) framställt förslag om att för telegrafverkets tjänstemän, och endast
för dessa, den allmänna huvudregeln att de nya bestämmelserna skulle omedelbart
tillämpas, så som om de varit gällande under varje tjänstemans hela ordinarie
tjänstetid, icke skulle bliva gällande. Därigenom har kommissionen också lyckats
betaga verkan för de nuvarande befattningshavarna av de långa avlöningsskalornas
förkortande. Detta givande med ena handen och tagande med den andra förefaller
så orimligt och torde vara så enastående, att det allenast synes behöva påpekas
för att underkännas av Eders Kungl. Maj:t, som enligt kommissionens hemställan
skulle hava att meddela erforderliga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat
för personalen. För annat verks vidkommande har kommissionen i samma andedrag
föreslagit den nämnda huvudregelns tillämpande i alldeles samma fall, då den
icke skulle komma telegrafverkets tjänstemän till godo. Det anförda motivet för
detta skoningslösa förfaringssätt gent emot telegrafverkets tjänstemän — att icke
en yngre tjänsteman skulle gynnas mera än en äldre — är ingalunda hållbart, ty
kommissionen lärer i sin avoghet mot telegrafverkets tjänstemän icke kunna hindra,
att en tjänsteman, som dagen efter ikraftträdandet av kommissionens förslag utnämnes
till ordinarie tjänst, omedelbart får tillträda den begynnelseavlöning, som
enligt kommissionens förslag skulle vara gällande för nuvarande tjänstemän med
tre, sex, ja i vissa fall ända till nio tjänstår. Det må icke förvåna, att telegrafstyrelsen
måste uttala så skarp förkastelsedom över ett förslag till avlöningsförbättring,
som i så många hänseenden ställer telegrafverkets tjänstemän på ett
annat och lägre plan än de andra verkens, och att det, om ock för sent, måste
beklagas, att telegrafverket saknat en insiktsfull representant inom kommissionen.

Telegrafstyrelsen framhöll här ovan, att även förslaget om införande av dyrortstillägg
till högre tjänstemän kunde bidraga till en vilseledande uppfattning om
att kommissionens förslag innebure en avsevärd löneförbättring. Det bör då erinras,
dels att en dylik förmån endast kommer dem till godo, som äro placerade å
dyrort, under det att de andra bliva utan denna förbättring i avlöning, dels ock
att kommissionen, då den ansett dyrortstillägg böra tillkomma även tjänstemän med
högre avlöningar, härav bort draga den konsekvensen, att dyrortstilläggets maximibelopp
böra höjas för att i nämnvärd mån verka utjämnande mellan å orter av olika
dyrhet placerade tjänstemän. Kommissionen har emellertid bibehållit de nuvarande
maximibeloppen, vilka äro beräknade för avlöningar å högst 1,500 kronor till
kvinnlig och 3,000 kronor till manlig tjänsteman och alltså utgå med högsta belopp
av 150 respektive 300 kronor å ort med 10 procent dyrortstillägg samt 225
respektive 450 kronor å ort med 15 procent dyrortstillägg. Telegrafstyrelsen har
påpekat för kommissionen, att dessa belopp givetvis måste höjas i och med det att
ortstillägg förklarats skola tillkomma tjänstemän med upp till 9,000 kronors avlöning,
men utan angivande av skäl har kommissionen motsatt sig detta, ehuru kommissionen
icke dragit i betänkande att för tjänstemän inom annat verk öka den
nuvarande inkvarteringsersättningen med ganska avsevärda belopp även i fall, där
den redan förut stigit så högt som till 2,000 kronor. För sin del anser telegrafstyrelsen,
att dyrortstilläggens maximibelopp böra fördubblas och således utgöra:
å ort med 10 procent ortstillägg 300 kronor för kvinnlig och 600 kronor för manlig
tjänsteman samt å ort med 15 procents ortstillägg 450 kronor för kvinnlig och
900 kronor för manlig tjänsteman. 1 detta sammanhang torde styrelsen få medBihang
till riksdagens protokoll 1313. 1 sand. 343 haft. (Nr 383.) 10

74

Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

dela, att den för närvarande icke ansett sig böra intaga någon från kommissionen
avvikande mening i avseende å storleken av föreslagna hyresbidrag för telegrafverkets
tjänstemän (sid. 132); dock måste styrelsen, med hänsyn därtill att kvinnlig
stationsföreståndare numera äger i likhet med linjeförman åtnjuta fri bostad om
två rum och kök jämte fri uppvärmning och belysning, påyrka, att sådan kvinnlig
stationsföreståndare, som icke kan erhålla denna förmån in natura, skall i stället
tilldelas hyresbidrag till samma belopp som linjeförman eller högst 600 kronor i
stället för av kommissionen (sid. 132) föreslagna 400 kronor, vilket sistnämnda belopp
synes helt godtyckligt valt. Styrelsen vill ej heller motsätta sig kommissionens
förslag (sid. 132, 134) om att grunderna för dyrortstilläggs och hyresbidrags
utgående hädanefter skola bestämmas av Eders Kungl. Maj:t i stället för såsom hittills
av styrelsen. .

Efter det kommissionen (sid. 30) omförmält, att den lagt sig vinn om att
icke göra större och andra ändringar beträlfande avlöningsklasserna än nödvändigt,
väcker det förvåning, att kommissionen likväl beträlfande telegrafverket funnit sig
böra (sid. 134—135) icke blott inlägga en ny avlöningsklass å 1,320 kronor utan
även utbyta de nio avlöningsklasserna 2,400 — 5,500 kronor mot elva, utgörande ett
nytt bevis för huru styvmoderligt telegrafverket blivit av kommissionen behandlat.
Telegrafstyrelsen yrkar, att den nya avlöningsklassen å 1,320 kronor måtte utgå
samt, för att göra minsta möjliga rubbning i kommissionens avlöningsskala i övrigt,
de två klasserna å 1,950 och 2,100 kronor utbytas mot en klass å 2,000 kronor,
varigenom klassföljden skulle bliva 1,800 — 2,000—2,250 kronor i stället för
kommissionens 1,800 —1,950—2,100—2,250 kronor.

Då styrelsen nu övergår till behandling av de för särskilda tjänstemannagrupper
föreslagna avlöningsförmåner, följer styrelsen samma ordning som kommissionen.

Sto tion sbiträden. För att uppnå jämställighet mellan dessa tjänstemän och
stationskarlsgruppen vid statens järnvägar föreslår kommissionen för stationsbiträde
fast avlöning med 1,260 — 1,320 — 1,380—1,500—1,650 kronor, vilken slutavlöning
skulle uppnås efter tolv år. Sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna skulle

för stationsbiträde och stationskarl bliva:

å billigaste ort & dyraste oit

kronor kronor

stationsbiträde........................ 1,560—1,950 1,827—2,392:50

stationskarl........................... 1,530—1,980 1,885—2,410.

Då stationsbiträdena i regel äro placerade å dyrort, skulle de således i allmänhet
komma att redan från början ligga omkring 60 kronor lägre i avlöning än stationskarl
och i slutavlöning skulle de förra alltid bliva sämre ställda än de senare.
Den rent yttre omständigheten, att stationsbiträden och stationskarlar tillhöra den
av kommissionen så kallade obefordrade klassen av statstjänare, bör enligt telegrafstyrelsens
mening ej öva något inflytande på bestämmandet av dessa tjänstemäns
avlöningar, enär deras åligganden äro så vitt skilda. Ej heller med brevbärarna i
postverket, vilkas åligganden inom telegrafverket motsvaras av telegrambärarnas,
kunna stationsbiträdena jämföras. Telegrafstyrelsen föreslår, att avlöningen för
stationsbiträde bestämmes enligt följande skala: 1,380 — 1,500 1,650—1,800kronor,

varigenom begynnelse- och slutavlöningarna skulle bliva: å billigaste ort 1,680
respektive 2,100 samt å dyraste ort 2,001 respektive 2,570 kronor.

75

Kungl. Maj;ts nåd, proposition Nr 3S3.

Separatorer. Telegrafstyrelsen kan ej inse, av vilka skäl kommissionen kommit
till de för dessa tjänstemän föreslagna avlöningar. Någon annan utgångspunkt
bör väl icke finnas än avlöningarna för arbetare, från vilkas led befordringen till
reparatör undantagslöst sker.

Enligt ett år 1916 utfärdat tillägg till avlöningsreglementet för telegrafverkets
tjänstemän äger telegrafstyrelsen tilldela den, som konstitueras till reparatör
eller till linjeförman, avlöning efter sådan för befattningen gällande avlöningsklass,
att hans sammanlagda avlöningsförmåner för år räknat icke komma att understiga
utan motsvara eller, därest full motsvarighet ej kan ernås, så nära som möjligt
överensstämma med den årsinkomst, han vid tiden för övergången på ordinarie stat
skulle, om han i stället kvarstått såsom icke ordinarie, hava åtnjutit på grund av
gällande prislista å avlöningar till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt.

Den årsinkomst, enligt vilken en nyutnämnd reparatör eller linjeförman skall
enligt ovanstående för närvarande beräkna sin avlöning som ordinarie, framgår av
följande tablå, varvid är att märka, att i de däri angivna beloppen även inräknas
krigstidstillägg men icke krigstidshjälp:

Avlöningsbelopp inom Avlöningsbelopp inom
Anställningstid som I—V linjedistrikten VI—VII linjedistrikten j

linjearbetare T f

å billigaste I å dyraste i å billigaste ; å dyraste j
ort '' ort ort ort

1 år............................. 2,145 2,475 2,475 2,805

2—3 år ........................i 2,310 2,640 2,640 2,970

4—5 » ........................I 2,475 2,805 j 2,805 3,135

6—7 » ...................... i 2,640 2,970 2,970 3,300

8 år och däröver....... ! 2,805 3,135 3,135 3,465

Då nu avlöningen för reparatör ändock skall undergå ändring, lärer väl intet
rimligt skäl finnas för att fastställa densamma till så lågt belopp, att såsom regel
linjearbetare, som befordras till reparatör, omedelbart måste inpassas i någon av de
högsta avlöningsklasserna. Kommissionens förslag innebär dessutom en klar orättvisa
mot dem, som redan utnämnts till reparatörer, i det att dessa ofta skulle i
avlöningshänseende komma att stå efter dem, som framdeles utnämndes.

Telegrafstyrelsen — som här nedan framställer förslag om att de nuvarande
två reparatörsgraderna skola utbytas mot en lönegrad reparatörer, motsvarande nuvarande
reparatörer av andra lönegraden, och en klass montörer, omfattande bland
andra nuvarande reparatörer av första lönegraden, och som i sammanhang därmed
betonar vikten av att en skarp skillnad i avlöning upprätthålles mellan dessa två
grader av tjänstemän — anser, att de fasta avlöningarna för dessa tjänstemän böra
bestämmas sålunda:

för reparatör 1,500—1,650, 1,800 — 2,000 kronor och
för montör 1,800—2,000, 2,250—2,500 kronor,

varvid slutavlöningen för båda skulle uppnås efter 9 år. Sammanlagda begynnelseoch
slutavlöningarna skulle då bliva:

70

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

å billigaste ort

för reparatör........................... kronor 1,850—2,350

för montör................................ » 2,150—2,850

å dyraste ort

2,175—2,850

2,610-3,425.

Till närmare motivering av sitt ovannämnda förslag beträffande ändrade benämningar
å de till reparatörsklassen hörande befattningshavare får styrelsen anföra
följande.

Då från och med år 1908 linjeunderbefäl och reparatörer uppfördes på ordinarie
stat, avsågs med de ordinarie reparatörsbefattningarna endast att säkerställa
behovet av erforderlig personal för de direkta underhållsarbetena, såsom avhjälpande
av fel å stationer, ledningar och apparater m. m. Även sedermera av Eders Kungl. Maj:t
och riksdagen beviljade nya ordinarie reparatörstjänster hava tillkommit endast med
hänsyn till behovet av ökad personal för utförande av nämnda slag av arbeten.

För erhållande av befattning såsom reparatör erfordras kännedom om och
praktik i alla grenar av telegrafverkets arbeten. Av dessa arbeten hava åtminstone
hittills stationsarbetena sysselsatt relativt få arbetare, och följden har blivit, att de
arbetare, som efter föregående utbildning i andra arbetsgrenar sysselsatts med
stationsarbete, snart nog sökt sig till ordinarie befattning som reparatörer. Detta
förhållande har förut icke vållat några vidare olägenheter, enär stationsarbetena
varit av mindre omfattning. Under de senare åren hava emellertid dessa arbeten
ökats i högst väsentlig grad. Anledningen härtill har varit icke blott ett på senare
åren i stegrat tempo fortgående byggande av nya stationer utan även de mer och
mer invecklade stationsanordningar, som framtvingats för att ernå säker samtalsöverföring
och besparing i växlingsarbetet.

För utförande av stationsarbeten intagas, såsom förut blivit antytt, från
linjen lämpliga arbetare, vilka måste läras upp och givetvis först efter en rätt lång
tid kunna ernå den yrkesskicklighet, som är nödvändig för dessa arbeten. Hänsynen
till de komplicerade elektriska anordningarna å stationerna kräver dock en med
dessa fullt förtrogen personal, utan vilken stationsarbetena icke kunna utföras med
den snabbhet och precision, som arbetets art kräver. Den nuvarande rekryteringen,
som är helt naturlig och från flera synpunkter lämplig, kan därför i erforderlig
utsträckning icke äga rum, så framt ej tillgång finnes, icke blott till för dessa
arbeten utbildat befäl — linjeingenjörer och underbefäl — utan även till en stam
av dugliga montörer. Med nuvarande förhållanden låter det sig dock icke göra att
från arbetarna erhålla en dylik stam. Så snart en arbetare hunnit utbildas till
montör eller till och med dessförinnan, blir han i tillfälle att erhålla en reparatörsplats
eller ett förordnande som reparatör. Därigenom försvåras i hög grad utbildningen
av nya stationsarbetare, vilket i sin ordning gör det svårt att medhinna
stationsarbetena.

För att vinna eu tillfredsställande lösning av denna fråga föreslår telegrafstyrelsen,
att montörstjänster på ordinarie stat inrättas. Det blir emellertid nödvändigt,
att dessa befattningar så avlönas, att montörerna ej genast söka reparatörstjänster.
Avlöningen bör därför vara lika med den, som åtnjutes av reparatör av
första lönegraden, något som även motiveras därav, att endast de skickligaste
arbetarna böra befordras till montörer. Då sålunda montörer och reparatörer av
första lönegraden skulle tillhöra samma avlöningsklass, synes för dem böra fast -

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 383. 77

ställas den gemensamma benämningen montörer och de nuvarande andragradsreparatörerna
benämnas endast reparatörer.

_ Stations förmän. I stället för att söka närma stationsförmannens avlöning
till likhet med de såsom ordinarie tjänstemän vid postverket nyuppförda. överpostiljonernas,
har kommissionen för stationsförmannen till och med föreslagit förhållandevis
än sämre avlöning än för förste postiljonerna. Telegrafstyrelsen — som
emellertid vill betona att den skilda arten av stationsförmännens och de nämnda
befattningshavarnas i postverket åligganden medför, att ingen som helst jämförelse
dem emellan bör anställas, men å andra sidan anser, att något större skillnad än
hittills bör förefinnas mellan stationsförmans och stationsbiträdes avlöning — yrkar,
att de förras fasta avlöning bestämmes till 1,650 — 1,800 2,000—2,250 kronor,’
varigenom de komma att i avlöningshänseende såsom riktigt är intaga en mellanställning
mellan reparatörer och montörer. Sammanlagda begynnelse- och slutavlönmgen
för stationsförman skulle alltså bliva: å billigaste ort 2,100 respektive
2,700 kronor och å dyraste ort 2,392 kronor 50 öre respektive 3,187 kronor 50 öre.

Linjeförmän och linjemästare. Såsom kommissionen omnämnt, har telegrafstyrelsen
funnit sig böra föreslå, att den nuvarande uppdelningen av vardera av
dessa två tjänstemannagrupper i två grader mätte upphöra. Skälet till den hittillsvarande
uppdelningen har varit den, att de linjeförmän och linjemästare, som haft
befäl över de flyttande arbetslagen, tillgodonjutit särskilt dagtraktamente året om.
Då numera samtliga linjearbetare blivit fast placerade å viss ort, följer härav, att
jämväl deras ledare, linjeförmän och linjemästare, skola hava fast placeringsort.
Därmed har ock anledningen till upprätthållande av två skilda avlöningsgrader inom
vardera av ifrågavarande tjänstemannagrupper bortfallit.

Telegrafstyrelsen, som finner de av kommissionen ifrågasatta avlöningarna
för linjeförmän och linjemästare alldeles otillfredsställande, yrkar, att deras avlöningar
bestämmas, under hänsyn tagen till linjearbetares samt reparatörs och
montörs avlöning, sålunda:

för linjeförmän 2,000—2,250, 2,500—2,750 kronor och
för linjemästare 2,500-2,750, 3,000—3,300 kronor.

Sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna skulle dä bliva:

å billigaste ort å dyraste ort

linjeförmän.................... kronor 2,450-3,200:— 2,900-3,762:50

hnjemästare ................ » 3,100—3,900:— 3,625—4,695:—.

i från linjemästare inom andra linjedistriktet den 5 april 1918 inkommen,
till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift i fråga om såväl avlöningen till linjemästare
som ock ändring av grunderna för hyresbidrags och dyrortstilläggs utgående får telegrafstyrelsen
härmed i underdånighet överlämna.

Radiotelegrafister. I likhet med kommissionen anser telegrafstyrelsen avlöningen
för radiotelegrafist böra vara densamma som för linjeförman.

Assistenter. Beträffande dessa tjänstemän liksom i fråga om telegrafister får
styrelsen framföra ett förslag av organisatorisk art.

A de största telegrafstationerna har sedan länge tillbaka sådan befälsorgamsation
varit rådande, att såsom chef för varje vaktlag tjänstgjort en kontrollör,
lydande närmast under stationens föreståndare. Denna kontrollör har haft att ut -

78

Kung!- Maj is nåd. proposition Nr 383.

öva förmanskap över vaktlagets personal samt att ombesörja alla erforderliga linjerangeringar
och för övrigt sammanhålla och leda expeditionsarbetet. Så länge trafiken
ännu var jämförelsevis obetydlig, mötte det ingen svårighet för kontrollören
att ensam och utan någon mellaninstans mellan sig och personalen ordna alla förekommande
expedltionsangelägenheter. Med trafikens allt mer växande omfattning
och med införandet av nya och mera komplicerade telegraferingssystem har emellertid
en ändring häruti inträtt. Yissa slag av arbeten, som förut utförts av vaktföreståndaren,
såsom exempelvis utväxling av tjänstetelegram med förfrågningar och
rättelser rörande felaktiga eller obetydliga telegram m. fl. dylika mellanhavanden
med andra stationer, hava med den stigande trafiken så vuxit i omfång, att de
måst överlämnas åt särskilda, likvisst under kontrollörens överinseende stående expeditioner.
Likaledes hava, särskilt i Stockholm och Göteborg, en del i viss män fristående
avdelningar, såsom exempelvis avdelningarna för telegramtelefonermg och
telegramutsändning, vilka förut varit så pass obetydliga, att direkt och permanent
övervakning av högre befäl ej ansetts behövlig, numera nätt det omfång, att åt
särskild tjänsteman måst anförtros att under kontrollörens överinseende hava uppsikt
över arbetet. Vidare hava å senare tid på stationerna installerats invecklade
telegraferingssystem, vilka kräva mera permanent teknisk tillsyn än kontrollören
har tid att lämna och vilka därför måst ställas under uppsikt av särskilda tjänstemän.
De göromål, som i följd av dylika omständigheter måst utbrytas från kontrollörens
direkta arbetsområde, kunna, beroende på för varje station säregna förhållanden,
vara olika å olika stationer, men gemensamt för åtminstone de tre största
telegrafstationerna — Stockholm, Göteborg och Malmö — är, att dylika mellanbefattningar
mellan kontrollören och de egentliga expeditörerna måst inrättas. Till
innehavare av befattningarna i fråga hava uttagits lämpliga assistenter eller telegrafister.

En liknande mellanställning intager även en av de å styrelsens trafikbyrå
anställda telegrafisterna, nämligen den telegrafist, som har till åliggande att närmast
biträda kontrollören för personalärendena med frågor rörande telegrafpersonalen.
Denna telegrafist har bland annat till uppdrag att i första hand uppgöra förslag
till vikarie under den ordinarie personalens ledigheter och till de av vikariatstjänstgöring
betingade förflyttningarna mellan olika stationer. Hon måste härvid ständigt
med ett visst mått av självständighet såväl förhandla med vederbörande stationsföreståndare
som ock företräda trafikbyråns befäl vid mellanhavandena mellan byrån
och den tjänstledighetssökande eller till vikariatstjänstgöring utsedda personalen,
särskilt den kvinnliga delen därav.

Det arbete, dessa assistenter och telegrafister hava sig ålagt, är givetvis mera
ansvarsfullt och kvalificerat än det rena expeditionsarbetet. Det måste då anses
befogat, att denna ansvarsfullare ställning får sitt uttryck i att tjänstemännen
i fråga tilldelas en något högre tjänsteställning och avlöning än övriga assistenter
och telegrafister. Då kontrollören fortfarande har och även för sammanhållningens
och enhetlighetens skull bör bibehålla förmanskap för jämväl här omhandlade tjänstemäns
arbete, synes det icke lämpligt att göra dessa till kontrollörer. Lämpligare
torde vara, att, i analogi med vad redan skett inom postverket, inrätta en högre
grad av assistent- respektive telegrafisttjänster, avsedd för sådana assistenter och
telegrafister, som förrätta särskilt kvalificerat arbete. Till denna grad borde hänföras
även de assistenter och telegrafister. vilka tjänstgöra såsom föreståndare för filialtelegrafstationer
och vilka redan förut blivit i så måtto ställda på ett högre plan

79

Kung i. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 383.

än övriga assistenter och telegrafister, att de enligt bestämmelse i § 18 i gällande
avlöningsreglemente uppbära ett tilläggsarvode av högst 200 kronor per år, vilket
arvode därmed skulle bortfalla.

Innehavarna av de nya befattningarna torde lämpligen böra benämnas assistenter
av lista lönegrad respektive telegrafister av lista lönegrad samt de nuvarande
assistenterna och telegrafisterna alltså benämnas assistenter respektive telegrafister
av 2:dra lönegrad.

Av de nya befattningarna skulle till en början krävas femton utav vartdera
slaget. Fyra assistenter av lista lönegraden skulle placeras å Stockholms, fyra å
Göteborgs samt tre å Malmö telegrafstationer såsom föreståndare för olika underavdelningar
eller för tillsyn av mera komplicerade apparatsystem. De återstående
lyra befattningarna av denna grad skulle placeras å var sin av de fyra telegrafinspektörernas
expeditioner eller de så kallade trafikdistriktsbyråerna. Redan nu
finnes å vardera av dessa byråer anställd en assistent, som har till huvudsakligt
göromål att granska den räkning av telefonabonnenternas samtal, som ligger till
grund för bestämmandet av abonnemangsavgifterna, och tillse, att de av samtalsräkningen
betingade förändringarna i abonnemangsavgifterna bliva vidtagna. Arbetet
härmed, som kräver mycken ordning och reda och som har avsevärd ekonomisk
betydelse, är utan tvivel av den art, att den som utför detsamma bör hänföras till
den högre klassen av assistenter. Innehavarna av nu nämnda fyra befattningar å
trafikdistriktsbyråerna uppbära på grund av särskilt kungl. brev visst arvode om
högst 600 kronor utöver avlöningen, vilket arvode givetvis icke vidare skulle utbetalas
till dem.

Av telegrafisterna av lista lönegraden skulle eu placeras å styrelsens trafikbyrå
samt tio såsom föreståndare för filialstationerna i Stockholm och Göteborg.
De återstående fyra skulle placeras såsom föreståndare för olika underavdelningar
å vederbörande centraltelegrafstationer.

Vad härefter beträffar avlöningarna till assistent av andra lönegraden, kan
telegrafstyrelsen icke finna kommissionens förslag härutinnan tillfredsställande. Styrelsen
är icke övertygad om att ifrågavarande tjänstemän böra likställas i avlöning
med stationsskrivare vid statens järnvägar, helst assistenterna hittills haft avsevärt
högre avlöning än dessa; i alla händelser måste det väl anses orimligt att, såsom
kommissionen föreslagit, assistenterna nu skulle erhålla något lägre avlöning än
stationsskrivare och därjämte uppnå slutavlöningen tre år senare än dessa. Oberoende
härav anser styrelsen, med hänsyn tagen till assistenternas tjänsteställning
inom verket, att deras fasta avlöning bör bliva 2,750 3,000—3,300 — 8,600—3,900
—4,300—4,700 kronor. Begynnelse- och slutavlöningarna skulle då å dyraste ort
bliva 3,162: so respektive 5,405 kronor.

För assistenter av lista lönegraden yrkar styrelsen fast avlöning enligt följande
skala: 3,600 — 3,900 — 4,300—4.700—5,100 kronor, vilket å dyraste ort skulle
medföra en begynnelse- och slutavlöning av 4,140 respektive 5,865 kronor.

Kontrollörer. För att allt jämt hålla telegrafverkets kontrollörer — vilka
torde intaga minst lika viktiga befälsposter som postkontrollörerna och dessutom i
regel måste besitta teknisk kompetens — på en lägre nivå än postkontrollörerna
har kommissionen så refererat yttrandena i sammanhang med 1912 års lönereglering
vid telegrafverket, att den, som ej närmare tager kännedom därom, måste bibringas
den uppfattningen, att postkontrollörerna då ansetts intaga en ansvarsfullare ställ -

BO

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

ning än telegrafverkets kontrollörer. Denna kommissionens missuppfattning har styrelsen
här ovan i inledningen till sitt yttrande berört. Telegrafstyrelsen anser, med
hänsyn just till den tekniska kompetens, som måste förutsättas hos kontrollörer,
samt för upprätthållande av en lämplig skillnad gent emot avlöningen till lista
assistenter, att de fasta avlöningarna böra bliva:

för kontrollör av 2:dra lönegraden 4,700—5,100—5,500 — 6,000 och
för kontrollör av lista lönegraden 5,100—5,500—6,000—6,500 kronor. Å
dyraste ort skulle då sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna utgöra:
för kontrollör av 2:dra lönegraden, 5,405 respektive 6,900 och
för kontrollör av lista lönegraden 5,865 respektive 7,400 kronor.
Radiokommissarier. Liksom hittills och i överensstämmelse med kommissionens
förslag bör avlöningen för radiokommissarie vara lika med avlöningen till kontrollör av
lista lönegraden.

T<örrådsboichållare. Dessa tjänstemän, som hittills haft avlöning lika med
assistent, dock med 400 kronor lägre slutavlöning, böra på grund av att befordran
från sådan tjänst merendels icke kan ifrågakomma, helt likställas med assistenter
av 2 dra lönegraden.

Linjeingenjörer och linjedirelctörer. Av vad i inledningen till detta yttrande
anförts, framgår, att telegrafstyrelsen för ingen del kan biträda kommissionens förslag
i avseende å avlöningarna till dessa tjänstemän. Beträffande dem gäller i
högsta grad, vad därvid sagts om det vidgade arbetsfält och ökade ansvar, som
telegrafverkets utveckling medfört, och om det allt större krav på teknisk duglighet
och erfarenhet, som framåtskridandet uppställt.

I fråga om linjeingenjörerna må här påpekas ett pregnant exempel på redan
i inledningen till styrelsens yttrande omnämnda missuppfattning, vartill kommissionen
gjort sig skyldig beträffande jämförelser mellan tjänstemän inom telegrafverket
och vid andra verk. Den delegation av riksdagen, som granskade förslaget till
1912 års ändringar i telegrafverkets avlöningsreglemente, yttrade ifråga om linjeingenjörerna:
»Sakkunniga vilja emellertid framhålla, att enligt styrelsens förslag

slutavlöningen till linjeingenjör skulle bliva 200 kronor högre än högsta avlöningen,
inklusive hyresersättning, till en utom Stockholm placerad telegrafingenjör eller
ban- eller maskiningenjör av 2:dra klass vid statens järnvägar. Då begynnelseavlöningen
till linjeingenjör är föreslagen 800 kronor lägre samt slutavlöningen av
denne uppnås tre år senare, bör häremot intet vara att erinra. Härtill kommer,
att såväl den tekniska kompetensen hos linjeingenjören torde vara större som ock
arten av hans ofta till avlägsna obygder förlagda tjänstgöring svårare och kostsammare
än de nämnda ingenjörernas vid statens järnvägar, vilka alltid hålla sig
utefter järnvägarna, där goda bostäder och god kost kan erhållas.» Ehuru 1912
års sakkunniga således givit på hand, att telegrafverkets linjeingenjörer bort redan
då ställas i avlöning framför ban- och maskiningenjörer av 2:dra klass vid statens
järnvägar, har kommissionen icke blott underlåtit att likställa linjeingenjörerna
med ban- och maskiningenjörer av lista klass, utan ej ens höjt de förras avlöning
till samma belopp som ban- och maskiningenjörers av 2:dra klass. På dyraste ort
— och där äro de flesta linjeingenjörerna stationerade — skulle dessa uppbära 770
kronor lägre begynnelseavlöning och 250 kronor lägre slutavlöning än ban- och
maskiningenjörer av 2:dra klass.

Telegrafstyrelsen gör gällande, att linjeingenjörer icke böra åtnjuta lägre avlöning
än ban- och maskiningenjörer av lista klass vid statens järnvägar samt att

81

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 383.

linjedirektörer icke heller höra vara sämre ställda än ban- och maskindirektörer
vid statens järnvägar. I följd härav och för den händelse Eders Kungl. Maj:t
skulle biträda kommissionens förslag rörande de nämnda tjänstemännen vid statens
järnvägar, yrkar styrelsen, att de fasta avlöningarna måtte bliva:

för linjeingenjör 6,500 — 7,000—7,500-8,000 och
. för linjedirektör 7,500—8,000—8,500—9,000 kronor. Begynnelse- och slutavlöningarna
skulle då, jämförda med de nämnda befattningshavarnas vid statens
järnvägar, bliva följande:

Det bör anmärkas, att linjeingenjörer och linjedirektörer, de senare undantagslöst,
äro placerade å dyrort.

Telegrafstyrelsen anser visserligen icke de sålunda ifrågasatta avlöningarna
för linjeingenjörer och linjedirektörer tillfredsställande, men har på detta stadium
icke funnit sig böra påyrka högre belopp. Därest emellertid Eders Kungl. Maj:t
skulle finna skäligt att tillerkänna ban- och maskiningenjörer av lista klass samt banoch
maskindirektörer vid statens järnvägar högre ersättning, bör motsvarande förhöjning
även komma linjeingenjörer och linjedirektörer till godo.

Int er urbanttelefonist''er. För dessa befattningshavare föreslår styrelsen den riktigare
benämningen rikstelefonister. Avlöningen'' anser styrelsen icke böra sättas
lägre än 1,500 kronor med förhöjning till 1,650, 1,800 och 2,000 kronor. Å dyraste
ort skulle sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna då bliva 1,725 respektive
2,300 kronor.

Bokhållare. Styrelsen föreslår avlöningen till lägst 1,800 kronor med förhöjning
till 2,000, 2,250 och 2,500 kronor, varigenom å dyraste ort begynnelseoch
slutavlöningarna skulle bliva 2,070 respektive 2,875 kronor. Till jämförelse må
anföras, att kommissionen för kvinnlig kontorsskrivare vid statens järnvägars distrikt
föreslagit avlöning om 1,800—2,700 kronor å billigaste ort samt 2,100—2,900 kronor
å dyraste ort.

Kassörer av 2:dra lönegraden. För dessa tjänstemän föreslår styrelsen följande
avlöningsskala: 2,000-2,250-2,500—2,750—3,000 kronor, motsvarande å
dyraste ort lägst 2,300 och högst 3,450 kronor. Det betydligt ökade ekonomiska
ansvar, som numera påvilar dessa befattningshavare, motiverar till fullo denna förhöjning
i deras avlöning.

Kassörer av lista lönegraden. Av nyss anförda skäl och med än större fog
yrkar styrelsen, att avlöningen till lista gradens kassörer, vilka äro placerade vid
verkstaden, å linjedistriktsbyråerna samt å de tre största stationerna, måtte bestämmas
enligt följande skala: 2,500—2,750-3,000-3,300 kronor. Å dyraste orter blir
avlöningen då lägst 2,875 och högst 3,750 kronor.

Vaktföreståndare. Styrelsen anser, att deras avlöning bör motsvara den förhöjda
avlöningen för kassörer av 2:dra lönegraden.

Telegrafister. Såsom här ovan anförts, skulle en ny lista grad av telegrafisk*1,
införas och de nuvarande telegrafisterna hänföras till en 2:dra lönegrad. För
Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 sand. 313 käft. (Nr 383.) 11

linjeingenjör ..............................................

ban- och maskiningenjör av l:a klass ..

linjedirektör ..............................................

ban- och maskindirektör............................

å billigaste ort å dyraste ort

kronor 6,500—8,000 7,400—8,900

» 6,480-7,560 7,560-8,700

» 7,500-9,000 8,400-9,900

» 7,920—9.000 9,000—9,900.

82

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr B83.

telegrafist av 2:dra lönegraden bör avlöningen fortfarande vara lika med avlöningen
till vaktföreståndare. Den högre graden telegrafister anser styrelsen böra i avlöning
jämställas med kassörer av lista lönegraden.

Telegrafstyrelsen kan icke underlåta att i detta sammanhang än en gångpåvisa,
hurusom kommissionen synes vilja begagna varje tillfälle att trycka ned avlöningen
till telegrafverkets tjänstemän under avlöningen till motsvarande befattningshavare
i andra verk. Angående telegrafister yttrar kommissionen (sid. 143), att
den ansett dem böra i avlöningshänseende jämställas med kvinnlig postexpeditör.
Huru genomföres nu denna jämställighet? Avlöningen föreslås till 1,900—2,700
kronor för postexpeditör, som skall uppnå slutavlöningen efter tolv år, samt till

1,800 — 2,750 kronor för telegrafist, som skall uppnå slutavlöningen efter femton år.
Orsaken till denna olikställighet mellan tjänstemän, som kommissionen anser böra
vara jämställda, uppgives vara beroende på den olika konstruktionen av avlöningsskalorna
vid de ifrågavarande båda verken. Det är dock härvid att märka, dels
att kommissionen själv åstadkommit olikheten mellan avlöningsskalornas slutavlöningar
genom att ändra avlöningsklasserna 2,700 till 2,750 kronor inom telegrafverket
och dels att det bort ligga närmare till hands att sätta begynnelseavlöningen
till 1,950 i stället för 1,800 kronor för telegrafist d. v. s. 50 kronor högre i stället
för 100 kronor lägre än för postexpeditör. Med kommissionens förslag erhåller
nämligen en postexpeditör under vart av de första 3 åren 100 kronor mera än en
telegrafist, under vart av därpå följande 3 år 150 kronor mera, under vart av
därpå följande 3 år 200 kronor mera, under vart av därpå följande 3 år 250 kronor
mera och under vart av därpå följande 3 år 200 kronor mera än en telegrafist.
Under de första 15 åren uppbär således en postexpeditör sammanlagt 2,700 kronor
mera än en telegrafist, vilken ökning icke kan kompenseras genom att telegrafisten
under sin återstående tjänstetid uppbär 50 kronor mera per år än postexpeditören;
vid uppnående av för pension stadgade 30 tjänstår har telegrafisten fortfarande
uppburit 1,950 kronor mindre än postexpeditören. Hade kommissionen i stället
låtit telegrafist börja med 1,950 kronors avlöning, skulle hon under vart av de 3
första åren uppburit 50 kronor mera än en postexpeditör, under därpå följande 3
år samma avlöning, under vart av därpå följande 3 år 50 kronor mindre, under
därpå följande 3 år samma avlöning samt under återstående tjänstetiden 50 kronor
högre avlöning än postexpeditören. Under de 15 första åren skulle alltså telegrafisten
hava uppburit sammanlagt 150 kronor mera än postexpeditören och vid de
30 tjänstårens slut 900 kronor mera. Det vill synas som om man, därest ej telegrafverkets
tjänstemäns avlöning skall till varje pris hållas nere under avlöningen
till andra verks personal, bort hava bestämt sig för det senare alternativet, vilket
skulle gjort de tyå ifrågavarande tjänstemannagrupperna betydligt mera jämställda
i avlöning.

Kommissarier, telegraf direktörer och telefondirektörer. Mot kommissionens förslag
att, för förbättrande av den provisionsberättigade personalens ställning vid
sjukdom, överflytta 400 kronor av avlöningen från uppbördsprovision till lön, har
telegrafstyrelsen intet att erinra. Häröver har kommissionen icke vidtagit annan
förbättring av denna personals avlöningsförhållanden än att dels för de kvinnliga
kommissarierna begynnelselönen höjts med 450 kronor i stället för såsom av nämnda
förslag bort följa, med 400 kronor, vilket alltså innebär en löneförbättring med
hela 50 kronor, samt slutavlöningen höjts med, i stället för 400 kronor, 600 kronor

Kungl. Majds nåd. proposition AV 383. 83

för 5:te grads, 500 kronor för 6:te grads och 450 kronor för 7:de grads kommissarier,
vilket för dem medför en löneförbättring av respektive 200, 100 och 50 kronor,
dels ock minimiprovisionen höjts från 450 kronor till vissa angivna belopp lör de
olika graderna av kvinnliga och manliga stationsföreståndare. Sistnämnda åtgärd
medför givetvis ingen löneförbättring för andra än dem, vilkas uppbördsprovision
understiger de av kommissionen föreslagna minimibeloppen. Med tillämpning av
1916 års uppbördssiftror — de sista som äro kända — skulle kommissionens sistberörda
förslag för 72 kommissarier eller således ungefär hälften av hela antalet
icke medföra någon eller högst 100 kronors avlöningsförbättring; läggas 1917 års
stegrade uppbördssiftror till grund, utvisar kommissionens förslag givetvis än mindre
löneförbättring. Icke förty har kommissionen, som dock från telegrafstyrelsen erhållit
exakta siffror å uppbördsprovisionens storlek för varje station under åren
1908—1916, uppställt sin tablå å sid. 175 på sådant sätt, att det ser ut, som om
samtliga stationsföreståndare skulle genom kommissionens förslag erhålla avlöningsförbättring
och en ganska betydande sådan. Den, som ej är fullt hemmastadd i
avlöningsförhållandena, skall av denna sammanställning draga den slutsatsen, att
de fem högsta graderna av stationsföreståndare skulle erhålla 2,000 å 3,000 kronors
förbättring, under det att i verkligheten endast några av dem erhålla någon förbättring
alls och i allt fall till blygsamma belopp, samt att de lägre graderna skulle
erhålla förbättring om 600 å 1,800 kronor, under det att förbättringen i själva
verket drabbar endast två tredjedelar av dem och, på 10 undantag när, icke uppgår
till 500 kronor. Såsom skäl för att kommissionen, vilken för postmästare föreslagit
avlöningsförhöjning i ungefär samma utsträckning som för andra tjänstemän, icke velat
unna telegrafverkets motsvarande tjänstemän någon nämnvärd avlöningsförbättring,
har anförts (sid. 145), att flertalet av telegrafverkets stationsföreståndare genom
den starka stegringen av uppbördsprovisionen kommit i åtnjutande av väsentligt
förbättrade avlöningsförmåner. Denna uppgift är icke med sanning förenlig, såvida
ej ordet »flertalet» utbytes mot »ett fåtal». Ej heller är den å samma ställe lämnade
uppgiften riktig, att de under senaste tiden vidtagna höjningarna av telegrafoch
telefontaxorna utövat ett stort inflytande på uppbördsprovisionens storlek. Från
och med år 1908, det första år, då uppbördsprovision tillämpades, till och med år
1916, det senaste år, för vilket detaljerade siffror finnas att tillgå, har uppbördsprovision
ökats från 189,981 kronor till 268,490 kronor eller således med 78,509
kronor, fördelat på omkring 150 stationsföreståndare. Denna ökning har väsentligen
kommit de största stationernas föreståndare till godo, under det att de övrigas erhållit
mera blygsam eller ingen alls förhöjning. Frånsett telefon- och telegrafdirektörer
och Haparanda station, där till följd av kriget exceptionella förhållanden
varit rådande, har under nämnda nio är den årliga ökningen i uppbördsprovision, i
medeltal räknat, för stationsföreståndare inom de olika graderna växlat mellan:

lägst

hö

gst

för

kommissarier

av

1 :a

grad

.... 52

kronor

143 k

rond

»

»

2:a

»

.... 38

»

95

»

»

»

»

3:e

»

.... 48

»

84

»

»

»

»

4:e

»

.... 15

»

69

»

»

»

5:e

»

.... 14

»

tf 5

»

»

»

»

6:e

»

.... 10

»

75

»

»

»

7:e

»

.... 0

»

17

»

84

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Härigenom torde vara ådagalagt, huru vilseledande den uppgiften är, att »flertalet»
stationsföreståndare genom uppbördsprovisionens »starka stegring» kommit i åtnjutande
av »väsentligt förbättrade avlöningsförmåner». Därjämte bör beaktas, att
för stationsföreståndarna, vilkas avlöning från telegrafverket utgöres endast av lön
och uppbördsprovision men ej tjänstgöringspenningar, ålderstilläggen å lönen äro -med undantag för de fyra högsta löneklasserna — endast 150 å 200 kronor per
gång, under det att övriga tjänstemän erhålla ålderstillägg såväl å lön som tjänstgöringspenningar
med tillhopa 300 å 500 kronor per gång vid avlöningar, som överstiga
1,950 kronor. Någon höjning av telegraf- och telefontaxor, som kunnat öva
inflytande på uppbördsprovisionens storlek, har ej vidtagits annat än under år 1917,
och var denna höjning så ringa, att för samtliga stationsföreståndare ökningen i
uppbördsprovision, inberäknat den ökning, som med trafikens tillväxt oavlåtligen
bör äga rum, icke belöpte sig till mera än omkring 21,000 kronor mot omkring

16,000 kronors ökning från år 1915 till år 1916, vadan således den av taxehöjningen
uppkomna stegringen i provisionen kan uppskattas till omkring 5,000 kronor
att fördelas på omkring 150 personer.

Telegrafstyrelsen har icke under den korta tid, som stått till buds, kunnat
utarbeta ett förslag till avlöningsförbättring för ifrågavarande personal, vilket kan
anses tillfredsställande, men har, under beaktande av att denna personal icke skall
erhålla fördelaktigare avlöningar än motsvarande postpersonal och med hänsyn
tagen till att stationsföreståndarna för sin med personlig ekonomisk risk lämnade
kreditgivning åt telegramavsändare och för sitt därav föranledda extra arbete åtnjuta
ersättning, funnit sig kunna föreslå, att avlöningen bestämmes på följande sätt.

Kommissarie av 7:e

graden ..............

Lön

............. 1,650—1,800—2,000

Minimi-p revision

600

» » 6:e

» ...............

............. 1,800—2,000—2,200

700

» » 5:e

» ...............

............ 2,000 — 2,200—2,400—2,600

900

» » 4:e

» ...............

............. 3,000-3,200 -3,400-3,700

1,400

» » 3:e

» ...............

............. 3,200-3,400-3,700-4,000

1,800

» » 2:a

» ...............

............. 3,400—3,700—4,000—4.300

2,000

» » 1 :a

» ...............

............. 3,700-4,000-4,300—4,600

2,400

Telegrafdirektör |
Telefondirektör j

............. 4,000-4,300 -4,600—5,000

2,400

Till förtydligande av innebörden utav detta förslag, som i vad jninimiprovisionen
.angår är lika med kommissionens, får styrelsen meddela följande. Enär
stationsföreståndarna avancera från lägre till högre grad, äro begynnelselönerna av
ringa intresse utom för den lägsta kvinnliga graden (7:e) och den lägsta manliga
graden (4:e). I dessa två begynnelselöner skulle inträda en förhöjning — frånsett
den, som följer av 400 kronors överflyttning från uppbördsprovisionen — av 200
respektive 400 kronor. Slutlönerna skulle bliva höjda med — likaledes frånsett
nämnda 400 kronor —:

för kommissarier................ av 7:e graden kronor 250,

» 6:e » » 300,

» 5:e »'' » 400,

»

Bo

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

för kommissarier..........

...... av 4:e graden kronor

500,

» y>

600.

» »

500,

» » ........

..... » l:a » »

400,

» telegrafdirektör ...

..... » 2:a » »

400,

varemot någon förhöjning för telegrafdirektör av lista graden och telefondirektörer
ej ifrågasatts, utan skulle dessas lön bliva lika med telegrafdirektörers av 2:dra
graden, och således telegrafdirektörerna icke vidare uppdelas i två lönegrader.

Till jämförelse mellan de av telegrafstyrelsen sålunda för telegrafverkets
stationsföreståndare och av kommissionen för postverkets motsvarande befattningshavare
föreslagna begynnelse- och slutavlöningar torde följande tablå få meddelas,
däri för telegrafverkets stationsföreståndare kunnat räknas endast med den garanterade
minimiprovisionen men icke med den på sina ställen faktiskt förekommande
högre provisionen:

J

Befattning.

Begynnelse- och slutav- ; slutav-löning å löningen

, .... , 1 , uppnås

billigaste dyraste efter

ort | ort

Befattning

Begynnelse- j q, .
och slutav- l,r utav''
löning, inkl. Aningen
minimipro- uPJ?n s
vision

Postdirektör ......

Postmästare 1 A

7,500—8,500

6,000—7,500

7,950—8,950 9 år

1 Telefondirektör ..
t Telegrafdirektör...

6,400—7,400 9 år

» 1 B

» 2 A

5,500—7,000

5,100—6,500

5)950—7450 9 » j

5,550—6,950 9 » f

5,150—6,450 9 » j

Kommissarie 1

6,100—7,000 9 »

» 2 B

» 3,

manlig
» 4,

manlig

»

4,700—6,000

» 2

5,400—6,300 9 »

4,300-5,500

4,750—5,950 9 »

» 3

5,000-5,800 9 »

4,000 -5,100

4,450—5,550 9 »

» 4

» . 5,

kvinnlig
1 » 6,

kvinnlig

* . .

kvinnlig

4,400-5,100 9 »

kvin ilig

» 4

kvinnlig

3,300-3,800

3,100—3,500

3,525—4,025 (i »

3,325 3,725 6 »

2,900—3,500 9 »

2,500—2,900 6 »

2,250—2,600 6 .1

Anm. 1. Postmästare i Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1 uppbära dessutom arvoden A
respektive 500, 400 och 300 kronor årligen.

Anm. 2. Kvinnlig kommissarie åtnjuter dessutom fri bostad jämte fri uppvärmning och belysning
eller hyiesbidrag med högst 600 kronor årligen. Samtliga kommissarier åtnjuta ersättning
för en del av telegramräkningshållningen och vissa av dem felräkningspenningar.

Verkmästare. Telegrafstyrelsen föreslår, att begynnelseavlöningen höjes till

3,000 kronor eller 500 kronor högre belopp än kommissionen föreslagit samt att
slutavlöningen bibehålies vid det av kommissionen föreslagna beloppet 3,900 kronor,
vilken slutavlöning således skulle uppnås efter nio i stället för av kommissionen
föreslagna femton år. Då samtliga verkmästarna äro placerade å ort med 10
procent dyrortstillägg samt deras hyresbidrag enligt kommissionens förslag skulle
utgöra 750 kronor, bliva begynnelse- och slutavlöningarna 4,050 respektive 5,040
kronor.

86

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.

Materiaiför valtare. För denna befattning med det betydligt ökade ansvar,
som till följd av verkstadsdriftens väsentliga utvidgning under senare åren inträtt,
anser telegrafstyrelsen avlöningen icke kunna bestämmas lägre än till 3,900 kronor
med förhöjning till 4,300, 4,700 och 5,100 kronor. Med inberäknande av dyrortst
ill ägg, som till denne tjänsteman skulle utgå efter 10 procent, bliva begynnelseoch
slutavlöningarna 4,290 respektive 5,610 kronor.

Inköpschef. Avlöningen till denna tjänsteman bör vara lika med här nedan
föreslagna avlöningen till byråtjänsteman av lägre grad. Inberäknat dyrortstillägg,
som även till inköpschefen skulle utgå med 10 procent, bliva hans begynnelse- och
slutavlöningar 5,610 respektive 7,100 kronor.

Kontorschef. Telegrafstyrelsen anser det icke böra ifrågasättas, att denna
ansvarsfulla befattning, som hittills avlönats på samma sätt som byråtjänsteman av
lägre grad, avlönas lägre än på sätt nedan föreslås beträffande byråtjänsteman av
högre grad. Då han skulle uppbära dyrortstillägg med 10 procent, skulle begynnelseavlöningen
bliva 7,600 och slut avlöningen 9,100 kronor.

Verkstadsingenjör. För dessa tjänstemän, som äro tre till antalet, föreslår
styrelsen allt fortfarande samma avlöning som för linjeingenjör.

Vaktmästare hos telegrafstyrelsen. I likhet med vad kommissionen föreslagit
anser telegrafstyrelsen, att dessa tjänstemän böra i avlöningshanseende likställas
med personal vid stationerna, men under det kommissionen ansett denna likställighet
böra vidtagas på det sätt, att samtliga vaktmästare under hela sin tjänstetid
skulle avlönas såsom stationsbiträden, finner telegrafstyrelsen det riktigare att bereda
de äldre vaktmästarna tillfälle att vinna befordran till stationsförmän. Telegrafstyrelsen
föreslår alltså, att de nuvarande vaktmästarbefattningarna ersättas
med stationsbiträdes- och stationsförmansbefattningar. Då fyra av styrelsens vaktmästare
uppnått den tjänstålder, att de omedelbart böra utnämnas till stationsförmän,
under det att de övriga fyra äro relativt unga, bör således enligt styrelsens
åsikt för närvarande de fyra förstnämnda erhålla stationsförmans och de fyra sistnämnda
stationsbiträdes tjänsteställning. Till den såsom förste vaktmästare tjänstgörande
stationsförmannen torde allt fortfarande böra utgå arvode å 200 kronor.

Kontorsskrivare. Från kommissionen under hand framställt förslag om uppdelning
av kontorsskrivarna i två grader har telegrafstyrelsen förklarat sig kunna
biträda. Då kommissionen emellertid funnit sig för det närvarande böra avstå från
en sådan uppdelning, vill telegrafstyrelsen icke nu påyrka densamma, ehuru styrelsen
från principiell synpunkt fortfarande icke skulle hava något att erinra däremot.
Avlöningen till kontorsskrivare bör, såsom kommissionen ock tänkt sig, likställas
med avlöningen till bokhållare vid distrikten och således, med inberäknande av lo
procent dyrortstillägg, bliva lägst 2,070 och högst 2,875 kronor. För kvinnlig kontorsskrivare
vid järnvägsstyrelsen föreslår kommissionen avlöning av 2,100—2,900
kronor.

Föreståndaren för katalogexpeditionen. För denna tjänsteman föreslår styrelsen
den mera betecknande och kortare titeln katalogredaktör. Avlöningen anser styrelsen,
till följd av det betydligt utvidgade och krävande arbete, som numera åligger
katalogredaktören, samt enär hon har en ganska stor personal sig underställd, icke
böra sättas lägre än till 3,000 kronor med förhöjning till 3,300, 3,600 och 3,900
kronor. Medräknat högsta ortsbidrag, skulle hon således komma att uppbära i begynnelseavlöning
3.450 och i slutavlöning 4,350 kronor.

87

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Bitare och ingenjörsassistenter. Telegrafstyrelsen har i en uti kommissionens
betänkande införd skrivelse av den 22 februari 1918 motiverat inrättandet av dessa
två nya tjänstemannagrader. Avlöningen bör, på sätt styrelsen därvid uttalat och
kommissionen tillstyrkt, sättas lika med avlöningen till assistent av 2:dra lönegraden
respektive kontrollör av 2:dra lönegraden.

B i/r ät jans tern än. Vad först angår byråtjänstemännen av lägre grad, den av
kommissionen'' benämnda notariegruppen, har kommissionen ansett dem böra likställas
med notariegrupperna i järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen, för vilka
enligt kommissionens förslag avlöningarna skulle bliva: i järnvägsstyrelsen lägst
5,460 och högst 6,400 kronor samt i generalpoststyrelsen lägst 5,150 och högst
6,450 kronor; sistnämnda för generalpoststyrelsens notariegrupp föreslagna avlöningar
skulle bliva gällande även för telegrafstyrelsens notariegrupp. På grund av de
skilda konstruktionerna i avlöningsskalorna för statens järnvägar, postverket och
telegrafverket hade det, enligt vad kommissionen anför (sid. 152), visat sig omöjligt
att på detta stadium av kommissionens arbete uppnå full överensstämmelse med
avseende å avlöningarna till nu ifrågavarande tjänstemannagrupper. Härtill må
genmälas, att större överensstämmelse dock skulle kunnat uppnås, därest kommissionen,
i stället för att sätta begynnelseavlöningen för postverkets och telegrafverkets
notariegrupper 310 kronor lägre än för järnvägsstyrelsens notariegrupp, hade
föreslagit de förras begynnelseavlöning till 90 kronor högre än de senares eller således
till 5,550 kronor. Kommissionen yttrar vidare (sid. 152), att den »med hänsyn
till den slutavlöning, som ansetts böra tillkomma notariegruppen vid statens
järnvägar och postverket, funnit sig förhindrad att föreslå någon höjning av slutavlöningen
för notariegruppen vid telegrafverket». Beträffande notariegruppen i
generalpoststyrelsen yttrar kommissionen (sid. 110), att den för denna grupp föreslagna
förhöjningen med 500 kronor visserligen vore obetydlig för befattningshavare
inom så höga tjänstegrader, som det här gällde, men att »kommissionen med hänsyn
dels till den provisoriska innebörden av nu förevarande reglering, dels ock till gjorda
jämförelser beträffande avlöningen till likställda befattningshavare inom de andra
samtidigt reglerade verken funnit sig icke för närvarande kunna föreslå större förhöjningar
till nu ifrågavarande tjänstemän». Slutligen har i fråga om notariegruppen
vid statens järnvägar — för vilken grupp avlöningen höjts med 600 kronor samtidigt
med det att maximiersättningen för bostad sänkts från att beräknas efter 5
rum och kök till att beräknas efter 4 rum och kök — såsom skäl för att avlöningen
icke kunnat sättas högre anförts (sid. 57) »hänsyn till jämförliga tjänstemannagrupper
såväl inom de övriga av kommissionen behandlade verken som ock
inom andra områden av statsförvaltningen». Om man härjämte beaktar, vad kommissionen
anfört å sid. 23—24 — nämligen att avlöningsförhållandena inom övriga
centrala verk enligt kommissionens mening rimligen icke kunna bliva absolut bindande
för de av kommissionen behandlade verken — blir kontentan av kommissionens
ovan refererade resonnemang följande: slutavlöningen till notariegruppen i
telegrafstyrelsen kan ej höjas av hänsyn till avlöningen för notariegruppen i generalpoststyrelsen
och järnvägsstyrelsen, avlöningen till notariegruppen i generalpoststyrelsen
kan ej höjas av hänsyn till avlöningen för notariegruppen i telegrafstyrelsen
och järnvägsstyrelsen, avlöningen till notariegruppen i järnvägsstyrelsen kan ej
höjas av hänsyn till avlöningen för notariegruppen i telegrafstyrelsen och generalpoststyrelsen.
Resonnemanget är särdeles karakteristiskt.

88

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

För att nu återgå till notariegruppen i telegrafstyrelsen, uppgiver kommissionen,
att slutavlöningen till denna grupp på sin tid sattes jämförelsevis flög, beroende
på den av 1907 års riksdag fastställda gemensamma avlöningsskalan för
såväl den nuvarande notariegruppen som de befattningshavare, vilka sedermera
kommo att tillhöra den högre byråtjänstemannagruppen inom telegrafstyrelsen.
Härtill må erinras, att visserligen avlöningsskalan blev gemensam för dessa två
grupper, men då den högre byråtjänstemannagruppen av 1907 års riksdag tilldelades
ett särskilt arvode å 1,000 kronor för år, måste kommissionens berörda uppgift betecknas
såsom vilseledande. För sin del måste telegrafstyrelsen påyrka, att avlöningen
för byråtjänsteman av lägre grad bör bliva lika med avlöningen till kontrollör
av lista lönegraden eller således, med inberäknande av högsta dyrortstillägg, lägst
5,865 och högst 7,400 kronor. Denna avlöning är något lägre än vad kommissionen
föreslagit beträffande den i generalpoststyrelsen förekommande mellangraden, som
omfattar bland andra förste aktuarie, intendent och ombudsman.

För den högre graden byråtjänstemän i telegrafstyrelsen, den av kommissionen
benämnda sekreterargruppen, har kommissionen ansett avlöningen böra bliva
jämställd med avlöningen åt sekreterargruppema i järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen.
Likställigheten har på det sätt genomförts, att telegrafstyrelsens
sekreterargrupp tilldelats 270 kronor lägre begynnelseavlöning än i järnvägsstyrelsen
och 500 kronor lägre än i generalpoststyrelsen, att slutavlöningen blivit en obetydlighet,
30 kronor, lägre i telegrafstyrelsen och generalpoststyrelsen än i järnvägsstyrelsen
samt att denna slutavlöning skulle av telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens
sekreterargrupper uppnås efter nio år men av generalpoststyrelsens efter
sex år. Telegrafstyrelsens sekreterargrupp har således blivit sämst tillgodosedd.
Av alldeles samma skäl, som anförts (sid. 60—61) beträffande behovet av att bereda
högre avlöning för särskilt de tekniska tjänstemännen inom sekreterargruppen i
järnvägsstyrelsen, har telegrafstyrelsen funnit sig böra föreslå, att byråtjänstemännen
av högre grad i telegrafstyrelsen skola erhålla 500 kronor högre avlöning än linjeingenjörer,
eller således, om dessa sistnämndas avlöning bestämmes i enlighet med
ovan framställt förslag, lägst 7,900 och högst 9,400 kronor, dyrortstillägg däri inberäknat.

I avlöningsreglementet torde byråtjänstemännen, för att undvika ändringar i
reglementet vid ökning av antalet befattningshavare inom den högre graden, böra
benämnas »byråtjänstemän av högre grad» respektive »byråtjänstemän av lägre
grad» i stället för att nu de förras tjänstetitlar uppräknas och de senare benämnas
»övriga byråtjänstemän».

Professor. Då professorat) änsten är och till följd av brist på kompetenta
sökande allt fortfarande någon tid framåt torde komma att bliva vakant, har telegrafstyrelsen
ansett sig vid den provisoriska löneregleringen icke böra framställa
något från kommissionens avvikande förslag angående avlöningen till professorn,
ehuru väl den föreslagna avlöningen icke står i rätt förhållande till övriga av styrelsen
föreslagna avlöningsbelopp.

Byråchefer. Telegrafstyrelsen kan icke finna den av kommissionen föreslagna
avlöningen för byråchef i de tekniska affärsdrivande verken stå i rimlig proportion
till den ansvarsfulla ställning, dessa tjänstemän intaga, samt ej heller den föreslagna
avlöningsförbättringen ens tillnärmelsevis motsvara den oerhörda ökning i arbete,
som åtminstone vad telegrafstyrelsen vidkommer under det sista decenniet inträtt.

89

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Med beaktande av sina ovan framställda förslag i avseende å avlöningarna till andra
befattningshavare, men utan anspråk på att för nu ifrågavarande tjänstemän uppnå
avlöningar, som ens närma sig vad inom privata företag betalas, föreslår styrelsen,
att avlöningen till byråchef bestämmes enligt följande skala, dyrortstillägg däri inberäknat:
10,400 —11,400—12,400 kronor.

Telegraf inspektör er. Under åberopande av vad styrelsen i sin uti kommissionens
betänkande avtryckta skrivelse den 22 februari 1918 anfört och med stöd av
vad kommissionen tillstyrkt, föreslår telegrafstyrelsen avlöningen för telegrafinspektör
till samma belopp som för linjedirektör.

Verkstad,sdirektör. Kommissionen har av skäl, som anförts å sid. 34, icke
framlagt något fixerat förslag till höjning av avlöningen för verkstadsdirektören,
men likväl uttalat, att förhöjning i dennes avlöning bör äga rum. Telegrafstyrelsen
anser sig för det närvarande böra föreslå begynnelseavlöningen till samma belopp
som det nu utgående oföränderliga arvodet eller 12,000 kronor, men om det skall
bliva möjligt att på denna för telegrafverket så viktiga post kunna behålla en
skicklig person, måste tillfälle finnas att kunna förhöja avlöningen. Styrelsen föreslår
därför, att avlöningen skall med treårsmellanrum kunna förhöjas till 13,500
och 15,000 kronor. I enlighet med kommissionens förslag skulle dyrortstillägg icke
tillkomma verkstadsdirektören.

I avseende å erforderlig förhöjning av arvodet till generaldirektören, varom
kommissionen yttrat sig å nyss anförda ställe (sid. 34), samt till generaldirektörens
ställföreträdare har telegrafstyrelsen trott sig icke böra framlägga något förslag.

Kommissionens förslag beträffande pensionsunderlagens höjning med i allmänhet
250 kronor för varje tjänstemannagrupp är givetvis alltför schablonmässigt för
att vara tillfredsställande, men då tiden ej medgivit att nu korrigera detta schematiska
förslag och då det är av mindre vikt att omedelbart uppnå förbättring av
pensionerna, har telegrafstyrelsen ansett sig böra lämna kommissionens förslag utan
erinran, ehuru anledningar därtill för visso icke saknats. Beträffande de här ovan
föreslagna två nya tjänstemannakategorierna, telegrafist av lista och assistent av
lista lönegraden, föreslår styrelsen, för att icke åstadkomma någon rubbning av
kommissionens förslag, att de tills vidare i pensionshänseende likställas med telegrafister
av 2:dra respektive assistenter av 2:dra lönegraden. I fråga om den ökning
av telegrafverkets bidrag till dess pensionsinrättning, som skulle påkallas av kommissionens
förslag, har styrelsen lämnat närmare utredning i sitt denna dag avgivna
underdåniga förslag till driftkostnadsstat under år 1919. Emellertid tillåter sig
styrelsen erinra, att de nu ifrågasatta ändringarna beträffande pensionsunderlagen
påkalla mindre ändringar jämväl i det av Eders Kungl. Majit för pensionsinrättningen
fastställda reglemente samt att, innan ändring däri av Eders Kungl. Majit
vidtages, fullmäktige för delägarna i pensionsinrättningen torde böra lämnas tillfälle
att vid sitt under 1919 infallande lagtima möte avgiva yttrande.

Avlöningens fördelning i lön och tjänstyöringspenningar är för telegrafverkets
tjänstemän särdeles ofördelaktig, särskilt vid jämförelse med vad vid andra verk
är eller enligt kommissionens förslag skulle bliva stadgat därutinnan. Telegrafstyrelsen
har påpekat detta förhållande för kommissionen, men denna har synbarligen
saknat tid eller intresse för denna fråga, då det gällt telegrafverket, under det att
kommissionen vidtagit vissa ändringar av fördelningsgrunderna inom statens järnvägar
och postverket. Det märkliga är, att kommissionen uppgiver sig därvid hava
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 343 höft. (Nr 383.) 12

90

Kung!,. Majds nåd. proposition Nr 383.

i viss utsträckning åstadkommit likhet med förhållandena inom telegrafverket (sid.
65 och 111), men i verkligheten icke alls åstadkommit sådan likhet. Någon genomgripande
förändring av fördelningsgrunderna inom telegrafverket har styrelsen emellertid
icke hunnit utarbeta utan föreslår endast ett par smärre jämkningar samt de
ändringar, som påkallas dels av utbytandet av avlöningsbeloppen å 1,950 och 2,100
kronor mot 2,000 kronor, dels ock av införandet av de två nya avlöningsbeloppen
å 10,500 och 11,500 kronor.

Det har förvånat styrelsen, att kommissionen, trots det erforderliga uppgifter
för lång tid sedan lämnats kommissionen, icke funnit sig böra för telegrafverkets
tjänstemän föreslå den inom postverket redan gällande förmån vid befordran till
högre befattning, som erhållit benämningen »suddning», ävensom att kommissionen
allenast för postverkets del ifrågasatt vad å sid. 102—104 berörts angående »tillförordnade»
befattningshavare inom de lägre graderna. Bestämmelser i dessa båda
ämnen äro lika befogade inom telegrafvet som inom postverket, varom kommissionen
under de år den arbetat på sin huvuduppgift borde hava kunnat förvissa sig. Telegrafstyrelsen
skall icke underlåta att snarast möjligt framkomma med förslag härutinnan,
men har nu icke kunnat medhinna detsamma.

Vidkommande slutligen kommissionens hemställan, att det måtte få ankomma
på Eders Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommissionen
under avdelningen »allmänna synpunkter» angivna grunder, meddela erforderliga
bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för den personal, som skulle beröras
av löneregleringen, får telegrafstyrelsen, under erinran om vad i inledningen till
detta yttrande anförts gent emot kommissionens uttalanden å sid. 36 i betänkandet,
i övrigt yrka, att vid meddelandet av de avsedda övergångsbestämmelserna måtte,
på sätt vid 1907 års lönereglering stadgades, beredas en undantagsställning för de
ordinarie och extra ordinarie assistenter, som vunnit inträde i verket före år
1908. Den närmare innebörden av detta yrkande torde telegrafstyrelsen bliva satt
i tillfälle att utveckla vid avgivandet av förslag till övergångsbestämmelserna i
fråga, innan de av Eders Kungl. Maj:t meddelas, men styrelsen har ansett sig redan
nu böra omnämna förhållandet, på det att det eventuella bemyndigandet för Eders
Kungl. Maj:t att utfärda övergångsbestämmelser må kunna inrymma befogenhet att
jämväl på antytt sätt tillgodose de ifrågavarande assistenterna.

Ytterligare några frågor, som beröra avlöningsreglementet, torde telegrafstyrelsen
här få beröra.

1 § 4 samt i de vid avlöningsreglementet fogade »allmänna grunder till avlöningsförhöjning
för icke provisionsberättigad tjänsteman» ävensom i de av Eders
Kungl. Maj:t och riksdagen årligen fastställda driftkostnadsstater äro tjänsterna
hänförda till underavdelningarna »inom styrelsen», »vid linjedistrikten», »vid stationerna»
och »vid verkstaden». Denna indelning har emellertid icke strikt upprätthållits;
så till exempel saknas under avdelningen »styrelsen» linjeingenjör, assistent
och telegrafist. Det måste också anses överflödigt att i avlöningsreglementet såsom
hittills skett uppräkna samma befattningar på två, ja ända till tre ställen. Styrelsen
har därför ansett tjänstemännen böra i avlöningsreglementet upptagas i en enda
följd på sätt i här nedan framlagda förslag till ändringar i reglementet skett. Denna
fråga har dock icke uteslutande formell karaktär. Genom att även i driftkostnadsstaten
upptaga tjänstemännen i en följd utan användande av de nuvarande under -

91

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.

avdelningarna, realiseras det vid genomförandet av nuvarande organisation av telegrafverket
uttalade behovet för styrelsen att kunna förflytta afl personal ej blott
inom styrelsen och lokalförvaltningarna utan även mellan styrelsen och dessa senare.
I propositionen nr 84 till 1907 års riksdag yttrade föredragande departementschefen
härom (sid. 13), att han icke hade något att erinra mot att denna rätt tillkomma
telegrafstyrelsen och att en dylik befogenhet tvivelsutan mången gång kunde bliva
till gagn för verket, om den tillämpades med varsamhet och ornsikt, men givetvis
krävde, att chefen förskaffade sig personlig kännedom om sin personal, något som
väl läte sig göra inom telegrafverket med dess jämförelsevis överskådliga omfattning.
Departementschefen förutsatte dock att, då förflyttning till annan ort ifrågakomma
utan att vederbörande därom gjort ansökan, han skulle tillerkännas ersättning
för flyttningskostnad med belopp, som av Eders Kungl. Maj:t bestämdes, såsom
ock dittills i liknande fall ägt rum vid förflyttning inom lokalförvaltningarna. Vad
departementschefen sålunda anförde äger allt fortfarande giltighet och detta i än
större grad än förut. I anledning av berörda yttrande, vilket icke föranledde någon
erinran från riksdagens sida, bär telegrafstyrelsen visserligen ansett sig äga däri
avsedda befogenhet, men för att denna skall erhålla uttryck i driftkostnadsstaten,
har styrelsen i det förslag till sådan stat, som samtidigt härmed avlåtes, vidtagit
den nämnda ändringen i dess uppställning. I detta sammanhang torde få ifrågasättas,
huruvida det fortfarande kan anses nödigt, att fråga om utbetalande av flyttningsersättning
i fall, då förflyttning skett utan vederbörandes egen ansökan, skall
underställas Eders Kungl. Maj:ts prövning. Hittills har härutinnan förfarits på det
sätt, att telegrafstyrelsen förskottsvis utbetalat flyttningsersättning i dylika fall och
sedermera vid varje års utgång anhållit om Eders Kungl. Maj:ts godkännande av
sålunda gjorda utbetalningar, vilka städse utan undantag gillats av Eders Kungl.
Maj:t. Då det lärer stå i full överensstämmelse med vidtagna åtgärder för decentralisering
till ämbetsverken av vissa hittills på Eders Kungl. Maj:ts prövning beroende
ärenden, att frågor om utbetalning av flyttningsersättning i nu åsyftade fall
slutligt avgöras av telegrafstyrelsen, får styrelsen uttala sig för att så hädanefter
måtte få ske.

Enligt § 13 i avlöningsreglementet utgår vid tjänsteresa inom riket resekostnads-
och traktamentsersättning för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande
resereglemente, dock att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa från boningsorten,
vid ofta återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall, då omständigheterna
därtill eljest föranleda, telegrafstyrelsen äger att bestämma lägre resekostnads- och
traktamentsersättning. Därutöver stadgas i § 6 mom. 8:0, att det skall ankomma
på telegrafstyrelsens prövning, huruvida vid förordnande för tjänsteman å annan
ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas traktamente, motsvarande
högst en femtedel av det vid resor enligt gällande resereglemente tjänstemannen
tillkommande dagtraktamente. Motsvarande stadgande!! återfinnas i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid postverket. Enligt vad telegrafstyrelsen inhämtat, har
generalpoststyrelsen i ett på Eders Kungl. Maj:ts prövning beroende ärende hemställt,
att det senare bär ovan återgivna stadgandet skulle för postverkets del så
ändras, att det skall ankomma på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman,
ordinarie eller extra, under tjänsteförrättning å annan ort än stationeringsorten
må komma i åtnjutande av traktamente enligt av Eders Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelse!''. Då de skäl, som av generalpoststyrelsen anförts till stöd för ändringen,

92

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

äga full motsvarighet beträffande telegrafverket, tillåter sig styrelsen, under hänvisning
till vad av generalpoststyrelsen anförts, föreslå, att den ovan återgivna
delen av § 6 inom. 8:o i telegrafverkets avlöningsreglemente måtte ersättas med
ett stadgande av enahanda innehåll, som generalpoststyrelsen föreslagit.

På grund av § 14 i avlöningsreglementet utbetalas felräkningspenningar till,
bland andra, kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 200 kronor för år.
Den betydliga ökning i omsättningen vid dessa institutioners kassor bör föranleda
någon förhöjning av felräkningspenningarna, och då dessa vid stationerna äro begränsade
till högst 400 kronor, föreslår styrelsen samma belopp för kassör å linjedistriktsbyrå
och vid verkstaden.

I en till telegrafstyrelsen ingiven skrift hava inom Norrbottens och Västerbottens
län tjänstgörande personal vid telegrafverket gjort framställning om erhållande
av särskilt ortstillägg, s. k. kallortstillägg, att utgå med 15 procent av den kontanta
avlöningen, dock med minst 400 kronor årligen. Till stöd härför anföres följande:

»På grund av det stränga klimatet, de säregna ljusförhållandena och de långa
avstånden till de livsmedelsproducerande delarna av Sverige och landets egentliga
kulturbygder lever telegrafpersonalen i övre Norrland under andra villkor och
tjänstgör under andra förhållanden än kamraterna i det övriga Sverige. Denna
undantagsställning gör sig i många avseenden ekonomiskt kännbar och betungar
tjänstemännen häruppe med avsevärda utgifter, som ej behöva förekomma annorstädes.
Sålunda bliva kostnaderna för livsmedel, beklädnad, värme och ljus här
större än i landets sydligare delar. Största delen av de livsmedel, som här konsumeras,
transporteras hit söderifrån och fördyras genom fraktkostnader och mellanhänder;
i alldeles särskild grad gäller detta om frukt och grönsaker. Förutom
denna kostnadsökning tillkommer emellertid, att, på grund av det stränga klimatet,
kroppen häruppe fordrar en kraftigare och därigenom dyrbarare näring. Av samma
orsak bliva utgifterna för beklädnad större än söderut. Pälsverk, såsom promenadpäls
och pälsmössa, samt, i och för de långa landsvägsresorna, respäls och pälsstövlar
kunna söderut betraktas såsom lyx, men äro här nödvändiga för hälsans bevarande.
Särskilda vanna underkläder och skodon, skinntröja m. in. måste även anskaffas
såsom skydd mot den långvariga kölden. Dessa förhållanden hava ju ock delvis
redan beaktats av kungl. styrelsen såtillvida, att linjearbetare inom VI och VII
linjedistrikten tilldelas skinntröjor och pälsar och den lägre ordinarie linjepersonalen
respälsar på telegrafverkets bekostnad. Vedåtgången kan i övre Norrland beräknas
till 3 å 4 famnar per rum och år, d. v. s. 2 å 3 gånger så stor som i mellersta
och södra Sverige. Förr har den stora åtgången i någon mån kompenserats av ett
lägre pris, men för närvarande är vedpriset i Norrland detsamma som söderut, och
osannolikt är, att detta förhållande kommer att ändras. Att härigenom förorsakas
avsevärda extra utgifter för tjänstemännen här är uppenbart. Övre Norrlands avskilda
läge och outvecklade kultur medför, att den där bosatta personalen måste
avsätta, eller rättare, bör kunna avsätta extra belopp för resor. För att hålla sig
i nivå med utvecklingen i allmänhet och, ur tjänstesynpunkt, med utvecklingen
inom telegrafverket äro nämligen resor söderut nödvändiga. Vidare äro många
tjänstemän hänvisade att inköpa en stor del av sina förnödenheter söderut, enär
affärerna i övre Norrland i allmänhet äro illa sorterade. Ofta äro dessa inköp
svåra att ordna per* korrespondens — ibland, t. ex. vid beställning av kläder, är
det omöjligt — och resor måste därför företagas. För tjänstemän i landets övriga

93

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

delar kunna naturligtvis liknande resor vara av behovet påkallade, men för tjänstemännen
i övre Norrland äro de det i speciellt hög grad. Under alla förhållanden
ökas resekostnaderna såväl för dylika resor som för semester- och rekreationsresor
avsevärt på grund av den långa resan genom Norrland. Av samma orsak betungas
norrlandstjänstemännen vid förflyttningar med synnerligen höga flyttningskostnader.
Livet och tjänstgöringen i övre Norrland äro av flera skäl tyngre och mera tröttande
än söderut. Naturen är karg och ogästvänlig. Det stränga klimatet förorsakar
lätt en genom reumatisk värk, luftrörskatarr eller kylskador förstörd hälsa. Det
långa vintermörkret verkar deprimerande och förslöande på sinnet och gör, i förening
med den starka kölden, livet häruppe mera trist och enformigt än söderut. Någon
motvikt i form av förströelser av estetisk och intellektuell art erbjudes endast i
ringa mån. Övre Norrland är på det hela taget ett under kolonisation varande
land och dess kultur en ännu jämförelsevis outvecklad. Många av de olägenheter
och obehag, som vistelsen häruppe medför och som äro särskilt kännbara för söderifrån
inflyttade, kunna ej på ekonomisk väg avlägsnas eller mildras. Dock skulle
de vara lättare att fördraga, om de i det föregående påpekade extra utgifterna
kompenserades och norrlandstjänstemännen icke såsom nu i realiteten vore sämre
ställda i ekonomiskt avseende än Övriga tjänstemän. Nödvändigheten av att, såsom
ersättning för de med norrlandsvistelsen förenade ökade utgifterna, erbjuda här
boende tjänstemän och arbetare särskilt goda ekonomiska villkor har insetts av
flera större industriella företag, som förlagt sin verksamhet hit. Av statens verk
har statens järnvägar delvis slagit in på samma väg genom kallortstillägg till sina
tjänstemän. Lärarlönenämndens förslag till lönereglering för lärare vid rikets högre
läroverk innefattar även ortstillägg vid placering inom bland andra Norrbottens och
Västerbottens län.»

Telegrafstyrelsen finner den gjorda framställningen, till vilken intet synes
vara att tillägga, mycket behjärtansvärd. Av styrelsen verkställd utredning om
den ökade utgift för telegrafverket, som av bifall till framställningen skulle föranledas,
har givit till resultat, att kostnaden för kallortstillägg i angivna utsträckning
skulle belöpa sig under år 1919 till omkring 54,500 kronor för ordinarie och omkring
54,600 kronor för extra ordinarie tjänstemän inom de två nämnda länen.

Telegrafstyrelsen anser emellertid, att, enär linjearbetare vid telegrafverket
åtnjuta kallortstillägg inom hela sjätte och sjunde linjedistrikten, förhållandet bör
bliva enahanda med tjänstemännen. Vidare torde, med hänsyn till att vid statens
järnvägar förekommande kallortstillägg äro begränsade till ett maximibelopp av 600
kronor för år, samma begränsning av maximibeloppet för kallortstillägg böra stadgas
jämväl för telegrafverkets tjänstemän. De närmare grunderna för kallort.stilläggen
torde böra av Eders Kungl. Maj:t fastställas, och torde telegrafstyrelsen dessförinnan
få bliva satt i tillfälle att avgiva närmare förslag i avseende å dessa grunder. 1
likhet med vad förhållandet är vid statens järnvägar och på sätt om hyresbidrag
vid telegrafverket gäller, lärer kallortstillägg böra anses tillhöra själva lönen.
Bestämmelse om kallortstillägg torde lämpligen böra införas i § 18 i avlöningsreglementet,
vilken paragraf eljest skulle utgå till följd av ovan framställt förslag om
att föreståndare för iilialstation skola hänföras till de nyinrättade l:a assistent -respektive l:a telegrafistgraderna.

Genom tillkomsten av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete samt kungörelsen angående särskilda bestämmelser i fråga om denna lags

94

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

tillämpning å arbetare, som användas till arbete för statens räkning, påkallas vissaändringar
i avlöningsreglementet för telegrafverkets tjänstemän. Angående avlöning*
under sjukdom, som förorsakats av olycksfall, samt om begravningshjälp stadgas i
avlöningsreglementet följande:

§ 6 mom. 7:o. »Därest tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under
tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må, såsom undantag
från vad ovan är stadgat, avlöningen å stat kunna, efter telegrafstyrelsens beprövande,
till honom utgå oavkortad under högst sex månader; ankommande däremot
på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kan böra till den skadade
utgå efter omförmälda tid av sex månader»;

§ 12: »Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, eller vid verket
anställd telegrambärare eller arbetare i följd av olyckshändelse, timad under tjänstutövning
eller arbete vid verket, må ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning
för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo»;

§ 20: »Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas åt den i föregående
paragraf omnämnda personal (— »linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, stationsförman,
vaktmästare, reparatör och stationsbiträde ävensom telegram bärare samt
vid linjebyggnaderna anställda extra ordinarie underbefäl och arbetare») ävensom
åt underbefäl och arbetare vid telegrafverkets verkstad samt åt annan med densamma
jämförlig, i telegrafverkets tjänst befintlig tillfällig personal, enligt de
närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.»

Föreskriften i § 6 mom. 7:o torde, för att även i avseende å terminologin
korrespondera mot bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen, böra erhålla följande
avfattning: »Därest tjänsteman skadats till följd av olycksfall i arbetet samt olycksfallet
medfört sjukdom, som förorsakat förlust av arbetsförmågan, må avlöningen
kunna, efter telegrafstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under en tid
av högst sex månader; ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru
stor del avlöning må, utöver i lag stadgad ersättning för olycksfall i arbete, till
den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.»

§ 12 står, så vitt angår personer, på vilka olycksfallsförsäkringslagen äger
tillämpning, i uppenbar strid mot denna, och då lagens bestämmelser äro fördelaktigare,
bör § 12 i avlöningsreglementet hädanefter omfatta endast sådana befattningshavare,
på vilka olycksfallsförsäkringslagen icke är tillämplig. Beträffande
arbetare har telegrafstyrelsen funnit sig böla utfärda föreskrift om utbetalande av
begravningshjälp med större belopp jämväl än lagen förutsätter, varom styrelsen i
underdånig skrivelse den 24 juli 1917 gjort anmälan. Paragrafen synes böra avfattas
sålunda: »Har vid telegrafverket anställd befattningshavare, å vilken gällande
lagstiftning om försäkring för olycksfall i arbete icke äger tillämpning, avlidit till
följd av olycksfall i arbetet, må ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning för
en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.»

Yad angår § 20 torde till en början böra anmärkas, att, då telegrafstyrelsen
äger bestämma själva avlöningarna för den i paragrafen avsedda icke-ordinarie
personal, det ock torde böra tillkomma styrelsen att utfärda bestämmelser rörande
fri läkarvård jämte läkemedel m. in. för samma personal. Då vidare den ordinarie
personal, som äger rätt till kostnadsfri läkarvård m. in., och den med sådan personal
likställda icke-ordinarie personal, för vilken Eders Kungl. Maj:t fastställer avlöningarna,
givetvis böra, såsom hittills, åtnjuta ifrågavarande förmån i samma utsträck -

95

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

ning som den personal, för vilken telegrafstyrelsen bestämmer avlöningarna, torde
§ 20 böra så ändras, att bestämmelser om kostnadsfri läkarvård m. m. hädanefter må
utfärdas av telegrafstyrelsen, som enligt § 19 jämväl äger rätt utfärda bestämmelser
angående uniformspersedlar och beklädnadsersättning. Såsom av ifrågavarande § 20
framgår, innefattar stadgandet däri rätt till kostnadsfri läkarvård m. m. endast för
viss personal vid telegrafverket. Styrelsen anser det tillägg böra göras till paragrafen,
att vård å lungsotssanatorium må av telegrafverket bekostas för all vid
verket anställd personal. Denna ändring synes styrelsen vara motiverad av den ur
såväl individens som det allmännas synpunkt utomordentligt stora betydelsen av att
den, som angripits av lungtuberkulos, utan dröjsmål och under tillräcklig tidrymd
erhåller sanatorievård. Hittills har Eders Kungl. Maj:t på framställning i varje
särskilt fall medgivit bekostande av dylik sanatorievård. Särskilt har på senare tid
rätt ofta förekommit framställning från styrelsen om bekostande av sanatorievård
för telefonister, som angripits av lungtuberkulos. Anledning torde emellertid icke
förefinnas att inskränka rätten till kostnadsfri vård å lungsotssanatorium endast till
att gälla telefonister, utan torde all personal böra tillerkännas denna rätt, liksom
det synes böra få ankomma på telegrafstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser
jämväl därom.

I anslutning till vad som sagts torde § 20 böra avfattas sålunda: »Manlig
befattningshavare vid telegrafverket, vars fasta avlöning icke överstiger linjemästares,
må på telegrafverkets bekostnad erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel m. m!
enligt reglemente, som utfärdas av telegrafstyrelsen. Av läkare föreskriven vård å
lungsotssanatorium bekostas av telegrafverket för all vid verket anställd personal
enligt närmare bestämmelser, som meddelas av telegrafstyrelsen.»

Under åberopande av vad här ovan anförts får telegrafstyrelsen i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t, utan avseende å vad 1915 års avlöningskommission
föreslagit, täcktes avlåta proposition till riksdagen om att §§ 3, 4, 5,
6, 7, 8, 12, 14, 16, 17, 18, 19 och 20 i avlöningsreglementet för telegrafverkets
tjänstemän ävensom de vid reglementet fogade allmänna grunder till avlönings- eller
löneförhöjning måtte, räknat från och med ingången av år 1918 eller i alla händelser
från och med den 1 nästkommande juli, erhålla den ändrade lydelse, som här nedan
-och i bilaga härtill föreslås.

§ 3.

l:o. Till generaldirektören och chefen för telegrafverket utgår arvode med
kronor.

2:o. Till icke promsionsberättigad tjänsteman utgår avlöning enligt följande
■-avlöningsskala med däri angivna årliga belopp:

Klass

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

avlöning

Klass

Lön

Tjänst-gii rings-penningar

Summa

avlöning

1

0,900

4,000

11,500

14

2,000

1,700

4,300

2

6,300

4,200

10,500

15

2,450

1,450

3,900

3

5,700

3,800

9,500

10

2,300

1,300

3,600

4

5,400

3,000

9,000

17

2,200

1,100

3,300

5

5,100

3,400

8,500

18

2,000

1,000

3,000

H

4,800

3,200

8,000

19

1,850

900

2,750

7

4,500

3,000

7,500

20

1,700

800

2,500

H

4,200

2,800

7,000

21

1,000

tf 50

2,250

t)

3,900

2,000

0,500

22

1,500

500

2,000

10

3,000

2,400

0,000

23

1,350

450

1,800

11

3,300

2,200

5,500

24

1,240

410

1,050

12

3,100

2,000

5,100

25

1,130

370

1,500

13

2,825

1,875

4,700

20

1,040

340

1,380 |

96

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 383.

3:o. Till provisibnsberättigad tjänsteman utgår, förutom den i § 5 bestämda
uppbördsprovision, lön enligt följande törnskata med däri angivna årliga belopp:

Klass

Lön

Klass

Lön

t

5,000

8

3,000

2

4,600

9

2,600

3

4,300

10

2,400

4

4,000

11

2,200

5

3,700

12

2,000

6

3,400

13

1,800

7

3,200

14

1,650

4:o. Såsom telegrafinspektör förordnad tjänsteman äger att, mot avstående
av samtliga honom på den ordinarie tjänsten tillkommande avlöningsförmåner, uppbära
arvode till belopp, som i staten för telegrafverkets driftkostnader angives.

5:o. Till verkstadsdirektör utgår arvode med 12,000 kronor för år, vilket
arvode kan efter 3 år höjas till 13,500 kronor och efter ytterligare 3 år till

15,000 kronor.

§ 4.

l:o. Avlöning åtnjutes av icke provisionsberättigad tjänsteman enligt följande
reglering: ___

Byråchef..............................

Professor.............................

Byråtjänsteman av högre grad
» n lägre »

Linjedirektör ........................

Kontorschef...........................

Linjeingenjör ........................

Verkstadsingenjör..................

Inköpschef .........................

Kontrollör av l:a lönegraden..

Badiokommissarie.................

Ingenjörsassistent.................

Kontrollör av 2 a lönegraden..

Materialförvaltare.................

Assistent av l:a lönegraden ..

» » 2:a »

Förrådsbokhållare................

Ritare ................................

Verkmästare .......................

Linjemästare .......................

Linjeförman.........................

Radio telegrafist...................

Montör................................

Stationsförman ....................

Reparatör.............................

Stationsbiträde ................

Lägsta avlöning

Högsta avlöning

.lass

Kronor

Klass

Kronor

3

9,500

1

11.500

6

8,000

5

8,500

8

7,000

5

8,500

12

5,100

9

6,500

7

7,500

4

9,000

8

7,000

5

8,500

9

6.500

6

8,000

9

6,500 ■

6

8,000

12

5,100

9

6,500

12

5,100

9

6,500

12

5,100

9

6,500

13

4,700

10

6,000

13

4,700

10

6,000

15

3,900

12

5,100

16

3,600

12

5,100

19

2,750

13

4,700

19

2,750

13

4,700

19

2,750

13

4,700

18

3,000

15

3,900

20

2,500

17

3,300

22

2,000

19

2,750

22

2,000

19

2,750

23

1,800

20

2,500

24

1,650

21

2,250

25

1,500

22

2,000

26

1,380

23

1,800

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.

97

i Katalogredaktör ..........................................

! Kassör av l:a lönegraden ...........................

• Telegrafist av l.a lönegraden........................

j Kassör av 2:a lönegraden ...........................

j Telegrafist av 2:a lönegraden........................

i Vaktföreståndare..........................................

! Bokhållare...........................................

| Kontorsskrivare ..........................................

Rikstelefonist.............................................

De------------

Anm. De befattningar, som äro angivna
havas av kvinnliga tjänstemän.

Lägsta avlöning

Högsta

avlöning

Klass

Kronor

| Klass j

Kronor

18

3,000

15

3,900

20

2,500

17

3,300

20

2,500

17

3,300

2 2

2,000

18

3,000

22

2,000

18

3,000

22

2,000

18

3,000

23

1,800

20

2,500

23

1,800

20

2,500

25

1,500

22

2,000

med kursiv

stil, äro

avsedda att

i regel inne

2:o. Lön åtnjutes av provisionsberättigad tjänsteman enligt följande reglering:

i

Lägsta

lön

Högsta lön

i

Klass |

Kronor

Klass |

Kronor

Telefondirektör .........................

4

4,000

1

5,000

| Telegrafdirektör.................................

4

4,000

1

5 000

Kommissarie av l:a lönegraden...........

5

3,700

2

4,600

» » 2:a » ........................i

H

3.400

3

4,300

» » 3: C » .....................

7

3.200

4

4,000

» » 4:e »

8

3,000

3,700 j

Kommissarie av 5:e lönegraden ..................

12

2,000

it

2,600 1

» » Se » ..................1

13

1,800

n

2,200

» » 7/e » .................1

14

1,«50

12

2,000 1

Anm. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil, äro avsedda att i regel innehavas
av kvinnliga tjänstemän.

3:o) Uppflyttning — — — klass.

4:o) Undantagsvis----statförslag.

5:o) Telegrafstyrelsen äger tilldela den, som konstitueras till reparatör,
montör eller linjeförman, avlöning efter sådan för befattningen gällande avlöningsklass,
att hans sammanlagda avlöningsförmåner för år räknat icke komma att
understiga, utan motsvara eller, därest full motsvarighet ej kan ernås, så nära som
möjligt överensstämma med den årsinkomst, han vid tiden för övergången på ordinarie
stat skulle, om lian i stället kvarstått såsom icke ordinarie, hava åtnjutit på
grund av gällande prislista å avlöningar till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt.

Reparatör — — — i fråga.

§ 5-

Föreståndare för telegraf- eller centraltelefonstation äger uppbära provision
å vid stationen influten uppbörd av telegram-, abonnemangs-, inträdes- och samtalsavgifter
med:

2‘A procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger 30,000 kronor;
1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men ej 100,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 343 höft. (Nr 383.) 13

98

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Sr 383.

1 a procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000 men ej 500.000
kronor; samt

i/10 procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.

Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke för någon stationsföreståndare
understiga här nedan angivna belopp, vadan av provisionsanslaget må, utöver ovan
angivna procentbelopp, utgå vad som tilläventyrs erfordras för att fylla denna
minimiprovision.

Minimiprovisionen utgör:

för telefondirektör

...... 2,400

kronor

» telegrafdirektör

...... 2,400

»

» kommissarie av

l:a- lönegraden ......

...... 2,400

» » »

2:a

» ......

...... 2,000

» » »

3:e

»

...... 1,800

»

» » »

4:e

» ......

...... 1,400

» kommissarie av

5:e

lönegraden ......

...... 900

»

» » »

6:e

» .....

...... 700

»

» » »

7:e

» ......

...... 600

§ 6.

För åtnjutande av arvode eller i stat uppförd avlöning och därtill hörande
förhöjning efter viss tids fortsatt innehavande av befattning gälla, med undantagbeträffande
telegraffullmäktige, följande bestämmelser:

l:o) Tjänsteman — — — härför.

2:o) Med-- nödigt.

3:o) Har generaldirektören, verkstadsdirektören eller telegrafinspektör beviljats
ledighet och vikarie förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, huru
stor del av arvodet må till vikarien avstås.

4:o) Tjänsteman---pensionsinrättning.

5:o) Den---uppbördsprovision.

6:o) Tjänsteman — — -- skäligt.

7:o) Därest tjänsteman skadats till följd av olycksfall i arbetet samt olycksfallet
medfört sjukdom, som förorsakat förlust av arbetsförmågan, må avlöningen
kunna, efter telegrafstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under en tid
av högst sex månader; ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till
huru stor del avlöning må, utöver i lag stadgad ersättning för olycksfall i arbete,
till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.

8:o) Tjänsteman — — —• befattning.

Erfordras — — — avlöning.

Erfordras — — — uppbörd.

På telegrafstyrelsens prövning ankommer, huruvida tjänsteman, ordinarie
eller extra ordinarie, under tjänsteförrättning å annan ort än stationeringsorten må
komma i åtnjutande av traktamente enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.

9:o) En — — — grunder.

§ 7.

l:o) Rätt —- — — bestämmelser.

2:o) Generaldirektör — — — inrättning.

99

belopp:

Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 383.

3:o) För övriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till följande

5.850 kronor för byråchef och professor;

5.250 » » linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör;

4.850 » » byråtjänsteman av högre grad;

4.450 » » kommissarie av l:a lönegraden;

4.250 » » linjeingenjör och verkstadsingenjör;

4.150 » » byråtjänsteman av lägre grad och kontorschef;

3.850 » » inköpschef, kontrollör av l:a lönegraden, radiokommissarie

och kommissarie av 2:a lönegraden;

3.550 » » ingenjörsassistent, kontrollör av 2:a lönegraden och kom missarie

av 3:e lönegraden;

3.250 » » kommissarie av 4:e lönegraden:

2,950 » » materialförvaltare, assistent och ritare;

2.750 » » verkmästare;

2.550 » » förrådsbokhållare;

2.150 » » linjemästare;

2,050 » » kommissarie av 5:e lönegraden;

1.850 » » katalogredaktör och kommissarie av 6:e lönegraden;

1.750 » » linjeförman, radiotelegrafist, kassör av l:a lönegraden, tele grafist,

vaktföreståndare och kommissarie av 7:e lönegraden;

1.550 » » kassör av 2:a lönegraden, bokhållare och kontor sskrivare;

1.450 » » montör, stationsförman och reparatör;

1,350 » » stationsbiträde och rikstelefonist.

4:o) Pension — — — medel.

5:o) Rätt att komma i åtnjutande av hd pension inträder:

a) för manliga tjänstemän vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem
tjänstår, dock att sådan rätt inträder:

för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju levnads- och trettiofem tjänstår;
för linjemästare, linjeförmän, montörer och reparatörer vid sextio levnadsoch
trettiofem tjänstår;

för verkmästare vid sextio levnads- och trettio tjänstår;

b) för kvinnliga tjänstemän vid sextio levnads- och trettio tjänstår, dock att
sådan rätt inträder för rikstelefonister vid femtiofem levnads- och trettio tjänstår.

6:o) Skyldighet — — — tjänsten.

7: o) Vid — — — inträde.

8:o) Rätt — — — förverkad.

9:o) Tjänstår — — — pensionsinrättning.

8 8-

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna, professorn och
byråtjänstemän av högre grad, envar under en och en halv månad, linjemästare,
linjeförmän, montörer, stationsförmän, reparatörer och stationsbiträden, envar
under en halv månad samt envar av övriga tjänstemän under en månad.

Tjänsteman, som bär sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är

100

Kungl. ■ Maj ds nåd. proposition Nr 383.

pliktig att å tid av året, som av vederbörande överordnade olydighet bestämmes,
begagna sig av semester.

§ 12.

Har vid telegrafverket anställd befattningshavare, å vilken gällande lagstiftning
om försäkring för olycksfall i arbete icke äger tillämpning, avlidit till
följd av olycksfall i arbetet, må ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning för
en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.

§ 14.

Felräkningspenningar tillkomma:

den hos telegrafstyrelsen anställda huvudkassören med 500 kronor för
år räknat;

kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 400 kronor, likaledes för
år räknat;

tjänsteman — — — stationen;

å station — — — räknat.

Felräkningspenningar — — — tjänsten.

§ 16.

l:o) Fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda lägenheter
jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag med högst 600
kronor för år må tillkomma kommissarie av 5:e, 6:e och 7:e lönegraderna ävensom,
enligt telegrafstyrelsens bestämmande, föreståndare för större växelstation.

Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje särskilt fall bestämma, huruvida
bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, ävensom beloppet av berörda bidrag.

2:o) Till verkmästare, linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, montör,
stationsförman, reparatör och stationsbiträde utgår hyresbidrag, enligt av Kungl.
Maj:t fastställda grunder, med minst femton, högst trettio procent av avlöningen.

3:o) Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.

§ 17.

Tjänsteman, som icke är berättigad till uppbördsprovision, äger att, enligt
av Kungl. Maj:t fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg med högst femton procent
av avlöningen, dock med iakttagande av att för manlig tjänsteman, vars avlöning
överstiger 6,000 kronor, dyrortstillägg ej må beräknas å högre belopp än

6,000 kronor samt för kvinnlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor,
ej å högre belopp än 3,000 kronor.

Generaldirektören och verkstadsdirektören må icke åtnjuta dyrortstillägg.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion
som avlöningen; dock skola minst två tredjedelar därav anses såsom lön.

§ 18.

Till tjänstemän inom sjätte och sjunde linjedistrikten utgår kallortstillägg
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, dock med högst 600 kronor för år räknat.

Kallortstillägg anses tillhöra lönen.

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 383.

101

§ 19.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst årligt belopp
må tilldelas linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, montör, stationsförman, reparatör
och stationsbiträde ävensom telegrambärare samt vid linjebyggnaderna anställda
extra ordinarie underbefäl och arbetare, allt enligt reglemente, som utfärdas
av telegrafstyrelsen.

§ 20.

irianlig befattningshavare vid telegrafverket, vilkens fästa avlöning icke överstiger
linjemästares, må på telegrafverkets bekostnad erhålla erforderlig läkarvård
jämte läkemedel m. m. enligt reglemente, som utfärdas av telegrafstyrelsen.

Av läkare föreskriven vård å lungsotssanatorium bekostas av telegrafverket
för all vid verket anställd personal enligt närmare bestämmelser, som meddelas av
telegrafstyrelsen.

Slutligen får telegrafstyrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att erforderliga bestämmelser i fråga om övergång
på ny stat för telegrafverkets personal må meddelas av Eders Kungl. Maj:t under
beaktande jämväl av vad styrelsen därom här ovan anfört.

Underdånigst
HERMAN RYDIN.

A. HAMILTON.
Föredragande.

W. LINDE.

K. E. LANDSTRÖM.
SETH LJUNGQVIST.

Stockholm den 8 april 1918.

O. GustAv.

102

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Allmänna grunder till avlöningsförhöjning

Klass ..........................

Avlöning, kronor ............

Begyn-nelse-avlö-ning j

Uppflyttning i högre klass kan äga

26

25

24

23

22

21

20

19 j 18

1,380 1,500

1,650

1,800

2,000

2,260 2,500 2,750 3,000

Byråchef .................................

9,500

Professor .................................

8,000

Byråtjänsteman av högre grad

7,000

—

—

—

—

—

—

—

— 1 — I

» » lägre »

5,100

! !

Linjedirektör..............................

7,500

- . -

Kontorschef ..............................

7,000

Linjeingenjör..............................

6,500

—

—

-

—

—

—

— 1 — I

Verkstadsingenjör .....................

6,500

—

—

—

—

—

—

—

— —

Inköpschef.................................

5,100

—

—

—

—

—

—

— i — :

Kontrollör av l:a lönegraden ......

5,100

—

—

—

—

— I —

Radiokommissarie .....................

5,100

—

—

—

—

—

—

—

Ingenjörsassistent .....................

4,700

—

—

-

—

—

-

Kontrollör av 2:a lönegraden ......

4,700

—

-

—

—

—

—

— | —

Materialförvaltare .....................

3,900

—

-

-

—

—

—

—

— —

Assistent av l:a lönegraden.........

3,600

—

—

—

—

—

—

— —

» » 2:a » .........

2,750

—

—

—

—

—

—

—

— 1 3

Förrådsbokhållare ..................

2,750

—

—

—

—

3

; Ritare.......................................

2,750

''

~

Verkmästare..............................

3,000

—

—

—

—

-

—

—

1

i Linjemästare..............................

2,500

—

—

—

—

—

—

—

3 j 3

j Linjeförman ..............................

2,000

—

3

3

3 ; —

j Radiotelegrafist ........................

2,000

—

—

—

—

3

3

3 j —

Montör ....................................

1,800

—

—

—

3

3

3

Stationsförman...........................

1,650

—

—

—

3

3

3

—

Reparatör .................................

1,500

—

—

3

3

3

—

—

Stationsbiträde...........................

1,380

3

3

3

—

—

_ i _

1 Katalogredaktör......................

3,000

—

—

-

—

—

—

-1 -

j Kassör av l:a lönegraden.........

2,500

—

• —

—

—

—

—

3 j 3

! Telegrafist av l:a lönegraden ...

2,500

—

—

—

—

—

—

—

3 1 3

Kassör av 2.a lönegraden.........

2,000

—

—

—

—

—

3

3

3 3

Telegrafist av 2:a lönegraden ...

2,000

—

—

—

—

—

3

3

3 | 3

Vaktföreståndare .....................

2,000

—

—

_

—

-

3

3

3 | 3

Bokhållare ..............................

1,800

—

—

—

—

3

3

3

— i —

Kontor sskrivare.......................

1,800

—

—

—

3

3

3

Ttikstelefonist ...........................

1,500

—

—

3

3

3

—

—

103

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

för icke provisionsberättigad tjänsteman.

runa. när avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal är.

17

16

15

14 13

12

ii

10

9

8

7

6

5

4

3

2

1

3,300 3,600

3,000 4,300 4,700 5,100

5,500 6,000

6,500

7,000 7,500

8,000 8,600

9,000

9,500

10,500 11,5»

''

3

3

—

3

3

3

_

—

—

—

_

—

- 1 -

—

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3

3

3

_

_

— 1 —

3

3

3

—

-

—

—

—

—

—

— —

—

—

—

—

3

3

3

—

—

—

—

_

3

3

3

—

—

_

—

—

—

— —

—

3

3

3

‘ —

—

-

—

—

_

_

—

—

—

— | —

—

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

— —

—

3

3

3

—

—

—

—

—-

—

—

—

— —

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

_

_

—

— '' —

3

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3 3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

—

—

3

3 3

3

—

_

-

—

—

—

—

—

__

3

3

3

3 3

—

—

_

3

3

3

3 3

-

_

3

3

3

3 3

—

—

—

-

—

—

3

3

3

_ 1 —

—

—

_

--

—

—

_

3

—

__

—

—

— i —

—

_

_

—

—

-

_

_

_

—

-

—

-

—

8

3

3

-

3

3

—

- : -

—

—

-

—

-

—

—

— —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

- ■ -

-

-

—

Allmänna grunder till löneförhöjning- för provisionsberättig-ad tjänsteman.

Klass............................

Lön, kronor .................

Begyn-

nelse-

lön

•

Uppflyttning i högre klass kan äga rum, när lön enligt närmast lägre klass
innehafts i nedan nämnda antal år.

14

13

12 11

i

10

9

8

7

6 5

4

3

2

1

1,650 1,800

2,000'' 2,200

i

2400

2,600

3,000

3,200

3,400 3,700 4 000

4,300 4,600

5000

Telefondirektör.........................

4,000

3

3

3

Telegrafdirektör .......................

4,000

—

— { -

—

—

—

—

3

3

3

Kommissarie av l:a lönegraden ...

3,700

~

—

—

—

—

—

— —

3

3

3

—

» * 2:a »

3,400

-

— 3

3

3

—

—

» » 3:e »

3,200

— —

3 3

3

—

—

» » 4:e »

3,000

—

—

— —

—

—

—

3

3 3

—

—

•

—

Kommissarie av 5:e lönegraden

2,000

—

—

‘i 3

3

3

- i -

» » 6:e »

1,800

—

—

3 | 3

» » 7:e »

1,650

—

3

3

—

i

104 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

105

Bilaga.

Sammanställningav
yrkanden, framställda av vissa personalsammanslutningar vid telegrafverket
över 1915 års kommissions förslag till lönereglering för personalen vid

nämnda verk.

1. Svenska telegraf tjänstemännens förening.

Dyrortstillägg bör enligt föreningens mening utgå även till den provisionsberättigade
personalen samt därvid beräknas å fast lön och minimiprovision. Enligt
av föreningen framställt yrkande skulle rätten till dyrortstillägg för manlig tjänsteman
begränsas allenast på sådant sätt, att då den fästa avlöningen överstege 6,000
kronor, dylikt tillägg icke skulle beräknas å högre belopp än 6,000 kronor.

Ny tjänst. Föreningen hemställer, att från den nuvarande assistentgruppen
måtte utbrytas vissa mera självständiga och ansvarsfulla befattningar, vilka borde
benämnas förste assistenter.

Fast avlöning föreslår föreningen till följande belopp för de olika tjänstemännen
:

förste kontrollör och radiokommissarie 5,100, 5,500, 6,000 och 6,500 kronor;
kontrollör 4,700, 5,100 5,500 och 6,000 kronor;
förste assistent 3,700, 4,000, 4,300, 4,700 och 5,100 kronor;
assistent 2,800, 3,100, 3,400, 3,700, 4,000, 4,300 och 4.700 kronor.

Fast lön — vartill skulle komma uppbördsprovision — föreslår föreningen
för de manliga stationsföreståndarna till följande belopp:

telegrafdi rektor av l:a lönegraden och telefondirektör 4,600, 5,000, 5,400
och 5,800 kronor;

telegrafdirektör av 2:a lönegraden 4,200. 4.600, 5.000 och 5,400 kronor;
kommissarie av l:a lönegraden 3,800, 4,200, 4,600 och 5,000 kronor;

kommissarie av 2:a lönegraden 3,400, 3,800, 4,200 och 4,600 kronor;

kommissarie av 3 e lönegraden 3.200, 3,400, 3,800 och 4,200 kronor;

kommissarie av 4:e lönegraden 3,000. 3,200, 3,400 och 3 800 kronor.

Arv d t bh t legrafinsrektor anser föreningen böra bestämmas till i begynnelsen

7,500 kronor och såsom slutarvode 9,000 kronor, även om den lästa avlöningen till
linjedirektör skulle komma att bestämmas till lägre belopp.

Avlöningens fördelning i lön och tjänstgörings penningar yrkas förändrad på
sådant sätt, att av den sammanlagda avlöningen ifl skola utgöra lön och ''(4 tjänstgöringspenningar.

Övergångsbestämmelser. Den av kommissionen angivna regeln, att de nya
avlöningsbestämmelserna skulle omedelbart efter deras ikraftträdande varda i sin
helhet gällande för de ordinarie befattningshavarna så som om bestämmelserna varit
tillämpade under vars och ens hela ordinarie tjänstetid, bör enligt föreningens mening
Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 313 höft. (Nr 383.) 14

106

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

tillämpas utan undantag och sålunda avse jämväl de befattningar, för vilka föreslagits
sådan omläggning av avlöningsskalan, att tiden för slutavlöningens intjänande
avkortats. Yissa assistenter, vilka fått börja med en till 2,100 kronor förhöjd begynnelseavlöning,
har föreningen ansett böra komma i åtnjutande av högre avlöning
än en tillämpning av nyssnämnda regel skulle medföra.

Slutligen har föreningen hemställt, dels att den ifrågasatta avlöningsförbättringen
måtte beredas personalen för tiden från och med 1918 års början, dels att
bestämmelser måtte utfärdas angående s. k. sneddning vid befordran och dels att
den i § 6 mom. 8 i avlöningsreglementet förekommande bestämmelsen, att det skall
ankomma på telegrafstyrelsens prövning, huruvida vid förordnande för tjänsteman
å annan ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas traktamente motsvarande
högst en femtedel av det vid resor enligt resereglementet tjänsteman tillkommande
dagtraktamente, måtte förändras på sådant sätt, att telegrafstyrelsen må kunna tilldela
vederbörande tjänsteman reducerat traktamente även till högre belopp än nuvarande
inskränkande bestämmelse angiver.

2. Telegrafverkets ingenjör sförening.

Dyrortstil:ägget till manlig tjänsteman bör enligt föreningens mening begränsas,
allenast på sådant sätt, att då avlöningen överstiger 6.000 kronor, dyrortstillägg ej
må utgå å högre belopp än 6.000 kronor.

Fasta avlöningarnas belopp anser föreningen böra bestämmas:

för byråingenjör och förrådsintendent i telegrafstyrelsen till 7,500, 8,000

8,500, 9,000 och 9,500 kronor;

för linjedirektör till 8,500, 9,000, 9,500, 10 000 och 10,500 kronor;

för linjeingenjör och verkstadsingenjör till 7.000, 7,500, 8.000, 8,500 och

9,000 kronor.

Slutligen hemställer föreningen, att löneförbättring måtte tillkomma personalen
för tiden från och med 1918 års början och att den av kommissionen föreslagna
särskilda övergångsbestämmelsen för sådana befattningshavare vid telegrafverket,
för vilka tiden för slutavlöningens intjänande förkortats, icke måtte bringas till till -lämpning, ävensom att den nu ifrågavarande regleringen måtte snarast möjli ut ersättas
med en definitiv reglering med tillämpning av särskild löneskala för tjänstemän
med högre utbildring vid statens affärsdrivande verk.

3. Kvinnliga telegrafpersonalens förening.

Hyresbidrag. Phreningen yrkar att hyresbidrag till kvinnlig stationsföreständare
skall, i förekommande fall, utgå med högst 800 kronor.

Dyrortstillägg bör enligt föreningens mening utgå även till den provisionsberättigade
personalen. Rätten till dyrortstillägg för kvinnlig befattningshavare
skulle enligt föreningens förslag begränsas allenast på sådant sätt, att då avlöningen
överstiger 3,000 kronor dylikt tillägg skulle utgå å ett belopp av högst 3,000 kronor.

.Nya tjänster. Föreningen hemställer, att kategorien telegrafist måtte uppdelas
i två grader och att samtidigt benämningen måtte bestämmas för den högre
graden till kvinnlig assistent av 1:a lönegraden och för den lägre till kvinnlig
assistent.

107

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 383.

Fad avlöning föreslår föreningen till följande belopp för de olika tjänsterna:

föreståndaren för katalogexpeditionen 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,200
kronor;

kvinnlig assistent av l:a lönegraden 2,500, 2,750, 3,000, 3,300 och 3,600
kronor;

kvinnlig assistent och vaktföreståndare 2,000, 2,250, 2,500, 2,750 och 3,000

kronor.

Fast lön — vartill skulle komma uppbördsprovision — föreslår föreningen
för de kvinnliga stationsföreståndarna till följande belopp:

kommissarie av 5:e lönegraden 2,000 2 200 2,400 och 2,600 kronor;

kommissarie av 6:e lönegraden 1,800, 2.000 och 2,200 kronor;

kommissarie av 7:e lönegraden 1,650, 1.800 och 2,000 kronor.

Pension bör enligt föreningens mening utgå med samma belopp som den del

av avlöningen, vilken anses såsom lön.

Slutligen hemställer föreningen dels att bestämmelser måtte utfärdas om s. k.
sneddning och dels att vid övergångsbestämmelsernas utfärdande de nuvarande
telegrafister, vilka vid sitt ordinarieblivande icke fått tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring såsom extra befattningshavare, måtte hållas skadeslösa för denna uteblivna
förmån.

4. Telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening.

Föreningen yrkar, att den nuvarande kvinnliga kontorsskrivargruppen måtte
uppdelas i två kategorier, förste kontorsskrivare och kontorsskrivare, samt att de
fasta avlöningarna till dessa befattningshavare samt bokhållare och kassörer måtte
bestämmas till följande belopp:

kassör av l:a lönegraden 2,500, 2,750, 3,000, 3,300 och 3,600 kronor;

kassör av 2:a lönegraden och förste kontorsskrivare 2,000, 2,250, 2,500,
2,750 och 3,000 kronor;

kontorsskrivare och bokhållare 1,800, 2,000. 2,250, 2,500 och 2,750 kronor.

Därjämte hemställer föreningen, att samtliga kassörer av l:a lönegraden
måtte komma i åtnjutande av felräkningspenningar till belopp av 400 kronor.

5. Kvinnliga telefontjänstemannaföreningen.

Föreningen yrkar att de fasta avlöningsbeloppen för interurbantelefonist måtte''
bestämmas till 1,500, 1,650, 1,800 och 2,100 kronor.

6. Telegraf- och tel ef omnunna förbund et.

Hyresbidrag bör enligt förbundets mening till därtill berättigade tjänstemän
utgå med minst 25 procent och högst 40 procent på den fasta avlöningen, dock
minst 500 kronor och högst 900 kronor.

Dyrortstillägg bör utgå med 25 procent av den fasta avlöningen.

Nya tjänster. De båda reparatörsgrupperna anses av förbundet böra utbytas
mot en högre grupp, benämnd montör, och en lägre kategori med benämningen
reparatör.

108

Kungl. Mapts nåd. proposition Nr 383.

Fast avlöning bör tillkomma följande personalgrupper med angivna belopp:
linjemästare och radiotelegrafist 2,500, 2,750, 3,000 och 3,300 kronor;
linjeförman och stationsförman 2,000, 2,250, 2,500 och 2,750 kronor;
montör 1,800, 2.000, 2,250 och 2,500 kronor;
reparatör och stationsbiträde 1,650, 1,800, 2,000 och 2,250 kronor.

Fension har förbundet ansett böra utgå med 60 procent på det högsta avlöningsbeloppet
för respektive befattning.

Vidare yrkar förbundet dels att ett kallortstillägg måtte tilldelas personalen
vid sjätte och sjunde linjedistrikten med 15 procent på avlöningen, dels att en
månads semester måtte tillkomma envar tjänsteman tillhörande nyssnämnda personalgrupper,
och dels att löneförbättring måtte beredas personalen för tiden från och
med 1918 års början.

Slutligen har förbundet framhållit vissa olägenheter av den nuvarande i § 4
mom. 5 i avlöningsreglementet förekommande bestämmelsen om rätt för telegrafstyrelsen
att tilldela den, som konstitueras till reparatör eller linjeförman, avlöning
efter sådan för befattningen gällande avlöningsklass, att hans sammanlagda avlöningsförmåner
för år räknat så nära som möjligt överensstämma med den årsinkomst,
han vid tiden för övergången på ordinarie stat skulle, om han i stället kvarstått
såsom icke ordinarie, hava åtnjutit enligt gällande prislista. A orter med relativt
högt hyresbidrag jämte dyrortstillägg kunde sålunda vederbörande befattningshavare
komma att erhålla fast avlöning efter en lägre avlöningsklass, än om han vore
placerad på en billig ort. Förbundet har därför hemställt, att nämnda stadgande
måtte med hänsyn härtill ändras.

7. Linjemästare i andra linjedistriktet.

Hyresbidrag bör utgå med lägst 20 procent och högst 40 procent å avlöningen.

Dyrortstillägg bör utgå med lägst 5 procent och högst 25 procent å avlöningen.

Fasta avlöningen för linjemästare bör bestämmas till 2,500, 2,800, 3,100 och
3,400 kronor.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.