Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

I

Nr 382.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig
lönereglering för tjänstemän vid postverket m. m.; given
Stockholms slott den 29 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen dels

besluta sådan ändring av gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid postverket av den 20 juni 1913, som framgår av det vid
statsrådsprotokollet fogade förslag till kungörelse i ämnet;

dt Is medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet omnämnda grunder, utfärda nödiga bestämmelser
i fråga om övergång på ny stat för den personal, som
antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga bestämma antalet ordinarie
manliga befattningar av lägre grad än postexpeditör;

dels ock medgiva, att avlöningen till den å postveivkets övergångsstat
för Ernst Vilhelm Nyberg uppförda personliga verkmästarbefattning
må från och med den 1 januari 1919 utgå med 4,700 kronor, jämte av
Nyberg redan intjänat ålderstillägg å 400 kronor, med den fördelning
i lön och tjänstgöringspenningar, som för motsvarande avlöningsbelopp
är stadgad i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, samt
med skyldighet för Nyberg att ej mindre underkasta sig de för posttjänstemän
gällande allmänna bestämmelser för åtnjutande av avlöning
och förhöjning därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads- och
trettiofem tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad efter de i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907
stadgade grunder, avgå från befattningen, än även att låta postverket,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 342 höft. (Nr 382.) 1

2 Kungl. Maj;ts nåd. ''proposition Nr 382.

utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar
inom postväsendet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april
1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnrii,
Statsråden: Petersson.

Schotte,

Pétrén,

Nilson,

Löfgren.

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Såsom jag tidigare i dag omförmält, har 1915 års kommission för
gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl.
verk den 20 mars 1918 avgivit förslag till lönereglering för statens
järnvägar, postverket jämte postsparbanken, telegrafverket, statens
vattenfallsverk, tullverket samt domänstyrelsen och dess underlydande
personal.

Över detta förslag, i vad det avser lönereglering för postverkets
personal, har generalpoststyrelsen den 5 april 1918 avgivit underdånigt
utlåtande, varjämte posttjänstemännens förening samt svenska postmannaförbundet
satts i tillfälle att, var för sig, yttra sig över förslaget.
Avskrift av generalpoststyrelsens yttrande ävensom en sammanställning
över de av ovannämnda personalorganisationer framställda särskilda
yrkanden torde fä såsom bilagor fogas vid detta protokoll.

Innan jag närmare ingår på frågan om lönereglering för postverkets
tjänstemän, torde jag få lämna eu kortare översikt över till -

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

komsten av de nu gällande lönestaterna vid postverket samt de olika
löneformerna vid detta verk, särskilt i de delar, vari förändring i ena
eller andra hänseendet nu skulle komma att äga rum.

Nu gällande bestämmelser.

Lönereglering för postverkets tjänstemän av lägre grad än postexpeditör
genomfördes vid 1907 års riksdag eller samma riksdag, vid vilken
avlöningsförhållandena för personalen vid statens järnvägar och telegrafverket
blevo reglerade. Beträffande den postpersonal, för vilken lönereglering
kom till stånd, blev dock regleringen av mindre genomgripande
innebörd i så måtto, att vid densamma icke skedde någon
förändring i det dittills gällande äldre avlöningssystemet med olika
lönegrader inom olika delar av riket för samma befattning samt
endast få ålderstillägg med långa mellanrum.

Beträffande tjänstemän av postexpeditörs eller högre grad framlades,
efter förslag av 1907 års postkommission, i proposition till
1908 års riksdag förslag till lönereglering. Förslaget blev dock, på
grund av den sena tidpunkten för propositionens framläggande, icke
behandlat vid 1908 års riksdag utan först av riksdagen år 1909.

Vid den lönereglering för postexpeditörer och tjänstemän av
högre grader, som sålunda genomfördes vid 1909 års riksdag och fick
. sitt uttryck i 1909 ärs avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket,
kommo i allmänhet till tillämpning de principer i fråga om avlöningens
utgående, som vid 1907 års regleringar vunnit tillämpningbeträffande
telegrafverket och statens järnvägar. P’ör postexpeditörerna
infördes, efter mönstret av det s. k. Tenowska systemet, en lång
avlöningsskala, synnerligen låg begynnelseavlöning samt ett stort antal
ålderstillägg, därav halva antalet med endast 2 års mellanrum. För
manliga tjänstemän av högre grad än postexpeditör liksom ock för
de kvinnliga tjänstemännen fastställdes däremot kortare avlöningsskalor
— i allmänhet 9 år — samt genomgående 3-årsperioder. Med
hänsyn till den olika dyrheten i levnadskostnaderna å olika orter infördes
ortstillägg till såväl manliga som kvinnliga tjänstemän intill
en viss lönegrad att utgå vid stationering å dyrare orter. Ortstillägget
bestämdes att utgå procentuellt å den fasta avlöningen med
vissa bestämda maximibelopp.

De avlöningar, som vid 1909 års riksdag fastställdes för tjänstemän
av postexpeditörs eller högre grad vid postverket, äro ännu oförändrade

5

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.

gällande. Bortsett från krigstidstillägg och krigstidshjälp hava icke
heller tillfälliga tillägg av något slag kommit denna personal till del.

Beträffande tjänstemän av lägre grad än postexpeditör vidtogs år
1909 icke någon ändring uti de av 1907 års riksdag för dessa tjänstemän
fastställda avlöningsbelopp. Av praktiska skäl förändrades likväl lönestaten
formellt sålunda, att de belopp, med vilka avlöningarna inom
de tre högre, för dyrare orter avsedda lönegraderna överstego avlöningen
inom den lägsta graden, utbrötos och uppfördes under den benämning,
ortstillägg, som närmast angav arten av ifrågavarande tillägg.

Först vid 1918 års riksdag fastställdes ny lönereglering för tjänstemän
av lägre grad. Huvudsakligen gick dock denna reglering
ut på att för dessa tjänstemän införa en normalavlöning, mera anpassad
efter de vid de senaste regleringarna vid kommunikationsverken
tillämpade nyare grundsatser i fråga om ålderstillägg samt avlöningsskalornas
konstruktion. I stället för ålderstillägg efter 5 resp. 10 år
fastställdes sålunda treåriga perioder för ålderstilläggen och avlöningsskalan
bestämdes till 12 år liksom redan år 1907 skett beträffande
tjänstemännen av de lägsta graderna vid telegrafverket och statens
järnvägar. Någon omläggning av ortstillägget till procentsystem av
det slag, som år 1909 kommit att gälla för tjänstemän av postexpeditörs
eller högre grad samt införts även för tjänstemännen
inom telegrafverket, blev dock icke genomförd, utan bibehöllos
de genom utbrytningen från de förutvarande högre lönegraderna år
1909 erhållna fixa ortstilläggen.

Frånsett den särskilda krigstidsersättningep i form av krigstidstillägg
och krigstidshjälp har någon förhöjning eller eljest förbättring
av avlöningarna till posttjänstemännen av lägre grad än postexpeditör
icke vidtagits sedan år 1913.

Avlöningen till de hos generalpoststyrelsen anställda vaktmästarna
reglerades vid 1909 års riksdag och har sedan dess icke förändrats.
Ifrågavarande tjänstemän äro icke berättigade till ortstillägg.

Beträffande kvinnligt biträde må omnämnas, att den nu gällande
avlöningen till denna befattningsgrupp fastställdes vid 1912 års riksdag
i sammanhang med att befattningen i fråga uppfördes på ordinarie
stat. Ortstillägg till kvinnligt biträde utgår med fixa belopp.

Samtliga tjänstemän vid postverket äro underkastade lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension. För kvinnligi
biträde samt tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad bestämmes
pensionens belopp efter de i lagen givna allmänna bestämmelserna,
utan användandet av särskilda pensionsunderlag. För manliga tjänste -

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

män av lägre grad än postexpeditör finnas däremot fastställda särskilda
pensionsunderlag.

Nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket
är utfärdat den 20 juni 191 B.

Till samtliga tjänstemän utom generalpostdirektören — vilken
åtnjuter arvode med 13,000 kronor av postmedlen och 2,000 kronor
från postsparbanken — utgår fast avlöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar.
Beloppet av den fasta avlöningen till de olika
tjänstemännen samt densammas fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
framgår närmare av § 1 i avlöningsreglementet, vilken paragraf
jämväl innehåller bestämmelser rörande antalet ålderstillägg samt
älderstilläggsperiodernas längd.

Förutom fast avlöning äga, jämlikt § 7 i avlöningsreglementet,
samtliga manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör — utom vaktmästare
hos styrelsen — samtliga kvinnliga tjänstemän samt av de manliga
tjänstemännen av högre grad postexpeditörer, förste postexpeditörer.
postmästare av klass 4 och B ävensom kontrollörer, att åtnjuta
ortstillägg med i berörda paragraf angivna belopp, enligt av Kungl.
Maj:t fastställda grunder. Nu gällande grunder för ortstilläggs utgående
äro utfärdade i kungl. brev till generalpoststyrelsen den 13
juli 1917, innefattande jämväl gruppering av de olika stationsorterna
i dyrortshänseende. Enligt berörda grunder äro postorterna indelade
i följande ortsgrupper, nämligen grupp 1 (dyraste ort), grupp 2, grupp
3 A, grupp 3 B samt .grupp 4 (billig ort). Ortstillägg utgår till sådan
manlig tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad, vilken är berättigad
till dylikt tillägg, samt till kvinnlig tjänsteman — undantagandes kvinnligt
biträde — med 15 procent å den fasta avlöningen, därest vederbörande
är stationerad å ort, tillhörande grupp 1, och med 10 procent
å den fasta avlöningen, om vederbörande är stationerad å ort, tillhörande
grupp 2 eller 3 A; ortsgrupp 3 B anses icke såsom dyrort för
nu ifrågavarande tjänstemän. Ortstillägget må dock icke överstiga, i
de fall då detsamma utgår med 15 procent, 450 kronor per år för
manlig och 225 kronor per är för kvinnlig tjänsteman och, i de fall.
då detsamma utgår med 10 procent, 300 kronor per är till manlig
och 150 kronor per år till kvinnlig tjänsteman.

Till tjänstemän av lägre grad utgår det för de olika ortsgrupperna
gällande fixa ortstillägget med enahanda belopp för samtliga grupper
av befattningshavare — förste postvaktmästare, förste postiljoner, postvaktmästare
och postiljoner. För de olika ortsgrupperna gälla följande
ortstillägg, nämligen

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr B8H.

för grupp 1: 250 kronor, med höjning efter fem år till 300
kronor och efter tio år till 350 kronor,

för grupp 2: 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250
kronor och efter tio år till 300 kronor, samt

för grupperna 3 A och 3 B: 150 kronor, utan vidare förhöjning.
Kvinnligt biträde, stationerat i Stockholm, äger uppbära ortstillägg
med 150 kronor för år och kvinnligt biträde, stationerat ä
annan dyrort, äger åtnjuta dylikt tillägg med 100 kronor per år.

Ortstillägg, som utgår till tjänsteman av postexpeditörs eller högre
grad eller till kvinnligt biträde, anses såsom lön, men medför icke höjning
av pensionsunderlaget; ortstillägg, som åtnjutes av tjänsteman av lägre
grad än postexpeditör, fördelas så att tre fjärdedelar hänföras till lön
och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar.

Bostad in natura eller bostadsersättning, vilka avlöningsformer
gälla vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk ävensom till vissa
befattningshavare i telegrafverket och skogsstaten, förekommer icke vid
postverket. Däremot äga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör, i
likhet med motsvarande befattningshavare vid de övriga kommunikationsverken,
erhålla uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning
med visst belopp enligt bestämmelser, som utfärdas av generalpoststyrelsen.

I det jag nu går att framlägga förslag till löneförbättring för
postverkets personal, vill jag till en början, beträffande löneregleringens
omfattning, dess förhållande till krigstidstillägg och krigstidshjälp samt
allmänna synpunkter i övrigt, hänvisa till vad jag i dessa avseenden
förut anfört vid behandlingen av frågan om löneförbättring till personalen
vid statens järnvägar. Av skäl, som i nämnda yttrande närmare
utvecklats, har jag ej ansett möjligt att annat än undantagsvis ifrågasätta
ändringar i kommissionens förslag. Vid detta utarbetande har
tagits sikte på att vinna analoga lönebelopp för jämställda tjänstemannagrupper
vid de olika verk, för vilka eu provisorisk lönereglering
nu föreslagits. De jämförelser, som i sådant hänseende gjorts, har jaglämnat
orubbade, även om jag i ett eller annat fall icke funnit dem
alldeles obestridliga. Härmed vill jag ej heller hava bundit mig för
att i allo lika lönesynpunkter böra anläggas beträffande postverket som
ifråga om statens järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket.

Vid den närmare behandlingen av frågan om lönereglering för
postpersonalen följer jag samma uppställning av ämnet, som använts
av kommissionen.

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Kommissio nen.

Vissa förändringar beträffande ortstillägget.

Beträffande ortstillägget vid postverket har kommissionen fäst
uppmärksamheten vid det förhållandet, att — frånsett den särskilda
typen av ortstillägg för kvinnligt biträde — helt olika principer gälla
för ortstillägg till, å ena sidan, tjänstemän av postexpeditörs eller högre
grad, och, å andra sidan, tjänstemän av lägre grad, ävensom att ortstillägg
icke tillkommer tjänsteman av högre grad än postmästare av
klass 3 och kontrollör, oaktat även för tjänstemän av högre grader
olikheterna uti levnadskostnaderna å olika orter göra sig gällande i
lika hög grad som för övriga tjänstemän.

Enligt kommissionens förmenande hade det varit önskvärt, därest
systemet för ortstillägg åt tjänstemän av lägre grad vid postverket
vid nu förevarande reglering kunnat bringas till överensstämmelse med
vad i detta avseende gäller för såväl posttjänstemän av högre grad som
ock för tjänstemän vid telegrafverket. Av löuetekniska skäl har
emellertid kommissionen funnit eu sådan förändring icke möjlig att
genomföra på nuvarande stadium, utan ansett härmed böra anstå
intill dess en slutgiltig lösning av frågan om ortstillägg kunde åvägabringas
för samtliga de verk, vilka kommissionens huvuduppdrag avsåge.

För vinnande av ökad likformighet mellan tjänstemän av lägre
grad och tjänstemän av högre grad i fråga om ortstillägg, har kommissionen
likväl föreslagit, att tjänstemän av lägre grad än postexpeditör,
stationerade å ort, tillhörande grupp 3 A, må erhålla ortstilllägg med
samma belopp som tjänstemän å ortsgrupp 2, liksom fallet är för
tjänsteman av högre grad, vilken är stationerad å ort, tillhörande
grupp 3 A. Härigenom kunna gruppernas antal inskränkas till 4,
vilka lämpligen kunna benämnas grupp 1 (dyraste ort = nuvarande
grupp 1), grupp 2 (= nuvarande grupperna 2 och 3 A), grupp 3
(= nuvarande grupp 3 B) samt grupp 4 (billigaste ort = nuvarande
grupp 4).

Den förhöjning av ortstillägget till tjänstemän av lägre grad än
postexpeditör, som beträffande ortsgrupperna 1 och 2 för närvarande
inträder efter 5 .resp. 10 år, har kommissionen ansett i stället böra, i
anslutning till nu gällande perioder för ålderstilläggs intjänande för
dessa tjänstemän, inträda efter 6 resp. 12 år.

Beloppet av ortstillägget till tjänstemän av lägre grad än postexpeditör
anser kommissionen böra. för att ifrågavarande tjänstemän

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

vid stationering å dyrort må erhålla en sammanlagd avlöning, ungefärligen
motsvarande den som skulle tillkomma likställda tjänstemän
inom de övriga verken, bestämmas till följande belopp å de olika ortsgrupperna,
nämligen

å grupp 1 till 850 kronor, med förhöjning efter 6 år till 400
kronor och efter 12 år till 450 kronor,

å grupp 2 till 250 kronor, med förhöjning efter 6 år till 300
kronor och efter 12 år till 350 kronor, samt

å grupp 3 till 150 kronor, utan vidare förhöjning.

Enär jämväl tjänstemännen av högre grad än postmästare av
klass 3 och kontrollör finnas stationerade å såväl billiga som dyra
orter och alltså beträffande dem samma skäl för ortstillägg föreligger
som beträffande övriga tjänstemän, håller kommissionen före, att rätten
till ortstillägg bör utsträckas att omfatta även tjänstemän av högre
grader än de nyssnämnda. Härigenom undanröjes också det hittills
rådande missförhållandet, att exempelvis en postmästare av klass 3 å
dyraste ort — ehuruväl av lägre tjänstegrad och med 500 kronors mindre
fast avlöning — likväl, på grund av det honom tillkommande ortstillägget,
ägt uppbära i det närmaste lika hög avlöning som en postmästare
av klass 2 B å samma ort.

Några andra förändringar av ortstillägget än de nu nämnda anser
sig kommissionen icke på nuvarande stadium böra ifrågasätta.
Följaktligen skulle ortstillägget för tjänstemän av postexpeditörs eller
högre grad fortfarande utgå med högst 450 kronor respektive 300
kronor till manlig tjänsteman och högst 225 respektive 150 kronor
till kvinnlig tjänsteman.

Emellertid anser kommissionen att, för åvägabringande av ökad likformighet
mellan de kvinnliga tjänstemännen inbördes, ortstillägget till
kvinnligt biträde bör utgå enligt samma grunder som till övriga kvinnliga
tjänstemän, alltså med 15 respektive 10 procent å den fasta avlöningen,
dock högst 225 respektive 150 kronor för år.

Önskvärt hade varit, därest ortstillägget för tjänstemän inom
de lägre graderna vid postverket kunnat i detta sammanhang omläggas
till procentsystem av det slag, som gäller för posttjänstemän
inom högre grader samt för tjänstemän vid telegrafverket och
statens vattenfallsverk. En sådan förändring skulle emellertid haft till
följd, att de lägre posttjänstemännen vid stationering å dyrort icke skulle
kommit i åtnjutande av sammanlagd avlöning med tillnärmelsevis samma
Bihang t dl riksdagens protokoll. 1818. 1 samt. 342 höft. (Nr 382.) 2

Departement*

chefen.

10

Kungl. Mnj.ts nåd. preposition Nr 382.

belopp som befattningshavare inom de andra verken, vilka sistnämnda
befattningshavare vid stationering å dyrort uppbära, förutom ortstillägg,
jämväl förhöjning av hyresbidraget. Omläggningen av ortstillägget till
den lägre postpersonalen torde därför, såsom kommissionen framhållit,
böra anstå intill dess ortstilläggsfrågan i sin helhet kan vinna en slutgiltig
lösning.

Mot de av kommissionen föreslagna beloppen av de fixa ortstilläggen
har jag icke haft något att erinra. Kommissionens förslag,
att antalet ortsgrupper skulle minskas från 5 till 4 samt att förhöjning
av ortstillägget skulle inträda efter 6 resp. 12 år i samband med de
ordinarie avlöningsförhöjningarna i stället för såsom hittills, efter 5
resp. 10 år, synas likaledes lämpliga, icke minst ur synpunkten av den
ökade enkelhet i avlöningssystemet, som därigenom vinnes.

I likhet med kommissionen anser jag, att ortstillägg, vilket enligt
nu gällande bestämmelser icke må utgå till tjänsteman av högre grad
än kontrollör eller postmästare av klass B, bör tillkomma samtliga
tjänstemän även av högre grader. Beträffande de allmänna skälen för
en dylik utsträckning av rätten till ortstillägg tillåter jag mig hänvisa
till vad av kommissionen i detta avseende anförts.

I detta sammanhang vill jag omnämna, att posttjänstemännens
förening i sitt yttrande över konmiissionsförslaget framhållit det såsom
en naturlig följd av den löneförhöjning, som föreslagits för postverkets
tjänstemän av högre grader — i regel 500 kronor — att även maximibeloppen
av ortstillägget, varuti kommissionen icke föreslagit någon
förändring, bleve förhöjda med belopp, motsvarande 10 resp. 15 procent
å löneförhöjningen. Maximibeloppen skulle i enlighet härmed höjas
till 350 resp. 525 kronor för manlig tjänsteman och till 200 resp. 300
kronor för kvinnlig tjänsteman. Ehuru ett dylikt yrkande synes hava
visst fog för sig, har jag likväl icke ansett mig böra föreslå någon förhöjning
av de nu gällande maximibeloppen, enär, enligt vad jag inhämtat,
sammanlagda avlöningen till posttjänstemän å dyrort med tillämpning
av dessa maxima befunnits i stort sett motsvara sammanlagda avlöningen
till å dyrort stationerade tjänstemän vid de övriga i detta sammanhang
reglerade verken.

Posttjänstemännens förening har också ifrågasatt, att kvinnliga
tjänstemän skulle äga åtnjuta ortstillägg intill samma maximibelopp som
manliga tjänstemän. Dä en kvinnlig tjänsteman ansetts böra åtnöjas med
lägre fast avlöning än en motsvarande manlig tjänsteman, synes det
emellertid följdriktigt, att maximibeloppet av ortstillägget sättes lägre
för den kvinnliga tjänstemannen än för den manliga. Frågan, huruvida

II

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 382.

detta maximibelopp bör, såsom hittills varit fallet, utgöra allenast hälften
av det maximibelopp, som gäller för manlig tjänsteman, eller möjligen
fastställas till högre proportion, torde, liksom ock frågan om höjning
av maximibeloppen över huvud taget, icke nu kunna upptagas till
prövning, utan därmed böra anstå till dess en utredning av ortstilläggsfrågan
i dess helhet åvägabragts.

Vidkommande slutligen kommissionens förslag, att ortstillägget
till kvinnligt biträde hädanefter skulle utgå procentuellt å den fasta avlöningen
enligt samma grunder som till övriga kvinnliga tjänstemän
vid postverket, finner jag mig böra tillstyrka en dylik anordning, såsom
varande ägnad att åvägabringa ökad likformighet inom postverkets
avlönings väsen.

De lägre tjänstemännens indelande i fyra avlöningsgrupper.

I skrivelse den 22 januari 1918 har generalpoststyrelsen gjort
framställning i fråga om tjänstemännens av lägre grad än postexpeditör
indelande i avlöningshänseende i fyra grupper, vilken framställning
remitterats till kommissionen för yttrande.

Generalpoststyrelsens ifrågavarande framställning är av följande
lydelse:

»Enligt § 1 av det den 20 juni 1913 fastställda avlöningsreglementet för
tjänstemän vid postverket äro de vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
anställda tjänstemännen av lägre grad än postexpeditörer i fråga om den fasta
avlöningen indelade i endast två grupper, omfattande den ena förste postvaktmästare
och förste postiljoner och den andra postvaktmästare och postiljoner. Denna indelning
är ej numera väl avpassad efter den olika vikten av de göromål, som åligga
dessa tjänstemän. Detta förhållande har ock i viss mån erkänts i avlöningsreglementet,
i det att, enligt § 8, tillägg till tjänstgöringspenningarna kunna tilldelas ej
endast postvaktmästare och postiljoner, som bestrida viktigare göromål, utan numera
även förste postvaktmästare och förste postiljoner, som bestrida göromål av särskilt
maktpåliggande art. Postvaktmästare och postiljoner. vilka åtnjuta tillägg till tjänstgöring-penningarna,
hava samma åligganden som förste pustvaktmästare och förste
postiljoner i allmänhet. De benämnas ock »tillförordnade» förste postvaktmästare
och »tillförordnade» förste postiljoner samt pläga i viss ordning befordras till ordinarie
sådana funktionärer. Förste postvaktmästare och förste postiljoner åter, vilka
åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningarna, hava fått sig anförtrodda göromål av
mera maktpåliggande beskaffenhet än dem, som åhåga förste postvaktmästare och
förste postiljoner i allmänhet. På grund därav kunna, i avseende å avlöningen i
mera vidsträckt bemärkelse, de tjänstemän, om vilka nu är fråga, för närvarande

Gener alpo st*tyr.
Isetu
t lirslay

12

Kungl. Maj ds nåd. proposition Kr 382.

anses indelade i tre grupper, omfattande, den första de förste postvaktmästare ock
förste postiljoner, som åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningarna, den andra övriga
förste postvaktmästare och förste postiljoner ävensom tillförordnade sådana samt
den tredje postvaktmästare och postiljoner.

I en till styrelsen ingiven skrivelse här Svenska Postmannaförbundet framställt
den uppfattning, att ej heller denna gruppindelning ställde funktionärerna i
den tjänsteställning och gåve dem de förmåner, som deras olika göromål borde
medföra. Förbundet har därför avgivit ett förslag till ny gruppindelning för dessa
funktionärer. Enligt detta förslag skulle de indelas i fyra grupper.

Sedan frågan om en fyrdelning av ifrågavarande funktionärer varit föremål
för överläggning å ett hos styrelsen hållet sammanträde med samtliga postdirektörer
och utsedda representanter för Svenska Postmannaförbundet fått tillfälle att inför
generalpostdirektören yttra sig över ett inom styrelsen uppgjort förslag i ärendet,
har styrelsen funnit sig höra hos Kungl. Maj:t hemställa, att åsyftade funktionärer
måtte i avseende å den fästa avlöningen indelas i fyra grupper.

Vid bifall till denna hemställan är det avsett att hänföra
till törsta gruppen huvudsakligen tjänstemän, motsvarande nuvarande förste
postvaktmästare och förste postiljoner, vilka åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningaina,
d. v. s. de, som utöva förmanskap antingen vid postkontor för större arbetsstyrka
eller eljest under krävande förhållanden eller ock inom viktigare postkupéer,
till andra gruppen huvudsakligen tjänstemän, motsvarande övriga nuvarande
förste postvaktmästare och förste postiljmer, ordinarie och tillförordnade, med undantag
dock för sådana brevbärarförmäu i Stockholm och Göteborg ävensom värdebrevbärare
och sorterare å postkontor av ankommande brev eller annan avgående
post än brev, vilka efter innevarande års utgång befordras till dylika befattningar,

. tdl tredje gruppen huvudsakligen sådana brevbärarförmän i Stockholm och
Göteborg ävensom värdebrevbärare och sorterare å postkontor av ankommande brev
eller av annan avgående post än brev, vilka icke skola tillhöra andra gruppen,
järnvägspostiljoner, med undantag av dem, som endast beledsaga fackpost o. d..
samt chaufförer och

till fjärile gruppen tjänstemän, motsvarande övriga nuvarande postvaktmästare
och postiljoner.

Ifrågavarande tjänstemän synas lämpligen böra benämnas, de som tillhöra
första gruppen överpostiljoner, de som tillhöra andra gruppen förste postiljoner samt
de som tillhöra tredje och fjärde grupperna postiljoner av klass i och klass 2.

Indelningen torde böra komma till användning vid dt n provisoriska lönereglering
för postverkets personal, som är avsedd att, efter förslag av 1915 års
kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl.
verk, genomföras från 1919 års ingång.

Styrelsens vaktmästare, om vilka förslag framställts att de skola i avlöningshänseende
likställas med motsvarande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
torde böra erhålla fasta avlöningar i fjärde gruppen, förste vaktmästare
med bibehållande av honom nu tillerkänt arvode av 20U kronor om året.

På grund av det anförda får generalpoststyrelsen i underdånighet hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte bestämma, att vid den provisoriska lönereglering, som är
avsedd att genomföras vid postverket för år 1919, förste postvaktmästare och likställda
eller lägre tjänstemän skola, i avseende å den fasta avlöningen, vara in

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

delade i fyra klasser, med benämningarna överpostiljoner, förste postiljoner samt
postiljoner av klass 1 och klass 2.»

Kommissionen har rörande denna fråga anfört följande:

»Generalpoststyrelsens förevarande förslag innebär i huvudsak icke
annan ändring i vad för närvarande gäller än att en ny avlöningsgrupp
skulle tillkomma mellan den lägsta avlöningsgruppen och de
nuvarande förste postvaktmästarna respektive förste postiljonerna. Till
denna nya grupp skulle hänföras dels de för närvarande till lägsta
gruppen hörande postiljoner, vilka tjänstgöra inom postkupé, ävensom
chaufförer, dels ock vissa funktionärer, vilka hittills hänförts till förste
postvaktmästare respektive förste postiljoner. Beträffande sådana funktionärer
skulle anordningen dock gälla endast befattningshavare, som
befordras efter 1919 års ingång och således icke beröra nuvarande
tjänstinnehavare.

Enär de vid järn vägsposten tjänstgörande postiljonernas göromål,
enligt vad kommissionen inhämtat, äro av betydligt mera kvalificerad
beskaffenhet än de göromål, som åligga övriga obefordrade tjänstemän
— sålunda fordras, att dessa postiljoner äga fullständig kännedom i
dirigering, och inom postkupéerna hava de att på eget ansvar förrätta
sorteringen av annan post än brev — anser kommissionen skäligt, att
ifrågavarande funktionärer bliva hänförda till en högre avlöningsgrupp
än de obefordrade tjänstemännen. Ävenledes synes det riktigt, att de
befattningar vid postkontoren, brevbärarförmän, värdebrevbärare och
sorterare av ankommande brev samt av annan avgående post än brev,
vilka förut, i saknad av en mellangrad, måst hänföras till samma
avlöningsgrupp som dem, vilka utföra egentliga förste postvaktmästaroch
förste postiljonsgöromål, ehuru deras arbete icke anses vara av
samma kvalificerade beskaffenhet som dessa senares, hädanefter tillföras
den nya gruppen. Emellertid anser kommissionen skäligt att, såsom
ock av generalpoststyrelsen föreslagits, de nuvarande befattningshavarna
icke beröras av förändringen utan för framtiden bibehållas i sin egenskap
av förste postvaktmästare eller förste postiljoner.

Kommissionen, som sålunda funnit den av general poststyrelsen
gjorda fördelningen av tjänstemännen mellan de olika lönegrupperna
väl avvägd, har dock ansett denna fördelning icke böra lägga hinder
i vägen för verkets ledning att, därest så med hänsyn till arbetets art
skulle befinnas erforderligt och lämpligt, vidtaga mindre jämkningar i
grupperingen.

Kommissio nen.

14

Departement*

chefen

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 382.

Emot de av generalpoststyrelsen föreslagna nya benämningarna
för de olika befattningsgrupperna har kommissionen icke heller haft
något att erinra.

Det av generalpoststyrelsen framlagda förslaget rörande de lägre
tjänstemännens indelning i avlöningshänseende i fyra olika grupper
åsyftar jämväl, att befattningen överpostiljon skulle i sammanhang med
nu förevarande lönereglering uppföras på ordinarie stat. Då ifrågavarande
befattning såsom icke ordinarie förefunnits sedan 1917 års
ingång och för verket visat sig vara av stor betydelse, anser sig kommissionen
böra tillstyrka, att densamma nu överföres på ordinarie stat.
Detta synes önskvärt jämväl för att befattningshavarna i denna tjänst
därigenom må kunna beredas de större förmåner i fråga om pensionering,
avlöning under sjukdom m. in., som böra vara förenade med
innehavandet av den högre tjänsten.»

Såsom av general poststyrelsens framställning framgår, hava tjänstemännen
av lägre grader inom postverket hittills varit indelade i tre
avlöningsgrupper, nämligen postiljoner och de med dem likställda postvaktmästarna,
förste postiljoner och de med dem likställda förste postvaktmästarna
samt, såsom den högsta gruppen, överpostiljoner, vilka
senare likväl hittills icke varit uppförda på ordinarie stat. Förslaget om
inrättande av en ny avlönings- och tjäustegrad mellan den obefordrade
gruppen och förste postiljonerna synes lämpligt och väl motiverat på
grund av göromålens olika art. Den föreslagna fördelningen av tjänstemännen
mellan de olika avlöningsgrupperna finner jag ävenledes väl
avvägd, men anser, i likhet med kommissionen, att generalpoststyrelsen
bör äga möjlighet att vidtaga jämkningar i grupperingen, därest sådant
med hänsyn till arbetets beskaffenhet skulle befinnas erforderligt.
Eu dylik jämkning torde möjligen tarvas beträffande postverkets chaufförer.
I sitt yttrande över kommissionens förslag har nämligen generalpoststyrelsen
framhållit det ansvar för posternas behöriga befordran,
som påvilar chaufförerna, samt de avsevärda risker, som i följd av den
intensiva posttrafiken äro förenade med uppdraget såsom chaufför.
På grund härav samt med hänsyn till svårigheterna att erhålla fullt
kvalificerade tjänstemän till dessa befattningar har styrelsen hemställt
om rättighet att i någon form tilldela chaufförerna särskild gottgörelse
utöver avlöningen såsom postiljoner av klass 1. Yrkande om förbättrad
ställning i lönehänseende för chaufförerna har likaledes framställts av
svenska postmannaförbundet. Dessa önskemål i fråga om chaufförerna
synas befogade och torde lämpligast kunna tillgodoses i sådan ord -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382. 15

ning, att ifrågavarande funktionärer, vilka enligt det ursprungliga förslaget
skulle hänföras till postiljoner av klass 1, i stället hänföras till
närmast högre avlöningsgrupp, nämligen förste postiljonerna.

Med anledning av att vissa kategorier befattningar, som hittills
räknats såsom förste postvaktmästare, framdeles skulle tillhöra den nya
lägre mellangruppen, har kommissionen föreslagit, att nuvarande innehavare
av dylika befattningar skulle lämnas oberörda av förändringen
samt för framtiden bibehållas i sin egenskap av förste postvaktmästare.
En sådan övergångsbestämmelse finner jag fullt riktig. Men denna
regel bör gälla icke endast de förste postvaktmästare av nu ifrågavarande
slag, som före 1919 års ingång konstituerats till ordinarie, utan
även så kallade »tillförordnade» dylika funktionärer, vilka före samma
tidpunkt befordrats till befattningen, ehuru de icke hunnit bliva ordinarie.

Förslaget om uppförande på ordinarie stat av befattningen överpostiljon
finner jag mig böra tillstyrka på de av kommissionen anförda
skäl.

I detta sammanhang vill jag med några ord beröra frågan om
titlarna för posttjänstemännen inom de lägre graderna. Generalpoststyrelsen
har icke ifrågasatt annan ändring i de nuvarande titlarna än
att benämningarna postvaktmästare och förste postvaktmästare skulle
ersättas av de redan befintliga benämningarna postiljon respektive
förste postiljon, varförutom styrelsen antagit benämningen överpo.-tiljon
för den högsta graden. Svenska postmannaförbundet har emellertid
framkommit med förslag till helt nya titlar för de olika befattningshavarna:
förste kupémästare och kupémästare, förste kontorsbiträde
och kontorsbiträde, förrådsföreståndare, uppsyningsman m. m. Att
vid nu förevarande provisoriska lönereglering företaga någon mera
genomgripande förändring i avseende å tjänstebenämningarna synes
dock mindre lämpligt. De av genera]poststyrelsen använda benämningarna
anser jag därför böra bibehållas.

Fast avlöning till tjänstemännen inom de lägre graderna.

Med hänsyn till hela den nu förevarande löneregleringens mera
provisoriska karaktär har kommissionen ansett sig höra, såvitt möjligt,
undvika att vidtaga ändring i nu bestående avlöningsskalor. beträffande
tjänstemännen inom de lägre graderna vid postverket har kommissionen

Kommissio nen.

a) postiljon
av klass 2.

b) postiljon
av klass 1.

16 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

likväl funnit nödvändigt att föreslå nya skalor, men har därvid låtit
sig angeläget vara att, i all den mån detta varit möjligt, bibehålla
icke endast den nu gällande tiden för slutavlöningens intjänande samt
det nuvarande antalet ålderstillägg, utan även samma storlek av ålderstilläggen
som för närvarande gäller.

Postvaktmästare och postiljoner, hittills utgörande den obefordrade
gruppen av tjänstemän utan högre kompetens vid postverket, åtnjuta
för närvarande fast avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning

efter 3 år ...................

» 6 > .........................

» 9 » ......................

slutavlöning efter 12 år

1,200 kronor,
1,300 »

1,4 00
1,500
1,650 »

vartill kommer, i förekommande fall, ortstillägg enligt angivna grunder.

För ''postiljon av klass 2, såsom befattningshavare inom den obefordrade
gruppen hädanefter skulle benämnas, har kommissionen föreslagit
följande fasta avlöning, nämligen

begynnelseavlöning..........

efter 3 år ........................

» 6 » ..........................

» 9 » .........................

slutavlöning efter 12 år

1,550 kronor
1,650
1,750
1,850
1,950 >

Postiljon av klass 1 utgör benämningen å befattningshavare i den
nya mellangraden. För postiljon av klass 1 föreslår kommissionen
följande fasta avlöning:

begynnelseavlöning..........

efter 3 år..........................

» 6 » ..........................

> 9 » ..........................

» 12 » .......................

slutavlöning efter 15 år

1,650 kronor
1,750 »

1,850 »

1,950 »

2,100 >

2,250 »

17

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Förste postvaktmästare och förste postiljoner åtnjuta för närvarande
fast avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 1,500 kronor

efter 3 år................................................... 1,600 >

» 6 » .......................... 1,700 »

» 9 > ...................................................... 1,800 »

slutavlöning efter 12 år ........................... 1,950 >

Till förste postiljon, såsom samtliga befattningshavare i denna
grupp hädanefter skulle benämnas, har kommissionen ansett sig böra
föreslå en fast avlöning av:

begynnelseavlöning...........

efter 3 år..........................

» 6 » ..........................

» 9 » ..........................

slutavlöning efter 12 år

1,850 kronor
1,950 »

2,100 »
2,250 >

2,400 »

För överpostiljon har kommissionen föreslagit följande fasta avlöning: -

begynnelseavlöning ......

efter 3 år.......................

» 6 » .......................

slutavlöning efter 9 år

2,100 kronor
2,250 »

2,400 »

2,700 >

De av kommissionen föreslagna avlöningarna för de lägre tjänstemännen
vid postverket synas lämpligt avvägda. För den lägsta gruppen
vid postverket, postiljonerna av klass 2, skulle avlöningen komma att
överensstämma med avlöningarna till de obefordrade grupperna inom
de övriga verken, så nära som detta är möjligt med hänsyn till avlöningsskalornas
olika konstruktion. Beträffande de övriga avlöningsgrupperna
har i allmänhet bibehållits den relation i avlöningshänseende,
som hittills varit rådande såväl mellan befattningarna inbördes som
ock i förhållande till befattningar inom närliggande verk, särskilt
statens järnvägar. Vad särskilt beträffar den nya mellangraden, postiljon
av klass 1, har det framhållits, att denna befordringsgrad för flertalet
innehavare skulle komma att utgöra sluttjänst, och i följd härav synes
det riktigt, att denna befattning tilldelas en slutavlöning, som icke
allt för obetydligt överstiger slutavlöniugen för den obefordrade gruppen.
Det särskilda ålderstillägget för postiljon av klass 1 efter 15 år huller
Bihang till riksdagens protokoll 1818. 1 samt. 342 höft. (Sr 382.) 3

o) förste
postiljon

d) överpostiljon -

Departementschefen.

18

Kommiss
onev.

Klingl. Maj:ts nät. proposition Nr 382.

jag därför lämpligt. Enär befordringen till den högsta och jämförelsevis
fåtaliga tjänstegraden, överpt»stiljon, helt naturligt i regel kan ske först
vid senare år. finner jag det riktigt och i överensstämmelse med allmänna
lönetekniska regler, att för denna befattning bestämmes ett
mindre antal å derstillägg än för de lägre befattningarna och synes
den föreslagna avlöningsskalan av 9 år i sådant hänseende lämplig.

1,140 kronor
1,260 »

Avlöningen till vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

Vaktmästare hos generalpoststyrelsen åtnjuter för närvarande fast
avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning..................................

efter 3 är ......................................................

■» 6 » ...................................................... 1,380 »

» 9 » .................................................... 1,500 »

slutavlöning efter 12 år ........................... 1,650 >

utan rätt till ortstillägg.

Av general poststyrelsen har föreslagits, att sagda befattningshavare
skulle i avlöningshänseende likställas med motsvarande tjänstemän vid
distrikts- och lokalförvaltningarna och sålunda erhålla fast avlöuing i
fjärde gruppen jämte ortstillägg.

I anslutning till generalpoststyrelsens förevarande framställning
har kommissionen föreslagit, att vaktmästare hos styrelsen skulle erhålla
fast avlöning med samma belopp som postiljon av klass 2. Med tillägg
av ortstillägg enligt för Stockholm gällande grunder skulle sammanlagda
avlöningen för dylik vaktmästare alltså komma att utgöra:

begynnelseavlöning................................. 1,900 kronor

efter 3 år ............................................... 2,000 »

> 6 > 2,150 »

» 9 > 2,250 >

» 12 . » ................................................... 2,400 >

Till förste vaktmästare hos general poststyrelsen skulle härutöver
fortfarande såsom hittills utgå ett särskilt arvode av 200 kronor för
år, att hänföras till tjänstgöringspenningarna.

Avdraget å lönen för vaktmästare med fri bostad har kommissionen
föreslagit böra höjas från 300 till 400 kronor.

19

Kunrjl. Maj-.ts nåd■ proposition Nr 382.

Enär vaktmästarna hos general poststyrelsen, enligt vad jag inhämtat,
hava daglig tjänstgöringstid av samma längd som övriga tjänstemän
därstädes, synes det riktigt, att dessa vaktmästare erhålla samma avlöning
som övriga obefordrade tjänstemän av lägre grad vid verket.
Då det vidare är avsett, att vaktmästarna hos styrelsen skola rekryteras
från tjänstemännen vid distrikts- och lokalförvaltningarna, varifrån
jämväl vikarier tillhandahållas under ledighet lör vaktmästare hos styrelsen,
synes det av vikt, att enahanda avlöning gäller för dylik vaktmästare
som för befattningshavare i den avlöningsgrnpp, varifrån rekryteringen
sker, nämligen postiljoner av klass 2. Jag vill här erinra
om att jag jämväl beträffande vaktmästare hos järnvägsstyrelsen och
telegrafstyrelsen vid aen nu föreliggande löneregleringen föreslagit avlöning
enligt samma grunder som för den lägsta gruppen av linjepersonalen
inom vederbörande verk.

Emot det föreslagna särskilda arvodet till förste vaktmästare
hos generalpoststyrelsen samt avdraget å lönen för vaktmästare med
fri bostad har jag icke något att erinra.

Tillförordnade) befattningshavare inom de lägre graderna.

Enligt § 8 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket
äger postvaktmästare eller postiljon, vilken meddelats uppdrag att
bestrida viktigare göromål — d. v. s. göromål, som ankomma på förste
postvaktmästare eller förste postiljon — att erhålla särskilt tillägg till
tjänstgöringspenuingarna med högst 240 kronor för år räknat. Enahanda
tillägg må utgå till förste postvaktmästare eller förste postiljon,
som meddelats uppdrag att bestrida sådana göromål, som ankomma
på tjänstemän av föreslagna överpostiljons grad. Postvaktmästare eller
postiljon, som meddelats dylikt uppdrag, benämnes »tillförordnad»
förste postvaktmästare eller förste postiljon. Dylika »tillförordnade»
befattningar uppkomma dels till följd av nya, genom trafikens stegring
framkallade behov dels, och detta framför allt, genom utbyte av postexpedit
örstjänster mot befattningar av nu ifrågavarande slag. I själva
verket är alltså här fråga om en verklig högre tjänst, av vilken den
tillförordnade är faktisk innehavare. På grund av det förhållandet
att ordinarie tjänster av det slag det här gäller till antalet bestämmas
av riksdagen och, enligt tillämpad praxis, beviljas först sedan befattningarna
varit i verksamhet någon tid, måste emellertid de tillförordnade
innehavarna kvarstå såsom sådana ganska länge, i regel i

DipartemdnU chefen.

Kommis sionen.

bepartementschefen.

20 Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 382.

flera år, intill dess de, efter beslut av riksdagen om ökat antal nya
ordinarie befattningar, i tur och ordning konstitueras till ordinarie.

På grund av de för tjänstemännen inom de lägre graderna föreslagna
nya avlöningsskalornas inbördes konstruktion, har kommissionen
icke funnit det möjligt att, såsom hittills skett, bestämma vissa fixa
tillägg till tjänstgöringspenningarna till dylika tillförordnade befattningshavare.
Med hänsyn till att en »tillförordnad» befattningshavare,,
då han utnämnts till ordinarie, fortsätter med att bestrida samma göromål,
som han såsom tillförordnad fullgjort, och vederbörande sålunda
kan sägas i själva verket hava erhållit befordran redan i och med att
han blivit »tillförordnad», har det emellertid synts kommissionen riktigt,
att den tillförordnade också redan från början tillförsäkras avlöning
med samma belopp som han skulle ägt uppbära, därest han omedelbart
konstituerats till ordinarie innehavare av tjänsten, dock med fråndrag
av lämpligt belopp i anledning av de ökade pensionsavgifter, som inträda
vid konstituerandet till ordinarie. Detta avdrag har kommissionen
ansett lämpligen kunna bestämmas till 60 kronor eller samma
belopp, varmed sammanlagda avlöningen till en »tillförordnad» förste
postvaktmästare eller förste postiljon för närvarande understiger den
avlöning, som erhålles vid befordran till ordinarie. Kommissionen har
därför föreslagit införandet av en bestämmelse av innebörd, att tjänstemän,
tillhörande nu ifrågavarande grupper, vilka i ovan angiven ordning
meddelas stadigvarande uppdrag att bestrida göromål, som ankomma
på tjänsteman, tillhörande högre grupp, skola äga uppbära så stort
tillägg till tjänstgöringspenningarna, att vederbörande tjänsteman sammanlagt
erhåller en avlöning, som med 60 kronor understiger vad hanskulle
ägt uppbära, om han omedelbart befordrats till ordinarie innehavare
av tjänsten.

Skulle uppdrag av ovan omförmält slag vara av allenast tillfällig
beskaffenhet, har kommissionen ansett den tillförordnade, enligt vanliga
vikariatsregler, böra uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna
i lägsta lönegraden för, å ena sidan, tjänst med göromål av det slag
uppdraget avser och, å andra sidan, egen befattning.

Kommissionens förslag i fråga om visst avlöningstillägg till tjänsteman
inom de lägre graderna, vilken meddelats stadigvarande uppdrag
att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman av högre
tjänstegrad, synes riktigt, därest man anser sig böra bibehålla det
»tillförordnade» system, som nu förefinnes. Lämpligheten av detta system

‘21

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

torde dock kunna starkt ifrågasättas. Ett sådant förhållande, som det
ovan skildrade, nämligen att stora grupper av tjänstemän skola nödgas
att under ganska lång tid i egenskap av »tillförordnade» kvarstå å
högre befattningar, vartill de i verkligheten redan befordrats, måste,
särskilt från personalens synpunkt, framstå såsom mindre tillfredsställande.
Visserligen skulle dylik funktionär enligt kommissionens förslag
få ett tjänstgöringstillågg, som under tjänstgöring tillförsäkrar honom
i det närmaste samma avlöning som en ordinarie, man i händelse av
sjukdom får han icke den sjukavlöning, som skulle tillkomma honom
såsom ordinarie innehavare av tjänsten och i fråga om såväl egen pension
som änkepension står han likaledes på den lägre befattningens plan.

Kommissionen har också framhållit det såsom högeligen önskvärt,
om en förändring härutinnan kunde vidtagas. Dess ovannämnda förslag
är därför ett eventuellt sådaut, avsett att komma till användning endast
för det fall, att icke vederbörande tjänsteman samtidigt med befordringen
till den högre tjänsten kunde komma på ordinarie stat.

En förändring i av kommissionen antydd riktning synes mig ock
av förhållandena påkallad. I enlighet med den fullt riktiga grundsatsen,
att icke för något arbete bör användas högre kvalificerad arbetskraft
än arbetets art kräver, pågår vid postverket ett ständigt utbytande
av postexpeditörstjänster mot befordrade befattningar av lägre
grad. Men då synes det ock av vikt, att de tjänstemän av lägre grad,
som övertaga dessa befattningar, även omedelbart eller så snart ske
kan komma på ordinarie stat i den nya tjänsten i stället för att såsom
hittills nödgas vänta härpå i två eller flera år. Från såväl generalpoststyrelsens
som personalens sida har ock framhållits önskvärdheten
av att eu omläggning av dessa förhållanden kunde ske vid nu förevarande
reglering.

Hela frågan synes mig lämpligast kunna ordnas på sådant sätt, att
åt Kungl. Maj:t överlåtes att bestämma antalet ordinarie befattningar
inom de lägre graderna vid postverket, liksom förhållandet är vid
statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Härigenom möjliggöres
att bereda ordinarie tjänst för ovan omförmälda befattningshavare efter
hand som de bliva befordrade å respektive befattningar. Anmärkas må, att
enär enligt det för närvarande tillämpade förfaringssättet befattningarna
såsom sådana inrättas och tillsättas i och med att vederbörande antagas
såsom »tillförordnade», riksdagens beslutanderätt i fråga om
antalet ordinarie tjänster inom de olika graderna redan nu är av
huvudsakligen formell innebörd. Ett överflyttande på Kung], Maj:t

22

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

av denna befogenhet skulle därjämte vara ägnat att förenkla behandlingen
av dessa frågor.

Genom ett beslut av riksdagen i nu angiven riktning torde den
av kommissionen föreslagna bestämmelsen, att »tillförordnad» befattningshavare
med stadigvarande uppdrag av ovan omförmält slag skulle
äga uppbära tillägg till tjänstgöringspenningarna enligt vissa angivna
grunder bliva obehövlig. Enär emellertid fortfarande torde förekomma,
att även mera tillfälliga uppdrag av nu ifrågavarande beskaffenhet meddelas
tjänsteman inom berörda grader, torde kommissionens jämväl
framställda förslag om rätt för den tillförordnade att i dylika fall i
enlighet med vanliga vikariatsregler uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna
böra antagas.

Beträffande detta ämne har general poststyrelsen framhållit, att
det även kunde förekomma, att åt postexpeditör — på enahanda sätt
som nyss sagts betr äffande tjänstemän inom de lägre graderna — uppdroges
att bestrida på förste postexpeditör eljest ankommande göromål
av deri anledning, att någon förste postexpeditörstjänst icke funnes
disponibel. Styrelsen har därför föreslagit, att de av kommissionen
för de lägre tjänstemännen i dessa avseenden föreslagna regler skulle
utsträckas att omfatta jämväl postexpeditör, åt vilken uppdragits att
under liknande förhållanden bestrida på förste postexpeditör ankommande
göromål.

Att föreslå riksdagen att åt Kungl. Maj:t överlämna att bestämma
även rörande antalet ordinarie postexpeditörs- och förste postexpeditörstjänster
— varigenom den av general poststyrelsen framkastade frågan
utan tvivel skulle bliva på ett praktiskt sätt löst — har jag likväl
icke funnit mig böra tillstyrka. Däremot finner jag det skäligt, att
postexpeditör, åt vilken uppdrages att i ovan angiven ordning bestrida
göromål, som eljest åligga förste postexpeditör, bör, vare sig det gäller
längre eller kortare tid, äga åtnjuta vikariatsersättning liksom vid
förordnande på förste postexpeditörstjänst med belopp, motsvarande
skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å
ena sidan, förste postexpeditörsbefattning och, å andra sidan, egen
befattning. Av kommissionen har jag inhämtat, att från dess sida icke
finnes något att erinra mot en sådan anordning.

'' Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

40

Fast avlöning1 till kvinnliga tjänstemän.

Kvinnligt biträde vid postverket åtnjuter för närvarande fast avlöning
med följande belopp:

begynnelseavlöning ..................................... 1,250 kronor

efter 3 år ................................................... 1,450 >

slutavlöning efter 6 år ............................. 1,650 » ,

vartill kominer ortstillägg med 150 kronor till biträde, stationerat i
Stockholm, samt 100 kronor till biträde, stationerat å annan ort, där
levnadskostnaderna äro särskilt höga.

För kvinnligt biträde har kommissionen föreslagit följande fasta
avlöning:

begynnelseavlöning.................................... 1,700 kronor

efter 3 år . 1,000 »

slutavlöning efter 6 år............................. 2,100 »

Enligt vad jag inhämtat, äro de göromål, som åligga kvinnligt
biträde, i fråga om arbetets art och ansvar av ganska olika beskaffenhet.
Åt vissa av de hos generalpoststyrelsen anställda biträden hava anförtrotts
göromål av i det närmaste lika maktpåliggande art, som pläga uppdragas
åt kvinnliga postexpeditörer, under det andra utföra enklare arbete.

Med hänsvn till detta förhållande har redan inom kommissionen
«/

uppstått fråga, huruvida icke en uppdelning av ifrågavarande befattningsgrupp
i två särskilda avlöningsgrupper lämpligen borde vidtagas,
i vilket fall slutavlöningen för den kvalificerade gruppen borde något
mera när lira sig slutavlöningen för kvinnlig postexpeditör, än vad enligt
kommissionens ovannämnda förslag komme att bliva fallet. Då emellertid
en uppdelning av denna befattningsgrupp vid postverket icke skulle
kunna undgå att medföra konsekvenser även beträffande motsvarande
befattningshavare inom närliggande verk, har kommissionen ansett en
dylik förändring icke lämpligen böra genomföras på, nuvarande stadium.

Den inom kommissionen sålunda väckta frågan har jag av huvudsakligen
samma skäl som kommissionen ansett böra tills vidare anstå.

Mot den av kommissionen för kvinnligt biträde föreslagna fasta avlöningen
har jag icke funnit något att erinra. Enligt vall jag inhämtat,
äro de flesta kvinnliga biträdena tjänstgörande inom generalpoststyrelsen

a) kvinnligt
biträde.

Närvarande

avlöning.

Kommis sionen.

Departements chefen.

b) kviiiuJii
postexpeditör.

Nuvarande

avlöning.

Kommis xwnen.

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

och alltså stationerade i Stockholm. För dessa kommer sammanlagda
avlöningen att, med tillägg av ortstil]ägget, utgöra 1,925 kronor i
begynnelse- och 2,325 kronor i slutavlöniug.

Kvinnlig postexpeditör åtnjuter för närvarande fast avlöning med
följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 1,500 kronor

efter 3 år .................................................. 1,700 »

» 6 » 1,900 »

» 9 » 2,100 »

vartill kommer, i förekommande fall, ortstillägg.

För kvinnlig postexpeditör, som icke åtnjuter ortstillägg, höjes
slutavlöningen efter 12 år med 100 kronor, vilket belopp anses tillhöra
lönen, utan att dock medföra höjning av pensionsunderlaget. Detta
tillägg har tillkommit för att de kvinnliga postexpeditörerna, på vilka
i fråga om kompetens, utbildning och tjänstgöring ställas i huvudsak
samma fordringar som på de manliga postexpeditörerna, må kunna
beredas en något förbättrad slutavlöning i de fall, då befordran till
högre befattning icke kan vinnas.

Med hänsyn till att det för närvarande utgående särskilda tillägget
av 100 kronor närmast vore att anse såsom ett ytterligare ålderstil lägg
för kvinnlig postexpeditör, som icke erhåller befordran, har det synts
kommissionen lämpligast, att detta ålderstillägg bestämdes att utgå med
samma belopp som övriga ålderstillägg eller med 200 kronor, samt tillkomme
befattningshavare å såväl dyrort som billig ort.

För kvinnlig postexpeditör har kommissionen ansett sig böra
föreslå fast avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning ........................

1,900

kronor

efter 3 år ........................................

............. 2,100

» 6 Tf ....................................

............. 2,300

» 9 » ......................................

............ 2,500

»

slutavlöning efter 12 år ..............

............. 2,700

»

Å dyraste ort skulle avlöningen med tillägg av ortstillägg komma
att utgöra 2,125 kronor i begynnelseavlöning och 2,925 kronor i slutavlöning.

25

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 382.

Kvinnlig förste postexpeditör åtnjuter för närvarande fast avlöning
med följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 1,900 kronor

efter 3 år ..................................................... 2,100 »

» 6 » .................................................... 2,300 »

slutavlöning efter 9 år.......................... 2,500 » ,

jämte i förekommande fall, ortstillägg.

För bibehållande av den i nu gällande avlöningsskala fastställda
skillnaden mellan slutavlöningen för kvinnlig postexpeditör och kvinnlig
förste postexpeditör har kommissionen även för befattningshavare av
sistnämnda slag föreslagit ett ytterligare ålderstillägg att intjänas efter
12 år.

För kvinnlig förste postexpeditör föreslår kommissionen fast avlöning
med följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 2,300 kronor

efter 3 år ..................................................... 2,500 »

» 6 »•..................................................... 2,700 »

» 9 » ..................................................... 2,900 >

slutavlöning efter 12 år ...................... 3,100 >

Med tillägg av ortstillägg skulle avlöningen å dyraste ort utgöra
2,525 kronor i begynnelseavlöning och 3,325 kronor i slutavlöning.

Till kvinnliga postmästare av klass 4 och av klass 3 utgår för
närvarande fast avlöning med följande belopp, nämligen

för postmästare av klass 4: för postmästare av klass 3:

begynnelseavlöning 2,700 kronor begynnelseavlöning ... 2,900 kronor

efter 3 år ........... 2,900 » efter 3 år .................. 3,100 >

slutavlöning efter 6 år 3,100 > slutavlöning efter 6 år 3,400 >

Härtill kommer, i förekommande fall, ortstillägg.

För kvinnlig postmästare av klass 4 och klass 3 föreslår kommissionen
fast avlöning med följande belopp:

för postmästare av klass 4: för postmästare av klass 3:

begynnelseavlöning 3,100 kronor begynnelseavlöning 3,300 kronor

efter 3 år ............... 3,300 » efter 3 år .................... 3,500 »

slutavlöning efter 6 år 3,500 » slutavlöning efter 6 år 3,800 »

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 342 käft. (Nr 382.) 4

c) Kvinnlig
förste postexpeditör.

Nuvarande

avlöning.

Kommis sionen.

d) Kvinnliga
postmästare
av klass 4
och klass 3.

Nuvarande

avlöning.

Kommis sionen.

26

Departe mentschefen.

a) Postexpeditör.

Nuvarande

avlöning.

Kung!,. Maj.is nåd. proposition Nr 382.

Med tillägg av ortstillägg komme avlöningen å dyraste ort för dessa
befattningshavare att utgöra: för postmästare av klass 4 3,325 kronor
i begynnelseavlöning och 3,725 kronor i slutavlöning och för postmästare
av klass 3 3,525 kronor i begynnelseavlöning och 4,025 kronor
i slutavlöning.

De av kommissionen för kvinnlig postexpeditör, kvinnlig förste
postexpeditör samt kvinnliga postmästare av klass 4 och 3 föreslagna
avlöningsbelopp finner jag väl avvägda. I jämförelse med kvinnlig
telegrafist skulle kvinnlig postexpeditör få en avlöning, som i
begynnelsen med 100 kronor överstege och i slutet med 50 kronqr understege
telegrafistens avlöning. Genom den förkortning av avlöningsskalan
för manlig telegrafassistent från 18 till 15 år, som jag har för avsikt
att föreslå, kommer dock den kvinnliga telegrafistens slutavlöning att
överstiga slutavlöningen till kvinnlig postexpeditör med 100 i stället
för med 50 kronor. Detta förhållande torde emellertid få anses uppvägas
dels genom den motsatta avlöningsskillnaden .i begynnelsen och
dels genom den kortare tid för slutavlöningens intjänande, som gäller
för kvinnlig postexpeditör, nämligen 12 i stället för 15 år.

Fast avlöning till manliga tjänstemän av postexpeditörs och

högre grader.

Manlig postexpeditör äger, jämlikt avlöningsreglementet, åtnjuta
fast avlöning enligt följande skala

begynnelseavlöning .................................... 1,800 kronor,

efter 2 är ................................................... 2,000 »

» 4 » 2,200 »

d 6 » .................................................. 2,400 >

» 8 » ................................................. 2,600 »

> 11 » 2,900 >

» 14 » 3,200 »

> 17 » 3,500 >

slutavlöning efter 20 år .......................... 3,800 »

kommer ortstillägg för tjänsteman, som är stationerad å dyrort.

vartill

27

Ku i tgl. Maj:ts nåd. proposit ion Nr 382.

Den angivna begynnelseavlöningen av 1;800 kronor bar dock
hittills i regel icke behövt tillämpas, enär riksdagen, efter därom gjorda
framställningar, och med hänsyn därtill att befordran till ordinarie
tjänst kunnat ske först efter längre extratid än ursprungligen avsetts,
medgivit, att postexpeditör vid befordran till ordinarie må få tillgodonjuta
högre begynnelseavlöning. Sålunda gäller för närvarande, på
grund av dylikt medgivande av riksdagen, en begynnelseavlöning för
postexpeditör av 2,000 kronor. Slutavlöningen ernås härigenom efter
18 år.

Med hänsyn till de vid kommunikationsverken rådande svårigheterna
att med den hittills gällande låga begynnelseavlöningen kunna
på ett tillfredsställande sätt rekrytera den lägsta gruppen av tjänstemän
med högre kompetens har kommissionen ansett det oundgängligt,
att begynnelseavlöningen till den lägsta gruppen av tjänstemän med
högre kompetens — från vilken sedan samtliga befälstjänster uppåt
rekryteras -— bestämmes till lägst 2,500 kronor. I enlighet härmed
föreslår kommissionen för manlig postexpeditör denna begynnelseavlöning.

I sammanhang härmed har kommissionen ansett perioderna för
ålderstilläggs intjänande lämpligen böra omläggas till genomgående
tre-årsperioder, varigenom överensstämmelse i detta avseende vinnes
mellan postexpeditörer samt telegrafassistenter och stationsskrivare.

Den fasta avlöningen till postexpeditör har kommissionen funnit
böra vid nu förevarande provisoriska reglering bestämmas till följande
belopp:

begynnelseavlöning ........

efter 3 år ...................

» 6 » ......................

» 9 » ...................

» 12 » ................

» 15 » .....................

slutavlöning efter 18 år

2,500 kronor
2,800 »
3,100 »

3,400 »

3,700 »

4,000
4,300 »

Med tillägg av ortstillägg skulle avlöningen å dyraste ort utgöra
2,875 kronor i begynnelseavlöning och 4,750 kronor i slutavlöning.

Enligt den av kommissionen föreslagna avlöningsskalan skulle
såväl begynnelse- som slutavlöningen för postexpeditörer, telegrafassistenter
och stationsskrivare bliva lika, med allenast en av avlönings -

Kotnmis

sioncn.

Departe mentschefen.

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

skalornas olika konstruktion betingad obetydlig avvikelse för stationsskrivarna.
■ Stationsskrivarna skulle emellertid enligt förslaget uppnå
slutavlöningen efter 15 år, varemot postexpeditörer och assistenter
skulle intjäna densamma först efter 18 år, vilket förhållande sammanhänger
med de redan förut befintliga lägre avlöningsskalorna vid
postverket och telegrafverket.

T sitt yttrande över löneförslaget har generalpoststyrelsen nu
föreslagit, att avlöningsskalan för postexpeditörerna måtte avkortas så,
att dessa i likhet med stationsskrivarna skulle kunna ernå slutavlöningen
efter 15 år. I enlighet härmed skulle skalan för postexpeditörer
erhålla följande utseende, nämligen:

begynnelseavlöning .......

efter 8 år.........................

» 6 » .........................

» 9 » .......................

» 12 » .........................

slutavlöning efter 15 år

2.500 kronor

2,800 >
3,100 »

3.500 »

3,900 >

4,300 »

Enahanda yrkande har gjorts av posttjänstemännens förening.

Ett genomförande av generalpoststyrelsens förslag fär till följd,,
att en postexpeditör, som ännu icke uppnått slutavlöningen, erhåller
större avlöningsförhöjning än en postexpeditör i slutavlöningen, nämligen
respektive 800, 700 och 600 kronor — olika för olika ålderslägen
— mot 500 kronor för den postexpeditör, som befinner sig i
slutavlöningen. Kommissionens förslag däremot innebär en likformig
förhöjning av 500 kronor för postexpeditörer över huvud taget, oberoende
av å vilket läge på avlöningsskalan de befinna sig, undantagandes
några åldersklasser i början.

Enligt vad jag inhämtat, har kommissionen redan på ett tidigt
stadium av sitt arbete haft under övervägande en avlöningsskala av
det slag generalpoststyrelsen nu föreslagit. Kommissionen har emellertid
icke funnit sig böra framlägga ett dylikt förslag, då nämligen
kommissionen ansett, att man vid en provisorisk lönereglering av det
slag det här gäller borde om möjligt undvika, att — såsom här eljest
skulle bliva fallet — en i tjänsten yngre befattningshavare erhölle
avsevärt större avlöningsförbättring än en äldre tjänsteman inom samma
tjänstegrad samt desslikes större förhöjning än äldre tjänstemän inom
högre tjänstegrader.

Onekligen tala vissa skäl för den ståndpunkt, kommissionen
i detta avseende intagit. Å andra sidan framstår det såsom synner -

29

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

ligen önskvärt, att avlöningsskalan för postexpeditörer kunde redan
vid nu förevarande lönereglering avkortas till likhet med den för stationsskrivare
gällande. Efter kommissionens hörande har jag därför
ansett mig böra för postexpeditörerna föreslå den avlöningsskala, som
generalpoststyrelsen framlagt. För att få full överensstämmelse mellan
postexpeditörer, telegrafassistenter och stationsskrivare i detta avseende
kommer jag att vid behandlingen av avlöningarna vid telegrafverket
föreslå én liknande förändring av avlöningsskalan för assistenterna.

För manliga tjänstemän av högre grad än postexpeditör utgår
för närvarande fast avlöning med de belopp, som finnas angivna i
följande sammanställning:

Befattning

Kronor

År

Kronor

År

Kronor

År

Kronor

Förste postexpeditör ..............................

3,200

3

3,500

6

3,800

9

4,200

Postmästare av klass 4 ........................

3,500

3

3,800

6

4,200

9

4,600

Postmästare av klass 3, kontrollör.........

3,800

3

4,200

tf

4,600

9

5,000

Postmästare av klass 2 B, aktuarie, förråds-förvaltare, notarie, registrator, revisor,

revisor och bokhållare........................

4,200

3

4,6(J0

6

5,000

9

5,500

Postmästare av klass 2 A, förste kontrollör

4,600

3

5,000

tf

5,500

9

6,000

Postmästare av klass 1 B, överkontrollör,

förste aktuarie, intendent, ombudsman...

5,000

3

5,500

(i

6,000

9

6,500

Postmästare av klass t A .....................

5,500

3

6,000

tf

6,500

9

7,000

Kamrerare, sekreterare .......................

—

—

6,000

3

6,500

6

7,000

Postdirektör .......................................

—

—

7,000

3

7,500

6

8,000

Byråchef ............................................

—

—

8,000

3

8,500

6

9.000

Förste postexpeditör, ‘ postmästare av klass 4, postmästare av
klass 3 eller kontrollör, vilken är stationerad å dyrort, äger därjämte
åtnjuta ortstillägg enligt förut angivna grunder.

För ifrågavarande tjänstemän av högre grader föreslår kommissionen
fast avlöning enligt nedan angivna avlöningsskala, vartill skulle
komma, vid stationering å dyrort, ortstillägg jämväl för sådana tjänstemän,
som förut icke varit berättigade till dylikt tillägg:

b) Tjänstemän
av
högre grad
än postexpeditör.

Nuvarande

avlöning.

Kommit Hionen.

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Departements chefen.

Avlöningsskala (= sammanlagd avlöning å Sammanlagd avbilligaste
ort) löning å, dyraste ort

Befattning

kronor

år

kronor

år

kronor

år

kronor

i begyn-nelse-avlöning

slut-

avlöning

Förste postexpeditör............

3,700

3

4,000

6

4,300

9

4,700

4,150

5,150

Postmästare av klass 4 ......

4,000

3

4,300

6

4,700

9

5,100

4,450

5,550

Postmästare av klass o, kon-trollör ...........................

4,300

O

O

4,700

6

5,100

9

5,500

4,750

5,950

Postmästare av klass 2 B,
aktuarie, förrådsförvaltare,
notarie, registrator, revisor,
revisor och bokhållare

4,700

3

5.100

6

5,500

9

6,000

5,150

6,450

Postmästare av klass 2 A,
förste kontrollör ............

5,100

3

5,500

6

6,000

9

'' 6,500

5,550

6,950

Postmästare av klass 1 B,
överkontrollör, förste ak-tuarie, intendent, ombuds-man ..............................

5,500

3

6,000

6

0,500

9

7,000

5,950

7,450

Postmästare av klass 1 A ...

6,000

3

6,500

6

7,000

9

7,500

6,450

7,950

Kamrerare, sekreterare ......

—

6,500

3

7,000

6

7,500

6,950

7,950

Postdirektör ....................

—

—

7,500

3

8,000

6

8,500

7,950

8,950

Byråchef...........................

—

—

8,500

3

9,000

0

9,500

8,950

9,950

För de å dyrort stationerade tjänstemän, vilka förut icke varit
berättigade till ortstillägg men nu skulle komma i åtnjutande av
dylikt tillägg, utgör avlöningsförhöjningen enligt kommissionens förslag
800 respektive 950 kronor. För övriga tjänstemän belöper sig den
föreslagna avlöningsförbättringen till ett belopp av genomgående 500
kronor. Kommissionen har i sitt betänkande gjort det uttalandet, att
den visserligen funne denna förhöjning obetydlig för befattningshavare
inom så höga tjänstegrader som det här gäller, men att den emellertid,
med hänsyn dels till den provisoriska innebörden av löneregleringen
dels ock till gjorda jämförelser beträffande avlöningen till likställda
befattningshavare inom de andra samtidigt reglerade verken funnit sig
icke för det närvarande kunna föreslå större förhöjningar till nu ifrågavarande
tjänstemän.

I sitt yttrande över kommissionens förslag har generalpoststyrelsen
förklarat sig anse den föreslagna avlöningsförhöjningen otillräcklig
samt ifrågasatt en ytterligare förhöjning av genomgående 250
kronor för samtliga manliga tjänstemän av postexpeditörs eller högre
grad, i sammanhang varmed styrelsen för de kvinnliga tjänstemännen
föreslagit en ytterligare ökning av 200 kronor.

Av skäl, som jag i det föregående anfört, har jag emellertid icke
funnit mig kunna företaga en så genomgripande omläggning av kommissionens
förslag. Jag anser mig därför höra tillstyrka det av kom -

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

missionen framlagda förslaget till avlöningar för tjänstemän av högre
grad än postexpeditör.

Genom den avkortning av avlöningsskalan för postexpeditörer,
som jag förut föreslagit, föranledes en mindre jämkning av skalan jämväl
för förste postexpeditörer samt postmästare av klass 4, i det att
beloppen 3.700 respektive 4,000 kronor komma att utbytas mot 3,500
respektive 3,900 kronor. Enligt vad generalpoststyrelsen meddelat,
kommer denna sänkning av avlöningsbeloppen för nämnda befattningshavare
likväl icke att innebära någon motsvarande verklig försämring
i avlöningsförmånerna, enär befordran till dessa befattningar nästan
undantagslöst sker vid sådan tidpunkt, att vederbörande redan vid
befordringen komma i åtnjutande av högre avlöningsbelopp än de
nyssnämnda.

Tablå över avlöningarna.

Av en vid detta protokoll fogad bilaga framgår närmare beloppen
av nuvarande och de av mig föreslagna sammanlagda begynnelse- och
slutavlöningar för befattningshavare vid postverket å billigaste och
dyraste ort.

Avlöning till en personlig verkmästarebefattning.

Å postverkets övergångsstat finnes sedan 1914 års början uppförd
en personlig verkmästarebefattning för E. V. Nyberg, för vilken bestämts
en sammanlagd avlöning av 4,200 kronor jämte ålderstillägg
efter 3 år å 400 kronor.

Såsom en följd av de förhöjningar av avlöningen till motsvarande
tekniska befattningshavare vid de övriga kommunikationsverken, som
av kommissionen föreslagits, har kommissionen ansett, att avlöningen
till nu ifrågavarande personliga verkmästarebefattning bör förhöjas till
4,700 kronor, vartill skulle komma ålderstillägget å 400 kronor, vilket
av Nyberg redan intjänats.

Kommissionens förslag till avlöning för ovannämnda personliga
verkmästarebefattning har icke givit mig anledning till erinran. Såsom
villkor för åtnjutande av den förhöjda avlöningen torde böra gälla

Nuvarande

avlöning.

Kommissio nen.

Departements chefen.

32

K om missiv
nen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

samma bestämmelser, som enligt beslut av 1913 års riksdag föreskrivits
för tillgodonjutande av nu utgående avlöning, nämligen att
Nyberg skall vara skyldig att ej mindre underkasta sig de för posttjänstemän
gällande allmänna bestämmelser för åtnjutande av avlöning
och förhöjning därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads- och
trettiofem tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad efter de i
pensionslagen stadgade grunder, avgå från befattningen, än även att
låta postverket, utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom
gjorda uppfinningar inom postväsendet.

Den fasta avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar.

Beträffande den fasta avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
har kommissionen ansett, att i fråga om kvinnligt biträde
samt tjänsteman av postexpeditörs- eller högre grad fördelningen lämpligen
bör kunna ske enligt samma proportion som för närvarande är
stadgad i avlöningsreglementet; dock har kommissionen ansett den
ändring böra vidtagas, att samtliga avlöningar till kvinnliga tjänstemän,
således även de högre, böra, liksom sker vid statens järnvägar,
telegrafverket och statens vattenfallsverk, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
enligt samma proportion som gäller för motsvarande avlöningar
till manliga tjänstemän.

Vad angår manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör,
vilkas avlöning för närvarande fördelar sig med s/4 i lön och 1/i i
tjänstgöringspenningar, har kommissionen uppmärksammat det förhållandet,
att de av ifrågavarande tjänstemän, vilka äro stationerade å dyrort,
ifråga om sjukavlöning intaga en sämre ställning än tjänstemän av
postexpeditörs grad. För dessa senare, vilkas fasta avlöning, utom i de två
högsta åldersgrupperna, ävenledes fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
enligt regeln s/i resp. lU, räknas nämligen ortstillägget i sin
helhet till lönen och får alltså obeskuret behållas under sjukdom, under
det att ortstillägget till tjänstemännen av lägre grad fördelas i lön och
tjänstgöringspenningar enligt samma regler som den fasta avlöningen,
d. v. s. med tre fjärdedelar till lönen och en fjärdedel till tjänstgöringspenningarna.

Med hänsyn härtill och för att tjänstemännen inom de lägre
graderna vid postverket i nu förevarande hänseende må bliva likställda
med motsvarande befattningsgrupper vid statens järnvägar och telegrafverket,
har kommissionen föreslagit, att den fasta avlöningen till

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

posttjänstemännen av lägre grad än postexpeditör, liksom ock ortstillägget
till sagda tjänstemän, fördelas i sådan ordning att fyra femtedelar
därav hänföras till lön samt en femtedel därav till tjänstgöringspenningar.

De av kommissionen föreslagna förändringarna i avseende å avlöningens
fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, vilka åsyfta att
vinna ökad likformighet mellan befattningshavare inom de olika verken,
synas mig vara ett steg i rätt riktning och giva icke anledning till
erinran från min sida.

Pensioner.

Pensionerna till manliga tjänstemän av postexpeditörs eller högre
grad har kommissionen ansett böra fortfarande såsom hittills bestämmas
efter de i pensionslagen givna allmänna bestämmelserna, vilket alltså
innebär att pensionsbeloppen till ifrågavarande tjänstemän komma att
automatiskt förhöjas i anledning av den nu föreslagna förhöjningen av
de fasta avlöningsbeloppen.

Såsom en följd av förslaget därom, att avlöningen till de kvinnliga
tjänstemännen skulle fördelas i lön och tjänstgöringspenningar enligt
samma grunder som till de manliga tjänstemännen, har kommissionen
ansett, att för de kvinnliga tjänstemännen böra bestämmas särskilda
pensionsunderlag. Såsom pensionsunderlag för de kvinnliga befattningshavarne
vid postverket har kommissionen föreslagit följande belopp,
nämligen

för kvinnligt biträde ........................

» kvinnlig postexpeditör .................

> > förste » ...................

» > postmästare av klass 4 .

samt > » » » » 3 .

1,550 kronor
1,750 »

2,000 »
2,200 »
2,400 »

Beträffande manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör, för
vilka för närvarande gälla särskilda pensionsunderlag av

1,000 kronor för postvaktmästare, postiljon och vaktmästare hos
styrelsen samt

Departements chefen.

Kommissio nen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 342 höft. (AV 382.)

34

Departementsche
en.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

1,200 för förste postvaktmästare och förste postiljon, föreslår
kommissionen fasta pensionsunderlag med följande belopp, nämligen

1,350 kronor för
1,350 » »

1,450 » . »

1,600 » >

1,800 » »

postiljon av klass 2,

vaktmästare hos generalpoststyrelsen,

postiljon av klass 1,

förste postiljon, samt

överpostiljon.

Kommissionens förslag i fråga om pensioner finner jag lämpligt.
De fasta pensionsunderlagen till kvinnliga tjänstemän samt till manliga
tjänstemän av lägre grad än postexpeditör synas väl avvägda. En
av posttjänstemännens förening gjord framställning, att pensionsbeloppen
till kvinnliga befattningshavare skulle, jämväl efter genomförandet
av den förändring i proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar,
som här ovan föreslagits, utgå enligt pensionslagens allmänna
bestämmelser utan användande av särskilda pensionsunderlag, har jag
icke kunnat biträda, enär i så fall pensionerna för vissa av de kvinnliga
posttjänstemännen skulle avsevärt överstiga pensionerna för jämförbara
kvinnliga befattningshavare vid telegrafverket.

Ändring av bestämmelserna rörande hyresbidrag.

I skrivelse den 24 september 1917 med förslag till driftkostnader
för postverket för år 1919 har generalpoststyrelsen föreslagit viss ändring
av bestämmelserna i § 13 i avlöningsreglementet rörande hyresbidrag.
Styrelsen har därvid andragit följande:

»Uti § 13 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket av den 20
juni 1913 stadgas, att det ankommer på generalpoststyrelsens prövning, huruvida
tjänsteman, som förordnats bestrida befattning å annan ort än stationsorten, må
komma i åtnjutande av hyresbidrag, utgörande för dag högst en femtedel av det
vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.

Enligt de av generalpoststyrelsen meddelade bestämmelser, som tillämpades
intill utgången av år 1916, utbetalades hyresbidrag till ordinarie tjänsteman av
postexpeditörs- eller högre grader enligt följande grunder:

till gift manlig tjänsteman:

vid förordnande å ort, som för beräkning av ortstillägg hänföres till grupp 1,
en femtedel av det tjänstemannen vid resor enligt resereglementet tillkommande
traktamente,

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

vid förordnande å ort, tillhörande grupp 2 eller 3 A, fem sjättedelar av nämnda
högsta hyresbidrag och

vid förordnande å ort, tillhörande grupp 3 B eller 4, hälften av sagda högsta
hyresbidrag, samt

till ogift manlig tjänsteman och till kvinnlig tjänsteman:

två tredjedelar av det gift manlig tjänsteman enligt förenämnda grunder
tillkommande hyresbidrag.

Enahanda gäller beträffande manlig ordinarie tjänsteman av lägre grad än
postexpeditör, dock att i sådant fall förordnande å ort, tillhörande grupp 3 B, likställes
med förordnande å ort, tillhörande grupp 3 A.

Såsom generalpoststyrelsen vid avgivandet av statförslaget för år 1918 haft
anledning framhålla, syntes förenämnda grunder böra bliva föremål för revidering
i syfte att mera lämpa desamma efter de rådande synnerligen fördyrande levnadskostnaderna.

I anslutning härtill har generalpoststyrelsen, med hänsyn till nu rådande
dyrtidsförhållanden, för tillämpning tills vidare från ingången av år 1917 beslutat
sådan tillfällig ändring av förutvarande bestämmelser, att hyresbidrag, som tillerkännes
tjänsteman, vilken förordnats bestrida befattning å annan ort än stationsorten,
skall, oberoende såväl av den dyrortsgrupp, till vilken tjänstgöringsorten hör,
som av vederbörandes civilstånd, alltid utgå med det enligt § 13 av gällande avlöningsreglemente
medgiva högsta belopp, d. v. s. en femtedel av det till tjänstemannen
vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.

I enlighet med dessa grunder har generalpoststyrelsen uppdragit åt postdirektör
att medgiva utbetalning av hyresbidrag till tjänsteman vid förordnande
utom stationsorten under högst tre månader; men har generalpoststyrelsen förbehållit
sig avgörande angående hyresbidrags utgående för längre tid enligt andra
grunder.

För den tid utöver tre månader, varunder tjänsteman förordnats bestrida
tjänstgöring utom .stationsorten, plägar generalpoststyrelsen i regel låta vederbörande,
därest hans tjänstgöringsort tillhör högre dyrortsgrupp än hans stationsort, såsom
hyresbidrag uppbära ett belopp, motsvarande antingen skillnaden mellan det ortstillägg,
han uppbär å egen stationsort, och det ortstillägg, han skulle äga uppbära vid stationering
å tjänstgöringsorten, eller ock, därest han är stationerad å ort, varest ortstillägg
icke utgår, det ortstillägg, han skulle uppbära vid stationering å tjänstgöringsorten.

I fråga om extra personal hava icke några bestämmelser angående hyresbidrag
av Kungl. Maj:t utfärdats.

Oaktat generalpoststyrelsen, så långt dess i avlöningsreglementet innefattade
befogenhet sträckt sig, genom de senast utfärdade bestämmelserna angående hyres
bidrags utbetalande tillmötesgått personalens krav på höjning av hyresbidragens
storlek, lärer dock icke kunna bestridas, att, såsom från personalorganisationernas
sida vid upprepade tillfällen framhållits, de sålunda utgående hyresbidragen icke
kunna anses stå i rimligt förhållande till rådande prisförhållanden. Såväl posttjänstemännens
förening som svenska postmannaförbundet hava hos 1915 års kommission
för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken ifrågasatt förändring
av hithörande bestämmelser och i sådant avseende framhållit, att desamma
borde bringas till överensstämmelse med de beträffande tjänstemän vid statens järn -

36

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr H82.

vägar tillämpade motsvarande stadganden. Dessa hava ansetts mera rättvist avvägda
i förhållande till de särskilda kostnader, som uppkomma för tjänsteman vid tjänstgöring
å annan plats än hemorten, och vilka hyresbidragen torde vara avsedda
att täcka.

I en till generalpoststyrelsen i början av år 1917 inkommen skrift har svenska
postmannaförbundet ånyo bragd denna angelägenhet på tal och därvid framhållit,
att den ersättning, som tillgodokommer posttjänstemännen i form av hyresbidrag,
under vanliga förhållanden är allt för låg, men under nuvarande dyrtid fullkomligt
otillräcklig. Vid det förhållande, att det förslag, som innefattas i förbundets nyssberörda
framställning till kommissionen, icke kunde leda till något resultat förrän
längre fram i tiden, vore det synnerligen av behovet påkallat, att en ändring kunde
vidtagas snarast möjligt med hänsyn till det ekonomiska avbräck, personalen under
nuvarande förhållanden lede vid fullgörande av tillfälliga tjänstgöringsuppdrag utom
stationsorten. Vidare har förbundet framhållit, att merkostnaderna vid sådan tjänstgöring
äro desamma vare sig vederbörande tjänsteman är ordinarie eller extra och
fast placerad (till stadigvarande tjänstgöring å viss ort) eller icke, samt att även
den icke fast placerade i de allra flesta fall någonstädes måste hava en bostad, som
skall betalas antingen han uppehåller sig på platsen eller ej. Som en ytterligare
anledning till att jämväl de extra borde uppbära hyresbidrag framhåller förbundet,
att en förlust drabbar dem hårdast, då de hava så låga avlöningar.

På anförda grunder har förbundet därför hemställt till generalpoststyrelsen
om utverkande, att postpersonalen tillerkändes ersättning för tjänstgöring å annan
ort än stationsorten med samma belopp, som i liknande fall kommer motsvarande
personal vid statens järnvägar till godo, samt att jämväl extra och icke fast placerad
personal finge uppbära dylik ersättning.

De av postmannaförbundet åsyftade bestämmelser rörande tjänstemän vid
statens järnvägar innefatta för närvarande i huvudsak följande:

Tjänsteman av sistnämnda slag äger vid sådan tjänstgöring utom stationsorten,
som i eu följd räcker längre än femton dagar å samma ort, uppbära ersättning
:

1) för den del av dylik tjänstgöring, som faller inom de första femton dagarna,
med belopp för dag motsvarande vad vederbörande vid tjänsteresa har att enligt
gällande resereglemente uppbära såsom dagtraktamente.

2) från och med den sextonde till och med den trettionde dagen av sådan
tjänstgöring med belopp motsvarande 80 procent av sagda dagtraktamente, därest
vederbörande är familjeförsörjare, samt 70 procent, därest vederbörande icke är familjeförsörjare,
samt

3) från och med den trettioförsta dagen till utgången av sjätte månaden till
familjeförsörjare med 60 procent av meranämnda traktamente samt till annan tjänsteman
med 40 procent.

I detta sammanhang erinrar generalpoststyrelsen om att gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid telegrafverket (§ 6 mom. 8 sista stycket) stadgar,
att på telegrafstyrelsens prövning ankommer, huruvida vid förordnande å annan
ort än placeringsorten en vikarierande tjänsteman bör tilldelas traktamente, motsvarande
högst en femtedel av det vid resor enligt gällande resereglemente tjänstemannen
tillkommande dagtraktamente. Ehuruväl denna bestämmelse sålunda är av
enahanda innehåll som motsvarande, här förut återgivna stadgande i avlöningsregle -

Kunyl. Majds nåd. proposition Nr 382. 37

mentet för posttjänstemän, hava dock telegrafverkets tjänstemän i nu ifrågavarande
avseende en i vissa fall gynnsammare ställning än postverkets tjänstemän. Vid
förordnande å dyrort äga nämligen de förstnämnda alltid uppbära dyrortstillägg till
den procent, som gäller för orten i fråga. Postverkets tjänstemän däremot äga
under förordnande endast uppbära det ortstillägg, som tilläventyrs utgår å vederbörande
stationsort. En telegraftjänsteman, stationerad å ort, varest dyrortstillägg
icke utgår, äger sålunda att vid tjänstgöring å ort, där dyrortstillägg utgår, uppbära
ej blott ifrågavarande traktamente för tjänstgöring utom stationsorten utan
även det dyrortstillägg, som utgår vid stationering å tjänstgöringsorten. En posttjänsteman
kan däremot i liknande fall endast erhålla hyresbidrag till samma belopp
som telegraftjänstemannens traktamente.

Postverkets distriktschefer hava vid avgivande av utlåtande över svenska
postmannaförbundets berörda till generalpoststyrelsen ingivna förslag angående förändrade
grunder för tilldelande av hyresbidrag — vilket förslag visserligen i främsta
rummet avsett tjänstemän av lägre grad än postexpeditör, men som givetvis utan
vidare kan göras tillämpligt för även andra tjänstemannagrupper — tillstyrkt åtgärder
i syfte att bereda postverkets tjänstemän i allmänhet förbättring uti nu
ifrågavarande avseenden.

Generalpoststyrelsen har ock för sin del funnit de gjorda framställningarna
högeligen behjärtansvärda, enär de hyresbidrag, som generalpoststyrelsen nu har
befogenhet att utbetala, icke stå i skäligt förhållande till rådande hyres- och livsmedelspriser.
Generalpoststyrelsen tillåter sig i detta sammanhang framhålla, att
ehuruväl nu ifrågavarande avlöningsförmån i postverkets avlöningsreglemente erhållit
benämningen hyresbidrag, densamma torde vara avsedd icke endast att lämna
ersättning för de utgifter, en tjänsteman på grund av tjänstgöringsuppdrag å annan
ort än sin stationsort åsamkas för anskaffande av tillfällig bostad å tjänstgöringsorten,
utan även att utgöra gottgörelse för den ökning av levnadskostnaderna i
allmänhet, som en vistelse utom hemorten i regel lärer medföra. Särskilt för eu
familjeförsörjare blir denna kostnadsökning kännbar, då givetvis den minskning av
kostnaderna för familjens uppehälle, som föranledes av familjeförsörjarens bortovaro,
icke kan uppväga kostnaderna för dennes uppehälle å annan ort. Men även för eu
tjänsteman, som icke är familjeförsörjare, stegras omkostnaderna i hög grad vid
vistelse å annan ort än stationsorten, då dylik tjänsteman i allmänhet torde få vidkännas
kostnader för bostad å två ställen, varjämte kostnaderna för måltidsinackordering
bliva högre vid uppgörelse för kortare tid, särskilt som i nu ifrågavarande
fall inackorderingstidens längd ofta icke kan på förhand fixeras.

Enligt förut återgivna, för närvarande tillämpade grunder för hyresbidrag åt
postverkets tjänstemän utgår dylik ersättning till det stora flertalet tjänstemän av
postexpeditörs och högre grader med så lågt belopp som 1 krona 60 öre för dag
samt till tjänstemän av postvaktmästares grad med allenast HO öre för dag.

Härtill kommer visserligen för tjänsteman, som förordnats att under vakans
eller sjukdomsförfall, ledighet för enskilda angelägenheter och dylikt för ordinarie
tjänstinnehavare bestrida befattning av högre grad än den vederbörande själv innehar,
vikariatsersättning till belopp, motsvarande skillnaden i tjänstgöringspenningar
i lägsta lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å
andra sidan, den vikarierandes egen befattning. Men då dylik ersättning, som även
tillkommer tjänsteman vid förordnande å högre befattning å egen stationsort, ej

38

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 382.

utgår vid förordnande i anledning av semester eller uppdrag att uppehålla befattningav
samma tjänstegrad som den vikarierande själv innehar, synes sådan vikariatsersättning,
som dessutom är avsedd att utgöra ersättning för mera ansvarsfullt
arbete och ej för stegrade levnadskostnader, icke i detta sammanhang böra tagas i
betraktande.

Postverkets tjänstemän måste i jämförelsevis stor utsträckning anlitas för
fullgörande av tjänstgöring utom stationsorten. Så inträffar ofta, att vid ledighet
för postmästare, redogörare eller annan arbetsledare vid postanstalt på platsen icke
finnes person, som är kompetent att bestrida den lediges befattning. Vidare är det
till stor fördel för postverket, att vissa tjänstemän givas tillfälle att genom tjänstgöring
å olika platser och befattningar erhålla vidgad erfarenhet, ävensom att deras
duglighet och arbetsförmåga prövas genom olikartade arbetsuppgifter. Beträffande
förste postvaktmästare och förste postiljoner samt sådana postvaktmästare och
postiljoner, vilka erhållit uppdrag att tills vidare bestrida viktigare göromål, är det
ofta fallet, att å vederbörandes stationsort icke finnes tillgänglig vikarie, som
genomgått den för uppehållande av dylika befattningar och uppdrag erforderliga
utbildningskurs. Då vid nu anförda förhållanden det är oundgängligen erforderligt
att framdeles i samma utsträckning som hittills beordra posttjänstemän till tjänstgöring
utom stationsorten, och det icke kan vara billigt, att tjänstemännen i sådana
fall, särskilt under nuvarande förhållanden, då deras löners köpkraft blivit så högst
betydligt reducerad, skola vid fullgörande av tjänstgöringsuppdrag förorsakas ökade
levnadskostnader utan att därför erhålla motsvarande vederlag, har generalpoststyrelsen
icke tvekat att ifrågasätta förändring av nu gällande bestämmelser angående
hyresbidrag till posttjänstemännen.»

Generalpoststyrelsen förutsätter, att det förslag uti nu ifrågavarande
ärende, som framdeles kan komma att avgivas av 1915 års kommission,
icke skulle föregripas, därest generalpoststyrelsen medgåves rätt att i
enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser till postverkets
tjänstemän såsom ersättning för ökade utgifter i anledning av tjänstgöringsuppdrag
utom stationsorten, i de fall då ersättning enligt resereglementet
icke bör ifrågakomma, utbetala traktamenten, som, i överensstämmelse
med motsvarande här förut omförmälda ersättning åt
befattningshavare vid statens järnvägar, stode i visst förhållande till
den traktamentsersättning, som vid tjänsteresa skulle utgå till vederbörande.
Generalpoststyrelsen ifrågasätter därvid jämväl befogenhet
för styrelsen att, i de fall då så kan prövas skäligt, även utbetala
sådana traktamenten till extra tjänstemän. Särskilt om dessa äro
familjeförsörjare, torde de under nuvarande förhållanden ofta nog hava
det rätt så bekymmersamt i ekonomiskt avseende vid tjänstgöringsuppdrag
å annan än sin vanliga tjänstgöringsort.

I anslutning till vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt,
att § 13 andra stycket i avlöningsreglementet för tjänstemän

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382. 39

vid postverket av den 20 juni 1913 måtte erhålla följande ändrade
lydelse:

»Det ankommer på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman,
ordinarie eller extra, under tjänstgöringsuppdrag å annan ort än
stationsorten må komma i åtnjutande av traktamente enligt av Kungl.
Maj:t utfärdade bestämmelser.»

Med hänsyn till nu rådande prisförhållanden har generalpoststyrelsen
även funnit sig böra hemställa, att, därest förevarande förslag
vinner bifall, Kungl. Maj:t ville utverka riksdagens medgivande, att
de föreslagna bestämmelserna måtte få träda i tillämpning räknat från
ingången av år 1918.

Stadgandet i § 13 i avlöningsreglementet vid postverket har i
oförändrad form överflyttats från förra avlöningsreglementet den 27
augusti 1909 och kan icke anses motsvara nuvarande förhållandens
krav. Generalpoststyrelsens förslag till ändring av berörda stadgande
innebär, att styrelsen skulle medgivas rätt att i enlighet med av Kungl.
Maj:t utfärdade bestämmelser till postverkets tjänstemän såsom ersättning
för ökade utgifter i anledning av uppdrag att tjänstgöra utom
stationsorten i de fall, då ersättning enligt resereglementet icke bör
ifrågakomma, utbetala visst traktamente, i stället för såsom nu sker
hyresbidrag med högst en femtedel för dag av vid resor enligt resereglementet
utgående traktamentsersättning.

Detta traktamente har styrelsen tänkt sig skola, i överensstämmelse
med av järnvägsstyrelsen utfärdade bestämmelser, kunna sättas
vid kortare bortovaro från stationsorten till samma storlek som traktamentsersättningen
enligt resereglementet och vid längre bortovaro till
lägre, efter viss procent av nämnda ersättning utgående belopp.

Järnvägsstyrelsens befogenhet att utfärda berörda bestämmelser
har tillkommit på följande sätt. Kungl. Maj:t har dels med tillämpning
av §§ 10 och 12 i avlöningsreglementet för tjänstemän och betjänte
vid statens järnvägar den 15 oktober 1897, dels ock beträffande
de avlöningsförhållanden, i avseende å vilka riksdagens yttrande icke
påkallats, genom kungörelse den 31 december 1897 fastställt vissa tilliäggsbestämmelser
till nämnda avlöningsreglemente. I § 7 av sagda
kungörelse hava stadganden om reseersättning meddelats, i vilka bestämmelser
en obetydlig förändring skett genom en senare kungörelse
av den 15 december 1911. Enligt l:o och 2:o av berörda § 7, sådan
den lyder enligt sistnämnda kungörelse, skola vid närmare angivna slag
av tjänsteresor resekostnads- och traktamentsersättning i allmänhet

Departejnentschefen.

40 Kungl. Mcij:ts nåd. proposition Nr 382.

utgå enligt bestämmelserna i resereglemente!. Under 3:o och 4:o
stadgas följande:

»3:o) Järnvägsstyrelsen äger att i avseende å långvarig tjänstgöring
utom stationsorten fastställa grunder för eller i särskilda fall,
då omständigheterna därtill eljest föranleda, själv bestämma lägre ersättning
än vad i l:o och 2:o stadgas, ävensom, i stället för ersättning,
som där omförmäles, visst månatligt belopp att såsom resekostnadsoch
traktamentsersättning vederbörande tillgodokomma.

4 o) För tjänsteman av lägre grad äger järnvägsstyrelsen fastställa
resekostnads- och traktamentsersättning, dock ej till högre belopp än
resereglemente! bestämmer.»

Med stöd av anförda stadganden, vilka ännu äro gällande, har
järnvägsstyrelsen utfärdat förut omförmälda bestämmelser angående ersättning
vid långvarig tjänstgöring utom stationsorten.

Stadgandena i § 7 under l:o och 2:o torde kunna anses motsvara
bestämmelsen om resekostnads- och traktamentsersättning vid tjänsteresa
i § 13 första stycket i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
postverket. Det kunde synas lämpligt, att en bestämmelse om traktamente
vid tjänstgöring utom stationsorten, liknande stadgandena i § 7
under 3 o och 4 o i berörda kungörelse, ävenledes infördes i nämnda
§13. Det skulle således tillkomma generalpoststyrelsen att i avseende
å tjänstgöring utom stationsorten fastställa de grunder, enligt vilka
traktamente borde utgå, samt i särskilda fall själv bestämma detsamma.
För att emellertid, så vitt möjligt, likartade stadganden skola bliva
gällande beträffande de olika kommunikationsverken, torde det böra
läggas i Kungl. Maj:ts hand att bestämma de grunder, enligt vilka
ifrågavarande traktamente må utgå. Sådant traktamente bör tillerkännas
icke blott ordinarie utan även extra personal. Detta torde,
med hänsyn till stadgandet i § 15 i avlöningsreglementet, att grunderna
för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas av Kungl. Maj t,
böra uttryckligen utsägas. På grund härav och då 1915 års kommission
förklarat sig icke hava något att erinra mot den ifrågasatta ändringen,
hemställer jag, att, i samband med de övriga ändringar i avlön
ngsreglementet, som påkallas av nu förevarande lönereglering, § 13
andra stycket måtte givas det ändrade innehåll, som av generalpoststyrelsen
föreslagits.

Jag vill här omnämna, att telegrafstyrelsen gjort framställning
om vidtagandet av enahanda ändring av motsvarande bestämmelse i
avlöningsreglementet för telegrafverket; och kommer jag att vid fram -

41

Kungl. Majds nåd. ■proposition Nr 382

läggandet av kommissionens löneregleringsförslag beträffande telegrafverket
tillstyrka en dylik ändring även vid nämnda verk.

Sedan riksdagens bifall till dessa förändringar inhämtats, torde
allmänna bestämmelser böra meddelas i fråga om traktamente av nu
ifrågavarande slag, att gälla vid såväl postverket som telegrafverket.

För mig har påpekats, hurusom det för posttjänstemännen, vilka i
ganska stor utsträckning måste underkasta sig tjänstgöring å andra orter
än stationsorten, varit förenat med ytterst stora svårigheter att under nu
rådande dyrtid med det obetydliga hyresbidrag, — högst 1 krona 60
öre per dag för tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad samt
högst 80 öre per dag för tjänsteman av lägre grad än postexpeditör
— bekosta sitt uppehåll under tjänstgöring å annan ort. I regel torde
detta icke hava varit möjligt utan att vederbörande för ändamålet
måst uppoffra direkta lönemedel. Generalpoststyrelsens framställning,
att den förhöjda traktamentsersättningen må få beräknas från årets
början, finner jag på grund härav behj ärtan svärd, men torde av principiella
skäl framställningen endast så tillvida kunna tillmötesgås, att
ifrågavarande ändring i avlöningsreglementet må träda i kraft omedelbart
efter utfärdandet.

Övergångsbestämmelser.

I fråga om bestämmelser rörande övergången på den nya staten
tillåter jag mig åberopa vad jag i detta avseende anfört vid behandlingen
av frågan om lönereglering för statens järnvägars personal.
Såsom undantag från huvudregeln att de nya avlöningsbestämmelserna
skola omedelbart efter deras trädande i kraft varda i sin helhet gällande
för samtliga ordinarie befattningshavare såsom om bestämmelserna
varit tillämpade under vars och ens hela ordinarie tjänstetid, har
jag därvid, bland annat, ansett böra föreskrivas, att, därest en befattningshavare
vid tillträde till ordinarie tjänst förut fått sig såsom begynnelseavlöning
tilldelad högre avlöning än den lägsta för befattningen
enligt då förekommande bestämmelser gällande, hans ställning på den
nya avlöningsstaten bör bestämmas efter liknande grunder, så att han
även i fråga om denna anses hava börjat med en på motsvarande sätt
förhöjd avlöning. Av generalpoststyrelsen har anmärkts, att en dylik
undantagsbestämmelse vid postveiket erfordras beträffande sådana äldre
postexpeditörer, vilka enligt förut gällande bestämmelser ägt att börja
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 342 haft. (Nr 382.) 6

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition JSr 382.

med en begynnelseavlöning av 2,200 kronor. Även beträffande vissa
andra befattningshavare vid postverket torde möjligen erfordras viss
jämkning av den angivna huvudregeln, på det att vederbörande i varje
särskilt fall må komma i åtnjutande av den avlöningsförbättring, som
vid löneregleringen varit avsedd.

På skäl, som jag anfört vid framläggandet av förslaget om lönereglering
för tjänstemän vid statens järnvägar, hemställer jag, att de
nya avlöningsbestämmelserna må tillämpas från den 1 januari 1919.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen,

dels besluta sådan ändring av gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid postverket av den 20 juni 1913, som framgår av
bifogade förslag till kungörelse i ämnet;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med de av mig omnämnda grunder, utfärda nödiga bestämmelser
i fråga om övergång på ny stat för den personal, som antagits i ordinarie
tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga bestämma antalet ordinarie
manliga befattningar av lägre grad än postexpeditör;

dels ock medgiva, att avlöningen till den å postverkets övergångsstat
för Ernst Vilhelm Nyberg uppförda personliga verkmästarbefattning må
från och med den 1 januari 1919 utgå med 4,700 kronor, jämte av Nyberg
redan intjänat ålderstillägg å 400 kronor, med den fördelning i lön och
tjänstgöringspenningar, som för motsvarande avlöningsbelopp är stadgad
i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, samt med skyldighet
för Nyberg att ej mindre underkasta sig de för posttjänstemän
gällande allmänna bestämmelser för åtnjutande av avlöning och förhöjning
därav ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem
tjänstår mot åtnjutande av pension, beräknad efter de i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907
stadgade grunder, avgå från befattningen, än även att låta postverket,
utan hinder av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar
inom postväsendet.

43

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 382.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

44

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

Bilaga.

Förslag

till

nådig; kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid postverket av den 20 juni 1913.

§ 1.

Till — — — — lön.
Till — — — — högre.

Kronor i År I Kronor i År I Kronor , År I Kronor j År Summa j

Byråchef.......................................

Postdirektör .................................

Kamrerare., sekreterare ..................

Postmästare av klass 1 A...............

Förste aktuarie, intendent, ombudsman,
postmästare av klass 1 B,|

överkontrollör ...........................i

Postmästare av klass 2 A, förste

kontrollör .................................j

Aktuarie, förrådsförvaltare, notarie,
registrator, revisor, revisor och bokhållare,
postmästare av klass 2 Bj
Postmästare av klass 3, manlig; kon-1

troliör .......................................

Postmästare av klass 4, manlig ......[

Förste postexpeditör, manlig............;

Postexpeditör, manlig.....................L ’_ |

Postmästare av klass 3, kvinnlig...
Postmästare av klass 4, kvinnlig.

Förste postexpeditör, kvinnlig ......j 2,300 j

Postexpeditör, kvinnlig................. ! 1,900 1

Biträde, kvinnligt........................

Överpostiljon............................... |

Förste postiljon..............................i 1,850

Postiljon av klass 1 ... .................j{ hboO |

Postiljon av klass 2, vaktmästare hosi

generalpoststyrelsen 1 ................... 1,550 i

1

8,500 ; 3 ,

9,000

3 9,500

7,500 3 i

8,000

3 | 8,500

6,500 3 |

7,000

3 7,500

6,000

3

6,500 j 3 j

7,000

3 | 7,500 j

5,500 i

3

6,000; 3

6.500

3 i 7,0001

i ''

i

5,100

3

5,5001 3

6,000

3 6,500

! i

4,700 ''

3

5,1001 3

5,500

3 | 6,000

i

4,300 !

3

4,700 ! 3 !

5,100

3 1 5,500

3,900 1

3

4,300! 3 j

4,700

3 ! 5,100

3,500

3

3,9001 3 |

4,300

3 i 4,700

3 |

2,800 ;

3

3,100: 3 |

3,500

3

—

—

- 1--1

3,900

3 1 4,300

3,3001 3

3,500

3 3,800

i

3,100 3 i

3,300

3 | 3,500

3 i

2,500

3

2,700! 3 !

2,900

3 1 3,100

3 ;

2,100

3

2,3001 3 1

2,500

3 2,700

i

1,700 3

1.900

3 ] 2,100

2,100 i

3

2,250'' 3

2,400

3 ; 2,700

3

1,950

3

2,100i 3

2,250

3 j 2,400

3 i

1,750 .

3

1,850 j 3 ;

1,950

3

_ i

—

i |

2,100

3 ! 2,250

3

1,650 !

3

: 1,750, 3,

1,850

3 1 1,950

Tjänsteman, — — —---— — — ingång.

Förestående avlöningsbelopp fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
enligt följande tabell:

1 Förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode av 200 kronor om året, vilket arvode liänföres till
tjänstgör!nålpenningar. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning
samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 400
kronor årligen. Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

45

1

Tjänst-

Lön

görings-

Summa

j Kronor

penningar

Kronor

Kronor

1

5,900

3,600

9,500

5,600

3,400

9,000

5,300

3,200

8.500

5,000

3,000

8,000

t

4,800

2,700

7,500

4,600

2,400

7,000

i

4,300

2,200

6,500 j

4,000

2,000

6,000 (

j 3,700

1,800

5,500

3,450

1,650

5.100 1

Manliga tjänsteman av postexpeditörs

i 3,150

1,550

4,700 |

eller högre grad samt kvinnliga tjänste-

| 2,9o0

2,750

1,350

1,150

4,300 !
3,900 :

| 2,700

1,100

3,800 j

2,550

950

3,500 1

1 2,450

850

3,300 1

1 2,325

775

3,100 |

1

2,175

725

2,900 !

2,100

700

2,800 i

2,025

675

2,700

l

1,875

625

2,500 1

1,725

575

2,300 :

1

1,575

525

2,100 j

1

1,425

475

1,900 ;

i 1,275

425

1,700

2,150

550

2,700

j

1,9?5

475

2,400

1,800

450

2,250

Manliga tjänstemän av lägre grad än

1,675

425

2,100

, postexpeditör................................i

1,550

400

1,950

1,475

375

1,850

1,400

350

1,750

1,325

325

1,650

1,250

300

1.550

Utöver —---— — pensionsunderlaget.

Med — —---— — —----nedan.

§ 2.

För — — — -

1. Tjänsteman

2. Med — —

3. Tjänsteman

4. Den — —

bestämmelser:

— — tillhört.

— nödigt.

- — — Kungl. Maj:t.

— — skäligt.

46 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

5. För — — — — — — — — — — — tjänsten.

Avlöningsförhöjning — — — — — bestämmelser.

Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den
grupp, till vilken befordran äger rum, därest han antingen från tillträdandet
av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre fast avlöning i
den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar ordinarie tjänst.
Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som enligt § 1 närmast
överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens tillträdande
varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt rum, uppbära
i fast avlöning.

Därjämte äger tjänsteman, såvida han icke redan samtidigt med
tillträdandet av den nya tjänsten intjänat avlöningsförhöjning genom
ålderstillägg vid befordringen innehavd tjänst, att i fråga om avlöningsförhöjning
i den nya tjänsten räkna sig till godo den tid intill tre
kalenderår, varunder han innehaft det fasta avlöningsbelopp, som enligt
§ 1 är närmast lägre än det fasta avlöningsbelopp, befordringen
för honom medfört.

6. Därest — — — — — — — — — — rum.

7. Överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 eller klass
2 eller vaktmästare hos generalpoststyrelsen, som antages till extra
postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen finner honom böra
komma i åtnjutande av dylik förmån, i avseende å begynnelseavlöning
och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör tillgodoräkna sig hälften
av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie anställning
i postverket.

§ 7.

1. Samtliga tjänstemän, utom generalpostdirektöi’en och de i
nästföljande moment nämnda, äga uppbära ortstillägg, utgående enligt
av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med femton eller tio procent av
den fasta avlöningen, dock högst 450 respektive 300 kronor för år räknat
till manlig tjänsteman och högst 225 respektive 150 kronor för år räknat
till kvinnlig tjänsteman.

2. Manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör äga uppbära
ortstillägg, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med följande
belopp, för år räknat, nämligen

antingen med 350 kronor, med förhöjning efter 6 år till 400
kronor och efter 12 år till 450 kronor,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 882. 47

eller med 250 kronor, med förhöjning efter 6 år till 300 kronor
och efter 12 år till 350 kronor,

eller med 150 kronor.

3. Ortstillägg, som utgår till tjänsteman jämlikt mom. 1, anses
såsom lön, men medför icke höjning av pensionsunderlaget; ortstillägg,
som utgår till tjänsteman jämlikt mom. 2, fördelas så, att fyra femtedelar
hänföras till lön och en femtedel till tjänstgöringspenningar.

Beträffande villkoren för förhöjning av ortstillägget åt i mom. 2
upptagna tjänstemän gälla enahanda bestämmelser som i fråga om
förhöjning av den fasta avlöningen.

§ 8.

Postexpeditör, förste postiljon eller postiljon av klass 1 eller
klass 2, som erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma
på tjänsteman av högre tjänstegrad än vederbörande själv tillhör,
äger utöver egen avlöning uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna
i lägsta lönegraden för, å ena sidan, tjänst med göromål
av det slug uppdraget avser och, å andra sidan, egen befattning.

§ Il Uniformspersedlar

in natura eller beklädnadsersättning till visst
belopp må tilldelas överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1
och klass 2 samt vaktmästare hos generalpoststyrelsen, ordinarie och
extra, enligt bestämmelser, som utfärdas av generalpoststyrelsen.

§ 13.

Vid — — — — meddelats.

Det ankommer på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman,
ordinarie eller extra, under tjänsteutövning å annan ort än stationeringsorten
må komma i åtnjutande av traktamente enligt av Kungl.
Maj:t utfärdade bestämmelser.

§ 14.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generalpostdirektören, byråchef,
kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent och ombudsman

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

under 45 dagar, övriga tjänstemän under 30 dagar med undantag av
överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 och klass 2 samt vaktmästare
hos generalpoststyrelsen, vilka under angivna förutsättning äga
åtnjuta semester under 15 dagar.

Tjänsteman,----— semester.

§ 16.

Generalpostdirektör — — — — — — — pension.

I fråga om skyldighet för annan tjänsteman att avgå från tjänsten
mot åtnjutande av pension gäller vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension stadgas, varvid för nedannämnda tjänstemän
skola gälla följande särskilda pensionsunderlag, nämligen:

2,400 kronor för kvinnlig postmästare av klass 3,

2,200

2,000

1,750

1,550

1,800

1,600

1,450

1,350

1,350

» » » » 4,

> förste postexpeditör,

» postexpeditör,

kvinnligt biträde,
överpostiljon,
förste postiljon,
postiljon av klass 1,

» » » 2,

vaktmästare hos generalpoststyrelsen

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1919; dock att
vad i § 13 stadgas skall lända till efterrättelse från dagen efter den,
då kungörelsen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit
i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382. 49

Bilaga.

Tablå,

utvisande sammanlagda beloppet av avlöningen till tjänstemän vid postverket dels å billigaste ort
(ort utan ortstillägg) och dels å dyraste ort ort med högsta ortstillägg).

Nuvarande avlöningsbelopp

Föreslagna avlöningsbelopp

Befattning

Billigaste ort

Dyraste ort

Billigaste ort

Dyraste ort

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

netse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Begyn-

nelse-

avlö-

ning

Slutav-

löning

Styrelsen.

I Byråchef.....................

8,000

9,000

8,950

9,950

j Kamrerare, sekreterare

. —

6,000

7,000

—

—

6,950

7,950

i Förste aktuarie, inten-dent, ombudsman......

5,000

6,500

—

5,950

7,450

: Aktuarie, förrådsförval-tare, notarie, registra-j tor, revisor, revisor och
bokhållare ...............

4,200

5,500

5,150

6,150

] Förste postexpeditör,

j manlig.....................

_

3,650

4,650

4,150

5,150

j Postexpeditör, manlig ...

—

—

2,300

4,250

—

—

2,875

4,750

» kvinnlig...

—

—

1,725

2,325

—

—

2,125

2,925

Förste vaktmäs-

i Biträde, kvinnligt.......

—

1,400

1,800

—

—

1,925

2,325

tare åtnjuter dess-l

s Vaktmästare ...............

—

1,140

1,650

—

—

1,900

2,400

utom särskilt ar-

| Distrikts- och lokalför-valtningarna.

\ Postdirektör ...............

7,000

8,000

7,000

8,000

7,500

8,500

7,950

8,950

vode av 200 kro-nor årligen.
Postmästarna i

i Postmästare av klass 1 A

5,500

7,000

5,500

7,000

6,000

7,500

6,450

7,950

jborg 1 och Malmö

» » » 1 B,

j överkontrollör .........

5,000

6,500

5,000

6,500

5,500

7,000

5,950

7,450

11 uppbära dess-

| Postmästare av klass 2 A,

( förste kontrollör

4,600

6,000

4,600

6,000

5,100

6,500

5,550

6,950

*resp. 500, 400 och
(300 kr. årligen.

j Postmäslare av klass 2 B

4,200

5,500

4,200

5,500

4,700

6,000

5,150

6,450

i Postmäslare av klass 3,
kontrollör ...............

3,800

5,000

4,250

5,450

4,300

5,500

4,750

5,950

j Postmästare av klass 4,

1 manlig.....................

3.500

4,600

3,950

5,050

3,900

5,100

4,350

5,550

: Förste postexpeditör,

manlig....................

3 200

4,200

3,650

4,650

3,500

4,700

3,950

5,150

[Postexpeditör, manlig ..

2,000

3,800

2,300

4,250

2,500

4,300

2,875

4,750

Postmäslare av klass 3,
kvinnlig ...............

2,900

3,400

3,125

3,625

3,300

3,800

3,525

4,025

Postmästare av klass 4,
kvinnlig ..................

2,700

3,100

2,925

3,325

3,100

3,500

3,325

3,725

Förste postexpeditör,

kvinnlig ..................

1,900

2,500

2,125

2,725

2,300

3,100

2.525

3,325

Postexpeditör,kvinnlig ..

1,500

2,200

1,725

2,325

1,900

2,700

2,125

2,925

Biträde, kvinnligt ......

1,250

1,650

1,400

1,800

1,700

2,100

1,925

2,325

Överpostiljon ............

1,740

2,190

1,990

2,540

2,100

2,700

2,450

3,150

Förste postiljon.........

1,500

1,950

1,750

2,300

1,850

2,400

2,200

2,850

Postiljon av klass 1 1

—

—

—

1,650

2,250

2,000

2,700

1

» » » 2

1,200

1,650

1,450

2,000

1,550

1,950

1,900

2,400

1 Ny avlöningsgrupp, till vilken kommer att hänföras befattningshavare dels från lägsta gruppen
postiljon av klass 2), dels från gruppen förste postiljon.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 342 höft. (Nr 382.)

7

50

Kttngl. Majds nåd. proposition Nr 382.

Allmänna
synpunkter.

Bilaga.

Till Konungen.

Till åtlydnad av nådiga remissen den 25 nästlidne mars med föreläggande för
generalpoststyrelsen att före den 7 innevarande april avgiva underdånigt utlåtande
i anledning av det av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken med flera verk den 20 mars 1918 avgivna betänkande
del I, angående reglering av löneförhållandena vid de statens verk, som kommissionens
uppdrag omfattar, att tillämpas i avvaktan på avgörandet av frågan om
införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid ifrågavarande verk, får generalpoststyrelsen
i underdånighet härmed anföra följande.

Givetvis hade det varit i hög grad önskvärt, om kommissionen kunnat bedriva
sitt arbete så, att det redan nu varit möjligt framlägga ett förberedande förslag
i fråga om sådana gemensamma bestämmelser, som avsetts uti kommissionens
ursprungliga uppdrag. Det nu föreliggande förslaget till ordnande av avlöningsförhållandena
för vart verk för sig utan något egentligare samband med närliggande
förhållanden i de skilda verken hade då icke fått ett så framträdande drag av
provisorium, som nu är fallet. Och därigenom hade kunnat undvikas ett flertal
ojämnheter, som, därest förslaget kommer till genomförande, torde föranleda, att
under övergångsåren vissa grupper tjänstemän komma att, vid jämförelse med andra
grupper, bliva lidande. Med tanke på det för posttjänstemännens vidkommande
synnerligen trängande behovet av en omedelbar och fullt effektiv lönereglering och
det missmod, som uteblivandet av en sådan nu med all säkerhet kommer att skapa
inom kåren, tillåter sig därför generalpoststyrelsen uttala ett livligt beklagande
över att resultatet av kommissionens arbete icke nu föreligger i ett definitivt löneregleringsförslag.

Vidare vill generalpoststyrelsen, med betonande av att kommissionens betänkande
erbjuder ej ringa svårigheter i fråga om möjligheten att göra jämförelser
de olika verken emellan, uttryckligen framhålla, att den knappa tid, generalpoststyrelsen
fått sig medgiven för att avgiva yttrande över förslaget, gjort det omöjligt
för generalpoststyrelsen att för egen del nu medhinna ett så ingående bedömande
av förslaget, som styrelsen skulle hava önskat. Styrelsen har heller icke
kunnat inhämta yttrande över betänkandet från verkets distriktschefer, vilket styrelsen
eljest skulle hava velat göra.

Ur vad kommissionen under rubriken allmänna synpunkter anfört skall generalpoststyrelsen
till en början tillåta sig göra följande sammanfattning.

Å sidan 18, andra stycket, säger kommissionen, bland annat: »Omständigheter
av olika slag syntes emellertid allt mera oavvisligt kräva åstadkommande

Öl

K un yl. Maj ds nåd, proposition Nr 882.

snarast möjligt av en verklig löneförbättring för de stora grupper av statstjänstemän
det här gällde.» Detta yttrande hänför sig till förra hälften av år 1917.

Med avseende å dessa omständigheter begärde kommissionen och erhöll nådigt
uppdrag med innebörd att (sid. 19, 3:e och 4:e styckena) till Eders Kungl. Maj:t
inkomma med utredningar och förslag till frågans alternativa lösning antingen
genom en verklig, om ock provisorisk lönereglering med ändring av de gällande
ordinarie avlöningsbeloppen eller ock genom tillfälliga tillägg till dessa avlöningsbelopp.
Sedan kommissionen emellertid kommit till den uppfattning, att en verkliglönereglering
utan avsevärda lönetekniska svårigheter läte sig för flertalet av de
ifrågavarande verken göra, och då kommissionen höll före, det föreliggande syftet
bäst skulle tillgodoses genom en dylik, d. v. s. verklig om än provisorisk, lönereglering,
utverkade kommissionen åt sig Eders Kungl. Maj:ts medgivande att för
vart och ett av de ifrågavarande verken avgiva allenast ett förslag till sakens ordnande,
antingen genom lönereglering eller tillfälliga avlöningstillägg.

Å sid. 21 och 22 angiver kommissionen därefter de huvudsynpunkter, som
skola hava varit ledande för kommissionen vid utarbetandet av de förslag, som
innefattas i det föreliggande betänkandet. Sedan kommissionen där omnämnt, att
en avsevärd allmän levnadskostnadsstegring ägt ruin under tiden från och med 1905,
på grundval av vilket års prisförhållanden ett stort flertal av avlöningarna i de
ifrågavarande verken beräknats, intill den tidpunkt, då krigsförhållandena började
påverka prisen, betonar kommissionen, att denna prisstegring är så väsentlig, att.
den klart ådagalägger ett »verkligt behov av genomgående löneförbättringar för
de tjänstemän, vilkas nuvarande lönestandard blivit fastställd avsevärd tid före
krigsutbrottet».

Uppgiften har då för kommissionen tett sig på sådant sätt, att man hade
att, så vitt möjligt, för all ordinarie personal åvägabringa en verklig löneförbättring,
som borde hänföra sig till prisförhållandena närmast före krigsutbrottet.

»Även mellangrupperna och tjänstemännen i ledande ställning», säger kommissionen,
»få nu anses äga berättigade krav på att medtagas, då det gäller avlöningarnas
anpassande efter senare inträdda tidsförhållanden», och kommissionen
framhåller, att för dessa gruppers vidkommande behovet i sådant hänseende »är i
hög grad trängande» — ingalunda blott för tjänstemännen själva utan även för de
respektive verken med avseende å de efter hand inträdda allt större och större
svårigheterna att bibehålla och rekrytera en fullgod tjänstemannakår.

Av det sålunda sammanfattade torde vara tydligt, att det nu är fråga om
eu till beloppen verklig, om än eljest provisorisk, lönereglering för all personal,
samt att grundläggande för regleringen skall vara den levnadskostnadsstegring, som
ägt rum under tiden från och med 1905 till och med 1913. För ett riktigt bedömande
av kommissionens förslag är det givetvis nödvändigt att äga kännedom
om den bestämda siffran för denna levnadskostnadsstegring. Densamma återfinnes
dock icke uti kommissionens betänkande.

Av de uppgifter å prisen för vissa livsförnödenheter, som sedan åtskilliga
är offentliggjorts på föranstaltande utav socialstyrelsen (kommerskollegii avdelning
för arbetsstatistik), kan emellertid inhämtas, att den genomsnittliga fördyringen från
1905 till 1913, för så vitt den kan bedömas på grundval av berörda prisstatistik,
-uppgår till ungefär 21.5 procent.

Å sidan 45, där kommissionen närmast behandlar detaljfrågan om bestäm -

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Sr 382.

mande av avlöningarna till stationskarlsgruppen vid statens järnvägar och motsvarande
grupper vid de övriga verken, förklarar kommissionen, att avlöningar, som
beräknats år 1907, d. v. s. på 1905 års prisförhållanden, vid tiden närmast före
krigsutbrottet på grund av stegringen i levnadskostnaderna långt ifrån motsvarade
den levnadsstandard för dessa tjänstemän, för vilken de avsetts. Vidare ger kommissionen
uttryck åt den uppfattning, att det beträffande dessa befattningshavare
är nödvändigt att låta avlöningsförhöjningarna icke blott fullt uppväga levnads^
kostnadsstegringen utan även tillgodose dessa tjänstemäns »fullt berättigade strävan
till en genomgående höjning av de sociala villkoren i allmänhet».

Denna grundtanke finner generalpoststyrelsen riktig såsom ledande för varje
lönereglering, lika väl om det gäller lägre som högre tjänstemän.

Generalpoststyrelsen övergår härefter till den del av betänkandet, som särskilt
avser förhållandena i postverket.

Ort,»tillagg. Redan vid avgivande den 24 oktober 1912 av underdånigt förslag till stat

för postverket för år 1914, däruti var inrymt jämväl förslag till lönereglering för
de lägre posttjänstemännen, yttrade sig generalpoststyrelsen i fråga om bristerna i
gällande bestämmelser om ortstillägg; men fann generalpoststyrelsen sig för det dåvarande
böra lämna ortstilläggsfrågan å sido med avseende å den redan då igångsatta
utredningen i syfte att för kommunikationsverken åvägabringa enhetliga bestämmelser
beträffande denna avlöningsform. Det hade varit synnerligen önskligt,
att, såsom också kommissionen framhåller, sådan enhetlighet nu kunnat komma till
stånd. Men i det skede, vari den gemensamma avlöningsfrågan befinner sig, är
det uppenbarligen icke möjligt att, utan undanskjutande av den åtminstone för
postverkets del synnerligen trängande provisoriska löneregleringen, nu ernå ändrade
bestämmelser till ökad likformighet.

Under sådana förhållanden vill generalpoststyrelsen icke framställa någon
erinran mot de avsevärda förbättringar, som kommissionen föreslagit för de lägre
posttjänstemännens vidkommande. Likaså tillstyrker general poststyrelsen kommissionens
förslag att utsträcka rätten till ortstillägg att omfatta samtliga de befattningshavare
i övrigt, vilkas avlöningar varit föremål för kommissionens behandling.

Bostad iii f detta sammanhang har generaipoststyrelsen ansett sig böra i någon män

natura. beröra den vid statens järnvägar och andra verk i större eller mindre utsträckningförekommande
avlöningsformen bostad in natura eller inkvarteringsersättning. Även
om behovet i sådant hänseende kan vara olika för skilda verk ävensom olika för
skilda befattningshavare inom ett och samma verk. torde det dock icke vara utvägen,
att möjlighet bereddes jämväl postverket att vid behov hava tillgång till
denna avlöningsform.

Svårigheten att erhålla bostad vare sig överhuvud taget eller till rimligt
pris kan å vissa orter vara så stor, att den ställer sig hindrande i vägen för personalens
disponerande på ett sätt, som står i bästa överensstämmelse med tjänstens
krav, eller att den formligen avskräcker tjänsteman att söka befordran, för vilken
han eljest varit väl skickad, och vilken även ur postverkets synpunkt kunnat vara
önskvärd.

Särskilt under nu rådande bostadsbrist samt högt uppdrivna hyrespriser, vilka
med all sannolikhet kunna antagas göra sig gällande under en lång tid framåt, torde

53

Kungl. Åfaj.ts nåd. proposition Nr 382.

bostadsförhållandena å enskilda orter vill kunna tänkas bliva sådana, att staten,
även för andra verk än där möjlighet i sådant hänseende redan är för handen och
i likhet med andra större arbetsgivare, måste finna sig nödsakad att antingen in
natura eller genom kontant ersättning tillgodose tjänstemännens behov av tjänliga
bostäder.

Kommissionen har givit sin tillslutning till den av generalpoststyrelsen i
underdånig skrivelse den 22 januari 1918 föreslagna indelning i avlöningshänseende
av tjänstemännen av här ifrågavarande grad i fyra olika avlöningsgrupper med benämning
överpostiljon, förste postiljon samt posiiljon av klass 1 och klass 2. Kommissionen har
därvid tillika uttalat, att den ansett en sådan fördelning icke böra lägga hinder i
vägen för verkets ledning att, därest så med hänsyn till arbetets art skulle finnas
erforderligt eller lämpligt, vidtaga mindre jämkningar i grupperingen. Detta överensstämmer
ock med generalpoststyrelsens mening.

Förändrade förhållanden kunna naturligen betinga omflyttningar inom de olika
grupperna. Och det torde kunna betecknas som praktiskt och lämpligt, för att ej
säga nödvändigt, att bestämmanderätten i sådant fall förbehålles generalpoststyrelsen,
som i första hand ansvarar för det dagliga arbetets gilla gång och verkets
rationella skötsel.

Med den förevarande frågan sammanhänger på visst sätt anordningen med
s. k. tillförordnade förste postiljoner och förste postvaktmästare. Enligt § 8 i gällande
avlöningsreglemente äger ordinarie postvaktmästare eller postiljon, som meddelats
uppdrag att bestrida viktigare göromål, erhålla särskilt tillägg till tjänstgöringspenningarna
med högst 240 kronor för år räknat. Från 1917 års början
kunna jämväl förste postvaktmästare och förste postiljoner under viss förutsättning
erhålla enahanda tillägg av 240 kronor för år.

Kommissionen'' ifrågasätter detta tillförordnade-systems bibehållande under
den form, att förste postiljon eller postiljon av klass 1 eller klass 2, som erhållit
stadigvarande uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänstemän av
högre tjänstegrad än vederbörande själv tillhör, erhåller så stort tillägg till tjänstgöringspenningarna,
att hans sammanlagda avlöning för år, ortstillägg i förekommande
fall oräknat, uppgår till ett belopp, som med 60 kronor understiger vad han skulle''
uppbära i fast avlöning, därest han befordrats till ordinarie innehavare av tjänst
med göromål av det slag uppdraget avser.

Förhållandet mellan antalet ordinarie och tillförordnade förste postiljoner och
förste postvaktmästare, var under år 1915 sådant, att omkring 7, av det sammanlagdaantalet
voro ordinarie och tillförordnade. Därefter har år från år en
förskjutning ägt rum i riktning mot ökat antal ordinarie. Den huvudsakligen bestämmande
faktorn härvidlag har varit, att den prövotid, som tillförordnade-tiden
avsetts utgöra, icke utsträckts allt för långt. Svenska postmannaförbundet bär
vid preciserandet av sina önskemål beträffande förslaget till postverkets stat år
1919 ifrågasatt, att denna prövotid måtte begränsas till högst 1 år.

Liksom för övriga tjänstemän måste givetvis för de tjänstemän, om vilka
det här särskilt är fråga, förutsättas lämplighet, ådagalagd under skälig ansedd tid.
Den prövning, som alltså, bär som eljest, erfordras, torde kunna äga rum under
tillfälliga uppdrag, då vederbörande uppbär vikariatsersättning.

På grund av dessa omständigheter är från generalpoststyrelsens sida intet

De lägre
posttjäiistemännens
indelning
i 1
avlöningsgrupper.

De lägre
tjänstemännens
avlö
ningar.

54 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

att erinra mot den för personalen fördelaktiga bestämmelse, som innefattas i kommissionens
berörda förslag till avlöning under stadigvarande uppdrag.

Det torde vara mycket naturligt, om från postexpeditörernas sida framställdes
krav på en liknande bestämmelse till deras förmån. Det lider heller intet tvivel,
att en bestämmelse i sådan riktning kunde vara förmånlig för ordnande av den
löpande posttjänsten vid trafikökningar, vare sig tillfälliga eller sådana, som kunna
antagas bliva av mera stadigvarande och bestående natur. Det kan nämligen därvid
inträffa, att göromål, som egentligen borde ankomma på förste postexpeditör,
måste uppdragas åt postexpeditör på den grund, att ett omdisponerande av de tillgängliga
förste postexpeditörerna icke kan låta sig göra. Sådana trafikökningar förekomma
alltid vid vissa tider av året, exempelvis jul och nyår, och följa givetvis än
här och än där med den ständiga normala trafikstegringen. De torde vara att emotse
i än större omfattning i och med att postverkets rörelsegrenar ökas. I sådant
hänseende komma helt visst kronouppbördens förmedlande genom postverket samt
införande av postcheckrörelse att göra sig starkt gällande.

Med avseende härå föranledes generalpoststyrelsen att i detta sammanhang
föreslå sådan ändring av § 8 i avlöningsreglementet, att generalpoststyrelsen beredes
möjlighet att — i motsvarighet till vad redan nu är och av kommissionen
ifrågasatts i fortsättningen böra vara fallet i fråga om tjänstemän av lägre grad än
postexpeditörs — anpassa användningen av postexpeditör och förste postexpeditör
vid varje tillfälle efter mängden och arten av det arbete, som föreligger.

Generalp oststyr elsen hemställer alltså, att åt § 8, sådan den av kommissionen
föreslagits, gives följande förändrade lydelse: »Postexpeditör, förste postiljon — —
— — göromål, vilka eljest ankomma på förste postexpeditör, överpostiljon, förste
postiljon eller postiljon av klass 1, erhåller så stort tillägg — — — — — — —

befattning».

För de lägre tjänstemännen i postverket, d. v. s. tjänstemän av lägre grad
än postexpeditörs, reglerades avlöningarna så sent som är 1913. Därförut hade
de reglerats 1907.

För tjänstemän tillhörande denna grupp, vartill jämväl skulle hänföras vaktmästarna
hos generalpoststyrelsen, föreslår kommissionen de begynnelse- och slutavlöningar,
som finnas här nedan återgivna vid sidan av motsvarande belopp enligt
1907 och 1913 års regleringar.

Postilion av klass 2.

; Procentuell höjning en Begynnelse-

och slutavlöning ligt kommissionens

förslag

enligt 1907 i

enligt 1913

enligt kom-

års regle-ring

års regle-ring

missionens ;
förslag

sedan 1907

i sedan 1913

1,100: —

1,200: —

1,550: —

40. o

29.10

1,400: —

1,650: —

1,95''!: —

39.28

18.18

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 382.
Postiljon av klass 1 (ny tjänstegrad).

Procentuell höjning en-

Begynnelse- och slutavlöning

ligt kommissionens
förslag

| enligt 1907

enligt 1913 i enligt kom-

1 års regie-

års regie- | missionens

sedan 1907-; sedan 1913

lång

ring ; förslag

! 1,650: —

i

1

_ \

—

— | 2,250: —

- i -

Förste postiljon.

Procentuell höjning en- 1

begynnelse- och slutavlöning ligt kommissionens

förslag

enligt 1907

[enligt 1913

enligt kom-

års regie- J

års regie-

missionens

sedan 1907

sedan 1913

ring

ring

förslag

1,840: —

1,500: —

; 1,850:— |

38.06

23.38

1,640: —

1,950:— •

2,400: — :

46.34

23.0 7

Överpostiljon (nyinrättad år 1917).

Procentuell höjning en Begynnelse-

och slutavlöning ligt kommissionens

förslag

enligt 1907 ! enligt 1913 j enligt korn- ;

års regie- års regie- j missionens sedan 1907 o-, i?*®

ring ring1) j förslag (1917)

1,740:— , 2,100:- - 20. n s

2,190: - 2,700:— ; — 28,2!)

Förhöjningarna från år 1907 växla sålunda mellan omkring 38 procent och
46 procent. De torde möjligen kunna befinnas höga vid jämförelse med den enligt
ovanberörda prisstatistik beräknade fördyringen under perioden 1905—1913. Kommissionen
har ju emellertid här icke annat än konsekvent tillämpat grundregeln,
att den nu ifrågavarande löneregleringen skulle taga hänsyn till, utom kostnadsstegringen,
jämväl tjänstemännens legitima behov av en genomgående förbättring uti
levnadsstandard; och generalpoststyrelsen har alltså för sin del ingen erinran att göra

l) Med tillägg av 240 kronor enligt § 8 i avlöningsreglementet sådan densamma lyder
enligt beslut År 1916.

Kvinnliga
biträdon och
deras avlöningar.

Avlöning till
kvinnliga
posto ixpeditörer.

Avlöningarna
till manliga
postoxpeditörer.

56 Kungl. Maj.ts nåd., proposition Nr 382.

mot de av kommissionen för såväl de lägre tjänstemännen vid distrikts-och lokalförvaltningarna
som vaktmästarna hos generalpoststyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen.

För de kvinnliga biträdena har kommissionen föreslagit en för dem synnerligen
välbehövlig förhöjning i själva avlöningen, ävensom att de i avseende å ortstillägg
skulle likställas med andra kvinnliga befattningshavare i postverket.

Just med hänsyn till det av kommissionen anförda förhållandet, att åt vissa
av de av hos generalpoststyrelsen anställda kvinnliga biträdena överlåtits ensartade
göromål som åt kvinnliga postexpeditörer, hade det varit önskvärt, om kommissionen,
såsom det synes till en början haft för avsikt, föreslagit införande i postverkets
centralförvaltning, i likhet med vad är förhållandet inom vissa andra centrala ämbetsverk,
av en högre grad av kvinnligt biträde.

Den sporre till ökad arbetsintensitet och bättre arbetsresultat, som en dylik
befordringsmöjlighet skulle medföra, vore utan tvivel av stort värde.

För kvinnlig postexpeditör föreslår kommissionen begynnelseavlöning 1,900
kronor samt slutavlöning 2,700 kronor. Sedda i förhållande till övriga av kommissionen
föreslagna avlöningsbelopp för högre tjänstemän, torde de sålunda föreslagna
lönesatserna icke i och för sig giva anledning till erinran.

Emellertid är att anmärka, att enligt kommissionens förslag slutavlöningen skulle
uppnås först efter 12 år, under det att den för närvarande uppnås efter 9 år. Beträffande
motsvarande tjänst vid statens järnvägar eller kvinnlig kontorsskrivare,
skulle enligt kommissionens förslag gälla, att slutavlöning ernås efter 9 år. Det
hade varit önskligt, att kvinnlig postexpeditör i detta hänseende icke, såsom nu
skulle bliva fallet, dels fråntoges en förmån, som hon hittills haft, och dels ställdes
sämre än motsvarande befattningshavare i statens järnvägar. Generalpoststyrelsen
ser sig emellertid nu icke i tillfälle att föreslå något sätt, på vilket denna ojämnhet
skulle utplånas, men har dock velat hänvända uppmärksamheten på förhållandet.

Generalpoststyrelsen övergår härefter till kommissionens förslag i fråga om
avlöningarna till de manliga postexpeditörerna.

I gällande avlöningsreglemente är begynnelseavlöningen för dessa tjänstemän
bestämd till 1,800 kronor. Emellertid medgavs samtidigt med det ursprungliga
reglementets antagande 1909, att den, som antagits till e. o. postexpeditör före
utgången av år 1909, skulle få såsom ordinarie postexpeditör börja med en begynnelseavlöning
av 2,200 kronor; och därefter har genom olika beslut av Eders Kungl.
Maj:t och riksdagen medgivits, att personer, som antagits till e. o. postexpeditörer
under åren 1910—1915, må såsom ordinarie postexpeditörer uppbära begynnelseavlöning
med 2,000 kronor.

Begynnelseavlöningen för nyutnämnd manlig postexpeditör utgör således i
närvarande stund 2,000 kronor. Härtill komma 3 ålderstillägg, vart och ett på
200 kronor, efter 2 respektive 4 och 6 år samt 4 ålderstillägg, vart och ett på
300 kronor efter 9 respektive 12, 15 och 18 år.

Nu föreslår kommissionen den avlöningsskala, som återgives i efterföljande
tabeller. Dessa visa dessutom den ifrågasatta regleringens verkan dels för sådana
postexpeditörer, vilka börjat med en begynnelseavlöning av 2,200 kronor, och dels
för dem, som börjat med 2,000 kronor.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 382.

57

Postexpeditör med begynnelseavlöning av 2,000

Postexpeditör med begynnelseavlöning av 2,200

Års-

klass

Levnads-

ålder

ungefär

Nu-

varande

avlöning

Före-

slagen

avlöning

Ökning

Års-

klass

Levnads-

ålder

ungefär

Nu-

varande

avlöning

Före-

slagen

avlöning

Ökning

absolut

relativ

%

absolut

relativ

°/

SO

1

26

2,000

2,500

500

25.—

1

26

2,200

2,500

300

13.63

2

27

2,000

2,500

500

25.—

2

27

2,200

2,500

300

13.68

3

28

2,200

2,500

300

13.64

3

28

2,400

2,500

100

4.16

4

29

2,200

2,800

300

27.27

4

29

2,400

2,800

400

16.67

5

30

2,400

2,800

600

16.0 7

5

30

2.600

2,800

200

7.69

6

31

2.400

2,800

400

16.67

6

31

2,600

2,800

200

7.69

7

32

2,600

3,100

400

19.23

7

32

2,600

3,100

500

19.23

8

33

2,600

3,100

500

19.23

8

33

2,900

3,100

200

6.90

9

34

2,600

3,100

500

19.23

9

34

2,900

3,100

200

6.9 0

10

35

2,900

3,400

500

17.24

10

35

2,900

3,400

500

17.24

11

36

2,900

3,400

500

17.24

11

36

3,200

3,400

200

6.25

12

37

2,900

3,400

500

17.24

12

37

3,200

3,400

200

6.25

13

38

3,200

3,700

500

15.63

13

38

3,200

3,700

500

15.63

14

39

3,200

3,700

500

15.03

14

39

3,500

3,700

200

5.71

IB

40

3,200

3,700

500

15.63

15

40

3,500

3 700

200

5.71

16

41

3,500

4,000

500

14.29

16

41

3,500

4,000

500

14.2 9

17

42

3,500

4,000

500

14.29

17

42

3,800

4,000

200

5.-2 6

18

43

3,500

4,000

500

14.29

18

43

3,800

4,000

200

5.26

19

44

3,800

4,300

500

13.16

19

44

8,800

4,300

500

13.16 !

Som av dessa tabeller tydligt framgår, är det endast i några få undantagsfall,
som avlöningsförhöjningen för postexpeditörerna skulle bliva ens så stor, att
det täcker en levnadskostnadsstegring, beräknad till ungefär 20 procent. Att levnadskostnadsstegringen
för perioden 1905—1913 icke kan antagas vara lägre än
20 procent, anser generalpoststyrelsen vara alldeles uppenbart, med stöd av den
ovan omnämnda beräkningen i sådant hänseende på grundval av socialstyrelsens
officiella prisuppgifter för ett antal viktigare förnödenheter. Riktigheten av denna
slutsats styrkes ock av den avsevärda procentuella förhöjningen, 38 procent—46
procent, kommissionen satt i fråga för tjänstemännen av lägre grad än postexpeditörs.

Generalpoststyrelsen kan ej biträda ett förslag med innebörd, att avlöningarna
höjas, om ock blott provisoriskt, så obetydligt, att de icke längre bibehållas vid
oförminskad köpkraft.

Kommissionen har, såsom redan påpekats, under den allmänna delen hänvänt
uppmärksamheten på svårigheten för staten att vid nuvarande avlöningar rekrytera
och bibehålla en tjänstemannakår, som fyller måttet i fråga om intelligens, initiativ
och allmän duglighet i övrigt. Och å sid. 108 i betänkandet lämnar kommissionen
i fråga om särskilt postverket den fullt riktiga uppgiften, att rekryteringssvåiigheterna
där gjort sig starkt gällande. »Antalet kompetenta sökande», säger kommissionen,
»till de elevkurser, som av general poststyrelsen årligen anordnas för utbildning
av extra postexpeditörer, har år från år minskats, och ett stort antal
kursdeltagare — vissa år bortåt halva antalet — hava lämnat anställningen redan
imder utbildningstiden.»

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 342 höft. (Nr 382.) 8

58

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 382.

Generalpoststyrelsen vill härtill lägga, icke blott att det är antalet sökande,
som minskats, utan även att bland sökandena en påvisbar försämring med avseende
å kunskapsmått gjort sig gällande, ävensom att de, som under postelevkursernas
fortgång lämnat desamma, i regel äro de bästa.

Det lider intet tvivel, att dessa, som på detta sätt under pågående postelevkurs
lämna densamma, därvid påverkats av den närmare kännedom de under tjänstgöringen
i verket vunnit om avlöningsförhållandena därstädes, och att från deras
sida därvid det största beaktande fästs icke blott, såsom kommissionen betonat, vid
begynnelseavlöningens storlek utan ock vid sådana faktorer som slutavlöningen i
lägsta ordinarie tjänst, tiden för dennas uppnående samt i vilken mån en ofördelaktig
skillnad i sådana avseenden är för handen vid en jämförelse med andra verk.

I sådant hänseende kan general poststyrelsen icke underlåta att finna det anmärkningsvärt,
att under det slutavlöning för en stationsskrivare å billigaste ort,
4,320 kronor, enligt kommissionens förslag uppnås redan efter 15 års ordinarie anställning,
en postexpeditör skulle uppnå sin slutavlöning, 4,300 kronor, först efter
18 år. Vid rekryteringen skulle postverket sålunda hava att utstå konkurrens icke
blott med enskilda affärsföretagare utan även med statens järnvägar. Det torde
vara uppenbart, att general poststyrelsen — även med bortseende från det redan
påvisade, med avseende å prisstegringen mindre tillfredsställande uti de föreslagna
postexpeditörsavlöningarna — måste inlägga en bestämd gensaga mot en sådan
grundväsentlig olikhet mellan avlöningsförmånerna uti statens järnvägar och postverket.
Och det synes generalpoststyrelsen vara så mycket mindre skäl att, med
godkännande av kommissionens förslag i denna del, nu införa en sådan olikhet till
förmån för stationsskrivarna, som dessas avlöningar, även med inräknande av dem
senast beviljade tillfälliga avlöningstillägg. hittills legat något under postexpeditörernas.
Från postexpeditörsliåll kan detta med fullt skal icke komma att uppfattas
annorlunda än som ett orättvist gynnande av stationsskrivarna.

Kommissionen har själv å sidan 54, sista punkten, fäst uppmärksamheten å
den genom dess förslag uppkommande skillnaden samt framhållit önskvärdheten av
dess utjämnande, men dock icke funnit sig i stånd att framlägga något förslag i
sådant hänseende. Där liksom överst å sid. 109 låter kommissionen förstå, att
hindret skulle legat i avlöningsskalornas olika konstruktion i de. skilda verken,
d. v. s. att kommissionen här känt sig stå inför en av de lönetekniska svårigheter,
om vilka kommissionen vid flerfaldiga tillfällen lämnar en antydan utan närmare
redogörelse.

Generalpoststyrelsen anser emellertid, att i det förevarande fallet dessa svårigheter
kunna övervinnas, och tillåter sig härvid till en början hänvisa till följande
sammanställning, vilken lämnar

dels en jämförelse mellan verkningarna av de utav kommissionen föreslagna
avlöningsskalorna för postexpeditörer och stationsskrivare, av vilken jämförelse
nödvändigheten av en förbättring för postexpeditörerna tydligt framgår,

dels ock en jämförelse mellan verkningarna av en inom generalpoststyrelsen
nu uppgjord avlöningsskala för postexpeditörer och den av kommissionen föreslagna
skalan för stationsskrivare, av vilken jämförelse inhämtas, att, även med den av
generalpoststyrelsen uppgjorda nya skalan, postexpeditören dock alltid kommer att
i någon mån ligga under stationsskrivaren.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

59

Stationsskrivare
enligt kom-missionens för-slag (å billigaste
ort)

Postexpeditör
enligt kom-missionons för-slag (å billigaste
ort)

Minskning för
postexpeditör
vid jämförelse
med stations-skrivare

Postexpeditör
enligt general-poststyrelsens
löneskala (å
billigaste ort i

Minskning för j
postexpeditör
vid jämförelse \
med stations- i
skrivare

2,520

2,500

— 20

2,500

— 20

2,520

2,500

— 20

2,*00

— 20

2, *20

2,500

— 20

2,500 •

— 20

2,880

2,800

— 80

2,800

— 80

2,8S0

2,800

— SO

2,800

— 80

2,880

2,800

— 80

2,800

— 80

3,240

3,100

— 140

3,100

— 140

3,240

3,100

— 140

3,100

— 140

2,240

3,100

— 140

3,100

— 140

3,600

3.400

— 200

3,*00

— 100

3,600

3,400

— 200

3,500

— 100 1

3,600

3,400

— 200

3,500

— 100

3,060

3,700

— 260

3,900

— 60 1

3,960

3,700

— 260

3,900

— 60

3,960

3,700

— 260

3,900

— 60

4,320

4,000

— 320

4,300

- 20 j

4.320

4,000

— 320

4,300

— 20 1

4,320

4,000

— 320

4,300

— 20

4,320

4,300

— 20

4,300

— 20

4,320

4,300

— 20

4,300

— 20

4,320

4,300

— 20

4.300

- 20

Enligt den av general poststyrelsen uppgjorda nya avlöningsskalan för postexpeditör,
skulle avlöningsförhöjningarna, som av kommissionen genomgående föreslagits
till 300 kronor, efter avlöningsbeloppet 3,100 kronor höjas till 400 kronor.

Den genomgående avlöningsskalan för samtliga manliga posttjänstemän av
postexpeditörs och högre grader är för närvarande sammansatt så, att avlöningsförhöjningarna
längst ned på skalan äro på 200 kronor till och med avlöningssatsen
2,600 kronor, därefter på 300 kronor till och med avlöningssatsen 3,800 kronor,
därefter på 400 kronor till och med avlöningssatsen 5,000 kronor och därutöver
slutligen på 500 kronor. Något principiellt nytt innebär sålunda icke införande av
avlöningstillägg på 400 kronor. Att de införas något tidigare i skalan, än som hittills
varit fallet, står väl i överensstämmelse med det sakförhållandet, att under
tiden 1905—1913 en avsevärd prisstegring inträtt. Vid en jämförelse med förhållandena
för en stationsskrivare är dessutom att märka, att dennes samtliga avlöningstillägg,
även de första, i verkligheten utgå med 360 kronor och icke med
300 kronor, som den för dem föreslagna avlöningsskalan synes utvisa. Stationsskrivare
erhåller nämligen alltid inkvarteringsersättning med lägst 20 procent å den
fästa avlöningen.

Som generalpoststyrelsen redan tillåtit sig påpeka, kommer postexpeditören
vid den uppgjorda nya skalan år för år att uppbära något lägre avlöning än stationsskrivaren,
men den synnerliga fördelen vinnes, att den sammanlagda avlöningsförhöjningen
om 1,800 kronor, som för dessa två tjänster skiljer begynnelseavlöningen
från slutavlöningen, i båda fallen intjänas på 15 år.

60

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Från denna sida sett kan sålunda, enligt generalpoststyrelsens förmenande,
ingen anmärkning göras mot denna löneskala.

Det återstår då att se till, i vilken mån en sådan förändring av avlöningsskalan
för postexpeditörerna kan påkalla ändring av avlöningsskaloma för de närmast
liggande högre tjänstemännen i postverket, samt huruvida en sådan ändring kan låta
sig genomföras utan verkliga olägenheter.

Enligt kommissionens förslag löpa avlöningsskaloma för de tjänster, om vilka
det i detta sammanhang kan vara fråga, i varandra på sätt framgår av följande
sammanställning:

postexpeditör

förste

postexpeditör

postmästare
klass 4

2,500

_

_

2,800

—

—

3,100

—

3,400

—

—

3,700

3,700

—

4,000

4,000

4,000

4,300

4.300

4,300

—

4,700

4,700

.

—

5,100

Enligt generalpoststyrelsens förmenande kunde skalorna omläggas att sammanlöpa
sålunda:

postexpeditör

förste

postexpeditör

postmästari
klass 4

2,500

—

_

2,800

—

—

3,100

*

—

3,500

3,500

—

3,900

3,900

3,900

4,300

4,300

4,300

—

4,700

4,700

—

—

5,100

Begynnelseavlöningen för förste postexpeditör skulle således sänkas med 200
kronor, samtidigt varmed samtliga hans avlöningstillägg skulle bestämmas till 400
kronor vartdera. För postmästare av klass 4 skulle begynnelseavlöningen sänkas
med 100 kronor, med en motsvarande förändring i fråga om avlöningstiliäggen.

Denna sänkning av den utav kommissionen föreslagna begynnelseavlöningen
för förste postexpeditör innebär i tillämpningen ingalunda en motsvarande verklig
försämring i förste postexpeditörernas avlöningsförmåner. Postexpeditör vinner
nämligen, utom i något alldeles särskilt undantagsfall, befordran till förste postexpeditör
först vid sådan tidpunkt, att han som förste postexpeditör kommer i åtnjutande
av ett avlöningsbelopp, som ligger ovanför den för denna tjänst här föreslagna
grundavlöningen. Och beträffande postmästare av klass 4 torde det ytterligt
sällan inträffa, att sådan tjänst tillträdes vid så unga år, att vederbörande får
åtnöjas med den för tjänsten bestämda begynnelseavlöningen.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 382. 61

Med avseende ä vad nu framhållits vill generalpoststyrelsen således påyrka,
att beträffande konstruktionen av avlöningsskalorna för manlig postexpeditör, förste
postexpeditör och postmästare av klass 4 vidtagas de förändringar, som framgår av
ovanstående.

Den merkostnad, som — med beräkning av de i tabellen å sid. 18 upptagna
avlömngsbelopp — härigenom skulle uppkomma, belöper sig, enligt nu verkställd
approximativ uppskattning, till allenast omkring 75,000 kronor. Denna merkostnad
torde få anses förhållandevis liten.

Härvid har general poststyrelsen räknat med och finner sig alltså böra föreslå,
att till förmån för de äldre postexpeditörer, vilka börjat med en begynnelseavlöning
av 2,200 kronor, införes en övergångsbestämmelse med innebörd, att sådan postexpeditör
skulle vid inträde å den antagna nya avlöningsskalan få räkna sig till
godo två år av sin extra ordinarie-tid.

En sådan övergångsbestämmelse anser generalpoststyrelsen nödvändig. Genom
motsvarande tidigare omnämnda övergångsbestämmelse till 1909 års avlöningsrcHemente
tillförsäkrades sådan postexpeditör en viss förmån i förhållande till yngre
postexpeditörer, för vilkas antagande och utbildning gällt något olika grunder. Därest
den nu föreslagna övergångsbestämmelsen icke infördes, skulle följden bliva, att den
en gång sålunda erhallna förmånen att ligga ett steg över i avlöningsskalan bortelimmerades,
och den förhöjning, som sådan äldre postexpeditör erhölle vid övergången
till den nya skalan, bleve förhållandevis lägre än för hans yngre kamrater
Detta framgår närmare av tabellen å sid. 14-15. Det torde icke kunna bestridas,
att härigenom dessa äldre postexpeditörer bleve föremål för en orättvis behandling.

General poststyrelsen vill slutligen, utan att i denna del ingå på en detaljgranskning,
till att börja med göra några korta anmärkningar i fråga om de av
kommissionen föreslagna avlöningarna till tjänstemän av högre grad än postexpeditörs.

Kommissionen har själv å sid. 110 framhållit, att — bortsett från den förbättring
i avlöningshänseende, som genom den under rubriken »ortstillägg» omnämnda
utsträckta rättigheten att komma i åtnjutande av dylikt tillägg skulle tillgodokomma
vissa tjänstemän, stationerade å dyrort — den föreslagna förhöjningen
för tjänstemän av högre grad än postexpeditörs skulle belöpa sig till ett genomgående
belopp av 500 kronor. Kommissionen har ävenledes själv gjort ett medgivande
av innehåll, att en sådan förhöjning av de här ifrågavarande avlönimnsbeloppen
måste anses obetydlig.

Härefter sammanställas avlöningsbeloppen för de manliga tjänstemännen av
högre grad än postexpeditör enligt nuvarande bestämmelser och enligt kommissionens
förslag.

No

Sedan

Ökning i procenl

Nu

Sedan

3,200

3,700

+ 15.63

6,000

6,500

3,500

4,000

-f- 14.29

6,500

7.000

3,800

4,300

-j- 13.16

7.000

7,500

4,200

4,700

+ 11.90

7.500

8,000

4,600

5,100

+ 10.8 7

8,000

8,500

5,000

5,500

-j- lO.oo

8,500

9,000

5,500

6,000

-f- 9.0 9

9,000

9,500

Ökning i procent

+ 8.33
+ 7.69
+ 7.14

-j- 6.6 0

4- 6.25
+ 5.88
+ 5.5 6

Dä, såsom inledningsvis påpekades, den fördyring, med vilken man vid den
föreliggande löneregleringen kan anse sig böra räkna, uppgår till minst 20 procent,
är det uppenbart, att kommissionens förslag i denna del är långt ifrån tillfreds -

Avlöningamn
till
tjänstemän
av högre
gräl i allmänhet.

H2

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 382.

ställande. Kommissionen liar bär icke nått fram till det syfte, densamma enligt
dess uttalanden i den allmänna delen velat nå genom att alternativet lönereglering
valts framför alternativet tillfälliga lönetillägg.

I verkligheten är emellertid kommissionens förslag för samtliga de högre
tjänstemännens vidkommande ingenting annat än ett förslag om ett summariskt
tillmätt tillfälligt aviöningstillägg av i genomsnitt 500 kronor över lag. Och detta
täcker icke annat än i undantagsfall ens närmelsevis fördyringen, än mindre tar
det någon hänsyn till tidsförhållandena i övrigt.

Såsom generalpoststyrelsen tidigare påpekat i fråga om kommissionens förslag
till avlöningar för tjänstemännen av lägre grad än postexpeditörs, har kommissionen
därvid konsekvent tillämpat den riktiga principen, att förhöjningarna böra icke blott
motsvara fördyringen utan dessutom taga hänsyn till Övriga tidsförhållandena. Oä
kommissionen nu, såsom nyss påvisats, beträffande tjänstemännen av högre grad an
postexpeditörs — och jämväl beträffande postexpeditörerna — låtit förhöjningarna
stanna vid belopp, som icke ens tillfredsställa principens första sats, lärer det allmänna
omdömet icke kunna undgå att komma till den obestridligt riktiga slutsatsen,
att de högre tjänstemännen här blivit föremål för en i förhållande till de lägre
tjänstemännen påfallande ojämn behandling. ... . ...

Generalpoststyrelsen anser på den grund, att en genomgående höjning bor
vidtagas beträffande tilläggen till samtliga tjänstemän, tillhörande den högre gruppen,
dvs. till kvinnliga biträden, postexpeditörer och befattningshavare av högre grad;
och får generalpoststyrelsen förty hemställa, att de av kommissionen föreslagna
avlöningsförhöjningarna ökas med i genomsnitt 50 procent, i överensstämmelse med
vad som angives i efterföljande tabell. . .

Generalpoststyrelsen bär därvid förutsatt, att enahanda avlöningsförbättring
tilldelas jämväl personalen vid övriga nu ifrågavarande verk.

Av generalpoststyrelsen föreslagna avlöningsskalor för tjänstemän av postexpeditörs
och högre grad.

Byråchef...............................

Postdirektör ...........................

i Kamrerare, sekreterare ............

Postmästare av klass 1 A.........

I Förste aktuarie, intendent, ombuds-j
man, postmästare av klass

överkontrollör .....................

Postmästare av klass 2 A, f
kontrollör ...........................

Postmästare av klass 3, manlig,

tmllör.................................

Postmästare av klass 4, manlig
Förste postexpeditör, manlig......

Postmästare av klass 3, kvinnlig.

Postmästare av klass 4, »

Förste postexpeditör, »

Post" xpeditör, »

Biträde, kvinnligt

Kronor |

1

År

Kronor |

År

Kronor

År i

Kronor

År

Summa!

8,750

3 ‘

9,250

3

9,750

_

_

_

7,750

3

8,250

3

8.750

_

_

_

6.750

3

7,250

3

7,750

_

—

6,250

3

6,750

3

7,250

3

7,750

5,750

3

6,250

3

6,750

3

7,250

—

5,350

3

5,750

3

6,250

3

6,750 i

4,950

3

5,350

3

5,750

3

6,250

|

4,550

3

4,950

Q

O

5,350

3

5,750

_

_

4,150

3

4,550

3

4,950

3

5,350

_

_

3,750

3

4,150

3

4,550

3

4,950

12,750

3

3,050

3

3,350

3

3,750

4,150

3

3

4,550

_

_

3,500

3

3,700

3

4,000

_

_

—

3,300

3

5,500

3

3,700

: 2,500

3

2,700

3

2,900

3

3,100

3

3,300

2,100

3

2,300

3

2,500

3

2,700

3

2,900

I

_

1,900

! 3

2,100

3

2,300

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

A nedanstående tabell har angivits de sålunda föreslagna avlöningsbeloppens
fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, ävensom den förändring med avseende
å de kvinnliga befattningshavarnas pensionsunderlag, som i detta samband påkallas.

Manliga tjänstemän av postexpeditörs eller högre grad;
samt kvinnliga tjänstemän.......................................t

Lön

kronor

Tjänst-

görings-

penningar

kronor

Summa

kronor

6,075

3,675

9,750

5,775

3,475

9,250

5,475

3,275

8,750

5,175

3,075

8,250

4,975

2,775

7,750

4,750

2,500

7,250

4,450

2,300

6,750

4,150

2,100

6.250

3,850

1,900

5,750

3,600

1,750

5,350

3,350

1,600

4,950

3,150

1,400

4,550

2,900

1,250

4,150

2,800

1,200

4,000

2,700

1,050

3,750

2.675

1,025

3.700

2,550

950

3,500

2,475

875

3,350

2,450

850

3,300

2,325

775

3,100

2,300

750

3,050

2,175

725

2,900

2,050

700

2,750

2,025

675

2,700

1,875

625

2,500

1,725

575

2,300

1,575

525

2,100

1,425

475

1,900

klass 3

............ 2,550 kronor

förste postexpeditör
postexpeditör

2,850

2,150

1,900

» » » kvinnligt biträde .................................... 1,700 »

1 anslutning till vad ovan anförts, tillstyrker generalpoststyrelsen, att den
av kommissionen föreslagna avlöningsförhöjningen till den å postverkets övergångsstat
uppförda personliga verkmästarebefattningen för E. Y. Nyberg ökas till 750
kronor.

Vad däremot beträffar pensionerna, som ä upprepade ställen i kommissionsbetänkandet
varit föremål för kommissionens yttrande, har generalpoststyrelsen
visserligen icke något ändringsyrkande att framställa, men har generalpoststyrelsen

Avlöning till
en personlig
verkmästarebefattning.

Pensioner.

Övergångs bestämmel ser.

Ekonomisk

innebörd.

64 Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 382.

dock föranlåtits fästa uppmärksamheten å de skiljaktigheter, som i detta hänseende
förefinnas mellan jämnställda befattningshavare i olika verk.

Kommissionen har i fråga om övergångsbestämmelser föreslagit, att desamma
skulle utfärdas av Eders Kungl. Maj:t, därvid såsom huvudregel borde iakttagas,
att de nya avlöningsbestämmelserna skulle omedelbart efter deras trädande i kraft
varda i sin helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshavare så, som om
bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela ordinarie tjänstetid.

Generalpoststyrelsen har i samband med spörsmålet om de manliga postexpeditörernas
avlöningar framhållit behovet av en övergångsbestämmelse till förmån
för sådana manliga postexpeditörer, vilka antagits till extra ordinarie postexpeditörer
före utgången av år 1909.

Jämväl beträffande postverkets chauftörer vill generalpoststyrelsen i detta
sammanhang ifrågasätta en särskild bestämmelse av övergångsnatur.

Ordinarie postvaktmästare, som tjänstgöra såsom chaufförer, äro för närvarande
likställda med s. k. t. f. förste postvaktmästare, i det de äga jämlikt § 8 i avlöningsreglementet
uppbära tillägg till tjänstgöringspenningarna med 240 kronor om året.

Avsevärda svårigheter kunna möta icke blott att över huvud taget erhålla
fullt kvalificerade dylika tjänstemän, utan även att i tjänsten få behålla de redan
anställda. Bortsett från den yrkesutbildning en chaufför måste besitta, ligger det
nämligen stor vikt på hans rent allmänna kompetens. Han har ansvar för posternas
rättidiga vidarebefordran ävensom för deras vård och tillsyn under den tid de
transporteras av honom. Den av honom omhänderhavda materielen är dyrbar; och
transporterna genom starkt trafikerade gator, som ofta nog måste ske i sen stund,
men under aktgivande att anslutning till vederbörande bantåg eller ångfartyg icke
förloras, äro förenade med avsevärda risker. Vidare äro för personer inom chaufförsyrket
arbetsförtjänsterna i enskild anställning förhållandevis mycket goda.

Enligt generalpoststyrelsens förmenande vore det fördenskull önskvärt, att
general poststyrelsen kunde i en eller annan form tilldela postchaufförerna, åtminstone
för det närvarande, någon särskild gottgörelse. Det synes generalpoststyre''sen, som
om möj ighet härtill på ett lämpligt sätt skulle kunna beredas därigenom, att i
övergångsbestämmelserna infördes medgivande för generalpoststyrelsen att, därest
förhållandena anses så påkalla, tilldela chaufförer avlöning efter närmast högre
avlöningsklass än den, han eljest skulle tillhöra.

Rörande den ekonomiska innebörden i dess helhet av nu ifrågavarande reglering
av löneförhållandena vid postverket får generalpoststyrelsen anföra följande.

Kommissionen har å sid. 249 uppgivit, att den av dess förslag uppkommande
kostnadsökningen skulle belöpa sig till 2,412,865 kronor. Givetvis är beloppet i
fråga, som nu icke kan till siffran exakt angivas, beroende på i vilken proportion
nuvarande tjänstemän av postvaktmästares och förste postvaktmästares grad fördelas
på de föreslagna fyra nya grupperna av ifrågavarande tjänstemän, övergångsbestämmelser
m. m. Vid den granskning, som företagits hos generalpoststyrelsen, har
det velat synas, som om det angivna ökningsbeloppet skulle kunna nedsättas med
omkring 60,000 kronor eller till 2,350,000 kronor. Lägges emellertid till det sålunda
erhållna beloppet den ökning, som skulle föranledas av den utav generalpost -

05

Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 382.

styrelsen ifrågasatta allmänna genomsnittliga höjning av 50 procent i avlöningen
till kvinnliga biträden, postexpeditörer och tjänstemän av högre grad, eller omkring
450,000 kronor, torde kostnadsökningen i sin helhet för de slutgiltigt sammanfattade
förslagen kunna beräknas komma att stiga till omkring 2,800,000 kronor.

Stockholm den 5 april 1918.

Underdånigst:

JULIUS JUHLIN.

Herman Askberg. Jaques Pramberg.

C. Hasselrot.

Gustaf Kihlmark.
Föredragande.

Arvid Bildt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 342 käft. (Nr 382)

9

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 382.

Bilaga.

S a m in a n s t ä 11 n i n g

över

av Posttjänstemännens förening och Svenska Postmannaförbundet framställda
särskilda yrkanden om ändringar i det av 1915 års kommission framlagda förslaget
till tillfällig lönereglering för tjänstemän vid postverket.

P■ sttjänstemönnens förening har framställt följande yrkanden:

1) i fråga om ortstillägget:

d''-U att maximibeloppet av ortstillägget för tjänstemän av postexpeditörs
och högre grad måtte höjas på sätt närmare framgår av följande tabell:

Ort sg rupp

Nuvarande

maximum

Av föreningen
föreslaget maximum

för manlig
j tjänsteman

i

för kvinnlig
tjänsteman |

för manlig iför kvinnlig
tjänsteman j tjänsteman

J Ort, varest ortstillägget utgår med 10 % ...

300

150

350

200

» » » » * 15 » ...

450 i

225

525

300

dels ock att de kvinnliga tjänstemännen i fråga om ortstillägg måste helt
likställas med de manliga tjänstemännen och således äga att beräkna samma maximibelopp
som dessa;

2) i fråga om den fasta avlöningen:

att avlöningen till tjänstemän av postexpeditörs och högre grad måtte förhöjas
utöver vad av kommissionen föreslagits,

att avlöningsskalan för manliga postexpeditörer måtte förkortas från 18 till

15 år,

att avlöningsskalan för kvinnliga postexpeditörer måtte förkortas från 12
till 9 år;

3) i fråga om pensionerna:

att pensionorna för de kvinnliga tjänstemännen måtte bestämmas enligt pensionslagens
allmänna regler och utan användande av särskilda pensionsunderlag;

4) i fråga om löneregleringens ikraftträdande:

att löneregleringen måtte antagas att gälla retroaktivt från år 1918 års
början eller, om detta ej kunde ske, från den 1 juli 1918.

Svenska Postmannaförbundet har framställt följande yrkanden:

att det inom postverket tillämpade systemet med s. k. »tillförordnade» be -

67

Kungl. Majds nåd. ''proposition Nr 382.

fattningshavare inom befordrade tjänstegrader måtte upphöra och i stället så ordnas,
att alla tjänster måtte kunna besättas med ordinarie innehavare,

alt någon ytterligare löneförhöjning måtte kunna beredas postverkets chaufförer
antingen i form av en särskild riskpremie eller på annat sätt,

att tjänstemännen inom de lägre graderna måtte vid vikariat eller förordnande
på högre befattning kunna beredas någon högre vikariatsersättning än den enligt
avlöningsreglementet därför stadgade, d. v. s. skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna
i lägsta lönegraden för, å ena sidan, den befattning, som uppehälles, och,
å andra sidan, egen befattning,

att följande nya titlar måtte fastställas för den lägre postpersonalen, nämligen:
för förste postiljon och överpostiljon: förste kupémästare,
för samtliga förste postvaktmästare med expeditionsarbete, som övertagits
av postexpeditör: förste kontorsbiträde,

för dem, som handhava större förråd: förrådsföreståndare,
för förman för större arbetsstyrkor: uppsyningsman,
för förman för brevbärardistrikt: brevbärarförman,

för dem, som till allmänheten utdela penningar och värdeförsändelser: värdebrevbärare,

för tjänstemän i befordrad ställning, vilka icke förrätta expeditionsarbete av
den vikt, att de böra hänföras till förste kontorsbiträden: kontorsbiträde,

för alla övriga postiljoner i befordrad ställning: kupémästare, samt slutligen
för övriga tjänstemän benämning efter arten av arbetet, därvid postvaktmästare
å kontor skulle benämnas kontorsvakt.

samt att löneregleringen måtte antagas att gälla retroaktivt från 1918 års

början.