Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 378.

1

Nr 378.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ersättning
till korpralen J. E. Normans änka Agnes Cecilia
Norman och makarnas tre minderåriga barn; given
Stockholms slott den 30 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att korpralen Johan Edvin Normans änka Agnes Cecilia Norman
och makarnas minderåriga barn Gustaf Edvin Sigfrid, Erik Gunnar och
Edgar Sixten må å allmänna indragningsstaten åtnjuta ersättning till
belopp och under villkor i övrigt, som finnas angivna i förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 338 höft. (Nr 378.)

1

2

Kungl. Maj:ts nåd. pr■ position Nr 378.

Utdrag av protokollet över sjnförsvarsårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna au förde härefter:
Ang. er tätt- Uti en till Kungl. Maj:t ställd ansökning har avlidne korpralen

n''r7ien j°e. y''d andra eldarekompaniet Johan Edvin Normans änka Agnes Cecilia
Normans nka Norman, som är född den 9 oktober 1883, anhållit att utbekomma er“äri^allrn.
sättning enligt nädiga förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, för sig och
små minderåriga barn Gustaf Edvin Sigfrid, född den 31 augusti 1907,
Erik Gunnar, lödd den 15 december 1908, och Edgar Sixten, född den
24 december 1910.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Norman innehaft
anställning vid flottan åren 1906—1910, att han den 29 februari
1912 erhållit förnyad anställning vid flottan, att han under tiden 15 april—
28 september 1912 genomgått underofticersskola, att han därunder till

3

Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 378.

följd av drag i skolans lokaler ådragit sig förkylning, att han i anledning
härav den 30 september 1912 sjukmönstrat, därvid han konstaterats
lida av lungtuberkulos, att han därefter längre perioder vistats å sanatorium
och endast tidtals kunnat fullgöra sin tjänst vid flottan, att han
den 9 september 1917 avlidit i lungtuberkulos samt att han intill sin
död åtnjutit underhåll och vård genom militär myndighets försorg ävensom
avlöning av statsmedel.

Vidare inhämtas av handlingarna i ärendet.

Med skrivelse den 13 december 1917 hade stationsbefälhavaren
vid flottans station i Stockholm till riksförsäkringsanstalten översänt en
av änkan Norman gjord, till stationsbefälhavarens expedition den 2 oktober
1917 inkommen ansökning, att jämlikt bestämmelserna i förenämnda
förordning den 18 juni 1909 livräntor mätte tillerkännas henne och hennes
i äktenskap med korpralen Norman födda ovan omförmälda tre barn.
Riksförsäkringsanstalten, som efter inhämtande av yttrande i ärendet
från den hos anstalten anställda specialisten på lungsjukdomarnas område,
visserligen fann Norman hava ådragit sig ifrågavarande sjukdom
under sådana omständigheter, att, därest i övrigt erforderliga betingelser
varit för handen, ersättning jämlikt berörda förordning bort kunna utgå,
förklarade genom beslut deri 2L januari 1918, att, som enligt stadgandena
i § 12 av nämnda förordning framställning skulle göras inom två
år, efter det skadan yppats, vid äventyr att rätten till ersättning eljest
vore föiverkad, men, såvitt handlingarna i ärendet utvisad'''', dylik framställning
icke blivit gjord inom sålunda föreskriven tid, rikslörsäkringsanstalten
funne någ"n ersättning enligt berörda förordning icke kunna
utgå i förevarande fall.

Över nu föreliggande ansökning hava, efter särskilda nådiga remisser,
underdåniga utlåtanden innevarande år avgivits, av marinförvaltningen
den 7 februari, av riksförsäkringsanstalten den 21 mars och av
statskontoret den 19 april.

Marin förvaltningen har i sitt berörda utlåtande hemställt, att
Kungl. Maj.-t måtte förklara att deri omständigheten, att tiden för framställning
om ersättning vore tilländalupen, icke utgjorde hinder för
riksförsäkringsanstalten att pröva, huruvida sökanden och hennes tre
minderåriga barn vore berättigade att erhålla livräntor enligt förenämnda
förordning.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt förberörda utlåtande anfört,
bland annat, följande.

Den ersättning, varom nu vore fråga, omförmäldes i § 4 mom. 3
av nämnda förordning, vari stadgades, att om skadan medfört döden

4

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 378.

inom två år från olycksfallet eller från det sjukdomen bleve känd, skulle
i ersättning utgivas dels begravningshjälp med 75 kronor dels ock till
änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då skadan uppkommit,
en årlig livränta av 180 kronor från dödsfallet, så länge hon levde
ogift, och till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt eller
löddes därefter i ett förut slutet äktenskap, en årlig livränta av 90
kronor från dödsfallet, tills det uppnått 15 års ålder, dock att om livräntor
till efterlevande skulle sammanlagt överstiga 450 kronor, de
skulle, i förhållande till vad på en var livräntetagare belöpte, till detta
belopp nedsättas, så länge anledning till dylik nedsättning fortfore.

Riksförsäkringsanstalten ville framhålla, att även om rätten till
ersättning enligt omförmälda förordning icke, på sätt ovan nämnts, förverkats,
anstalten likväl med hänsyn till stadgandet i fråga om ersättning
i anledning av dödsfall skulle hava saknat befogenhet att till korpralen
Normans efterlevande utgiva ersättning, alldenstund hans ifrågakomma
sjukdom icke medfört döden inom två år från det densamma
blev känd.

Vidare ville riksförsäkringsanstalten erinra om att lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete ej innehölle bestämmelser
om att anspråk på ersättning skulle väckas inom viss tid eller att ersättning
i anledning av dödsfall allenast utginge, såvida dödsfallet inträffade
inom viss tid efter skadans inträffande.

Förenämnda nu gällande bestämmelser rörande ersättning för skada,
ådragen under militärtjänstgöring, vore avsedda att bringas i närmare
överensstämmelse med stadgandena i 1916 års olycksfallförsäkringslag,
och påginge utarbetandet av förslag i sådant avseende. Det syntes vara
sannolikt, att de förändringar uti förenämnda bestämmelser, som uti angivna
syfte kunde komma att av Kungl. Maj:t och riksdagen vidtagas,
även komme att avse borttagandet av den begränsning i ersättningsrätten,
som nu gällande preskriptionsbestämmelser utgjorde.

Dessutom ville riksförsäkringsanstalten framhålla, att då korpralen
Norman ända till sin död åtnjutit underhåll och vård ävensom avlöning
av statsmedel, han torde hava saknat anledning att därutöver söka särskild
ersättning. I allt fall syntes det vara förenligt med billighet, om
följderna av hans fullt förklarliga uraktlåtenhet att inom föreskriven tid
söka ersättning i förevarande fall kunde undanröjas.

Beträffande den omständigheten, att mer än två år förflutit mellan
dödsfallet och den tidpunkt, då korpralen Normans sjukdom först konstaterats,
torde böra beaktas, att förordningens härför tillämpliga bestämmelse
tillkommit för beredande av säkerhet, att döden verkligen

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 378.

förorsakats av den sjukd >m, som låga till grund för ersättningens utgivande.
I förevaranie fall måste ansas styrkt, att korpralen Norra
ms ifrågavarande, under militärtjänstgöring ådragna sjukdom förorsakat
döden. ''

På grund härav har riksförsäkringsanstalten ansett det vara med
billighet överensstämmande, att något understöd tillerkändes eller utverkades
åt änkan Norman och hennes minderåriga barn.

Statskontoret har i sitt utlåtande hemställt, att då starka billighetsskäl
i detta fall måste anses föreligga för beredande av sådan ersättning,
som i berörda förordning avsäges, Kungl. Maj:t täcktes i nådig
proposition föreslå riksdagen medgiva, att änkan Norman och hennes
minderåriga barn finge från allmänna indragningsstaten uppbära ersättning
till samma belopp och under enahanda villkor, som i sagda förordning
stadgades.

Med avseende å vad sålunda förekommit anser även jag sökanden
och hennes minderåriga barn på grund av de i ärendet föreliggande
särskilda omständigheter böra komma i åtnjutande av ersättning på sätt
statskontoret föreslagit, eller enligt de grunder, som finnas augrvna i
förordningen den 18 juni 1909.

Jag hemställer alltså, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva

att korpralen Johan Edvin Normans änka Agnes Cecilia- Norman
och makarnas minderåriga barn Gustaf Edvin Sigfrid, Erik Gunnar och
Edoar Sixten må å allmänna indragningsstaten åtnjuta ersäitning till
belopp och under villkor i övrigt, som fintias angivna i förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.

Vad departementschefen sålunda hemställt, behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, eu vid detta
protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

Eric Buud-Hdmer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 338 höft. (Nr 378. i

2