Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

1

Nr 373.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag
till rikets allmänna kartverk; given Stockholms slott den
26 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen l:o.

att

dels godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslagen till avlöniugsstat och övergångsstat för den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk att gälla från och med år 1919;

dels förklara,- att för åtnjutande av de i samma stater upptagna
avlöningsförmåner skola gälla de för dylika förmåner å den nuvarande
staten stadgade villkor och bestämmelser med de av departementschefen
tillstyrkta ändringar och tillägg;

dels förklara, att den, som med eller efter ingången av år 1919
tillträder ordinarie befattning å kartverkets avlöningsstat, skall vara
pliktig underkasta sig de för avlöningsförmånernas åtnjutande stadgade
villkor och bestämmelser samt att den innehavare av ordinarie befattningvid
kartverket, vilken icke före den 1 december 1918 anmäler, att han
vill övergå till ny stat och underkasta sig de för avlöningsförmåner
enligt densamma stadgade villkor och bestämmelser, och vilken ej heller
kan lagligen därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de enligt dittills
gällande stat honom tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i
den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit honom;

Bikung till riksdagens protokoll 1918. / samt. 333 höft. (Nr 373.)

I

2

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 373.

dels ock höja de under anslagstiteln »rikets allmänna kartverk» å
ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppförda särskilda anslag,
nämligen:

bestämda anslaget från .............

med .................................................

till...................................................

förslagsanslaget från ................

med .................................................

till....................................................

samt reservationsanslaget från

med .................................................

till....................................................

kronor 167,920

» 38,525

» 206,445;

» 28,580

» 875

» 29,455

» 144,300

» 57,500

» 201,800;

2:o.

att för diverse behov vid rikets allmänna karterk å extra stat för
år 1919 anvisa ett resevationsanslag av............................. kronor 16,000;

3:o.

att för diverse behov vid rikets allmänna kartverk å tilläggsstat
för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av .................. kronor 61,500.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd. och ynnerst^städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HellNER,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

l:o

I den till riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna statsverkspropositionen
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen dels i puukten 91
under nionde huvudtiteln att i avbidan på den proposition angående
ökat anslag till rikets allmänna kartverk, som Kungl. Maj:t kunde
komma att avlåta till riksdagen, beräkna en förhöjning i ordinarie anslaget
till nämnda kartverk från 340,800 kronor med 89,200 kronor till

430,000 kronor, dels ock i punkten 92 av samma huvudtitel att i avbidan
å blivande proposition angående anslag till diverse behov vid rikets
allmänna kartverk beräkna för detta ändamål å extra stat för år 1919
ett reservationsanslag av 10,000 kronor. Därjämte har Kungl. Maj:t i
punkten 24 av den samma dag avlåtna propositionen angående tilläggsstat
för år 1918 föreslagit riksdagen att i avbidan på blivande proposition
angående anslag för diverse behov vid rikets allmänna kartverkför
detta ändamål å tilläggsstat för år 1918 beräkna ett reservationsanslag
av 40,000 kronor.

Ordinarie
anslaget till
rikets allmänna
kartverk.

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

Jag anhåller nu att få underställa Eders Kungl. Maj:ts prövningfrågorna
om äskande av anslag av riksdagen för de sålunda angivna
ändamålen.

Nuvarande
stat m. va.

Det ordinarie anslaget till rikets allmänna kartverk upptages enligt
beslut av 1912 års riksdag sålunda:

Bestämt anslag:

Till avlöningar ...................................................................... kronor 167,920.

Förslagsanslag:

» ålderstiilägg ........................................................................ » 28,580.

Reservationsanslag:

» kartarbeten m. m............................................................ » 144,300.

Summa kronor 340,8u0.

För den civila personalen vid kartverket gäller enligt beslut vid
samma riksdag följande avlöningsstat och övergångsstat, motsvarande
förenämnda anslag till avlöningar och ålderstiilägg:

A. Avlöningsstat.

Lön

Tjänst-

görings-

Orts-

1

pennin-

tillägg

Summa

I Bestämt anslag.

gar

i 1. Deri geodetiska avdel-

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

ningen.

Härtill kunna komma fyra

1 observator ...........................

2,600

1,400

—

4,000

ålderstiilägg, vart och ett
å 500 kronor, efter'' re-

j 1 d:o ............................

2,600

1,400

—

4,000

spektive 5, 10, 15 och

j 1 geodet.................................

2,000

1,000

—

3,000

20 år. Av varje ålders-j
tillägg utgöra 350 kronorj

i 5 geodeter..............................

10,000

5,000

—

15,000

lön och 150 kronor tjänst-

'' göringspenningar.

i 2. Den topografiska andel-

Härtill kunna komma fyra

ningen.

ålderstiilägg, vart och ett
å 400 kronor, efter re-

i 1 manlig ritare eller gravör......

1,300

800

300

2,400 j

spektive 5, 10, 15 och

11 manliga ritare eller gravörer

14,300

8,800

3,300

26,400/

20 år. Av varje ålders-tiilägg utgöra 300 kronor

Till arvode åt manlig ritare eller

lön och 100 kronor tjänst-

gravör, sem förordnas att bi-träda vid ritar- och gravör-

göringspenningar.

arbetenas övervakande och led-

ning ävensom vid instruktion
av yngre ritare och gravörer

—

—

300 1

Kung!.. Majds nåd. proposition Nr 373.

5

•

1

Lön

Tjänst-görings -pennin-

Orts-

tillägg

Summa \

gar

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

!

3 Avdelningen för ekonomiska
arbeten och stomkartearbeten.

4,400

.2,000

1

6,400

/Efter 5 ar kan lönen höjas

1 arbetschef...........................

—

| med 600 kronor.

Härtill kunna komma fyra

:

.

ålderstillägg, vart och ett
å 500 kronor, efter re-

! 1 kartograf ...........................

2,000

1,000

—

ce

O

-

o

spektive 5, 10, 15 och

i 17 kartografer .......................

34,000

17,000

550

150

51,000]

1,600)

20 år. Av varje ålders-tillägg utgöra 350 kronor
lön och 150 kronor tjänst-. göringspenningar.

(Efter 5 år kan lönen höjas

j 1 kvinnlig ritare.................

900

) med 200 kronor och efter

1 7 kvinnliga ritare ..................

i

___

6,300

3,850

1,050

11.200J

10 år med ytterligare 200
l kronor.

| Till ersät! ning åt de geode ter och

kartografer, vilka förordnas att
biträda med ledning och tillsyn

1.500

under fältarbeten..................

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 vaktmästare ......................

700

350

150

1,200)

) med 100 kronor och efter

700

350

150

1,200]

| 10 år med ytterligare 100:

l kronor.

! Till arvoden åt extra personal

_

gratifikationer åt rilar- och
i gravörelever samt vikariats-ersättningar ......................

24,000

Säger

1

—

156,200

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillflgg .....................

—

—

27,600

Summa

—

—

—

183,800

Anm. 1. Den i staten upptagna avlöningen till arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska
arbeten och stomkartearbeten utgår endast under förutsättning, att han icke är militär i
aktiv tjänst, i vilket fall han endast äger uppbära arvode å 1,000 kronor.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor
Årligen.

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 373.

B. Övergångsstat.

Kronor

. _ .

I Bestämt anslag.

1 topograf, arvode, utgörande efter stadgat

avdrag .................................................

3 topografer, d:o d:o .................................

2,9301
8,790 (

Till detta begynnel3earvode, varav 1,000
kronor anses motsvara tjänstgörings-penningar, kanna komma fyra ålders-tillägg efter respektive 5, 10, 15 och
20 år; utgörande dessa åldcrstillägg,
likaledes efter stadgade avdrag, det
första och det tredje vartdera 490 kronor!
samt det andra och det fjärde vartdera!
485 kronor. Av varje åld.rstillägg anses|
150 kronor motsvara t jän stgörings-l
penningar.

Säger

11.720

II Förslagsanslag.

1

Till filderstillägg........................................

980

I

Summa

12,700

1

j

I1 Öl kartverket fastställes årligen av Kungl. Maj t inkomst- och
utgiftsstat för det kommande året. Den av Kungl. Maj:t den 31 december
1917 sålunda fastställda staten för ar 1918 upptager följande specifikation
till posten i avlöningsstaten till arvoden åt extra personal m. m.,
utökad med hänsyn till att en kartograf befattning för närvarande är
obesatt med därför avsett avlöningsbelopp å 3.000 kronor, nämligen:

Till arvoden åt extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever

samt vikariatsersättningar:

Till adjutanten i kartverkschefens expedition..................... kronor 1,000

» 1 geodetaspirant................................................................ » 2000

» 1 kartograf......................................................................... 2 932

» 1 kartografaspirant ......................................................... » 2 000

5 1 dit0..............................■........................................................ » 2’0O0

» 2 extra ritare samt tillfällig rithjälp, förslagsvis..... » 5,700

)> 2 extra gravörer, förslagsvis ....................................... » 3 900

» extra arbetskraft i geodetiska avdelningen................. » 2,000

» vaktmästarbiträden...................................................... % 1700

» vikariatsersättning ............................................................... ■*, 3''tQ8

Summa kronor 27,000.

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

Ur de för åtnjutande av de i avlöningsstaten upptagna avlöningar
stadgade villkor må tiar eiinras, att innehavare av ordinarie civil befattning
vid kartverket skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid möjligen inträdande
förändrad organisation av verket eller dess särskilda avdelningar eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom
därest verkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan anses såsom självständigt verk, eller därest vissa
ifrågavarande verk tillhörande göromål överflyttas till annat verk eller
icke vidaie förekomma, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad
och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, tjänstgöra å befattning med motsvarande eller liknande
uppgifter i annat verk. Avlöningsvil koren gälla i tillämpliga
delar även beträffande civil topograf å övergångsstat.

Enligt instruktionen för kartverket den 29 oktober 1912 fordras
för anställning såsom observator, geodet eller kartograf förutom provtjänstgöring
vid kartverket viss examen, nämligen för observator filosofie
licentiatexamen med ettdera av ämnena astronomi eller geodesi, för geodet
filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen, Addera med minst
betyget med beröm godkänd i ettdera av ämnena astronomi eller matematik,
samt för kartograf lantmäteriexamen. Manlig ritare eller gravör
skall för alt vinna ordinarie ans''ällning vid kartverket hava fyllt 22 år.

För så vitt tjänstgöringen är förlagd till verkets lokaler i Stockholm,
skall den dagliga arbetstiden å tjänsterummet varje söckendag
utgöra för manliga ritare och gravörer sju timmar samt för övriga civila
ordinarie befattningshavare ävensom för civila topo^rafer sex timmar.
Under fältarbeten, vari ritare och gravörer i regel icke deltaga, är den
dagliga arbetstiden längre.

Tillika har genom kungl. brev den 29 oktober 1912 bestämts, att
under fältarbeten samt vid resor till och från arbetsorterna observatörer,
geodeter, geodetaspiranter, kartografer och kartografäspiranter samt civila
topografer äga uppbära resekostnads- och tråkTamentsersättning enligt
fjärde klassen i resereglemente!. 1 förekommande fall åtnjuta ritare och
gravörer dylik ersättning enligt femte klassen.

Därutöver åtnjuter civil befattningshavare, som förrättar geodetiska
fältarbeten, under dylika arbeten eu särskild gottgörelse med 1 krona
Öl) öre om dagen.

8

Inkomna

framställ ningar.

Observatö rerna.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 373.

1 en av chefen för rikets allmänna kartverk med skrivelse den
1 december 1915 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning hava
observatörerna vid näftmda kartverk anhållit om beredande åt dem av
förbättrade avlöningsförhållanden. Vidare hava i särskilda av kartverkschefen
med skrivelser den 20 december 1915 och den 3 januari 19lfi
till Kungl. Magt överlämnade framställningar geodeter och kartografer
ävensom manliga ritare och gravörer vid verket anhållit om förbättring
i sina avlöningsförhållanden.

I samtliga dessa ärenden har löneregleringskommittén avgivit
betänkande den 6 november 1917.

Jag anhåller nu att först få lämna en kortfattad redogörelse för
innehållet i personalens särskilda framställningar.

I sin förevarande framställning hava observatörerna erinrat om nuvarande
avlöningsförmåner och kompetensvillkor för observatorsbefattningarna ävensom om
den till grund för nu gällande avlöning liggande jämställdheten med tjänstemännen
vid Sveriges geologiska undersökning.

Observatörerna framhålla — förutom jämställdhet med hänsyn till examenskompetens
— det synnerligen likartade arbete, som en observator vid kartverket
och en statsgeolog hade att utföra. Under byråarbetet utförde båda vetenskapligt
arbete med i huvudsak praktiskt ändamål, och båda hade att under viss tid av året
företaga fältarbeten inom olika delar av landet. Att observatörerna i kompetenshänseende
väl vore jämställda med statsgeologerna, framginge även av de arbeten,
de hade att utföra. Under byråarbetena skulle observatörerna nämligen leda de
skilda arbeten, som komme i fråga, utföra de mera krävande geodetiska och de
astronomiska beräkningarna, verkställa redigeringsarbeten av såväl det nya som
det äldre, förut blott delvis bearbetade observationsmaterialet samt i förekommande
fall vikariera för professorn vid generalstaben. Under fältarbeten hade de att
utföra triangel mätningar av första ordningen, basmätningar och astronomiska bestämningar.
Att härför fordrades en omfattande vetenskaplig specialutbildning,
syntes dem ligga i öppen dag.

Även i ett annat avseende vore observatörerna i samma belägenhet som statsgeologerna.
Det vore nämligen för dem svårt att erhålla extra arbeten utom verket,
varigenom de skulle kunna söka förbättra sin ekonomiska ställning. Mera omfattande
sådant arbete förhindrades genom de geodetiska fältarbetena, som i allmänhet
påginge omkring fem månader av året.

Efter påpekande av de stegrade levnadsomkostnaderna och svårigheten att
med familj kunna leva i huvudstaden på en inkomst av 3,700 kronor (= nuvarande
avlöning, sedan obligatoriska pensionsavgifter avdragits), erinra observatörerna, dels
att enligt den år 1914 av riksdagen fastställda nya lönestaten för Sveriges geologiska
undersökning avlöningen för statsgeologerna utginge enligt andra normalgraden, dels
att riksdagen år 1913 fastställt motsvarande avlöningsförmåner för meteorologerna
vid meteorologiska centralanstalten, med vilka observatörerna vid kartverket i mycket
vore jämförbara med avseende å såväl kompetens som arbete, dels ock att löne -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373. 9

regleringskommittén i sitt den 6 mars 1913 avgivna betänkande angående hydrografiska
byrån föreslagit enahanda avlöning för byråingenjörerna vid samma byrå.

Till bemötande av den invändningen, att endast några få år förflutit, sedan
nu gällande avlöningsförmåner fastställts, framhålla observatörerna, att vid kartverkets
lönereglering år 1912 de två observatorsbefattningarna blevo nyinrättade
och att löneförmånerna därför fastställdes efter de grunder, som då gällde för de
likartade statsgeologtjänsterna, men att innehavarna av sistnämnda tjänster redan
då framhållit dessa löneinkomsters otillräcklighet. Av såväl formella som i än
högre grad reella skäl syntes det därför ej kunna anses obilligt, att även observatörerna
sökte erhålla förbättring av sina lönevillkor, sedan de tjänstemän, med
vilka de jämställts, redan erhållit en sådan.

På grund av vad sålunda anförts hemställa observatörerna, att Kungl. Maj:t
måtte taga i övervägande, huruvida icke åt observatörerna vid rikets allmänna
kartverk skulle kunna beredas samma löneförmåner, som åtnjötes av tjänstemän
inom andra normalgraden i centrala ämbetsverk, samt huruvida icke — särskilt
med hänsyn till rådande dyrtid —- dessa löneförmåner skulle kunna beredas dem
retroaktivt från den 1 januari 1916.

Geodeterna hava i sin framställning — efter erinran om nu gällande avlöningsförmåner
och kompetensvillkor — framhållit, hurusom i likhet med observatörerna
geodeterna hade att utföra första ordningens triangel mätningar, basmätningar och
astronomiska bestämningar samt i förekommande fall vore skyldiga vikariera för
observatörer. Att härför fordrades en rätt omfattande vetenskaplig specialutbildning,
läge i öppen dag.

Efter vidare erinran, hurusom vid uppgörande av förslag till nu gällande
lönestat geodeterna ansetts närmast böra jämföras med adjunkter vid rikets allmänna
läroverk samt hurusom vid 1912 års riksdag en ny ordinarie geodetbefattning,
benämnd aktuarie, inrättats vid sjökarteverket med i huvudsak samma kompetensfordringar
som för geodet vid rikets allmänna kartverk men med avlöning såsom
för tjänsteman i första normalgraden, framhålla geodeterna, att denna skillnad i
avlöning motiverats av att geodet vid rikets allmänna kartverk förutsattes komma
att deltaga i fältarbeten omkring fem månader av året, under det att aktuarien
vid sjökarteverket, såvitt då kunde förutses, endast under en. högst två månader
komme att användas vid dylika. Häremot hade chefen för rikets allmänna kartverk
i kartverkskommissionen reserverat sig, och erfarenheten hade visat, att
aktuariens fältarbeten överskridit och komme att väsentligt överskrida förenämnda
en å två månader, under det att geodet under åren 1913—1915 deltagit under 3—5
månader i fältarbeten.

I avseende å kompetens och tjänsteförhållanden syntes sålunda faktiskt geodet
vid rikets allmänna kartverk och aktuarien vid sjökarteverket jämställda.

Geodeterna erinra ock om det av den s. k. lärarlönenämnden i dess den
31 oktober 1914 avgivna betänkande fiamlagda förslag angående avlöningsförbättring
för adjunkterna vid de allmänna läroverken (begynnelseavlöning 3,7(>0 och slutavlöning
5,700 kronor, vartill i Stockholm skulle komma kommunalt hyresbidrag
med 500 kronor) samt om läroverksöverstyrelsens däröver avgivna utlåtande, däri
för adjunkter föreslagits en begynnelseavlöning av 4,200 kronor med tro ålderstillägg
ä 500 kronor.

Hihang till riksdagens protokoll 191S. / sand. 333 höft. (Nr 373.) 2

Geodeterna.

10

Kartograferna
.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

Beträffande behovet av en löneförbättring framhålla geodeterna huvudsakligen
följande. De hade ej på grund av fältarbetena möjlighet att med extra arbete
utom verket i någon väsentlig mån förbättra sin ekonomi. Deras pension understege
med 300 kronor tjänstemännens av första lönegraden, och dock vore deras
arbete ytterst slitsamt under de krävande fältarbetena.

Att geodeterna ej nu begärde samma löneförmåner som de för läroverksadjunkter
föreslagna utan de något lägre för första gradens tjänstemän berodde
därpå, att de ansågo sin tjänsteställning och sitt arbete mera likartat de senares
samt att vid en möjligen inträdande förändrad organisation eller överflyttning av
kartverket eller någon dess avdelning till annat verk de genom sina fullmakter
vore underkastade följderna härav och deras ställning i det nya verket då givetvis
bleve densamma som förstagradstjänstemännens.

På grund av vad sålunda framhållits, hemställa geodeterna, att Kungl. Maj:t
måtte taga i övervägande, huruvida icke åt dem skulle kunna beredas samma löneförmåner,
som åtnjötes av tjänstemän inom första normalgraden i centralt ämbetsverk,
samt huruvida icke med hänsyn till rådande dyrtid dessa löneförmåner skulle
kunna beredas dem från och med den 1 januari 1917.

I en till löneregieringskommittén ingiven framställning har därefter geodeten
William Nilson å geodeternas vid kartverket vägnar föreslagit det tillägget till
förenämnda av geodeterna gjorda framställning, att hittillsvarande titel geodet måtte
ändras till statsgeodet. Till stöd härför har framhållits, att flera privata experter
på triangelmätningens område kallade sig geodeter.

I den av kartograferna avgivna framställningen erinras om nuvarande avlöningsförmåner
och kompetensvillkor samt framhållas enahanda jämförelsepunkter med
andra statstjänstemän (lantmäteristyrelsens byråingenjörer samt läroverksadjunkter),
som kommit till synes i geodeternas framställning.

I fråga om behovet av en löneförbättring framhålla kartograferna, att under
rådande dyrtid begynnelseavlöningen, 3,n00 kronor, ej kunde vara tillräcklig för
en familjeförsörjande tjänsteman, som måste hava sin vistelseort i Stockholm. Härjämte
betona de ett förhållande, som vore av rätt tryckande beskaffenhet i ekonomiskt
avseende och som måhända ej nog beaktats vid behandlingen av deras avlöningsfråga,
nämligen att kartografer med familj under 5 månader måste hålla sig med bostad på två
platser, dels i kartverkets huvudstation, Stockholm, dels i den trakt, där fältarbetet
under dessa 5 månader bedreves. Somliua kartografer, de vid stomkarteavdelningarna
och avvägningen, måste periodvis till och med vidkännas utgiften för hyrande av
tre bostäder. Dagtraktamentet bleve under sådana förhållanden särskilt med nu
stegrade levnadskostnader otillräckligt.

Någon möjlighet att med enskilt arbete underhjälpa den ekonomiska ställningen
förefunnes ej för kartograferna på grund av kartverkets fältarbeten under
5 månader av året. Semester medgåves nämligen icke under denna tid, maj—
september, då eljest arbeten av mot deras utbildning svarande beskaffenhet helst
kunde utföras. Tjänstledighet utöver semestern mot avstående av tjänstgöringspenningar
kunde vid kartverket på grund av kartografernas fåtal och det tid och
arbete krävande ekonomiska kartai betet, vanligen berörande tre län samtidigt, ej
heller lämpligen utan förbiseende av statens intresse medgivas.

Kartograferna hemställa alltså, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder,

11

Kungl. Mcij:ts nåd. proposition Nr 373.

varigenom åt dem från år 1917 skulle kunna beredas de löneförmåner, som åtnjötes
av tjänstemän i första normalgraden i centralt ämbetsverk.

Vad slutligen beträffar den av manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna
kartverk gjorda framställningen, avser det där framlagda förslaget, att bemälda
tjänstemän skulle erhålla lön 1,700 kronor, tjänstgöringspenningar 1,000 kronor
och ortstillägg 300 kronor eller tillhopa 3,000 kronor, jämte tre ålderstillägg a 500
kronor efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring.

Som stöd för framställningen åberopas i främsta rummet rådande höga levnadsomkostnader.
Vidare framhålles huvudsakligen följande.

I olikhet mot vad fallet vore med övriga manliga tjänstinnehavare inom
kartverket kunde ritarna och gravörerna icke hänvisa till någon annan kategori av
statstjänstemän, vilkas avlöningsstat skulle kunna tjäna till jämförelse vid bedömandet
av deras löneförhållanden.

Av en jämförelse med andra befattningshavare inom kartverket framginge,
att en viss, ej alltför stor skillnad i avlöningshänseende hittills förefunnits mellan
geodeter och kartografer å ena sidan samt ritare och gravörer å den andra. Vid
1912 års riksdag hade de senare tillerkänts en avlöning av lägst 2,400 kronor och
högst 4,000 kronor, medan geodeter och kartografer erhållit lägst *,000 kronor och
högst 5,000 kronor, alltså en skillnad av i lägsta lönegraden 000 kronor och i den
högsta 1,000 kronor. Skulle emellertid sistnämnda tjänstemän vid förnyad lönereglering
inom den närmaste tiden komma att erhålla begärd förhöjning, under det
att ritarnas och gravörernas avlöningar lämnades oförändrade, syntes det, som om
ovanberörda skillnad i inkomster skulle bliva större, än vad som kunde anses vara
förenligt med rätt och billighet.

Såsom ett ytterligare skäl till en löneförhöjning åberopades det förhållandet,
att den slutavlöning, 4,000 kronor, som ritare och gravörer enligt nuvarande bestämmelser
kunde uppnå, bibehållits oförändrad under flera årtionden, trots att levnadskostnaderna
under samma tidrymd varit stadda i oavbruten stegring. I likhet
med övriga civila tjänstemän inom kartverket vore ritarna och gravörerna därjämte
sedan år >913 uteslutna från möjligheten att genom övertidsarbete åt kartverket
bereda sig ökade inkomster.

Chefen för rikets allmänna kartverk har tillstyrkt samtliga dessa
framställningar, under framhållande att en eventuell höjning av ifrågavarande
befattningshavares avlöningsförmåner syntes böra medföra såväl
höjning i avlöningarna för å övergångsstaten kvarstående tre civila biografer
vilka avlönades efter samma grunder som geodeter och kartografer,
som ock en proportionell höjning av avlöningarna för kartverkets
övriga civila personal.

Löneregleringskommittcns yttrande är av följande huvudsakliga
innehåll:

»Då senaste lönereglering för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk
var föremål för riksdagens prövning, förklarade riksdagen, att den vid granskning
av Kungl. Majits då föreliggande förslag ej kunnat undgå att finna, att orga -

Manliga
ritare och
gravörer.

Chefen för
rikets
allmänna
kartverk.

Llinercgle nngskom mittén.

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373

nationell av allmänna kartverket och arbetssättet vid detsamma icke vore i alla
avseenden ändamålsenliga. De brister, som därvid förefunnes, hade också, enligt
vad riksdagen anförde, vid flerfaldiga föregående tillfällen blivit offentligt påvisade,
och till deras avhjälpande hade visserligen reformer tid efter annan vidtagits, men
orsaken till, att de fortfarande syntes bestå, ansåg riksdagen ligga däri, att reformerna
städse varit endast partiella och aldrig blivit byggda på en allsidig utredning, som
toge organisationsfrågan i ögonsikte ända från grunden.

Då en grundlig utredning i avseende på kartverkets organisation således
syntes riksdagen av behovet påkallad, kunde enligt riksdagens mening däri anses
ligga ett talande skäl för att icke då genom en lönereglering föregripa denna utredning,
men de skäl, som av vederbörande departementschef anförts för att med
det snaraste bereda kartverkets personal en bättre och framför allt tryggare ställning,
syntes riksdagen så övertygande, att därmed ej utan verklig olägenhet syntes
kunna anstå. De av Kungl. Maj:t föreslagna villkoren för löneförmånernas åtnjutande
vore också enligt riksdagens uppfattning fullt betryggande i det avseendet,
att även vid en tilläventyrs företagen omorganisation personalens övergång till nya
tjänstgöringsförhållanden utan svårighet skulle kunna genomföras.

Kommittén har velat bringa detta riksdagens uttalande i erinran, då nu fråga
föreligger om en ny reglering av avlöningsförhållandena för de flesta civila befattningshavarna
vid allmänna kartverket.

De framställningar, över vilka kommittén nu har att yttra sig, innebära,
dels att observatörerna, vilka för närvarande äro i avlöningshänseende jämställda
med lektorer vid de allmänna läroverken, måtte erhålla enahanda avlöningsförmåner,
som åtnjutas av tjänstemän inom andra normalgraden i centrala ämbetsverk, dels
att geodeter och kartografer, vilka nu äro i avlöningshänseende likställda med
adjunkter vid de allmänna läroverken, måtte komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner,
som tillkomma första gradens tjänstemän i de centrala verken, dels
att de å övergångsstat uppförda topograferna, vilka åtnjuta arvoden till enahanda
belopp, som är bestämt i avlöning för kartograf, minskat med en mot pensionsavgift
svarande summa, allt fortfarande måtte avlönas efter samma grunder som
geodeter och kartografer, dds ock att manliga ritare och gravörer måtte erhålla en
avlöningsförhöjning, som innebure i stort sett ett bibehållande av ungefärligen nuvarande
relation mellan deras avlöningsförmåner och de avlöningar, som nu åtnjutas
av geodeter och kartografer.

Yad då först beträffar det föreslagna jämställandet av observatörerna med
andra gradens tjänstemän, vill kommittén erinra, hurusom, då vid 1914 års senare
riksdag förslag om ny lönereglering för Sveriges geologiska undersökning förelåg,
statsgeologerna, vilka förut varit i avlöningshänseende likställda med lektorer vid
de allmänna läroverken, erhöllo enahanda avlöningsförmåner, som tillkomma andra
gradens tjänstemän. Observatörerna vid rikets allmänna kartverk torde med avseende
å såväl kompetens som arbete vara i mycket jämförbara ej allenast med
statsgeologerna utan även med meteorologerna vid meteorologiska centralanstalten
och byråingenjörerna vid hydrografiska byrån. Meteorologerna åtnjuta för närvarande
avlöning efter andra normalgraden, och för omförmälda byråingenjörer föreslog
kommittén i sitt den 6 mars 1913 avgivna betänkande angående hydrografiska
byrån enahanda avlöningsförmåner. I det förslag till stat för en riksanstalt för
meteorologi och hydrografi, som framlagts i det av kommittén den 1 juni 1917 av -

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

«ivna betänkande angående sammanförande till en gemensam institution av vissa
smärre vetenskapliga anstalter m. m., har kommittén upptagit nämnda avlöningstyp
för sex tjänstemän under benämning förste statsmeteorologer och förste statshydroo-rafer
Erinras må ock, att i staten för centralanstalten för försöksväsendet pa
jordbruksområdet avlöningarna för överassistenterna äro upptagna med de belopp,
som tillkomma tjänstemän i andra normalgraden vid centrala ämbetsverk.

Kommittén finner det för den skull billigt, att jämväl observatörerna vid
rikets allmänna kartverk komma i åtnjutande av enahanda avlöningsförmåner, som
åtnjutas av andra gradens tjänstemän, och får följaktligen förorda vad i detta avseende
begäres. . , , . , ... •

Likasom alltså enligt kommitténs mening observatörerna borde jamstailas i
avlöningshänseende med tjänstemän i andra normalgraden i centrala ämbetsverk i
stället för med lektorer, synes ock geodeters och kartografers nuvarande jämställdhet
i avlöningshänseende med adjunkter vid de allmänna läroverken höra upphöra
samt geodeter och kartografer i stället, såsom de själva begärt, i nämnda hänseende
jämställas med tjänstemän i första normalgraden vid centrala ämbetsverk.
Så är, såsom i geodeternas framställning påpekas, fallet beträffande den a sjokarteverkets
stat uppförde aktuarien, vilken, enligt den för sjökarteverket den 22 november
1912 utfärdade instruktion (§ 7) har att utföra geodetiska mätningar och
beräkningar ävensom andra observationer eller beräkningar, som falla mom området
för kartverkets verksamhet, varjämte honom ock åligger att hava tillsyn över verkets
koncept- och originalmätningskartor ävensom över dess samling av andra kartor
och böcker. I det nyssberörda förslaget till stat för en riksanstalt för meteorologi
och hydrografi har kommittén ock upptagit fyra tjänstemän av första lönegraden
under benämningarna statsmeteorolog och statshydrograf.

Vidkommande den till kommittén ingivna framställningen angående förändring
av benämningen geodet till statsgeodet, vill kommittén erinra, hurusom de tjänstemän
vid Sveriges geologiska undersökning, om vilka i det föregående vant fråga,
numera benämnas statsgeologer ävensom att kommittén i sitt ovannämnda förslag
till stat för en riksanstalt för meteorologi och hydrografi upptagit tjänsteman under
benämningarna statsmeteorolog och statshydrograf. Beträffande det önskemål i enahanda
hänseende, som nu gjorts gällande från de vid rikets allmänna kartverk anställda
geodeternas sida, har kommittén visserligen hyst en viss tvekan om lämpligheten
att endast för dessa befattningshavare i staten för kartverket införa förändrad
benämning (sf«/.«geodeter), under det en motsvarande förändring i andra u i
denna stat upptagna befattningshavares titulatur icke skulle äga rum, men har
kommittén, utan att gorå något ytterligare uttalande i denna fråga, velat overlamna

densamma till Kungl. Maj:ts avgörande. , . .... , ,

Vid bifall till vad kommittén nu i avlöningshänseende forordat tor geodetei
och kartografer vid rikets allmänna kartverk, torde avlöningsförmånerna för de a
övergångsstat uppförda civila topograferna böra avpassas efter avlöningarna tor

geodeter och kartografer. . ,

Beträffande därefter manliga ritare och gravörer må erinras, hurusom dessa
för närvarande åtnjuta en avlöning av 2.4o0 kronor, därav 1,300 kronor lön, 800
kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, vartill kunna komma yrn
ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Av ålderstillägget anses 300 kronor utgöra
lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar, vadan högsta pensionsunderlagel

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

föi närvarande är 4,500 kronor. Den av manliga ritare och gravörer gjorda framställningen
innebär, att avlöningen skulle sättas till 3,000 kronor, därav 1,700
krono1 lön, 1,000 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, vartill
skulle kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å -00 kronor. Skulle åldersjilläggen
i sin helhet räknas till lönen, komme högsta pensionsunderlaget följaktligen
att utgöra 3,200 kronor.

Kommittén finner billigt, att, liksom för närvarande, en viss relation förefinnes
mellan avlöningsförmånerna för å ena sidan manliga ritare och gravörer och
a den andra geodeter och kartografer, och anser sig icke böra göra någon erinran
'' "l?4 ,den föreslagna begynnelseavlöningen. Däremot kan kommittén icke tillstyrka,
att för ifrågavarande befattningshavare beloppet av de särskilda ålderstilläggen
sattes sa högt som 500 kronor, utan böra enligt kommitténs mening ålderstilläggen
till dem allt fortfarando utgå vart och ett med 400 kronor.

Bestämmas^ nu ålderstilläggens antal till tre, vartdera å 400 kronor, att utgå
eftei lespekhve 5, 10 och 15 år, och hänföras ålderstilläggen även för dessa betattningshavare
liksom för de tjänstekategorier, till vilka observatörer, geodeter
och kartografer skulle komma att höra — till själva lönen, komme följaktligen
högsta pensionsunderlaget att bliva 2,900 kronor eller 400 kronor mera än för
närvarande.

Be till kommittén remitterade framställningar, om vilka i förevarande ärende
är fråga, äro, såsom förut nämnts, avgivna av observatörer, geodeter och kartografer
samt manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk.

A staten för nämnda kartverk finnas emellertid, utom nu bemälda kategorier
av befattningshavare, uppförda dels en arbetschef å avdelningen för ekonomiska
arbeten och stomkartearbeten dels ock å samma avdelning kvinnliga ritare ävensom
för verket i dess helhet vaktmästare.

ii- • dessa befattningshavare har någon framställning om lönereglering icke

blivit till kommittén remitterad.

De kvinnliSa ritarna åtnjuta för närvarande en avlöning av 1,600 kronor,
därav lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 550 kronor och ortstillägg 150 kronor,
vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen å 200 kronor efter respektive 5
och 10 år, d. v. s. samma avlöningsförmåner, som nu tillkomma kvinnliga biträden
av andra graden. Då kommittén den 10 november 1911 hade att avgiva förslag
Bi^aiide reglering av löneförhållandena beträffande den civila personalen vid rikets
allmänna kartverk, föreslog också kommittén för de kvinnliga ritarna avlöningsförmåner,
motsvarande den sedermera av riksdagen antagna högre avlöningstvpen för
kvinnliga, biträden. r

I fråga om avlöningsförmåner för kvinnliga biträden vill kommittén i detta
sammanhang allenast erinra, hurusom 1917 års riksdag i två särskilda skrivelser,
nämligen dels angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för
tjänstemännen därstädes m. m. dels angående reglering av löneförhållandena m. m.
vid statsdepartementen, givit uttryck åt den uppfattningen, att avlöningsförmånerna
för skrivbiträden av första (lägsta) lönegraden syntes vara så knappt tillmätta, att
någon förhöjning av dem vore påkallad, men att, då frågan härom syntes böra be1
,andhis i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, riksdagen ansett sig
ej då höra vidtaga ändring av nuvarande avlöningsförmåner.

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

Skulle, såsom ock kommittén för sin del finner lämpligt, en reglering av avlöningsförhållandena
för kvinnliga biträden av lägsta graden sålunda komma till
stånd, torde en sådan enligt kommitténs mening otvivelaktigt komma att utöva
inverkan på de avlöningsbelopp, som nu äro fastställda för kvinnliga biträden av

andra och tredje graden. x , , „ ,,

Vad slutligen angår vaktmästare hos centrala ämbetsverk med liera statsmyndigheter,
skall kommittén, i anledning av särskild kungl. remiss, inkomma med
underdånigt betänkande i fråga om reglering av avlöningsförhållandena för dessa
och med dem jämförliga befattningshavare.

De nuvarande observatörerna utnämndes, efter vad kommittén inhämtat, till
sina befattningar år 1912. Därest, på sätt kommittén förordat, dessa befattningar
skulle komma att förändras till andragradstjänster, skulle de nuvarande innehavarna
av desamma, även om de vid ingången av år 1918 intjänat ett första ålderstdlägg,
o-enom erhållande av den för andragradstjänsteman bestämda begynnelseavlöningen
vinna en synnerligen avsevärd löneförbättring. Givetvis bör dem icke för erhållande
av ålderstdlägg såsom tjänstemän av andra graden medgivas rätt att tillgodoräkna
sig tjänstetid före ikraftträdandet av förändringen i lönestaten. .

Något, annorlunda torde däremot förhållandet ställa sig för en del av de Övriga
befattningshavare vid rikets allmänna kartverk, för vilka kommittén i det föregående
förordat avlöningsförbättringar.

Beträffande medgivande av sådan rätt, varom här är fråga, för de nuvarande
o-eodeter och kartografer, vilka omedelbart övergå å de föreslagna förstagradstjänsterna,
komme, därest erforderlig föreskrift i detta hänseende ej meddelades, den
förordade löneregleringen i flera fall att innebära en löneminskning, med hänsyn till
de ålderstillägg å nuvarande avlöningar, som hunnit intjänas. Kommittén får i
detta hänseende meddela, att av de 6 nuvarande geodeterna för närvarande 2 äro
i åtnjutande av samtliga medgivna eller alltså fyra ålderstillägg och 6 av ett
ålderstillägg, varjämte 1 befinner sig i första lönegraden; att av de nuvarande
kartograferna för närvarande 2 äro i åtnjutande av samtliga fyra ålderstillägg, 4 av
tre, 6 av två och 4 av ett ålderstillägg, varjämte 1 befinner sig i första lönegraden
och 1 kartografbefattning är vakant. Av de nuvarande civila topograferna befinna
sig samtliga tre i andra lönegraden, hava alltså ett ålderstillägg.

Vid prövning av denna fråga har kommittén ansett sig böra förorda ett medgivande,
att geodet eller kartograf, som under mer än 10 år innan nu avsedda förändringar
i lönestaten träda i kraft tjänstgjort i sin befattning, må för erhållande
av ålderstillägg till lönen tillgodoräknas tjänstetid, som infallit före nämnda tidpunkt,
i vad denna tjänstetid må överstiga 10 år.

Vad slutligen angår manliga ritare och gravörer, får kommittén meddela, att
av de nuvarande befattningshavarna 3 för närvarande äro i åtnjutande av samtliga
medgivna eller alltså fyra ålderstillägg, 2 av två och 7 av ett ålderstillägg. Jämväl
beträffande manlig ritare och gravör torde böra föreskrivas enahanda bestämmelse
i förevarande avseende, som kommittén förordat i fråga om geodet och kartograf.

Vad kommittén sålunda förordat i fråga om avlöningsförmåner för observatörer,
geodeter, kartografer samt manliga ritare och gravörer skulle föranleda en
ökning av det å ordinarie avlöningsstaten för rikets allmänna kartverk uppförda

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

bestämda anslaget med tillhopa 34,800 kronor. Däremot skulle eventuellt det a
samma stat uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg kunna minskas, beroende därpå,
att antalet ålderstillägg skulle vid bifall till kommitténs förslag komma att nedsättas,
för observatörer från nuvarande 4 till 2 samt för geodeter, kartografer samt
manliga ritare och gravörer från nuvarande 4 till 3. Förslaget beträffande de tre
civila topograferna skulle betinga en ökning av det bestämda anslaget å övergångsstat
med 2,955 kronor.

Vidare vill kommittén erinra, att vad kommittén förordat i fråga om geodeter,
kartografer samt manliga ritare och gravörer icke innebär någon ändring av i
stat upptört arvode å 300 kronor till arvode åt manlig ritare eller gravör, som förordnas
att biträda vid ritar- och gravörarbetenas övervakande och ledning ävensom
vid instruktion av yngre ritare och gravörer; och ej heller av i stat uppfört belopp
av 1,500 kronor till ersättning åt de geodeter och kartografer, vilka förordnas att
biträda med ledning och tillsyn av fältarbeten.»

Kommittén liar föreslagit, att de avsedda förändringarna måtte
träda i tillämpning den 1 januari 1919.

I sin hemställan har slutligen löneregleringskommittén föreslagit,
bland annat, vissa av de nu föreslagna förändringarna i staten betingade
jämkningar i avlöningsvillkoren.

ritare och
(gravör er.

nin^r^t anledning av detta löneregleringskommitténs betänkande hava

kartografer framställningar om förbättringar i vi-sa hänseenden inkommit från dels
samt manhga kartograferna dels ock de manliga ritarna och gravörerna vid kartverket.
nareoe Kartograferna hava riktat sig mot kommitténs förslag, att de för

ålderstillägg skulle få tillgodoräkna sig allenast tjänstetid såsom kartografer
utöver 10 är före den nya lönestatens trädande i kraft. Denna begränsning
skulle för flertalet, kartografer få en mycket ödesdiger inverkan. Visserligen
skulle av kartograferna en omedelbart få löneförbättring med 1,000 kronor
och två med 500 kronor, men de övriga skulle bli alldeles i avsaknad
av dylik förbättring, vilken just nu vore välbehövlig. Då tjänstgöringspenningarna
nu skulle höjas till 1,500 kronor för alla lönegrader mot
för närvarande 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor i de olika
lönegraderna, skulle härigenom avdraget vid sjukdomsfall ökas för alla
utom dem, som vore i högsta lönegraden. Pensionsunderlagets ökande
skulle medföra ökade pensionsavgifter. Av dessa skäl vore det eu
omedelbar minskning i de flesta kartografernas avlöning, som ställdes i
utsikt genom kommittéförslaget. Kartograferna hemställa därför att få
tillgodoräkna sig hela den föregående tjänstetiden såsom kartografer.

De manliga ritarna och gravörerna hava först anhållit, att ålderstilläggen
för dem måtte bestämmas till 500 kronor i stället för 400
kronor enligt kommitténs för-dag. De hava framhållit, att deras slutavlöning
vore för närvarande 4,000 kronor och skulle enligt kommittéförslaget

17

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

liöjas blott till 4,200 kronor. Deras nuvarande slutavlöning hade stätt oförändrad
i flera årtionden, vadan en höjning med 500 kronor, vilken
skulle ske, ifall de tre föreslagna ålderstilläggen sattes till 500 kronor
varje, ej syntes obilligt begärd. Därigenom skulle också den nuvarande
skiilnaden av 1,000 kronor bibehållas mellan slutavlöningen för dem, å ena
sidan, samt för geodeter och kartografer å den andra. De ville även
framhålla, att deras dagliga arbetstid å tjänsterummet vore en timme
längre än sistnämnda tjänstemäns.

Vidare hava dessa ritare och gravörer gentemot kommitténs förslag,
att blott tiden över 10 år skulle få tillgodoräknas för ålderstillägg,
gjort erinran av samma innehåll som kartograferna. Kommitténs
förslag vore för dem ännu ofördelaktigare än för kartograferna,
i det att det skulle medföra direkt löneminskning med 200 kronor årligen
för en av dem i 15 år, för en i 13 år, lör en i 9 år o. s. v.
Därför anhölles, att all föregående tjänstetid såsom ritare eller gravör
måtte få tagas i beräkning.

Löneregleringskommittén har i utlåtande den 28 november 1917
över dessa framställningar förklarat sig sakna anledning frångå sitt förslag
beträffande beloppet av ålderstillägg till manliga ritare och gravörer
samt beträffande ålderstilläggsberäkningen anfört följande.

»Vad åter angår den ifrågasatta rätten för såväl manliga ritare och gravörer
som kartografer att för erhållande av löneförhöjning förmedelst ålderstillägg tillgodoräkna
sig lida den tjänstetid, som infaller före ikraftträdandet av föreslagna
ändringar i lönestaten, vill kommittén erinra, att vad kommittén i detta avseende
föreslagit — nämligen en begränsning av tjänstårsberäkningen till tjänstetid över
10 år — står i överensstämmelse med vad riksdagen, på Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställningar, i enahanda avseende beslutat vid fastställande av nya stater såväl
för Sveriges geologiska undersökning som för lantbruksinstitutet vid Ultuna samt
lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

Vid en lönereglering kunna emellertid givetvis förhållanden inträda, som
verka till nackdel för en eller annan befattningshavare, och vid en generaliseringav
erforderliga övergångsbestämmelser kan det ej alltid ordnas så, att en löneförbiUtving
kommer samtliga de befattningshavare, som beröras av ett löneregleringsförslag,
till del.

För att förebygga eventualiteter av dylik art givas åtskilliga utvägar. Antingen
äga nämligen de tjänstinnehavare, som vid en lönereglering skulle komma i
en sämre ställning än de förut haft, rätt att kvarstå på gammal stat, eller ock
gives möjlighet att genom personliga lönetillägg tillgodose sådana befattningshavare.
Ett annat tillvägagångssätt förordade kommittén i sitt den 28 mars 1914 avgivna
betänkande angående ny avlöningsstat för Sveriges riksbank m. m. (delen XLII),
där kommittén föreslog, att, därest under något kalenderår tjänstinnehavare, som
från förut gällande stat övergått till ny stat, enligt sistnämnda stat i avlöning
Bihang t dl riksdagens ''protokoll HUS. I samt. 333 höft. (Nr 373.) 3

Löueregleringskommittén.

Framställning
av geodetaspi
ränteri

Löneregle ringskom mittén.

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 373.

uppburit lägre belopp än det, som skulle tillkommit honom, därest han kvarstått
på den äldre staten, han skulle äga att enligt riksbanksfullmäktiges bestämmande
åtnjuta sådan fyllnad i avlöningen, att densamma komme att uppgå till sistnämnda
belopp. Nämnda tillvägagångssätt vann också riksdagens godkännande.

Vad det nu föreliggande fallet beträffar har kommittén, med föranledande av
de gjorda framställningarna och i betraktande av vad däri anföres, velat, till modifierande
av vad kommittén i berörda utlåtande av den 6 november 1917 i förevarande
avseende föreslagit, tillstyrka, att, utöver vad nu gäller och fortfarande skulle
gälla beträffande avlöningsförhöjning, geodet, kartograf eller manlig ritare och
gravör, som under mer än fem år, innan nu ifrågavarande förändringar i lönestaten
träda i kraft, tjänstgjort i sin befattning, må för erhållande av ålderstillägg till
lönen tillgodoräknas tjänstetid, som infallit före nämnda tidpunkt, i vad denna
tjänstetid må överstiga fem år.»

Från anslagsposten till arvoden åt extra personal, gratifikationer
m. m. å 24.000 kronor utgår arvode till en geodetaspirant. Angående
arvodets belopp är ej annan bestämmelse träffad, än att löneregleringskommittén
i sitt betänkande den 10 november 1911 (delen XXX) angående
reglering av löneförhållanden beträffande den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk uttalade, att arvodet till dylik aspirant
icke borde bestämmas till fixt belopp utan till en början utgå med ett
relativt lägre belopp och sedan efter hand kunna höjas, dock icke utöver
ett visst belopp, vilket syntes lämpligen kunna sättas till 2,000
kronor. Såsom chef för jordbruksdepartementet gjorde jag den 13
januari 1912 vid ärendets föredragning ej någon erinran mot detta
kommitténs uttalande och riksdagen godkände utan anmärkning det av
mig föreslagna beloppet av ifrågavarande anslagspost.

Nu har geodetaspiranten E. N. U. Landberg i en till Kungl. Maj:t
ställd och av kartverkschefen tillstyrkt ansökning anhållit, att maximiavlöningen
måtte höjas till 3,000 kronor eller med samma belopp av

1,000 kronor, som utgjorde den föreslagna ökningen i geodets begynnelseavlöning.
Han har anfört, att samma skäl talade härför, som av geodeterna
åberopats till stöd för deras framställning. För geodetaspirant gällde
samma teoretiska kompetensfordringar som för geodet och hans arbete
vore detsamma som deras. Befordringsutsikterna vore särskilt dåliga,
vadan tjänstetiden såsom aspirant sannolikt bleve relativt lång.

I utlåtande häröver den 17 november 1917 har löneregleringskommittén
anfört, att det syntes billigt, att om förslaget om höjning
med 1,000 kronor av geodets begynnelselön bifölles, även aspiran tens
maximiarvode bleve i skälig mån förhöjt, och att kommittén ej hade
något att erinra mot bifall till Landbergs framställning. Emellertid
borde även komma under övervägande spörsmålet om höjning av arvo -

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

dena till kartografaspirater. Dessutom borde uppmärksammas, att förenämnda
anslagspost måhända borde höjas.

Därefter har jämväl från de bägge kartografaspiranterna inkommit
framställning om avlöningsförhöjning. Åven angående dylika aspiranter grafaspigäller
det uttalande av löneregleringskommittén den 10 november 1911, rnntersom
jag härovan omförmält beträffande geodetaspiranten. Maximiarvodet
har alltså hittills utgjort 2,000 kronor.

Bemälda aspiranter hava, under erinran att kartografs begynnelselön
jämte ortstillägg av kommittén nu föreslagits till 2,500 kronor, anhållit,
att kartografaspirants avlöning måtte sättas till samma belopp. De hava
alltså i sin framställning icke tagit hänsyn till tjänstgöringspenningarna.

Såsom motiv hava de hänvisat till kartografernas framställning samt
framhållit, att för aspiranterna gällde såsom kompetensfordran avlagd
lantmäteriexamen och att de hade samma arbete som kartograferna.

Såsom särskilt motiv hava de därjämte åberopat, att de icke hade någon
möjlighet till befordran, sedan Kungl. Maj:t den 14 mars 1916 beslutat,
att med besättandet av förefintlig eller blivande vakans bland kartografplatserna
skulle tillsvidare anstå.

Det av kartografaspiranterna sålunda åberopade Kungl. Majrts
beslut den 14 mars 1916 föranleddes av den sedan länge oavgjorda tiiisättandi''
frågau, huruvida det ekonomiska kartverkets bearbetande, skulle fort- pi^
sättas eller övergivas, och innehöll, att om ordinarie befattning vid kartverkets
ekonomiska avdelning bleve ledig, densamma tillsvidare icke borde
tillsättas med ordinarie innehavare utan allenast uppehållas på förordnande.
Sedan sådan ledighet uppstått under våren 1917, medgav Kungl.

Maj:t den 12 maj 1917, att den kartografaspirant, som bleve förordnad
att uppehålla den ledigblivna kartograftjänsten, finge, så länge hans
förordnande å tjänsten varade, mot avstående av sitt aspira u tar vode
uppbära hela den med tjänsten förenade begynnelseavl ning med avdrag
allenast av den samma tjänst i lägsta lönegraden påvilaude pensionsavgift.
Tillika föreskrevs, att den till tjänsten förordnade skulle åtnjuta
en månads semester årligen och i tillämpliga delar vara underkastad
gällande avlöningsbestämmelser. Enligt detta beslut åtnjuter alltså den
tillförordnade samma avlöning som ordinarie kartograf men saknar
naturligtvis den trygghet, som eu ordinarie tjänst bereder, och kommer
icke utan särskilda åtgärder i åtnjutande av ålderstillägg eller pension.

20

Katigt. Maj:ts nåd. -proposition Nr 373.

mng av ar- tt tt ^ddare ,dar av arbetschefen vid kartverkets ekonomiska avdelning
betschefen vid H. Hellberg i en till Kung!. Maj.t ingiven skrift framhållits, att vid 1912
avdMntl. års lönereglering arbetschefens avlöning avvägdes i förhållande till kartografernas
efter omsorgsfulla utredningar i löneregleringskommittén. Då
nu denna kommitté föreslagit avlöningsförhöjning för kartograferna,
syntes det vara med rättvisa och billighet förenligt, att någon höjning
komme även arbetschefen till del, svarande mot kartografernas.

''nin"gStav~ Slutligen hava även de åtta ordinarie kvinnliga ritarna vid den

kvinnliga ekonomiska avdelningen ävensom en dylik ritare, vilken vikarierar för
en av de ordinarie, som på grund av olycksfall och därav ådragen ob"thg
sjukdom åtnjutit tjänstledighet sedan den 1 augusti 1915, gjort
framställning om förbättrade avlöningsförmåner. De ordinarie hava därvid
begärt 1,800 kronor jämte fyra ålderstillägg å 300 kronor. Tillika
bava de anhållit att i likhet med tjänstinnehavare vid statens järnvägar
få åtnjuta femton s. k. sjukdagar årligen.

Samtliga nu omförmälda, efter avgivandet av löneregleringskommitténs
betänkande inkomna framställningar hava tillstyrkts av kartverkschefen,
vilken därvid hemställt, att vederbörande avlöningstitlar
måtte i erforderlig mån höjas samt vikariatsersättningsansluget ökas
med 500 kronor till ökade vikariatsarvoden.

tred/evakt- . \ d<jtta sammanhang har jag att anmäla en framställning från

mästarbefatt- kartverkschefen den 9 november 1916 om uppförande å kartverkets stat
av en tredje ordinarie vaktmästarbefattning, uti vilken framställning
anföres följande:

»Sedan Eders Kungl Maj:t i nådigt brev den 1 september 1916 anvisat skogshogskölans
f. d lokal vid Djurgårdsbron såsom tjänstelokal för viss del av rikets
allmänna kartverk, har det blivit nödvändigt att för denna del — den topografiska
avdelningen — anställa särskild vaktmästare.

Då såväl geodetiska som ekonomiska avdelningarna disponera vaktmästare å
ordinarie stat, synes vaktmästaren vid rikets allmänna kartverks största afdelning
- den topografiska — jämväl böra komma på ordinarie stat mot åtnjutande av
enahanda avlöningsförmåner, som äro fastställda i nådiga brevet den 29 oktober 1912.

Enär av i staten för år 1917 under rubriken »till vaktmästarbiträde 1,450
kronor» angivna summan, 900 kronor äro avsedda att utgå till en extra vaktmästare,
och dä bostad samt bränsle komma att ingå i vaktmästarens avlöningsförmåner,
skulle en vaktmästare å ordinarie stat f. n. åsamka statsverket en ökad årlig utgiftsbok
av endast 50 kronor.»

21

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 373.

För närvarande avlönas ifrågavarande vaktmästare av medel från
den i avlöningsstaten upptagna anslagsposten å 24,000 kronor till arvoden
åt extra personal m. m.

Jag har vidare att anmäla vissa av chefen för rikets allmänna
kartverk i skrivelse den 15 november 1017 i samband med ingivande
av förslag till inkomst och utgiftsstat för kartverket för år 1918 gjorda
framställningar.

Bemälde chef har därvid först ifrågasatt vissa höjningar av bestämda
avlöningsanslaget, avseende avlöningsstatens anslagspost till
arvoden åt extra personal in. in. Dessa förslag gälla dels förhöjning
med 350 kronor i det till arvoden åt extra vaktmästare avsedda belopp
på grund av förlängd tjänstgöringstid för det vaktmästarbiträde, som
tjänstgjorde under den tid byråarbetena påginge, dels ock anvisande av
ett belopp av 2,000 kronor för extra arbetskraft å den topografiska
avdelningen. I det senare hänseendet har kart verkschefen anfört följande:

»Den extra arbetskraft i topografiska avdelningen, för vilken ovannämnda

2,000 kronor äskas, är avsedd att komma till användning för arkiv- och materialändamål.

Enligt § 12 uti gällande instruktion för rikets allmänna kartverk åligger det
redogöraren bland annat att vårda generalstabens topografiska avdelning tillhörande
handlingar, kartor, instrument och inventarier. Redogöraren vid kartverket, som
tillika är redogörare vid generalstaben, har på grund av de med hans tjänst förenade
andra göromålen, företrädesvis kassagöromålen, icke kunnat medhinna att åt kart-,
plåt- och instrumentvården samt skötandet av materialförrådet ägna tillräcklig, om
ens någon tid, utan har kartverkschefen måst uppdraga åt någon av kartverkets
gravör- och ritarpersonal att sköta de ifrågavarande delarna av redogörarens åligganden.
Har detta varit nödvändigt förut, så har det blivit det i ändå högre grad
nu, då topografiska avdelningen, till vilken just hör kart- och plåtarkivet samt
instrument- och materialförrådet, förflyttats till annan lokal, belägen på långt avstånd
från generalstaben, där redogöraren har sitt tjänsterum.

Det nödvänd ga dagliga sysslandet med de ifrågavarande arbetena har emellertid
haft den följd, att den gravör, som för närvarande har sig ålagt att jämte
sin gravörsyssla sköta om desamma, i avsevärd grad dragés från sitt egentliga
arbete, något som åter inverkar menligt på kartutgivningen.

Jag finner det därför nödvändigt att, då redogöraren, så länge kartverket är
inhyst, såsom nu är fallet, i fem olika lokaler i fyra skilda stadsdelar, omöjligen
kan medhinna det dagliga sysslandet med in- och utlämning av kartor, plåtar och
materialier ävensom tillsynen över arlcivaliernas vård m. m. och då på stat befintliga
ritare och gravörer böra uteslutande arbeta i sina fack, dessa åligganden överlämnas
till för ändamålet särskilt lämpad extra arbetskraft. På grund härav hemställer
jag om en ökning i bestämda anslaget till extra arbetskraft för ifrågavarande ändamål
med 2,000 kronor.»

Framställning
ar av kartverlcschefen

angå ndc bestämda
anslaget.

22

Framställning
av kartverkschefen

angående
reservationsanslaget.

Geodetiska

avdelningen

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 373.

Därjämte bär kartverkschefen i nyssnämnda skrivelse den 15 november
1917 hemställt om ökning av reservationsanslaget till kartarbeten m. m.
med 41,800 kronor. Härav komma 10,000 kronor på den geodetiska
avdelningen, 15, 800 kronor på avdelningen för ekonomiska och stomkartearbeten
samt 16,000 kronor på den topografiska avdelningen.

Till ledning för bedömande av kartverkschefens framställning i
nu förevarande delar återgivas här till en början den av Kungl. Maj:t
fastställda inkomst- och utgiftsstaten för kartverket för år 1918, i vad
angår däri till 158,300 kronor upptagna reservationsanslag:

För de geodetiska arbetena:

till fältarbeten ..................................................................... kronor 39,100

» städning m. m. samt uppvärmning och belysning » 1,000

kronor 40,100

För de topografiska arbetena:

till fältarbeten .................................................................. » 43,500

» utgivnings- och byråarbeten in. m...................... » 20,700

» övningsavdelningeus ritknrs .................................... » 2,400

» städning in. in. samt uppvärmning och belysning » 1,600

kronor 68,200

För de ekonomiska arbetena och st omkar teorb etena:

till fältarbeten .................................................................. » 44,700

» utgivnings- och byråarbeten m. in........................ » 3,800

» städning m. in. samt uppvärmning och belysning » 1,500

kronor 50,000.

Att förenämnda belopp, tillhopa 158,300 kronor, överstiger det av
riksdagen till kartarbeten m. in. beviljade reservationsanslaget å 144,300
kronor sammanhänger med att i inkomst- och utgiftsstaten upptagits
bland inkomster tvenne förslagsposter, avseeende den ena ersättning
för generalstabsaspiranters utbildning och den andra inkomst av kartförsäljning.

Efter att hava förutskickat dessa uppgifter övergår jag till att
redogöra för kartverkschefens framställning om ökning av reservationsanslaget.

I fråga om anslagsökningen för den geodetiska avdelningen har
kartverkschefen hänfört sig till en skrivelse av denna avdelnings före -

Kungl. Ma):ts nåd. proposition Nr 373. 23

ståndare, professorn vid generalstaben K. D. P. Rosén, vari anförts
huvudsakligen följande.

Sedan år 1913 utgjorde reservationsanslaget för de geodetiska fältarbetena
39,100 kronor. Under de gångna fem åren hade de verkliga utgifterna för fältarbeten
utgjort i medeltal 39,664 kronor, varav 17,017 kronor till reseersättningar
och dagtraktamenten samt 22,617 kronor till materiel, handräckning och transporter.
Antal fältarbetsdagar hade växlat mellan 1,164 år 1914 och 954 år 1917.

För ett rationellt utnyttjande av ordinarie och extra personal erfordrades
minst 1,200 å 1,300 fåltarbetsdagar om året. Endast ett år hade det förra talet
något så när kunnat uppnäs, men då hade också arbetsanslaget överskridits med
4.113 kronor.

För vissa tjänstemän hade antingen allt fältarbete måst inställas eller och
endast ringa fältarbetstid anslagits. Detta hade skett huvudsakligen på grund av brist
på medel. Att, som av samma skäl delvis måst ske, utföra dessa arbeten endast
under kortare tid vore icke ekonomiskt, emedan vid arbetets igångsättande och avslutande
åt ginge ej obetydlig arbetstid och kostnad. _ Men framför allt vore det
arbetsproduktens minskning, som för kartverkets övriga arbeten komme att visa
kännbara olägenheter, om ej snar rättelse skedde. Härav framginge sålunda ett
tydligt behov av ökat anslag för fältarbetet. Då den ar 1912 fastställda staten
beträffande fältarbetet huvudsakligen grundade sig på erfarenhet före år 1907, hade
ock redan före dess ikraftträdande det på grund av under tiden inträdda prisförhöjningar
varit klart, att motsvarande höjning borde ske, men det hade då ansetts,
att frågan härom borde få anstå i avvaktan på vidare erfarenhet. Denna vore nu
vunnen och gåve tydligt vid handen det nuvarande anslagets otillräcklighet.

Vid första ordningens triangulering samt vid tornbyggnad uppstode större
kostnader för material, handräckning in. m. än vid andra ordningens triangelmätning
och vid rekognoscering. Det vore således klart, att de geodetiska fältarbetskostnaderna
till väsentlig grad bleve olika allt efter vilka skilda slag avo arbeten, som
företoges, och ingalunda enbart betingades av antalet arbetsdagar. A andra sidan
vore de geodetiska arbetenas beskaffenhet samt resultatens varaktighet och ändamålsenlighet
i hög grad beroende av den kostnad, som finge nedläggas på dem.
Xu hade på senare åren av sparsamhetsskäl i dessa hänseende avsteg från vad eljest
ansetts riktigt måst göras, givetvis i möjligaste mån begränsade till för kartverkets
egna arbeten mindre viktiga delar. Härav orsakade dubbelarbeten i framtiden kunde ej
undvikas. För att ej nödgas fortgå på denna väg erfordrades ett väsentligt ökat anslag.

Det oundgängligaste vore att bygga observationstorn i ökad omfattning.
Deras ändamål vore att tjäna som uppställning för instrument och ljussignal på
terräng, som saknade dominerande punkter. Med särskilt södra Sveriges småkulliga
och skogklädda natur vore därför tornens användbarhet synnerligen omfattande, men
å andra sidan vore det med nu tillgängliga medel ej möjligt att bygga dessa kostsamma
torn i erforderligt antal. Under aren 1910 17 hade sammanlagt 68
torn av över 6 meters höjd uppförts, alla i södra Sverige. Det högsta vore 25
meter högt. För dessa hade kostnaden, innefattande material och transport, handräckning
samt dagtraktamente för den tjänsteman, som lett byggnadsarbetet, beräknats
till 150 ä 780 kronor alltefter tornets höjd.

På flera triangelpunkter, där torn enligt goda grunder bort byggas, hade

Ekonomiska

avdelningen.

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

detta icke kunnat ske enbart på grund av otillräckliga medel. För jämförelses
skull kunde nämnas, att i utlandet vida högre och dyrbarare tornbyggnader förekomme
i stor utsträckning. Trianguleringstorn på över 30 meters höjd hörde där
icke till sällsyntheterna. Det vore ock visst, att mångenstädes i Sverige, särdeles
vid de snart förestående arbetena i Södermanland och Uppland, större tornhöjder
än de hittills använda skulle komma att visa sig erforderliga. Kostnaden per löpande
meter syntes då komma att stiga, enär det hittills använda enkla byggnadssättet
då knappast kunde tillämpas.

I vilken utsträckning ökat tornbyggande för framtiden bleve erforderligt,
kunde beräknas endast i mån av den fortgående stakningen. Enbart för trianguleringen
av Kristanstads län syntes omkring 41 torn skola erfordras.

Utom de sålunda anförda motiven för ökande av arbetsanslaget för de geodetiska
arbetena funnes ej oviktiga andra, såsom förfinandet av observationssättet,
anläggandet av mera solida markeringar med flera åtgärder i syfte ait öka arbetets
bestående värde. Men då det nu gällde att påvisa endast de oundgängligen nödiga
behoven, ansåge Rosén, att behovet av ökad utsträckning av arbetstiden på fältet
samt av utvidgat tornbygge stode främst såsom oavvisligt. En beräkning av den
kostnadsökning, som betingades av dessa två delvis med varandra sammanhängande
behov, kunde ej strängt genomföras ens då stukning redan skett såsom beträffande
Kristianstads län och detta på grund av omöjligheten att på förhand exakt uppskatta
virkespris, transportkostnader in. m. Uppskattningsvis vore en ökning av
25 procent av fältarbetsanslaget eller i medeltal 10,000 kronor enligt Roséns bestämda
uppfattning vad som oundgängligen på grund av dessa skäl erfordrades för
arbetets fortsatta rationella bedrivande. Om man betänkte, att det nuvarande anslaget
huvudsakligen grundade sig på erfarenhet före år 1907, borde denna ökning
anses synnerligen måttfull. Med nuvarande pris vore detta en otillräcklig höjning,
men Rosén hade icke ansett sig böra räkna med de abnorma pris, som nu rådde.
Anslagshöjningen hade ock beräknats efter ett konstant behov för avsevärd framtid,
varför intet skäl syntes förefinnas att bokföra höjningen som extra anslag utan borde
beloppet tilläggas reservationsanslaget.

Ifall det från statskontoret ingivna förslaget om höjning av dagtraktamentet
med 50 procent bleve stadfäst, borde givetvis den motsvarande merkostnaden —
omkring 5,000 kronor — tillkomma utöver det nu motiverade anslagsbeloppet.

Beträffande den begärda anslagsökningen för avdelningen för ekonomiska
och stomkartearbeten har kartverkschefen åberopat en framställning
av arbetschefen vid nämnda avdelning av huvudsakligen följande
innehåll.

Enligt vad av rapporterna från fältmätarna framginge, hade hantlangningskostnaderna
sedan år 1916, oaktat bemödanden att hålla dem vid oförändrade belopp,
ändock stigit med omkring 75 öre per man och dag, vilket för 150 dagar
och 20 man gjorde 2,250 kronor. Hantlangningskostnaden, vilken för år 1917
beräknats till 11,000 kronor, erfordrade alltså eu höjning till 13,250 kronor.

Då skjutstaxan inom såväl Blekinge som Hallands län, inom vilka fältarbetena
konime att bedrivas under år 1918, vore höjd från 1.7 o kronor per mil och häst
till 2.3 0 kronor, påkallades av denna anledning en höjning av anslaget till rese -

25

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 373.

ersättningar, vilken höjning beräknades komma att för avdelningen uppgå till omkring
3,200 kronor. Berörda anslag, som under år 1917 upptagits till 8,700 kronor,
syntes sålunda böra sättas till 11,900 kronor.

Vidare hade beräknats, att anslaget till utgivnings- och byråarbeten samt
anskaffande och underhåll av instrumenter och inventarier m. in. tarvade en höjning
med 25 procent, sålunda från 3,800 kronor till 4,750 kronor.

Anslaget till lokalernas städning, rengöring och belysning, förut upptaget
till 1,000 kronor, måste höjas med 200 kronor till 1,200 kronor och anslaget till
lokalernas uppvärmning, förut beräknat till 500 kronor, måste höjas med 50 procent
till 750 kronor.

Den summa, varmed således det nuvarande reservationsanslaget på grund av
dessa skäl borde utökas, uppginge till 6,850 kronor.

Arbetschefen ansåge sig dessutom böra föreslå en åtgärd, som komme att
ytterligare öka nämnda anslag.

I och med omläggningen av jordredovisningen hade fältarbetena blivit utökade
med mycket tidsödande utredningar, varigenom den areal, som under fältarbetstiden
numera medhunnes, nedgått till ungefär hälften mot vad som förut medhunnits.
Visserligen vore byråarbetena genom den förändrade jordredovisningen även mycket
ökade, dock ej i samma proportion som fältarbetena. Detta förhållande komme
att medföra, att den areal, som under nuvarande fältarbetstiden blivit övergången,
ej gåve personalen full sysselsättning under byråarbetstiden, och då nu byråarbetena
för Malmöhus län, vilka på grund av den därstädes långt drivna jordstyckningen
varit synnerligen omfattande och sålunda gjort nämnda disproportion mindre märkbar,
snart vore slutförda, stode man redan innevarande vinter inför den situationen att
nödgas rapportera någon del av personalen ledig för andra uppgifter, vilket naturligtvis
skulle innebära ett försenande av den ekonomiska kartläggningen. Klart
vore att, först då tiderna för fältarbeten och byråarbeten ställdes i riktig proportion
till varandra, man kunde för avdelningens arbeten avvinna personalen den största
möjliga arbetsprodukten.

För att häva dessa missförhållanden föresloges, att fältarbetstiden redan år
1918 måtte förlängas från 5 till 6 månader, eu förlängning, som emellertid skulle
medföra en ökning av dagtraktamentena med 4,800 kronor, av reseersättningarna
med 1,500 kronor och av hantlangningskostnaderna med 2,650 kronor, eller med
tillhopa 8,950 kronor.

Den del av reservationsanslaget, som vore avsedd för de ekonomiska arbetena
och stomkartearbetena och som i 1917 års stat upptoges till belopp av 50,000
kronor, borde av sålunda angivna skäl höjas med inalles 15,800 kronor till 65,800
kronor.

Till stöd för sin framställning om höjt anslag för den topografiska
avdelningens arbeten har kartverkschefen anfört.

»Den under senare åren rådande och alltjämt tilltagande dyrtiden har
mer och mer tyngande inverkat på topografiska avdelningens ekonomi, och förhållandena
i detta avseende hava nu blivit sådana, att i år fältarbetena måst avbrytas
tidigare än beräknats och att, om fältarbetena hädanefter skola kunna utföras
i den utsträckning, att kartverket skall kunna prestera vad som bör fordras
Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 samt. 333 höft. (Nr 373.) 4

Topografiska

avdelningen.

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

av detsamma, en förhöjning av anslaget är en nödvändighet. Hurudana förhållandena
äro, framgår av en jämförelse emellan avdelningens kostnader för resor och hantlangning
år 1913, det första året med den nuvarande organisationen, och de efterföljande
åren. Nämnda år uppgingo reskostnaderna till omkring 7,050 kronor och
hantlangningskostnaderna till omkring 7,020 kronor. 1915 hade de ökats till
respektive 9,244 och 11,554 kronor och innevarande år hava de sprungit upp till
respektive 9,622 och 18,704 kronor. På grund härav hemställer jag underdånigst
om en ökning i reservationsanslaget för de topografiska fältarbetena med 5,500
kronor.

Men utöver denna ökning i kostnaderna för avdelningens arbeten har dyrtiden
låtit allt skarpare framträda det mindre lyckliga förhållande, varuti den vid avdelningen
kommenderade militärpersonalens traktamenten stå till de stigande levnadsomkostnaderna.
Dessa omkostnader äro nu uppe i en sådan höjd, att jag anser
mig böra hemställa om en höjning av samtliga dagtraktamenten under fältarbetena
ävensom vissa dagtraktamenten under byråarbetena.

Dagtraktamentena för såväl fält- som byråarbeten fastställdes i huvudsak
genom nådiga brevet den 30 april 1881, som erhöll några smärre tillägg och ändringar
uti nådiga brevet den 28 juni 1895. Under den tid, som sedan förflutit,
har den civila personalens vid kartverket traktamentsersättning under fältarbetena
flera gånger varit föremål för förhöjning och utgår numera i enlighet med nådiga
brevet den 29 oktober 1912 enligt gällande resereglemente. Sålunda uppbära geodeter,
kartografer och civila topografer dagtraktamente uti resereglementets fjärde
klass med 8 kronor per dag, under det att den militära personalen i enlighet med
de nyssnämnda nådiga breven uppbära: överstlöjtnant eller major vid generalstaben
8 kronor, kapten lägst 5, högst 6 kronor, subalternofficer lägst 3, högst 5.5 0 kronor
och underofficer lägst 3, högst 4.5 o kronor per dag, samtliga traktamenten således
understigande i rätt avsevärd grad dagtraktamentet i de klasser av resereglemente!,
till vilka de militära fältmätarna äro berättigade vid extra förrättning.»

Efter en motivering, för vilken jag icke torde behöva redogöra,
enär kartverkschefen i en senare skrivelse på grund av ändrade förhållanden
framlagt annat förslag i ämnet, har han i nu förevarande
skrivelse hemställt, dels att till officer eller underofficer i aktiv tjänst,
som deltager i de topografiska fältarbetena, må, iitöver det traktamente
en var enligt nådiga breven den 30 april 1881 och den 28 juni 1895
äger att uppbära, tills vidare under arbetena inom förrättningsorterna
utbetalas ett tillägg av 2 kronor per dag, dels ock att, för så vitt bestämmelserna
angående dagtraktamenten i nyssnämnda bägge brev borde
anses avse även reservpersonal, dessa brev icke vidare måtte tillämpas
på densamma utan att i stället följande dagtraktamenten måtte tillerkännas
officerare och underofficerare i reserven eller på reservstat:

Under byråarbeteu a: Regementsofficer .......................................... 10 kronor

Kapten ........................................................... 9 d

Subalternofficer ......................................... 7 )>

Underofficer ................................................ 6 »

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

Under fältarbeten: Ett tillägg av 2 kronor per dag för samtliga grader

under arbeten inom förrättningsorten.

För genomförandet av dessa förhöjningar i dagtraktamentena, vilka,
beräknade efter den nu kommenderade personalen på stat, i reserven
och på reservstat uppginge till 8,500 kronor, erfordrades en ökning av
reservationsanslaget för de topografiska arbetena: till fältarbeten med
4,500 kronor och till byråarbeten med 4,000 kronor.

På grund av de ansenligt ökade bränsleprisen i förening med det
i förhållande till den topografiska avdelningens förra lokal större antal
och betydligt kallare rum, som nu måste uppvärmas, och på grund av
att i den nya lokalen under den mörka årstiden i större delen rum elektriskt
ljus dagligen måste brinna hela arbetstiden, hade kostnaderna för
uppvärmning och belysning stigit så betydligt, att kartverkschefen Båge
sig nödsakad att hemställa om ökning av anslaget till denna post med

2,000 kronor.

Kartverkschefen har därjämte anfört, att möjlighet icke förefunnes
att med det nuvarande anslaget kunna under år 1918 bestrida de ökade
kostnader, som på grund av dyrtiden åsamkades kartverket och som
utan tvivel måste tvinga till ett sådant förkortande av fältarbetena,
att brist på byråarbete och eu förminskad och försenad kartutgivning
därav skulle bliva en följd. Då lian tillika ansåge det vara synnerligen
ömmande att åt den kommenderade militärpersonalen redan från och
med 1918 års ingång bereddes den förbättring av dagtraktamentena,
han nu föreslagit, samt då behovet av eu extra arbetskraft i topografiska
avdelningen och en förhöjning av anslaget till vaktmästarbiträden borde
fyllas redan med ingången av år 1918, hemställde han, att den begärda
anslagsökningen måtte utgå redan för år 1918.

1 skrivelse den 14 november 1917 har kommissionen för de allmänna
kartarbetena tillstyrkt kartverkschefens förslag till inkomst- och
utgiftsstat för kartverket för år 1918, upptagande de i kartverkschefens
skrivelse den 15 november 1917 angivna ökningar i bestämda anslaget
och i reservationsanslaget.

Utlåtanden över kartverkschefens framställning angående höjningav
dagtraktamentena för officerare och underofficerare hava avgivits av
chefen för generalstaben, som tillstyrkt framställningen, samt av arméförvaltningen,
som yttrat följande.

Kartverkskommissionen

14 nov. 1917.

Yttranden av
chefen för
tj ener alstaben
och armé förvaltning
e^i.

28

Kartverkschefen
6 febr.
1918 ang.
dagtraktamenten
m. vt.
åt militär pa -sonal.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition N;r 373.

»Den vid rikets allmänna kartverk tjänstgörande militära personalen äger
att från anslag under fjärde huvudtiteln uppbära följande slag av avlöningsförmåner.

Generalstabens vid dess topografiska avdelning placerade officerare samt från
armén kommenderade officerare och underofficerare på stat åtnjuta, förutom inkvarterings-
och servisbidrag samt vad beträffar underofficerare, ersättning för bränsle
och lyse, lön och dagavlöning med de i vederbörliga stater uppförda belopp.

Personal å reservstat äger uppbära allenast lön med de i § 8 av nådiga förordningen
angående arméns reservstater den 5 november 1915 angivna belopp.
Däremot äger personal i reserv under denna tjänstgöring ej åtnjuta någon avlöning
från fjärde huvudtiteln.

Arméförvaltningens civila departement, som, med hänsyn till ifrågavarande
tjänstgörings särskilda art, anser skäligt, att under densamma böra utgå de föreslagna
tilläggen till, respektive förhöjningen av de från anslag under riksstatens
nionde huvudtitel utgående dagtraktamenten, får i underdånighet tillstyrka bifall
till den av rikets allmänna kartverk i denna del gjorda framställning.»

Beträffande dagtraktamenten in. in. åt militär personal vid den
topografiska avdelningen liar kartverkschefen den 6 februari 1918 avgivit
förnyad framställning, vari anförts huvudsakligen följande.

»Den militära personalens dagtraktamenten under fältarbetena, bestämda genom
nådiga breven den 30 april 1881 och den 28 juni 1895, utgå med i vissa fall icke
oväsentligen lägre belopp än nu gällande traktamentsersättning enligt resereglemente^
Ifrågavarande lägre dagtraktamente har motiverats därmed att, så länge topografiska
avdelningen sysslade med nymätningar, kunde rekognoseörerna under jämförelsevis
längre tidsperioder kvarstanna i ett och samma kvarter och därigenom nedbringa
omkostnaderna för mat och husrum. Detta motiv för en lägre avlöning än traktamente
enligt resereglementet blev dock icke gällande i fråga om de civila topografernas,
ritares och gravörers avlöning under liknande arbete. Enligt nådiga
brevet den 29 oktober 1912 åtnjuta dessa dagtraktamente enligt resereglementets
4 och 5 klasser.

Utsikten att redan innevarande år erhålla en ökning i anslaget till de topografiska
fältarbetena har gjort, att landets topografiska nymätning kan beräknas
lämna fortsätta enligt plan och sålunda vara avslutad under loppet av innevarande
år. Med igångsättandet år 1919 av det topografiska revisionsarbetet bortfaller det
ovan angivna motivet för eu lägre avlöning än efter resereglementet, då revisionsarbetet
nödgar till väsentligen tätare ombyten av kvarter. De militära rekognoseörerna
vid nymätning tillkommande kvadratmilspenningarna bortfalla i och med
dessa revisionsarbetens igångsättande.

Mitt underdåniga förslag av den 15 november 1917 angående en ökning
under fältarbetena av dagtraktamentet för all fast anställd militär personal med 2
kronor var avsett att utjämna nu rådande missförhållanden i fråga om den militära
och civila personalens dagtraktamenten under fältarbetena. Ifrågavarande missförhållanden
komma emellertid genom den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ökningen
av resereglementets traktamentsersättningar att ytterligare förstoras. Sistnämnda
ökningar av dagtraktamentena komma nämligen under arbetena inom förrättningsorten
uteslutande den civila personalen tillgodo.

29

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 373.

På grund av det ovan anförda får jag i underdånighet föreslå, att Eders
Kungl. Maj:t dels måtte förordna, att vid rikets allmänna kartverk den militära
personalen, i likhet med vad förhållandet är med den civila, under fältarbetena tillerkännas
dagtraktamente enligt resereglementet,

dels att den i nådiga brevet den 30 april 1881, p. 8 angivna ökningen av
krona per dag för viss personal, ävensom bestämmelsen om kvadratmilspengar till

den militära personalen bortfalla. . ,

Dessutom får jag — därest den i årets statsverksproposition föreslagna förhöjningen
av dagtraktamenten enligt avlöningsreglementet för armén, tariff bil. A,
vinner laga kraft — hos Eders Kungl. Maj:t anhålla att, undantagandes generalstabsofficerarna,
samtlig militär personal — således även underofficerare — måtte
under byråarbetena avlönas enligt nämnda reglemente och tariff, med tillägg ettei
första anställningsåret av 1 krona per dag.»

Över kartverkschefens sistnämnda fram stämning har kartveikskommissionen
den 14 februari 1918 avgivit infordrat utlåtande och däivid
anfört:

»Med instämmande uti de skäl kartverkschefen anfört för de föreslagna töiändringarna
beträffande dagtraktamenten under fältarbetena, nämligen utjämnande
av det rådande missförhållandet emellan de militära och civila fältmätarnas dagtraktamenten,
vilka för de förra i enlighet med nådiga breven den 30 april 1881 och
28 juni 1895 utgå med belopp vida understigande dem, som i enlighet med nådiga
brevet den 29 oktober 1912 tillkomma de senare enligt gällande resereglemente,
hemställer kommissionen i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t behagade bifalla
vad kartverkschefen i detta hänseende föreslagit, nämligen att den militära personalen,
i likhet med vad förhållandet är med den civila, under fältarbetena, måtte
tillerkännas dagtraktamente enligt resereglementet; och tår kommissionen därjämte
hemställa, att, oaktat det topografiska revisionsarbetet först 1919 igångsättes, de
militära fältmätarna måtte redan under innevarande ars fältarbeten komma i åtnjutande
av denna förbättring av dagtraktamentena, behjärtansvärd dessutom pa grund
av de tryckande ekonomiska förhållandena. .

Kommissionen anser i likhet med kartverkschefen, att saväl c.en i nådiga
brevet den 30 april 1881, p- 8 angivna ökningen av 1 krona per dag undei fältarbetena
för viss personal ävensom bestämmelsen i p. 7 om kvadratmilspengai till
den militära personalen, böra, för den händelse Eders Kungl. Maj:t bifaller förslaget
om dagtraktamentens utbetalande enligt resereglementet, samtidigt bortfalla.

Slutligen hemställer kommissionen i underdånighet om nådigt bifall till att —
därest den i årets statsverksproposition föreslagna förhöjningen av dagtraktamenten
enligt avlöningsreglementet för armén, tariff bil. A vinner laga kraft vilken tariff
ligger till grund för bestämmelserna i nådiga brevet den 28 juni 1895 angående
dagtraktamenten till milititär personal under byråarbetena, med undantag av generalstabsofficerare
på stat samtlig militär personal, således såväl officerare och undeiofficerare
på stat som på reservstat och i reserven, måtte redan under innevarande
år avlönas enligt nämnda reglemente och tariff, med det tillägg efter första anställningsåret
av 1 krona per dag, som i enlighet med sistnämnda nådiga brev för närvarande
utgår.»

Kartverkskommissionen

14 febr. 1918.

30

Departeynents chefen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

Beträffande de av löneregleringskommittén återgivna uttalandena
av 1912 års riksdag angående önskvärdheten av en grundlig utredning
i avseende å rikets allmänna kartverks organisation vill jag erinra, att
förnämsta orsakerna till att en sådan utredning icke ansågs böra genast
igångsättas voro, att man fann det nödigt att ännu någon tid inhämta
erfarenhet om kartverkets verksamhet under de arbetsformer, som skapats
för densamma, samt att särskilt frågan om det fortsatta bearbetandet
av det ekonomiska kartverket ännu ej syntes mogen för avgörande,
h lider den därefter förflutna tiden hava de ekonomiska kartarbetena
fortgått och sträckt sig över allt flera län. Det är naturligt, att detta
provisoriska förhållande icke kan undgå att medföra en viss .osäkerhet
och vålla olägenheter i flera avseenden.! Emellertid synes frågan om
det ekonomiska kartarbetet ännu ej vara mogen till avgörande. Vid de
ekonomiska kartor, som senast utarbetats, har man tillämpat en större
skala och en mycket mer detaljerad jordredovisniug än förut, vilket
medfört bestämda fördelar. Av stor betydelse för kartverksfrågans bedömande
är, i vad mån kartornas användbarhet för olika ändamål kan
röna inflytande av den anpassning till jordi’egistret, som skall sökas
genomförd i så stor utsträckning som möjligt. Att härav vållas några
års uppskov med det slutliga avgörandet av kartverksfrågan, synes ej
kunna undvikas.

De nu föreliggande förslagen om lönereglering för vissa civila
befattningshavare vid kartverket synas mig kunna och böra företagas
till behandling oberoende av nyssnämnda uppskov. Genom vidtagandet
av löneförhöjningar på grundvalen av dessa förslag läggas icke större
svårigheter i vägen för de förändringar, som må bliva följden av en blivande
utredning, än de nuvarande förhållandena innebära, och vilka år 1912
ansågos tillräckligt avhjälpta genom den här ovan återgivna föreskriften
i avlöningsvillkoren angående befattningshavarnas skyldighet att underkasta
sig möjligen blivande organisatoriska förändringar.

Vad innehållet i förevarande förslag till avlöningsförhöjningar
angår finner jag mig kunna biträda löneregleringskommitténs förslag,
att observatörerna skola i löneavseende jämställas med tjänstemän av
andra graden samt att geodeter och kartografer skola erhålla avlöning
enligt första normalgraden. Jag vill särskilt framhålla, att det synes
mig fullt befogat, att det nuvarande systemet, enligt vilket dessa tjänstemäns
avlöning bestämts efter typen för vissa läroverkslärares, från vilkas
verksamhet deras tjänstgöring är principiellt skiljaktig, övergives. Detsamma
har redan skett beträffande tjänstemännen vid Sveriges geologiska

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

undersökning in. fl. och har i år av Kungl. Maj:t föreslagits i tråga om
tjänstemännen vid statens meteorologisk-hydrograflska anstalt.

Att för geodeterna införa i titeln ordet »stats-» synes mig knappast
lämpligt, då detta ord icke gärna kan tillfogas övriga befattningshavares
vid kartverket titlar, vilket ej heller ifrågasatts; någon avsevärd olägenhet
torde ej kunna bli följden av att för geodeterna bibehålla den nuvarande
benämningen.

Avlöningarna för de å övergångsstat upptagna civila topograferna
böra avpassas efter de nu föreslagna avlöningarna för geodeter och kartografer
och alltså, efter avdrag motsvarande pensionsbidraget, i överensstämmelse
med löneregleringskommitténs beräkning upptagas med ett
begynnelsearvode av 3,915 kronor. Då staten upptager fyra dylika
befattningar, men allenast tre numera äro besatta, kan en sådan befattning
nu uteslutas.

Beträffande avlöningen för de manliga ritarna och gravörerna biträder
jag löneregleringskommitténs förslag, att begynnelseavlöningen
sättes till 3,000 kronor, därav 1,700 kronor lön, 1,000 kronor tjänstgöringspenningar
och 300 kronor ortstillägg, vilket i jämförelse med
nuvarande avlöning innebär en förhöjning med 600 kronor. I stället
för de nuvarande fyra ålderstilläggen å 400 kronor, varav 300 kronor
utgöra lön och 100 krouor tjänstgöringspenningar, föreslår kommittén
tre dylika tillägg å 400 kronor till lönen. Härigenom höjes slutlönen
från 4,000 till 4,200 kronor och högsta pensionen från 2,500 till
2,900 kronor. Ritarna och gravörerna hava hemställt, att ålderstilläggens
belopp måtte sättas till 500 kronor. Det må visserligen erkännas, att
höjningen av slutlönen är skäligen ringa, men då den skulle uppnås
fem år tidigare än nu och alltså få åtnjutas längre, samt då pensionsbeloppets
höjning är avsevärd, anser jag mig böra stanna vid kommitténs
förslag, som av densamma vidhållits, även efter det personalens nyssnämnda
framställning gjorts.

I fråga om rätt för geodet, kartograf och manlig ritare eller gravör
att för ålderstillägg å den nya staten tillgodoräkna sig föregående tjänstetid
instämmer jag med löneregleringskommittén i dess senare förslag,
nämligen att sådan rätt bör medgivas för tid utöver fem år. Samma
lätt bör medges topograferna.

Mot den gjorda framställningen, att geodetaspirantens arvode måtte
utgå med högst 3,000 kronor har jag icke något att invända. Samma
maximum torde böra bestämmas för två kartografaspiranter. På grund
härav bör anslagsposten till arvoden åt extra personal m. m. ökas med

3,000 kronor.

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

Någon förändring i de avlöningsförmåner, som nu äro bestämda
för arbetschefen vid kartverkets ekonomiska avdelning, finner jag icke
vara tillräckligt motiverad av den löneförhöjning, som nu tillstyrkes för
kartograferna. Hans begynnelseavlöning överstiger deras nu föreslagna
slutavlöning med 900 kronor.

Jag anser visserligen den av de kvinnliga ritarna gjorda framställningen
om erhållande av någon avlöningsförhöjning vara grundad
på skäl, vilka ej kunna frånkännas betydelse, men då, såsom löneregleringskommittén
framhållit, frågan om förhöjning av de i statens tjänst
anställda kvinnliga biträdenas avlöning synes höra snarast upptagas till
utredning i hela dess vidd, finner jag mig icke nu böra ifrågasätta någon
ändring i de kvinnliga ritarnas vid kartverket avlöning eller i villkoren därför.

Vad vaktmästarnas avlöningar angår torde desamma tillsvidare
böra här upptagas med oförändrade belopp. Därest med anledning av
Kungl. Maj:ts proposition förändrade avlöningsförmåner bliva beslutade
lör vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare, lära dessa
ändringar komma att av riksdagen tillämpas även å kartverkets stat.

Kartverkschefens särskilda framställning om uppförande å kartverkets
stat av en tredje ordinarie vaktmästarbefattning anser jag mig
böra tillstyrka. Till följd härav kan anslagsposten till arvoden åt extra
personal minskas med 900 kronor. Om denne vaktmästares avlöning
gäller givetvis vad nyss sagts angående övriga vaktmästaravlöningar
vid kartverket. Tillika torde böra lämnas sedvanlig föreskrift om rätt
lör innehavare av denna nya ordinarie vaktmästarbefattning att för
ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, varunder han omedelbart före den
nya statens ikraftträdande innehaft stadigvarande anställning vid kartverket
såsom extra vaktmästare med full tjänstgöringsskyldighet.

Vad därefter angår de av kartverkschefen i framställningen den
15 november 1917 ifrågasatta höjningarna i anslagsposten till arvoden åt
extra personal in. m. synes det till ökad avlöning åt vaktmästarbiträde
avsedda beloppet av 350 kronor kunna beredas genom jämkning å andra
utgifter från denna post och anslagsökning för detta ändamål alltså vara
obehövlig.

Av vad kartverkschefen anfört angående behovet av biträde vid topografiska
avdelningen för tillsyn och vård av förråden av kartor, plåtar,
instrument och materialier m. m. finner jag ådagalagt, att redogöraren vid
generalstaben icke längre lämpligen kan omhänderhava dessa uppgifter och
att ett extra biträde bör anställas för detta ändamål. Mot det härtill
föreslagna beloppet av 2,000 kronor har jag ej något att erinra. Att
härtill anvisa medel redan för år 1918 synes dock icke nödvändigt. Ej

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

heller finner jag mig kunna tillstyrka, att de behövliga medlen beredas
genom höjning i den ordinarie statens anslagspost till arvoden åt extra
personal m. m., enär de omständigheter, som föranlett behovet, i viss
mån äro av tillfällig natur, beroende på lokalförhållanden. Medel för
ändamålet synas mig böra anvisas å extra stat.

Då jag förut tillstyrkt, att nyssnämnda anslagspost till arvoden åt
extra personal m. m. må dels ökas med 3,000 kronor på grund av höjning av
aspiranternas maximiarvoden, dels ock minskas med 900 kronor till föl jd av
uppförandet å ordinarie stat av ytterligare en vaktmästarbefattning, samt
då för ökade vikariatsersättningar påfordras viss ökning, vilken då avlöningsförhöjning
ej nu ifrågasättes för kvinnliga ritare, torde kunna begränsas
till 400 kronor, skulle vid bifall till samtliga dessa förslag denna
anslagspost böra ökas med 2,500 kronor eller från 24,000 kronor till

26,500 kronor. . t

Löneregleringskommittén har antytt, att förslagsanslaget till alderstillägg
skulle kunna minskas vid bifall till kommitténs förslag till ändrade
avlöningar, beroende på att antalet ålderstillägg dä komme att nedsättas.
Jag vill emellertid nämna, att sagda förslagsanslag, som nu upptages
med 28,580 kronor, under senare år avsevärt överskridits, i det att utgifterna
från detsamma utgjort 30,170 kronor år 1914, 34,670 kronor
år 1915, 32,970 kronor år 1916 och 37,270 kronor under år 1917 intill
den 1 december samt upptagits i statförslaget för år 1918 till 36,700
kronor. Vid sådant förhållande synes annan förändring i anslaget ej
böra ske, än att det avjämnas nedåt till 28,000 kronor.

Förslagsanslaget till ålderstillägg å övergångsstat bör däremot ökas
till att motsvara ett ålderstillägg till en var av de fre topograferna och
upptagas till 1,455 kronor.

Vidkommande därefter reservationsanslaget är först att märka den
föreslagna höjningen med 10,000 kronor till geodetiska avdelningens
arbeten. Dessa arbeten äro grundläggande för all kartläggning och i
lika mån nödvändiga, huru än kartverket blir organiserat och vare sig
de ekonomiska kartarbetena skola fortsättas eller icke. Bristen pa ett
fullt tillfredsställande triangelnät över vårt land är för övrigt synnerligen
kännbar även för lantmäteriväsendet, och desto mer ju noggrannare
mätningssätt som användes. Jag anser det därför vara öuskligt, att
dessa arbetens bedrivande befordras genom ökat anslag, varigenom
fältarbetstiden kan bättre utnyttjas. Av de utav professor Rosén angivna
skäl synes det även nödvändigt att räkna med ökade kostnader
för tornbyggnader. På grund härav och då den begärda höjningen för
Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 saml. 333 höft. (Nr 373)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373

detta ändamål med 10,000 kronor beräknats efter ett konstant behov
för avsevärd framtid, tillstyrker jag, att det ordinarie reservationsanslaget
från och med år 1919 måtte höjas med detta belopp.

På grund av den tillämnade höjningen av resereglementets dagtraktamentsbelopp
behöves ytterligare anslag å 5,000 kronor i enlighet
ined professor Roséns beräkning. Därtill kommer på grund av de höjningar
i skjutstaxor och avgifter för järnvägsbiljetter, som skett efter
det kart verkschefens skrivelse den 15 november 1917 avlåtits, ett belopp,
som enligt vad jag från bemälde chef inhämtat kan beräknas till 6,000
kronor. Av dessa belopp, tillhopa 11,000 kronor, torde 8,000 kronor
böra utgöra höjning av det ordinarie reservationsanslaget och 3,000
kronor äskas å extra stat.

Nyssnämnda belopp av 11,000 kronor behöves av samma anledningar
även för innevarande år och bör fördenskull äskas å tillä^gsstaten
för sagda år.

Jag vill i detta sammanhang anmärka, att observatörerna böra,
sedan de jämställts med andra gradens tjänstemän, åtnjuta reseersättning
och dagtraktamente efter tredje klassen i resereglementet, varemot den
rätt, som nu tillkommer observatörer och geodeter att under fältarbeten
uppbära utöver dagtraktamentet enligt resereglementet en särskild ersättning
av 1 krona 50 öre för dag, bör för observatörernas vidkommande
i sammanhang härmed upphöra.

De anslagsökningar för den ekonomiska och stomkarteavdelningen,
som föranledas av stegrade hantlangningskostnader, höjda skjutstaxor*
ökade kostnader för utgivnings- och byråarbeten samt anskaffande och
underhåll av instrument och inventarier ävensom till lokalernas städning,
rengöring, belysning och uppvärmning och vilka av arbetschefen beräknats
tillhopa till 6,850 kronor, synas mig vara av beskaffenhet att icke kunna
avvisas. Sedan skjutstaxorna och järnvägsbiljetternas pris blivit ytterligare
höjda, föranledas ökade utgifter för resorna, så att det behövliga
anslaget torde bliva 9,000 kronor. Vissa av de nu avsedda anslagsökningarna
hänföra sig till dyrtidsförhallanden, som kunna antagas bliva
åtminstone delvis av övergående natur. Emellertid torde det vara nöd\ändigt
att räkna med, att en viss höjning i hantlangningskostnaderna
skall bliva beståndande ävensom att vissa andra utgifter komma att
utgå med högre belopp än förr. Med hänsyn härtill torde en höjninoå
det ordinarie anslaget med 4/100 kronor icke vara för hög. Å extra
stat för år 1919 torde böra uppföras ett anslag av 5,000 kronor.

Emellertid synes skola tillkomma en i framställningen icke beaktad
utgift nämligen på grund av förberörda tillämnade höjning i dagtrakta -

35

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 373.

mentena. Verkställd beräkning ger vid banden, att denna utgiftsökning
för en fältarbetstid av-fem månader icke bör sättas lägre än 12,000 kronor.
Det ordinarie reservationsanslaget bör ökas även med detta, belopp.

De nu angivna ökade kostnaderna för denna avdelning av kartverket
komma att göra sig gällande även under innevarande år. Jaganser
därför, att å tilläggsstat för år 1918 böra härtill äskas 9,000 +

12.000 = 21,000 kronor.

Vad av arbetschefen vid den ekonomiska avdelningen anförts
rörande önskvärdheten av att utsträcka avdelningens fältarbetstid för
att därunder samla ytterligare arbetsmaterial åt personalen under byråarbetstiden
kan visserligen ej frånkännas visst fog, men då frågan om
det ekonomiska kartverkets'' fortsatta bearbetande ännu är oavgjord,
kan jag icke tillstyrka en dylik åtgärd.

Vad slutligen den topografiska avdelningens andel i reservationsanslaget
angår bär kartverkschefen framhållit, att densamma borde ökas
med 5,500 kronor på grund av ökade rese- och liantlangningskostnader.
Då denna höjning synes vara grundad på eu jämförelse mellan dessa
kostnader under åren 1913 och 1915, under vilket sistnämnda år kristidens
prisstegring ännu icke blivit så stark som senare, finner jag mig
icke böra göra någon erinran mot att sagda behov tillgodoses genom
ökning av det ordinarie reservationsanslaget med nyss nämnda belopp.

På grund av höjda biljettpriser och skjutstaxor vållas för denna
avdelning ytterligare ökad utgift till belopp, som enligt vad kartverkschefen
anmält, kan beräknas till 7,000 kronor. Härav torde 3,000 kronor
böra beredas genom höjning av det ordinarie anslaget och återstoden,

4.000 kronor, uppföras å extra stat.

På grund av den tillämnade höjningen av resereglementets traktamentsbelopp
tillkommer en ökad utgift för den till topografiska avdelningen
hörande civila personalen. Härtill synes efter inhämtade upplysningar
ett belopp av 2,500 kronor böra beräknas och uppföras såsom
höjning av det ordinarie anslaget.

De nu för topografiska avdelningen angivna beloppen 5,500 + 7,000
+ 2,500 = 15,000 kronor behövas även innevarande år för att icke fältarbetena
skola behöva avbrytas alltför tidigt. De böra därför anvisas
å tilläggsstat för år 1918.

Vad därefter angår den militära personalen vid den topografiska
avdelningen finner jag de av kartverkschefen anförda omständigheterna
utgöra fullt skäl för att de särskilda bestämmelser, som i breven den
30 april 1881 och den 28 juni 1895 meddelats angående viss lägre
t rak t a m entsersättnin g under fältarbeten än enligt resereglementet, nu

36 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

upphöra att gälla och att traktamente enligt nämnda reglemente må
under berörda arbeten utgå till denna personal- lika väl som till den
civila personaien. Då nymätningen icke avslutas förrän med innevarande
år, skulle det möjligen synas befogat att låta med denna ändring anstå
till år 1919, men då man i sådant fall icke kunnat undgå att för år
1918 giva de militära fältmätarna någon tillfällig ökad förmån — vilken
säkeiligen mast väsentligt överstiga det av kartverkschefen i november
1911 utan kännedom om de ifrågasatta höjningarna i. resereglementets
dagtraktamenten föreslagna beloppet av 2 kronor — samt med hänsyn
till vad kartverkskommissionen anfört anser jag mig höra tillstyrka, att
förändringen må inträda redan under år 1918. Dock böra i detta fall
kvadratmilspenningarna samt den i punkten 8 av 1881 års brev omlörmälda
extra ersättning till barometeravvägare och stomkartemätare
redan detta år bortfalla.

Enligt vad jag inhämtat, torde även med tillämpning av detta
system beträffande traktamentsersättningen till militär personal under
tältarbetstiden den av kartverkschefen i skrivelsen den 15 november
1917 begärda ökningen med 4,500 kronor i det ordinarie anslaget vara
tillräcklig. °

Detta belopp bör äskas även å tilläggsstat för år 1918.
ad den militära personalens ersättning under byråarbeten angår
ansluter jag mig till förslaget, att den skall för all dylik personal mod
undantag för generålstabsofficerare på stat beräknas i enlighet med det
av Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition under punkten 42 av fjärde
huvudtiteln framlagda förslag, avseende förhöjning av dagtraktamenten
enligt avlöningsreglementet för armén, tariff bil. A. Det hittills jämlikt
förberörda brev den 28 juni 1895 medgivna tillägget efter första anställningsåret
av 1 krona per dag synes böra bibehållas i enlighet med
kartverkskommissionens därom gjorda hemställan. Vid bifall till vad
jag nu föreslagit kommer, enligt vad jag inhämtat, att utöver de av
kartverkschefen i skrivelsen den 15 november 1917 till ökade dagtraktamenten
under byråarbeten begärda 4,000 kronor att krävas ytterligare

4,000 kronor, alltså inalles 8,000 kronor. Det ordinarie anslaget bör
ökas härmed.

Enahanda belopp bör utgå å tilläggsstat för år 1918.

Jag vill i detta sammanhang meddela, att jag i de frågor, som
beröra den militära personalen, samrått med chefen för lantförsvarsdepartementet
och erfarit, att han delar den mening, jag i dessa frågor
uttalat.

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

Vad slutligen angår kartverkschefens framställning om ökade medel
till belopp av 2,000 kronor på grund av ökade bränslekostnader anser
jag den böra vinna tillmötesgående. Beloppet synes böra för år 1919
anvisas å extra stat. För år 1918 tarvas enahanda belopp a tilläggsstat.

Inalles har jag sålunda tillstyrkt höjningar i det ordinarie reservationsanslaget
med 10,000 + 8,000 + 4,000 + 12,000 + 5,500 + 3,000 + 2,500
+ 4,500 + 8,000 kronor, tillhopa 57,500 kronor, varigenom sagda anslag
skulle höjas från 144,300 kronor till 201,800 kronor.

På extra stat för år 1919 har jag tillstyrkt anslag av 2,000 + 3,000
+ 5,000 + 4,000 + 2,000 kronor eller sammanlagt 16,000 kronor.

Därjämte har jag tillstyrkt, att å tilläggsstat för innevarande år
måtte äskas anslag å 11,000 + 21,000 + 15,000 + 4,500 + 8,000 + 2,000
kronor, tillhopa 61,500 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag nu framlägga följande
förslag till stater för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk
att tillämpas från och med år 1919.

38

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

A. Avlöningsstat.

Tjänst-

I. Bestämt anslag.

Lön.

görings-

pennin-

Orts-• tillägg

Summa

gar

! 1. Den geodetiska avdel-

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

i

ningen.

3,600

1,800

400

5,8001

(Efter 5 år kan lönen höjas
| med 500 kronor och efter;

3,600

1,800

400

5,800j

| 10 år med ytterligare 500

t kronor.

Efter 5 år kan lönen höjasj

2,200

1,500

300

4,000)

20,000/

med 500 kronor, efter lOj

11,000

7,500

1,500

år med ytterligare 500)
kronor och efter 15 år med

än ytterligare 500 kronor.

1 2. Den topografiska avdel-

ningen.

Efter 5 år kan lönen höjas

\ 1 manlig ritare eller gravör......

1,700

1,000

300

3,000)

med 400 kronor, efter lOj
år med ytterligare 400i

] 11 manliga ritare eller gravörer

18,700

11,000

3,300

33,000|

kronor och efter 15 år med
än ytterligare 400 kronor.

Till arvode åt manlig ritare eller

gravör, som förordnas att bi-träda vid ritar- och gravör-

arbetenas övervakande och led-

ning ävensom vid instruktion
av yngre ritare och gravörer

—

—

—

300

3. Avdelningen för ekonomiska
\ arbeten och stomkartearbeten.

|

1 arbetschef ...........................

4,400

2,000

—

6,400

/Efter 5 år kan lönen höjas
t med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 kartograf ..........................

2,200

1,500

300

4,000)1

med 500 kronor, efter 10''

i 17 kartografer ........................

37,400

25,500

5,100

68,000j

år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år med

än ytterligare 500 kronor.

1 kvinnlig ritare.....................

900

550

150

1,600)

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 200 kronor och efter

7 kvinnliga ritare ................

6,300

3,850

1,050

11,200/1

1 10 år med ytterligare 200

l kronor.

Till ersättning åt de geodeter och
kartografer, vilka förordnas att

biträda med ledning och tillsyn
av fältarbeten ....................

—

—

—

1,500

—

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 373.

39

Lön

Kronor

Tjänst-görings- Orts-pennin- ! tillägg
gar

Kronor | Kronor

Summa

Kronor

700

3501 150

1,2001

2,400j

(Efter 5 år kau lönen höjas
j med 100 kronor och efter
| 10 år med ytterligare 100

2 d:o ........................

1,400

700 i 300

l kronor.

Till arvoden åt extra personal,
gratifikationer åt ritar- och
gravörelever samt vikariats-ersättningar ........................

26,500

Säger

—

— : —

194,700

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg.....................

—

— 1 —

28,000

Summa

—

— —

222,700

Anm. 1. Deri i staten upptagna avlöningen till arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska
arbeten och stomkartearbeten utgår endast under förutsättning, att han icke är militär i
aktiv tjänst, i vilket fall han endast äger uppbära arvode å 1,000 kronor.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor
årligen.

B. Övergångsstat.

Kronor

I. Bestämt anslag.

[Av detta begynnelsearvode anses 1,500kro-j normotsvaratjänstgöringspenningar. Till

1 topograf, arvode, utgörande efter stadga!

]

arvodeis återstående del kunna komma

3,915

) tre ålderstillägg efter respektive 5, 10

avdrag ...................................................

1 och 15 år; utgörande dessa ålderstillägg,

2 topografer d:o d:o ....................................

7,830!

likaledes efter stadgade avdrag, det första

485 kronor samt det andra och det

Säger

11,745 j

! tredje vartdera 480 kronor.

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg.........................................

1 ,455 j

Summa

18,200

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

Slutsumman av de bägge staternas bestämda anslag utgör 206,445
kronor. Då det nuvarande bestämda anslaget uppgår till 167,920 kronor,
utgör ökningen 38,525 kronor.

De i staterna upptagna förslagsanslagen till ålderstillägg utgöra
tillhopa 29,455 kronor. Då motsvarande summa nu är 28,580 kronor,
innefattar förslaget eu böjning av anslaget med 875 kronor.

För åtnjutande av de i förestående avlöningsstat upptagna avlöningsförmåner
torde böra gälla nuvarande villkor och bestämmelser, dock
med följande ändringar och tillägg, nämligen:

att i fråga om befattnings bestridande vid sjukdomsförfall m. m. skall, i
stället för därom nu intagen bestämmelse, gälla, att vid sjukdomsförfall eller när
det erfordras till följd av tjänsteresor eller för beredande av semester, befattningshavare
av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning
vid rikets allmänna kartverk, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalenderår, samt att han därvid skall äga att,
i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;

att bestämmelserna ej mindre om en fjärde förhöjning av avlöningen genom
ålderstillägg än även i fråga om ålderstilläggsberäkning vid befordran från geodet
till observator skola utgå;

att i övrigt beträffande avlöningsförhöjning skall utöver vad nu finnes stadgat
gälla, att geodet, kartograf eller manlig ritare eller gravör, som under mer än fem
år före den 1 januari 1919 tjänstgjort i sin befattning, må för erhållande av ålderstillägg
till lönen tillgodoräknas tjänstetid, som infallit före nämnda tidpunkt, i vad
denna tjänstetid må överstiga fem år; samt att den, som utnämnes att från och
med den 1 januari 1919 vara innehavare av den nya ordinarie vaktmästarbefattningen
å staten, må för ålderstillägg i samma befattning tillgodoräknas tid, varunder
han omedelbart dessförinnan innehaft stadigvarande anställning vid kartverket
såsom extra vaktmästare med full tjänstgöringsskyldighet; samt

att beträffande avlöningsförhöjning dessutom skall, i stället för därom nu
intagen bestämmelse, gälla, att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid
för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han
enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning.

Vidare torde böra fortfarande föreskrivas, att för civil topograf
skola i tillämpliga delar gälla samma villkor, som äro stadgade för
kartograf.

1 årets statsverksproposition beräknades för rikets allmänna kartverk
förhöjning i det ordinarie anslaget med 89,200 kronor samt anslag
å extra stat till belopp av 10,000 kronor, tillhopa 99,200 kronor. Jag
har nu föreslagit ökningar i bestämda anslaget med 38,525 kronor, i

41

Kungl- Maj:ts nåd. proposition Nr 373.

förslagsanslaget med 875 kronor och i reservationsanslaget med 57,500
kronor, tillhopa 96,900 kronor, varförutom jag tillstyrkt anslag å extra
stat för år 1919 på 16,000 kronor.

I den avlämnade propositionen angående tilläggsstat för år 1918
beräknades för kartverket anslag å 40,000 kronor. Nu har jag funnit
mig böra föreslå anslag fördetta ändamål å 61.500 kronor. Till täckande
av de merkostnader, som av de sålunda ifrågasatta anslagsökningarna
föranledas, kommer chefen för finansdepartementet att framdeles under
riksdagens lopp framställa erforderligt förslag.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag nu hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig framlagda förslagen
till avlönings^tat och övergångsstat för den civila
personalen vid rikets allmänna kartverk att gälla från
och med år 1919;

dels förklara, att för åtnjutande av de i samma
stater upptagna avlöningsförmåner skola gälla de för
dylika förmåner å den nuvarande staten stadgade villkor
och bestämmelser med de härovan av mig tillstyrkta
ändringar och tillägg;

dels förklara, att den, som med eller efter ingången
av år 1919 tillträder ordinarie befattning å
kartverkets avlöningsstat, i-kall vara pliktig att underkasta
sig do för avlöningsförmånernas åtnjutande stadgade
villkor och bestämmelser samt att den innehavare av
ordinarie befattning vid kartverket, vilken icke före
den 1 december 1918 anmäler, att han vill övergå till
ny stat och underkasta sig de för avlöningsförmåner
enligt densamma stadgade villkor och bestämmelser,
och vilken ej heller kan lagligen därtill förbindas, skall
varda bibehållen vid de enligt dittills gällande stat
honom tillkommande avlöningsförmåner ävensom, iden
mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pent-ion, vid
den rätt till pension,'' som dittills tillkommit, honom;

dels ock böja de under anslagstiteln »rikets allmänna
kartverk» å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppförda stärskilda anslag, nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 333 höft. (Nr 373.)

6

42

Anslag å
extra stat
till diverse
behov vid
rikets allmänna
kartverk.

Anslag å
tilläggsstat
till diverse
behov vid
rikets allmänna
kartverk.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 373.

kronor 167,920

» 38,525

i) 206,445;
» 28,580

» 875

» 29,455

» 144,300

» 57,500

» 201,800.

Vid bifall härtill kommer anslagstitelus slutsumma att höjas från
340,800 kronor med 96,900 kronor till 437,700 kronor.

2:o.

Under åberopande av vad jag anfört under nästföregående punkt
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för diverse behov vid rikets allmänna kartverk
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av..................................................... kronor 16,000.

bestämda anslaget från.............

med ..............................................

till ..................................................

förslagsanslaget från .................

med .............

till ......................................

samt reservationsanslaget från

med ...............................................

till ...................

3:o.

Under åberopande av vad jag anfört under punkten l:o härovan
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för diverse behov vid rikets allmänna kartverk
å tilläggsstat för år 1918 anvisa ett reservationsanslag
av.................................................... kronor 61,500.

Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
anfört och hemställt i punkterna l:o—
3:o härovan, och behagade Hans Maj:t Konungen därtill
lämna bifall samt förordnade, att proposition i
dessa ämnen skulle med den lydelse, bil. . . . till detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, ISAaC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.