Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.
1
Nr 368.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning; given
Stockholms slott den 26 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga närlagda förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 328 höft. (Nr 368.)
1
2
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 368.
Förslag
till
Förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrivning.
Härigenom förordnas, att §§ 1, 6, 7, 8, 11, 14, 15 och 16 i förordningen
den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning skola i nedanstående
delar erhålla följande ändrade lydelse:
§ I
Mom.
1. — — — — — — — — — — _ _ _ _ _ _
Mom. 2. Mantalsskrivningen förrättas å landet och i stad, där
magistrat ej finnes, av häradsskrivaren. Prövas på grund av fögderiets
utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren icke kunna inom föreskriven
tid medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga
distrikt, äger Kungl. Maj:ts befallniugshavande förordna landsfiskal eller
annan lämplig person att verkställa själva mantalsskrivningsförrättningeu
i ett eller flera distrikt. Bestämmelser om sådan särskild mantalsskrivningslörrättares
rätt till ersättning för uppdragets utförande meddelas
av Konungen.
I stad, där magistrat finnes, verkställes mantalsskrivningen under
magistratens tillsyn av den tjänsteman, vilken debiteringen av kronoutskylderna
åligger eller till vars befattning förrättningen enligt särskilt
meddelade föreskrifter hörer.
§ 6.
Mom. 1.
Mom. 2.
3
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.
Mom. o. Har jämlikt § 1 mom. 2 särskild mantalsskrivningsförrättare
förordnats, åligger det häradsskrivaren att i god tid före förrättningen
till den, som förordnats att densamma verkställa, avlämna ej
mindre den enligt mom. 1 i denna paragraf för mantalsskrivningsdistriktet
upplagda mantalslängd än även häradsskrivaren tillhandakomna
mantalsnppgifter och löpande årets mantalslängd för distriktet.
§ 7-
Mom 1. Vid mantalsskrivningen skola tillstädesvara pastor eller,
om han har förfall, någon av honom förordnad lämplig person, helst
annan inom församlingen tjänstgörande präst, vederbörande stadsfiskal
eller fjärdingsman samt kommunalombud, vilka till det antal, som för
vinnande av tillförlitliga uppgifter vid förrättningen erfordras och av
Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmes, för varje mantalsskrivningsdistrikt
utses av den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt;
varförutom envar, vilkens rätt är av mantalsskrivningen beroende, äger
att för bevakande därav förrättningen övervara.
Mom. 2. — — — — — — — — — — — —------
Mom. 3.------------------
Mom. 4. — — — — — — — — — — — — —----
§ 8.
Mom. 1. — — — ■— — — — — — — — — — —
Mom. 2. — — — — — — — — — — — — — — — —
Mom. 3. —- — — — — — — — — — — — — — — —
Mom. 4. — — — — — — — — — — — — — — — —
Mom. 5. — — — — — — — — — — — — — — — —
Mom. 6. — — — — 1— — — — — — — — — — — —
Mom. 7. Har å landet eller i stad, där magistrat ej finnes, mantalsskrivningen
verkställts av annan än häradsskrivaren, åligger det förrättningsmnnnen
att till häradsskrivaren senast åtta dagar etter förrättningens
slut avlämna det vid densamma förda protokoll jämte mantalslängden,
försedd med behöriga anteckningar, dock icke utsiffrad eller
summerad, ävensom alla till densamma hörande uppgifter och handlingar
samt löpande årets mantalslängd för distriktet.
Förrättningsmannen har därefter icke att taga någon befattning
med mantalsskrivningsförrättare åliggande bestyr; dock är han skyldig
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.
att avgiva förklaring i anledning av besvär över av honom vid mantalsskrivningen
meddelat beslut.
§ 11-
Mantalslängden-----—
Sedan — — — — — — —
Senast den 25 mars skall den
till ordföranden i taxeringsnämnden.
Under den tid — — — — —
Sedan årets prövningsnämnd
— till mantalsskrivningsförrättaren.
— — — — — — överstrykas,
justerade mantalslängden avlämnas
— — — — — — — — taga del.
— — — — — — magistraterna.
§ 14.
Mom. 1. — — — — — — — — — _ _ _ _ _ _ _
Mom. 2. — — — — — — — — — — — _ _ _ _ _
Mom. 3. Stadsfiskal, som utan anmält giltigt förhinder utebliver
från mantalsskrivning, böte tio kronor. Utebliver kommunalombud eller
fjärdingsman utan anmälan om sådant hinder, böte tre kronor.
Mom. 4. — — — — — — — — — — _ _ _ _ _ _
Mom. 5. — — — — — — — — — — — _ _ _ _ _
§ 15.
Uraktlåter uppgiftspliktig att i behörig tid avlämna mantalsuppgift,
må, jämte det anteckning om den försumliges namn och hemvist
av förrättningsmannen i protokollet verkställes, felande uppgift, om den
försumlige finnes inom orten, efter anmodan av mantalsskrivningsförrättaren,
honom avfordras genom vederbörande stadsfiskal, utmätningsman,
fjärdingsman eller exekutionsbetjänt. Tredskas den försumlige
eller finnes lian icke inom orten, skall mantalsskrivningsförrättaren anmäla
förhållandet hos Kungl. J\laj:ts befallningshavande, som äger att
med föreläggande av vite införskaffa den felande handlingen.
Genast efter mottagandet av den i § 8 mom. 5 omförmälda längd
skall mantalsskrivningsförrättaren förelägga en var därå upptagen person,
vilken försummat honom åliggande skyldighet att avlämna flyttningsbetyg,
att inom viss lämplig tid efter föreläggandets delfående hava fullgjort
omförmälda skyldighet. Delgivningen av beslutet ombesörjes av
stadsfiskal i stad samt landsfiskal på landet. Dessa skola även vaka
över att föreläggandet efterleves. Tredskas den försumlige, har stads
-
5
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.
fiskalen eller landsfiskalen att skyndsamt därom göra anmälan hos Kung!.
Maj:ts befallniugshavande, som förelägger den försumlige att vid vite
fullgöra sin kyrkoskrivningsskyldighet.
Krono- eller stadsbetjänt — — — — — — — — förrättning.
Den, som-----------ansvarig.
§ 16-
Mom. 1. Vid tillämpning av denna förordning inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker gäller till efterrättelse:
l:o) att Kungl. Maj:ts befallningshavandes kungörelse om förrättningen
skall minst tre gånger före densamma i kyrkan uppläsas, där
behovet sådant kräver, även å lappska eller finska språket eller å båda
dessa språk;
2:o) att till mantalsskrivningen skall uppgivas och i mantalslängden
antecknas jämväl varje persons nationalitet och språk;
3:o) att den del av hippbefolkningen, som kringflyttar utan stadiga
boningsplatser, skall mantalsskrivas stam- eller byvis.
Mom 2. — __ — — — — — — — — — — — — —.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
6
KungI, Maj.ts nåd, proposition Nr 368.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
april 1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
ScHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter:
Då.
det syntes erforderligt att i samband med fögderiförvaltningens
omorganisation genomföra vissa ändringar i gällande mantalsskrivningsförordning,
uppdrog Kungl. Maj:t den 18 december 1917 åt landskamreraren
K. Gislén att inom finansdepartementet utarbeta förslag till
ändrade bestämmelser i berörda förordning.
Den 22 februari 1918 avgav Gislén förslag dels till ändrad lydelse
av §§ 1» 6, 7, 8, li, 14, 15 och 16 i mantalsskrivningsförordnirigen dels
ock till kungörelse angående ersättning till den, som i häradsskrivares
Kungl. Miij:ts nåd. ''proposition Nr 368. 7
ställe förrättar mantalsskrivning, och om sådan ersättnings gäldande.
I en vid nämnda författningsförslag fogad promemoria anförde Gislén
följande:
Enligt gällande mantalsskrivningsförordning skulle mantalsskrivningen
å landet förrättas av härad sskrivaren utom i Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker, där den skulle verkställas av vederbörande
länsman. Emellertid hade Kungl. Maj:t efter tillkomsten av lagen om
allmän pensionsförsäkring på grund av med densamma förbunden betydlig
ökning av mantalsskrivningsarbetet årligen sett sig nödsakad
medgiva, att, där i fögderier av särskilt stor utsträckning eller med
mera betydande folkmängd svårigheter undantagsvis uppstode för häradsskrivare
att inom föreskriven tid medhinna förrättandet av samtliga
mantalsskrivningar inom fögderiet jämte därmed sammanhängande arbete,
Kungl. Maj:ts befallningshavande ägde förordna länsman eller
annan lämplig person att förrätta viss mantalsskrivning. I sammanhang
med den vid 1918 års ingång genomförda omorganisationen av
fögderiförvaltningen hade genom omreglering de större häradsskrivaredistrikten
i allmänhet betydligt minskats till åstadkommande av större
likformighet i häradsskrivarnas arbetsbörda, varförutom lappmarksfögderiet,
där förut kronofogden fullgjort det huvudsakliga av häradsskrivares
åligganden, fått särskild häradsskrivare. Men ehuru till följd
härav mantalsskrivningarna i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker
icke längre behövde helt avlyftas från häradsskrivarna samt
behovet att av skäl, som ovan anförts, för visst fall befria häradsskrivare
från en eller annan mantalsskrivnings förrättning betydligt reducerats,
kunde dock alltjämt fall inträffa, då det bleve oundgängligen nödvändigt
att anlita sistnämnda utväg för att mantalsskrivningsarbetet skulle kunna
medhinnas i rätt tid. Särskilt måste detta antagas komma att inträffa
i Norrland, där på grund av de störa avstånden och dåliga kommunikationerna
den till mantalsskrivningarnas förrättande anslagna tiden mången
gång ej ens kunde förslå till själva resorna och i varje fall icke till
både resor och förrättaingar. Då således organisationen krävde, att
häradsskrivare för visst fall befriades från mantalsskriv ni ngsförrättning,
syntes det lämpligt att i förordningen inrymma bestämmelser om, under
vilka förhållanden sådant finge ske. Givetvis vore det angeläget, att
de fall, då häradsskrivare befriades från förrättandet av mantalsskrivning,
begränsades till vad som vore oundgängligen nödvändigt. För
uppnåendet av detta mål torde säkraste medlet vara att låta häradsskrivaren
gälda ersättningen till den, som förordnades att i hans ställe
verkställa förrättningen, eller åtminstone så stor del av nämnda ersätt
-
Lan dskamre
rare Gislan
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.
ning, att häradsskri varen icke genom befrielse från förrättningen
bereddes, förutom minskning i arbetsbördan, jämväl ekonomisk förmån.
Det borde knappast kunna bliva fråga om att förordna särskild mantalsskrivningsförrätiare
i andx-a distrikt än sadana, som vore mera avlägset
belägna från häradsskrivarens bostad. Då i dylika distrikt landsfiskalen
företrädesvis torde komma att förordnas, samt dennes resekostnader för
förrättningen, om sådana över huvud taget förekomme, måste bliva mindre
än häradsskrivarens, borde såsom regel föreskrivas, att häradsskrivaren
skulle vidkännas hela den med särskild förrättningsmans förordnande
förenade kostnaden. Undantag från denna regel borde dock medgivas.
Främst gällde detta för Norrland och andra orter, där häradsskrivarnas
utgifter för mantalsskrivningsresorna avsevärt överstege de kostnader,
härad sskrivarna i allmänhet finge vidkännas för nämnda resor.
Till utjämnande i viss mån av den mindre gynnsamma ställning, bäradsskrivarna
å nämnda orter alltså intoge, syntes i förevarande avseende
böra beredas dem en förmån genom att låta statsverket deltaga
i ersättningen till den särskilde mantalsskrivningsförrättaren intill halva
beloppet. Från regeln, att häradsskrivaren ensam skulle gälda berörda
ersättning, måste emellertid rättvisligen göras undantag även för sådana
fall, där ersättningen överstege den utgift, förrättningen, hållen av
häradsskrivaren själv, kunde beräknas skola hava förorsakat denne.
Jämväl i dessa fall borde överskottet utgå av statsmedel. Att statsverket
i nämnda båda undantagsfall under alla förhållanden skulle deltaga
med nyss ifrågasatt del av ersättningen, torde dock ej vara lämpligt,
då jämkningar i en del gränsfall kunde vara av omständigheterna
påkallade och ersättningsfrågan syntes böra användas såsom korrektiv
mot, att häradsskrivaren sökte befrielse från viss mantalsskrivning, även
då han icke vore i oundgängligt behov därav. — Ersättningen till den
särskilt förordnade förrättningsmanoen borde utgå med resekostnadsoch
traktamentsersättning efter fjärde klassen i gällande resereglemente,
efter vilken grund särskild mantalsskrivningsförrättare hittills åtnjutit
gottgörelse. Då införandet av en bestämmelse, att landsfiskalen i mantalsskrivningsdistriktet
i första hand skulle förordnas att verkställa mantalsskrivning,
från vilken häradsskrivaren befriades, torde kunna anses
innebära, att förrättandet av viss mantalsskrivning vore ett tjänsteåliggande
för landsfiskal, borde landsfiskal för forrättningen åtnjuta dagtraktamente,
även om resa icke företagits. För länsmännens arbete med
förrättandet av mantalsskrivningen i Väster- och Norrbottens läns lappmarker
utginge för närvarande ersättning jämlikt nådigt brev den 9
november 1866 med fyra kronor för varje hundrade av befolkningens
9
Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 368.
totalsumma inom varje församling. Det skulle därför möjligen kunna
ifrågasättas, huruvida icke landsfiskal inom berörda lappmarker, för det tall
att häri framdeles förordnades att verkställa viss mantalsskrivning, herde,
för att icke komma i sämre ställning än hittills, fortfarande tillerkännas
ersättning efter nämnda nådiga brev med den minskning, som betingades
därav, att häradssk.ivarna numera verkställde allt för- och efterarbete i
anledning av mantalsskrivningen. Ersättningen skulle i sådant fall
utgå med exempelvis hälften av vad den hittills utgjort. En sådan
anordning syntes dock icke vara att förorda. Ty utom det att landsfiskalerna
i de distrikt, där häradsskrivaren själv verkställde mantalsskrivningen,
icke kunde såsom hittills bereda sig inkomst genom mantalsskrivmngsarbete,
vore det ingalunda säkert, att ersättmugen, beräknad
efter ovan ifrågasatt grund, bleve större, än om den utgått efter
fjärde klassen i resereglemente^ Dessutom måste anordningen, om den
verkligen kommo att tillföra landsfiskalerna i lappmarkeina en förman
framför övriga landsfiskaler, framstå såsom en orättvisa mot de senare,
då de förras aibete med mantalsskrivningen icke såsom tillförne komme
att bliva av annan beskaffi nliet än de senares.
Under behandlingen av frågan om fögderi förvaltningens omorganisation
hade den meningen allmänt uttalats, att landsfiskalens närvaro
vid mantalsskrivningen icke vore behövlig för arbetet vid föriättningen.
Med anledning härav borde stadgandet om hans skyldighet att närvara
uteslutas ur mantalsskrivnings!örorduingen.
Enligt förordningens 11 § skulle mantalslängden med tillhörande
handlingar senast den 15 mars av pastor återställas till mantalsskriv -ningsförrättaren, som senast den 20 i samma manad hade att avlämna
längden justerad till ordföranden i taxeringsnämnden. Under den tid,
mantalslängden sålunda stannade hos muutalsskrivningsförrättaren, skulle
densamma rättas i enlighet med pastors anmärkningar samt summeras,
varförutom de i lagen om allmän pensionsförsäkring omförmäld a pensionsförteckningar,
som avlämnades till taxeringsnämndens ordförande
samtidigt med mantalslängden, måste rättas i anledning av pastors anmärkningar.
Då den åt pastor för mantalslängdens granskning tillmätta
tiden vore ganska knapp, brukade denne i regel ej återställa
längden tidigare, än han, enligt vad ovan sagts, vore därtill skyldig, och
mantals krivningsförrättaren hade således, även om längden verkligen
återkomme den 15 mars — vilket långt ifrån alltid vore fallet, enär
pastor ansåges hava fullgjort sin skyldighet, om han nämnda dag avlämnat
längden till postbefordran, — endast några fa dagar på sig för
utförandet av ovannämnda arbete. Då denna tid, enligt vad av flera
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 3''8 höft. (.Nr 368.) 2
10
Kammar
rätten.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.
häradsskrivare vitsordats, måste anses alldeles otillräcklig, samt de på
mantalslängderna grundade fastighetslängderna enligt 20 § 3 mom. i
förordningen om taxeringsmyndigheter skulle avlämnas till taxeringsnämndens
ordförande törst den 25 mars, syntes ett uppskov till nämnda
dag med mantalslän^dens avlämnande till taxeringsnämndens ordförande
icke kunna verka till hinder i taxeringsarbetef.
Över Gisléns ovanberörda förslag och yttrande har utlåtande infordrats
från kammarrätten.
Kammarrätten anför härvid, bland annat, följande:
»Kammarrätten har icke något att erinra emot den föreslagna anordningen,
att häradsskrivare skall under i förslaget angiven förutsättning
kunna befrias Irån verkställandet av viss mantalsskrivningsförrättning
och att landsfiskal eller annan lämplig person förordnas utföra
detta tjänsteåliggande.
Vad åter angår den i förslaget ifrågasatta skyldigheten för häradsskrivaren
att helt eller delvis gälda ersättningen till den särskilt
förordnade mantalsskrivningsförrättaren, så enär Eders Kuni>l. Maj:ts
befallningshavande skulle äga att förordna sådan särskild mantalsskrivningsförrättare
endast i det fall, att häradsskrivaren på grund av fögderiets
stora utsträckning eller mera betydande folkmängd anses icke
kunna inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom samtliga
distrikt, samt den särskilda förrättningen alltså föranledes därav,
att ett fögderi givits större omfattning än fögderier i allmänhet, finner
kammarrätten tillräckliga skäl icke föreligga att å häradsskrivaren lägga
större eller mindre del av kostnaden för samma förrättning. Kammarrätten
hemställer alltså, att sådan kostnad förklaras böra stanna å statsverket.
»
Sedan kammarrätten härefter förordat ett med anledning av berörda
anmärkning inom ämbetsverket utarbetat förslag till ändrad lydelte
av § 1 i gällande mantalsskrivningsförordning ävensom mot. det
remitterade förslaget framställt några mindre anmärkningar av redaktionell
art, för vilka anmärkningar här ej behöver närmare redogöras,
förklarar sig kammarrätten i övrigt icke hava något att erinra mot det
remitterade förslaget. Härjämte påpekar emellertid kammarrätten, att,
då, såvitt kammar!ätten har sig bekant, varken lapplänsmän eller rotemästare
numera finnas, stadgandet i 16 § 1 mom. 5:o av berörda förordning
syntes kunna utgå.
Statskontoret, som anmodats avgiva utlåtande över förslaget till
kungörelse angående ersättning till häradsskrivares ställföreti ödare samt
11
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368.
dervid lämnats tillfälle att taga del av kammarrättens ovannämnda yttrande,
ansluter sig till den av kammarrätten i ärendet uttalade mening,
att i de fäll då, enligt föreliggande förslag, åt annan person än häradsskrivare
lämnas i uppdrag att verkställa viss mantalsskrivningsförrättning,
kostnaden för dylik förrättning bör stanna å statsverket.
Såsom redan ovan framhållits har, då under de senaste åren
häradsskrivarnas arbetsbörda betydligt ökats, Kungl. Maj:t bemyndigat
Kungl. Maj:ts befallningshavande att under särskilda omständigheter för
vissa distrikt förordna aunan maritalsskrivningsförrättare i stället för
häradsskrivaren. Enligt gällande mantalsskrivningsförordning är dessutom
länsman mautahskrivningsförrättare inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker. Vid den nu verkställda omorganisationen av
fögderiförvaltningen hava dels häradsskrivarebefattningar inrättats för
lappmarksdistrikten dels övriga fögderiers inbördes storlek i viss mån
reglerats. Detta medför, å ena sidan, att lappmarksdistriktens nyssnämnda
undantagsställning upphäves och, å andra sidan, att häradsskrivarne
numera i större utsträckning än förut torde medhinna att
förrätta mantalsskrivningen. Emellertid torde otvivelaktigt åtskilliga
käradsskrivare, vilkas fögderier omfatta många eller stora distrikt, fortfarande
vara i behov av befrielse från att verkställa mantalsskrivning
inom en del av distrikten. Bestämmelse härom bör intagas i § 1 i
mantalsskrivningsförordnmgen. Såsom ersättare synes i första hand
landsfiskalen inom distriktet böra komma i fråga. Prövningen av frågan
huruvida behov av särskild m antal sskrivningsförrättare förefinnes ävensom
rätten att utse dylik bör lämpligen tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande.
— Emellertid synes, på sätt föreslagits, uppgiften för
häradsskrivarens ställföreträdare böra begränsas till verkställandet av
själva förrättningen. Härav föranledas vissa ändringar jämväl uti §§ 6
och 8 i berörda förordning. — Vad därefter angår frågan om ersättning
till sådan särskild mantalsskrivningsförrättare kan jag i likhet med de
hörda ämbetsverken icke dela landskamreraren Gisléns uppfattning, att
ersättningen helt eller delvis bör gäldas av vederbörande häradsskrivare.
Den Kungl. Maj:ts befällningshavande åliggande prövningsrätten torde
innebära tillräcklig kontroll över att icke onödigtvis särskild förrättningsman
förordnas. Jag anser därför, att ersättningen bör helt utgå av
statsmedel. Till frågan om meddelande av närmare bestämmelser rörande
dylik ersättning torde jag få framdeles återkomma.
Övriga av landskamreraren Gislön föreslagna ändringar i mantalsskrivnings!
örordningen — till den del de icke omedelbart förauledas av
Departement
chefen.
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 368-
de utav mig redan berörda förhållandena — torde icke erfordra något
särskilt yttrande från min sida. Emellertid vdl jag betona, att jag vid
utarbetande av slutligt förslag i ämnet tagit hänsyn till av kammarrätten
framställda anmärkningar ävensom till det av nämnda ämbetsverk uttalade
önskemålet, att ur förordningen måtte uteslutas nuvarande stadgandet
i 10 § 1 mom. 5:o), men i övrigt till alla delar följt landskamreraren
Gisléns förslag
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet
med ovan angivna grunder avfattat förslag till förordning om
ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrivning, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställ in behagade Hans Maj:t. Konungen lämna bifall;
och skulle proposition till riksdagen avlåtas av
den lydelse, bil. litt. — — — vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt. Arfwidson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.