Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

1

Nr 361.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén; given
Stockholms slott den 19 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

dels — med återkallande av den i statsverkspropositionen under
fjärde huvudtiteln, punkt 43, gjorda framställningen om anvisande å
extra stat för år 1919 av ett förslagsanslag av 36,000 kronor för beredande
av särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare med vederlikar
vid armén — föreslå riksdagen att

a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt viss
personal vid armén bevilja under fjärde huvudtiteln å tilläggsstat för år

1918 ett förslagsanslag av 3,940,000 kronor,

b) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1919 åt viss
personal vid armén bevilja under fjärde huvudtiteln å extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av likaledes 3,940,000 kronor,

c) godkänna de av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet
angivna grunder för den tillfälliga löneförbättringens utgående,

d) godkänna de av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet
jämväl angivna villkor och bestämmelser för den tillfälliga löneförbättringens
åtnjutande, samt

e) förklara, att en var, som, efter det kungörelse angående den
tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft, tillträder beställning eller befattning,
å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för den tillfälliga
löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara pliktig underkasta
sig samma villkor och bestämmelser, ävensom, att förutvarande, ännu i
tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar eller befattningar,
vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden därefter vilja under Bihang

till riksdagens protokoll li)18. 1 sand. 321 höft. (Nr 361.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

kasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, icke skola för åren 1918 eller 1919 eller nå^on
del därav uppbära tillfällig löneförbättring,

dels och med ändring av det i statsverkspropositionen framlagda
förslaget till ny stat för generalitetsstaten — föreslå riksdagen att ur
staten för generalitetsstaten utesluta den i nämnda stat intagna anmärkning
angående ersättning till medlemmar av generalitetet för tjänsteresor
till möten och mönstringar.

De till ärendet hörande handlingar fjvola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

3

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hei.lner,
Statsråden Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anförde härefter:

I skrivelse den 1 mars 1917 avgav arméförvaltningen infordrat förslag
till provisorisk lönereglering för viss personal vid lantförsvaret.
Förslaget avsåg i huvudsak, att för år 1918 avlöningsförhöjning måtte
få med angivna belopp utgå till officerare och underofficerare samt civilmilitär
personal på aktiv stat samt till vissa arvodestagare, vilkas befattningar
toge innehavarens hela arbetstid i anspråk, ävensom, efter Kungl.
Maj:ts prövning i varje särskilt fall, till annan avlöningstagare, som enligt
angivna grunder kunde anses berättigad till avlöningsförhöjning.

1 anslutning till detta arméförvaltningens förslag avläts till 1917
års riksdag proposition (nr 154), däri Kungl. Maj:t föreslog riksdagen
att till provisorisk lönereglering för viss personal vid lantförsvaret, i

Tillfällig
löneförbättring
åt viss
personal
vid armén.

Riksdagen

1917.

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

enlighet med av föredragande departementschefen angivna grunder, under
fjärde huvudtiteln å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag: av

3,450,000 kronor.

Samtidigt framlade Kungl. Maj:t i proposition (nr 158) en liknande
framställning rörande provisorisk lönereglering för viss personal vid
marinen, grundad på ett av marinförvaltningen avgivet förslag i ämnet.

Över dessa propositioner avgav statsutskottet den 8 juni 1917 utlåtande
(nr 192), däri utskottet anförde följande.

De förslag, som Kungl. Maj:t förelagt riksdagen, hade sin grund
i framställningar om avlöningsförbättringar dels från arméförvaltningen
för arméns personal dels ock från olika grupper av marinens personal.
De nu utgående avlöningsbeloppen för såväl armén som marinen bestämdes
redan i början av 1900-talet. Med hänsyn till de avsevärda stegringar
i levnadskostnaderna, som i tiden därefter uppstått, hade behovet
av en genomgripande lönereglering gjort sig alltmera gällande. Kungl.
Maj:t hade dock, enligt vad vederbörande departementschefer anfört, icke
ansett tiden vara inne för en definitiv lönereglering, utan föreslagit eu
provisorisk lösning av den till armén och marinen hörande personalens
avlöningsförhållanden.

De av Kungl. Maj:t i särskild proposition den 16 mars 1917 angående
krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 för befattningshavare
i statens tjänst föreslagna förmåner vore avsedda att under vissa
förutsättningar komma samtliga statstjänare, och sålunda även arméns
och marinens personal, till godo såsom en hjälp i fråga om den under
kriget uppkomna höjningen i levnadskostnaderna. Den nu föreslagna
provisoriska löneregleringen för viss personal vid lantförsvaret och vid
marinen avsåge att bereda denna personal en kompensation för den före
kriget inträdda prisstegringen och vore följaktligen fullt fristående i förhållande
till en eventuell framställning till 1918 års riksdag rörande
krigstidstillägg och krigstidshjälp under samma år.

Utskottet ansåge, att de nuvarande avlöningsförmånerna vore för
låga för åtminstone större delen av den personal, varom det här vore
fråga, särdeles under nuvarande tidsläge. En löneförbättring syntes alltså
vara av behovet påkallad.

De förslag till eu provisorisk lönereglering, som av Kungl. Maj:t
framlagts, funne utskottet emellertid icke vara av beskaffenhet, att de
borde av riksdagen bifallas.

Först och främst hade de föreslagna lönebeloppen grundats på eu
av arméförvaltningen tänkt definitiv lönereglering, som emellertid icke

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

på något sätt varit föremål för närmare prövning och som, därest den
bleve genomförd, skulle komma att medföra väsentliga höjningar av
pensionsbeloppen, i visst fall till belopp överstigande det för civila tjänstemän
stadgade maximum. På grund av det sätt, varpå avlöningstillläggen
sålunda beräknats, både man i det föreliggande lörslaget kommit
till synnerligen ojämna belopp, exempelvis för fanjunkare 652 kronor
50 öre.

Vidare torde det kunna starkt ifrågasättas, huruvida de föreslagna
avlöningsbeloppen sins emellan vore lämpligt avvägda ävensom om de
kunde anses vara ställda i riktigt förhållande till de avlöningsbelopp,
som vore bestämda för de civila tjänstebefattningar, med vilka jämförelse
kunde göras. Därjämte ville utskottet erinra, att den omständigheten ej
beaktats, att befordran till högre grad, resp. löneklass, inom kompaniofficers-
och underofficersgraderna ägde rum efter betydligt olika antal
tjänstår vid de olika truppförbanden. Det kunde därför jämväl sättas i
fråga, huruvida en tillfällig löneförbättring ej verkade mera rättvist, om
den bestämdes i form av ålderstillägg än'' i form av allenast lönetillägg
i de olika tjänstegraderna. Vid en förnyad utredning i ärendet syntes
denna fråga böra omsorgsfullt undersökas. Vidare borde därvid noggrant
tillses, att lönetillägget så avpassades, att en definitiv lönereglering
ej föregrepes.

Slutligen ville utskottet uttala, att särskilda villkor för lönernas åtnjutande
borde föreläggas riksdagen till godkännande, på sätt som i allmänhet
skedde i fråga om civila tjänstebefattningar.

Då utskottet alltså icke ansåge sig kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställningar, ville emellertid utskottet uttala, att, därest
efter förnyad utredning proposition i ärendet förelädes nästkommande
riksdag och, efter vederbörlig prövning, befunnes kunna leda till ett
positivt beslut i ärendet, en sålunda beslutad lönereglering torde kunna
vinna tillämpning redan under löpande året. Visserligen både riksdagen
städse på goda grunder ställt sig betänksam mot att besluta löneregleringar
att tillämpas under pågående år, men betänkligheterna däremot
syntes dock kunna väsentligen bortfalla, därest redan nu medel på 1918
års stat bereddes för betäckande av åtminstone större delen av de kostnader,
löneregleringen kunde komma att medföra. Då det tydligen icke
vore möjligt att, innan några grunder lör löneregleringen vore fastställda,
med någon tillförlitlighet bestämma det erforderliga beloppet, syntes
saken lämpligen böra ordnas på sådant sätt, att på 1918 års stat avsattes
under rubriken »utgifter för kapitalökning» lämpligt belopp för
bestridande av ifrågavarande kostnader, vilket belopp sedermera skulle

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

på 1919 års stat komma att upptagas såsom inkomst under rubriken
))i anspråk tagna kapitaltillgångar», för att användas för avsett ändamål
eller, om det icke i sin helhet erfordrades därför, till statens behov i
allmänhet. Det belopp, som alltså nu borde anvisas, ansåge utskottet
lämpligen kunna bestämmas till 4,000,000 kronor.

Utskottet hemställde alltså, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande propositioner
icke måtte av riksdagen bifallas, samt att riksdagen måtte besluta
att på 1918 års stat, under titel »utgifter för kapitalökning», till avsättning
för beredande av tillfällig löneförbättring åt viss personal vid
armén och marinen under år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst
4,000,000 kronor.

Vid statsutskottets utlåtande voro fogade två särskilda reservationer,
i vilka hemställdes om avslag å Kungl. Maj:ts förslag. Såsom motivering
härför anfördes i den ena av reservationerna, avgiven av herr
Asplund m. fl., följande:

För den av utskottet föreslagna rent extra ordinära åtgärden att
under titel »utgifter för kapitalökning» avsätta 4,000,000 kronor till en
tillfällig löneförbättring under år 1918 saknades efter reservanternas
uppfattning tillräckliga skäl. Ifrågavarande befattningshavare komrne
för år 1917 i åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt
samma grunder, som gällde för övriga statstjänare,. och 1918 års riksdag
borde ha fria händer att efter då föreliggande omständigheter bedöma
vad som borde beviljas olika statstjänaregrupper att utgå under
löpande budgetår. Tillfälliga löneförbättringar, såsom avbetalning på
kommande definitiva sadana, kunde rimligen icke beviljas förrän ett nödvändigt
utredningsarbete fortskridit så långt, att åtminstone konturerna
för den sistnämnda vore utformade; i annat fall löpte man risken att
förrycka det hela. I det outredda skick, vari hela denna lönefråga befunne
sig, syntes det alltså olämpligt att nu företaga den av utskottet
föreslagna avsättningen av medel. I den mån 1918 års riksdag funne,
att särskilda åtgärder vore nödvändiga för att upphjälpa de lägst avlönade
gruppernas av ifrågavarande personal ställning, torde den icke
sakna möjlighet att därför anvisa lämpliga utvägar.

Sedan första kammaren bifallit utskottets hemställan, andra kammaren
däremot den av herr Asplund m. fl. avgivna reservationen, blev
vid gemensam votering utskottets förslag bifallet, och hade riksdagen
alltså beslutat att på 1918 års stat under titel »utgifter för kapitalökning»
till avsättning för beredande av tillfällig löneförbättring åt viss

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361. 7

personal vid armén och marinen under år 1918 anvisa ett förslagsanslag,
högst 4,000,000 kronor.

Efter det frågan erhållit denna utgång i riksdagen, bemyndigade Särskild*
Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1917 chefen för lantförsvars- sa4*“™v“
departementet att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,
tillkalla högst fem sakkunniga personer jämte sekreterare för att inom
lånt- och sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning
och utarbetande av förslag rörande tillfällig löneförbättring från
och med år 1918 åt viss personal vid armén och marinen, avsett att
föreläggas 1918 års riksdag, med rätt för departementscheferna att, efter
därom av de sakkunniga gjord framställning, under arbetets fortgång
tillkalla, för att i de sakkunnigas överläggningar deltaga, representanter
för de olika personalkategorier vid armén och marinen, som av den
ifrågasatta löneförbättringen berördes.

På grund av det sålunda erhållna bemyndigandet tillkallades såsom
sakkunniga häradshövdingen B. A. Petrén, förste marinintendenten F.
Lagerholm, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Aug.

Nilsson i Kabbarp, krigsrådet C. E. Sterky och ledamoten av riksdagens
första kammare, överdirektören L. Widell, varjämte uppdrogs åt häradshövdingen
Petrén att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas
förhandlingar.

Sedan Petrén, som den 19 oktober 1917 utnämnts till statsråd, anmält
sig förhindrad att deltaga i och såsom ordförande leda de sakkunnigas
förhandlingar, entledigades den 20 oktober 1917 statsrådet
Petrén från det honom meddelade uppdraget och förordnades dåvarande
expeditionschefen A. E. M. Ericsson att i Petréns ställe deltaga i och såsom
ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Därjämte anmodades likaledes den 20 oktober 1917 översten K. E.

W. Söderhielm, kommendörkaptenen av första graden O. E. Lybeck,
fanjunkaren E. Nvquist och flaggstyrmannen K. O. Tallberg att, med
bibehållande av innehavande befattningar, tillsvidare, på kallelse av de
sakkunnigas ordförande, deltaga i de sakkunnigas överläggningar, och
hava dessa officerare och underofficerare från sagda tid ''deltagit i förhandlingarna.

De sakkunniga hava vidare, enligt vad av dem anmälts, haft tillfälle
att under hand rådföra sig med ytterligare ett antal representanter
för särskilda till armén och marinen hörande personalgrupper.

Nämnda sakkunniga hava numera avgivit ett den 5 mars 1918
dagtecknat betänkande, innefattande utredning och förslag i det ärende,
som varit till dem överlämnat, och hava sedermera armé- och marin -

8

Uppdragets
begränsning
med avseende
å särskilda
personalgrupper.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

förvaltningarna resp. den 6 och den 8 april 1918 avgivit infordrade
yttranden i ärendet.

Jag torde nu först få i korthet redogöra för innehållet i de sakkunnigas
betänkande, närmast i vad det avser personal vid lantförsvaret;
för sammanhangets skull och för vinnande av lämpliga jämförelsepunkter
kommer jag emellertid att även beröra vissa spörsmål, som i första hand
hava avseende på marinens personal.

Till en början lämna de sakkunniga en »historisk översikt över
gällande avlöningsförhållanden» såväl vid armén (sid. 1 — 50) som vid
marinen (sid. 51—98), och torde jag i det följande få tillfälle att, för
att åskådliggöra min framställning, återgiva vissa ur denna redogörelse
hämtade sammanställningar. De sakkunniga redogöra därefter (sid. 99—
146) för de förslag rörande provisorisk lönereglering för personal vid
armén och marinen, som, på sätt jag förut erinrat, förelädes 1917 års
riksdag, och för ärendets därefter följande behandling hos riksdagen. Vidare
följer i de sakkunnigas betänkande (sid. 147—219) en redogörelse
för under de senare åren verkställda utredningar och uppgjorda förslag,
åsyftande ändring i grunderna för befordran inom kompaniofficers- och
underofficersgraderna och i samband därmed omläggning av avlöningssystemet
för ifrågavarande personal.

I den följande avdelningen av betänkandet, som innehåller de sakkunnigas
eget utlåtande och förslag, yttra sig de sakkunniga inledningsvis
(sid. 221 — 224) om de särskilda personalgrupper, som enligt de sakkunnigas
mening böra bliva delaktiga av den ifrågasatta löneförbättringen,
och anföra därom följande:

De sakkunniga hade vid bedömandet av denna fråga givetvis måst
taga hänsyn till den begränsning i förevarande avseende, som tillämpats
i de av vederbörande ämbetsverk år 1917 framlagda förslagen ävensom
i de propositioner, som i ärendet avlätos till samma års riksdag.

Den personal, som enligt arméförvaltningens den 1 mars 1917
avgivna förslag skulle komma i åtnjutande av avlöningsförbättring, utgjordes
av följande grupper:

a) officerare och underofficerare med vederlikar på aktiv stat, i vilkas
avlöning ingå lön och dagavlöning;

b) bataljonsläkare vid fältläkarkåren; samt

c) innehavare av befattningar, vilkas avlöning är av Kungl. Maj:t
och riksdagen bestämd samt utgöres antingen av allenast arvode eller
av arvode jämte andra naturaförmåner än kost och vilka taga inne -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361. 9

havarnas hela arbetstid i anspråk; till denna grupp hörde enligt en av
arméförvaltningen uppgjord förteckning: rullföringsbefälhavare, rull föringsofficer,

rullföringsbiträde, kommendant i Stockholm och å Karlsborg,
bibliotekarie och aktuarie vid generalstaben, garnisonspastor å
Karlsborg och i Boden, underläkare och amanuens samt apotekare vid
garnisonssjukhuset i Stockholm, sjukhusväbel vid garnisonssjukhusen i
Boden och å Karlsborg, fodermarsk vid ridskolan, maskinist vid krigshögskolan,
vid artilleri- och ingenjörhögskolan samt vid garnisonssjukhusen
i Stockholm och i Boden, maskinist- eller eldarbiträde vid nyssnämnda
sjukhus, tvättpiga samt gårdsdräng och portvakt vid garnisonssjukhuset
i Stockholm ävensom vaktmästare vid kommendantskapet i
Stockholm.

I Kungl. Maj:ts propositioner (nr 154 och 158) till 1917 års riksdag
gjordes icke några avvikelser från de gränser, armé- och marinförvaltningarna
uppdragit beträffande den personal, varå den provisoriska
löneregleringen vore avsedd att tillämpas. Kungl. Maj:ts förslag
till riksdagen innebar således, att den provisoriska löneregleringen skulle
tillgodokomma samma personal, som upptagits i ämbetsverkens särskilda
framställningar.

De sakkunniga hade tagit under övervägande, huruvida den tillfälliga
löneförbättring, som av de sakkunniga föresloges, borde omfatta
någon eller några personalgrupper utöver dem, å vilka ämbetsverkens
förslag hade avseende, eller huruvida tilläventyrs någon del av den personal,
som upptogs i dessa förslag, nu icke borde ifrågakomma. Härvid
hade de sakkunniga kommit till det resultatet, att de grunder, på vilka
armé- och marinförvaltningarnas förslag i förevarande hänseende vilade
och vilka även vunnit tillämpning i de till riksdagen avlåtna propositionerna,
fortfarande i allt huvudsakligt borde följas.

Sålunda hade de sakkunniga ansett sig icke böra medtaga bland
annat den personal, som tillhörde arméns eller marinens reservstater eller
reserver. Då nämligen för all sådan personal tjänstgöringsskyldigheten
vore av rätt begränsad omfattning, hade någon förbättring av denna
personals avlöningsförhållanden icke ansetts vara i den mån av behovet
påkallad, att frågan härom borde upptagas i samband med den tillfälliga
löneförbättring, som nu vore å bane.

Vissa mindre avvikelser från de äldre förslagen, såvitt anginge löneförbättringens
utsträckning till särskilda personalgrupper, hade de sakkunniga
emellertid funnit sig böra ifrågasätta, och komme redogörelse
därför att i det följande lämnas i samband med de sakkunnigas förslag
till löneförbättring för de olika grupperna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.) 2

10

Allmänna

synpunkter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

De sakkunniga övergå härefter (sid. 224—227) till att framlägga
vissa allmänna synpunkter, som för de sakkunniga varit vägledande vid
utarbetandet av deras förslag, och yttra härom:

Då statsutskottet i sitt utlåtande över Kungl. Maj:ts ovanberörda propositioner
till 1917 års riksdag fann sig icke kunna tillstyrka de gjorda
framställningarna, anförde statsutskottet bland annat, att de föreslagna lönebeloppen
grundats på en av arméförvaltningen tänkt definitiv lönereglering,
som emellertid icke på något sätt varit föremål för närmare prövning,
och i ■ en vid utskottets utlåtande fogad reservation yttrades, att
tillfälliga löneförbättringar, såsom avbetalning på kommande definitiva
sådana, rimligen icke kunde beviljas förrän ett nödvändigt utredningsarbete
fortskridit så långt, att åtminstone konturerna för den sistnämnda
vore utformade; i annat fall löpte man risken att förrycka det hela.

Under dessa förhållanden hade de sakkunniga, vid fullgörande av
sitt uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring för viss
personal vid armén och marinen, icke kunnat underlåta att i första
hand söka klarlägga, efter vilka linjer en definitiv lönereglering för
ifrågavarande personal enligt de sakkunnigas mening borde gå, för att
sedermera inom ramen av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen
angiva de belopp, varmed under förhanden varande förhållanden
en tillfällig löneförbättring syntes lämpligen böra utgå till olika grupper
av personal.

Redan från början hade det emellertid för de sakkunniga stått klart,
att utarbetandet av ett förslag till definitiv lönereglering för armén och
marinen måste bliva ett såväl omfattande som i övrigt krävande arbete.
Den redogörelse, som av de sakkunniga lämnats för nuvarande avlöningsförhållanden
och deras tillkomst, gåve tillräckligt vid handen, vilken
brokig bild av avlöningsformer, avlöningssatser och avlöningsbestämmelser
det nuvarande lönesystemet företedde, i all synnerhet vad marinen
anginge. Till en del funne detta förhållande sin förklaring däri, att
arméns och marinens personal fördelade sig på ett betydande antal olika
grupper av befattningshavare med sins emellan väsentligen skiljaktiga
uppgifter, men å andra sidan vore utan tvivel den anmärkta växlingen
i personalens avlöningsförhållanden i ej ringa mån beroende därpå, att
de nu gällande avlöningsbestämmelserna ledde sitt ursprung från olika
tider, i det att än den ena än den andra personalgruppen fått sina löneförmåner
på ett eller annat sätt förbättrade. Följden hade blivit, att det
nuvarande lönesystemet lede av en påfallande brist på enkelhet och överskådlighet;
klagomål däröver hade ock framkommit i åtskilliga av de

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

framställningar, som blivit till de sakkunniga överlämnade. Det torde
tillhöra en definitiv lönereglering att fullständigt och i detalj lägga dessa
förhållanden till rätta. Med den uppgift, som vore de sakkunniga förelagd,
måste de sakkunniga, i vad en definitiv lönereglering anginge, inskränka
sig till att angiva huvuddragen av densamma, sådan de sakkunniga
ansett den böra framdeles komma till utförande; det vidare utformandet
av den definitiva löneregleringen, därest de riktlinjer, som av
de sakkunniga nu angåves, i huvudsak vunne godkännande, betingade
en vida mera ingående utredning än som nu kunnat åstadkommas.

Med de förslag till provisorisk lönereglering för viss personal vid
armén och marinen, som av Kungl. Maj:t förelädes 1917 års riksdag, var
avsett att bereda denna personal eu kompensation för den fördyring av
levnadskostnaderna i allmänhet, som inträtt före kriget och kunde anses
bliva bestående, och hade sålunda någon hänsyn här icke tagits till den
dyrtid, kriget medfört. De sakkunniga hade vid sitt arbete utgått från
i huvudsak enahanda förutsättning. Det utkast till en definitiv lönereglering
för viss personal vid armén och marinen, som av de sakkunniga
nu framlades, liksom det därpå grundade förslaget om en tillfällig löneförbättring
hade sålunda till syfte att bringa den ifrågavarande personalens
löneförmåner upp till den nivå, som kunde anses betingad av läget
före krigsutbrottet. De extra ordinära förhållanden kriget här skapat
borde enligt de sakkunnigas mening mötas genom extra ordinära åtgärder,
i främsta rummet genom anlitande av sådana avlöningsformer
som krigstidstillägg och krigstidshjälp.

När de sakkunniga sålunda haft att, såvitt anginge viss personal vid
armén och marinen, uppdraga riktlinjerna för en definitiv lönereglering,
avsedd att träda i stället för det nuvarande lönesystemet, vilket i sina
huvuddrag utformades vid 1901 och 1902 årens riksdagar, hade de
sakkunniga givetvis haft att söka vägledning i det löneregleringsarbete,
som under senare tider ägt rum inom snart sagt alla områden av den
civila förvaltningen. De förebilder de sakkunniga här haft att följa
vore av väsentligen två skilda slag: å ena sidan den typ, som tillämpats
beträffande flertalet centrala ämbetsverk och vilken först vann godkännande
år 1907 vid genomförande av lönereglering för statskontoret och
arméförvaltningen, å andra sidan do sins emellan något skiljaktiga typer,
som år 1907 och under tiden därefter vunnit tillämpning vid lönereglering
för de s. k. kommunikationsverken — postverket, telegrafverket
och statens järnvägar — ävensom för statens vattentallsverk. Vid valet
mellan dessa båda slags typer hade det synts de sakkunniga, då fråga
vore om personal vid armén och marinen, ligga närmast till hands att

Kiktlinj er
för en <leilnitiy
lönereglering*.

Avlönings former.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Böka jämförelsepunkter i löneregleringarna för kommunikations- och
vattenfalls verken, så mycket hellre som flertalet personalgrupper vid
armén och marinen näppeligen kunde anses hava någon motsvarighet
inom de centrala ämbetsverken. Emellertid hade de sakkunniga ingalunda
underlåtit att i möjlig mån taga hänsyn även till de centrala
ämbetsverkens lönereglering, liksom de sakkunniga ej heller förbisett,
att förhållandena vid armén och marinen i åtskilliga hänseenden vore
så egenartade, att desamma vid löneregleringens genomförande krävde
särskilt beaktande.

Den av de sakkunniga lämnade historiska redogörelsen ådagalade,
att en rätt väsentlig olikhet nu vore rådande mellan avlöningsförhållandena
vid armén och vid marinen. De sakkunniga hade funnit det angeläget,
att, där sådant lämpligen kunde ske, likställighet mellan de båda
huvudgrenarna av försvaret i detta avseende komme till stånd. En dylik
likställighet förutsatte emellertid i vissa fall organisationsändringar, som
icke folie inom området för de sakkunnigas uppdrag; i andra fall åter
syntes mot likställighetens åvägabringande kunna åberopas vägande skäl.
Sålunda borde bland annat uppmärksammas, att den tjänstgöring till
sjöss, som ålåge personal vid marinen, vore av sådan natur, att densamma
syntes betinga särskilda avlöningsbestämmelser.

Följande avdelning av betänkandet (sid. 228—313) innehåller en
framställning av de riktlinjer, som de sakkunniga velat uppdraga för en
definitiv lönereglering.

De sakkunniga erinra därvid först, att arméns såväl som marinens
nuvarande lönesystem företer en mångfald skiftande avlöningsformer.
I förevarande sammanhang ville de sakkunniga till skärskådande upptaga
de allmänna avlöningsformer, som hänförde sig till tjänstgöring av
mera ordinarie beskaffenhet, och komme att i annat sammanhang yttra
sig om de förmåner, som tillkomme vederbörande personal vare sig på
grund av tjänstgöring av särskild art, såsom marinens sjötjänstgöring,
eller såsom ersättning för vissa med tjänstgöringen förenade kostnader,
exempelvis vid resa i tjänstärende.

De avlöningsformer, som för närvarande förekomme för arméns
officerare och underofficerare med vederlikar vid tjänstgöring av mera
ordinarie beskaffenhet, vore följande: lön, dagavlöning, inkvartermgsoch
servisbidrag, ålderstillägg (till lönen) och särskilda arvoden (till
brigadchefer, lärare och befälspersonal vid militärläroverk m. fl.); därtill
komme, för underofficerare med vederlikar, ersättning för bränsle och
lyse samt i vissa fall särskilt hyresbidrag.

13

KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Då det gällde att angiva, vilka avlöningsformer skulle bibehållas
eller tilläventyrs ytterligare tillkomma vid en definitiv lönereglering för
personal vid armén och marinen, läge det utan tvivel närmast till hands
att ifrågasätta, huruvida icke samma grunder, som i detta avseende tilllämpats
vid de under senare tider verkställda löneregleringarna för civila
verk, borde införas även i det militära lönesystemet och sålunda såsom
ordinarie avlöningsformer upptagas allenast lön och tjänstgöringspenningar
jämte ålderstillägg ävensom för särskilda fall ortstillägg. I
stort sett hade de sakkunniga funnit möjlighet föreligga att sålunda begränsa
de militära avlöningsformerna till vad som i regel gäller beträffande
befattningshavare vid de civila verken. Vissa olikheter härutinnan
hade de sakkunniga emellertid funnit icke kunna undvikas, på
sätt framginge av vad de sakkunniga i det följande komme att anföra
beträffande de särskilda avlöningsformerna.

Vad först anginge avlöningsformen Zön, borde densamma givetvis bibehållas
vid de militära och civilmilitära beställningar, för vilka denna
avlöningsform nu förekomme. De sakkunniga hade jämväl funnit sig
böra förorda, att ifrågavarande avlöningsform måtte i lönesystemet erhålla
en vidgad Omfattning på det sätt, att densamma komme att, helt
eller delvis, i sig upptaga vissa nuvarande löneförmåner, vilka, på sätt
nedan närmare angåves, enligt de sakkunnigas mening borde uteslutas
ur lönesystemet.

Att vid sidan av lönen upptaga tjänstgöringspenningar såsom huvudavlöningsform
i stället för den nu utgående dagavlöningen hade de sakkunniga
på anförda grunder (sid. 230 i betänkandet) funnit möta vissa
betänkligheter. Såsom andra huvudavlöningsform för arméns och marinens
ifrågavarande personal borde därför dagavlöningen bibehållas.

Av övriga nu utgående förmåner borde enligt de sakkunnigas mening
ålderstillägg för beredande av löneförbättring åt personal, som genom
längre Ami vitsordad tjänstgöring vunnit ökad erfarenhet och duglighet
i tjänsten, icke blott bibehållas såsom hittills inom det militära lönesystemet,
utan där komma till användning i betydligt vidgad omfattning.
De sakkunniga hade ock vid angivande av riktlinjerna lör en definitiv
lönereglering funnit sig böra förorda införande av ett lönesystem, i väsentliga
delar grundat på ålderstillägg.

Vad beträffar avlöningsformen arvode flöde de sakkunniga före, att
det vid en definitiv lönereglering komme att framträda såsom ett önskemål,
att denna avlöningsform kunde i möjligaste mån indragas. Det
syntes ock de sakkunniga naturligt, att en sådan indragning skedde i

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

fråga om alla de beställningar, för vilka avlöningen kunde lämpligen avvägas
med användande av övriga avlöningsformer. Den militära tjänstgöringens
art torde dock nödvändiggöra, att även vid en definitiv lönereglering
arvoden bibehölles såsom en kompletterande avlöningsform beträffande
en del viktigare befattningar.

Avlöningsformerna inkvarterings- och servisbidrag samt ersättning för
bränsle och lyse vid armén (inkvarteringsbidrag och ersättning för ved
och ljus vid marinen), vilka förmåner nu åtnjötes enligt samma grunder,
som gällde beträffande lön, borde enligt de sakkunnigas mening kunna
vid en definitiv lönereglering helt uteslutas ur lönesystemet och i
huvudsak ersättas genom ökning av lönen eller dagavlöningen. I sådant
fall torde för den personal, som komme att in natura tillhandahållas
någon av de förmåner, de äldre ersättningarna avsett att motsvara, det
nuvarande innehållandet av dessa ersättningar kunna få sin motsvarighet
genom vissa efter förhållandena lämpade avdrag å avlöningen.

Vad armen beträffade måste emellertid i samband med inkvarteringsoch
servisbidragens indragning uppgörelse träffas mellan statsverket
och de städer, som för närvarande till vederbörande löntagare utbetalade
dylika bidrag.

Vid armén utginge inkvarterings- och servisbidrag med sammanlagt
högre belopp i Stockholm och Göteborg än å övriga orter, och enahanda
vore förhållandet med inkvarteringsbidragen vid marinen (jfr sid. 32—33
och 81 82 i det följande). Den olikhet, som här förefunnes, kunde sägas

för personal i Stockholm och Göteborg innebära ett ortstillägg jämförligt
med det, som allmänt, om ock i rätt växlande former, införts i de civila
verkens löneregleringar. Detsamma gällde i huvudsak om det nuvarande
provisoriska avlöningstillägget till personal vid Bodens trupper (200
kronor om året för officerare och underofficerare med vederlikar). Vid
genomförande för personal vid armén och marinen av en definitiv lönereglering,
enligt vilken inkvarterings- och servisbidrag skulle uppgå i
lönen eller dagavlöningen, syntes det böra tagas i övervägande, huruvida
icke det lämpligaste sättet att ernå önskad utjämning mellan olika orter,
såvitt hyreskostnader och andra sådana förhållanden anginge, vore att
upptaga ortstillägg såsom avlöningsform även i det militära lönesystemet.
De sakkunniga hade emellertid så mycket mindre ansett sig böra upptaga
detta spörsmål till närmare skärskådande, som frågan om ortstilllägg
till statstjänstemän i gemen för närvarande vore beroende på särskilda
undersökningar (jfr riksdagens skrivelse den 31 maj 1917, nr 216,
angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m.).

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Från och med år 1917 hade förmånen av särskilt hyresbidrag medgivits
för gifta underofficerare med vederlikar vid armén, vilka icke erhölle
bostad in natura.

Införandet av berörda avlöningsform för arméns gifta underofficerare
var grundat på önskvärdheten av att åstadkomma en viss utjämning i
fråga om denna personals inkvarteringsförhållanden. Fn dylik utjämning
syntes i varje fall komma att inträda, så snart erforderliga arbeten för
bostäders iordningställande hunnit slutföras. På grund härav och då
ifrågavarande allenast för gift personal avsedda löneförmån toide
sakna motsvarighet inom löneregleringarna för de civila verken samt
det nuvarande hyresbidragets belopp vore förhållandevis ringa — högst
75 och lägst 45 kronor för år — borde detsamma enligt de sakkunnigas
mening icke bibehållas vid en definitiv lönereglering för armén.

Härefter angiva de sakkunniga, enligt vilka grunder löneskalorna
för ifrågavarande personal borde vid en definitiv lönereglering anordnas,
och anföra därom bland annat följande.

Enligt nu gällande regler hade löneuppflyttning för officerare och
underofficerare kunnat ske endast genom befordran från lägre till högre
beställning eller, där för beställning av vissa grader (kaptener ävensom,
vid armén, jämväl löjtnanter och sergeanter) två löneklasser vore upptagna
i vederbörande stater, genom transport (uppflyttning) från den lägre
till den högre löneklassen, allt inom den ram, som av staterna angåves.
Då emellertid dessa befordringar och transporter (uppflyttningar), även där
de skett väsentligen efter tur, alltid måst förete en viss oregelbundenhet,
hade det icke kunnat undvikas, att väsentliga olikheter givit sig tillkänna
beträffande den tjänstålder, vid vilken löneuppflyttning kunnat vinnas
av de enskilda löntagarna.

Olika förslag hade framlagts för att rada bot pa nämnda förhållande.
Vissa av dessa förslag hade gått ut på ändringar i själva befordringsgrunderna
; man hade i sådant avseende, såvitt kompaniofficerare och
underofficerare vid armén anginge, ifrågasatt införande av »rörliga löner»,
vilket skulle innebära ett frångående av det nu tillämpade systemet med
fasta stater för de olika truppförbanden, och vidare hade föreslagits, att
personalförflyttningar mellan truppförbanden skulle förekomma i vida
större utsträckning än hittills varit händelsen. I vartdera fallet förutsattes,
att löneuppflyttning alltjämt skulle vara bunden vid befordran.

Under de senaste åren hade emellertid förslag framkommit, vilka
åsyftade att möjliggöra löneuppflyttning utan sammanhang med befordran,
nämligen genom införande av ålderstillägg för särskilda beställ -

Löneskalor.

16

Kung}, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ningar. Efter vad förut nämnts, hade även statsutskottet vid 1917 års
riksdag uttalat sig för en utredning angående införande av ålderstillägg
inom kompaniofficers- och underofficersgraderna, och de sakkunniga hade
för egen del redan givit uttryck åt den meningen, att ifrågavarande avlöningsform
borde i väsentligt ökad omfattning komma till användning
i det militära lönesystemet.

Om det direkta samband, som enligt nu gällande regler ägde rum
mellan löneuppflyttning och befordran, komme att brytas, så att löneuPpdyftning
kunde i större eller mindre utsträckning äga rum oberoende
av befordran, bleve därav en given följd, att rådande ojämnheter i befordringarna
icke komme att på enahanda sätt som nu föranleda ojämnheter
i avlöningsförhållandena.

Vid utarbetande av ett lönesystem för personal vid armén och marinen
måste man enligt de sakkunnigas mening utgå därifrån, att en viss
oregelbundenhet i befordringarna alltid komme att förefinnas, och anpassa
systemet i förhållande därtill. Genom införande av ålderstillägg komme
den ^ inverkan, som nämnda oregelbundenhet kunde utöva på avlöningsförhållandena,
att i avsevärd mån neutraliseras.

Vad anginge den närmare anordningen av ett för personal vid armén
och marinen avsett lönesystem med ålderstillägg, hade i vissa av de framlagda
förslagen ifrågasatts, huruvida icke avlöningen för å ena sidan
kompaniofficeiare, a andra sidan underofficerare borde utgå enligt en för
värdera gruppen fortlöpande skala, så att varje löntagare, mot vilken
anmärkning i tjänsten icke förekomme, skulle kunna nå stadgad slutavlöning.
Man skulle således här bortse från huruvida vederbörande löntagare
innehade erforderlig lämplighet att bekläda högre och mera ansvarsfulla
befattningar. De sakkunniga hade icke velat förorda ett sålunda anordnat
lönesystem, som i själva verket skulle innebära, att löneuppflyttning
inom dessa grader helt skildes från befordran. Det syntes nämligen de
sakkunniga angeläget, att i sådana fall, då befordran till högre tjänstegrad
medförde större ansvar och mera fordrande tjänstgöring samt fördenskull
måste grundas på prövning av vederbörandes kompetens, ett
uttryck däråt gåves på det sätt, att den befordrade dels omedelbart vid
befordringen erhölle förbättring i sin avlöning, dels ock komme i tillfälle
att i den nya tjänsten nå högre slutavlöning, än som kunnat ske
1 den tjänst han lämnat. Däremot syntes det fullt berättigat att för de
beställningar, som enligt nu gällande regler vore fördelade på två löneklasser,
införa en fortlöpande löneskala, då nämligen den uppflyttning i
högre löneklass, som i dylika fall nu förekomme, icke kunde sägas medföra
någon ändring i vederbörande beställningshavares tjänstgöring.

17

Klingl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 361.

De sakkunniga funne sig på anförda grunder böra föreslå för kompaniofficerare
tre särskilda löneskalor, nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar),
en för löjtnanter av nuvarande 1. och 2. klassen (löjtnanter vid
marinen) och en för kaptener av nuvarande 1. och 2. klassen samt för
underofficerare två särskilda löneskalor, den ena för sergeanter av nuvarande
1. och 2. klassen (underofficerare av 2. graden) och den andra
för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden). — Beträffande
avlöningen för officerare i högre beställning än kaptens yttrade
sig de sakkunniga i det följande.

I syfte att vinna erforderlig ledning för bedömande av lämpligaste
sättet för löneskalornas anordning hade de sakkunniga under september
månad 1917 låtit från officerare och underofficerare ävensom, vad marinen
beträffar, jämväl från det till underofficerskorprals grad befordrade manskapet
infordra uppgifter rörande bland annat 1) den levnadsålder, då
en var vunnit första officers- resp. underofficersutnämning och vid marinen
befordran till underofficerskorprals grad, 2) den tid, då lön tillträtts
såsom officer, underofficer eller (för underofficerskorpral) manskap i 1.
lönegraden, samt 3) de olika tider, under vilka lön åtnjutits i resp. löneklasser.

Sedan nämnda uppgifter blivit statistiskt bearbetade, hade det huvudsakliga
resultatet av denna utredning sammanförts i vissa vid de sakkunnigas
betänkande fogade tabeller.

Av dessa tabeller, i vad de avsåge arméns officerare, framginge bland
annat, att levnadsåldern vid första utnämningen till officers grad vid armén
i medeltal varit 22 år eller något däröver. Antalet nuvarande officerare,
som efter första utnämning fått någon tid som surnumerära underlöjtnanter
(fänrikar) vänta på erhållande av beställning med lön på stat,
vore vid armén 797, motsvarande 35''0 procent av dem, från vilka statistiska
uppgifter inkommit, och surnumerärtidens längd vore i medeltal Dl år.

Den tid, under vilken lön i militära beställningar av olika grader
åtnjutits av officerare vid armén, vilka numera befordrats till högre beställning,
vore i medeltal följande:

lön såsom underlöjtnant (fänrik) ............................................

» d löjtnant av 2. klassen........................................

» » » »1. klassen..........................................

j> » kapten av 2. klassen .........................................

j> ), » d 1. klassen ..........................................

)> » major ..........................................................*.............

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 höft. (Nr 361.)

3’5 år
Do »
5‘5 »
3-8 »
6-5 »
3-4 »

3

Officerare.

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

De siffror, som i de åberopade tabellerna meddelades, vore ägnade att
bestyrka det vid upprepade tillfällen överklagade förhållandet, att befordringarna
särskilt bland arméns ifrågavarande personal enligt nuvarande
regler vore synnerligen ojämna. Man måste ock, såsom de sakkunniga
i det föregående yttrat, räkna med att en större eller mindre oregelbundenhet
härutinnan allt fortfarande komme att förefinnas.

Vad officerarna anginge rådde emellertid en påfallande likhet härutinnan,
att första utnämningen till officer skett vid en levnadsålder, som i
regel icke alltför mycket skilde sig från 22 år. Anledningen till denna
överensstämmelse vore givetvis att finna däri, att utbildningen till officer
vid armén såväl som vid marinen i stort sett skett efter sådana grunder,
att kompetens till officersanställning vunnits vid ungefär samma levnadsålder.
Då nu för kompaniofficerare pensionsåldern vore 50 år vid armén
och 55 år vid marinen, kunde sammanlagda officerstiden för dem, som
stannade i kaptensgraden, beräknas till omkring 28 år vid armén och 33
år vid marinen, således avsevärt kortare tjänstetid än som i regel
förekomme på det civila förvaltningsområdet. Enligt de sakkunnigas
mening borde i sådana fall som det föreliggande högre pensionsålder icke
föranleda införande av flera ålderstillägg. De löneskalor, som kunde
komma att bestämmas för arméns officerare, borde alltså bliva gällande
även för officerarna vid marinen. Man borde följaktligen här räkna med
en officerstid av sammanlagt omkring 28 år, därav omkring 3 år såsom
fänrik (underlöjtnant), omkring 9 år såsom löjtnant (något kortare dock
vid marinen) och återstoden såsom kapten.

Vid löneskalornas uppgörande borde emellertid tillses, att det sista
ålderstillägget såsom kapten komme att vid normal befordran nås en
viss tid före pensionsåldern. Löneskalorna borde därför enligt de sakkunnigas
mening så avpassas, att tiden för vinnande av nämnda ålderstillägg
infälle vid en levnadsålder av något mer än 40 år.

Då nu, såsom framginge av det nyss nämnda, utgångspunkten för de
efter hand inträdande löneförhöjningarna för officerare vore förlagd till eu
så låg levnadsålder som i medeltal 22 år och med hänsyn härtill avlöningen
för de lägsta officersbeställningarna måste sättas relativt låg, men å
andra sidan kaptens slutavlöning borde fixeras till ett ej alltför ringa belopp,
måste inom kompaniofficersgradema löneförhöjningarna bliva jämförelsevis
betydande och följa på varandra efter ganska korta mellantider.
Härigenom tillgodosåges ock det beaktansvärda kravet, att personalen, då
levnadskostnaderna på grund av äktenskaps ingående och andra omständigheter
efter hand stege, samtidigt därmed vunne en avsevärd förbättring
i sina löneförmåner.

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

De sakkunniga hade på de grunder, som nu anförts, kommit till
den slutsatsen, att, i likhet med vad som i regel vore fallet inom kommunikationsverkens
och vattenfallsverkens lönesystem, intervallerna för
ålders tilläggens intjänande lämpligast borde för kompaniofficersbeställningarna
bestämmas till så kort tid som 3 år. Då nu utgångspunkten
infälle vid omkring 22 års ålder och slutavlöningen såsom kapten, pa
sätt nyss nämnts, borde vid normal befordran kunna nås vid något mer
än 40 år, syntes löneförhöjningarna böra bliva sju till antalet. De sakkunniga
ville nu närmare angiva, huruledes löneskalorna borde med sålunda
givna förutsättningar anordnas.

Enligt nyss anförda siffror kunde en kompaniofficer — om man här
i främsta rummet toge hänsyn till förhållandena vid armén — antagas
vid normal befordran komma att uppbära lön såsom fänrik (underlöjtnant)
omkring 3 år, såsom löjtnant omkring 9 år och såsom kapten
under sin återstående tjänstetid, omkring 16 år. De sju avsedda löneförhöjningarna
skulle sålunda i det antagna fallet komma att inträda:
den första vid befordran till löjtnant, den andra och tredje efter ytterligare
resp. 3 och 6 år, den fjärde vid befordran till kapten samt den
femte, sjätte och sjunde efter ytterligare 3, 6 och 9 år. Schematiskt
skulle löneskalorna för kompaniofficerare kunna framställas sålunda:

stående

tjänste tid.

Kapten ....................

Löjtnant ..................

Fänrik (underlöjtnant)

Den ojämnhet i befordringsförhållandena, som, efter vad förut
nämnts, förefunnes särskilt vid arméns olika truppslag och truppförband,
påkallade emellertid en viss jämkning beträffande konstruktionen av dessa
löneskalor i syfte att tillgodose dels underlöjtnanter, som icke inom 3
års förlopp nått löjtnantsbeställning, dels löjtnanter, som kvarstode i sådan
beställning mer än 9 år. För sådant ändamål borde, ungefär i överensstämmelse
med vad som tillämpades inom kommunikationsverkens och
vattenfallsverkens lönesystem, de särskilda löneskalorna för underlöjtnanter,
löjtnanter och kaptener i viss mån ingripa i varandra på det sätt,
att, utöver vad den nyss återgivna schematiska framställningen angåve,
underlöjtnant tillerkändes rätt till ålderstillägg efter 3 år samt att löjtnant

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

erhölle rätt till ytterligare ett ålderstillägg, vilket sålunda skulle utgå
efter det vederbörande i 9 år innehaft löjtnantsbeställning. Därutöver
borde, på sätt jämväl vore förhållandet inom de nyss åberopade lönesystemen,
vid befordran till löjtnants- eller kaptensbeställning den utnämnde
äga rätt att för åtnjutande av ålderstillägg i den högre beställningen
tillgodoräkna sig den tid intill högst 3 år, varunder han uppburit avlöning
inom högsta löneklassen för den beställning, han före utnämningen
innehaft. Exempelvis skulle sålunda en underlöjtnant, som under
5 år uppburit avlöning såsom underlöjtnant och därefter befordrades till
löjtnant, redan efter ett års förlopp komma i åtnjutande av ålderstillägg
å löjtnantsbeställningen o. s. v.

I enlighet härmed borde den nyss lämnade schematiska framställningen
erhålla följande förändrade utseende:

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

Åter-

stående

tjänste-

tid.

Kapten .............................................

X

X

X

X

Löjtnant ...........................................

—

X

X

X

X

—

—

—

Fänrik (underlöjtnant) ........................

X

X

—

—

—

—

—

-

Enligt denna uppställning komme sålunda löneskalorna för kompaniofficerare
att under två perioder löpa parallellt med varandra, nämligen dels
i fråga om underlöjtnants slutavlöning och löjtnants begynnelseavlöning
dels ock beträffande löjtnants slutavlöning och kaptens begynnelseavlöning.

Vid utformandet av ifrågavarande löneskalor hade det spörsmålet
uppstått, huruvida de ålderstillägg, som enligt de sakkunnigas förslagskulle
utgå vid de militära beställningarna, borde utgöra tillägg endast
till lönen, på sätt i lönesystem enligt den s. k. statskontorstypen vore förhållandet,
eller fördelas på lön och dag avlöning (= tjänstgöringspenningar),
i likhet med vad som skett vid kommunikationsverkens och vattenfallsverkens
löneregleringar. De sakkunniga hade för sin del, vad personal
vid .armén och marinen beträffade, funnit sig böra giva företrädet åt det
förra alternativet, vilket jämväl skulle medföra den ur praktisk synpunkt
avsevärda fördelen, att dagavlöningen komme att utgå med samma belopp
till samtliga beställningshavare inom var och en av underlöjtnants-, löjtnants-
och kaptensgraderna. Härigenom skulle även det önskemålet tillgodoses,
att, om dagavlöningen för varje beställning sattes till högre
belopp än för den närmast lägre beställningen, befordran till högre be -

21

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 361.

ställning genast ''skulle medföra avlöningsförbättring. Under det att
sålunda enligt de sakkunnigas förslag den egentliga lönen skulle utgå
efter en genom de tre kompaniofficersgraderna fortlöpande skala, så att
underlöjtnants slutlön sammanfölle med löjtnants begynnelselön samt
löjtnants slutlön med kaptens begynnelselön, skulle för löjtnant med
begynnelseavlöning dagavlöningen vara högre än för underlöjtnant med
ålderstillägg, och likaså skulle kapten med begynnelseavlöning åtnjuta
högre dagavlöning än som tillkomme löjtnant med slutavlöning.

Till belysande av frågan om huru det lönesystem, som de sakkunniga
sålunda förordade, skulle komma att verka enligt hittillsvarande befordringsförhållanden,
hava de sakkunniga lämnat vissa statistiska sammanställningar
rörande dels den tid, räknat efter treårsperioder, varunder
avlöning i olika löneklasser åtnjutits av officerare, som numera befordrats
till högre beställning, dels ock den tid, varunder nuvarande kaptener av
1. klassen uppburit avlöning såsom kaptener (av 2. och 1. klassen), således
sammanlagda kaptenstiden för dessa beställningshavare. Jag torde
här få hänvisa till nämnda redogörelser (sid. 241 242 i betänkandet).

De sakkunniga hade i det föregående uttalat sig angående lämpligaste
anordningen av löneskalor för sadana officersbeställningar vid armén
och marinen, till vilka befordran i huvudsak skedde efter tur, nämligen
kompaniofficersbeställningarna, och i fråga om dem förordat en utsträckt
användning av avlöningsformen ålderstillägg.

Beträffande officerare av högre grad än kaptens, d. v. s. regementsofficerare
samt generalspersoner (flaggmän), ställer sig, yttra de sakkunniga,
frågan om lämpligheten av ett lönesystem med ålderstillägg väsentligen
olika redan därför, att befordran till dylika beställningar uteslutande
sker genom urval. Med avseende härå och på i övrigt anförda grundei
(sid. 242—243 i betänkandet) ansåge de sakkunniga, att ålderstillägg å
dessa beställningar icke borde ifrågakomma.

Beträffande därefter underofficerarna gåve de statistiska uppgifterna
vid handen, att levnadsåldern vid första utnämningen till underofficers
grad vid armén i medeltal vore 27''3 ar (vid flottan 33 4 och vid kustartille
riet 30-i år). Befordran till underofficer vunnes emellertid vid en i hög
grad växlande levnadsålder, men i stort sett betydligt tidigare vid armén

än vid marinen. _ „

Antalet nuvarande underofficerare vid armén, som under någon ticl
varit surnumerära sergeanter, vore 343, motsvarande 17*8 procent av
hela antalet underofficerare. Surnumerärtiden hado i medeltal uppgått
till Do år.

Under officerare.

22

KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

Den tid, under vilken lön i de lägre underofficersgraderna åtnjutits
av underofficerare, som numera befordrats till högre beställning-,'' vore
i medeltal följande:

lön såsom sergeant av 2. klassen ......................................... 6 o år

» » » » 1. klassen ........................................ 7-3 »

Såsom redan anmärkts, vore en synnerligen stor ojämnhet rådande
med avseende å den levnadsålder, då befordran skedde .till underofficers
grad. Det läte sig därför här knappast göra att, i likhet med vad
de sakkunniga funnit sig kunna ifrågasätta beträffande officerarna, vid
uppgörandet av löneskalorna välja en utgångspunkt, ungefär sammanfallande
med tiden för befordrans vinnande till lägsta underofficersgraden.
Av skäl, som i det följande komme att närmare uppvisas, ansåge de
sakkunniga, att bestämmandet av utgångspunkten i förevarande avseende
borde bliva beroende av den tid, då den fast anställda underbefälspersonalen
efter vunnen kompetens för befordran till underofficer uppnått den
högst avlönade beställningen såsom underbefäl av manskapet, nämligen
vid armén såsom furir av 1. klassen och vid marinen såsom manskap av

1. lönegraden. Frnåendet av dessa beställningar, vilkas innehavare i
allmänhet torde hava att fullgöra tjänstgöring motsvarande den, som
ålåge underofficerare i lägsta graden, torde kunna beräknas infalla efter
en tjänstetid vid krigsmakten av 6 till 7 år eller alltså, om första anställning^
vid krigsmakten vunnes under nittonde levnadsåret, vid en levnadsålder
av omkring 25—26 år.

För att verkningarna av de ojämna befordringsförhållandena för
underofficerspersonalen icke skulle bliva alltför kännbara, borde följaktligen
lönesystemet anordnas sa, att vid beräkning av tjänstår för vinnande av
ålderstillägg sådan hänsyn toges till tjänstetiden såsom underbefäl, att
var och en underofficer, som efter vunnen kompetens till underofficersbeställning
fullgjort tjänstgöring såsom underbefäl utöver viss tid, vilken
skäligen kunde bestämmas till samma antal år som tidsintervallerna i
löneskalan, finge med viss begränsning tillgodoräkna sig den sålunda
överskjutande tiden.

I anslutning härtill hade de sakkunniga ansett sig böra för underofficerarna
ifrågasätta en sådan anordning av löneskalorna, att desamma, räknat
från en levnadsålder av i medeltal omkring 25—26 år vid befordran till
furir av 1. klassen, respektive manskap i 1. lönegraden, komme att omfatta
—— utöver nyssberörda period såsom underbefäl av manskapet, vilken
ej skulle fa tillgodoräknas för vinnande av ålderstillägg — ytterligare
fem treårsperioder innan slutavlöningen såsom fanjunkare (flaggunder -

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

officer, underofficer av 1. graden) skulle ernås. Slutavlöningen i högsta
underofficersgraden skulle sålunda vinnas vid en beräknad levnadsålder
av omkring 43—44 år.

Vid uppbyggandet av dessa löneskalor för underofficerare hade de
sakkunniga vidare haft att besvara det spörsmålet, huru stort antal ålderstillägg
borde ifrågakomma för de särskilda beställningarna och i vilken
utsträckning skalorna lämpligen borde ingripa i varandra. Då underofficerare
ej sällan kunde komma att såsom sergeanter (underofficerare av 2.
graden) kvarstå till pensionsåldern, borde antalet ålderstillägg för beställning
såsom sergeant (underofficer av 2. graden) sättas något högre, än vad
som föreslagits för löjtnanter och kaptener. De sakkunniga hade därför
ansett fyra ålderstillägg vara erforderliga för dessa lägsta underofficersbeställningar.
På grund av önskvärdheten att för underofficerare med
ungefär lika sammanlagd tjänstetid vid krigsmakten vinna största möjliga
likhet i avlöningshänseende och då, på sätt ock de statistiska uppgifterna
ådagalade, ojämnheten i befordringsförhållandena vore avsevärt större
för underofficerare än för officerare, hade de sakkunniga vidare funnit
nödvändigt, att löneskalan för fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare
av 1. graden) anordnades så, att begynnelselönen för dem icke
sattes högre, än att den motsvarade den lägre underofficersgruppens lön
med intjänande av allenast ett ålderstillägg. Löneskalorna för de båda
underofficersgrupperna skulle därför fortlöpa jämsides med varandra under
fyra treårsperioder. För fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare
av 1. graden) borde efter utgången av den sista av dessa perioder tillkomma
ytterligare ett ålderstillägg, så att hela antalet sådana, liksom för
sergeanter (underofficerare av 2. graden), komme att utgöra fyra. Härigenom
skulle under ovannämnda antagande för den, som ej befordrades
till underofficersbeställning i den högsta graden, slutlönen komma att
ställa sig så mycket lägre än slutlönen för sistnämnda slags beställningar,
som motsvarade det sista ålderstillägget.

De för underofficerarna ifrågasatta löneskalorna kunde schematiskt
belysas sålunda:

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

3 år.

Återstående

tjänstetid.

Fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av

1. graden)...................................................

—

X

X

X

X

X

Sergeant (underofficer av 2. graden) ...............

X

X

X

X

X

—

24

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 361.

Sättet för
lönetursberäkningen.

Liksom i fråga om kompaniofficerare hade de sakkunniga även här
avsett, att ålderstilläggen skulle utgöra tillägg endast till lönen och att
dagavlöningen skulle utgå med samma belopp till alla underofficerare inom
vardera av de två grupperna av beställningar: fanjunkare (flaggunderofficer,
underofficer av 1. graden) och sergeant (underofficer av 2. graden).

Vid tillämpning av ifrågavarande löneskalor för underofficerare förutsattes
jämväl, på enahanda sätt som i fråga om officerare och i enlighet
med det inom kommunikations- och vattenfallsverken tillämpade lönesystemet,
att, när befordran skedde till högre beställning, den befordrade
skulle i den nya beställningen erhålla minst samma lön som den, han vid
befordringstillfället innehade i den lägre beställningen, samt därutöver
äga rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid
intill högst tre år, varunder han åtnjutit den vid befordringstillfället
innehavda lönen. En sergeant, som exempelvis under ett år åtnjutit andra
ålderstillägget, skulle sålunda efter befordran till fanjunkare bibehålla
den lön, han innehade såsom sergeant, och vinna rätt till nytt ålderstillägg
efter ytterligare två års förlopp. Genom befordran skulle han
emellertid genast komma i åtnjutande av förhöjd dagavlöning.

Huru det av de sakkunniga förordade lönesystemet för underofficerare
skulle te sig vid tillämpningen, hava de sakkunniga åskådliggjort
genom tabellariska översikter över dels den tid, räknat efter treårsperioder,
varunder lön i de lägre underofficersbeställningarna (sergeant
av 1. och 2. klassen) uppburits av nuvarande underofficerare i
högre beställning, dels ock den tid, under vilken nuvarande innehavare
av fanjunkarebeställning uppburit lön i dylik beställning. Till dessa
översikter (sid. 248 i betänkandet) anhåller jag att här få hänvisa.

Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna grunder, enligt
vilka ett nytt lönesystem för officerare och underofficerare borde uppbyggas,
övergå de sakkunniga till att yttra sig om vissa närmare bestämmelser,
som borde meddelas angående rätt för innehavare av sådana
beställningar, vid vilka ålderstillägg skulle ifrågakomma, d. v. s. kompaniofficers-
och underofficersbeställningarna, att i särskilda fall tillträda dylik
löneförhöjning.

Enligt de regler i berörda hänseende, som fått uttryck i avlöningsbestämmelserna
för civila verk och vilka vunnit tillämpning även i sådana
fall, då ålderstillägg redan för närvarande utginge enligt stater under
fjärde och femte huvudtitlarna, finge ålderstillägg ej tillträdas förrän vid
början av kalenderåret näst efter det, varunder stadgad tjänstålder blivit
uppnådd. Enahanda föreskrift borde givetvis meddelas i fråga om rätt till
ålderstillägg för kompaniofficerare och underofficerare.

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Vid beräkning av tjänstålder borde i intet fall få inräknas tid,
varunder vederbörande beställningshavare haft avsked från beställning
på stat med tillstånd att med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös
kvarstå i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets) stam.

På sätt i det föregående angivits, förutsatte tillämpningen av det
för kompaniofficerare och underofficerare föreslagna lönesystemet, enligt
vilket löneskalorna för de olika beställningarna skulle delvis ingripa i
varandra, att vederbörande löntagare skulle under vissa förutsättningar
äga rätt att för vinnande av ålderstillägg å innehavande befattning
tillgodoräkna sig viss tid, varunder han såsom ordinarie innehavare beklätt
lägre befattning. Emellertid förelåge vad kompaniofficerare och
underofficerare anginge, sådana särskilda förhållanden, att frågan om
rätt för dessa beställningshavare att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss föregående tjänstgöring utöver vad nyss är nämnt
syntes tarva ett ingående övervägande, och härvid framträdde i första
hand behovet att fastställa lämpliga utgångspunkter för den lönetursberäkning,
varom här vore fråga.

Till ledning härför hava de sakkunniga, vad till en början kompaniofficerare
angår, lämnat eu redogörelse för gällande föreskrifter
angående utbildning och anställning såsom officer. På sätt av denna
redogörelse framgår, kan officersaspirant vid armén, som undergått studentexamen
på våren visst år, vid slutet av det andra därpå följande
kalenderåret, efter en utbildningstid av 2 år 6 månader, vinna officersanställning.

Härvid borde emellertid beaktas, att officersutnämning i sådana fall,
då lön på stat icke funnes ledig för utexaminerad officersaspirant, icke
vore förenad med tilldelandet av lön, och att till följd därav eu nyutnämnd
officer tilläventyrs kunde komma att under viss tid vara utan lön
anställd såsom s. k. surnumerär. *

Enligt gällande tjänstgöringsreglemente för armén § 55 mom. 2 hade
surnumerär officer — d. v. s. aktiv officer, som efter erhållen officersbefordran
ännu icke tillträtt officers lön på aktiv stat — samma tjänstgöringsskyldighet
som subalternofficer på aktiv stat, allenast med det
undantaget att han icke utan eget medgivande borde beordras till andra
särskilda tjänsteförrättningar utom eget regemente än dem, som avsåge
hans egen utbildning; och ägde regementschefen jämväl, med arméfördelningschefens
medgivande, att undantagsvis göra de inskränkningar i
avseende å surnumerär officers tjänstgöring, vartill han kunde finna skäl
vara för handen. Uessa stadganden liksom den därmed överensstäm Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.) 4

Kompani officerare.

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

mande praxis, som tillämpades i avseende på marinens surnumerära officerares
tjänstgöringsskyldighet och enligt vilken sistnämnda officerare i
avseende å tjänstgöringsskyldighet vore på det hela taget fullt likställda
med officerare med lön på stat, hade givit de sakkunniga anledning förorda,
att kompaniofficer måtte för vinnande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig hela officerstiden och sålunda även den tid, han tilläventyrs tjänstgjort
såsom surnumerär fänrik (underlöjtnant).

Under hänvisning till föreliggande statistiska uppgifter rörande antalet
officerare, som någon tid varit surnumerärer, samt surnumerärtidens
längd (jfr sid. 17 här ovan), anmärka de sakkunniga, att frågan om
denna tids tillgodoräknande för vinnande av ålderstillägg ej skulle i
praktiken hava allt för stor räckvidd. För närvarande torde antalet
surnumerärer vara ganska ringa; enligt de under hösten 1917 inkomna
statistiska uppgifterna funnos då allenast 8 surnumerära fänrikar vid
armén och inga vid marinen.

Såsom ett ytterligare skäl för surnumerärtidens inräknande i förevarande
fall framhålla de sakkunniga vidare, att, då officersexamen avlägges
i slutet av kalenderår, under november eller december månad,
samt ålderstillägg ej skulle få tillträdas förrän vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder stadgad tjänstålder uppnåtts, även en ganska
kort surnumerärtid skulle, därest den ej finge inräknas, kunna föranleda
ett helt års uppskov med tillträde av ej blott ålderstillägg såsom underlöjtnant
utan även alla följande löneförhöjningar i kompaniofficersgraderna.

I enlighet med vad nu anförts ansåge de sakkunniga, att vid genomförandet
av en definitiv lönereglering för arméns och marinens kompaniofficerare
borde till utgångspunkt för lönetursberäkningen väljas början
av året näst efter det, då efter avlagd officersexamen utnämning skett till
officer, samt att för erhållande av ålderstillägg sålunda borde tillgodoräknas
fullgjord tjänstgöring icke blott i beställning på stat utan jämväl
såsom surnumerär fänrik (underlöjtnant).

Vidare borde, såsom i det föregående omförmälts, i fråga om lönetursberäkningen
stadgas, att officer, som vid befordran till löjtnant redan
intjänat det för underlöjtnant (fänrik) avsedda ålderstillägget, skulle för
rätt att åtnjuta ålderstillägg i den högre beställningen äga att tillgodoräkna
sig högst tre år av den tid, varunder han uppburit ^derstillägg
i den lägre beställningen, ävensom att till kapten befordrad officer, vilken
intjänat tredje ålderstillägget såsom löjtnant, finge av den tjänstetid, han
efter nämnda ålderstilläggs tillträdande innehaft löjtnantsbeställningen,
tillgodoräkna sig högst tre år för erhållande av ålderstillägg i kaptensbeställningen.

27

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Särskilda föreskrifter i avseende »å lönetursberäkningen syntes emellertid
bliva erforderliga beträlfande sådan personal i reserven, som överginge
till aktiv stat. De sakkunniga komme att i det följande närmare
yttra sig härom, såvitt den tillfälliga löneförbättringen anginge.

Då frågan gällt att för underofficerarna bestämma eu liknande utgångspunkt,
som i det föregående angivits beträffande kompaniofficerarna,
hade de sakkunniga givetvis i första hand tagit under övervägande,
huruvida ej den synnerligen stora ojämnhet, som, enligt vad
föreliggande statistiska uppgifter utvisade, gåve sig tillkänna beträffande
befordran till underofficer, borde, i likhet med vad som ifrågasatts beträffande
kompaniofficerarna, föranleda därtill, att ålderstilläggsberäkningen
för underofficerarna finge taga sin början från tiden för första
befordran till underofficers grad, även för den händelse denna befordran
icke vore förenad med erhållande av lön å underofficersbeställning.
Av anförda skäl (sid. 254) ansåge emellertid de sakkunniga denna utgångspunkt
icke lämpa sig för en lönetursberäkning, som hade till ändamål
att verka utjämnande i avlöningshänseende.

De sakkunniga hava därefter till skärskådande upptagit vissa andra
alternativ, som i föreliggande framställningar ifrågasatts beträffande valet
av utgångspunkt för lönetursberäkningen, nämligen dels tiden för vunnen
kompetens till underofficersbeställning, dels tiden för första fasta anställning
vid krigsmakten, dels uppnåendet därefter av viss levnadsålder,
exempelvis 21 år (för musikpersonal, som i egenskap av musikelever vid
mycket låg ålder inträtt i krigstjänst, eventuellt 18 år), dels ock tiden
för tillträdande av beställning såsom korpral eller furir (distiuktionskorpral).

Av dessa olika uppslag hava emellertid de sakkunniga av skäl, som
återgivas i betänkandet (sid. 255—259), ansett sig böra lämna de tre
förstnämnda å sido.

Under dessa förhållanden hade för de sakkunniga endast återstått att
i det ovan sist angivna förslaget — tiden för tillträdande av beställning
såsom korpral eller furir (distinktionskorpral) söka finna en lämplig
utgångspunkt för beräknande av den tjänstetid, som borde vara grundläggande
för underofficerarnas rätt till ålderstillägg. Enligt befordringsbestämmelserna
för såväl flottan som kustartilleriet vore såsom villkor för
uppflyttning till högsta (första) lönegraden för manskap stadgat bland
annat, att vederbörande löntagare skulle hava varit anställd vid sjömanskåren
(resp. kustartilleriet) minst 72 månader. Härjämte fordrades, att
den, som ifrågasattes till befordran, vore underofficerskorpral, d. v. s. att

Underoffi cerare.

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

han genomgått all den utbildning,, som krävdes för vinnande av underofficersbeställning.
I dessa bestämmelser ävensom i det förhållandet, att
underofficerskorpralerna — med den organisation, som för närvarande vore
gällande — vid flottan så gott som uteslutande och vid kustartilleriet till
största delen förrättade underofficers tjänst, både de sakkunniga trott sig
finna fullgiltiga skäl att föreslå, att marinens underofficerare finge, för åtnjutande
av ålderstillägg i underofficersbeställning, tillgodoräkna sig viss
del av den tjänstetid, de fullgjort i beställning såsom underofficerskorpral
med lön i 1. lönegraden för manskap. Då de sakkunnigas förslag till
löneskalor genomgående vore byggt på treåriga intervaller, ansåge de
sakkunniga, att man även här borde räkna med en treårsperiod. För till—
lämpning av nu förevarande förslag beträffande underofficerarna borde
sålunda vid en blivande definitiv lönereglering fastställas, att underofficer
vid marinen skulle, i avseende å rätt till åtnjutande av ålderstillägg. av
sin tjänstetid i beställning såsom underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden
för manskap äga tillgodoräkna sig den tid, som översköte tre
år; dock att härvid den begränsningen syntes böra göras, att i intet fall
mer än nio år av den överskjutande tiden finge tillgodoräknas.

Enligt de statistiska uppgifterna vore levnadsåldern vid utnämning
till underofficerskorprals grad i medeltal 26''8 år vid flottan och 24? år
vid kustartilleriet. Då emellertid vid kustartilleriet i åtskilliga fall en
viss tidrymd infälle mellan utnämningen till underofficerskorprals grad
och erhållande av lön i 1. lönegraden, borde för kustartilleriets vidkommande
nyssnämnda medeltal något höjas för att angiva levnadsåldern
i genomsnitt vid erhållande av lön i 1. lönegraden.

Vad armén beträffade funnes väl icke, såsom beträffande underofficerskorpral
med lön i 1. lönegraden vore fallet, för någon av beställningarna
för manskap viss minsta tjänstetid fastställd för befordran till beställningen,
liksom icke heller krav på vunnen kompetens till underofficer
vore uppställt för sådan befordran. Detta oaktat hade de sakkunniga trott
sig finna eu möjlighet för att vid en blivande definitiv lönereglering en
huvudsaklig överensstämmelse mellan armén och marinen skulle kunna
i förevarande hänseende åstadkommas, om för arméns underofficerare
till utgångspunkt vid lönetursberäkningen toges befordran till beställning
såsom furir av 1. klassen.

Då det för frågans bedömande synts de sakkunniga vara av vikt
att känna, vid vilken levnadsålder och efter vilken tjänstetid i fast anställning
de genom 1914 års härordning nyinrättade furirbeställningarna
av 1. klassen uppnåtts, hade de sakkunniga infordrat uppgifter därom
från arméns olika truppförband. En sammanställning av dessa upp -

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

gifter utvisade, att levnadsåldern för de den 1 januari 1918 vid de olika
truppslagen anställda furirerna av 1. klassen vid befordran till sådan
beställning varit 25‘5 år samt att den sammanlagda tjänstetiden för fast
anställning vid krigsmakten, innan befordran till beställningen vunnits,
i medeltal uppgått till 5‘9 år.

De sålunda anförda siffrorna syntes göra det antagligt, att fast anställt
manskap vid armén framdeles kunde komma att nå beställning såsom
furir av 1. klassen först vid ungefär samma levnadsålder, som manskap
vid marinen erhölle beställning med lön i 1. lönegraden, samt att
vid armén den sammanlagda föregående tjänstetiden vid krigsmakten
ungefär komme att motsvara det för befordran vid marinen uppställda
villkoret av en tjänstetid av 72 månader. De sakkunniga både fördenskull
icke tvekat föreslå, att underofficer vid armén måtte få, i afseende
å rätt att tillgodonjuta ålderstillägg, av sin tjänstetid såsom furir av 1.
klassen tillgodoräkna sig den tid, som översköte tre år. bör åvägabringande
av likhet med marinen borde dock nämnda medgivande kompletteras
med föreskrift därom, att i intet fall mer än nio år finge tillgodoräknas
samt att för den, som icke redan före sin befordran till beställning
såsom furir av 1. klassen fullgjort de å honom tillämpliga bestämmelser
angående genomgången utbildning för vinnande av kompetens
till underofficersbefordran, hänsyn icke finge tagas till annan
tjänstetid i nämnda furirbeställning än den, som förlupit efter under officerskompetensens

vinnande. _ ,.

I detta sammanhang finge de sakkunniga slutligen anmärka, att, da
furirbeställningar av 1. klassen inrättats först från och med år 1915,
vid en definitiv lönereglering givetvis borde tagas i övervägande, vilka
övergångsbestämmelser tilläventyrs kunde befinnas erforderliga rörande
lönetursberäkning för sådana underofficerare, som icke under sin tidigare
tjänstetid varit innehavare av dylika furirbeställningar eller som, även
om så varit fallet, före sin utnämning till furirbeställning erhållit sådan
utbildning, som enligt de före utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelser
medförde behörighet till underofficersbefordran.

Frågan om vilka särskilda bestämmelser nu nämnda förhållanden
betingade vid den tillfälliga löneförbättring, varom de sakkunniga hade
att avgiva förslag, komme att beröras längre fram i betänkandet.

Vid såväl armén som marinen kunde det inträffa, att manskapsunderbefäl,
som efter någon tids fast anställning avgått ur tjänst, vid
senare tillfälle toge ny anställning. I samband med den nya anställningens
vinnande ägde vederbörande chef eller myndighet att bestämma,
i vad mån den anställde finge tillgodoräkna sig tidigare vunnen utbildning

30

Avlöningarnas
belopp.

Förhållandet
mellan lön och
dagavlöning.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 361.

samt vilken turbestämning för befordran, som skulle för honom bliva gällande.
I fråga om rätt till ålderstillägg såsom underofficer, där sådan rätt
skulle grundas på föregående anställning såsom manskapsunderbefäl, syntes
däremot hänsyn böra tagas endast till den tjänstgöring, som infölle i
omedelbar följd närmast före befordran till underofficersbeställningen.
Beträffande innehållet i de bestämmelser, som i detta hänseende borde
meddelas vid en definitiv lönereglering, syntes närmare utredning böra
ske i samband med uppgörandet av övriga grunder för densamma.
Såvitt bestämmelser därutinnan erfordrades för genomförande av den tillfälliga
löneförbättringen, komme de sakkunniga att längre fram i betänkandet
avgiva förslag.

Aven. beträffande underofficerarna borde särskilda bestämmelser meddelas
angående rätt till lönetursberäkning för sådan personal i reserven,
som överginge till aktiv stat.

De sakkunniga yttra sig härefter om storleken av de avlöningsbelopp
för olika beställningar, som av de sakkunniga befunnits skäliga
under den i det föregående angivna förutsättningen, att löneregleringen
skulle hänföra sig till förhållandena närmast före krigsutbrottet år 1914
och att sålunda någon hänsyn icke skulle tagas till den dyrtid, kriget
medfört. I första hand komme här att behandlas de rent militära
officers- och underofficersbeställningar, som tillhörde stater, vilkas nuvarande
organisations- och avlöningsförhållanden icke företedde några
avvikelser från vad som i allmänhet inom armén och marinen vore
gällande.

Innan jag närmare redogör för denna del av de sakkunnigas betänkande,
torde jag för vinnande av större överskådlighet få (sid. 32—33)
meddela en ur betänkandet hämtad översikt över den för närvarande (år
1918) till officerare och underofficerare vid armén i allmänhet utgående
avlöning. I denna översikt ingår icke den ersättning, som i form av
arvoden eller eljest tillkommer personal, som innehar särskilda beställningar
eller förordnats fullgöra särskild tjänstgöring, och har ej heller
vare sig här eller i den följande framställningen hänsyn tagits till det
krigs tidstillägg eller den krigstidshjälp, som kan tillkomma vederbörande
beställningshavare.

Utöver de huvudgrunder för lönesystemet, som i det föregående angivits,
borde, efter vad de sakkunniga vidare anföra, vid avlöningsbeloppens
avvägande ytterligare en synpunkt av allmännare räckvidd beaktas,
nämligen önskvärdheten av en lämplig proportion mellan den

31

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

egentliga lönen (eventuellt med intjänta ålderstillägg) och dagavlöningen.
Enligt de för kommunikationsverken och vattenfallsverken gällande avlöningsgrunderna
utvisade förhållandet mellan tjänstgöringspenningarna
och hela avlöningen i allmänhet en lägre procentsats för de lägre avlöningsbeloppen
än för de högre. Syftet med dessa bestämmelser hade
givetvis varit, att löntagare i de lägre lönegraderna vid fall av sjukdom,
då tjänstgöringspenningar i allmänhet ej finge behållas, och under däimed
jämförliga förhållanden icke skulle behöva avstå mera av avlöningen,
än att återstoden kunde nödtorftigt räcka för levnadskostnadernas bestridande.
_

De sakkunniga, som funnit nu nämnda grundsats riktig, både vid
avvägande av förhållandet mellan dagavlöningen och avlöningen i dess
helhet sökt tillämpa densamma, så långt detta låtit sig praktiskt genomföra.
Då emellertid det av de sakkunniga föreslagna lönesystemet vore
grundat på bland annat den förutsättningen, att dagavlöningen skulle
utgå med lika belopp för alla innehavare av samma slags beställningar
och utan hänsyn till om ålderstillägg intjänats eller icke, vore det
givet, att nämnda syfte endast i viss män kunnat vinnas.

Efter dessa allmänna anmärkningar övergå de sakkunniga till frågan
om de belopp, varmed lön och dagavloning jämte ålderstillägg, där
sådana skulle förekomma, borde utgå för officerare och underofficerare vid
armén och marinen.

I likhet med vad redan arméförvaltningen framhållit i skrivelse den
1 mars 1917, ansåge de sakkunniga anledning icke vara för handen att
bereda officerare inom den lägsta graden, underlöjtnant (fänrik), någon mera
avsevärd förhöjning i begynnelseavlöningen. Dessa beställningshavare
uppnådde nämligen, i olikhet med det stora flertalet järn t örliga civila tjänstemän,
fast avlöning vid en så låg levnadsålder som omkring 22 år, vartill
komme, att deras föregående utbildningstid vore relativt kort, att
deras egna kostnader för utbildningen vore jämförelsevis ringa samt att
de, enär de under utbildningstiden vore likställda med värnpliktiga,^därunder
ägde åtnjuta enahanda förmåner som övriga värnpliktiga, såsom
naturaunderhåll eller ersättning därför samt penningbidrag och penningtillskott.
_

Då den avlöning, som nu tillkomme underlöjtnant (fänrik) på annan
ort än Stockholm och Göteborg, utgjordes av lön 720 kronor, dagavlöning
efter 3 kronor för dag, 1,095 kronor, samt inkvarterings- och
servisbidrag (vid marinen blott inkvarteriugsbidrag) 300 kronor eller
tillhopa 2,115 kronor, hade de sakkunniga ansett begynnelseavlöningen vid

Officerare.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Avlöning för år enligt

Da^avlöninor

Inkvarterings- och ser-

(i = inkvarteringsbidrag;

Lön.

Ersättning
för bränsle

ä

kronor.

Kronor

och lyse.

Stockholm.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Generalsperson...............

8,000

7

2,555

| I 1 417

50

| 1,500

1 S 82

50

Överste..........................

6,000

6

2,190

| I 1117

i S 82

50

| 1,200

50

Överstelöjtnant.............

4,500

_

5

1,825

f I 940

—

| 1,000

l S 60

—

Major.............

4,000

_

5

1,825

| I 955

—

| 1,000

i S 45

—

Kapten av 1. klassen

3,400

_

4

1,460

| I 455

—

| 500

1 S 45

—

Kapten av 2. klassen ......

2,400

_

4

_

1,460

_

| I 455

—

| 500

1 S 45

—

Löjtnant av 1. klassen.....

1,500

_

3

1,095

_

| I 359
\ S 40

50

j- 400

50

Löjtnant av 2. klassen ....

1,020

_

3

1,095

_

f I 359
i S 40

50

| 400

50

Underlöjtnant eller fänrik

720

_

3

1,095

| I 359

50

| 400

\ S 40

50

Fanjunkare.....................

1,200

—

2

50

912

50

iso

| I 210

—

| 300

{ S 90

—

Sergeant av 1. klassen....

900

_

2

__

730

_

100

( I 150
{ S 90

—

| 240

—

Sergeant av 2. klassen....

780

_

2

_

730

100

J I 150

—

| 240

I

1

i S 90

—

1

*) Gift fanjunkare dessutom särskilt hyresbidrag å 75 kronor.
} " » » » » » 60 »

s) » sergeant » » » » 60 »

*) i'' >» » » i»

»45 »

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

33

1918 års stater.

visbidrag.

5 = servisbidrag).

Summa avlöning.

Stockholm

Övriga

Göteborg.

Övriga

orter.

borg.

orter.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

11

1.470

|

1 1 1.170

\

U

30

—

f 1500

i s

30

—

| 1,200

12,055

11,755

—

Generalsperson.

(i

1,170

_

|

1 I

870

_

1

1 1,200

—

> 900

—

9,390

—

9,090

—

Överste.

l s

30

—

1

l s

30

—

1

11

970

_

|

I I

570

_

1

is

30

—

1 1,000

\ s

30

—

1 600

7,325

6,925

—

Överstelöjtnant.

(I

970

_

t

11

570

_

1

i 1,000

-—

7 600

—

6,825

—

6,425

—

Major.

\s

30

—

1

l s

30

—

1

f I

470

_

1

1 I

370

_

{s

30

—

| 500

{ S

30

—

| 400

5,360

5,260

—

Kapten av 1. klassen.

(I

470

__

I

1 I

370

_

1

1 S

30

—

\ 500

1 s

30

—

> 400

4,360

4,260

—

Kapten av 2. klassen.

(I

376

_

I

1 I

276

_

i

Is

24

—

j. 400

l S

24

—

1- 300

2,995

2,895

—

Löjtnant av 1. klassen.

11

376

_

1

1 1

276

_

1

{ S

24

—

''• 400

l s

24

| 300

2,515

2,415

—

Löjtnant av 2. klassen.

f I

376

_

|

11

276

1

J

18

24

—-

| 400

1 s

24

—

> 300

2,215

2115

—

Underlöjtnant eller fänrik.

| I

288

1

11

228

1

-

\ S

12

—

> 300

“

Is

12

—

j- 240

*) 2,542

50

2) 2,482

50

Fanjunkare.

(I

228

_

1 I

168

_

\ S

12

—

l 240

~

)

\ s

12

—

| 180

9) 1,970

—

4) 1,910

—

Sergeant av 1. klassen.

1 1

228

_

1

(I

168

_

1

ll 8

12

—

j. 240

)

\ 8

12

—

j 180

8) 1,850

l) 1,790

Sergeant av 2. klassen.

Ililamg till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. Säl käft. (Nr 361.)

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ifrågavarande beställningar böra bibehållas vid ungefär nämnda belopp,
utan annan ändring än som betingades därav att, i enlighet med vad nyss
angivits, lönen och dagavlöningen borde stå i lämpligt förhållande till varandra.
De sakkunniga hade på grund härav ansett sig böra föreslå, att
för underlöjtnant (fänrik) lönen bestämdes till 1,500 kronor samt dagavlöningen
efter 2 kronor för dag till 730 kronor, vadan begynnelseavlöningen
i sin helhet skulle utgöra 2,230 kronor. För den, som icke
vunne befordran till löjtnantsbeställning, innan tre år förflutit efter ingången
av året näst efter det, varunder ofticersanställning vunnits, borde
emellertid, såsom av det föregående framginge, till nämnda begynnelselön
komma ett ålderstillägg. Beträffande storleken av detta ålderstillägg
hade de sakkunniga såväl med hänsyn därtill, att avlöningen i ifrågavarande
lönegrupp komrne att innehavas av löntagare i den låga åldern
av omkring 25—27 år, som till följd av önskvärdheten att erhålla
en lämplig begynnelselön för löjtnanter funnit ett belopp av 300
kronor vara tillfyllest. Härigenom skulle slutavlöningen för underlöjtnant,
d. v. s. avlöningen för den, som räknade mer än 3 tjänstår från
nyssnämnda utgångspunkt, bliva 2,530 kronor.

Vad härefter beträffade avlöningen för löjtnant, skulle beloppet av begynnelselönen
enligt de grunder, varå lönesystemet vore byggt, motsvara
lönen jämte ålderstil lägget för underlöjtnant och sålunda utgöra 1,800
kronor. Härtill borde i enlighet med den förut angivna grundsatsen,
att varje befordran borde omedelbart medföra avlöningsförhöjning, läggas
dagavlöning till samma belopp, som för närvarande utginge till innehavare
av löjtnantsbeställning, 3 kronor för dag eller 1,095 kronor för år. Begynnelseavlöningen
i sin helhet skulle således komma att utgöra 2,895
kronor eller samma belopp, som motsvarade den nuvarande sammanlagda
avlöningen för löjtnant av 1. klassen vid armén (löjtnant vid marinen)
med förläggning å annan ort än Stockholm eller Göteborg. Dessa beställningshavare,
de yngsta löjtnanterna, komme sålunda vid förslagets
tillämpning icke att omedelbart, innan ålderstillägg hunnit intjänas, vinna
någon förbättring i nu utgående avlöning. Det oaktat hade de sakkunniga
ansett, att beloppet torde kunna finnas skäligt för löntagarna i
fråga, vilkas beräknade levnadsålder under den tid, berörda avlöning
skulle till dem utgå, icke läge högre än vid 25—27 år. De tre ålderstilläggen,
som vore avsedda att utgå till löjtnanter efter resp. 3, 6 och
9 år, hade de sakkunniga däremot ansett böra tilltagas så pass höga,
att dessa löntagare, i den mån de kunde antagas bilda familj och därigenom
få vidkännas högre levnadskostnader, erhölle en effektiv förbättring
i avlöningen. Ålderstilläggen hade därför befunnits lämpligen böra

35

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

bestämmas till vart. och ett 400 kronor. Slutavlöningen för löjtnant
skulle med tillämpning härav komma att utgå med 4,095 kronor eller
ett belopp, ungefär motsvarande det, varmed avlöningen enligt den år
1917 beslutade, efter den s. k. statskontorstypen verkställda löneregleringen
för länsstyrelserna utginge till länsnotarie av första lönegraden,

vilken intjänat första ålderstillägget.

I sin framställning angående loneskalornas anordnande hade de
sakkunniga uttalat sig för att begynnelselönen för kapten måtte bestämmas
till samma belopp som lönen för löjtnant med inräknande av de tre
ålderstilläggen, och borde i enlighet härmed nämnda begynnelselön sättas
till (1,800 kronor + 3 x 400 kronor =) 3,000 kronor. Då det gällt att
avväga beloppet av den dagavlöning, som jämte nämnda lön borde utgå
till kapten, hade de sakkunniga funnit, att det nuvarande beloppet av
allenast 4 kronor för dag icke skulle medföra den förbättring i avlöningsförmåner
för ifrågavarande löntagare, som med hänsyn till vikten
av deras beställningar och det med dem förenade ansvaret måste anses
vara av behovet påkallad. I enlighet härmed hade de sakkunniga funnit
sig böra föreslå, att dagavlöningen måtte bestämmas till 5 kronor för
dag eller 1,825 kronor för år. Härigenom komme kaptens begynnelseavlöning
att bliva 4,825 kronor, vilket belopp med 565 kronor överstege
den sammanlagda nuvarande avlöningen för kapten av 2. klassen
med förläggning å annan ort än Stockholm och Göteborg.

Till nämnda begynnelseavlöning för kapten skulle enligt de allmänna
grunderna för de sakkunnigas förslag komma tre ålderstillägg
efter respektive 3, 6 och 9 år. Av enahanda orsaker, som nyss framhållits
i fråga om dagavlöningen, och med hänsyn jämväl därtill, att kaptensbeställning
för flertalet officerare vore den beställning, som högst uppnåddes
och från vilken avgång skedde med pension, hade de sakkunniga
funnit sig böra föreslå, att beloppet av de ifrågavarande ålderstilläggen
fastställdes till vart och ett 500 kronor. Härigenom komme kaptens
slutavlöning att uppbringas till 6,325 kronor. Ville man här söka en
jämförelse med avlöningsförhållandena inom den civila förvaltningen,
mötte visserligen svårigheter att finna fullt lämpliga hållpunkter, men hade
de sakkunniga ansett* en sådan jämförelse möjligen kunna göras med
befattningarna i andra lönegraden inom de centrala ämbetsverken och
inom länsstyrelserna (länsassessorsbefattningarna). Vid eu sådan jämförelse
visade det sig, att den av de sakkunniga föreslagna slutavlöningen för
kapten i det stora hela motsvarade slutavlöningen för tjänsteman i andra
lönegraden (länsassessor). Beträffande avlöningen till kaptener hava de

36

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

sakkunniga i övrigt hänvisat till vad arméförvaltningen därom anfört i
sin skrivelse den 1 mars 1917.

Arméförvaltningen har i denna skrivelse yttrat bland annat, att den
avlöning, som nu tillkommer kaptener av 2. klassen (liksom ock löjtnanter
av 1. klassen), torde få anses alldeles för låg. Efter bestridandet
av militära ekiperings- och andra med tjänsten förenade kostnader kunde
den icke vara tillräcklig för de högre utgifter, som följde med familjens
ökning och barnens uppfostran. Inom dessa löneklasser erfordrades en
avsevärdare höjning i avlöningen, för att därtill hörande tjänstemän
skulle erhålla en verklig förbättring i sina levnadsförhållanden. Löjtnanter
av 1. klassen måste i mycket stor utsträckning jämte kaptenerna
av 1. och 2. klassen användas såsom kompanichefer. Det vore därför på
dessa båda officerskategorier, som ansvaret för manskapets utbildning,
behandling och vård i främsta rummet vilade. Det vore då ock billigt
och rättvist samt med statens intresse förenligt, att en skälig och tillräcklig
avlöning utginge till dem. Deras arbete vore krävande och fullgjordes
i dessa grader under den kraftigaste mannaåldern.

Vad sålunda blivit anfört angående löjtnanter av 1. klassen och
kaptener av 2. klassen ägde enligt arméförvaltningens mening sin tillämpning
jämväl beträffande kaptener av 1. klassen. Men härtill komme,
att dessa tjänstemän till allra största delen måste vid 50 års ålder avgå
från beställning på stat, varefter de Unge sina inkomster väsentligt reducerade.
Detta vore ett statens krav oberoende av deras egen önskan.
Under den period, som sålunda i regel utgjorde avslutningen på deras
aktiva statstjänst, och då ytterligare befordran kunde påräknas allenast
av ett fåtal, borde de vara fullgott avlönade. Efter avskedet vore de
pliktiga att kvarstå i vederbörlig reserv intill fjdlda 65 levnadsår med
tjänstgöringsskyldighet vid inträffande mobilisering och i krig samt vid
sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för
utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kunde bliva
anbefalld. Dessa förhållanden, bland andra, hade arméförvaltningen
ansett höra beaktas vid beräknandet av det avlöningsbelopp, som kunde
anses skäligen böra tillkomma dessa tjänstemän.

Huru stor procentuell löneförbättring det av''de sakkunniga ifrågasatta
lönesystemet skulle tillföra arméns och marinens kompaniofficerare,
läde sig givetvis, efter vad de sakkunniga vidare anföra, icke exakt beräkna,
då för närvarande löneuppflyttningarna uteslutande skedde i mån
av uppkomna vakanser och till följd därav den tid, under vilken avlöning
åtnjötes i de olika löneklasserna, vore i hög grad växlande. Enligt av
de sakkunniga uppgjorda, på föreliggande statistiska uppgifter rörande

37

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

tjänstetiden i nämnda löneklasser grundade beräkningar syntes man dock
kunna antaga, att löneförbättringens belopp skulle komma att i medeltal
uppgå till omkring 17 procent för kaptener, omkring 25 procent för
löjtnanter och omkring 5 procent för underlöjtnanter (fänrikar); dock
skulle för marinens löjtnanter procenttalet ställa sig något lägre på
grund därav, att samtliga dessa nu äro i avlöningshänseende likställda
med löjtnanter av 1. klassen vid armén.

Då de sakkunniga sedan överginge till frågan om avlöningsbeloppen
för regemcntsofficersbeställningarna, erinra de sakkunniga först att, enligt de
i det föregående angivna grunderna för lönesystemets anordnande, ålderstillägg
icke skulle förekomma för någon av sagda beställningar samt att
därför hela avlöningen vid varje sådan beställning borde utgå med allenast
lön och dagavlöning till lika belopp för alla beställningshavare i samma
grad. Ehuru de sakkunniga på grund därav, att befordran till regementsofficer
alltid skedde efter urval och icke i någon mån efter tur, saknat
anledning ifrågasätta något sådant samband mellan avlöningarna för
kapten, major, överstelöjtnant och överste, som skulle motsvara de olika
löneskalornas för kompaniofficerarna ingripande i varandra, hade de sakkunniga
dock funnit lämpligt undersöka, om icke ökningarna i själva
lönen för majorer och överstelöjtnanter kunde så bestämmas, att de motsvarade
beloppet av ålderstillägg för kapten, eller 500 kronor. Härvid
hade de sakkunniga jämväl beaktat angelägenheten av att, jämsides med
ökningen i lön, för varje löneklass införa en förhöjning i dagavlöningen
så avpassad, att dagavlöningen i varje fall komme att utgöra omkring
en tredjedel av avlöningen i dess helhet.

I enlighet härmed och med beaktande därav, att en verklig avlöningsförbättring
borde komma till stånd för de olika- slagen av regementsofficersbeställningar,
hade de sakkunniga stannat vid att föreslå avlöningen
sålunda:

för major (kommendörkapten av 2. graden):

lön .........................................................................

dagavlöning å 6 kronor...................................

» överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden):

lön ..........................................................................

dagavlöning å 7 kronor ...................................

» överste (kommendör):

lön .....................................................................

dagavlöning å 8 kronor

Kronor.

Kronor.

5,000: —
2,190: —

7,190: —

5,500: -

2,555: -

8,055: -

7,000: —
2,920: -

9,920: —

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Jämfördes nämnda avlöningsbelopp med de nu utgående sammanlagda
löneförmånerna för personal med förläggning till ort utom Stockholm
och Göteborg, respektive 6,425, 6,925 och 9,090 kronor, visade
det sig, att den löneförbättring för de olika grupperna av beställningar,
som de sakkunnigas förslag innebure, i procent av den nuvarande avlöningen
utgjorde:

för major (kommendöfkapten av 2. graden)............................. 11-9 procent

» överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden) ............ 16-3 »

» överste (kommendör) ............................................................... 9u »

Härav framginge, att de sakkunniga med sitt förslag kunnat väsentligen
bidraga till uppfyllande av det vid olika tillfällen framkomna
önskemålet, att överstelöjtnanterna, vilkas avlöning för närvarande endast
med 500 kronor överstege avlöningen för major, måtte vid genomförande
av en löneförbättring för regementsofficerarna bliva särskilt tillgodosedda.

Anställdes en jämförelse mellan de av de sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen
för regementsofficerarna och de avlöningar, vilka utginge
till sådana civila tjänstemän inom de centrala ämbetsverken eller hos länsstyrelserna,
som med hänsyn till arbetsuppgifter och chefsställning kunde
sägas i huvudsak vara likställda med regementsofficerarna, torde det
befinnas, att en viss överensstämmelse genom förslaget vore vunnen.
Om sålunda majorer och överstelöjtnanter kunde anses hava en tjänsteställning
ungefär lika med byråchefer i centrala ämbetsverk eller
kanske hellre med landssekreterare och landskamrerare och befordran
från major till överstelöjtnant kunde i viss mån jämföras med den löneuppflyHning
genom ålderstillägg, som tillkomme nämnda landsstatstjänstemän,
funne man vid fullföljandet av denna jämförelse, att medan
avlöningen till landssekreterare (landskamrerare) utan ålderstillägg vore
7,500 kronor, den föreslagna avlöningen för major utgjorde 7,190 kronor
och att, då avlöningen för landssekreterare (landskamrerare) med ålderstillägg
vore 8,100 kronor, det för överstelöjtnant föreslagna avlöningsbeloppet
utgjorde 8,055 kronor. En jämförelse mellan överstar och de
chefer för centrala ämbetsverk, som erhållit ställning och benämning av
överdirektörer med den högre av de för sådana befattningshavare fastställda
avlöningarna, utvisade vidare, att de förra skulle nå en avlöning
ungefär motsvarande nämnda överdirektörers (10,000 kronor).

Avlöningsbeloppen för de olika regements- och kompaniofficersbeställningarna
skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå på sätt som
angåves i följande tabellariska sammanställning, i vilken för varje grupp
av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt invänta ålderstillägg)
och dagavlöningen ävensom summan därav.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Stil.

39

«

K i

o n o

r.

llön............

_

_

_

7,000

Överste, kommendör <

(dagavl.......

_

—

—

—

—

—

—

—

—

2,920

Summa

9,920

Överstelöjtnant, kom-flön .........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5,500

—

mendörkapten av 1. gr-jdagavl. ...

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2,555

Summa

—

—

—

—

—

—

—

—

—

8,055

—

Major, kommendör- flön .........

—

—

—

—

-

—

—

—

5,000

—

—

kapten av 2. gr. fdagavl. ...

—

—

—

—

—

—

—

—

2,190

—

—

Summa

—

—

—

-

—

—

—

—

7,190

—

—

(lön .........

_

—

—

—

3,000

3,500

4,000

4,500

—

—

—

Kapt6n.....................jdagavl. ...

—

—

—

—

1,825

1,825

1,825

1,825

—

—

—

Summa

—

—

—

4,825

5,325

5,825

0,325

—

—

—

(lön ........

_

1,800

2,200

2,600

3,000

—

—

—

—

—

—

Löjtna,lt ..................fdagavl. ...

_

1,095

1,095

1,095

1,095

—

—

—

—

—

—

Summa

—

2,895

3,295

3,095

4,095

—

—

—

—

—

— .

llön .........

1,500

1,800

—

Underlöjtnant, fänrik {

(dagavl. ...

730

730

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

2,230

2.530

— 1 —

—

—

—

—

1 -

- 1 -

I fråga om avlöningen till generalspersoner och flaggmän framginge
av vad de sakkunniga i • det föregående anfört, att enligt de sakkunnigas
mening något ålders tillägg icke borde vid eu definitiv lönereglering
tilläggas dessa beställningshavare utan att för dem, liksom för
regementsofficerare, borde fastställas allenast ett avlöningsbelopp, på lämpligt
sätt fördelat i lön och dagavlöning, att utgå oberoende av tjänstålder
i vederbörande beställning.

Vad beträffade beloppet av den avlöning, som vid en definitiv lönereglering
för dessa beställningshavare skulle kunna befinnas -skälig, ville
de sakkunniga erinra, att av de civila befattningshavare, med vilka
generalspersoner och flaggman väl närmast vore att jämföra, endast ett
fätal fått sina avlöningar reglerade under de senare åren; för de flesta
utginge avlöningarna enligt grunder, som fastställts år 1907 eller tidigare.
Eu jämförelse mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneförmåner,
som nu tillkomme generalspersoner och flaggmän, syntes ådagar

Under officerare.

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 36i.

lägga, att de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med
förenämnda civila befattningshavare.

Inom de sakkunniga både visserligen röster höjts för att i förevarande
sammanhang borde avgivas förslag till en definitiv lönereglering
även för generalspersoner och flaggmän, att läggas till grund för eu
tillfällig löneförbättring, och hade därvid särskilt av de officerare, vilka
e.f^er .ve<^ei börligt förordnande haft att deltaga i de sakkunnigas överläggningar,
uttalats, att avlöningen för ifrågavarande beställningar borde
beräknas åtminstone till det för landshövdingar lägst utgående kontanta
lönebeloppet eller 13,000 kronor. Av skäl, som nyss anförts, och då
det syntes lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda
civila befattningshavare som generalspersoner och flaggmän komme till
stånd i ett sammanhang, hade de sakkunniga stannat vid att nu icke
upptaga berörda spörsmål till prövning.

Enligt ett vid de sakkunnigas betänkande (sid. 429—433) fogat
protokoll har eu av de tillkallade officerarna, kommendörkaptenen Lybeck,
särskilt uttalat sig rörande bland annat avlöningen till generalspersoner
och flaggmän.

Angående ändrade bestämmelser om ersättning till generalspersoner
vid tjänsteresor komme de sakkunniga att yttra sig i det följande.

Beträffande därefter avlöningsbeloppen för underofficerarna hade det
synts de sakkunniga vara oavvisligen nödvändigt, att den för dem avsedda
löneregleringen komme att medföra en verklig och effektiv förbättring
i deras ekonomiska ställning. Härvid hade hänsyn tagits till
att dessa beställningshavare för närvarande, i förhållande till andra
statstjänstemän med motsvarande ansvar oöh uppgifter, torde få anses
vara synnerligen lågt avlönade.

I sådant hänseende ansåge sig de sakkunniga, utan att ingå på några
direkta jämförelser, endast böra erinra om att, medan avlöningen
a annan ort än Stockholm och Göteborg utgjorde

för sergeant av 2. klassen...................................

» •» » 1. » ..................................

» underofficer av 2. graden vid flottan (ej

_ maskinist) eller kustartilleriet...................

fanjunkare ............................................

» flaggunderofficer (ej maskinist) vid flottan
» underofficer av 1. graden vid kustartilleriet
..................

kronor 1,790:—
» 1,910: —

» 2,153: 80

» 2,482: 50

» 2,481:05

» 2,482: 50

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

uppginge begynnelse- och slutavlöningen för t. ex. lokomotivmästare vid
statens järnvägar, placerad å ort, där bostadsersättningen utginge med
lägsta belopp, till respektive 2,360 kronor och 3,800 kronor, häri inräknat
av riksdagen medgivet tillfälligt lönetillägg, samt för stationsmästare
vid statens vattenfallsverk, placerad å billigaste ort, till respektive 1,800
kronor och 2,700 kronor, vartill för den sistnämnde komme förmånen
av fri bostad eller ersättning därför till minst 15 och högst 30 procent
av den fasta avlöningen.

Då det gällt att bestämma begynnelseavlöningen för den grupp beställningar,
som vore avsedd att omfatta nuvarande sergeanter ävensom
underofficerare av 2. graden, hade de sakkunniga icke funnit skäl föreligga
att mera avsevärt avvika från den nuvarande lägsta underofficersavlöningen
vid flottan och kustartilleriet, eller 2,153 kronor 80 öre. I
enlighet härmed hade de sakkunniga velat föreslå, att nämnda begynnelseavlöning
sattes till 2,230 kronor, därav 1,500 kronor lön och 730
kronor dagavlöning. Härigenom skulle dagavlöningen, 2 kronor för
dag, komma att utgå med samma belopp, som för närvarande vore bestämt
för arméns sergeanter. Med detta förslag hade de sakkunniga
ock velat tillgodose ett av svenska underofficersförbundet uttalat önskemål,
att lägsta underofficersavlöningen måtte beräknas omkring 500 kronor
högre än nuvarande avlöning för sergeant av 2. klsssen (1,790 kronor).

Vid bestämmande av ålderstilläggens belopp hade det synts de sakkunniga
angeläget, att då syftet med införandet i lönesystemet av dylika
tillägg bland annat vore att möjliggöra utjämning i avlöningsförhållandena
för personal, som på grund av ogynnsam tur måst vänta på
befordran och därmed förenad avlöningsförbättring, tillräcklig avlöning
bereddes dem, som komme att redan vid sin första underofficersbefordran
tillträda ett eller flera ålderstillägg. Då vidare den av de sakkunniga
föreslagna anordningen av löneskalorna för underofficerarna förutsatte,
att dessa skalor komme att i mycket stor utsträckning ingripa i varandra,
syntes ålderstilläggen böra genomgående sättas lika för de båda
avlöningsgrupperna. Ålderstilläggen borde jämväl så avpassas, att man
erhölle en lämplig begynnelseavlöning för den högre, för fanjunkare
samt flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden avsedda avlöningsgruppen.
Denna synpunkt borde även beaktas vid bestämmande
av dagavlöningens belopp för den högre underofficersgruppen. Att detta
belopp borde sättas högre än motsvarande för den lägre gruppen föreslagna
belopp av 2 kronor för dag, följde redan av vad de sakkunniga
i det föregående uttalat därom, att varje befordran borde genast åtföljas
av förbättrade avlöningsförmåner.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. t sund. 321 höft. (Nr 361.)

6

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

I enlighet härmed hade de sakkunniga stannat vid att föreslå, att
ålderstilläggen för arméns och marinens underofficerare måtte genomgående
bestämmas till 200 kronor samt att dagavlöningen för den högre
underofficersgruppen måtte fastställas till 3 kronor, eller 1 krona högre
än för den grupp, som skulle omfatta sergeanter och underofficerare av

2. graden. Härigenom komme slutavlöningen för den lägre gruppen efter
de fyra ålderstilläggens intjänande att uppgå till 3,030 kronor (därav lön
1,500 kronor, fyra ålderstillägg å 200 kronor = 800 kronor och dagavlöning
efter 2 kronor = 730 kronor). Som begynnelselönen för den
högre gruppen skulle motsvara lönen med första ålderstillägget i den
lägre gruppen, komme sammanlagda begynnelseavlöningen för den högre
gruppen att bliva 2,795 kronor (därav lön 1,700 kronor och dagavlöning
efter 3 kronor = 1,095 kronor). Då nuvarande avlöningen för fanjunkare
å annan ort än Stockholm och Göteborg utgjorde 2,482 kronor 50 öre,
skulle löneförbättringens belopp för sådana beställningshavare, som komme
att tillträda begynnelseavlöningen uti den i de sakkunnigas förslag upptagna
högre gruppen för underofficerare, bliva 312 kronor 50 öre. Slutavlöningen
för samma grupp komme att efter de fyra ålderstilläggens
intjänande utgöra 3,595 kronor (därav lön 1,700 kronor, fyra ålderstillägg
å 200 kronor = 800 kronor och dagavlöning efter 3 kronor
= 1,095 kronor).

Den föreslagna avlöningen för underofficerare skulle sålunda utgå
med de belopp, som framginge av följande tablå, i vilken för varje grupp
av beställningshavare angivits lönen (inberäknat eventuellt invänta ålderstillägg)
och dagavlöningen ävensom summan därav.

K r o

n o r

| Fanjunkare (flaggunderofficer,(lön...........................

1,700

1,900

2,100

2,300

2,500

underofficer av 1. graden.) \ dagavlöning

—

1,095

1,095

1,095

1,095

1,095

Summa

—

2,795

2,995

3,195

3,395

3,595 5

Sergeant (underofficer av 2. gra-fiön..........................

1,500

1,700

1,900

2,100

2,300

_

^eill (dagavlöning..............

730

730

730

730

730

—

Summa

2,230

2,430

2,630

2,830

3,030

—

Enligt beräkningar, vilka uppgjorts på grund av föreliggande statistiska
uppgifter, hade de sakkunniga funnit sig kunna förutsätta, att

43

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 361.

den löneförbättring, som vid tillämpning av det ifrågasatta nya lönesystemet
skulle beredas arméns och marinens underofficerare, skulle
komma att i medeltal uppgå till omkring 40 procent av de nuvarande
avlöningarna. 1 vissa fall skulle dock löneförbättringen ställa sig något
lägre. Särskilt gällde detta om marinen, vars underofficersbeställningar
av 2. graden vid armén motsvarades av sergeantsbeställningar i två särskilda
löneklasser med i vartdera fallet väsentligt lägre avlöning än den,
som för närvarande tillkomme underofficer av 2. graden.

Då de sakkunniga i det föregående yttrat sig om de riktlinjer, efter
vilka enligt de sakkunnigas åsikt en definitiv lönereglering för arméns
och marinens officerare och underofficerare borde anordnas, och därvid
framlagt särskilda förslag till löneskalor jämte sättet för lönetursberäkning
ävensom avlöningsbelopp för olika beställningar, hade de sakkunniga
närmast åsyftat, att lönesystemet skulle få tillämplighet å. den
rent militära personal, som tillhörde stater, vilkas nuvarande organisationsoch
avlöningsförhållanden icke företedde några avvikelser från vad som i
allmänhet inom armén och marinen vore gällande. Undantag från de
föreslagna löneskalorna syntes emellertid bliva av nöden beträffande vissa
grupper av beställningshavare. Dit hörde bland annat, beträffande armén,
generalstabens kompaniofficerare, musikunderofficerarna vid de olika truppförbanden
samt underofficerarna, närmast förvaltarna, vid intendenturkåren.

Vad först angår kompaniofficer ärna vid generalstaben, hava de sakkunniga
(sid. 275—282) erinrat, att befordran eller transport av personal
vid truppförband till beställning för kompaniofficer vid generalstaben
enligt nuvarande avlöningssystem i vissa fall kan medföra s. k. förtur
för personalen, en förmån som, om de av de sakkunniga föreslagna löneskalorna
oförändrade tillämpades på dessa officerare, skulle komma att i
väsentlig grad försvinna.

I eu till Kungl. Maj:t ingiven, den 7 september 1917 dagtecknad
framställning, vilken blivit till de sakkunniga överlämnad för att tagas
i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag, hade chefen för generalstaben
hemställt, att generalstabens löjtnantsbeställningar måtte uppflyttas
till kaptensbeställningar.

En dylik organisationsändring skulle, anföra de sakkunniga, givetvis
vara ägnad att i avsevärd mån underlätta rekryteringen av generalstabens
oflicerspersonal. Det syntes emellertid ej tillhöra de sakkunniga
att närmare yttra sig i berörda organisationsfråga, utan borde de sak -

Särskilda

''personal grupper.

Generalstabens
kompaniofficerare.

44

Musikunderofficerare
vid
armén.

Eungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

kunniga inskränka sig till att utreda, vilka särskilda anordningar med
avseende å personalens avlöning tilläventyrs kunde vara önskvärda för
att generalstabens personalrekrytering måtte såvitt möjligt säkerställas.

I sådant hänseende hade det synts de sakkunniga, att en mindre
jämkning lämpligen skulle kunna ske i fråga om tillämpningen av de
allmänna, för truppförbandens personal angivna skalorna. Denna jämkning
skulle innebära, att den, som befordrades till kaptensbeställning i
generalstaben eller första gången erhölle transport till sådan beställning,
skulle få för åtnjutande av ålderstillägg såsom kapten tillgodoräkna sig
utöver den tjänstetid, han eljest tilläventyrs kunde äga rätt att i
berörda avseende få sig tillgodoräknad — ytterligare en tid av tre år
ävensom att officer, som sålunda erhållit viss avlöning i förtur, finge
bibehålla densamma, om han för passage erhölle transport till något
av arméns truppförband.

Vid en definitiv lönereglering skulle tilläventyrs en avvikelse från
de allmänna reglerna av enahanda art som den, vilken nu ifrågasatts
beträffande generalstabens kompaniofficerare, kunna befinnas lämplig
även beträffande exempelvis officerare vid artilleri- och fortifikationsstaberna.
Emellertid hade de sakkunniga ansett sig icke hava anledning
att nu närmare ingå på detta spörsmål. Officerare vid sistnämnda staber
åtnjöte nämligen särskilda arvoden, vilka enligt de sakkunnigas förslag
skulle kvarstå även under den tid, tillfällig löneförbättring komme att
utgå för ifrågavarande personal, och komme sålunda fortfarande att, även
utan någon avvikelse från den allmänna tillämpningen av löneskalorna,
i avseende å löneförmåner vara gynnsammare ställda än motsvarande
personal med tjänstgöring vid truppförbanden.

De sakkunniga yttra sig härefter (sid. 282—285) om ytterligare en
grupp bland de rent militära beställningshavare vid armén, å vilka det
ifrågasätta lönesystemet icke syntes kunna i oförändrad form vinna till—
lämpning, nämligen musikunderofjicerarna. Anledningen till att särskilda
regler beträffande avlöningen till denna personal torde vara av nöden
vore närmast att söka däri, att rekryterings-, utbildnings- och befordringsförhållandena
för musikunderofficerarna företedde väsentliga olikheter
vid jämförelse med vad som gällde i fråga om övriga underofficerare.

Frågan om huru avlöningsförhållandena för musikunderofficerare vid
en definitiv lönereglering lämpligast borde ordnas syntes väl icke kunna
i förevarande sammanhang göras till föremål för närmare utredning, men
ansåge sig de sakkunniga dock böra nämna, att, efter vad de sakkunniga

45

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 361.

tänkt sig, det kunde vid en omorganisation av musiken och därmed förbunden
lönereglering visa sig nödvändigt att avpassa avlöningen för
musikunderofficerarna efter särskilda löneskalor, vilka emelleiflid kunde
delvis upptaga enahanda avlöningsbelopp som för övriga underofficerare.

Vad därefter beträffade intendenturkårens underofficerare, utgörande
enligt den för år 1919 föreslagna staten 79 förvaltare (motsvarande fanjunkare),
8 sergeanter av 1. och 8 sergeanter av 2. klassen, hade de sakkunniga
funnit, att det föreslagna nya lönesystemet med dess för underofficerare
i allmänhet avsedda löneskalor och avlöningsbelopp torde vid
en definitiv lönereglering påkalla någon jämkning för att kunna vinna
tillämpning på nu ifrågavarande personal. Anledningen härtill vore att
söka i gällande rekryteringsföreskrifter och nuvarande avlöningsförhållanden.
I sistnämnda hänseende vore att märka, att förvaltare utöver avlöning
såsom fanjunkare vore berättigad till ett ålderstillägg å 300
kronor efter fem års väl vitsordad tjänst.

Det syntes bliva oundgängligt att genom ekonomiska förmåner söka
kompensera detta ålderstillägg. Huru sådana förmåner skulle beredas,
borde bliva föremål för utredning i samband med fastställandet av
grunder för en definitiv lönereglering. De sakkunniga hade emellertid
tänkt sig, att berörda fråga skulle kunna lämpligast lösas genom införandet
för intendenturkårens underofficerare, på sätt jämväl för musikunderofficerarna
ifrågasatts, av särskilda löneskalor, där avlöningsbeloppen
givetvis kunde delvis sammanfalla med dem, som tillkomme underofficerare
i allmänhet.

Därest personal, som innehaft fast anställning såsom manskap och
sedermera befordrats till underofficersbeställning, erhölle utsträckt möjlighet
att vinna anställning såsom officer, skulle det givetvis, anföra de
sakkunniga, vid tillämpning av ett lönesystem, anordnat enligt de ifrågasatta
riktlinjerna, bliva nödvändigt att meddela särskilda föreskrifter om
den avlöning, som borde tillkomma officer, vilken erhållit sin anställning
i nu angiven ordning. Därest nämligen sergeant med mer än tre tjänstår
eller fanjunkare befordrades till fänriksbeställning, skulle, om för dylika
fall inga särskilda stadganden vore gällande, avlöningsminskning uppstå
för den befordrade, och samma förhållande skulle inträda, om övergång
till löjtnantsbeställning medgåves fanjunkare, som intjänat ett eller flera
ålderstillägg, eller sergeant, som uppnått slutavlöningen.

Utan att närmare ingå på denna fråga hade do sakkunniga velat
uttala, att vid genomförandet av utvidgad möjlighet för underofficer att

Intentur
kirens underofficerare.

Underofficers
befordran till
officersbeställning.

46

CiTilmilitär

personal.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

övergå till officersbeställning torde i nu förevarande hänseende böra
stadgas, att underofficer, som sålunda befordrades, skulle äga rätt att vid
övergången bibehålla sin tidigare invänta avlöning. Om den fortsatta
utredningen därtill skulle giva anledning, borde dessutom tagas i övervägande,
huruvida och i vad mån till officer befordrad underofficer borde
för uppflyttning till högre avlöning än den, som av honom innehades i
anställning såsom underofficer, tillgodoräkna sig den tjänstetid, han såsom
underofficer innehaft sistnämnda avlöning.

Ehuru det visserligen under nuvarande förhållanden endast sällan
förekomme, att underbefäl, som innehaft fast anställning under så lång
tid, att underofficersbefordran vunnits, överginge till officersanställning,
syntes i fråga om den tillfälliga löneförbättring, som nu vore å bane,
böra meddelas ett stadgande av innebörd att den, som på angivet sätt
överginge från underofficers- till officersbeställning, icke skulle lida minskning
i den honom såsom underofficer tillkommande avlöningen, däri inräknat
tillfällig löneförbättring.

V ad de sakkunniga i det föregående anfört därom, att rekryteringsoch
befordringsförhållandena för viss militär personal vid armén och
marinen vore sådana, att det ifrågasatta lönesystemet icke syntes utan
vidare kunna å densamma vinna tillämpning, gällde även flertalet av den
civilmilitära personalen.

Beträffande sålunda fältläkar- och fältveterinärkårerna, syntes de för
den militära personalen föreslagna löneskalorna och avlöningsbeloppen i
allmänhet kunna oförändrade tillämpas på fältläkare, regementsläkare och
den nuvarande fältveterinären i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.
Dessa beställningshavare vore nämligen i avlöningshänseende likställda
med överstelöjtnanter eller majorer. Vid bifall till det föreliggande förslaget
om fältveterinärkårens omorganisation syntes det nya lönesystemet
kunna oförändrat tillämpas på de nya fältveterinärerna vid arméfördelningsstaberna,
vilka beställningshavare skulle erhålla samma avlöningsförmåner,
som tillkomme major.

Vad åter beträffade bataljonsläkare vid truppförbanden ävensom
regeraents- och bataljonsveterinärer, åtnjöte dessa visserligen för närvarande
avlöningar motsvarande dem, som utginge till vissa militära löntagare
(såsom kaptener av 1. eller 2. klassen eller löjtnanter av 1. eller
2. klassen), och detsamma komme, vad veterinärerna anginge, att bliva
förhållandet även för det fall, att den nya organisationen av fältveterinärkåren
komme till stånd. Då emellertid befordran till ifrågavarande
beställningar dels icke, såsom för officerarna vore fallet, under alla om -

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ständigheter skedde från lägre beställning, vunnen vid unga år och för
alla vid ungefär lika ålder, dels ej heller skedde efter tur utan efter urval
bland dera, som anmält sig såsom sökande, torde det nya lönesystemet
knappast kunna i oförändrad form vinna tillämpning på denna personal.

Övriga till fältläkar- och fällveterinärkårerna hörande löntagare,
nämligen generalfältläkaren, överfältläkaren (med vilken överfältveterinären
enligt den föreslagna nya organisationen skulle jämnställas), bataljonsläkare
vid fältläkarkåren, fältläkarstipendiater och fältveterinärstipendiater,
hade för närvarande eller avsåges att få sina löneförhållanden
reglerade efter andra grunder än de militära löntagarna, och det kunde
knappast låta sig göra att utan väsentliga jämkningar på dem tillämpa
det nya lönesystemet.

För den civilmilitära personal vid armén, som icke vore att hänföra
till fältläkar- och fältveterinärkårerna, gällde i stor utsträckning, att,
även om begynnelseavlöningen enligt nu gällande stater i regel vore
bestämd till samma belopp som för militär personal i viss löneklass, till
denna begynnelseavlöning dock komme den särskilda förmånen av ålderstillägg.
Ätt inpassa sådan personal inom ramen för de av de sakkunniga
uppbyggda löneskalorna för motsvarande militära beställningshavare torde
svårligen kunna ske. Vid uppgörandet av en definitiv lönereglering syntes
det fastmer komma att visa sig nödvändigt att för flertalet av ifrågavarande
löntagare anordna särskilda löneskalor.

Sedan i det föregående angivits de allmänna grunder, på vilka
enligt de sakkunnigas mening ett lönesystem för officerare och underofficerare
samt viss annan personal borde vid en definitiv lönereglering
uppbyggas, komme de sakkunniga nu närmast att yttra sig om vissa avlöningsförmåner,
som enligt gällande bestämmelser tillkomme vederbörande
personal antingen på grund av tjänstgöring av särskild art eller som
ersättning för vissa med tjänstgöringen förenade kostnader. I sammanhang
därmed komme de sakkunniga att ifrågasätta, huruvida icke en
eller annan förmån, som för närvarande icke tillkomme beställningshavare
inom ifrågavarande grupper, tilläventyrs borde vid en definitiv lönereglering
beredas dylik personal.

Beträffande personal vid armén, erinra de sakkunniga om den förmån
av gottgörelse för tjänstehästar, som tillerkänts de officerare med vederlikar
vid armén, vilka hade skyldighet att vara beridna. Nya grunder
för hästhållningen vid armén hade fastställts så sent som vid 1915 års
riksdag. De sakkunniga föreställde sig, att någon ändring i dessa

Särskilda

avlöningsför måner.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

grunder icke kunde vid en definitiv lönereglering vara erforderlig, därest
en dylik lönereglering komme till stånd inom en närmare framtid.

\ ad vidare anginge den s. k. tillfälliga avlöning, som under viss
tjänstgöring tillkomma personal vid armén — reseersättningar, dagtraktamenten,
hyresbidrag m. m. — samt därmed jämförlig särskild gottgörelse.
under officersövningar, fältövningar och fälttjänstövningar, måste
det enligt de sakkunnigas mening för vinnande av större rättvisa för
personalen samt önskvärd enkelhet och reda i avlöningsbestämmelserna
anses trängande, att grunderna för åtnjutandet av dylik ersättning omlades.
En sådan omläggning syntes lämpligen böra ske i sammanhang
med en definitiv lönereglering.

De sakkunniga hade emellertid under sitt arbete haft anledning att
särskilt lägga märke till två slag av hithörande förmåner, i fråga om
vilka en ändring i nu gällande bestämmelser syntes av behovet påkallad.
Den första gällde ersättning till medlemmar av generalitetet för tjänsteresor,
den senare flyttningshjälp till personal vid armén. I förstnämnda
hänseende anföra de sakkunniga:

Sedan längre tid tillbaka hade i staten för generalitetsstaten varit
införd en så lydande anmärkning: »Medlemmar av generalitetet åtnjuta
lör tjänsteresor till möten och mönstringar reseersättning enligt gällande
resereglemente, men ej traktamentsersättning.» Närmare föreskrifter i
berörda hänseende vore givna i § 39 av gällande fredsavlöningsreglemente
för armén.

I den till 1908 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslogs,
att nämnda anmärkning skulle uteslutas ur staten. Riksdagen avslog
emellertid detta förslag under uttalande, att, då de till medlemmar av
generalitetet utgående avlöningsförmånerna syntes hava bestämts med
hänsyn därtill, att särskild traktamentsersättning för berörda resor icke
skulle utgå, riksdagen ansåge anledning för det dåvarande icke föreligga
att ur staten utesluta omförmälda anmärkning.

Till 1916 års riksdag framlades i statsverkspropositionen ett liknande
förslag, vari dock undantag gjordes för arméfördelningscheferna.
Enligt detta förslag skulle sålunda samtliga medlemmar av generalitetet
utom arméfördelningschefer beredas förmånen av att under förekommande
tjänsteresor till möten och mönstringar få uppbära förutom reseersättning
jämväl traktamentsersättning. Denna förmån skulle alltså nu
tillerkännas inspektören för infanteriet, inspektören för militärläroverken
m. m., generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för
fortifikationen, chefen för generalstaben och inspektören för kavalleriet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

49

För ändamålet föreslog Kungl. Maj:t följande ändrade lydelse av förenämnda
vid staten för generalitetsstaten fogade anmärkning: »Armé förd

elningschefer åtnjuta för tjänsteresor till möten och mönstringar reseersättning
enligt gällande resereglemente, men ej traktamentsersättning.»

I avgivet utlåtande anförde statsutskottet, att, såvitt utskottet kunnat
finna, efter 1908 års riksdags beslut ingen omständighet inträffat, som
kunde vara ägnad att rubba den principiella uppfattning, riksdagen då
uttalat. Beträffande inspektören för infanteriet vore emellertid den honom
åliggande inspektionsskyldigheten av sådan omfattning, att utskottet ansåge
billighetsskäl tala för att icke ställa sig avvisande mot att tillerkänna
honom den ifrågasatta traktamentsersättningen. I övrigt kunde
utskottet icke biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Vid utskottets utlåtande i denna punkt var fogad en av 6 ledamöter
avgiven reservation, vari hemställdes om bifall till Kungl. Maj:ts
förslag oförändrat. Därvid åberopades, att såväl inspektören för infanteriet
som de övriga medlemmar av generalitetet, om vilka bär vore
fråga, hade att företaga inspektionsresor till skilda delar av landet av
den omfattning, att resorna — vid ett samvetsgrant uppfyllande av
tjänstens krav — komme att förorsaka icke obetydliga utgifter. Inom
det civila området av statsförvaltningen gällde det, såvitt reservanterna
både sig bekant, som en undantagslös regel, att generaldirektörer och
andra befattningshavare vid centrala verk under dem åliggande inspektionsresor
åtnjöte såväl reseersättning som dagtraktamente.

Första kammaren biföll reservationen och andra kammaren statsutskottets
hemställan, och i gemensam votering segrade utskottets mening.

Ifrågavarande anmärkning vid staten för generalitetsstaten kom till
följd härav att lyda sålunda: »För tjänsteresor till möten och mönst ringar

åtnjuter inspektören för infanteriet rese- och traktamentsersättning,
övriga medlemmar av generalitetet däremot endast reseersättning,
allt enligt gällande resereglemente.»

Såsom i det föregående (jfr sid. 39—40 här ovan) anförts, hade de
sakkunniga ansett sig icke böra under nu föreliggande förhållanden göra
något uttalande beträffande den ordinarie avlöning, som borde vid en
definitiv lönereglering tillerkännas generalspersoner. Härav följde också,
att de sakkunniga icke heller komme att hemställa om tillfällig löneförbättring
åt dessa beställningshavare.

Däremot hade de sakkunniga ansett några betänkligheter icke vidare
böra möta mot att, i sammanhang med en allmän reglering av avlöningsförhållandena
för arméns och marinens övriga officerspersonal, bestämBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 321 käft. (Nr 361.) 7

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

melserna rörande ersättning till medlemmar av generalitetet för tjänsteresor
till möten och mönstringar reviderades i syfte att även dagtraktamente
komme att utgå för dylika resor.

När riksdagen, såsom förut nämnts, ansett sig vid föregående tillfällen
icke böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag i berörda avseende, grundade
riksdagen sitt beslut därpå, att de till medlemmar av generalitetet
utgående avlöningsförmånerna syntes hava bestämts med häusyn därtill,
att särskild traktamentsersättning för berörda resor icke skulle utgå. Det
syntes sålunda hava varit riksdagens uppfattning, att någon ändring i
gällande bestämmelser rörande ersättning till medlemmar av generalitetet
under tjänsteresor icke borde ske annat än i sammanhang med en lönereglering
för dessa beställningshavare.

Då de sakkunniga stannat vid att icke till prövning upptaga frågan
om en definitiv lönereglering för generalspersoner, hade de sakkunniga
som skäl härför åberopat, att generalspersonerna vore i avlöningshänseende
ungefär jämnställda med de civila befattningshavare, som eljest
vore med dem närmast jämförliga. Eu väsentlig olikhet förelåge emellertid,
nämligen i det nu anmärkta hänseendet, att flertalet generalspersoner
icke ägde under sina tjänsteresor till möten och mönstringar uppbära
traktamentsersättning, och det syntes de sakkunniga så mycket angelägnare,
att denna olikhet nu upphävdes, som givetvis inspektionsskyldighetens
behöriga fullgörande numera vore förenat med vida högre kostnader,
än förr varit fallet, och på grund därav generalspersonernas behållna
avlöning ställde sig avsevärt lägre än som vid senaste lönereglering
torde hava varit förutsatt.

Av anförda skäl ansåge de sakkunniga, att den vid staten för generalitetsstaten
fogade anmärkning, vars lydelse ovan återgivits, borde ur
staten uteslutas. Därest en tillfällig löneförbättring nu bereddes personal
vid armén och marinen, torde berörda ändring i staten för generalitetsstaten
kunna ske redan från 1919 års början.

Om en dylik ändring genomfördes beträffande medlemmar av generalitetet,
torde motsvarande jämkning böra göras i gällande bestämmelser
(§ 39 punkt c) fredsavlöningsreglementet) angående ersättning till
regementschef och honom åtföljande adjutant för inspektion av regementets
egna eller med andra regementen gemensamma skolor, som vore
förlagda utom regementets förläggningsort eller vanliga vapenövningsplats.
En liknande jämkning torde även böra ske i bestämmelserna
om den ersättning, som under tjänsteresor utginge till chefen för kustartilleriet
och till regementschef vid detta vapen (reglemente för marinen
del III § 85: 2).

Öl

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 361.

Vidare hade de sakkunniga funnit det angeläget, att de regler, som
enligt gällande föreskrifter och gängse praxis tillämpades i fråga om
flyttningshjälp vid armén, ändrades i syfte att förmån av ifrågavarande
slag kunde komma såväl officerare som underofficerare till godo i större
utsträckning än nu vore fallet. För närvarande vore förmånen av flyttningshjälp
i .huvudsak begränsad till att förekomma allenast vid sådana
flyttningar, som föranleddes därav, att all den personal, som vore avsedd
att vid vederbörliga förband och formationer uppehålla ifrågakommande
befattningar, vore sammanförd å gemensam stat och vid sådant förhållande
måste för tjänstens behöriga uppehållande samt vinnande av
nödig cirkulation, med bibehållna beställningar på stat, tid efter annan
tvångsplaceras i olika befattningar. Undantag härifrån gjordes i själva
verket endast beträffande generalstabens officerare vid frivilligt mottagande
av erbjudna transporter mellan truppförband och generalstaben
eller omvänt samt, på grund av uttalande vid 1901 års riksdag, beträffande
officerare, vilka mottoge förordnande såsom artilleristabsofficerare.

Med hänsyn till de talrika förflyttningar, som av förhållandena nödvändiggjordes,
syntes det billigt och jämväl ur tjänstens synpunkt ändamålsenligt,
att en ändring härutinnan komme till stånd. De sakkunniga
ville i detta hänseende särskilt påpeka ett fall,.där omständigheterna mer
än eljest talade för införande av flyttningshjälp såsom en allmänt utgående
förmån.

Till de sakkunniga hade, för att tagas i övervägande vid utförandet av
det de sakkunniga meddelade uppdraget, överlämnats vissa framställningar
om beredande av förbättrade avlöningsförmåner för personal, tillhörande
Bodens trupper. I sådant avseende hade föreslagits bland annat, att
flyttningshjälp måtte få utgå även vid befordran till och från Bodens
trupper, och hade tillika ifrågasatts ändring av de grunder, efter vilka
flyttningshjälp nu i förekommande fall beräknades. I det utlåtande, som
av särskilda sakkunniga framlagts angående införande av passagesystem
för officers- och underofficerskårer vid vissa truppförband i övre Norrland,
hade ock i samband med vissa ifrågasatta orgauisationsändringar
föreslagits, att officer eller underofficer, som placerades till tjänstgöring
i Boden, måtte få för sig, familj och bohag för flyttningen till och från
Boden åtnjuta ersättning enligt angivna bestämmelser. Oberoende av
huruvida ett passagesystem i avseende å Bodens trupper komme att införas
eller icke, måste de sakkunniga för sin del anse flyttningshjälp
vara eu lämplig form att bereda någon lättnad i den ekonomiska börda,
som en till Boden förlagd tjänstgöring städse torde medföra. Vid eu

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

närmare utredning angående ändrade bestämmelser rörande flyttningshjelp
syntes därför förflyttningarna till och'' från Bodens trupper böra
särskilt uppmärksammas.

Felräkning spenning ar (missräkningspenningar) vore en avlöpingsform,
som inom de civila verken tämligen allmänt liksom även. inom flottan
förekomme för personal med kassörsgöromål, men vilken saknade motsvarighet
inom armén. Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida ej
denna förmån borde införas även i arméns lönesystem, exempelvis beträffande
viss personal vid intendenturkåren och vid artilleriets fabriker.

Fråga hade väckts, huruvida ej de särskilda kostnader, som militärpersonalen
hade att vidkännas för anskaffande av uniformspersedlar, borde
föranleda, att någon ekiperingshjälp tilldelades sådan personal vid första
utnämningen till officers- respektive underofficersbeställning. De sakkunniga
hade ej ansett sig böra taga ståndpunkt till detta spörsmål,
men funne detsamma väl värt att vid en definitiv lönereglering upptagas
till prövning.

I en till de sakkunniga överlämnad framställning hade ifrågasatts,
att personal på aktiv stat måtte genom statens försorg i mån av behov
förses med sådana effekter som pistoler, skidor, kikare m. m. Då det ej
syntes mer än billigt, att sådana effekter, i den mån de vore för tjänsten
nödvändiga, anskaffades och underhölles på statens bekostnad, hade de
sakkunniga velat uttala sig för att denna framställning måtte vinna beaktande.

Beträffande den rätt, som enligt gällande föreskrifter til Ikorn me personal
vid armén att från matinrättning eller förråd mot ersättning utbekomma
ej blott portion utan även, där så av vederbörande chef eller
myndighet prövades kunna ske, vissa proviantartiklar för sig och hushåll,
furageartiklar för egna tjänstehästar eller andra i tjänsten använda hästar
och intendenturmateriel ävensom att, likaledes efter prövning av vederbörande
chef eller myndighet, låta utföra vissa arbeten vid arméns intendenturverkstäder,
hade de sakkunniga velat framhålla önskvärdheten av
att en utredning komme till stånd för belysande av frågan huruvida och,
i sådant fall, i vilken utsträckning förmåner av berörda slag borde fortfarande
tillkomma personalen.

Vad särskilt an ginge rätten att uttaga proviant och furageartiklar
samt intendenturmateriel, hade de sakkunniga inhämtat, att åtminstone
under nu rådande varuknapphet dylika artiklar icke kunnat i någon mera
betydande omfattning utlämnas. Det finge emellertid anses givet, att
denna förmån i allmänhet utfallit rätt ojämnt, då densamma enligt gäl -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

53

lande bestämmelser varit i varje särskilt fall beroende på vederbörande
chefs eller myndighets prövning.

Vad slutligen anginge den ersättning, som tillkomme viss personal
för så speciell tjänstgöring som vid arméns flygvapen, hade de sakkunniga
icke funnit något att erinra mot att dylik ersättning även vid en definitiv
lönereglering komme att bibehållas, men hade de sakkunniga icke kunnat i
förevarande sammanhang ingå på ett närmare bedömande av denna fråga.

De sakkunniga hade i det föregående (jfr sid. 14 här ovan) uttalat
sig för att inkvarterings- och servisbidragen vid armén och inkvarteringsbidraget
vid marinen måtte vid en definitiv lönereglering uteslutas ur
lönesystemet och i Imvudsak ersättas genom ökning av lönen eller dagavlöningen.
För personal, som erhölle fri bostad, borde i sådant fall
vissa avdrag göras å avlöningen.

Efter vilka regler dylika avdrag borde ske vore de sakkunniga icke
i tillfälle att nu närmare angiva, men borde därvid största möjliga rättvisa
åstadkommas mellan de löntagare, som hade bostad in natura, och
dem, som icke åtnjöte sådan förmån. Frågans lösning måste vidare i
väsentlig mån bliva beroende på huruvida ortstillägg komme att vid eu
definitiv lönereglering införas i det militära lönesystemet och, i sådant
fall, huru dessa ortstillägg komme att bestämmas. Därest med ortstillläggen
avsåges att allenast täcka den ökade kostnad för hyra, som betingades
av förhållandena på särskilda orter, torde det ligga närmast till
hands, att löntagare, som erhölle bostad in natura, finge avstå ortstilllägget
jämte någon del av lönen; skulle åter ortstillägget så tillmätas,
att detsamma skulle täcka ej blott den högre hyreskostnaden å viss ort,
utan jämväl i större eller mindre mån den stegring i övriga levnadskostnader,
som å orten vore förhanden, borde tydligen andra regler
bliva gällande i fråga om avdraget. Bland andra spörsmål, som vid en
definitiv lönereglering borde i detta sammanhang tagas i övervägande,
vore frågan, huruvida avdragets belopp borde sättas i visst förhållande
till bostadens storlek och beskaffenhet i övrigt.

Såsom förut omförmälts, ägde underofficerare#uppbära särskild ersättning
vid armén för bränsle och lyse och vid marinen för ved och ljus.
Ifrågavarande ersättningar utginge med 130 kronor till fanjunkare (flaggunderofficer,
underofficer av 1. graden) samt med 100 kronor till sergeant
(underofficer av 2. graden). Nämnda belopp vore på följande sätt fördelade:

Avdrag för
naturaförmåner.

54

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Avlönings villkor.

Yed till
kokning.

Övrig

uppvärmning.

Belysning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Fanjunkare (flaggunderofficer, underofficer av 1. graden)

35

75

20

Sergeant (underofficer av 2. graden)...........................

35

50

15

Åven dessa ersättningar syntes, på sätt de sakkunniga förut angivit,
vid en definitiv lönereglering böra uteslutas ur lönesystemet och i huvudsak
ersättas genom höjning av lön och dagavlöning. I sådant fall
borde givetvis personal, som åtnjöte dylika förmåner in natura, få vidkännas
avdrag å avlöningen med belopp, vilka borde bliva beroende på
närmare utredning.

Härefter övergå de sakkunniga till att yttra sig om de avlöningsvillkor,
som borde uppställas i samband med en definitiv lönereglering
för den personal, om vilken nu är fråga, och anföra härom:

I sitt utlåtande angående de ifrågasatta provisoriska löneregleringarna
för viss till armén och marinen hörande personal hade statsutskottet
vid 1917 års riksdag uttalat, att särskilda villkor för lönernas
åtnjutande borde föreläggas riksdagen till godkännande, på sätt som i
allmänhet skedde i fråga om civila tjänstebefattningar.

För vissa civilmilitära beställningar hade avlöningsvillkor likartade
med dem, som i regel plägade föreskrivas beträffande civila befattningar,
av riksdagen redan fastställts i sammanhang med beslut om lönereglering
för ifrågavarande beställningshavare; detta vore fallet med fältläkarkåren
(bihang till svensk författningssamling år 1911 nr 31) och marinläkarkåren
(samma årgång nr 35) ävensom mariningenjörs- och marinintenclenturkårerna,
varjämte i den för 1918 års riksdag framlagda propositionen
angående omorganisation av fältveterinärkåren m. m. dylika villkor föreslagits
även för denna kår. Beträffande åter övriga civilmilitära beställningshavare
och den rent militära personalen gällde, att några dylika
villkor i regel ej av riksdagen fastställts. I samband med 1875 års
lönereglering för armén blev emellertid, på framställning av Kungl.
Maj:t, genom riksdagens beslut stadgat, »att den löntagare vid krigsmakten
till lands, vilken å ny lönestat ingår, skall vara skyldig underkasta sig de
förändringar i tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner, vilka en
omorganisation av lantförsvaret kan göra erforderliga» (svensk, författningssamling
år 1875 nr 44). Det borde ock erinras, att de för arméns

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

55

liksom för marinens personal gällande pensioneringsgrnnder, genom vilka
bland annat stadgats skyldighet för personalen att vid viss ålder avgå
från tjänsten, tillkommit under riksdagens medverkan.

Om sålunda riksdagen, vad försvarsväsendets på stat uppförda
personal anginge, endast i undantagsfall beslutat särskilda villkor för
avlönings åtnjutande, följde därav ingalunda, att dylika villkor för ifrågavarande
personal saknats; tvärtom hade i berörda hänseende bestämmelser
av delvis mycket detaljerad natur vid olika tillfällen meddelats
av Kungl. Maj:t. Flertalet av dessa bestämmelser torde vara grundade
på uttalanden i de framställningar, som förelagts riksdagen vid äskande
av erforderliga anslag.

Vad armén beträffade, vore nu gällande bestämmelser på hithörande
område i huvudsak sammanförda i det av Kungl. Maj:t utfärdade reglementet
för arméns avlöning under fred (fredsavlöningsreglementet) den
11 oktober 1907 med däri sedermera vidtagna ändringar; motsvarande
för marinen gällande bestämmelser återfunnes i det likaledes av Kungl.
Maj:t utfärdade reglementet för marinen.

De i arméns fredsavlöningsreglemente stadgade villkoren för avlönings
åtnjutande vore, såsom redan antytts, delvis av mycket detaljerad
beskaffenhet. Vad officerare och underofficerare med vederlikar anginge,
vore sålunda i reglementet åtskilliga mer eller mindre ingående föreskrifter
meddelade om lön och därmed likställda avlöningsförmåner, om dagavlöning,
om arvode, om inkvarterings- och servisbidrag, om rese- och traktamentsersättning
och annan tillfällig avlöning, om särskild gottgörelse
under officersövningar, fältövningar och fälttjänstövningar in. m. —
bestämmelser vilka i stor utsträckning icke torde vara att hänföra till
sådana avlönings villkor, som plägade föreläggas riksdagen till antagande
i samband med löneregleringar på det civila förvaltningsområdet.

De sakkunniga ansage sig icke böra i förevarande sammanhang'' närmare
ingå på frågan om de särskilda avlöniogsvillkor, som nu gällde
eller vid en definitiv lönereglering borde bliva gällande för ifrågavarande
personal, utan ville här inskränka sig till att något skärskåda vissa förhållanden,
som kunde anses vara av särskild betydelse.

Angående skyldighet för personalen att underkasta sig förändringar
i tjänstgöringsskyldighet in. m. meddelades, såsom nyss är nämnt, föreskrift
redan vid 1875 års lönereglering, och i enlighet härmed hade vid
befordran eller löneuppflyttning plägat i vederbörande personals fullmakter
m. m. inryckas föreskrift därom, att beställningshavare skulle vara
underkastad de förändringar i tjänstgöringsskyldighet, avlöningsförmåner
och pensionsbestämmelser, vilka eu omorganisation av lånt försvaret kunde

56

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

göra erforderliga eller vilka eljest i laga ordning fastställdes. För personal
vid bland annat generalstaben, fortifikationen och intendenturkåren
förekomme i stor utsträckning förflyttning från en till annan tjänstgöringsort.
Frågan om skyldighet för officerare och underofficerare i
allmänhet att låta sig på angivet sätt förflyttas hade berörts i samband
med vissa organisationsfrågor, särskilt beträffande ändrade grunder för
befordringarna inom armén ävensom införande av passagesystem vid
vissa truppförband i övre Norrland. Någon ändring i de regler, som
härutinnan tillämpats, hade emellertid icke kommit till stånd.

Beträffande rätt att med innehavande beställning förena annan tjänst
eller särskilt uppdrag vore, vad arméns personal beträffade, bestämmelser
meddelade för fältläkarkåren. I fråga om sättet för sökande av tillstånd
att innehava dylik tjänst eller uppdrag torde i övrigt stadgandena i
kungörelsen den 3 december 1897 (svensk författningssamling år 1897
nr 107) äga tillämpning även för arméns personal. I själva verket
syntes, vad officerare och underofficerare anginge, dylik förening av
tjänster icke förekomma i någon mera betydande omfattning.

Vid infordrande av de statistiska uppgifter, varom i det föregående
förmälts, hade även avsetts att vinna utredning angående förekomsten av
bisysslor. I sådant hänseende skulle av vederbörande personal angivas
samtliga den 31 augusti 1917 innehavda, med inkomst förenade befattningar
eller mera stadigvarande uppdrag utom den militära tjänsten, såsom
gymnastiklärar- eller brandchefstjänst, medlemskap i styrelse
för bolag eller förening o. s. v. För varje befattning eller uppdrag
skulle tillika angivas det belopp, vartill inkomsten kunde beräknas för
helt år.

Såvitt av de inkomna uppgifterna framginge, skulle vid armén högst
135 officerare (motsvarande 5-9 procent av det antal, från vilka uppgifter
inkommit) och högst 35 underofficerare (Ds procent av antalet uppgiftslämnare)
hava innehaft en eller flera bisysslor av sådan art, att desamma,
enligt de inom den civila förvaltningen gällande regler, icke fått utan
särskilt tillstånd förenas med ordinarie befattning. Dessa bisysslor hade
i flertalet fall (omkring 140) utgjorts av ledamotskap i styrelse för bolag
eller förening eller anställning såsom tjänsteman hos sådan sammanslutning;
i omkring 25 fall hade uppgivits anställning såsom gymnastiklärare
och i omkring 50 fall anställning i kommunal befattning. I. allmänhet
syntes inkomsten av innehavda bisysslor hava uppgått till ganska
blygsamma belopp.

Vad vidare anginge personalens rätt att i andra fall än vid verklig
tjänstgöring uppbära dagavlöning, vilken avlöningsform ju närmast mot -

57

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

svarade tjänstgöringspenningar inom de civila verken, erinra de sakkunniga
därom, att enligt fredsavlöningsreglementet för armén, § 12 mom. 1,
dagavlöning finge av officerare och. underofficerare samt deras vederlikar
i händelse av sjukdom bibehållas under en tid ej överstigande två månader
för varje sjukdomsfall; varade sjukdomen längre tid än två månader,
ankomme det för officer på Kungl. Maj:ts och för underofficer på
regementschefs prövning, huruvida på'' grund av bevekande omständigheter
dagavlöning finge utöver nämnda tid behållas eller skulle i sin
helhet eller till någon del avstås.

En bestämd skillnad förefunnes sålunda här mellan dagavlöning och
tjänstgöringspenningar, vilka senare i regel avstodes, då befattningshavare
vore av sjukdom hindrad att tjänstgöra.

Enligt samma reglemente § 12 mom. 2 Ange, beträffande officerare
och underofficerare samt deras vederlikar, dagavlöning varje kalenderår
utgå under högst sex veckors tjänstledighet av annan orsak än sjukdom.
Sådan tjänstledighet kunde närmast anses motsvara den semester, som
tillkomme befattningshavare vid de civila verken. Enligt vad de sakkunniga
inhämtat, komme emellertid dylik tjänstledighet personalen till
del i mycket olika omfattning, beroende på växlande tjänstgöringsförhållanden.

Närmare bestämmelser angående tjänstledighet för arméns personal
återfunnes i gällande tjänstgöringsreglemente för armén, §§ 23—25.

Beträffande villkor för rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstillägg,
i den män sådan förmån vore förenad med vissa arméns beställningar,
förekomme för närvarande inga andra bestämmelser än att dels
i de särskilda staterna vore föreskrivet, att förmånen Ange tillträdas efter
viss tids väl vitsordad tjänst, dels ock i § 10 av fredsavlöningsreglementet
stadgades, att ålderstillägg skulle tillträdas vid början av det år,
från och med vilket detsamma blivit vederbörande löntagare av Kungl.
Maj:t tillerkänt. Vid prövning av frågor av nämnda beskaffenhet torde
emellertid Kungl. Maj:t undantagslöst iakttaga, att löntagaren, i enlighet
med de för .civila verk gällande regler, skall hava bestritt egen eller annan
statens tjänst eller fullgjort allmänt uppdrag under viss del av den för
löneförhöjningens åtnjutande stadgade minsta- tjänstetid.

De sakkunniga ansåge det självfallet, att vid genomförande av en
definitiv lönereglering för arméns och marinens ifrågavarande personal
särskilda föreskrifter, på sätt inom den civila förvaltningen plägat ske,
borde meddelas angående rätt att åtnjuta de genom löneregleringen bestämda
avlöningsförmånerna. Därvid torde frågan om personalens skyl Bihcvny

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. o2l käft. (Nr 461.) H

Pensionsfrågan
.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

dighet att underkasta sig förflyttning böra vederbörligen klarläggas.
Beträffande rätt för personalen att med innehavande beställning förena
annan befattning syntes vid en dylik lönereglering böra meddelas bestämmelser
likartade med dem, som lända till efterrättelse för de civila
förvaltningsgrenarna. Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida icke nu
gällande stadganden om rätt att i vissa fall behålla dagavlöningen borde
jämkas till större överensstämmelse med vad som tillämpades på det civila
området. I fråga om rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstilllägg
syntes jämväl böra införas sedvanliga föreskrifter därom, att vederbörande
löntagare skulle hava under viss del av den tjänstetid, som
erfordrades för att vinna dylik förhöjning, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag.

Vissa nu berörda spörsmål krävde emellertid en ingående utredning,
varvid hänsyn givetvis borde tagas till de egenartade förhållanden, under
vilka arméns och marinens personal fullgjorde sin tjänstgöring och vilka
tilläventyrs kunde på åtskilliga punkter påkalla avvikelser från de regler,
som fastställts för civila befattningshavare.

Huruvida de föreskrifter av nu berörda slag, som borde förknippas
med en definitiv lönereglering för personal vid armén och marinen,
lämpligen borde taga formen av »villkor och bestämmelser för åtnjutande
av avlöningsförmåner» enligt de nya staterna eller, såsom skett beträffande
vattenfallsverken och kommunikationsverken, sammanfattas i särskilda
avlöningsreglementen att föreläggas riksdagen till antagande, vore
tydligen ett spörsmål av uteslutande formell innebörd.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att en lönereglering för personal
vid armén och marinen på det närmaste sammanhänger med ordnandet
av samma personals pensionsförhållanden. Vid angivände av
riktlinjerna för en definitiv lönereglering hade de sakkunniga fördenskull
jämväl haft det syftet för ögonen, att ett godtagande av dessa riktlinjer
skulle låta sig väl förenas med genomförandet av en allmän pensionsreglering
för den personal, å vilken de sakkunnigas förslag hade avseende.

Beträffande den personal, som skulle bliva delaktig av den tillfälliga
löneförbättringen, men komme att avgå från tjänsten, innan en definitiv lönereglering
bleve genomförd, hava de sakkunniga slutligen uttalat sig för att
frågan om beredande av tillfällig pensionsförbättring för nämnda personal
måtte göras till föremål för utredning. Till undvikande av den omgång
och tidsutdräkt, som givetvis skulle uppkomma, därest varje ärende rörande
dylik pensionsförbättring måste underställas riksdagens prövning, ansåge

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

de sakkunniga förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas sa,. att
under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställdes, enligt vilka
pensionstillägg kunde av Kungl. Maj:t eller vederbörande underordnad
myndighet tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden
avginge från tjänsten.

I övrigt torde jag beträffande de sakkunnigas uttalande i pensionsfrågan
få hänvisa till betänkandet (sid. 310—313).

Arméförvaltnine-en har i sitt utlåtande den 6 april 1918 anfört, att Arméfa,tältdå
de sakkunnigas betänkande, i vad det avsage riktlinjer tor en aeji- )(lnde.
nitiv lönereglering, icke förelåge till slutlig prövning, arméförvaltningen
ej för närvarande torde behöva yttra sig därom. Arméförvaltningen
finge emellertid i detta sammanhang uttala, att det syntes ämbetsverket
synnerligen angeläget, att förslag till sådan lönereglering snarast möjligt
bleve utarbetat och framlagt för behandling i vederbörlig ordning;
och ansåge sig ämbetsverket böra framhålla önskvärdheten av att avlöningsbestämmelserna
vid genomförande av en definitiv lönereglering
gjordes så enkla och lätta att tillämpa som möjligt. Härvid torde de
erfarenheter kunna utnyttjas, vilka kunde vinnas under den tid av ett
eller -annat år, då den tillfälliga löneregleringen kunde komma att tilllämpas,
innan fullständigt förslag till definitiv lönereglering hunne utarbetas.

Marinförvaltningen åter har i sitt den 8 april 1918 avgivna ut- Marinförvaitlåtande
gjort den anmärkningen mot grunderna för den tänkta slutliga "mrsytt
löneregleringen, att även om den i betänkandet anställda jämförelsen
mellan civila och militära befattningshavare finge anses riktig, vid utmätande
av avlöningsbelöppen hänsyn syntes icke hava tagits till åtskilliga
för nu ifrågavarande personal säregna tjänstgöringsförhållanden,
som medförde ekonomiska uppoffringar eller framtida ogynnsam ekonomisk
ställning utan motsvarighet beträffande civila befattningshavare.
Marinförvaltningen ville härvid inskränka sig till att allenast omnämna,
hurusom skyldigheten att i tjänsten bära och underhålla uniform medförde
betydliga utgifter, som motsvarande civila personal icke behövde
vidkännas, att den militära personalen vore i utövningen av sin tjänst
underkastad förflyttningar och andra ofta hastigt påkommande rubbningar,
som medförde ekonomiska uppoffringar utan motsvarighet för
de jämförda civila tjänstemännen, samt att pensionsåldern för nu ifrågavarande
personal inträdde långt tidigare än för civila tjänstemän, därvid
tillika pensionen fastställts till alltför ringa belopp. Vid en defini -

Departementschefen
.

60 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

tiv lönereglering borde behörig hänsyn tagas till dessa förhållanden.
Härjämte ansåge sig marinförvaltningen böra uttala det önskemålet, att
vid en definitiv lönereglering avlöningstekniken måtte förenklas.

Det torde näppeligen kunna bestridas, att de nuvarande löneförhållandena
för den personal vid armén och marinen, varå de sakkunnigas
förslag har avseende, äro sådana, att en genomgripande löneregleringför
nämnda personal är i hög grad av behovet påkallad. Frågan om
en definitiv lönereglering för denna personal föreligger emellertid ännu
icke i det skick, att den kan företagas till avgörande. De förslag angående
förbättring av den militära personalens löneförhållandeu, som
förelädes 1917 års riksdag, avsågo allenast en provisorisk lönereglering
lör nämnda personal, och sedan riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts
framställningar, på 1918 års stat anvisat medel till avsättning för beredande
av tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen
under år 1918, är det givetvis endast under den tillfälliga löneförbättringens
form, som ett upphjälpande av personalens löneförhållanden
nu kan komma till stånd.

Mot de för 1917 års riksdag framlagda förslagen till provisorisk
lönereglering för viss personal vid armén och marinen gjordes av statsutskottet
bland annat den anmärkningen, att de föreslagna lönebeloppen
grundats på en tänkt definitiv lönereglering, som emellertid icke på något
sätt varit föremål för närmare prövning, och i en vid utskottets
utlåtande fogad reservation yttrades, att tillfälliga löneförbättringar, såsom
avbetalning på kommande definitiva sådana, rimligen icke kunde
beviljas förrän ett nödvändigt utredningsarbete fortskridit så långt, att
åtminstone konturerna för den sistnämnda vore utformade; i annat fall
löpte man risken att förrycka det hela.

I enlighet härmed hava ock de sakkunniga, vid fullgörande av sitt
uppdrag att utarbeta förslag till en tillfällig löneförbättring för ifrågavarande
personal, ansett sig böra i första hand söka klarlägga, efter
vilka linjer en definitiv lönereglering för samma personal borde gå, för
att sedermera inom ramen av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen
angiva de belopp, varmed under förhanden varande förhållanden
den tillfälliga löneförbättringen syntes lämpligen böra utgå.

Det utkast till en definitiv lönereglering för personal vid armén
och marinen, som innehålles i de sakkunnigas betänkande, syftar till en
långt gående förenkling av det nuvarande, i flera hänseenden invecklade
lönesystemet. Sålunda skulle såsom huvudavlöningsformer upptagas
allenast lön och dagavlöning jämte ålderstillägg till lönen, medan

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

åter sådana förmåner som inkvarterings- och servisbidrag (inkvarteringsbidrag
vid marinen), ersättning för bränsle och lyse (ersättning för ved
och ljus vid marinen), portions- och beklädnadsersättning samt särskilt
hyresbidrag skulle uteslutas ur lönesystemet. Huruvida och i vilken
utsträckning sådana avlöningsformer som arvoden och ortstillägg skulle
ingå i det nya lönesystemet, borde enligt de sakkunnigas mening bliva
beroende på vidare utredning.

För kompaniofficerare föreslå de sakkunniga tre särskilda löneskalor,
nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter av nuvarande
1. och 2. klassen (löjtnanter vid marinen) och en för kaptener
av nuvarande 1. och 2. klassen samt för underofficerare två särskilda
löneskalor, den ena för sergeanter av nuvarande 1. och 2. klassen (underofficerare
av 2. graden) och den andra för fanjunkare (flaggunderofficerare,
underofficerare av 1. graden). Dessa löneskalor äro i stor
utsträckning byggda på ålderstillägg, med rätt för vederbörande beställningshavare
att för ålderstilläggens åtnjutande få under vissa förutsättningar
tillgodoräkna sig viss tjänstetid i lägre beställning. För officerare
i högre beställning än kaptens skulle däremot ålderstillägg icke
förekomma.

Från tillämpningen av de sålunda föreslagna allmänna löneskalorna
skulle emellertid undantagas några grupper av den militära personalen
och flertalet civilmilitära befattningshavare. Beträffande generalstabens
kompaniofficerare föreslå de sakkunniga viss jämkning i dessa löneskalor;
frågan om anordnande av lämpliga löneskalor för övrig personal,
som anses böra här intaga en särställning, bör enligt de sakkunnigas
mening upptagas till behandling i samband med den definitiva löneregleringen.

Vid granskning av de sakkunnigas utkast till en definitiv lönereglering
har det synts mig, som om de riktlinjer, vilka av de sakkunniga
uppdragits, skulle kunna i stort sett följas vid det nya lönesystemets
utarbetande. Det är givetvis angeläget att, på sätt av de sakkunniga
ifrågasatts, i möjlig mån förenkla det nuvarande, obestridligen
ganska komplicerade och svåröverskådliga lönesystemet vid armén och
marinen. Skulle man, såsom marinförvaltningen anser önskligt, kunna
i detta hänseende gå ännu längre, än vad de sakkunnigas förslag innebär,
vore detta visserligen en fördel, men man får a andra sidan icke
bortse därifrån, att arméns och marinens ifrågavarande personal omfattar
så många olika grupper och fullgör sin tjänstgöring under så vitt
skilda förhållanden, att eu viss differentiering i lönetekniskt hänseende

62

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 361.

med nödvändighet måste förekomma. De lönetekniska detaljerna torde
emellertid böra bliva beroende på den vidare utredning, som måste
föregå en definitiv lönereglering.

Betraktar jag åter de sakkunnigas lönesystem ur mera reell synpunkt,
faller det genast i ögonen, att genom den anordning med ålderstillägg,
som av de sakkunniga ifrågasatts beträffande flertalet befattningar,
anledningen till de klagomål, vilka vid upprepade tillfällen
framkommit rörande nuvarande ojämnhet i befordringsförhållandéna,
skulle i väsentlig mån bortfalla. Man måste, såsom oek de sakkunniga
framhållit, städse räkna med att befordringarna komma att ske mer eller
mindre ojämnt, och lönesystemet bör därefter anpassas. Genom de föreslagna
ålderstilläggen skulle verkningarna i avlöningshänseende av denna
ojämnhet i befordringarna komma att mer eller mindre fullständigt
neutraliseras.

\ ad därefter angår de avlöningsbelopp, som av de sakkunniga ifrågasatts
för olika grupper av beställningshavare, torde böra erinras
därom, att de sakkunniga vid sitt arbete utgått från i huvudsak enahanda
förutsättning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställningar
till 1917 års riksdag, eller att genom de föreslagna beloppen
kompensation skulle beredas personalen för den fördyring av levnadskostnaderna
i allmänhet, som inträtt före kriget och kunde anses bliva
bestående, vadan någon hänsyn icke tagits till den dyrtid, kriget medfört.
Det utkast till en definitiv lönereglering för viss personal vid
armén och marinen, som av de sakkunniga nu framlagts, liksom det
därpå grundade förslaget om en tillfällig löneförbättring har sålunda till
syfte att bringa den ifrågavarande personalens löneförmåner upp till
den nivå, som kan anses betingad av läget före krigsutbrottet. De
extra ordinära förhållanden kriget här skapat böra enligt de sakkunnigas
mening mötas genom extra ordinära åtgärder, i främsta rummet genom anlitande
av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Under nu angiven förutsättning synas mig de föreslagna avlöningsbeloppen
vara i stort sett rättvist och väl avvägda. Vad av marinförvaltningen
anförts därom, att åtskilliga för nu ifrågavarande personal
säregna tjänstgöringsförhållanden medföra ekonomiska uppoffringar eller
framtida ogynnsam ekonomisk ställning utan motsvarighet beträffande
civila befattningshavare äger visserligen inom vissa gränser sitt berättigande,
men även med aktgivande härpå torde de föreslagna avlöningsbeloppen
i jämförelse med de löneförmåner, som utgå till befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen, kunna för personalen anses
tillfredsställande.

63

Kungl. Maj:ts Nåd. ■Proposition Nr 361.

De sakkunniga hava framhållit, att utarbetandet av ett förslag till
definitiv lönereglering för armén och marinen måste bliva ett såväl omfattande
som i övrigt krävande arbete. Med den uppgift, som vore de
sakkunniga förelagd, hade de sakkunniga, i vad en definitiv lönereglering
anginge, måst inskränka sig till att angiva huvuddragen av densamma,
sådan de sakkunniga ansett den böra framdeles komma till utförande;
det vidare utformandet av den definitiva löneregleringen, därest
de riktlinjer, som av de sakkunniga angåves, i huvudsak vunne godkännande,
betingade en vida mera ingående utredning än som nu kunnat
åstadkommas.

Vill man närmare angiva, huru det pabörjade arbetet med förslag
till en definitiv lönereglering för personal vid armén och marinen bör
vidare fullföljas, torde det befinnas nödvändigt att med akt givande

på olika befattningars betydelse för försvarsväsendet och de
krav, som måste ställas på deras innehavare — uppgöra särskilda löneskalor
för de personalgrupper, å vilka de nu framlagda löneskalorna
anses icke kunna utan vidare äga tillämpning; vidare bör utredaB, i vilken
omfattning nu utgående arvoden vid olika beställningar kunna bortfalla
eller ersättas genom förbättring av andra löneförmåner, samt huruvida
och i vilken omfattning ortstillägg bör införas såsom avlöningsform
i arméns och marinens lönesystem; förslag bör utarbetas rörande de avlöningsvillkor,
som böra fastställas vid en definitiv lönereglering, ävensom
beträffande erforderliga övergångsbestämmelser för personal, som
vid det nya lönesystemets ikraftträdande äger åtnjuta avlöning enligt nuvarande
bestämmelser; utredning bör jämväl ske rörande omläggning av
grunderna för den tillfälliga avlöningen vid armén och för sjöavlöning
jämte andra vid sjötjänstgöring utgående löneförmåner vid marinen m. in.
Det är påtagligt, att arbetet med dessa och andra hithörande spörsmål,
som mera antydningsvis berörts i de sakkunnigas betänkande, måste
taga en avsevärd tid i anspråk. På grund härav och för att den definitiva
lönereglering för ifrågavarande personal, om vars behov någon
tvekan icke torde kunna råda, icke må mer än nödigt är fördröjas,
synes, det mig önskligt, att utarbetandet av ett fullständigt förslag i
ämnet må kunna snarast möjligt påbörjas.

Då, efter det riksdagen fattat sitt beslut i detta ärende, detsamma skall
ånyo anmälas för Kungl. Maj:t, torde jag få tillfälle att yttra mig
rörande de med eu definitiv lönereglering sammanhängande spörsmålen
ävensom angående frågan om personalens pensionering.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,961.

Tillfällig

löneför bättring.

Officerare
och underofficerare.

<»4

Sedan de sakkunniga sålunda angivit de riktlinjer, som enligt deras
mening borde följas vid en definitiv lönereglering för den personal vid
armén och marinen, å vilken föreliggande betänkande hade avseende, behandla
de sakkunniga i följande avdelning (sid. 314—392) frågan om
huru en tillfällig löneförbättring från och med år 1918 lämpligen skulle
kunna beredas nämnda personal.

De sakkunniga erinra härvid, hurusom statsutskottet i sitt utlåtande
över Kungl. Maj:ts framställningar till 1917 års riksdag angående provisoriska
löneregleringar för viss till lantförsvaret och marinen hörande
personal uttalat bland annat, att vid en förnyad utredning i ärendet
borde noggrant tillses, att lönetillägget så avpassades, att en definitiv
lönereglering ej föregrepes, och framhålla de sakkunniga, att ett iakttagande
av denna regel ej blott är ur det allmännas synpunkt påkallat
utan även överensstämmer med den enskilde löntagarens välförstådda intresse;
det skulle nämligen knappast för denne vara fördelaktigt, om den
tillfälliga löneförbättringen sattes till sådant belopp, att hans avlöningsförmåner
komme att vid övergången till en definitiv lönereglering undergå
någon avsevärd minskning.

För bestämmande av den tillfälliga löneförbättringens belopp borde
sålunda för olika fall en jämförelse göras mellan de avlöningsförmåner,
som enligt nu gällande bestämmelser tillkomme vederbörande löntagare,
och dem, som skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag. Då emellertid
det nuvarande lönesystemet och det av de sakkunniga föreslagna vore
byggda på väsentligt olika grunder, hade det icke kunnat undvikas, att
bestämmelserna om den tillfälliga löneförbättringen blivit av rätt komplicerad
natur.

De sakkunniga komme nu att i första hand yttra sig om tillfällig
löneförbättring för den personal, varå de för officerare och underofficerare
ifrågasatta allmänna löneskalorna skulle äga tillämpning.

Den närmast till hands liggande utvägen att för dessa beställningshavare
bestämma den tillfälliga löneförbättringens belopp vore givetvis
att låta detsamma utgöra skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som
enligt den skisserade definitiva löneregleringen skulle komma att utgå
till vederbörande löntagare, och å andra sidan den nuvarande avlöningen.
För officerare och underofficerare med vederlikar, vilka själva bidroge
till sin pensionering, uppstode emellertid härvid fråga om avdrag för de
ökade pensionsavgifter, som vid en definitiv lönereglering kunde komma
att åläggas personalen.

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

I fråga härom erinra de sakkunniga till en början, hurusom i samband ,
med de provisoriska löneregleringar, som under senare år varit gällande
för befattningshavare i statsdepartementen och vissa centrala ämbetsverk,
jämlikt riksdagens beslut stadgats, att vid utbetalningen av de provisoriska
avlöningstilläggen skulle å lönen avdragas, efter år räknat, så stort
belopp — avrundat, om sådant erfordrades för vinnande av jämn summa,
till närmast högre femtio- eller hundratal och, vad vaktmästare beträffade,
till 30 kronor för förste vaktmästare ävensom för vaktmästare, som
vore berättigad till provisoriskt andra ålderstillägg, och 25 kronor för
annan vaktmästare — som motsvarade den pensionsavgift, vilken enligt
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension skulle hava av vederbörande befattningshavare erlagts såsom bidrag
till egen pensionering, om berörda lag varit å honom tillämplig;
dock att därvid borde iakttagas, att den, som oberoende av den provisoriska
löneregleringen vore skyldig att erlägga pensionsavgift enligt
berörda lag, skulle därutöver vidkännas allenast så stort avdrag, som
betingades av lönetillökningen vid den provisoriska löneregleringen,
varvid avdraget, efter sammanläggning med pensionsavgiften, skulle
avrundas på förut angivet sätt.

Medan man sålunda vid de provisoriska löneregleringarna för civila
befattningshavare i den civila pensionslagen haft de normer givna, efter
vilka avdrag för pensionsavgifter borde beräknas, vore förhållandet annorlunda
i fråga om militära och civilmilitära tjänstinnehavare. Behov att
förändra de för dem gällande pensioneringsgrunderna hade av andra
orsaker gjort sig kännbart, och i allt fall torde i samband med en
definitiv lönereglering en omläggning även av pensioneringsgrunderna
vara att förvänta.

För att giva en föreställning om den förhöjning av pensionsavgifterna,
som en definitiv lönereglering enligt de sakkunnigas förslag kunde
tänkas medföra, hava i betänkandet (sid. 317) sammanställts uppgifter angående
pensioner och pensionsavgifter för olika löneklasser dels enligt
nuvarande förhållanden, dels ock vid tillämpning av den ifrågasatta definitiva
löneregleringen, under förutsättning i senare fallet att de för militära
och civilmilitära beställningshavare nu gällande pensioneringsgrunderna
fortfarande komme att bestå och att, där ålderstillägg förekomme,
samtliga sådana intjänats. Med hänvisning till denna sammanställning
torde bär endast få meddelas, att den under ovan angivna förutsättningar
beräknade ökningen av pensionsavgifterna skulle komma att uppgå till
helt obetydliga belopp, lägst 28 kronor 80 öre och högst 67 kronor 20
öre för år. Vid sådant förhållande och då frågan om ändrade grunder

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 321 höft. (Nr 361.) 9

66

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

för militärpersonalens pensionering ännu befunne sig i det läge, att det
knappast läte sig göra att med någon grad av tillförlitlighet bedöma,
huru densamma kunde komma att slutligt lösas, hade de sakkunniga
ansett anledning i detta fall icke föreligga att vid bestämmande av den
tillfälliga löneförbättringens belopp göra något särskilt avdrag för ökade
pensionsavgifter.

Däremot hade det synts de sakkunniga lämpligt, att beloppen något
avrundades nedåt, och komme en dylik avrundning givetvis att verka i
enahanda riktning som de avdrag för pensionsavgifter, vilka stadgats
vid de provisoriska löneregleringarna för befattningshavare i statsdepartementen
och vissa centrala ämbetsverk. Åven vid dessa provisoriska
löneregleringar hade, såsom framginge av vad nyss nämnts, en motsvarande
avrundning förekommit, i det att avdragen höjts till närmast
högre femtio- eller hundratal kronor för tjänstemän i första, andra och
tredje lönegraderna, till 30 kronor för förste vaktmästare och vaktmästare
med provisoriskt andra ålderstillägg samt till 25 kronor för annan vaktmästare.
De sakkunniga föreslå, att den tillfälliga löneförbättringens
belopp måtte avrundas för officerare med vederlikar till närmast lägre med
50 delbart antal kronor samt för underofficerare med vederlikar till
närmast lägre med 25 delbart antal kronor. Med tillämpning härav
skulle den tillfälliga årliga löneförbättring, som tillkomme arméns officerare
och underofficerare i allmänhet, uppgå till de i tabellen å sid.
67—68 angivna belopp. Vid tabellens utarbetande hade iakttagits, att
i »nuvarande avlöning» för de olika personalgrupperna inräknats de inkvarterings-
och servisbidrag respektive inkvarteringsbidrag, som utgå
å annan ort än Stockholm och Göteborg. Vidare hade någon hänsyn
icke tagits till det särskilda hyresbidrag, som utginge till gift underofficer
vid armén.

För åtskilliga bland ifrågavarande beställningshavare borde emellertid
enligt de sakkunnigas förslag (se sid. 81—83 i det följande) å den tillfälliga
löneförbättringen göras vissa avdrag (för uppburet servisbidrag
m. m.).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

67

Skillnad

Avlöning

mellan

Tillfällig

Nuvarande

enligt de

nuvarande

löneför-

avlöning.

sakkunnigas

och

bättring1).

förslag.

föreslagen

avlöning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Överste (kommendör).........................................

9,090

_

9,920

—

830

—

800

—

Överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden)......

6,925

—

8,055

—

1,130

—

1,100

Major (kommendörkapten av 2. graden)..................

6,425

—

7,190

—

765

—

750

—

Kapten av 1. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

5,260

—

4,825

—

— 435

—

—

—

med 1 » .......................................

5,260

—

5,325

—

65

—

50

—

» 2 » .......................................

5,260

—

5,825

—

565

—

550

—

» 8 » .......................................

5,260

—

6,325

—

1,065

—

1,050

—

Kapten, av 2. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

4,260

—

4,825

—

565

—

550

—

med 1 » ......................................

4,260

—

5,325

—

1,065

—

1,050

—

» 2 » .......................................

4,260

—

5,825

—

1,565

—

1,550

—

» 3 » .......................................

4,260

—

6,325

-

2,065

—

2,050

—

Löjtnant av 1. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

2,895

—

2,895

—

—

—

—

—

med 1 » .......................................

2,895

—

3,295

—

400

—

400

—

» fQ » .......................................

2,895

-

3,695

—

800

—

800

—

» 3 » ......................................

2,895

—

4,095

—

1,200

—

1,200

—

Löjtnant av 2. klassen:

utan ålderstillägg.......................................

2,415

—

2,895

—

480

—

450

—

med 1 » .......................................

2,415

—

3,295

—

880

—

850

—

» 2 » .......................................

2,415

—

3,695

—

1,280

—

1,250

—

» 3 » .......................................

2,415

—

4,095

—

1,680

—

1,650

—

Underlöjtnant, fänrik:

utan ålderstillägg.........................................

2,115

—

2,230

—

115

100

—

med » ..........................................

2,115

—

2,530

—

415

—

400

—

Fanjunkare:

utan ålderstillägg.......................................

2,482

50

2,795

312

50

300

—

med 1 » .......................................

2,482

50

2,995

—

512

50

500

—

» 2 » .......................................

2,482

50

3,195

712

50

700

—

» 8 » .......................................

2,482

50

3,395

912

50

900

—

» 4 » .......................................

2,482

50

3,595

1,112

50

1,100

—

*) Ang&ondo vissa avdrag, so sid. 81—88.

68

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Sergeant av 1. klassen:

utan ålderstillägg............................

med 1 » ............................

» 2 » ...........................

» 3 » ............................

» 4 »

Sergeant av 2. klassen:

utan ålderstillägg ...........................

med 1 » ...........................

» 2 » ............................

» 3 » ■ ..........................

» 4 »

*) Angående vissa avdrag, se sid. 81—83.

Nuvarande

avlöning.

Avlöning
enligt de
sakkunnigas
förslag.

Skillnad

mellan

nuvarande

ocli

föreslagen

avlöning.

Tillfällig

löneför-

bättring1).

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1,910

2,230

320

300

1,910

—

2,430

—

520

—

500

—

1,910

—

2,630

—

720

—

700

—

1,910

—

2,830

—

920

—

900

—

1,910

—

3,030

—

1,120

-

1,100''

—

1,790

—

2,230

—

440

_

425

_

1,790

—

2,430

—

640

—

625

—

1,790

—

2,630

—

840

-

825

—

1,790

—

2,830

—

1,040

—

1,025

—

1,790

—

3,030

—

1,240

—

1,225

—

I denna tablå upptagas icke generalspersoner. Såsom redan i det
föregående (sid. 39—40) är nämnt, hava nämligen de sakkunniga ansett
sig icke böra under nu föreliggande förhållanden göra något uttalande
beträffande den ordinarie avlöning, som borde vid en definitiv lönereglering
tillerkännas generalspersoner, och till följd härav icke heller hemställt
om tillfällig löneförbättring åt dessa beställningshavare.

De sakkunniga anföra vidare, att de grunder, efter vilka ålderstillägg
skulle vid en definitiv lönereglering tillkomma vederbörande löntagare,
även borde följas, då det gällde att i särskilda fall bestämma
de belopp, med vilka den tillfälliga löneförbättringen skulle, på sätt i
förestående tabell åskådliggjordes, utgå till olika grupper av beställningshavare.
Sålunda borde även enligt det av de sakkunniga ifrågasatta lönesystemet
iakttagas, att ålderstillägg ej finge tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder stadgad tjänstålder blivit uppnådd.
Rätt till ålderstillägg bleve således beroende av antalet fulla tjänstår med
bortseende från överskjutande del av år.

Härefter lämna de sakkunniga en ingående utredning, huru de
''föreslagna reglerna för beräkning av ålderstillägg skulle under olika
förutsättningar tillämpas i fråga om den tillfälliga löneförbättringen. Till
denna utredning (sid. 321—326 i betänkandet) torde jag här få hänvisa.

69

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

Efter vad de sakkunniga vidare erinra, borde officer eller underofficer,
som under loppet av det år, löneförbättringen avsåge, tillträtt
eller avgått från beställning, med vilken löneförbättring vore förenad,
eller övergått från en till annan sådan beställning, tydligen äga å dylik
beställning uppbära löneförbättring för den del av året, varunder han
innehaft densamma. För de fall, då beställning till trätts under loppet
av ett år, borde emellertid någon del av det löpande året icke få tillgodoräknas
för erhållande av förhöjning i den tillfälliga löneförbättring,
som skulle till beställningshavaren utgå undet det året. k ör ^sådant fall
borde därför stadgas, att löneförbättringen skulle för den återstående delen
av året beräknas efter det belopp lör helt år, som skolat tillkomma
beställningshavaren, därest han vid årets början innehaft beställningen,

Enligt armé förvaltningens mening vore förslaget om den tillfälliga
löneförbättringen väl avpassat, och beträffande beloppen ginge detsamma
icke i något fall utöver den löneförbättring, som med hänsyn till militärpersonalens
hittills missgynnade ställning oundgängligen måste redan
från och med år 1918 utgå för att icke äventyra krigsmaktspersonalens
rekrytering med tillräckliga och för dess ansvarsfulla uppgifter lämpliga
krafter. Vissa smärre jämkningar i förslaget hava emellertid av ämbetsverket
ifrågasatts.

Sålunda funne arméförvaltningen fullgoda skäl föreligga för att redan
vid behandling av frågan om tillfällig löneförbättring medtaga generalspersoner
och flaggmän och därvid tillerkänna dem avlöningsförbättring
till skäligt belopp, varvid även den förmånen skulle vinnas, att de
militära löneskalorna komme att uppbyggas i ett sammanhang.

Som generalspersoner och flaggman i stort sett icke fått sina avlöningsförmåner
höjda sedan år 1875, finge det enligt arme förvaltningens
mening anses självklart, att deras avlöning numera icke är tillräcklig
för tillgodoseende av de behov, den ursprungligen avsett att fylla. Då
härtill komme, att de personer, som lämpligen kunde anförtros de ansvarsfulla
generals- och. amiralsposterna, måste besitta en fiamstaende
duglighet och skicklighet, ådagalagd genom ett långvarigt och intensivt
arbete, syntes ej blott rättvisa och billighet utan även statsintresset
kräva, att dessa personer erhölle en avsevärd löneökning.

Eu alltför lågt satt slutavlöning på den militära banan verkade
tvivelsutan menligt på utsikterna att lör de ansvarsfulla posterna förvärva
och bibehålla de dugliga personer, dessa poster krävde. Man torde ej
kunna bortse från tfet förhållandet, att konkurrensen med privatföretagen
om duglig personal gjorde sig kännbar även inom försvarsväsendet.

Arméförvaltningens
yttrande.

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Arméförvaltningen funne sig jämväl böra erinra därom, att 1918
års. riksdag godkänt sådana bestämmelser, att krigstidstillägg numera
utginge även till de högst avlönade befattningshavarna, i vilket förhållande
ämbetsverket Båge ett stöd för den åsikten, att behovet av löneökning
borde beaktas även då det gällde personal, tillhörande de högsta
lönegrupperna.

Åven de sakkunniga hade i ett fall, nämligen i fråga om generalfältläkaren,
ansett sig böra föreslå tillfällig löneförbättring för person
med generals tjänsteställning.

Med avseende . å det belopp, vilket såsom tillfällig löneförbättring
kunde anses böra tillkomma generalspersoner, finge ämbetsverket, i anslutning
till vad som redan inom de sakkunniga ifrågasatts (se betänkandet
sid. 271), föreslå, att detta belopp måtte så avvägas, att avlöningen
för generaler uppginge åtminstone till det för landshövdingar i allmänhet
utgående avlöningsbeloppet, 13,000 kronor. Då general med förläggningsort
utom Stockholm och Göteborg nu uppbure tillhopa 11,755 kronor,
ansåge arméförvaltningen därför, att löneförbättringen för generaler
borde sättas till i avrundat tal 1,200 kronor för år.

MarinföruaU- Beträffande marinens flaggmän och generalsperson har marinförvalt nmSe.

!,H ningen hemställt, att även till dessa beställningshavare tillfällig löneförbättring
måtte få utgå med 1,200 kronor.

Departements- Såsom av arméförvaltningen erinrats, har den avlöning, som i mitten
^ av 1870-talet fastställdes för generalspersoner och flaggmän, sedan dess
endast. undergått mindre jämkningar. Inberäknat inkvarterings- och
servisbidrag utgör avlöningen till nämnda beställningshavare numera i
Stockholm och Göteborg 12,055 kronor och å annan ort 11,755 kronor.

Med avseende å den av arméförvaltningen liksom förut hos de sakkunniga
framförda jämförelsen mellan generalspersoner (flaggmän) och
landshövdingar torde jag få erinra därom, att sistnämnda befattningshavare
fått sina löneförmåner i huvudsak reglerade jämlikt nådigt brev
den 28 november 1871 och sedermera fastställda genom beslut vid 1884
års riksdag. Därvid tillerkändes landshövdingarna, förutom bostadsförmån,
kontant avlöning att utgå med i allmänhet 13,000 kronor och i
vissa fall än högre belopp. Landshövdingarnas löneförmåner sattes sålunda
högre än den avlöning, som ungefär samtidigt bestämdes för generalspersoner
och flaggmän.

Å andra sidan bör, vad angår övriga chefsplatser inom den civila
förvaltningen, erinras, att enligt nu gällande bestämmelser avlöningen
till generaldirektör såsom regel utgår med 11,000 kronor. Visserligen

71

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

hava under de senare åren en del undantag härifrån gjorts, varvid högre
avlöning tillerkänts dylika befattningshavare, • men för flertalet generaldirektörer
— exempelvis cheferna för statskontoret, byggnadsstyrelsen,
generaltullstyrelsen och domänstyrelsen — liksom även för generalkrigskommissarien
är avlöningen alltjämt begränsad till nämnda belopp,

11,000 kronor.

Vad av arméförvaltningen anförts såsom motivering för förslaget att
nu tillerkänna generalspersoner och flaggmän tillfällig löneförbättring
synes visserligen i och för sig äga ett visst berättigande, men med
ungefär lika fog torde de av arméförvaltningen anförda förhållandena
kunna åberopas såsom motiv för löneförbättring åt innehavare av åtskilliga
chefsplatser inom den civila förvaltningen. Det vill under dessa förhållanden
synas, som om de sakkunniga haft goda skäl för sin mening,
att en definitiv lönereglering för såväl chefer inom den civila förvaltningen
som generalspersoner och flaggman bör komma till stånd i ett
sammanhang och att sålunda frågan om en löneförbättring för generalspersoner
och flaggman icke nu bör upptagas till avgörande.

Beträffande den tillfälliga avlöningen vid armén hava de sakkunniga
ifrågasatt bland annat, att samtliga medlemmar av generalitetet måtte för
tjänsteresor till möten och mönstringar, utöver nu medgiven reseersättning
enligt resereglementet, komma i åtnjutande jämväl av traktamentsersättning,
och i sådant avseende föreslagit, att den vid staten för generalitetsstaten
fogade anmärkning, enligt vilken rätt att vid resor av
ifrågavarande slag uppbära traktamentsersättning medgivits allenast
inspektören för infanteriet, måtte ur staten uteslutas.

Det är tydligt, att, såsom ock av de sakkunniga framhållits, inspektionsskyldighetens
behöriga fullgörande numera är förenat med vida
högre kostnader än under gångna tider varit fallet. Jag torde få erinra
därom, att enligt beslut vid innevarande års riksdag särskilda medel under
fjärde huvudtiteln anvisats för höjning av de enligt resereglementet
samt reglementet för arméns avlöning under fred utgående dagtraktamentena.
Därigenom har sålunda möjlighet vunnits att åt befattningshavare,
som för tjänsteresor äga uppbära traktamentsersättning, bereda
någon ökad gottgörelse för de med dylika resor förbundna kostnaderna.
Under dessa förhållanden och med åberopande i övrigt av de skäl, som
av de sakkunniga anförts, anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas
mening, att samtliga medlemmar av generalitetet böra för tjänsteresor
till möten och mönstringar komma i åtnjutande även av traktamentsersättning
och att fördenskull ovanberörda, vid staten för generalitets -

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Särskilda

spörsmål

rörande

militär

personal.

staten fogade anmärkning bör ur staten utgå. Framställning i detta
hänseende torde fördenskull få avlåtas till riksdagen.

Såsom förut är nämnt (sid. 51—52), hava de sakkunniga i förevarande
sammanhang framhållit angelägenheten av att flyttningshjälp må
kunna komma arméns officerare och underofficerare till godo i större
utsträckning än nu är fallet. För närvarande utgår flyttningshjälp huvudsakligen
till personal, som, utan att vinna befordran, för längre tid
tvångsvis förflyttas från ort till annan, t. ex. officerare vid generalstaben
och fortifikationen, personal vid intendenturkåren m. fl. Vid tilllämpning
av 1914 års beslut om ny härordning har det emellertid befunnits
nödvändigt att i ytterligare vissa fall medgiva utbetalande av
flyttningshjälp, exempelvis då regementschef transporteras till annat
regemente för att kunna mottaga uppdrag såsom brigadchef eller vid
mera kostsamma förflyttningar till övre Norrland. Då otvivelaktigt dylika
fall även i fortsättningen kunna förekomma, vill det synas lämpligt
att, intill dess frågan om flyttningshjälp kan bliva på ett mera slutgiltigt
sätt ordnad, på Kungl. Maj:ts prövning får i varje särskilt fall
bero, huruvida sådana omständigheter föreligga, att flyttningshjälp bör
beredas vederbörande beställningshavare. Särskilt under nuvarande förhållanden,
då i sammanhang med den allmänna prisstegringen även
kostnaderna för flyttningar i hög grad ökats, torde det vara nödvändigt
att i något större utsträckning än hittills plägat ske bereda ersättning
för utgifter av ifrågavarande slag.

Mot de sakkunnigas förslag rörande den tillfälliga löneförbättringen
till nu ifrågavarande personal har jag i övrigt icke någon annan erinran
att göra, än att, då sammanlagda beloppen av nuvarande avlöning och
tillfällig löneförbättring för sergeanter av 2. klassen skulle inom samtliga
grupper med 5 kronor överstiga motsvarande belopp för sergeanter av
1. klassen, en jämkning nedåt med 5 kronor torde böra ske i de för
sergeanter av 2. klassen avsedda löneförbättringsbeloppen.

Genom den i det föregående lämnade framställningen hade de sakkunniga
velat åskådliggöra, huru den tillfälliga löneförbättringen skulle utgå till
den personal, å vilken de för officerare och underofficerare ifrågasatta allmänna
löneskalorna vore avsedda att oförändrade vinna tillämpning. De sakkunniga
överginge nu till vissa personalgrupper, för vilka särskilda föreskrifter
rörande den tillfälliga löneförbättringen syntes bliva av nöden, och
komme därvid att beröra jämväl en del andra, med den tillfälliga löneförbättringen
sammanhängande spörsmål.

Såsom redan anförts, skulle den löneförbättring, som vid en
definitiv lönereglering enligt de sakkunnigas förslag komme att till -

73

Kung!. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

falla regementsofficerare med förläggning till ort utom Stockholm och
Göteborg, i procent av den nuvarande avlöningen utgöra, för överstar
(kommendörer) 9‘l procent, för överstelöjtnanter (kommendörkaptener av
1. graden) 16‘3 procent och för majorer (kommendörkaptener av 2. graden)
11''9 procent. Beträffande övrig militär personal hade löneförbättringen
beräknats till omkring 17 procent för beställningshavare i kaptensgraden,
till omkring 25 procent för beställningshavare i löjtnantsgraden
och till omkring 40 procent (i vissa fall något lägre) för beställningshavare
i underofficersgraderna. Åven med den avrundning nedåt, som
beträffande den tillfälliga löneförbättringen ifrågasatts, kunde dessa
procentsiffror anses i huvudsak äga giltighet.

På sätt förut jämväl framhållits, kunde vissa grupper av beställningshavare
såväl bland den rent militära som i synnerhet bland den civilmilitära
personalen icke utan vidare inpassas i det av de sakkunniga
föreslagna lönesystemet, utan måste vid den definitiva löneregleringen
särskilda bestämmelser rörande deras avlöning meddelas.

I några fall hade de ifrågasatta löneskalorna ansetts med viss jämkning
kunna vinna tillämpning, och syntes den tillfälliga löneförbättringen
kunna i enlighet därmed beräknas.

I andra fall åter hade de sakkunniga ansett sig icke kunna nu uppdraga
de riktlinjer, som borde följas vid en definitiv lönereglering för
vederbörande beställningshavare. Särskilda bestämmelser i fråga om
den tillfälliga löneförbättringen bleve då givetvis nödvändiga. Dylika
beställningshavare tillhörande överstes, överstelöjtnants eller majors
löneklass hade i regel ansetts böra erhålla enahanda löneförbättring,
som i allmänhet skulle tillkomma innehavare av motsvarande officersbeställningar;
för övriga hade de sakkunniga stannat vid att i allmänhet
föreslå en tillfällig löneförbättring, beräknad efter nyssnämnda procent
av nu utgående löneförmåner för personal å annan ort än Stockholm och
Göteborg, således efter 17 procent för beställningshavare i kaptens löneklass,
efter 25 procent för beställningshavare i löjtnants löneklass och
efter 40 procent, i vissa fall dock något lägre, för beställningshavare i
underofficers löneklass. I samtliga fall skulle emellertid beloppen avrundas,
på sätt förut är nämnt.

Vad först angår kompaniofficerare vid generalstaben, hade de sakkunniga
uttalat sig för att vid en definitiv lönereglering viss förmånligare
lönetursberäkning måtte medgivas vid befordran eller första transport
till kaptensbeställning i nämnda stab (jfr sid. 43—44 här ovan), och
borde denna förmånligare lönetursberäkning lör ifrågavarande officerare
vinna tillämpning även vid den tillfälliga löneförbättringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 höft. (Nr 361.) 10

Generalstabens
kom
paniofficerare

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

såso menlös , ^ fråga om rätt att tillträda löneförhöjning genom ålderstillägg hade

i regemente de sakkunniga, såvitt en definitiv lönereglering anginge, givit uttryck åt
flottan» ''(kust- de° “eningen, att sedvanliga föreskrifter borde meddelas därom, att
artilleriets) vederbörande löntagare skulle hava under viss del av den tjänstetid,
som erfordrades för att vinna dylik förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag. I överensstämmelse härmed hade
de sakkunniga uttalat, att vid beräkning av tjänstålder icke borde få
inräknas tid, varunder vederbörande beställningshavare haft avsked från
beställning på stat med tillstånd att med bibehållen befordringsrätt såsom
lönlös kvarstå i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets) stam.
Åven vid beredande åt ifrågavarande personal av tillfällig löneförbättring
borde beaktas, att i sådana fall, då den tillfälliga löneförbättringens
belopp bleve beroende av visst antal tjänstår, hänsyn icke finge tagas
till tid, varunder vederbörande löntagare tilläventyrs, på sätt nu är
nämnt, såsom lönlös kvarstatt i regemente (kår) eller vid flottans (kustartilleriets)
stam. Dylik tid borde sålunda städse frånräknas, då det
gällde att bestämma det antal tjänstår, som i fråga om den tillfälliga
löneförbättringen finge tillgodoräknas.

Ar’såsÖ1m''"e • Beträffande underofficer, vilken enligt den ifrågasatta lönetursberäk underbefäi

av ningen skulle få såsom tjänstår för ålderstilläggs intjänande tillgodomanskapet.
räkna sig viss del av den tjänstetid, han fullgjort vid armén såsom
furir av 1. klassen (vid marinen såsom underofficerskorpral med lön i 1.
lönegraden för manskap), syntes jämväl vid bestämmande av den tillfälliga
löneförbättringens belopp (jfr sid. 30 här ovan) böra såsom regel
iakttagas, att vid dylikt tillgodoräknande hänsyn icke finge tagas till
tjänstetid, som icke i omedelbar följd infallit närmast före befordran till
underofficersbeställningen. Härvid -torde dock billigheten kräva, att i de
fall, då furir avgått från tidigare innehavd beställning för att omedelbart
vinna transport till eller befordran vid annat truppförband, hans tjänstgöring
vid det truppförband han lämnat borde, med angiven begränsning,
få honom i förevarande avseende tillgodoräknas.

frånTereSsåenrven ,.. Vad anginge den lönetursberäkning, som enligt det ifrågasatta nya
till aktiv lönesystemet skulle tillämpas i avseende å rätt för kompaniofficerare och
stat. underofficerare att åtnjuta ålderstillägg, hade de sakkunniga uttalat (jfr

sid. 27 och 30 här ovan), att särskilda föreskrifter i detta hänseende
torde bliva erforderliga beträffande sådan personal i reserven, som överginge
till aktiv stat, ävensom att de sakkunniga sedermera komme att
yttra sig härom, såvitt den tillfälliga löneförbättringen anginge.

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, hade Kungl. Maj:t i vissa fall, då
officer i reserven vid armén utnämnts eller konstituerats till officersbeställning
på aktiv stat, meddelat föreskrift därom, att sådan officer
skulle i avseende å tur till befordran insättas närmast efter den officer
på stat, som innehade lägsta plats på turlistan bland de elever, vilka
från officerskursen vid krigsskolan utexaminerats året efter det, då
reservofficeren vunnit sin officersanställning i reserven. I andra fall
åter hade reservofficer vid övergång till aktiv stat insatts i befordringstur
närmast efter vid regementet på aktiv stat anställd officer,
som efter genomgången officerskurs erhållit sin första officersanställning
samma år som reservofficeren vunnit sin anställning i reserven. I fråga
om underofficerare i reserven, som undantagsvis utnämnts till beställning
på stat, torde vederbörande regementschef vid turbestämningen hava
lämnat föreskrifter i huvudsaklig enlighet med de grunder, som av Kungl.
Maj:t tillämpats i fråga om officerare.

De regler, som sålunda följts vid bestämmande av befordringsturen
för reservofficer vid armén, vilken övergått till aktiv stat, ansåge de
sakkunniga emellertid, då i flertalet dylika fall endast en mindre del
av anställningstiden torde hava motsvarats av effektiv tjänstgöring, icke
kunna utan vidare vinna tillämpning i avseende å rätt att räkna tjänstår
för erhållande av tillfällig löneförbättring. Å andra sidan syntes det
icke vara billigt, om reservpersonal vid armén finge vid övergång till
aktiv stat i förevarande avseende tillgodoräkna sig allenast den tid, varunder
vederbörande varit inkallad till tjänstgöring. Vid sådant förhållande
borde det lämpligen bliva beroende på Kungl. Maj:t att, efter
framställning av den chef eller den myndighet, varunder dylik personal
lydde, med hänsyn till såväl den effektiva tjänstgöringens längd som
anställningstiden i reserven meddela erforderliga föreskrifter angående
tj änstårsb eräkningen.

Vid uppdragandet av riktlinjerna för en definitiv lönereglering hade
de sakkunniga framhållit (jfr sid. 29 här ovan), att den i nämnda sammanhang
föreslagna utgångspunkten för den tjänstårsberäkning, som borde
ligga till grund för underofficerares rätt till ålderstillägg, icke syntes
kunna utan särskilda övergångsbestämmelser vinna tillämpning på vissa
grupper av underofficerare. Detta gällde bland arméns underofficerare
dem, som icke under sin tidigare tjänstetid varit innehavare av någon av
de först från och med år 1915 inrättade beställningarna för furirer av 1.
klassen eller som, även om så varit fallet, före utnämningen till dylik
beställning erhållit sådan utbildning, som enligt de före utbildningsåret
1916—1917 gällande bestämmelser medförde behörighet till underofficers -

Övergångsbestämmelser

för vissa
underofficerare.

76

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

befordran. Det vore givet, att enahanda förhållanden, som betingade
dylika övergångsbestämmelser vid genomförandet av en definitiv lönereglering,
även nödvändiggjorde särskilda föreskrifter rörande en tillfällig
löneförbättring, vars belopp skulle bliva på visst sätt beroende av den
föregående tjänstetidens längd.

Vad anginge valet av utgångspunkt vid tjänstårsberäkningen för
bestämmande av den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma
ovannämnda grupp av underofficerare, hade de sakkunniga tagit olika
alternativ under övervägande. Närmast hade därvid undersökts, huruvida
man kunde utgå från tiden för befordran till beställning såsom
distinktionskorpral med tillägg av visst antal år, som kunde
antagas ungefär motsvara tidsskillnaden mellan dylik befordran och
befordran till nuvarande beställning för furir av 1. klassen. Då emellertid
statistiska uppgifter icke förelåge rörande den tid, vid vilken
distinktionskorpralsbefordran vunnits, samt de olika rekryteringsförhållandena
för manskapet vid arméns olika truppförband enligt sakens
natur måste hava medfört rätt störa olikheter vid dylik befordran, hade
de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå, att tiden för vunnen
befordran till distinktionskorpral skulle tagas till utgångspunkt vid
ifrågavarande lönetursberäkning. För att vinna en mindre växlande
utgångspunkt hade de sakkunniga i stället ansett sig böra förorda, att
tiden för vunnen kompetens till underofficersbefordran enligt de äldre
bestämmelserna måtte i förevarande avseende få bliva bestämmande.
Före ingången av utbildningsåret 1916—1917 hade nämligen vid armén
som regel varit gällande, att utbildning, medförande kompetens till
underofficersbefordran, vunnits före slutet av det fast anställda manskapets
tredje utbildningsår. Utginge man sålunda för de äldre underofficerarna
från tiden för vunnen kompetens till underofficersbefordran —
vilken tidpunkt kunde antagas hava i medeltal infallit ungefär tre år
förr än befordran nu skedde till furir av 1. klassen — borde den allmänna
grundsatsen, att underofficer skulle äga för intjänande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig viss del av anställningstiden såsom furir av 1.
klassen, vid beredande av tillfällig löneförbättring för nu ifrågavarande
personal — vare sig befordran till furir av 1. klassen vunnits eller icke
— undergå sådan jämkning, att vederbörande underofficer, som, efter
det han enligt de före utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelserna
vunnit behörighet till underofficersbefordran, innehaft beställning
såsom underbefäl av manskapet under mer än 6 årj finge av den överskjutande
tiden tillgodoräkna sig högst 9 år.

Enligt inhämtade statistiska uppgifter kunde den tid, som för här
ifrågavarande personal förflutit mellan vunnen kompetens till under -

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

officersbeställning och befordran till dylik beställning, beräknas i medeltal
utgöra 5-7 år. Genom nu föreslagna bestämmelse skulle sålunda den
del av personalen, vars väntetid överskridit nämnda medeltal, få för
åtnjutande av tillfällig löneförbättring tillgodoräkna sig större delen av
berörda överskott.

För krigsskolans chef, vilken i övrigt vore i avlöningshänseende
likställd med överstelöjtnant, hade lönen satts 500 kronor högre än för ;nspektören
sådan beställningshavare. Vidare vore, jämte den fasta lönen för veder-för kavalleriet
börliga grader, särskilda arvoden uppförda för bland annat följande beställningshavare
vid armén, nämligen för inspektören för kavalleriet,
kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland, cheferna
för trängkårerna och fälttygmästaren.

I fråga om den tillfälliga löneförbättring, som borde utgå till chefen
för krigsskolan ävensom till de olika beställningshavare, som, efter vad
nyss är nämnt, utöver den fasta avlöningen åtnjöte särskilda arvoden,
ansåge de sakkunniga densamma i regeln höra, utan hänsyn till den något
högre lönen för krigsskolans chef eller till de i den nuvarande avlöningen
för övriga beställningshavare ingående arvoden, bestämmas till samma
belopp som för andra officerare med lika eller i huvudsak motsvarande
lön. I enlighet härmed skulle löneförbättringen utgå:

till inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland såsom för överste,
till chefen för krigsskolan såsom för överstelöjtnant,

till chef för trängkår såsom för överstelöjtnant eller major, allt efter som
vederbörande kårchef innehar den ena eller andra beställningen, samt
till fälttygmästaren såsom för överstelöjtnant.

Jag torde här få anmärka, att en sammanställning rörande den tillfälliga
löneförbättring, som enligt de sakkunnigas förslag med. några av
mig förordade jämkningar skulle tillkomma nu nämnda och vissa i det
följande omförmälda beställningshavare, återfinnes nedan å sid. 99 100.

Såsom avlöning för cheferna vid ridskolan, skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet samt remonteringsstyrelsen hava i stat uppforts m fl
arvoden fördelade i lön, dagavlöning o. s. v. Beträffande åtnjutandet av
de särskilda beståndsdelar, varav arvodena äro sammansatta, gäller vad
om motsvarande avlöningsslag är stadgat. 1 enlighet. härmed ansåge
de sakkunniga nämnda tre beställningshavare böra erhålla samma tillfälliga
löneförbättring som annan personal med motsvarande löneförmåner,
sålunda chefen för skjutskolan lika med överstelöjtnant och de
två övriga cheferna lika med majorer.

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Musikunderofficerare
vid
armén.

I det föregående (jfr sid. 44—45 här ovan) hade de sakkunniga uttalat,
att det ifrågasatta nya lönesystemet icke syntes vid en definitiv lönereglering
kunna i oförändrad form vinna tillämpning å arméns musikunderofficerare.
I enlighet härmed hade de sakkunniga funnit, att då den tillfälliga
löneförbättring, som skäligen borde komma arméns musikunderofficerare till
del, icke finge föregripa en blivande definitiv lönereglering, löneförbättringen
icke kunde utgå efter samma grunder, som föreslagits för övriga
underofficerare, och sålunda icke till sitt belopp göras beroende av viss
tjänstetid såsom musikunderofficer med eventuell rätt att tillgodoräkna jämväl
viss tjänstetid såsom musikunderbefäl. De sakkunniga hade i stället
funnit sig böra föreslå, att fixerade löneförbättringsbelopp finge utgå för
innehavare av de olika musikunderofficersbeställningarna. Till ledning
för bestämmandet av dessa belopp hade de sakkunniga ansett sig kunna
utgå från den medeltalssiffra av 40 procent, som befunnits motsvara den
antagliga löneförbättringens storlek för dem av arméns underofficerare,
å vilka det nya lönesystemet skulle erhålla tillämpning. Härvid hade
dock det undantag funnits böra ske, att löneförbättringen för musiksergeanter
av 2. klassen icke borde upptagas högre än till 30 procent av
de nuvarande löneförmånernas belopp. Om man bland underofficerarna
i gemen toge sergeanter av 2. klassen för sig, motsvarade nämligen
detta tal närmast den procentuella löneförbättring, som enligt beräkning
skulle komma sistnämnda beställningshavare till godo vid tillämpning av
de sakkunnigas lönesystem.

De sakkunniga föresloge följaktligen, att den tillfälliga löneförbättringen
för musikunderofficerare måtte, med vederbörlig avrundning nedåt,
bestämmas sålunda:

för musikfanjunkare efter 40 procent å 2,482 kronor 50 öre, avrundat
till 975 kronor,

för musiksergeant av 1. klassen efter 40 procent å 1,910 kronor, avrundat
till 750 kronor,

för musiksergeant av 2. klassen efter 30 procent å 1,790 kronor, avrundat
till 525 kronor.

Jämlikt gällande tjänstgöringsreglemente för armén kunde musikunderofficer,
utöver tjänstgöring vid musikkåren, enligt regementschefens
bestämmande användas i rent militär tjänstgöring eller såsom lärare eller
befäl vid skola eller utbildningskurs, som icke avsåge musikalisk utbildning.
En dylik utsträckt tjänstgöring utkrävdes emellertid, efter vad de
sakkunniga inhämtat, i väsentligt olika omfattning vid arméns olika
truppförband, och till följd därav vore musikunderofficerarnas sammanlagda
tjänstgöring i hög grad växlande vid de skilda truppförbanden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

79

Under dessa förhållanden syntes musikunderofficerarnas rätt till tillfällig
löneförbättring böra på det sätt begränsas, att dylik löneförbättring skulle
till musikunderofficer utgå endast för kalendermånad, under vilken ban
enligt regementschefs (kårcbefs) bestämmande haft eller både att fullgöra
daglig tjänstgöring till väsentligen samma omfattning som övriga underofficerare.
Ett sådant villkor skulle få tillämpning även beträffande det
fåtal musikunderofficerare, för vilkas beställningar i vederbörliga stater
vore uppförd dels bel dels halv dagavlöning för olika delar av året och
vilka endast under viss tid vore inkallade till tjänstgöring.

I en den 2 april 1918 dagtecknad underdånig framställning hava
representanter för svenska musikunderofficerarnas riksförbund anhållit,
att i den proposition, som komme att avlåtas till riksdagen angående tillfällig
löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen, musiksergeanter
måtte likställas med övriga sergeanter (underofficerare av 2. graden).

Beträffande denna framställning bar arméförvaltningen i sitt utlåtande
den 6 april 1918 anfört, att densamma syntes ej böra föranleda
till frångående av de sakkunnigas förslag beträffande tillfällig löneförbättring
åt musikunderofficerare.

I fråga om förvaltarna vid intendenturkåren både de sakkunniga
anfört (jfr sid. 45 här ovan), att det till dessa förvaltare nu utgående
ålderstillägget borde vid en definitiv lönereglering kompenseras genom
ekonomiska förmåner, lämpligast genom införandet för intendenturkårens
underofficerare av särskilda löneskalor, där avlöningsbeloppen delvis kunde
sammanfalla med dem, som skulle tillkomma underofficerare i allmänhet.

Beträffande storleken av den tillfälliga löneförbättring, som borde
tillkomma intendenturkårens förvaltare, kunde det, anföra de sakkunniga,
måhända anses riktigast, att densamma beräknades till ungefär samma
procent på begynnelseavlöningen, som motsvarade medeltalet för löneförbättringen
till fanjunkare. Såsom förut vore nämnt, kunde detta
medeltal beräknas till omkring 40 procent.

Då emellertid efter en beräkningsgrund av 40 procent den tillfälliga
löneförbättringen för förvaltarna skulle komma att utgå med mindre belopp
än för dem av arméns fanjunkare, vilka, i likhet med flertalet förvaltare,
uppnått det antal tjänstår, som skulle berättiga till det högsta
löneförbältringsbeloppet, 1,100 kronor, och sålunda den nuvarande skillnaden
i avlöningen för dessa båda grupper av beställningshavare skulle
komma att minskas, hade de sakkunniga ansett sig böra förorda, att
den tillfälliga löneförbättringen för förvaltarna måtte beräknas efter en
något högre procentsats, nämligen 45 procent av grundavlöningen. Enligt
denna beräkningsgrund skulle sålunda löneförbättringen för intendentur -

Förvaltare vid
intendenturkåren.

Viss personal
vid artilleriets
fabriker och
tyganstalter.

80 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

kårens förvaltare bestämmas till 45 procent av 2,482 kronor 50 öre =
1,117 kronor 12 öre eller, efter den för personal i underofficers tjänsteställning
ifrågasatta avrundningen, till 1,100 kronor, således samma belopp,
som högst skulle tillkomma fanjunkare.

Inom de sakkunniga hade visserligen ifrågasatts, att man vid den
tillfälliga löneförbättringen borde genom fastställande av en ännu högre
procentsats i någon mån tillmötesgå förvaltarkårens önskningar att i avlöningshänseende
bliva jämnställd med vissa andra befattningshavare
vid armén, exempelvis tyg- och fabriksförvaltare av 1. klassen vid artilleriet,
kassörer vid fortifikationen samt departementsskrivare vid artilleriet
och fortifikationen. Detta spörsmål, vilket väsentligen vore av organisatorisk
natur, hade emellertid ansetts icke böra i förevarande sammanhang
upptagas till prövning.

Styresmännen vid artilleriets fabriker äga, efter vad de sakkunniga
erinra, utöver avlöning såsom kapten av 1. klassen uppbära dels arvode
å 2,400 kronor, dels ock ett ålderstillägg å 600 kronor. I enlighet med
de grundsatser, som uttalats beträffande tillfällig löneförbättring för vissa
andra beställningshavare, skulle det, anföra de sakkunniga, ligga närmast
till hands att låta den tillfälliga löneförbättringen till styresmännen utgå
med det för kaptener i allmänhet beräknade procenttalet, 17 procent, av
det avlöningsbelopp, som enligt nu gällande regler tillkomme kapten av
1. klassen. Enligt denna beräkning skulle den tillfälliga löneförbättringen
för styresmännen komma att utgöra 17 procent av 5,260 kronor
= 894 kronor 20 öre eller, efter den för personal i officers tjänsteställning
ifrågasatta avrundningen, 850 kronor.

I det följande komme emellertid de sakkunniga att föreslå, att för
tyg- och fabriksingenjörerna vid artilleriets fabriker och tyganstalter,
liksom för de s. k. specialingenjörerna vid mariningenjörkåren, den tillfälliga
löneförbättringen måtte få utgå med ett avrundat belopp av 1,000
kronor. I enlighet härmed och då det synts skäligt, att den tillfälliga
löneförbättringen för styresmännen icke bestämdes lägre än för de dem
underlydande fabriksingenjörerna, hade de sakkunniga funnit sig böra
hemställa, att styresmännen likaledes måtte tillerkännas en löneförbättring
av 1,000 kronor.

I detta sammanhang borde vidare framhållas, att då de på staten
för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda beställningarna för tygmästare
av 1. och 2. klassen, till vilka avlöning utginge såsom för major
respektive kapten av 1. klassen, enligt gällande, den 8 oktober 1915 utfärdade
instruktion för vederbörande personal vore militära och skulle
besättas med officerare, som kvarstode över stat i vederbörligt regemente
eller kår, någon annan föreskrift beträffande tillfällig löneförbättring för

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

innehavarna av berörda beställningar icke erfordrades, än att löneförbättringen
skulle utgå, för tygmästare av 1. klassen med samma belopp som
för major och för tygmästare av 2. klassen med det belopp, som på
grund av antalet tjänstår skolat tillgodokomma beställningens innehavare,
därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente (kår) och där innehaft
beställning såsom kapten av 1. klassen.

Likaledes borde de på staten för artilleriets fabriker och tyganstalter
uppförda tygunderofficerarna, vilkas beställningar vore rent militära och
förenade med samma avlöning som fanjunkar-(styckjunkar-)beställningar,
åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt de regler, som för dem skulle hava
gällt, om de kvarstått på aktiv stat vid regemente (kår) och där innehaft
beställning såsom styckjunkare.

Vad slutligen anginge innehavarna av sådana befattningar, vilka icke
vore uppförda på stat såsom särskilda beställningar utan avsedda att bestridas
av officerare och underofficerare, som för viss tid placerades i de
särskilda befattningarna och därvid ägde utöver de vanliga avlöningsförmånerna
uppbära särskilda arvoden — detta gällde om vissa såsom
brigadchefer förordnade regementschefer, en del stabsofficerare, lärare
och befälspersonal vid militärläroverk, köksföreståndare m. fl. — syntes
någon tvekan icke böra råda därom, att annan tillfällig löneförbättring
icke borde utgå till sådan befattningshavare, än som tillkomme honom
såsom innehavare av beställning på stat.

De sakkunniga hade förut erinrat, att vid armén inkvarterings- och
servisbidrag utginge med sammanlagt högre belopp i Stockholm och
Göteborg än å övriga orter och att förhållandet vore enahanda med inkvarteringsbidragen
vid marinen. Den olikhet, som här förefunnes, kunde
sägas för personal i Stockholm och Göteborg innebära ett ortstillägg
jämförligt med det, som allmänt, om ock i rätt växlande former, införts
i de civila verkens löneregleringar. Detsamma gällde i huvudsak om det
nuvarande provisoriska avlöniugstillägget till personal vid Bodens trupper.

Den meravlöning, som genom nyssnämnda »ortstillägg» tillkomme
personal i Stockholm och Göteborg, vilken icke åtnjöte bostad in natura,
utgjorde för generalsperson (flaggman) och överste (kommendör) 300
kronor, för överstelöjtnant (kommendörkapten av 1. graden) och major
(kommendörkapten av 2. graden) 400 kronor, för kompaniofficerare 100
kronor samt för underofficerare (och underofficerskorpraler) (10 kronor.
Det särskilda tillägget för Bodens trupper utginge med ett lika belopp
av 200 kronor för alla officerare och underofficerare med vederlikar.

För den händelse ortstillägg komme att vid en delinitiv lönereglering
för arméns och marinens ifrågavarande personal införas såsom en
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.) 11

Vissa stabsofficerare,

lärare vid
militärläroverk
m. fl.

Avdrag för
viss personal
i Stockholm
och Göteborg.

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Avdrag för
servisbidrag.

särskild avlöningsform i lönesystemet, kunde det tagas för givet, att
dylikt tillägg icke komme att utgå med högre belopp för överstelöjtnanter
och majorer (kommendörkaptener) än för överstar (kommendörer).
En jämkning härutinnan syntes de sakkunniga böra komma till stånd
redan i sammanhang med den tillfälliga löneförbättringen. I sådant avseende
funne de sakkunniga sig böra föreslå, att å den tillfälliga löneförbättring,
som enligt vad förut är sagt skulle tillkomma överstelöjtnanter
och majorer (kommendörkaptener), vilka icke åtnjöte bostad in
natura, gjordes ett avdrag av 100 kronor för dem, som uppbure inkvarterings-
och servisbidrag respektive inkvarteringsbidrag enligt de för
Stockholm och Göteborg gällande bestämmelser; härigenom komme »ortstillägget»
för dessa beställningshavare att, liksom för överstar (kommendörer),
utgöra 300 kronor.

Mot de sakkunnigas förslag i denna punkt gör marin förvaltuingen
i sitt utlåtande den 8 april 1918 den invändningen, att ett rimligt utmätt
ortstillägg icke kan komma att sättas så lågt som 400 kronor vare
sig för kommendörer eller för kommendörkaptener. På grund härav
hemställer marinförvaltningen, att bestämmelsen om ifrågavarande avdrag
måtte så mycket hellre få utgå, som löneförbättringen särskilt för majorer
och kommendörkaptener av 2. graden, 750 kronor, icke vore så tillmätt,
att den tålde vid någon avkortning.

De sakkunniga erinra vidare, hurusom officer eller underofficer vid
armén, som åtnjuter bostad in natura utan att samtidigt erhålla servis
in natura, i regel får avstå det honom eljest tillkommande inkvarteringsbidraget,
men fortfarande äger uppbära servisbidraget. Vid marinen däremot,
där visserligen inkvarteringsbidrag men icke servisbidrag av ifrågavarande
slag förekomme, ålåge det den personal, som hade bostad in
natura, att avstå hela inkvarteringsbidraget. Då nu vid armén summan
av de inkvarterings- och servisbidrag, som å olika orter utginge för olika
beställningar, vore lika med det inkvarteringsbidrag, som å motsvarande
orter och för likartade beställningar utginge vid marinen, bleve därav en
följd, att personal vid marinen, vilken åtnjöte fri bostad, bleve i förevarande
avseende ogynnsammare ställd än motsvarande personal vid
armén. Sålunda komme exempelvis en kapten vid armén, vars tjänstgöring
vore förlagd till annan ort än Stockholm och Göteborg och vilken
åtnjöte fri bostad, att av denna anledning få avstå från inkvarteringsbidraget
370 kronor, under det att servisbidraget 30 kronor fortfarande
till honom utginge; en kapten vid marinen däremot, vilken vore till
tjänstgöring placerad å dylik ort (Karlskrona) och där åtnjöte fri bostad,
ginge förlustig hela det för kaptensbeställning vid marinen bestämda

83

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

inkvartenngsbidraget 400 kronor. En fanjunkare i Stockholm, vilken
åtnjöte fri bostad, avstode likaledes från inkvarteringsbidraget, 210 kronor,
men behölle servisbidraget 90 kronor; en flaggunderofficer på samma
ort måste däremot, såframt ban hade fri bostad, avstå från hela inkvarteringsbidraget
300 kronor.

För att denna olikhet måtte kunna vid den tillfälliga löneförbättringen
utjämnas, ansåge de sakkunniga lämpligt, att ett stadgande gåves
av innebörd, att officer eller underofficer vid armén, vilken åtnjöte bostadsförmån
in natura men icke servis in natura, skulle å den tillfälliga
löneförbättringen vidkännas ett avdrag, motsvarande servisbidragets belopp.

Beträffande det särskilda hyresbidrag, som för närvarande tillkomme Särskuthyreagifta
underofficerare med vederlikar vid armén, vilka icke erhölle bostad 1 ras''

in natura, hade de sakkunniga (jfr sid. 15 här ovan) uttalat sig för att
denna avlöningsform icke borde bibehållas vid en definitiv lönereglering.

På grund härav skulle det kunna ifragasättas, huruvida icke beloppet
av det särskilda hyresbidrag, som, på grund av beslut vid 1917
års riksdag, under år 1918 utginge till de gifta underofficerarna med
vederlikar vid armén, borde avräknas å den tillfälliga löneförbättring,
som kunde komma att för nämnda år beredas ifrågavarande presonal. Då
emellertid, enligt den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen
angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare
i statens tjänst, krigstidstillägg icke skulle få beräknas å det
särskilda hyresbidraget, komme ett stadgande därom, att den tillfälliga löneförbättringen
skulle minskas med ett belopp motsvarande hyresbidraget,
att leda därtill, att den personal, som under år 1918 ägde åtnjuta hyresbidrag,
finge under samma år uppbära sammanlagt mindre avlöning än
övrig jämnställd personal. Med avseende härå och da det särskilda
hyresbidraget i allt fall utginge med ett ganska ringa belopp, syntes det
de sakkunniga, att man i förevarande sammanhang kunde bortse från
denna, för år 1918 beviljade särskilda löneförmån.

De sakkunniga anföra vidare, att därest det av dem framlagda förslaget
rörande den tillfälliga löneförbättringen i huvudsak vunne bifall,
det torde få förutsättas, att något särskilt hyresbidrag icke komme att
för tiden efter 1918 års utgång beredas ifrågavarande personal.

Då arbetet med en definitiv lönereglering för armén och marinen Departements.
icke fortskridit så långt, att förslag hunnit utarbetas till löneskaloi för
de beställningshavare, å vilka de allmänna löneskalorna anses icke kunna
i oförändrad form vinna tillämpning, är det givet, att den tillfälliga löneförbättringen
för flertalet av dessa beställningshavare måste beräknas
efter särskilda grunder. Dylika beställningshavare tillhörande överstes,

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

överstelöjtnants eller majors löneklass böra enligt de sakkunnigas förslag
i regel erhålla enahanda löneförbättring, som i allmänhet skulle tillkomma
innehavare av motsvarande officersbeställningar; för övriga hava de sakkunniga
i allmänhet föreslagit en tillfällig löneförbättning, beräktiad efter
viss procent av nu utgående löneförmåner för personal å annan ort än
Stockholm och Göteborg, nämligen 17 procent för beställningshavare i
kaptens löneklass, 25 procent för beställningshavare i löjtnants löneklass
och 40 procent, i vissa fall dock något lägre, för beställningshavare i
underofficers löneklass. I samtliga fall skulle emellertid beloppen avrundas,
på sätt förut är nämnt.

Dessa procenttal angiva, såsom förut är omförmält, enligt beräkning
den ungefärliga löneförbättring, som vid tillämpning av de ifrågasatta nya
löneskalorna skulle tillkomma officerare och underofficerare i allmänhet.

Den utväg, de sakkunniga här anvisat, torde under nu föreliggande
förhållanden böra följas. Jag kan således i princip ansluta mig till de
sakkunnigas förslag, att den tillfälliga löneförbättringen måtte få i nu
angivna fall utgå efter procentuell beräkning, och kommer endast att beträffande
tillämpningen av denna beräkningsgrund förorda vissa jämkningar
i vad de sakkunniga hemställt.

De förslag, som av de sakkunniga framlagts rörande tjänstårsberäkning
i särskilda fall (sid. 73—77 här ovan), föranleda från min sida
icke någon erinran. Ej heller har jag någon invändning att göra mot
de sakkunnigas här förut återgivna förslag rörande tillfällig löneförbättring
åt chefen för krigsskolan, inspektören för kavalleriet in. fl., chefen
för skjutskolan m. fl., förvaltare vid intendenturkåren, viss personal vid
artilleriets fabriker och tyganstalter och vissa stabsofficerare, lärare vid
militärläroverk m. fl.

Vad åter angår musikunderofficerarna, synas dessa beställningshavare
hava i avlöningshänseende kommit i ett "relativt ogynnsamt läge vid
jämförelse med truppunderofficerarna. Med hänsyn till den långa utbildning
musikunderofficerarna hava att undergå och i betraktande av de ringa
befordringsutsikterna för musikpersonalen särskilt under de senare åren,
efter det fråga blivit väckt om armémusikens omorganisation, anser jag
det billigt, att löneförbättringen för musikunderofficerarna tillmätes något
rikligare än av de sajckunniga ifrågasatts. Jag finner mig i sådant avseende
böra förorda, att löneförbättringen får utgå till musikfanjunkare
med 1,000 kronor, till musiksergeant av 1. klassen med 800 kronor och
till musiksergeant av 2. klassen med 700 kronor.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle musikunderofficerarnas rätt till
tillfällig löneförbättring på det sätt begränsas, att dylik löneförbättring
skulle utgå endast för kalendermånad, under vilken musikunderofficer

85

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 361.

enligt regementschefs (kårchefs) bestämmande haft eller hade att fullgöra
daglig tjänstgöring till väsentligen samma omfattning som övriga underofficerare.
Då emellertid den tillfälliga löneförbättringen synes böra utmätas
i förhållande till den i vederbörande stater upptagna avlöningen
och därmed förknippade ordinarie tjänstgöringsförhållanden, kan jag icke
anse tillräckliga skäl föreligga att för åtnjutande av den tillfälliga löneförbättringen
i nu förevarande fall uppställa särskilda villkor utöver dem,
som av de sakkunniga föreslagits beträffande personalen i allmänhet.
Ifrågavarande bestämmelse, vilken för övrigt helt säkert skulle komma
att vålla en del svårigheter och ojämnheter vid tillämpningen, torde därför
böra utgå.

I likhet med marinförvaltningen anser jag vidare, att det av de
sakkunniga föreslagna avdraget å den tillfälliga löneförbättringen för
överstelöjtnanter och majorer (kommendörkaptener) i Stockholm och Göteborg
icke bör förekomma. Den oegentlighet i avseende å de nu utgående
inkvarterings- och servisbidragen, som av de sakkunniga anmärkts,
synes böra vinna rättelse vid en definitiv lönereglering, då frågan om ortstillägg
till personal vid armén och marinen torde komma under omprövning.

Vad de sakkunniga föreslagit därom, att ett belopp, motsvarande
utgående servisbidrag, må avdragas å den tillfälliga löneförbättringen
till officer och underofficer vid armén, som åtnjuter bostadsförmån iir
natura men icke servis in natura, synes mig vara grundat på goda skäl.

1 fråga om det särskilda hyresbidrag, som nu tillkommer gifta underofficerare
med vederlikar vid armén, kan jag ansluta mig till de
sakkunnigas mening, att detsamma bör i sammanhang med den tillfälliga
löneförbättringen indragas. Denna indragning torde emellertid kunna
anstå till 1918 års utgång. För tiden därefter bör emellertid dylikt
hyresbidrag icke förekomma, och torde fördenskull det förslag om anvisande
av medel- å 1919 års stat till särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare
med vederlikar vid armén, som framlagts i 1918 års statsverksproposition,
böra återkallas i samband med avlåtande till riksdagen av
proposition om den tillfälliga löneförbättringen. I

I det föregående hade de sakkunniga framhållit, att det föreslagna
lönesystemet icke syntes kunna utan vidare vinna tillämpning på flertalet
av den civilmilitära personalen, utan att det vid uppgörande av en
definitiv lönereglering torde visa sig nödvändigt att för större delen av
denna personal anordna särskilda löneskalor och att avväga avlöningsbeloppen
på annat sätt än för innehavarna av de militära beställningarna.

De sakkunniga överginge därefter till att beträffande de civilmilitära
beställningshavarna föreslå de belopp, som, utan föregripande av en kom -

Civilmilitära
beställningsh
av ar c.

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Fältläkar kåren.

mande definitiv lönereglering, syntes böra såsom tillfällig löneförbättring
komma nämnda befattningshavare till del.

Det syntes emellertid de sakkunniga angeläget att framhålla, att för
en del av de personalgrupper, om vilka de sakkunniga komme att i det
följande yttra sig — t. ex. viss teknisk personal vid såväl armén som
marinen — en avsevärt större löneförbättring, än de sakkunniga med
nu givna förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast torde kunna undvikas,
därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna
för ifrågavarande befattningar förvärvas. I sammanhang med en definitiv
lönereglering borde givetvis tillses, vilka åtgärder av mera ingripande
natur i detta avseende borde på det ena eller andra området
vidtagas. Skulle — yttra de sakkunniga — innan en dylik lönereglering
kommer till stånd allt för stora svårigheter möta för personalens rekrytering,
torde Kungl. Maj:t icke underlåta att hos riksdagen göra de framställningar,
som i särskilda fall kunna befinnas av förhållandena påkallade.

Vad därefter först beträffar personalen vid fältläkarkåren torde jag
här få återgiva följande ur de sakkunnigas betänkande hämtade sammanställning
rörande de avlöningsförmåner, som enligt nu gällande bestämmelser
tillkomma denna personal:

B e

g y H

n

e 1 s e

a

v 1 ö n

i

n g-

Alderstillägg.

Lön

(arvode).

Dagavlöning.

Inkvarte-rings- och
servis-bidrag.1)
Kronor.

Summa.

Antal

Samman-

lagt

belopp.

Kronor.

Slut-

avlöning.

Kronor.

ä kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Generalfältläkaren.....

7,000

_

7

_

2,555

_

1,500

_

11,055

_

_

11,055

Överfältläkaren ..........

5,300

—

5

—

1,825

—

1,000

-

8,125

—

i

600

—

8,725

—

Fältläkare.................

4,500

-

5

—

1,825

—

600

—

6,925

—

—

—

—

6,925

—

Regementsläkare.........

s)4,000

—

5

—

1,825

—

600

—

6,425

—

—

—

—

6,425

—

Bataljonsläkare, äldre..

*) 3,400

—

4

—

1,460

—

400

—

5,260

—

—

—

—

5,260

—

» , yngre

s) 2,400

—

4

—

1,460

—

400

—

4,260

—

—

—

—

4,260

—

Bataljonsläkare vid fält-

läkarkåren...............

1,500

—

s)-

—

s)-

—

—

—

1,500

—

2

600

—

2,100

—

Fältläkarstipendiater...

900

—

4)-

—

4)-

—

—

—

900

—

—

—

—

900

—

*) För generalfältläkaren och överfältläkaren enligt den högre tariffen (Stockholm och Göteborg);
för Övriga enligt tariff för annan ort.

a) Två regementsläkare och två bataljonsläkare vid Bodens garnison samt sjukhusläkarna vid
garnisonssjukhuset i Stockholm åtnjuta var och en ett arvode av 1,000 kronor.

3) Vid tjänstgöring dagarvode efter 4 event. 8 kronor.

4) Vid tjänstgöring dagarvode efter 8 kronor.

Av fältläkarkårens medlemmar borde, enligt vad de sakkunniga anföra,
fältläkare och regementsläkare åtnjuta samma tillfälliga löneförbätt -

87

Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ring som överstelöjtnanter respektive majorer, med vilka de i avlöningshänseende
äro fullt likställda.

Vad generalfältläkaren och överfältläkaren anginge, hade dessa beställningshavare
genom beslut av 1912 års riksdag blivit i fråga om avlöningsförmåner
ungefär likställda med vissa civila befattningshavare,
nämligen generalfältläkaren med generalkrigskommissarien och överfältläkaren
med krigsråd. Det skulle sålunda kunna ifrågasättas, huruvida
icke avlöningen för nämnda båda beställningshavare lämpligast borde
regleras i samband med lönereglering för motsvarande civila ämbetsmän.
Då emellertid genom den tillfälliga löneförbättring, som borde beredas
fältläkare och regementsläkare (ävensom marinöverläkaren och
förste marinläkare), dessa beställningshavares löneförmåner skulle uppbringas
till belopp, som icke stode i lämpligt förhållande till generalfältläkarens
och överfältläkarens nuvarande avlöningar, syntes även
de båda sistnämnda böra bliva delaktiga i den tillfälliga löneförbättringen.
För generalfältläkaren borde löneförbättringen utgå med samma belopp
som för överste, eller 800 kronor, och för överfältläkaren med enahanda
belopp som för överstelöjtnant, eller 1,100 kronor.

Bataljonsläkarna vid truppförbanden åtnjöte visserligen avlöningar,
motsvarande dem, som utginge till vissa militära löntagare, men torde det
oaktat av förut (jfr sid. 46—47 här ovan) anförda skäl icke lämpligen kunna
inpassas i det föreslagna lönesystemet. Beträffande såväl dessa som
ock bataljonsläkarna vid fältläkarkåren, vilkas avlöning utginge efter
andra grunder än för militära beställningshavare, funne därför de sakkunniga
skäligt föreslå, att den tillfälliga löneförbättringen beräknades efter
vissa procent av grundavlöningen. Då bataljonsläkarna vid truppförbanden
tillhörde kaptens tjänsteklass, syntes löneförbättringen för dem böra
beräknas efter 17 procent av avlöningen och sålunda böra utgå för äldre
bataljonsläkare, vilka åtnjöte samma löneförmåner som kapten av 1. klassen,
med i avrundat tal 850 kronor samt för yngre bataljonsläkare, vilka
uppbure avlöning lika med kapten av 2. klassen, med ett avrundat belopp
av 700 kronor.

I avseende å löneförbättringens belopp syntes med regementsläkare
böra jämnställas byråassistenten å arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
samt under år 1918 den sjukhusläkare, som vore chefläkare vid garnisonssjukhuset
i Stockholm, och borde med bataljonsläkare likställas läkarassistenten
å sagda styrelse ävensom under år 1918 den andre sjukhusläkaren
vid nämnda garnisonssjukhus. Efter 1918 års utgång syntes däremot någon
löneförbättring icke böra förekomma för de två sjukhusläkarna vid garnisonssjukhuset
i Stockholm, därest enligt det i årets statsverksproposition
framlagda förslag till stat för berörda sjukhus ifrågavarande två läkare,
vilka i statförslaget benämnts överläkare, skulle vardera tillerkännas ersätt -

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

ning för bostad och bränsle med 2,500 kronor, således ett vida högre
belopp än som i form av inkvarteringsbidrag tillkomme eljest jämnställda
befattningshavare.

För bataljonsläkare vid fältläkarkåren skulle, enär de tillhörde löjtnants
tjänsteklass, närmast kunna ifrågakomma att, i enlighet med de
av de sakkunniga eljest tillämpade grunderna, beräkna löneförbättringen
till 25 procent av grundavlöningen, eller efter avrundning 350 kronor.

Med den år 1911 genomförda löneregleringen för fältläkar- och
marinläkarkårerna syntes emellertid hava varit avsett, att mellan bataljonsläkarna
vid fältläkarkåren och marinläkarna av 2. graden i avlöningshänseende
icke skulle finnas annan skillnad, än att begynnelseavlöningen
skulle för de senare vara 300 kronor högre än för de förra.
Då nämligen bataljonsläkarna vid fältläkarkåren erhölle två ålderstilllägg
å 300 kronor i stället för att marinläkarna av 2. graden erhölle
blott ett sådant tillägg å sagda belopp, vore slutavlöningen i båda
fallen densamma. Med hänsyn härtill hade de sakkunniga ansett sig böra
föreslå, att löneförbättringens belopp även för bataljonsläkarna vid fältläkarkåren
beräknades efter 25 procent å ett belopp, motsvarande marinläkamas
av 2. graden begynnelsearvode, 1,800 kronor, eller alltså till 450 kronor.

I fråga om fältläkarstipendiaterna funne sig de sakkunniga, i anslutning
till det förslag, som i proposition till 1917 års riksdag framlades
beträffande marinläkarstipendiaterna, böra föreslå en förhöjning av varje
stipendium med 300 kronor, eller från 900 kronor till 1,200 kronor.

Beträffande marinläkarna av 2. graden har marinförvaltningen i sitt
utlåtande den 8 april 1918 ifrågasatt viss höjning av den löneförbättring,
450 kronor, som av de sakkunniga föreslagits för nämnda befattningshavare,
och i sådant avseende anfört:

Såsom tillfällig löneförbättring åt dessa beräknade de sakkunniga
25 procent av grundavlöningen endast å det till 1,800 kronor uppgående
årsarvodet, men icke å dagtraktamentet, vilket dock vore fullständigt
likställt med övrig personals dagavlöning. Något sakligt skäl att
undantaga denna avlöningsförmån vid beräkningen av tillfällig lönebättring
torde icke kunna anföras.

Marinläkare av 2. graden tjänstgjorde ej viss bestämd del av året,
men en medeltjänstgöringstid läte sig emellertid lätt beräknas. Om man
frånsåge den ökade tjänstgöringen efter 1914 års mobilisering, bleve
medeltalet 3 Va månader för år eller i runt tal 100 dagar, därav omkring
30 dagar i land och 70 dagar ombord. Sammanlagda dagarvodet härunder
uppginge till 800 kronor, och 25 procent härå utgjorde 200 kronor.
Med detta belopp borde alltså den föreslagna löneförbättringen, 450 kronor,

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 361.

89

ökas. Marinförvaltningen hemställde fördenskull, att den tillfälliga löneförbättringen
för marinläkare av 2. graden måtte bestämmas till 650 kronor.

Av den till fältveterinärkåren börande personalen vore under kårens
nuvarande organisation fält veterinären i avlöningshänseende fullt likställd
med major, och syntes till honom samma tillfälliga löneförbättring böra
utgå, som föreslagits för major. 1 fråga om övrig hithörande personal
både de sakkunniga funnit skäligt förorda, att den tillfälliga löneförbättringen
åt regements- och bataljonsveterinärer måtte beräknas för de
förra, såsom tillhörande kaptens tjänsteklass, efter 17 procent och för
de senare, med samma tjänsteklass som löjtnant, efter 25 procent av
nuvarande avlöning, i båda fallen med vederbörlig avrundning. Löneförbättringen
skulle sålunda komma att utgöra för regementsveterinär 700 kronor,
för äldre bataljonsveterinär likaledes 700 kronor och för yngre bataljonsveterinär
600 kronor. Vidare hemställa de sakkunniga, att de till fält veterinärstipendiaterna
utgående stipendierna, i likhet med vad som föreslagits
beträffande stipendierna inom fältläkarkåren, måtte höjas med 300 kronor.

Vid bifall till det föreliggande förslaget om fältveterinärkårens omorganisation
torde, såsom förut anförts, det nya lönesystemet kunna
oförändrat tillämpas på de nya fältveterinärerna vid arméfördelningsstaberna,
vilka beställningshavare, i likhet med den nuvarande fältveterinären,
skulle erhålla samma avlöningsförmåner, som tillkomme
major. I överensstämmelse därmed syntes den tillfälliga löneförbättringen
jämväl till de nya fältveterinärerna böra utgå med samma belopp
som till major. Enligt förenämnda förslag komme överfältveterinären
att jämnställas med överfältläkare, och borde sålunda den förre, liksom
överfältläkaren, åtnjuta enahanda tillfälliga löneförbättring som överstelöjtnant.
Vad beträffade regements- och bataljonsveterinärerna syntes den
tillfälliga löneförbättringen även efter kårens eventuella omorganisation
böra beräknas efter vissa procent av avlöningen, nämligen för regementsveterinärer
och de äldre bataljonsveterinärerna, som enligt förslaget skulle
erhålla samma avlöning som kaptener av 1. respektive 2. klassen, efter
17 procent och för de yngre bataljonsveterinärerna, med samma avlöning
som löjtnanter av 1. klassen, efter 25 procent av avlöningen; i avrundade
tal komme sålunda den tillfälliga löneförbättringens belopp att utgöra
respektive 850, 700 och 700 kronor.

Beträffande de avlöningsförmåner, som tillkomma personal vid arméns
fabriker, tyganstalter och verkstäder ävensom vissa andra beställningshavare,
torde jag bär få återgiva följande ur de sakkunnigas betänkande
hämtade sammanställningar:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 321 käft. (Nr 361.)

Fältveteriniir

kåren.

Personal
vid arméns
fabriker, tyganstalter
och
verkstäder
ni. fl.

12

90

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Begynn elseavlöning.

Ålders tillägg

Dagavlöning

Ersätt-ning för
bränsle
och lyse.

Inkvarte-rings- och
servis-bidrag.1)

Slut

avlö

ning

Lön.

ä

kronor.

Kronor.

Summa.

An-

tal.

Samman-

lagt

belopp.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Artilleriets fabriker och tyg-anstalter.

| Fälttygmästare ...............

>) 6,300

--

5

-

1,825

-

—

—

1,000

—

9,125

—

—

—

—

9,125

—

! Styresmän........................

s) 5,800

—

4

—

1,460

—

—

400

—

7,660

—

i

600

—

8,260

—

J Tygmästare av 1. klassen...

4,000

—

5

—

1,825

—

—

—

600

—

6,425

—

—

—

—

6,425

—

D:o av 2. »

3,400

—

4

—

1,460

—

—

—

400

—

5,260

—

—

—

—

5,260

—

j Tyg- och fabriksingemjörer

3,400

-

4

—

1,460

—

-

—

400

—

5,260

—

3

1,500

—

6,760

—

■ Tyg- eller fabriksförvaltare
av 1. klassen ...............

1 Oververkmästare...............

11,500

—

3

-

1,095

—

—

—

300

—

2,895

—

2

1.000

-

3,895

—

Tygförvaltare av 2. klassen

1,200

—

2

50

912

50

130

—

240

—

2,482

50

1

300

--

2,782

50

j Tygunderofficerare.............

1,200

—

2

60

912

50

130

—

240

—

2,482

50

—

—

—

2,482

50

i Besiktningsrustmästare......

| Tygverkmästare ...............

11,200

2

50

912

50

130

240

2,482

50

1

500

2,982

50

; Verkmästare av 1. klassen

Verkmästare av 2. klassen
Tyg- och fabriksskrivare ...

1

| 900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

1

300

—

2,210

—

Tyghantverkare ...............

900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

2

300

—

2,210

—

Fortifikationen.

Fortifikationskassörer ......

1,500

—

3

—

1,095

—

—

—

300

—

2,895

—

2

1,000

—

3,895

—

Gevärshantverkare............

900

2

730

100

180

1,910

2

300

2,210

Tygverkmästare och tyg-hantverkare, se ovan un-der artilleriets fabriker
och tyganstalter.

Tran gen.

.

Hantverkare.....................

900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

2

300

—

2,210

—

Infanteri- och k av all er itrupp-förbanden.

Gevärshantverkare, se ovan
under fortifikationen.

l) För fälttygmästare!! enligt den högre tariffen (Stockholm och Göteborg); för övriga enligt tariff för annan
ort. — a) Därav 1,800 kronor arvode. — •) Därav 2,400 kronor arvode.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

91

B e g y n n e 1

s

e a v

l ö n i n

g-

Ålderstillägg.l

Slutav-

löning.

Kronor.

Lön

(arvode.)

Kronor.

Dagavlöning

Ersätt-ning för
bränsle
och lyse.

Kronor.

Inkvarte-rings- och
servis-bidrag1)
(hyreser-sättning).

Kronor.

Summa.

Kronor.

An-

tal.

Samman-lagt be-lopp.

Kronor. |

å

kronor.

Kronor.

1,500

3

1,095

300

_

2,895

__

2

1,000

—

3,895

—

900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

2

300

—

2,210

—

780

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,790

—

—

—

—

1,790

—

900

—

—

50

182

50

80

95

8)180

—

1,343

45

—

—

—

1,343

45

1,500

3

1,095

300

_

2,895

_

2

1,000

—

3,895

—

900

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,910

—

3

600

—

2,510

—

600

—

2

—

730

—

100

—

180

—

1,610

—

3

300

—

1,910

—

a) 1,330

—

—

—

—

—

100

—

o) 180

—

1,610

—

—

—

—

1,610

~

Övrig personal.

D ep artementsskrivare

Fortmaskinist ...........

Radiotelegrafist ........

Förråds vaktmästare ..

Polispersonal:

poliskommissarie ..

överkonstapel........

konstapel..............

1) Enligt tariff för annan ort 6n Stockholm och Göteborg.

2) Beloppet utgår såsom arvode. _ _ ...

s) Beloppet utgör hyresersättning, motsvarande det sergeant tillkommande inkvarterings- och servisbidrag.

I fråga om tillfällig löneförbättring åt den på staten för artilleriets
fabriker och tyganstalter uppförda militära personalen — fälttygmästare^
styresmän, tygmästare av 1. och 2. klassen samt tygunderofficerare
hade de sakkunniga redan förut yttrat sig (se sid. 77 samt 80 81 här ovan).

Beträffande den civilmilitära personiden hade de sakkunniga funnit
tyg- och fabriksingenjörer i förevarande hänseende närmast jämförliga
med mariningenjörkårens specialingenjörer, för vilka med hänsyn till
den löneförbättring, som skulle utgå inom den egentliga mariningenjörsdetaljen,
föreslagits ett belopp av 1,000 kronor. Samma belopp, ellei

1,000 kronor, borde sålunda enligt de sakkunnigas mening tillfalla tygocb
fabriksingenjörerna.

Av övrig å ifrågavarande stat uppförd civilmilitär personal hade
departementsskrivare, tyg- och fabriksförvaltare av 1. klassen samt öververkmästare
samma avlöningsförmåner som löjtnanter av 1. klassen och
dessutom ålderstillägg; tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare,
tygverkmästare samt verkmästare av 1. klassen avlöning såsom fanjunkare
och därutöver ålderstillägg; samt slutligen verkmästare av 2.

5)2 Kung!.. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 361.

klassen, tyg- och fabriksskrivare, tyghantverkare och fortmaskinister avlöning
såsom sergeanter av 1. klassen och därjämte ålderstillägg. Samtliga
ovannämnda beställningshavare, som utöver den för militär personal
bestämda avlöningen åtnjöte ålderstillägg och därför icke lämpligen
kunde utan vidare inpassas i det föreslagna lönesystemet, syntes böra
erhålla tillfällig löneförbättring efter vissa procent av grundavlöningen,
de till den första gruppen hörande beställningshavarna efter 25 procent
och beställningshavare inom de båda andra grupperna efter 40 procent
av grundavlöningen, eller i avrundade tal 700 kronor för första gruppen,
975 kronor för andra gruppen och 750 kronor för tredje gruppen av
ifrågavarande beställningshavare.

Av ovannämnda slags beställningar funnes ett antal departementsskrivare,
. tygverkmästare och tyghantverkare uppfört även på staten för
fortifikationen, varjämte i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag
äskats anslag till departementsskrivare jämväl på intendenturkårens stat,
och borde innehavarna av ifrågavarande beställningar givetvis komma
i åtnjutande av samma tillfälliga löneförbättring oberoende av på vilken
stat beställningarna vore uppförda.

Av civilmilitär personal på fortifikationens stat, som ej i det föregående
behandlats, vore fortifikationskassörer och gevärshantverkare i avlöningshänseende
fullt likställda med respektive departementsskrivare och
ty&håntvcrkare och syntes böra med dem jämnställas även i fråga om den
tillfälliga löneförbättringen, vilken således borde utgå med respektive 700
och 750 kronor. — Vad gevärshantverkare anginge, funnes sådana uppförda
jämväl på infanteri- och kavalleritruppförbandens stater, och borde
dessa givetvis erhålla samma tillfälliga löneförbättring som motsvarande
beställningshavare å fortifikationens stat.

Ä fortifikationens stat vore vidare uppförda civilmilitära beställningar
för radiotelegrafister och förrådsvaktmästare.

Till radiotelegrafisterna utginge avlöningen med enahanda belopp som till
sergeant av 2. klassen; enligt framställning till 1918 års riksdag vore emellertid
avsett, att radiotelegrafi stbeställningarna skulle utbytas mot militära beställningar.
Under dessa förhållanden, och då sergeanter av 2. klassen enligt
den av de sakkunniga skisserade definitiva löneregleringen skulle komma
i åtnjutande av en något lägre löneförbättring, än som motsvarade det för
underofficerare i allmänhet beräknade medeltalet av 40 procent, ansåge de
sakkunniga, att den tillfälliga löneförbättringen för radiotelegrafister borde
för år 1918 beräknas efter 30 procent utav avlöningen eller i avrundat
tal till 525 kronor. I händelse av bifall till nyssberörda framställning
borde givetvis ifrågavarande beställningshavare, i den mån de komme att

93

'' Klingl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

med ingången av år 1919 övergå till underofficersbeställningar, för nämnda
år erhålla tillfällig löneförbättring efter enahanda grunder, som skulle
gälla för underofficerare i allmänhet. Beträffande rätt till tjänstårsberäkning
i dylika fall syntes bestämmelser böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Vad slutligen anginge förrådsvaktmästare, vilka —- oavsett de
övertaliga vid intendenturkåren, varom nedan särskilt förmäles — funnes
uppförda ej blott å fortifikationens stat utan även a staterna för
infanteriets och trängens truppförband, utginge visserligen för dem dagavlöning
med endast 50 öre eller samma belopp som för furir samt
ersättning för bränsle och lyse med något lägre belopp än för sergeant.
Då emellertid ifrågavarande förrådsvaktmästare ägde uppbära lön med
samma belopp som sergeant av 1. klassen ävensom hyresersättning till
belopp, motsvarande sergeants inkvarterings- och servisbidrag, hade de
sakkunniga, med hänsyn jämväl till det krävande arbete, som ålåge dessa
beställningshavare, funnit skäligt för dem föreslå en tillfällig löneförbättring
efter samma procentsats, som i allmänhet skulle tillämpas beträffande
civilmilitära beställningshavare av underofficers tjänsteklass,
nämligen 40 procent av nu utgående avlöning, i avrundat tal alltså 525
kronor.

Med de nu nämnda förrådsvaktmästarna borde i förevarande avseende
likställas en dylik befattningshavare vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

För två övertaliga förrådsvaktmästare på staten för intendenturkåren,
vilkas avlöning utginge med något lägre belopp än för övriga
förrådsvaktmästare, syntes löneförbättringen enligt nyssnämnda beräkningsgrund
böra bestämmas till ett avrundat belopp av 450 kronor.

Å trängkårernas stater funnes uppförda, förutom vissa förut omnämnda
grupper av civilmilitär personal, jämväl ett antal hantverkare,
vilka, i likhet med tyghantverkare och gevärshantverkare, åtnjöte samma
avlöningsförmåner som sergeanter av 1. klassen och därutöver alderstillägg.
Åven för dessa beställningshavare syntes den tillfälliga löneförbättringen
böra beräknas efter 40 procent av grundavlöningen, eller med
vederbörlig avrundning till 750 kronor.

Arméförvaltningen har i sitt utlåtande den G april 1918 föreslagit
viss förhöjning av den tillfälliga löneförbättringen till en del av ifrågavarande
beställningshavare och därom yttrat följande.

För vissa militära och flertalet civilmilitära beställningshavare vid
armén hade de sakkunniga föreslagit, att löneförbättringens belopp skulle
utgå efter viss procent av nuvarande begynnelseavlöning, vilken procent
bland annat bestämts sålunda:

94

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

för personal med lön motsvarande löjtnants av 1. klassen till 25
procent,

för personal med lön motsvarande fanjunkares till 40 procent,

för personal med lön motsvarande sergeants av 1. klassen till 40
procent.

Till förstnämnda grupp hörde departementsskrivare, tyg- eller fabriksförvaltare
av 1. klassen, öververkmästare och fortifikationskassörer, till
den mellersta gruppen tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare,
tygverkmästare och verkmästare av 1. klassen och till tredje
gruppen verkmästare av 2. klassen, tyg- eller fabriksskrivare, tyghantverkare,
gevärshantverkare, hantverkare och fortmaskinister.

Beträffande förvaltarna vid intendenturkåren, vilka även hade sin
begynnelseavlöning bestämd såsom för fanjunkare, hade emellertid de
sakkunniga gjort den avvikelsen från angivna procentberäkning, att löneförbättringen
av anförda skäl bestämts till 45 i stället för allenast 40
procent av begynnelseavlöningen.

Efter den beräkningsgrund för procenten på begynnelseavlöningen,
som de sakkunniga sålunda föreslagit, komme den tillfälliga löneförbättringen
för ovan särskilt uppräknade civilmilitära personal att utgå med
mindre belopp än för den militära personal i motsvarande löneklass,
vilken uppnått det antal tjänstår, som vid tillämpning av grunderna för
löneförbättringen åt militär personal i allmänhet skulle berättiga till visst
av de högre löneförbättringsbeloppen. Den nuvarande skillnaden i avlöningen
till förmån för den civilmilitära personalen komme sålunda att
rubbas i större eller mindre mån. För de löntagare, vilka åtnjöte avlöning
såsom sergeanter av 1. klassen, komme slutavlöningen till och
med att bliva lägre än för motsvarande militär personal. Då hänsyn till
vikten och betydenheten av de göromål, som ålåge ifrågavarande personal,
betingat tilldelande enligt gällande stater av ålderstillägg åt densamma
i syfte att göra den högre avlönad än andra beställningshavare
vid armén i samma löneklass, vore det givet, att förslaget skulle försvåra
och i viss mån omöjliggöra rekryteringen av berörda beställningar.
Härvid borde särskilt anmärkas, att, då vissa av ifrågavarande civilmilitära
personalgrupper rekryterades från den militära personalen, övergång
från militär till civilmilitär beställning skulle omöjliggöras för äldre
förtjänt militär personal.

Själva beställningarnas beskaffenhet och därför erforderlig skicklighet
borde föranleda till större avlöningsförmåner än som bestodes i den grad,
varifrån befordran skett. Då sålunda exempelvis tyg- och fabriksförvaltare
av 1. klassen samt fortifikationskassörerna hade ett betydande

95

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 361.

uppbördsmannaansvar, som efter 1914 års härordning väsentligt ökats,
och av departementsskrivarna, som i likhet med fortifikationskassörerna
utvaldes bland de mest förtjänta av de äldsta i högsta undero fficersgraden,
krävdes, att de skulle vara skickliga ritare och avvägare, självständigt
utföra kartläggningar och undersökningar å platser för tilltänkta
anläggningar av olika slag samt över äldre etablissemang utföra erforderliga
relationsritningar, borde det tillses, att den nuvarande skillnaden
mellan dessas begynnelseavlöning å ena, och fanjunkares högsta avlöning
å andra sidan, vilken skillnad kunde beräknas till minst 452 kronor 50
öre årligen, bibehölles så vitt det utan rubbning av de sakkunnigas
system kunde ske. En ökning av de utav de sakkunniga föreslagna
procenten med 15 vore därför att tillråda, men bibehållandet av en likformig
ökning för alla nu ifrågavarande grupper föranledde arméförvaltningen
att för närvarande tillstyrka en ökning med allenast fem procent.

Vidare vore att beakta, att särskilt den tekniska personalen måste
snarast möjligt erhålla en avsevärd löneförbättring, emedan i annat fall
fullt kvalificerad arbetskraft ej kunde erhållas. På grund av att till motsvarande
teknisk personal inom den enskilda industrien numera utbetalades
eu avlöning, vilken vida överginge den, som tillkomme de vid
arméns fabriker och verkstäder anställda, hade det på senare tiden visat
sig allt svårare att i tjänsten bibehålla redan anställd personal av detta
slag ävensom att, vid inträffad vakans, till befattningens återbesättande
erhålla fullt kvalificerad sökande. Så hade till exempel på senare tiden
en öververkmästare och två besiktningsrustmästare övergått till enskild
industri, och hade det nyligen förekommit, att vid infordrande av ansökningar
till ledigblivna beställningar vid artilleriets fabriker och tyganstalter
till en verkmästarbeställning av första klassen och en besiktningsrustmästarbeställning
ingen för platsen kvalificerad anmält sig som
sökande. Vidare hade det på grund av de otillfredsställande ekonomiska
framtidsutsikterna visat sig omöjligt att erhålla några elever vid den
kurs för utbildning av besiktningsrustmästare, som plägade vid behov
anordnas vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori.

De sakkunniga själva hade även framhållit, att för en del personalgrupper
— till exempel viss teknisk personal vid såväl armén som ma»
rinen — en avsevärt större löneförbättring, än de sakkunniga med nu
givna förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast torde kunna undvikas,
därest kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna för ifrågavarande
befattningar förvärvas, att i sammanhang med en definitiv lönereglering
givetvis borde tillses, vilka åtgärder av mera ingripande natur
i detta avseende borde på det ena eller andra området vidtagas, samt att

Polispersonalen

i Boden och
å Karlsborg.

96 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

om, innan en dylik lönereglering komme till stånd, allt för stora svårigheter
mötte för personalens rekrytering, Kungl. Maj:t icke torde underlåta
att hos riksdagen göra de framställningar, som i särskilda fall kunde
befinnas av förhållandena påkallade.

\ ad de sakkunniga sålunda ställt på framtiden, ansåge arméförvaltningen
dock redan nu, utan avvaktande på en definitiv lönereglering,
böra iakttagas på det sätt, att för personalen i ovannämnda tre grupper
en så stor tillfällig löneförbättring medgåves, att ovan påpekade svårigheter
att erhålla lämplig och kvalificerad personal måtte omedelbart i
någon mån kunna övervinnas. Arméförvaltningen föresloge därför, att
procentberäkningen för ifrågavarande personal måtte, i enlighet med vad
de sakkunniga föreslagit för intendenturkårens förvaltare, ökas med fem
procent. Härigenom skulle löneförbättringsbeloppen komma att höjas
lör personalen i första gruppen från 700 till 850 kronor, i andra gruppen
från 975 till 1,100 kronor och i tredje gruppen från 750 till 850 kronor.

I särskilda till lantförsvarsdepartementet ingivna framställningar hava
ombud för vissa hithörande personalgrupper anhållit, att den tillfälliga
löneförbättringen för ifrågavarande personal måtte få utgå med något
högre belopp än av de sakkunniga föreslagits, i vilket hänseende ifrågasatts
bland annat, att densamma måtte grundas på ålderstilläggsberäkning,
i likhet med vad som föreslagits beträffande likställd militär personal.

Arméförvaltningen har i häröver avgivna yttranden i huvudsak hänvisat
till vad ämbetsverket i sitt utlåtande den 6 april 1918 redan föreslagit.

I fråga om tillfällig löneförbättring åt polispersonalen i Boden och
å KarlsbQrg hade de sakkunniga funnit sig böra upptaga ett av marinlörvaltningen
avgivet förslag om tillfällig löneförbättring (provisorisk lönereglering)
för personalen vid flottans poliskår, vilket förslag i oförändrat
skick framlades i proposition (nr 158) till 1917 års riksdag. De sakkunniga
föresloge i enlighet härmed, att tillfällig löneförbättring måtte få
utgå till poliskommissarie och överkonstapel med 500 kronor samt till
konstapel med 450 kronor för år. För extra konstapel i Boden, vilken
.åtnjöte arvode till enahanda belopp som konstapels grundavlöning, syntes
löneförbättringen böra bestämmas till likaledes 450 kronor.

Representanter för fästningspolisen i Boden hava i skrivelse den 10
april 1918 anhållit, att poliskåren måtte med avseende å den tillfälliga
löneförbättringen bliva fullt jämnställd med underofficerare. I avgivet
utlåtande har armeförvaltningen förklarat sig ej finna anledning föreligga
att i detta hänseende frångå de sakkunnigas förslag.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

97

Efter vad de sakkunniga vidare erinra, hade, såvitt anginge militära
beställningshavare, de sakkunniga i det föregående uttalat sig för att å
den tillfälliga löneförbättringens belopp måtte göras vissa avdrag, nämligen
dels för överstelöjtnanter och majorer (kommendörkaptener), som
uppbure inkvarterings- och servisbidrag respektive inkvarteringsbidrag
med det för Stockholm och Göteborg bestämda belopp, dels ock för
personal vid armén, som åtnjöte bostadsförmån in natura men uppbure
servisbidrag. Vad sålunda sagts om den militära personalen borde beträffande
civilmilitära beställningshavare äga motsvarande tillämpning.

Vad av marinförvaltningen åberopats till stöd för ämbetsverkets förslag,
att den tillfälliga löneförbättringen måtte för marinläkare av 2.
graden få utgå med ett höjt belopp av 650 kronor, torde i ungefär lika
grad äga tillämpning beträffande bataljonsläkarna vid fältläkarkåren. Det
dagarvode, som är dessa tillerkänt, lärer sålunda få anses i det hela likställt
med dagavlöning, och det måste då synas billigt, att vid beräkning
av den tillfälliga löneförbättringens belopp hänsyn även tages till dagarvodet.
Batalj onsläkarna vid fältläkarkåren äro underkastade en tjänstgöringsskyldighet
av högst 75 dagar för år, men tjänstgöringen kan
givetvis med deras eget medgivande utsträckas utöver nämnda tid. Vid
sådant förhållande synes anledning ej vara förhanden att med avseende
å den tillfälliga löneförbättringens belopp göra någon åtskillnad mellan
bataljonsläkare vid fältläkarkåren och marinläkare av 2. graden.

Enligt vad chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat mig, är han
beredd att tillstyrka marinförvaltningens förslag i vad angår beloppet av
den tillfälliga löneförbättring, som bör tillkomma marinläkare av 2. graden.
I överensstämmelse därmed och på förut anförda grunder finner
jag mig böra förorda, att den tillfälliga löneförbättringen för bataljonsläkare
vid fältläkarkåren likaledes måtte bestämmas till 650 kronor.

Beträffande därefter de beställningshavare, som, på sätt nyss är
nämnt, av arméförvaltningen ansetts böra erhålla tillfällig löneförbättring
till något högre belopp än av de sakkunniga föreslagits — viss personal
vid artilleriets fabriker och tyganstalter m. fl. — ställer det sig utan
tvivel så, att särskilt under nu rådande förhållanden synnerligen stora
svårigheter möta att, i konkurrens med den enskilda företagsamheten,
för statens verksamhet på ifrågavarande område förvärva och där kvarhålla
duglig personal. Efter vad arméförvaltningen vitsordat, har det ock
förekommit, att kvalificerade sökande icke anmält sig till ledigförklarade
befattningar; icke ens till en utbildningskurs, med vilken avsetts att göra
deltagarna behöriga till viss teknisk beställning, hava några elever
kunnat erhållas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 921 käft. (Nr 961.)

Departements•
chefen.

13

98

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Även de sakkunniga hava framhållit, att i särskilda fall mera ingripande
åtgärder torde vara av nöden för att säkerställa rekryteringen.
I alla händelser torde det vara erforderligt att i samband med en definitiv
lönereglering taga under övervägande, vilka särskilda anordningar må
kunna vidtagas, för att det allmännas intresse att på ifrågavarande platser
kunna erhålla väl kvalificerad personal må bliva vederbörligen tillgodosett.
Ett steg i rätt riktning vore emellertid, synes det mig, att bereda
befattningshavare inom de av arméförvaltningen angivna grupperna någon
förhöjning i den tillfälliga löneförbättringen utöver vad av de sakkunniga
föreslagits. I jämförelse med de belopp, som skulle utgå till
vissa andra personalgrupper, torde emellertid nyssnämnda höjning böra,
på sätt arméförvaltningen hemställt, begränsas till 5 procent.

På nu anförda grunder ansluter jag mig i denna del till arméförvaltningens
förslag, enligt vilket den tillfälliga löneförbättringen skulle
komma att utgå till departementsskrivare, tyg- och fabriksförvaitare av
1. klassen, öververkmästare och fortifikationskassörer med 850 kronor,
till tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare, tygverkmästare
och verkmästare av 1. klassen med 1,100 kronor samt till verkmästare
av 2. klassen, tyg- och fabriksskrivare, tyghantverkare, gevärshantverkare,
hantverkare och fortmaskinister med 850 kronor.

Såsom jag i det föregående anfört, har jag icke kunnat ansluta mig
till de sakkunnigas förslag, att ett avdrag å 100 kronor skulle göras å
den tillfälliga löneförbättringen till överstelöjtnanter och majorer, som
uppbure inkvarterings- och servisbidrag med det för Stockholm och Göteborg
bestämda beloppet. Därav följer, att enligt min mening något
dylikt avdrag icke heller bör ske för civilmilitära befattningshavare.

Mot vad de sakkunniga i övrigt föreslagit beträffande tillfällig löneförbättring
för civilmilitära beställningshavare har jag icke något att erinra.

Härefter lämna de sakkunniga en tabellarisk sammanställning rörande
den löneförbättring, som av de sakkunniga föreslås att som regel utgå
till de i det föregående omnämnda beställningshavare, å vilka de för en
definitiv lönereglering ifrågasatta nya löneskalorna icke skulle kunna
utan vidare anpassas. Jag återgiver här efteråt denna sammanställning
med de ändringar, som föranledas av de avvikelser från de sakkunnigas
förslag, vilka av mig i det föregående förordats. För några av dessa
beställningshavare bör emellertid, såsom framgår av vad förut anförts,
avdrag å den tillfälliga löneförbättringen göras med belopp, motsvarande
åtnjutet servisbidrag.

Den nuvarande avlöningen har i tablån angivits med de belopp, som
för personal utan rätt till bostadsförmån utgå å annan ort än Stockholm

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

och Göteborg; undantag härutinnan har emellertid gjorts för sådana var
för sig i tablån upptagna beställningshavare — inspektören för kavalleriet,
fälttygmästaren m. fl. — vilkas tjänstgöringsort är någondera av nämnda
städer. För kommendanten i Boden, chefen för krigsskolan m. fl., vilka
åtnjuta bostadsförmån in natura, har i avlöningsbeloppen inräknats inkvarteringsbidrag
enligt allmänt gällande grunder.

Nuvarande

Tillfällig •

Summa föreslagen

Beställningshavare.

begynnelse-

avlöning.

Kronor.

slut-

avlöning.

Kronor.

löneför-

bättring1).

Kronor.

begynnelse-

avlöning.

Kronor.

slut-

avlöning.

Kronor.

Militära beställningshavare.

Inspektören för kavalleriet..................

10,390

—

10,390

-

800

—

11,190

—

11,190

—

Kommendanten i Boden.....................

10,290

—

10,290

—

800

—

11,090

—

11,090

—

Militärbefälhavaren på Gottland .........

10,090

—

10,090

—

800

—

10,890

—

10,890

—

Chefen för krigsskolan.......................

7,825

—

7,825

—

1,100

—

8,925

—

8,925

—

Fälttygmästaren.................................

9,125

—

9,125

-

1,100

—

10,225

—

10,225

—

Styresman vid artilleriets fabriker........

7,660

—

8,260

—

1,000

—

8,660

—

9,260

—

Chef för trängkår: överstelöjtnant........

7,425

—

7,425

—

1,100

—

8,525

—

8,525

—

major .................

6,925

—

6,925

—

750

—

7,675

—

7,675

—

Musikfanjunkare ..............................

2,482

50

2,482

50

1,000

—

3,482

50

3,482

50

Musiksergeant av 1. klassen ...............

1,910

—

1,910

—

800

—

2,710

—

2,710

—

» 2. » ..............

1,790

—

1,790

-

700

—

2,490

—

2,490

—

Förvaltare vid intendenturkåren............

2,482

50

2,782

50

1,100

—

3,582

50

3,882

50

Civilmilitära beställningsliavare.

Fältlälcarkåren:

Generalfältläkaren............................

11,055

—

11,055

—

800

—

11,855

—

11,855

—

Överfältläkaren..................................

8,125

—

8,725

—

1,100

—

9,225

—

9,825

—

Fältläkare .......................................

6,925

—

6,925

-

1,100

-

8,025

—

8,025

—

Regementsläkare ............................

6,425

—

6,425

-

750

—

7,175

—

7,175

—

Bataljonsläkare, äldre ........................

5,260

—

5,260

—

850

—

6,110

—

6,110

—

» - yngre .......................

4,260

—

4,260

—

700

—

4,960

—

4,960

—

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren........

i a) 1,500

—

s) 2,100

—

650

—

J)2,150

—

*) 2,750

—

Fältläkarstipendiat ..........................

») 900

•) 900

—

300

—

») 1,200

1 —

»; 1,200

—

*) Angående avdrag i vissa fall, so sid. 82—83 och 97.

2) Därjämte vid tjänstgöring dagarvode efter 4 eventuellt 8 kronor.
*) Därjämte vid tjänstgöring dagarvode efter 8 kronor.

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Nuvarande

Tillfällig

Summa föreslagen

Beställningshavare.

begynnelse-

avlöning.

Kronor.

slut-

avlÖning.

Kronor.

löneför-

bättring1).

Kronor.

begynnelse-

avlöning.

Kronor.

slut-

avlöning.

Kronor.

Fältveterinärlcdren:

Överfältveterinären, år 1919 ...............

8,125

8,725

—

1,100

9,225

9,825

_

Fältveterinär, år 1918 och 1919 .........

6,425

6,425

750

7,175

—

7,175

—

Begementsveterinär, år 1918 ..............

4,260

—

4.260

—

700

—

4,960

—

4,960

—

» , » 1919 ...............

5,260

—

5,260

—

850

—

6,110

—

6,110

—

Bataljonsveterinär, äldre, år 1918.........

2,895

—

2,895

—

700

—

3,595

—

3,595

—

» » » 1919.........

4,260

—

4,260

—

700

—

4,960

—

4,960

—

Bataljonsveterinär, yngre, år 1918........

2,415

—

2,415

—

600

—

3,015

—

3,015

—

» » » 1919 ........

2,895

—

2,895

—

700

—

3,595

—

3,595

—

Fältveterinärstipeudiat, år 1918............

*) 600

—

ä) 600

—

300

—

s) 900

—

s) 900

—

Personal vid artilleriets fabriker
och tyganstalter m. fl.:

Tyg- eller fabri ksingenjör ................

5,260

—

6,760

—

1,000

—

6,260

—

7,760

—

Departementsskrivare, tyg- eller fabriks-förvaltare av 1. klassen, öververkmästare,

fortifikationskassör ..........

2,895

—

3,895

—

850

—

3,745

—

4,745

_

Tygförvaltare av 2. klassen..................

2,482

50

2,782

50

1,100

—

3,582

50

3,882

50

Besiktningsrustmästare, tygverkmästare,

verkmästare av 1. klassen ...............

2,482

50

2,982

50

1,100

—

3,582

50

4,082

50

Verkmästare av 2. klassen, tyg- eller
fabriksskrivare, tyghantverkare, gevärs-

hantverkare, hantverkare, fortmaskinist

1,910

—

2,210

—

850

—

2,760

—

3,060

_

Kadiotelegrafist, år 1918.......

1,790

—

1,790

—

525

—

2,315

—

2,315

_

Förrådsvaktmästare vid arméforvaltnin-gens sjukvårdsstyrelse samt vid inf an-

teriet, trängen och fortifikationen......

1,343

45

1,343

45

525

—

1,868

45

1,868

45

Förrådsvaktmästare vid intendenturkåren

1,135

60

1,135

60

450

—

1,585

60

1,585

60

Polispersonalen i Boden och
d Karlsborg:

Poliskommissarie .

’) 2,895

9) 3,895

—

500

—

s) 3,395

_

») 4,395

_

Överkonstapel..

*) 1,910

») 2,510

—

500

—

3) 2,410

9) 3,010

—

Konstapel .........

s) 1,610

—

9) 1,910

450

») 2,060

—

®) 2,360

Extra konstapel.................................

*) 1,610

») 1,610

450

•) 2,060

*) 2,060

—

x) Angående avdrag i vissa fall, se sid. 82—83 och 97.

s) Därjämte under kommendering dagarvode efter 4 kronor 50 8re eventuellt 6 kronor.
s) Personal i Boden därjämte särskilt provisoriskt avlöningstillägg ä 200 kronor.

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

De sakkunniga yttra sig därefter om löneförbättring till personal,
vars avlöning utgår endast i form av arvode, och. anföra därom följande: Enligt

stater för vissa formationer och anstalter m.m. åtnjöte åtskilliga
befattningshavare avlöning endast i form av arvode. De befattningar,
''för vilka avlöningen utginge på nämnda sätt, hade av arméförvaltningen
i dess skrivelse den 1 mars 1917 uppdelats i tre grupper,
nämligen:

1) befattningar, som taga innehavarens hela arbetstid i anspråk och
för vilka avlöningen utgöres av allenast arvode eller av arvode jämte
andra naturaförmåner än kost;

2) befattningar, som likaledes taga innehavarens hela tid i anspråk,
men för vilka avlöningen utgöres av arvode jämte naturaförmåner, innefattande
bland annat kost;

3) befattningar, vilka icke taga innehavarens hela arbetstid i anspråk.

Vad ifrågavarande personal beträffade, ansåge de sakkunniga, i
likhet med arméförvaltningen, att den tillfälliga löneförbättringen endast
borde omfatta vissa befattningshavare, tillhörande grupp 1). Arméförvaltningen
hade i sin nyssberörda skrivelse angivit (jfr sid. 9 här ovan),
vilka befattningshavare vore att hänföra till nämnda grupp. Enligt de
sakkunnigas mening vore emellertid vissa avvikelser från arméförvaltningens
förslag påkallade, i vad anginge omfattningen av den personal,
som skulle bliva delaktig av den tillfälliga löneförbättringen. I

I fråga först om garnisonspastorerna å Karlsborg och i Boden hade
de sakkunniga funnit förslaget om löneförbättring för dessa befattningshavare
icke böra upptagas i nu förevarande sammanhang.

Den å staten för kommendantsstaten under fjärde huvudtiteln uppförda
avlöningen till garnisonspastorn å Karlsborg, 3,000 kronor, utgjorde
nämligen en del av de löneförmåner, som enligt Kungl. Maj:ts på
ecklesiastikdepartementets föredragning den 13 juni 1913 meddelade beslut
tillkomme bemälde prästman såsom jämväl kyrkoherde i Karlsborgs
territoriella församling. I den mån denne befattningshavare ansåges
böra erhålla förbättrade löneförmåner, borde frågan därom lämpligen
upptagas antingen i samband med eventuell ändring i nämnda löneregleringsbeshit
eller vid beredande av löneförbättring åt prästerskapet
i andra territoriella församlingar.

Personal med
avlöning
endast i form
av arvode.

Oarnisons
pastorerna
å Karlsborg
och i Boden.

102

Personal yid
arméns
sjukhus.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

Beträffande avlöningen till garnisonspastorn i Boden ansåge de sakkunniga
sig böra erinra, hurusom i det vid statsverkspropositionen till
1914 års senare riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
(punkt 8) omförmälts, dels att enligt förslaget till ny
härordning skulle, med uteslutande ur vederbörliga stater av två arvoden
för regementspastorer vid Norrbottens regemente och Boden-Karlsborgs
artilleriregemente, under staten för kommendantsstäten uppföras ett
arvode om 4,000 kronor åt en garnisonspastor, dels ock att, vid genomförandet
av denna ändring från och med år 1915, endast ett belopp av

1,000 kronor syntes böra beräknas utöver vad som motsvarade nämnda
båda arvoden, tillhopa 2,000 kronor, för regementspastorer. I enlighet
med detta uttalande uppfördes från och med år 1915 arvodet för gamisonspastorn
i Boden till allenast 3,000 kronor, vilket belopp fortfarande
utginge oförändrat. Av vad sålunda förekommit hade de sakkunniga
funnit framgå, att frågan om ökning av arvodet till garnisonspastorn i
Boden gjorts beroende av tiden för nyuppsättning enligt härordnings
beslutet av ytterligare truppförband, avsedda för Bodens garnison, och
hade de sakkunniga däri funnit sig äga anledning att i sitt förslag till
tillfällig löneförbättring icke upptaga den nu ifrågavarande befattningshavaren.

Enligt arméförvaltningens merberörda förslag hade avsetts, att förbättring
i utgående arvoden skulle från och med år 1918 tillkomma följande
befattningshavare vid arméns sjukhus, i vilkas avlöning icke inginge
förmånen av fri kost, nämligen vid garnisonssjukhuset i Stockholm
underläkare, amanuens, apotekare, maskinist, maskinistbiträde, tvättpiga,
gårdsdräng och portvakt, vid garnisonssjukhuset å Karlsborg sjukhusväbel
samt vid garnisonssjukhuset i Boden sjukhusväbel, maskinist och
eldarbiträde.

Vad den ifrågasatta löneförbättringen för år 1918 anginge, hade de
sakkunniga icke funnit sig hava anledning i förevarande avseende ifrågasätta
annan ändring i arméförvaltningens förslag, än att löneförbättring
syntes icke böra tillkomma sjukhusväbeln vid garnisonssjukhuset å Karlsborg
eller den tvättpiga vi<^ garnisonssjukhuset i Stockholm, som av arméförvaltningen
upptagits till erhållande av dylik förmån. Vad sjukhusväbeln
å Karlsborg anginge, åtnjöte nämligen denne redan enligt nu gällande
stat arvode av 1,500 kronor eller samma belopp, till vilket enligt Kungl.
Maj:ts till innevarande års riksdag avlåtna förslag det nuvarande arvodet
å 1,000 kronor för sjukhusväbeln i Boden skulle från och med år 1919

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr'' 361.

höjas och vilket även skulle för sistnämnda år utgå såsom arvode för en
nyinrättad sjukhusväbelsbefattning vid garnisonssjukhuset i Stockholm.
Beträffande vidare den av arméförvaltningen föreslagna löneförbättringen
till eu tvättpiga vid garnisonssjukhuset i Stockholm, för vilken i 1918
års stat uppförts allenast ett arvode av 720 kronor utan några naturaförmåner,
hade de sakkunniga ansett sig icke böra upptaga detta förslag,
då nämnda arvode å 720 kronor, som för tre andra tvättpigor vid samma
sjukhus motsvarades av kontant arvode av 350 kronor jämte naturaförmåner
innefattande bland annat kost, syntes vara så avvägt, att alla
ifrågavarande befattningshavare skulle vara likställda i löneföimaner.
Genom tillerkännande av löneförbättring åt en av dem skulle nämnda
likställighet komma att rubbas.

Beträffande eventuell löneförbättring under år 1919 (och tiden därefter)
för ifrågavarande personal vid arméns sjukhus hade spörsmålet därom kommit
i ett i viss mån förändrat läge till följd därav, att Kungl. Maj:t till 1918
års riksdag avlåtit ett omfattande förslag till omorganisation av garnisonssjukhuset
i Stockholm och samtidigt föreslagit vissa avlöningsförbättringar
för personalen vid de övriga två sjukhusen. Förut vore redan omnämnt,
att sjukhusväbeln i Boden skulle få sitt arvode höjt från 1,000 kronor till
1,500 kronor, och någon arvodesförbättring därutöver för år 1919 syntes
icke böra för honom ifrågakomma. Då vidare de sakkunniga funnit sig
icke böra föreslå någon löneförbättring för sjukhusväbeln å Karlsborg för
år 1918, syntes någon sådan ej heller böra för år 1919 beredas denne befattningshavare.
Tillfällig löneförbättring för sistnämnda ar syntes vidare
ej bliva av nöden beträffande följande personal: 1) de underläkare vid
garnisonssjukhuset i Stockholm, som från och med år 1919 skulle
ersätta nuvarande underläkare och amanuens, till vilka enligt särskilt
medgivande av riksdagen arvoden för år 1918 utgå med respektive 3,000
kronor och 2,000 kronor; samtliga underläkare enligt den föreslagna nya
staten skulle nämligen utöver arvoden av 3,000 kronor eller 2,800 kronor
åtnjuta bland annat förmånen av fri kost, vilken förman icke tillkommer
de nuvarande befattningshavarna annat än för de dagar de äro jourhavande
läkare på sjukhuset, 2) maskinisterna vid garnisonssjukhusen
i Stockholm och i Boden, vilkas arvoden föreslagits att höjas från
1,200 kronor till 1,500 kronor, 3) maskinistbiträdet i Stockholm, vars
arvode enligt förslaget skulle höjas från 600 kronor till 1,200 kronor,

4) eldarbiträdet i Boden, som enligt förslaget skulle erhålla fri kost utöver
det nu utgående arvodet, samt 5) den ena av gårdsdrängarna i Stockholm
(i statförslaget benämnd gårdsvaktmästare, tillika trädgårdsmästare),

104

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

vars arvode föreslagits skola höjas från 1,000 kronor till 1,500 kronor,
dock med indragning av nuvarande förmån av fri bostad med bränsle
och lyse.

Slutligen hade de sakkunniga icke behövt för år 1919 upptaga
någon arvodesförbättring för portvakt vid garnisonssjukhuset i Stockholm,
vilken tjänst vore avsedd att indragas, liksom icke heller för de s. k.
tvättbiträdena vid samma sjukhus, vilka skulle ersätta de nuvarande tvättpigorna,
enär de förstnämnda föreslagits till erhållande av särskild
ersättning för kost. Ej heller syntes tillfällig löneförbättring böra för år
1919 beredas innehavaren av den föreslagna nya befattningen såsom
sjukhusväbel i Stockholm eller två med honom enligt förslaget väsentligen
likställda befattningshavare vid samma sjukhus, den ene förrådsförvaltare
och den andre köksföreståndare.

Fodermarsken Enligt förslag till 1918 års riksdag skulle vidare fodermarsken vid

vid ndskoian. ridskolan från och med år 1919 erhålla beklädnadshjälp med 60 kronor
att utgå utöver nuvarande förmåner, utgörande arvode 1,100 kronor
jämte två arvodestillägg å tillhopa 300 kronor samt vissa naturaförmåner.
Detta förslag hade de sakkunniga icke ansett innefatta tillräcklig anledning
att utesluta fodermarsken från tillfällig löneförbättring för år 1919.
Beloppet syntes dock -— i olikhet med vad arméförvaltningen i detta avseende
föreslagit år 1917 — böra för såväl år 1918 som år 1919, i enlighet
med eljest av de sakkunniga tillämpade grunder, beräknas allenast
på det fastställda begynnelsearvodet av 1,100 kronor.

Portväblar. Såsom förut omnämnts, hade det förslag till provisorisk löneregle ring,

som av arméförvaltningen framlagts i dess skrivelse den 1 mars
1917, beträffande arvodestagare avsett blott dem, vilkas befattningar toge
innehavarnas hela arbetstid i anspråk och för vilka avlöning vore av Kungl.
Maj:t och riksdagen bestämd samt utgjordes av allenast arvode eller av
arvode jämte andra naturaförmåner än kost. I enlighet med nämnda
begränsning hade i förslaget icke upptagits de för förvaltningen av de
permanenta verken i Boden anställda s. k. fortväblarna. Denna personal,
vilken icke funnes uppförd å någon av Kungl. Maj:t och riksdagen
gemensamt beslutad stat, åtnjöte emellertid från och med år 1911, utom
fria bostäder, arvoden å 1,200 kronor för år från anslaget till arméns
byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter m. m., för vilket
anslag stat årligen fastställdes av Kungl. Maj:t, sedan anslagets belopp
blivit av riksdagen prövat. I samband med avlåtande till riksdagen av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

105

förslag om höjning av nämnda anslag för beredande av medel för olika
ändamål, som sammanhängde med frågan om fortförvaltningens organisation,
hade Kungl. Maj:ti de beräkningar, som förelädes 1910 års riksdag,
upptagit arvoden å nämnda belopp, 1,200 kronor, för 6 fortväblar
med tillhopa 7,200 kronor. I skrivelsen angående regleringen av
utgifterna under fjärde huvudtiteln för år 1911, punkt 17, anförde
riksdagen i förevarande hänseende, att riksdagen visserligen funnit, att
fortväblar borde vid fästena anställas, men dock trott att, på grund av
fortenas belägenhet och om bostäderna för fortväblarna förlädes på lämpligt
sätt, fortväblarnas antal torde kunna inskränkas från sex till fyra, i
följd varav, och då varje fortväbels arvode beräknats till 1,200 kronor,
en nedsättning kunde ske i det av Kungl. Maj:t äskade anslaget med
2,400 kronor.

Ehuru fortväblarnas arvoden icke upptagits i någon av riksdagen
godkänd stat, hade de sakkunniga likväl funnit, att riksdagen genom
nämnda uttalande måste anses hava prövat arvodenas belopp. I enlighet
härmed hade de sakkunniga funnit det vara följdriktigast att i sitt
förslag till tillfällig löneförbättring medtaga jämväl ifrågavarande befattningshavare.

Vad till sist anginge storleken av den tillfälliga löneförbättring,
som enligt vad nu anförts borde beredas arvodestagare, hade de sakkunniga
ansett, att för flertalet av dessa befattningshavare löneförbättringen
borde i enlighet med de förslag, som förelädes 1917 års riksdag,
beräknas efter 20 procent av de enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut
i stat uppförda arvodesbeloppen, dock med bortseende i förekommande
fall från ålderstillägg och med avrundning nedåt i likhet med vad
för annan personal ifrågasatts. Beträffande arméns rullföringspersonal på
fastlandet ävensom sjörullföringspersonalen syntes emellertid en något
högre löneförbättring vara nödvändig.

I detta hänseende ville de sakkunniga erinra, att den nu utgående
avlöningen till nämnda personal syntes hava bestämts under förutsättning,
att arbetet inom rullföringsexpeditionen skulle lämna tid övrig för annan
sysselsättning. Särskilt efter år 1914 hade emellertid detta arbete till
följd av den nya värnpliktslagens bestämmelser och därav föranledda
ändringar i de värnpliktigas rullföring m. m. ökats i sådan omfattning,
att möjlighet för rullföringspersonalen att förvärva inkomster genom
arbete på annat håll torde få anses utesluten. Med hänsyn härtill hade
de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att de nu utgående dagarvodena

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 321 häft. (Nr 361.) 14

Löneförbätt ringens storlek.

106

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 361.

måtte höjas med 2 kronor 50 öre för dag eller 912 kronor 50 öre
för år för rullförings- och sjörullföringsbefälhavare på fastlandet samt
officer vid Stockholms stads rullföringsområde och med 2 kronor för dag
eller 730 kronor för år till rullföringsbiträden på fastlandet samt sjörullföringsbiträden.

Vid behandlingen av denna fråga hade de sakkunniga fäst sin uppmärksamhet
vid att, medan enligt nu gällande bestämmelser biträde
vid Stockholms städs rullföringsområde uppbure 3 kronor 50 öre för dag,
utginge motsvarande ersättning till personal vid övriga rullföringsområden
å fastlandet, således även vid Stockholms lantrullföringsområde, med 3
kronor för dag. Då nu även Stockholms lantrullföringsområde hade och
borde hava sin expedition förlagd till Stockholm, kunde det ifrågasättas,
huruvida icke dess personal borde åtnjuta enahanda ersättning som personalen
vid stadsrullföringsområdet. I samband med ett mera definitivt
ordnande av rullföringspersonalens avlöningsförhållanden borde detta
spörsmål tagas i övervägande.

Då ersättningen till rullföringspersonalen utginge med visst belopp
för dag, syntes någon avrundning här icke böra ifrågakomma.

Beträffande rullföringspersonalen på Gottland hade de sakkunniga
icke ansett sig böra framlägga något förslag till tillfällig löneförbättring,
då denna personals avlöning vore till storleken bestämd av Kungl. Maj:t
och sålunda torde kunna lättare jämkas efter förefallande behov.

Arméförvaltningen erinrar i sitt utlåtande den 6 april 1918, att
bestämmelser rörande rullföringspersonalen på Gottland meddelats genom
nådigt brev den 15 december 1911. Enligt dessa bestämmelser åtnjöte
rullföriugsbefälhavare, tillika landstormsområdesbefälhavare, på Gottland
ett arvode av 1,640 kronor för år samt rullföringsbiträde, tillika landstormsförrådsförvaltare,
ett arvode av 730 kronor för år. Kostnaderna
för nämnda personals avlöning bestredes av anslaget till värnpliktigas
avlöning, inskrivning och redovisning m. m. I beräkningen av nämnda
anslag inginge nämligen ett belopp av 13,000 kronor, som beräknats
dels för rullföringspersonalens avlöning dels ock för vissa andra ändamål.

Arméförvaltningen ansåge att därest förslag om tillfällig löneförbättring
åt rullföringspersonalen på fastlandet nu förelädes riksdagen,
även frågan om motsvai-ande förmån åt rullföringspersonalen på Gottland
borde underställas riksdagens prövning, helst som kostnaderna för arvo -

107

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

désökning åt sistberörda personal syntes böra utgå från blivande anslag
för en tillfällig löneförbättring vid armén, enär det för deras avlöning
nu beräknade beloppet icke lämnade tillgång till beredande av lone °kmiDen

löneförbättring, som borde tillerkännas rullföringspersonalen på
Gottland, ansåge arméförvaltningen böra sättas till samma belopp, som
föreslagits för motsvarande personal på fastlandet, eller till 2 kronoi
öre per dag för rullföringsbefälhavare och 2 kronor för dag åt rullföringsbiträde.

De sakkunniga framhålla, att tillfällig löneförbättring icke torde
böra till arvodestagare, som nu avses, utgå i sådana fall, da till uppehållande
av dylik befattning mot åtnjutande av darmed förenat arvode
undantagsvis förordnas officer eller underofficer pa aktiv stat.

Då de medel, från vilka rullföringspersonalen på Gottland avlönas,
icke lämna tillgång att bereda denna personal någon löneförbättring,
synes det lämpligt, att frågan därom upptages i nu förevarande sammanhang.
Jag anser mig kunna tillstyrka, att ifrågavarande personal
måtte tillerkännas tillfällig löneförbättring att, i enlighet med armé
förvaltningens förslag, utgå med samma belopp, som avsetts för motsvarande
personal på fastlandet, eller med 2 kronor 50 ore for dag till

rullföringsbefälhavare, tillika landstormsomradesbefalhavare, och “ed
2 kronor för dag till rullföringsbiträde, tillika landstormsforradslo

Vad i övrigt angår de sakkunnigas förslag beträffande tillfällig löneförbättring
åt personal, vars avlöning utgår endast i form av arvo e,
har iag icke funnit anledning framställa någon erinran i annat avseende
än så vitt angår garnisonspastorn i Boden. Denne befattningshavar
skulle enligt de sakkunnigas förslag icke bliva delaktig av den tilltal ig
löneförbättringen, och hava de sakkunniga därvid erinrat, att enligt191
års förslag till ny härordning ett belopp av 4,000 kronor avsetts till
arvode åt eu garnisonspastor i Boden, men att från och med ar 1915
arvodet uppförts allenast med 3,000 kronor, vilket belopp fortfarande
utginge oförändrat. Av vad i ärendet förekommit ansåge de sakkunniga
framgå, att frågan om ökning av arvodet _ till garnisonspastorn
i Boden gjorts beroende av tiden för nyuppsättning enligt liarordningsbeslutet
av ytterligare truppförband, avsedda for Bodens gar
nison.

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Med avseende härå ber jag få erinra, att uppsättningen av de truppförband,
som avsetts för Boden, torde vara fullbordad med 1920 års

detJTr iST T/611;, f°r höjandf av garnisonspastorns arvode till
f Ijl a™edda beloppet torde alltså inom kort vara förhanden.

Llndp f U det.1b1lUlgt» at* ifrågavarande prästman i likhet med Övriga
arvodestagare, för vilka arvodesbefattningen är att anse som huvudsyssfa
kommer i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Beloppet av denna

°“f “n?7 t0rdede regler, som skulle i liknande fall tillämpas
hora beräkna till 20 procent av arvodesbeloppet, 3,000 kronor och
således hora bestämmas till 600 kronor. ’

med Dd? *il!qfälKga löneförbättring, som enligt de sakkunnigas förslag
år dlö1« andr“f.ar’ ®om av mig i det föregående förordats, skulle fö?

av efterföljande‘tablå?1 k°"ma «« del, framgå

Befattning.

Arvode.

Tillfällig löneför-bättring.

Anmärkningar.

År 1918.

År 1919.

År 1918.

1 År 1919.

Itullföringspersonal:
Befälhavare för Stockholms stads
rullföringsområde

2,190

2,190

912

50

912

50

Övriga rullföringsbefälhavare å
fastlandet ............

1,825

1,825

912

50

912

50

Officer vid Stockholms stads rull-foringsområde ....

1,825

1,825

912

50

912

50

*

Biträde vid Stockholms stads rull-foringsområde..................

1,277

50

1,277

50

730

730

Biträde vid övriga rullföringsom-råden å fastlandet

1,095

1,095

730

730

Rullföringsbefälhavare (tillika land-stormsområdesbefälhavare) på
Gottland.....................

1,640

1,640

912

50

912

50

Rullföringsbiträde (tillika land-stormsförrådsförvaltare) på Gott-land ......

730

730

730

730

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

109

Tillfällig löneför-

Befattning.

bättring.

Anmärkningar.

It 1918.

År 1919.

År 1918.

År 1919.

övrig personal:

Bibliotekarie vid generalstaben ...

1,500

1,500

300

300

Aktuarie vid generalstaben.........

1,500

—

1,500

—

300

—

300

—

Garnisonspastor i Boden............

3,000

—

3,000

—

600

—

600

—

Kommendant i Stockholm..........

Vaktmästare vid kommendantska-

3,000

—

3,000

—

600

—

600

—

pet i Stockholm ...................

900

—

900

—

175

—

175

—

Kommendant å Karlsborg .........

3,000

—

3,000

—

600

—

600

—

Maskinist vid krigshögskolan......

1,200

—

1,200

—

225

—

225

—

» » artilleri- och ingen-jörhögskolan ........................

1,200

—

1,200

—

225

—

225

—

Dessutom vissa natura-

förmåner och arvo-

Fodermarsk vid ridskolan..........

1,100

—

1,100

—

200

—

. 200

—

destillägg å 300 kro-nor samt år 1919

beklädnadsersättning
\ med 60 kronor.

Fortväbel................................

Garnisonssjukhuset i Stockholm:

1,200

—

1,200

—

225

—

225

—

Dessutom fri bostad.

Underläkare ........................

3,000

__

3,000

_

600

_

_

_

1 Dessutom vissa natura-

> förmåner, varibland

Underläkare ........................

3,000

—

2,800

—

600

—

—

—

år 1919 kost.

Amanuens ..........................

2,000

3,500

_

_

_

400

_

_

Apotekare............................

—

3,500

—

700

—

700

—

Maskinist ............................

1,200

—

1,500

—

225

—

—

—

JDessutomfri bostad med
\ bränsle och lyse.

Maskinistbiträde...................

660

—

1,200

—

125

—

—

—

Gårdsdräng..........................

Gårdsvaktmästare, tillika snic-

1,000

—

—

—

200

—

„ -

—

1 Dessutom fri bostad med
j bränsle och lyse.

kåre............

—

—

1,000

—

—

—

200

—

j

Gårdsdräng..........................

Gårdsvaktmästare, tillika träd-

1,000

—

—

—

200

—

—

—

(Dessutom fri bostad med
\ bränsle och lyse.

gårdsmästare.....................

—

—

1,500

—

_

—

—

—

Portvakt..............................

400

—

—

—

75

—

—

—

(Dessutom fri bostad med
\ bränsle och lyse.

Garnisonssjukhuset i Boden:

(År 1918 fri bostad, år

Sjukhusväbel........................

1,000

—

1,500

—

200

—

_

—

| 1919 fri bostad med

( bränsle och lyse.

Maskinist.............................

1,200

—

1,500

—

225

—

—

—

(Dessutom fri bostad,
\ bränsle och lyse.

Eldarebiträde........................

630

630

—

125

—

—

—

År 1919 dessutom kost.

no

Ifrågasatt
löneförbättring
för farirer
av 1.
klassen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Av arméförvaltningen har i ämbetsverkets skrivelse den 6 april 1918
föreslagits, att även arméns furirer av 1. klassen måtte bliva delaktiga
av den tillfälliga löneförbättringen.

I detta avseende torde böra erinras, att enligt de förslag rörande
provisorisk lönereglering för personal vid armén och marinen, som av
armé- och marinförvaltningama avgåvos i mars 1917, samt i de till
riksdagen avlåtna propositionerna i ämnet allt manskap vid armén både
undantag^ från den ifrågasatta löneregleringen, medan densamma ansågs
böra omfatta jämväl marinens underofficerskorpraler ävensom gifta
eller eljest försörjningspliktiga korpraler vid flottan. De sakkunniga
hava i sitt betänkande så till vida ställt sig på samma ståndpunkt, att
förslag framlagts rörande tillfällig löneförbättring, till belopp av minst
125 högst 725 kronor, för underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden);
beträffande marinens korpraler (manskap i 2. lönegraden) hava
däremot de sakkunniga i särskilt utlåtande förmält sig icke hava funnit
anledning föreslå tillfällig löneförbättring.

Med erinran om vad de sakkunniga i sitt betänkande härom föreslagit,
anför arméförvaltningen i sitt ovanberörda utlåtande:

Förslaget om arméns manskap överensstämde visserligen med arméförvaltningens
hemställan i dess skrivelse av den 1 mars 1917, men
ansåge arméförvaltningen, som icke hittills haft tillfälle yttra sig om
den åtskillnad mellan manskapet vid armén och marinen, som fått uttryck
i de till 1917 års riksdag avlåtna propositionerna nr 154 och 158, sig
böra nu uttala, att en höjning av avlöningen åt vissa underofficerskorpraler
enligt billighetens krav jämväl borde medföra en höjning i de
nuvarande kontanta förmånerna för furirerna av 1. klassen. Därjämte
borde beaktas, att till följd av inträdande ökad skillnad i avlöningsförhållandena
vid armén och marinen rekryteringen av ifrågavarande
personalkategori vid armén, som enligt vad erfarenheten utvisat redan
förut mött svårigheter, komme att än ytterligare försvåras.

Ett särskilt stöd för behovet av löneförbättring för furirer av 1.
klassen läge däri, att de sakkunniga i fråga om utgångspunkten för den
lönetursberäkning, som enligt de ifrågasatta grundlinjerna för en definitiv
lönereglering för underofficerare vid armén och marinen skulle tilllämpas
vid utbekommande av ålderstillägg, föreslagit likställighet mellan
å ena sidan underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden för manskap
och å andra sidan sådan furir av 1. klassen, som vunnit underofficerskompetens
enligt de från och med utbildningsåret 1916—1917 gällande bestämmelserna.

Aven om organisatoriska förhållanden kunde betinga, att, i avbidan
på lösningen av den av de sakkunniga omnämnda frågan om ersättande

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

vid marinen av vissa beställningar i 1. lönegraden för manskap med
underofficersbeställningar, den till uppflyttning ifrågasatta delen av de
förstnämnda sattes på annat plan än furirerna av 1. klassen, syntes dock
åtgärd böra vidtagas för att såvitt möjligt likställa furirerna av 1. klassen
med de i manskapsbeställning kvarstående underofficerskorpralerna.

I likhet med vad av de sakkunniga framhållits i fråga om underofficerskorpralerna,
torde först i samband med uppgörande av förslag till
eu definitiv lönereglering böra anställas utredning rörande frågan, huru
stor avlöningsförbättring borde vid en sådan lönereglering för armens
personal ifrågakomma för furirerna av 1. klassen, samt i vad man förbättringen
borde utgå med olika efter antalet tjänstår växlande belopp.
Vid samma utredning borde även tillses, om icke, såsom av inspektören
för infanteriet enligt en i statsrådsprotokollet angående fjärde huvudtiteln
till 1918 års riksdag (sid. 109) omnämnd framställning i fråga om infanteriet
ifrågasatts, antalet underofficersbeställningar vid arméns olika
truppförband borde ökas för tillgodoseendet av för utbildningsarbetet
tillräcklig personal samt för beredande av bättre befordnngsmojhghet

för underbefälet. „ , ,

Intill dess utredning i dessa delar kommit till stånd, _ borde emellertid
frågan provisoriskt lösas genom lämplig löneförhöjning för furirerna
av 1. klassen, så att deras löneförhållanden komme att ungefärligen
motsvara den begynnelseavlöning, som enligt förslaget skulle tillkomma
det marina manskap av 1. lönegraden, som icke intjänt lönetilläo-g
enligt stat. Eu jämförelse visade, att för närvarande till de
furirer av 1. klassen, som åtnjöte högsta kontanta avlöningen, nämligen
gifta och vissa, som varit gifta, på ort utom Stockholm, Göteborg och
Boden utginge lön 600 kronor, dagavlöning 182 kronor 50 ore och lonetillägg
180 kronor eller tillhopa 962 kronor 50 öre, medan underolhcerskorpraler
med lön i 1. lönegraden likaledes å ort utom Stockholm
eller Göteborg, som icke hunnit intjäna lönetillägg, skulle uppbara lon
540 kronor, dagavlöning 292 kronor, inkvarteringsbidrag 180 kronor,
uppmuntringspenningar 54 kronor 75 öre samt tillfällig löneförbättimg
125 kronor, tillhopa 1,191 kronor 75 öre. Skillnaden i kontanta löneförmåner
skulle alltså komma att uppgå till 229 kronor 25 _ ore.

Härtill komme, att då riksdagen, utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit,
vid beviljande av krigstidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
för år 1918 till erhållande av den s. k. grundplåten å 365 kronor upptagit
även de underofficerskorpraler, vilka åtnjöte inkvarteringsbidrag,
d v. s. det övervägande flertalet av personalen, arméns furirer av 1.
klassen bleve i än högre grad missgynnade, ehuru de liksom under -

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

unteoffiZytat 1 0mfa“”“g m4S‘e ‘ “SPl4k för

För att utjämna nämnda skillnad, 229 kronor 25 öre, ansåge arméforvaltmngen
det hora ifrågasättas, om icke, i huvudsaklig överensstämmelse
med det _i statsrådsprotokollet till 1918 års riksdag omnämnda
förslaget om höjning av dagavlönmgen för arméns fast anställda manskap,
danbiand för furir av 1. klassen med 50 öre, en var sådan befattnmgshavare
borde från och med år 1918 tillerkännas en tillfällig löneförbättring
av i jamnat tal 175 kronor för år räknat. Någon höjning av
detta belopp efter treårsperioder, såsom föreslagits beträffande underofficerskorpralernas
oneförbättrmg, ansåge arméförvaltningen åtminstone för
närvarande icke böra ifrågasättas.

°ePT:f::ntS- ^ Med avseende å detta arméförvaltningens förslag torde jag få erinra,
att furu-beställningarna av 1. klassen tillkommit enligt 1914 års härordnmgsbeslut,
i det att de förutvarande distinktionskorpralsbefattningarna
da indrogos och i deras ställe inrättades furirbeställningar av 1. och
. klassen- Medan därvid furirer av 2. klassen erhöllo samma löneförmaner,
som tillkommit de förutvarande distinktionskorpralerna, bestämdes
löneförmånerna för furirer av 1. klassen till ett 240 kronor högre belopp.
JJarjamte^ kunna sistnämnda beställningshavare komma i åtnjutande nv
e efter ^ ar 1914 införda anställnings- och rekapitulationspremierna samt,
vid avgang från tjänsten, avskedspremier, vartill komma krigstidstilläggoch
kngstidshjalp och enligt beslut av 1917 års riksdag äger furir,
som ar gift eller änkling med minderårigt barn och vilken har en tjänstetid
av minst sex ar, att därjämte uppbära ett särskilt lönetillägg av 18Ö kronor.

_ Med hänsyn till de avlöningsförmåner, som sålunda förenats med
de i samband med 1914 års härordning nytillkomna furirbeställningarna
av 1. klassen, synes anledning icke föreligga att, då det nu gäller att
rmga avlöningsförmånerna upp till den nivå, som kan anses betingad
P.V,lafet fore krigsutbrottet, bereda furirer av 1. klassen tillfällig löneförbättring.
Ett ytterligare skäl för att icke i förevarande sammanhang
ingå pa fragan om löneförmånerna för underbefälet av manskapsgrad är,
att jag, pa grund av de vid truppförbanden rådande, synnerligen stora
vakanserna bland detta underbefäl, ämnar taga under omprövning, huruvida
icke en fullständig omläggning av volontärinstitutionen vid armén
bor aga rum.

Vad angår den föreslagna löneförbättringen för marinens undero
cerskorpraler (manskap i 1. lönegraden), torde böra uppmärksammas,
att fråga väckts om överflyttande till marinens underofficerskår av samtliga
eller åtminstone det övervägande flertalet av dessa beställningshavare,
och enligt vad chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat mig,

113

Kimgl. Maj.ls- Nåd. Proposition Nr 361.

har behandlingen av detta ärende fortskridit så långt, att han är beredd
att senare i dag anmäla detsamma för Kungl. Maj:t för avlåtande av
proposition till riksdagen. Man torde under dessa förhållanden få anse,
att frågan om löneförbättring för marinens underofficerskorpraler (manskap
i 1. lönegraden) föreligger i helt annat skick än motsvarande
spörsmål beträffande arméns furirer.

På dessa grunder synes mig det riktigaste vara att nu icke upptaga
spörsmålet om förbättring i furirernas löneförmåner till avgörande.

Det huvudsakliga av de förslag, som de sakkunniga sålunda fram- speciaiförcställt
angående den tillfälliga löneförbättringen, har av de sakkunniga
sammanfattats i särskilda »grunder för tillfällig löneförbättring under
åren 1918 och 1919 för viss personal vid armén» och »grunder för tillfällig
löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss personal vid
marinen». Jag kommer att i det följande återgiva dessa grunder, såvitt
armén angår, med av mig ifrågasatta jämkningar och torde nu få
redogöra för de sakkunnigas motivering för några bland de bestämmelser,
som innehållas i nämnda grunder.

Beträffande officerare eller underofficerare, vilka överflyttats från överflyttning
armén till marinen eller omvänt eller från ett till annat truppförband tf^nmaarr”éenn
inom armén hade det synts de sakkunniga självfallet, att dessa officerare m. m.
och underofficerare skulle, därest vid överflyttningen intet avbrott i anställningen
ägt rum, äga såsom tjänstår för erhållande av löneförbättring
i den beställning, till vilken löntagaren överflyttats eller vilken han nu
innehade, tillgodoräkna sig tiden för anställning i den förra beställningen.

Enligt beslut i sammanhang med 1914 års härordning skulle arméns Kaptener vid
intendenturkår omorganiseras från civilmilitär till rent militär kar. De ar“eénntarJ(nåt]!;n
förutvarande beställningarna såsom underintendent, intendent av 2.
klassen och intendent av 1. klassen förändrades därvid till beställningar
för respektive löjtnant av 1. klassen, kapten av 2. klassen och kapten
av 1. klassen. 1 anledning härav syntes föreskrift böra meddelas, att
tjänstetid i beställning såsom underintendent eller intendent av 2. eller
i. klassen finge av nuvarande kaptener vid intendenturkåren i viss ordning
tillgodoräknas för erhållande av löneförbättring. Beträffande löjtnanter
vid nämnda kår vore eu motsvarande föreskrift icke av behovet
påkallad.

Efter vad förut vore nämnt, borde vid tjänstårsberäkningen icke fa Tjänstledighet
inräknas tid, varunder vederbörande beställningshavare, efter erhållet avsked,
med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i regemente samtlig» aviöBihany
till riksdagens protokoll 1918. 1 sund. HdI höft. (Nr ,161.) 15 »Inge"

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

(kår), intill dess beställning på stat ånyo vnnnits. Enahanda bestämmelse
borde gälla även beträffande tid, varunder beställningshavaren åtnjutit
tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner.

Förnyad I vad män föregående tjänstetid finge för erhållande av löneförbätt efteferh&nft

ring tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked i
avsked. annan ordning, än nyss är sagt, och därefter vunnit förnyad anställning
med lön på stat, syntes böra bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning
i varje särskilt fall.

Underofficers Beträffande officer, som från underofficersbeställning vunnit officersbefofficers-tiU
befordran, syntes av skäl, som anförts i det föregående (jfr sid. 45—46 här
bestallning, ovan), höra föreskrivas, att tillfällig löneförbättring skall till sådan officer
utgå med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning i varje fall
kommer att motsvara den avlöning, som vid befordringstillfället tillkommit
honom å underofficersbeställningen, däri inräknat den tillfälliga
löneförbättringen. En dylik bestämmelse syntes emellertid icke vara
erforderlig beträffande de synnerligen fåtaliga fall, då sådan befordran
förekommit under tiden, innan den tillfälliga löneförbättringen skulle
träda i kraft.

Förordnande Då löntagare vid någon av de militära kårerna förordnades att uppei
succession. hålla ämbete eller tjänst inom annan gren av statsförvaltningen och med
anledning därav frånträdde sina löneförmåner å den egna beställningen,
eller då sådan löntagare erhölle längre tids ledighet med skyldighet att
frånträda samtliga löneförmåner, hade den sålunda uppkomna tillfälliga
vakansen plägat fyllas genom uppflyttning till den lediga graden av annan
från närmast lägre grad och så vidare i succession inom vederbörlig kår.
I samband därmed hade Kungl. Maj:t plägat förordna, antingen att den
lediga avlöningen skulle uppbäras i stället för egna löneförmåner grad
efter grad, som kunde beröras av dylik uppflyttning, eller ock att av de
medel, som i följd av löneförmånernas frånträdande blivit tillgängliga,
skulle till den äldste inom var och en av ifrågakommande grader, vilken
icke vore i åtnjutande av lön i sådan grad (eller löneklass), utgå skillnadsavlöning
till sådant belopp, att den uppflyttade komme i åtnjutande
av enahanda avlöning, som om han innehade lön på stat för vederbörlig
grad. Då den militära personalens avlöning icke vore förbunden med den
befattning en var beklädde, kunde sålunda här icke sägas vara fråga om
ett vikariat i samma bemärkelse som inom den civila statsförvaltningen,
utan en dylik uppflyttning vore mera jämförlig med en verklig befordran

115

Kungl Maj ds Nåd. Proposition Nr 361.

till lön på stat, givetvis med den skillnaden, att någon förändring i den
till de högre löneförmånerna berättigade löntagarens pensionsförhållanden
icke inträdde. Under dessa förhållanden borde enligt de sakkunnigas
mening till den, som i nu nämnd ordning bleve berättigad till avlöning i
högre grad (eller löneklass), tillfällig löneförbättring utgå enligt i huvudsak
enahanda regler, som skolat gälla, därest han varit utnämnd till beställningen
på stat.

Det borde här anmärkas, att vid annan tjänstledighet, än nu nämnts,
ett liknande förhållande icke kunde inträda, då nämligen dels den militära
organisationen medgåve, att personalen kunde utan ändring i avlöningsförmåner
placeras i än den ena än den andra befattningen, dels
ock vid tjänstledighet avlöningen icke till någon del frånträddes i andra
fall, än då tjänstledigheten vore av längre varaktighet, i vilka fall dock
endast dagavlöningen kunde ifrågakomma att indragas.

I regel borde emellertid vid sådana förordnanden, som nu nämnts,
den tillfälliga löneförbättringen, då dess storlek vore beroende av antalet
tjänstår, utgå med allenast det lägsta belopp, som å den högre beställningen
kunde ifrågakomma. Officer, som förordnades å kaptensbeställning
i 2. klassen, borde sålunda, utöver den med dylik beställning förenade
avlöningen å stat, uppbära tillfällig löneförbättring med allenast
550 kronor. På grund därav, att de allmänna löneskalorna enligt de
sakkunnigas förslag delvis ingrepe i varandra, särskilt vad underofficerare
anginge, skulle det emellertid med en dylik anordning kunna inträffa*
att den till högre beställning förordnade finge'' vidkännas minskning
i sina löneinkomster. Till undvikande härav borde givas ett allmänt
stadgande därom, att i fall, varom nu vore fråga, löneförbättringen
städse skulle utgå med det för den högre beställningen fastställda lägsta
belopp, som erfordrades för att den sammanlagda avlöningen under förordnandet
skulle motsvara minst den sammanlagda avlöning, som tillkomme
den förordnade å hans egen beställning.

Enligt de provisoriska löneregleringar, som under de senare åren varit
gällande för befattningshavare i statsdepartementen och vissa centrala
ämbetsverk, hade såsom regel varit stadgat, att av de provisoriska
avlöningstilläggen viss del skulle anses såsom lön, viss del såsom
tjänstgöringspenningar och viss del såsom ortstillägg. Sålunda skulle
exempelvis av det belopp, 1,200 kronor, varmed provisoriskt avlöningstillägg
i allmänhet utgått till kanslisekreterare, 700 kronor anses såsom
lön, 100 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 400 kronor såsom
ortstillägg.

Tillfällig
löneförbättring
likställd
med lön m. m.

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Beträffande de tillfälliga löneförbättringar, som under senare tider
medgivits åtskilliga i statens tjänst anställda civila befattningshavare, hade
däremot i regel föreskrivits, att löneförbättringen skulle utgå till befattningshavare
i samma ordning som lönen vid tjänsten eller, där avlöningen
vid tjänsten utginge i form av arvode, i samma ordning som detta. Så
hade skett exempelvis beträffande den tillfälliga löneförbättring, som för
år 1918 tillerkänts lärarpersonal vid de allmänna läroverken och vissa
andra statens undervisningsanstalter (svensk författningssamling år 1917
nr 811). Det borde även erinras, att det krigstidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, som utgått under år 1917, ansetts böra tillhöra
lönen och odelat tillkomma befattnings innehavare, även om han under
tjänstledighet avstått lönen helt eller delvis. Detsamma hade föreslagits
beträffande krigstidstillägg åt dylika befattningshavare under innevarande
år.

Vad anginge den tillfälliga löneförbättring, som nu föresloges för
personal vid armén och marinen, hade de sakkunniga ansett densamma
så mycket hellre böra hänföras till lönen, som enligt de ifrågasatta nya
löneskalorna dagavlöningen skulle i vissa fall utgå med samma eller
lägre belopp, än vad nu vore förhållandet, Därjämte borde framhållas,
att med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena och sättet för avlöningens
utbetalande vid armén och marinen en motsatt anordning utan tvivel
skulle särskilt ur räkenskaps- och redovisningssynpunkt befinnas mindre
tillfredsställande.

De sakkunniga förordade således, att den tillfälliga löneförbättring,
varom nu vore fråga, skulle anses tillhöra lönen och till vederbörande
utgå i samma ordning som denna; där avlöningen endast utginge i form
av arvode eller stipendium, borde givetvis den tillfälliga löneförbättringen
anses tillhöra arvodet eller stipendiet och utgå i samma ordning, som
för sådan avlöning vore stadgad.

Personal, som
åtnjuter
krigslön.

I reglementet för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglementet)
den 24 november 1916, vilket reglemente enligt nådiga
kungörelsen den 16 november 1917 äger fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1918, är uti § 5 mom. 1 stadgat, att till personal, som åtnjuter
krigslön, icke skola utgå densamma å stat eller eljest tillförsäkrade
fredsavlöningsförmåner. Då beloppet av krigslönen, i den mån den skulle
utgå efter den lägre krigslönetariffen, i regel icke vore större än den för
vederbörliga löneklasser i stat fastställda fredsavlöningen (lön, dagavlöning,
inkvarterings- och servisbidrag samt ersättning för bränsle och
lyse) vederbörligen omräknad efter terminsbelopp, samt krigslön efter

117

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

den högre krigslönetariffen också beräknats efter nämnda fredsavlöning,
med tillägg av det s. k. lägre traktamentet för tjänstgöring utom förläggningsorten,
hava de sakkunniga ansett rättvist, att den tillfälliga
löneförbättring, varom nu vore fråga, finge tillgodokomma även den personal,
som vid tillträdande av krigslön hade att avstå angivna, i den
ordinarie fredsavlöningen ingående förmåner. Däremot syntes, på sätt
av arméförvaltningen framhölls i dess skrivelse den 1 mars 1917 (sid.

119 i betänkandet), skäl icke föreligga för ett medgivande, att arvodestagare,
för vilka tillfällig löneförbättring skulle ifrågakomma, finge bibehållas
vid sådan förmån, i den mån de på grund av anställning vid mobiliserat
truppförband vore eller komme i åtnjutande av krigslön. För
befattningshavare av nu avsett slag, vilka huvudsakligen utgjordes av
officerare eller underofficerare med pension och fyllnadspension, torde
nämligen krigslönen i regel överstiga sammanlagda beloppet av pensionen,
arvodet och den tillfälliga förbättringen av detsamma.

Arméförvaltningen har slutligen i sitt utlåtande den 6 april 1918 Tillfällig iönefäst
uppmärksamheten vid ett spörsmål, för vilket jag nu anhåller att vld befor(irfn.
få redogöra.

Det skulle, yttrar arméförvaltningen, vid befordran av viss personal
kunna inträffa, att denna efter befordran finge mindre avlöning, än den
förut innehaft. Detta bleve exempelvis fallet, om en tygförvaltare av
2. klassen, vilken intjänt ålderstillägg enligt nuvarande stat, befordrades
till tygförvaltare av 1. klassen (jfr sid. 100 här ovan). Samma förhållande
inträdde, om förrådsförvältare vid intendenturkåren med intjänat
ålderstillägg enligt stat befordrades till departementsskrivare eller
om sergeant av 1. klass med högst eller näst högsta lönebeloppet bleve
tyg- eller fabriksskrivare.

Genom de jämkningar i fråga om beloppen av den tillfälliga löneförbättringen
för viss civilmilitär personal, som av arméförvaltningen
föreslagits, skedde ej någon ändring härutinnan.

För undanröjande av de olägenheter, som kunde vara förenade härmed,
syntes i de av de sakkunniga föreslagna grunderna böra införas
ett stadgande av innehåll att, därest efter ingången av år 1918 militär
beställningsh av are erhölle civilmilitär beställning, eller innehavare av eu
civilmilitär beställning befordrades till annan sådan samt avlöningsförmånerna
för den senast erhållna beställningen, med inräknande av därför
bestämd löneförbättring, skulle uppgå till lägre belopp, än som tillkommit
löntagaren, därest han kvarstått i den tidigare beställningen,
lian skulle äga uppbära tillfällig löneförbättring till så stort belopp, att

118

Departements

chefen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

hans sammanlagda avlöning å den nya beställningen icke komme att
understiga den avlöning, däri inberäknat den tillfälliga löneförbättringen,
som han skulle ägt uppbära, därest han kvarstått i den tidigare beställningen.

Stadgandet syntes lämpligen kunna införas såsom ett nytt moment
under § 4 i de föreslagna grunderna för den tillfälliga löneförbättringen
vid armén.

Mot de sakkunnigas i det föregående återgivna förslag till föreskrifter
för vissa specialfall har jag icke funnit anledning göra någon
erinran.

Till undanröjande av den oegentlighet i lönehänseende, som, på sätt
av arméförvaltningen påvisats, skulle kunna förekomma vid vissa fall
av befordran, torde ett särskilt stadgande böra meddelas i överensstämmelse
med ämbetsverkets förslag.

Med åberopande av vad i det föregående anförts får jag nu framlägga
följande förslag till

Grunder för tillfällig löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss

personal vid armén.

§ I 1.

Officerare och underofficerare på aktiv stat äga med de undantag
och enligt de särskilda bestämmelser, som nedan stadgas, uppbära
tillfällig löneförbättring för åren 1918 och 1919 för den beställning, i
vilken lön på stat åtnjutes, med följande belopp för helt år räknat:

överste ...................................................................

med

800 kronor

överstelöjtnant ..................................................

1,100

»

major......................................................................

»

750

kapten (ryttmästare) av 1. klassen, som vid
början av det år, löneförbättringen avser,
uppnått följande antal tjänstår:

minst 3 och mindre än 6.......................

))

50

minst 6 och mindre än 9......................

»

550

»

minst 9 .........................................................

»

1,050

119

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 361.

kapten (ryttmästare) av 2. klassen, som vid
början av det år, löneförbättringen avser,
uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3 ............................................. med 550 kronor

minst 3 och mindre än

6......................

»

1,050

»

minst 6 och mindre än

9........................

»

1,550

minst 9 ............................

))

2,050

)j

löjtnant av 1. klassen, som
det år, löneförbättringen
följande antal tjänstår:
minst 3 och mindre än

vid början av
avser, uppnått

400

6........................

minst 6 och mindre än

9........................

800

minst 9...............................

»

1,200

))

löjtnant av 2. klassen, som
det år, löneförbättringen

vid början av
avser, uppnått

följande antal tjänstår:

450

mindre än 3 ....................

»

»

minst 3 och mindre än

6........................

850

»

minst 6 och mindre än

9 .....................

»

1,250

minst 9 .............................

1,650

underlöjtnant (fänrik), som

vid början av

det år, löneförbättringen
följande antal tjänstår:

avser, uppnått

100

mindre än 3 ....................

)>

»

minst 3 .............................

»

400

»

fanjunkare (styckjunkare), som vid början

av det år, löneförbättringen avser, uppnått

följande antal tjänstår:

300

mindre än 3 ...................

D

y>

minst 3 och mindre än

6........................

))

500

»

minst 6 och mindre än

9........................

))

700

»

minst 9 och mindre än

12 .....................

y>

900

>

minst 12............................

»

1,100

»

sergeant av 1. klassen, som

vid början av

det år, löneförbättringen
följande antal tjänstår:

avser, uppnått

300

mindre än 3

»

»

minst 3 och mindre än

0........................

»

500

»

minst G och mindre än

9........................

»

700

»

minst 9 och mindre än

12 ....................

900

minst 12..........................

1,100

120

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 361.

sergeant av 2. klassen, som vid början av
det år, löneförbättringen avser, uppnått
följande antal tjanstår:

mindre än 3

med 420 kronor
» 620 »

» 820 »

minst 3 och mindre än 6
minst 6 och mindre än 9 .
minst 9 och mindre än 12
minst 12.................................

» 1,020 »

» 1,220 »

2. I de fall, då löneförbättringens belopp enligt mom. 1 är beroende
på antalet tjänstår, skall, med iakttagande i övrigt av vad nedan
i denna § sägs, såsom tjänstår beräknas:

för underlöjtnant (fänrik): tiden från utnämningen till officer, vare
sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen eller senare;
samt

för löjtnant, kapten (ryttmästare), sergeant eller fanjunkare (styckjunkare):
den tid, varunder en var på grund av fullmakt eller konstitutorial
innehaft beställning på stat inom sin tjänstegrad, oavsett huruvida
beställningen, vad angår löjtnant, kapten (ryttmästare) eller sergeant,
tillhört 1. eller 2. löneklassen.

3. För erhållande av löneförbättring enligt mom. 1 äger nedannämnda
personal tillgodoräkna sig tjänstår i lägre än innehavande grad
enligt följande grunder:

löjtnant, som varit underlöjtnant (fänrik) utöver 3 år: högst 3 år
av den överskjutande tiden;

kapten (ryttmästare), som under sin föregående tjänstetid uppnått
mer än 9 på ovan angivet sätt beräknade tjänstår såsom löjtnant: högst
3 år av den överskjutande tiden;

sergeant, som redan enligt de före utbildningsåret 1916—1917 gällande
bestämmelserna vunnit behörighet till underofficersbeställning och
vilken sedermera innehaft beställning såsom underbefäl av manskapet
under mer än 6 år: högst 9 år av den överskjutande tiden; samt

fanjunkare (styckjunkare), som under sin föregående tjänstetid uppnått
mer än 3 på ovan angivet sätt beräknade tjänstår såsom sergeant:
hela den överskjutande tiden.

4. Kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstaben,
må, utöver vad eljest är medgivet, tillgodoräkna sig ytterligare 3 tjänstår
för erhållande av löneförbättring.

5. Officer eller underofficer, som överflyttats från marinen till
armén eller från ett truppförband till ett annat inom armén, må, därest
vid överflyttningen intet avbrott i anställningen ägt rum, såsom tjänstår

121

Kungl. Mcij:ts-Nåd. Proposition Nr 361.

tillgodoräkna sig tiden för anställning i den förra beställningen, med
iakttagande av de i dessa grunder i övrigt givna bestämmelser rörande
sådan tjänstårsberäkning.

6. Vid beräkning av tjänstår enligt mom. 2 och 3 äger kapten
vid intendenturkåren tillgodoräkna sig föregående tjänstetid såsom underintendent,
intendent av 2. klassen och intendent av 1. klassen; skolande
därvid beställning såsom underintendent anses likställd med löjtnantsbeställning
och beställning såsom intendent av 2. och 1. klassen likställd
med kaptensbeställning.

7. I andra fall än i mom. 6 sägs ankommer det på Kungl. Maj:ts
prövning, huruvida och i vilken omfattning civilmilitär beställningshavare,
som övergår till militär beställning, må såsom tjänstår för erhållande av
löneförbättring tillgodoräkna sig tjänstetid i den civilmilitära beställningen.

8. Vid beräkning enligt mom. 3 av tjänstår i beställning såsom
underbefäl av manskapet må sergeant endast tillgodoräkna sig sådan
tid, som i omedelbar följd infallit närmast före hans befordran till underofficersbeställningen,
men oberoende av huruvida tjänstgöringen fullgjorts
vid samma eller olika truppförband.

9. Den tid, varunder officer eller underofficer, efter erhållet avsked,
med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i regemente (kår),
intill dess beställning på stat ånyo vunnits, får icke inräknas vid tjänstårsberäkning
enligt dessa grunder; och gäller vad sålunda stadgats jämväl
beträffande tid, varunder officer eller underofficer åtnjutit tjänstledighet
med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner.

10. I vad mån föregående tjänstetid må för erhållande av löneförbättring
tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked
i annan ordning, än i mom. 9 sägs, och därefter vunnit förnyad anställning
med lön på stat, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning i varje
särskilt fall.

11. Officer eller underofficer, som från reserven övergått till beställning
på stat, må av den tid, varunder han tillhört reserven, såsom
tjänstår för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna sig så stor del,
som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.

12. Därest efter 1918 års ingång innehavare av underofficersbeställning
befordras till officer med lön på stat, skall sådan officer, utan
hinder av vad i mom. 1 är stadgat, äga uppbära tillfällig löneförbättring
med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning såsom officer icke
kommer att understiga den avlöning, som vid befordringstillfället tillkommit
honom å underofficersbeställningen, däri inräknat, den tillfälliga
löneförbättringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.)

16

122

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 361.

§ 2.

Följande militära beställningshavare på aktiv stat äga, med iakttagande
av övriga i dessa grunder givna bestämmelser, uppbära tillfällig
löneförbättring sålunda:

inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren
på Gottland med enahanda belopp som för överste,

chefen för krigsskolan och fälttygmästaren med enahanda belopp
som för överstelöjtnant,

chef för trängkår med enahanda belopp som för överstelöjtnant
eller major, allt efter den beställning på stat vederbörande kårchef
innehar,

styresman vid artilleriets fabriker med ett årligt belopp av 1,000
kronor,

tygmästare av 1. klassen vid artilleriet med samma belopp som för
major,

tygmästare av 2. klassen vid artilleriet med det belopp, som skolat
tillgodokomma honom, därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente
(kår) och där innehaft beställning såsom kapten av 1. klassen,

tygunderofficer vid artilleriet med det belopp, som skolat tillgodokomma
honom, därest han kvarstått på aktiv stat vid regemente (kår)
och där innehaft beställning såsom styckjunkare,

förvaltare vid intendenturkåren med ett årligt belopp av 1,100 kronor,
musikfanjunkare med ett årligt belopp av 1,000 kronor,
musiksergeant av 1. klassen med ett årligt belopp av 800 kronor, samt
musiksergeant av 2. klassen med ett årligt belopp av 700 kronor.

§ 3.

Nedannämnda befattningshavare, vilka enligt stat uppbära arvoden,
fördelade i lön och dagavlöning, äga åtnjuta tillfällig löneförbättring
sålunda:

chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet såsom för överstelöjtnant
och en var av cheferna för ridskolan och för remonteringsstyrelsen
såsom för major.

§ 4.

1. Följande civilmilitära beställningshavare på aktiv stat äga, med
iakttagande av övriga i dessa grunder givna bestämmelser, uppbära tillfällig
löneförbättring med följande belopp för helt år räknat:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

123

vid fältläkarkåren:

generalfältläkaren..................................................................... med

överfältläkaren och fältläkare med enahanda belopp
som för överstelöjtnant,

regementsläkare (chefläkare vid garnisonssjukhuset i
Stockholm) med enahanda belopp som för major,
dock att för år 1919 löneförbättring icke skall
utgå till den nämnda chefläkaren,
bataljonsläkare (sjukhusläkare resp. överläkare vid
garnisonssjukhuset i Stockholm) med avlöning

som kapten av 1. klassen .......................................... »

bataljonsläkare (sjukhusläkare resp. överläkare vid
garnisonssjukhuset i Stockholm) med avlöning

som kapten av 2. klassen .......................................... »

dock att för år 1919 löneförbättring icke skall
utgå till den överläkare vid garnisonssjukhuset i
Stockholm, som åtnjuter bataljonsläkares lön,

bataljonsläkare vid fältläkarkåren....................................... »

fältläkarstipendiat.................................................................... »

800 kronor

850 »

700 »

650 »

300 b

vid fältveterinärkåren\

överfältveterinären, år 1919, med enahanda belopp
som för överstelöjtnant,

fältveterinär, år 1918 och 1919, med enahanda belopp
som för major,

regeraentsveterinär, år 1918................................................ »

b b 1919............................................... »

bataljonsveterinär med avlöning som kapten av 2.

klassen, år 1919........................................._•..................... ®

bataljonsveterinär med avlöning som löjtnant av 1.

klassen, år 1918 och 1919.......................................... »

bataljonsveterinär med avlöning som löjtnant av 2.

klassen, år 1918 ............................................................ ”

fältveterinärstipendiat, år 1918 .......................................... »

700 b
850 b

700 b

700 b

600 b
300 b

övrig personal:

tyg- eller fabriksingenjör...................................................... » 1,000

departementsskrivare, tyg- eller fabriks förvaltare av

1. klassen, öververkmästare, fortifikationskassör b 850

B

B

124

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

tygförvaltare av 2. klassen, besiktningsrustmästare,

tygverkmästare, verkmästare av 1. klassen ........ med

verkmästare av 2. klassen, tyg- eller fabriksskrivare,
tygbantverkare, gevärshantverkare, hantverkare

vid trängen, fortmaskinist ......................................... »

radiotelegrafist, år 1918........................................................ »

förrådsvaktmästare vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
samt vid infanteriet, trängen eller fortifikationen.
.......................................................................... ;»

övertalig förrådsvaktmästare vid intendenturkåren ...... »

poliskommissarie eller överkonstapel vid polispersonalen
i Boden eller å Karlsborg.............................. »

konstapel eller extra konstapel vid polispersonalen i

Boden eller å Karlsborg ............................................. »

1,100 kronor

'' 850 »

525 »

525 »

450 »

500 »

450 »

2. Därest efter 1918 års ingång militär beställningshavare erhåller
civilmilitär beställning eller innehavare av civilmilitär beställning befordras
till annan sådan samt löneförmånerna vid den senast erhållna
beställningen, med inräknande av därför bestämd tillfällig löneförbättring,
skulle uppgå till lägre belopp, än som skulle hava tillkommit löntagaren,
därest han kvarstått i den tidigare beställningen, skall sådan
beställningshavare äga uppbära tillfällig löneförbättring med så stort belopp,
att hans sammanlagda avlöning i den nya beställningen icke
kommer att understiga den avlöning, däri inräknat den tillfälliga löneförbättringen,
som han skulle ägt uppbära, därest han kvarstått i den
tidigare beställningen.

§ 5.

Nedan angivna arvodestagare äga, där befattningen icke innehaves
av officer eller underofficer på aktiv stat, uppbära tillfällig löneförbättring
med följande belopp för helt år räknat:

befälhavare för rullföringsområde på fastlandet
officer vid Stockholms stads rullföringsområde

biträde vid rullföringsområde på fastlandet......

rullföringsbefälhavare (tillika landstormsom rådesbefälhavare)

på Gottland....................

rullföringsbiträde (tillika landstormsförrådsför valtare)

på Gottland.....................................

bibliotekarie vid generalstaben ...........................

med

912

kronor 50 öre,

912

»

50 »

»

730

))

»

912

»

50 »

»

730

»

»

300

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

125

aktuarie vid generalstaben ......................................................

garnisonspastor i Boden ......................................................

kommendant i Stockholm.......................................................

vaktmästare vid kommendantskapet i Stockholm............

kommendant å Karlsborg........................................................

maskinist vid krigshögskolan......................................*........

» » artilleri- och ingenjörhögskolan..................

fodermarsk vid ridskolan.........................................................

fortväbel..........................................................................................

underläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm, år 1918

amanuens vid samma sjukhus, år 1918..............................

apotekare vid samma sjukhus, år 1918 och 1919 ........

maskinist vid samma sjukhus, år 1918 ............................

maskinistbiträde vid samma sjukhus, år 1918.................

gårdsdräng vid samma sjukhus, år 1918...........................

gårdsvaktmästare, tillika snickare, vid samma sjukhus,

år 1919 .................................................................................

portvakt vid samma sjukhus, år 1918 ..............................

sjukhusväbel vid garnisonssjukhuset i Boden, år 1918

maskinist vid samma sjukhus, år 1918..............................

eldarebiträde vid samma sjukhus, år 1918........................

med 300 kronor

» 600 »

» 600 »

» 175 »

» 600 »

» 225 »

» 225 »

» 200 »

» 225 »

» 600 »

» 400 »

» 700 »

» 225 »

» 125 »

» 200 »

» 200 »

» 75 »

)> 200 »

» 225 »

» 125 »

§ 6-

För beställningshavare, som åtnjuter bostadsförmån in natura men
uppbär kontant servisbidrag, skall löneförbättringen minskas med ett
belopp, motsvarande servisbidraget.

§ 7.

Den, som under loppet av det år, löneförbättringen avser, tillträtt
eller avgått från beställning, med vilken löneförbättring är förenad, eller
övergått från en till annan sådan beställning, äger å dylik beställning
uppbära löneförbättring för den del av året, varunder han innehaft densamma;
skolande därvid iakttagas, att då befordran sker till beställning,
varå enligt §§ 1—2 löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp
allt efter antalet tjänstår, löneförbättringen i varje fall skall beräknas
efter det belopp för helt år, som skolat tillkomma beställningshavaren,
därest han vid årets början innehaft beställningen i fråga.

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Avlönings villkor.

§ 8-

Löneförbättring enligt §§ 1, 2 och 4 tillkommer icke blott löntagare,
som på grund av fullmakt, transportresolution eller konstitutorial innehar
egen beställning med" lön på stat, utan jämväl den, som i stället för avlöning
å egen beställning på grund av särskilt förordnande äger åtnjuta
samtliga med annan beställning förenade avlöningsförmåner; skolande i
senare fallet vid förordnande å beställning, varå enligt §§ 1—2
löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp allt efter antalet tjänstår,
iakttagas, att löneförbättringen i varje fall skall utgå med det för beställningen
fastställda lägsta belopp, som erfordras för att den sammanlagda
avlöningen under förordnandet skall motsvara minst den sammanlagda
avlöning, som tillkommit den förordnade å hans egen beställning, den
tillfälliga löneförbättringen däri inräknad.

§ 9.

Den tillfälliga löneförbättringen skall anses tillhöra lönen och utgå
i samma ordning som denna; där avlöningen endast utgår i form av
arvode eller stipendium, skall löneförbättringen anses tillhöra arvodet
eller stipendiet och utgå i samma ordning, som för sådan avlöning är
stadgad.

§ io.

Sådan i §§ 1—4 omförmäld personal, som på ^rund av tjänstgöring
vid mobiliserat truppförband, stab, formation o. s. v. åtnjuter
krigslön enligt krigsavlöningsreglementet, må, utan hinder av vad i berörda
reglemente är stadgat rörande skyldighet att frånträda fredsavlöningsförmåner,
uppbära tillfällig löneförbättring enligt de i förevarande
grunder meddelade bestämmelser.

I det föregående (se sid. 54 o. f. här ovan) hade de sakkunniga berört
frågan om fastställande vid en definitiv lönereglering för personal vid
armén och marinen av särskilda villkor för löneförmånernas åtnjutande,
och komme de sakkunniga nu att yttra sig om vilka stadganden av
dylik art tilläventyrs borde meddelas redan i samband med en tillfällig
löneförbättring.

127

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

I detta avseende erinra de sakkunniga, att sådana villkor och bestämmelser,
som numera pläga stadgas för åtnjutande av de genom definitiva
löneregleringar för civila befattningshavare bestämda löneförmåner, väl i
regel plägat fastställas även vid provisoriska Löneregleringar för dylika
befattningshavare, men endast undantagsvis förekommit i samband med
tillfälliga löneförbättringar. De sakkunniga hade emellertid, såsom nämnt,
icke underlåtit att taga under omprövning, vilka dylika avlöningsvillkor
lämpligen skulle kunna stadgas i samband med den tillfälliga löneförbättring,
som nu skulle beredas viss personal vid armén och marinen, och hade
därvid kommit till den slutsatsen, att — oavsett de särskilda villkor, som
i det föregående förordats i fråga om tjänstårsberäkning — den enda
bestämmelse av mera reell innebörd, som under nuvarande förhållanden
bär skulle kunna ifrågakomma, vore en föreskrift, varigenom rätten att
med innehavande beställning förena annan tjänst eller befattning bleve
i viss mån begränsad, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som på
det civila förvaltningsområdet är gällande.

Bestämmelser i detta hänseende vore redan meddelade för fältläkaroch
marinläkarkårerna. Dessa bestämmelser innebure, att med ordinarie
militärläkarbeställning vid fältläkarkåren samt med befattning såsom förste
marinläkare eller marinläkare av 1. graden icke finge förenas annan
tjänst å rikets eller riksdagens stat och att med sådan beställning (befattning)
ej heller finge förenas vare sig annan tjänst å kommuns stat eller
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som vore med Kungl. Map.ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sadant verk eller bolag,
eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst,
uppdrag eller befattning ej ansåges inverka hinderligt för tjänstgöringen
såsom militärläkare (marinläkare), Kungl. Maj:t funne tjänsten, uppdraget
eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Enahanda villkor hade i den till innevarande års riksdag avlåtna
proposition (nr 83) angående fältveterinärkårens omorganisation föreslagits
att gälla även beträffande innehavare av ordinarie militärveterinärbeställning.

För mariningenjör- och marinintendenturkarerna vore liknande bestämmelser
meddelade i reglementet för marinen.

De sakkunniga ansåge skäl tala för att i samband med den tillfälliga
löneförbättring, om vilken nu vore fråga, likartade bestämmelser med dem,
som sålunda vore givna för viss civilmilitär personal, meddelades att gälla

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

även för militär personal och för annan civilmilitär personal än den nyss
nämnda, således för personal vid artilleriets fabriker, tyganstalter och
verkstäder, polispersonal m. fl. Vad särskilt arvodestagare anginge, borde
erinras, att den tillfälliga löneförbättringen skulle tillgodokomma endast
dem, vilkas arbetstid toges helt i anspråk av deras nu ifrågavarande
befattningar, och syntes vid sådant förhållande några betänkligheter icke
böra möta att även beträffande dessa befattningshavare stadga villkor
av angivet innehåll.

Emellertid hade de sakkunniga ingalunda förbisett den väsentliga
skillnad, som här förelåge mellan å ena sidan den personal vid armén
och marinen, varom nu vore fråga, och å andra sidan civila befattningshavare.
För flertalet av berörda personal vid armén och marinen vore
nämligen skyldighet stadgad att vid en väsentligt tidigare levnadsålder,
än som i allmänhet fastställts för civila befattningshavare, avgå från
tjänsten, och den pension, som härvid till folie vederbörande, vore jämförelsevis
ringa. Vid sådant förhållande ställde det sig för dessa beställningshavare
givetvis såsom en nödvändighet att i tid se sig om efter
annan verksamhet, i vilken de kunde efter pensionsålderns inträde söka
sin utkomst. Enligt de sakkunnigas mening borde sålunda i dylika fall
vid den prövning av gjorda framställningar om rätt att innehava bisysslor,
som borde åligga vederbörande överordnad myndighet, tillbörlig
hänsyn tagas till nu nämnda förhållande.

De villkor i förevarande avseende, som nu gällde för fältläkar- och
marinläkarkårerna samt föreslagits beträffande fältveterinärkåren, avveke
på en punkt från dem, som numera plägade föreskrivas beträffande civila
befattningshavare, nämligen därutinnan att något ovillkorligt förbud icke
stadgats mot innehavande av annan tjänst å kommuns stat, utan hade
frågan om rätt att mottaga oc]i bibehålla dylik tjänst gjorts beroende
av Kungl. Maj:ts prövning. Vid fastställande av villkor och bestämmelser
för tillfällig löneförbättring åt den personal, som avsåges i de
sakkunnigas betänkande, syntes på enahanda sätt frågan om rätt att innehava
vare sig annan tjänst å kommuns stat eller annan militär befattning
böra göras beroende på vederbörlig prövning.

Från vad nu i allmänhet stadgats beträffande civila befattningshavare
syntes ett undantag böra göras även därutinnan, att det ovillkorliga
förbud, som i dylika fall plägade meddelas mot innehavande av annan
tjänst å rikets stat, icke borde äga tillämpning på gymnastiklärartjänst.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat, vore det nämligen förenat med vissa
svårigheter att på ett tillfredsställande sätt besätta gymnastiklärar -

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

tjänsterna vid statens läroanstalter, och syntes på grund därav frågan
om rätt att med beställning (befattning) vid armén eller marinen förena
dylik tjänst likaledes böra göras beroende av vederbörlig prövning.

Fråga om rätt att med beställning (befattning) vid armén och marinen
förena annan tjänst eller uppdrag borde prövas av den myndighet,
som ägde tillsätta beställningen (befattningen), således beträffande
officerare och flertalet civilmilitära beställningshavare i officers tjänsteställning
av Kungl. Maj:t samt, vad övrig personal anginge, av vederbörande
truppförbandschef, stationsbefälhavare eller annan i förevarande
hänseende jämnställd chef.

De sakkunniga anmärka, att, i den mån andra villkor än de, som nu
ifrågasatts beträffande den tillfälliga löneförbättringen, vore gällande för
åtnjutande av de för viss personal å stat uppförda löneförmåner, dessa
villkor givetvis komme att fortfarande äga giltighet.

Mot vad de sakkunniga här anfört har jag intet annat att erinra,
än att de ifrågasatta stadgandena icke torde höra äga tillämpning å bataljonsläkare
vid fältläkarkåren — vilkas tjänstgöringsskyldighet är begränsad
till 75 dagar om året — eller å fältskär- eller fältveterinärstipendiater.

I enlighet med vad sålunda anförts torde beträffande annan personal
än bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt fältläkar- och fältveterinärstipendiater
böra för åtnjutande av ''den tillfälliga löneförbättringen
stadgas följande villkor och bestämmelser:

att med beställning eller befattning, för vilken löneförbättring utgår,
icke må förenas annan till den civila förvaltningen hörande tjänst å rikets
stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens stat; samt
att med sådan beställning eller befattning ej heller må förenas vare
sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning eller gymnastiklärarbefattniDg
eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt ej, vad
angår beställnings- eller befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes,
Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan beställning eller
befattning, den som äger tillsätta beställningen eller befattningen, uppå
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 käft. (Nr 361.) 17

Departements

ehefen.

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Kostnads beräkning.

därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst,
uppdrag eller befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid försvarsväsendet, finner tjänsten, uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

Tillika torde böra förklaras, dels att en var, som efter det kungörelse
angående den tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft tillträder beställning
eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser
för den tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara
pliktig underkasta sig samma villkor och bestämmelser, dels ock att förutvarande,
ännu i tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar
eller befattningar, vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden
därefter vilja underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, icke skola för åren 1918 eller
1919 eller någon del därav uppbära tillfällig löneförbättring.

Vad slutligen beträffar de kostnader, som genomförandet av den
föreslagna tillfälliga löneförbättringen skulle betinga under vartdera
av åren 1918 och 1919, hade dessa av de sakkunniga beräknats med
ledning av gällande stater och för år 1919 därjämte under förutsättning
av riksdagens bifall till de i statsverkspropositionen till 1918
års riksdag framställda förslag, som avsåge ändring i den militära personalens
sammansättning eller i gällande löneförmåner för densamma.
Beträffande den personal, för vilken den tillfälliga löneförbättringen föreslagits
att utgå med olika belopp allt efter vederbörande löntagares
tjänstetid, hade de statistiska uppgifter, som infordrats av de sakkunniga,
jämväl tjänat till ledning för kostnadsberäkningen.

För den i 1918 års stater för armén upptagna personalen skulle
enligt de sakkunnigas beräkningar kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen
uppgå till följande belopp:

Officerare:

överstar .............................................

............... 43,200

överstelöjtnanter................................

............... 75,000

majorer...................................................

............... 108,000

kaptener (ryttmästare) ...................

.............. 635,000

löjtnanter ...........................................

............... 735,000

underlöjtnanter (fänrikar) ..............

............... 65,000

Kronor.

1,661,200: —

Transport 1,661,200: —

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

Underofficerare:

fanjunkare (styckjunkare)!''

sergeanter ..........................1

musikunderofficerare...........

med undantag av
musikunderofficerare

Fältläkarkåren ......................

Fältveterinärkåren................

övrig civilmilitär personal
Arvodestagare ......................

Transport 1,661,200: —

735,000: —

925,000: —

270,000: — 1,930,000: —
115,000: —

......... 45,000: —

......... 230,000: —

...................... 80,000: —

Summa 4,061,200: —

Avdroge man, på sätt som skett i proposition (nr 154) till 1917 års
riksdag angående provisorisk lönereglering för viss personal vid lantförsvaret,
med hänsyn till de besparingar å vederbörliga anslag, som
uppkomme på grund av vakanser, i runt tal 5 procent av den sålunda
beräknade kostnadssumman, skulle det för genomförande under år 191°
av tillfällig löneförbättring enligt de sakkunnigas förslag erforderliga
beloppet kunna beräknas till ungefär 3,850,000 kronor.

De av mig i det föregående föreslagna jämkningar i de sakkunnigas
förslag föranleda en mindre höjning i kostnadssumman. Denna ökning
avser följande personal:

musikunderofficerare (sid. 85) ....................................• •

vissa överstelöjtnanter och majorer in. fl. (sid. 85).
bataljonsläkare vid fältläkarkåren (sid. 97) ......;.........

kronor 43,200
» 5,600

» 8,800

vissa

tyganstalter m. fl. (sid. 98)...................

garnisonspastorn i Boden (sid. 107) ..........

rullföringspersonal på Gottland (sid. 107).

»

25,450: —

»

600: —

.................. »

6,570: —

Summa kronor

90,220: —

Lägges detta belopp, i avrundat tal 90,000 kronor, till den av de
sakkunniga beräknade kostnadssumman 3,850,000 kronor, kommer slutsiffran
att utgöra 3,940,000 kronor. i .

Av det å 1918 års riksstat för tillfällig löneförbättring åt personal
vid armén och marinen avsatta beloppet, 4,000,000 kronor, hava enligt
statsverkspropositionen till 1918 års riksdag 3,000,000 kronor avsetts
för lantförsvaret. För den tillfälliga löneförbättringens genomförande
under år 1918 har vidare å tilläggsstat för år 1918 utöver namnda

132

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 361.

belopp beräknats under fjärde huvudtiteln ett belopp av 850,000 kronor,
vadan för år 1918 beträffande armén sammanlagt beräknats 3,850,000
kronor. Den tillfälliga löneförbättringens genomförande under år 1918 skulle
sålunda enligt mitt förslag betinga en kostnad, vilken med 90,000 kronor
överstiger det belopp, som för ändamålet avsetts i statsverkspropositionen.

Vad angår kostnaden för den tillfälliga löneförbättringen under år
1919, har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen
att bland de extra förslagsanslagen för år 1919 beräkna under fjärde
huvudtiteln ett belopp av 3,850,000 kronor. Härutöver torde likaledes
ett belopp av 90,000 kronor vara erforderligt för ifrågavarande ändamål.

Beträffande beredande av medel för täckande av det sålunda vtterligare
erforderliga beloppet, för åren 1918 och 1919 tillhopa 180,000
kronor, kommer chefen för finansdepartementet att framdeles under riksdagens
lopp framställa förslag.

Såsom i annat sammanhang redan omförmälts, har med den nu
ifrågavarande tillfälliga löneförbättringen för viss personal vid armén
och . marinen avsetts att bereda personalen en kompensation för den
höjning av de allmänna levnadskostnaderna, som inträtt före krigsutbrottet.
Den abnorma prisstegring, som därefter givit sig tillkänna, bör, på sätt
av de sakkunniga framhållits, mötas genom andra åtgärder, främst
genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och
krigstidshjälp.

Om man till utgångspunkt tager år 1902 — det år då den senaste
mera allmänna löneregleringen för ifrågavarande personal slutfördes —
och söker finna den höjning i de allmänna levnadskostnaderna, som inträtt
under tiden därefter intill sommaren 1914, torde man icke komma
alltför långt från det verkliga förhållandet, om denna stegring angives
till omkring 18 procent. Enligt de sakkunnigas beräkningar (jfr sid. 37, 38
och 43 här ovan) skulle den tillfälliga löneförbättringen komma att, vad
armens personal beträffar, för överstelöjtnanter och kaptener ungefär
motsvara samt för löjtnanter överstiga nämnda procenttal; för övriga
officerare skulle löneförbättringen understiga och för underofficerare avsevärt
överstiga berörda 18 procent. Att underofficerarna här blivit
särskilt tillgodosedda, torde emellertid falla sig helt naturligt med avseende
å den synnerligen tryckta ekonomiska ställning, vari denna personal
hittills varit försatt.

133

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 361.

Med den förutsättning, som sålunda varit given, eller att personalens
löneförmåner skolat genom den tillfälliga löneförbättringen uppbringas
till en nivå, ungefär motsvarande läget före krigsutbrottet, är det tydligt,
att det krigstidstillägg, som anses böra tillkomma nu ifrågavarande
liksom andra befattningshavare i statens tjänst, bör beräknas även å
den tillfälliga löneförbättringen. Jag torde i detta hänseende få erinra,
hurusom i den proposition (nr 10), som avläts till 1918 års riksdag angående
krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare
i statens tjänst, även tillfällig löneförbättring upptagits bland de
kontanta förmåner, å vilka krigstidstillägg finge beräknas; och vid angivande
av de under olika huvudtitlar erforderliga anslagsbeloppen anförde
föredragande departementschefen, vad fjärde och femte huvudtitlarna
angår, att krigstidstillägg beräknats jämväl å det belopp, som av

1917 års riksdag avsatts för beredande av tillfällig löneförbättring vid
armén och marinen, varvid, i brist på andra grunder, till ledning tagits Kungl.
Maj:ts i proposition till 1917 års riksdag framlagda förslag. Enligt riksdagens
beslut och den sedermera utfärdade författningen i ämnet skall
krigstidstillägg beräknas även å tillfällig löneförbättring.

Jag bör slutligen anmäla, att marinförvaltningen i sitt förut omförmälda
utlåtande den 8 april 1918 uttalat sig i den riktningen, att en
viss frihet borde medgivas Kungl. Maj:t vid tolkningen av de bestämmelser,
som kunde ’ komma att av riksdagen fastställas rörande den tillfälliga
löneförbättringen, så att icke Kungl. Maj:t måtte finna sig förhindrad
att tillerkänna befattningshavare löneförbättring i fall, där sådan,
ehuru icke fullt förenlig med ordalydelsen, stode i full överensstämmelse
med de grunder, varpå författningen vilade. Detta förslag anser jag
mig emellertid icke kunna biträda.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte

dels — med återkallande av den i statsverkspropositionen under
fjärde huvudtiteln, punkt 43, gjorda framställningen om anvisande å
extra stat för år 1919 av ett förslagsanslag av 36,000 kronor för beredande
av särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare med vederlikar vid
armén —• föreslå riksdagen att

a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1918 åt viss
personal vid armén bevilja under fjärde huvudtiteln å tilläggsstat för år

1918 ett förslagsanslag av 3,940,000 kronor,

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 361.

b) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1919 åt viss
personal vid armén bevilja under fjärde huvudtiteln å extra stat för år
1919 ett förslagsanslag av likaledes 3,940,000 kronor,

c) godkänna de av mig ovan angivna grunder för den tillfälliga
löneförbättringens utgående,

d) godkänna de av mig jämväl angivna villkor och bestämmelser
för den tillfälliga löneförbättringens åtnjutande, samt

e) förklara, att en var, som, efter det kungörelse angående den
tillfälliga löneförbättringen trätt i kraft, tillträder beställning eller befattning,
å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för den tillfälliga
löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara pliktig underkasta
sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande, ännu i
tjänst kvarstående innehavare av dylika beställningar eller befattningar,
vilka icke före viss tidpunkt anmäla, att de för tiden därefter vilja underkasta
sig nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, icke skola för åren 1918 eller 1919 eller
någon del därav uppbära tillfällig löneförbättring,

dels och — med ändring av det i statsverkspropositionen framlagda
förslaget till ny stat för generalitetsstaten — föreslå riksdagen att ur
staten för generalitetsstaten utesluta den i nämnda stat intagna anmärkning
angående ersättning till medlemmar av generalitetet för tjänsteresor
till möten och mönstringar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
C. E. Odhner.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén

Riksdagen 1917 .................................................................................................

Särskilda sakkunniga 1917 ...............................................................................

Uppdragets begränsning med avseende å särskilda personalgrupper
Allmänna synpunkter ........................................................................................

Biktlinjer för en definitiv lönereglering

Avlöningsformer.................................................................................................

Löneskalor.........................................................................................................

Officerare.......................................................................................................

Underofficerare ..............................................................................................

Sättet för lönetursberäkningen .........................................................................

Kompaniofficerare..........................................................................................

Underofficerare .............................................................................................

Avlöningarnas belopp ........................................................................................

Förbållandet mellan lön och dagavlöning........................................................

Officerare......................................................................................................

Underofficerare .............................................................................................

Särskilda personalgrupper ..............................................................................

Generalstabens kompaniofficerare .................................................................

Musikunderofficerare vid armén .....................................................................

Intendenturkårens underofficerare .............................................................

Underofficers befordran till officersbeställning ................................................

Civilmilitär personal ....................................................................................

Särskilda avlöningsförmåner ...........................................................................

Avdrag for naturaförmåner ..............................................................................

Avlöningsvillkor................................................................................................

Pensionsfrågan ................................................................................................

Arméförvaltningens yttrande ...........................................................................

Marinförvaltningens yttrande...........................................................................

Departementschefen..........................................................................................

Tillfällig löneförbättring

Officerare och underoffioerare

Arméförvaltningens yttrande ..........................................................................

Marinförvaltningens yttrande..........................................................................

Departementschefen.........................................................................................

Särskilda spörsmål rörande militär personal

Generalstabens kompaniofficerare .................................................................

Kvarstående såsom lönlös i regemente (kår) eller flottans (kustartilleriets) stam

Anställning såsom underbefäl av manskapet ..................................................

Övergång från reserven till aktiv stat ...........................................................

Sid.

3

3

7

8
10

12

12

15

17

21

24

25
27
30

30

31
40
43

43

44

45

45

46

47

53

54
. 58
. 59
. 59
. 60

64
. 64
. 69
. 70
. 71
. 72
. 73
74
. 74
. 74

136

Sid.

övergångsbestämmelser för vissa underofficerare..................................''............ 75

Chefen för krigsskolan, inspektören för kavalleriet m. fl........................................ 77

Chefen för skjutskolan m. fl........................................................... 77

Musikunderofficerare vid armén ................................................................ 7g

Förvaltare vid intendenturkåren.................................................................. 79

Viss personal vid artilleriets fabriker och tyganstalter .......................................... 80

Vissa stabsofficerare, lärare vid militärläroverk m. fl.............................................. 81

Avdrag för viss personal i Stockholm och Göteborg ............................................. 81

Avdrag för servisbidrag............................................................... g2

Särskilt hyresbidrag................................................................................ gg

Departementschefen......................................................................... gg

Civilmilitära beställningshavare ............................................................... 35

Fältläkarkåren ........................................................................ gg

Fältveterinärkåren .................................................................... g9

Personal vid arméns fabriker, tyganstalter och verkstäder m. fl............................ 89

Polispersonalen i Boden och å Karlsborg ........................................................... 9g

Departementschefen.......................................................................... 97

Personal med avlöning endast i form av arvode................................................... 101

Garnisonspastorema å Karlsborg och Boden ...................................................... 101

Personal vid arméns sjukhus ........................................................... 102

Fodermarsken vid ridskolan........................................................................ 104

^ortväblar ........................................................................................ IO4

Löneförbättringens storlek................................................................ 105

Departementsohefen.................. 107

Ifrågasatt löneförbättring för furirer av 1. klassen ............................................. 110

Departementschefen............................................................................. 412

Speoialföreskrifter för vissa fall .......................................................... Hg

Överflyttning från armén till marinen ........................................................... Hg

Kaptener vid arméns intendenturkår............................................................... Hg

Tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner ........................... 113

Förnyad anställning efter erhållet avsked ............................................................ H4

Underofficers befordran till officersbeställning ...................................................... H4

Förordnande i succession .................................................................. H4

Tillfällig löneförbättring likställd med lön ............................................................ H5

Personal, som åtnjuter krigslön .................................... Hg

Tillfällig löneförbättring vid befordran................................................................. H7

Departementsohefen......................................................................... Hg

Avlönings villkor................................................................................. 49g

Departementschefen..................................................................... 429

Kostnadsberäkning ..................................................................... 430

Departementschefen................................................................................................ 434

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.