Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

1

Nr 360.

Kungl. Majts nådiga proposition till riksdagen om anvisande av
medel till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter;
given Stockholms slott den 12 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen

att till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter
enligt de grunder, som finnas angivna i nämnda protokollsutdrag, bifogade
förslag till kungörelse i ämnet och normalreglemente för dylik
anstalt, bevilja å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 15,000
kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 320 Käft. (Nr 360.)

1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen
den 12 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

ScilOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren anmälde ärende
rörande avlåtande till riksdagen av proposition om anvisande av medel
till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. Därvid anförde föredraganden: »I

skrivelse den 30 maj 1917 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t i
samband med pågående utredning angående beredande genom det allmännas
försorg av rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk
ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunde vara
i behov, jämväl täcktes föranstalta om undersökning, huruvida och i vad
mån medverkan från statens sida kunde lämnas till upprättande och
underhåll av kommunala rättshjälpskontor eller därmed till syftet järn -

3

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

förliga anordningar samt för riksdagen framlägga det förslag, som av
undersökningen kunde föranledas. Denna skrivelse har genom remiss
den 10 augusti 1917 överlämnats till de sakkunnige, som tillkallats för
att inom justitiedepartementet utarbeta förslag till lag om fri rättegång,
varefter dessa den 31 december 1917, jämte förslag till lag om fri rättegång
med tillhörande författningsförslag, överlämnat förslag till kungörelse
angående understöd av statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter i
riket samt förslag till normalreglemente för offentliga, med statsmedel
understödda rättshjälpsanstalter. Sedan de sakkunnigas betänkande, i
vad det avser frågan om upprättande av rättshjälpsanstalter med understöd
av statsmedel, varit utställt till yttrande av Kung]. Majrts hefallningshavande,
hovrätterna och socialstyrelsen, hava dessa myndigheter och domstolar
numera inkommit med yttranden i ärendet, varjämte Sveriges advokatsamfund,
Stockholms stads rättshjälpskontor och tvenne fattigsakförare,
vilka beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, avgivit särskilda utlåtanden.

Genomförandet av det förslag till lag om fri rättegång, varom
Eders Maj:t i dag beslutat avlåta proposition till riksdagen, kan endast
delvis bereda den fria rättshjälp, som erfordras för att de mindre bemedlade
i samhället skola i förhållande till bättre situerade erhålla den
verkliga likställighet inför lagen, vars åvägabringande är en viktig statlig
uppgift. Berörda lagförslag avser nämligen, såsom dess rubrik anger, att
bereda rättshjälp endast i de fall, då den enskilde för reglering av sina
rättsförhållanden nödgats tillgripa det yttersta medlet, nämligen att vädja
till domstols avgörande. Av lika stor betydelse är, att i alla de fall, då
rättegång icke kan eller hör tillgripas, tillförsäkra de obemedlade fri tillgång
till sådant biträde, som de bättre lottade erhålla genom att anlita
särskild advokat. Det behöves råd i olika juridiska angelägenheter för
bevakande av skilda intressen, biträde vid upprättande av rättsligt verkande
handlingar och avtal av olika slag, såsom arbetsavtal och köpekontrakt,
ävensom biträde vid tvisters biläggande genom förlikning. Att
i sistnämnda hänseende rättshjälp beredes obemedlade medborgare är sä
mycket angelägnare, som dessa eljest mången gång skulle se sig nödsakade
att för säkerhets skull tillgripa rättegång, ehuru sådan i själva
verket icke vore av förhållandena påkallad.

Det är behovet av eu dylik kostnadsfri rättshjälp utom råtta, som
de sakkunniga avsett att fylla med sitt förslag till offentliga, med statsmedel
understödda rättshjälpsanstalter. Enligt min uppfattning är också
den sålunda anvisade lösningen den principiellt riktiga, varjämte jag i
likhet med den mening, som så gott som enhälligt framträder i de över
förslaget avgivna utlåtandena, finner de sakkunnigas förslag i allt vä -

Allmän

motivering.

Bisyssla
eller ensamsyssla
?

4 Kungl. Majds nåd. proposition nr 360.

sentligt innebära eu lämplig lösning av den föreliggande organisationsfrågan.
Jag anhåller nu att i samband med en kortfattad redogörelse
för de sakkunnigas förslag och för de angående särskilda delar av detsamma
avgivna yttranden få angiva de grunder, varå organisationen av
rättskjälpsanstalterna enligt min uppfattning bör byggas.

Enligt de sakkunnigas förslag bör det i riksdagens angivna skrivelse
uttalade ändamålet fyllas på det sätt, att särskilda rättshjälpsanstalter upprättas
med sina verksamhetsområden så avpassade, att föreståndaren för
anstalten genom denna sin befattning har full sysselsättning och erhåller
en däremot svarande avlöning. En av huvuduppgifterna för organisationsplanen
måste enligt de sakkunnigas uppfattning vara att förebygga,
att personalen på grund av alltför ringa arbetsuppgifter eller
alltför låg avlöning tvingas att söka sig privata uppdrag vid sidan av sin
verksamhet hos anstalten. Därest rättshjälpsanstalternas verksamhet nedsjönke
till en bisyssla, skulle nämligen, enligt vad erfarenheten från fattigsakförareinstitutionen
i Stockholm utvisat, de mindre bemedlades behov
av rättshjälp icke bliva tillbörligen tillgodosett. Även den mest plikttrogne
fattigsakförare kunde, såsom det framhållits, lätt råka i frestelse att
låta fattigsakförareämbetet träda i bakgrunden för det arbete, varav han
hade sin huvudsakliga utkomst. De sakkunniga föreslå därför, att föreståndare
för rättshjälpsanstalt skall förbjudas att innehava eller utöva
annan avlönad allmän eller enskild tjänst eller idka enskild advokatverksamhet.
De sakkunnigas uppfattning i denna fråga måste givetvis medföra,
att kontor för rättshjälpsverksamhetens utövande icke kunna anordnas på
så stort antal platser, som eljest vore möjligt. Mot de sakkunnigas förslag
i denna del kunde därför den invändning göras, att rättshjälpskontoren
skulle bliva alltför svårtillgängliga ej endast för landsbygdens befolkning
utan även för invånarna i de samhällen, dit kontor icke bleve
förlagda. Enligt de sakkunnigas uppfattning kunde emellertid olägenheten
härav väsentligen undgås genom upprättande av filialkontor i största
möjliga utsträckning — i främsta rummet på sådana orter, där domstolar
vore belägna. Där en på orten bosatt jurist funnes att tillgå, borde åt
denne anförtros att under huvudkontorets överinseende utöva rådgivande
verksamhet, varigenom en stadigvarande filial skulle uppstå. Där åter
jurist icke finnes att tillgå, borde åt någon lekman inom orten anförtros
att uppsända och till huvudkontoret befordra rådfrågningar. Slutligen
kunde ytterligare eu utväg anlitas, nämligen att låta eu av huvudkontorets
tjänstemän resa till större orter inom distriktet för att där viss dag i veckan
giva konsultationer i lokal, som av kommunen ställdes till förfogande.

I några av de inkomna utlåtandena ha uttalats betänkligheter mot

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

5

det ifrågasatta förbudet för rättshjälpsanstalts föreståndare att utöva annan
verksamhet. Sålunda har Sveriges advokatsamfund uttalat, att det knappast
vore att förvänta, att å någon annan ort än Stockholm föreståndaren
åtminstone till eu början skulle såsom sådan få så mycket arbete, att
det toge mer än blott en del av hans arbetskraft och tid i anspråk, varför
vederbörande säkerligen skulle komma att dra sig för att avlöna
platsen på sätt, som tillförsäkrade anstalten en tillräckligt dugande kraft.
Det kunde därför vara lämpligt, åtminstone i vissa fall, att befattningen
läte sig förena med annan inkomstgivande juridisk verksamhet. Med
hänsyn härtill borde i stället för det av de sakkunniga föreslagna förbudet
mot bisysslor meddelas ett stadgande, varigenom det överlämnades
åt styrelserna för rättshjälpskontoren att avgöra, huruvida föreståndaren
Ange ägna sig jämväl åt annan verksamhet och, i händelse sådant medgåves,
bestämma denna verksamhets omfattning. Liknande synpunkter
ha anförts av en fattigsakförare i Göteborg. Denne förklarar sig icke dela
de sakkunniges fruktan för »fattigsakförareinstitutionen» och anser det icke
nödigt, att rättshjälpsadvokaten förbjudes att idka enskild advokatverksamhet.
Det vore tvärtom till gagn, att den erfarenhet, rättshjälpsadvokaten
genom sin verksamhet som sådan kunde vinna, ökades med den erfarenhet
han vunne genom annan enskild advokatverksamhet. Ytterligare
ha Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus samt i Kronobergs
län ansett förslaget i här förevarande avseende möjligen tarva
någon jämkning, varjämte Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands
län ansett det av de sakkunnige föreslagna förbudet mindre lämpligt och
behövligt.

I likhet med den uppfattning, som ligger till grund för samtliga
övriga yttranden över förslaget, anser jag emellertid, att de sakkunniges
förslag i denna punkt bör lämnas oförändrat, och böra sålunda enligt min
mening rättshjälpsanstalterna organiseras så, att åtminstone föreståndaren
uteslutande ägnar sitt arbete åt de mindre bemedlades tjänst. En sådan
organisation synes mig vara den enda, som verkligen ger utsikt till ett
allvarligt och nitiskt främjande av de mindre bemedlades intressen. Det
skulle eljest alltför lätt inträffa, att de mindre bemedlade nedsjönke till
fattigsakförarnes minst gynnade klientel. Det synes mig också ligga i
sakens natur, att de mindre bemedlade med ett helt annat förtroende
koinme att vända sig till ett advokatkontor, som uteslutande hade till
uppgift att tjäna deras intressen, än till en advokat, som endast vid
sidan av sin egentliga verksamhet stode till deras förfogande. De mindre
goda erfarenheterna av fattigsakförareinstitutionen, särskilt i Stockholm,
tala i förening med den goda erfarenheten av Stockholms stads rätts -

6

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

hjälpskontors verksamhet sitt tydliga språk. Visserligen bereder en organisation
av antytt slag störa svårigheter att anordna rättshjälpen å
orter, där intet kontor finnes inrättat. Dessa svårigheter torde emellertid
kunna i väsentlig mån övervinnas genom vidtagande av särskilda åtgärder
i syfte att anstaltens verksamhet må kunna utsträckas utöver den ort,
där rättshjälpskon tor är beläget. En sådan åtgärd vore, att, såsom de sakkunniga
framhållit, rättshjälpsanstalten sökte genom ombud i de olika
orterna åvägabringa förbindelse mellan huvudkontoret och den rättshjälpssökande
allmänheten. Dylika ortsombud skulle sålunda hava till uppgift
att taga emot framställningar om rättshjälp samt att, exempelvis
genom telefon eller korrespondens, förmedla den rättshjälp, som från
kontorets sida kan lämnas. Tvivelsutan skulle det kunna påräknas att
för berörda uppdrag förvärva väl kvalificerade, inom sin ort betrodda
personer. Att ombuden skulle vara juridiskt bildade, förutsättes givetvis
icke.

Oavsett den nu nämnda anordningen med ortsombud lärer emellertid
bliva erforderligt, att, i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit,
å större orter inom rättshjälpsanstaltens verksamhetsområde å bestämda
tider anordnas mottagningar, därvid någon anstaltens jurist är tillstädes
för konsultationer och annan rättshjälpsverksamhet. Såsom ett
önskemål bör även framhållas, att vid tingssammanträdena någon jurist från
rättshjälpskontoret är att träffa för mindre bemedlade rättssökande.

Med en organisation av rättshjälpsanstalterna, sådan som nu angivits,
torde invändningarna mot de sakkunnigas förslag i detta hänseende
komma att visa sig obefogade. Huvudsaken synes mig i varje fall vara,
att de mindre bemedlade erhålla trygghet, att deras intressen bliva med
nit och insikt tillvaratagna.

Sättet för Enligt de sakkunnigas plan skulle rättshjälpsanstalt upprättas såväl

rättshjåtps-i varje landstingsområde som ock i de städer, vilka ej tillhöra landsting,
upprat- '' utan hinder likväl för sådan stad att i förening med angränsande landstnnde.
tingsområde eller del därav inrätta gemensam rättshjälpsanstalt, varjämte
det skulle vara kommun, som tillhör landsting, obetaget att ensam eller i
förening med andra kommuner med rätt till statsunderstöd anordna sådan
anstalt. De sakkunniga föreslå emellertid icke något obligatoriskt inrättande
av rättshjälpsanstalter, utan överlämna initiativet till landsting och andra
kommunalrepresentationer. Statens medverkan till den fria rättshjälpen
består enligt de sakkunnigas förslag däri, att staten lämnar bidrag till
kostnaderna för anstalternas upprättande och verksamhet.

De sakkunnigas förslag i denna del, som ansluter sig till organisationen
av offentliga anstalter för arbetsförmedling, torde anvisa den lämp -

7

Kungl. ]\fuj:ts nåd. proposition nr 360.

ligaste utvägen att lösa frågan om statens verksamhet för åvägabringande
av fri rättshjälp utom rätta. Förslaget bygger vid överlämnande av initiativet
åt kommunala myndigheter på sammanstämmande inhemska och
utländska förebilder. Det är också givet, att vissa kostnader, särskilt för
lokal, böra kunna hållas avsevärt lägre med den föreslagna anordningen,
än om staten själv skulle anordna rättshjälpsanstalterna. Eu olägenhet
är, att man icke vinner full garanti för att rättshjälpsanstal ter verkligen
komma till stånd inom alla de orter, där sådana behövas. Det torde
emellertid i hög grad gälla om varje organisation av den fria rättshjälpen
utom rätta, att anstalter härför såvitt möjligt böra växa fram organiskt
ur de särskilda orternas behov av sådan rättshjälp och tillgång på därför
lämpade krafter. Därest man omedelbart skrede till ett tvångsvis
upprättande av rättshjälpsanstalter över hela riket, skulle man måhända
riskera, att de för anstalternas hela verksamhet avgörande posterna
såsom föreståndare på sina håll måste besättas med mindre lämpliga
personer och att anstalternas framtid därigenom äventyrades.

Beträffande detaljerna i den uppgjorda organisationsplanen hänvi- Organisasar
jag till de sakkunnigas betänkande och till här bifogat förslag till
kungörelse angående understöd av statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter
och förslag till normalreglemente för offentliga med statsmedel
understödda rättshjälpsanstalter. Dessa förslag äro, till den del de avse
organisationen av rättshjälpsanstal terna, i huvudsak hämtade från de
sakkunnigas betänkande. Bortsett från ett antal formella ändringar
har jag emellertid ur förslaget till normalreglemente uteslutit eu av de
sakkunniga föreslagen uttrycklig bestämmelse, enligt vilken rättshjälpsanstalt
av ifrågavarande slag skulle vara skyldig att tillhandagå mindre
bemedlade utan avseende å deras boningsort. Detta stadgande kunde
nämligen, såsom det anmärkts, möjligen medföra, att en anstalt, som
tillvunnit sig ett särskilt förtroende, bleve besökt av klienter, som rätteligen
borde vända sig till anstalt å annan ort. Genom att utesluta berörda
bestämmelse torde man med hänsyn till det föreslagna stadgandet
i normalreglementets 6 § icke hava inskränkt någon anstalts skyldighet att
tillhandagå rättssökande, som på grund av sin egen eller sin motparts
vistelseort bör vara berättigad vända sig till anstalten, men å andra sidan
berett tillfälle att förhindra missbruk.

1 likhet med de sakkunniga håller jag före, att staten bör bidraga Statumsintill
kostnaderna för rättshjälpsanstalternas upprättande och verksamhetgcls ^ing ‘
dels genom att helt återgälda vad anstalterna för sin verksamhet utbetalat
till statsinstitutioner av olika slag, dels genom att gottgöra intill hälften
av anstalternas övriga omkostnader efter avdrag av vad som influtit från

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

Kostnads beräkning.

rättssökande eller deras motparter, dels slutligen, där så prövas nödigt,
genom att med ett belopp av högst 3,000 kronor för varje anstalt medverka
till engångskostnaderna för anstaltens upprättande. Till de kostnader,
som skulle av statsverket helt ersättas, ha av de sakkunniga hänförts
icke blott rese- utan även traktamentskostnader för resor inom området.
Då emellertid traktamentskostnaderna icke utgöra en sådan ersättning,
som inflyter till statskassan, och då resor enligt min mening
böra förekomma i stor utsträckning för att lämna rättshjälp inom orter,
där särskilt kontor ej finnes upprättad, synes traktamentsersättning böra
hänföras till den andra gruppen av kostnader, till vilken staten bidrager
med hälften. Å andra sidan torde det icke vara nödvändigt att inskränka
den direkta reseersättningen till sådana resor, som företagas inom
anstaltens verksamhetsområde. Om undantagsvis verksamheten fordrar ett
besök, för inställelse inför rätta eller dylikt, utom distriktet, torde staten
böra lämna full ersättning jämväl för härav föranledd resa. Däremot torde
i överensstämmelse med grunden till indelningen av de olika kostnaderna
statens skyldighet att lämna full ersättning för resekostnad höra begränsas
till resor å statens järnvägar. I detta sammanhang bör påpekas, att
enligt bilagda reglementsförslag anstaltens skyldighet att biträda vid rättegångar
begränsats icke till domstol inom anstaltens distrikt utan till mål
anhängiga vid domstol inom distriktet. Om, sålunda i ett sådant mål
vittnesförhör äger rum inför domstol utom området, bör uppvaktningen
vid detta vittnesförhör, om dess natur därtill föranleder, jämväl kunna
ombesörjas av anstaltens personal.

Det är, såsom de sakkunniga framhålla, icke möjligt att med någon
större grad av sannolikhet beräkna kostnaderna för rättshjälpsanstalternas
upprättande och underhåll. Därmed bortfaller också möjligheten att närmare
bestämma det belopp, som för ändamålet kan väntas av statsmedel
bliva taget i anspråk för anstalternas understödjande. Kostnaderna bli
givetvis beroende av det antal anstalter, som komma att upprättas, men
dessutom på omfattningen av den verksamhet, som de särskilda anstalterna
komma att utöva. Om man emellertid, för att vinna en översikt
över det högsta anslagsbelopp, som kan beräknas ifrågakomma, antager,
att rättshjälpsanstalter under årens lopp upprättas i samtliga län och
dessutom i 6 av de större städerna, och sålunda skulle hava att räkna
med sammanlagt 30 anstalter, kunna följande ungefärliga beräkningar i
anslutning till de sakkunnigas förslag verkställas.

Engångskostnaderna för anstalternas upprättande kunna beräknas
bliva fördelade på ett avsevärt antal år och kunna för angivna antal

Kungl. Majds nåd. proposition nr 360. 9

rättshjälpsanstalter sammanlagt icke överstiga, men väl underskjuta 75,000
kronor.

De årliga utgifter, som skulle av statsverket helt ersättas, torde
enligt de sakkunnigas beräkningar uppgå till 500 kronor per anstalt eller
tillhopa 15,000 kronor för post-, telegram- och telefonavgifter samt dessutom
till samma belopp för resekostnads- och traktamentsersättning
eller sålunda tillhopa 30 000 kronor. Enligt här bilagda förslag till kungörelse
skulle emellertid som nämnt statens skyldighet att ersätta hela.
traktamentskostnaden bortfalla, varjämte statens skyldighet att gälda reseersättning
skulle begränsas till resor å statens järnvägar. Om man
beräknar minskningen av statsbidraget i detta hänseende till 7,500 kronor,
skulle de årliga utgifter, som staten hade att till fullo ersätta, sammanlagt
uppgå till 22,500 kronor. Beträffande detta belopp gäller ju emellertid,
att det i själva verket icke i sin helhet utgör en verklig statsutgift,
enär det motsvarar avgifter, som av anstalten inbetalats till statsinstitutioner
av olika slag.

De årliga utgifter, till vilka staten skulle bidraga med intill hälften,
uppskattas av de sakkunniga, efter avdrag för anstalternas inkomster,
till 9,000 kronor för varje kontor eller för 30 anstalter tillhopa 270,000
kronor. Det årliga statsbidraget skulle sålunda i denna del kunna uppgå
till högst 135,000 kronor. Emellertid antaga de sakkunniga, att statsbidraget
i genomsnitt skulle stanna vid tjugufem å trettio procent av de
totala årliga utgifterna av hithörande slag: Statsbidraget skulle sålunda

i denna del icke behöva uppgå till mera än 80- å 90,000 kronor eller
sammanlagt till icke fullt 100,000 kronor.

I varje fall torde det komma att dröja åtskillig tid, innan samtliga
landsting upprättat rättshjälpsanstalter och för dem framställa anspråk
på statsbidrag. Beträffande utgifterna för år 1919 erinrar jag
därom, att i årets statsverksproposition beräknats å extra stat för sagda
är såsom förslagsanslag ett belopp av 15,000 kronor. De utgifter, som
under år 1919 kunna ifrågakomma till ersättning, äro nämligen endast
engångsbidragen till anstalts upprättande, och det har synts antagligt, att
under år 1919 icke större antal anstalter skulle komma att upprättas,
än att ett anslag av 15,000 kronor borde vara tillfyllest.

Med anledning därav hemställer jag, att Eders Maj:t måtte föreslå
riksdagen att till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter
enligt de grunder, som finnas angivna i detta protokoll och i bifogade
förslag till kungörelse i ämnet och normalreglemente för dylik
anstalt bevilja ä extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av kronor
15,000.

Hih <mg till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 320 höft. (AV 360.)

2

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Henry Lindberg.

Kungl. Magt:» nåd. proposition nr 360.

11

Bilaga A.

Förslag

till

Kungörelse

angående understöd av statsmedel till offentliga rättsbjälpsanstalter.

§ 1.

Understöd av statsmedel må tilldelas anstalt, som av landsting eller
kommun, var för sig eller i förening, anordnats för meddelande av fri
rättshjälp, under förutsättning:

att anstalten står under ledning av en styrelse, bestående av ordförande
jämte suppleant för honom, förordnade av Konungens befallningshavande
för fyra år i sänder, och minst två ledamöter jämte suppleanter
för dem, utsedda av det landsting eller stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige
eller kommunalstämma i den eller de kommuner, som upprättat
anstalten, i enlighet med de närmare bestämmelser, som i varje fall av
Konungen meddelas;

att anstaltens verksamhet utövas enligt av Konungen utfärdat reglemente;
samt

att statistiska uppgifter rörande verksamheten enligt av Konungen
fastställt formulär avgivas till statistiska centralbyrån.

§ 2-

Mom. 1. Understöd må erhållas dels till bestridande av samtliga
för verksamheten nödvändiga utgifter för postjjorto, abonnemang å rikstelefon
samt telegram och interurbana telefonsamtal, dels ock till resekost -

12

Kungl. Maj:/.? nåd. proposition nr 360.

nadsersättning jämlikt fjärde klassen i gällande resereglemente för av
anstaltens verksamhet föranledda resor å statens järnvägar.

Mom. 2. Härutöver må ersättning beredas för intill hälften av det
belopp, som återstår, sedan från anstaltens sammanlagda årsutgifter till
avlöningar, skrivmaterialier och tryckningskostnader dragits ersättningsbelopp,
som till anstalten under året av hjälpsökande återgäldats eller
pa grund av domstols beslut influtit till anstaltens personal för lämnat
biträde i rättegång.

Mom. 3. På särskild prövning ankommer, huruvida ersättning må
åtnjutas för bestridande av engångsutgifter, förenade med anstaltens upprättande.
Sådan ersättning må dock ej i något fall överstiga 3,000
kronor.

§ 3.

Ansökan om understöd skall, ställd till Konungen, ingivas till
justitiedepartementet, och skola därvid fogas nödiga handlingar till styrkande
av att de i § 1 för understödets åtnjutande stadgade villkor
blivit fullgjorda. Ansökan, som avser understöd enligt § 2 mom. 1
och 2, skall vara ingiven före den 1 maj året efter det, som ansökningen
avser, samt vara åtföljd av dels bestyrkt utdrag av anstaltens räkenskaper
i sådan omfattning, att därav framgår storleken av de i nämnda
moment omförmälda utgifter och inkomster, dels styrelsens berättelse över
anstaltens verksamhet under senaste året, dels ock berättelse över den i
enlighet med reglementet verkställda revisionen.

§ 4.

Beviljat understöd skall utbetalas av Konungens befällningshavande.
i enlighet med de närmare föreskrifter, som av Konungen meddelas.

Kungl. Muj:ts nåd. proposition nr 360.

13

Bilaga li.

Förslag

till

Normalreglemente

för offentlig!, med statsmedel understödda riittshjälpsanstalter.

§ I Rättshjälpsanstalten

N. N. har att inom [N. N. landstingsområde,
N. N. stad, N. N. kommun] kostnadsfritt i rättsliga angelägenheter åt
mindre bemedlade lämna råd och upplysningar samt hjälp med upprättande
av handlingar, så ock biträde vid tvisters biläggande genom förlikning
samt vid utförande av talan i rättegång, anhängiggjord vid domstol
inom anstaltens verksamhetsområde.

Anstaltens huvudkontor skall vara beläget i N. N. stad.

§ 2.

För rättshjälps meddelande må, då omständigheterna därtill föranleda,
krävas personlig inställelse av sökanden ävensom intyg om hans
förmögenhetsförhållanden.

§ 3.

I ärende, som anstalten upptagit, bör genom dess försorg noggrann
utredning verkställas. År fråga om tvist, bör, där så erfordras,
motparten höras. Anstalten bör söka åstadkomma förlikning mellan
parterna, där sådan lämpligen bör komma till stånd. Framställning om
rättegång, som befinnes vara uppenbart ogrundad eller gagnlös, skall
avvisas.

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 360.

Vad sökande vid anlitande av anstalten i förtroende meddelat
må ej yppas för någon utom anstalten.

§ 4.

Ersättning och arvode, som jämlikt lagen om fri rättegång tilldömts
den, som är anställd vid anstalten, skall av denne redovisas till
anstalten.

§ 5.

Befinnes någon, som av anstalten erhållit rättshjälp, på grund av
sina förmögenhetsförhållanden rätteligen ej hava ägt åtnjuta hjälpen,
vare han pliktig att, där det av styrelsen påfordras, till anstalten återgälda
dess utgifter för saken samt erlägga skälig ersättning för rättshjälpen
i den mån anstalten ej jämlikt § 4 är berättigad till ersättning härför.

Samma skyldighet åligger sökande, som genom anstaltens biträde
tillvunnits egendom av någon betydenhet.

§ 6.

Anstalten åligger att i vad till dess verksamhet hör utan ersättning
lämna annan med statsmedel understödd rättshjälpsanstalt biträde, såvida
hinder därför ej möter.

§ 7.

Anstalten står under ledning av en styrelse, bestående av ordförande
och . . . ledamöter. Ordföranden och suppleant för honom förordnas
av Konungens befallningshavande i N. N. län för fyra år i sänder.
. . . ledamöter jämte suppleanter utses av [N. N. landsting . . . ledamöter
jämte . . . suppleanter utses av stadsfullmäktige i N. N. stad], samtliga
för en tid av två år.

Styrelsen, som har sitt säte i N. N. stad, sammanträder på kallelse
av ordföranden så ofta omständigheterna därtill föranleda.

Ärende må ej av styrelsen företagas till avgörande, såvida ej, jämte
ordföranden, minst . . . ledamöter eller suppleanter för dem äro tillstädes.

Avgår ordföranden eller annan styrelseledamot eller suppleant, innan
den tid, för vilken han blivit vald, gått till ända, skall, så snart ske kan,
annan person utses för den återstående tiden.

Kungl. Maj:U nåd. proposition nr 360.

15

§ B.

Vid styrelsens sammanträden föres protokoll, som vid näst därpå
följande sammanträde justeras, så vida ej åt ordföranden uppdragits att
ensam eller med biträde av annan ledamot dessförinnan verkställa justeringen.

§ 9.

’ Över anstaltens förvaltning skola föras fullständiga räkenskaper,
vilka, avslutade för kalenderår, skola, tillika med de hos styrelsen förda
protokoll samt en särskild redogörelse för anstaltens verksamhet under
året, senast den 15 därpå följande mars för granskning tillhandahållas
. . . därtill utsedda revisorer. Av dessa utses en av Konungens befallningshavande
samt ... av [N. N. landsting och ... av stadsfullmäktige i
N. N.], samtliga för en tid av två år. Vid val av revisorer utses suppleanter
för dem till lika antal.

Revisionen skall vara avslutad och berättelse däröver till styrelsen
avlämnad före den 15 april. Revisionsberättelsen jämte det utlåtande
däröver, som styrelsen kan finna anledning avgiva, ävensom ovan omförmälda
redogörelse för anstaltens verksamhet skola av styrelsen ofördröjligen
överlämnas till [N. N. landsting och stadsfullmäktige i N. N.].

§ io.

Senast den 15 augusti varje år skall styrelsen överlämna förslagtill
nästföljande års utgifts- och inkomststat, [i fråga om länsanstalt till
landstinget, i fråga om anstalt för stad till magistraten eller stadsstyrelsen
samt i fråga om landskommun till kommunalnämnden].

§ 11.

Anstaltens verksamhet utövas under styrelsens överinseende genom
en föreståndare med biträde av erforderlig personal.

Föreståndaren skall hava avlagt de för utövande av domarämbete
föreskrivna kunskapsprov samt förvärvat nödig praktisk erfarenhet genom
verksamhet vid underdomstol eller å advokatkontor. Styrelsen antager och
entledigar föreståndaren och biträden, så ock de ortsombud, som för
anstaltens verksamhet finnas erforderliga.

§ 12.

Föreståndaren må icke innehava eller utöva annan avlönad allmän
eller enskild tjänst eller idka enskild advokatverksamhet. Ej heller må

16

Kungl. illapis nåd. proposition nr 360.

ärende, som inkommit till anstalten, av något dess biträde eller ombud
övertagas såsom enskilt uppdrag.

§ 13.

Närmare föreskrifter för anstaltens verksamhet meddelas i av styrelsen
fastställd arbetsordning.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Nordstcdt k Söner.

1818.15