K ungt. Maj:ts nåd. proposition nr 359.

i

Nr 359.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anvisande
av medel till bestridande av kostnader för rättshjälp
m. m. åt vissa nyttjanderättshavare; given Stockholms
slott den 12 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för justitiedepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom
föreslå riksdagen

att anvisa dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 5,000
kronor, dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 10,000
kronor att av Kungl. Maj:t i mån av behov och enligt i nämnda
protokollsutdrag angivna grunder användas till bestridande av kostnader
för de uti förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område omförmälda lantmäteriförrättningar
samt övriga med områdes inlösen enligt nämnda lagförslag
förenade utgifter ävensom till beredande av erforderligt biträde åt nyttjanderättshavare
i ärenden angående sådan inlösen.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kung!, nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 319 käft. (AV 399.)

1

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 359.

i

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilsson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:

»Genom proposition den 5 mars innevarande år (nr 172) har Kung].
Maj:t föreslagit riksdagen att antaga ett inom justitiedepartementet utarbetat
förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att
inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Enligt nämnda förslag skall
under vissa förutsättningar innehavare av så kallad ofri lägenhet vara
berättigad att vid tiden för den upplåtna nyttjanderättens upphörande
lösa till sig lägenheten med äganderätt. Prövningen av nyttjanderättshavarens
lösningsanspråk samt, i de fall då detta befinnes lagligen
grundat, löseskillingens bestämmande ävensom vidtagandet av de förbe -

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 359.

redande åtgärder, vilka erfordras för områdets behöriga avskiljande m. in.,
skall enligt förslagets 6 § äga ruin vid lantmäteriförrättning, där forrättningsmännen
utgöras av lantmätare och två gode män.

Det övervägande flertalet av de personer, vilka enligt omförmälda
lagförslag skulle få möjlighet att inlösa de åt dem upplåtna områden,
tillhör de mindre bemedlade samhällsklasserna. Av den redogörelse för
det av den så kallade torpkommissionen avgivna betänkande, vilken jag
i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 31 december nästlidet år
lämnade i samband med min hemställan om lagförslagets remitterande
till lagrådet, framgår, att kommissionen ansett dessa personer i socialt
hänseende böra hänföras till torparklassen. Att i vissa undantagsfall
förslaget kan tänkas leda till lösningsrätt även för personer ur andra
samhällsgrupper, kan jag i detta sammanhang lämna däihän.

För mängden av de enligt förslaget lösningsberättigade är det vid nu
anmärkta förhållande uppenbarligen av stor vikt, att den förrättning, vid vilken
nyttjanderättshavarens lösningsanspråk skall prövas och avgöras samt
för lägenhetens behöriga avskiljande erforderliga förberedande åtgärder vidtagas,
icke varder förenad med allt för stora kostnader. Enligt lo s 1
lagförslaget skola berörda kostnader ju gäldas av nyttjanderättshavaren.
Förrättningen är emellertid, såsom av förslaget framgår, av enkel natur
och torde i det stora flertalet fall icke kräva någon avsevärdare tid eller
möda för förrättningsmännen. Yad själva utgifterna beträffar, utgöras
de väsentligast av den gottgörelse, som utgår till lantmätaren enligt
gällande taxa, varjämte gode männen enligt kungörelsen den 27 maj 1J0J
äga att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt femte
klassen i reseregl em entet. Härtill komma kungörelse- och kallelsekostnader
in. in. Till vilka belopp kostnaderna i varje särskilt fall komma
att uppgå är emellertid av naturliga skäl omöjligt att ens ungefärligen

Ft O „ « A i I •• I 1 .1 „ V» nvn TT 1 OT

angiva, då ju

avstånden från lantmätarens och gode männens hemvist

till förrättningsstället samt kommunikationsförhållandena i orten härvid
spela eu avgörande roll. Dock torde utan tvekan kunna sägas att, aven
om beloppen i och för sig i allmänhet icke skulle bliva särskilt höga,
deras gäldande likväl för de personer, vilka vid ifrågavarande förrätt n

ingår

5komma att sta såsom sökandeparter, ofta nog kommer att ställa

sig ganska kännbart.

I detta sammanhang

anser jag

lolla med helt ringa kostnad för sökandena, nämligen i den..man förrättningarna
kunna varda upptagna i planen för de lantmatare åliggande
tjänsteresor, varom föreskrifter finnas meddelade i kungörelsen den

O*'' "

att

eu

de! fall omförmälda förrättningar

mig emellertid böra erinra därkunna
tänkas

av -

4

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 359.

23 december 1914. Anslag för dylika tjänsteresor har anvisats för innevarande
år samt har äskats jämväl för år 1919, och även om till följd
av eventuellt ändrade föreskrifter om lantmäterikostnaders bestridande
omförmälda anslag längre fram icke skulle komma att utgå, torde möjligheterna
för nu avsedda förrättningars utförande med allenast obetydlig
kostnad för sökanden i allt fall icke komma att därigenom minskas. Med
hänsyn till den enligt min mening synnerligen störa betydelsen därav, att
den lösningsrätt, vilken omförmälda lagförslag avser att bereda nyttjanderättshavare,
icke i något fall för ekonomiskt svagt situerade sökande varder
förenad med betungande utgifter, anser jag emellertid, att de möjligheter
till kostnadslindring, varom jag förut talat, icke göra tillfyllest, utan att
särskilda åtgärder böra vidtagas. Dessa åtgärder synas böra gå ut därpå,
att i de fall, där nyttjanderättshavaren saknar tillgång till gäldande av
de med lösningsförrättningen förenade kostnader eller efter deras utgivande
skulle sakna medel, som skäligen må anses erforderliga för hans
eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet,
berörda kostnader komma att bestridas av allmänna medel. Det
är därför min avsikt att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen
göra framställning om anslag för, bland annat, nu angivna ändamål.

Ej sällan torde nyttjanderättshavare, vilken önskar begagna, sig av
lösningsrätt enligt förenämnda lagförslag, vara i behov av råd och upplysningar
eller annat biträde i och för vidtagande av härför erforderliga
åtgärder. Att på egen bekostnad förskaffa sig sådant biträde torde i
många fall för nyttjanderättshavaren vara förenat med synnerligen störa
svårigheter. Vid sådant förhållande synes det, därest man önskar försäkra
sig om att det med lagförslaget avsedda syftet också verkligen uppnås,
i hög grad önskvärt, att erforderligt biträde må kunna genom det allmännas
försorg beredas nyttjanderättshavaren utan kostnad för denne. För
den mera bemedlade nyttjanderättshavaren bör emellertid denna förmån
icke sta till buds, varför dess åtnjutande lärer böra göras beroende av
myndighets prövning.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra om det förslag till lagom
fri rättegång, vilket Kungl. Maj:t denna dag beslutat genom proposition
förelägga riksdagen till antagande. Skulle nyttjanderättshavares
losnmgsanspråk giva upphov till rättegång vid domstol, för vilket bestämmelserna
i förslaget till lag om lösningsrätt lämna möjlighet, kan nyttjanderättshavaren
tydligen komma att vid domstolen njuta förmånen
av fri rättegång, där berörda förslag till lag om dylik rättegång varder
upphöjt till lag. Jag torde jämväl få erinra om, att Kungl. Maj:t denna
dag järn väl beslutat föreslå riksdagen att bevilja visst anslag till under -

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr Jod.

stöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. Om detta äskande av riksdagen
bifalles och rättshjälpsanstalter på grund därav upprättas, kommer det
att åligga dessa att lämna rättshjälp åt här avsedda nyttjanderättshavare.
Det ifrågasatta särskilda anslaget till dessas understödjande kommer då
icke att behöva tagas i anspråk för sådan rättshjälp, som genom särskild
rättshjälp sanstalt kan komma att stå nyttjanderättshavare till buds.

I de fall, då förrättning, varom förut nämnts, leder till nyttjanderättshavarens
inlösen av det under nyttjanderätt upplåtna området, skall
enligt förslaget till lag om lösningsrätt det inlösta områdets avskiljande
från stamfastigheten fastställas av Kung]. Maj ds befallningshavande. Kostnaderna
härför torde väl i allmänhet inskränka sig till lösen av
gravationsbevis å området, lösen av lagakraftbevis å förrättningsmännens
beslut samt den för fastställelseutslaget utgående expeditionslösen.
Stämpel å sådant utslag förekommer icke. Har kostnaden
för lösningsförrättningen gäldats av allmänna medel, torde emellertid
även berörda lösensutgifter böra på sådant sätt gäldas liksom oek kostnaderna
för löseskillingens fördelning mellan de till densamma berättigade,
om vilken fördelning föreskrifter finnas meddelade i 15 § i nämnda
lagförslag. Dessa senare utgifter, vilkas belopp väl i allmänhet icke bliver
mera betydande, utgöras väsentligen av kostnader för kallelser till och
kungörande av det sammanträde, varvid fördelningen skall äga rum.

Vad angår de närmare villkoren för att kostnaden för ifrågavarande
lösningsförrättning samt de övriga utgifter, som förut omförmälts,
skola bestridas av allmänna medel, den ordning, i vilken ansökning om
dylik förmån skall göras, ävensom anordnandet och villkoren för åtnjutande
av det biträde i övrigt, vilket genom det allmännas försorg kan
böra beredas nyttjanderättshavare i ärenden rörande områdes inlösen enligt
förberörda lagförslag, torde föreskrifter härom böra meddelas av Kungl.
Maj:t. Ansökning om kostnadernas bestridande av allmänna medel synes
lämpligen kunna göras bos Kungl. Maj:ts befallningshavande samtidigt med
ansökning om lantmätares förordnande att verkställa lösningsförrättningen.
Vidare torde för varje län böra av Kungl. Maj ds befallningshavande förordnas
lämplig person, vilken skall hava till åliggande att biträda nyttjanderättshavare
med råd och upplysningar i frågor om lösningsrätt till
under nyttjanderätt upplåtet område, uppsättande av ansökningar i dylika
ärenden in. in. Ansökning om rätt att kostnadsfritt erhålla sådant
biträde synes böra av nyttjanderättshavare göras hos Kungl. Majds befallningshavande,
då behov av dylikt biträde för honom uppstår. Med hänsyn
till de växlande förhållandena i fråga om det arbete, som i berörda hänseenden
kan komma att påvila sålunda förordnad person, torde dennes

6

Kwigl. Maj:t nåd. proposition nr 359.

arvode böra för varje särskilt ärende bestämmas av Knngl. Maj:ts befall -ningshavande. Beträffande valet av person lärer i allmänhet lämpligen
kunna förordnas advokat i den stad, där Knngl. Maj:ts befallningshavande
bär sitt säte, eller möjligen tjänsteman inom länsstyrelsen.

Har ansökning, att kostnader för lösningsförrättning m. in., varom
förut nämnts, må gäldas av allmänna medel, bifallits, men varder sökandens
anspråk på lösningsrätt avvisat, synas böra ankomma på prövning i varje
särskilt fall huruvida sökanden skall förpliktas ersätta statsverket vad i
förenämnda hänseenden av allmänna medel förskjutits eller del därav.

Vad slutligen angår storleken av det anslag, som för tillgodoseendet
av förut angivna syftemål skulle erfordras, är det behövliga beloppet
av lätt insedda skäl omöjligt att exakt beräkna. Redan i det föregående
har jag angivit några av de svårigheter, som i sådant hänseende
möta. Ytterligare svårigheter föranledas av omöjligheten att med någon
grad av säkerhet beräkna antalet av de lägenheter, som enligt lagförslaget
komma att bliva föremål för inlösen. Endast så mycket är visst, att,
då lösningsrätten inträder vid den upplåtna nyttj anderättens upphörande,
de blivande lösningsförrättningarna komma att fördela sig på ett jämförelsevis
stort antal år framåt, allt efter som nyttj anderättsavtalen utgå.
Jag anser mig visserligen böra erinra att, på sätt jag i mitt anförande
till statsrådsprotokollet den ål december 1917 omnämnt, egnahemssakkunniga
beräknat antalet ofria lägenheter till sammanlagt över etthundratusen,
men jag vill på samma gång framhålla, att det näppeligen lärer
låta sig göra att av denna siffra, även om densamma kan vara i huvudsak
riktig, draga några slutsatser angående det antal lägenheter, som komma
att bliva föremål för inlösen enligt meranämnda lagförslag.

Vid nu anmärkta förhållanden synes den lämpligaste utvägen vara,
att ett ej alltför knappt tilltaget belopp av riksdagen ställes till Knngl. Maj:ts
förfogande för att i man av behov användas för i den föregående framställningen
angivna ändamål. Ett belopp av 15,000 kronor torde kunna
antagas vara ungefärligen tillräckligt för att bereda därav i behov varande
nyttjanderättsliavare det bistånd, som kan erfordras för att den föreslagna
lagen om rätt i vissa fall för nyttj anderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område må effektivt kunna tjäna med densamma avsedda
syftemål. Då lagen är avsedd att träda i kraft den 1 september
1918, torde det för ändamålet erforderliga anslaget böra fördelas på åren
1918 och 1919, därvid för förstnämnda år beräknas 5,000 kronor och för
år 1919 10,000 kronor. Skulle ytterligare medel nästa år visa sig erforderliga,
torde dessa böra äskas av 1919 års riksdag, med ledning av då
vunna erfarenheter.

1

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 359.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att anvisa dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 5,000
kronor, dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 10,000 kronor
att av Kungl. Maj:t i, mån av behov och enligt här förut angivna
grunder användas till bestridande av kostnader för de uti förslag till
lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område omförmälda lantmäteriförrättningar samt övriga
med områdes inlösen enligt nämnda lagförslag förenade utgifter
ävensom till beredande av erforderligt biträde åt nyttjanderättshavare i
ärenden angående sådan inlösen.»

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Henry Lindberg.