Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
1
Nr 356.
Kung!. Majds nådiga proposition till riksdagen angående
uvei''flyttande av under officer skorpraler i l:a lönegraden
vid flottan och kustartilleriet till en ny lägre under officersgrad
in. m.; given Stockholms slott den 19 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t, under förutsättning
att vad nu finnes stadgat om rätt till fortfarande anställning
för visst manskap vid marinen uppbäves i fråga om det manskap, som
efter ingången av år 1919 vinner anställning vid marinen, härigenom —
med ändring av de i statsverkspropositionen till innevarande års riksdagunder
femte huvudtiteln samt i propositionen nr 341 till samma års
riksdag framställda förslag, såvitt de beröras av här nedan under a)
och b) gjorda framställningar — föreslå riksdagen att
a) godkänna de i statsrådsprotokollet förordade staterna för år 1919
för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, å dagavlöning till
officerare och underofficerare vid flottan samt för kustartilleriets personal,
b) i riksstaten för år 1919 öka ej mindre förslagsanslaget till avlöning
för flottans kårer och stater, nu 6,341,969 kronor, med 558,145
kronor till 6,900,114 kronor, än även förslagsanslaget till avlöning åt
kustartilleriets personal, nu 1,616,726 kronor, med 160,418 kronor till
1,777,144 kronor; .
c) förklara, att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet ma erhålla
pension till lika belopp som underofficer av 3. graden vid flottan;
d) medgiva, ......
att till en var av i statsrådsprotokollet omförmält, överårigt manskap,
som avskedas med eller efter 1918 års utgång eller ock efter. ingiven
ausökning om avsked vid eller efter nämnda tidpunkt entledigas, ma
från tiden för avskedet av förslagsanslaget till pensionering av flottans
gemenskap utgå tilläggspension med sådant belopp, att den honom enligt
reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 h/ijt. (Nr 356.) 1
2 Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 356.
den 31 oktober 1879 samt kungörelsen den 13 augusti 1909 tillkommande.
pension tillsammans med tilläggspensionen uppgår till vad som
med tillämpning av i statsrådsprotokollet angivna, i propositionen nr
268 till 19l7 års riksdag föreslagna pensioneringsgrunder skulle hava
tillkommit honom i pension;
. att tilläggspension enligt enahanda grunder må från nämnda anslag
utgå till övrigt manskap vid marinen, som vunnit eller före utgången
av år 1918 kan komma att vinna anställning vid marinen och som är
eller kommer att bliva berättigat till fortfarande anställning enligt vad
för närvarande är stadgat, allt efter som detta manskap, efter att hava
tjänat staten under minst 20 år, uppnår en levnadsålder av 50 år; samt
e) för bestridande av de kostnader, som föranledas av de under
d) här ovan framställda förslag, höja det å ordinarie stat under riksstatens
tionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till pensionering av
flottans gemenskap, nu 251,300 kronor, med 18,700 kronor till 270,000
kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Erik Palmst ier na.
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 356.
3
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Föredragande departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna
anförde härefter följande.
Till det statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden, som finnes vidfoga!
statsverkspropositionen till innevarande års riksdag, har jag under
punkt 5 anfört, hurusom däri omförmälda rekapitulationspremier för
marinens vidkommande ej avsåges att utgå till underofficerskorpraler,
ehuru dylika premier vid armén utginge till allt manskap, som toge
förnyad anställning, och således även till samtliga furirer. Orsaken härtill
vore att finna däri, att underofficerskorpralerna intoge en annan ställning
inom marinens organisation än furirerna vid armén. »Vid flottan», anförde
jag vidare till förenämnda statsrådsprotokoll, »äro samtliga och vid kustartilleriet
större delen av underofficerskorpralerna berättigade till fortsatt
anställning vid sjömanskåren, resp. kustartilleriets truppförband och
kunna därför icke sägas vara anställda pa viss tid. Någon förlängd
eller förnyad anställning kan därför icke sägas förekomma för denna
personalkategori. Ombord å fartyg göra underofficerskorpralerna samma
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
tjänst som underofficerarna. I fråga om såväl levnads- som tjänstålder
äro de i allmänhet betydligt äldre än furirerna. Så gott som samtliga
underofficerskorpraler torde hava valt militäryrket såsom levnadsbana
och de flesta befordras till underofficerare. Med hänsyn till nu nämnda
förhållanden torde åtgärder av annat slag i lönereglerande syfte än utbetalande
av ifrågavarande premier vara erforderliga för att hålla underofficerskorpralsgraden
fulltalig. Sedan en i förevarande avseende igångsatt
utredning blivit slutförd, är det min avsikt att underställa denna
fråga Kungl. Maj:ts prövning.»
Den utredning, som härvid åsyftats och vilken omfattat ej blott
underofficerskorpralernas avlöningsvillkor, utan jämväl deras pensionsförmåner
och tjänstgöringsförhållanden, har numera fortskridit så långt,
att förslag om förbättrad ställning för denna för tjänstens behöriga
gång så viktiga personalgrupp kan avgivas.
b rågan om förbättrad ställning för underofficerskorpralerna i allmänhet
sammanhänger till en del med den fråga om pensionering av
marinens stammanskap, som upptogs i propositionen nr 268 till 1917 års
riksdag och som huvudsakligen avsåg äldre i vissa mindre krävande
befattningar a stationer och varv eller vid förråd i tjänst kvarstående,
till underofficerare ej befordrade underofficerskorpraler och korpraler,
vilka — såsom icke delägare i flottans pensionskassa — ej kunna vid
avsked komma i åtnjutande av andra pensionsbelopp än dem, vilka godkänts
av riksdagen 1876 och fastställts genom reglemente den 31 oktober
1879 angående pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap med
tillägg enligt kungörelsen den 13 augusti 1909. Förslagen i nämnda proposition
vunno riksdagens bifall endast i vad angick begravningshjälp
samt utdelande av tillfälliga understöd åt pensionerat f. d. stammanskap.
Sedermera har emellertid ytterligare utredning i ämnet blivit verkställd,
och torde framställning i detta ärende lämpligen böra avgivas i samband
med förslag i underofficerskorpralsfrågan.
Jag anhåller nu att få föredraga dessa båda ärenden inför Kungl.
Maj:t och skall jag då till en början lämna en kortfattad återblick över
underofficerskorpralsinstitutionens uppkomst och utveckling intill närvarande
tid. Därefter följer en redogörelse för marinens nuvarande organisation,
i vad angår underofficerskorpralerna, ävensom för de uttalanden
och förslag, som tidigare blivit avgivna beträffande underofficerskorpralerna.
I samband därmed lämnas en redogörelse för tidigare uttalanden
och förslag beträffande den ovan omnämnda frågan om pensionering
av visst äldre till underofficerare ej befordrat manskap vid
o
Kung1. Maj: t.•i Nåd. Proposition Nr 356.
marinen. Vidare anhåller jag få redogöra för frågans utveckling efter
1917 års riksdag samt framlägga det förslag till underofficerskorpralers
i l:a lönegraden överflyttande till en ny underofficersgrad i marinen —
underofficerare av 3:e graden — som jag anser böra föreläggas riksdagen.
Därest detta mitt förslag vinner bifall, erhåller därigenom frågan
om pensionering av äldre personal, som, utan att kunna befordras till
högre underofficersgrad, likväl anses böra till viss ålder kvarstå i tjänst,
sin lösning för framtiden. Till sist skall jag framlägga förslag beträffande
pensionering av den nu i tjänst kvarstående äldre personal, som närmast
åsyftades i förut nämnda proposition nr 268 till 1917 års riksdag.
I. Kort historisk återblick beträffande underofficerskorpralsinstitutionen.
För att dana skickligt underbefäl och vid mobilisering äga tillgång
till erforderligt antal underofficerare bildades år 1824 på grundval av eu
alltsedan 1685 befintlig s. k. kofferdikarlkår eu ny fast organiserad
kår, benämnd matroskåren, vilken till en början rekryterades så gott
som uteslutande från skeppsgossekåren.
Matroskåren avsågs i sin ursprungliga form att utgöra rekryteringskälla
för underofficerskåren, men ombildades år 1853 till att bliva jämväl
en flottans stamtrupp för danande av förhandsmän. Den innefattade att
börja med två tjänstbarhetsklasser: matroser och jungmän. Stationsbefälhavare
ägde rätt att konstituera lämpliga matroser till underofficerare,
ehuru de ej avlagt samtliga för befordran föreskrivna examina.
Konstitueringen blev snart regel, och det stadgades, att en matros skulle
hava två års konstituering för att kunna befordras till underofficer. Emellertid
gav eu dylik konstituering en mycket osäker ställning, och en matros,
som blivit konstituerad till underofficer, kunde när som helst, då hans
tjänstgöring som sådan ej längre påkallades, åter nedflyttas till matros.
Nu nämnda förhållande ledde till införandet av beställningen underofficerskorpral
år 1841, och övertogo nu underofficerskorpralerna den
tjänstgöring, som förut blivit utförd av de konstituerade underofficerarna.
Samma år reglerades underofficersstaterna och fastställdes tjänstegraderna
för underofficerarna till tre, nämligen:
Kungl. flaggskeppare (styrman, konstapel),
överskeppare ( » » ),
Underskeppare ( » » ).
Matroskåren
åc 1824.
Underofficers
kåren och
beställningen
underofticerskorpral
år
1841.
6
Första klassmatroser
1852
Flottan och
skärgårdsartilleriet
1866.
Sammanslagning
1873.
Underofficerskåren
enligt
1875 års
reglemente.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
För att kunna erhålla fullmakt i lägsta underofficersgraden fordrades
att med skicklighet hava undergått den lägre underofficersexamen,
att minst två år hava tjänstgjort som matros, jungman eller kanonier
samt att under lika lång tid hava varit konstituerad till underofficer
och vid alla tillfällen hava visat ett gott uppförande. För befordran till
nästa underofficersgrad fordrades att hava undergått högre underofficersexamen.
Den högsta underofficersgraden kunde endast tilldelas dem,
som undergått sjöofficersexamen, eller eljest dem av andra underofficersgraden,
som »med fullkomlig praktisk skicklighet förenade vårdat uppträdande».
Dessa underofficerare avsågos i första hand för den rent militära
skeppstjänsten, men behovet av teknisk underofficerspersonal började
snart göra sig gällande, vilket föranledde uppkomsten av en maskiniststat
och en hantverksstat åren 1844—45.
Då brist på underoffiperskorpraler uppstod, erhöll stationsbefälhavare
år 1845 rätt att utnämna extra underofficerskorpral och år 1846 rätt
att utnämna ordinarie. Extra underofficerskorpral räknades till matroskåren,
ordinarie till underofficerskåren.
Denna dubbelställning för underofficerskorpralerna bortföll år 1852,
då det bestämdes, att samtliga underofficerskorpraler skulle tillhöra
matroskåren, och för att angiva detta ändrades deras benämning till
»förstaklass-matroser», vilka indelades i två lönegrader, av vilka den
högsta lönegradens matroser avsågos till underofficerstjänst.
Dessa klasser benämndes då:
första-klass-matros med högre lön (benämndes också underofficerskorpral),
» » » » lägre » ,
matroser och
j ungmän.
Då Kungl. Maj:ts flotta delades år 1866 i flottan och skärgårdsartilleriet,
hänfördes underofficerskåren vid Karlskrona station till flottan
och vid Stockholms station till skärgårdsartilleriet. Redan år 1873 sammanslogos
åter flottan och skärgårdsartilleriet till Kung], flottan, och i
samband därmed infördes, vad underofficerarna beträffar, en fjärde stat,
benämnd ekonomistaten.
Enligt 1875 års reglemente bestod flottans under officerskår av
flaggunderofficerare, 2. gradens underofficerare och 3. gradens underofficerare.
Maskiniststaten och hantverksstaten, vilka fortfarande voro
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
skilda från underofficerskåren, upptogo endast två graders underofficerare,
nämligen underofficerare av 1. graden ock underofficerare av 2. graden.
För att kunna utnämnas till underofficer fordrades att hava undergått
föreskriven underofficersexamen och att hava tjänstgjort viss tid som
u nderofficerskorpral.
I statsverkspropositionen till 1874 års riksdag anfördes emellertid indragning av
bland annat, att den tjänst, vartill 3. gradens underofficerare hittills i
allmänhet använts, med fördel borde kunna omhänderhavas av underofficerskorpraler,
varför 3. gradens underofficerare syntes kunna indragas.
De återstående underofficerarna föreslogos böra utgöras till Vs av flaggunderofficerare
och till Va av underofficerare av 2. graden. Enahanda
förslag upprepades i proposition till 1870 års riksdag, som biföll densamma,
varefter 3. gradens underofficerare indrogos genom kungl. brev
den 24 november 1876 och uteslötos ur 1877 års stater.
3. gradens
underofficerare
1876.
Vid antagandet av nyssnämnda 1875 års reglemente för flottan Underofficerabenämndes
åter 1. klass matroser med högre lön underofficerskorpraler,
samtidigt som för de övriga tjänstbarhetsklasserna benämningarna 1894 ii™
1., 2. och 3. klass sjömän infördes. Genom samma reglemente före- l''esIementen
skrevs vidare, att matroskåren jämte båtsmännen och de nyinrättade
eldar- och hantverkskompanierna skulle hänföras till sjömanskåren.
Detta reglemente ställde icke underofficerskorpralerna såsom en särskild
klass, utan ansågos de tillhöra 1. klassens sjömän, vilka delades i underofficerskorpraler,
ombord avsedda till underbefälstjänst, och korpraler,
ombord avsedda till förhandssysslor.
1 1894 års reglemente uppfördes underofficerskorpralerna åter i en
särskild tjänstbarbetsklass.
Jag anhåller att härefter få övergå till att lämna eu översikt av
marinens nuvarande organisation, särskilt för flottan och särskilt för
kustartilleriet, i vad berör frågan om underofficerskorpralerna.
II. Översikt av flottans nuvarande organisation, i vad berör frågan
om underofficerskorpralerna.
Underofficerskåren vid flottan utgöres av flaggunderofficerare och Underofficersunderofficerare
av 2. graden samt indelas i avdelningar och yrkesgrenar Bjj^""8k0&c,!‘n
på sätt framgår av omstående tabell. Sjömanskåren utgöres av under
-
8
Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
officerskorpraler, korpraler och meniga, vilka sistnämnda med avseende
å tjänstbarbeten indelas i 1. kl. sjömän, 2. kl. sjömän och 3. kl. sjömän.
Sjömanskårens löner äro fördelade i fyra lönegrader. Av denna
tabell framgår, på vad sätt sjömanskårens yrkesgrenar rekrytera motsvarande
yrkesgrenar inom underofticerskåren.
Tabell, utvisande underofficers- och sjömanskarernas indelning i avdelningar
och yrkesgrenar.
* |
Underofficerskåren: |
Sjömanskåren: |
, |
|||
Avdelningar |
Yrkesgrenar |
Tjänstegrader |
Yrkesgrenar |
Tjänste graden |
Anmärkningar |
|
Flaggunder- |
Underofficer |
underofficers-korpral (UOK") |
||||
officer |
av 2 gr. |
|||||
Artilleri- |
Flaggartil- |
Artillerikon- |
Artilleri- |
Artillerikon- |
För att med ett ge- |
|
konstapel |
lerikonsta- |
stapel av |
matros |
stapel UOK |
mensamt namn be- |
|
pel |
2. gr. |
teckna underoffice- |
||||
Däcksavdelningen ....... |
Styrman |
Flaggstyrman |
Styrman av 2. gr. |
[Signal matros |
jstyrman UOK |
rare och underoffi-ccrskorpraler inom |
1 |
Minkonstapel |
Flaggmin- konstapel |
Minkonstapel |
Minmatros |
Minkonstapel UOK |
av underofficers- och |
Sjukvårds- |
Flaggsi uk- |
Sjukvårds- |
Sjukvårdare |
Sjukvårds- |
yrkesgrenen i fråga |
|
'' |
konstapel |
yårdskon- |
konstapel av |
konstapel |
inom underofficers- |
|
stapel |
2. gr. |
UOK |
kåren. Vid tilltal |
|||
Ekonomiavdelningen ... |
Förråds- konstapel |
Flaggförråds- konstapel |
Förrådskon-stapel av 2. gr. |
[Hovmästare 1 Befälskock |
(Förrådskon-( stapel UOK |
må de benämningar, |
Musik- |
Flaggmusik- |
Musikkon- |
Hornblåsare |
Musikkon- |
konstapel, varjämte |
|
konstapel |
konstapel |
stapel av 2 gr. |
stapel UOK |
orden »av 2. gra-den» och »UOK» |
||
[Skeppseldare |
1 |
uteslutas. |
||||
Maskinavdelningen...... |
Maskinist |
Flagg- |
Maskinist av |
) Torpedeldare |
(Maskinist |
|
maskinist |
2 gr. |
\ Undervattens- |
| UOK |
|||
| b åtel dåre |
1 |
|||||
Rustmästare |
Flaggrust- |
Rustmästare |
Vapensmed |
Rustmästare |
||
mästare |
av 2. gr. |
UOK |
||||
Hantverksavdelningen.. |
Torped- mästare |
• Flaggtorped-mästare |
Torped-mästare av |
Torpedhant- verkare |
Torped- mästare |
■ ■ |
2. gr. |
UOK |
|||||
Kvartersman |
Flaggkvar- |
Kvartersman |
Timmerman |
Kvartersman |
||
tersraan |
av 2. gr. |
UOK |
9
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
Antalet löner å vardera stationen för flaggunderofficerare, för underofficerare
av 2. graden samt för sjömanskårens fyra lönegrader bestämmes
i gällande stater. I allmänhet kan sägas, *att inom sjömanskåren motsvaras
1. lönegraden av underofficerskorpralerna, 2. lönegraden av korpraler
och 1. klassens sjömän, 3. lönegraden av 2. klassens sjömän och
4. lönegraden av 3. klassens sjömän. Staten upptager jämväl sammanlagda
antalet löner för underofficerare och manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpraler)
inom varje yrkesgren ävensom de gränser, inom vilka
vartdera slaget av nyssnämnd personal må till antalet växla. Inom varje
yrkesgren finnes sålunda icke något bestämt antal underofficerare och undero
fficerskorpraler, utan är blott dessas sammanlagda summa fastställd.
Utbildningen av flottans manskap regleras genom gällande skolreglemente
av den 22 oktober 1910, vari för personalen i-varje särskild
yrkesgren bestämmelser meddelas om tjänstgöring i skolor och utbildnings
kurser i land och ombord.
Befordran till högre tjänstegrad inom sjömanskåren och uppflyttning
till högre sjömansklass sker, i den mån de i skolreglementet stadgade
fordringarna blivit fullgjorda. Befordran till högre tjänstegrad
inom sjömanskåren verkställes av chefen för underofficers- och sjömanskårerna
å den station manskapet tillhör.
För att kunna befordras till underofficerskorpral fordras:
att vara korpral och med godkännande slutbetyg hava genomgått
fullständig underofficersutbildning (underofficersskola jämte underofficerskurs
vid .yrkesskola eller yrkeskurs),
att innehava eu tjänstetid vid sjöman skåren av minst sex ar (72
månader), därav minst 30 månader efter uppflyttning till l:a sjömansklassen
och av sistnämnda tid minst 12 månader som korpral,
att innehava vissa angivna betyg för tjänstbarhet och uppförande.
Därjämte är föreskrivet, att befordran endast må äga rum, i mån
som ledighet uppstår inom det i gällande stat bestämda antalet löner
i 1. lönegraden eller inom det antal underofficerskorpraler över stat,
vilket Konungen i kommandoväg kan hava bestämt. I den mån löner
bliva tillgängliga, sker uppflyttning till högre lönegrad i tur, varvid
iakttages, att för uppflyttning till 1. lönegraden fordras att vara underofficerskorpral
och innehava en tjänstetid vid sjömanskaren av minst
72 månader.
Av dessa bestämmelser framgår, att befordran till underofficerskorpral
och uppflyttning till 1. lönegraden sammanhänger, och sker numera
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 htlft. (Nr 356.) 2
Fordringar för
befordran till
underofficerskorpral
m. m.
to
Fordringar
för utnämning
till underofficer.
Levnadsålder
vid befordran
till underofficerskorpral,
underofficer
av 2. graden
och flaggunderofficer.
Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.
dylik befoi dräll blott undantagsvis, därest ej samtidigt beställning i 1. lönegraden
kan erhållas. Av nuvarande underofficerare och underofficerskorpraler
med lön i 1. lönegraden.hava endast 8,4 % under någon oftast kortare
tid såsom underofficerskorpraler åtnjutit avlöning i 2. lönegraden för manskap.
Underofficerskorpral är berättigad till fortfarande anställning vid
sjömanskåren, så länge lian icke på grund av sjukdom blivit vid kassationsmönstring
förklarad oduglig till vidare tjänstgöring eller blivit Ostraffad.
På grund av opålitligt uppförande och en eller flera därav föranledda
bestraffningar eller på grund av ådagalagd oförmåga såsom underbefäl
må underofficerskorpral av chefen för underofficers- och sjömanskårerna
utstrykas ur innehavande tjänstegrad och nedflyttas till tjänstegraden
menig och 1. sjömansklassen, varmed ock följer nedflottning
från 1. till 2. lönegraden. Sådan utstrykning kan icke tillämpas å underofficerskorpral,
som under tre på varandra följande tjänstår i denna
grad varken ådömts eller ålagts bestraffning eller haft lägre än godkänt
tjänstbarhetsbetyg.
Såsom tillhörande manskapet är underofficerskorpral icke berättigad
till delägarskap i flottans pensionskassa.
För att kunna utnämnas till underofficer av 2. graden vid flottan
fordras att vara underofficerskorpral och att i denna egenskap hava
tjänstgjort minst viss fastställd tid å flottans fartyg, station eller varv.
Till flaggunderofficerare befordras förtjänta underofficerare av 2.
graden, vilka innehava en tjänstetid i denna grad av minst två år.
För utnämning till underofficer av 2. graden eller flaggunderofficer
vid flottan fordras att i kroppsligt avseende vara duglig för tjänstgöring
ombord. I båda fallen skall avseende huvudsakligen fästas vid duglighet
och pålitlighet i tjänsten samt väl vitsordat uppförande, och gives
bland av befordran förtjänta företräde åt den, som tidigast befordrats
till underofficerskorpral.
Stockholms
station:
år
vid befordran till underofficerskorpral 26,0
vid befordran till underofficer av 2.
grfden............................................. 32,2
vid befordran till flaggunderofficer..... —
iden och |
underofficers- |
Karlskrona . . |
|
station: |
Medeltal: |
år |
år |
27,2 |
26,8 |
34,1 |
33,4 och |
— |
43,6 år. |
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
De ordinarie avlöningsförmåner, som underofficerskorpral vid flottan Underofäcers
enligt
gällande stat kan beräknas åtnjuta, uppgå för år till följande belopp * avlöningsförmåner.
Kronor.
Lön i sjömanskårens 1. lönegrad
Dagavlöning i d:o ...............................................................................
Inkvarteringsbidrag å annan ort än Stockholm..............................
Upnmuntring-spenningar (1. uppmuntringsklassen), värderade
för år till 365x15 öre ..........................................................%
Beklädnad, värderad för år till.....................................................
Portion in natura eller ersättning därför, värderad för år till
365x70 öre ............................................................... ................
540: —
292: —
180: —
54: 75
108: —
255: 50
Summa 1,430: 25
Efter 9 års tjänst vid sjömanskåren erhåller underofficerskorpral i
1. lönegraden ett första lönetillägg om 60 kronor för år och efter 12
års tjänst i kåren ett andra lönetillägg om likaledes 60 kronor. Om
här i genomsnitt beräknas, att underofficerskorpral åtnjuter första lönetillägget,
skulle hans sammanlagda årsinkomster sålunda uppgå till 1,490
kronor 25 öre eller i runt tal 1,500 kronor. För underofficerskorpral
å Stockholms station ökas inkvarteringsbidraget med 60 kronor till 1,560
kronor.
Det nuvarande anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan
är, frånsett förstärkningen av anslaget i fråga, beräknat efter ett portionspris
av 58 öre för man och dag. Här ovan har portionspriset
beräknats efter samma grunder, som tillämpats av de sakkunniga,. vilka
jämlikt nådigt bemyndigande den 29 juni 1917 tillkallats för att biträda
Vid utredning om tillfällig löneförbättring från och med år 1918 åt viss
personal vid armén och marinen, alltså efter 63 öre för man och dag
med tillägg av 10 % i tillagningskostnad eller avrundat 70 öre för man
och dag, vilket belopp utgjorde portionspriset under tiden närmast före
nu pågående krig. För närvarande utgör emellertid portionspriset i land
för man och dag å Karlskrona station 1 krona 44 öre och å Stockholms
station l krona 65 öre eller i medeltal 1 krona 54 öre. Den av manskapet,
som uppbär kontant ersättning för portion, utbekommer på den
grund ett belopp för dag av i medeltal 84 öre utöver ovan angiven beräknad
portionskostnad av 70 öre för dag, och då underofficerskorpralerna
så gott som undantagslöst uppbära ersättning för portion i stället
för att åtnjuta portion in natura, erhålla de under nuvarande prisförhållanden
eu tillfällig förhöjning i portionsersättningen, som kan uppskattas
till (365x84 = 306 kronor 60 öre) eller i runt tal 300 kronor.
12
Underofficers
kåren och
manskapet.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Det nuvarande beklädnadspriset för man och år kan beräknas till
178 kronor i stället för ovan angivna normala belopp å 108 kronor,
bom emellertid beklädnaden även för underofficerskorpral alltid utgår
in natura, och förhöjningen i beklädnadspriset motsvaras av beklädnadens
faktiskt ökade kostnad, kan någon ökad besparing för den enskilde
mannen icke åstadkommas, och torde det därför vara riktigast att upptaga
beklädnadsersättningen till dess normalt beräknade värde, sålunda
till 108 kronor.
III. Översikt av kustartilleriets nuvarande organisation, i vad berör
frågan om underofficerskorpralerna.
Undei officerskåren vid kustartilleriet utgöres av underofficerare av
1. graden och underofficerare av 2. graden. Manskapet utgöres av underoftcerskorpraler,
korpraler och meniga, vilka sistnämnda med avseende
på tjänstbarheten indelas i 2. klass kustartillerister och 3. klass kustartillerister.
Av nedanstående tabell framgår, på vad sätt manskapets yrkesgrenar
rekrytera motsvarande yrkesgrenar inom underofficerskåren.
Tabell, utvisande underofficerskarens och manskapets indelning i avdelningar
och yrkesgrenar.
Underofficerare |
Manskap |
||||
Avdelningar |
Yrkesgrenar |
Tjänstegrader |
Yrkesgrenar |
Tjänstegraden |
|
Underofficer |
Underofficer |
underofficers- korpral |
|||
! Artilleriavdelningen |
Styckjunkare |
Sergeant |
Artillerist |
||
j Minavdelningen . . |
— |
Styckjunkare |
Sergeant |
_ |
Minör |
! Ekonomiavdelningen |
Styckjunkare |
Sergeant |
Sjukvårdare Hovmästare Kock Förrådsman Hornblåsare |
Sjukvårdare Hovmästare Kock Förrådsman Hornblåsare |
|
| Maskinavdelningen . |
— |
Flaggmaskinist |
Maskinist |
Ridare |
Ridare |
Hantverks avdelningen |
Rustmästare |
Flagg- rustmästare |
Rustmästare |
Vapensmed |
Vapensmed |
Torpedmästare |
Flagg- torpedmästare |
Torpedmästare |
Torped- hantverkare |
Torped- hantverkare |
|
— |
— |
— |
Timmerman |
Timmerman |
Anmärkning. Underofficerskorpral vid artilleri-, min- och ekonomiavdelningarna må benämnas furir
och underofficerskorpral vid annan avdelning i likhet med underofficer av 2. graden vid motsvarande avdelning,
iill styckjunkare å minavdelningen räknas även underofficerare av 1. graden, som erhållit fullmakt att vara
flaggjunkare.
Kungti Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356. 13
Antalet löner för underofficerare av stammen i varje slags beställning
bestämmes i gällande stat. Fördelningen mellan regementen och kårer
och inom dessa mellan de olika yrkesavdelningarna samt, vad hantverksavdelningen
beträffar, mellan de olika yrkesgrenarna av i stat upptaget
antal löner för stammen tillhörande underofficerare sker oberoende av
tjänstegrader och bestämmes av Konungen i kommandoväg.
Fördelningen mellan regementen och kårer och inom dessa mellan
de olika yrkesavdelningarna av i stat upptaget antal löner för manskap
inom varje lönegrad bestämmes likaledes av Konungen i kommandoväg.
Till högre lönegrad uppflyttas manskap i den mån löner bliva lediga,
och fordras för uppflyttning till 1. (högsta) lönegraden att vara underofficerskorpral
och innehava en tjänstetid vid kustartilleriet av minst 72
månader. Uppflyttning till 1. lönegraden sker inom regementet eller
kåren i dess helhet samt inom den yrkesavdelning och beträffande
ekonomi- och hantverksavdelningarna inom den yrkesgren, där ledig beställning
uppstått.
Utbildningen av kustartilleriets personal regleras genom gällande
reglemente för kustartilleriets skolor och övningar av den 17 maj 1915,
vari för personalen i varje särskild yrkesavdelning och, vad beträffar
ekonomi- och hantverksavdelningarna, yrkesgren bestämmelser meddelas
om tjänstgöring i skolor och utbildningskurser.
Befordran till högre tjänstegrad och uppflyttning till högre tjänstbarhetsklass
sker i den mån de i skolreglementet stadgade fordringarna
blivit fullgjorda. Sådan befordran och uppflyttning verkställes av vederbörande
regements-(kår-)chef.
För att kunna befordras till underofficerskorpral från korpral fordras
att med godkännande betyg hava genomgått underofficersskolans specialkurser
för vederbörlig yrkesavdelning och yrkesgren och att innehava
vissa angivna betyg för tjänstbarhet och uppförande.
Den, som innehar en tjänstetid av minst 12 år vid kustartilleriets
ekonomi- eller hantverksavdelning, varav minst 5 år såsom korpral, må
dock enligt regements-(kår-)chefens bestämmande befordras till underofficerskorpral
vid vederbörlig avdelning utan att hava erhållit godkännande
betyg i den för underofticersskolans teoretiska och praktiska
specialkurs eljest föreskrivna examen.
Befordran till underofficerskorpral kommer i regel att äga rum under
4:e eller — för maskin- och i vissa fall hantverksavdelningarna tillhörande
personal — 5:e året efter anställningsåret.
Sålunda sammanhänger ej vid kustartilleriet befordran till underofficerskorpral
och uppflyttning till 1. lönegraden. Av nuvarande 213
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr *356.
underofficerskorpraler vid kustartilleriet åtnjuta 167 (78,4 %) lön i 1.
lönegraden och 46 (21,6 %) i 2. lönegraden. Underofficerskorpral, som
innehar visst tjänstbarhetsbetyg, är berättigad till fortfarande anställning,
så länge han icke på grund av sjukdom blivit vid kassationsmönstring
förklarad oduglig till vidare tjänstgöring eller blivit Ostraffad.
På grund av opålitligt uppförande och en eller flera därav föranledda
bestraffningar eller på grund av ådagalagd oförmåga såsom underbefäl
kan underofficerskorpral av regementschef utstrykas ur innehavande
tjänstegrad och nedflyttas till korpral. Sådan utstrykning medför därjämte
nedflyttning till 2. lönegraden. Förnyad befordran för den, som
utstrukits ur underofficerskorpralsgraden, kan äga rum. Sådan förnyad
befordran må endast äga rum en gång.
Såsom tillhörande manskapet är underofficerskorpral ej berättigad
till delägarskap i flottans pensionskassa.
lordringar för För att kunna utnämnas till underofficer av 2. graden vid kust
"undarofficer''1
artilleriet fordras att hava varit underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden
viss fastställd tid samt att såsom underofficerskorpral hava deltagit
uti förefallande olika slag av tjänstgöring vid den yrkesavdelning
eller yrkesgren, vid vilken utnämningen skall ske. Därjämte erfordras
att med godkännande betyg hava genomgått fullständig underofficersskola.
Till underofficerare av 1. graden befordras förtjänta underofficerare
av 2. graden, vilka innehava en tjänstetid i denna grad av minst 2 år.
Befordran till underofficer av 2. graden sker oberoende av yrkesavdelning.
För utnämning till underofficer av 2. eller 1. graden vid kustartilleriet
fordras att i kroppsligt avseende vara duglig för tjänstgöring.
I båda fallen skall avseende huvudsakligen fästas vid duglighet och
pålitlighet i tjänsten samt väl vitsordat uppförande, och gives bland av
befordran törtjänta företräde åt den, som tidigast befordrats till underofficerskorpral.
Levnadsålder Enligt förefintlig statistik, förd vad beträffar underofficerare av 1.
un underoffi" graden till 1916 och vad beträffar underofficerare av 2. graden till 1918T
eerskorprai är i genomsnitt levnadsåldern:
och underoffi
ce™™
av 2. vid befordran till underofficerskorpral............... 24,7 år
» » » underofficer av 2. graden . . 30,l »
» » » »1. » ... 39,7 »
»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
15
De jämförelsevis låga åldrarna för befordran till underofficer av 2.
graden och till underofficer av 1. graden torde bero på de statökningar,
som kustartilleriet undergått, sedan sitt uppsättande från och med den
1 januari år 1902, men komma normalt att givetvis ligga väsenligt
högre. Uppflyttning till 1. lönegraden, vilken vid kustartilleriet sker
oberoende av befordran till underofficerskorpral, torde inträffa åtminstone
ett år senare än ifrågavarande befordran, varför medelåldern för
denna i detta fall ej får tagas som utslagsgivande.
De ordinarie avlöningsförmåner, som underofficerskorpral vid kustartilleriet
enligt gällande stat kan beräknas åtnjuta, uppgår, om han tillhör
1. lönegraden, för år till följande belopp:
Lön i 1. lönegraden.................................................................. kronor
Dagavlöning i d:o ..................................................................... J>
Inkvarteringsbidrag å annan ort än Stockholm och
Göteborg.............................................................................. »
Uppmuntringspengar (1. uppmuntringsklassen), värderade
för år till 365 x 15 öre ....................................... »
Beklädnad, värderad för år till ............................................. »
Portion in natura eller ersättning därför, värderad för
år till 365 x 70 öre......................................................... »
540: —
292: —
180: —
54: 75
108: —
_» 255: 50
Summa kronor 1,430: 25
Efter 9 års tjänstgöring erhåller underofficerskorpral i 1. lönegraden
•ett första lönetillägg av 60 kronor för år och efter 12 års tjänst ett
andra lönetillägg om likaledes 60 kronor. Om här i genomsnitt beräknas,
att underofficerskorpral åtnjuter 1. lönetillägget, skulle hans
sammanlagda inkomster sålunda uppgå till 1,490 kronor 25 öre eller i
runt tal 1,500 kronor. För det fåtal underofficerskorpraler, som äro förlagda
i Stockholm eller Göteborg, ökas inkvarteringsbidraget med 60
kronor till 1,560 kronor.
På enahanda sätt, som angivits beträffande flottan, ligger det nuvarande
portionspriset — vilket varierar på olika orter och exempelvis vid
Vaxholms kustartilleriregemente för närvarande uppgår till 1 krona 86 öre
— väsentligt över det normalt beräknade å 70 öre, vadan även underoffi■cerskorpralerna
vid kustartilleriet, vilka i regel åtnjuta ersättning för portion,
under nuvarande pris förhållanden uppbära en tillfällig förhöjning i
portionsersättningen, som kan uppskattas till åtminstone 300 kronor om året.
Likaledes är det nuvarande beklädnadspriset högre än det normalt
beräknade å 108 kronor, men gälla härvidlag samma förhållanden, som
blivit angivna beträffande flottan.
Underofficerskorprals
löneförmåner.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Sakkunnigas
förslag till
ändrad organisation
av
flottans
ejömanskår.
avgivet den
23 juli 1904.
16
I\ . Tidigare uttalanden och förslag beträffande underofficerskorpralerna.
Av den här förut lämnade historiska översikten framgår, att underofficerskorpralerna,
vilka stått på gränsen mellan manskap och underofficerare,
stundom hänförts till sjömanskåren och stundom till underofficerskåren
eller ock uppdelats till båda kårerna. De hava huvudsakligen
avsetts för underbefälstjänst och från år 1877 helt övertagit de
arbetsuppgifter, som dessförinnan tillhört 3. gradens underofficerare. Den
osäkra ställning, som underofficerskorpralerna sålunda intagit — och
alltjämt intaga — har redan flera gånger uppmärksammats av myndigheter
och tillkallade sakkunniga.
Sålunda uttala de sakkunniga, som med stöd av nådigt brev den
16 oktober 1903 tillkallats för att inom sjöförsvarsdepartementet biträda
vid uppgörande av förslag till ändrad organisation av flottans sjömanskår
samt därmed sammanhängande föreskrifter, i sitt betänkande av den
23 juli 1904 följande.
Underofficerskorpralerna vid sjömanskåren hava manskaps tjänstegrad och
stå i nummer på kompanierna, men tjänstgöra ombord å fartyg såsom underbefäl
och ofta i underofficers ställe. Med denna tjänstgöring åsyftas dels att pröva
underofficerskorpralens tjänstedugligket och befälsanlag, innan han befordras till
underofficer, dels — och huvudsakligen — att utfylla det fullmakterade underbefälets
allt för ringa antal. I land tjänstgöra underofficerskorpralerna såsom
kompanikorpraler, instruktionsunderbefäl m. m. Underofficerskorpralen intager
således en mellanställning mellan underofficer och manskap och kommenderas
ena gången såsom vaktgörande underofficer, en annan gång såsom uppbördsman
och kanske en tredje i stället för 1. klassens sjöman. Även har inträffat, att på
samma fartyg den ena underofficerskorpralen varit kommenderad såsom uppbördsman,
den andra såsom vaktgörande underofficer och den tredje i stället för
1. klassens sjöman. Sådana förhållanden kunna ej vara ägnade att befordra
disciplin och god kåranda. Därtill kommer den osäkra ställning underofficerskorpralen
i övrigt intager, i det han icke har fullmakt på sin grad utan när som
helst kan nedflyttas till 1. klassens sjöman. Den, som icke hunnit befordras till
underofficer, erhåller vid uppnådd pensionsålder endast obetydlig pension och
lämnar i händelse av frånfälle sina efterlevande utan gratialrätt. — — —
Då den maktpåliggande tjänstgöringen såsom vakthavande underbefäl ombord
å flottans fartyg så gott som uteslutande bestrides av underofficerskorpraler,
ifrågasatte chefen för flottans stab år 1899, huruvida icke underofficerskorpral
vid flottan snarare borde vara likställd med 2. klassens sergeant än med
distinktion skorpral vid armén. — — —
I det föregående hava sakkunniga framhållit, att för höjande av sjömanskårens
tjänstbarhet kraftiga åtgärder måste vidtagas för att få i tjänst vid
flottan behålla äldre, dugligt och pålitligt manskap. En av de väsentligaste an
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
IT
ledningarna till manskapets obenägenhet att efter första obligatoriska tjänstetidens
slut kvarstå i flottans tjänst är, enligt vad sakkunniga inhämtat, att finna
uti underofficerskorpralernas osäkra ställning och den långa tid, som åtgår innan
manskapet har utsikt att vinna befordran till underofficer. En av de första åtgärderna
för att förbättra tjänstbarheten inom sjömanskåren bör därför vara att
bereda manskapet utsikt att tidigare än under nuvarande förhållanden komma
uti en bättre ställning än den, underofficerskorpralerna vid flottan nu intaga.
Av icke mindre vikt för disciplinens höjande är, att tjänstgöringen såsom
vakthavande underbefäl ombord å flottans fartyg i större utsträckning, än nu
sker, kommer att bestridas av underofficerare.
Enligt gällande stater är antalet underofficerskorpraler inom sjömanskåren
lika med antalet underofficerare inom underofficerskåren, vilken åter till en tredjedel
består av flaggunderofficerare, motsvarande fanjunkare vid armén, och till två
tredjedelar av underofficerare av 2. graden, motsvarande sergeant av 1. klassen
vid armén.
Av nu anförda skäl anse sakkunniga, att vid flottan bör tillkomma eu klass
underofficerare, motsvarande sergeant av 2. klassen vid armén.
A andra sidan är det av stor vikt, att flottan äger en korpralsgrad, bestående
av erfaret, dugligt och pålitligt folk, som förstår att rätt handleda och utbilda
det yngre manskapet. Den nuvarande underofficerskorpralsgraden motsvarar
icke heller detta krav, särskilt ombord, där underofficerskorpralerna bo och
mässa avskilda från det övriga manskapet. Underofficerskorpralsgraden inom sjömanskåren
bör därför ersättas med en manskapsgrad, jämnställd med distinktionskorpral
vid armén, och hava sakkunniga ansett benämningen örlogskorpral lämplig
för denna grad.
Örlogskorpralen bör icke såsom underofficerskorpralen intaga en mellanställning,
som är varken underofficerens eller korpralens. Orlogskorpralsgraden
bör i stället vara en verklig högre korpralsgrad inom manskapet. Orlogskorpralen
bör i land tjänstgöra såsom kompanikorpral och instruktör samt biträda vid
kompani- och kasern tjänstgöring m. m. Ombord å fartyg bör örlogskorpralen
för prövande av hans befälsanlag tjänstgöra såsom underbefäl och på större fartyg
även såsom trossbottenskorpral och 1. signalman samt kanonkommendör vid
grövre pjäser. Örlogskorpralerna böra bo och mässa tillsammans med det övriga
manskapet. Därigenom skulle vinnas en bättre tillsyn över besättningen och
torde, på grund av örlogskorpralernas mera stadgade uppträdande och föredöme,
en god anda bliva rådande bland manskapet. En mängd missbruk i såväl ett
som annat avseende bör härigenom komma att stävjas. En ytterligare fördel
vore, att örlogskorpralerna tydligen komme att erhålla noggrannare kännedom om
manskapet än nu är möjligt för underofficerskorpralerna, och torde detta otvivelaktigt
vara till icke ringa nytta för tjänsten. — — — — — — — — — —
På grund av ovanstående få sakkunniga föreslå:
att flottans underofficerskår erhåller en ny klass underofficerare, benämnda
underofficerare av 2. klassen, jämställda med sergeanter av 2. klassen vid armén,
samt att i sammanhang härmed underofficerarna av 2. graden benämnas underofficerare
av 1. klassen;
att nuvarande underofficerskorpralsgraden inom sjömanskåren utbytes mot
graden örlogskorpral, i rang jämnställd med distinktionskorpral vid armén.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 316 käft. (Nr 356.) 3
18
Sakkunnigas
förslag till
ändrad organisation
av
sjömanek&re n,
avgivet den 5
oktober 1908.
Sakkunnigas
förslag och
betänkande
angående befordran
till
och inom
underofficerskåren
vid
flottan, avgivet
den 20
december
1913.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
I maj 1908 tillkallades sakkunniga för att uppgöra förslag till organisation
av flottans sjömanskår under förutsättning av en övningstid av
två år för å sjömanshus inskrivna värnpliktiga. Dessa sakkunniga framhålla
bland annat den ojämnhet i befordringsutsikter, som förefinnes
inom flottans underofficerskår, och yttrar härom följande.
Befordran till underofficer av 2. graden sker enligt gällande bestämmelser
stationsvis på sadant sätt, att, då ledighet uppkommer inom eu underofficersstat,
befordras, den på stationen äldsta kompetente underofficerskorpralen på den yrkesgren,
varifrån ifrågavarande underofficersstat rekryteras. Enär underofficersstaterna
i storlek äro betydligt olika, komma även befordringsutsikterna till dessa
stater att ställa sig mycket varierande. De befordrade underofficerskorpralernas
tjänstålder blir därför väsentligt olika.
På grund av nådigt brev den 12 oktober 1912 tillkallade dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet sakkunniga för utredning angående
befordran till och inom flottans underofficerskår. I sitt den 20 december
1913 avgivna betänkande hava dessa sakkunniga gjort några uttalanden,
som beröra underofficerare och underofficerskorpralers tjänsteförhållanden
och vilka här torde få återgivas.
Andamålet med olika tjänstegrader inom krigsmakten är dels att tillförsäkra
vissa individer befälsrätt över andra utan att i varje särskilt fall behöva
därom utfärda föreskrifter, dels att tilldela högre avlöning och bättre social ställning
åt dem, som sköta mera ansvarsfulla befattningar, dels slutligen att möjliggöra
utgallring och belöning av dugliga och förtjänta bland personalen.
Elottans underbefälspersonal utgöres av underofficerare, underofficerskorpraler
och korpraler, av vilka de båda förstnämnda tjänstegraderna i allmänhet
äro avsedda för underofficerstjänsten och bestrida denna i ungefär lika utsträckning.
De tillfällen, då dessa delar av underbefälspersonalen böra vara tillförsäkrade
särskild befälsrätt, äro i allmänhet inskränkta till ombord å det fartyg,
på vilket de tjänstgöra, varför några större svårigheter ej uppstå att i erforderlig
grad tilldela vissa individer av denna personal behövlig tillfällig befälsrätt.
Detta sker i början av varje fartygs expedition vid fördelningarnas uppgörande,
då envar med ledning av innehavande tjänstålder får sin underbefälsställning
reglerad. Tjänstegraden betyder härvid mindre, i det att samma befattning under
en expedition kan skötas av en underofficer, däremot under en annan av en
underofficerskorpral. Med hänsyn till befälsrätten skulle därför vara tillräckligt
att för tjänstgöringen ombord hava en enda underbefälsgrad. I vissa fall kan
dock ifrågakomma, särskilt för däcksavdelningens underbefäl vid gemensam
tjänstgöring inom och utom flottan, samt, ehuru mindre ofta, för maskin- och
hantverksavdelningarnas vid arbeten å flottans varv, att befälsrätt bör vara tillförsäkrad
dem utan att särskild bestämmelse därom för varje gång utfärdas. Endast
för dessa fall skulle högre tjänstegrader bland här ifrågavarande personal
vara behövliga för betryggandet av nämnda befälsrätt.
De olika tjänstegraderna inom flottans underbefälspersonal äro därför mera
att betrakta såsom medel för att bereda högre avlöning och bättre ställning åt
19
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sätt.
dem, som bestrida ansvarsfullare befattningar än övrig personal, ävensom för att
belöna dem, som med duglighet och plikttrohet fullgjort sina tjänsteåligganden,
och därigenom uppmuntra till nitiskt skötande av tjänsten och underlätta underbefälsrekryteringen.
. o •• . .. . » Ull
Såsom ansvarsfullare underbefälsbefattningar ma särskilt framhållas uppbördsmännens,
såväl ombord som i land, varför defi personal, som är avsedd for
dessa befattningar, i första hand bör komma i åtnjutande av den med en högre
tjänstegrad förenade avlöningen. ,
Övriga underbefäl däremot bestrida ungefär lika tjänst, vare sig de aro av
underofficers- eller underofficerskorprals grad, och skulle med avseende fast uteslutande
härpå ej behöva tilldelas olika tjänstegrader. För dem aro de högre
tjänstegraderna med åtföljande större avlöning egentligen endast att anse såsom
ålderstillägg, vilka böra tillkomma dem efter viss tids väl skött tjänst.
På grund av nådigt bemyndigande den 11 juni och den 19 november s^kunnigaa
1915 tillkallade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet sakkun- och förBlag
niga för att inom departementet biträda med verkställande av förbere- rörande^ Umdande
utredning och uppgörande av preliminärt förslag beträffande frå- marinens pergan
om lönereglering för marinens personal. Dessa sakkunniga ut- ®°”al1’9a''.^J“r®
gingo från att de genom en lönereglering för marinens personal borde 19}6
söka skapa förutsättningar för en gemensam avlöningsförhöjning för all
militär personal enligt ensartade grunder och för den skull för marinens
personal föreslå, såvitt möjligt, de avlöningsförmåner, som utgingo till
arméns personal vid fullt jämnställd tjänstgöring. Härvid torde emellertid
vissa organisationsförändringar och därav följande högre lönetariffer
icke kunna undvikas.
De sakkunniga yttrade i detta samband följande.
Vid eu jämförelse mellan underofficerstjänsten vid marinen och vid armén
framträder omedelbart den skiljaktigheten, att underofficerskåren vid marinen ar
delad endast i två löneklasser, motsvarande fanjunkare och sergeant av 1. klassen
vid armén, under det att sergeant av 2. klassen vid armén saknar motsvarighet
vid marinen. I stället gör manskapet i 1. lönegraden, underofficerskorpralerna,
tjänst såsom underofficerare och icke någon annan tjänst. Det är således endast
i avseende å avlöningen och anställningens art samt i pensionshänseende, som
de äro skilda från underofficerskåren. Såsom manskap äro nämligen underofficerskorpralerna
anställda på sådana villkor, att de kunna skiljas från tjänsten
och äro icke berättigade till någon pension, om man frånser manskapets ratt till
gratial under vissa förutsättningar. . , ,
Vid en jämförelse mellan befordringsförhållandena for marinens och armens
underofficerspersonal, underofficerskorpralerna vid marinen däri inbegripna, framträda
svårigheter för en jämn befordran av väsentligen olika art. Vid armén
tillhöra underofficerarna de särskilda regementena eller kårerna, vilket medför
befordringsmöjligheter inom mycket snävt begränsade områden. Dyksa hava
underofficerarnas befordran vid armén visat sig utfalla synnerligen ojämnt. Vi
marinen måste jämväl, om ock av andra skäl, befordran för underofficerspersonal
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 350''.
bliva synnerligen ojämn. Underofficerspersonalen är nämligen vid marinen för1
a< \i yrkesgrenar så vitt skilda från varandra, att övergång från den ena till
utesuteii- ) j(1 övervägande av möjligheterna att nå en jämn och
lattMs befordran hava sakkunniga funnit sig böra föreslå ett fullständigt förändrat
avlöningssystem för underofficerspersonalen. Detta system, som i sak
nrWvr0
1 av <il1!‘1^sstilt'' framträder med en gemensam grundavlöning
och fyra ålderstillagg a 300 kronor efter respektive 4, 8, 12 och 16 år, är enligt
sakkunmgas asikt den enda utvägen att nå fullständigt lika befordringsförhålianden
och en fullt rättvis avloningsgrund.
,, Xld upprättande av detta förslag hava sakkunniga utgått ifrån den principen,
att underofficerspersonalen vid såväl flottan som vid kustartilleriet bör i avlönings+anS.
eti: jV , mojligt> jämnställas med motsvarande personal vid armén. Likställighet
i sådant avseende ar emellertid till följd av åtskilliga olikartade förkål
mnSrSrl
^ att ^gabringa. Det ar nämligen icke nog därmed, att varandra
motsvarande lönegrader avlönas lika. Befordnngsförhållandena måste också ställa
sig lika. Dessa paverkas i sm ordning icke blott av proportionen mellan de
olika lönegraderna utan jarnväl av pensionsåldern.___________
Nåd beträffar proportionerna mellan antalet i varje lönegrad, är vid armén
fastslagen den principen, att antalet är i regel lika mellan de tre avlöningsgraderna
för underofficerarna, och pensionsåldern är fastslagen till 50 år___
Med hänsyn till vad sakkunniga här nedan anföra om manskapets avlöning,
s3’f,es tnlpunkten för vinnande av en fastare befälsanställning vid marinen höra
sattas till siu ars tjänst från forsla anställningen vid sjömanskåren eller kustarnsi
JldPunf.ten f°r siutaylönmgen synes böra sättas så, att densamma upplas
efter 23 ars tjänst edler vid den tid, då underofficerare vid armén enligt statistiken
befordras till fanjunkare. Emellan tillträdet av begynnelseavlöningen
^LSlUiarrnrgen k°IJ‘m:,1 folJaktbgen att ligga 16 år, som lämpligen kunna inde
as i 4 lika langa perioder med olika avlöning i form av 4 ålderstillagg. Vad
beloppen beträffa!-, synes begynnelseavlöningen böra uppgå till underofficerskorpi
alens nuvarande sammanlagda förmåner vid helt års tjänstgöring i land, vilka
kunna beraknas till omkring 1,400 kronor, om däri inberiiknas uppmuntringspenmngar
och mkvartenngsbidrag samt naturaförmåner, och slutavlöningen icke
understiga flaggunderoriicers avlöning med tillägg av den ökning i inkvarteringsbidraget,
som ovan omformälts. Aldertilläggen böra givetvis jämnt fördelas på
lika belopp °I—ll—£l be83''mielse- och slutavlöningen, samt fastställas till
Den nuvarande skillnaden i staterna mellan underofficerskorpral och underofficer
hava sakkunniga icke funnit något skäl att vidare bibehålla vare sig vid flottan
ellei vid kustartilleriet. Redan nu förefinnes icke dem emellan någon militär olikhet
i avseende a tjänstgöringens art. Tvärtom är i militärt hänseende likheten
genomiord aven i avseende å benammngarna. Efter ett bifall till förslaget förefannes
icke heller någon annan åtskillnad i avseende å avlöningen än den olikhet
antalet tjenstår medför i ett avlöningssystem med ålderstillägg. Av dessa skäl
hava sakkunniga sammanfört såval de nuvarande underofficerskorpralerna som
underofficerarna i bada graderna under eu gemensam rubrik i staten: underofficer.
in™. med i aVa ^tkonmga icke avsett, att någon annan förändring måtte vidjfjfV
a,ySeende a underofficerskorpralernas tjänsteställning och pensionsförliållanden
an den, som foranledes darav, att avlömngsanslaget icke vidare upptager ett
\isst
21
KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
möjlighet för underofficerskorpral att, utan hinder av den begränsning, antalet
underofficersbeställningar i nu gällande stater innebär, efter fyra års väl vitsordad
tjänstgöring komma i samma tjänsteställning, som underofficer nu innehar. — —
Underofficer skorpral är nu anställd enligt bestämmelserna i reglementet för
marinen. Vid enahanda anställning enligt nya staten synes konstitutorial väl
kunna för honom utfärdas, men med sådant innehåll, att de nuvarande anställningsvillkoren
bibehållas. Vid den prövning av hans tjänstgöringsförhållanden,
som måste senast efter fyra år företagas, torde vederbörande stationsbefälhavare
eller beträffande kustartilleriet dess chef böra avgöra, huruvida första ålderstilllägget
kan tilldelas honom och åt honom i sammanhang därmed tillförsäkras
nuvarande underofficers anställningsvillkor och fullmakt. Ordalydelsen i nämnda
konstitutorial är huvudsakligen en militär fråga och torde följaktligen böra fastställas
i kommandoväg.
Sista ålderstillägget synes icke böra tillerkännas annan än den, som gjort sig
förtjänt av och erhållit befordran. Och för att lätt kunna skilja underofficerare
med ett och med fyra ålderstillägg från övriga hava sakkunniga i förslaget till
reglemente benämnt underofficer utan ålderstillägg för underofficer av 2. graden,
underofficer med ett, två eller tre ålderstillägg för underofficer av 1. graden och
underofficer med fyra ålderstillägg för flaggunderofficer.----—----
Delaktighet i flottans pensionskassa synes icke böra beredas underofficer
å den föreslagna staten, förrän han nått de anställningsvillkor, som nu gälla
för nuvarande underofficer av 2. graden eller med andra ord först efter erhållet
första ålderstillägg.
Därest det nu föreslagna avlöningssystemet för underofficerskåren vid marinen
genomföres, måste därav följa, att avgång inom en tjänste- eller yrkesgren
ersättes med befordran till samma tjänste- eller yrkesgren. Och följaktligen kan
varje sådan gren hållas fulltalig utan någon inbördes olikhet i befordringsförhållandena.
Däremot komma korpralernas utsikter att vinna anställning såsom
underofficerare att bliva beroende av avgången inom den tjänste-eller yrkesgren,
envar av dem valt för sin utbildning. Enda utvägen att undvika överårig personal
är följaktligen att, på sätt chefen för marinstaben föreslagit^ avskeda de
korpraler, som icke kunna nå befordran. Tidpunkten härför föreslå sakkunniga
till sju år efter första anställningen vid sjömanskåren eller vid kustartilleriet.
-------— Av sakkunnigas förslag rörande underofficerspersonalen
följer, att den nu å stat uppförda 1. lönegraden för manskap (underofficerskorpralerna)
överflyttas till underofficer skåren. Vid sådant förhållande kvarstå endast
tre lönegrader för manskapet. — — ---
Dessa sakkunnigas förslag avsåg sålunda att överflytta tmderofficerskorpralerna
(1. lönegraden) till underofficerskåren och det beräknades, att
inträde i nämnda kår skulle kunna ske efter i medeltal omkring 7 års
tjänst vid sjömanskåren och vid en levnadsålder av omkring 251 2 år.
Vid inträde i underofficerskåren skulle erhållas en grundlön, vilken efter
4, 8, 12 och 16 års väl vitsordad tjänst ökades varje gång med visst
belopp. Underofficerare utan ålderstiilägg, vilka benämndes underofficerare
av 2. graden, skulle tillsättas medelst konstitutorial, övriga, d. v. s.
underofficerare av 1. graden och flaggunderofficerare, med fullmakt, lör
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
att kunna erhålla 1. ålderstillägget skulle kompetens till befordran till underofficer
av 1. graden föreligga och för erhållande av 4. och sista ålderstillägget
skulle förefinnas kompetens för befordran till flaggunderofficer.
Sedan 1. lönegraden överflyttats till underofficerskåren, hava sakkunniga
uppdelat sjömanskårens tre återstående lönegrader i fem för
att erhålla ungefärlig överensstämmelse med arméns lönevillkor för menig,
vicekorpral, korpral, 2. klass furir och 1. klass furir, och för att åvägabringa
överensstämmelse mellan benämningen i staten och de militära
benämningarna upptagas för sjömanskåren benämningarna 2. klass sjöman,
1. klass sjöman, örlogskorpral, örlogsfurir av 2. klass och örlogsfurir av
1. klass. Om detta förslag ur militär synpunkt likväl visade sig olämpligt,
borde andra benämningar upptagas i staten.
Detta betänkande har icke ännu varit utställt till myndigheternas
yttrande, men har överlämnats till förut nämnda sakkunniga, vilka
genom nådigt beslut den 29 juni 1917 tillkallats för att inom lånt- och
sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning och utarbetande
av förslag rörande tillfällig löneförbättring från och med år
1918 åt viss personal vid armén och marinen.
1912 års sak- Jämlikt nådigt bemyndigande den 3 september 1912 tillkallades
tänkande8 med 8akkunniga för att verkställa utredning och inkomma med förslag beförslag
dels träffande -frågan om höjning av underhåll och pensioner till avskedat
beträffande manskap vid armén och flottan. Dessa sakkunniga framhöllo i sitt den
skyldighet for 0 . . iA1p . . .. , -. 0 ..
marinens 8''juni 191b ingivna betänkande såsom-ett särskilt önskemål, att underSIttmvidnvisiT
cerskorpralerna, vilka i regeln gjorde underofficerstjänst och i stat
levnadsålder sammanfördes med underofficerarna, men enligt gällande bestämmelaoCBh
delare84 ser hänfördes till manskap och bure manskaps uniform, måtte erträffande
höj- hålla underofficers grad och militärt likställas med sergeant av 2.
ning ar pen- klaSSen.
sionerna åt
sagda manskap,
avgivet
den 8 juni
1916.
1917 års sak- År 1917 tillkallades nya sakkunniga för att ytterligare granska
^tterliÅre1 fra&an om förhöjning av pensioner för marinens stammanskap m. m.
granskning av Dessa sakkunniga anföra, att underofficerskorpralerna i regel göra underfrh!jnin™avr"
°^cers tjänst och att det med hänsyn såväl till detta förhållande som
pensionerna till angelägenheten av att genom förbättrade befordringsutsikter underfor
marmens lätta rekryteringen måste framstå som ett önskemål, att vid marinen
stammanskap J ° 7
betänkande.
23
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
inrättades en ny underofficersgrad, motsvarande den underofficersgrad
vid armén, som omfattar sergeanter av 2. klass. Till en sådan ny underofficersgrad
skulle i mån av ledighet befordras underofficerskorpral, som
i sådan egenskap med goda vitsord tjänstgjort under viss tid. Denna
organisationsfråga vore emellertid icke föremål för den utredning, som
anförtrotts åt de sakkunniga.
Med skrivelse den 5 mars 1917 överlämnade marinförvaltningen ut- Marmforvaitredning
och förslag till provisorisk lönereglering från och med år 1918 slag den 5 mars
för viss marinens personal, och npptogos däri bland den personal, som
sålunda skulle komma i åtnjutande av löneförbättring, jämväl under- reglering från
officerskorpralerna. Ämbetsverket anförde härvid, att manskapsklassen och ^ med år
vid marinen i många fall med avseende på sättet för löneförmånernas
utgående skilde sig från vad som i allmänhet vore förhållandet för
manskapspersonal vid armén, där det endast i sällsynta fall förekom att
personer, vilka icke uppnått underofficers grad, bildat familj. Följden
bleve, att manskapet vid armén i allmänhet åtnjöte sitt underhåll in
natura och på grund därav icke torde komma i fråga vid förslag till
löneförbättring på grund av dyrtiden. Annorlunda vore förhållandet med
bland andra de till manskapsklassen hörande underofficerskorpralerna vid
flottan och kustartilleriet. Dessa vore i regel familjeförsörjare, i följd
varav det synts ämbetsverket föreligga fullgoda skäl att i förslaget till
löneförbättring jämväl medtaga marinens underofficerskorpral er, vilka
med hänsyn till tjänstgöring kunde jämnställas med sergeanter av 2.
klassen vid armén.
Propositionen nr 158 . till 1917 års riksdag angående provisorisk Proposition
lönereglering för viss personal vid marinen upptog bland den personal, nj917 4r‘8
som föreslogs att komma i åtnjutande av dylik löneförbättring, jämväl riksdag,
marinens underofficerskorpraler. Denna proposition vann emellertid icke
riksdagens bifall.
De sakkunniga, som jämlikt nådigt bemyndigande den 29 juni 1917
tillkallats för att biträda med verkställande av utredning och utarbetande
av förslag rörande tillfällig löneförbättring från och med år 1918 åt
viss personal vid armén och marinen — i det efterföljande benämnda
1917 års lönesakkunniga — upptaga i sitt den 5 mars 1918 dagtecknade
betänkande jämväl underofficerskorpralerna vid marinen bland den personal,
som bör komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring.
Sakkunnigas
rörande tillfällig
löneförbättring
från och med
år 1918 för
viss personal
vid armén och
marinen betänkande
och
förslag.
24
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
Vid behandling av frågan om utjämnande av avlönings- och befordringsförhållandena
uttala dessa sakkunniga följande, som kan vara av
intresse för belysning av spörsmålet om underofficerskorpralernas tjänsteställning.
Beträffande underofficerarna vid marinen hava däremot, i likhet med vad
som gäller arméns underofficerare, de nuvarande befordringsförhållandena medfört
ojämnheter. Dessa bero emellertid icke, såsom fallet är vid armén, av respektive
underofficerskarers fåtalighet, utan därav att underofficerspersonalen vid marinen
äy fördelad i så väsentligen skilda yrkesgrenar (yrkesavdelningar), att övergång
från den ena till den andra är utesluten, vartill kommer, vad flottan angår, att
befordran till och inom underofficersgrad sker stationsvis och beträffande kustartilleriet,
att första underofficersbefordran sker regements-(kår-)vis. På befordsmöllighetern
a vid marinen inverkar dessutom att, medan vid armén i underofficersgraderna
finnas tre löneklasser (för sergeanter av 2. och 1. klass samt
for fanjunkare) vid marinen sedan 1877 års början endast finnas två löneklasser,
motsvarande de två högsta vid armén, nämligen för underofficerare av 2. graden
flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden vid kustartilleriet).
Härtill kommer, dels att rasta lönen för samtliga flaggunderofficerare vid flottan
icke är lika, i det densamma är högre för flaggmaskinister än för övriga, dels
ock att dagavlöningen för alla maskinistunderofficerare är högre än för övriga
underofficerare. Slutligen gäller, att marinens personal i högsta lönegraden för
manskap, de s. k. underofficerskorpralerna, tagas i anspråk för uppehållande av
befattningar, vilka fa anses motsvara dem, som vid armén äro avsedda för sergeanter
av 2. klass. °
1917 års lönesakkunniga erinra vidare, hurusom de här förut omnämnda
sakkunniga, som tillkallats enligt nådigt bemyndigande den
11 juni och den 19 november 1915 för att verkställa förberedande utredning
beträffande frågan om lönereglering för marinens personal m. m.,
uttalat, att likställighet i avlöningshänseende mellan underofficerspersonalen
vid å ena sidan marinen och å andra sidan armén icke vore lätt
att åvägabringa. Det vore nämligen icke nog därmed, att motsvarande
lönegrader avlönades lika; befordringsförhållandena måste också ställa
sig lika och dessa påverkades i sin ordning bland annat av proportionen
mellan de olika lönegraderna. 1917 års sakkunniga fortsätta därefter:
Vad sålunda framhållits rörande antalet beställningar i underofficersgraderna
gäller ^ emellertid även proportionen mellan å ena sidan antalet underofficerare
och a andra sidan antalet manskapsunderbefäl, vid armén furirer av 1.
klassen och vid marinen manskap i 1. lönegraden, från vilka underofficerarna
r®k7?.e,ras''..E“ granskning av förhållandet mellan antalet underofficerare i de
särskilda löneklasserna samt antalet av nyssnämnda manskapsunderbefäl vid
armén, flottan och kustartilleriet uppvisar i stort sett följande jämförelsetal:
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 356.
25
Fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden
Sergeanter av 1. klassen) un(ierofficerare ay 2. graden .....
» » 2. » f
Fnrirer av 1. klassen (manskap av 1. lönegraden, underofficerskorpraler).
.........................................................
Armén.
I
Flottan.
Kust
artilleriet.
1
2
35
Av tillgängliga statistiska siffror framgår att nämnda proportioner i hög
oråd påverka befordringsförhållandena, i det att, medan anställning såsom furir
av 1. klassen och beställning med lön i 1. lönegraden i stort sett kan nås vid
ungefär lika ålder, levnadsåldern för manskapsunderbefälet vid vinnande av forsta
befordran till underofficers grad i medeltal är 27,3 år vid armén,. 33,4 år
vid flottan och 30,1 år vid kustartilleriet. Aven om det av de sakkunniga föreslagna
lönesystemet med dess i varandra ingripande löneskalor för de två grupperna
underofficerare (fanjunkare, flaggunderofficerare och underofficerare av 1.
»raden å ena, samt sergeanter och underofficerare av 2. graden å andra sidan),
samt med den för systemets tillämpning antagna förutsättningen, att den, som
befordrats till lägsta underofficersbeställning, kan för ålderstilläggs åtnjutande få
tillgodoräkna sig viss del av sin tjänstetid i beställning såsom furir av 1. klassen
respektive manskap av 1. lönegraden, är ägnat att medföra likställighet för personalen,
när den en gång vunnit befordran till underofficersbeställning, ar det
dock givet, att de organisatoriska förhållanden, vilka tagit sig uttryck i den angivna
olikheten i proportionen mellan antalet beställningar i de särskilda gra*
derna, dock skulle komma att fortfarande i fråga om befordringarna leda till en
avsevärd ojämnhet, vars ekonomiska följder icke kunde helt undanröjas^ genom
en omläggning av lönesystemet. För att marinens manskapsunderbefäl må kunna
efter en°ungefär lika lång tjänstetid som motsvarande underbefäl vid armén vinna
befordran till beställning i den lägre av nyssberörda två underofficersgrupper,
skulle det följaktligen bliva nödvändigt att i marinens stater gorå sådan ändring,
att visst antal löner för de nuvarande beställningarna i 1. lönegraden för manskap
ersättes med löner för underofficersbeställningar.
Samtliga underofficerskorpraler, stam, vid flottan hava i skrivelse
den 10 januari 1918 gjort hemställan, att Kungl. Maj:t måtte taga i
övervägande, huruvida ej pensionsförhallandena för dem nu kunde
upptagas till lösning. De framhålla härvid, att de ej kunna ingå i
pensionskassa med därmed sammanhängande änke- och pupillkassor
förrän vid befordran till underofficer av 2. graden, under det att
tjänstemännen vid andra statens verk i allmänhet erhålla denna förmån
genast vid tillträdandet av ordinarie beställning. Följden härav bleve,
att medelåldern för inträde i pensionskassan vore mycket hög. Att betrakta
underofficerskorpralens tjänst såsom ordinarie vore fullt riktigt,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 liiift. (Nr 356.) 4
Samtliga underofficerskorpralera
vid
flottan, stam,
skrivelse den
10. januari
1918.
26
Kimgl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.
alldenstund de vore berättigade till fortsatt anställning utan särskilt kontrakt
eller dylikt. De hade med avläggande av sina underofficersexamina
bestämt sig för att fortsätta den militära banan. För att avhjälpa
dessa förhållanden anhålla de, att Kungl. Maj:t behagade taga i övervägande,
huruvida ej en ny underofficersgrad, förslagsvis benämnd underofficerare
av 3. graden, kunde införas. Härigenom skulle medelåldern
lör befordran till underofficer, som nu vore omkring 35 år och som syntes
vara i stigande, komma att nedgå, och flottans underbefäl på så sätt
komma i samma läge som arméns underbefäl.
Underofficerskorpralerna framhålla ytterligare följande.
Vidare skulle de därigenom just komma till det önskemål, som för alla nu
står som det mest trängande behov, nämligen delägarskap i pensionskassan och
därtill vid en någorlunda tidig ålder. Härigenom bortfaller även självmant den
stora olägenheten med dyra pensionsavgifter.
Dessutom skulle underoflicerskorprals nuvarande vanskliga ställning — ena
stunden manskap, den andra underbefäl med därtill hörande skyldigheter och
fordringar -— i betydlig mån förbättras. Då en underofficerskorpral under nuvarande
förhållanden ej kan anse sin framtid betryggad förrän vid förut omnämnda
höga ålder, skulle han genom den nya underofficersgradens tillsättande vid en
betydligt lägre levnadsålder däremot kunna göra detta.
Ur rent militär tjänstgöringssynpunkt kan det nog bliva tämligen omtvistat
(huruvida inrättandet av denna grad kan anses av militärt behov påkallad eller
ej), alldenstund någon egentlig skillnad i tjänstgöringshänseende för underofficer
och underofficerskorpral väl knappast förefinnes ombord å våra fartyg, där underofficerskorpral
ju alltid förrättar underofficers tjänst med samma skyldigheter
och samma ansvar som denne.
Dock torde det kunna ställas utom alla tvivel, att inrättandet av 3. gradens
underofficersbefattning i många avseenden — i synnerhet disciplinärt — kommer
att förbättra underbefälets ställning och därmed i icke obetydlig mån bidraga
till att rent militära intressen tillgodoses.
Vidare torde, med de avlönings-, befordrings- och pensionsförhållanden, som
för närvarande råda inom flottans manskaps- och underbefälskategorier och som
ställa i utsikt att först efter 15—18 års oförvitlig tjänst samt 35—38 års levnadsålder
ernå en betryggad ställning, lätt kunna förklaras, varför manskapet i allmänhet
ej visar någon större benägenhet att tvärstanna i tjänst och därigenom
rekrytera under officerskåren.
Ställes däremot i utsikt såväl för ynglingen, som möjligen reflekterar på
anställning, som för den redan anställde att inom en någorlunda begränsad tidrymd
kunna ernå en fast och betryggad framtidsanställning, skulle detta medföra,
att såväl flera ynglingar, än vad nu är fallet, skola söka anställning samt
framför allt att ett större antal än nu skall besluta sig för att kvarbliva i tjänsten
— således väl även detta en rent militär fördel.
Denna grads tillsättande skulle ej heller behöva medföra några allt för stora
omändringar i marinens organisation, enär nuvarande utbildningsplan med fördel
skulle kunna bibehållas. Den nuvarande underofficerskorpralsgraden skulle näm
-
27
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
ligen kunna bibehållas, men en viss maximitid av exempelvis tre år, bestämmas
för tjänstgöring i denna grad, varefter obligatorisk befordran till underofficer av
3. graden skulle äga rum.
Underoffioerskorpralerna vid Karlskrona kustartilleriregemente hava Underoffioersi
en till chefen för sjöförsvarsdepartementet ställd skrivelse av den 14 vid Karlskrona
november 1917 framhållit vissa synpunkter beträffande pensionering av
marinens manskap och därvid uttalat som sin uppfattning, att bästa sättet skrivelse den
för denna frågas lösning vore inrättande av en ny underofficersgrad, under- “£«mber
officerare av 3. graden. Till denna grad borde alla underofficerskorpraler,
som fyllt stadgade fordringar för befordran till underofficer, befordras.
Genom detta förslags genomförande skulle underofficerskorpralerna tillförsäkras
en tryggad ställning och bliva jämnställda med arméns sergeanter
av 2. klass, vilka i regel erhölle befordran till underofficer efter en
tjänstetid, vilken i stort sett vore lika med den, som stadgats för befordran
till underofficerskorpral i 1''. lönegraden vid marinen.
De ovan återgivna uttalandena påvisa ur olika synpunkter, hurusom Departements
underofficerskorpralerna i 1. lönegraden rätteligen äro att hänföra till
underofficerare. De kunna icke befordras till underofficerskorprals grad
förrän efter avlagd godkänd underofficersexamen. De äro, i motsats till
övrigt manskap, berättigade till vidare anställning och de kunna sägas
hava valt militäryrket till levnadsbana. De tjänstgöra ombord å fartyg
som underofficerare, och på dem ställas i tjänsten enahanda fordringar
som på underofficerare. Till ytterligare belysande härav må framhållas,
att de ombord icke ingå i skeppsnummer som övrigt manskap utan inordnas
i tur med underofficerarna, att vaktgöringen ombord sker efter
vissa grunder för officerare, underofficerare och underofficerskorpraler å
ena sidan samt för korpraler och meniga å andra sidan, att fartygschef
må, då han finner sådant för tjänsten nödvändigt, förordna lämplig underofficer
eller underofficerskorpral att göra officersvakt med full ansvarsskyldighet
o. s. v. Ehuru underofficerskorpralerna sålunda äro att jämnställa
med underofficerarna, innehava de endast manskaps grad, och deras
tjänsteställning blir därigenom i flera fall mycket oviss; de betraktas
stundom som underofficerare och stundom som manskap. Enligt senast
föreliggande statistik sker befordran till underofficerskorpral vid flottan
vid eu levnadsålder av 26,8 år, eller praktiskt taget enahanda ålder, vid
vilken arméns personal i medeltal når sergeants grad (27,2 år). Men
innan underofficerskorpralen befordras till underofficers (sergeants) grad,
uppnår han eu ålder av i medeltal 33,4 år, vilken levnadsålder med omkring
sex år överstiger motsvarande medeltal för personalen vid armén.
28
Nuvarande
pensionerings
grunder.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Underofficerskorpralen stannar sålunda i sin mera osäkra ställning
till jämförelsevis hög ålder, och han uppbär härunder icke annan avlöning
än som manskap i 1. lönegraden samt är icke delägare i pensions-
eller gratialkassa. Om han avlider, äga hans efterlevande icke
rätt till gratial, en omständighet, till vilken särskild hänsyn måste tagas,
då underofficerskorpralerna i regel äro gifta. Skulle han ej kunna vinna
befordran till underofficer, har han icke någon annan pension att förvänta
än det obetydliga belopp, som tillkommer manskap enligt reglementet
den 31 oktober 1879 angående pensionering av flottans och lotsverkets
gemenskap med tillägg enligt kungörelsen den 13 augusti 1909.
k ör att förmå väl kvalificerad personal att kvarstå i tjänst vid
marinen och att sträva till inträde i underofficerskårerna synes det mig
vara av oavvisligt behov påkallat, att åtgärder snarast möjligt vidtagas
för att förbättra underofficerskorpralernas ställning.
Innan jag ingår på frågan om lämligaste sättet för lösningen av
nämnda spörsmål, anhåller jag emellertid att få redogöra för utvecklingen
av frågan om pensionering av äldre i vissa mindre krävande befattningar
å stationer och varv eller vid förråd i tjänst kvarstående, till underofficerare
ej befordrade underofficerskorpraler och korpraler, vilka —
såsom icke delägare i flottans pensionskassa — ej kunna vid avsked komma
i åtnjutande av andra pensionsbelopp än dem, som bestämts i berörda
reglemente den 31 oktober 1879 med tillägg enligt kungörelsen den 13
augusti 1909.
Såsom jag redan förut haft tillfälle uttala, sammanhänger nämligen
denna fråga till en del med själva underofficerskorpralsfrågan, sådan
denna här förut blivit framställd.
V. Tidigare uttalanden och förslag beträffande pensionering av vissa
äldre till underofficerare ej befordrade underofficerskorpraler
och korpraler vid marinen.
Pensioneringen av marinens stammanskap sker genom flottans pensionskassa,
och gälla fortfarande de grunder, som godkänts av riksdagen
1876 och fastställts genom reglementet den 31 oktober 1879 angående
pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap. Enligt 1909 års
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
riksdags medgivande och kungörelsen den 13 augusti samma år kunna
de jämlikt nämnda reglemente utgående pensionerna i vissa fall höjas
med'' 25 kronor, dock ej i vidare mån än att pension och pensionsförhöjning
tillhopa uppgå till högst 200 kronor. Enligt 1879 års reglemente
utgingo pensionerna i fyra klasser med från den första till den
fjärde fallande belopp och beviljades dels på grund av skada eller sjukdom,
ådragen genom tjänsten, dels ock på grund av uppnådd viss levnads-
och tjänstålder. Sedan emellertid genom förordningen den 18
juni 1909 meddelats särskilda bestämmelser om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och till följd därav
kostnaden för livräntor m. m. till manskap, som efter ingången av åi
1910 blivit i tjänsten skadat, överflyttats å beväringsmanskapets mvalidoch
pensionsfond, äro numera av reglementets ursprungliga föreskrifter
tillämpliga å marinens manskap endast bestämmelserna om pension pa
grund av uppnådd levnads- och tjänstålder eller pensionsklasserna 2—-4.
Enligt dessa bestämmelser fordras för erhållande av pension i tredje
eller fjärde klassen en levnadsålder av minst 50 år; i övrigt är tjänståldern
vid avgången, räknat från tidpunkten för anställningen, dock
tidigast från 20 års ålder, bestämmande för den klass, i vilken pension
får åtnjutas. Efter 40 tjänstår är manskap vid marinen berättigat till
pension i andra klassen, efter 30 i tredje och efter 20 i fjärde klassen.
De pensionsbelopp, som efter respektive 40, 30 och 20 års tjänst
tillkomma manskap, utgöra, med inberäkning a,v förenämnda, i vissa
fall medgivna förhöjning av högst 25 kronor, för underofficerskorpral
respektive 240, 200 och 145 kronor, för korpral och l:a klass sjöman
185, 145 och 105 kronor samt för övrigt manskap 125, 100 och 75
kronor.
På grund av särskilda vid 1912 års riksdag väckta motioner om
förhöjning av de från Vadstena krigsmanshuskassa och flottans pensionskassa
till avskedat manskap vid armén och flottan utgående underhåll
och pensioner anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj.t, att utredning
måtte verkställas, huruvida och i så fall under vilka villkor en höjning
av nämnda underhåll och pensioner kunde äga rum, samt att Kungl.
Maj:t därefter måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Till följd härav och jämlikt nådigt bemyndigande^ den 3 september
1912 uppdrog chefen för lantförsvarsdepartementet åt sakkunniga att
verkställa utredning och inkomma med förslag i ämnet; och enligt nådigt
beslut den 12 december 1913 lämnades åt dessa sakkunniga tillika
1912 års
sakkunnigas
betänkande
med förslag
dels beträffande
skyldighet
för
marinens
stammanskap
att vid viss
levnadsålder
avgå ur tjänst
och dels
beträffande
höjning av
pensionerna åt
sagda manskap,
avgivet
den 8 juni
1916.
30
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
uppdrag. att verkställa utredning i fråga om förbättrad pensionering
jämväl av manskapet vid kustartilleriet ävensom beträffande avgångsålder
för allt manskap vid marinen. Efter det de sakkunniga den 9
december 1913 och den 20 april 1914 avgivit särskilda förslag till förbättrat
underhåll för armens indelta manskap och om höjning av pensionerna
för flottans indelta manskap, vilka förslag lett till beslut vid
1914 års senare riksdag om förbättringar av de till nämnda manskap
utgående underhåll och pensioner, inlämnade de den 8 juni 1916 ett
betänkande, innefattande utredning och förslag dels beträffande skyldighet
för marinens stammanskap att vid viss levnadsålder avgå ur tjänst
och dels beträffande höjning av pensionerna åt sagda manskap.
1912 års sakkunniga, vilka i sitt betänkande framlagt en fullständig
utredning rörande manskapets anställnings- och avlöningsförhållanden
samt redogörelse för dittills framkomna förslag i fråga om avgångsålder
och pensionsförbättring för manskapet, hava framhållit såsom uppenbart,
att de pensionsbelopp, som tillkomme marinens manskap, vore alltför små
för att bereda ens ett nödtorftigt livsuppehälle. Följden hade också,
enligt vad de sakkunniga vidare anfört, blivit den, att stationsmyndigheterna,
för att ej för verklig nöd utsätta personer, som ägnat större
delen av sitt liv åt kronans tjänst, av ren barmhärtighet låtit dem kvarstanna
i tjänst även sedan de ej längre vore tjänstdugliga. Enligt av
nämnda sakkunniga inhämtade uppgifter framginge nämligen, att av 51
man, som den 1 februari 1915 ehuru pensionsberättigade kvarstode i
tjänst, icke mindre än 38 man, därav 7 underofficerskorpraler samt 31
korpraler och l:a klass sjömän, vore otjänstbara eller ej fullt användbara
till tjänst. Detta förhållande kunde icke anses vara förenligt med statens
intresse, då de kostnader, som dessa kvarståendes avlöning betingade,
endast i ringa mån motsvarades av det arbete, de kunde utföra
åt staten, vartill komme, att de genom att upptaga löner i de högsta
lönegraderna försämrade befordringsutsikten för det yngre manskapet
och därigenom försvårade rekryt eringen.
Jämte det 1912 års sakkunniga framlagt förslag om bestämmande
av skyldighet för manskap att avgå ur tjänsten vid uppnådda 50 levnadsår,
hava de tillika förordat en avsevärd förbättring av pensionsförmånerna.
Pensionsbeloppet borde enligt de sakkunnigas mening avpassas
icke såsom enligt 1879 års reglemente efter innehavande tjänste8Taf*
utan efter beloppet av innehavande fast avlöning, vartill skulle
hänlöras lön, lönetillägg och inkvarteringsersättning eller värdet av inkvartering
in natura; pensionen skulle vara antingen hel eller avkortad;
för erhållande av hel pension skulle erfordras en tjänstetid av minst 30
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
år; vid kortare tjänstetid, dock minst 20 år, skulle pensionen avkortas
i förhållande till tjänstetidens längd, varjämte viss avkortning skulle ske
även i det fall, att den fasta avlöning, som vid avgången åtnjötes, icke
innehafts i minst 2 år före avskedet; pensionen skulle dock icke i något
fall bliva mindre än 300 kronor.
Pensionsbeloppen för hel pension föreslogo de sakkunniga till:
Dessa pensioneringfsgrunder skulle enligt förslaget bliva gällande även
för det manskap, som fortfarande kvarstode i tjänst men överskridit
50 års ålder, dock under förutsättning att avgång ur tjänsten ägde rum
inom ett år, efter det skyldighet att avgå ur tjänst vid 50 års ålder
blivit stadgad.
Beträffande pensionsförbättring till redan pensionerat manskap hava
1912 års sakkunniga, med erinran att förhöjning av utgående pensionsförmåner
redan beviljats för såväl arméns som flottans indelta manskap,
föreslagit en höjning med 200 kronor i utgående pensioner till övrigt
manskap vid marinen, som pensionerats på grund av uppnådd levnadsoch
tjänstålder, varemot dessa sakkunniga beträffande de pensioner, som
utginge till manskap på grund av skada i tjänsten, ansett det böra ankomma
på prövning i varje särskilt fall, om och i vad mån förhöjning
kunde anses vara av omständigheterna påkallad.
Vidare hava 1912 års sakkunniga föreslagit, att begravningshjälp,
som enligt 1879 års reglemente utgår med växlande belopp dels efter
den tjänstegrad, den avlidne innehaft, och dels efter den klass, i vilken
pension tilldelats honom, måtte till stärbhus efter pensionerat manskap
utgå med ett för alla lika belopp av 75 kronor.
Slutligen framhöllo de sakkunniga såsom särskilt önskemål — förutom
det förut omnämnda beträffande tilldelande av underofficers grad
åt underofficerskorpralerna — att det, vad angår marinens stammanskap,
borde sörjas för pensionering icke blott av befattningshavarna själva
utan även av deras efterlämnade änkor och barn.
Över de sakkunnigas förslag infordrades utlåtanden dels av chefen Myadigheterför
marinstaben i samråd med chefen för kustartilleriet, dels av stats- ntandeI)
kontoret, dels av direktionen över flottans pensionskassa, dels ock av
marinförvaltningen.
i första lönegraden
i andra »
i tredje »
840 kronor
576 »
300 »
32
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
I samtliga avgivna utlåtanden framhölls behovet av väsentlig förbättring
av pensionerna för ifrågavarande manskap, och från de militära
myndigheternas sida framställdes icke någon erinran varken i fråga om
den föreslagna avgångsåldern eller mot vad som föreslagits beträffande
pensioneringen.
Statskontoret anförde, att beträffande denna pensioneringsfråga den
egendomliga omständigheten ådragit sig ämbetsverkets särskilda uppmärksamhet,
att det icke vore hela den kår, som bildades av marinens
stammanskap, eller ens en större del av densamma, som vore avsedd
att pensioneras på föreslaget sätt. Från denna kår rekryterades underofficerskåren;
och de till underofficers grad sålunda befordrade förvärvade
delaktighet i flottans pensionskassa, och därigenom ordnades pensioneringen
såväl för dem själva som för deras familjer i enlighet med
i dessa avseenden i kassans reglementen stadgade grunder. Större delen
av det manskap, som icke vunne sådan befordran, avlägsnades ur
kåren vid kontraktstidens utgång, då man icke hade användning för ett
större antal till mera framskriden ålder kommet manskap. Endast en
jämförelsevis obetydlig del, 100 å 125 man, som ansetts erforderliga
för vissa särskilda befattningar vid marinen, vilka medförde större ansvar
och krävde mera mognat omdöme, kvarhölles i manskapskåren, och
blott för denna del skulle den föreslagna pensioneringen komma att
gälla. Med hänsyn därtill och med erinran tillika, att de sakkunniga
framhållit såsom önskemål, dels att det bleve beträffande marinens stammanskap
sörjt även för pensionering av änkor och barn, dels ock att
underofficerskorpralerna vid marinen erhölle underofficersgrad i likhet
med sergeant av 2:a klass vid armén, ville statskontoret ifrågasätta,
huruvida icke denna pensioneringsfråga skulle på lämpligaste sätt erhålla
sin lösning därigenom, att — även om icke hela gruppen av underofficerskorpraler
befunnes böra erhålla underofficers grad — åtminstone de,
som kvarhölles i tjänst för fyllande av berörda mera krävande befattningar
vid marinen, befordrades till underofficers grad under lämplig
benämning, en del måhända i fast anställning såsom månadslönare på
stat. De skulle då bliva delaktiga i flottans pensionskassa, varigenom
såväl deras egen pensionering som familjepensioneringen bleve ordnad
såsom för övriga underofficerare med vederlikar; och några särskilda
bestämmelser om pensionering av marinens stammanskap skulle då icke
erfordras, lika litet som några dylika bestämmelser beträffande arméns
stammanskap ansetts behövliga. Det skulle nämligen då vid marinen
icke i manskapsgrad kvarhållas några av äldre årsklasser än vid armén,
i det att bestämmelsen om rätt för visst manskap att kvarstå skulle
33
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
upphävas. Om pensioneringen befunnes kunna ordnas på detta sätt,
syntes det enligt statskontorets mening böra tagas i övervägande, huruvida
tillräckliga skäl förelåge att bestämma avgångsåldej-n till 50 år för
samtliga dessa nya delägare i flottans pensionskassa eller om icke en
del av dem med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet lämpligen skulle
kunna och, till kostnadernas begränsning, böra kvarstå i tjänst betydligt
längre.
Marin/arv ältning en, som tagit del av statskontorets utlåtande, ansåg,
att vad statskontoret föreslagit beträffande pensionsfrågans lösning
genom uppflyttning av underofticerskorpraler till underofficers grad
vore beaktansvärt samt att utredning i sådan riktning syntes böra åvägabringas.
Närmast med anledning av detta statskontorets yttrande, vari ifrågasatts
pensioneringsfrågans lösning i helt annan ordning än vad 1912 års
sakkunniga förordat, tillkallades år 1917 sakkunniga för att biträda
vid ytterligare granskning av frågan om förhöjning av pensionerna för
marinens stammanskap jämte därmed i samband stående frågor.
I sitt utlåtande framhöllo dessa sakkunniga, vilka — såsom redan
tidigare blivit omnämnt — som sin uppfattning uttalat, att en ny
lägre underofficersgrad borde införas vid marinen, att det från organisationens
synpunkt icke vore något att erinra mot att, på sätt statskontoret
ifrågasatt, pensioneringen ordfiades genom att vissa manskapsbeställningar
förändrades till befattningar med delaktighet i flottans pensionskassa.
Härigenom skulle beträffande den jämförelsevis fåtaliga personal,
som för bestridande av nämnda manskapsbeställningar kvarhölles
i tjänst så länge, att pensionering över huviid taget kunde ifrågakomma,
pensionering såväl för dem själva som för deras efterlämnade familjer
bliva på önskvärt sätt ordnad.
Sakkunniga förordade alltså, att denna pensioneringsfråga löstes på
sätt statskontoret ifrågasatt. En del av de befattningar, vilkas innehavare
sålunda enligt förslaget skulle Uppflyttas till underofficerare eller
deras vederlikar, vore av beskaffenhet att medföra utövandet av visst
förmanskap över militär personal, såsom vissa befattningar i kasernoch
kompanitjänst med åliggande att upprätthålla ordning i läsrum
m. m., under det att andra mera vore att hänföra till civilmilitära befattningar,
exempelvis anställning såsom förrådsmän och eldarc i kaserntjänst
eller vid sjöreserven samt i synnerhet såsom hovmästare och
kockar. Huvudsakligen för de förra befattningarna, vilka i regel inneBihavij
till riksdagens protokoll 1917. I sand. 316 höft. (Nr 356.) 5
1917 års
sakkunnigas
för ytterligare
granskning av
frågan om
förhöjning av
pensionerna
för marinens
stammansknp
betänkande.
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
hades av underofficerskorpraler, syntes böra inrättas en ny lägre
underofficersgrad och dit från manskapskåren överflyttas ett erforderligt
antal befattningshavare under benämning av underofficer av 3:e
graden.
Utgående från dåvarande avlöningsförmåner för underofficerskorpral
föreslogo dessa sakkunniga, att underofficers av 3:e graden avlöningsförmåner
borde bestämmas till: lön 660 kronor, dagavlöning, beräknad
efter 1 krona 20 öre för dag, 438 kronor, inkvarteringsersättning lägst
180 kronor och högst 240 kronor, ersättning för ved och lyse 100 kronor,
beklädnadsersättning 200 kronor eller tillhopa lägst i,587 kronor
och högst 1,638 kronor. Då härtill skulle komma naturaportion eller
ersättning därför med det för underofficer fastställda belopp av 62 öre
för dag eller alltså för år räknat 226 kronor 30 öre, skulle sammanlagda
avlöningsförmånerna utgöra lägst 1,804 kronor 30 öre och högst
1,864 kronor 30 öre.
Så avpassad skulle avlöningen enligt gällande pensioneringsgrunder
föranleda, att dess innehavare efter avgång ur tjänsten vid 55 levnadsoch
30 tjänstår skulle komma i åtnjutande av pension å 792 kronor,
motsvarande lönen ökad med 20 procent. Varken i fråga om pensioneringsgrunder
eller beträffande avgångsåldern ansågo de sakkunniga sig''
böra för den nya underofficersgraden ifrågasätta någon ändring i vad
för underofficerare vid marinen vore gällande.
Underofficer av 3:e graden vid kustartilleriet borde givetvis åtnjuta
enahanda sammanlagd avlöning, som föreslagits för motsvarande befattningshavare
vid flottan. Då emellertid underofficer vid kustartilleriet
icke åtnjöte beklädnadsersättning, borde lönen i stället ökas med motsvarande
belopp, såsom ägde rum i fråga om avlöningen i befintliga
underofficersgrader vid kustartilleriet, och alltså utgöra 860 kronor. För
att icke till följd härav pensionen för underofficer av 3:e graden vid
kustartilleriet enligt gällande pensioneringsgrunder skulle bliva högre
än den pension, som enligt förslaget skulle tillkomma hans vederlike
vid flottan, torde böra föreskrivas, att den underofficer av 3:e graden
vid kustartilleriet tillkommande pensionsförmån skulle motsvara vad i
sådant avseende tillkomme underofficer av 3:e graden vid flottan.
För befordran till underofficer av 3:e graden vid marinen borde
fordras väl vitsordad tjänstgöring under viss tid, exempelvis 4 år, såsom
underofficerskorpral.
För de befattningar återigen, som närmast kunde hänföras till
civilmilitära sysslor, borde enligt de sakkunniges uppfattning upprättas
särskilda månadslönarstater vid flottan och vid kustartilleriet, inom vilka
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
stater fre lönegrader borde inrättas. I l:a lönegraden, som skulle avses
för de kockar eller hovmästare, vilka enligt gällande bestämmelser
angående stäten för flottans underofficerskår uppburo underofficers av
2:a graden löneförmåner, borde avlöningsförmånerna sättas till 2,150
kronor i Karlskrona och 2,210 kronor i Stockholm, såsom månadslönare
i 2:a graden borde uppföras innehavare av de befattningar, som krävde
genomgången utbildning, motsvarande den, som erfordrades för befordran
till underofficerskorpral (maskinist vid kasern eller verkstad, biträdande
sjukvårdare o. s. v.), och borde dessa befattningshavare erhålla en avlöning,
som motsvarade den av sakkunniga för underofficer av 3:e graden
föreslagna, alltså, i avrundat belopp, lägst 1,800 och högst 1,860 kronor.
Några befattningar slutligen, vilka icke nödvändigtvis krävde sådan utbildning,
som nyss nämnts (eldare, förrådsmän m. fl.), borde uppföras
som månadslönarbefattningar av 3:e graden med lön, som borde bestämmas
till lägst 1,500 och högst 1,560 kronor..
Beträffande månadslönares pensionering förordades, att månadslönare
av l:a graden skulle i pensionsavseende likställas med underofficer av
2:a graden och månadslönare av 2:a graden med underofficer av 3:e
graden samt att för månadslönare av 3:e graden skulle bestämmas ett
pensionsbelopp av 750 kronor.
Enligt gällande’ pensioneringsgrulider skulle dessa månadslönare bliva
berättigade till pension vid uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår; och
däremot vore icke något att erinra. Men da med hänsyn till befattningarnas
beskaffenhet månadslönarna synts i många fall kunna med
fördel användas i tjänst vida längre än till nämnda levnadsålder, vore
icke skäl att stadga skyldighet att vid uppnåendet av sagda ålder avgå
ur tjänsten; utan borde” det ordnas på sådant sätt, att månadslönare
väl vore berättigad till pension vid uppnådd ålder av 55 levnads- och
30 tjänstår men likväl efter vederbörande kårchefs förslag kunde erhålla
tillstånd att tillsvidare kvarstå i tjänst, dock ej längre än till tyllda 65
levnadsår.
Därest på detta sätt dels en ny underofficersgrad och dels månadslönarbefattningar
med lön på stat upprättades i stället för de manskapssvsslor,
för vilka marinen dittills i tjänst kvarhallit äldre, beprövat
manskap, bleve det på tillfredsställande sätt ordnat för pensionering av
de befattningshavare, vilka åsyftats med 1912 års sakkunnigas förslag,
och i framtiden skulle icke vid marinen förekomma någon manskapspensioneriug
på grund av uppnådd levnads- och tjänstålder, da nämligen
förslagen förutsatte, att rätten för visst manskap till fortfarande anställning
upphävdes.
36
Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
För den nuvarande manskapsgenerationen, som redan vunnit rätt
till fortfarande anställning eller ock antagits i tjänst med utsikt att
under vissa villkor vinna dylik rätt, erfordrades emellertid fortfarande
bestämmelser om pension, och som de enligt 1879 års reglemente utgående
pensionsbeloppen vore alldeles otillräckliga, bleve en pensionsreglering
för denna personal, i den mån densamma kvarstode utan att
befordras till underofficersgrad eller därmed likställd befattning, erforderlig.
Sakkunniga föreslogo i detta hänseende, att manskap, som uppnått
en levnadsålder av 50 år och tjänat staten i minst 20 år, skulle erhålla
pension enligt följande grunder:
Pensionen utgör vid 20 års tjänst för manskap i första lönegraden
500 kronor, i andra lönegraden 400 kronor och i tredje lönegraden 350
kronor. För varje tjänstår utöver 20 ökas pensionsbeloppet för manskap
i första lönegraden med 25 kronor, i andra lönegraden med 15 kronor
och i tredje lönegraden med 10 kronor, dock att högsta pensionsbeloppet
skall utgöra för manskap i första lönegraden 750 kronor, i andra lönegraden
550 kronor och i tredje lönegraden 450 kronor.
I övrigt borde bestämmelserna i 1879 års reglemente fortfarande
bliva gällande, dock med det tillägg att den, som icke i fulla två år
åtnjutit avlöning i den lönegrad, han vid avskedet innehade, skulle erhålla
den pension, som vore bestämd för manskap i närmast lägre
lönegrad.
De sakkunniga yttrade vidare i detta sammanhang följande.
Dessa grunder, vartill pensionsbestämmelserna för marinens daglönarkår
utgjort förebild, synas vara att föredraga framför dem, som av 1912 års sakkunniga
föreslagits. Nämnda sakkunnigas förslag ansluter sig väl i vissa avseenden
närmare till de grunder, som vunnit tillämpning i flera nyare pensionslagar,
såsom exempelvis i den civila pensionslagen, och innebär bland annat, att pensionsbeloppet
automatiskt förändras vid lönereglering; och då enligt vårt förslag
fråga är om pensioneringsgrunder att tillämpas endast under en övergångstid,
hava vi ansett anledning föreligga att i huvudsak följa de grunder, som nu gälla
för manskapspensioneringen och som tillämpats även vid senaste pensionsreglering
för daglönare vid marinen. Då den siste av nuvarande manskapsgeneration avgått
ur . rn an ska psgraden, d. v. s. senast efter omkring 30 år men sannolikt mycket
tidigare, skall nämligen efter genomförande av vårt förslag icke längre förekomma
beviljande av pension åt marinens manskap, lika litet som någon pensionering
av manskap vid armén förekommer.
Vid det förhållande att det övervägande flertalet av nu i tjänst varande
manskap kan beräknas antingen bliva befordrat till underofficersgrad eller ock
såsom obefordrat avskedas före uppnådd pensionsålder är det antagligt att, sedan
det i tjänst varande överåriga manskapet, enligt den i betänkandet lämnade uppgift
utgörande ett antal av 51 man, avskedats med pension omedelbart eller
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
åtminstone under den närmaste tiden efter det de nya bestämmelserna trätt i
kraft, endast ett jämförelsevis litet antal kommer att på föreslaget sätt pensioneras.
De av oss föreslagna pensionsgrunderna böra enligt vårt förmenande komma
till tillämpning endast på dem av nu i tjänst varande manskap, som underkasta
sig att, efter uppnådd levnadsålder av 50 år, avgå ur tjänsten efter därom av
vederbörande kårchef framställd anmodan. I annat fall bör rätten till pension
fortfarande bedömas enligt nu gällande bestämmelser i 1879 års reglemente och
kungörelsen den 13 augusti 1909 angående viss pensionsförhöjning. -----—
Av det anförda framgår, att, medan 1912 års sakkunniga föreslogo, att för
dem, som behövdes i vissa manskapsbefattningar vid marinen, vilka krävde mera
erfarenhet och omdömesgrad och därför kvarhöllos i tjänst till mera framskriden
ålder, skulle anordnas en förbättrad manskapspensionering under förutsättning
dock att den för visst manskap gällande rätten till fortfarande anställning skulle
begränsas genom stadgande av skyldighet att avgå ur tjänst vid uppnådd levnadsålder
av 50 år, vårt förslag däremot innebär, att pensioneringen för innehavarna
av berörda befattningar skall ordnas på det sätt, att befattningarna överflyttas
till underofficers grad eller månadslönarstat med därav följande delaktighet i
flottans pensionskassa och att i sammanhang därmed manskapets rätt till fortfarande
anställning upphäves, varav i sin ordning följer, att någon pensionering
av manskap vid marinen i framtiden icke skall förekomma. Endast under övergångstiden
eller alltså blott för nuvarande manskapsgeneration skall enligt vårt
förslag anordnas en förbättrad manskapspensionering.
Upphävandet av rätten till fortfarande anställning är föranledd därav att,
sedan innehavarna av ovanberörda befattningar bortflyttats från manskapskåren,
något behov icke längre föreligger för marinen att söka kvarhålla någon i nämnda
kår längre än som behöves för att förekomma vakanser, i vanliga manskapssysslor.
Det blir alltså uteslutande marinens behov, som efter vederbörande befäls beprövande
blir avgörande för kvarstående i tjänst. Det skulle möjligen kunna
invändas, att borttagandet av rätten till fortfarande anställning kunde menligt
inverka på rekrytering och rekapitulation. En sådan påföljd torde dock enligt
vår uppfattning icke vara att befara eller torde i allt fall mer än uppvägas
förutom genom införande av avskedspremier och beredande av civilanställning
framförallt av den förbättrade utsikten till befordran till underofficer eller veder•like,
som vårt förslag medför, särskilt i betraktande av att härigenom skulle
yppas tillfälle även för den, som icke kunnat fylla fordringarna för befordran till
underofficer, att likväl såsom månadslönare av 3:e graden bliva underofficers
vederlike.
Yad därefter vidkommer frågan om höjning av redan utgående pensioner
till förutvarande stammanskap vid marinen äro vi i likhet med 1912 ars sakkunniga
av den mening, att, då pensionerat indelt manskap vid flottan, liksom
pensionerat manskap vid armén, redan erhållit pensionsförhöjning på sätt nämnda
sakkunniga närmare omförmält, någon pensionsförhöjning billigtvis bör tilldelas
även övrigt förutvarande manskap vid marinen, som på grund av uppnådd levnads-
och tjänstålder erhållit pension enligt 1879 års reglemente. Mot vad
1912 års sakkunniga i sådant avseende föreslagit, innefattande en pensionsförhöjning
med 200 kronor till eu var av dessa pensionärer, till antalet 8, hava
vi icke annat att erinra, än att sådan förhöjning synes böra beviljas såsom tillfälligt
understöd och att därför jämviil i detta fall synes, såsom skett vid dylik förhöjning
åt vissa andra grupper av pensionärer, exempelvis f. d. daglönare vid
38
Uttalande i
statsrådsprotokollet
till propo-^*
sitionen nr
68 till 1917
års rikt dag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
marinen och f. d. befattningshavare vid lotsverket, böra uppställas det villkor
för åtnjutande av pensionsförhöjningen, att vederbörande styrker sig vara i behövande
omständigheter.
Beträffande övriga pensionärer, som tillhört marinens nu ifrågavarande
manskap, d. v. s. sådana, vilka för liden skada i tjänsten pensionerats enligt''
bestämmelserna i 1879 års reglemente, hava 1912 års sakkunniga — med förmälan
att pensionerna i detta fall i allmänhet kunde anses vara ungefär lika
störa som de livräntor, vilka skulle hava utgått om skadan bedömts enligt nu
i ^ sådant avseende gällande föreskrifter, meddelade i 1909 års förordning angående
ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring
ansett sig av sådan anledning icke kunna förorda någon allmän förhöjning
av dessa pensioner, men föreslagit, att sådan pension skulle efter av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning av behovet och dess sammanhang
med den° ådragna skadan kunna höjas, dock ej till högre belopp än som skulle
hava utgått jämlikt nyssnämnda förordning. I detta avseende har dock av
direktionen över flottans pensionskassa framhållits, att förhöjning av utgående
pensioner åt marinsoldater och båtsmän, daglönare och befattningshavare vid
lotsverket medgivits även i fall, där pensionen beviljats på grund av ådragen
skada i tjänsten, samt att det därför måste anses följdriktigt, att jämväl det
marinens manskap och de skeppsgossar, som för liden skada pensionerats,
erhålla dylik pensionsförhöjning. Vad’ sålunda av nämnda direktion erinrats
synes oss vara värt beaktande; men å andra sidan kunna vi icke undgå att i
likhet med 1912 års sakkunniga finna betänkligt att åtminstone i någon mera
avsevärd mån höja dessa pensioner utöver vad som enligt 1909 års förordning
skulle hava under liknande förhållanden utgått såsom livränta. För vår del
skulle vi vilja förorda en medelväg, i det vi föreslå, att nu ifrågavarande pensionärer,
vilka med inräknande av de i en bilaga till direktionens skrivelse
upptagna skadade skeppsgossarna utgöra 58 man, måtte i händelse av styrkt
behov av understöd erhålla en var 100 kronor, med rätt därjämte för Kungl.
Maj:t att, på. sätt 1912 års sakkunniga föreslagit, efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall på ansökning medgiva ytterligare understöd, dock
att sammanlagda beloppet av pension och understoden ej må överstiga vad
som enligt 1909 års förordning skulle hava tillkommit vederbörande såsom
livränta.
Mot de sakkunnigas förslag, att såsom begravningshjälp efter marinens
pensionerade manskap skall utgå ett belopp av 75 kronor, synes oss icke vara
något att erinra. Då nu gällande föreskrift om begravningshjälpens belopp är
meddelad i 1879 års reglemente, torde det nya stadgandet därom böra sammanföras
med de nya pensionsbestämmelserna.
Till det statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden, som finnes bifogat
propositionen nr 268 till 1917 års riksdag, anförde föredragande departementschefen
i huvudsak följande.
1879 års pensionsreglemente gällde ursprungligen såväl för båtsmännen
som för flottans övriga manskap, för daglönarna vid flottans stationer och
varv samt för lotsverkets gemenskap, ävensom, sedan kustartilleriet till
-
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
kommit, jämväl för dettas manskap. Såväl,båtsmännen som daglönarna och
lotsverkets gemenskap hade sedermera lått sin pensionering förbättrad. 1
fråga om båtsmännen gällde sedan början av år 1915 eu förbättrad pensionering
med pensionsbelopp å högst 200 kronor, vilket belopp — med hänsyn till
att detta manskap fullgjorde tjänstgöring endast under en tid avi medeltal
fyra månader om året -— ej vore att betrakta som pension i vanlig ordning,
tillräcklig att täcka levnadsbehoven, utan endast till ett understödsbidrag
för att utestänga nöden på ålderdomen. För daglönarna hade pensionsförbättring
beviljats senast år 1910, varvid pensionen bestämdes för förman
och sjukvaktare till lägst 400 kronor och högst 625 kronor samt
för annan daglönare till lägst 300 kronor och högst 450 kronor. Vad
slutligen beträffade lotsverkets gemenskap, som redan år 1888 erhållit
en avsevärd pensionsförhöjning genom bidrag från lotsverkets medel, gällde
efter ingången av år 1915, att pensioneringen skedde enligt bestämmelserna
i den civila pensionslagen och efter pensionsunderlag, fastställda i de
från samma tid gällande nya lönestaterna för lotsverket. För samtliga
de grupper av marinens och lotsverkets personal, å vilka 1879 års reglemente
ursprungligen ägde tillämpning, hade en avsevärd pensionsförbättring
således medgivits med undantag endast för marinens stammanskap,
alltså för manskapet vid flottans sjömanskår (utom båtsmän)
och vid kustartilleriet. Den enda förhöjning i pensionsbeloppen, som
vidtagits för denna personal, utgjordes av det tillägg å 25 kronor, som
från och med år 1910 beviljats att utgå till visst manskap, vars pension
enligt reglementet icke uppginge till högre belopp än 180 kronor, dock
att pensionen och tillägget tillsammans ej finge överstiga 200 kronor.
240 kronor vore det högsta pensionsbelopp, som enligt gällande bestämmelser
kunde tillkomma någon tillhörande detta manskap. Anledningen
till att någon pensionsförbättring — trots det att pensionsbeloppen vore
erkänt alldeles otillräckliga — icke hittills genomförts, läge i någon mån däri,
att pensionering endast i ringa omfattning förekommit, då nämligen
flertalet av manskapet antingen befordrades till underofficers grad eller
ock avginge vid tidig ålder, men berodde huvudsakligen på att någon
skyldighet att avgå ur tjänsten vid viss ålder icke vore stadgad för
uhderofficerskorpral eller för den, som fullgjort villkoren för befordran till
underofficerskorpral, förutom i händelse av kassation för sjukdom eller
utstraffning. På grund härav kvarstode i tjänst åtskilligt äldre manskap,
som endast i ringa mån förmådde uträtta något verkligt arbete,
och även då avskedande av dylika åldringar kunnat ske, både myndigheterna
ogärna tillgripit eu sådan åtgärd, som skulle försätta detta i
40
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
tjänsten grånade manskap i verkligt nödläge. En del av manskapsbefattningarna
i de högre lönegraderna upptoges därför av mindre arbetsdugliga
åldringar till men för befordringsutsikterna inom sjömanskåren
och detta hade framkallat kravet pa en bestämd avgångsålder såsom förutsättning
för en pensionsförbättring.
Två olika förslag hade framkommit till pensionsfrågans lösande. De
år 1912 tillkallade sakkunniga hade föreslagit, att den för visst manskap
gällande rätten till fortsatt anställning skulle så begränsas, att skyldighet
att avgå skulle inträda vid uppnådda 50 levnadsår, samt att i sammanhang
därmed skulle fastställas nya grunder för manskapspensioneringen
att gälla icke blott för nu i tjänst varande manskap utan även allt framgent.
Det andra förslaget, framställt av statskontoret och närmare utvecklat
av de år 1917 tillkallade sakkunniga, gick ut på: att rätten till
fortfarande anställning skulle borttagas för lramtiden; att de nuvarande
manskapsbefattningar, där marinen behövde äldre beprövat folk, skulle
överflyttas till en ny lägre underofficersgrad eller nya månadslönarstater
med delaktighet i flottans pensionskassa; samt att, då genom dessa anordningar
någon manskapspensionering icke i framtiden skulle bliva erforderlig,
en förbättrad pensionering skulle anordnas endast för nuvarande
in anskapsgeneration.
Departementschefen ansåg sig böra förorda det senare förslaget,
varigenom marinen undginge att i framtiden hava en särskild manskapspensionering;
genom att till lägre underofficersgrad eller månadslönarstat
överflytta de befattningar, för vilkas innehavare pensionering måste anordnas,
vunnes för dessa befattningars innehavare delaktighet i flottans
pensionskassa med därav följande pensionering av dem själva samt deras
änkor och barn. Dylikt överflyttande innebure emellertid en organisationsförändring,
som krävde närmare utredning från marinens myndigheter
och av direktionen över flottans pensionskassa, och borde det
härvid jämväl tagas under övervägande, huruvida icke ytterligare någon
del av underofficersbefattningarna borde överflyttas till den nya lägre
underofficersgraden, och syntes förslag i ämnet böra kunna föreläggas
1918 ars riksdag. Sedan de befattningar, där marinen behövde äldre
beprövad personal, bortflyttats från manskapskåren samt rätten för visst
manskap till fortfarande anställning upphört, komme icke längre att
finnas anledning att i manskapskåren kvarhålla någon så länge, att pensionering
kunde ifrågakomma. Endast för nuvarande manskapsgeneration,
vilken antingen redan förvärvat dylik rätt eller i allt fall antagits
i tjänst med utsikt att under vissa villkor kunna förvärva sådan rätt,
behövdes alltså förbättrad pensionering. Utan hinder av att förslag om
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
överflyttning till en ny lägre underofficersgrad eller månadslönarstat ej
kunde för det dåvarande framläggas, syntes emellertid förslag om pensionering
av kvarstående manskap kunna föreläggas 1917 års riksdag i
syfte att personal, som icke längre vore tjänstduglig, måtte snarast
möjligt kunna utmönstras. Beträffande grunderna för denna pensionering
voro meningarna i viss mån delade. De år 1912 tillkallade sakkunniga
ville anordna pensioneringen med förebild från nyare pensionslagar och
avpassa pensionsbeloppen efter pensionsunderlag, som icke vore i pensionsgrunderna
till siffran bestämda utan utgjorde summan av lön, lönetillägg
och inkvarteringsersättning, sådana dessa förmåner vore bestämda
enligt den stat, som gällde vid avgången ur tjänsten. Detta förslag
innebure visserligen vissa fördelar i pensionstekniskt avseende, men detsamma
kunde dock icke godkännas utan att därvid tillika upptoges den
i nyare pensionslagar fastställda principen, att befattningshavare skulle
med egna avgifter bidraga till sin pensionering; att upptaga sådana avgifter
från en kår på över 5,000 man, av vilka endast en försvinnande liten del
skulle komma att genom pension få någon valuta för sina avgifter, skulle
emellertid innebära alltför stora praktiska svårigheter. På grund av
denna och andra omständigheter vore det av de år 1917 tillkallade sakkunniga
framlagda förslaget att föredraga, dock att det pensionsbelopp,
som efter minst 30 tjänstår skulle tillkomma manskap i första lönegraden,
borde — med hänsyn såväl till att pensionsbeloppet för sergeant av 2.
klass vid armén utgjorde 780 kronor som att pensionsbeloppet för den
nya underofficersgraden vid marinen föreslagits till 792 kronor — sättas
till 700 i stället för 750 kronor.
I fråga om tjänstårsberäkning och beträffande pensionsbestämmelserna
i övrigt vore icke något att erinra mot 1917 års sakkunnigas
förslag och ej heller mot deras förslag, att de nya bestämmelserna
skulle komma till tillämpning, i den mån nu i tjänst varande manskap,
efter uppnådd ålder av 50 år, underkastade sig att avgå efter
vederbörande kårchefs därom framställda anmodan, men att i annat
fall pensionsrätter! skulle bedömas efter gällande bestämmelser, d. v. s.
1879 års reglemente och kungörelsen den 13 augusti 1909 angående
viss förhöjning av pensionsbeloppen. Departementschefen fann sig
vidare böra biträda förslagen om förbättring i form av tillfälligt
understöd av redan utgående pensioner till förutvarande manskap vid
marinen utom båtsmännen (i allt 8 pensionärer), vilka styrkte sig vara
i behövande omständigheter, ävensom om understöd åt manskap och
skeppsgossar, vilka erhållit pension för skada eller sjukdom, ådragen
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 316 käft. (Nr 356.) 6
42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
under tjänstutövning, efter i varje fall verkställd prövning av behovet
samt med iakttagande att pension och understöd tillsammans icke finge
överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta vid tillämpning av
1909 års förordning angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Prövningen och beviljandet av understöd
syntes kunna anförtros åt direktionen över flottans pensionskassa,
som vore oförhindrad anlita biträde av riksförsäkringsanstalten. Den
föreslagna förhöjningen av begravningshjälpen till 75 kronor föranledde
heller icke någon erinran från departementschefens sida.
Beträffande kostnaderna beräknades, att höjningen av förslagsanslaget
till pensionering av flottans gemenskap kunde begränsas till 22,000
kronor, varjämte med hänsyn till vad som förordats i fråga om understöd
åt pensionärer, som erhållit pension på grund av skada eller sjukdom
under tjänstutövning, ett förslagsanslag å 3,000 kronor syntes vara
tillräckligt för bestridande av utgifterna för tillfälligt understöd åt f. d.
stammanskap vid marinen (utom båtsmän) och åt skeppsgossar.
Pr0P2,6i8i°tnnn • ? anslutning till vad departementschefen sålunda anfört avläts pro1917
års position (nr 268) till 1917 års riksdag, vari Kungl. Maj:t föreslog riksriksdag.
dagen att
dels — under förutsättning att vad nu finnes stadgat om rätt till
fortfarande anställning för visst manskap vid marinen upphäves i fråga
om det manskap, som efter ingången av år 1918 vinner anställning vid
marinen godkänna följande grunder för pensionering av manskapet
vid flottans sjömanskår utom båtsmän samt vid kustartilleriet (marinens
stammanskap), nämligen:
1.
lör rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras att hava
tjänat staten under minst 20 år och uppnått en levnadsålder av 50 år.
2.
Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid
en tjänstetid av 20 år för manskap i första lönegraden 500 kronor, för
manskap i andra lönegraden 400 kronor och för manskap i tredje lönegraden
350 kronor. För varje fullt tjänstår utöver 20 höjes pensionsbeloppet
för manskap i första lönegraden med 20 kronor, i andra lönegraden
med 15 kronor och i tredje lönegraden med 10 kronor; dock
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
skall högsta pensionsbeloppet utgöra för manskap i första lönegraden
700 kronor, i andra lönegraden 550 kronor och i tredje lönegraden
450 kronor.
3.
Manskap, som icke i fulla två år åtnjutit avlöning i den lönegrad,
som vid avskedet innehaves, erhåller den pension, som tillkommer manskap
i närmast lägre lönegrad.
4.
Vad i föregående punkter är stadgat skall äga tillämpning å manskap,
som vid utgången av år 1917 innehar anställning vid marinen, i
den mån detsamma antingen, om 50 års ålder vid nämnda tidpunkt redan
uppnåtts, inom tre månader därefter förklarar sig villigt att efter
anmodan av vederbörande kårchef från tjänsten avgå, eller i annat fall
senast vid uppnåendet av nämnda levnadsålder avgiver dylik förklaring;
skolande i fråga om pensionering av manskap, som icke inom sålunda
föreskriven tid avgiver dylik förklaring, fortfarande lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat i reglementet för pensionering av flottans
och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879 samt kungörelsen den
13 augusti 1909 angående förhöjning i pensioner, som från flottans
pensionskassa utgå till avskedat manskap.
5.
Såsom begravningshjälp efter avliden pensionstagare äger stärbhuset
bekomma ett belopp av 75 kronor.
6.
Reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap
den 31 oktober 1879 skall, med undantag av §§ 1, 2, 3, 5 mom. 3,
§ 9, i vad samma paragraf handlar om begravningshjälpens belopp,
§ 12, i vad samma paragraf handlar om skada, samt §§15 och 23, fortfarande
lända till efterrättelse vid pensionering av det till pension enligt
dessa bestämmelser berättigade manskap.
44
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 356.
7.
Riksdagens
skrivelse år
1917 nr 10,
punkt 21.
Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1918;
dels, '' för bestridande av de ökade kostnader, som föranledas av de
nya pensionsbos t äril melserna och förhöjningen av begravningshjälpens
belopp, höja det å -ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap, nu 251,300
kronor, med 22,000 kronor till 273,300 kronor;
dels ock å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel för år 1918
anvisa ett förslagsanslag å 3,000 kronor att användas för utdelande av
tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom båtsmän)
och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet för pensionering
av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879, under villkor
att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara
i behövande omständigheter,
att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd
levnads- oqh tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt
att understöd till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension
på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må
på därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd
prövning av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan
eller sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet
icke må tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå
såsom livränta vid tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit vann riksdagens bifall endast
i vad avsåg begravningshj älp efter avliden pensionstagare samt utdelande
av tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap och skeppsgossar,
vilka pensionerats enligt reglementet för pensionering av flottans och
lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879, och anmälde riksdagen i
sin skrivelse år 1917 nr 10 (punkt 21), att riksdagen
_ dels medgivit, att begravningshjälp efter avliden pensionstagare av
marinens stammanskap må utgå till stärbhuset med ett belopp av 75
kronor;
dels och å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel för år
1918 anvisat ett förslagsanslag å 3,000 kronor att användas för utde
-
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
lande av tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom
båtsmän) och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet för
pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879,
under villkor
att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter,
att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd
levnads- och tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt
att understödet till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension
på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning,
må på därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd
prövning av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan
eller sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet
icke må tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta
vid tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
1917 års sakkunnigas förslag gick ut på att pensionering av
marinens manskap efter den 1 januari 1918 skulle upphöra. Genom
den utredning, 1912 års sakkunniga förebragt i ämnet, syntes det emellertid
riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida förstnämnda förslag verkligen
skulle lända till marinens fromma. Riksdagen åberopade i detta
avseende bland annat marinförvaltningens yttrande den 4 mars 1913,
däri ämbetsverket uttalade, att rätten för manskap vid marinen att
kvarstå i tjänst borde begränsas på så sätt, att manskapets pensionsålder
bestämdes till 50 år under förutsättning, att pensioner stadgades till
sådana belopp, att den pensionerade bereddes åtminstone nödtorftig
bärgning under sin återstående livstid.
Huvudsyftet med det av Kungl. Maj:t framlagda pensionsförslaget
hade, enligt vad departementschefen angivit, varit att utan hinder av att
själva organisationsfrågan uppskötes kunna snarast möjligt ur manskapskåren
utmönstra personal, som icke längre vore tjänstduglig. I flottan
kvarstode ett 50-tal man i ålder över 50 levnadsår med redan inträdd
pensionsrätt, av vilka de flesta vore otjänstbara och endast på grund av
rena barmhärtighetsskäl tillåtits kvarstå, då de för dem reglementerade
pensionerna vore så obetydliga, att de i ingen mån kunde bereda avskedad
personal nödtorftig bärgning. Kungl. Maj:t hade funnit sig böra
ställa denna särskilda fråga i samband med organisationsfrågan. Riksdagen
ansåge för sin del, att starka skäl förelåge för tillgodoseende av
nämnda åldringars intresse. Detta kunde ske genom framställning till
Nådigt brev
den 6 juli
1917.
46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
riksdagen om beviljande åt dessa otjänstbara åldringar av lämpligt avvägda
tilläggspensioner, på det att pensionärerna utan allt för stora försakelser
kunde erhålla sitt livsuppehälle för ålderns dagar tryggat.
Beträffande pensioneringsfrågan i sin helhet, för marinens stammanskap,
ansåg riksdagen, att densamma, som hade ett givet sammanhang
med den tilltänkta organisationen av en ny lägre underofficersgrad
och av en månadslönarstat, dit visst i tjänst i mindre krävande befattningar
kvarstående manskap kunde överflyttas, icke borde lösas i och
för sig utan i samband med denna organisationsfråga.
Riksdagen funne sig därför icke för det dåvarande, innan organisationsfrågan
blivit fullt utredd, kunna taga bestämd ställning till de
olika pensionsförslagen.
Med anledning av detta riksdagens beslut har utredning ägt rum
på två linjer, nämligen dels beträffande själva organisationsfrågan, d. v. s.
frågan om överflyttande av vissa till underofficerare ej befordrade underofficerskorpraler
och korpraler till en ny lägre underofficersgrad eller till
månadslönarstat, vilket spörsmål sammanförts med underofficerskorpralsfrågan
i dess helhet, och dels beträffande tilläggspensioner åt visst ännu
i tjänst kvarstående äldre manskap vid marinen.
VI. Utredningar — verkställda med anledning av 1917 års riksdags
skrivelse nr 10 — beträffande överflyttande av vissa ej befordrade underofficerskorpraler
och korpraler till en ny lägre underofficersgrad eller till
månadslönarstat, samt förslag till inrättande av en ny lägre underofficersgrad
vid marinen, benämnd underofficerare av 3. graden.
Med anledning av riksdagens skrivelse nr 10 år 1917 (punkt 21)
uppdrogs genom nådigt brev den 6 juli 1917 åt chefen för marinstaben
att i samråd med chefen för kustartilleriet, såvitt kustartilleriet anginge,
_ dels inkomma med yttrande, huruvida frågan om pensionering för
marinens stammanskap ansåges böra lösas vare sig på sådant sätt, att
den för visst manskap gällande rätten till fortsatt anställning så begränsades,
att skyldighet att avgå skulle inträda vid uppnådda 50 levnadsår,
eller ock så, att rätten till fortfarande anställning borttoges för
47
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 356.
framtiden och de nuvarande manskapsbefattningar, där staten behövde
äldre beprövad personal, överflyttades till en ny lägre underofficersgrad
eller nya månadslönarstater med delaktighet i flottans pensionskassa,
dels ock, vare sig lösningen i den ena eller andra av nu nämnda
riktningar sjmtes böra väljas, verkställa utredning och avgiva förslag
beträffande de ändringar i marinens personalorganisation, som vid frågans
lösning i sist angivna riktning funnes behövliga, ävensom rörande
spörsmålet om överflyttande till den ifrågasatta lägre underoflicersgraden
av någon del av de nuvarande underofficerskorpralsbefattningarna.
I det uppdrag, chefen för marinstaben erhöll genom nämnda nådiga
brev, förutsattes således, att sagda fråga skulle kunna lösas enligt tvenne
alternativ, nämligen antingen genom en begränsning av den nu för visst
manskap gällande rätten till fortsatt anställning till 50 levnadsår (alt. I)
eller genom borttagande av rätten till fortfarande anställning och överflyttande
av de nuvarande manskapsbefattningarna, där staten behöver
äldre beprövad personal, antingen till en ny lägre underofficersgrad
(alt. Il a) eller nya månadslönarstater (alt. II b) med delaktighet i flottans
pensionskassa. Samtidigt med ovannämnda yttrande skulle emellertid
även verkställas utredning och avgivas förslag rörande spörsmålet om
överflyttande till den ifrågasatta lägre underoflicersgraden av någon del
av de nuvarande underofficerskorpralsbefattningarna.
I enlighet med ovannämnda uppdrag uttalade chefen för marinstaben
i skrivelse den 10 september 1917, att av de förelagda båda
alternativen syntes det om borttagandet av rätten till fortsatt anställning
och inrättandet av en ny månadslönarstat för visst manskap med delaktighet
i flottans pensionskassa vara att förorda, varjämte chefen för
marinstaben beträffande spörsmålet om överflyttande till den ifrågasatta
lägre underoflicersgraden av någon del av de nuvarande underofficerskorpralerna
ansåg, att vissa omständigheter lade hinder i vägen för vidtagande
av en sådan åtgärd. Den förbättring i underofficerskorpralernas
avlöning, vartill fog förefunnes, borde i stället åstadkommas genom
lämpligt avpassade ålderstillägg eller annan liknande förmån.
Denna chefens för marinstaben skrivelse överlämnades genom
remiss den 20 september 1917 till marinförvaltningen och chefen för
marinstaben, därvid nämnda myndigheter anmodades att efter hörande
av direktionen över flottans pensionskassa, i vad dess befattning angiuge,
inkomma med fullständigt förslag, avsett att framläggas i statsverks
-
Chefens för
marinstaben
skrivelse den
10 september
1917.
Remiss till
marinförvaltningen
och
chefen för
marinstaben
den 20 september
1917.
48
Marinförvaltningens
och
chefen8 för
marinstaben
utlåtande den
26 januari
1918.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
propositionen till 1918 års riksdag, för ordnande av frågan om ändrade
grunder för pensionering av marinens stammanskap m. m., och skulle
marinförvaltningen och chefen för marinstaben vid utarbetande av detta
förslag, såvitt det rörde kustartilleriet, samråda med chefen för kustartilleriet.
Med anledning av remissen inhämtade myndigheterna yttrande
jämväl från stationsbefälhavarna vid flottans stationer i Karlskrona och
Stockholm. Som denna fråga ansågs vara av stor icke blott ekonomisk
utan även organisatorisk och praktiskt militär betydelse, ställdes genom
generalorder den 21 januari 1918 stationsbefälhavarna i Stockholm och
Karlskrona samt inspektören av flottans övningar till sjöss till marinförvaltningens
förfogande i och för samråd i ämnet.
I utlåtande den 26 januari 1918 hava marinförvaltningen och
chefen för marinstaben med anledning av nyssnämnda remiss avgivit förslag
till överflyttande av marinens underoflficerskorpraler till en ny lägre
underofAcersgrad, benämnd underofficer av 3. graden. Myndigheterna
redogöra i detta utlåtande till en början för innehållet i de från direktionen
över flottans pensionskassa och stationsbefälhavarna inkomna
yttrandena och anföra därvid följande.
Med skrivelse den 12 oktober 1917 har bemälda direktion, som ansett det
ligga utanför ramen för dess yttrande att uttala sig om vilket av de ifrågavarande
alternativen vore fördelaktigast för staten och individen, lämnat en redogörelse
för hur förhållandena beträffande pension och gratial borde ordnas och komme
att ställa sig under förutsättning att förevarande fråga vunne sin lösning enligt
de olika alternativen. Direktionen har i fråga om det av chefen för marinstaben
förordade alt. II b särskilt framhållit, att för erhållande av gratialrätt komme
sättet för anställandet å de ifrågasatta månadslönarstaterna att bliva av avgörande
betydelse. För att lämpligt ordna denna fråga borde enligt direktionens mening
sådan ändring av reglementet för marinen vidtagas, att ett anställande av månads^
lönare medelst fullmakt eller konstitutorial bleve möjligt.
Av de uttalanden, som av stationsmyndigheterna gjorts i fråga om de av
chefen för marinstaben i ovannämnda skrivelse avhandlade alternativen, framgår,
att stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm ansåg det i hög grad
betänkligt ^ att borttaga rättigheten för underofficerskorpraler och vissa korpraler
att kvarstå, enär denna rättighet vore en sporre för manskapet att kvarstanna
för att genomgå skolan, men borde denna rättighet ur statens synpunkt begränsas
till 50 år. På anförda skäl avstyrkte stationsbefälhavaren alt. II a och b, d. v. s.
inrättande av en ny underofficersgrad eller ny månadslönarstat. Därjämte framhöll
stationsbefälhavaren, att den förevarande pensioneringsfrågan, såvitt anginge
Stockholms stations manskap, vore av mycket små dimensioner.
Stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona avstyrkte alt. I och
II a, men tillstyrkte på visst sätt alt. II b. lian framhöll sålunda oegentliglieten
49
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356
av att korpraler, som ej vunnit befordran till underofficerskorpraler, skulle med
förbigående av denna grad kunna i fråga om tjänsteklass bliva likställda med
underofficerare av 2. graden. Det syntes stationsbefälhavaren lämpligare, att den
personal, som icke ansetts kompetent till underofficer eller underofficerskorpral
men som borde bibehållas i tjänst, antoges med daglön samt att till månadslönare
endast de förordnades, vilkas blivande befattningar ansåges särskilt krävande
och ansvarsfulla. Avlöningen till ifrågavarande personal borde ej bestridas
från anslaget för sjömanskåren utan mera följdriktigt utgå från de anslag, som
äro hänförliga till vederbörande befattning, så att t. ex. beklädnadsanslaget bekostade
personal, som användes i beklädnadsförråden och naturaanslaget bestrede
kostnaden för personal, som har befattning med proviant eller mathållning. Vidare
angav stationsbefälhavaren vissa grunder, enligt vilka överflyttningen av
ifrågavarande manskap såsom daglönare (månadslönare) borde ske samt därav
betingade övergångsbestämmelser.
Vid den förnyade behandling, som frågan angående manskapspensioneringen
på så sätt erhållit, hade marinförvaltningen och chefen för
marinstaben på grand av stationsbefälhavarnes uttalanden funnit, att
något direkt behov för inrättande av en ny rnånadslönarstat icke kunde sägas
föreligga.
Då myndigheterna ansåge, att rätten för visst manskap att kvarstå
i tjänst borde borttagas, skulle framdeles något äldre pensionsberättigat
äldre manskap icke behöva ifrågakomma. Pensioneringen av det nu och
under den närmaste framtiden kvarstående överåriga manskapet syntes
böra ordnas på det av 1917 års riksdag anvisade sättet, att hos riksdagen
göres framställning om beviljandet åt dessa pensionsberättigade av
lämpligt avvägda tilläggspensioner.
Vilket av ovannämnda sätt för manskapspensionering än valdes,
bleve dock frågan om en mer tryggad och ekonomiskt fördelaktigare
ställning för underofficerskorpralerna icke löst. Därigenom att rätten
till fortsatt anställning borttoges, komme denna manskap skategori i
stället i en än ogynnsammare ställning än den underofficerskorpralerna
för närvarande hade.
Oundgängligen nödvändigt bleve det därför att i samband med
ovanberörda pensioneringsfrågas -avgörande på föreslaget sätt även tillgodose
underofficerskorpralernas berättigade krav på bättre ekonomiska
förmåner.
Enligt vad myndigheterna erfarit skulle frågan om underofficerskorpralernas
löneförmåner vara upptagen till behandling av 1917 års
lönesakkunniga.
Under hand hade från dessa sakkunniga meddelats, att de uppgjort
sitt preliminära förslag till dylik lönereglering med bland annat den
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 816 käft. (Nr 356.) 7
50
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.
förutsättning, att inom marinen och armén skulle för lika grad lämnas
ungefär lika avlöningsförmåner, vilket åter för åstadkommande av fullständig
rättvisa i avlöningshänseende skulle medföra, att viss del av
underofficerskorpralerna borde överföras till underofficerskåren, på det
att underofficerskorpralerna måtte kunna hänföras till den löneskala, som
avsåges att tillämpas å personal av motsvarande tjänst- och levnadsålder
vid armén.
Härigenom hade ovanberörda spörsmål om överflyttande till en ifrågasatt
lägre underofficer sgrad av någon del av de nuvarande underofficerskorpralsbefattningarna
kommit i ett nytt läge.
Myndigheterna hava i sitt berörda utlåtande den 26 januari 1918
vidare anfört, hurusom de till marinförvaltningens förfogande genom
förutnämnda generalorder ställda befälhavarna med styrka framhållit
behovet av eu skyndsam lönereglering jämväl för marinens underofficerskorpraler.
Då det emellertid ur militär synpunkt icke förelåge något behov av
en ny tjänstegrad inom underofficerskåren, måste man — fortsätta myndigheterna
— genomföra ifrågavarande lönereglering utan att några avsevärda
organisatoriska olägenheter uppstode. Sådana skulle emellertid
uppkomma, därest endast någon del av de nuvarande underofficerskorpralerna
överflyttades till en ifrågavarande lägre underofficersgrad.
Härigenom bleve icke heller frågan om de i sjömanskåren kvarstående
underofficerskorpralernas ekonomiska ställning löst. Då därtill komme
att, enligt vad upplysts från 1917 års lönesakkunniga, de senast verkställda
statistiska beräkningarna utvisade, att den levnadsålder, marinens
korpraler hade vid befordran till underofficerskorpraler, endast obetydligt
understege den, som arméns furirer hade vid befordran till sergeanter,
syntes jämväl av denna anledning skäl föreligga att överflytta samtliga
underofficerskorpraler till underofficerskåren.
Under förutsättning att de underofficerskorpraler, som överflyttades
till den nya underofficersgraden, komme att intaga samma militära ställning
i övrigt såväl ombord som i land samt bestrida samma tjänstebefattningar
som hittills, hade därför myndigheterna icke något att erinra
emot en sådan överflyttning av samtliga underofficerskorpralsbefattningar
till underofficerskåren.
På den nya underofficersgraden skulle då komma att tillämpas —
undantagandes beträffande de löne-, pensions- och uniformsbestämmelser,
som kunde komma att utfärdas för den nya underofficersgraden —
samtliga för underofficerskorpraler nu gällande föreskrifter.
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Därest ovannämnda överflyttningsförslag godkändes, skulle, utom
fördelen av en avsevärd förbättrad ekonomisk ställning för underofficer skorpralerna,
även manskapets pensioneringsfråga i sin helhet bliva lost
på sätt ovan föreslagits.
Samtidigt-härmed ansåge sig myndigheterna hora framhålla, att den
proportion mellan antalet beställningar inom underofficerskårens olika
grader och underofficerskorpralerna, som för närvarande gällde, aven
tills vidare borde bibehållas. Chefen för marinstaben framhöll i detta
samband följande.
Antalet underofficerare och underofficerskorpraler vid flottan ar beraknat
med hänsyn till det behov av denna personal, som erfordras för att vid mobilisering
kunna bemanna fartygen samt för tjänstens behöriga bestridande å stationer
och varv. Detta behov står icke, såsom fallet ar vid armen, i något bestämt
förhållande till manskapsnumerären och icke heller till fartygens besattnmgslista
i övrigt Behovet är uteslutande beräknat med hänsyn till det antal befattningar
som med nödvändighet måste bestridas av ifrågavarande personal samt grundat
på detaljberäkningar, upptagande varje särskild befattning. Såsom exempel pa
hur ringa samband underbefälsantalet har med manskapsnumeraren ma anfoias
att besattningslistan för pansarbåtar av till exempel Svenge-typ upptager 50
underofficerare och underofficerskorpraler samt 346 korpraler och meniga, dar
sålunda de förra utgöra omkring 17 % av de senare, under det att
för en undervattensbåt-----de förra utgöra cirka 64 ^ av de senare.
Härav torde framgå, att antalet underofficerare och underofficerskorpialer blir
mycket beroende på de fartygstyper, som ingå i flottan, varigenom proportionen
mellan antalet underbefäl och manskap ändras i sammajn&n fartygstyperna
Hittills har den principen följts, att flaggunderofficerare avsetts huvudsakligen
för uppbördsmannabefattningar, företrädesvis å 1. klassens fartyg, vilka befattningar
äro synnerligen krävande och ansvarsfulla och för vilka maste avses
personal med erfarenhet och omdöme samt stor yrkesskick lghet. Däremot liar
det icke ansetts förenligt med flaggunderofficerares ålder och tjänsteställning att
göra vakthavande underofficerares tjänst. Havdande av flaggundeiofficerares
tjänsteställning är av betydelse för hela underofficerskarens såval militära som
sociala ställning, och detta lärer bäst ske genom att antalet flaggunderofficeisbeställningar
begränsas till det antal, som ar av ett verkligt behov pakallat och
betlU Ehuru ^mindre8 framträdande än i fråga om flaggunderofficerare förefinnes
det dock och bör fortfarande finnas en skillnad mellan de tjänstebefattningar,
som avses för underofficerare av 2. graden och för underofficerskorpraler (underofficerare
av 3. graden). Sålunda bör ur disciplinär synpunkt ymsa befattningar
såsom väbel och äldste underofficerare å vaktkvarteren m. fl. a 1. klassens fartyg
liksom även befattningarna såsom uppbördsmän å 2. klassens fartyg företrädesvis
bestridas av underofficerare av 2. graden.---- - På grund av det jämförelse
vis
större antal underofficerskorpraler, som erfordras å de större fartygen, intaga
dessa där eu annan ställning i förhållande till övrigt underbefäl an a de mindre
fartygen. Under det att underofficerarna bo i hytt och massa tillsammans samt
52
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
hava särskilt kök, äro underofficerskorpralerna å de större fartygen i regel förlagda
i koj eller till särskilda för dem avsedda mässar samt erhålla portion från
manskapets kok. —---Med hänsyn till nu nämnda förhållanden är fartygens
inredning verkställd. — —--Av nu anförda omständigheter torde framgå,
att det skulle vara förenat med avsevärda olägenheter att genom överförandet
av ett visst antal underofficerskorpraler till underofficerskåren med samma ställning
som övriga underofficerare ändra på proportionen mellan antalet beställningar
inom ifrågavarande grader så, att den bringas i överensstämmelse med
proportionen mellan arméns motsvarande grader.----Härvid bör jämväl
beaktas det krav, som underofficerskorpralerna sedan länge framfört om en mera
tryggad tjänsteställning och drägligare pensionsförhållanden än de nuvarande,
och torde detta lämpligast kunna tillgodoses därigenom att underofficerskorpralernas
beställningar uppföras å underofficerskårens stat och att sålunda underofficerskorpralsgraden
överföres till denna kår.---■ — ___________
I de uttalanden, som av chefen för marinstaben sålunda gjorts, förklarade
sig de vid förutnämnda förhandlingar närvarande befälhavarna
instämma.
Myndigheterna uttala vidare att, innan fullmakt å underofficersbeställmng
erhålles, underofficerskorpral (underofficer av 3. graden) måste
hava fullgjort alla för befordran till underofficer föreskrivna tjänstgöringsoch
kompetensprov, och borde dugligheten och lämpligheten i underofficers
tjänsteställning prövas under en tid av förslagsvis 3 år, varunder
beställningen besättes med konstitutorial.
Myndigheterna framhålla därefter, att genom ovannämnda förslag till
lösande av frågan om pensionering av marinens manskap samt underofficerskorpralernas
lönereglering även ett annat önskemål, som särskilt
inom flottan sedan länge förefunnits, torde kunna genomföras, nämligen
att bereda en bättre ställning åt korpralerna i förhållande till 1. klassens
sjömän. Myndigheterna tänkte sig, att detta skulle kunna ske på så
sätt, att en del av 2. lönegradens manskapsbeställningar överflyttades till
en ny 1. lönegrad, i vilket fall riksdagens medgivande borde utverkas till
att de i innevarande års statsverksproposition under femte huvudtiteln
(punkt 5, jämförd med punkterna 39 och 59) föreslagna rekapitulationspremierna
finge utgå jämväl till manskap av den ifrågasatta nya 1. lönegraden. ''
Med stöd av vad sålunda anförts föreslogo marinförvaltningen och
chefen för marinstaben,
att den jämlikt reglemente för marinen del I § 36: 3 för underofficerskorpral
ävensom korpral, som uppfyllt fordringarna för befordran
till underofficerskorpral, medgivna rättigheten att kvarstå i tjänst upphäves,
ävensom att motsvarande bestämmelser i § 11: 1 i kungörelsen
angående antagning av manskap vid kustartilleriet genom kontrakt (bil. 8
i reglemente för marinen del III) upphävas;
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
5B
att marinens underofficerskorpraler överflyttas till en ny lägre underofficersgrad,
benämnd underofficer av 3. graden;
att på den nya underofficersgraden tillämpas — dock med undantag
beträffande löne-, pensions- och uniformsbestämmelser — samtliga för
underofficerskorpralerna nu gällande föreskrifter;
att underofficer av 3. graden tillsättes med konstitutorial och efter
3 år, därest han anses besitta erforderliga egenskaper, erhåller fullmakt
å beställningen.
I en till myndigheternas förslag fogad skrivelse har chefen för
kustartilleriet framställt vissa erinringar mot detsamma och framhåller däri
bland annat, att underofficerskårens anseende skulle lida avbräck, om
densamma utökades, utan att samtidigt en proportionell ökning av manskapsnumerären
genomfördes, en omständighet, som dock ej borde tillmätas
någon avgörande betydelse vid ärendets behandling. Vid kustartilleriet
erfordrades för den inre tjänstens behöriga gång ett stort antal
kvalificerat underbefäl, som i anseende till sin förläggning och till
sin vid tjänsten i allmänhet intima beröring med manskapet borde% tillhöra
detta. Vidare måste frågan om inkvartering ordnas för de underofficerare
av 3. graden, som ej bleve förlagda tillsammans med manskapet.
Chefen för kustartilleriet ansåg vidare, att frågan om manskapskaderns
organisation måste upptagas i samband med frågan om
underofficerskorpralernas överflyttande till underofficerare?. I princip
hade chefen för kustartilleriet likväl icke något att erinra mot förslaget,
enär detsamma dels tillgodosåge underofficerskorpralernas berättigade
krav på ökade avlöningsförmåner, dels löste frågan om manskapets
pensionering, vad beträffade nuvarande underofficerskorpraler.
Med anledning av ämbetsskrivelse den 12 februari 1918 hava chefen
för marinstaben och chefen för kustartilleriet, i vad kustartilleriet angår,
den 16 mars 1918 inkommit med förslag i fråga om de organisatoriska
förändringar, som bleve erforderliga under förutsättning av överflyttande
av marinens underofficerskorpraler till en ny lägre underofficersgrad,
benämnd underofficer av 3. graden.
Beträffande flottan anfördes därvid följande:
De bestämmelser i organisatoriskt avseende, som beröra underofficerskåren,
torde kunna inskränka sig till att omfatta:
de fordringar, som böra uppställas för att erhålla fullmakt för underofficer
av 3. gradens beställning;
Chefens för
marinstaben
ochchefensför
kustartilleriet
skrivelse
den 16 mars
1918.
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
skärpt kontroll på att endast lämpliga underofficerare av 3. graden befordras
till underofficer av 2. graden; samt
åtgärder beträffande de underofficerare av 3. graden, som ej fylla fordringarna
för erhållande av fullmakt.
Därjämte torde sådana bestämmelser böra utfärdas, som reglera ställningen
för de underofficerskorpraler, som på grund av bristande lämplighet eller annan
orsak nu icke böra överföras till underofficerskåren.
I enlighet med det ovan anförda skulle underofficerskåren komma att utgöras
av:
flaggunderofficerare,
underofficerare av 2. graden och
underofficerare av 3. graden.
Flaggunderofficer, underofficer av 2. graden samt sådana underofficerare av
3. graden, som uppfyllt därför stadgade fordringar, torde böra utnämnas av vederbörande
stationsbefälhavare medelst fullmakt; annan underofficer av 3. graden
torde böra förordnas av vederbörande stationsbefälhavare medelst konstitutorial.
Fordringarna för att kunna konstitueras till underofficer av 3. graden synas
böra vara desamma, som för närvarande gälla för befordran till underofficerskorpral.
t För att kunna utnämnas till underofficer av 3. graden med fullmakt torde
följande fordringar böra uppställas:
att hava innehaft konstitutorial såsom underofficer av 3. graden under minst
3 år, samt dessutom
att hava fullgjort sådan tjänstgöring, som för närvarande i reglemente för
marinen del I § 29:1 är föreskriven för att kunna utnämnas till underofficer 2.
graden.
Därjämte torde böra bestämmas, att konstituerad underofficer av 3. graden,
som har 3 års tjänstetid i denna grad, erhåller fullmakt, därest han i övrigt är
därtill förtjänt, och att sålunda enahanda förfaringssätt kommer till användning,
som beträffande nuvarande fänriksinstitution.
I syfte att höja tjänstbarheten och allmänbildningen inom underofficerskåren
samt erhålla skärpt kontroll på att endast verkligt dugliga och förtjänta
underofficerare befordras, torde såsom villkor för befordran till underofficer av
2. graden böra uppställas att innehava en tjänstetid såsom underofficer av 3.
graden av minst 5 år samt att under denna tid med godkännande vitsord hava
genomgått särskild utbildningskurs. I övrigt torde nu gällande bestämmelser
för befordran böra gälla.
Nyssnämnda utbildningskurs torde böra utgöra en påbyggnad på underofficersskolans
lärokurs samt omfatta utbildning företrädesvis i allmänbildande
ämnen samt i det eller de huvudämnen, som beröra vederbörande yrkesgren.
Vidkommande frågan om åtgärder beträffande de underofficerare av 3. graden,
som ej uppfylla fordringarna för erhållande av fullmakt, synes det böra
föreskrivas, att vederbörande kårchef skall anmäla dylik underofficer till entledigande.
På det att sålunda entledigad underofficer icke skall bliva ställd utan
resurser för sitt uppehälle under den närmaste tiden efter avgången, intill dess
annan anställning erhållits, synes det vara med billighet förenligt, att till dylik
underofficer, som entledigas av annan anledning än mindre gott uppförande och
icke samtidigt beredes civilanställning i statens tjänst, utbetalas en avskedspremie
55
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
av 1,000 kronor, d. v. s. samma belopp, som för närvarande utgår till manskap
vid avsked efter minst 9 års tjänst. o •
För de nu i tjänst varande underofficerskorpralerna, som på grund av ålder,
lyte eller an 11411 orsak icke anses lämpliga att överföras till underofficerskåren,
torde särskilda åtgärder böra vidtagas, enär dessa underofficerskorpraler äro berättigade
att kvarstå i tjänst. För dem av dessa, vilka uppnått 55 års ålder,
torde särskilt pensionstillägg böra utverkas. De, vilka icke uppnått denna ålder,
torde i första hand böra beredas lämplig anställning såsom daglönare eller, då
så icke kan ske, tills vidare få kvarstå i sjömanskårens 1. lönegrad.
Då det icke är uteslutet, att en mindre del av de befattningar, särskilt å
stationer och varv, som enligt gällande mobiliseringstabeller nu äro avsedda att
bestridas av underofficerskorpraler, kunna bestridas av korpraler, och då en utredning
härom lämpligen endast kan göras vid en revidering av mobiliseringstabellerna
samt ny beräkning av personalbehovet, vilket tiden icke nu medgiver,
synes det lämpligt, att antalet beställningar i den nya underofficersgraden tills
vidare och intill dess nämnda utredning hinner slutföras upptages till samma
antal, som nu är besatt med för befordran (överflyttning) lämpligå underofficerskorpraler,
och de vakanta underofficerskorpralslönerna upptagas i sjömanskårens
högsta löneklass.--—----------; ~ ~ ~
Uniformen för underofficerare av 3. graden synes i huvudsak hora vara
densamma som för övriga underofficerare. För att emellertid erhålla en markerad
skillnad mellan den nya underofficersgraden och de nu rarande underofficerarna
samt för att icke betunga de yngre underofficerarna med beklädnadsutgifter
mer än som oundgängligen är nödvändigt, torde för underofficerare av 3.
graden icke böra ingå rock och kappa bland uniformspersedlarna, d. v. s. att
den för övriga underofficerare föreskrivna paraddräkten bör uteslutas. Underofficers
av 3. graden paraddräkt torde i stället böra utgöras av jacka med kavaj
som ytterplagg. .....
Gradbeteckningen bör vara densamma som för Övriga underofficerare ar
föreskrivet med den skillnad, att endast en chevron användes. - ~
Enligt nuvarande organisation är korpralernas ställning otillfredsställande,
då de, ehuru äldre, mera erfarna och besittande större tjänstbarhet än de meniga
och därför satta i underbefälsställning med större ansvar och krav, hava i stort
sett samma löneförmåner som 1. klass sjömän. Denna svaghet i organisationen
kan nu genom underofficerskorpralernas överflyttande till underofficerskåren
lämpligen avhjälpas därigenom att indelningen i tjänstegrader, tjänstbarhetsklasser
och löneklasser verkställes enligt rationella och för marinen tillfredsställande
grunder. . ...
Yad beträffar åldersgränsen för rätten att kvarstå 1 tjänst for flottans manskap,
torde denna böra bestämmas för den, som tillhör däcksavdelningen, till 30
år och för den, som tillhör någon av övriga avdelningar, till 35 år, sa framt icke
anställningstiden jämte den tid, som •det på grund av åtnjuten undervisning 1
underofficersskola åligger manskapet att kvarstå i tjänst, utgår efter det denna
ålder uppnåtts, vid vilket fall avgångsåldern bestämmes till den ålder, då nämnda
anställningstid utgår.
Beträffande kustartilleriet anfördes följande.
Vid kustartilleriet skulle underofficerskåren komma att utgöras av
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
underofficerare av 1. graden
» . »2. » och
» » 3. »
Tad beträffar befordran av manskap till underofficerare av 3. graden, torde
följande grunder böra tillämpas:
a) underofficer av 3. graden utnämnes av chefen för kustartilleriet medelst
konstitutorial och skall av nämnda chef utnämnas medelst fullmakt, om han
sedan 36 månader förflutit sedan den dag konstitutorialet dagtecknades, icke givit
anledning till sådan anmärkning, att han bör entledigas. Har den konstituerade
däremot befunnits för tjänsten olämplig eller visat ett mindre gott uppförande,
skall han av chefen för kustartilleriet avskedas och därvid om möjligt beredas
lämplig ci vilan ställning. eller, därest sa ej kan äga rum, tilldelas avskedspremie i
likhet med vad för furir är föreskrivet;
b) för att kunna konstitueras till underofficer av 3. graden fordras samma
kompetensvillkor som för närvarande stadgas i reglemente för marinen del III
§ 25: 3 för befordran till underofficerare av 2. graden.
Vid överflyttande av de nuvarande underofficerskorpralerna vid kustartilleriet
till den nya underofficersgraden torde följande synpunkter böra beaktas:
a) till underofficer av 3. graden med fullmakt torde böra hänföras sådana
underofficerskorpraler på stat, som dels genomgått samtliga för befordran till
underofficer av 2. graden nu stadgade skolor och kurser, dels innehava en tjänstetid
i 1. lönegraden av 1V2 år (7 Va års tjänstetid), dels ock därunder visat prov
pa erforderlig duglighet och lämplighet i övrigt;
b) till underofficer av 3: graden med konstitutorial torde böra hänföras dels
sådana underofficerskorpraler på stat, som genomgått underofficersskolans allmänna
kurs, men vilkas tjänstetid i 1. lönegraden icke uppgår till lx/% år eller
vilka icke anses lämpliga för befordran med fullmakt, dels sådana underofficerskorpraler
på stat, som icke genomgått underofficersskolans allmänna kurs;
c) beträffande de underofficerskorpraler på stat, som vunnit befordran på
grund av bestämmelserna i skolreglementet för kustartilleriet, § 7 (på grund av
lång tjänstetid), torde deras överflyttning till den nya underofficersgraden böra
bero på prövning i varje särskilt fall.
Angående de nu i tjänst varande underofficerskorpralerna, som på grund av
ålder eller annan anledning icke anses lämpliga att överföras till underofficerskåren,
torde åtgärder böra vidtagas i likhet med dem, som föreslagits beträffande
samma kategori underofficerskorpraler vid flottan.
Genom nu föreslagna förfarande vid överflyttande av de nuvarande underofficerskorpralerna
till den nya underofficersgraden kommer visserligen underofficerskåren
att tillföras vissa medlemmar, som icke uppfylla de nu gällande
fordringarna för befordran till underofficer, nämligen de, som icke avlagt examen
1 allmänna kurs. Detta förhållande kommer emellertid icke
att bestå längre än förslagsvis tre år, efter vilken tid de, som icke lyckats avlägga
nämnda examen, torde böra meddelas avsked (se nedan). För dem av
manskapet, som framdeles, d. v. s. efter nuvarande underofficerskorpralernas
överflyttande, utnämnas till underofficerare av 3. graden, bör, såsom ock ovan
föreslagits, fordran på avlagd examen i underofficersskolans allmänna kurs bibehållas
såsom kompetensvillkor för underofficersbefordran, på det att underofficerskårens
anseende och prestige må uppehållas.
57
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 856.
Av de underofficerskorpraler, som enligt ovan konstitueras till underofficerare
av 3. graden och icke hava avlagt examen i underofficersskolans allmänna
kurs, böra de, som inom tre år efter konstitutorialet icke med godkännande betyg
genomgått sagda kurs, meddelas avsked. Likaså böra de, som visserligen
avlagt examen i nämnda kurs, men vid överflyttningen icke ansetts böra utnämnas
med fullmakt, efter samma tidsperiod avskedas, därest de fortfarande icke
anses böra ifrågakomma till vidare befordran. Ett bibehållande av dessa konstituerade
underofficerare av 3. graden torde nämligen icke vara lämpligt, enär
detta i verkligheten skulle bliva liktydigt med ett bibehållande av nu gällande
bestämmelse om underofficerskorpralernas rätt att kvarstå i tjänst, vilka bestämmelser
ju äro avsedda att upphävas.
Vad beträffar villkoren för befordran av underofficer av 2. graden, torde böra
föreskrivas, att minst 5 års väl vitsordad tjänstgöring som underofficer av 3. graden
även fordras för dylik befordran. I övrigt torde nu gällande bestämmelser fölbefordran
böra följas.
Genomgående av sådan särskild utbildningskurs (påbyggnad på underofficersskolan),
som beträffande flottan föreslagits, synes åtminstone tills vidare
icke böra fordras vid kustartilleriet som kompetensvillkor för befordran av underofficer
av 2. graden. Kustartilleriets nuvarande underofficersskola har nämligen
visat sig fylla alla berättigade anspråk på omfattningen av för underofficersutbildningen
erforderliga ämnen även av allmänbildande natur, varför någon påbyggnad
av densamma f. n. icke är av behovet påkallad. Den gallring, som kan erfordras
vid underofficerares av 3. graden befordran till underofficer av 2. graden,
torde åstadkommas genom de ovan föreslagna bestämmelserna angående konstituering
och väl vitsordad tjänstgöring.
Angående antalet beställningar i den nya underofficersgraden torde tillsvidare
böra upptagas samma antal, som f. n. är besatt med för befordran (överflyttning)
lämpliga underofficerskorpraler, ökat med viss procent, förslagsvis 20 %
av de nu vakanta underofficerskorpralslönerna.
Underofficerarnas av 3. graden uniform torde böra till snittet göras lika med
övriga underofficerares och förses med eu chevron. För att icke betunga de
yngre underofficerarna med beklädnadsutgifter mer än som är oundgängligen nödvändigt,
torde för underofficerarna av 3. graden kappa samt paradpersedlar icke
böra ingå bland uniformspersedlarna. — — — — — — — — — — — —---
Yad beträffar åldersgränsen för rätten att kvarstå i tjänst för kustartilleriets
manskap, torde denna, vad angår artilleri- och minavdelningen, böra bestämmas
till den för flottans däcksavdelning föreslagna och vad övriga yrkesavdelningar
beträffar till den för flottans övriga avdelningar föreslagna.
Sedan maiinförvaltningens och chefens för marinstaben utlåtande
den 26 januari 1918 ävensom chefens för marinstaben och chefens för
kustartilleriet skrivelse den 16 mars 1918 överlämnats till 1917 års lönesakkunniga,
hava dessa i infordrat utlåtande av den 6 april 1918 anfört
h u vudsakligen följ ande.
I det betänkande angående tillfällig löneförbättring för viss personal vid
armén och marinen, som av de sakkunniga avgivits den 5 mars 1918, hava de
sakkunniga haft tillfälle närmare utveckla, hurusom de nuvarande proportionerna
mellan å ena sidan antalet underofficerare och å andra sidan antalet manskapsBihang
till riksdagens protokoll 1918. I sand. 816 höft. (Nr 856.) 8
Sakkunnigaa
rörande tillfällig
löne
förbättring
från och med
År 1918 för
vi#»8 personal
vid armén
och marinen
utlåtande den
6 april 1918.
58
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 356.
underbefäl, vid armén furirer av 1. klassen och vid marinen manskap i 1. lönegraden,
från vilka underofficerarna rekryteras, måst i hög grad påverka befordringsförhållandena
för underofficerarna vid de olika grenarna av försvarsväsendet.
De sakkunniga hava i sådant hänsende framhållit att, medan anställning såsom
furir av 1. klassen och beställning med lön i 1. lönegraden vid marinen i stort
sett kan nås vid ungefär lika ålder, levnadsåldern för manskapsunderbefälet vid
vinnande av första befordran till underofficers grad i medeltal äo; 27,3 år vid
armén, 33,4 år vid flottan och 30, i år vid kustartilleriet. För att marinens manskapsunderbefäl
skulle kunna efter en ungefär lika lång tjänstetid som motsvarande
underbefäl vid armén vinna befordran till underofficersbeställning, bleve
det nödvändigt att i marinens stater göra sådan ändring, att visst antal beställningar
i 1. lönegraden för manskap ersattes med underofficersbeställningar.
Det torde emellertid icke tillhöra de sakkunniga att yttra sig i det organisatoriska
spörsmålet, huruvida eller i vilken utsträckning en dylik överflyttning
av beställningar lämpligen må böra ske, och finna sig de sakkuuniga för den
skull böra inskränka sig till att skärskåda, huru löneförhållandena för den personal,
varom här är fråga, böra anordnas, därest en organisationsändring av angivet
slag kommer till stånd.
Den fråga, som de sakkunniga sålunda för sig uppställa till besvarande,
sönderfaller i två särskilda spörsmål: det gäller att bestämma å ena sidan de
löneförmåner, som för berörda personal böra från 1919 års början uppföras å stat,
och å andra sidan de avlöningsbelopp, som vid en definitiv lönereglering enligt
det av de sakkunniga ifrågasatta nya lönesystemet böra tillkomma samma personal;
skillnaden mellan dessa lönebelopp kommer efter avrundning nedåt att
angiva beloppen av den tillfälliga löneförbättring, som skulle utgå till personalen
i fråga. Dessa två spörsmål måste besvaras på ett väsentligen olika sätt, allt
efter som till underofficerskåren skola överföras allenast en begränsad del av
underofficerskorpralerna (manskapet i 1. lönegraden) eller, på sätt även föreslagits,
samtliga dessa bestallningshavare eller i allt fall det övervägande flertalet av
nämnda personalgrupp.
Därest endast någon del av underofficerskorpralerna (manskapet i 1. lönegraden),
exempelvis hälften eller något mera, skulle överföras till underofficerskåren,
förefunnes knappast skäl att i avlöningshänseende ställa dessa underofficerare
på annat plan än de nuvarande underofficerarna av 2. graden. De till
underofficerskåren överflyttade underofficerskorpralerna (manskap av 1. lönegraden)
borde sålunda erhålla de löneförmåner å stat, som tillkomma nuvarande underofficerare
av 2. graden; de borde även komma i åtnjutande av samma avlöningsbelopp
enligt det ifrågasatta nya lönesystemet och av samma tillfälliga löneförbättring
från och med år 1919, som avsetts för de nuvarande underofficerarna
av 2. graden. De kvarvarande underofficerskorpralerna (manskap i 1. lönegraden)
borde då, fortfarande åtnjuta de löneförmåner, som enligt nu gällande bestämmelser
tillkomma dylikt manskap, och därutöver erhålla den tillfälliga löneförbättring,
som av de sakkunniga föreslås för nuvarande underofficerskorpraler
(manskap i 1. lönegraden).
Eu överflyttning till underofficerskåren av någon del av underofficerskorpralerna
(manskapet i 1. lönegraden) skulle sålunda enligt de sakkunnigas uppfattning
kunna ske utan att några nya anordningar behövde vidtagas med avseseende
a personalens löneförhållanden. Genom en dylik överflyttning skulle
större likhet i befordringshänseende vinnas mellan å ena sidan arméns och å
andra sidan marinens underofficerare; de löneskalor, som enligt de sakkunnigas
59
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
riktlinjer för en definitiv lönereglering skulle gälla för underofficerare av 2. graden
(sergeanter), kunde utan vidare tillämpas även på de nya underofficerarna,
och den tillfälliga löneförbättring, som skulle utgå till dessa bestallnmgshavare,
kunde i enlighet därmed bestämmas. _ ...... ,
Om åter, såsom från marinens myndigheter framhållits, militära och organisatoriska
synpunkter ställa sig hindrande i vägen för att till underofficerskaren
överföra allenast en del av underofficerskorpralerna (manskapet i 1. lönegraden),
eller att, därest samtliga dessa beställningshavare överföras till namnda kär i
avlöningshänseende införa någon skiljaktighet mellan dem, som vore tillsatta
medelst konstitutorial, och dem, som innehade sm bestallning pa grund av fullmakt
lärer det icke kunna undvikas att, i sammanhang med överförande till
underofficerskåren av nämnda personal, vidtaga särskilda anordningar för reglering
av dess löneförhållanden. Det torde nämligen icke kunna ifrågasattas att
för samtliga dessa till underofficerare uppflyttade underofficerskorpraler (manskap
i 1. lönegraden) tillämpa vare sig nu gällande föreskrifter om avlöning a stat för
underofficerare av 2. graden eller den av de sakkunniga framlagda löneskalan för
underofficerare av 2. graden (sergeanter); marinens ifrågavarande personal skulle
därigenom i förhållande till jämförlig personal vid armén komma i en alltför
gynnad ställning. Det blir under sådana förhållanden nödvändigt att för dessa
till underofficerare uppflyttade underofficerskorpraler (manskap i 1 lönegraden)
— de nya underofficerarna av 3. graden — fastställa såval särskilda löneförmåner
att uppföras å stat från och med år 1919 som ock en särskild för den definitiva
löneregleringen avsedd löneskala, att läggas till grund för beräkning av den tillfälliga
löneförbättring, som bör till ifrågavarande personal utgå från och med år
1919 Därvid torde böra iakttagas, att löneförmånerna for de nya underofficerarna
av 3. graden böra understiga dem, som äro avsedda för underofficerare av
graden, men däremot — åtminstone vid normalt prisläge beträffande de naturaförmåner,
som tillkomma underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)
överstiga de löneförmåner, som utgå till dylikt manskap.
Underofficerare av 2. graden (ej maskinister) vid flottan och underofficerskorpraler
(manskap i 1. lönegraden) äga enligt nu gällande bestämmelser vid
placering å annan ort än Stockholm och Göteborg tillgodonjuta följande lone
förmåner:
Underofficers- |
|
Underofficer |
korpral (man-skap i 1. löne- |
graden). |
|
Kronor. |
Kronor. |
lull .....................................................
dagavlöning ........................................
beklädnadsersättning (beklädnadsponningar)
portionsersättning (värdet av portion)........
ersättning för ved och ljus ....................
inkvarteringsbidrag ..............................
uppmuntringspenningar ..........................
180: —
54. 75
Summa 2,153:80
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
,IIärt+iU. komfya *°r underoffice torpral (mansk i j lönegraden) efter visa
tids tjänstgöring två lönetillägg å tillhopa 120 kronor.
För underofficer av 3. graden, placerad å annan ort än Stockholm och Göteborg,
föreslå de sakkunniga följande löneförmåner att uppföras å stat från och
lön ..............................................
dagavlöning (ä 1 krona 20 öre)
beklädnadsersättning.................
portionsersättning......................
ersättning för ved och ljus ......
inkvarteringsbidrag ...................
Kronor.
600
438
200
226
100
180
Summa 1,744: 30
30
, placering i Stockholm eller Göteborg bör inkvarteringsbidraget till un
derofficer
av 3. graden utgå med 240 kronor, på sätt nu är fallet beträffande
savai underofficer av 2. graden som underofficerskorpral (manskap i 1. lönegraden'').
Pensionsbeloppet för underofficer av 3. graden skulle, vid bifall till de sakförslag
rörande sådan underofficers avlöning å stat, komma att uppgå
SL 2 \ kT''0r r-Tl hänförelse torde få erinras, att det nuvarande pensionsbeloppet
utgor for underofficer av 2. graden 1,000 kronor, för sergeant av 1
klassen 900 kronor och for sergeant av 2. klassen 780 kronor.
... Underofficer av 3. graden skulle, enligt det av marinförvaltningen och chefen
Inför;!,T1I1SLbew d|n026 J.anuari 1918 avgivna förslaget, tillsättas medelst konstiT
,,7 e,f*er 3 ar, därest han ansåges besitta de erforderliga egenskaperna,
erhålla fullmakt a beställningen. I utlåtandet den 16 mars 1918 föreslår chefen
for marinstaben, att föreskrift måtte meddelas därom, att underofficer av 3 graden
som ej uppfyller fordringarna för erhållande av fullmakt, skall av vederbörande
karchet anmalas till entledigande; dock att till dylik underofficer, som entledigas
^.■tnlia+nnan- ednin? fn- m“dre §ott uppförande och vilken icke samtidigt beredes
civilanstallnmg i statens tjänst, borde utbetalas en avskedspremie av 1,000 kronor.
befe^r a kustartilleriet bär i nämnda utlåtande uttalat sig i samma riktning.
Med avseende härå vilja de sakkunniga erinra, att enahanda förhållande
som det, varom nu ar fråga, aven föreligger vid armén, där enligt gällande bestammelser
sergeant av 2. klassen tillsättes medelst konstitutorial å sergeants
re-fTnLn
-Ch föls* två års förlopp kan, därest han anses
hora bibehållas vid beställningen, erhålla fullmakt å densamma. Någon avskedspremie
eller däremot svarande förmån är emellertid icke medgiven för sergeant
viT .,aUS°S X°k®i b°ra l,.lkellållas Vld »in beställning, utan hava dylika premier!
manskapet S°m Vld marmen> dittills endast förekommit för underbefäl av
dof v-Lw sakkunmga anse sig under dessa förhållanden icke kunna understödja
det väckta forslaget, att avskedspremie skulle utgå till underofficer av 3 graden
som under angivna förhållanden entledigas från beställningen. Skulle emellertid
i säl skilda fall omständigheter föreligga, som kunna påkalla något understöd till
61
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
underofficer, vare sig vid armén eller vid marinen, vilken ansetts icke böra bibehållas
vid beställningen, torde Kungl Maj:t icke sakna utvägar att bereda dylik
underofficer den hjälp, som kan befinnas erforderlig.
Vad beträffar kustartilleriet, förutsätta de sakkunniga givetvis enahanda
avlöningssumma för dess underofficerare av 3. graden som för
flottans motsvarande underofficerare, men då avlöningsformerna beklädnadsersättning
och portionsersättning icke förekomme å stat för de nuvarande
underofficerarna vid kustartilleriet, kunde i stället lönen bestämmas
till 800 kronor och dagavlöningen till 1 krona 82 öre för dag
eller för år 664 kronor 30 öre, i vilket fall slutsumman liksom vid
flottan bleve 1,744 kronor 30 öre. Vid placering i Stockholm eller
Göteborg borde inkvarteringsbidraget utgå med 240 kronor. Därest
avlöningsbeloppen fastställdes på nu angivet sätt, borde jämväl föreskrivas,
att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet skulle erhålla pension
till lika belopp med underofficer av 3. graden vid flottan.
De sakkunniga hava därjämte lämnat redogörelse för den tillfälliga
löneförbättring, som de anse böra tillkomma underofficer av 3. graden,
men torde denna fråga få upptagas i samband med de övriga spörsmål
beträffande tillfällig löneförbättring för viss personal av armén och marinen,
varom Kungl. Maj:t denna dag avlåter särskild proposition till
riksdagen.
Direktionen över flottans pensionskassa har i infordrat utlåtande
den 12 april 1918 anfört, att de ifrågasatta underofficerarna av 3. graden,
både de, som tillsättas medelst konstitutorial, och de, vilka tillsättas
medelst fullmakt, jämlikt 2 § 1 mom. av flottans pensionskassas reglemente
utan vidare bleve delägare i pensionskassan med ty åtföljande
rätt för dem såväl till pension för egen del som att grundlägga gratial
för änka och barn ävensom skyldighet att erlägga stadgade pensionsavgifte».
Med den för underofficer av 3. graden vid flottan förutsatta
lönen av 600 kronor och beklädnadsersättningen skulle jämlikt 11 § av
pensionskassans reglemente pensionsförmånerna komma att utgå med
pension från pensionskassan 480 kronor och fyllnadspension av statsverket
240 kronor eller tillsammans 720 kronor. Som avlöningsformerna
vid kustartilleriet vore olika dem vid flottan, hade för kustartilleriets
underofficerare av 3. graden förutsatts ett belopp av 800 kronor
som lön, varigenom de skulle komma till samma totala avlöningsförmåner
som motsvarande underofficerare vid flottan. För att då emellertid*
åvägabringa likartade pensionsbelopp borde — såsom ock före
-
Direktionens
övor flottans
pensionnkassa
utlåtande den
12 april 1918.
Marinförvaltningens
yttrande den
15 april 1918.
62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
slagits — meddelas den föreskriften, att underofficer av 3. graden vid
kustartilleriet skulle erhålla lika pensionsförmåner som underofficerare
av 3. graden vid flottan.
Enligt 22 § i pensionskassans reglemente skulle underofficer av 3.
graden inrangeras i 4:e gratialklassen med ett gratial för efterlevande
änka av 400 kronor, vilket belopp, därest gratialberättigade barn jämväl
förefunnes, enligt 27 § i nämnda reglemenfe komme att ökas för
ett barn med 15 procent och för vart barn därutöver med 10 procent.
Direktionen hade i yttrande den 11 oktober 1916 föreslagit, att
till fänrik, som icke erhölle fullmakt och som entledigades utan rätt till
pension från flottans pensionskassa, skulle återbetalas beloppet av hans
erlagda pensionsavgifter. Enahanda förfaringssätt borde även komma i
tillämpning beträffande med konstitutorial anställd underofficer av 3.
graden, vilken icke erhölle fullmakt och på den grund entledigades. I
fråga om gratialavgifterna funnes redan för sådant fall i 23 § 3 mom. av
pensionskassans reglemente bestämmelse om återbetalning av avgifternas
matematiska värde. Som pensionsavgifternas storlek icke vore beräknade
enligt försäkringstekniska grunder, skulle ett återbetalande av
pensionsavgifternas matematiska värde stöta på tekniska svårigheter,
varför hela beloppet av erlagda pensionsavgifter i stället borde återbetalas.
Till sist framhöll direktionen, att frågan om att giva åt de nuvarande
underofficerskorpralerna vid marinen en mera tryggad ställning
syntes fått en synnerligen lycklig lösning genom det föreliggande förslaget,
enär de, förutom erhållandet av mera tillfredsställande avlöningsförmåner,
genom vinnandet av delägarskap i flottans pensionskassa tillförsäkrades,
jämte bättre pensionsförmåner, gratial för efterlämnad
familj.
Marinförvaltningen har beträffande de av 1917 års lönesakkunniga
föreslagna avlöningsförmånerna för underofficerare av 3. graden i infordrat
yttrande den 15 april 1918 bland annat anfört att, ehuru ämbetsverket
vore tveksamt, huruvida den för år 1919 ifrågasatta avlöningen
för underofficerare av 3:e graden med fästat avseende å värdet
av de till underofficerskorpral utgående naturaförmånerna vore likvärdig
med den för dessa senare i utsikt ställda, ville dock marinförvaltningen
nu icke motsätta sig sakkunnigas löneförslag, under förutsättning att
skapandet av ifrågavarande 3:e underofficersgrad ur militär synpunkt
vore av synnerligt värde.
63
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Redan i det föregående (avdelning IV) har jag haft tillfälle framhålla,
hurusom underofficerskorpralernas i 1. lönegraden arbetsuppgifter
i det hela så fullständigt sammanfalla med underofficerarnas, att de rätteligen
böra hänföras till underofficerskåren. De utredningar, som senast
blivit verkställda med anledning av förut åberopade skrivelse vid 1917 års
riksdag n:r 10 (punkt 21), understryka ytterligare detta förhållande.
Sålunda framhåller chefen för marinstaben, med instämmande av mannens
samtliga myndigheter, det berättigade i de krav, som underofficerskorpralerna
sedan länge framfört ej blott beträffande förbättrade löneförhållanden
utan jämväl med avseende å mera tryggad tjänsteställning
och drägligare pensionsförhållanden. Jag instämmer till fullo i detta
uttalande och anser frågan vara av den vikt, att den nu bör upptagas
till prövning och förslag i ämnet föreläggas riksdagen. Ytterligare^uppskov
med denna sedan många år tillbaka uppmärksammade angelägenhet
anser jag kunna äventyra rekryteringen till den för hela tjänstens
behöriga gång så viktiga underofficerskåren.
Det gäller då att söka finna de utvägar, varigenom underofficerskorpralerna
i 1. lönegraden vid en tidigare ålder än för närvarande är
fallet skulle kunna erhålla ej blott tillfredsställande avlöningsförmånei
utan jämväl tryggad tjänsteställning och säkerställd pensionsrätt.
1 huvudsak kunna härvidlag två vägar prövas. Antingen kan, med
bibehållande av de nuvarande lönegraderna, en förskjutning av antalet
löner inom underofficerskårens två grader och manskapskårens 1. lönegrad
åstadkommas till förmån för de högre lönerna, och härigenom ett
visst antal av denna sistnämnda grad (underofficerskorpralerna) inflyttas
i underofficerskårens stat, medan återstoden alltjämt upptages å manskapskåren,
eller också kan manskapskårens hela eller åtminstone så
gott som hela 1. lönegrad, underofficerskorpralerna, uppflyttas till
underofficerskåren och där ställas på eu ny lägre lönegrad, underofficerare
av 3. graden. Jag anhåller att här närmare få utveckla dessa
båda alternativ. . .
Det första alternativet, som innebär en förskjutning av antalet
löner, omnämnes av 1917 års lönesakkunniga, vilka i sitt förslag till
definitiv lönereglering för militärpersonalen uppföra fanjunkare (flaggunderofficerare
av 1. graden) på en löneskala och samtliga sergeanter
(underofficerare av 2. graden) likaledes pa en löneskala. Härigenom
försvinner skillnaden mellan nuvarande 1. och 2. klass sergeanter. Den
förskjutning av lönerna, som kunde ifrågasättas för marinen, borde
rimligtvis ske till sådan omfattning, att staterna för flaggunderofficerare
64
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
(underofficerare av 1. graden), underofficerare av 2. graden och manskapets
1. lönegrad, underofficerskorpraler, vilka nu förhålla sig till
varandra som 1 : 2 : 3 (kustartilleriet 1:2: 3,5), komme att till varandra
intaga samma förhållande, eller 1:2:1, vilket gäller för fanjunkare,
sergeanter och 1. kl. funrer vid armén. Teoretiskt sett skulle sålunda
ungefär halva antalet av nuvarande manskapet i 1. lönegraden, underofficerskorpraler,
uppflyttas till underofficerare av 2. gradens (sergeants)
formaner, under det att underofficerarna av 2. graden i sin ordningskulle
avlamna ungefär en fjärdedel av sitt antal till flaggunderofficerarna
(underofficerarna av 1. graden).
, D® 1 19,18 års statsverksproposition föreslagna staterna för flottans
underoffacerskår och flottans sjömanskår, den senare i vad beträffar 1-a
lönegraden skulle med hänsyn till en sådan förskjutning av lönerna
andras på följande sätt:
flaggunderofficerare ..................... |
från. 243 |
med + 124 |
till 367 |
underofficerare av 2. graden......... |
495 |
+ 245 |
740 |
1. lönegraden (underofficerskorpraler) |
738 |
— 369 |
369 |
Summa |
1,476 |
— |
1,476 |
Enligt enahanda grunder skulle den i 1918 års statsverksproposition
tor kustartilleriets personal föreslagna staten ändras:
underofficerare av 1. graden
underofficerare av 2. graden...............
1. lönegraden (underofficerskorpraler).
fr&n |
med |
till |
67 |
+ 33 |
100 |
133 |
+ 94 |
227 |
253 |
— 127 |
126 |
453 |
— |
453 |
Detta alternativ innebär en viss enkelhet ur löneregleringssynpunkt
och leder till att större likhet i befordringshänseende vinnes mellan å
ena sidan arméns och å andra sidan marinens underofficerare, varjämte
alternativet skulle kunna genomföras utan några nya anordningar med
avseende å personalens löneförhållanden. Men det innebär ur organisatorisk
synpunkt flera svagheter, vilket föranlett, att marinens myndigheter
framstam; allvarliga betänkligheter mot detsamma. Sålunda framhålles
att behovet av flaggunderofficerare, underofficerare av 2. graden och
underofficerskorpraler icke står — såsom vid armén — i något bestämt
65
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
förhållande till raanskapsnumerären, utan beräknas uteslutande med hänsyn
till det antal befattningar, som med nödvändighet måste bestridas
av ifrågavarande personal och sålunda växlar högst väsentligt å olika
fartyg; å exempelvis en pansarbåt av Sverigetyp utgör antalet underofficerare
och underofficerskorpraler 17 % av antalet korpraler och meniga,
under det att å en undervattensbåt detta förhållande utgör 64 %. Myndigheterna
betona vidare betydelsen för hela underofficerskårens såväl
militära som sociala ställning av att flaggunderofficerarnas tjänsteställning
hävdas, vilket fordrar, att flaggunderofficersbeställningarna begränsas
till det antal, som verkligen är av behovet påkallat. Mellan
underofficerare av 2. graden och underofficerskorpraler (underofficerare
av 3. graden) bör alltjämt en viss skillnad förefinnes, så att de förra
avses för viktigare underofficersplatser, såsom väbel, äldste underofficer
å vaktkvarteren o. s. v. Det vore därför olämpligt att överföra endast
en del av underofficerskorpralerna till underofficerslöner eller att överhuvud
taget ändra de stater, som verkligen äro lämpliga för marinens
vidkommande. Chefen för marinstaben anför vidare härom i sin skrivelse
den 16 mars 1918: »Det torde beträffande en dylik åtgärd ytterligare
böra framhållas, att därigenom kommer icke underofficerskorpralernas
pensionsfråga och förbättrade ställning i övrigt att lösas. De i
sjömanskåren (bland manskapet) kvarstående underofficerskorpralerna
komma, även om de få sina löneförmåner något förbättrade, alltjämt att
intaga samma ogynnsamma ställning som förut i förhållande till arméns
underbefäl av motsvarande levnads- och tjänstålder. Det bör ånyo
framhållas, att åtminstone flottans underofficerskorpraler äro i fråga om
tjänstgöring m. m., särskilt med hänsyn till deras tjänst ombord, mera
att jämnställa med arméns sergeanter än med dess furirer, varför någon
orättvisa mot dessa senare icke kan sägas bliva begången, därest flottans
underofficerskorpraler överflyttas till en ny lägre underofficersgrad.»
Jag finner de av myndigheterna sålunda framlagda skälen mot en av
tjänstens krav icke påkallad och i flera fall för tjänstens gång icke önskvärd
förskjutning inom lönegraderna synnerligen övertygande. En ytterligare
orsak att icke förorda denna väg för frågans lösning ligger däri, att
tjänste- och pensionsförhållandena för de i manskapskårerna kvarstående
underofficerskorpralerna därigenom ej bliva ordnade.
Den andra utvägen, som står till buds och som förordats av marinens
myndigheter, innebär, att underofficerskorpralerna i 1. lönegraden
uppflyttas till underofficerskåren och där ställas på eu ny lönegrad
såsom underofficerare av 3. graden. Denna utväg motsvarar bäst mariBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 316 käft. (Nr 356.) 9
66
Kungl. Maj:k Nåd. Proposition Nr 356.
nens behov. Det gäller här att förskaffa underofficerskorpralerna, vilka
genomgått fullständig underofficersutbildning och göra underofficer^ änst,
säkrare ställning och mer tryggade pensionsförhållanden än vad som nu
kan ske, men ändock behålla dem i viss mån skilda från underofficerarna
i övrigt. Detta kan ernås genom överflyttning av 1. lönegraden från
sjömanskåren och kustartilleriets manskap till respektive flottans och
kustartilleriets underofficerskår, om därvid samtidigt föreskrives, att på
den nya underofficersgraden skall, med undantag beträffande löne-, pensions-
och uniformsbestämmelser, tillämpas samtliga för underofficerskorpraler
nu gällande föreskrifter.
Då det icke är uteslutet, att en mindre del av de befattningar, som
enligt nu gällande mobiliseringstabeller äro avsedda att bestridas av
underofficerskorpraler, i verkligheten kunna bestridas av korpraler, börr
såsom myndigheterna föreslagit, antalet beställningar i den nya underofficersgraden
tillsvidare upptagas till ungefär samma antal, som nu är
besatt med för befordran (överflyttning) lämpliga underofficerskorpraler
och de vakanta underofficerskorpralslönerna upptagas i manskapskårernas
högsta lönegrad. Åtgärden innebär således ett mera bestämt särskiljande
mellan underofficerare och manskap på så sätt, att de beställningar inom
manskapets 1. lönegrad, vilkas innehavare verkligen avses för underofricerstjänst,
överflyttas till uuderofficerskåren, medan det mindretal, vid
flottan fåtal, befattningshavare, som för -närvarande äro underofficerskorpraler,
men vilkas tjänst kan upprätthållas av korpraler, behållas inom
manskapskårernas högsta lönegrad. Denna sistnämnda lönegrad blir
framdeles att betrakta som eu ren manskapsgrad under lämplig benämning,
korpraler, såsom chefen för marinstaben i förut åberopade skrivelse
den 16 mars 1918 föreslagit, eller furirer, såsom chefen för kustartilleriet i
samma skrivelse ifrågasatt. Frågan om löneförhållandena för denna
lönegrad liksom för övriga manskapsgrader, d. v. s. för manskapskårerna
i deras helhet, torde snarast och sedan numera utredningarna beträffande
tillfälliga löneförbättringar för officers- och underofficerskårerna
avslutats, böra upptagas till prövning och i samband därmed jämväl
vissa organisatoriska spörsmål beträffande manskapet, såsom om obligatorisk
avgångsålder m. m., utredas. Åven med hänsyn till frågan om
underofficerskårens tillfälliga löneförbättring, varom Kungl. Maj:t denna
dag avlåter proposition till riksdagen, är det av vikt, att underofficerskorpralerna
i detta sammanhang införas på sin rätta plats inom organisationen,
d. v. s. i underofficerskåren.
Myndigheterna hava föreslagit, att underofficer av 3. graden skall tillsättas
medelst konstitutorial och efter 3 år erhålla fullmakt å beställning,
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
därest han anses besitta härför erforderliga egenskaper. Dylik bestämmelse
finner jag riktig och nödvändig, på det att erforderlig kontroll
måtte kunna åvägabringas därå, att endast väl kvalificerad personal vinner
inträde i underofficerskåren. Konstituerad underofficer av 3. graden,
som ej befinnes vara lämplig att erhålla fullmakt, bör anmälas till entledigande
på enahanda sätt, som nu finnes föreskrivet beträffande fänrik.
Myndigheterna föreslå, att konstituerad underofficer av 3. graden,
som sålunda entledigas av annan anledning än mindre gott uppförande,
bör — därest ej samtidigt beredes honom civilanställning i statens tjänst
— erhålla en avskedspremie av 1,000 kronor, på det att han icke måtte
ställas utan tillgångar för sitt uppehälle under den närmaste tiden efter
avgången, intill dess annan anställning erhållits. 1917 års lönesakkunniga
avstyrka införandet av allmänna bestämmelser om utbetalande av dylika
avskedspremier och anföra som skäl härför, att sådana icke utbetalas till
sergeanter av 2. klass, vilka under liknande förhållanden avskedas.
Sakkunniga framhålla att, om särskilda omständigheter föreligga, som
påkalla dylikt understöd, Kungl. Maj:t icke torde sakna utvägar att kunna
bereda den hjälp, som kan befinnas erforderlig.
Ehuru förhållandena vid marinen och särskilt vid flottan i fråga
om såväl rekryteringssättet som anställningstidens längd ställa sig
väsentligt olika mot enahanda förhållanden vid armén, anser jag mig
i föreliggande fråga icke böra intaga annan ståndpunkt än de sakkunniga.
Enligt hittills gällande bestämmelser äger vid flottan underofficerskorpral
ävensom korpral, som uppfyllt fordringarna för befordran till
underofficerskorpral, rätt till fortfarande anställning. Denna rätt gäller
med vissa betygsvillkor jämväl för kustartilleriet. Myndigheterna hemställa
nu, att denna rätt skall borttagas, varigenom — och sedan underofficerskorpralerna
övergått till underofficerare av 3. graden — manskapspensionering
i vanlig mening icke skulle för framtiden förekomma inom marinen.
Onekligen har denna rätt givit marinens organisation en viss traditionellt
tryggad prägel och därigenom möjligen verkat till rekryteringens underlättande,
åtminstone beträffande sådan personal, som över huvud taget
tänkt försöka stanna på den militära banan, men då det antal underolficerskorpraler
och korpraler, som hädanefter såsom sådana skulle komma att
stå kvar i tjänst, torde bliva ytterst ringa, synes den tvekan beträffande
borttagande av nämnda rätt, som tidigare yppat sig, numera kunna
bortfalla.
Chefen för marin staben har föreslagit , att som villkor lör befordran
till underofficer av 2. graden skulle uppställas att med godkännande
vitsord hava genomgått en särskild utbildningskurs i företrädesvis all
-
68
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.
manbildande ämnen samt i det eller de huvudämnen, som beröra vederbörande
yrkesgren. Chefen för kustartilleriet anser, att en sådan utbildningskurs
(påbyggnad på underofficersskolan) åtminstone tillsvidare icke
bör uppställas som kompetensvilkor för befordran till underofficer av 2.
graden, enär underofficersskolan redan fyller alla berättigade anspråk
på omfattningen av för underofficersutbildningen erforderliga ämnen av
allmänbildande natur.
Frågan om vidareutbildning i första hand i allmänbildande ämnen
för underofficerare anser jag visserligen vara av stor betydelse, men
fordran på sådan utbildning innebär å andra sidan en skärpning av
villkoren för befordran. I varje fall står detta spörsmål vid sidan av
den föreliggande frågan om underofficerskorpralers överförande till underofficerare
av 3. graden, ty. denna utbildning förutsättes — och har tidigare
förutsatts — som kompetensprov icke till underofficer av 3. graden
utan till underofficer av 2. graden. Frågan torde därför icke böra upptagas
till prövning i detta sammanhang utan i samband med andra utbildningsfrågor.
Övriga av myndigheterna föreslagna organisatoriska åtgärder anser
jag mig böra förorda, och innefatta dessa åtgärder i huvudsak följande.
Flottans underofficerskår skulle komma att utgöras av
flaggunderofficerare,
underofficerare av 2. graden och
underofficerare av 3. graden.
Flaggunderofficer, underofficer av 2. graden samt sådan underofficer
av 3. graden, som uppfyllt därför stadgade fordringar, böra utnämnas
av vederbörande stationsbefälhavare medelst fullmakt; annan
underofficer av 43. graden bör förordnas av vederbörande stationsbefälhavare
medelst konstitutorial.
Fordringarna för att kunna konstitueras till underofficer av 3.
graden böra vara desamma, som för närvarande gälla för befordran till
underofficerskorpral. Konstituerad underofficer av 3. graden, som har
minst 3 års tjänstetid i denna grad, bör erhålla fullmakt, därest han
uppfyllt de fordringar, som för närvarande i reglemente för marinen, del
I, § 29: 1 äro föreskrivna för att kunna utnämnas till underofficer
av 2. graden. Konstituerad underofficer av 3. graden, som efter 3 års
tjänstetid i denna grad ej uppfyller fordringarna för erhållande av fullmakt,
skall av vederbörande kårchef anmälas till entledigande, för så vitt
ej orsaken härtill är, att han ej i tid kunnat erhålla sådana kommenderingar,
som förutsättas i nyssnämnda reglementsparagraf, i vilket fall
med den slutliga prövningen skall anstå, till dess tillfälle att fylla fordringarna
enligt samma paragraf blivit honom berett.
69
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
För att kunna befordras till underofficer av 2. graden bör bland
annat fordras en tjänstetid som konstituerad eller fullmakterad underofficer
av minst 5 år.
Kustartilleriets underofficerskår skulle komma att utgöras av
underofficerare av 1. graden,
underofficerare av 2. graden och
underofficerare av 3. graden.
Underofficer av 1. och 2. graden ävensom sådan underofficer av 3.
graden, som uppfyllt därför stadgade fordringar, böra utnämnas av chefen
för kustartilleriet medelst fullmakt, annan underofficer av 3. graden
bör förordnas av chefen för kustartilleriet medelst konstitutorial.
Fordringarna för att kunna konstitueras till underofficer av 3. graden
böra vara desamma, som för närvarande stadgas i reglemente för
marinen, del III, § 25: 3 för befordran till underofficer av 2. gradeti.
Konstituerad underofficer av 3. graden bör av chefen för kustartilleriet
utnämnas medelst fullmakt, om han, sedan 3 år förflutit sedan den dag
konstitutorialet dagtecknades, uppfyllt nämnda fordringar och icke givit
anledning till sådan anmärkning, att han bör entledigas.
För att kunna befordras till underofficer av 2. graden bör fordras
en tjänstetid som konstituerad eller fullmakterad underofficer av minst
5 år. I övrigt böra nu gällande bestämmelser för befordran följas.
Bestämmelserna för befordran till underofficer av 3. graden böra så
avfattas, att, om det i undantagsfall befinnes vara för tjänsten behövligt
eller önskvärt, att äldre beprövat manskap kvarstår i tjänst, vilket
kan inträffa med avseende å vissa yrkesmän — särskilt inom ekonomi- och
hantverksavdelningarna — dylikt manskap, där det ej kan anställas som daglönare,
må, även om fullt godkännande betyg i underofficersskola saknas,
efter viss tjänstetid kunna förordnas till underofficer av 3. graden. En
dylik person kan på sådant sätt tillföra staten sitt arbete intill pensionsåldern
och då avskedas med underofficers av 3. graden pension.
Därest, såsom här förordats, 1. lönegraden inom sjömanskåren och
kustartilleriets manskap i stort sett överflyttas till resp. underofficerskår,
bör ur militära och organisatoriska synpunkter någon skiljaktighet i avlöningshänseende
icke införas mellan de underofficerare av 3. graden,
vilka tillsättas medelst konstitutorial och dem, som tillsättas med fullmakt.
Då dessa underofficerare icke torde böra komma i åtnjutande av
samma avlöningsförmåner, som tillkomma underofficerare av 2. graden,
blir det erforderligt att för underofficerare av 3. graden uppföra särskilda
70
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.
avlöningsförmåner å stat, vilka stå i lämpligt förhållande till de förmåner,
som tillerkännas övriga underofficerare.
De avlöningsförmåner, som 1917 års lönesakkunniga föreslagit för
underofficer av 3. graden, synas mig visserligen tämligen lågt satta,
men anser jag dock förslaget i förevarande avseende vara av beskaffenhet
att böra förordas; och skulle sålunda underofficer av 3. graden vid
flottan erhålla följande förmåner att uppföras å stat från och med år 1919:
Fast lön....................................................... |
............................. kronor |
600: — |
Beklädnadsersättning............................ |
............................... » |
200:- |
Ersättning för ved och ljus .................. |
.................................. 3) |
100: — |
Summa kronor |
900: —, |
vartill komma dels dagavlöning å 1 krona 20 öre, eller för år 438
kronor, att utgå i den ordning reglemente för marinen bestämmer, och
dels inkvarteringsersättning, vid Karlskrona station beräknad till 180
kronor. Om härtill lägges den för underofficer beräknade portionsersättningen
å 62 öre om dagen eller för år 226 kronor c0 öre, uppkommer
ett sammanlagt avlöningsbelopp för år av 1,744 kronor 30 öre.
Vid kustartilleriet, där avlöningsformerna beklädnadsersättning och
portionsersättning icke förekomma, böra följande förmåner uppföras å
stat från och med år 1919:
Lön .............................................................................................. kronor 800: —
Dagavlöning å 1,82..................................................................... » 664: 30
Ersättning för ved och ljus................................................... » 100: —
Summa kronor 1,564: 30,
vartill kommer inkvarteringsersättning, i kustfästning beräknad till 180
kronor, eller sammanlagt 1,744 kronor 30 öre.
Inkvarteringsersättningen för underofficerare av 3. graden bör utgå
för flottan vid Stockholms station och för kustartilleriet i Stockholm
eller Göteborg med 240 kronor. Chefen för kustartilleriet har framhållit,
att frågan om inkvartering måste ordnas för de underofficerare av
3. graden vid kustartilleriet, som ej bliva förlagda tillsammans med
manskapet. Några särskilda åtgärder i detta avseende synas dock icke
vara erforderliga, då underofficerare av 3. graden antingen erhålla inkvarteringsersättning,
enligt vad nyss sagts, eller också förläggas inom
71
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 356.
kasernerna, där de redan nu såsom underofficerskorpraler så gott som
utan undantag äro förlagda till egna rum, skilda från manskapets
logement.
Beträffande förmåner under sjökommendering för underofficerare av
3. graden har jag förutsatt, att dessa förmåner icke skulle komma att
belasta flottans, respektive kustartilleriets övningsanslag, varav ifrågavarande
förmåner bestridas, i högre grad än vad dessa anslag för närvarande
belastas på grund av underofficerskorpralernas förmåner under
sjökommendering, varför någon ökning av ifrågavarande anslag icke behöver
ifrågakomma.
För underofficerare av 3. graden vid flottan blir pensionsbeloppet
med bär förutsatt lön 720 kronor. Bestämmelser böra utfärdas av innehåll,
att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet skall erhålla pension
till lika belopp med underofficer av 3. graden vid flottan.
I likhet med direktionen över flottans pensionskassa anser jag, att
genom ändring av flottans pensionskassas reglemente bör stadgas, att
till medelst konstitutorial anställd underofficer av 3. graden, som entledigas
utan rätt till pension genom flottans pensionskassa, bör återbetalas
beloppet av hans erlagda pensionsavgifter. Konstituerad underofficer av
3. graden vinner nämligen icke bestående anställning vid marinen förr än
fullmakt erhålles, men han bar skyldighet att under prövotiden erlägga
stadgade pensions- och gratialavgifter. Det synes då icke vara med
rättvisa och billighet förenligt att, därest beställningshavaren vid prövotidens
utgång entledigas, flottans pensionskassa tillgodogör sig de av
honom erlagda avgifterna.
I likhet med myndigheterna anser jag, att underofficerare av 3. graden
böra bära den för övriga underofficerare fastställda uniformen, men med
endast en chevron (underofficerare av 2. graden hava för närvarande två
samt flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden tre chevroner)
ävensom att inskränkningar böra göras med avseende på vissa uniformspersedlar.
Mot införande av en ny lägre underofficersgrad vid marinen har
gjorts den invändningen, att underofficerskårens anseende härigenom
skulle komma att neddragas. Jag kan icke finna en dylik uppfattning
riktig. Ty det bör hållas i minnet, att den personal, varom bär är
fråga, avlagt underofficersexamen, tjänstgör som underofficerare och
under alla förhållanden avses att en gång vinna inträde i underofficerskåren.
Samtliga fordringar för att vinna inträde i denna kår bibehållas.
Inträdet sker blott tidigare än vad för närvarande är fallet, varför förslaget
innebär en föryngring av kåren, men ingalunda någon nedsättning
72
Kung]. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
av kårens kvalifikationer. Och därtill kommer, att en markerad skillnad
alltjämt bibehålies mellan å ena sidan flaggunderofficerare (underofficerare
av 1. graden) och underofficerare av 2. graden samt å andra sidan underofficerare
av 3. graden, å vilka sistnämnda skulle tillämpas samtliga för
underofficerskorpraler nu gällande föreskrifter, med undantag beträffande
löne-, pensions- och uniformsbestämmelser.
Såsom redan flera gånger framhållits, bör principen för tillkomsten
av den nya underofficersgraden vara den, att hela l:a lönegraden överflyttas.
Vid den första uppsättning, som avses äga rum år 1919, måste
emellertid några jämkningar häri äga rum. Enligt vad jag tidigare
anfört, har chefen för marinstaben uttalat, att det icke vore uteslutet,
att en mindre del av de befattningar, som enligt nu gällande mobiliseringstabeller
vore avsedda att bestridas av underofficerskorpraler, skulle
kunna bestridas av korpraler. Jag finner det erforderligt att taga hänsyn
härtill, men torde de närmare beräkningarna i detta avseende bliva
beroende på det program för ersättning av förslitna och byggande av
nya fartyg, som kan bliva fastställt att gälla, efter det flottans nuvarande
nybyggnadsperiod med år 1919 utgått. Ävenledes måste hänsyn
tagas till det törhållandet, att bland de nuvarande underofficerskorpralerna
finnas några, som icke lämpa sig för överflyttning till underofficerare
av 3. graden. Med iakttagande härav och i anslutning till chefens
för marinstaben nyss åberopade uttalande förordar jag, att i staten för
flottans underofficerskår för år 1919 antalet löner för underofficerare av
3. graden bestämmes på sådant sätt, att det kommer att motsvara det
i innevarande års statsverksproposition för sjömanskårens l:a lönegrad
förutsatta antalet löner eller 738, minskat med nuvarande antalet vakanser,
eller 63 — och skulle alltså antalet löner komma att utföra
(738—63 =) 675. 6
Återstående 63 löner böra för år 1919 upptagas för sjömanskårens
1. lönegrad. Skulle det emellertid inträffa, att under sagda år icke hela
antalet beställningar för underofficerare av 3. graden, eller 675, anses
kunna besättas med lämplig personal, utan att ett något större antal,
än vad för närvarande beräknas, anses böra stå kvar i sjömanskårens 1.
lönegrad, torde riksdagens medgivande böra utverkas, att obesatta löner
för underofficerare av 3. graden må enligt Kungl. Maj:ts beprövande
disponeras till ökande av antalet löner inom sjömanskårens 1. lönegrad
utöver 63, dock att sammanlagda antalet löner för underofficerare av 3.
graden och för manskap i sjömanskårens 1. lönegrad ej får överstiga 738.
Chefen för kustartilleriet har i förevarande hänseende utgått från
att den ifrågavarande omorganisationen med hänsyn till tjänstens krav
73
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
endast bör avse underofficerskorpraler i 1. lönegraden och sålunda icke
beröra underofficerskorpraler i 2. lönegraden. Nämnda chef har beträffande
överflyttningen av underofficerskorpraler i 1*. lönegraden till
underofficerare av 3. graden uttalat sig i samma riktning som
chefen för marinstaben, men förutsätter, att beställningarna i den
nya underofficersgraden nu skulle upptagas till samma antal, som
för närvarande är besatt med för befordran lämpliga underofficerskorpraler,
ökat med 20 % av de nu vakanta underofficerskorpralslönerna.
Då vissa svårigheter föreligga att nu bestämma, huru många
underofficerskorpraler, som år 1919 kunna vara lämpliga för överflyttning,
torde beräkningen av antalet låta sig göra på det sättet, att alla nuvarande''
underofficerskorpraler i l:a lönegraden förutsättas lämpliga för
befordran, varemot den föreslagna ökningen med 20 % av vakansantalet
uteslutes. Härigenom skulle enahanda beräkningsgrunder komma till
tillämpning för kustartilleriet som för flottan. Visserligen blir härigenom
vid kustartilleriet en jämförelsevis mindre del av beställningarna inom
l:a lönegraden än vid flottan överflyttad till underofficerare av 3. graden,
men torde vid kustartilleriet ett något större antal befattningar, som för
närvarande avses att bestridas av underofficerskorpraler, kunna uppehållas
av korpraler (furirer), än vad fallet är vid flottan. Den i 1918 års statsverksproposition
föreslagna staten för kustartilleriets personal upptager
253 beställningar i manskapets l:a lönegrad. Om härifrån dragés nuvarande
antalet vakanser inom denna lönegrad, eller 70, erhålles det antal
av (253 — 70=) 183 beställningar, som för år 1919 bör uppföras på stat
för underofficerare av 3. graden vid kustartilleriet, medan 70 beställningar
böra kvarstå inom l:a lönegraden för manskapet. I likhet med
vad som föreslagits beträffande flottan bör riksdagens medgivande utverkas
därtill, att obesatta löner för underofficerare av 3. graden må
enligt Kungl. Maj:ts beprövande disponeras till ökande av antalet löner
för kustartilleriets manskap i l:a lönegraden utöver 70, dock att sammanlagda
antalet löner för underofficerare av 3. graden och för kustartilleriets
manskap i l:a lönegraden ej får överstiga 253.
Enligt från marinförvaltningen inkomna beräkningar, mot vilka jag
icke har något att erinra, skulle det här ifrågasatta överflyttandet av
underofficerskorpraler i 1. lönegraden till underofficerare av 3. graden
komma att förorsaka ändringar beträffande beloppen av vissa i de till
innevarande års riksdag under femte huvudtiteln upptagna anslagen.
Härtill återkommer jag i det följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 316 höft. (Nr 356.) 10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Jag anhåller att i detta sammanhang få underställa Kungl. Maj:ts
prövning en av 1917 års lönesakkunniga gjord hemställan om ändring
i gällande stater för flottans sjömanskår och för kustartilleriets personal
därhän, att andra lönetillägget må kunna komma manskap i 2.
lönegraden till godo efter kortare tid än vad för närvarande är föreskrivet.
Denna fråga ligger visserligen helt vid sidan av de övriga
spörsmål, som jag här fått tillfälle framlägga, men då den avser en
jämkning i nämnda stater, vari vissa ändringar redan förut av mig förordats,
torde den lämpligen kunna här behandlas.
Nyssnämnda lönesakkunniga hava i skrivelse den 17 april 1918 anmält,
att de på anförda skäl icke ansett sig kunna för närvarande föreslå
någon tillfällig löneförbättring till vissa korpraler vid flottan, på sätt
föreslagits i propositionen nr 158 till 1917 års riksdag. Men de sakkunniga
hava fäst sin uppmärksamhet på den till staterna för flottans
sjömanskår och för kustartilleriets personal fogade anmärkningen av innehåll,
att till den av manskapet i 2. lönegraden, som är underofficerskorpral
eller korpral, skall utgå ett första lönetillägg av 10 kronor i
månaden efter en tjänstetid av minst 4 år och ett andra lönetillägg av
5 kronor i månaden efter minst 12 års tjänstetid. En så lång tidsintervall
som 8 år för åtnjutande av ålderstillägg torde icke vara stadgad
inom något annat område av statstjänst, och som befordran till underofficerskorpral
i allmänhet vunnes inom kortare tid, komme andra lönetillägget
endast ett fåtal till godo. Då de sakkunniga i sitt utkast till
definitiv lönereglering genomgående föreslagit treårsintervaller mellan
ålderstilläggs tillträdande, ansågo sig de sakkunniga böra hemställa om
ändring i förevarande stater därhän, att andra lönetillägget måtte kunna
komma ifrågavarande manskap till godo tre år efter det första lönetillläggets
tillträdande, alltså efter 7 år.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava i infordrat yttrande
av den 18 april 1918 tillstyrkt de sakkunnigas förslag i förevarande
hänseende.
Såsom jag redan tidigare anfört, torde det vara av synnerlig vikt,
att frågan om manskapskårernas avlöningsförhållanden med det snaraste
upptages till prövning. Oberoende härav synes mig det av 1917 års
lönesakkunniga framställda förslaget kunna och böra genomföras, och
jag anser mig hava desto större skäl att redan nu förorda bifall till detsamma,
som en stor del åtminstone av flottans korpraler äro gifta och
i trängande behov av förbättrade lönevillkor. Enligt av de sakkunniga
verkställda beräkningar, mot vilka jag icke har något att erinra, skulle
75
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
kostnaden för den föreslagna omläggningen uppgå för flottan till 35,000.
kronor och för kustartilleriet till 5,000 kronor. _
Med anledning av vad sålunda anförts. hemställer jag, att tramstallställning
måtte göras till innevarande års riksdag dels om sådan ändring
från och med år 1919 i vederbörlig anmärkning i staterna tor flottans
siömanskår och för kustartilleriets personal, att orden »minst 144 manader
(12 år)» utbytas mot »minst 84 månader (7 år)», dels ock om höjning
av anslagsposten till lönetillägg i staten för flottans sjömanskar med
35,000 kronor och i staten för kustartilleriets personal med 5,000 kronor.
Med tillämpning av vad jag sålunda anfört skulle staterna för flottans
underofficerskår, för flottans sjömanskår, å dagavlonmg till officerare
och underofficerare vid flottan samt för kustartilleriets personal tor ar
1919 få följande utseende:
76
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Stat
för flottans imderofflcerskår
1,413
Flaggunderofficer .................................
D:o ................................
Underofficer av 2:a graden.....................
D:o .....................
Underofficer av 3:e graden....................
U:o .....................
Ökning i fasta lönen å 240 kronor till
förslagsvis 96 flaggunderofficerare (maskinister)
...........................
Summa högst kronor
Fast lön. |
Bekläd- nads- ersätt- ning. |
Ersätt ning för ved och ljus. |
Summa. |
||||
900 |
200 |
130 |
1,230 |
||||
217,800 |
— |
48,400 |
— |
31,460 |
— |
297,660 |
— |
900 |
— |
200 |
— |
100 |
— |
1,200 |
— |
444,600 |
— |
98,800 |
— |
49,400 |
— |
592,800 |
— |
600 |
— |
200 |
— |
100 |
— |
900 |
— |
404,400 |
— |
134,800 |
— |
67,400 |
— |
606,600 |
— |
23,040 |
_ |
_ |
_ |
_ |
23,040 |
||
1,092,240 |
— |
282,600 |
—! |
148,590 |
— |
1,523,430 |
— |
192,
och underofficerare av 2:a graden skola minst
Anmärkningar:
l.o. Av ovannämnda antal flaggunderofficerare
högst 384 vara maskinister.
a «s°'' ®visning å 2 kronor 50 öre till flaggunderofficer (maskinist), 2 kronor 15 öre till Sagg
ig11
erofficer (ej maskinist) och underofficer av 2:a graden (maskinist), 1 krona 50 öre till underofficer av
-:a graden (ej maskinist) samt 1 krona 20 öre till underofficer av 3:e graden eller halv dagavlöning
er vartdera av förestående belopp tillkommer i den ordning, reglemente för marinen bestämmer,
t rl°'' underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning regle
mente
för marinen bestämmer, mkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
vid Karlskrona vid Stockholms
station: station:
för flaggunderofficer................................ 240 kronor 300 kronor
» underofficer av 2:a eller 3:e graden ....... 180 » 240 »
4:o. Underofficers av 2:a graden löneförmåner må utgå till högst 10 kockar eller hovmästare,
orpraler, som visat framstående skicklighet i egen yrkesgren; och må vad av det härför erforderliga
medelsbelopp är odisponerat användas för att tilldela kockar och hovmästare, korpraler, avlöning i
sjömanskarens l:a lönegrad utöver antalet löner enligt stat för samma lönegrad, dock att antalet här
aV.
1,ö"a‘*e k0Clk,ar ocb hovmästare i sjömanskårens l:a lönegrad ej må överstiga antalet av de
lor andamalet disponibla underofficerslönerna.
• riva fkulle d®4 bestämda »otalet, underofficerare av 3:e graden icke finnas fulltaligt, må de löner,
som i följd, darav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas till avlöning åt manskap
i sjomanskarens l:a lönegrad, dock att sammanlagda antalet löner för underofficerare av 3:e graden
och i sjomanskarens l:a lönegrad icke må överstiga 738.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
77
Stat
för flottans sjömanskår.
Kronor. |
Summa. |
||
832 |
_ |
||
51,584 |
— |
||
495 |
— |
||
786,555 |
— |
||
362 |
50 |
||
379,175 |
— |
||
253 |
50 |
||
259,584 |
— |
1,478,841 |
— |
115,000 |
|||
32,000 |
— |
147,000 |
— |
— |
— |
8,220 |
— |
— |
— |
25,000 |
— |
— |
— |
162,000 |
— |
— |
— |
175.000 |
— |
— |
— |
1,996,061 |
Antal.
3,725
1 |
l:a lönegraden |
62 |
D:o |
1 |
2:a lönegraden |
1,589 |
D:o |
1 |
3:e lönegraden |
1,046 |
D:o |
1 |
4:e lönegraden |
1,024 |
D:o |
j 12 månaders
\ dagavlöning
f 12 månaders
i dagavlöning
( 12 månaders
\ dagavlöning
I 12 månaders
l dagavlöning
månadslön å 45 kronor
å 80 öre i 365 dagar
d:o
månadslön å 23 kronor
å 60 öre i 365 dagar
d:o
månadslön å 15 kronor
å 50 öre i 365 dagar
d:o
månadslön å 12 kronor
å 30 öre i 365 dagar
d:o
Bekryteringsmedel:
Lega, räknad efter 12,50 kronor per år av anställningstiden,
samt anställningspremier för en årlig rekryteringskontingent
av 1,000 man, förslagsvis högst ......................
Bekryteringskostnader, förslagsvis högst ........................
Arvode åt 137 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden ......
Uppmuntringspenningar, förslagsvis högst...........................
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis högst ................................
Lönetillägg, förslagsvis högst.............................................
Summa högst kronor
Anmärkningar: •
l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon av de tre högre lönegraderna icke finnas
fulltaligt, må de löner, som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas
till avlöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande av lega och anställningspremier, om
det härför ovan förslagsvis beräknade beloppet visar sig otillräckligt.
2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagavlönings
åtnjutande gällande grunder.
78
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
3:o. Det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äger under tjänstgöring
i land och den, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, även under annan tjänstgöring
att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid Karlskrona
station av 15 kronor och vid Stockholms station av 20 kronor samt för övrigt manskap vid den förra
stationen av 10 kronor och vid den senare av 15 kronor, allt under förutsättning att det ovan till
inkvarteringsbidrag förslagsvis beräknade beloppet icke överskrides; dock att den av manskapet, som
befordrats till underofficer över stat, äger att, även om han är ogift, under angiven förutsättning åtnjuta
ovan nämnt inkvarteringsbidrag jämväl under annan tjänstgöring än i land.
4:o. Till den, som tillhör l:a lönegraden, utgår, om han vid sjömanskåren innehar en tjänstetid
av minst 108 månader (9 år), ett första lönetillägg av 5 kronor i månaden och, om han vid kåren
innehar en tjänstetid av minst 144 månader (l2 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
Till den, som tillhör 2:a lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, utgår, om han vid
sjömanskåren innehar en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader såsom korpral,
ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kåren innehar en tjänstetid av minst
84 månader (7 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
5:o. Vid beräkning av tjänstetid vid sjömanskåren äger den, som karlskrivits från skeppsgossekåren
eller i egenskap av värnpliktig tjänstgjort vid flottan eller före anställningen varit inmönstrad
till sjöfart eller antagits i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra tjänstetid enligt
de bestämmelser, som av Konungen meddelas.
Stat
å dagavlöning till officerare och underofficerare vid flottan.
lAntal. |
Kronor. |
Summa. |
|||
Officerskåren. |
|||||
5 |
Flaggman dagavlöning å 7 kr. i 365 dagar...... |
12,775 |
— |
||
9 |
Kommendörer > » 6 » » 365 > ...... |
19,710 |
— |
||
44 |
Kommendörkaptener > » 5 > > 365 » ...... |
80,300 |
— |
||
131 |
Kaptener > > 4 > » 365 » ...... |
191,260 |
— |
||
165 |
Löjtnanter, underlöjt- |
||||
nanter ocli fänrikar > > 3 > > 365 > ...... |
180,675 |
— |
484,720 |
||
354 |
|||||
Underofflcerskåren. |
|||||
243 |
Flaggnnderoffioerare, dagavlöning å 2 kr. 15 öre i 365 dagar |
190,694 |
25 |
||
495 |
Underofficerare av 2:a graden, dagavlöning å 1 kr. 50 öre i |
||||
365 dagar .......................T....................................... |
271,012 |
50 |
|||
675 |
Underofficerare av 3:e graden, dagavlöning å 1 kr. 20 öre i |
||||
365 dagar.................................... ......... |
295,650 |
— |
|||
Ökning i dagavlöning å 35 öre till förslagsvis 96 flaggunder- |
|||||
officerare (maskinister) i 365 dagar........................... |
12,264 |
— |
|||
Ökning i dagavlöning å 65 öre till förslagsvis 192 under- |
|||||
officerare av 2:a graden (maskinister) i 365 dagar......... |
45,552 |
— |
815,172 |
75 |
|
1,413 |
Summa högst kronor |
— |
— |
1,299,892 |
75 |
Kungl. Maj. ts Nåd, Proposition Nr 356.
79
Stat
för kustartilleriets personal.
Antal. |
Kronor. |
Kronor. |
Summa. |
||||
T y,nn nnh Hagavlöning- m. m. |
|||||||
Officerare. |
|||||||
1 |
Chef för kustartilleriet: |
||||||
lön ......................................................... |
8,000 |
||||||
dagavlöning å, 7 kronor ........................... |
2,555 |
10,555 |
— |
||||
1 |
Överste: |
||||||
lön ......................................................... |
6,000 |
— |
|||||
dagavlöning å 6 kronor .......................... |
2,190 |
— |
8,190 |
— |
|||
1 |
Överste ........................................................ |
— |
— |
8,190 |
— |
||
1 |
Överstelöjtnant: |
||||||
lön ......................................................... |
4,500 |
— |
|||||
dagavlöning å 5 kronor ........................... |
1,825 |
— |
6,325 |
— |
|||
3 |
Överstelöjtnanter ............................................. |
— |
— |
18,975 |
— |
||
1 |
Major: |
||||||
lön ......................................................... |
4,000 |
— |
|||||
dagavlöning å 5 kronor ........................... |
1,825 |
— |
5,825 |
— |
|||
7 |
Majorer ........................................................ |
— |
— |
40,775 |
— |
||
1 |
Kapten av l:a klassen: |
||||||
lön ......................................................... |
3,400 |
— |
|||||
dagavlöning å, 4 kronor ....................... |
1,460 |
— |
4,860 |
— |
|||
27 |
Kaptener av l:a klassen.................................... |
— |
— |
131,220 |
— |
||
1 |
Kapten av 2:a klassen: |
||||||
lön ......................................................... |
2,400 |
— |
|||||
dagavlöning å 4 kronor ........................... |
1,460 |
3,860 |
|||||
23 |
Kaptener av 2:a klassen.................................... |
— |
88,780 |
||||
1 |
Löjtnant: |
||||||
lön ........................................................ |
1,500 |
— |
|||||
dagavlöning å 3 kronor .......................... |
1,095 |
2,595 |
- |
||||
68 |
Transport |
— |
1- |
■| 330,150 |
1- |
1 |
1 |
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Antal |
Kronor. |
Kronor. |
Summa. |
|||
68 |
Transport |
_ |
330,150 |
|||
48 |
Löjtnanter ...... |
— |
124,560 |
|||
1 |
Underlöjtnant eller fänrik: |
|||||
lön ............ |
720 1,095 |
|||||
dagavlöning å 3 kronor .......................... |
1,815 41,745 |
|||||
23 |
Underlöjtnanter och fänrikar .. |
498,270 — |
||||
140 |
||||||
Reservofflcerare under tjänstgöring. |
||||||
1 |
Reservlöjtnant: |
|||||
lön under 6 månader å 125 kronor............ |
750 |
— |
||||
dagavlöning å 3 kronor under 6 månader... |
540 |
— |
1,290 1,290 |
|||
1 |
Reservlöjtnant .. |
— |
— |
— |
||
1 |
Reservunderlöj tnant: |
|||||
lön under 6 månader å 60 kronor |
360 |
— |
||||
dagavlöning å 3 kronor under 6 månader... |
540 |
— |
900 |
|||
4 |
Reservunderlöjtnanter......... |
— |
— |
3,600 |
— |
|
1 |
Fänrik i reserven, utbildad till artilleritjänst: |
|||||
lön under 45 dagar ä 1.9 7 kronor ............ |
88 |
65 |
||||
dagavlöning å 3 kronor i 45 dagar............ |
135 |
— |
223 |
65 |
||
27 |
Fänrikar i reserven, utbildade till artilleritjänst |
6,038 |
55 |
|||
35 |
13,342 20 |
|||||
Underofficerare. |
||||||
1 |
Underofficer av l:a graden: |
|||||
lön ......................................... |
1,200 |
— |
||||
dagavlöning å 2.50 kronor ........................ |
912 |
50 |
||||
ersättning för ljus och ved........................ |
130 |
2,242 |
50 |
|||
66 |
Underofficerare av l:a graden........................... |
— |
148,005 |
|||
1 |
Underofficer av 2:a graden: |
|||||
lön .................................................. |
1,100 |
|||||
dagavlöning å 2.12 kronor ........... |
773 |
10 |
||||
ersättning för ljus och ved..... |
100 |
1,973 |
10 |
|||
132 |
Underofficerare av 2:a graden........................... |
>0 |
||||
200 | |
Transport |
- 1- |
-1 |
412,762 |t |
0 |
511,612 |20 |
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
81
Antal. |
Kronor. |
Kronor. |
Summa. |
||||
200 |
Transport |
_ |
_ |
412,762 |
90 |
511,612 |
20 |
1 |
Underofficer av 3:e graden: |
||||||
lön ......................................................... |
800 |
— |
|||||
dagavlöning å 1.82 kronor....................... |
664 |
30 |
|||||
ersättning för ljus och ved ...................... |
100 |
— |
1,564 |
30 |
|||
182 |
Underofficerare av 3:e graden........................... |
— |
— |
284,702 |
60 |
699,029 |
80 |
383 |
Manskap. |
||||||
1 |
l:a lönegraden: |
||||||
lön .......................................................... |
540 |
— |
|||||
dagavlöning å 80 öre .............................. |
292 |
— |
832 |
_ |
|||
69 |
l:a lönegraden ................................................ |
— |
— |
57,408 |
— |
||
1 |
2:a lönegraden: |
||||||
lön ......................:................................ |
276 |
— |
|||||
dagavlöning å 60 öre .............................. |
219 |
— |
495 |
__ |
|||
352 |
2:a lönegraden ................................................ |
— |
— |
174,240 |
— |
||
1 |
3:e lönegraden: |
||||||
lön .................................................... |
180 |
— |
|||||
dagavlöning å 50 öre .............................. |
182 |
50 |
362 |
50 |
|||
424 |
3:e lönegraden ................................................ |
— |
— |
153,700 |
|||
1 |
4:e lönegraden: |
||||||
lön ......................................................... |
144 |
— |
|||||
dagavlöning å 30 öre .............................. |
109 |
50 |
253 |
50 |
|||
256 |
4:e lönegraden ................................................ |
— |
— |
64,896 |
— |
452,187 |
_ |
1,105 |
II. Arvoden. |
||||||
1 |
Regementspastor ............................................. |
— |
— |
1,000 |
— |
||
1 |
Fästningspredikant .......................................... |
— |
— |
120 |
— |
1,120 |
— |
2 |
III. Rekryteringsmedel. |
||||||
Lega,^räknad efter 12 kronor 50 öre per år av |
|||||||
anställningstiden, samt anställningspremier |
_ |
_ |
50,000 |
— |
|||
Rekryterings kostnader, förslagsvis högst .... |
— |
— |
15,000 |
— |
65,000 |
— |
|
Transport |
— |
— |
— |
— |
1,728,949 |
— |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 käft. (Nr 356.) 11
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Antal. |
Kronor. |
Kronor. |
Summa. |
||||
Transport |
— |
— |
— |
1,728,949 |
— |
||
IV. Inkvarteringsbidrag. Inkvarteringsbidrag för officerare och underoffi-cerare, förslagsvis högst........................... Inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, |
— |
— |
72,135 1,000 |
— |
73,135 |
||
V. Lönetillägg och uppmuntrings-penningar. Lönetillägg, förslagsvis högst ........................... Uppmuntringspenningar, förslagsvis högst......... |
20,000 14,000 |
34,000 |
|||||
31 28 |
VI. Beklädnadsbjälp till reservofficers-aspiranter och fänrikar i reserven. Reservoffieersaspiranter, beklädnadshjälp å 300 Fänrikar i reserven, beklädnadshjälp ä 200 kronor |
9,300 5,600 |
14,900 |
||||
Summa kronor |
— |
— |
1,850,984 |
Anmärkningar:
Iso. Officer, jämväl reservofficer under tjänstgöring, och underofficer, som icke åtnjuta fri
bostad i kronans hus, uppbära inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
i Stockholm
kustfästning
kronor
eller Göteborg
kronor
generalsperson............................
överste ....................................
överstelöjtnant eller major ..........
kapten .....................................
subalternofficer .........................
underofficer av l:a graden .........
underofficer av 2:a eller 3:e graden
— |
1,500 |
900 |
1,200 |
600 |
1,000 |
400 |
500 |
300 |
400 |
240 |
300 |
180 |
240 |
Officer eller underofficer, som är gift eller är änkling med hemmavarande barn, uppbär, om på
grund av förhållandena å förläggningsorten endast sådan bostad i kronans hus finnes atf tilldela honom,
att han därstädes icke kan ordna eget hushåll, ävenledes inkvarteringsbidrag till ovan angivna belopp.
2:o. Underofficer över stat, oavsett om han är gift, ogift eller änkling, ävensom underofficerskorpral
med en tjänstetid vid kustartilleriet av minst 72 månader (6 år), som är gift eller är änkling
med minderårigt barn och som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, åtnjuter inkvarteringsbidrag
till ett månatligt belopp av 15 kronor i kustfästning och 20 kronor i Stockholm eller
Göteborg.
83
Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
3ro. Skulle det här ovan bestämda antalet manskap i någon av de tre högre lönegraderna icke
finnas fulltaligt, må de löner, som till följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras,
användas till avlöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande av lega och anställningspremier,
om det under III här ovan beräknade beloppet därtill visar sig otillräckligt.
4:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhör l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen enligt de för dagavlönings
åtnjutande gällande grunder.
5:o. Till den, som tillhör l:a lönegraden, utgår, om han vid kustartilleriet innehar en tjänstetid
av minst 108 månader (9 år), ett första lönetillägg av 5 kronor i månaden och, om han vid kustartilleriet
innehar en tjänstetid av minst 144 månader (l2 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
Till den, som tillhör 2:a lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, utgår, om han vid
kustartilleriet innehar en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader som korpral,
ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kustartilleriet innehar en -tjänstetid av
minst 84 månader (7 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
6:o. Vid beräkning av tjänstetid vid kustartilleriet äger den, som i egenskap av värnpliktig
tjänstgjort vid detta vapen eller antagits i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra
tjänstetid enligt de bestämmelser, som av Konungen meddelas.
7ro. Skulle det bestämda antalet underofficerare av 3:e graden icke finnas fulltaligt, må de löner,
som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas till avlöning åt manskap i
l:a lönegraden, dock att sammanlagda antalet löner för underofficerare av 3:e graden och i Isa lönegraden
icke må överstiga 258.
Överflyttandet av vid ingången av år 1919 förefintliga underofficerskorpraler
till den nya underofficersgraden bör, allmänt sett, ske på sådant
sätt, att till underofficerare av 3. graden med fullmakt hänföras de underofficerskorpral
er i 1. lönegraden, som dels uppfyllt samtliga för befordran
till underofficer av 2. graden nu stadgade fordringar, dels innehava en
tjänstetid i 1. lönegraden av 3 år eller därutöver, dels ock där visat
prov på erforderlig duglighet och lämplighet i övrigt. Till underofficerare
av 3. graden med konstitutorial böra hänföras de underofficerskorpraler
i 1. lönegraden, som genomgått samtliga för befordran till underofficer
av 2. graden nu stadgade skolor och kurser, men vilkas tjänstetid i 1.
lönegraden understiger 3 år eller vilka, ehuru de ej anses lämpliga för
befordran med fullmakt, likväl prövas lämpliga att erhålla konstitutorial.
Av chefen för kustartilleriet har föreslagits, att fullmakt skulle för de
nuvarande underofficerskorpralerna vid kustartilleriet kunna erhållas efter
1 1''2 års tjänst i 1. lönegraden, men då 3 års tjänst med konstitutorial
även för kustartilleriets vidkommande generellt förutsättes för den nya
graden, lärer denna bestämmelse böra äga tillämpning redan nu, varigenom
för övrigt överensstämmelse med flottan i detta avseende erhålles.
Vissa tillämpningsfrågor torde vid överflyttandet av de vid ingången
av år 1919 förefintliga underofficerskorpralerna få bliva beroende på Kung!
Maj:ts prövning. Detta kan exempelvis gälla vid flottan bedömandet av
spörsmålet om vissa nu fastställda villkor för befordran till underofficer och
vid kustartilleriet frågan om överflyttande av de nuvarande underofficerskorpraler,
som vunnit befordran på grund av lång tjänstetid eller som
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
erhållit lön på stat i l:a lönegraden, utan att slutlig kurs vid underofficersskolan
ännu avlagts.
Genom överflyttning av manskapets l:a lönegrad till underofficerskåren
försvinner framdeles denna lönegrad som sådan. Under övergångstiden
står dock en del manskap kvar i denna lönegrad, och då antalet
av detta manskap kan växla, kunna löner inom lönegraden bliva vakanta.
Dessa torde då enligt Kung]. Maj:ts beprövande kunna få användas
för till konstruering till underofficerare av 3:e graden kompetenta
korpraler, som icke kunna erhålla konstitutorial på grund av brist
på löner inom denna grad.
Genom den här förordade överflyttningen av underofficerskorpralerna
i 1. lönegraden till underofficerskåren löses för framtiden den fråga
om pensionering av viss i tjänst kvarstående personal, som utgjort föremål
för utredning av de sakkunniga, som tillsatts år 1912 och år 1917. Jag
tillåter mig erinra om att pensionerings frågan, sådan den förelädes 1917
års riksdag, icke gällde hela underofficerskorpralsgraden som sådan, utan
endast ett antal överåriga underofficerskorpralar ävensom korpraler,
vilka ansetts böra stå kvar i tjänst i vissa mindre krävande befattningar
eller vilka i vissa fall fått kvarstå av rena barmhärtighetsskäl. 1912 års
sakkunniga, som tänkt sig, att pensionsåldern för manskap skulle inträda
vid uppnådda 50 levnadsår, hade framlagt helt nya grunder för
manskapspensionering. 1917 års sakkunniga föreslogo, att rätten till fortfarande
anställning skulle borttagas för framtiden och att de nuvarande
manskapsbefattningar, där marinen behövde äldre beprövat folk, skulle
överflyttas till en ny lägre underofficersgrad eller till nya månadslönarstater
med delaktighet i flottans pensionskassa. Denna organisationsfråga
framlades ej då för riksdagen, men oberoende därav avläts förslag om
nya pensioneringsgrunder för manskapet, på det att otjänstbar personal
måtte snarast möjligt kunna utmönstras. Riksdagen fann visserligen,
att starka skäl förelåge för tillgodoseende av dessa överårigas
intressen, men att detta kunde ske genom att åt dem beviljades lämpligt
avvägda tilläggspensioner. '' Skulle förslaget om inrättandet av 3. gradens
underofficerare vid marinen vinna bifall, löses därigenom, såsom förut
nämnts, för framtiden frågan om pensionering av sådan personal, som
nu anses böra stå kvar i vissa mindre krävande befattningar.
Det återstår emellertid att återupptaga frågan om pensionering av
det nu i tjänst varande överåriga manskap, vilket av en eller annan
85
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
anledning'' fått kvarstå i tjänst. Jag anhåller nu att få lämna en översikt
av denna fråga, sådan den utvecklat sig efter 1917 års riksdag,
samt att i anslutning till sagda riksdags uttalande få avgiva förslag å tillläggspensiöner
för ifrågavarande personal.
VII. Utredningar — verkställda med anledning av 1917 års riksdags
skrivelse nr 10 — beträffande tilläggspensioner åt visst ännu
i tjänst kvarstående, äldre manskap vid marinen, samt
förslag till dylika tilläggspensioner.
Med anledning av riksdagens skrivelse nr 10 år 1917 (punkt 21) ÄmbetsskHanmodades
marinförvaltningen genom ämbetsskrivelse den 6 augusti 1917 marinfe™aitatt
inkomma med förteckning å samtliga bland marinens manskap kvar- ningen den 6
stående överåriga och otjänstbara personer, beträffande vilka framställning “ g
till riksdagen om tilläggspensioner skulle kunna ifrågasättas, tillika med
alla de uppgifter angående dessa personer, som kunde erfordras för avlåtande
av en sådan framställning; och skulle därjämte förslag avlämnas
i avseende å beloppet av de tilläggspensioner, som borde för dem begäras.
Med anledning av denna ämbetsskrivelse inkom marinförvalt- MarinfervaUningen,
som i ärendet införskaffat uppgifter från stationsbefälhavarna velge den 27
vid flottans stationer samt regements- och kårcbefer vid kustartilleriet, september
den 27 september 1917 med anmälan, att vid kustartilleriet ej funnes
något kvarstående överårigt och otjänstbart manskap, beträffande vilket
framställning om erhållande av pension kunde förekomma, varemot vid
flottan funnes — enligt bifogad förteckning — sammanlagt 42 underofficerskorpraler
eller korpraler, därav 38 å Karlskrona station och 4 å
Stockholms station, vilka vid 1917 års utgång uppnått 50 års ålder och
hade eu tjänstetid av minst 20 år. Av dessa 42 man voro 16 jämlikt
reglemente för marinen del I § 36 mom. 3 berättigade till fortfarande
anställning i sjömanskåren. Av förteckningen framgår, att levnadsåldern
för samtliga dessa överåriga växlade från 52 till 84 år samt tjänstetiden
från 21 till 63 år.
Vad beträffar storleken av de tilläggspensioner, som borde föreslås,
utgick ämbetsverket från propositionen nr 268 till 1917 ars riksdag,
däri förutsattes, att pensionsbeloppet skulle vid en tjänstetid av 20 år
utgöra för manskap i 1. lönegraden 500 kronor, för manskap i 2. lönegraden
400 kronor och för manskap i 3. lönegraden 350 kronor; för
varje fullt tjänstår utöver 20 skulle pensionsbeloppet höjas för manskap
86
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
i l- lönegraden med 20 kronor, i 2. lönegraden med 15 kronbr och i 3.
lönegraden med 10 kronor, dock att högsta sammanlagda pensionsbeloppet
skulle utgöra respektive 700 kronor, 550 kronor och 450 kronor. De
tilläggspensioner, som ämbetsverket enligt dessa grunder ville föreslå,
utgjorde för: ’
Kronor per år:
3:e matroskompaniet............ 10 Åhlfelt ................................. 460
14 Björk and er........................... 365
25 Berg....................................... 500-
46 Nicklasson ........................... 515
50 Forsberg .............................. 365
257 Olsson.................................... 365
281 Pettersson ........................... 515
282 Larsson................................. 365
283 Gummesson ........................ 365
284 Månsson .............................. 405
5:e matroskompaniet........... 31 Ljunggren........................... 500
162 Håkansson ........................... 365 ''
164 Nilsson ................................. 515
166 Elmgren .............................. 365
172 Mattsson .............................. 365
173 Ekström .............................. 405
l:a ekonomikompaniet......... 17 Wahlgren ........................... 365
37 Olsson................................500
40 Bernqvist............................. 500
102 Söderqvist ........................... 595
203 Svensson.............................. 555
401 Pettersson ........................... 405
403 Boklund.........................,.....405
444 Andersson ........................... 460
l:a eldarkompaniet ............... 33 Börjesson............................ 515
34 Thorsson........................... 365
40 Magnusson......................... 400
46 Carlsson ............................ 515
59 Elmström............................ 365
__ 80 Andersson ......................... 405 *)
*) Beloppet rättat enligt direktionens över flottans pensionskassa yttrande den 22
oktober 1917 (se nedan).
87
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
Kronor per år |
|||
l:a |
eldarkompaniet............ |
...133 Mattsson ................. |
............. 325 |
375 Larsson.................... |
............ 310 |
||
l:a |
hantverkskompaniet .. |
1 Englander .............. |
............. 515 |
13 Svensson ................ |
............. 405 |
||
61 Andersson ............. |
............. 405 |
||
67 Nordström ............. |
............. 405 |
||
151 Löfgren................... |
............. 460 |
||
152 Carlsson ................. |
............. 460 |
||
4:e |
matroskompaniet........ |
.... 14 Åström ................... |
............. 460 |
68 Falkman ................ |
.............. 460 |
||
2:a |
ekonomikompaniet ..... |
.... 11 Pettersson ............. |
.............. 405 |
2 Melander ................ |
............. 460 |
Sammanlagt 42 man .................................. 18,155 kronor.
I infordrat yttrande av den 22 oktober 1917 har direktionen över Direkflottans
pensionskassa tillstyrkt avlåtaude av proposition till riksdagen ö”*n_
om tilläggspensioner till ifrågavarande manskap i enlighet med marin- sionskassa
förvaltningens förslag. J22 oktober
1917.
Slutligen har statskontoret i infordrat yttrande den 1 december statskontorets
1917 uttalat, att pensionerna enligt de föreslagna grunderna syntes bliva
väl avpassade. Då det icke torde kunna ifrågasättas, att tilläggspensio- 1917.
nerna skulle utgå förr än med ingången av år 1919, syntes lämpligen
böra så ordnas, att ifrågavarande manskap lämnade sin anställning med
utgången av år 1918. Av handlingarna framginge, att några av ifrågavarande
manskap ansåges författningsenligt berättigade till fortfarande
anställning i sjömanskåren och alltså ej torde kunna utan egen ansökan
entledigas. För dessa borde därför som förutsättning för att komma i
åtnjutande av tilläggspension föreskrivas, att ansökning ingåves om entledigande
med 1918 års utgång. Vidare syntes böra stadgas, att bestämmelserna
i reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap
av den 31 oktober 1879 borde i tillämpliga delar, exempelvis i
fråga om utbetalning av pension, förlust av pension m. m., böra tilllämpas
jämväl å tilläggspensionen. Pensionerna till ifrågavarande manskap
kornme att utgå från förslagsanslaget till pensionering av flottans
gemenskap, och det syntes då lämpligt, att tilläggspensionerna anvisades
att utgå från samma anslag. Såvitt av föreliggande handlingar framginge,
skulle kostnaden för år 1919 för de föreslagna tilläggspensio
-
88
Departements
chefen.
KungJ. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.
nerna belöpa sig till något mer än 18,000 kronor, och borde anslaget
av sådan anledning höjas från sitt nuvarande belopp, 251,300 kronor,
till 270,000 kronor.
Mot de sålunda framlagda beräkningarna och förslagen har jag icke
något att erinra.
Emellertid synes mig en viss varsamhet böra iakttagas beträffande
bestämmandet av tidpunkten för avskedande av här ifrågavarande personal,
av vilka de flesta stått så länge i tjänst eller uppnått så hög
ålder, att de i viss mån kunna göra anspråk på trotjänarens undantagsställning.
Flera av dem innehava dessutom sådana befattningar, att ett
ombyte nu icke skulle vara till tjänstens fördel. Jag anser på den
grund, att för de nuvarande överåriga underofficerskorpralerna och korpralerna
bör avskedandet icke ovillkorligen fastställas till 1918 års utgång,
utan efter vederbörligt beprövande kunna bestämmas till lämplig
tidpunkt efter samma års utgång, dock inom viss begränsad tid därefter.
Jag förordar alltså, att förslag till riksdagen avlåtes därom, att riksdagen
måtte medgiva, att till en var av nu ifrågavarande manskap, som avskedas
med eller efter 1918 års utgång eller efter ingiven ansökning
om avsked vid eller efter nämnda tidpunkt entledigas, må från tiden för avskedet
av förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap utgå
tilläggspension med sådant belopp, att den honom enligt nu gällande pensioneringsgrunder
tillkommande pension tillsammans med tilläggspensionen
uppgår till vad som med tillämpning av i propositionen nr 268 till 1917
års riksdag föreslagna pensioneringsgrunder skulle hava tillkommit hönom
i pension. Givetvis böra bestämmelserna i reglementet för pensionering
av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879 i tillämpliga
delar gälla även beträffande tilläggspensionerna.
Efter enahanda grunder lära tilläggspensioner framdeles böra utgå till
övrigt manskap vid marinen, som vunnit eller före utgången av år 1918
kan komma att vinna anställning vid marinen och som är eller kommer
att bliva berättigat till fortfarande anställning enligt vad för närvarande
är stadgat, men som icke vinner anställning såsom underofficerare av 3.
graden, allt efter som detta manskap, efter att hava tjänat staten under
minst 20 år, uppnår en levnadsålder av 50 år. Antalet dylika pensionärer
torde bliva obetydligt, och särskilt vid kustartilleriet, där för närvarande
ingen överårig blivit anmäld till pensionering, torde tilläggspensioner
framdeles endast undantagsvis kunna ifrågakomma. De mindre
kostnader, som härav kunna föranledas, torde få bestridas av nyssnämnda
förslagsanslag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
89
Vill. Sammanfattande kostnadsberäkning och hemställan.
Jag anser mig till sist böra lämna en sammanfattande översikt av
kostnader, som skulle föranledas av det av mig i det föregående förordade
förslaget till överflyttande av underofficerskorpraler till underofficerare
av 3. graden samt till avkortning av tiden för tillträdandet till
andra lönetillägget för manskap i 2. lönegraden vid flottan och kustartilleriet.
Anslagen till avlöniug för flottans kårer och stater och ‘för kustartilleriets
personal skulle komma att ökas med resp. 288,222 och
115,410 kronor eller med sammanlagt 403,632 kronor. Däremot
skulle följande anslag komma att minskas, nämligen: anslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna med 78,300 kronor, anslaget
till förstärkning av nämnda anslag med 35,235 kronor, anslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan med 24,570 kronor,
anslaget till förstärkning av nämnda anslag med 11,056 kronor 50
öre, anslaget till beklädnad åt kustartilleriets manskap med 20,313 kronor,
’anslaget till förstärkning av sistnämnda anslag med 9,140 kronor
85 öre, anslaget till naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet med
38,741 kronor 10 öre samt anslaget till förstärkning av sistnämnda anslag
med 17,433 kronor 50 öre. Den sammanlagda kostnadsminskningen
uppgår till 234,789 kronor 95 öre. Om denna summa dragés
från den sammanlagda kostnadsökningen, 403,632 kronor, uppstår en
totalökning av (403,632 — 234,789: 95 =) 168,842 kronor 5 öre.
Av denna totalökning hänföra sig 128,842 kronor 5 öre till förslaget
om överflyttande av underofficerskorpraler till underofficerare av
3. graden samt '' 40,000 kronor till förslaget om avkortning i tiden för
tillträdandet till andra lönetillägget för manskap i 2. lönegraden. Såsom
framgår av den proposition rörande tillfällig löneförbättring åt viss personal
vid marinen, som Kungl. Maj:t denna dag avlåter till riksdagen,
skulle emellertid en minskning i anslaget för tillfällig löneförbättring
till viss marinens personal av i runt tal 100,000 kronor
uppstå, därest den nya 3. underofficersgraden inrättades. Den verkliga
kostnadsökning, som vid bifall till förslaget beträffande den nya
underofficersgraden skulle uppkomma, inskränker sig sålunda till omkring
28,000 kronor.
Då innevarande års riksdag redan fattat beslut beträffande såväl
flottans och kustartilleriets beklädnadsanslag som kustartilleriets naturaunderhållsanslag,
torde de jämkningar i nämnda anslag ävensom beträffande
flottans naturaunderhållsanslag, som föranledas av nu angivna
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 höft. (Nr 356.) 12
Kostnads
beräkning.
Hemställan.
90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
minskningar, kunna tagas i betraktande först i statsverkspropositionen till
1919 års riksdag. Däremot lära nya stater för år 1919 för flottans
underofficerskår, för flottans sjömanskår, å dagavlöning till officerare och
underofficerare vid flottan samt för kustartilleriets personal nu böra underställas
riksdagens prövning.
Pensioneringen av nu i tjänst varande överårigt manskap skulle,
såsom förut visats, föranleda en höjning av det å ordinarie stat under
riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till pensionering
av flottans gemenskap med 18,700 kronor.
I proposition (nr 341) den 22 nästlidna mars har Kungl. Maj:t, med
anledning av i propositionen förordad omorganisation av skeppsgosseutbildningen,
föreslagit ökning av förslagsanslaget till avlöning för flottans
kårer och stater, nu 6,341,969 kronor, med 269,922 kronor 50 öre till
6,611,891 kronor 50 öre eller i jämnat tal till 6,611,892 kronor. På
grund av vad i nu förevarande proposition föreslagits, bör denna ökning
höjas med ytterligare 288,222 kronor, varigenom anslagets belopp för
år 1919 skulle komma att uppgå till 6,900,114 kronor.
På grund av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t, under förutsättning att vad nu finnes stadgat
om rätt till fortfarande anställning för visst manskap vid marinen
upphäves i fråga om det manskap, som efter ingången av år 1919
vinner anställning vid marinen, täcktes — med ändring av de i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag under femte huvudtiteln
samt i förberörda proposition nr 341 framställda förslag, såvitt de beröras
av här nedan under a) och b) gjorda framställningar — föreslå
riksdagen att
a) godkänna de av mig i det föregående förordade staterna för
år 1919 för flottans underoflicerskår, för flottans sjömanskår, å dagavlöning
till officerare och underofficerare vid flottan samt för kustartilleriets
personal;
b) i riksstaten för år 1919 öka ej mindre förslagsanslaget till avlöning
för flottans kårer och stater, nu 6,341,969 kronor, med 558,145
kronor till 6,900,114 kronor, än även förslagsanslaget till avlöning åt
kustartilleriets personal, nu 1,616,726 kronor, med 160,418 kronor till
1,777,144 kronor;
c) förklara, att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet må
erhålla pension till lika belopp som underofficer av 3. graden vid flottan;
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
91
d) medgiva,
att till en var av förut omförmält, överårigt manskap, som avskedas
med eller efter 1918 års utgång eller ock efter ingiven ansökning
om avsked vid eller efter nämnda tidpunkt entledigas, må från tiden
för avskedet av förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap
utgå tilläggspension med sådant belopp, att den honom enligt reglementet
för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den 31
oktober 1879 samt kungörelsen den 13 augusti 1909 tillkommande
pension tillsammans med tilläggspensionen uppgår till vad som med
tillämpning av förberörda, i propositionen nr 268 till 1917 års riksdag
föreslagna pensioneringsgrunder skulle hava tillkommit honom i pension;
att tilläggspension enligt enahanda grunder må från nämnda anslag
utgå till övrigt manskap vid marinen, som vunnit eller före utgången
av år 1918 kan komma att vinna anställning vid marinen
och som är eller kommer att bliva berättigat till fortfarande anställning
enligt vad för närvarande är stadgat, allt efter som detta manskap,
efter att hava tjänat staten under minst 20 år, uppnår en levnadsålder
av 50 år; samt
e) för bestridande av de kostnader, som föranledas av de under
d) här ovan framställda förslag, höja det å ordinarie stat under riksstatens
tionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till pensionering av
flottans gemenskap, nu 251,300 kronor, med 18,700 kronor till 270,000
kronor.
Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisar.
Ur protokollet:
Carl Ridderstad.
92
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
I. Kort historisk återblick beträffande underofflcerskorpralsinstitutionen 5
Matroskåren år 1824......................................................................................... 5
Underofficerskåren och beställningen underofficerskorpral år 1841 .............................. 5
Första-klass matroser 1852 ...................................................................... g
Flottan och skärgårdsartilleriet 1866. Sammanslagning 1873 ....................................... 6
Underofficerskåren enligt 1875 års reglemente............................................................ g
Indragning av 3. gradens underofficerare 1876........................................................... 7
Underofficerskorpralerna i 1875 och 1894 års reglementen .......................................... 7
II. Översikt av flottans nuvarande organisation, i vad berör frågan om underoffi
eerskorpralerna
................................................................................. 7
Underofficerskåren och sjömanskåren ...;.............................. 7
Fordringar för befordran till underofficerskorpral m. m.............................................. 9
Fordringar för utnämning till underofficer.................................................................. 10
Levnadsålder vid befordran till underofficerskorpral, underofficer av 2. graden och
flaggunderofficer ........................................................................................... 10
Underofficerskorpralers avlöningsförmåner.................................................................. 11
III. Översikt av kustartilleriets nuvarande organisation, i vad berör frågan om un
derofflcerskorpralerna.
................................................................................... 12
Underofficerskåren och manskapet .................................................................... 12
Fordringar för utnämning till underofficer.................................................................. 14
Levnadsålder vid befordran till underofficerskorpral och underofficerare av 2. och 1.
graden ...................................................,.................................... ................... 14
Underofficerskorprals löneförmåner .............................................................. 15
IV. Tidigare uttalanden och förslag beträffande underofficerskorpralerna.................. 16
Sakkunnigas förslag till ändrad organisation av flottans sjömanskår, avgivet den 23
juli 1904 ......................................................................................................... Ig
Sakkunnigas förslag till ändrad organisation av sjömanskåren, avgivet den 5 oktober 1908 18
Sakkunnigas förslag och betänkande angående befordran till och inom underofficerskåren
vid flottan, avgivet den 20 december 1913 ............................................... 18
Sakkunnigas betänkande och förslag rörande lönereglering för marinens personal, avgivna
den 19 januari 1916 .............................................................................. 19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.
93
Sid.
1912 års sakkunnigas betänkande med förslag dels beträffande skyldighet för marinens
stammanskap att vid viss levnadsålder avgå ur tjänst och dels beträffande höjning
av pensionerna åt sagda manskap, avgivet den 8 juni 1916................................. 22
1917 års sakkunigas för ytterligare granskning av frågan om förhöjning av pensionerna
för marinens stammanskap betänkande............................................................... 22
Marinförvaltningens förslag till provisorisk lönereglering från och med år 1918 av den
5 mars 1917...................................................................................................... ^3
Proposition nr 158 till 1917 års riksdag..................................................................... 23
Sakkunnigas rörande tillfällig löneförbättring från och med år 1918 för viss personal
vid armén och marinen betänkande och förslag................................................... 23
Samtliga underofflcerskorpralers vid flottan, stam, skrivelse den 10 januari 1918 ......... 25
Underofflcerskorpralernas vid Karlskrona kustartilleriregemente skrivelse den 14 november
1917 ......................................................................................................... 27
Departementschefen ................................................................................................ 27
V. Tidigare uttalanden och förslag beträffande pensionering av vissa äldre till underofficerare
ej befordrade underofficerskorpraler och korpraler vid marinen 28
Nuvarande pensioneringsgrunder .............................................................................. 28
1912 års sakkunnigas betänkande med förslag dels beträffande skyldighet för marinens
stammanskap att vid viss levnadsålder avgå ur tjänst och dels beträffande höjning
av pensionerna åt sagda manskap, avgivet den 8 juni 1916................................ 29
Myndigheternas utlåtanden....................................................................................... 81
1917 års sakkunnigas för ytterligare granskning av frågan om förhöjning av pensionerna
för marinens stammanskap betänkande ................................................... 38
Uttalande i stadsrådsprotokollet till propositionen nr 268 till 1917 års riksdag ............ 38
Propositionen nr 268 till 1917 års riksdag.................................................................. 42
Riksdagens skrivelse år 1917 nr 10........................................................................... 44
VI. Utredningar — verkställda med anledning av 1917 års riksdags skrivelse
nr 10 — beträffande överflyttande av vissa ej befordrade underofficerskorpraler
och korpraler till en ny lägre underofficersgrad eller till månadslönarstat,
samt förslag till inrättande av en ny lägre underofficersgrad vid
marinen, benämnd underofficerare av 3. graden ................................<........ 46
Nådigt brev den 6 juli 1917 .................................................................................... 46
Chefens för marinstaben skrivelse den 10 september 1917.......................................... 47
Remiss till marinförvaltningen och chefen för marinstaben den 20 september 1917 47
Marinförvaltningens och chefens för marinstaben utlåtande den 26 januari 1917 ......... 48
Chefens för marinstaben och chefens för kustartilleriet skrivelse den 16 mars 1918...... 53
Sakkunnigas rörande tillfällig löneförbättring från och med år 1918 för viss personal
vid armén och marinen utlåtande den 6 april 1918............................................. 57
Direktionens över flottans pensionskassa utlåtande den 12 april 1918 ........................ 61
Marinförvaltningens yttrande den 15 april 1918 ......................................................... 62
Departementschefen ................................................................................................ 83
94
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.
Sid.
VII. Utredningar — verkställda med anledning av 1917 års riksdagsskrivelse nr 10
— beträffande tilläggspensioner åt visst ännu i tjänst kvarstående, äldre
manskap vid marinen, samt förslag till dylika tilläggspensioner
Ämbetsskrivelse till marinförvaltningen den 6 augusti 1917
Marinförvaltningens skrivelse den 29 september 1917 ..............................
Direktionens över flottans pensionskassa yttrande den 22 oktober 1917......
Statskontorets yttrande den 1 december 1917........................................
Departementschefen ...................................................
Vill. Sammanfattande kostnadsberäkning och hemställan
Kostnadsberäkning........................................................
Hemställan .....................................
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918
883 388 8