Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 348.
•1
Nr 348.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag för
beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor
m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet övpr
jordbruksärenden lör denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att under nionde huvudtiteln anvisa
dels för täckande av jämlikt riksdagens år 1916 givna bemyndigande
förskottsvis bestridda utgifter för beredande av lindring i de mindre
bemedlades levnadsvillkor å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst.......................................................................................... kronor 3,912,650;
dels för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor
i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen
i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder å tilläggsstat för år 1918 ett
förslagsanslag av................................................................. kronor 24,000,000;
dels ock för enahanda ändamål å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av ........................................................................ kronor 8,000,000.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918■ 1 samt. 308 käft. (Nr 348.)
1
2
Kungl Maj.ts nåd. proposition Nr 348.
Utdrag av protokollet över jordbruksår end en, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER.
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:
På grund av väckt motion bemyndigade 1916 års riksdag enligt
skrivelsen nr 254 Kungl. Maj:t att i enlighet med vissa grunder för
beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor genom
reglering av priset å för dem avsedda livsmedel, enligt beslut i varje
särskilt fall av Kungl. Maj:t, på förslag av statens livsmedelskommission
och på villkor av kommunal kontroll i fråga om syftets ernående, använda
och av tillgängliga medel, mot framtida anmälan till ersättande,
förskjuta ett belopp av högst 5 miljoner kronor. Kungörelse angående
statsbidrag för ifrågavarande ändamål utfärdades den 13 oktober 1916.
Den 23 april 1917 anmälde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
frågan om anslag för motsvarande ändamål å 1918 års riksstat.
Han framhöll, att det vore omöjligt att exakt beräkna storleken av det
3
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 348.
statsanslag, som för det ifrågavarande syftet kunde bliva av nöden för
det då instundande konsumtionsåret. Det vore emellertid uppenbart, att
det ekonomiska trycket blivit avsevärt hårdare än under året förut. Det
kunde även antagas, att av olika anledningar kraven på direkta dyrtidsåtgärder
skulle bliva ökade. Villkoren för bidrag från dyrtidsanslaget
borde jämväl göras lindrigare i vissa hänseenden. Alla dessa skäl syntes
tala för att det anslag, som borde begäras, bestämdes till ett väsentligt
hö°re belopp än det föregående. Departementschefen ansåg sig höra
stanna vid ett belopp av 12 miljoner kronor, vilket borde anvisas såsom
förslagsanslag, högst, med rätt för Kungl. Maj:t att därav låta under
år 1917 förskottsvis utanordna erforderligt belopp. I enlighet härmed
avläts till 1917 års riksdag propositionen nr 283, vilken av riksdagen
enligt skrivelsen nr 268 bifölls, dock med den viktiga ändringen att åt
anslaget gavs förslagsanslags natur. __
Den dyr tids verksam het, som kommit att understödjas med bidrag
av sistnämnda anslag, har reglerats genom kungörelser den 8 juni och
9 november 1917. De riktlinjer för verksamhetens bedrivande, som
utstakades, då det första dyrtidsanslaget å 5 miljoner kronor tillkom,
hava även fullföljts vid fördelningen av bidrag ur anslaget å 12 miljoner
kronor. Vissa lättnader för rätten att komma i åtnjutande av statsbidrag
hava dock medgivits de ekonomiskt svagast ställda kommunerna,
varjämte också vissa av utvecklingen påkallade nya verksamhetsuppgifter
inrymts bland de ändamål, för vilka kommunerna berättigats att
erhålla statsbidrag.
Under senare hälften av år 1917 blevo från det av samma ars
riksdag beviljade anslaget anvisade bidrag a tillhopa i runt tal 8 miljoner
”kronor! Folkhushållningskommissionen, inom vilken inrättats en
särskild avdelning för handläggning av ärenden angående dyrtidsanslaget,
meddelade mig i början av innevarande år, att under förra hälften av
år 1918 syntes höra för ändamålet beräknas bidrag å omkring 15 miljoner
kronor. Då dessa belopp tillhopa uppginge till 23 miljoner kronor,
''skulle alltså 11 miljoner kronor utöver auslagsbeloppet erfordras. För
fyllande av denna '' brist och för tillgodoseende av motsvarande behov
under senare halvåret 1918 har uti propositionen nr 2 i punkten 34 under
nionde huvudtiteln beräknats å tilläggsstat för innevarande år ett förslagsanslag
av 18 miljoner kronor.
För enahanda utgifter under år 1919 har i punkten 121 under
nionde huvudtiteln i statsverkspropositionen beräknats ett förslagsanslagav
5 miljoner kronor, dag framhöll, att sadant anslag var föranlett av
önskvärdheten att, därest dylika åtgärder skulle finnas påkallade även
^ Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348:
eftei ingången av år 1919, man icke skulle bliva nödsakad att avbryta
dem vid årsskiftet 1918—1919 av den orsak, att medel ej funnes anvisade
för ändamålet.
Folkhushålluingskommissionen har nu i skrivelse den 10 april 1918
gjort framställning om anvisande av statsanslag för nu ifrågavarande
ändamål å 1918 års tilläggsstat samt å 1919 års riksstat. Kommissionen
bär därvid anfört följande:
^Till belysning av den statsunderstödda dyrtidsverksamhetens hittillsvarande
omfattning och resultat meddelas här nedan några kortfattade uppgifter. Följande
beteckningar komma därvid att användas beträffande de perioder, varunder verksamheten
ägt rum:
Första perioden för tiden V12 1916—30,/(. 1917.
Andra » » » i/7 1917—31/j2 1917.
Tredje » » » 7, 1918—30/e 1918.
Den statsunderstödda dyrtidsverksamhet, som under första perioden pågick
mom landets kommuner, hade en jämförelsevis ringa omfattning, men allt efter som
fcristidstorhållandena i landet försvårat de mindre bemedlades villkor, har verksameten
vuxit i betydelse och omfattning. Dessa förhållanden avspegla sig även i de
siffror, som angiva dyrtidsverksamhetens gestaltning sedan år 1916. Under första
perioden erliöllo 785 landskommuner, 28 köpingar och 98 städer bidrag ur dyrtidsanslaget,
eller tillhopa 911 kommuner, å ett sammanlagt belopp av 4,400,003 kronor
47 ore. Den närmare fördelningen utav anslagen under ifrågavarande period framf.
rnr , efterföljande bilaga 1. Under andra perioden beviljades dyrtidsanslag åt
l,80o landskommuner 33 köpingar och 102 städer, eller tillhopa 1,940 kommuner,
ett sammänlagt belopp av 7,635,341 kronor 53 öre. Den närmare fördelningen
utav ifrågavarande belopp framgår utav bilaga 2. Beträffande den nu löpande tredje
perioden kunna slutsiffrorna givetvis ännu icke exakt angivas, men intill den 22
mars 1918 hade Kungl. Maj:t på folkhushållningskommissionens förslag beviljat dyrtidsanslag
åt sammanlagt 1,607 landskommuner, 28 köpingar och 102 städer, eller
tiUhopa 1,737 kommuner å ett belopp av inalles 9,273,344 kronor 5 öre. Beträffande
iördelningen hänvisas till bilaga 3. Att tredje periodens siffra med avseende på
antalet sökande kommuner understiger den närmast föregående periodens beror på
att andra periodens uppgift avser antalet sökandekommuner vid anslagsfördelningens
slut, under det att tredje periodens siffror hänföra sig till anslagsperiodens början.
Dessutom hava dyrtidsanslag på grund av särskilda omständigheter även tillerkänts
ar betsstyrelsen för Krokåns vattenreglering samt några utav landets länshiälpkommittéer,
nämligen Göteborgs och Bohus läns, Blekinge och Hallands läns komS11111111
ailr a v ^m tilldelade anslag under alla tre perioderna belöper sig till
173,000 kronor. Inalles skulle alltså hitintills ett belopp av 21,481,689 kronor 5
öre hava av statsmedel beviljats kommuner och länshjälpkommittéer till dyrtidshndrande
åtgärder för de mindre bemedlade inom rikets olika kommuner.
Under det att städerna så gott som utan undantag begagnat sig utav statens
hjalp, hava ett avsevärt antal landskommuner underlåtit att utnyttja de möjligheter,
som erbjuda sig till erhållande av statsbidrag för dyrtidsverksamhet. Köpingarna
hava däremot i rätt stor utsträckning använt sig utav dyrtidsanslaget. Det relativt
5
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 348.
svaga intresse, varmed landskommunerna från början omfattade den här ifrågavarande
verksamheten, har emellertid under utvecklingens gång betydligt stegrats,
så att numera ungefär 66 procent utav rikets samtliga landskommuner utöva statsunderstödd
dyrtidsverksamhet. Att landskommunerna icke i ännu större utsträckning
anlitat anslaget, torde nog bero på att dyrtiden inom somliga delar av landet
icke tryckt landskommunernas mindre välsituerade invånare lika svårt som motsvarande
befolkningskategorier i städerna. Men härjämte synes det otvivelaktigt,
att kravet på penningtillskott från kommunernas sida för rätten att åtnjuta statsbidrag
avskräckt åtskilliga landskommuner. Till belysande härav kan anföras, att
av 222 utav landets landskommuner, som enligt statistiken år 1914 hade en kommunalskatt
å 10 kronor och därutöver, 76 procent icke sökt något bidrag ur
5-miljonersanslaget. Under andra perioden, då villkoren lättades för kommuner i
svår ekonomisk ställning, ökades genast antalet framställningar ifrån dessa hårt
beskattade kommuner, så att endast 25 procent av desamma underläto att ingiva
framställningar — en procentsiffra, som under den nu löpande tredje anslagsperioden
bibehållit sig.
Uppoffringen från kommunernas sida har vuxit frän första perioden, sålunda
uppgick summan utav kommunernas egna anslag under de olika perioderna till följande
belopp:
-------- - '' |
l:a perioden |
| 2:a perioden : 3:e perioden |
(Prel. siffror) j |
kr. |
kr. j kr. |
summa |
|
Landskommuner ............. ......... |
1,108,309.7:1 |
2,005,446.08 | 1,817,452.32 |
1 l 4,931,178.13 |
Köpingar ............................... |
18,175.— |
103,283.— i 86,466.05 |
207,924.6 5 |
2,118,885.50 |
3,526,333.05 j 3,372,468.94 |
9,017,688.39 |
|
Summa |
3,245,570.23 |
5,635,063.03 : 5,276,387.91 |
14,156,791.17 |
Dessutom har från enskilda givare under de olika perioderna sammanlagt ett
belopp av 1,505,909 kronor ställts till kommunernas förfogande, varigenom dessa
satts i tillfälle att öka effekten utav sina dyrtidslindrande åtgärder. Av gåvobeloppen
härstamma de största summorna ifrån givare inom Göteborgs och Hälsingborgs
städer. Från kommunerna och enskildas sida hava alltså sammanlagt tills kjutits
15 662,700 kronor för att lindra de svagast ställdas läge. Då staten, såsom ovan
sagts, för sin del hitintills bidragit med 21,481,689 kronor 5 öre, skulle följaktligen
inalles ett belopp av 37,144,389 kronor 5 öre stått till förfogande för de mindre
bemedlade under den tid av inemot 11/.> år, som dyrtids verksamheten hitintills pågått.
Kommun, som ifrågasätter statsbidrag för sin dyrtidsverksamhet, har att för
ändamålet insända plan över de beräknade kostnaderna för realiserandet utav sina
avsikter. Av dessa planer framgår, huru kommunerna tänkt gestalta sin dyrtidsverksamhet.
Då emellertid de angivna beloppen i rätt väsentlig mån blivit beskurna,
kunna siffrorna här nedan beträffande de olika varugruppernas i kostnadsplanerna
fördelning endast giva en föreställning om de tänkta kostnaderna för verksamheten,
under det att de faktiskt havda utgifterna framgå ur de slutredovisningar, som för
6
kuncjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.
varje anslagsperiod skola ingivas till folkhushållningskommissionen, innan statsbidraget
utbetalas. I närslutna bilaga 4 lämnas en översikt över slutsummorna för
kostnadsplanerna beträffande de olika varugrupperna. Densamma giver vid handen,
att de väsentligaste utgifterna falla på rabattering utav livsmedel, varjämte även
utgifterna för beklädnad sartiklar och bränsle uppnått avsevärda belopp i kommunernas
kostnadsbei äkningar. Hela den statsunderstödda verksamheten har av kommunerna
själva beräknats att under de tre anslagsperioderna uppgå till inemot 40 miljoner
kronor, ehuru, såsom nyss antyddes, de faktiska utgifterna dock icke kommit att
helt svara mot de beräknade summorna.
Beträffande den inom kommunerna bedrivna allmänna bespisningsverksamheten
må påpekas, att densamma huvudsakligen varit förlagd till stadssamhällena. Dylik
verksamhet förekom under första perioden, eller rättare sagt i slutet av första
perioden, allenast inom 4 landskommuner eller köpingar samt i 17 städer. Under
andra perioden bedrevs allmän bespisning i 40 landskommuner och köpingar samt
i 40 städer, och under tredje perioden hade verksamhetens omfattning sjunkit i
landskommunerna och köpingarna, så att densamma allenast redovisats försiggå på
24 dylika orter, under det att den allmänna bespisningen synbarligen vuxit i betydelse
i städerna och därstädes uppgivits skola äga rum på 44 orter.
Dyrtidshjälpens effektivitet framgår bland annat därav, att medeltalen per
invånare beträffande tilldelade statsbidrag äro mycket låga. Under första anslagsperioden
utgjorde medeltalet per individ vid fördelning utav statsanslaget på de "av
rikets städer, landskommuner och köpingar, som erhållit dyrtidsanslag, 1 krona 48
öre (preliminär uppgift), under andra perioden utgjorde siffran 1 krona 53 öre (preliminär
uppgift). För den nu löpande tredje anslagsperioden kan medeltalet per
individ icke uppgivas.
Då samtliga berättelser för andra anslagsperioden ännu icke inkommit eller
hunnit slutgiltigt granskas, kunna icke några exakta uppgifter lämnas beträffande
dyrtidshjälpens inverkan på de olika skikten utav kommunernas ekonomiskt svagt
ställda samhällsmedlemmar, men de upplysningar, som stå att vinna ur det tillgängliga
materialet, giva en ungefärlig föreställning om huru verksamheten kommit
att gestalta sig så att säga inifrån. I princip skulle dyrtidshjälp beredas alla mindre
bemedlade, som kännbart drabbats av dyrtiden, oavsett samhällsställning och inkomstläge,
men i praktiken bär det naturligen blivit nödvändigt att så gott som uteslutande
inskränka verksamheten att omfatta de ekonomiskt allra mest beträngda
inom kommunerna. Under det att man i städerna oftast fixerat bestämda inkomstgränser
för rätten att åtnjuta dyrtidsanslag, vilka inkomstgränser dock rätt betydligt
varierat och endast i några få undantagsfall överstigit 2,000 kronor, har man däremot
på landsbygden i ungefär halva antalet kommuner ansett sig icke böra fastställa
någon dylik gräns.
För att »utdryga» anslaget har man inom kommunerna på folkhushållningskommissionens
hemställan begagnat sig av rabattkort, rabattmärken, anvisningar
och dylikt. Av 1,000 landskommuner hava omkring 530 tillämpat principen
om tillhandahållande av varor mot viss nedsättning å utförsäljningspriset. Konsumenterna
hava alltså själva fått tillskjuta en viss del av resp. varas pris, varefter
kommunen iklätt sig ansvaret för återstoden. Gratisutdelning utav varor har förekommit
i 198 fall på 1,000, och i 238 fall av 1,000 har man begagnat sig av en
mellanform, så att såväl gratisutdelning som rabattering använts. Nedsättningen A
7
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.
de olika varuslagen bär rätt väsentligt varierat, men torde rabatteringen i genom
-
snitt hava uppgått till imgefär följande belopp:
fläsk ....................... 40 å 65 öre per kg. skodon 5 å 9 kronor per par
kött................................ 50 » » » skolagning .......2 » 2.5 o » » »
sill ........................... 25 å 50 » » » strumpor............ 1 » 2 » » »
mjöl och bröd........ 10 » 20 » » » furuved ............ 6 » 10 » » famn
mjölk....................... 5 » 10 » » lit. björkved .................. 10 » » »
potatis .................... 5 » 10 » » kg. karbidlampor cirka.. 5 » » lampa
karbid cirka .................... 30 öre per kg.
Då priset på flera av ovannämnda artiklar befunnit sig i oavbrutet stigande,
ligger i öppen dag, att den rabatt å varupriset, som sålunda beviljats de mindre
bemedlade, varit synnerligen anspråkslös.
En av folkhusbållningskommissionen företagen bearbetning utav omkring
1,780 berättelser över dyrtidsverksamhetens gestaltning i såväl landskommuner som
städer under aiidra perioden (senare halvåret 1917) visar, dels att anslag lämnats till
384,559 hushåll med 1,359,571 personer (approximativ siffra), dels att det genomsnittliga
värdet utav lämnade bidrag ur dyrtidsandaget (i form av robot''kuponger och
dylikt) utgjort 25 kronor per hushåll och halvår. Minimibeloppet stannar vid ungefär
3 kronor. Ett maximibelopp, varierande mellan 6 och 25 kronor, har utdelats i
954 kommuner och rabattkuponger till ett minimivärde, varierande mellan 1 och 6
kronor, hava kommit till användning inom 1,371 kommuner. Endast i 192 kommuner
har maximivärdet rört sig mellan 50—150 kronor, och allenast i 6 kommuner
har värdet utav dyrtidshjälpen stigit till 150 — 200 kronor. Det kan slutligen
tilläggas, att den statsunderstödda dyrtidshjälpen i 263 kommuner icke stigit till
ett större belopp än 1 — 6 kronor. Även dessa siffror vittna oförtydbart om att
den hjälp, som dyrtidsanslaget hitintills kunnat bereda de mindre bemedlade, varit
synnerligen blygsam.
Om behovet av hjälp åt samhällets ekonomiskt svagast ställda medlemmar
för ett år sedan motiverade ett fortsättande utav den under år 1916 påbörjade dyrtidslindrande
verksamheten, synes givetvis än starkare skäl numera tala för ett
fortgående på den inslagna vägen. Även om dyrtidsanslaget icke kunnat bringa
en så effektiv hjälp, som förhållandena krävt, bär detsamma likväl enligt uttalanden
från kommunerna varit såväl dessa som de mindre bemedlade till stort gagn, vadan
ett upphörande av verksamheten utan motsvarande kompensation säkerligen skulle
leda till beklagliga följder för stora grupper utav samhällsmedlemmar ute i landet.
Men ett fortsättande utav verksamheten efter den begränsade omfattning, som densamma
under de Denne första perioderna erhållit, torde näppeligen vara tillfyllest,
då såväl behovet utav verksamhetsuppgifternas utvidgning som också dyrtidens allt
hårdare påfrestningar för såväl kommunerna som för den ekonomiskt mindre bärkraftiga
delen av vårt lands befolkning göra behovet utav ökat bistånd från statens
sida till en ofrånkomlig nödvändighet.
Det ekonomiska nödläge, varuti kristiden försatt de mindre bemedlade befolkningslagren,
måste nämligen leda till att anspråken på större bidrag från dessa
folkgruppers sida till de kommunala dyrtidsnämnderna under framtiden komma att
avsevärt stegras, i synnerhet som numera priset på nästan alla slags livsförnöden
-
s Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.
heter successivt gatt i höjden, samtidigt med att minskningen i varutillgången och
brödransonernas knapphet hänvisat även de mindre bemedlade att konsumera varor,
som betinga högre pris än vad dessa befolkningsgruppers ekonomiska ställning tilllater
dem att betala. Aven torde böra beaktas, att den allmänna prisstegringen
icke uppväges av motsvarande löneförmåner liksom också att arbetslösheten på
många orter försämrat de mindre bemedlades betalningsförmåga.
Den ökning utav dyrtidsverksamhetens utgifter, som sålunda framväxer ur
de givna forhållandena, betingas till en början därav att staten för framtiden icke
gärna kan undandragna sig att lämna bidrag för vissa ändamål, som hitintills icke
understötta_ av staten. Sålunda torde det vara önskvärt, att, såsom hittills endast
undantagsvis förekommit, bidrag även lämnas till täckande av någon del av kommunernas
kostnader för anläggningar av centralkök. Jämväl till bestridande av
utgifter för dyrtidsanslagets förvaltning borde skattetyngda, mindre kommuner i
framtiden fa använda någon mindre del av dem beviljade anslag. Det kan ifrä"asattas,
om staten icke i trängande fall men med iakttagande av den största förslktighet
bör ikläda sig någon del utav de betydligt stegrade utgifter, som städerna
och åtskilliga större landskommuner tvingats att påtaga sig för upprätthållande av
barnkrubbor och barnhem för fattiga barn i åldern 2-7 år. Även torde svårigheterna
att vidmakthålla de filantropiska företagen i kommunerna nödsaka staten
a a in? kommunerna rätt att få disponera någon del utav dyrtidsanslaget till
understödjande av dessa företags under dessa tider synnerliga viktiga arbete för
att sätta desamma i stånd att uppehålla verksamheten i dess tidigare utsträckning
eller att utvigda densamma. Undantagsvis torde också i framtiden icke-kommunala
organ såsom t. ex. länshjälpkommittéerna böra under vissa förutsättningar medgivas
rätt att erhålla statsbidrag i och för bedrivande av dyrtidslindrande verksamet.
Da nya behov esomoftast yppa sig under verksamhetsperioderna, vilka icke
kunna förutses vid fastställandet utav dyrtidsanslagets ändamål, synes det folkhushållmngskommissionen
lämpligt, att jämväl utvidgningar av dyrtidsanslagets uppgilter
måtte kunna genomföras efter prövning i varje särskilt fall av Kungl. Makt.
,, Däremot synas bärande skäl tala för att staten lämnar utan avseende en del
framförda krav på bidrag för åtskilliga nya ändamål, som hittills icke alls eller
endast i ytterst begränsad omfattning tillgodosetts av dyrtidsanslaget. Sålunda torde
alltjamt endast vissa störa konsumtionsartiklar böra få prislindras genom bidrag ur
dyrtidsanslaget men icke diverse mindre om ock nödiga förbrukningsartiklar, såsom
tvättmedel, bohag, medicin och dylikt, och ej heller sådana för produktion avsedda
nyttigheter såsom sättpotatis, utsäde, smågrisar, näringsidkares redskap och dylikt.
De åtgärder från det allmännas sida, som erfordras med avseende på utsädesfrågan
hava dessutom redan beaktats i Kung]. Maj:ts proposition nr 200 till innevarande
rs riksdag, vari hemställts om anslag till lån åt hushållningssällskap för anskaffande
och tillhandahallande av förädlade utsäden av vissa sädesslag ävensom av utsädespotatis.
Fortfarande torde även förbudet mot utlämnande av kontanta bidrag böra
uppratthallas men med bibehållande av hittills gällande dispensregler.
si n UJöv!r df kostnader, som tillgodoseendet av ovan angivna ändamål och krav
påkalla, torde staten aven böra räkna med växande anspråk på bidrag från flertalet
av de större kommunerna, liksom det även kan förväntas, att antalet hjälpsökande
kommuner kommer att ökas under de närmast inträffande anslagsperioderna. En
9
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 346.
del av de svenska landskommunernas redan förut ofta svåra ekonomiska läge har
nämligen under kristidens inverkan blivit avsevärt försämrat. Kristiden hai icke
blott genomgående medfört ökade fattigvårdskostnader - åtminstone för de flesta
kommuner av industrisamhällens struktur — utan kommunerna hava även åsamkats
dryga utgifter för genomförandet utav kristidens olika regleringsuppgiftei. Aven
arbetslöshetens följder hava tungt drabbat åtskilliga kommuner, varjämte den kommunala
budgetens normala utgiftsposter stegrats över lag. Riktigheten harav bestyrkes
utav de uppgifter angående kommunernas sociala och ekonomiska förhållanden,
som bifogats de till Konungen insända ansökningarna om statsbidrag, vilka underkastats
behandling av folkhushållningskommissionen. Till belysande utav de svenska
landskommunernas synnerligen besvärande kommunala skattetunga kunna anföras
följande siffror, som hänföra sig till en undersökning av 1,-86 landskommuner.
Det visar sig härvid, att kommunalskatten under åren 1913—-191b minskades
i 393 kommuner och höll sig vid status quo i 387 kommuner (tillhopa 780 kommuner),
medan under åren 1916—1918 samma förhållande allenast berörde tillhopa
452 kommuner (minskad skatt i 149 kommuner, status quo i 303). Däremot okades
kommunalskatten under åren 1913—1916 med belopp, växlande från 50 ore ti
kronor per bevillningskrona, i 766 kommuner, under det att motsvarande stegringar
under åren 1916—1918 kunna antecknas för 993 kommuner. En ökning i den kommunala
skattebördan med över 5 kronor per bevillningskrona redovisades under åren
1913-1916 för 37 kommuner, men under åren 1916—1918 for 141 kommuner.
Särskilt tung synes denna skatteökning hava varit för ett stort antal kommuner i
Gottlands, Blekinge, Malmöhus, Skaraborgs och Västerbottens län, aven om för vissa
kommuner inom dessa län status quo-ställningen eller undantagsvis någon minskning
i skattebördan kunnat påvisas. Inom exempelvis Alvsborgs och Bohus lan kunna
såväl stora skatteminskningar antecknas för somliga kommuner som oerhorda stegringar
för andra.
Därest kommunerna skola kunna möta den kommande tidens välmotiverade
anspråk på hjälp för de mindre bemedlade, synes det alltså uppenbart, att kommunerna
böra utrustas med betydligt större anslag än vad som hittills kunnat lamnas
dem av staten, liksom att staten också samtidigt måste taga hänsyn till svårigheterna
för kommunerna att själva nämnvärt öka sina egna bidrag. ivä
synas härvid möjliga att beträda och bägge torde också böra betradas. Den ena: att
medgiva kommunerna rätt att erhålla större statsbidrag än hittills på grundvalen utav
de egna anslagen, förslagsvis ända intill 4 gånger det egna bidraget. Men därjämte
lärer staten även böra ställa ett visst grundIn drag till varje kommuns förfogande,
vilket grundbidrag skulle komma kommunerna tillgodo utan skyldighet för desamma
att behöva tillskjuta eget motsvarande bidrag. I sammanhang härmed torde hora
tagas under omprövning, huruvida rätten att utöver grundbidraget erhålla dyitiusanslag
bolde kringskäras för burgnare kommuner. .
Folkhushållningskommissionen vill i detta sammanhang erinra om att (len
statsunderstödda dyrtidsverksamheten i våra grannländer erhållit en mycket mera
betydande omfattning än i Sverige. For tiden /, 1.117 —■ /, 1918 både den mot
svarande verksamheten i Danmark krävt utgifter å 41 /, miljoner kronor, varav
statens andel utgjorde 27 a/.. miljoner kronor. Den danska staten bidrager nämligen
med */., av
L 11 L>S—, DIUb t. I In iinijum i ni v v . # . • • i
kommunernas redovisade totalkostnader intill ett maximibelopp av
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 368 höft. (Nr 318.)
2
10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.
27 kronor per individ. Det danska statsbidraget för dyrtidslindrande åtgärder åt
de mindre bemedlade har alltså utgjort cirka 7 kronor per individ räknat, under det
att svenska staten under samma tid utgivit cirka 3 kronor 50 öre per individ för
samma ändamål.
I Norge har stortinget för budgetåret 1917—1918 anvisat 40 miljoner kronor
för det syfte, som dyrtidsanslaget i Sverige bär att främja. I Norge beräknas anslaget
i sin helhet komma att tagas i anspråk. I Holland hava det allmännas utgifter
för dyrtidslindrande åtgärder stadigt ökats. Enligt vad folkhushållningskommissionen
inhämtat lära desamma under det senaste året hava uppgått till 260 miljoner
gulden (1 gulden 1 krona 50 öre), varav fallit på statens del och
pa kommunerna.
Att grannländernas verksamhet blivit kraftigare och praktiskt taget nått de
mindre bemedlade inom alla kommuner, sammanhänger såväl med att anslagen varit
väsentligt större som också med de betydligt frikostigare villkor, som varit förbundna
med rätten att få åtnjuta statsbidrag. Det i Norge praktiserade systemet
med grundbidrag åt kommunerna har härvid erbjudit dessa en värdefall hjälp.
T Norge utgjorde ifrågavarande bidrag först 2 kronor per år och invånare i kommunerna,
men har detsamma sedan höjts till 5 kronor per år och invånare. Dessutom
åtnjuta kommunerna ytterligare statsbidrag på grundvalen av egna bidrag,
dock så att staten inalles icke utbetalar mer än högst 15 kronor per invånare åt
kommunerna.
Det synes folkhushållningskommissionen som om ett modifierat tillämpande av
den häi'' ovan relaterade principen om grundbidrag även borde beaktas av vårt land.
Endast härigenom synes det bliva möjligt att få igång eri hjälpverksamhet inom
alla landets kommuner. Detta senare måste trots därmed förbundna ekonomiska
konsekvenser anses önskvärt, dä det för närvarande säkerligen inom varje kommun
tinnes ett större eller mindre antal personer, som synnerligen kännbart pressas av
dyrtiden, utan att någon hjälp bringas dem på grund av kommunernas oföretagsamhet
eller svaga ekonomiska läge. Något tvång för kommunerna att behöva mottaga
grundbidraget skulle självfallet icke stadfästas, men val skulle möjlighet erbjudas
kommunerna att på dylik väg utrustas med ekonomiska resurser. till avhjälpande
av nöden bland de stora kategorier utav samhällsmedlemmar, som hitintills aldrig
behövt anropa det allmänna om hjälp eller velat taga emot bidrag från fattigvården,
men som för närvarande befinna sig i ett ekonomiskt synnerligen prekärt
läge. För Sveriges del torde det, i anseende till arten av de bestämmelser om rätt
att erhålla statsbidrag, som gällt hittills, vara tillräckligt att fixera grundbidraget
till 2 kronor per år och invånare i vårte kommun. Totalkostnaden för realiserandet
av förslaget om grundbidrag skulle då komma att uppgå till cirka 12 miljoner
kronor för helt är räknat. Kommunerna skulle följaktligen kunna erhålla dels ett
grundbidrag utan att för tillgodonjutande av detsamma behöva tillskjuta egna medel,
dels också såsom hittills, på grundvalen av kommunala, respektive enskilda givares,
tillskott, visst statsbidrag, avvägt efter ungefär samma principer, som följts under
de tre första anslagsperioderna. Som allmänt villkor torde böra fasthållas kravet
på skyldighet för kommunerna att till ansökningarna om statsbidrag foga beräkningar
över den planerade verksamhetens kostnader.
Storleken av det statsanslag, som i anslutning till vad i det föregående utvecklats,
skulle ifrågakomma för dyrtidslindrande verksamhet under år 4918, lärer
11
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.
icke kunna exakt uppgivas, men bör detsammas storlek ungefärligen framgå av följande
sammanställning:
1) intill den 22 mars 1918 beviljade statsbidrag, perioden
Y,—3% 1918 (åt såväl kommuner som icke-kommunala
organ) ................................................................................ kronor 9,357,344: o5
2) beräknade ytterligare statsbidrag perioden 1918 » 1,142,655: 95
3) beräknade statsbidrag perioden V7 — aiA-> 1918:
a) grundbidrag å 1 krona per halvår (= hälften av 2
kronor per år) ............................................................ » 6,000,000: —
b) i vanlig ordning beviljade statsbidrag ....................... » 10,000,000: —
Summa kronor 26,500,000: —.
Av förslagsanslaget å 12 miljoner kronor, som avsetts att täcka dyrtidsverksamheten
såväl under senare halvåret 1917 som också under år 1918, hava
kommunerna för verksamheten beträffande andra anslagsperioden (senare halvåret
1917) tillerkänts anslag å 7,635,000 kronor (varav icke allt blivit av kommunerna
utnyttjat), samt länshjälpkommittéerna m. fl. omkring 48,000 kronor. Av sagda
anslag resterar följaktligen till tredje och fjärde periodens verksamhet, eller till
dyrtidslindrande åtgärder under förra och senare halvåren 1918, ett belopp av
4,317,000 kronor. För bedrivande av dyrtidsverksamhet i ovan beräknad omfattning
under år 1918 skulle sålunda för år 1918 ytterligare erfordras ett anslag å
cirka 22,183,000 kronor, en summa, som lämpligen torde böra fixeras till 23 miljoner
kronor i anseende till omöjligheten att på förhand kunna överblicka kommunernas
krav och behov.
Kostnaderna för fortsättande av verksamheten under form halvåret 1919 efter
de riktlinjer, som i det föregående uppdragits, kunna självfallet för närvarande icke
angivas, men torde för ändamålet krävas ett statsanslag å förslagsvis 16 miljoner
kronor, vilket belopp erhålles genom en sammanställning av följande siffror:
1) grundbidraget av 1 krona (hälften av 2 kr. per år) kronor 6,000,000: —
2) i vanlig ordning beviljade anslag........................................ » 10,000,000: —
Summa kronor 16,000.000: —.»
De i kommissionens skrivelse om förmälda bilagorna torde böra
såsom bilagor fogas vid detta protokoll.
Därefter har folkhushållningskommissionen i en till mig ingiven
P. M. av den 17 april 1918 anmält, att det kommit till kommissionens
kännedom, att betydligt större anslagskrav vore för ytterligare dyrtidsåtgärder
under första halvåret 1918 att förvänta, än kommittén beräknat.
Ensamt från de tre städerna Stockholm, Malmö och Hälsingborg kunde
dessa ytterligare krav nu beräknas till omkring 1,250,000 kronor. Den
i kommissionens föregående skrivelse upptagna summan av 1,142,655
12 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 348.
kronor 95 öre för ytterligare statsbidrag under sagda period komme
därför att visa sig för låg samt borde höjas med eu miljon kronor,
till följd varav även hela det behövliga nya anslaget för år 1918 borde
undergå motsvarande höjning till 24 miljoner kronor.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av folkhushållningskommissionen med
skrivelse den 16 april 1918 överlämnad framställning har Stockholms
stads livsmedelsnämnd anhållit, att vissa av nämndens arbetsutskott i en
bifogad skrift gjorda uttalanden måtte vinna vederbörligt beaktande.
Arbetsutskottets skrift utmynnar i hemställan, att därest jämväl
för år 1919 komme att beviljas anslag för lindring i de mindre bemedlades
levnadsvillkor, i bestämmelserna för användningen av detta anslag
måtte dels särskilt framhållas vikten av att bidrag lämnades till beviljande
av utsträckt rabatt på färdigbigad mat och för anordnande av
bespisning för barn på ett lägre åldersstadium än skolålderns, dels ock
intagas föreskrifter därom, att bidrag måtte lämuas till redan före kristiden
anordnade barubespisningar, för tillhandahållande åt mindre bemedlade
hushåll av för konservering behövliga kärl samt till inackorderingsbidrag
för studerande ungdom från mindre bemedlade hem. Tillika
har arbetsutskottet föreslagit, att de sålunda ifrågasatta ändringarna i
och tilläggen till bestämmelserna angående dyrtidsanslaget måtte komma
till tillämpning snarast ske kunde redan under innevarande år i fråga
om användningen av det för detta år anvisade anslaget.
Folkhushållningskommissionen har med anledning härav yttrat, att
kommissionen redan i sin ovanintagna skrivelse uppmärksammat de särskilda
önskemål, som från olika håll framförts beträffande anordnandet
utav den framtida dyrtidsverksamheten, och att alltså även de nu från
Stockholms stad anförda synpunkter, som av kommissionen ansetts förtjänta
att beaktas, innefattades i kommissionens sagda skrivelse.
Därjämte hava i särskilda skrifter rektorer och föreståndarinnor
för vissa högre lärarinneseminarier och andra seminarier i Stockholm
och Göteborg anhållit, att åtgärder måete vidtagas för att ett eventuellt
dyrtidsanslag för år 1919 måtte kunna få användas även till stipendier
till vid seminarier studerande obemedlad ungdom såsom bidrag till utgifter
för inackordering.
I yttrande häröver den 16 april 1918 har folkhushållningskommissionen
anfört, att, ehuru ramen för dyrtidsverksamhetens uppgifter
under utvecklingens gång blivit vidgad, hade verksamheten dock icke
överskridit de gränser, som betingades utav anslagets särskilda natur
13
Kun yl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348.
att företrädesvis lämna kommunerna hjälp till förbilligande utav vissa
konsumtionsartiklar åt av kristiden hårt drabbade mindre bemedlade
familjeförsörjare och deras närmaste. Ett upptagande utav eu sådan
verksamhetsgren, som av sökandena ifrågasattes, skulle emellertid le a
verksamheten över på nya och för densamma hittills alldeles främmande
banor, vartill även komme, att ett utlämnande av bidrag ur dyrtidsanslaget
åt eu grupp utav skolor sannolikt även maste fora till liknande
medgivanden åt andra läroverk och utbildnmgsanstalter. De
ekonomiska konsekvenserna härav läte sig dessutom icke överblickas
utan en ingående utredning. Det syntes fördenskull folkhiishallningskommissionen,
som om de i och för sig behjärtansvarda framställningarna
berörde spörsmål, vilka icke borde sammankopplas med dyrtidsanslagets
uppgifter, utan i stället hänskjutas till de statsmyn lgheter,
som hade att taga sig an undervisningsanstalternas särskilda
önskemål och behov.
Den hjälp i dyrtidens svårigheter, som kunnat beredas de mindre be- Dep^^nts‘
medlade i samhället genom de anslagsmedel, 1916 och 1917 års riksdagar
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för ändarna et, samt de bidrag
från kommunerna, vilka krävts för statsbidrags erhållande, har förvisso
varit till stort gagn. Om än i början statsanslaget blev mindre anlitat
— o-ivetvis beroende på att inom ett stort antal kommuner dyrtidens
tryck då ännu ej hunnit göra sig gällande med någon större styrka —
hava, som redogörelsen visar, allt flera kommuner sokt och erhållit dylikt
bidrag och beloppens storlek har även stadigt vuxit. Jag haller
före att den genom dyrtidsanslaget beredda vägen att bispringa de
mest behövande äger stora företräden i jämförelse med åtskilliga andra
åtgärder, som vidtagits för lindring i dyrtidens tryck. Dyrtidshj alpen
medför icke risk för att produktionen skall röna någon ofördelaktig inverkan
därav. Och den kommer just dem till godo, som mest behova
Jao- ^iyser därför icke någon tvekan att tillstyrka fortsättande av
nu ifrågavarande statsverksamhet i väsentligen utvidgad [orm. basom
av kommissionens redogörelse framgår, måste nämligen den hittillsvarande
dyrtidshj alpen i vårt land betecknas såsom ganska blygsam, hor hela aret
1917 har det av Kungl. Maj:t anvisade beloppet uppgått till något ovei
12 miljoner kronor eller föga över 2 kronor på varje invånare i ri ce .
Om kommunernas bidrag under samma tid, omkring 9 miljoner kronor
medräknas, blir beloppet omkring 3 kronor 50 öre per invånare. Det
genomsnittliga värdet av lämnade bidrag ur dyrtidsanslaget i form av
11
Kungl. Mayts nåd. proposition Nr S4H.
rabattkuponger och dylikt beräknas av folkhushållningskommissionen
hava under senare hälften av år 1917 utgjort 25 kronor per hushåll
och halvar varvid medräknats endast det antal hushåll, som verkligen
åtnjutit bidrag i någon form. Under det nu innevarande halvåret hava
bidragen från staten redan betydligt överstigit vad som anvisades under
senare , halvaret 1917 och enligt folkhushållningskommissionens senaste
beräkning anses de komma att uppgå till omkring 11V2 miljoner kronor,
hm sådan ökning ar helt naturlig i betraktande av att dyrtidssvårigheterna
allt]amf stegrats. Emellertid torde det nu vara nödvändigt ej
blott att oka anslaget utan även att ändra grunderna för tilldelning av
bidrag tran detsamma i syfte att möjliggöra större och effektivare dyr
-
daS Vl11 således bil en början uttala min anslutning till vad folkhushallmngskommissionen
anfört angående lämpligheten av att utsträcka
statsbidragsverksamheten till vissa ändamål, som hittills icke understötts
av staten. Vad härvid beträffar de av kommissionen omnämnda kostnaderna
toi anläggning av centralkök, vill jag erinra, att Kungl. Maj:t den 19
april 191» alltså efter avlåtandet av kommissionens ovannämnda skrivelse
beviljat ett belopp för bestridande av vissa kostnader vid en
dyhk anläggning i Karlskrona, och att bidrag för dylikt ändamål torde
hora bevdjas aven for andra orter, särskilt där mer omfattande arbetslöshet
eller eljest svårare förhållanden i försörjningsavseende förefinnas
Ansökningar om sådant bidrag hava redan inkommit från flera kommuner.
Jag vill vidare särskilt framhålla önskvärdheten av att, såsom
kommissionen förordat, utvidgningar av dyrtidsanslagets uppgifter må
kunna genomforas efter prövning i varje särskilt fäll av Kungl. Mai''t
Da nämligen, såsom erfarenheten visat, förhållandena kunna ganska
hastigt vaxla samt nya behov av hjälp kunna yppa sig och nya utvägar
erbjuda sig för hjälpens lämnande, bör man icke av alltför mycket inskränkande
bestämmelser vara förhindrad att gripa in medelst anvisande
av medel för dylika ändamål.
För att sätta kommunerna i stånd att på ett mera effektivt sätt
mota behoven av hjälp för de mindre bemedlade har folkhushållningsomnnssmnen
ansett, att stulen borde lämna betydligt större anslag än
hittills och samtidigt mildra kraven på kommunernas egna tillskott,
sålunda ifragasättes, att åt kommunerna medgiva rätt att erhålla statsbidrag
anda till fyra gånger det egna bidraget samt att staten därjamte
skall stalla ett visst grundbidrag av 2 kronor per invånare för
neit ar raknat till varje kornmuns förfogande, utan skyldighet för den
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 348. 1>>
samma att tillskjuta eget motsvarande bidrag. Jag tillstyrker kommissionens
förslag i avseende å grundbidraget, dock att sådant bidrag icke
må utgå, där kommunen finnes vara i synnerligen goda ekonomiska
omständigheter och den kommunala beskattningen jämförelsevis obetydlig.
Beträffande anslag utöver grundbidraget håller jag före, att de nuvarande
bestämmelserna angående tillskott från kommunerna böra bibehållas.
Som villkor för statsbidrag bör fasthållas kravet på skyldighet för kommunen
att vid ansökning foga en beräkning över den planerade verksamheten
och därmed förenade kostnader.
De förändringar i grunderna för statsbidraget, vilka jag nu tillstyrkt,
torde icke kunna vinna tillämpning tidigare än från och med
den 1 juli 1918. Intill dess torde de nuvarande reglerna böra bibehållas.
kommissionen har beräknat, att för innevarande år kräves, utöver
behållning vid årets ingång å det av 1917 års riksdag beviljade anslaget
av 12 miljoner kronor, ett anslag av 24 miljoner kronor. Mot
denna beräkning finner jag ej något att erinra. Det behövliga anslaget
bör erhålla förslagsanslags natur.
För förra halvåret 1919 har kommissionen förslagsvis angivit ett
belopp av 16 miljoner kronor. Jag vill erinra, att jag vid tiden lör
statsverkspropositionens avlåtande ansåg ett förslagsanslag å 5 miljoner
kronor tillräckligt för år 1919, enär härmed huvudsakligen avsågs att
förebygga, att dyr tid såtgärderna skulle behöva avbrytas vid 1919 års
ingång av brist på medel. Det var sålunda icke avsett, att dessa mede!
skulle förslå för hela första halvåret 1919 utan endast för en kortare
tid, tills 1919 års riksdag kunde hinna att fatta beslut. Sedan
numera omfattningen av dyrtidsbidragen under år 1918 låter sig bättre
än då beräkna samt det blivit allt mera sannolikt, att dylika bidrag
komma att visa sig nödvändiga även för år 1919, anser jag det förslagsanslag,
som nu bör äskas för detta ändamål, icke böra bestämmas
till lägre belopp än 8 miljoner kronor.
Såsom förut erinrats medgav 1916 års riksdag, att Kungl. Maj:t
finge för lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor använda och
av tillgängliga medel mot framtida anmälan till ersättande förskjuta ett
belopp av högst 5 miljoner kronor. Enligt vad statskontoret anmält,
har utav de bidrag, Kungl. Maj:t anvisat på grund av detta bemyndigande,
blivit av statskontoret utanordnat ett belopp av 3,912,649 kronor
22 öro. Detta belopp torde, avjämnat till helt krontal, nu böra anmälas
hos riksdagen till ersättande.
lti
Kungi. Majds nåd. proposition Nr 348.
De belopp, vilkas äskande av riksdagen jag nu tillstyrkt, överstiga
högst väsentligt vad som enligt vad jag förut erinrat för ändamålet
beräknats i statsverkspropositionen. Å tilläggsstat för år 1918 beräknades
18 miljoner kronor och å 1919 års stat 5 miljoner kronor, men jag
har nu nödgats föreslå belopp å resp. 24 miljoner och 8 miljoner kronor.
Chefen för finansdepartementet kommer att framdeles framlägga förslag
till beredande av tillgång för bestridande av de sålunda ökade utgifterna.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att under nionde huvudtiteln anvisa
dels för täckande av jämlikt riksdagens år 1916 givna bemyndigande
förskottsvis bestridda utgifter för beredande av lindring i de mindre
bemedlades levnadsvillkor å tilläggsstat för år
1918 ett förslagsanslag, högst........................................ kronor 3,912,650;
dels för beredande av lindring i de mindre bemedlades
levnadsvillkor i huvudsaklig överensstämmelse
med de av mig nu tillstyrkta grunder å tilläggsstat
för år 1918 ett förslagsanslag av................................... » 24,000,000;
dels ock för enahanda ändamål å extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag av ......................................... j> 8,000,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bil. . . . vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
J. Poss.
Kung!,. Majis nåd. proposition Nr 348.
17
Bil. 1.
Sammandrag av till rikets kommuner beviljade dyrtidsanslag.
Första anslagsperiocleti ■
(>/i* 1916—1s% |
1917.) |
||||
L ä n |
Lands- kommuner |
Köpingar |
Städer |
Summa |
|
Stockholms stad ...... |
_ |
— |
957,000.— |
957,000.— |
|
Stockholms |
län ...... |
71,846.3 5 |
18,000.— |
28,800.— |
118,646.2 5 |
Uppsala |
» ...... |
3,500. - |
— |
32,500.— |
36,000.— • |
Södermanlands |
» ..... |
25,492.50 |
500.— |
52,000.— |
77,992.50 |
Östergötlands |
» ...... |
57,555.— |
2,500.— |
154,802.— |
214,857.— |
Jönköpings |
33,030.— |
11,500.— |
69,090.— |
113,620.— |
|
Kronobergs |
36,891.71 |
1,500.— |
11,000.— |
49,391.71 |
|
Kalmar |
» ...... |
50,376.50 |
6,900.- |
31,700.— |
88,976.50 |
Gottlands |
* ...... |
5,200.- |
— |
14,010.— |
19,210.— |
Blekinge |
» ...... |
53,653.7 5 |
— |
52,750.— |
106,403.75 |
Kristianstads |
» ...... |
82,421.6 5 |
2,400.— |
19,500.— |
104,321.65 |
Malmöhus |
» ...... |
94,462.50 |
5,000.— |
378,103.8 9 |
477,566.39 |
Hallands |
, ..... |
— |
60,000.— |
95,425.— |
|
Göteborgs och Bohus |
» ...... |
130,462.50 |
- |
524,333.83 |
654,795.83 |
Älvsborgs |
» ...... |
57,570,— |
— ! |
71,500.— |
129,070.— |
Skaraborgs |
» ..... |
22,256.80 |
2,400.— |
33,025.— |
57,681.8 9 |
Värmlands |
» ..... |
64,350.— |
2,800.— |
45,000.— |
112,150.— |
Örebro |
» ..... |
32,925.- |
2,800.— |
50,875.— |
86,600.— |
Västmanlands |
» ..... |
24,790.— |
1,600.— |
84,625. - |
111,015.— |
Kopparbergs |
>» ..... |
66,550.— |
13,475.— |
26,800.— |
106,825.— |
Gävleborgs |
» ..... |
56,175.— |
1,000 — |
89,295.— |
146,470.— |
Västernorrlands |
» ..... |
81,525.— |
— |
40,700.— |
122,225.— |
Jämtlands |
» ..... |
60,050. |
— |
12,000. — |
72,050.— |
Västerbottens |
» ..... |
42,200.— |
25,545.— |
67,745.— |
|
Norrbottens |
» ..... |
251,405.— |
— |
22,500.— |
273,965 — |
Summa för hela riket 1,440,174.26 72,875 - 2,887,454.22 4400,003.47
Bihang till riksdagens protokoll IBIS. 1 samt. 308 höft. (Nr 348.)
18
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 348.
Bil. 2.
Sammandrag av till rikets kommuner beviljade dyrtidsanslag.
Andra anslagsperioden.
(?/» 1917—sl/is 1917).
Län
Stockholms stad .....................
Stockholms län .........
Uppsala » .........
Södermanlands » .........
Östergötlands » .........
Jönköpings » ........
Kronobergs » ........
Kalmar . » .........
Gottlands » .........
Blekinge » .........
Kristianstads » ........
Malmöhus » .........
Hallands » .........
Göteborgs och Bohus » .........
Alvsborgs * .........
Skaraborgs » .........
Värmlands » .........
Örebro » .........
Västmanlands * .........
Kopparbergs » .........
Gävleborgs > .........
Västernorrlands » .........
Jämtlands » .........
Västerbottens » .........
Norrbottens » .........
Summa för hela riket
Lands- kommuner |
Köpingar |
Städer |
Summa |
— |
_ |
912,000.— , |
912,000.— |
227,794.8 6 |
58.500.— |
59,624.— j |
345,918.86 |
50,178.17 |
— |
53,000.— | |
103,178.u |
65,731.— |
500.— |
98,723.46 |
164,954.16 |
142,868.3 3 |
7,500.— |
316,774.11 |
467,142.71 |
106,809.80 |
13,000. - |
119,200.— |
239,009.50 |
87,795.- |
2,750.— |
17,500.— |
108,045.— |
126,924.83 : |
9,300.— |
43,000.— |
179,224.8 2 |
30,264.— |
— |
15,000.— |
45,264— |
121,050.— |
— |
69,500.-- |
190,550— |
145,440.81 ; |
7,500.— |
41,000.- |
193,940.81 |
.290,238.30 |
8,000.— |
881,900.— j |
1,180,138.20 |
98,883.50 |
— |
86,750.— |
185,633.50 |
324,650 — |
— |
652,561.— |
977,211— |
189,635.73 |
1,500.— |
103,355.92 |
294,491.6 5 |
80,187.89 |
1,700.— |
45,450.— |
127,337.89 |
161,870.50 |
6,250.— |
55,600.— |
223,720.50 |
| 102,630.60 |
2,200.— |
67,050.— |
171,880.50 |
70,306.— |
2,000.— |
54,124.90 |
126,430.90 |
146,415.— |
11,700.— |
50,000.— |
208,115— |
158,950.50 |
7,000.— |
174,050.— |
340,000.50 |
202,565.— |
_ |
39,239.— |
241,804— '' |
87,400.— ; |
— |
6,000.— |
93,400— |
108,150.— |
— | |
26,000.— |
134,150— |
335,800 — | |
— |
46,000.— i |
381,800— , |
3,462,538.84 ! |
139.400 - 1 |
4,033,402.99 |
7,635.341.63 |
Kungl. Majrts nåd. proposition Nr Sd8.
Bil. 3.
Sammandrag av till rikets kommuner beviljade'' dyrtidsanslag.
Tredje anslagsperioden.
Från den 10 januari 1918 till och med den 22 mars 1918.
L ii n |
Lands- kommuner |
Köpingar |
Städer |
. .Summa |
|
Stockholms stad ...... |
. ! |
— |
1,611,600.— |
1,611,600.— |
|
Stockholms |
län ...... |
135,697.»l |
47,300.— |
88,150.— |
271,147.91 |
Uppsala |
* ......... |
63,305.0 2 |
— |
69,500.— |
132,805.0 2 |
Södermanlands |
» ......... |
81,714.:h |
500. - |
109,300.— |
191,514.91 |
Östergötlands |
» ......... |
169,146.60 |
6,000.— |
456,025.— |
631,171.60 |
Jönköpings |
» ......... |
86,337.6 6 |
18,000.— |
149,000.— |
253,337.66 |
Kronobergs |
^ ......... |
81,600.— |
3,600.— |
18,409.4 s |
103,609.48 |
Kalmar |
» ......... |
137,945.26 |
11,922.50 |
62,500.— |
212,367.7 0 |
Gottlands |
» ......... |
44,008.18 |
— |
16,500. - |
60,508.4 s i |
Blekinge |
» ......... |
147,133.73 |
— |
103,150.— |
250,283.78 |
Kristianstads |
» ......... |
135,149.1» |
5,000.— |
51,110.— |
191,259.4» |
Malmöhus |
» |
232,831.10 |
4.500.— |
962,427.95 |
1,199,759.05 |
Hallands |
» ......... |
125,497.— |
— |
102,700.— |
228,197.— |
Göteborgs och Bohus |
» ......... |
483,085.— |
— |
712,200.— |
1,195,285.— |
Älvsborgs |
> ........ |
232,020.2 7 |
1,700.— |
183,556.91 |
417,277.21 |
Skaraborgs |
» ......... |
92,695.83 |
3,375.— |
65,845.— |
161,915.83 |
Värmlands |
» ......... |
158,655,2 7 |
8,025.— |
66,000.— |
232,680.2 7 |
Örebro |
» ......... |
103,085.— : |
3,100.— |
158,600.— |
264,785.— |
Västmanlands |
» ......... |
71,200.— |
2,000.— |
84.400.— |
157,600.— |
Kopparbergs |
» ......... |
134,610.0 2 |
20,332.— |
50,275.— |
205,217.0 2 |
Gävleborgs |
* ......... |
164,718.21 |
2,700.— |
175,860.— |
343,278.21 |
Västernorrlands |
» ......... |
237,750.— |
— |
46,000.— |
283,750.— |
Jämtlands |
» ......... |
82,796.91 |
— |
6,000.— |
88,796.9 4 |
Västerbottens |
» ......... |
126,196.4 2 |
— |
43,300.— |
169,496.12 |
Norrbottens |
» ......... |
343,700.— |
— |
72,000.— |
415.700.— |
Summa för hela riket |
8,670.880.18 |
138,054 60 |
5,464 409.87 |
9 273.844.os |
20
KungI. Maj.-ts nåd. proposition Nr 348.
BIL 4.
K o s t n a d s p 1 a n e r
från landskommuner, städer och köpingar.
Första perioden |
Andra perioden |
Tredje perioden |
Summa |
|
Livsmedel |
3,275,(593.— |
7,467,509.— |
8,020,052.50 |
18,763,254.50 |
Barnbespisning .......................j |
634,410.50 |
791,893.20 |
942,405.- |
2,368,708.70 |
Allmän bespisning ................. |
968,265.7 5 |
1,803,347.— |
1,687,720.— |
4,459,332.7 5 |
Beklädnadsartiklar ................ |
1,263,351.09 |
2,446,254.10 |
2,437,232,— |
6,146,837.19 |
Bränsle och belysningsartiklar .. |
1,344,665. i o |
2,770,521.- |
2,811,605.— |
6,926,791.16 |
Upplysningsverksamhet ............ |
5,790.— |
31,108.— |
64,773.65 |
101.671.65 |
Diversel)............................... |
198,661.:!;) |
526,834.o 4 |
200,121.80 |
925,617.4 7 |
Kronor |
7.690.836.83 |
15,837466«t |
16,163,909 85 |
39,692,213.48 |
) Häri ingå framställningar om bidrag för kontantutdelning, hyresbidrag, understöd åt
olika slags filantropiska inrättningar o. s. v.
STOCKHOLM, ISAAC iVLARCUfi'' BOKTRYCKERI-AKTIEBO LAG, 1918,