Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
1
Nr 340.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
anslag till sjökar teverket och till utförande av sjömätningar
in. in.; given Stockholms slott den 16 april 191S.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att
dels godkänna följande avlöniugsstat för den civila personalen vid
sj ökarteverket, att gälla från och med år 1919:
Tjänst- görings- |
|||||
Lön. |
pennin- gar. |
tillägg. |
Summa. |
||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||
I. Bestämt anslag1. |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
||||
1 förste aktuarie .................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
j med 500 kronor och efter 1 10 år med ytterligare ( 500 kronor. |
Efter 5 år kan lönen höjas |
|||||
! med 500 kronor, efter |
|||||
2,600 2,200 |
1,600 1,500 |
300 |
4,500 4,000 |
10 år med ytterligare |
|
t kartograf.......................... |
300 |
||||
ligare 500 kronor. |
|||||
'' |
Efter 5 år kan lönen höjas |
||||
1 manlig ritare eller gravör... |
1,700 |
1,000 |
300 |
3,000 |
med 400 kronor, efter |
11 manliga ritare eller gravörer |
18,700 |
11,000 |
3,300 |
33,000 |
10 år med ytterligare |
1 redogörare ........................ |
1,700 |
1,000 |
300 |
3,000 |
år med än ytterligare |
1 kvinnligt biträde av andra |
|||||
graden .............................. |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
900 |
550 |
150 |
|||
1 dito ................................. |
1,600 |
efter 10 år med ytter |
|||
1 kvinnligt biträde av första |
ligare 200 kronor. |
||||
700 |
350 |
150 |
1,200 |
||
Transport |
- |
-1 |
— |
57,700 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Lön. |
Tjänst- görings- pennin- gar. |
Orts- tillägg. |
Summa. |
||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||
Transport |
— |
— |
— |
57,700 |
|
1 vaktmästare ..................... |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
fEfter 5 år kan lönen höjas I med 100 kronor och |
Till arvode åt den, som för-ordnas att leda och över-vaka rit- och gravyrarbetena |
_ |
_ |
_ |
600 |
|
Till arvoden åt extra personal, |
12,800 |
||||
Säger |
— |
— |
— |
1 72,300 |
|
11. Förslagsanslag. |
|||||
Till ålderstillägg .................. |
1 — |
— |
— |
5,000 |
|
Summa |
— |
— |
77,300 |
Anm. 1. Den för förste aktuarien upptagna avlöningen utgår endast under förutsättning, att
befattningshavaren icke är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, i vilket fall
lian endast äger uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet, allt eftersom lian är militär i
flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.
Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
dels förklara, att för åtnjutande av de i staten upptagna avlöningsförmåner
skola gälla de för dylika förmåner å den nuvarande staten
stadgade villkor och bestämmelser med de i statsrådsprotokollet tillstyrkta
ändringar och tillägg;
dels förklara, att den, som med eller efter ingången av år 1919
tillträder ordinarie befattning å sjökarteverkets avlöningsstat, skall vara
pliktig att underkasta sig de för avlöningsförmånernas åtnjutande stadgade
villkor och bestämmelser, samt att den innehavare av ordinarie
befattning vid sjökartverket, vilken icke före den 1 december 1918 anmäler,
att han vill övergå till ny stat och underkasta sig de för avlöningsförmåner
enligt densamma stadgade villkor och bestämmelser, och
vilken ej heller kan lagligen därtill förbindas, skall varda bibehållen vid
de enligt dittills gällande stat honom tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen an
-
3
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.
gående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit honom;
dels i riksstaten för år 1919 höja det ordinarie anslaget till sjökarteverket
kronor
101,800: —
d 24,500: —
kronor 126,300: —
dels ock till utförande av sjömätningar på extra stat för år 1919
bevilja ett reservationsanslag av 173,200 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kung! Maj:t förbliver riksdagen med all
kung!, nåd och ynnest städse välbevågen.
nu ...
med
till..
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Sjökarteverkets
nuvarande
organisation
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 16 april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Härefter anförde departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna
följande.
Sedan 1912 års riksdag godkänt av Kungl. Maj:t framlagt förslag
till lönereglering för sjökarteverket, har den 22 november samma år utfärdats
instruktion för verket, vilken trätt i tillämpning den 1 januari
1913. Enligt nämnda instruktion har sjökarteverket till uppgift att genom
mätningar och undersökningar inhämta så noggrann kännedom om riket
omgivande farvatten och dess segelbara inlandsfarvatten, som sjöfartens
och försvarsväsendets behov fordra, samt att med stöd av vunna mätningsresultat
utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort. Genom
kartverkets försorg skola jämväl tjänliga beskrivningar till ledning vid
navigeringen i rikets farvatten och därtill gränsande havsområden författas
och de sjöfarande tillhandahållas. I den mån för rikets sjöfart
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
5
befinnes ändamålsenligt och tillgängliga medel det medgiva, utgiver kartverket
därjämte kartor och seglingsbeskrivningar över icke svenska farvatten
och till svenska farvatten ej gränsande havsområden. För marinens
behov särskilt erforderliga kartor och seglingsbeskrivningar utarbetas
och tryckas genom kartverkets försorg, i den mån Kungl. Maj:t därom
förordnar och medel för ändamålet anvisas. Arbeten av mindre omfattning,
för vilka medel ej behöva särskilt anvisas, må dock efter kartverkscliefens
beprövande kunna för marinens behov verkställas, utan att
Kungl. Maj:t därom förordnat.
Till chef för sjökarteverket förordnar Kungl. Maj:t en officer vid
flottan av regementsofficers grad.
Vid kartverket tjänstgör militär och civil personal.
Den militära personalen utgöres av, förutom chefen, till tjänstgöring
vid kartverket beordrade officerare och underofficerare vid flottan eller i
dess reserv. Av officerarna, vilkas antal icke må annat än undantagsvis
och för kortare tid understiga fyra, bör, såvitt ske kan, en vara av regementsofficers
grad. Dessutom beordras årligen till kartverket den militära
personal, som erfordras i och för kartverkets mätningsexpeditioner.
Den civila personalen utgöres av en aktuarie, elva manliga ritare
eller gravörer, två kvinnliga biträden samt en vaktmästare. Därjämte
tjänstgöra vid kartverket för sin utbildning och på prov aktuarieaspiranter
samt ritar- och gravörelever, varförutom i mån av behov övrig extra
personal anställes.
Chefen för sjökarteverket, vilken har att årligen upprätta och till
Kungl. Maj:t ingiva förslag till arbetsplan samt till inkomst- och utgiftsstat
för det kommande året, skall i överensstämmelse med den för sjökarteverket
gällande instruktionen samt omförmälda arbetsplan och stat
ombesörja, leda och övervaka kartverkets samtliga arbeten ävensom ägna
tillsyn åt vården och underhållet av dess materiel och tillhörigheter, vaka
över användningen av till kartverket anslagna medel samt fördela arbetena
på den vid kartverket tjänstgörande personalen, varjämte han äger utfärda
de närmare föreskrifter för arbetets utförande, vilka kunna finnas
erforderliga. Kartverkschefen handhar därjämte vården av sjökarteverkets
kassa och är för densamma ansvarig. Till chefens biträde vid förandet
av kartverkets räkenskaper må denne anställa lämplig person såsom bokförare
mot arvode av de uti gällande stat till arvoden åt extra personal
m. m. anvisade medel.
Aktuarien utför geodetiska mätningar och beräkningar ävensom andra
observationer eller beräkningar, som falla inom området för kartverkets
verksamhet, samt övar tillsyn över verkets koncept- och original mätnings
-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Anslag och
stater för sjökarteverket
m. m.
kartor ävensom över dess samling av andra kartor och böcker. Han
utnämnes av Kungl. Maj:t på förslag av kartverkschefen.
För anställning såsom aktuarie erfordras dels att hava avlagt filosofisk
ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen, vardera med minst betyget
med beröm godkänd i ettdera av ämnena astronomi eller matematik samt
omfattande jämväl ämnet fysik, dels ock att genom provtjänstgöring vid
sjökarteverket eller rikets allmänna kartverk eller annorledes hava ådagalagt
tillfredsställande insikt i de till befattningen hörande arbetenas utförande.
Aktuarien är den ende befattningshavaren inom sjökarteverket,
för vilken såsom kompetensvillkor föreskrivits vetenskaplig utbildning.
Övriga civila befattningar tillsättas av kartverkschefen, vilken även
förordnar ledare av rit- och gravyrarbetena samt antager aspiranter, elever
och övrig extra personal.
Manlig ritare eller gravör skall för att vinna ordinarie anställning
hava fyllt 22 år.
Försåvitt tjänstgöringen är förlagd till sjökarteverkets lokaler i Stockholm,
skall den dagliga arbetstiden å tjänsterummet varje söckendag i
allmänhet utgöra, för manliga ritare och gravörer 7 timmar och för övriga
civila tjänstinnehavare 6 timmar, förlagda till tider, som av chefen bestämmas.
Till bestridande av sjökarteverkets utgifter, vilka äro fördelade i
två huvudgrupper, nämligen avlöningar m. m. till den civila personalen
samt verkets allmänna utgifter, hava under en följd av år i riksstaten
uppförts dels ett ordinarie anslag och dels ett extra anslag, varjämte för
ändamålet beräknats bidrag från handels- och sjöfartsfonden ävensom
behållning av sjökortsförsäljningen.
Det ordinarie anslaget är i riksstaten för år 1918 upptaget med
sammanlagt 101,800 kronor, sålunda fördelat:
bestämt anslag ....
förslagsanslag ......
reservationsanslag
................. kronor |
47,800:— |
............... D |
5,000:— |
................. )) |
49,000: — |
Summa kronor |
101,800:— |
På extra stat för år 1918 har riksdagen till utförande av sjömätningar
beviljat ett reservationsanslag av 108,200 kronor.
Från handels- och sjöfartsfonden har beräknats ett bidrag för år
1918 av 21,000 kronor och behållningen av sjökortsförsäljningen år 1917
har uppskattats till 35,000 kronor.
X
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
7
Det sammanlagda till bestridande av sjökarteverkets utgifter år 1918
tillgängliga beloppet utgör alltså 266,000 kronor, vilket belopp är fördelat
på följande sätt:
Ordinarie anslag:
bestämt anslag.................................... kronor 47,800:—
förslagsanslag ....................................... ». 5,000:—
reservationsanslag.......................,........ » 49,000:— kronor 101,800''_
Extra anslag: |
||
till utförande av sjömätningar.......................... |
................. kronor |
108,200:— |
kronor |
210,000:— |
|
bidrag från handels- och sjöfartsfonden......... |
................. » |
21,000:— |
beräknad behållning av sjökortsförsälj ningen |
år 1917. . » |
35,000:— |
Summa kronor |
266,000:— |
Av detta belopp, 266,000 kronor, äro det bestämda anslaget, 47,800
kronor, och förslagsanslaget, 5,000 kronor, eller tillhopa 52,800 kronor,
avsedda till avlöningar m. m. till sjökarteverkets civila personal och
återstoden, eller 213,200 kronor, till verkets allmänna utgifter.
I anslutning härtill äro fastställda särskilda stater dels för den civila
personalen vid si ökarte verket, vilken stat godkänts av 1912 års riksdag
i samband med den då genomförda löneregleringen för denna personal
och ännu är i oförändrat skick gällande, och dels för sjökarteverkets
allmänna utgifter, vilken stat årligen fastställes av Kungl. Maj:t utan
riksdagens hörande.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Den av 1912 års riksdag godkända staten för den civila personalen*)
vid sjökarteverket är av följande innehåll:
Lön. |
Tjänstgö- ringspen- ningar. |
Orts- tillägg- |
Summa. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
Efter 5 år kan lönen liöjae |
1,300 13,000 |
800 8,000 |
300 3,000 |
2,400) |
Härtill kunna komma fyra och 20 år. Av varje penningar. |
900 700 |
550 350 |
150 150 |
1,6001 1,200) |
[Efter 5 år kan lönen höjas |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
/Efter 5 år kan lönen höjas |
— |
— |
— |
600 |
'' |
12,800 |
• |
|||
— |
— |
47,800 |
||
- |
- |
5,000 |
||
_ |
_ |
- |
52,800 |
I. Bestämt anslag.
1 aktuarie .....................
1 manlig ritare eller gravör...
10 manliga ritare eller gravörer
1 kvinnligt biträde
1 »> »
1 vaktmästare ......................
Till arvode åt den, som förordnas
att leda och övervaka
rit- och gravyrarbetena
Till arvoden åt extra personal,
gratifikationer åt ritar- och
gravörelever samt vikariatsersättningar.
..................
Säger
II. Förslagsanslag.
Till ålderstillägg...................
Summa
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
*) Till den militära personalen vid sjökarteverket utgår avlöning från anslag
till flottan under femte huvudtiteln och upptages ej i sjökarteverkets stat.
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340. 9''
Den av Kungl. Maj:t fastställda staten för sjökar teverkets allmänna
utgifter år 1918 är av nedanstående lydelse:
Sjömätningsexpeditioner och resekostnader ......... 125,000: —
Rustning och underhåll av fartyg, båtar och
annan mätningsmateriel ................................... 50,000:— 1 75 000’ _
Komplettering av båtmateriel och mätningsinstrument............ 14,500: —
Tryckningskostnader, inbegripet trycka ingsma
terialier.
................................................................. 16,700: —
Underhåll av kartverkets fastighet samt anskaffning
och underhåll av byråinventarier......... 3,000:— 19 700‘_
Skrivmaterialier och expenser ....................................................... 4,000
Summa kronor 213,200
A n m ärjning a / • :
ko) Såsom tillgångar till bestridande av ovan beräknade kostnader
beräknas:
ordinarie anslag, reservationsanslag................................................. 49,000: —
extra anslag........................................................................................ 108,200: —
försäljningsmedel år 1917 ................................................................ 35,000: —
beräknat anslag från handels- och sjöfartsfonden............ 21,000: —
Summa kronor 213,200: —
2:o) Därest behållningen av influtna försäljningsmedel skulle komma att överskrida
ovan beräknade beloppet, må överskottet användas till främjande av kartverkets
verksamhet.
3:o) Besparing å viss anvisning till »allmänna utgifter» må under kommande år
användas för det med anvisningen avsedda ändamålet eller under samma år
användas till bestridande av annan allmän utgift.
''. b ''Su"... j f
Vidare har den 10 juni 1912 utfärdats kungörelse angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för den civila personalen''
vid sjökarte verket upptagna avlöningsförmåner.
Redan i skrivelse den 24 oktober 1913, varmed chefen för sjökarte- Framstauverket
avgav förslag till beräknande av utgifterna för sjökarteverket
under år 1915, framhöll bemälde chef behovet av en förstärkning av sjökarteverket
den civila personalen, ehuru någon framställning då ej gjordes om upp- ^klfovntagande
å ordinarie stat av den ytterligare personal, som ansågs behövlig, keta stater
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 höft. (Nr 340.) 2
in. in.
10 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3dÖ.
Därefter tiar bemälde chef i skrivelse i oktober 1914 med förslag till beräknande
av medelsbehoven för sjökar teverk et under år 1916 hemställt
om uppförande å ordinarie staten för den civila personalen vid verket
sistnämnda år av en assistent, en kartograf och en redogörare, och denna
framställning återupptogs av chefen för sjökarteverket i skrivelse den 5
november 1915 rörande utgifterna för verket under år 1917. Med anledning
härav uppdrog Kungl. Maj:t den 31 december 1915 åt chefen
för marinstaben, chefen för sjökarteverket och chefen för rikets allmänna
kartverk att verkställa utredning rörande de ändringar i sjökarteverkets
organisation, som kunde finnas nödiga för att bereda verket erforderlig
tillgång på lämpliga arbetskrafter, samt att till Kungl. Maj:t inkomma
med det förslag till sådana ändringar och med de framställningar i övrigt,
vartill utredningen kunde föranleda.
Den utredning, som sålunda uppdragits åt bemälde chefer, har den
5 april 1916 avgivits till Kungl. Maj:t. Enligt nämnda utredning förefunnes
vid sjökarteverket behov av fem nya civila tjänster, nämligen fölen
assistent, en kartograf, en redogörare, en ritare (eller gravör) och ett
kvinnligt biträde. Upptagandet av dessa tjänster i sjökarteverkets stat
skulle föranleda eu ökning i staten med 15,000 kronor.
Chefen för sjökarteverket har vidare med skrivelse den 31 augusti
1917 överlämnat förslag till beräknande av utgifterna för verket under
är 1919 och därvid, under erinran om den verkställda utredningen angående
behovet av nya civila tjänster vid verket, hemställt, att Kungl.
Maj.-t måtte förelägga 1918 års riksdag denna fråga till avgörande, samt
överlämnat förslag till ny stat för den civila personalen vid sjökarteverket,
uppgjort i anslutning till nämnda utredning och slutande å ett
belopp av 67,800 kronor.
Beträffande sjökarteverkets allmänna utgifter för år 1919 har kartverkschefen
gjort framställning om höjning av de i den av Kungl. Maj:t
fastställda staten för dessa utgifter ingående posterna till sjömätnings -expeditioner och resekostnader samt till rustning och underhåll av fartyg,
båtar och annan mätningsmateriel. Den förra posten upptogs i 1917 års
stat med ett belopp av 100,000 kronor, men höjdes i 1918 års stat, efter
riksdagens medgivande, till 125,000 kronor på grund av den allmänna
fördyring, bland annat av bränsle för fartygens drift, som blivit en följd
av världskriget. Den senare posten har såväl i 1917 som i 1918 års
stat uppförts med ett belopp av 50,000 kronor. Kartverkschefens ifrågavarande
förslag avser ökning för år 1919 av posten till sjömätningsexpeditioner
m. m. med ytterligare 50,000 kronor till 175,000 kronor
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
11
och av posten till rustning och underhåll av fartyg m. m. med 25,000
kronor till 75,000 kronor. Den föreslagna höjningen av posten till sjömätningsexpeditioner
m. in. har upptagits dels för att möta den numera
inträdda ytterligare prisstegringen, varför avsetts ett belopp av 25,000
kronor, och dels till avlöning åt förhyrd civil mätningspersonal med
25,000 kronor. I sistnämnda hänseende har kartverkschefen anfört
huvudsakligen att, ehuru enligt gällande instruktion årligen skulle till
kartverket beordras den militära personal, som erfordrades i och för kartverkets
mätningsexpeditioner, det visat sig allt svårare att erhålla behövlig
sådan personal, varför civil personal måst, efter särskilda medgivanden
av Kungl. Maj:t, i allt större omfattning förhyras dels såsom
mätningsförrättare och dels såsom bemanning för fartyg och mätningsbåtar.
Det vore därför enligt kartverkschefens mening tid att tänka på
övergång till ett system, som bättre än det nuvarande säkerställde sjökarteverkets
arbetsmöjligheter. Kartverkschefen ansåge med hänsyn härtill
lämpligt, att för år 1919 av riksdagen anvisades medel för ett sådant
förhyrande av civil personal, och borde detta ske under den formen,
att denna personal, tills vidare såsom ett försök, beräknades till full bemanning
av ett sjömätningsfartyg (Falken).
I avseende å den föreslagna ökningen för år 1919 med 25,000
kronor av posten till rustning och underhåll av fartyg m. in. har kartverkschefen
hänvisat till de numera väsentligt stegrade kostnaderna för
materialier och arbete.
Beträffande övriga poster, som inginge i staten för sjökarteverkets
allmänna utgifter, förelåge enligt kartverkschefens mening för närvarande
icke tillräckliga skäl att föreslå ändring.
Från handels- och sjöfartsfonden har av chefen för sjökarteverket
för år 1919 beräknats samma bidrag som för år 1918, eller 21,000
kronor, och nettobehållningen av sjökortsförsäljningen år 1918 har förutsatts
skola uppgå till enahanda belopp, 35,000 kronor, som beräknats
inflyta av denna försäljning år 1917.
I enlighet med vad sålunda av kartverkschefen anförts skulle sjökarteverkets
medelsbehov för år 1919 beräknas på följande sätt:
till bestridande av avlöningar (52,800 + 15,000) ......... kronor 07,800: —
» )) » allmänna utgifter (213,200 + 50,000
+ 25,000)......................................................................... » 288,200: —
Summa kronor 356,000: —
Om härifrån droges vad som beräknats kunna täckas genom bidrag
från handels- och sjöfartsfonden och behållning av sjökortsförsäljningen
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Uttalande och
förslag i statsverkspropositionen
till
1918 års
riksdag.
år 1918 eller (21,000 + 35,000) 56,000 kronor, återstode sålunda att täcka
ett belopp av 300,000 kronor genom anslagsmedel. Enligt hittills tilllämpad
fördelningsgrund borde dessa medel utgå på följande sätt:
Ordinarie anslag:
.......................... 62,800: —
5,000: —
............. ......... ^9,000: kronor 116,800: —
Extra anslag:
till utförande av sjömätningar ........................................ kronor 183,200:
Summa kronor 300,000: —
Sedermera bär chefen för sjökarteverket i en uti oktober 1917 avlåten
skrivelse på grund av de starka prisstegringar särskilt å bränsle, tryckpapper
och andra tryckutensilier, som inträtt under nämnda månad, hemställt
om äskande hos 1918 års riksdag av ett ytterligare belopp av
10,000 kronor, vilket borde uppföras antingen på det ordinarie reservationsanslaget
eller på det extra anslaget till utförande av sjömätningar.
På sätt framgår av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för
den 14 januari 1918, bilagt innevarande års statsverksproposition, omförmälde
jag vid nämnda tillfälle, att den av chefen för marinstaben,
chefen för sjökarteverket och chefen för rikets allmänna kartverk verkställda
utredningen rörande ändringar i sjökarteverkets organisation
remitterats till löneregleringskommittén samt att berörda kommitté den
24 november 1917 avgivit utlåtande i ärendet. Nämnda utlåtande hade
den 14 december samma år överlämnats till kommissionen för de allmänna
kartarbetena och chefen för sjökarteverket för avgivande av yttranden,
men hade sådana yttranden vid tiden för avlåtandet av omförmälda
statsverksproposition ännu icke inkommit till Kungl. Maj:t. Jagkunde
följaktligen icke för det dåvarande underställa detta ärende Kungl.
Maj:ts prövning.
Vidare yttrade jag vid samma tillfälle följande.
Frågan rörande storleken av de belopp, vartill de särskilda anslagen
för sjökarteverkets ändamål borde bestämmas, kunde naturligen ej upptagas
till avgörande förrän i samband med prövningen av spörsmålet
rörande ändringar i sjökarteverkets organisation. Emellertid syntes det
mig givet, att medel för uppehållande av sjökarteverkets verksamhet
bestämt anslag.....
förslagsanslag .....
reservationsanslag
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
13
under år 1919 borde tagas i beräkning vid framställningen till riksdagen
i fråga om anslagsbehoven för samma år. I sådant avseende hade jag
ansett mig beträffande staten för den civila personalen vid sj ökarte ver ket
böra följa det förslag, som av löneregleringskommittén i sådant hänseende
avgivits och som innebure en ökning av denna stat med 24,000
kronor eller 9,000 kronor mera än vad chefen för sjökarteverket i omförmälda
skrivelse den 31 augusti 1917 beräknat. I övrigt hade jag till
grund för beräkningen av här ifrågavarande anslag lagt kartverkschefens
i nj^ssnämnda skrivelse avgivna förslag, dock med det undantag, att det
av kartverkschefen upptagna beloppet av 25,000 kronor till avlöning åt
förhyrd civil mätningspersonal syntes mig böra utgå. Den nu förefintliga
svårigheten för sjökarteverket att få all den militära personal, som
erfordras för sjömätningarna, ställd till verkets förfogande sammanhängde
i väsentlig män med den anbefallda mobiliseringen av flottan, vid vilken
militär personal måst i största möjliga utsträckning avses för tjänsten
vid flottan. I övrigt torde behovet av civil mätningspersonal icke kunna
på ett tillförlitligt sätt bedömas, innan sj ökarte verkets organisationsfråga
vunnit sin lösning, enär den vid sjökarteverket anställda personalen i viss
omfattning användes även vid sjömätningsarbetet. Under sådana förhållanden
syntes det av kartverkschefen upptagna extra anslaget för år
1919 till utförande av sjömätningar böra minskas från 183,200 kronor
med 25,000 kronor till 158,200 ki-onor. Icke heller fann jag erforderligt
att taga i beräkning det av kartverkschefen i berörda uti oktober 1917
avlåtna skrivelse begärda ytterligare beloppet av 10,000 kronor.
Enligt förutnämnda statsrådsprotokoll har Kungl. Maj:t, på min
hemställan, föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition angående
beviljande av anslag till sjökarteverket och till utförande av sjömätningar,
Kungl. Maj:t kunde komma att till riksdagen avlåta, ej
mindre i det till sjökarteverket uppförda ordinarie anslaget, nu 101,800
kronor, beräkna en förhöjning av 24,000 kronor och sålunda beräkna
detta anslag i dess helhet till 125,800 kronor, än även till utförande av
sjömätriingar bland de extra reservationsanslagen å femte huvudtiteln för
år 1919 beräkna ett belopp av 158,200 kronor.
Sedan numera utlåtanden i detta ärende avgivits, den 14 sistlidna
februari av kommissionen för de allmänna kartarbetena, den 15 i samma
månad av chefen för sjökarteverket och den 15 nästlidna mars av chefen
för marinstaben, anhåller jag att få underställa Kung]. Maj:ts prövningfrågan
om erforderliga anslag till sjökarteverket och till utförande av
sjömätningar och torde jag därvid till en början få lämna en närmare
14
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.
Skrivelse den
24 oktober
1013 från chefen
för sjökarteverket.
Yttrande till
statsrådsprotokollet
i januari
1914av
chefen för sjöförsvarsdepartementet.
Skrivelse i
oktober 1914
från chefen
för sjökarteverket.
redogörelse för de i det föregående omförmälda framställningar, som i
detta ärende inkommit, efter det 1912 års lönereglering för sjökarteverket
blivit genomförd, ävensom för de utlåtanden och uttalanden, som i anledning
av nämnda framställningar avgivits.
I förutnämnda skrivelse den 24 oktober 1913, varmed chefen för sjökarteverket
avgav förslag till beräknande av utgifterna för sjökarte verke t
under år 1915, upptog bemälde chef de ordinarie anslagsmedlen till avlöning
för den civila personalen vid ämbetsverket med samma belopp, som
enligt av 1912 års riksdag beslutad lönereglering utgått för åren 1913 och
1914. Enär emellertid enligt chefens mening för de karttekniska arbetena
en förstärkning av den civila personalen krävdes med två tjänstemän,
nämligen en i mera Överordnad ställning och benämnd assistent samt
den andre i mera underordnad ställning och benämnd kartograf, men
befattningarna då ej syntes kunna föreslås till upptagande å ordinarie
stat, hemställde chefen i nämnda skrivelse, dels att ett extra anslag
av 6,400 kronor måtte anvisas för år 1915 till anställande av en dylik
assistent och dels att chefen måtte bemyndigas att av kartverkets medel
för år 1914 disponera högst 1,200 kronor för anställande av en eller flera
elever för utbildning till kompetens för den ifrågavarande kartografsysslan.
Vid anmälan av detta ärende till den i januari 1914 avlåtna statsverkspropositionen
erinrade föredragande departementschefen, att ny organisation
för sj ökar teverk et fastställts så nyligen som år 1912 samt att
tillräcklig erfarenhet svårligen ännu kunnat vinnas, om och i vad mån
ändringar därutinnan redan då kunde vara erforderliga. På grund därav
fann departementschefen sig ej kunna biträda förslaget vare sig om anställande
av en assistent eller om rätt för kartverkschefen att av verkets
medel använda belopp för utbildning av kartografer.
Vid förnyad anmälan av ärendet till statsverkspropositionen vid 1914
års senare riksdag fann departementschefen ej skäl förorda åtgärder för
inrättandet av nya civila beställningar vid sjökarteverket.
Någon framställning blev ej heller till riksdagen avlåten i ämnet.
I förberörda uti oktober 1914 avlåtna skrivelse med förslag till beräknande
av medelsbehoven för sjökarteverket under år 1916 hemställde
chefen för verket om uppförande å ordinarie staten för den civila personalen
vid verket sistnämnda år av en assistent, eu kartograf och en
redogörare.
15
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Till stöd för denna framställning anförde kartverkschefen huvudsakligen
att, sedan dåvarande staten för den civila personalen fastställts att
gälla från och med år 1913, förhållandena i fråga om tillgång å högre
kvalificerade arbetskrafter utvecklat sig i eu för kartverkets drift ogynnsam
riktning. Allt under det omfattningen av kartverkets arbeten och
sålunda också behovet av övervakande under senare år vuxit, hade det
blivit alltmera vanligt, att till tjänstgöring vid kartverkets byråarbeten
avsedda officerare av Kungl. Magt tagits i anspråk för kommenderingar
utom sjökarteverket. Därjämte hade tillgången under senare år på kartografiskt
utbildade officerare icke varit sådan att, såsom förut varit fallet,
någon officer kunnat avses för tjänstgöring vid verket hela året om.
Och enär dessutom en civil tjänsteman, som förut funnits att tillgå såsom
biträde vid ledning av kartverkets arbeten, efter iråkad sjukdom avgått
från kartverkets tjänst utan att kunna anses fullt ersatt med någon av
de civila tjänstemännen, befunne sig kartverkschefen dåmera i ett synnerligen
ogynnsamt läge med hänsyn till möjligheten att övervaka byråarbetena,
särskilt under sommartiden. Vid sjökarteverket inträffade dåmera ofta
perioder, då chefen nödgades uppehålla verksamheten med otillräcklig
kompetent personal. Och den meningen syntes knappast kunna upprätthållas,
att tillräcklig erfarenhet icke skulle hava vunnits därom, att
organisationen av kartverkets personal behövde stärkas.
Såsom begynnelseavlöning för assistenten och kartografen föreslog
kartverkschefen, för assistenten 6,400 kronor, därav 4,000 kronor lön
och 2,400 kronor tjänstgöringspenningar, och för kartografen 3,000 kronor,
därav 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle komma för assistenten ett ålderstillägg å 600 kronor och
för kartografen fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.
Vidare erinrade chefen för sjökarteverket, att i den av 1912 års
riksdag godkända staten för den civila personalen vid kartverket hade
i den summa, som anvisats till arvoden åt extra personal, gratifikationer
in. in., inräknats ett belopp av 2,500 kronor såsom arvode till en bokförare.
Löneregleringskommittén hade i betänkande den 14 december
1911 angående sjökarteverket anfört rörande denna tjänst, hurusom det
tilläventyrs kunde, ej utan fog, ifrågasättas att vid sjökarteverket inrätta
en ordinarie befattning för utförande av en bokförares göromål, men att
det i avvaktan på ytterligare erfarenhet vore lämpligast, att de göromål,
som vore avsedda att överlåtas på bokföraren, tillsvidare bestredes av
extra arbetskraft.
Den tilländalupna tiden — anförde kartverkschefen vidare — hade
för honom varit tillräcklig för att kunna överblicka och bedöma det ar
-
Yttrande den
7 november
1914 av kommissionen
för
de allmänna
kartarbetena.
16 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 34<‘>.
bete, som av sistnämnda befattningshavare utförts, och hade därvid befästats
uppfattningen om behövligheten av en sådan tjänst samt lämpligheten
av att den vore inrättad på huvudsakligen dåvarande sätt.
Chefen föreslog därför, att jämväl bokförarbefattningen, vars innehavare
riktigare borde betecknas såsom redogörare, måtte uppföras på ordinarie
stat. Det syntes lämpligt, att redogörarens avlöning bestämdes till samma
belopp, som utginge till ritare och gravörer, eller till en begynnelseavlöning
å 2,400 kronor samt därtill fyra ålderstillägg, vart och ett å 400
kronor.
Därest omförmälda befattningar med avlöningsförmåner å tillhopa
11,800 kronor uppfördes å stat, skulle å andra sidan anvisningen i staten
till arvoden åt extra personal, gratifikationer m. m. kunna minskas
från 12,800 kronor till 11,200 kronor, vadan det bestämda anslaget till
avlöning enligt kartverkschefens förslag skulle beräknas för år 191(5 med
förhöjning av 10,200 kronor från 47,800 kronor till 58,000 kronor.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i den 7 november
1914 avgivet yttrande, beträffande förslaget angående inrättande av omförmälda
befattningar vid sjökarteverket, visserligen funnit sig böra instämma
i vad kartverkschefen anfört angående det oavvisliga behovet
för sjökarteverket av personalfrågans ordnande på ett för arbetena betryggande
sätt, men däremot icke funnit sig övertygad om lämpligheten
av den lösning av frågan, kartverkschefen föreslagit. För en så genomgripande
förändring i den nyligen för sjökarteverket fastställda organisationen
ansåg kommissionen den utredning av frågan kartverkschefen
förebragt i vissa hänseenden ofullständig, i det att densamma uteslutande
behandlats såsom en sjökarteverkets inre organisationsfråga. Kommissionen
saknade därför tillfälle att överblicka frågans sammanhang med personalfrågan
inom marinen eller den beslutade nya reservstaten inom densamma.
På grund därav ansåg kommissionen sig ej kunna tillstyrka
bifall till ifrågavarande förslag. Men övertygad som kommissionen vore
om nödvändigheten av att personalfrågan vid sjökarteverket betryggande
ordnades, ville kommissionen framhålla vikten av en skyndsam utredningav
densamma samt anhålla, att Kungl. Maj:t måtte, till dess frågan
hunnit ordnas, till sjökarteverkets förfogande ställa erforderligt anslagför
anskaffning av nödiga arbetskrafter, som utöver från flottan kommenderade
officerare erfordrades för ett lämpligt bedrivande av sjökarteverkets
arbeten.
17
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Chefen för sjökarteverket har därefter inkommit med en skrivelse Skrivelse den
av den 18 november 1914, däri han, med avseende å kommissionens hemställan
om vidare utredning, anförde att, därest det kunde ordnas Säj fen för sjöatt
kartverkschefen finge medel att på extra stat anställa två kartografer, karteverketeventuellt
eu kartograf (assistent) och en aspirant, i underförstådd mening
att desamma skulle framdeles övergå på ordinarie stat, anordningen
icke mötte hinder från kartverkets sida.
Vid föredragning den 14 januari 1915 inför Kungl. Maj:t av sjö- Yttrande till
karteverkets anslagsbehov för år 1910 uttalade föredragande departements- den°u
chefen, att han beträffande de ifrågasatta ändringarna i sjökarteverkets januari 1915
organisation delade den uppfattning, som kommit till uttryck i kom- ava• f°r
missionens för de allmänna kartarbetena berörda yttrande, nämligen att departementet.
vid denna frågas lösning dess lämpliga sammanhang med personalfrågan
inom marinen och därvid särskilt med den beslutade nya reservstaten
vid marinen icke borde lämnas ur sikte. Han förklarade sig därför icke
beredd att förorda kartverkschefens förslag till uppförande av de ifrågasatta
assistent- och kartografbeställningarna å stat. Då sålunda frågan
om förstärkning av arbetskrafterna vid sjökarteverket enligt departementschefens
mening borde göras till föremål för vidare iitredning enligt
antydda riktlinjer, ansåg departementschefen ej heller, att för det
dåvarande nya befattningshavare vid sjökarteverket borde uppföras å
extra stat. Vad vidare beträffade förslaget att överflytta bokföraren vid
sjökarteverket å ordinarie stat, ansåg departementschefen, att även därmed
lämpligen borde anstå, till dess större klarhet vunnits i fråga om
ovan berörda organisationsfrågor.
Någon framställning i ämnet blev ej heller avlåten till 1915 års
riksdag.
I förutnämnda skrivelse den 5 november 1915 återupptog chefen
lör sjökarteverket den förut väckta frågan om inrättande av nya civila
beställningar för en assistent, en kartograf och eu redogörare.
Kartverkschefen hade — yttrade han — i sina tidigare skrivelser i
ämnet, med erkännande att sjökarteverkets nuvarande organisation vore
relativt nyligen genomförd, sökt förklara, att det inträdda behovet av
personalökning gruudade sig på erfarenheter och förhållanden, som icke
vaiit kända eller kunnat förutses, da planen till den nya organisationen
för kartverket under hösten 1909 utarbetades, i det att del senare visat
sig, att sjökarteverket icke kunde påräkna att få sitt tjänstemannabehov
under alla förhållanden fyllt vare sig kvantitativt eller kvalitativt genom
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1100 htijt. (Nr 340.) 3
Skrivelse den
5 november
1915 från clte
fen för sjökarteverket.
18
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
kommendering av officerare från flottan på samma sätt som förr varit
brukligt. I sådant hänseende ville kartverkschefen endast erinra, att
otillräckligheten med avseende på antalet kommenderade officerare icke
sammanhängde med den brist, som kunde anses föranledd av den ännu
fortgående mobiliseringen, utan hade börjat göra sig kännbar redan
hösten 1912.
Kart verkschefen hade därjämte ingalunda fått uteslutande disponera
de för kartverkets arbeten lämpligaste sjöofficerarna, utan torde det i
allmänhet hava ordnats så, att kart verkschefen fått de officerare, som
kunnat umbäras vid flottan.
För vintern 1915—1916 förfogade chefen för sjökarteverket över,
i stället för fyra, endast två officerare, varav icke någon föreslagits
av kartverkschefen. Denna omständighet syntes honom i någon mån
belysa, vilken ringa grad av inflytande kartverkschefen hade över tillsättandet
av de tjänstemän, av vilkas understöd han vore beroende för
ansvarigt fullgörande av verkets åligganden.
Kartverkschefen ansåge, att det skulle vara ett uppgivande av kartverkets
intressen, om verkets chef icke sökte få antydda personalförhållanden
ordnade på lämpligt sätt. Att söka ändringen endast i den
riktningen, att vid kommendering av officerare till kartverket mera hänsyn
än dittills toges till kartverkets behov, syntes knappast vara nog,
ty, även om detta villkor tillfälligt uppfylldes, kvarstode alltid osäkerheten
att kartverkschefen kunde komma att stå utan tjänstemän, om
behov av officerare för flottans del skulle uppstå.
Enär chefen dessutom ansåge, att det skulle vara till lördel för
kartverket såväl som för dem, som använde sig av dess publikationer,
om en eller två av verkets tjänstemän vore fast anställda och uteslutande
ägnade sig åt sjökarteväsendet med vad därtill hörde, bland annat även
kartornas tryckning, syntes det honom fortfarande, att lösningen borde
sökas i den riktningen." Sakkunskap beträffande exempelvis tryckfärger,
kopparplåtar, kartpapper och reproduktionsmetoder vore främmande för
sjöofficeren, vars intresse för sjökarteverket nästan uteslutande vore begränsat
till den nautiska sidan av arbetet, d. v. s. själva uppmätningen,
för vilken en person kunde hava både intresse och fallenhet utan att
äga vare sig intresse eller fallenhet för utarbetandet och utgivandet av
kartor.
Att denna personalfråga skulle kunna lämpligen ordnas i samband
med den beslutade nya reservstaten vid marinen, ansåg kartverkschefen
mindre sannolikt. Över huvud taget syntes kunna ifrågasättas, om det
kunde vara lämpligt och avsett, att statstjänsteman vore upptagen i
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 340.
19
reservstat och sålunda uppbure statslön och vore berättigad till statspension
från två båll. Givetvis förutsatte anställandet av tjänstemän
efter sådana grunder ökat anslag till vikariatsersättningar. Väl skulle
en anordning i samband med reservstaten innebära fördelar för marinen,
men skulle icke uppbäva osäkerbeten i kartverkscbefens dispositionsrätt
till dessa tjänstemän, i det att, så länge de ansåges dugliga att tjänstgöra
vid flottan, det vore att förmoda, att de för övningar och vid mobilisering
bleve inkallade till tjänst därstädes och kartverkschefen befunne
sig i samma läge som då vore förhållandet.
Om kartverkets organisation borde hava till huvudsyfte att inrama
kartverket såsom en bjälpinstitution åt marinen, vore den antydda
utvägen kanske den bästa. Ville man åter giva kartverket en organisation
och tjänstemän, avpassade för dess uppgifter, vore en systemändring
nödvändig, så vida man ville undvika, att frågan om några år åter
komme upp.
Enligt chefens åsikt borde det vara ur alla synpunkter lämpligt,
att vid kartverket funnes ett par fackmässigt utbildade och fullt rutinerade
tjänstemän, som icke bleve bortkallade vid mobilisering, utan som
då kunde utan avbrott fullfölja verkets arbeten, även om alla officerare
bortkallades till andra plikter. Det skulle vara otidsenligt att nu söka
lösningen av denna fråga i annan huvudriktning än den av kartverkschefen
år 1914 föreslagna. Enligt chefens mening borde frågan icke
lösas i samband med flottans reservstat på annat sätt, än att det uttalades
som ett önskemål, att vissa av sjökarteverkets tjänstemän vore upptagna
i reservstat vid marinen, och att i så fall avlöningen från kartverkets
stat minskades med belopp, motsvarande det, vilket åtnjötes från reservstaten.
Skulle det nämligen uppställas som villkor för fast anställning i
vissa befattningar vid sjökarteverket att tillhöra marinens reserv, komme
detta måhända att visa sig utgöra hinder för platsernas besättande.
Under förutsättning att två nya tjänster i befälsställning, nämligen för
en assistent och en kartograf, inrättades, ansåge kartverkschefen, att
endast en av dessa kunde, men ej nödvändigtvis måste besättas med
person, tillhörande marinens reservstat. Beträffande den ifrågasatta redogörarbefattningen
funne kartverkschefen det vara mindre olägligt, om
innehavaren tillhörde reservstaten, ehuru det givetvis icke vore önskligt,
att den, som hade att uträkna avlöningar och pensionsinnehållningar,
plötsligt toges ifrån sin tjänst.
På grund av vad sålunda anförts hemställde kartverkschefen, att
Kungl. Maj: t måtte förelägga IDIG års riksdag proposition om inrättande
20
Kung!- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Yttrande av
kommissionen
för de allmänna
kartarbetena.
vid sjökarteverket av tre nya tjänster, nämligen för en assistent, en
kartograf och en redogörare. Därigenom skulle staten för den civila
personalen vid sjökarteverket komma att ökas med 10,200 kronor.
Enär emellertid å andra sidan årliga behållningen av sjökortsförsäljningen
gradvis ökats så, att den dåmera vore ungefär 11,000 kronor
större än år 1910, ville det synas kartverkschefen, som om statsverket
borde kunna bekosta sjökarteverket den föreslagna förbättringen i dess
arbetsmöjligheter. Åven marinen vunne därpå genom befrielse från tillhandahållande
av ett antal officerare. I händelse av bestämmelse att
någon eller några av tjänstemännen skulle vara skyldiga att ingå uti
reservstat, borde anslaget till vikariatsersättningar ökas i förhållande därtill.
Kartverkschefen hemställde därjämte, att övergångsbestämmelse
måtte meddelas därom att, därest den dåvarande bokföraren antoges till
redogörare, han måtte för beräkning av ålderstillägg berättigas tillgodoräkna
sig den tid, han redan tjänstgjort vid sjökarteverket.
I samband därmed anhöll bemälde chef, att Kungl. Maj:t ville
föranstalta om utredning, eventuellt genom löneregleringskommittén, efter
vilka grunder avlöning borde utgå och pensionsavgifter innehållas för
statstjänsteman, som samtidigt tillhörde ordinarie stat och reservstat.
Utredandet av denna fråga syntes vara av betydelse även för andra verk
än sjökarteverket. Då emellertid utredandet och lösandet av detta spörsmål
syntes komma att erfordra avsevärd tid, borde enligt kartverkschefens
mening framläggandet av förslaget om inrättande av de nya
tjänsterna icke vila i avvaktan på sagda utrednings resultat.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i häröver avgivet
yttrande avstyrkt de av kartverkschefen i nyssnämnda förslag gjorda
framställningar angående inrättande av vissa befattningar vid sjökarteverket.
Enär frågan om inrättande av dessa befattningar befunne sig
i samma läge, vari den befann sig, då kommissionen den 7 november
1914 avgav sitt utlåtande över densamma, fasthöll kommissionen vad den
i frågan yttrat i detta utlåtande, till vilket kommissionen hänvisade.
Emellertid ville kommissionen ytterligare framhålla nödvändigheten av
att personalfrågan vid sjökarteverket betryggande och skyndsamt ordnades,
varför kommissionen anhöll, att den utredning av frågan, vilken
kommissionen framhållit såsom synnerligen angelägen, måtte bliva verkställd
så tidigt att, därest Kungl. Maj:t funne, att resultatet av densamma
borde göras till föremål för riksdagens prövning, det måtte kunna
framläggas redan för 1916 års riksdag.
Från detta utlåtande var chefen för sjökarteverket såsom ledamot
av kommissionen av skiljaktig mening.
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.
21
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1916 av ifråga- Yttrande till
varande ärende förklarade föredragande departementschefen, att av den tokoiidden°i4
utav kartverkschefen lämnade framställningen syntes framgå, att särskilda januari 1916
åtgärder vore av nöden för att tillförsäkra sjökarteverket tillräcklig och avsjsfsfsva/s-r
fullt kvalificerad personal för utförande av det verket åliggande, ur såväl departementet.
försvarsväsendets som sjöfartens synpunkt betydelsefulla arbetet. Kartverkschefen
hade i sådant hänseende vid avgivande av sitt förslag till
beräknande av utgifterna för verket under år 1917 återupptagit sin år
1914 gjorda framställning om uppförande å staten för den civila personalen
vid verket av tre nya beställningar, nämligen för en assistent, en kartograf
och en redogörare.
I anslutning till sin i statsverkspropositionen till 1915 års riksdag
uttalade uppfattning ansåg departementschefen emellertid, att prövningen
av den sålunda ånyo väckta organisationsfrågan borde föregås av en
utredning i ämnet. Vid denna utredning borde, på sätt departementschefen
i samband därmed omnämnt, föreliggande spörsmåls lämpliga
sammanhang med personalfrågan inom marinen och särskilt med den
beslutade nya reservstaten vid marinen icke lämnas ur sikte.
Departementschefen erinrade vidare att, sedan Kungl. Maj:t dåmera
den 3 december 1915 utfärdat förordning angående reservstat för marinen
och den 17 i samma månad fastställt stat för denna reservstat för
år 1916, tidpunkten funnits lämplig att igångsätta en sådan utredning,
samt att Kungl. Maj:t den 31 december 1915 uppdragit åt chefen för
marinstaben, chefen för sjökarteverket och chefen för rikets allmänna
kartverk att snarast möjligt verkställa utredning rörande de ändringar i
sjökarteverkets organisation, som kunde finnas nödiga för att bereda
verket erforderlig tillgång på lämpliga arbetskrafter, därvid de av departementschefen
nyss angivna synpunkterna borde behörigen beaktas,
ävensom att till Kungl. Magt inkomma med det förslag till sådana ändringar
och med de framställningar i övrigt, vartill utredningen kunde föranleda.
Med hänsyn därtill såge departementschefen sig givetvis förhindrad
att för det dåvarande förorda kart verkschefens om förmälda förslag.
I förberörda skrivelse den 5 april 1916 hava chefen för marinsta- utredning och
ben, chefen för sjökarteverket och chefen för rikets allmänna kartverk 5
avlämnat den dem, på sätt ovan nämnts, anbefallda utredningen samt av chefen
framlagt förslag i det med utredningen avsedda syftemålet. stabenZxefen
1 nämnda skrivelse framhölls, hurusom sjökarteverkets personal vore för sjekarteallt
för fåtalig för att kunna fylla de krav, som måste ställas på verket °f*r
från såväl marinens som den allmänna sjöfartens sida. Likaså påpekades, rikets aii
manna
kartverk.
22
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 340,
att den av kartverkschefen i ovan omnämnda skrivelse den 5 november
1915 föreslagna personalökningen kunde anses vara en minimiökning.
Angående anställandet av assistent, kartograf och redogörare hade
bland förutnämnda chefer full enighet varit rådande, vad beträffade
behovet av dessa platsers besättande. Vad åter beträffade kvalifikationerna
härför hade åsikterna vant delade. Angående detta förhållande
hänvisades till en skrivelsen bilagd reservation av chefen för rikets allmänna
kartverk.
Vad först anginge assistenten, framhölls, hurusom det vore fördelaktigast
att kunna erhålla en militär assistent, men att det å andra sidan
icke borde betraktas såsom en olägenhet, om assistenten bleve civil.
Svårighet skulle antagligen yppa sig att erhålla duglig personal från
flottan, enär en sådan person genom antagande av assistentskap skulle
gå miste om sina befordringsutsikter och sålunda behöva kompenseras
med synnerligen goda löneförmåner. Likaså ansåges det komma att
visa sig svårt att bland officerare å reservstat erhålla lämplig person,
enär dessa i samband med inträde å reservstaten som regel torde söka
annan sysselsättning än statstjänst. Såsom villkor för erhållande av
assistentbefattning vid sjökarteverket borde därför ej uppställas krav på
att tillhöra marinens reservstat.
Beträffande kartografen gjordes gällande, att denne kunde utan olägenhet
vara civil, men borde hava avlagt studentexamen på reala linjen;
han borde nämligen kunna biträda vid utförande av geodetiska beräkningar
och eventuellt själv utföra dylika observationer och beräkningar.
Enär han även komme att handleda vid sjökarteverket tjänstgörande
officerare i kartritning, borde han vara en i humanistiskt avseende med
dessa jämnställd person.
Vad beträffade redogöraren, anfördes, att denne borde vara en förrådskonstapel
vid marinen (underofficer) antingen å reservstat eller i reserven.
Han borde ej vara en pensionerad underofficer, enär han i så fall komme
att tillträda sin befattning vid allt för framskriden ålder.
I fråga om nämnda tre befattningshavares kvarstående vid sjökarteverket
vid mobilisering och under krig borde bestämmelser införas i
gällande mobiliseringstabell med behörig hänsyn tagen till, att de stora
krav, som- från marinens sida vid dylika tillfällen komme att ställas på
sjökarteverket, väl tillgodosåges.
I en skrivelsen bifogad promemoria hade chefen för sjökarteverket
framlagt en utredning av det personalbehov, som borde tillförsäkras
sjökarteverket, på det att verket måtte kunna fylla sitt värv. Därvid
hade chefen för sjökarteverket uttalat bland annat, att det för kartverket
23
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 840.
skulle vara eu fördel, om endera av assistenten eller kartografen tillhört
flottans officerskår, men att detta dock icke vore nödvändigt. Kartverkets
civila personal syntes hora, i så stor utsträckning som av behovet
påkallades och omständigheterna medgåve, vid mobilisering tagas
i anspråk för flottan. Men de borde icke tagas i anspråk utom sjökarteverket,
förrän det visat sig, att de kunde där undvaras.
Berörda av chefen för sjökarteverket lämnade utredning omfattade
även behovet av sjömätningsförrättare, i vilket avseende framhölls, att
även detta behov vore av beskaffenhet att kräva ett ökat antal tjänstemän
vid sjökarteverket. Denna tillökning vore motiverad därav, att
det behov av mätningsförrättare, som från flottans officerskår beräknats
årligen kunna tillföras sjökarteverket, icke motsvarat verkligheten
och för framtiden icke heller komme att kunna realiseras på grund av
den ökade grad av stridsberedskap, som flottan numera måste besitta,
särskilt vad beträffade antalet rustade fartyg. För att kunna insätta
erforderligt antal mätningsförrättare under de årligen återkommande sjömätningarna
måste alltså ett avsevärt större antal civila mätningsförrättare
anlitas, vilket medförde den olägenheten, att personaltillgången
vid verket i betänklig grad reducerades under de tider, då sjömätningsarbeten
påginge. För att tillgodose sjökarteverkets fasta ararbetskrafter
borde därför å staten anställas ytterligare en manlig ritare
eller gravör och ett kvinnligt biträde.
Den av chefen för sjökarteverket föreslagna personalökningen ansåge
sig förbemälda chefer alltså böra tillstyrka, liksom ock de av chefen
för sjökarteverket föreslagna avlöningsförmånerna för såväl assistent,
kartograf och redogörare som ritare och kvinnligt biträde. Dessa avlöningsförmåner
utgjorde för:
assistenten 6,400 kronor, därav 4,000 kronor lön och 2,400 kronor
tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg å 600 kronor;
kartografen 3,000 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,000 kronor
tjänstgöringspenningar, jämte fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor;
redogöraren 2,400 kronor, därav 1,300 kronor lön, 800 kronor tjänstgöringspenningar
och 300 kronor ortstillägg, jämte fyra ålderstillägg,
vart och ett å 400 kronor;
manlig ritare eller gravör 2,400 kronor, därav 1,300 kronor lön,
800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, jämte
fyra ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor; samt
kvinnligt biträde (av andra graden) 1,600 kronor, därav 900 kronor
lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, jämte
två ålderstillägg å vartdera 200 kronor.
24
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.
Vad särskilt anginge den föreslagna assistenten, framhöllo cheferna,
att vid rikets allmänna kartverk funnes en tjänsteman, arbetschefen vid
ekonomiska avdelningen, vars verksamhet kunde anses utgöra en motsvarighet
till den ifrågasatta assistentens vid sjökarteverket. Denne arbetschef
uppbure eu begynnelseavlövning av 6,400 kronor och kunde
därutöver erhålla en löneförhöjning av 600 kronor, alltså i allt 7,000
kronor. Cheferna ansåge vara rättvist, att assistenten vid sjökarteverket
komme i åtnjutande av avlöning till samma belopp, dock med annan fördelning
i lön och tjänstgöringspenDingar.
Avlöningen till kartografbefattningen syntes dem böra sättas lika med
den, som utginge till kartograf vid rikets allmänna kartverk, eller till det
belopp, vilket av chefen föreslagits.
Bemälde chefer hemställde på grund härav om proposition till riksdagen
därom,
att sjökarteverkets stat måtte ökas med
1 assistent,
1 kartograf,
1 redogörare,
1 ritare eller gravör samt
1 kvinnligt biträde;
att för besättande av assistent-, kartograf- och redogörarbefattningarna
anslaget för sjökarteverkets stat måtte ökas med 10,200 kronor;
att för personalens ökning med eu ritare och ett kvinnligt biträde
anslaget för sjökarteverkets stat måtte ökas med ytterligare 4,800 kronor,
varav 800 kronor å anvisningen till arvoden åt extra personal m. in.,
varigenom sjökarteverkets avlöningsanslag skulle ökas med i allt 15,000
kronor;
att såsom villkor för erhållande av assistent-, kartograf- eller redogörarbefattning
skulle fordras:
för assistent att helst vara officer vid marinen å stat, reservstat
eller i reserven, dock utan särskild fordran på att tillhöra marinens reservstat,
eller, i den händelse han vore civil, att hava avlagt antingen
filosofisk examen i likhet med vad som fordrades för anställning som
aktuarie vid sjökarteverket, dock att överbetyget i astronomi eller matematik
kunde ersättas av betyg i geografi eller geologi, eller ock lantmäteriexamen
samt att hava deltagit i tre somrars sjömätningsarbeten,
för kartograf att hava avlagt studentexamen på reala linjen med
företräde för den, som därjämte avlagt sådant examensprov, som fordrades
för anställande såsom assistent eller aktuarie, samt att hava deltagit
i tre somrars sjömätningsarbeten, och
KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
25
för redogörare att vara förrådskonstapel vid marinen eller dess reserv
;
samt att, på det ovannämnda befattningar måtte kunna tillsättas redan
år 1916, om så visade sig utförbart, chefen för sjökarteverket måtte
bemyndigas att för dylikt ändamål disponera erforderligt belopp av behållning,
som uppkommit å medel, anvisade till »allmänna utgifter» och
vari ingingo även behållning av sjökortsförsäljningen.
I ovanberörda vid chefernas skrivelse fogade reservation anförde
chefen för rikets allmänna kartverk följande.
I nämnda skrivelse hade rörande den föreslagna assistentbefattningen
uttalats, att fördelaktigast vore, om densamma innehades av en militär,
medan om befattningens innehavande av civil person sades, att detta ej
borde betraktas som en olägenhet. Sammanställdes dessa båda omdömen,
vore otvivelaktigt, att motiveringen förordade en militär, men
hade det därur framgångna förslaget blivit: militär eller civil. Reservantens
åsikt vore, att assistentbefattningen borde innehavas av en sjöofficer.
Reservanten grundade sin mening därpå, att under överläggningarna
tydligt framgått, att den föreslagna assistenten i praktiken komme att
bliva chefens närmaste man och, vid förfall för denne, i regeln hans
ställföreträdare. Med hänsyn därtill att sjökarteverkets arbeten i synnerligen
vidsträckt grad toges i anspråk vid marinens användande och att
— såsom i skrivelsen betonades -—- vid mobilisering stora krav komme
att ställas på sjökarteverket från marinens sida, hade chefsposten besatts
med en sjöofficer. Av samma skäl syntes nödvändigt, att chefens
närmaste man eller eventuelle ställföreträdare vore sjöofficer, väl förtrogen
med de praktiska fordringarna på sjökort, fullt tjänliga för flottans
behov. En person, lämplig att företräda dylika intressen, syntes ock
kompetent att tillvarataga den merkantila sjöfartens krav; men ansåge
reservanten vanskligt att åt en filosofie magister, filosofie kandidat eller
lantmätare, även om han förvärvat de tekniska sjömätningsfärdigheterna,
anförtro uppdrag, som enligt reservantens mening hade ej ringa militär
betydelse och i vissa fall krävde sjömilitära kunskaper, som endast en
officer vid flottan kunde anses äga. Av denna anledning ansåge reservanten,
att civil person ej borde kunna anställas såsom assistent.
Då i skrivelsen förmenades, att det torde möta svårigheter att till
assistent erhålla officer, enär dylik torde avskräckas från att i förutnämnda
egenskap inträda i verket av den eventualiteten, att hans beBihang
till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 300 höft. (Nr 340.) 4
Särskild
mening av
chefen för
rikets allmänna
kartverk.
26
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.
Skrivelse
den 31 augusti
1917 från
chefen för sjökarteverket.
fordringsmöjligheter avklipptes, syntes sådan farhåga kunna hävas därigenom
att militär assistent, väl avlönad på kartverkets stat, kvarstode
såsom lönlös kapten eller kommendörkapten av 2:a graden i flottan, med
möjlighet att efter vunnet återinträde på stat alltfort kunna avancera.
Med förenämnda skrivelse den 31 augusti 1917 har chefen för sjökarteverket
överlämnat förslag till beräknande av utgifterna för verket
år 1919.
I nämnda förslag erinrade kartverkschefen om innehållet av ovanberörda
den 5 april 1916 avgivna utredning angående behovet av nya
tjänster vid sjökarteverket samt att enligt denna utredning — huvudsakligen
såsom följd av att sjökarteverket icke kunde i samma utsträckning
som förr påräkna officerare från flottan såsom tjänstemän
eller sjömätningsförrättare — vid sjökarteverket förefunnes behov av
fem nya tjänster, nämligen för en assistent, en kartograf, en redogörare,
en ritare (eller gravör) och ett kvinnligt biträde. Kartverkschefen hemställde,
att denna fråga måtte föreläggas 1918 års riksdag.
Vid framförande av detta krav erinrade han vidare, att sjökarteverket
alltsedan hösten 1912 icke förfogat över det antal officerare från
flottan, som beräknats behövliga för behörigt besörjande av verkets
byråarbeten. De som tjänstgjort hade varit för fåtaliga och ej alltid
de ur tjänstens synpunkt lämpligaste, och hade en del arbete därför måst
utföras av tillfälligt anställda civila tjänstemän. Arbetsuppgifterna och
tillgången till väl skolade arbetskrafter hade sålunda icke stått i väl
avvägt inbördes förhållande, varav beklagligen följt, att det under de
gångna fem åren icke varit möjligt att upprätthålla någon fullt genomförd
organisation i arbetet. Helt visst vore det önskvärt, att detta tillstånd
snarast komme att avlösas av mera ordnade förhållanden, och skulle
ett betydelsefullt steg i den riktningen uttagas genom beslut om sådan
personalökning, som enligt ovanberörda utredning ansetts behövlig.
I berörda skrivelse erinrade kartverkschefen ock, att sjökarteverket
icke genom sin organisation vore inriktat på handläggning av kansligöromål
och att chefen ej heller förfogade över fast anställd befälspersonal,
tjänstgörande vid byråarbetena hela året om, varav följden
bleve, att kartverkschefen måste själv handlägga alla sådana ärenden
och utredningar.
Vid skrivelsen var jämväl fogat ett förslag till stat för den civila
personalen vid sjökarteverket, avsett att tillämpas från och med år 1919.
27
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 340.
Sedan de den 4 juli 1910 tillkallade sakkunniga för utredning rörande
förenkling av marinens redovisningsväsende med skrivelse den
10 november 1915 framlagt förslag till ändringar i sättet för medelsredovisningen
vid sjökarteverket, har chefen för nämnda verk, som anmodats
att.yttra sig över sagda förslag, i skrivelse den 18 november
1915 — under förutsättning att det föreslagna bokföringssättets tillämpande
vore önskligt i syfte att uniformera marinens redovisningsväsende
— ansett sig kunna tillstyrka dess antagande för sjökarteverket.
Kar t verkschefen erinrade därvid, att den föreslagna förändringen icke
berörde frågan om räkenskapernas revision. Emellertid hade det vid derå
tillfällen synts kartverkschefen lämpligt, att räkenskaperna från sjömätningsfartygen
underkastades någon kontroll vid sjökarteverket, där man
torde vara bäst i tillfälle att bedöma befogenheten av vissa åtgärder.
Något förslag i sådan riktning hade kartverkschefen icke avgivit och
vore ej heller beredd att då avgiva, emedan han ansåge, att ett sådant steg
icke borde uttagas, förr än redovisningen vid sjökarteverket bleve lagd
i händerna på en därför ansvarig tjänsteman på stat. Det vore nämligen
''att märka, att vid sjökarteverket chefen själv vore redogörare, fast
med biträde av en bokförare på extra stat.
Då det syntes vara oundvikligt, att varje förenkling eller förbättring
av redovisningsväsendet jämte alla sina förtjänster medförde ökning i
arbetets omfattning och sålunda i detta fall för chefen eu ökning av
ansvaret inom ett område, som för honom vore jämförelsevis främmande,
ville kartverkschefen erinra om sitt förslag till lösning av den sedan
flera år svävande frågan om anställande vid kartverket av en ansvarig
redogörare samt anhålla, att denna fråga måtte upptagas till avgörande
behandling, innan eller åtminstone samtidigt med att nytt bokföringssystem
genomfördes.
I sitt förenämnda, den 24 november 1917 avgivna utlåtande i detta
ärende har löneregleringskommittén anfört följande.
Enligt den organisation, som sjökarteverket sedan gammalt haft
och vilken i huvudsak lämnades oförändrad vid genomförande, av den
utav 1912 års riksdag godkända löneregleringen för den civila personalen
vid nämnda kartverk, vore detta för utförande av mera maktpåliggande
sjömätnings- och byråarbeten i väsentlig mån hänvisat till biträde
av officerare och underofficerare vid flottan.
På sätt av den ovan lämnade redogörelsen framginge, hade detta
medfört åtskilliga olägenheter för ett ändamålsenligt bedrivande av verkets
arbeten, och redan kort efter det den nya staten blivit godkänd
Yttrande
den 18 november
1915 av
chefen för sjökarteverket
i anledning
av förslag till
ändringar
i sättet för
medelsredovisningen
vid
verket.
Loneregleringskommitténs
utlåtande
den 24 november
1917.
28
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr .540.
hade kartverkschefen sett sig nödsakad göra framställning om personalfrågans
ordnande på ett för arbetena mera betryggande sätt.
Behovet av en personalökning vid verket, vilket redan år 1913
gjordes gällande från kartverkschefens sida, grundade sig, efter vad
kartverkschefen i skrivelse den 5 november 1915 framhållit,, på erfarenheter
och förhållanden, som icke varit kända eller kunnat förutses, då
planen till den nya organisationen utarbetades.
Att frågan, oaktat det av vederbörande myndigheter vitsordade behovet
av dess snara ordnande, dock blivit uppskjuten, hade berott på
det samband, vari den ställts med personalfrågan inom marinen, enkannerligen
frågan om den nya reservstatsinstitutionen'' inom densamma.
Vid uppgörandet av det förslag, som nu förelåge och över vilket
kommittén hade att avgiva utlåtande, hade nämnda samband tagits i
beaktande; särskilt vore i detta hänseende att märka, hurusom beträffande
vissa av de föreslagna nya befattningarna inom sjökarteverket
blivande innehavare av desamma skulle enligt förslaget kunna tillhöra
marinens reservstat. Enligt vad som uttryckligen framhållits, borde dock
bestämmelser införas i gällande mobiliseringstabell, vilka toge behörig
hänsyn till, att de stora krav, som från marinens sida i händelse av
mobilisering eller krig komme att ställas på sjökarteverket, väl tillgodosåges.
Kartverkschefen uttryckte i sin ovanberörda promemoria samma
förhållande så, att till kartverkets civila personal hörande tjänstinnehavare
icke borde tagas i anspråk utom sjökarteverket förr än det visat
sig, att de kunde där undvaras.
Behovet av ökade arbetskrafter vid sjökarteverket hade som syntes
i väsentlig mån betingats av brist på tillgång på officerare. Att under
sådana förhållanden vid besättande av en eller flera av de föreslagna
nya befattningarna uppställa den fordran, att vederbörande befattningshavare
skulle tillhöra marinens reservstat, funne kommittén ej vara ägnat
att trygga verkets ställning och bringa konsolidering och planmässighet
i dess arbeten.
För kommittén tedde sig saken så, att det måste ur sjökarteverkets
egen synpunkt sett vara att betrakta som en fördel, därest de nya befattningarna
kunde besättas med personer, beträffande vilka det ej behövde
riskeras, att de vid mobilisering borttoges från verket; skulle
nämligen sådant kunna ske, bleve, såsom ock kartverkschefen framhållit,
värdet av organisationsförbättringen högst väsentligt reducerat.
I övrigt ville kommittén erinra, att frågan om möjligheten för en
befattningshavare å marinens reservstat att innehava civil befattning vid
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340. 29
sjökarteverket vore beroende å det stora spörsmålet, huruvida det i ett
flertal författningar angående avlöningsvillkor förekommande stadgandet
om förbud mot förening av tjänster lämpligen borde ändras till förmån
lör dem, som innehade beställning å reservstat vid armén eller marinen.
Genom nådig remiss den 28 april 1916 hade åt kommittén uppdragits
att avgiva utlåtande med anledning av nämnda spörsmål. Mängden av
andra ärenden hade emellertid hittills hindrat kommittén att sysselsätta
sig med detta spörsmål.
Enligt det föreliggande förslaget skulle å ordinarie stat för den civila
personalen vid sjökarteverket uppföras fem nya befattningar.
Vad först beträffade den föreslagna assistenten, förutsatte förslaget,
att han helst skulle vara officer vid marinen å stat, reservstat eller i
reserven, dock utan särskild fordran på att tillhöra marinens reservstat,
eller, för den händelse han vore civil, att han skulle hava avlagt på
visst sätt kvalificerad filosofisk examen eller ock lantmäteriexamen samt
hava deltagit i tre somrars sjömätnings arbeten.
Hans ställning i förhållande till chefen skulle i korthet vara sådan,
som framginge av följande av kartverkschefen i förutnämnda promemoria
framlagda förslag: »Vid förfall för chefen att utöva befattningen
övertages densamma av vid kartverket tjänstgörande officer av regementsofficers
grad, eller, om sådan officer icke tjänstgör, av assistenten.»
Dennes huvudsakliga ämbetsåligganden skulle bestå i redaktion av
allmänna sjökort, tillsyn över deras tryckning och årliga rättande, inläggning
av mätningsresultat i original samt tillsyn över byrå- och
tryckeriinventarier samt materialier. Därest äldste vid verket tjänstgörande
officer ej vore regementsofficer, skulle till assistentens åligganden
dessutom komma utövande av allmän tillsyn och ledning över byråarbetena
under chefen, utförande av särskilda uppdrag och utredningar samt
utarbetande och årlig komplettering av seglingsbeskrivningar.
I fråga om assistentens avlöningsförmåner hade föreslagits, att avlöningen
skulle, i likhet med vad som gällde för arbetschefen å avdelningen
för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten vid rikets allmänna
kartverk, bestämmas till 6,400 kronor, vartill skulle kunna komma, ett
ålderstillägg å 600 krbnor. Dock hade — i motsats till vad förhållandet
vore beträffande nämnde arbetschef, för vilken ifrågavarande avlöning
vore uppdelad i lön 4,400 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor
— avlöningen för assistenten vid sjökarteverket föreslagits böra uppdelas
i lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,400 kronor, varjämte
av ålderstillägget 400 kronor skulle utgöra lön och 200 kronor
tj änstgör ingspennin gar.
30
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Enligt kommitténs mening syntes arbetschefsbefattningen vid rikets
allmänna kartverk icke erbjuda full motsvarighet med den föreslagna
assistenttjänsten vid sjökarteverket. Det borde nämligen erinras, hurusom
de vid rikets allmänna kartverk förekommande arbetena utfördes
på tre särskilda avdelningar, nämligen den geodetiska avdelningen, den
topografiska avdelningen samt avdelningen för ekonomiska arbeten och
stomkartearbeten. Den förstnämnda eller geodetiska avdelningen förestodes
av professorn vid generalstaben, den topografiska avdelningen
lydde närmast under avdelningschefen vid generalstabens topografiska
avdelning, vilken tillika vore chef för rikets allmänna kartverk, och ledningen
av arbetena å den ekonomiska avdelningen handhades av ifrågavarande
arbetschef.
Denne sistnämnde hade i sin egenskap av chef för en avdelning
av allmänna kartverket en något annan tjänsteställning än den, som
skulle tillkomma den föreslagne assistenten vid sjökarteverket. Denne
skulle nämligen vara »assistent» till chefen och i vissa fall hans närmaste
man. Med hänsyn härtill kunde kommittén ej finna en jämnställdhet
i avlöningshänseende av ifrågavarande två befattningshavare
vara av de faktiska förhållandena motiverad.
I betraktande av såväl den föreslagna orgauisationen för sjökarteverket
som dess — i jämförelse med rikets allmänna kartverk relativt
fåtaliga personal ansåge kommittén tillfyllest, därest den ifrågavarande
assistenten i avlöningshänseende (och jämväl i fråga om semesterförmån)
likställdes med andra gradens tjänsteman i centralt ämbetsverk och sålunda
erhölle en avlöning av 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön,
1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg, vartill
skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen å 500 kronor. Högsta
pensionsunderlaget skulle följaktligen bliva 4,600 kronor, i följd varav,
vid bifall till kommitténs förslag, den eventualiteten skulle förebyggas,
att assistentens pension komme att överstiga kartverkschefens, därest
denne vore officer av kommendörs grad.
Det föreliggande förslaget uppställde vidare vissa kompetensvillkor
för ifrågavarande befattningshavare. I detta avseende ville kommittén,
vad anginge den teoretiska kompetensen, uttala den bestämda uppfattningen,
att vid utfärdande av ny instruktion för sjökarteverket eller
ändring av den nuvarande sådana bestämmelser borde meddelas, som
innebure en garanti för att kompetensvillkoren för denne tjänstinnehavare
ej under några förhållanden bleve lägre än vad nu vore stadgat i fråga
om aktuarien vid sjökarteverket, vare sig sagda kompetensvillkor vore
genom vederbörliga examina eller på annat fullt tillfredsställande sätt
ådagalagda.
31
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Därest kommitténs förslag beträffande avlöningsförmåner åt nu omförmälda
nya befattningshavare vid sj ökarte verket vunne gillande, syntes
tog föreligga att utbyta den föreslagna benämningen assistent mot förslagsvis
»förste aktuarie». Eu sådan ändring av benämningen syntes
även motiverad med hänsyn till den ställning, tjänstinnehavaren i fråga
enligt förslaget skulle komma att intaga inom verket. Det finge härvidlag
jämväl erinras, att inom icke-militära områden av statstjänsten benämningen
»assistent» åtminstone i regel vore given åt extra befattningshavare.
Kommittén hade vid bedömande av spörsmålet om den ifrågavarande
befattningshavarens avlöningsförmåner utgått från den förutsättningen,
att befattningen skulle vara civil. Skulle det åter anses lämpligt att
till befattningen förordna officer å stat eller å reservstat, torde böra, i
överensstämmelse med vad beträffande omförmälda arbetschefsbefattning
vid rikets allmänna kartverk vore fastställt, i staten för sjökarteverket
införas en bestämmelse av det innehåll, att den i staten upptagna avlöningen
till förste aktuarien utginge endast under förutsättning, att
befattningshavaren icke vore militär i aktiv tjänst eller å reservstat, i
vilket fall han endast ägde uppbära arvode till belopp, som kunde varda
medgivet, allteftersom han vore militär i aktiv tjänst eller å reservstat.
Vidkommande därefter den föreslagna kartograf befattning en, förutsatte
förslaget, att densamma skulle besättas med civil innehavare. Som
kompetensfordringar uppställdes att hava avlagt studentexamen å realhnjen,
varjämte företräde skulle givas åt den, vilken dessutom avlagt
sådant examensprov, som fordrades för anställande såsom assistent (enligt
kommittén: förste aktuarie) eller aktuarie, samt att hava deltagit i tre
somrars sjömätningsarbeten. Kartograftjänsten skulle i avlöningshänseende
likställas med kartografbefattningarna vid rikets allmänna kartverk.
Innehavarna av sistnämnda befattningar åtnjöte för närvarande
en begynnelseavlöning av 3,000 kronor, vartill kunde komma fyra ålderstillägg
å 500 kronor; slutavlöningen uppginge följaktligen till 5,000
kronor.
Kommittén ville emellertid erinra, att kommittén i utlåtande den 6
november 1917 förordat, att kartograferna vid rikets allmänna kartverk
måtte i fråga om ordinarie avlöningsförmåner å stat jämnställas med
första gradens tjänstemän i centrala ämbetsverk och följaktligen komma
i åtnjutande av en avlöning av 4,000 kronor, därav 2,200 kronor lön,
1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, vartill
skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor.
32
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Beträffande de föreslagna kompetensfordringarna för ifrågavarande
kartografbefattning vid sjökarteverket hade kommittén ej kunnat undgå
att finna minimifordran för låg. Kommittén ansåge önskligt, att på
innehavare av denna tjänst måtte komma att i teoretiskt avseende ställas
krav motsvarande dem, som gällde i fråga om kartografbefattningarna vid
rikets allmänna kartverk, och kommittén trodde sig kunna antaga, att
bestämmelser i denna riktning komme att intagas i den för sj ökarteverket
gällande instruktion.
Vad anginge avlöningsförmånerna ansåge kommittén skäligt, att
den föreslagna kartografen vid sj ökarteverket erhölle enahanda förmåner
som motsvarande befattningshavare vid rikets allmänna kartverk, och
ville kommittén följaktligen förorda, att han bleve jämnställd i avlöningshänseende
med första gradens tjänstemän''i centrala ämbetsverk.
Det föreliggande förslaget innebure vidare en ökning av det å stat
uppförda antajet manliga ritare eller gravörer från nuvarande 11 till 12.
I fråga orö upptagande å ordinarie stat av ytterligare en dylik befattning
hade kommittén intet att erinra.
Vad anginge avlöningsförmånerna till dessa tjänstinnehavare, ville
kommittén erinra, hurusom för närvarande manlig ritare eller gravör vid
sj ökarteverket åtnjöte en avlöning av 2,400 kronor, därav 1,300 kronor
lön, 800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, vartill
kunde komma fyra ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor. Av
varje ålderstillägg utgjorde 300 kronor lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.
Enahanda avlöning utginge jämväl för närvarande till ritare
och gravör vid rikets allmänna kartverk.
Någon ändring i avlöningen för ritare eller gravör vid sj ökarteverket
hade från kartverkschefens sida icke ifrågasatts. Kommittén ville
emellertid erinra, hurusom kommittén i ovanberörda utlåtande den 6
november 1917 förordat, att manlig ritare och gravör vid rikets allmänna
kartverk måtte erhålla en avlöning av 3,000 kronor, därav 1,700 kronor
lön, 1,000 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å
400 kronor.
Det syntes kommittén billigt, att motsvarande befattningshavare vid
sj ökarteverket, vilka tillförene ansetts böra vara likställda med ritare och
gravörer vid rikets allmänna kartverk, ävenledes komme i åtnjutande av
samma avlöningsförmåner, som kommittén för sistnämnda befattningshavare
i berörda utlåtande förordat.
Behovet för sj ökarteverket av en särskild redogörare eller bokförare
hade sedan länge varit erkänt, och särskilt arvode till en sådan befatt
-
33
jKung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
ningshavare hade också sedan åtskilliga år utgått av det å ordinarie
stat uppfördå anslaget till arvoden åt extra personal, gratifikationer åt
ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar.
Enligt det föreliggande förslaget skulle såsom villkor för erhållande
av redogörarbefattningen fordras att vara förrådskonstapel vid marinen
eller dess reserv. I förberörda, av kart verkschefen utarbetade promemoria
hade föreslagits, att för anställande såsom redogörare skulle erfordras
styrkt förmåga att självständigt föra enklare räkenskap, varvid såsom
grundfordran kunde uppställas kompetens för förrådskonstapelstjänst vid
flottan.
Den föreslagna redogörarbefattningen skulle vidare, efter vad som
föreslagits, i avlöningshänseende likställas med de vid sjökarteverket
förefintliga ritar- eller gravörtjänsterna.
Kommittén funne kravet på ifrågavarande befattnings uppförande
å ordinarie stat skäligt och ansåge sig i fråga om kompetensfordringar
böra förorda vad kartverkschefen i detta hänseende föreslagit.
Mot den föreslagna jämnställdheten i avlöningshänseende med ritare
eller gravör hade kommittén intet att erinra och ville följaktligen förorda,
att ifrågavarande redogörare jämväl måtte komma i åtnjutande av
de förbättrade avlöningsförmåner, som kommittén i det föregående för
ritare eller gravör föreslagit.
Å det av kartverkschefen framlagda statförslaget vore vidare uppförd
ytterligare en kvinnlig biträdeshefattning av andra graden utöver den
befattning av samma grad, som för närvarande funnes vid verket.
Kommittén hade intet att erinra mot förslaget i denna del.
Det borde i detta sammanhang uppmärksammas, att jämte nyssnämnda
redan befintliga kvinnliga biträdesbefattning av andra graden
vore å ordinarie stat uppförd en sådan befattning även av första graden.
Någon lönereglering för de kvinnliga befattningshavarna hade i de i
ärendet föreliggande handlingarna icke blivit ifrågasatt.
Beträffande avlöningsförmåner för kvinnliga biträden ville kommittén
emellertid erinra, hurusom 1917 års riksdag i två särskilda skrivelser,
nämligen dels angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering
för tjänstemännen därstädes m. m. och dels angående reglering
av löneförhållandena m. m. vid statsdepartementen, givit uttryck åt den
uppfattningen, att avlöningsförmånerna för skrivbiträden av första (lägsta)
lönegraden syntes vara så knappt tillmätta, att någon förhöjning av
dem vore påkallad, men att, då frågan härom syntes böra behandlas
i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, riksdagen ansett
sig ej då böra vidtaga ändring av nuvarande avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340.)
5
34
Kungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Skulle, såsom ock kommittén för sin del funne lämpligt, en reglering
av avlöningsförhållandena för kvinnliga biträden av lägsta graden
sålunda komma till stånd, torde en sådan enligt kommitténs mening
otvivelaktigt komma att utöva inverkan på de avlöningsbelopp, som nu
vore fastställda för kvinnliga biträden av andra och tredje graden.
Enär vid sjökarteverket jämväl funnes å stat uppförd en vaktmästare,
ville kommittén erinra att, i anledning av särskild nådig remiss,
kommittén komme att avgiva betänkande i fråga om reglering av avlöningsförhållandena
för vaktmästare bos centrala ämbetsverk m. fl.
statsmyndigheter och med dessa vaktmästare jämförliga befattningshavare.
Å staten för den civila personalen vid sjökarteverket vore för närvarande
uppfört ett anslag å 12,800 kronor till arvoden åt extra personal,
gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar. Nämnda
anslag vore å det av kartverkschefen framlagda statförslaget uppfört
med 12,000 kronor.
Enligt kartverkschefens beräkning skulle i sistnämnda belopp ingå,
bland annat, 200 kronor till bestridande av ökade kostnader för vikariatsersättningar
i händelse av uppförande å staten av ytterligare en ritare
och ett kvinnligt biträde. Skulle kommitténs förslag i fråga om uppförande
å stat av nya befattningar ävensom beträffande reglering av
avlöningsförhållandena för vissa tjänstinnehavare vinna gillande, skulle
merkostnaden för vikariatsersättningar ställa sig högre än kartverkschefen
beräknat, och hade kommittén med hänsyn härtill ansett, att
ifrågavarande anslag borde till sitt belopp bibehållas oförändrat vid dess
nuvarande storlek eller alltså 12,800 kronor.
För ritar- eller gravörbefattningarna skulle enligt kommitténs förslag
en lönereglering komma till stånd. Beträffande frågan om rätt för de
nuvarande innehavarna av dessa befattningar att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig tjänstetid före ikraftträdandet av eventuell förändring
i lönestaten vore att uppmärksamma, hurusom, därest ej sådan
rätt i lämplig omfattning medgåves, den förordade löneregleringen komme
att i vissa fall föranleda löneminskning.
Vid prövning av denna fråga hade kommittén ansett sig böra förorda
ett medgivande, att manlig ritare eller gravör, som vid tidpunkten
för ikraftträdandet av nu avsedda förändringar i lönestaten ägde mer
än fem för ålderstillägg beräkneliga tjänstår, finge för erhållande av
ålderstillägg till lönen tillgodoräknas dessa, i vad de till antalet överstege
fem.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
35
Vad kommittén förordat dels beträffande uppförande å stat av en
förste aktuarie, en kartograf, en manlig ritare eller gravör, en redogörare
och ett kvinnligt biträde av andra graden, dels i fråga om avlöningsförmåner
för manliga ritare eller gravörer skulle föranleda en ökning
av det i avlöningsstaten för den civila personalen vid sjökarteverket
uppförda bestämda anslaget med 24,000 kronor.
Beträffande det i samma stat uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg
finge erinras, hurusom å ena sidan en minskning av detsamma
torde kunna tänkas med hänsyn till det antal ålderstillägg, som av
kommittén förordats för manliga ritare eller gravörer — 3 i stället för
nuvarande 4 -— men att å andra sidan denna minskning möjligen skulle
kunna uppvägas av den höjning, som betingades av de utav kommittén
tillstyrkta nya tjänsterna å den ordinarie staten.
Vidare ville kommittén erinra, att vad kommittén förordat i fråga
om ritare eller gravörer icke innebure någon ändring av i stat uppfört
arvode å 600 kronor till den, som förordnades att leda och övervaka
rit- och gravyrarbetena.
Enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension gällde, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension
inträdde för aktuarie, manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket
vid 65 levnads- och 35 tjänstår. Kartverkschefen hade ifrågasatt ett
fastställande av denna ålder jämväl för den av honom föreslagne assistenten
(förste aktuarien) och för kartografen, medan redogöraren skulle vara
underkastad pension slagens allmänna föreskrifter.
Kommittén ansåge skäl tala för att i nu ifrågavarande hänseende
finge för förste aktuarie och kartograf gälla samma bestämmelser, som
vore fastställda ej endast för aktuarie samt manliga ritare och gravörer
vid sjökarteverket utan även för observatörer, geodeter, kartografer samt
manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk, och finge kommittén
därför förorda vad kartverkschefen i denna del hemställt.
I fråga om rese- och traktamentsersättning hade kartverkschefen
föreslagit, att sådan ersättning måtte utgå till assistenten (enligt kommittén:
förste aktuarien) enligt tredje och till kartografen enligt fjärde
klassen i resereglementet, varvid dock traktamentet vid tjänstgöring ombord
å sjömätningsfartyg borde utgå med endast 8 kronor om dagen till
den förre och med 7 kronor om dagen till den senare. Redogöraren
bordo med avseende å resereglementet likställas med ritare.
Vad kartverkschefen i dessa avseenden föreslagit föranledde icke
någon erinran från kommitténs sida.
36
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 340.
Under åberopande av vad sålunda anförts har kommittén förordat
för tiden från och med den 1 januari 1919,
dels att å ordinarie stat för den civila personalen vid sjökarteverket
måtte uppföras
eu förste aktuariebefattning med en avlöning av 5,800 kronor,
därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400
kronor ortstillägg, vartill kunde komma två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring;
en kartografbefattning med en avlöning av 4,000 kronor, därav
2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor
ortstillägg, vartill kunde komma tre ålderstillägg till lönen, vart och
ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring;
en kvinnlig biträdesbefattning med en avlöning av 1,600 kronor,
därav 900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor
ortstillägg, vartill kunde komma två ålderstillägg till lönen, vart och
ett å 200 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring;
dels att de ordinarie avlöningsförmånerna å stat för manlig ritare
eller gravör måtte bestämmas till 3,000 kronor, därav 1,700 kronor lön,
1,000 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, vartill
kunde komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor,
efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring;
dels att å den ordinarie staten måtte uppföras ytterligare en manlig
ritare eller gravör samt en redogörare med avlöning för envar enligt
enahanda grunder, som nyss förordats för manlig ritare och gravör;
dels att vad för närvarande vore stadgat i fråga om arbetstid måtte
i tillämpliga delar bringas att gälla jämväl för ovan förordade nya befattningshavare
vid sjökarteverket;
dels att för förste aktuarie samt kartograf skulle, i fråga om skyldighet
att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension, gälla
vad enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
och särskilt 5 och 6 §§ i nämnda lag, gällde beträffande aktuarie vid
sjökarteverket;
dels ock att förste aktuarie, kartograf, redogörare, manlig ritare eller
gravör samt det föreslagna kvinnliga biträdet skulle vara underkastade
de villkor och bestämmelser, som gällde för åtnjutande av de i staten
för den civila personalen vid sjökarteverket upptagna avlöningsförmåner,
dock med följande ändringar och tillägg:
att i fråga om befattnings bestridande vid sjukdomsförfall m. in.
måtte, i enlighet med vad i gällande avlöningsvillkor för ett flertal verk
vore stadgat, föreskrivas, att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordra
-
37
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 340.
des till följd av tjänsteresor eller för beredande av semester, befattningshavare
av lägre grad skulle vara skyldig att, om han förordnades till
högre befattning vid sjökarteverket, bestrida densamma, dock ej längre
än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår; och skulle
han därvid äga att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid
sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men
eljest däremot svarande belopp;
att bestämmelsen om en fjärde förhöjning av avlöningen genom
ålderstillägg måtte utgå;
att i övrigt beträffande avlöningsförhöjning måtte utöver vad nu
gällde stadgas, att manlig ritare eller gravör, som vid tidpunkten för
ikraftträdandet av nu avsedda förändringar i lönestaten ägde mer än
fem för ålderstillägg beräkneliga tjänstår, måtte för erhållande av ålderstillägg
till lönen tillgodoräknas dessa, i vad de till antalet överstege
fem;
att beträffande avlöningsförhöjning dessutom måtte, i stället för
därom nu intagen bestämmelse och i anslutning till vad 1917 års riksdag
i en del fall beslutat, föreskrivas, att likväl löntagare, som, då han
intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension vore skyldig att avgå från tjänsten,
icke finge tillträda samma förhöjning;
att semester årligen måtte, när sådant kunde ske utan hinder för
göromålens behöriga gång, åtnjutas av förste aktuarien under -en och
en halv månad, av aktuarien, kartografen, de manliga ritarna och gravörerna,
redogöraren ävensom de kvinnliga biträdena envar under en
månad samt av vaktmästaren under femton dagar, därvid dock borde iakttagas
att, vad beträffade personal, som deltoge i sjömätnings- och
därmed sammanhängande arbeten, semester i regel ej finge åtnjutas under
den tid, då sådana arbeten påginge.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av chefen för sjökarteverket med ytt- Särskild
rande den 24 november 1917 överlämnad skrift har aktuarien vid sjö- framstäUnmt
karteverket gjort framställning om förbättrade avlöningsförmåner. vld^jökaru
Därvid
har aktuarien erinrat, hurusom geodeter och kartografer verket om förvis
rikets allmänna kartverk anhållit om förbättring i sina avlöningsförhållanden,
samt att löneregleringskommittén framlagt förslag till löne- w<lnerförbättring
för sistnämnda verk att gälla från och med den 1 januari
1919, varvid löneförmånerna för observator skulle bliva 5,800 kronor
jämte två ålderstillägg å 500 kronor samt för geodet och kartograf
4,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor..
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Yttrande av
chefen för sjöka/rte
verket
över aktaariens
framställning.
3K
Vidare har aktuarien framhållit, att den arbetsbörda, som lagts på
aktuarien vid sjökarteverket, vore fullt jämförbar med den, som vilade
på en observator vid rikets allmänna kartverk, och syntes förutsätta en
mer allsidig och speciellt i språkhänseende mera vidgad kompetens än
den, som stipulerats för befattningen i fråga.
Därjämte påpekades, att innehavaren av aktuariebefattningen, som
vore den enda civila befälsposten vid sjökarteverket, givetvis och med
nödvändighet hade att lösa uppgifter, som vid rikets allmänna kartverk
delades mellan flera tjänstemän, ävensom att med ifrågavarande befattning
ej vore förenade några som helst utsikter till befordran inom verket.
På grund av vad sålunda anförts har aktuarien anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte vidtaga åtgärder för förbättring av löneförmånerna för ifrågavarande
befattning i den utsträckning, att befattningen fortfarande
måtte bliva jämnställd med observatorsbefattningarna vid rikets allmänna
kartverk.
I anledning av denna framställning har chefen för sjökarteverket
i sitt förenämnda yttrande den 24 november 1917 anfört följande.
Den i aktuariens skrivelse omförmälda löneförbättringen för geodeter
vid rikets allmänna kartverk syntes otvivelaktigt komma att i avlöningshänseende
försätta dessa i något gynnsammare ställning än aktuarien
vid sjökarteverket. Detta skulle'' för sjökarteverket kunna få den
otillfredsställande följden, att för aktuariebefattningen endast kunde påräknas
någon geodetiskt utbildad person, som ej kunde vinna anställning
eller ansåges ej oneklig vid rikets allmänna kartverk. Sådana som
förhållandena vore, måste nämligen aktuarien uppbära större ansvar, än
som pålades geodet vid allmänna kartverket. För sjökarteverkets del
måste han utöva sådan ledning och tillsyn, som vid allmänna kartverket
ålåge professorn. Dessutom fordrades av honom, utöver vad som
fordrades av geodet, att för kartverkets nautiska publikationer utarbeta
sammanställningar rörande de meteorologiska och hydrofysikaliska förhållandena
i riket omgivande farvatten. Utom vanlig språkkunskap
borde han besitta någon kunskap i ryska språket. Ur det allmännas
synpunkt kunde det sålunda icke vara lämpligt, att aktuarien vore en
person, som i kunskaper och skicklighet stode efter geodet vid rikets
allmänna kartverk.
Kartverkschefen hölle därför för rimligt och ur sjökarteverkets synpunkt
högst önskligt, att i avlöningshänseende en marginal hölles mellan
aktuarie vid sjökarteverket och geodet vid rikets allmänna kartverk
till förmån för den förre och att grundtanken i aktuariens framställning
39
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
sålunda borde vinna beaktande. Sättet för tillmötesgåendet borde lämpligast
utformas av löneregleringskommittén.
Löneregleringskommittén har den 28 november 1917 avgivit utlåtande
i anledning av aktuariens berörda framställning och därvid anfört
följande.
I förberörda utlåtande den 24 november 1917 hade kommittén avgivit
yttrande och förslag i fråga om reglering av avlöningsförhållandena för
den civila personalen vid sjökarteverket. I de framställningar, som kommittén
vid behandlingen av nämnda ärende hade att upptaga till prövning,
hade icke förelegat något förslag beträffande ändrade avlöningsförmåner
för den vid sjökarteverket anställde aktuarien.
Kommittén ville nu i korthet erinra om upprinnelsen och tillkomsten
av denna befattning.
I det förslag till lönereglering för den civila personalen vid sjökarteverket,
som av chefen lör nämnda verk framlades i skrivelse
den 26 januari 1910, hade chefen ansett det böra tagas under övervägande,
huruvida icke, då sjökarteverkets verksamhet tilltoge i omfattning
och personalen tillväxte, bland den civila personalen borde finnas någon
befattningshavare med vetenskaplig bildning (geodet).
Enligt kartverkschefens mening borde en sådan befattningshavare
planlägga och utföra för verket erforderliga geodetiska beräkningar och
mätningar samt omhänderhava det därvid upprättade räknematerialet.
Han borde vidare följa den geodetiska vetenskapens utveckling och tillämpningsmetoder
samt gjorda iakttagelser på de jordmagnetiska och meteorologiska
områdena, i den mån de berörde • farvatten, som folie inom området
för sjökarteverkets verksamhet. Därutöver borde han användas för
att, i den män hans tid medgåve, beräkna och konstruera sjökort eller
utföra annat förefallande byråarbete. I sistnämnda hänseende hade kartverkschefen
särskilt tänkt sig, att tjänstemannen i fråga borde omhänderhava
sjökarteverkets bibliotek och verkets dyrbara samling av äldre kartor.
För kompetens till ifrågavarande befattning hade kartverkschefen
ansett böra fordras att hava avlagt kandidatexamen inom filosofisk fakultets
matematisk-naturvetenskapliga sektion, med ämnena matematik,
astronomi och fysik, och att därvid hava erhållit minst betyget med beröm
godkänd i ettdera av de båda förstnämnda ämnena, samt att därefter
hava undergått godkänd ])rovtjänstgöring vid sjökarteverket.
Avlöningen för geodeten syntes, kartverkschefen kunna bestämmas
med ledning av vad chefen för rikets allmänna kartverk i skrivelse den
23 februari 1909 föreslagit beträffande vid sistnämda kartverk anställda
geodeter och observatörer.
Utlåtande av
löneregleringskommittén
över aktuariens
framställning.
40
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Sistnämnda kartverks geodeter förutsattes emellertid komma att årligen
omkring fem månader sysselsättas med fältarbeten, för vilka särskild
ersättning utginge, under det att sjökarteverkets geodet, såvitt då
kunde förutses, endast under en å högst två månader av året komme
att användas för motsvarande arbete. Det syntes fördenskull skäligt,
att åt sjökarteverkets geodet, som i regel icke kunde påräkna något
avancement, i stället bereddes något högre fast avlöning.
I ett av kartverkskommissionen den 16 mars 1910 avgivet utlåtande
i nämnda ärende hade, beträffande förslaget om anställandet
av en vetenskapligt bildad civil tjänsteman vid sjökarteverket, kommissionen
förklarat sig finna behovet av en sådan tjänsteman väl motiverat
enbart ur geodetisk synpunkt. Emellertid hade kommissionen ansett
sig icke kunna underlåta att uttala en tvekan, huruvida nämnde tjänsteman
skulle kunna uppfylla alla de i flera avseenden synnerligen maktpåliggande
fordringar, som enligt kartverkschefens förslag skulle komma
att ställas på honom.
Marinförvaltningen hade i utlåtande den 18 augusti 1910 uttalat,
att behovet av den ifrågavarande befattningshavarens anställande vid
sjökarteverket syntes ämbetsverket hava blivit av kartverkschefen synnerligen
kraftigt motiverat; och hade marinförvaltningen ansett jämväl
de kvalifikationer för denna befattning, som av kartverkschefen befunnits
erforderliga, ingalunda vara för höga.
I sitt den 14 december 1911 avgivna betänkande angående reglering
av löneförhållanden beträffande den civila personalen vid sjökarteverket
(delen XXXI) hade löneregleringskommittén ansett det vara ställt
utom allt tvivel, att verket hade behov av en civil tjänsteman med
vetenskaplig utbildning.
Till jämförelse ville kommittén erinra, hurusom vid rikets allmänna
kartverk tjänstgjorde åtta geodeter, samt att, enligt det av kommittén uti
delen XXX av sina betänkanden framlagda förslag till lönereglering för
den civila personalen vid sistnämnda kartverk, där skulle finnas för utförande
av de geodetiska arbetena anställda åtta tjänstemän med vetenskaplig
utbildning, nämligen två observatörer och sex geodeter. Tillika
erinrades, att professorn vid generalstaben ledde och deltoge i berörda
arbeten vid rikets allmänna kartverk.
Den ifrågavarande tjänstemannen vid sjökarteverket, som skulle
vara den ende vetenskapligt bildade bland verkets ordinarie civilpersonal,
skulle enligt kartverkschefens förslag hava till åliggande att utföra icke
blott rent geodetiska utan även andra vetenskapliga arbeten ävensom
att handhava bibliotekarie- och arkivariegöromål.
41
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.
Vid sådant förhållande hade kommittén ansett avlöningen till bemälde
tjänsteman icke böra sättas lägre än den för tjänsteman i första
lönegraden i centralt ämbetsverk bestämda, och syntes tjänstemannen i
fråga lämpligen kunna, såsom ock av chefen för sjökarteverket eventuellt
föreslagits, benämnas aktuarie.
Mot de av bemälde chef ifrågaställda kompetensfordringarna för
nämnde tjänsteman både kommittén icke haft något att erinra.
Kommittén både följaktligen hemställt, att vid sjökarteverket måtte
inrättas en aktuariebefattning med avlöning av 4,000 kronor, därav
2,200 kronor i lön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor
i ortstillägg, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart
och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Kommitténs förslag i nämnda hänseende hade också blivit upptaget
i den framställning, som Kungl. Maj:t avlät till 1912 års riksdag angående
reglering av löneförhållandena vid sjökarteverket, och förslaget
hade av riksdagen blivit antaget.
I den av Kungl. Maj:t den 22 november 1912 utfärdade instruktion
för sjökarteverket föreskreves, att aktuarien skulle utföra geodetiska
mätningar och beräkningar ävensom andra observationer eller beräkningar,
som folie inom området för kartverkets verksamhet, samt öva
tillsyn över verkets koncept- och originalmätningskartor ävensom över
dess samling av andra kartor och böcker.
Såsom ovan erinrats, hade vid uppgörande av förslag till den nuvarande
organisationen varit avsett, att innehavaren av ifrågavarande
aktuariebefattning vid sjökarteverket skulle vara den ende vetenskapligt
bildade bland verkets ordinarie civilpersonal.
I ovanberörda utlåtande den 24 november 1917 hade kommittén
emellertid föreslagit, att nämnda personal måtte utökas med, bland andra,
eu förste aktuarie, i avlöningshänseende jämnställd med andra gradens
tjänstemän i centrala ämbetsverk, och en kartograf med avlöning enligt
första normalgraden i centrala ämbetsverk.
Kommittén både i sammanhang därmed, vad anginge den teoretiska
kompetensen, uttalat den bestämda uppfattningen, att vid utfärdande av
ny instruktion för sjökarteverket eller ändring av den nuvarande sådana
bestämmelser borde meddelas, som innebure en garanti för att kompetensvillkoren
för förste aktuarien ej under några förhållanden bleve lägre
än vad nu vore stadgat i fråga om aktuarien vid verket. Kommittén
hade ock trott sig kunna antaga, att i instruktionen komme att intagas
bestämmelser i syfte att på innehavare av kartograftjänsten måtte komma
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340.) 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
att i teoretiskt avseende ställas krav motsvarande dem, som gällde i fråga
om kartograf befattningarna vid rikets allmänna kartverk.
Vid bifall till kommitténs förslag skulle alltså den högre kvalificerade
delen av sjökarteverkets civila personal komma att utgöras av — i
stället för en — tre befattningshavare, därav en av andra normalgraden.
Kommittén förutsatte, att dem emellan en för verket lämplig och ändamålsenlig
arbetsfördelning komme till stånd, så att de särskilda arbetsuppgifterna
komme att läggas på befattningshavarna med behörig hänsyn
till vars och ens skicklighet och kompetens; dock att, utöver de
ordinarie arbetsuppgifterna, den ene skulle vara skyldig att i förekommande
fall, då för verket så krävdes och av chefen påfordrades, bistå
den andre inom dennes särskilda arbetsområde.
Att vid sådant förhållande, innan den föreslagna 113m organisationsanordningen
ens begynnelsevis hunnit visa sin verkan, i avlöningshänseende
uppflytta den så pass nyligen inrättade aktuarie^ änsten, kunde
kommittén för sin del ej förorda.
Ett bifall till den föreliggande framställningen skulle enligt kommitténs
mening kunna föranleda krav från andra håll på ändringar i
gällande lönestater och alltså kunna lända till ganska vittgående konsekvenser.
Då sökanden begärt, att aktuarietjänsten »fortfarande)) måtte i avlöningshänseende
»bliva jämnställd med observatorsbefattningarna vid
rikets allmänna kartverk», kunde därtill anmärkas, att bemälde observatörer
för närvarande å ordinarie stat åtnjöte lika avlöningsförmåner
med lektorer vid högre allmänna läroverk, under det att aktuarien vid
sjökarteverket vore avlönad såsom tjänsteman i första normalgraden vid
centrala ämbetsverk. Begynnelseavlöningen vore visserligen densamma,
4,000 kronor (dock olika fördelad på särskilda avlöningstitlar), men slutavlöningen
vore för observatörer 6,000, för aktuarien 5,500 kronor.
Löneregleringskommittén hemställde, att föreliggande framställning
från aktuarien vid sjökarteverket ej måtte till någon Kungl. Majds vidare
åtgärd föranleda.
Särskild
mening av en
ledamot
i löneregleringskommittén.
En av kommitténs ledamöter (dåvarande hovrättsrådet Karl Stenström)
var av skiljaktig mening och avgav vid ärendets behandling särskilt
yttrande, så lydande:
»Vid 1912 års riksdag beslöts, efter det löneregleringskommittén
avgivit utlåtanden och förslag, ny lönereglering för såväl sjökarteverket
som rikets allmänna kartverk.
Vid sjökarteverkets reglering blev, i enlighet med vad kommittén
föreslagit, den då nyinrättade aktuariebefattningen vid verket i avlönings
-
43
.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
hänseende placerad i en mellanställning mellan, å ena sidan, observatorstjänsterna
vid allmänna kartverket samt, å andra sidan, geodet- och
kartografbefattningarna därstädes. Under det att nämligen avlöningen
bestämdes för observator till 4,000 kronor med 4 ålderstillägg å 500
kronor, slutlön 6,000 kronor, samt för geodet och kartograf till 3,000
kronor, likaledes med 4 ålderstillägg å 500 kronor, slutlön 5,000 kronor,
så fastställdes avlöningen för ifrågavarande aktuarie till 4,000 kronor
jämte 3 ålderstillägg å 500 kronor, slutlön 5,500 kronor.
De grunder, vilka av kommittén och statsmakterna funnos påkalla
aktuarietjänstens placering i nyssnämnda mellanställning och således i
eu högre avlöningsklass än geodet- och kartograftjänsterna vid allmänna
kartverket, omförmälas i kommitténs utlåtande i förevarande ärende.
Dessa grunder synas mig fortfarande äga giltighet.
I utlåtande den 24 november 1917 i fråga om vissa föreslagna nya
tjänster vid sjökarteverket har kommittén tillstyrkt inrättande därstädes
av, bland andra, en assistent- eller förste aktuarietjänst och en kartograftjänst.
Den sjökarteverkets fortgående utveckling, som framkallat det
behov av ökade arbetskrafter, vilket skulle tillgodoses genom de angivna
båda tjänsternas inrättande, har givetvis också föranlett, att det för sjökarteverkets
uppgift så grundläggande vetenskapliga arbetet — väsentligen
hänvisat till aktuarietj änsten i fråga — vunnit stegrad betydelse.
Den föreslagna assistent- eller förste aktuariebefattningen kan sammanfattningsvis
sägas vara avsedd dels att giva verkets chef möjlighet att
till annan hänvisa eu del arbeten, som för närvarande i olämpligt hög
grad taga chefen i anspråk, dels ock att bereda honom en närmaste
man vid verkets ledning och övervakande ävensom en ställföreträdare
vid behov därav. Denne nye tjänsteman kommer sålunda att äga en
annan ställning och väsentligen andra uppgifter inom verket än dem,
som tillhöra aktuarietj änsten. Detsamma gäller uppenbarligen ock för
den tillämnade kartografbefattningens innehavare; det för denne avsedda
arbete måste anses i olika avseenden stå tillbaka'' för det med aktuariens
tjänst förenade.
De nämnda nya befattningarna komma således att, åtminstone i all
huvudsak, lämna aktuariens ställning och arbetsuppgifter inom verket
orubbade. Jag har fördenskull ej i deras inrättande kunnat Unna giltig
anledning lör ett frånträdande av den uppfattning beträffande aktuarietjänstens
riktiga placering i avlöningsh än seende vid jämförelse med
geodet- och kartografbefattningarna vid allmänna kartverket och med
dem likställda befattningar, som vid 1912 års reglering var kommitténs
och statsmakternas. Ej heller eljest torde någon sådan anledning vara
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Yttranden
över löneregleringskommitténs
betänkanden.
Kommissionen
för de allmänna
kartarbetena.
påvisad. Och härvid får jag tillika uttala, att aktuarien vid sjökarteverket,
såsom varande den för det grundläggande och jämväl fordrande
och omfattande vetenskapliga arbetet inom verket i främsta rummet och
egentligen avsedde tjänstemannen, synes mig — på sätt också i ärendet
framhållits — hava att uppbära ett jämförelsevis ansvarsfullare och mera
maktpåliggande arbete än såväl var för sig de sex geodeterna och aderton
kartograferna vid allmänna kartverket som ock naturligen den ifrågasatte
kartografen vid sjökarteverket. Påtagliga och även fullt reala
grunder synas mig således alltjämt tala för befogenheten av ett högre
avlöningsplan för aktuarien vid sjökarteverket än för de ovan sist omnämnda
befattningshavarna.
Nu har löneregleringskommittén i utlåtande den 6 november 1917
för geodet- och kartograftjänsterna vid allmänna kartverket samt i sitt
utlåtande i nu förevarande ärende för den förordade kartografbefattningen
vid sjökarteverket föreslagit den avlöning, som i allmänhet är
bestämd för första gradens tjänstemän vid centrala verk. Med avseende
härå och på grund i huvudsak av vad jag ovan anfört finner jag en
något högre avlöning böra vara förenad med aktuariens vid sjökarteverket
befattning.
I sådant syfte får jag för denna aktuariebefattning förorda enahanda
avlöningsförmåner, som vid olika tillfällen av statsmakterna
tillagts tjänster, vilka ansetts böra intaga en ställning mellan första
grads- och andra gradstjänsterna vid centrala verk, nämligen en avlöning
av 4,500 kronor, därav lön 2,600 kronor, tjänstgöringspengar 1,600
kronor och ortstillägg 300 kronor, till vilken avlöning skola kunna komma
tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp. 5, 10 och 15 års
tjänstetid.»
Yttranden över löneregleringskommitténs förenämnda utlåtanden den
24 och den 28 november 1917 hava, såsom förut omförmälts, avgivits,
den 14 sistlidna februari av kommissionen för de allmänna kartarbetena
och den 15 i samma månad av chefen för sjökarteverket, varjämte chefen
för marinstaben den 15 nästlidna mars avgivit yttrande över kommitténs
förstnämnda utlåtande; och anhåller jag nu att få redogöra för det huvudsakliga
innehållet av omförmälda yttranden.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i sitt yttrande den
14 sistlidna februari, under erinran att kommissionen vid flera tillfällen
haft under behandling spörsmålet om ett för sjökarteverkets arbeten betryggande
ordnande av dess personalfråga, tillstyrkt inrättandet av de
föreslagna nya tjänsterna.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
45
Beträffande frågan, huruvida den föreslagna assistenten borde vara
sjöofficer eller civil, ville kommissionen framhålla att, enligt vad chefen
för sjökarteverket upplyst, de fordringarna måste ställas på den, som
komme att bekläda assistentbefattningen, att han vore en person med
på praktisk erfarenhet om sjömätning och fartygs navigering stödd
insikt om fordringarna på sjökort och de grunder, efter vilka fartyg
navigeras, och som . med mognat omdöme förenade fallenhet för kartteknik.
Kommissionen ansåge, att under ifrågavarande förhållanden
dessa fordringar näppeligen kunde fyllas av någon annan än en sjöofficer.
Härtill komme, att assistenten vore avsedd att vid förfall för
chefen föra befälet över sj ökarteverket, i händelse vid detta icke tjänstgjorde
en regementsofficer. För avgörande av frågan, huruvida och
under vilka förhållanden den ifrågavarande tjänsten med dylika fordringar
och under sådana omständigheter kunde besättas med en civil person,
torde yttrande av sjömilitära myndigheter komma att giva en sakkunnigare
ledning än kommissionen ansåge sig kunna lämna.
Chefen för marinstaben, chefen för rikets allmänna kartverk och chefen
för sj ökarteverket hade i skrivelse den 5 april 1916 föreslagit, att assistentens
löneförmåner måtte bestämmas till likhet med dem, som åtnjötes av arbetschefen
vid rikets allmänna kartverks avdelning för ekonomiska och
stomkartearbeten, eller 6,400 kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor,
under det att löneregleringskommittén föreslagit de löneförmåner, som
åtnjötes av andra gradens tjänstemän vid centrala ämbetsverk, nämligen
5,800 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor vartdera. Med avseende
fästat såväl å det önskvärda uti att tjänsten besattes med en sjöofficer,
vilket antagligen icke bleve möjligt, om avlöningen komme att
understiga den, som bemälda chefer föreslagit, som ock å det förhållandet,
att den synnerligen ansvarsfulla befattningen väl kunde berättiga
dess innehavare att i likhet med vad förhållandet vore inom vissa andra
verk intaga en mellanställning mellan andra och tredje gradens tjänstemän,
tillstyrkte kommissionen bifall till vad cheferna föreslagit.
Enär det konstitutiva för assistentbefattningen vore, att den omfattade
kartografgöromål, under det att aktuarien fortfarande skulle ombesörja
de geodetiska göromålen, funne kommissionen den av löneregleringskommittén
föreslagna benämningen för assistenten »förste
aktuarie» icke lämplig, utan föresloge kommissionen att benämningen
måtte bliva »förste sjökartograf» och i samband härmed kartografens
benämning »sjökartograf».
Till vad löneregleringskommittén i övrigt föreslagit beträffande
assistenten, kartografen, redogöraren, - ritaren (gravören) och det kvinnliga
biträdet tillstyrkte kommissionen bifall.
Chefen för
sjökarteverket.
46 Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
I avseende slutligen å frågan om den nuvarande aktuariens framställning
om förbättrade löneförmåner tillstyrkte kommissionen det
förslag, som reservanten inom löneregleringskommittén i sin reservation
avgivit.
Chefen för sjökarteverket har i egenskap av ledamot av kommissionen
förklarat sig icke kunna instämma i kommissionens beslut i avseende
å sistnämnda fråga samt ansett, att aktuarien vid sjökarteverket,
som nu innehade begynnelselön i likhet med observator vid rikets allmänna
kartverk, borde, därest denne erhölle löneförbättring, erhålla motsvarande
förbättring av sina löneförmåner.
Chefen för sjökarteverket har i sitt förenämnda yttrande den 15
sistlidna februari anfört, bland annat, följande.
Löneregleringskommittén hade i huvudsak ställt sig välvillig emot
den av chefen för marinstaben, chefen för rikets allmänna kartverk och
chefen för sjökarteverket i skrivelse den 5 april 1916 förordade organisationen,
men hade föreslagit vissa jämkningar, varav särskilt en vore
ägnad att väcka betänksamhet. Sålunda hade kommittén beträffande
assistentbefattningen föreslagit en utjämning mellan denna befattning och
den redan befintliga aktuariebefattningen samt med hänsyn till den
teoretiska kompetensen för assistentbefattningen påyrkat sådana bestämmelser,
som innebure en garanti för att kompetens villkoren för denne
tjänstinnehavare ej under några förhållanden bleve lägre, än vad nu
vore stadgat i fråga om aktuarien vid sjökarteverket, vare sig sagda kompetensvillkor
vore genom vederbörliga examina eller på annat fullt tillfredsställande
sätt ådagalagda. Det läge onekligen något tilltalande uti
att icke blott beträffande ifrågavarande tjänster utan även beträffande den
ifrågasatta kartografbefattningen uppställa i huvudsak samma kompetensfordringar,
emedan de tre befattningarna därigenom komme att bilda en
homogen grupp, inom vilken möjlighet förefunnes för innehavarna av
de lägre avlönade befattningarna att vinna befordran till den bäst avlönade.
Ett väsentligt skäl emot den föreslagna anordningen vore dock, att den ej
läte sig väl anpassa till vad de olika tjänsterna krävde av innehavarna.
Aven om de tre befattningarna finge anses besläktade, hade det från
chefens för sjökarteverket sida aldrig betraktats såsom önskvärt att på
innehavarna uppställa fordran på alldeles samma kompetens, emedan
sjökarteverket skulle bliva bättre betjänat med att tjänstinnehavarna
vore specialiserade i något olika riktningar inom gränserna för sjökarteverkets
verksamhetsområde, varigenom facklig sakkunskap skulle göra
sig bäst gällande.
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Den förnämligaste av de tre tjänstemännen hade kartverkschefen
tänkt sig såsom kartredaktör och teknisk ledare. Han skulle äga en på
praktisk erfarenhet om sjömätning och fartygs navigering under olika
förhållanden stödd insikt om fordringarna på sjökort och de grunder,
efter vilka fartyg navigeras, så att han i sin egenskap av kartredaktör
kunde på tillfredsställande sätt tillgodose såväl handelsflottans som
marinens berättigade krav på sjökort. Men för att denna erfarenhet
skulle kunna göra sig gällande, borde han också vara av praktisk läggning,
med mognat omdöme och fallenhet för de tekniska tillvägagångssätt,
som tillämpades vid framställandet av sjökort.
För visso vore det nödvändigt, att han också ägde geografisk bildning
i allmänhet samt kännedom om jordmagnetism, havsströmmar och
andra hydrofysikaliska förhållanden, som spelade in vid fartygsnavigering.
Det vore därjämte önskligt, att han besutte kännedom om de beräkningsmetoder,
som vore grundläggande för sjökarteverkets mätningsarbeten
och konstruktionen av kartor, ävensom någon kunskap i geologi,
liksom också att han för namngransknig å kartor ägde något sinne för
ortnamnsterminologi. Men även om matematiska och fysiska vetenskaper
övade ett viktigt grundläggande inflytande på konstruktionen av sjökort,
utgjorde de dock i hela tillvägagångssättet vid framställandet av sjökort
en ringa ingrediens i jämförelse med den arbetsprodukt, som hämtade
sitt stöd i nautiskt arbete och erfarenhet. Enär dessutom skicklighet
i alla nu nämnda avseenden icke kunde fordras av en person, måste
man tänka sig, att innehavarna av de tre högre civila befattningarna
vid sjökarteverket kompletterade varandra, varvid såsom hittills aktuarien
borde stå såsom representant för de geodetiska och hydrofysikaliska områdena,
under det att den tjänsteman, som betecknades såsom assistent,
representerade de karttekniska och rent nautiska områdena.
Med avseende å löneregleringskommitténs förslag angående villkor
för assistentbefattningens innehavande ville kartverkschefen, då detta
förslag icke uteslöte tillämpning i den av honom såsom önsklig angivna
riktningen, icke göra någon erinran. Under nuvarande förhållanden
borde dock enligt kartverkschefens åsikt i första hand eftersträvas att
för assistentbefattningen förvärva en stainofticer från flottan med rik
erfarenhet såsom sjömätare.
Beträffande assistentens avlöningsförmåner hade löneregleringskommittén
på anförda skäl ansett, att assistenten borde likställas med andra
gradens tjänsteman i centralt ämbetsverk. Med anledning härav ville
kartverkschefen erinra om innehållet av sin skrivelse den 24 oktober 1913,
vari framhållits såsom skäligt att, under förutsättning att för befattningen
48
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.
skulle kunna förvärvas en erfaren stamofficer från flottan, denne borde
kompenseras för förlorade befordringsutsikter vid flottan genom att erhålla
en avlöning, närmande sig vad som uppbures av en kommendörkapten
av 2. graden. Denne kunde under normala förhållanden påräkna
en avlöning av 6,825 kronor om året. Vore han sjökommenderad i fem
månader, utbetalades till honom av statsmedel dessutom omkring 1,700
kronor. Till och med en kapten i l:a löneklassen, tjänstgörande vid
sjökarteverkets mätningsarbeten under ungefär 5 månader, kunde vid den
tid förslaget avgavs påräkna en årlig nettobehållning av omkring 6,200
kronor. Då kartverkschefens förslag fixerades till 6,400 kronor, motsvarande
avlöning till arbetschefen vid rikets allmänna kartverk, betecknade
detta sålunda ett ingalunda överdrivet förslag och torde ännu
mindre under nuvarande förhållanden kuuna betecknas som överdrivet,
varför detsamma fortfarande förordades.
Enligt förslaget skulle 4,000 kronor utgöra lön och 2,400 kronor
tjänstgöringspenningar; dock hade kart verkschefen icke något att erinra
emot att av tjänstgöringspenningarna exempelvis 400 kronor överfördes
till ortstillägg. I detta sammanhang ville kartverkschefen erinra, att i den
proposition, som till innevarande års riksdag avgivits beträffande inrättande
av en »statens meteorologisk-hydrograiiska anstalt», upptagits förslag till
avlöning åt ej mindre än två »byrådirektörer» med begynnelseavlöning av
6,800 kronor. Egentligen vore detta en avlöning, som skulle lämpa sig
även för assistenten, emedan den skulle bereda honom en avlöning, ungefär
motsvarande kommendörkaptens av 2. graden. För övrigt funnes
exempel på flera tjänstemän med 6,400 kronor i begynnelseavlöning.
Löneregleringskommittén hade förslagsvis framfört tanken att utbyta
den ifrågasatta benämningen assistent mot »förste aktuarie». Med anledning
härav erinrades, att benämningen »assistent» upptagits efter
andra motsvarigheter. Det hade åsyftats att bereda assistenten en ställning,
ungefär motsvarande assistent i marinförvaltningen. Som dessutom
det konstitutiva för denna befattnings innehavare bleve att vara kartograf,
ansåge kartverkschefen olämpligt att kalla honom aktuarie utan
hellre då »förste kartograf». Emellertid hade med avseende härå fråga
uppstått, huruvida icke — liksom man skilde emellan exempelvis en »intendent»
och en »marinintendent» — det vore lämpligt att fastställa benämningen
»marinkartograf», vilket syntes mycket tilltalande. Mén då
denna benämning åter kunde ingiva den föreställningen, att personen vore i
tjänst vid »marinen», torde benämningen »sjökartograf» vara att föredraga,
och ansåge kartverkschefen mycket lämpligt, att benämningen för den
ifrågavarande tjänstebefattningen bleve »förste sjökartograf» samt att i
så fäll kartografen borde benämnas »sjökartograf».
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
49
Beträffande kartografbefattningen hade löneregleringskommittén dels
föreslagit likställighet i avlöningshänseende med första gradens tjänsteman
i centralt ämbetsverk, mot vilket intet vore att erinra, och dels med
avseende på teoretiska kompetensvillkor uppställt krav motsvarande dem,
som gällde i fråga om kartografbefattningarna vid rikets allmänna kartverk.
Vidkommande sistnämnda fordran hade kartverkschefens förslag att
såsom minimifordran upptaga krav på studentexamen på reala linjen,
föranletts därav, att kartverkschefen vid tidpunkten för förslagets avgivande
icke vågade uppställa längre gående fordran. De högre befattningarna
vid sjökarteverket komme ju nämligen att bliva få och utsikterna till
befordran små. Verksamheten vid sjökarteverket vore dessutom egenartad
och ägde föga motsvarighet inom andra verksamhetsområden, varför det
kunde vara att befara att vid ansökan om förflyttning till annat verksamhetsområde
den erfarenhet, som vunnits under tjänstgöring vid sjökarteverket,
icke tillmättes synnerlig vikt. Slutligen vore att märka, att
det här i landet icke existerade någon för vare sig assistent- eller kartografbefattning
vid sjökarteverket avpassad vetenskaplig utbildningskurs.
Strängt taget borde för kartografbefattningen gälla ungefär samma kompeten
svillkor, som förut angivits såsom önskvärda med avseende på assistentbefattningen,
och sålunda även nautiska insikter, emedan utförandet
av sjömätning i allmänhet förutsatte något sjömanskap och av en kartograf
dessutom borde fordras insikt i navigering. Men en viktig synpunkt
vore också, att kartografen vid behov kunde biträda aktuarien och
vid förfall för denne uppehålla hans tjänst. Med hänsyn härtill och då
det måhända komme att möta mindre svårighet att besätta platsen med
en akademiskt bildad person än tidigare antagits, ville kartverkschefen
i anslutning till löneregleringskommittén uttala, att han ansåge önskligt,
att kartografen innehade hög teoretisk kompetens.
Frågan om de nu avhandlade två befattningarna syntes emellertid icke
böra avgöras utan i behörigt sammanhang med den redan bestående
aktuariebefattning en. Löneregleringskommittén syntes hava sökt ernå
sådant sammanhang genom att föreslå likartad teoretisk kompetens för
assistent- och aktuariebefattningarna, varmed, bland annat, uppenbarligen
åsyftats att bana väg för aktuarien till den högst avlönade befattningen,
som skulle göras till en »förste aktuarie»-tjänst. Från
denna utgångspunkt hade löneregleringskommittén ansett sig kunna
åvägabringa även en utjämning i avlöningshänseende mellan aktuarien
och geodeterna vid rikets allmänna kartverk, i det att kommittén, som
i betänkande den 6 november 1917 förordat en löneförhöjning med 1,000
kronor för dessa geodeter, nu ej förordat motsvarande förhöjning för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340.) 7
50
KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
aktuarien vid sjökarteverket. Härigenom skulle geodeterna i avlöningsliänseende
bliva likställda med aktuarien, ehuru på skäl, som på sin
tid anfördes vid upprättandet av aktuariebefattningen och vilka skäl av
löneregleringskommittén då godtogos och som ännu kvarstode i huvudsak
oförändrade, aktoariens begynnelseavlöning bestämdes till ett belopp,
som med 1,000 kronor översteg geodets vid rikets allmänna kartverk,
eller lika med observatörs.
Enligt chefens för sjökarteverket ovan framförda uppfattning skulle
aktuariens ställning, skyldigheter och ansvar genom en nyreglering icke
avsevärt förändras. Den nuvarande innehavaren av befattningen hade
valt tjänstgöring vid sjökarteverket förmodligen därför, att denna tjänst
medfört en i derå avseenden bättre ställning än geodetbefattning vid
rikets allmänna kartverk. Denna fördel skulle nu utjämnas, därför att
löneregleringskommittén för den nya assistentbefattningen tänkt sig ett program,
som skulle medgiva aktuarien utsikt att avancera till denna befattning.
Här ovan hade kartverkschefen sökt visa, att han ansåge de båda befattningarna
böra bliva till sitt inre väsen olika; och ville kartverkschefen
i princip fullt ansluta sig till den reservation, som i detta ärende
avgivits av reservanten inom löneregleringskommittén.
I betraktande av att det vore ifrågasatt, att observatörer och geodeter
vid rikets allmänna kartverk skulle komma att få begynnelseavlöningen
höjd med resp. 1,800 och 1,000 kronor för år, ville kartverkschefen
såsom sin bestämda mening framhålla, att det skulle vara en orättvisa
mot den nuvarande innehavaren av aktuariebefattningen, om icke hans
tjänstebefattning också tillerkändes en liknande löneförbättring, helst
under nuvarande dyrtid en var tjänsteman i mellanställning otvivelaktigt
kände behov av löneförbättring; och ansåge kartverkschefen, att denna
förbättring borde bliva bestående, emedan aktuarien vid sjökarteverket
städse torde komma att intaga en mera ansvarsfull ställning än en geodet
vid rikets allmänna kartverk. ♦
Nämnda kartverk förfogade inom sin geodetiska avdelning över
en professor och två befattningar i andra lönegraden. Inom nautiskmeteorologiska
byrån torde förefinnas förhoppning, att dess två
tjänstemän skulle övergå till att bliva befattningshavare i andra lönegraden.
Den föreslagna nya meteorologisk-hydrografiska anstalten torde
komma att förfoga över icke mindre än fyra befattningar i nämnda grad,
förutom två byrådirektörer. Då chefen för sjökarteverket på sin tid
gjorde framställning om avlöning till en tjänsteman i mellanställning
mellan första och andra lönegraden, vilken skulle sköta hela den geodetiska
verksamheten, utföra och bearbeta magnetiska observationer, när förhål
-
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.
51
landena medgåve, redigera den meteorologiska delen av »Svensk lots»,
handhava verkets arkiv och bibliotek, konstruera alla originalkartor o. s. v.,
måste detta med hänsyn till nutida anspråk betraktas såsom högst blygsamt,
helst sjökarteverket hade att tillfredsställa ett riksintresse, som icke torde
kunna sättas tillbaka för något av dem, som de ovan nämnda institutionerna
representerade. Därjämte torde det vara nödvändigt även för sjökarteverket
att i kampen om den bästa arbetskraften kunna erbjuda
villkor, som ej vore sämre än de, som lockade vid andra verk.
Återstode frågan, huruvida de teoretiska kompetensfordringarna till
aktuariebefattningen kunde sägas vara tillräckliga, om befattningen uppflyttades
i högre grad. Kartverkschefen hade funnit, att som regel filosofie
licentiatexamen uppställdes såsom teoretisk kompetensfordran för
andragradsbefattningar. Men undantagen vore långt ifrån sällsynta.
Civilingenjörsexamen och inom de centrala verken den relativt enkla
juridiska kansliexamen ansåges även kunna berättiga till befattning i
nämnda grad. I andra fall syntes de teoretiska examina få lämna plats
för personlig begåvning och utpräglad fallenhet för ett visst yrke. Med
hänsyn härtill torde kunna ifrågasättas, huruvida icke de teoretiska kompetensfordringarna
för aktuariebefattningen, sådana de nu vore fastställda,
kunde anses tillfyllest, enär de måste vara kombinerade med
gedigna praktiska och fysiska kvalifikationer. Aven eu mycket hög
teoretisk kompetens skulle ej kunna ersätta den praktiska läggning och
goda fysik, som vore nödvändiga för att tillfredsställande lösa aktuariebefattningens
arbetsuppgifter.
Då på sin tid konturerna till aktuariebefattningen uppdrogos, gällde
det någonting nytt och främmande, som manade till att skrida varsamt
fram. Nu, sedan erfarenhet vunnits, funne .kartverkschefen, att anspråken
lämpligen kunnat ställas något högre. Tillkomme nu eu kartografbefattning,
vars innehavare också komme att deltaga i de geodetiska
arbetena, ansåge kartverkschefen lämpligt och hemställde att, då beträffande
kartverkets personal ifrågasatts en allmän lönereglering, Kungl.
Maj:t måtte medverka till att aktuariebefattningen måtte uppflyttas i andra
lönegraden med 5,800 kronor i begynnelseavlöning ävensom att såsom
ett av villkoren för tjänstens framtida besättande måtte uppställas avlagd
licentiatexamen, dock endast försåvitt detta villkor ansåges oeftergivligt
för icke blott sjökarteverket, utan även andra motsvarande anstalter.
Därest denna hemställan icke bifölles, men aktuarien likväl föresloges
till någon avlöningsförbättring, ville kartverkschefen upplysningsvis
erinra, att den nuvarande tjänstinnehavaren från och med år 1919 torde
få anses berättigad till ett första ålderstil]ägg.
52
«
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Beträffande den föreslagna löneregleringen för ritare och gravörer
vore att beklaga, att för sjökarteverkets del förbättringen komme att
kraftigast gynna dem, som för närvarande vore minst i behov därav, i
det att de yngste, som ännu ej bildat familj, komme att genast erhålla
en löneförbättring om 600 kronor, medan de äldre, vilka redan intjänt
något ålderstillägg och som bildat familj, komme att stanna vid en förbättring
om 200 kronor. I en till kartverkschefen avgiven promemoria
hade denna personal därför hemställt, att begynnelseavlöningen för ritare
och gravörer måtte enligt löneregleringskommitténs förslag sättas till
3,000 kronor, vartill borde komma tre ålderstillägg å vartdera 400 kronor
efter respektive 5, 10 och 15 år, vilka ålderstillägg helt skulle tillfalla
lönen, samt att de nu invänta ålderstilläggen ävensom tjänstetidsberäkningarna
måtte bibehållas oförändrade.
Med avseende på vad löneregleringskommittén i övrigt anfört angående
regleringen av lönerna för befattningarna vid sjökarteverket ville
kartverkschefen anhålla att — liksom genom kungörelse den 10 juni 1912
möjlighet bereddes ritare eller gravör, vilken redan före år 1913 varit i
tjänst vid sjökarteverket och som från och med år 1913 erhållit ordinarie
anställning, att få för beräknande av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring vid sjökarteverket — den möjligheten jämväl måtte
beredas de extra tjänstemän, som redan före år 1913 vore antagna i
tjänst vid sjökarteverket och som bleve befordrade till ordinarie befattningshavare
enligt den nu ifrågasatta nya staten för sjökarteverket, att
för bekommande av ålderstillägg till lönen få efter Kungl. Maj:ts prövning
tillgodoräkna sig vid sjökarteverket efter uppnådd ålder av 22 år
redan upplupna tjänstår. Härvid syftade kartverkschefen närmast på
en flaggunderofficer, som alltsedan år 1912 uppehållit bokförartjänsten och
som chefen hoppades vara villig att övergå till redogörarbefattningen.
Den till 3,000 kronor ifrågasatta avlöningen för redogörarbefattningen
borde vara lockande för en person, som utan att hava behövt bekosta sig
någon egentlig utbildning kunde ernå den före trettioårsåldern, men
kunde icke vara lika begärlig för en person, vilken i likhet med bokföraren
redan uppnått 47 års ålder och som innehade fullmakt å ordinarie
tjänst, vilken redan under nuvarande förhållanden kunde anses avkasta
omkring 3,000 kronor och söm efter eventuellt genomförd lönereglering
kunde väntas giva mera. För att undvika olägenheten av personombyte
och förekomma att bokföraren nödgades lämna en befattning,
som han väl skött och vid vilken han gärna ville kvarstå även sedan
den förändrats till en redogörartjänst, vore det önskligt, att han finge
beräkna sina vid sjökarteverket upplupna tjänstår.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
53
Chefen för marinstaben bär i sitt yttrande den 15 nästlidna mars
anfört huvudsakligen följande.
Förutom de skäl, som av chefen för rikets allmänna kartverk
i hans vid ovannämnda utredning den 5 april 1916 fogade reservation
uttalats till stöd för den uppfattningen, att assistentbefattningen
borde innehavas av en sjöofficer, torde även det förhållandet böra beaktas,
att assistenten under de tider, han tjänstgjorde såsom tjänstförrättande
chef för sjökarteverket, toge befäl över samtliga chefer för sjömätningsfartyg
och sjömätningsavdelningar. Att en civil assistent skulle taga
dylikt befäl torde i alla avseenden få anses olämpligt och torde ej heller
finna motsvarighet inom andra svenska statens förvaltningsgrenar.
Vid en granskning av chefens för sjökarteverket förslag till och motiv
för besättandet av ifrågavarande assistentbefattning torde man svårligen
kunna värja sig från det intryck, att en strävan att ombilda sjökarteverket
till en civil institution förelåge. Sjökarteverket vore dock,
på grund av sin ställning såsom direkt sorterande under chefen för sjöförsvarsdepartementet,
i högre grad än vad fallet vore med rikets allmänna
kartverk en militär institution. Rikets allmänna kartverk lydde
under jordbruksdepartementet, men för att säkerställa tillgodoseendet av
de militära intressena vore uti gällande instruktion för rikets allmänna
kartverk fastställt, att avdelningschefen för generalstabens topografiska
avdelning skulle vara chef för kartverket. Åven vore stadgat att, vid
tillfälligt förhinder för kartverkschefen att utöva sin befattning, densamma
skulle övertagas av den främste av de vid kartverket tjänstgörande
officerarna. Vid längre förfall för kartverkschefen förordnade Kungl.
Maj:t vikarie för denne. Att det militära intresset även vid dylikt förfall
tillvaratoges torde framgå därav, att Kungl. Maj:t i dylikt fall förordnat
vid generalstaben tjänstgörande regementsofficer att bestrida befattningen
i fråga.
Det syntes därför inkonsekvent och mindre välbetänkt att beträda
andra vägar, då det gällde tillsättandet av motsvarande befattning inom
den i än högre graä militära institutionen sjökarteverket. Fastmer torde
i stället ett närmare samarbete mellan marinstaben och sjökarteverket
böra eftersträvas, vilket helt säkert skulle gagna såväl statens som
andra allmänna intressen. Ett dylikt samarbete syntes bäst och naturligast
främjas genom att sj ökarte verkets organisation närmades till i stället
för att fjärmas från den för rikets allmänna kartverk gällande organisationen.
Därest inom marinstaben upprättades eu sjökarte-eller hydrografisk
avdelning, borde dess avdelningschef samtidigt vara chef för
sjökarteverket, och för tjänstgöring därstädes skulle avses vissa av de i
Chefen för
marinstaben.
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
Departements
chefens
yttrande.
marinstaben kommenderade officerarna. Av dessa skulle då en kapten
eller yngre regementsofficer avses för assistentbefattningen vid sjökarteverket
och vid. tillfälligt förbinder för k art verkschefen övertaga ledningen.
Vid längre förfall torde Kungl. Maj:t böra förordna om vikarie,
vartill borde utses assistenten, därest denne vore regementsofficer, i annat
fall en inom marinstaben tjänstgörande regementsofficer, i första hand
avdelningschefen för marinstabens kommunikationsavdelning.
Granskade man motsvarande utländska institutioner och vändes blicken
därvid i första hand mot Tyskland, som onekligen intoge eu framstående
plats på det organisatoriska området, funne man, att det tyska
sjökarteverket vore en rent militär institution, utgörande en avdelning
av »Nautisches Departement» inom »Reichs-Marine-Amt», med en kommendör
som chef och tre regementsofficerare som avdelningschefer. Att
den tyska handelsflottan icke blivit lidande eller sett sina önskemål tillbakasätta
torde framgå av ett studium av det tyska sjökortmaterialet,
vilket med fog kunde sägas stå på höjden av fulländning.
Frågan om en mera vittgående omorganisation av sjökarteverket
läge visserligen utanför ramen av nu infordrade yttrande, men det syntes
nödvändigt att granska de nu föreslagna organisatoriska åtgärderna ur
mer än en synpunkt, på det att dessas verkliga innebörd icke måtte
undanskymmas.
På grund av vad sålunda anförts hemställde chefen för marinstaben,
dels att assistentbefattningen i sjökarteverket måtte besättas med
en sjöofficer, icke med civil tjänsteman, dels att åtgärd måtte vidtagas
i syfte att innehavaren av ifrågavarande assistentbefattning icke ginge
förlustig sina befordringsmöjligheter inom sjöofficerskåren på grund av
bristande kommenderingar å stridsfartyg.
Sjökarteverkets huvudsakliga uppgifter, vilka i det föregående (sid.
4 o. 5) angivits, hänföra sig dels till utförande av sjömätning sarbeten inom
kust- och insjöområden och dels till bearbetande av det vid mätningarna
insamlade materialet samt utgivande av sjökort och seglingsbeskrivningar
m. m., vilka arbeten kunna sammanfattas under benämningen byråarbeten.
För utförande av dessa båda slag av arbeten har under större delen
av sjökarteverkets tillvaro huvudsakligen använts flottan tillhörig personal,
vilken för ändamålet kommenderats till verket. Den organisation,
som genom förenämnda beslut vid 1912 års riksdag gavs åt sjökarteverket
med hänsyn närmast till byråarbetenas fullgörande, byggde även i väsentlig
mån därpå, att sådan personal framgent skulle för dessa arbeten kunna
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340. 55
påräknas. Å den av riksdagen år 1912 godkända staten för sjökarteverkets
civila personal upptogos sålunda såsom ordinarie tjänstemän allenast 1
aktuarie, 11 ritare eller gravörer samt 2 kvinnliga biträden. Denna organisation
visade sig emellertid snart nog icke vara ägnad att motsvara de krav,
som i förevarande hänseende måste ställas på ifrågavarande ämbetsverk.
Anledningen härtill har, enligt vad av det förut sagda framgår,
i främsta rummet varit att söka i den omständigheten, att sjökarteverket
under den senare tiden icke kunnat få sitt behov av arbetskraft på
ett vare sig kvantitativt eller kvalitativt tillfredsställande sätt fyllt genom
kommendering av personal från flottan. Detta förhållande torde
visserligen till någon del bero på svårighet från flottans sida att till mera
stadigvarande tjänst vid sjökarteverket kunna avstå militär personal, vilken
svårighet ytterligare framträtt under den sedan augusti månad år 1914
pågående mobiliseringen av flottan. Men den egentliga orsaken härtill
ligger otvivelaktigt däri, att det med hänsyn icke minst till sjökarteverkets
alltmer omfattande göromål befunnits oundgängligen nödvändigt
att för behörigt fullgörande av sjökarteverkets ur såväl förs vars väsendets
som sjöfartens synpunkt betydelsefulla arbete äga tillgång till ytterligare
fast anställda samt för sitt värv fackligt utbildade och i övrigt
väl kvalificerade tjänstemän, vilka helt kunna ägna sin arbetskraft åt
sj ökarteväsendet.
Det har i sådant avseende icke yppats någon meningsskiljaktighet
därom, att å staten för sjökarteverkets civila personal nu böra upptagas
fem nya tjänster, nämligen för en assistent (av löneregleringskommittén
benämnd förste aktuarie), en kartograf, en redogörare, en manlig ritare
eller gravör och ett kvinnligt biträde. För min del finner jag icke heller
någon anledning till erinran mot detta förslag och vill endast tillägga,
att sjökarteverket genom denna väsentliga förstärkning av den civila
personalen synes mig böra bliva väl rustat för att med planmässighet
och kraft bedriva sina arbeten.
Jag anhåller nu att få något närmare skärskåda det* sålunda föreliggande
förslaget till inrättande av omförmälda fem nya tjänster jämte
därmed i samband stående frågor, därvid det torde vara lämpligast att
taga till utgångspunkt löneregleringskommitténs den 24 november 1917
avgivna utlåtande i ärendet.
Vad då först beträffar assistenten (förste aktuarien) skulle hans huvudsakliga
tjänsteåligganden bestå i redaktion av allmänna sjökort, tillsyn
över deras tryckning och årliga rättande, inläggning av mätningsresultat
i original samt tillsyn över byrå- och tryckeriinventarier jämte
materialier. Därest äldste vid verket tjänstgörande officer ej är rege
-
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
mentsofficer, skulle till assistentens åligganden dessutom komma utövande
av allmän tillsyn och ledning över byråarbetena under chefen, införande
av särskilda uppdrag och utredningar samt utarbetande och årlig komplettering
av seglingsbeskrivningar. Vid förfall för sjökarteverkets chef
att utöva sin befattning skulle densamma under nyssnämnda förutsättning
övertagas av assistenten.
I avseende å den kompetens, som bör stadgas för denne befattningshavare,
har löneregleringskommittén uttalat den bestämda uppfattningen,
att vid utfärdande av ny instruktion för sj ökarteverket eller
ändring av den nuvarande sådana bestämmelser böra meddelas, som
innebära en garanti för att kompetensvillkoren för denne tjänstinnehavare
ej under några förhållanden bliva lägre än vad nu är stadgat i fråga
om aktuarien vid sj ökarteverket (sid. 6), vare sig sagda kompetensvillkor
bleve genom vederbörliga examina eller på annat fullt tillfredsställande
sätt ådagalagda.
Kommittén utgår från den förutsättningen, att befattningen skulle
vara civil, men ställer sig icke helt avvisande mot tanken, att till innehavare
av befattningen skulle kunna förordnas officer å stat eller reservstat.
I avlöningshänseende bör assistenten enligt kommitténs mening
likställas med andra gradens tjänsteman i centralt ämbetsverk och sålunda
erhålla en avlöning av 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön,
1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg, vartill
skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen å 500 kronor vartdera.
Jag är i allt väsentligt ense med kommittén i vad från kommitténs
sida beträffande denne befattningshavare föreslagits. Den ställning, som
assistenten skulle komma att intaga inom verket, betingar givetvis, att
hans kompetens icke bör i något avseende understiga den, som för närvarande
fordras av aktuarien. Beträffande frågan, huruvida befattningen
skulle kunna beklädas av officer vare sig i flottans stam eller reserv
eller av officer å flottans reservstat — varom olika meningar i ärendet
yppats — ställer jag mig tveksam om lämpligheten av en anordning,
varigenom en sådan möjlighet skulle beredas. Skall nämligen
verket för sitt arbete hava en bestående nytta av denne tjänsteman,
synes det icke böra riskeras, att han skall kunna vid mobilisering
inkallas till tjänst vid flottan och därmed dragas bort från sitt egentliga
verksamhetsfält. Och det ligger enligt min mening i hela
karaktären av den nu föreslagna organisationen, att denna tjänst
bör rekryteras med en civil tjänsteman. Endast härigenom synes
mig behövlig garanti kunna vinnas för att den vetenskapliga sidan
57
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
av sjökarteverkets arbeten blir behörigen tillgodosedd samt att erforderlig
kontinuitet i dessa arbeten kan upprätthållas. Härmed avser jag
ingalunda, att icke det sjömilitära elementet bör vid planläggandet och
utförandet av sjökarteverkets arbeten i erforderlig mån få göra sig gällande.
Men detta element representeras i första hand av chefen, vilken,
såsom nu är fallet, bör vara en officer vid flottan av regementsofficers
grad, och vidare av de övriga sjöofficerare, som givetvis alltjämt böra
kommenderas till sjökarteverket. Därvid anser jag mig böra framhålla,
hurusom det synes mig vara angeläget att, på sätt redan nu gällande instruktion
för sjökarteverket förutsätter såsom regel, en av de till sjökarteverket
kommenderade sjöofficerarna alltid är av regementsofficers
grad. Härmed löses ock på ändamålsenligaste sätt frågan om ställföreträdarskapet
för chefen, i det denne regementsofficer vid förfall för chefen
har att inträda i dennes ställe och chefskapet även för sådant fall kommer
att utövas av en officer.
Då det emellertid i enstaka undantagsfall måhända kan befinnas lämpligt,
att befattningen besättes med en sjöofficer, vilken besitter särskilda förutsättningar
härför, anser jag lämpligt, att i staten för sjökarteverket införes
en bestämmelse av det innehåll, att den i staten upptagna avlöningen
till assistenten utgår endast under förutsättning, att befattningshavaren
icke är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å
reservstat, i vilket fall han endast äger uppbära arvode till belopp, som
kan varda medgivet, allt eftersom han är militär i flottans stam eller reserv
(med pension) eller å reservstat.
Med min i det föregående uttalade uppfattning rörande sättet föi
ifrågavarande befattnings rekrytering lärer bäst överensstämma, att befattningens
innehavare, i enlighet med löneregleringskommitténs förslag,
benämnes »förste aktuarie», vilken benämning även i övrigt synes mig
väl vald med hänsyn till befattningens allmänna karaktär och befattningshavarens
ställning inom ämbetsverket.
Från flera håll har gjorts gällande, att förste aktuariens avlöning
borde bestämmas till 6,400 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor.
I likhet med löneregleringskommittén och på de av kommittén (sid. 30)
anförda skäl anser jag emellertid skäligt och lämpligt, att förste aktuarien
jämnställes med andra gradens tjänsteman i centralt ämbetsverk.
Beträffande kartografen, vilken, såsom benämningen antyder, närmast
bör hava till åliggande att utföra kartografiska arbeten, har icke förutsatts
annat än att denne tjänsteman skulle besättas med civil innehavare.
Såsom kompetensvillkor för kartografen borde enligt löneregleringskomBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 käft. (Nr 340). 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
mitténs mening uppställas enahanda krav, som gällde i fråga om kartografbefattningarna
vid rikets allmänna kartverk, nämligen avlagd lantmäteriexamen.
Kommittén har vidare föreslagit, att kartografen i avlöningshänseende
måtte likställas med första gradens tjänsteman i centralt
ämbetsverk och följaktligen komma i åtnjutande av en avlöning av
4,000 kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar
och 300 kronor ortstillägg, jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.
Med avseende å den befattning såsom manlig ritare eller gravör,
vilken enligt det föreliggande förslaget skulle uppföras å sjökarteverkets
stat utöver det å staten redan upptagna antalet av 11 sådana tjänster,
har löneregleringskommittén såväl för innehavarna av sistnämnda tjänster
som för den nu föreslagna befattningshavaren förordat en avlöning
av 3,000 kronor, därav 1,700 kronor lön, 1,000 kronor tjänstgöringspenningar
och 300 kronor ortstillägg, jämte tre ålderstillägg, vart och ett
å 400 kronor.
Enahanda avlöning, som sålunda ansetts böra tillerkännas ritare eller
gravör, har av kommittén även föreslagits för redogöraren. Eu sådan
befattningshavare finnes redan nu anställd vid sjökarteverket, ehuru avlöningen
till honom för närvarande utgår av det å staten uppförda anslaget
till arvoden åt extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever
samt vikariatsersättningar. För anställning såsom redogörare skulle
erfordras styrkt förmåga att självständigt föra enklare räkenskap, varvid
såsom grundfordran kunde uppställas kompetens för förrådskonstapelstjänst
vid flottan.
Den föreslagna kvinnliga biträdesbefattningen har ansetts böra uppföras
av andra graden, d. v. s. med en avlöning av 1,600 kronor, därav
900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,
jämte två ålderstillägg å 200 kronor vartdera.
Vad sålunda föreslagits i fråga om nu nämnda befattningshavare
— kartograf, manliga ritare eller gravörer, redogörare och kvinnligt biträde
— finner jag välbetänkt och har sålunda icke något att därvid
anmärka.
Vidare har i ärendet väckts fråga därom, huruvida icke den å stat
nu uppförda aktuarien borde i samband med den nu ifrågasatta omregleringen
komma i åtnjutande av ökade löneförmåner. Denne befattningshavare
uppbär för närvarande avlöning såsom första gradens tjänsteman
med en begynnelseavlöning av 4,000 kronor och en slutavlöning
av 5,500 kronor. Enligt den för sjökarteverket gällande instruktionen
har, såsom förut nämnts, aktuarien att utföra geodetiska mätningar
59
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.
och beräkningar ävensom andra observationer eller beräkningar, som
falla inom området för kartverkets verksamhet, samt att utöva tillsyn
över verkets koncept- och originalmätningskartor ävensom över dess samling
av andra kartor och böcker.
Löneregleringskommittén har för sin del icke ansett sig kunna förorda
uppfattning i avlöningsbänseende av aktuarie^ änsten. Härvid bar
emellertid en av kommitténs ledamöter varit av skiljaktig mening och
för denna befattning förordat enahanda avlöningsförmåner, som vid olika
tillfällen av statsmakterna tillagts tjänster, vilka ansetts böra intaga en
ställning mellan första grads- och andra gradstjänsterna vid centrala verk,
nämligen en avlöning av 4,500 kronor, därav 2,600 kronor lön, 1,600
kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, jämte tre ålderstillägg
till lönen å 500 kronor.
Såsom bemälde reservant påpekat, blev vid den år 1912 genomförda
löneregleringen för sjökarteverket den då nyinrättade aktuariebefattningen
vid verket i avlöningshänseende placerad i en mellanställning mellan, å
ena sidan, observatorstjänsterna vid rikets allmänna kartverk samt, å
andra sidan, geodet- och kartografbefattningarna därstädes. Under det att
nämligen för observator begynnelseavlöningen bestämdes till 4,000 kronor
och slutavlöningen till 6,000 kronor samt motsvarande avlöningar
för geodet och kartograf upptogos till resp. 3,000 och 5,000 kronor,
fastställdes för ifrågavarande aktuarie begynnelseavlöniugen till 4,000
kronor och slutavlöningen till 5,500 kronor.
I ett den 6 november 1917 avgivet betänkande rörande avlöningsförhållandena
vid rikets allmänna kartverk har löneregleringskommitten
hemställt, att observatörerna vid allmänna kartverket måtte i avlöuingshänseende
jämnställas med tjänstemän i andra graden samt geodeterna
och kartograferna därstädes med första gradens tjänstemän. ISu har
ock kommittén i här föreliggande utlåtande beträdande sjökarteverket
föreslagit, att för den till nyinrättande ifrågasatta kartografbefattningen
måtte upptagas enahanda avlöningsförmåner som för sistnämnda tjänstemän.
Denne kartograf skulle alltså komma att uppbära samma avlöning
som aktuarien. Redan häri ligger enligt min mening ett vägande skäl
för att i detta samband bereda aktuarien förbättrade avlöningsförmåner,
då eljest en rubbning skulle inträda i det nuvarande avlöningsförhållandet
mellan aktuarie och kartograf. Tager man därjämte i betraktande den
kompetens, som fordras för aktuarien, jämförd med den, som uppställts
för kartografen, och de olika arbetsuppgifter, vilka äro avsedda att fullgöras
av dessa båda tjänstemän, torde vara obestridligt, att för aktuariegöromålens
behöriga fullgörande kräves en väsentligen mera kvalificerad
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
person än för kartograftjänsten; och med fordran på större kvalifikationer
lärer ock få anses följa berättigat anspråk på högre avlöningsförmåner.
Enligt den föreslagna organisationen skall aktuarien hava att med förste
aktuarien dela det vetenskapliga arbetet inom sjökarteverket; och även
om härigenom ansvaret för detta arbete enligt nämnda organisation blir
för aktuarien i viss mån lättat, lärer detta förhållande icke kunna tagas
till intäkt för att aktuarien ej bör bliva delaktig av den allmänna uppflyttningen
i avlöningshänseende av tjänstemännen inom ifrågavarande
verksamhetsområde. Behovet av ytterligare en vetenskapligt utbildad
tjänsteman (förste aktuarien) inom sjökarteverket är uteslutande att hänföra
till de ökade göromål och de stegrade anspråk på arbetets kvalitet,
som utvecklingen fört med sig.
Det torde slutligen även böra beaktas, att tillerkännandet åt aktuarien
av förbättrade avlöningsförmåner är av betydelse med hänsyn därtill, att
aktuarie^’änsten må kunna på ett tillfredsställande sätt rekryteras.
På grund härav finner jag mig böra förorda, att aktuarien må
komma i åtnjutande av ökade avlöningsförmåner; och anser jag mig
kunna förorda bifall till vad av bemälde reservant i sådant avseende
föreslagits.
Beträffande den å sj ökarteverkets stat nu upptagna vaktmästartjärtsten
vill jag erinra att, därest löneförbättring åt vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare varder vid innevarande riksdag beslutad för
år 1919, innehavaren av nämnda tjänst kan komma att erhålla avlöningsförmåner
utöver vad i staten angives.
I staten för den civila personalen vid sjökarteverket är för närvarande
upptaget ett belopp av 12,800 kronor till arvoden åt extra personal,
gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar. I
likhet med löneregleringskommittén finner jag icke skäl att i samband
med den nu ifrågasatta omregleringen föreslå någon rubbning av detta
belopp. Icke heller synes anledning förefinnas att vidtaga ändring i
det uti staten uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg å 5,000 kronor.
Vad kommittén förordat dels beträffande uppförande å stat av en
förste aktuarie, en kartograf, en manlig ritare eller gravör, en redogörare
och ett kvinnligt biträde av andra graden, dels ock i fråga om
avlöningsförmåner för manliga ritare eller gravörer skulle föranleda en
ökning av det i avlöningsstaten för den civila personalen vid sjökarteverket
uppförda bestämda anslaget med 24,000 kronor. Vid bifall till
den av mig tillstyrkta förhöjningen i begynnelseavlöningen för aktuarien
skulle detta belopp ökas med 500 kronor till 24,500 kronor. .
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
61
För åtnjutande av de i det föregående för förste aktuarie, aktuarie,
kartograf, redogörare, manlig ritare eller gravör samt det föreslagna
kvinnliga biträdet förordade löneförmånerna torde, i anslutning till vad
1 öneregleringskommittén i sådant hänseende föreslagit, böra gälla de villkor
och bestämmelser, som nu äro stadgade för åtnjutande av de i staten
för den civila personalen vid sjökartev.erket upptagna avlöningsförmånerna,
dock med följande ändringar och tillägg, nämligen:
att i fråga om befattnings bestridande vid sjukdomsförfall in. m.
skall, i stället för därom nu intagen bestämmelse, gälla, att vid sjukdomsförfall
eller när det erfordras till följd av tjänsteresor eller för beredande
av semester, befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig
att, om han förordnas till högre befattning vid sjökarteverket, bestrida
densamma, dock ej längre än sammanlagt tre'' månader under ett och
samma kalenderår, samt att han därvid skall äga att, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;
att bestämmelsen om en fjärde förhöjning av avlöningen genom
ålderstillägg skall utgå;
att i övrigt beträffande avlöningsförhöjning skall utöver vad nu
finnes stadgat gälla, att manlig ritare eller gravör, som vid den nya
statens ikraftträdande äger mer än fem för ålderstillägg beräkneliga
tjänstår, skall för erhållande av ålderstillägg till lönen tillgodoräknas
dessa, i vad de till antalet överstiga fem;
att beträffande avlöningsförhöjning dessutom skall, i stället för därom
nu intagen bestämmelse, gälla, att likväl löntagare, som, då han intjänat
stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den
levnadsålder,, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från tjänsten,
icke må tillträda samma förhöjning; samt
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av förste aktuarien under en och en
halv månad, av aktuarien, kartografen, de manliga ritarna och gravörerna,
redogöraren ävensom de kvinnliga biträdena envar under en månad
samt av vaktmästaren under femton dag-ar; börande dock iakttagas
att, vad beträffar personal, som deltager i sjömätnings- och därmed
sammanhängande arbeten, semester i regel ej må åtnjutas under den
tid, då sådana arbeten pågå.
I detta sammanhang torde jag få erinra, att bland de nu gällande
avlöningsvillkoren är intagen bestämmelse därom, att det beträffande befattningshavare,
som vid den nya statens ikraftträdande är anställd vid
62
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
sjökarteverket och antages till ordinarie befattningshavare å denna stat,
må ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån befattningshavaren
för åtnjutande av avlöningsförhöjning äger räkna sig till godo
den föregående tjänstgöringen vid sjökarteverket; dock att manlig ritare
eller gravör icke må i något fall tillgodoräknas tjänstgöring före det han
fyllt 22 år. Någon ändring i denna bestämmelse har icke ifrågasatts.
I samband med avlöningsvillkorens fastställande torde böra föreskrivas,
att innehavare av ordinarie befattning vid sjökarteverket, vilken
icke före viss angiven tid anmäler, att han vill övergå till ny stat och
underkasta sig nämnda avlöningsvillkor, och ej heller kan lagligen därtill
förbindas, skall varda bibehållen vid de enligt dittills gällande stat
honom tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den män ej annat
föranledes av pensionslagens bestämmelser, vid den. rätt till pension, som
dittills tillkommit honom.
I pensionshänseende gäller för närvarande, såsom löneregleringskommittén
erinrat, att rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder
för aktuarien samt manliga ritare och gravörer vid sjökarteverket
vid 65 levnads- och 35 tjänstår. I likhet med kommittén finner
jag, att enahanda bestämmelse lämpligen bör stadgas för förste aktuarie
och kartograf vid kartverket, under det redogöraren lärer höra
bliva underkastad pensionslagens allmänna föreskrifter. Då emellertid
denna fråga, såsom innebärande en ändring i civila pensionslagen, ankommer
på finansdepartementets föredragning, har jag härmed endast
velat angiva min ståndpunkt i frågan.
Beträffande föreskrifterna rörande arbetstid lärer vad nu är i sådant
avseende stadgat (sid. 6) böra tillämpas även på innehavarna av de
föreslagna nya befattningarna.
Med avseende å rese- och traktamentsersättning biträder jag löneregleringskommitténs
förslag, att sådan ersättning må utgå, till föiste
aktuarien enligt tredje, till kartografen enligt fjärde och till redogöraren
enligt femte klassen i gällande resereglemente. Traktamentena till
förste aktuarie och kartograf vid tjänstgöring ombord å sjömätningsf artyg
torde böra av Kungl. Maj:t bestämmas med hänsyn till den provisoriska
höjning av de enligt re sereglementet utgående dagtraktamentena, som
vidtagits genom kungörelse den 26 februari 1918.
Beträffande de ordinarie och extra anslag, som må finnas erforderliga
för bestridande av sj ökarte verkets utgifter år 1919, anhåller jag att
till en början få hänvisa till den framställning, som i sådant hänseende
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 340.
63
av mig avgivits till statsrådsprotokollet den 14 sistlidna januari (sid. 12
o. 13). Jag har därvid föreslagit, att i det till sjökarteverket uppförda
ordinarie anslaget, nu 101,800 kronor, måtte med hänsyn till det av löneregleringskommittén
avgivna förslaget beräknas en förhöjning av 24,000
kronor och att detta anslag sålunda i sin helhet måtte beräknas till 125,800
kronor. Av vad jag nu haft tillfälle anföra förorsakas ingen annan
ändring härutinnan än att nämnda belopp, 24,000 kronor, på grund av
den av mig föreslagna höjningen av aktuariens begynnelseavlöning från
4,000 kronor till 4,500 kronor lärer böra höjas till 24,500 kronor, varigenom
hela anslagets belopp skulle uppgå till 126,300 kronor.
Vidare har jag, enligt vad berörda statsrådsprotokoll den 14 sistlidna
januari utvisar, vid samma tillfälle hemställt, att till utförande av
sjömätningar måtte bland de extra reservationsanslagen å femte huvudtiteln
för år 1919 beräknas ett belopp av 158,200 kronor. Därvid anförde
jag, bland annat, att jag icke tagit i beräkning ett av kartverkschefen
i en uti oktober 1917 avlåten skrivelse på grund av inträffade
starka prisstegringar särskilt å bränsle, tryckpapper och andra tryckutensilier
begärt ytterligare belopp av 10,000 kronor. Då omförmälda
prisstegringar sedan nämnda tid alltjämt fortgått, anser jag mig emellertid
icke kunna underlåta att tillstyrka, att förutnämnda belopp, 158,200
kronor, nu ökas med berörda summa, 10,000 kronor.
Chefen för kartverket har därjämte i skrivelse den 21 sistlidna januari
gjort framställning därom, att kartverkets extra anslag för år 1919
måtte ökas med ytterligare 5,000 kronor för att möta de ökade kostnader,
som skulle uppkomma vid bifall till då föreslagen förhöjning av de
enligt resereglementet utgående dagtraktamentena. Sedan numera, på sätt
nyss nämnts, genom kungörelse den 26 februari 1918 vissa provisoriska
höjningar vidtagits i nämnda dagtraktamenten, lärer jämväl nämnda belopp
höra tilläggas det extra anslaget för år 1919. Detta anslag skulle
alltså för sagda år uppgå till (158,200 + 10,000 + 5,000) 173,200 kronor.
Vad kostnaderna för de förhöjda dagtraktamentena under innevarande
år beträffar, torde de kunna bestridas av medel, som tillförts kartverket
genom den under de senare åren icke obetydligt ökade sjökortsförsäljningen.
I anslutning till den uppställning av sjökarteverkets ordinarie och
extra anslag, som återfinnes å sid. 12, skulle dessa anslag för år 1919
utgöras av:
Ordinarie anslag:
bestämt anslag ............................................ °) 72,300: —
förslagsanslag .......................................... °) 5,000: —
reservationsanslag....................................... 49,000: — kronor 126,300: _
*) Dessa belopp återfinnas i staten å sid. 65.
64
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 340.
Extra anslag;
till utförande av sjömätningar.......................................... kronor 173,200: —
Summa kronor 299,500: —
Av detta belopp, 299,500 kronor, äro det bestämda anslaget, 72,300
kronor, och förslagsanslaget, 5,000 kronor, eller tillhopa 77,300 kronor
avsedda till avlöningar m. in. till sjökarteverkets civila personal och
återstoden, eller 222,200 kronor, till verkets allmänna utgifter.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna följande avlöningsstat för den civila personalen vid
sjökarteverket, att gälla från och med år 1919:
J |
Lön. |
Tj än st-görings-pennin-gar. |
Orts- tillägg. |
Summa. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||
I. Bestämt anslag''. |
1 Efter 5 år kan lönen höjas |
||||
1 förste aktuarie .................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
| med 500 kronor och efter 1 10 år med ytterligare ( 500 kronor. |
J Efter 5 år kan lönen höjas |
|||||
med 500 kronor, efter |
|||||
1 aktuarie ........................... |
2,600 |
1,600 |
300 |
4,500 |
V 10 år med ytterligare |
1 kartograf......................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
500 kronor och efter |
(Efter 5 år kan lönen höjas |
|||||
1 manlig ritare eller gravör... |
1,700 |
1,000 |
300 |
3,000 |
med 400 kronor, efter |
11 manliga ritare eller gravörer |
18,700 |
11,000 |
3,300 |
33,000 |
\ 10 år med ytterligare 400 kronor och öfter 15 |
1 redogörare ........................ |
1,700 |
1,000 |
300 |
3.000 |
år med än ytterligare |
1 kvinnligt biträde av andra |
i |
||||
graden .............................. |
900 |
550 |
150 |
1.600 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
1 dito ................................. |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
1 med 200 kronor och |
1 kvinnligt biträde av första |
ligare 200 kronor. |
||||
graden .............................. |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
[Efter 5 år kan lönen höjas |
1 vaktmästare ..................... |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
1 med 100 kronor och |
Till arvode åt den, som för- |
|||||
ordnas att leda och över |
_ |
_ |
— |
600 |
|
Transport |
— |
— |
59,500 |
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340. 65
Lön. |
Tjänst- görings- pennin- gar. |
Orts- tillägg. |
Summa. |
||
Kronor. |
Krouor. |
Kronor. |
Kronor. |
||
Transport |
_ |
_ |
_ |
59,500 |
|
Till arvoden åt extra personal, |
12,800 |
||||
Säger |
— |
— |
— |
72,300 |
|
II. Förslagsanslag. |
|||||
Till ålderstillägg ................ |
— |
— |
— |
5,000 |
|
Summa |
— |
— |
— |
| 77,300 |
Anm 1• Den för förste akfcuarien upptagna avlöningen utgår endast under förutsättning, att befattningshavaren
icke är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, i vilket
fall lian endast äger uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet, allt eftersom lian är
militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.
Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
dels förklara, att för åtnjutande av de i staten upptagna avlöningsförmåner
skola gälla de för dylika förmåner å den nuvarande staten
stadgade villkor och bestämmelser med de av mig tillstyrkta ändringar
och tillägg;
dels förklara, att den, som med eller efter ingången av år 1919
tillträder ordinarie befattning å sjökarteverkets avlöningsstat, skall vara
pliktig att underkasta sig de för avlöningsförmånernas åtnjutande stadgade
villkor och bestämmelser, samt att den innehavare av ordinarie
befattning vid sjökarteverket, vilken icke före den 1 december 1918 anmäler,
att han vill övergå till ny stat och underkasta sig de för avlöningsförmåner
enligt densamma stadgade villkor och bestämmelser, och
vilken ej heller kan lagligen därtill förbindas, skall varda bibehållen vid
de enligt dittills gällande stat honom tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit honom;
dels i riksstaten för år 1919 höja det ordinarie anslaget till sjökarteverket
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 300 luift. (Nr 340.)
9
66
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 340.
nu................................................................................................ kronor 101,800: —
med...................................................................................... » 24,500: -
till................................................................................................ kronor 126,300: —
dels ock till utförande av sjömätningar på extra stat för år 1919
bevilja ett reservationsanslag av 173,200 kronor.
Till vad departementschefen sålunda hemställt,
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisar.
Ur protokollet:
C. Ridderstad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.